FiB04-2012 by Folket i Bild Kulturfront

VIT TERROR FINSKA INBÖRDESKRIGET

PORTRÄTT Cindy Sheehan – aktivist IRAK 20 års plundring av välfärden KULTUR Världen genom Jurells ögon Folketibildfyra201249 kr

Red. Krig, fred och något däremellan DETTA NUMMER ägnar vi åt krig och fred. Krig förr och nu, samt motståndet mot krig och kampen för de fredliga alternativen. För snart 100 år sedan tudelades Finland av ett brutalt inbördeskrig. Sår tillfogades som ännu inte är helt läkta trots att generationer har levt och dött. En påtvingad tystnad hindrade läkeprocessen. Kjersti Bosdotter skriver för FiB:s räkning om inbördeskriget och dess efterverkningar. IRAK ÄR I NUTID brutalt drabbat av krigets

härjningar. Efter två decenniers amerikansk inblandning är landet lagt i ruiner samtidigt som kaos härskar. Med troligen över två miljoner döda är frågan om USA:s Irak-politik inte borde räknas som folkmord. Läs Mathias Cederholms svidande redogörelse. Möt också amerikanska Cindy Sheehan intervjuad av FiB:s Nathalie Sagborn. Cindy Sheehan, känd som fredsmamman, blev antikrigsaktivist efter att hennes son dödats i Irak. Nu ger hon all sin tid till att främja freden i världen. LÄS DESSUTOM Thage G. Petersons krönika

om fred och godhet kontra omoral och hjärtlöshet. Fundera över vilka samhällsförändringar som leder till krig och vilka effekter av krig som sipprar in i oss när de pågår, men också efteråt? Med klarhet i tanke och känsla kan krigets vanvett aldrig ses som det goda alternativet. Med Torsten Jurells ord (bläddra till sidan 30 för att ta del av den helhet som orden ingår i): – Låt oss för ett ögonblick begrunda politikerna – de som säger sig ha ädla avsikter Är det deras döttrar eller söner som saluteras i liksäckarna? – Låt oss slutligen för en kort stund begrunda vem som har starkaste intresset i detta krig

stefan ljung, redaktör fib 2

INNEHÅLL

Månadens SATIRARKIVET.SE

Sverigebilden

Noterat

Martin&Johan

Jorden runt

Krönika

Stick&Klipp

Film

Recensioner

Skriftställning

Rätt&Rådligt

Medlem

39 12 Finland. INBÖRDESKRIG. Dalarnas museum ställer ut den grymma sanningen om 1918 års krig.

Irak. VÄLFÄRDSSLAKT. Facit från två decennier av amerikansk inblandning är att vård och utbildning har ersatts av våld och korruption. Förtydligande I förra numret saknades flera översättarnamn i bokrecensionerna. Joan Didions bok Blå skymning är översatt av Ulla Danielsson. Loretta Napoleonis bok Made in China av Margareta Zetterström. Norman Finkelsteins bok Den här gången gick vi för långt av Henrik Celander.

Krönika.

För mycket USA i svensk media ÄR VI USA:S 51:a delstat? Det kan man verkligen fråga sig i dessa

presidentvalstider. Ja, visserligen inträffar inte presidentvalet förrän i höst och det är en angelägenet för en minoritet av USA:s befolkning till och med då. Valdeltagandet i landet uppgår sällan till över 50 procent. Men det som händer nu i USA och som fyller både radio, TV och tidningar är primärvalen, det vill säga valen till republikanernas partikonvent i en del fall också till demokraternas. Visserligen kan de amerikanska partikonventen inte på något vis liknas vid svenska partikongresser eller stämmor. De är ett slags festligheter där det mesta bestämts i förväg genom primärvalen eller genom olika överenskommelser. SKA MAN VARA SNÄLL är de amerikanska presidentvalen en pa-

Intervju. AKTIVIST. Cindy Sheehan på Stockholmsbesök berättar om sin kamp mot den amerikanska aggressionspolitiken.

rodi på demokrati och vill man tala klarspråk är de knappast demokratiska alls. Som vi alla vet kan inte vem som helst väljas till president i USA. En amerikansk valkampanj kostar massor med pengar och det är kandidaterna själva som står för en stor del av dessa kostnader. VAD VI HITTILLS har fått veta är hur olika republikanska presi-

dentkandidater har slagits om olika delstater. En av dem kommer så småningom att utses till den som får ställa upp mot Obama. Vad har vi för intresse av hur det går till att utse den kandidaten? Hela den rapportering jag har tagit del av har låtit som ett matchreferat i någon staketserie. De flesta av de krav som kandidaterna framför är fullkomligt meningslösa för svenska väljare och det spelar egentligen ingen roll för oss vem som blir respektive partis presidentkandidat, eftersom skillnaderna mellan de olika kandidaterna är så små. NYLIGEN HAR VI HAFT ett mer ordinärt presidentval på mycket

30 Kultur. TORSTEN JURELL. I en konstnärlig-

poetisk betraktelse i text och bild träffar Jurell en smärtpunkt.

närmare håll, nämligen i Ryssland, men det har vi nästan inte fått veta någonting alls om. Naturligtvis kan det demokratiska i detta val ifrågasättas på många vis, men det visade sig att Vladimir Putin, trots beskyllningar om valfusk och konstigheter och trots att många i Väst inte gillar honom, ändå fick en stor majoritet av rösterna. Ingen ifrågasätter att valresultatet var rättvist. Men vi har som sagt inte fått veta något om hans politik, medan vi vet vad allt om Rick Santorums märkliga åsikter om preventivmedel och vilka synpunkter Mitt Romney har fått tona ner på sistone. Finns det några proportioner i detta? Har det över huvud taget någon betydelse för oss vad de har för sig i USA:s primärval, eller är det så att vi i tysthet har kollektivanslutits till Amerikas Förenta Stater? Kan det möjligen var så att det bara är något som våra stora massmedier har fått för sig? hans o sjöström fib 3

Sverigebilden.

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib 4

FiB-noterat.

Regeringen talar i tungor & nattmössan om fred / vapenexport.

”De sprutade skunkvatten på oss – det luktade avlopp – och de sköt gummiinfattade stålkulor och tårgas mot oss.”

ILLUSTRATION mare toomingas

/Philip Schultz från Kalmar, engagerad i International Solidarity Movement (ISM) som greps i samband med en demonstration på Västbanken, till DN.se

Apartheid i Israel: Russelltribunalen återupprättad Runt om i världen uppmärksammas just nu Russelltribunalens granskning av den israeliska politiken mot palestinierna. Tidigare tribunaler har behandlat Vietnam (1966) och Latinamerika (1974). Tribunalen om Israel konstaterar att ”Israel utsätter det palestinska folket för en institutionaliserad regim av herravälde vilken utgör apartheid såsom definierad i internationell rätt”. Närmare bestämt, konstaterar tribunalen i sitt utlåtande, uppfyller behandlingen av palestinierna kraven för brott enligt artikel 2 i FN:s Konvention om Apartheid och artikel 7 i Romstadgan för den Internationella Brottmålsdomstolen. Bland brotten, riktade mot den palestinska befolkningen som etnisk grupp, nämns riktade mord, tortyr och godtyckliga arresteringar och fängslanden av individer – något som också var vanligt i apartheidtidens Sydafrika. Vissa lagar, som Lagen om medborgarskap, ger den judiska befolkningen överhöghet över den palestinska, och på Västbanken lyder palestinierna under israeliska militärlagar – medan de illegala judiska bosättarna åtnjuter rättigheter enligt israelisk lag. Yttrandefriheten har inskränkts genom bland annat ”Nakba-

lagen” som förbjuder palestinierna att offentligt uppmärksamma minnet av fördrivningen 1948. Israel har genom intensivt lobbyarbete försökt ta udden av kritiken från Russelltribunalen. 80 israeler, som skådespelaren Aki Avni, säkerhetsexperter, nya immigranter och andra har sänts ut för att kontakta journalister och studenter i 20 länder och förmedla ”den israeliska synen”. Regimen har, enligt sin talesman Gal Ilan, konstaterat att dessa vanliga israeler, hellre än officiella representanter, är ”den sorts människor som kan vara effektiva – folk på basplanet som kan möta studenter”. I Frankrike har lobbyisterna lyckats stoppa en konferens om Russelltribunalen. I andra länder, som Sverige, tiger medierna helt enkelt ihjäl saken. Frågan är hur länge detta fungerar. Den vita apartheidregimen i Sydafrika lyckades, trots att den länge backades upp i våra länder, inte i längden stå emot kraven på demokrati och mänskliga rättigheter för alla. Mycket talar för att också apartheidregimen i Israel i slutändan kommer att möta samma öde. GUNNAR OLOFSSON fib 5

Intervju.

Den amerikanska antikrigsaktivisten Cindy Sheehan besökte Stockholm i mars. Anledningen var att uppmärksamma hennes och De 5:s mödrars kamp för att främja freden i världen. FiB:s reporter Nathalie Sagborn fick tid för ett samtal.

MAMMAN SOM BLEV FÖRBANNAD PÅ BUSH

Yrke: Aktivist C

TEXT&FOTO nathalie sagborn

indy Sheehan, känd som fredsmamman, är antikrigsaktivist i USA. Trots att hennes metoder är fredliga har hon blivit arresterad 14 gånger, fått besöksförbud runt Vita huset och ett speciellt kodnamn hos Secret Service. MÖDRARS KAMP. I dag kämpar hon tillsammans

med mödrarna till de fem kubanerna (De 5) Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernándes, Ramón Labañino och René González som arresterades 1998 i Miami, Florida. De är offer för justitiemord, orättfärdigt dömda till långvariga fängelsestraff för att ha infiltrerat och avslöjat terroristorganisationer i USA. 2005 träffade hon i Spanien mammorna till de fem kubanerna för första gången. Innan dess hade hon inte ens hört talas om dem. – Efter det lät de mig aldrig glömma, säger Cindy. De är alla mammor som förlorat sina söner vilket har stärkt bandet mellan dem. HOPPET LEVER. År 2004, kort innan sonen Casey

dödades i det ockuperade Irak, gav han sin mamma Cindy Sheehan, ett halsband graverat med orden ”to mum with all my love” (till mamma med all min kärlek). I flera år har hon burit detta fib 6

ovärderliga halssmycke fram tills alldeles nyligen. I november 2011 på Kuba överlämnade Cindy detta halsband till De 5:s mammor. Hon har gett det till mammorna som ett lån tills sönerna släpps. Då kommer hon att åka till Kuba där de tänker ha en stor fest. På festen ska Cindy få tillbaka sitt halsband. – Det finns fortfarande hopp och det är viktigt att visa, säger hon. Under Cindys uppväxt haglade propagandan om Kuba från den amerikanska regeringen. – Jag är född 1957 under propagandaparaplyet om Kuba, Fidel Castro och revolutionen. KUBA INSPIRERAR. När hon senare började stude-

ra amerikansk historia på universitetet upptäckte hon att det hon lärt sig inte alltid stämde. I dag är Kuba och dess revolution en stor inspirationskälla för Cindy. Hon berättar att det finns mycket som är bra i det kubanska samhället som USA skulle kunna lära sig av – till exempel gratis sjukvård, utbildning och organisk mat. – Till behövande skickar Barack Obama missiler och soldater medan Fidel Castro skickar läkare och lärare, säger hon. Cindy åkte till Kuba första gången år 2006 och det var inte många amerikaner som sett den chansen då.

”To mum with all my love” står det ingraverat i smycket Cindy fick av sin son Casey kort innan han dödades. Smycket har hon gett till De 5:s mammor som ett lån tills deras söner släpps.

fib 7

INTERVJU

– Det amerikanska systemet ägnar sig åt hyckleri och korruption säger Cindy Sheehan. Nedan: Vanja Ramirez som är nationell samordnare för nätverket ”Kommittén frige De Fem”.

Cindy med Irländska Bernie Dwyer som är journalist. Sedan De 5 blev anklagade och dömda har hon arbetat med fallet. De senaste tio åren har hon arbetat för radio Havanna Kuba.

