FN-rollspel om Syrien

ROLLSPEL FN-möte om Skyldighet att skydda i Syrien Konflikten i Syrien har lett till nya diskussioner om vad FN bör göra när stater inte förmår skydda sin egen befolkning. Sedan 2005 har FN ökade möjligheter att visa handlingskraft i sådana situationer, men bara om medlemsländerna är överens. Med detta minirollspel vill vi ge elever och lärare en möjlighet att på ett elevaktivt och spännande sätt få kunskap om FN:s nya möjligheter att skydda.

Rollspelet innebär att eleverna på kort tid blir insatta i huvuddragen i konflikten i Syrien och i de olika aktörernas roller. Eleverna får i uppgift att med hjälp av bifogade rollkort på 20 minuter förbereda sig för att agera som en part i ett FN-möte om Syrien. Uppdraget är att försöka komma överens om åtgärder för att få stopp på våldet. Rollspelet utgår från hur läget var i Syrien i slutet av februari 2012 då ännu inga framsteg gjorts i försöken att få Syriens regim att minska våldet. Samtidigt genomfördes en starkt kritiserad folkomröstning som ytterligare stärkte presidentens makt. Några veckor senare lovade Syriens president Bashar al Assad att följa den fredsplan som FN:s speciella sändebud Kofi Annan lade fram. Den handlar bland annat om att regeringsstyrkorna ska dra sig tillbaka från oppositionens områden och att regimen ska släppa in hjälporganisationer att hjälpa de utsatta. Men trots löftet fortsätter striderna och regimen har också signalerat att man inte godtar planen i sin helhet utan bara vissa delar av den. Vi har valt att inte ta med fredsplanen i rollspelet eftersom utgången är så osäker och fokus för övningen ska ligga på principen Skyldighet att skydda.

Det kan dock finnas en pedagogisk poäng med att följa upp rollspelet med den senaste utvecklingen i Syrien och att kanske jämföra rollspelets resultat med den.

Syfte: Att utifrån ett aktuellt fall ge kunskap om FN:s möjlighet att ingripa för att skydda civilbefolkningen i ett land där regimen inte förmår att skydda sin egen befolkning, enligt principen Skyldighet att skydda.

Roller: Syrien, Arabförbundet, EU, USA, Kina, Ryssland, Human Rights Watch Tid: 80 minuter (10 minuter intro, 20 minuter gruppförberedelse, 10 minuter inledningstal på FNmötet, 30 minuter lobbying, 10 minuters 4-hörnövning) Material: Rollkort för Syrien, Arabförbundet, EU, USA, Kina, Ryssland, Human Rights Watch

GENOMFÖRANDE 1. Dela in eleverna i grupper om 4 elever i varje grupp. Ge varje grupp en bakgrundsbeskrivning, en av rollbeskrivningarna och tjugo minuter för att förbereda ett kort (max 2 minuter) inledningstal där de förklarar just denna rollkaraktärs ståndpunkt i Syrien-frågan och vad FN bör göra.

Poängtera för alla deltagare att de under hela rollspelet ska agera utifrån sin roll. De ska fullt ut gå in i en trovärdig karaktär och företräda dennas åsikter, inte sina egna. Som hjälp kan man gärna ta till klädeskod. Använd t ex namnbrickor, sjalar och/eller slipsar för att enkelt få till en diplomatklädsel.

2. Samla till öppning av FN-mötet. Varje grupp skickar då fram en representant att hålla ett kort inledningstal där de presenterar sina ståndpunkter.

3. Efter inledningstalen startar lobbyingen där alla får möjlighet att diskutera med varandra och försöka få fram ett konkret förslag på lösning. Arrangera lobbying i helgrupp eller genom två mindre tvärgrupper. Målet är att komma fram till ett förslag på hur FN ska agera gentemot Syrien.

4. Återsamla alla elever och be dem kliva ur sina roller för att diskutera hur mötet gick och hur de upplevde diskussionerna och hur det var att agera i en roll.