CINDY LEE MILLER SHEEHAN Född: 10 juli 1957. Yrke: Aktivist. Böcker: Peach Mom, A mothers Journey Through Heartache to Activism, Dear President Bush och Not One More Mother´s Child alla publicerades 2006. Är en stor kritiker av Barack Obamas utrikespolitik. fib 8

– Jag fick möjligheten av att lära mig av kubanerna själva och blev inspirerad av deras kamp, berättar Cindy. Hon berättar också att av alla gånger hon har varit där har hon aldrig mötts av bitterhet eller fientlighet. De 5 kämpade för fred och rättvisa och det är den kampen man vill fortsätta att sprida. – Kubanerna är inte bittra på amerikanerna, men de vill ha rättvisa för De 5, säger Cindy. MOTVILLIG SOLDAT. Enligt Cindy är det ett van-

ligt fenomen i USA att man tar värvning för att ha råd att bekosta sina studier. Och så var fallet för hennes son Casey. Cindy berättar om en 43-årig man vars fru insjuknade i cancer. Då sjukvården i USA inte är en mänsklig rättighet gick han med i armén för att kunna bekosta sjukvårdsräkningarna. När Casey blev inkallad till Irak ville han inte

åka. ”Jag är bara en mekaniker” var hans ord. Fem dagar efter att han kom till Irak blev han dödad. Här började Cindys karriär som aktivist. Cindy är mest uppmärksammad för när hon i augusti 2005 slog läger utanför dåvarande president Bushs ranch som ligger i Texas och krävde ett möte med honom. Hon berättade för medlemmar av Veterans for Peace, veteraner för fred, att hon skulle säga ”du ska berätta för mig av vilken ädel anledning som min son dog.” – Och om han ens börjar säga frihet och demokrati så kommer jag att säga att det är skitsnack. Han ska säga sanningen till mig. Han ska säga att min son dog för olja. Han ska säga att min son dog för att göra hans vänner rika”. OMORALISKT KRIG. År 2004 vägrade Cindy att

betala skatt, eftersom det var året då Casey blev dödad.

Brett stöd för Washingtonaktionen 5 dagar för de 5 kubanerna 17-21 april. Bland de svenskar som stöder aktionen finns Eva Brunne, Biskop,

Stockholms stift

Thage G. Peterson, tidigare talman

vid Riksdagen, tidigare Justitieminister,

Försvarsminister (Sveriges socialdemokratiska arbetareparti)

Eva-Britt Svensson,

fd EU parlamentariker (Vänsterpartiet)

René Vázquez Díaz, författare

Francisco Contreras, ordförande i Latin-

amerikagrupperna

Mikael Wiehe, sångskrivare

Sven Wollter, skådespelare

Etienne Glaser,

Till behövande skickar Barack Obama missiler och soldater, medan Fidel Castro skickar läkare. – Jag känner att jag gav min son till det här landet i ett olagligt och omoraliskt krig. Hon säger att om hon får tillbaka sin son så betalar hon skatten för 2004. I dag pågår det en rättsprocess efter att Cindy Sheehan har stämts av Skatteverket. Cindy tar USA:s regerings ansvar och skuld på sina axlar. – Som amerikansk medborgare känner jag mig ansvarig, säger hon. Själv har hon blivit arresterad 14 gånger i USA och president Barack Obama har utfärdat ett besöksförbud mot henne runt Vita huset.

Secret Service har kodnamnet The tornado, tornadon, på henne. – Mitt fria land, säger hon och skrattar till. Cindy kämpar för fred genom sitt radioprogram. Hon har också skrivit böcker samt reser och sprider information. Hon har nu varit i Sverige två gånger och minns första gången: hon sitter mitt i en intervju när journalisten får ett samtal – Barack Obama ska få Nobels fredspris. – Vilket jävla skitsnack! utbrast hon då och trodde att det var ett dåligt skämt. ■ ■

skådespelare,

regissör, manusförfattare

Björn Kumm,

journalist

Bengt Berg,

riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

Läs mer på www.fib.se

fib 9

Martin&Johan.

Stöd de fängslade!

Över en miljon kronor har samlats in till stödfonden för Martin och Johan. Mycket av pengarna har redan använts för advokat- och tolkkostnader, mat och annat. Insamlingen fortsätter nu på flera olika sätt.

TEXT solveig giambanco

Filters specialtidning finns att köpa hos Pressbyrån och PressStop.

rbetet med fängelsebiblioteket i Addis Abeba går sakta framåt, säger Karin Schibbye. UD har hand om frågan, enligt ett tidigare löfte från Carl Bildt. Svensk-Etiopiska föreningen ska ta hand om

det praktiska. Ännu är inget klart. Det återstår alltså en del fotarbete innan projektet kan starta. – Förutom böcker på engelska vore böcker på amharinja (Etiopiens majoritetsspråk) förstås super. Men ännu har vi ingen leveransadress att förmedla, säger Karin Schibbye. INSAMLINGAR TILL FONDEN pågår på lite olika

sätt:

• Den 4 april var det releasegala på Mosebacke i Stockholm då specialtidningen Johan & Martin släpptes. Reportage och artiklar av dem båda och utgiven av Filter. Finns att köpa på Pressbyrån, PressStop-butiker och på Pressbyråns nätbutik. • Johans försenade födelsedagsfest blev en musikgala i Göteborg den 12 april. • Fotoutställningen Fängslande bilder fortsätter (med Johans bilder och Martins tal uppförstorat). Lokala fotografer skänker bilder som auktioneras ut. Vill ni visa den kontakta http://fotograficentrum.se. • Drygt 1,1 miljoner kronor har samlats in. 800 000 har gått åt till advokatkostnader, tolkar, extra mat etcetera. Expressens Thomas Mattsson såg till att Expressen skänkte 50 000 kronor. Även TV4, tidningen Chef och Tidningsutgivarna har skänkt pengar till fonden. ■ ■

Bidra till fonden genom att sätta in pengar på Bg 5567-3818. Märk inbetalningen med ”Johan och Martin”! fib 10

Jordenrunt. STORBRITANNIEN

TEXTER lisa forsberg

Universitet får skattesmitares namn

ISRAEL/USA

Israelisk terroristsympatisör nekas resa in i USA Nyligen vägrades Michael Ben-Ari, ledamot av det israeliska parlamentet, Knesset, inresetillstånd i USA. Detta för att han av USA har klassats som terrorist. Ben-Ari har varit medlem av den högerextrema rörelsen Kach och har upprepade gånger förklarat att han har den amerikanskisraeliske ultranationalistiska rabbinen Meir Kahane, vars ideologiska skrifter har inspirerat flertalet israeliska terroristorganisationer. Kahane förordade ett stor-Israel vars styre skulle baseras på judisk religiös lag, där alla icke-judar skulle erbjudas kompensation för att lämna landet, alternativt tvångsförflyttas. Det högerextrema partiet Kach förbjöds att ställa upp i val till Knesset 1988, I enlighet med en lag om val till Knesset som reformerades år 1987, i syfte att förbjuda partier som framkalla eller uppmuntra rasism. Ben-Ari valdes till Knesset som ledamot för ett annat israeliskt parti, Nationella Unionen. Även om det är relativt vanligt att individer vägras inresa i USA, så är det inte ett öde som ofta drabbar israeliska politiker. Många personer som innehar höga politiska positioner i den israeliska politiken

har ett förflutet i israeliska terroristorganisationer. Detta har sällan, om någonsin, utgjort problem i förbindelserna med Västeuropa och USA. Menachem Begin gjorde sig känd som ledare för den judiska terrorgruppen Irgun, vilken bland annat ansvarade för ett terrorattentat mot hotell King David i Jerusalem som dödade 91 personer och skadade närmare 50. Begin blev sedermera premiärminister i Israel, och så småningom ledare för det parti som i dag innehar makten – Likud. Yitzhak Shamir började som ledare för terrorgruppen Stern, vilken bland annat ansvarade för en massaker i byn Deir Yassin i april 1948, där minst 107 bybor mördades. Händelsen gjorde att 700 000 palestinier tvingades fly sina hem till vilka de fortfarande inte fått återvända. Att Ben-Ari nekats inresa i USA på grund av sina förbindelser med den israeliska extremhögern är dock något som upprör Israel. Knessets talman Reuven Rivlin uppgav nyligen att USA:s beslut var “oacceptabelt” och ”en attack på hela Knesset”. Detta trots att partiet Kach, som Ben-Ari har dokumenterat samröre med, är terroriststämplats inte bara i USA, Kanada och EU – utan även i Israel.

King’s College London har som första brittiska universitet sålt namnrättigheterna till en av sina institutioner till en privatperson. Det är King’s College Londons juridiska institution som hädanefter kommer att heta Dickson Poon School of Law, efter den HongKongbaserade affärsmannen och välkände skattesmitaren Dickson Poon, som har donerat 20 miljoner engelska pund till institutionen. Poon har ingen koppling till King’s, eller till juridik, men har på senare år lanserat sig själv som en ’filantrop’. Hans filantropiska aktiviteter har dock hittills inskränkt sig till att donera pengar till engelska privatskolor. I utbyte mot Poons donation kommer den juridiska institutionen inte bara att bära hans namn, utan även att genomföra vissa omstruktureringar, vilka motsvarar institutionens ’nya fokus’. Målet är mindre kriminologi, mänskliga rättigheter och medicinsk rätt, och mer ’transnationell affärsrätt’. Poons donation kommer lite över ett år efter att London School of Economics blev föremål för en omfattande utredning efter att universitetet emottagit en donation på 1,5 miljoner pund av Muammar Khaddafis son Saif, mitt under Storbritanniens invasion av Libyen. fib 11

Finland. I ett nordiskt museisamarbete visas en för många okänd bild av det finska inbördeskriget Utställning på Dalarnas museum i Falun 25 februari–15 april www.dalarnasmuseum.se

fib 12

Fyra muséer samarbetar om en utställning om det finska inbördeskriget 1918 – Arbejdermuseet i Köpenhamn, som är producent, Norsk Industriarbeidermuseum i Rjukan, Työväenmuseo Werstas i Tammerfors och Dalarnas museum i Falun.

Revolution i Norden

DET FINSKA INBÖRDESKRIGET 1918

TEXT kjersti bosdotter

nne Seppänen, intendent på Dalarnas museum, ser flera syften: – Genom att visa utställningen bidrar vi till att lyfta fram ett för många svenskar okänt avsnitt i grannlandet Finlands historia. Vi kompletterar utställningen med en rad programpunkter i form av visningar, föreläsningar och samtal, säger hon och tillägger: – I utställningen finns ett stort antal fotografier – många har inte visats tidigare. Alla är starkt berörande och många besökare kommer fram och talar efteråt. För våra finländska besökare innebär det ofta att de får en mer mångfacetterad bild än den ensidigt vita “segrarversion” som länge var den gängse i det finska samhället. MÄKTIGT MATERIAL. I utställningen finns doku-

mentärfilmer men också kopior på en stor mängd artiklar ur nordiska tidningar publicerade under tiden för inbördeskriget, som ger en bild av hur grannländerna reagerade. I det svenska materialet finns också protokoll och insamlingslistor från den svenska organisation som bildades för att hjälpa de röda som satt i fångläger i Finland och ge stöd åt dem som tagit sin tillflykt till Sverige. Filmen Här under Polstjärnan, som bygger på arbetarförfattaren Väinö Linnas roman, visas i anslutning till utställningen. TYSTNADEN BRYTS. – Ett inbördeskrig sargar svårt

och två generationer i Finland har inte kunnat tala öppet om vad som hände under de korta vårmå-

naderna 1918, säger Anne Seppänen och fortsätter: – Men även i Sverige har utställningen lett till intensiva diskussioner, inte minst i pressen när Bo Degerman i Dala-Demokraten skrev om de drygt 1 000 svenskar, de flesta officerare, som begav sig till Finland för att strida på de vitas sida. Vid hemkomsten hölls välkomstceremonin på Stadion i Stockholm och högtidstalare var Erik Axel Karlfeldt. Vi märker att många söker sig hit för att få kunskaper om vad som egentligen hände men också för att få en koppling till de uppslitande inbördeskrig som pågår i vår tid. ■ ■

Krigsfångar i Lahtis. Tillhör: Krigsmuseet, Helsingfors.

Foto: Michael Mårtensson

fib 13

FINLAND

Röda mot vita –EN KAMP OM HISTORIEN TEXT kjersti bosdotter

”1918 års krig” – så lyder den moderna ”neutrala” beteckningen på klasskriget, frihetskriget, brödrakriget, inbördeskriget – namnen skiftar beroende på vem som talar: röd eller vit. På 1970-talet skrev Aulikki Oksanen och Kaj Chydenius sången Vilken sida står du på – vilken färg har din fana?

En grupp rödgardister avrättas, 17 mars 1918. Tillhör: Krigsmuseet, Helsingfors. Foto: Michael Mårtensson

ärgen på fanan har alltid i alla tider avslöjat bärarens ideologiska utgångspunkt och här är det som sångens refräng med sin inledande strof fångat in innebörden av det finska inbördeskriget och vad som följde i decennier. Om sex år har 100 år passerat sedan det finska samhället slets itu av tre och en halv månads strider – ett krig där en tredjedel stupade och två tredjedelar av de totalt cirka 36 000 döda blev avrättade, dog i fångläger eller försvann i den blodigaste konflikten i Norden sedan 1700-talet.

UTLÄNDSKA SOLDATER. Kriget var inte så ”inbördes” som man skulle kunna tro. Den svenska frivilligkåren, som i huvudsak bestod av soldater och den finska jägarkåren specialutbildad i Tyskland tillsammans med tyska trupper, spelade en avgörande roll för ”inbördeskrigets” utgång. Den segrande sidan, den vita, som representerade överheten i det finska samhället, försummade inte möjligheten att likvidera arbetarrörelsens ledarskikt på lokal, regional och central nivå. Det var en politisk medveten rensning av en rörelse som manat folket till uppror. fib 14

Historikern Aapo Roselius från universitetet i Helsingfors har i många år forskat om inbördeskriget och dess efterverkningar i det finska samhället. Boken I bödlarnas fotspår, massavrättningar och terror i finska inbördeskriget 1918 kom på svenska 2009, när drygt 90 år förflutit sedan inbördeskriget. – Den officiella historieskrivningen efter 1918 var ”vit”. Först på 1990-talet kom forskningen igång på allvar, man kan tala om en våg som har fortsatt och inte verkar avta, säger Aapo Roselius. – Man gömmer inte historien längre. Finlands 1920- och 30-talshistoria med fokus på 1918 resulterar i ett flertal böcker och två–tre avhandlingar varje år, fortsätter Aapo Roselius. AVRÄTTNINGAR. Inbördeskriget utlöste en livlig propaganda från båda håll, ett gränslöst hat skapades. De röda avrättade cirka 1 400 vita, många av dem var män som försökte ta sig från det röda södra Finland för att ansluta sig till de vita i norr. – Tusentals rödgardister avrättades – cirka

8 000 och de flesta inom loppet av 4–5 veckor, berättar Roselius. – Avrättningar skedde i nästan varje ort eller kommun. I mitten av maj 1918 var kriget över, sedan sattes de röda i fångläger. Men efter framställda krav från olika kommuner avrättades fångar i lägren, sådana som man inte ville få tillbaka till kommunen. Så småningom gav Gustaf Mannerheim order om att avrättningarna skulle upphöra, vilket ledde till att extremt många avrättades 21–22 maj innan avrättningsförbudet skulle träda i kraft.

hur de vita har dikterat bilden av inbördeskriget i den officiella historien: en frihetskamp där den vita terrorn inte existerar utan endast den rättfärdiga kampen mot de röda landsförrädarna som var beredda att förvandla Finland till en sovjetisk lydstat. Under åren har många propagandistiska böcker om den röda terrorn kommit ut, det fortsätter in i våra dagar. De röda fick länge inte ens samlas vid massgravarna med sina döda, djupa trauman skapades.

LÄGERDÖD. I juni 1918 dog många i lägren –

Aapo Roselius frågan: ”Varför blev firandet av den vita segern så kraftig och så långvarig trots att borgerliga politiker och militärer tämligen snart efter krigsslutet uttryckte att såren nu måste läkas.” I verkligheten skedde det rakt motsatta. Varje kommun firade kraftfullt varje år. Skyddskårerna fortsatte att verka efter inbördeskriget, tränade med vapen och hade fester. Vita hjälteberättelser skapades, varje kommun ”tvingades” att visa upp hur de hade deltagit i inbördeskriget. Varje kommun skulle ha sin egen frihetskrigsskildring. Roselius visar med ett exempel hur bisarr situationen kunde bli: ”I Loimaa, en ort i Egentliga Finland, dog 500 röda och 3 vita. Under tjugo år sades inte ett ord om de 500 röda men varje år hyllades de vita. Alla orter hade sin egen frihetsdag när orten ’befriades’”. ■ ■

många svalt ihjäl, andra dog i sjukdomar som grasserade. Under en period av två månader dog 12 000–13 000 fångar. I Dragsvik fångläger utanför Ekenäs dog en tredjedel av fångarna. I december 1918 skrev den blivande presidenten Pehr Svinhufvud under en förordning som omöjliggjorde bestraffning av den vita sidans handlingar under och i anslutning till inbördeskriget. Därmed ”dömdes” den röda sidan till en tystnad som i realiteten har varat till för cirka 20 år sedan – tillräckligt länge för att så gott som alla från den tiden skulle vara döda. Vi känner igen mönstret från andra inbördeskrig och spåren förskräcker. Aapo Roselius följer nu upp sin tidigare forskning om den vita terrorn 1918 med en studie av

FÖRNEDRING. I den kommande boken ställer

Ovan. Stupade rödgardister på Kalevankangas kyrkogård efter slaget om Tammerfors. Ovan t.v 1. I brist på enhetliga uniformer bar det röda gardet igenkänneliga röda armbindlar. Ovan t.v 2. Av rädsla för att avrättas valde en tillfångatagen rödgardist att avsluta sitt liv med denna rakkniv. Tillhör: Vapriikki bildarkiv, Tammerfors.

Foto: Michael Mårtensson

fib 15

FINLAND

Den vita terrorn V TEXT arne andersson

andrar genom utställningen på Dalarnas museum tisdag den 6:e mars. Bilder många bilder, från ett inbördeskrig med förklarande texter, bilderna tränger förbi orden, texterna, dagar efter besöket, en vecka efter besöket. En bild, två unga män stående framför en vedtrave, den ene har tagit av sig sin rock och lagt den framför sej på marken, som om han vill undvika att den skall bli skadad,

fib 16

smutsig, av skotten som snart kommer att träffa hans kropp, avsluta hans liv. Framför dessa män står en grupp med sina gevär riktade mot dessa två röda, snart kommer skotten att gå av. AVRÄTTNING. De två arbetarna står helt lugna,

väntande på avslutet, på deras kamp för ett socialistiskt samhälle. Arbetarna står väntande, en avrättning, en vardagshändelse.

Snart ska de ligga på marken i sitt blod, som rinner sin väg som deras liv.

Två rödgardister avrättas i Varkaus. Tillhör: Varkaus museums arkiv. Foto: Michael Mårtensson

Snart ska de ligga på marken i sitt blod, som rinner sin väg som deras liv. Endast en rock ligger oskadd på marken. Är ett liv inte mera värt? Hämnden, klasskampen speglas, brott mot kvinnor och barn, mellan bonde och dräng, mellan syskon som befann sej på olika sidor i striden om Finland. De vita segrade, men inte av egen kraft. TYSK HJÄLP. Femtontusen tyska soldater sattes in

och tog hem segern åt de vita. Tyska trupper som besegrats i första världskriget sattes upp för att utplåna den röda faran i Finland. Inte bara i Finland även i de baltiska staterna sattes tyska frikårer in för att utrota fackföreningsfolk och socialister, bland de namnkunniga deltagarna fanns Rudolf Höss, senare kommen-

dant i Auschwitz. Men det var vid nästa världskrig hans karriär nådde den toppen. Men det är en annan del av samma historia i vårt Europa. EN HISTORIELEKTION. Jag undrar vad vi vet i dag

om Finlands dramatiska historia. Lite allt för lite, därför heder åt Dalarnas museum som tar sitt ansvar. I filmrummet ser jag tolv minuter propagandafilm en röd, en för de vita. Bara dessa tolv minuter visar den oöverstigliga klyfta mellan två världsåskådningar som gäller än i dag, som svider i dag, sår som inte är läkta i Finland. Förtryck som gapar i sin hela brutalitet runt om i världen. Jag undrar bara när ska världen bli de mångas. ■ ■

fib 17

FINLAND

Minnesmärken – I SORG OCH FORTSATT KAMP TEXT&FOTO kjersti bosdotter

Det röda Finland har sina minnesmärken, några till och med från tiden närmast efter inbördeskriget. De är inte lätta att hitta även om några har en framskjuten position på kyrkogårdar och till och med i stadscentrum och parker i vissa kommuner.

de fall minnesmärkena är resta på avrättningsplatser finns de ute i skogarna, på öar, i grustag. Kring vissa minnesmärken har striden varit hård och lett till sönderslagna, omkullvräkta och bortforslade stenar. Gemensamt för dem alla är att kampen om berättelserna, om minnet av vad som verkligen hände, varit hård. Arbetarmuseet Werstas i Tampere (Tammerfors) kartlägger de röda minnesmärkena och har

”Kamrater – ni lever genom åren i arvet som ni givit”

Minnesmärket över arbetarna och torparna i Vasa av konstnären Vilho Aalto. fib 18

byggt upp en databas för dem. Hittills har man lokaliserat nära 300 minnesstenar/märken/skulpturer på knappt 200 olika orter. Från de första 20 åren finns i dag ungefär 20 kända minnesmärken. Det var också under den här tiden som många förstördes och som det inte var tillåtet eller möjligt att samlas till ceremonier för att hedra de stupade och avrättade. Under 1940-talet formligen exploderade antalet minnesstenar – andra världskrigets försonande kraft gjorde det möjligt att mer öppet och påtagligt minnas de röda från inbördeskriget. Fler än 100 minnesmärken kom till under den här tiden, medan antalet håller sig kring 20 under 1950- respektive 60-talet. Under de senaste 40 åren ligger siffran runt tio nya minnesstenar per decennium. KVINNOKOMPANI. Arbetarföreningarna i industristaden Valkeakoski reste en minnesten 1 maj 1968 över sitt kvinnokompani som på dagen 50 år tidigare avrättades på en plats ute i skogen. Under inbördeskrigets sista vecka blev de 36 kvinnorna i åldrarna 15–23, tillfångatagna av den tyska trupp som hade landstigit i Hangö. Tyskarna överlämnade kvinnorna till de vita som förde ut dem i skogen där de först fick gräva sina egna gravar innan samtliga avrättades. I arbetarstaden Vasa, som under kriget var högkvarter för de vita, avtäcktes de arkitektritade ”hjältegravarna” över de vita 1920, året efter var det dags för den svenska frivilligkårens stora minnesmärke, på 1930-talet restes ”Frihetsstatyn” som

dominerar stadens största torg, 20 år senare invigdes minnesskulpturen över den Tysklandsbaserade Jägarkåren och först 1962 kunde arbetarorganisationernas minnesmärke över de röda invigas: ”Kamrater – ni lever genom åren i arvet som ni givit, i drömmen som aldrig dör”. Så lyder texten på stenen som står i en av Vasas parker. Den är rätt ovanlig till innehållet – en man och en kvinna som tillsammans ser framåt mot en ljusnande framtid. Runt mannens ena handlov bär han ännu bojan, men den är sprängd. Många av de röda minnesstenarna, särskilt de som finns på kyrkogårdar, har bilder av sörjande kvinnor och barn. Om mannen finns med så är han död. 22 000 FÅNGAR. Det största och mest framträdan-

de minnesmonumentet finns i en park i centrala Lahtis, den stad där man samlade 22 000 fångar

De röda träder ut i samhället och återtar sin rättmätiga plats i historien.

Erkki Kannostos bronsskulptur De röda fångarna i Lahti. Foto: Maria Bosdotter

på ett fält där minnesskulpturen står i dag. Vid den tiden bodde lite drygt 6 000 människor i Lahtis. Det var naturligtvis omöjligt att klara försörjningen av alla tusentals fångar även om man hade velat det. Skulpturen De röda fångarna gestaltar de överlevande fångarnas frigivning från lägret. De fem människorna i brons är över tre meter höga. Skulptören Erkki Kannosto, som skapat flera röda minnesmärken på olika platser i Finland, skildrar med en mäktig tyngd hur de röda träder ut i samhället och återtar sin rättmätiga plats i historien och utvecklingen. ■ ■ fib 19

Krönika.