Förslag på diskussionsfrågor till återsamlingen: • • • • • • • •

Vilka frågor var lätta respektive svåra att komma överens om?

Vilka argument var viktigast för att försvara de olika ståndpunkterna?

Var det några särskilda aktörer som tog mer eller mindre plats i förhandlingarna?

Vad tyckte ni om er egen rolls åsikter?

Hur är det att agera som någon helt annan?

Vilka allianser uppstod och hur påverkade det förhandlingsläget?

Kom ni fram till ett förslag? Vilka kompromissade mest? Vilka minst? Återkoppla gärna till säkerhetsrådets arbetsordning, vetorätten osv.

5. Om ni hinner: Avsluta med att göra en fyrahörnövning, där eleverna går ur sina roller och svarar i egenskap av sig själva: Tycker du att principen om skyldighet att skydda ska tillämpas i Syrien?

Nej, varje stat måste själv få bestämma hur den ska lösa sina interna problem.

Ja, med fördömanden, sanktioner, vapenembargo mm men inte med militär intervention.

Ja, med alla tillåtna medel inklusive militär intervention

Eget alternativ.

BAKGRUND FN och Skyldighet att skydda Efter 1990-talets folkmord och krigsförbrytelser på Balkan och i Rwanda var det uppenbart att folkrätten behövde förstärkas och att världssamfundet måste öka sina möjligheter att förhindra övergrepp. FN antog 2005 en ny princip kallad Skyldighet att skydda. Detta innebär att varje stat har en skyldighet att skydda sin befolkning mot folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Omvärlden är skyldig att bistå enskilda stater att uppfylla den skyldigheten. Om staten själv inte klarar att garantera sina medborgares säkerhet, eller om staten själv är ansvarig för de brott som begås, så flyttas ansvaret över på omvärlden. Detta innebär att omvärlden har skyldighet att med hjälp av diplomati, sanktioner och andra medel skydda befolkningen mot de brott som begås. Som en sista utväg kan FN:s säkerhetsråd besluta om militär intervention i landet.

Samtidigt är statens suveränitet, tanken om att staten själv ska på bestämma över sina inre angelägenheter och att FN bara får lägga sig i mellanstatliga frågor, en av grundbultarna i FNsystemet. Dessa två principer står i konflikt med varandra, och debatten om dem är långt ifrån avslutad.

Det är FN:s säkerhetsråd som fattar beslut om fred- och säkerhetsfrågor. Där sitter 5 permanenta medlemmar, USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien, tillsammans med 10 medlemmar valda på två år var. För att ett beslut ska gå igenom i säkerhetsrådet måste det stödjas av minst nio av medlemmarna, men de fem permanenta medlemmarna har också vetorätt, vilket innebär att de ensidigt kan stoppa ett beslut från att gå igenom, även om alla de andra medlemmarna är överens.

Detta gör att principen om Skyldighet att skydda ibland är svår att omsätta i verklighet.

Syrien under den arabiska våren Baath-partiet tog makten i Syrien genom en statskupp 1963, och 1970 tillträdde flygvapenchefen Hafez al-Assad som president. Under hans 30 år vid makten förföljdes oppositionsmedlemmar, andra politiska partier än Baathpartiet och deras närmaste samarbetspartier förbjöds och yttrande- och pressfrihet inskränktes. När al-Assads son, Bashar al-Assad, tog över presidentskapet efter sin fars död år 2000 verkade det först som om politiken skulle förändras, och under de första 6 månaderna släpptes politiska fångar och diskussionsklimatet blev mer öppet. Trenden vände dock, och idag är Syrien återigen en hårdför regim där mänskliga rättigheter kränks och oliktänkande förföljs.

I mars 2011 klottrade några skolpojkar slagord mot regimen på en vägg i staden Deera och arresterades och fördes till okänd ort av den lokala säkerhetstjänsten. Det startade en kedjereaktion av protester och demonstrationer i landet, först mot lokala myndighetsutövare men med tiden mot hela den styrande regimen. De första protesterna var fredliga och fortfarande sker många demonstrationer utan våld, men demonstranterna har ofta själva mötts av våld från militär och säkerhetsstyrkor, och delar av oppositionen har också tagit till vapen. Bland de beväpnade grupperna finns avhoppade militärer som nu skapat en egen paramilitär grupp för att slåss mot regimen.