Vi behöver moral! V

TEXT thage g. peterson

isst är det mycket i vårt samhälle som har gått i fel riktning. Vårt samhälle har blivit idélöst. Det är en fara både för vår demokrati och för vår framtid. Ideologi och värderingar är viktiga om de baseras på drömmar och visioner om ett bättre liv för alla människor. Framtidsdrömmar tillhör det viktigaste i en människas liv. Det är nödvändigt att tänka framåt, att ha något i sikte. Att inte drömma om en bättre värld och framtid betyder att människan står stilla och att människosjälen håller på att förtvina.

Thage G. Peterson undrar om svenskarna har blivit hjärtlösa. Han efterlyser drömmar, moral och godhet.

SOLIDARITET. Vad händer i ett samhälle om moralen löses upp? Vi brukar tala om att moralen är det kitt som binder samman ett solidariskt och humanistiskt samhälle. Internationellt och i vårt eget land. Gatuvåld, våldtäkter och en ekono-

misk överhet som skor sig på andra människors bekostnad bryter ned sammanhållningen och solidariteten och fördärvar respekten för rättssamhället och hotar samhällsmoralen. Vi får inte rädas att använda de riktiga orden om vad det är fråga om. Det gäller det goda samhällets överlevnad. Den grekiske filosofen Sokrates som levde på 400-talet f Kr tog moralen och etiken på allvar när han uppges ha sagt: ”Vi diskuterar ingen liten fråga, utan frågan hur vi bör leva”. HJÄRTLÖSHET. Är det så att svenskarna har blivit hjärtlösa? Har vi inte plats för den svårt synskadade och demenssjuka Ganna, 91 år och utan anhöriga att återvända till i sitt gamla hemland. Finns det inte utrymme för familjen Kochievas, som under sitt tillfälliga liv i Sverige har varit med om flera tragedier, när de inte har något land att återvända till? Vad har hänt med humaniteten i Sverige? Har girighet, ekonomisk kris, nedskärningar och Sverigedemokraternas inträde i riksdagen helt tömt myndigheter och politiker på all medmänsklighet?

Foto: Eva Wernlid

FRED OCH GODHET. Jag tycker att dagens kultursyn har brutaliserats. Jag tror dessvärre att detta hårdare samhällsklimat på sikt kan leda till hårdare lösningar på problem och konflikter, både här hemma och ute i världen. Och till att militära lösningar används i stället för fredliga. Och är orsaken till att vi inte protesterar mot militära lösningar på konflikter. Och är orsaken till att vi inte protesterar och demonstrerar mot Sveriges krig i Afghanistan. Fred och godhet hör ihop. Jag tror att just fredsfrågan skulle må bra av en djupare andlig dimension i argumenteringen. Utan kärlek, humanism och godhet förmår vi inte bygga hållbara broar mellan länder och människor. Mellan hjärtan och hjärtan. ■ ■ fib 20

FiB-noterat. Regeringen hycklar om FOI-affären med Saudiarabien Regeringen har hamnat i en obekväm sits i vapenaffären med Saudiarabien men vinglar med den demokratisk och moraliska kompassen. Detta är allvarligt och klandervärt. Det officiella Sverige skall självklart inte göra affärer med den arabiska diktaturen. Det är inget att ens diskutera. INSÄNDARE

DEBATTEN OM och försvaret för affären har handlat om tolkning av avtalet och av den svensk vapenexportslagstiftning. Allt detta är ointressant. Felet med affären är att avtalet överhuvudtaget kom till. FOI är en del av den svenska staten och ägs av svenska medborgarna. Det är inbyggt i den svenska demokratiska folksjälen och i vår offentliga politik att vi inte stödjer eller har formella samarbeten med diktaturer.

Privata vapentillverkare däremot är lika privata och oberoende som exempelvis Volvo och exporterar till vem de vill. Det har vi andra lika lite att göra med som till vilka skogsbolagen exporterar sina bräder och det är heller inte en angelägenhet för politiken. Men att det folkägda Sverige genom nuvarande och vilken som helst annan regeringen stödjer demokrati och frihetsrörelser och samtidigt har officiella samarbeten med dess fiender är inget annat än hyckleri så det stänker om det. Att tidigare regeringar också bär ansvar ändrar inte detta. Skrota den svenska vapenexportlagstiftningen. Och skrota avtalet med Saudi. BJÖRN SCHAERSTRÖM LEDAMOT (M) KOMMUNFULLMÄKTIGE I VALLENTUNA

Så mycket kvar att göra. I Grekland pulserar motståndet på gatorna, i Sverige har det just blivit lagligt att använda tårgas mot demonstrationer. Förbjudet i krig, tillåtet i fredstid. Det här är vår tids logik: att kräva hårdare tag mot konsekvenserna av sin egen politik.

eriksson & meincke

/Jenny Wrangborg i Dagens Arbete. fib 21

Stick&klipp. Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

ILL: RobeRt NybeRg

Årshoroskopet

Mars 2012

”Lyckligtvis för politikerna så fattar de flesta inte hur dålig deras pension blir i reda pengar förrän de står där med första utbetalningen.” /Källa: olle Zachrisson, SvD

När riksdagsmäNNeN 2009 skulle rösta om sin egen tjänstepension röstade man plötsligt bort allt det man tyckte var så fantastiskt i vårt nya allmänna pensionssystem. De behöver inte heller oroa sig för börsfall, eftersom de precis som inom ATP:n har en förutbestämd pensionsnivå som garanteras av skattebetalarna. Ledamöternas nya pensionssystem beslutades med acklamation, vilket bara sker när riksdagen i princip är helt enig. /Aftonbladet, boken Pensionsbluffen, Joel Dahlberg

UNder 2012 kommer Jupiter och Saturnus kollidera vid ett par tillfällen vilket kan orsaka ekonomiska omvälvningar, fattigdom och krig. 2012 blir för många de första stegen framåt för att till slut helt lämna det gamla bakom sig. Detta kan få till följd att det uppstår en hel del upplopp eller revolutioner runt om i världen, vissa mycket våldsamma. Särskilt under Juli kan en påverkan från Mars, Uranus och Pluto få människor att vilja forma sitt eget öde och vägra låta sig ledas av andra. /Hela horoskopet på: Astroguide.se

Månadens ord

Pensionsfond. Välj bland Mixfond, Blandfond eller Såsfond. Fond ligger nära orden minska, dunsta och försvinna. Se även högrisk, dimridå och skinnare (gammal uttryck för att dra av skinnet av någon). Ett äldre ord för pensionsför valtare. /Lg

Robert Nyberg

fib 22

FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1 14

13 16

7 3

Foto: Smithsonian

12 4

2 13

25 8 7

9 4

1 3

12 21

1 20

8 13

6 17

6 14

1 13

3 3

17 1

Å G

6 6

9 4

5 3

8 4

Varje siffra motsvarar en pröva vad som kan fungera. ning presenteras på www. bokstav. Tips: skriv upp alfa- Orden står i sin grundform. fib.se till nästa nummer. betet så är det enklare att Alla finns i SAOL. Rätt lösLycka till!

Guillou om ljugandet: FörsvarsmiNister Sten Tolgfors ljugande och krumbuktande kring vapenaffärerna med Saudiarabien är högst förståeligt. För hur skulle man kunna försvara sådana förbindelser med Mellanösterns, i hård konkurrens, värsta förtryckarregim? /Jan guillou, Aftonbladet

LO gör slut? 20% Vet inte

6 15

33% Ja

47% Nej Tycker du att LO enbart ska stödja Social demokraterna, politiskt och ekonomiskt? Tidningen Arbetet, (fd LO-tidningen) har låtit Sifo ställa frågan i en undersökning bland LO-medlemmar. /Källa: Arbetet

Nätfiskat

Våren är här!

käNNer dU eufori, stark lyckokänsla, upprymdhet, välbefinnande och lyckorus? Eller blir du deprimerad, ledsen, sorgsen, bedrövad, nere, nedstämd, dyster eller under isen på våren? /Lg

50 kossor QUorN är vegetariskt ”kött”. Att odla svampen tar ungefär sex veckor och tillväxten är fenomenal. Om kossor hade samma förökningstakt skulle ett enda djur ge upphov till över 50 slaktfärdiga kreatur på bara ett dygn. Ett perfekt sätt att tillgodose behovet av protein hos världens befolkning? /Källa: Forskning & Framsteg

Underklassafari

Nätverket Allt åt alla arrangerade nyligen en resa till Nacka och Saltsjöbaden. En så kallad ”överklassafari”. Kort efter detta bad Kristdemokraternas verksamhetschef Patric Rylander, om tips till vart han skulle åka på ”underklassafari”. ”Bland annat ska det finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter”, skrev Patric Rylander på sin önskelista. /Retorik.se

Ditt jäkla blötdjur!

kaN också skrivas som: slapp och karaktärslös person, mollusk, ynkrygg, mähä, vekling, mes, och/eller amöba. /Synonymer.se

Surdegshotell NU har Sveriges första surdegshotell öppnat i Stockholm. Degar får näring och omvårdnad under ägarens bortvaro. Pris: 200 kr/vecka. /Lg

Material till Stick&Klipp skickas till: li.juntti@uvtcmail.se fib 23

Irak.

USA-piraterna slak

fib 24

aktade välfärden TEXT mathias cederholm ILLUSTRATION fredrik ogden

Inte bara nio års ockupation, utan två decenniers krigföring från USA och dess allierade, har raserat välfärdsstaten Irak, påpekar Mathias Cederholm i denna summering av USA:s krig i Irak.

SA kan nu fira ett 20-årigt krig mot irakierna. Före invasionen 2003 hade vi de förödande bombningarna av landet 1991 (då nästan all infrastruktur för vatten och el förstördes), och sanktionerna som inleddes 1990. Irakiernas av många beundrade välfärdssamhälle krossades och ersattes av fattigdom, livsmedelskriser, förstörda avloppssystem och vattenrening, en kollapsad sjukvård och barn med tyfus och kolera. Iraks ekonomi krympte till en femtedel. Orsaken till sanktionerna påstods vara massförstörelsevapen, men som utrikesminister Madeleine Albright sa 1997: ”Vi håller inte med om ... att sanktionerna bör hävas om Irak fullgör sina skyldigheter beträﬀande massförstörelsevapen”. I en annan beryktad intervju tyckte hon att de dittills 500 000 barn som dött till följd av USA-bombningarna var värda priset. Målet var i slutändan att till vilken kostnad som helst få en mer pålitlig regim på plats i Bagdad. Nu har man sedan åtta år sina män på plats i Bagdad. Vad har det lett till? VÅLDSCHOCK. Det är svårt att kortfattat beskriva

hur ockupationsåren (och även den föregående sanktionsperioden) har trasat sönder landets ekonomi. Om vi lämnar otillförlitlig officiell statistik därhän torde arbetslösheten i dag ligga någonstans kring 50 procent. En grupp som har trängts ut från arbetsmarknaden är kvinnorna. Före invasionen hade 72 procent av kvinnor med arbete anställning inom den offentliga sektorn, en siffra som raskt minimerades med den nyliberala chockterapi som USA:s ockupationsstyre hårdfört drev. Våldet i landet har fib 25

IRAK

Kvinnor vittnar om systematiskt våld, hängningar och sexuella överfall.