Från det att upproret började fram till mitten av mars 2012 dödades enligt FN:s uppskattningar mer än 8500 civila i Syrien. Enligt vittnesmål från avhoppare har säkerhetstjänst och militär i många fall givit uttalade order om att skjuta för att döda mot obeväpnade demonstranter, och soldater som ordervägrat har själva fått sätta livet till. 18 000 människor har fängslats utan rättsprocess och från fängelserna rapporteras om sexuellt våld, tortyr och avrättningar. Det är inte bara vuxna demonstranter som råkar illa ut, utan även barn både dödas, fängslas och utsätts för tortyr. 25 000 syrier beräknas vara flyktingar i grannländer, och 70 000 har flytt inom det egna landet.

I slutet av februari genomfördes en starkt kritiserad folkomröstning i Syrien som ytterligare stärkte presidentens makt.

Syrien •

•

•

•

Syrien poängterar ständigt sin stats rätt till suveränitet, oberoende och territoriella integritet.

Man menar att FN enligt stadgan inte har något mandat att lägga sig i staters interna angelägenheter, och att Syrien ska ges möjlighet att lösa situationen på egen hand, med frivillig hjälp från Arabförbundet. Syriska talespersoner drar paralleller till kolonialism och frihetskamp runt om i världen samt till krigen i Irak och Afghanistan.

Enligt Syrien så bekämpar säkerhetstjänst och militär en opposition bestående av beväpnade terroristgrupper, inte fredliga demonstranter. Det är dessa grupper som destabiliserar landet och som är ansvariga för de brott som begåtts. Syrien menar därmed att man uppfyller skyldigheten att skydda sin befolkning genom att bekämpa dessa grupper.

Syrien själva menar att man följt sitt avtal med Arabförbundet och gjort allt som stått i sin makt för att lösa situationen i landet. Man är djupt besviken på att Arabförbundet trots detta gått vidare med frågan till FN:s säkerhetsråd, och motsätter sig alla beslut fattade av andra länder eller organisationer i fråga om Syrien. Man menar också att Arabförbundet inte längre har rätt att tala för hela arabvärlden, eftersom man uteslutit Syrien.

Syrien menar också att bilden av situationen i landet medvetet förvrängs i media och av aktörer som vill påverka säkerhetsrådet att intervenera i Syrien. Detta för att destabilisera och ta kontroll över resurser i regionen, som västvärlden gjort många gånger förut.

Arabförbundet •

•

•

•

•

• •

Arabförbundet har ända sedan augusti 2011 varit involverat i Syrienfrågan. Man fördömer våldet i landet mycket starkt, begär att mänskliga rättigheter ska respekteras och att landet ska reformeras mot demokrati, och man har försökt få till stånd en dialog mellan oppositionen och regimen för en fredlig lösning på krisen.

I månadsskiftet oktober-november 2011 kom man överens med Syrien om en plan för att stoppa våldet, släppa fängslade demonstranter, dra tillbaka den militära närvaron ur städerna och starta en nationell dialog för en fredlig lösning av krisen. När denna överenskommelse inte hölls av den syriska sidan införde Arabförbundet ekonomiska och politiska sanktioner mot representanter för regimen. Senare stoppades även flygtrafik till landet.

Ett nytt avtal kom till stånd i december 2011. Där ingick en observationsinsats som skulle se till att avtalet följdes. Observationsinsatsens rapport visar att de andra rekommendationerna i avtalet inte följdes och i slutet av januari 2012 avbröts insatsen tillfälligt på grund av det försämrade säkerhetsläget i landet.

Den 22a januari 2012 antog Arabförbundet en resolution med ett förslag på lösning till krisen. Den innehöll en plan för en nationell samlingsregering som skulle leda landet genom en övergång till demokrati samt en oberoende kommission som skulle utreda brott begångna under upproret.