lett till att det i dag finns en till två miljoner änkor i landet. Effekten blev extra skev i Irak, som till följd av kriget har ett stort antal hushåll med enbart kvinnliga vuxna som familjeförsörjare. Lokalt har på många håll kvinnornas position ytterligare förvärrats av att de USA-allierade religiösa partierna drivit igenom en rad begränsningar av deras status och rättigheter. Kvinnor vittnar om systematiskt våld, offentlig misshandel, hängningar, sexuella överfall. I Kurdistan ökar hedersmord, självbränningar och könsstympning. SLUMEXPLOSION. Statsägda företag utgjorde en

viktig del av den irakiska ekonomin. Flertalet av dessa företag ligger fortfarande nere. Få lär väl kunna öppnas igen efter all plundring med mera. USA:s politik gick ut på att stänga de statliga företagen och förbereda privatiseringar. Fullständiga avregleringar av tullar, industripolitik, industristöd och så vidare ledde till att flertalet privata företag i tillverkningsindustrin slogs ut. I dag är till exempel över 15 000 företag i Basraprovinsen nedlagda. På samma vis har landsbygden drabbats hårt av avregleringar av jordbruksimport, förvärrad av torkperioder och en i ekonomiska frågor förlamad regering. Resultatet har bland annat blivit en massmigration till städerna. Kåkstäder och ren slum har exploderat sedan 2003, med någonstans mellan en halv och en miljon nya fattiga bara kring Bagdad. 2010 avbröt finansministeriet en rad stödprogram eftersom pengarna tagit slut. Änkebidrag, jordbruksstöd, fattigstöd drogs helt enkelt in. Enligt Läkare utan gränser har 2,5 miljoner flytt inom landet och 2,3 miljoner ut ur landet. fib 26

Dessutom har våldet, straffexpeditioner, lokala uppgörelser, kidnappningar med mera lett till uppemot en miljon ”försvunna” enligt beräkningar från FN:s flyktingorgan UNHCR. Av flyktingarna är det allt färre som vill återvända. Fortfarande flyr cirka 25 000 om året. PROTESTVÅG. UNHCR har visat att en majori-

tet av återvändarna snart ångrar sig, vanligen av säkerhetsskäl. Sveriges märkliga politik vad gäller irakiska flyktingar har i detta sammanhang fått många att höja ögonbrynen. Trots att det varit farligt att protestera har civila protester förekommit vid sidan av kriget, långt före den arabiska vårens start vintern 2011. Trots att protestvågen från Tunisien, Egypten, Libyen även nådde Irak, tog våra medier sällan upp detta – Irak anses ju vara en demokrati. En protestvåg drog fram i januari 2011 mot USA:s vicepresident Bidens besök i landet. På många håll krävdes, inte minst av Muqtada al Sadrs anhängare, att USA skulle lämna landet och SOFA-fördraget lämnas därhän. KORRUPTION. Kurderna demonstrerade mot

arbetslöshet, korruption, begränsningar i demonstrationsrätten och mot provinsstyrets allt hårdare kontroll av journalister. Man krävde att provinsregeringen skulle avgå. Det korrupta regeringspartiet KDP:s lokaler stormades. I Bagdad stormade demonstranter flera av de avskydda murar som delar upp staden i olika delar. Man krävde att det stora antalet fångar ska friges och att alla skyldiga till mord på Iraks folk, korruption och plundring av offentliga pengar, ska ställas inför rätta.

2 300 000 har flytt ut ur landet

I flera städer organiserade advokater demonstrationer mot laglöshet och korrupta domare. 2010 kom nya bestämmelser som i praktiken förbjöd manifestationer. Polisen har nu rätt att använda ”obegränsat våld”. Facklig kamp försvåras av förbud mot att offentliganställda organiserar sig. MUNKAVLE. Från USA har reaktionen varit att de

pågående protesterna bevisar att demokratin i Irak ”blomstrar”, som en tidigare befälhavare uttryckte det. Man kommenterar inte gärna det faktum att korruptionen i Irak i flera år har varit den fjärde värsta i världen. Lagar införs som begränsar kritisk rapportering. Tillstånd uppifrån krävs för intervjuer av politiker. TV-stationer och vissa mediebolag har stängts. Mängder av journalister åtalas för förtal. Kurdiska KDP har begärt en miljard dollar från en oppositionstidning för förtal av korrupta politiker. Andra journalister utlovas bonusar, mark och subventionerade bostäder för att agera mer lojalt gentemot myndigheterna, och allmänt är det nu svårt att finna nyhetsorganisationer som inte är knutna till särskilda partier eller politiker. Alltför negativ rapportering räknas som stöd till motståndet mot ockupation och regering, det vill säga terrorism, och bestraffas därefter. Missnöjet är så stort att man även från amerikanskt håll börjar oroas. RÄTTSKOLLAPS. För ett år sedan kom varningar om att den sociala misären och ett kollapsat rättssystem kan ge upphov till en revolt som underminerar regimen i Bagdad. Symboliska eftergifter har gjorts, som att ministrar och parlamentsledamöter skulle sänka sina löner. En beställning på stridsflygplan från USA annullerades och man lovade lägga pengarna på livsmedel till de fattiga i stället, övriga vapenbeställningar på kanske 10 miljarder dollar ligger dock kvar. Ett löfte om att premiärminister Maliki inte skulle stanna kvar vid makten nästa regeringsperiod drogs dock strax tillbaka. Tvärtom fortsätter Maliki koncentrera makt och resurser. Korruptionsutredningarna blir alltfler. Men ärenden som går för högt upp i hierarkin läggs ned.

2 500 000

har flytt inom landet 2011 stoppades en utredning mot en minister anklagad för förskingring av åtta miljarder dollar. Maliki försöker antingen med rena militära insatser mot sina rivaler eller att väva in dem i maktapparaten så att alla får en del av kakan. FÅNGTORTYR. Men han ser hela tiden till att han behåller känsliga ansvarsområden som försvar och inre säkerhet. Sedan länge har Maliki egna säkerhetsstyrkor vid sidan om de militära. Bland annat är han ansvarig för en enhet för kontraterrorism som ej alls är juridiskt reglerad och som arbetar nära de amerikanska specialstyrkorna. Uppgifter från bland annat Human Rights Watch och Amnesty bekräftar nu gamla misstankar om att Malikis styrkor är ansvariga för ett stort antal fångar i hemliga fängelser. För ett år sedan satt minst 50 000 personer fängslade utan rättslig prövning, Tortyr är vanligt förekommande i dessa sammanhang – strypning, borrande i kroppsdelar, våldtäkter och elchocker. I dag vet vi inte hur många som sitter i detta hemliga fängelsesystem. Utrensningarna har den senaste tiden åter ökat med tusentals fängslanden sedan USA-styrkorna lämnat landet. I de ”vanliga” fängelserna sitter nära 15 000, dömda för ”terrorism”. 1 000 är dömda till döden och avrättningarna fullföljs nu i snabb takt.

fib 27

USA:s slutnota för Irakkriget

IRAK

3 000 000 0 Eftersom statsapparaten till stor del har övertagits av shiitiska krafter – trots att Maliki försöker spela på en mer nationalistisk samling – fortsätter motsättningarna i landet att följa sekteristiska linjer, samtidigt som den avgörande frågan fortfarande är USA:s fortsatta närvaro. I och med att USA 2005 valde att stödja sig mot de shiitiska och de kurdisk-separatistiska partierna i landet har ockupationskriget haft en tydlig etno-sekteristisk karaktär, som allra tydligast i när amerikansk militär samverkade med sekteristiska dödspatruller, till exempel den omtalade Vargbrigaden. USA har arbetat hårt för att Irak ska öppna för utländska investeringar och decentralisera det politiska ansvaret för oljeresurserna. Motståndet har dock på flera håll varit hårt. I stället har regeringen i Bagdad och även provinsregeringen i Kurdistan i omgångar delat ut en rad kontrakt till utländska bolag för olje- och gasutvinning, medan löften nu ges att lagstiftningen slutligen ska kompletteras. OLJEGAMAR. De kurdiska kontrakten är så kallade

production sharing contracts, som kan ge bolagen stora ekonomiska fördelar på sikt. Länge var de ifrågasatta från Bagdad, medan de drevs på av krafter som gärna såg en decentralisering och splittring av landet. De centrala kontrakten är mindre fördelaktiga för bolagen, men ger i gengäld lång tids inflytande för dem i landet. Regeringen betalar ett fast pris per utvunnen tunna, betydligt lägre än vad bolagen hade hoppats på. Få USA-bolag har varit intresserade under dessa förutsättningar. I stället har en lång rad (ofta statsägda) bolag från Ryssland, Kina, Malaysia, Vietnam, Angola, men också från Storbritannien och Frankrike, tagit stora kontrakt, vanligen i stora samarbetsprojekt. BORRBOOM. I söder finner vi Exxon, Shell, och

inte minst BP som väntar sig borra 3 000 nya hål på tio år i det enorma Ruwailafältet och tillsammans med kinesiska CNPC väntar sig en utvinning på nästan 3 miljoner fat om dagen om några år. I läckt diplomatpost kan vi läsa att amerikanerna i alla fall är nöjda med hur många av bolafib 28

gen vänder sig till det i krigssammanhang ökända Halliburton för teknisk assistans. Få irakier väntas få några anställningar i denna industri även framöver. Från Bagdad lanseras nu återkommande lyckokalkyler om en kommande oljeboom i landet – en femdubbling av produktionen till 12,5 miljoner fat/dag 2017 och enorma inkomster. ROSTKATASTROF. Internationellt råder stora för-

hoppningar på att Irak ska kunna överta Saudiarabiens roll att motverka en globalt sett vikande oljeproduktion och motverka kriser på oljemarknaden. Enligt IEA (International Energy Agency) har vi nu gått in i den så fruktade peak oil-platån. Inom Bushregeringen var detta ett avgörande argument för ett skifte i Irakpolitiken efter 2000. EU driver därutöver sedan ett par år hårt ett projekt för energisamarbete med Irak, en del av en ny energistrategi. I synnerhet är det naturgasen man är intresserad av. Målet är att diversifiera EU:s gasleverantörer. Ett delmål är att ansluta Irak till den omstridda planerade Nabucco-pipelinen genom Turkiet från Centralasien till Europa. Men man glömmer de enorma investeringar Iraks sönderfallande oljeindustri kommer att behöva. Nästan dagligen kommer rapporter om läckande sönderrostade pipelines. Inom industrin talas om en katastrof utan motstycke. EKONOMIFLOPP. Infrastrukturen, med elektricitet

och vatten i spetsen, måste fungera både för vanligt folk och för en eventuell utbyggd oljeindustri. Den kräver fortfarande enorma investeringar på grund av åtta års gigantiska (fel)-investeringar. Många överraskningar är nog att vänta framöver på olje- och gasfronten. Ironiskt i sammanhanget är hur många i USA:s ockupationsstyre som trodde att den ekonomiska chockterapin skulle medföra en diversifierad irakisk ekonomi. Ett mål var att kunna lösgöra oljeindustrin från krav på den traditionella politiken med folkligt ägande och välfärdspolitik. I stället slutar projektet i en enormt korrum-

0 000 000

US DOLLAR

perad stat där i princip den enda resursen är oljan, utvunnen med sönderfallande gammal teknik. I Washington närdes stora förhoppningar om att Irak skulle bli en frihandelskil in i Mellan-östern. Med invasionen lanserades ett enormt frihandelsprojekt, Mefta. Men misslyckandet är nästan totalt. Utvecklingen i övriga Mellanöstern går åt andra håll. Irak blev ett ekonomiskt svart hål och inte det ”skyltfönster” av blomstrande marknadsekonomi som många i ockupationens administration förväntade sig, inte heller den stora ingången för amerikanska transnationella bolag (utöver olje- och säkerhetsindustrin) eller för ekonomisk sammanlänkning med Israel som ingick i Meftaprojektet. MEGANOTA. För USA kan Irakkriget samman-

fattas som ett gigantiskt misslyckande med en slutnota på kring tre biljoner dollar. Utan större rubriker fortsätter den lågintensiva krigföringen i Irak. Motståndet genomför cirka 40–100 attacker per vecka i landet, varje dag dör en handfull poliser och militärer, desto fler såras. De vanligaste målen är regeringspolis och militära styrkor, men vi har också de svårtolkade bombningarna med sekteristisk karaktär, främst riktade mot shiitier. Bombningar görs nu också inne i Kurdistan där de politiska spänningarna har tilltagit mellan de gamla klanpartierna och nya utmanare. Motståndsgrupperna i norra delarna av landet ser ut att växa, eftersom de Sahwa-miliser USA tidigare byggt upp inte inkorporerats av Malikis statsapparat. En del av dem väljer nu att ansluta sig till motståndskampen. LÖNNMÖRDARE. I det tysta pågår också flera avrättningskampanjer, något tusental officerare och högre tjänstemän har lönnmördats under senaste året. Regeringsstyrkor fortsätter med stora straffexpeditioner och har – förefaller det – låtit lönnmörda ett stort antal tidigare Sahwamilismän. Det är svårt att särskilja de olika konfliktlinjerna. En del våldsdåd ingår i spelet mellan de

olika etablerade politiska grupperingarna och partierna, andra ingår i striden mellan motståndsgrupper och regeringsmakten. Allt tyder på att Malikis regim är för svag för att klara sig utan USA:s stöd.