Arabförbundet poängterar att man inte förespråkar någon militär intervention i Syrien. Man vill hitta sätt att lösa krisen politiskt och använda de påtryckningsmedel som finns i form av ekonomiska och politiska sanktioner.

Arabförbundet sökte i början av februari 2012 stöd i FN:s säkerhetsråd för sin handlingsplan gentemot Syrien men resolutionen avslogs då på grund av Rysslands och Kinas veton.

Arabförbundet är en regional organisation som har möjlighet att handla även när FN:s säkerhetsråd är låst i frågan. Deras sanktioner blir dock inte lika kännbara för Syrien eftersom de inte blir globala.

EU • • •

• •

• •

EU har kraftigt fördömt mot våldet i Syrien och begärt att våldet genast ska upphöra, militären dra sig tillbaka från städerna och att fängslade demonstranter släppas.

EU anser att det är orimligt att ha en folkomröstning om en ny konstitution i det våldsamma läge som råder i Syrien.

EU anser att det är viktigt att ge stöd till Syriens grannar och till flyktingar från Syrien för att minska de negativa effekterna av våldet i så stor utsträckning som möjligt. EU poängterar också vikten av att upprätta säkra vägar för att få fram humanitärt till drabbade områden i Syrien.

EU menar också att de ansvariga för våldsamheterna i landet bör ställas till rätta.

EU har redan infört sanktioner mot Syrien. Bland annat har man infört riktade sanktioner i form av frysta tillgångar och inreseförbud för över 100 personer som anses ansvariga för våldsamheterna, förbjudit import av nyckelvaror i oljesektorn och en del andra viktiga varor från Syrien till EU, inrättat ett vapenembargo, stoppat syriska flygfrakter till EU och frusit Syriska tillgångar i den Europeiska Centralbanken.

EU ger även tekniskt stöd till Arabförbundet för att underlätta deras aktioner i landet.

EU är en regional organisation som har möjlighet att handla även när FN:s säkerhetsråd är låst i frågan. Deras sanktioner blir dock inte lika kännbara för Syrien eftersom de inte blir globala.

USA •

• •

• • • • •

USA fördömer kraftfullt våldet i Syrien. I FN:s säkerhetsråd har man också uttryckt att passivitet i det här fallet är ett sätt att göra sig medskyldig och att resten av världen har ett ansvar att handla för att stoppa våldsamheterna.

USA är i sin retorik mycket öppna med att de vill att den process som sätts igång nu ska leda till ett regimskifte där al-Assad träder åt sidan för en demokratiskt vald regering.

USA har i FN:s generalförsamling sagt att man lägger hela ansvaret för den nuvarande situationen på den sittande regimen och att de våldshandlingar som utförts av oppositionen är en fullt förståelig reaktion på att fredliga protester mötts med våld från regeringssidan.

Man menar att det är viktigt att alla minoriteter i landet finns med och ges en röst i lösningen av krisen.

USA vill att FN ska genomföra starka riktade ekonomiska sanktioner mot de ansvariga för våldsamheterna, samt införa ett vapenembargo mot Syrien.

USA betonar också vikten av att se till att humanitära organisationer kan röra sig fritt i Syrien och komma fram med sitt stöd till drabbade områden.

USA stod bakom Arabförbundets förslag på lösning under förhandlingarna i säkerhetsrådet i början av februari 2012.

USA har ännu (februari 2012) inte infört bilaterala sanktioner mot Syrien eller enskilda syriska medborgare.

Kina • •

•

•

Kina fördömer våldet och dödandet av civila i Syrien, både från regeringssidan och från oppositionens håll.

Kina trycker starkt på Syriens rätt till suveränitet, självständighet och territoriell integritet, så som dessa begrepp definieras i FN-stadgan. Kina har förtroende för att Syrien självt ska klara att lösa krisen, eventuellt i frivilligt samarbete med Arabförbundet, och tycker inte att det internationella samfundet på något sätt ska försöka tvinga fram en lösning.