15 000

USA-FOLKMORD. I den mer inofficiella dialogen

med USA framhåller nu Maliki och hans militär hur utsatt man är för inre och yttre hot, att man måste ha någon form av fortsatt amerikanskt militärt stöd. Annars kommer man att vända sig till regionala stormakter (Iran och Ryssland). Medan gamla regimer faller i övriga Mellanöstern kvarstår alltså frågan vad som ska ske med den värsta av dem alla, den under ockupation uppbyggda så kallat demokratiska regimen i Bagdad. Få talar i dag om hur Irakkriget egentligen såg ut – en olaglig invasion, flygbombningar av hela städer, avrättningskampanjer, fosforbomber, tortyr, understödjande av sekteristiska terrormiliser. Och frågan är om inte USA:s samlade politik mot Irak under de senaste 20 åren, med bland annat troligen över två miljoner döda som resultat, borde räknas som folkmord. Dessa brottsmisstankar måste utredas, liksom det internationella samfundets ansvar. Vi får inte göra som så många gärna gör när stormakter löper amok – glömma och gå vidare som om inget hänt. ■ ■

MATHIAS CEDERHOLM Historiker vid Lunds Universitet, medlem i Irakkommittén i Malmö. En längre version av denna artikel har tidigare publicerats i Brännpunkt Irak, nr V fib 29

Kultur. KONSTNÄR torsten jurell

Tidigt Innan gryningen anlände till staden Teatern Scenen Inte stor faktiskt riktigt liten mitt på torget slogs den upp otroligt! Allt detta hände när vi ännu sov Men om detta har du säkert redan hört

fib 30

Försiktigt trevande likt ett barn; ryktet först på plats “Varifrån? ...” Det rådde ingen tvekan Om tiden? Därom fanns det många bud Många överdrev flesta tyckte sexhundra år var att ta i för lite

fib 31

KULTUR

Klockan ringer! Du förblir stående, bort når ljudet av cymbaler, missljud, radiostörningar – en sällsam blandning att tolka Skådespelarna väntar hör! Mässingsslagens uppfordrande klang helt inpå bör vi inte gå. Bättre stå bland de många

fib 32

Tornet vacklar En röst; ”Vem drar i trådarna?” ”Det är en maskin” en annan skrattar ”Men vem styr maskinen?” Dessa frågan tycks bli hängande i luften, en röst; ”På denna teater, allt för lite utrymme satt, för tankar” Fritt, finger sträcks i luften ut vi skrattar osäkra

fib 33

KULTUR

– Låt oss för ett ögonblick begrunda den mönstrade fond Skådespelarna agerar framför Är inte mönstret på detta tyg Samma som de i sold bär när de i soffprogram i teve bedyrar att den egenartade böjelsen att slänga granater att släcka liv intet har att göra med det faktum att de vid muck får en halv miljon på kontot för kicken att gå i krig – Låt oss för ett ögonblick begrunda politikerna – de som säger sig ha ädla avsikter Är det deras döttrar eller söner som saluteras i liksäckarna? – Låt oss slutligen för en kort stund begrunda vem som har starkaste intresset i detta krig; Läromedelsbranchen? Vapenindustrin?

fib 34

Torsten Jurell är

I natten ljus stjärnor sjunger drömmar vävs Vem slog upp sin teater då vi sov som bäst?

aktuell med utställningen Bortom Underjorden på Röhsska museet i Göteborg. 15 juli öppnar en utställning i Huitai Art Center i Tianjin i Kina där Torsten Jurell som en av fyra västerlänningar är inbjuden att visa ett 20-tal stora målningar. Samtidigt visar i Konstfrämjandets regi en utställning med Jurells verk på Västanå teater i Sunne, Värmland. Vernissage i samband med premiär av Misantropen av Moliere på Midsommardagen. För sjätte året i rad tillbringar Jurell en längre tid i Kina där han i Jingdezhen arbetar med skulpturer i porslin inför en kommande utställning på Röhsska museet 2014. Jurell kommer skriva fler artiklar i kommande nummer av Fib/k om vardagslivet bland konstnärer i Kina. www.jurell.com

fib 35

Film.

Carnage â&#x20AC;&#x201C; En blodig m

fib 36

Varför skola mänskor strida, varför skall det flyta blod...

/Emil Norlander

g medelklasskamp TEXT hans isaksson

Vad har du för människosyn? Det mest politiskt korrekta och bekväma är säkert att anse att vi i stort sett är lika goda kålsupare (som änglar eller skitstövlar, spelar ingen roll), och därmed undvika att hamna i den tyvärr icke helt försumbara kategori av tänkare som delar in mänskligheten i ett gott A-, respektive ett ont B-lag?

et misantropiska alternativet kan dock vara praktiskt ibland. Om man av någon anledning får lust att bete sig riktigt taskigt mot en eller flera medmänniskor, eller rent av exploatera dem, skulle det säkert vara behändigt om man redan på förhand utgår ifrån att ens beteende hur som helst bara drabbar skitstövlar. Om man omvänt själv anser sig vara taskigt behandlad behöver man inte analysera orsaken – man kan då lugnt förklara den med medmänsklighetens notoriska ondska och dumhet, som för ändamålet tänkes inkarnerade i de skitstövlar som täckts lyfta handen mot en.

EXTREMT POSITIV människosyn är där-

emot en bristvara inom seriös romanoch dramalitteratur, om man undantar rena utopier, och blev tidigt utsatt för drift och parodier från vänster och höger till exempel genom Cervantes, Voltaire, Swift och Dostojevskij. Inom den mer folkliga filmen finns det dock nästan en hel hop av ”må-bra” filmer, där Frank Capras 40-talsfilmer (En underbar Värld, Mr Smith goes to Hollywood) är tidiga klassiker, medan filmer som Äppelkriget, Änglagård och Amelie från Montmartre är mer nutida representanter. Bland progressiva skapare av ”må bra”-film ut-

märker sig faktiskt Aki Kaurismäki, som av princip låter sina underklasshjältar, uppburna av klassolidariteten, framstå som vinnare i slutscenen, senast i Mannen från Le Havre. Att alla människor i grund och botten är agressiva, hårlösa apor, liksom sådana oförmögna att lära av erfarenheten (eller av allvetande författares visdom) är däremot närmast en praktisk dogm inom borgerlig litteratur efter Freud. Vi tvingas leva i grupp, men är till skillnad från aporna extremt egoistiska och konstant brunstiga – aktuella studier från USA tyder på att de smarta mobilerna tycks förstärka själviskheten (vad de gör med brunsten är ännu okänt). Freud är inom vetenskapen en relativt död hund, men lever ännu inom kulturen, eftersom hans människosyn ofta gör sig bra inom borgerlig skönlitteratur och dramatik, som ofta (likt fordom ett Thatchertal) koncentreras kring individ och kärnfamilj. Inom dramat har vi engelska moderna förlagor i form av Edward Albee (Vem är rädd för Virgina Wolf?), Sir Alan Ayckbourn och på svensk botten förstås Ingmar Bergmans och Lars Noréns interiörer från borgerliga familjer. Yasmina Reza tillhör samma sällskap. Den franska skådespelerskan Yasmina Reza av judiskt -rysk-iransk-

ungerskt ursprung har också skrivit flera dramer och romaner. Inte minst har hennes pjäs The God of Carnage (Le Dieu du carnage), alltsedan premiären 2008 rönt stor uppskattning. ”Carnage” bör tolkas som ”slakt”, ”massaker” eller ”blodbad” – uppenbarligen en metafor för normalt mänskligt umgänge, i synnerhet inom den medelklass som de flesta författare tillhör, alltid beskriver och ofta föraktar. NYLIGEN VISADES CARNAGE på bio

i Sverige. Det är egentligen alltjämt en ren teaterpjäs, med små justeringar överförd till film av Yasmina Reza och Roman Polanski, filmad i Paris i regi av en (återigen) landsflyktig Polanski och med toppskådespelare i de fyra huvudrollerna. Penelope och Michael Longstreet är ett medel-medelklasspar där hon har intellektuella och politiskt korrekta ambitioner/pretentioner och till och med har skrivit en arkeologisk fackbok, medan maken har ett företag som föga heroiskt marknadsför dörrknoppar och beslag av mässing samt tre sorters spolningsmekanismer till WC. Nancy och Alan Cowan är ett uppenbarligen välbeställt övre-medelklasspar. Nancy är investeringsmäklare och Alan advokat, en ”spin-doctor”, som försörjer sig på att per ständiga mobilsamtal ge råd till ett läkemedelsföretag som vill undvika skadestånd till följd av farliga biverkningar som produkterna har vållat. Handlingen utspelas under ett par fib 37

FILM timmar i paret Longstreets lägenhet i New York, dit paret Cowan på den beskäftiga Fru Longstreets initiativ har kallats, sedan deras båda drygt tioåriga söner råkat i gräl, varvid Cowansonen med en käpp slagit av två framtänder på Longstreetsonen. Cowans har dyra märkeskläder (slips, armanikostym och knytblus) medan värdfolket har jeans, kofta/ t-tröja, men har köpt gula tulpaner. Värdinnans exklusiva konstböcker ligger av en händelse väl synliga framme. Kostnaderna för tandvård är ingen stridsfråga, eftersom Cowans står för dem. VÄRDFOLKET BJUDER PÅ vad Cowans kallar ”smulpaj”, men rättas av värdinnan, som hävdar att en dessert utan bottendeg av alla med sakkunskap i ämnet inte bör kallas paj, utan kaka. Men nu skulle det talas ut om övergreppet, tyckte den grundliga Fru Longstreet. Herrarna deltar till synes motvilligt i sammankomsten och tycker den var rätt onödig. ”Sånt händer”, tyckte de, men Fru Longstreet ansåg att Cowansonen borde komma och be hennes son om ursäkt. Herr Cowan tyckte det var en skitsak, och att hans son antagligen är en psykopat (”takes one to know one”), men gärna för honom, bara han slapp mera ältande, ty han är fullt upptagen i mobilen med att hjälpa den alltmera stressade pillerfabrikören Walther att lägga ut rökridåer kring de senaste biverkningslarmen. Den rättrådiga Fru Cowan, som snabbt vill ha allt överstökat, åtar sig uppdraget att försöka övertyga sonen, men tillåter sig att i stället bli upprörd över att Herr Longstreet har gjort sig av med familjens stökiga hamster genom att kasta ut den i en park. En kort pittmätning mellan hannarna vidtar, sedan Herr Longstreet haft synpunkter på moralen i Herr Cowans sätt att försörja sig, medan den senare kontrar genom att exponera ett lätt fib 38

En medelklassmassaker pågår mellan fyra väggar i New York-lägenheten.