Kina sätter sig helt emot att använda våld för att få till stånd en förändring i Syrien och menar att även ekonomiska och politiska sanktioner är problematiska och oftast får motsatt effekt mot vad som var avsikten.

Enligt Kina kan FN bidra genom att stötta förhandlingar. Det är viktigt att dessa förhandlingar är förutsättningslösa och inte till exempel utgår ifrån att man vill få till stånd ett regimskifte.

Ett sådant beslut kan bara det syriska folket fatta och internationella aktörer ska inte försöka påverka den frågan.

Ryssland • •

•

•

•

•

Ryssland fördömer våldsamheter i Syrien och menar att samtliga parter i konflikten måste upphöra med våldet.

Ryssland menar också att oppositionen måste ta avstånd från extremistiska och våldsamma element inom sin rörelse och att även dessa gruppers våldsamma aktiviteter måste fördömas, deras attacker stoppas osv.

Det enda sättet att lösa krisen är genom en inkluderande Syrien-ledd politisk process.

Ryssland har erbjudit sig att vara värdar för ett första förutsättningslöst möte mellan olika parter i Moskva.

Enligt Ryssland skulle ekonomiska sanktioner eller militär intervention endast förvärra situationen i Syrien. Principen ”do no harm”, det vill säga att först och främst inte göra ytterligare skada, ska ligga till grund för säkerhetsrådets beslut i frågan.

Ryssland uppskattar Arabförbundets initiativ till förhandling och politisk process, men menar att man gjorde fel när man uteslöt Syrien ur förbundet, samt att man inte borde ha avbrutit observationsinsatsen i landet.

Ryssland menar att FN:s säkerhetsråd inte har något mandat att tvinga fram inrikespolitisk förändring i ett land, detta enligt FN-stadgan. Att försöka påverka aktörer på det sättet underblåser istället konflikten och riskerar att göra situationen värre.

Human Rights Watch (HRW) •

•

• •

•

•

Human Rights Watch är en människorättsorganisation som bevakar och rapporterar om mänskliga rättigheter och försöker påverka makthavare att se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs. De har ingen formell makt i det internationella systemet, utan arbetar genom att informera och skapa opinion.

HRW menar att brott mot mänskligheten begåtts och fortsätter att begås i Syrien. Man vill därför att FN:s säkerhetsråd ska överlämna situationen till utredning av ICC, internationella brottsmålsdomstolen. Samtidigt trycker man på det faktum att brott mot mänskligheten lyder under så kallad universell jurisdiktion, vilket innebär att vilket land som helst kan välja att åtala förbrytare, även om de inte har någon koppling till det egna landet. HRW uppmanar länder att åtala de ansvariga för våldsamheterna i Syrien i sina nationella rättsystem.

HRW vill också att Säkerhetsrådet ska anta riktade sanktioner mot ansvariga personer samt införa ett embargo på vapen, annan militär utrustning och militär träning och utbildning.

HRW vill att Arabförbundet ska upprätthålla och förstärka sina sanktioner mot Syrien, och fortsätta med den observationsinsats man inrättade i december 2011. Det är mycket viktigt att få fram så mycket tillförlitlig information som möjligt om läget i landet.

HRW uppmanar Ryssland och Kina att införa ett vapenembargo mot Syrien samt ställa sig bakom Arabförbundets och FN:s säkerhetsråds beslut i frågan. Man vill också att Ryssland och Kina ska använda sitt inflytande i bilaterala möten med Syrien för att fördöma våldsamheterna.

HRW uppmanar Syrien att stoppa våldet mot civila, förbjuda plundring av städer och byar, åtala de som misstänks vara ansvariga för våldet och ta dem ur tjänst i väntan på rättegång, släppa alla politiska fångar, ta bort immuniteten för säkerhetspersonal och militär samt samarbeta fullt ut med internationella aktörer som FN:s högkommissariat för de mänskliga rättigheterna, Internationella röda korset, Arabförbundet m.fl.