överdrivet intresse för inredningsdetaljer av mässing och olika mekanismer hos WC-spolningsmekanismer utan att uppfatta att den – än så länge jovialiske – Herr Longstreet genast hade genomskådat hans försök till drift. Det bjuds på whisky med påtår. Fru Cowan spyr upp smulpajen över Penelopes fina konstböcker och över makens Armanibyxor. Familjerna har olika åsikter om uppkastningens orsak – var det nervös spänning utlöst av alla dåliga vibrationer, eller var det, som Herr Cowan, bakom värdinnans rygg antyder, smulpajen, som stått i värmen för länge? Fru Longstreet stipulerar därefter att Fru Cowan i fortsättningen inte får röra sig i rummet utan att medföra en blå plasthink att vomera i. EFTER YTTERLIGARE WHISKY går Fru

Longstreet handgripligt till väga mot maken som hon anser nu (”som vanligt”) lämna bristfälligt eldunderstöd och uppvisa bristande engagemang i familj och barn (och i intellektuella frågor, som Darfur). Fru Cowan dränker efter det elfte mobilsamtalet Herr Cowans Iphone i tulpanvasen, under föregivande av liknande skäl, varpå den eljest ovanpåflytande och vitriolfyllde Herr Cowan

bryter samman av förlusten. Fru Cowan blir alltmer oregerlig, spyr nu mest galla i sin hink och massakrerar i vredesmod Fru Longstreets gula tulpaner, men nyktrar till av chocken av att någon vält ut hennes vuittonväska med alla parafernalia över golvet. CARNAGE ÄR på sätt och vis en (ännu) roligare variant av Ruben Östlunds De Ofrivilliga eller en Woody Allenfilm, kryddad med fransk cynism – och alla drar här sitt strå till stacken. Även här släpps Blodbadets Ande lös – förkroppsligad i Herr Cowan – sedan någon, i detta fall Fru Longstreet, inför en ofrivillig men alltmera medskyldig publik, gnidit (och sedan hjälpt till att tömma) den flaska han förvarats i . Allt för snart måste vi lämna de fyra. Om de inte löst sin klassmotsättning så bråkar de kanske än. Att sönerna redan har försonats framgår av epilogen, men detta förefaller paren vara ovetande om – och frågan är i efterhand vad som egentligen utlöste ”blodbadet”. Det framgår också att Longstreets före detta hamster snarast verkar ha det bättre nu, ute i det fria, än instängd i sällskap med medelklassnewyorkare. Det skulle även jag själv ha gjort! ■ ■

Yttrandefrihet

– Erkänn att ni nu har yttrandefrihet… annars dödar jag dig! Monthly Review MRzine 15 september 2009.

JUAN KALVELLIDO FÖDD 1968

Juan Kalvellido är en tecknare född i arbetarklassen (han förtydligar att han är försjunken i arbetarklassen) som aldrig har slutat tro på revolution. Denne andalusier, född i Cadiz 1968 under studentrevolterna, bor nu i Malaga. Har illustrerat noveller, diktsamlingar, barnböcker och skivomslag. Publicerar dagligen teckningar på hemsidorna för www.insurgente.org och www.rebelion.org. Samarbetar på månadsbasis med tidskriften Diagonal, magasinet El viejo topo och humortidskriften Karmadice. www.kalvellido.net

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bildskapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska. Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 39

Recension. Memoarer är prostitution En omtvistad självbiograﬁ

Berättelsen om Wikileaks grundare Julian Assange publiceras nu av 38 förlag världen över. Med tanke på hur effektivt aktivisterna bakom Wikileaks har avslöjat lögner, korruption, cynisk realpolitik och massmord borde det vara närmast lustfylld läsning för varje demokrat. Lustfylld blir den nu inte. Boken är skriven i jag-form, men Assange har själv underkänt texten. Han fick se den som ett första utkast, och mer blev aldrig skrivet. Den skotske författaren Andrew O’Hagan skulle fungera som spökskrivare och lade ned 50 timmar på att intervjua Assange. Nu nämns han inte i den publicerade versionen och har av allt att döma tagit sin hand från projektet. Ingen står alltså för bokens innehåll. I ett förord – inte undertecknat med namn – hävdar förlaget att biografin ”förklarar både mannen och hans arbete”. Det är inte sant. Man har publicerat ett arbetsmaterial. Berättelsen är full av luckor och oklarheter. Det fyndiga och träffande blandas med det fåniga och svulstiga. Boken beskriver hur Assange växte upp med sin mamma under förhållanden som väl kan kallas bohemiska. Det var en kringflackande, i flera avseenden kaotisk tillvaro. Pengar var det ont om. Mamman inledde och avslutade relationer med flera likaledes bohemiska eller på andra sätt märkliga plastpappor innan sonen kopplade loss och fortsatte kringflackandet på egen hand. fib 40

Foto: Espen Moe

Utan författare Översättning Patrik Hammarsten och Johan Sjöstrand Norstedts

Berättelsen om Julian Assange är tråkig läsning.

Wikileaksprojektet beskrivs som enbart Assanges. Han skapar och leder det genom otaliga strider och andra svårigheter. Medhjälparna är många. Gamla faller ifrån och nya strömmar till, men Assange förblir den klippa, låt vara kringflackande, på vilken arbetet och de fasta principerna vilar. På sensommaren 2010 hamnar Assange i Sverige, med hopp om att här, bakom de svenska grundlagarna, finna en skyddad hamn för Wikileaks. Han blir mottagen med entusiasm av piratpartister och andra radikaler, har fullkomligt normalt sex med två kvinnor, dock inte samtidigt, och blir småningom anklagad för sexuella övergrepp. Han kan inte begripa varför. Det tar ett tag innan den svenska rättsapparaten lyckas bestämma sig för vad som ska göras, och vid det laget har Assange hunnit resa vidare till England. Där grips han, på svensk begäran, och har sedan dess kämpat med näbbar och klor och horder av advokater för att slippa återvända till det land han nyss hoppades så mycket på. Den verkligt intressanta frågan är naturligtvis om USA skulle kunna pressa Sverige – en press som amerikanerna

inte kan eller vill utsätta Storbritannien för – att utlämna Assange? Jag har fortfarande inte sett någon juridisk expert reda ut vilka regler som gäller och hur sådana beslut fattas. Så mycket tycks klart att han bara kan utlämnas om 1) han i USA åtalas för en gärning som är straffbar även i Sverige, och 2) det inte kan ge dödsstraff. Är de villkoren uppfyllda tycks det bli en rent politisk bedömning: regeringen bestämmer. Så här på förhand framstår det som otänkbart att regeringen Reinfeldt skulle lämna ut denne över hela världen hyllade man till livstids inspärrning i USA. Att svenska politiska ledare, liksom flertalet andra västländers, är beredda att på USA:s uppmaning skicka iväg folk att torteras i främmande land är klart – men hittills bara på villkor att det hålls hemligt. Problemet är förstås att det som är politiskt otänkbart ena året kan vara fullt tänkbart nästa. Hade någon år 2000 frågat mig om USA kunde få med svenska soldater i en Natoledd ockupation av Afghanistan hade jag nog bara hånskrattat till svar. anders r olsson

De hatade. Om radikalhögerns måltavlor Magnus Linton Atlas reportage

Journalisten och författaren Magnus Linton har åstadkommit en obehaglig liten bok som dessutom har omslag i orange färg. Den innehåller tre välgjorda och intressanta reportage som bygger på skrivna källor, intervjuer och iakttagelser på plats i Ungern, Nederländerna och Norge. Här har det som kallas radikalhögern kommit till tydligt uttryck under senare tid (2011). Det har gått så långt att politiska grupperingar och partier har dykt upp i den ekonomiska krisens fotspår och fått anhängare som i Ungern

Vivisektioner II August Strindberg Redigerad och kommenterad av Gunnel Engwall och Per Stam Norstedts

I år är det hundra år sen August Strindberg (född 1849) avled. Vad än Strindberg skrev eller lät förstå så väckte han alltid debatt och diskussion. Än i denna dag föraktas han av högborgerligheten som gång på gång utför bisarra karaktärsmord på hans person när man nu av historien lärt att det är vulgärt att bränna böcker på bål. Det är också lätt att finna material för att väva onda sagor om Strindberg, få konstnärer har blottlagt sig själv så oför-

hatar och förföljer romer och judar och i Nederländerna vill förbjuda islam trots att det saknas grund för att påstå att dessa etniska grupper begått de illdåd de anklagas för. I Norge är det kulturen som är i fara. Det multikulturella, som aldrig funnits, har lett till ”slapphet och katastrof” och det gäller att ”vakta sitt land” och mota ut ”främlingar” även om de är födda i landet och lever och arbetar som de flesta andra. I Ungern verkar ett nyfascistiskt parti, Jobbik, öppet som politiskt parti och genomför marscher med paramilitära beväpnade och uniformerade grupper genom bostadsområden med romer. Man har fått 3 mandat i EU-parlamentet, 17 procenter av rösterna i landet och 47 mandat i parlamentet. Det har gett pondus att gå till val på ”zigenarfrågan”. Så pass att partiet är det tredje största i landet. Företeelsen har även uppmärksam-

behållsamt. Hans böcker, hans brev, hans tidningsartiklar – för den fege karaktärsmördaren är det bara att köra ned skoveln och gräva upp bekännelser och tillkortakommanden. Det räcker till hekatomber av hatartiklar på de fina kultursidorna. Strindberg bodde många år utanför Sveriges gränser. Han ville göra karriär och tjäna pengar framför allt i Paris. Därför tog han intryck av den europeiska debatten och skrev texter på franska. En del av hans verksamhet har samlats i Vivisektioner vars andra del nu utkommer i Nationalupplagan. Vivisektion är den vetenskapliga termen för att utföra operativa ingrepp på levande människor eller djur. Det var så han på 1890-talet ville beskriva sitt arbete. En naturalismens konstnär som arbetar med litteraturen på samma sätt som en naturvetenskaplig forskare. Studieobjekt var det egna jaget. Senare skulle han drivas än starkare mot den inre föreställningsvärlden

Det har gett pondus att gå till val på ”zigenarfrågan”.

mats i Dagens Nyheter, där korrespondenten Ingrid Hedström för sina vittnesmål i frågan fått massor av hatmejl. I Nederländerna, som är ett öppet och liberalt samhälle på många sätt, finns det krafter som vill förbjuda islam. Geert Wilders nederländska Frihetsparti ska rädda landet genom att tömma det på muslimer och har fått framgångar i valen, både till parlamentet och till EU, vilket har gjort att partiet kan ställa krav. Terroristen Breivik i Norge försökte frälsa sitt land genom bokstavligen ta livet av socialdemokrater och feminister. Vart är vi på väg? stefan estby

stimulerad av kontakter med teosofin. Det skulle efter vivisektionerna resultera i hans ockulta anteckningar och föra vidare mot Inferno. Texter som har blivit ett ymnighetshorn att dricka ur för dem som väljer att förtala författarens privatliv, detta när de nu inte kan förminska storheten på hans litterära arbete. Den här volymen kommer i första hand att hamna på bibliotek och olika akademiska instanser. Den är på drygt 440 sidor där Strindbergs texter omfattar 270 sidor, varav drygt 100 sidor på franska. Resten är vetenskapliga kommentarer och tidstypiska illustrationer. För oss nördar som samlar på Nationalupplagan, och snart har den klar, är volymen ett måste. Vem av oss kan väl motstå den kommande känslan av att kunna gå längs sin bokhylla och fara med handen över bokryggarna och fyllas av den förväntan det är att känna vibrationerna från Strindbergs texter? anders norborg fib 41

Felicia Feldt Weyler förlag

Felicia försvann är en berättelse om barnet Felicias upplevelser och den vuxna kvinnan Felicias minnen av barndomen. En uppväxt i en stor syskonskara på nio där hon själv var tredje barnet. Hon beskriver en barndom som präglats av ansvar för de yngre syskonen när mamman plötsligt var försvunnen, av att ständigt flytta och byta skola och av en rad olika styvpappor som passerat revy i hennes liv. Bilden hon målar av sin uppväxt karaktäriseras av otrygghet, oförutsägbarhet, brist på rutiner och struktur och en växande känsla av rotlöshet på grund av det ”nomadliv” familjen lever. Allt sådant som ett barn behöver tycks ha fråntagits Felicia. Boken består av korta, ibland något längre, impressioner – minnen och händelser – från författarens liv. Barndomen, tonåren och den unga vuxna ända fram

Den gröne riddaren

Wang Mu. Övers. Göran Malmqvist Tranans förlag

Den taiwanesiske poeten Wang Mu (född 1940) är litteraturforskare verksam i hemlandet och USA. Tranan vet hur man presenterar ett internationellt namn med stil: Göran Malmqvists förord och kommentarer förklarar alldeles lagom mycket, själva volymen är vacker och påkostad och det rika, kronologiska urvalet är sällsynt jämnt fördelat över fib 42

Allt sådant som ett barn behöver tycks ha fråntagits Felicia.

till nutid, allt utan någon kronologisk ordning. Strukturen i dessa impressioner är att varje anteckning är tidsbestämd genom ett årtal. Som läsare måste jag räkna ut Felicias ålder vid varje nytt avsnitt för att få en relevant referensram till innehållet. Jag får intrycket att bokens uppbyggnad har formats av författarens tankar, som dykt upp lite ostrukturerat, lett till nya associationer som i sin tur fört hennes tankebanor vidare. Språket är som tankar kan vara – något korthugget, telegramspråk. Av de avsnitt som handlar om Felicias vuxna liv kan man utläsa det sociala arvets påverkan. Som vuxen har hon valt att leva ett liv på många sätt likt sin mammas. Boken Felicia försvann kom ut för några månader sedan och väckte stor debatt i medierna. Rent innehållsmässigt kan den rätta in sig i ledet av de på senare år allt frekventare självutlämnande, ”privata” berättelser som ges ut på olika förlag. Förmodligen skulle boken helt

Wangs poesi är vemodet och stillsamheten. tiden så man kan följa författarens utveckling över mer än femtio år. Utgåvan är dessutom tvåspråkig, och även om man nu inte kan ett ord kinesiska (jag tror dock jag identifierat ett tecken som verkar betyda ungefär ”inte”) är det stämningsskapande – och vackert – att hela tiden ha det kinesiska originalet till vänster. Kanske kan man ana en litteraturprofessorsstil hos Wang (som han i så fall skulle ha gemensam med bland andra Lars Gustafsson och Gunnar D. Hansson. Inte helt orimligt faktiskt).

Foto: Soﬁa Runarsdotter

RECENSION

Felicia försvann

ha fallit mellan stolarna och inte heller väckt debatt om inte Felicias mamma varit författarinnan Anna Wahlgren – expert på barn- och uppfostringsfrågor som skrev Barnaboken (1983) – och som nu visar sig inte alls ha levt som hon lär. Felicia delar naturligtvis sin traumatiska uppväxt med många andra men med en mamma som arbetar på Ica eller städar i skolan, är sådana här berättelser dessvärre inte av allmänintresse. agneta willans

Dikterna är ofta konkreta och resonerande, och han lägger vikt vid små detaljer, särskilt naturiakttagelser. Emellanåt tar han dock till bilderna och då gör han det snyggt. Till exempel studerar han ett träd vars ”form / växlar mellan våld och medkänsla / en serie ständigt växande metaforer”, eller visar hur man placerar adjektiv i den här scenen strax innan ett barslagsmål ska äga rum: ”Jag tvivlar inte på / det obehärskade vinet i bägaren framför mig / och den skyldiga dolken i mitt bälte” Men det som framför allt utmärker Wangs poesi är vemodet och stillsamheten. Den gröne riddaren erbjuder kanske inga himlastormar, men desto mer begrundan. joel landberg

Ingenbarnsland Eija Hetekivi Olsson Norstedts

Det har skrivits romaner förut om att växa upp i fattiga områden, om att inte ha råd med någonting, om att behöva hålla en tuff fasad uppe för att inte bli utestängd från gemenskapen. Det har skrivits förut om att snatta kläder och om lufttrampande pundare i träningsoveraller som står och väntar på att Systembolaget ska öppna på det torg man passerar på väg till skolan. Det har skrivits förut om att ha finska föräldrar som aldrig riktigt förstår sig på Sverige – Susanna Alakoski ligger närmast till hands – men det har aldrig gjorts på det här sättet. Miira vill inte gå i finskspråkig klass, vill inte redan där bli utestängd från många av de privilegier som hennes helsvenska jämnåriga har. Platsen är

Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva Red. Per-Åke Lindblom och Arne Rubensson Språkförsvaret

Det som fick mig att intressera mig för denna bok var när jag hörde några tonårsbarn argumentera för att svenskan var onödig i skolan och att det var viktigare med engelska. Så långt har det alltså gått. De förstår inte betydelsen av det språk de dagligen talar och har drabbats av datasamhällets engelska kolonialism. Under några år har jag följt debatten som denna antologi är en sammanställ-

Eija Hetekivi Olsson har vaskat fram det perfekta språket för Miira, som är en kaskad av ordkombinationer … den slitna förorten Gårdsten i Göteborg. Miira är först liten, sedan lite större och slutligen går hon i högstadiet. Eija Hetekivi Olsson har vaskat fram det perfekta språket för Miira, som är en kaskad av nya ordkombinationer, ilska, osäkerhet och den tuffa, tuffa fasaden. Under denna och hennes vägran att låta sig hunsas med, skiner hoppet fram i den annars mycket socialrealistiska berättelsen. Miira klarar sig själv. Även om hon riskerar att trampa på kanyler på vägen hem, även om hon måste städa trapphus för att familjen inte klarar sig annars, även om hon snattar kläder inne i stan och bränner hål på tak med tändare, så är hon alltid sin egen. Jag kommer att tänka på Åsa Linderborgs roman om sin pappa – Mig äger ingen. För även om Miira ofta är ledsen, osäker och utstött, och även om ingen tror på hennes för-

måga att bli något, så äger ingen henne. Varken Hem och skola, lärare eller föräldrar. Underliggande finns en svidande samhällskritik, en spark rätt i skrevet på Sverige. Hur lärarna och skolan behandlar barn som från början får utanförskapets stämpel i pannan, hur lärarna fjäskar inför de fina hästsvansblondinerna från villaområdena och hur samma lärare tar fram stränga tonfallet gentemot de finländska barnen. En debutroman förväntas sällan vara perfekt. Ändå händer det emellanåt att någon skriver en så fantastisk roman att den tar sig igenom bruset och bara skiner för sig själv. Eija Hetekivi Olsson behöver ingen mognadsprocess i sitt författarskap, redan här sätter hon tonen, och den är mycket originell. jessica johansson

ning av. I ett av bidragen skriver Jonathan Smith:

som när Ishotellet i Jukkasjärvi döptes till Ice Hotel med mera. Jag läser och blir upprörd, får insikt i vad som pågår och kämpar i motvind när jag försöker få folk att använda svenska ord och begrepp. På så sätt blir boken en handbok för den som vill ta strid. Författarna skriver om hur usla språkkunskaper leder till miljardförluster. I ett inlägg ställs frågan ”Pågår ett språkskifte i Sverige?” Engelskan är inte ordrikast, den har erövrat terräng genom kolonialism. Begreppsbilden utvecklas genom modersmålet. Jag tänker på diskussioner jag har varit med om, där lärare föreslagit engelska som undervisningsspråk. Boken är även aktuell med inlägg om hur Sannfinländarna vill avskaffa svenskan som officiellt språk i Finland och göra landet enspråkigt och hur Sverigedemokraterna vill ta bort samiskan som minoritetsspråk. bror kajsajuntti

”Inom varje mänskligt språk finns en hel tankevärld, ett universum av tanke och skapande kraft. Språken är inte mer utbytbara eller försumbara än vad världens djur- och växtarter är. Med varje språk som dör ut försvinner inte bara dess sagor och sånger utan även dess särartade tankar och minnen, levande kunskaper som kan leda oss till nytt vetande och ny vishet.” För mig är det svaret också på frågan om alla språk skall få möjligheten att bevaras och utvecklas. Alla språk har ett egenvärde. Så enkelt och så självklart. Jag läser långsamt för att ta till mig den kritik som Språkförsvaret fört fram i kampen om skolreformer, språklag, underkastelsen till EU och anpassningen till engelskan. Själv har jag egna exempel,

fib 43

Skriftställning.

DET PRIVATA OCH DET ALLMÄNNA TEXT jan myrdal

Just när jag på bokmässan i Leipzig framträtt om den tyska upplagan av Röd stjärna över Indien ringde mobilen. Det var från Bangladeshs ambassad i Stockholm. Ambassadrådet Masud ville att jag skulle komma till Dhaka den 27 mars och på min döde fars, Gunnar Myrdal, vägnar ta emot nationens officiella utmärkelse och tack till honom.

ag bad om en halvtimmes betänketid och ringde min dotter, Eva Myrdal. Hon sa att jag hade skyldighet att resa. Det gällde att hedra hans intellektuella, vetenskapliga och politiska insatser. De var verkliga och hade internationell betydelse. Jag hade ju många gånger också i Sverige offentligen försvarat dem. Jag fick inte blanda ihop det privata, det familjiga, (känslorna), med det allmänt och politiskt viktiga. Hon hade rätt. Jag meddelade att jag kunde flyga från Arlanda den 24 mars. Jag har tidigare skrivit om familjesituationen och därtill om hans vetenskapliga och politiska betydelse. Nu tar jag upp frågor som ligger i gråzonen mellan det politiska och det privata. FÖR UTOMNORDISKA betraktare är de myrdalska familjekonflikter jag skrivit om kulturspecifika. Åtminstone vi som har kulturella rötter också hos finnfolket i skogen saknar den emotionella dimension som finns i såväl väst- som central-, syd-, sydöst- och östasiatiska familjer. Vi är ju inte ens mycket för att kramas. Därtill kommer farfars typiska väg från fattigdomen i Myres nere vid älven genom slöjdskolan över stationsbyggen åt järnvägen i Dalarna till att inför livsslutet vilja inför släkt och ungdomsvänner skriva sig som ”godsägare” på gravstenen; den hårdheten formade fib 44

också Gunnar. Bäst i klassen eller gå bakom plogen. Han valde att bli bäst och förblev det upp genom akademia och livet ut. Utan att förakta plogen dock. Farfars då själv under jordbrukskrisen inför döden 1934 valda, men nu skamliga, yrkesbeteckning blev borthuggen på åttiotalet. Jag vill tro att det var mot Gunnars önskan. De som lever efter mig får se om mina barn återställer texten när allt måste huggas om efter min död. Gunnars och min konflikt blev därför vitglödgat intensiv när jag som tvångsförflyttats från den elitärt fria Lincoln School vid Teachers College till Högre Allmänna Läroverket i Bromma lämnade – bara uteblev och satt läsande i bibliotek – den skolan då den hindrade mina studier och lärarna mest var obildade. Nå, jag hade läst Strindberg och tog dennes ord om skolor och akademisk svindel helt på allvar – gör det fortfarande. Nu med Mao. ATT JAG DÅ våren 1940 kom till Sverige

hade egentligen med Gunnars forne nära vän Herbert Tingsten att göra. Denne, som var fysiskt feg, blev rädd för vad som kunde ske med honom om tyskarna kom och han skrev till Gunnar för att be om hjälp med bostad och arbete i New York. Arbete kan det vara svårt med, svarade Gunnar, men vår bostad kan Du få. Vi reser hem för plik-

Hans böcker blev också förbjudna på olika officiella bibliotek i USA.

tens skull ty det kan bli krig mot Sverige. Till mig sa han då att vi som var av bondeätt inte kunde som den brittiska överklassen skicka barn till säkerhet i Amerika; barnen skulle hem. Inga protester hjälpte. Med våld fördes jag till M/s Mathilda Thordén som utan lejd med kontraband skulle till Petsamo. Själv måste han – och Alva – sedan tillbaka till Förenta staterna då Per Albin inte ville ha honom i Sverige. Han skulle reta tyskarna för mycket. Diskuterade det med den tio år äldre Gerard Bonnier en gång. Han hade själv skickats hem för att att hålla ställningarna i Sverige. Det var lite ensamt. Men den som framför allt inte förlät var Herbert. De kom i råkurr och slogs på Gröna mattan i villan på Nyängsvägen när det var slut med Herberts socialism. När han sedan fick Dagens Nyheter då inledde han en intensiv politisk förtalskampanj mot Gunnar. Med NK-ledningens hjälp kunde DN leta fram Alvas konto och belägga att hon köpt flera kilo kaffe just dagarna innan Gunnar som handelsminister beslutat införa införsel-

Gunnar Myrdal firas nu – 25 år efter sin död – i Dhaka, Bangladesh.

stopp. Anklagelsen om hamstring var för den som något kände dem absurd. Men Gunnar tog den hårt. Ja, han tog Herberts kampanj i DN så hårt att han blev grubblande. Den bidrog till att han lämnade Sverige. Visst kan man på gott och ont finna att mycket hos farfar och Gunnar går igen hos mig. Om det är gener eller prägling är dock osäkert. Jag lutar åt prägling. Men det finns också politiska frågor som bör rätas ut. Jag hade läst mig till kommunist och ansökte därför våren 1943 när jag var femton på det sextonde om inträde i Sverges Kommunistiska Ungdomsförbund hos Knut Tell på SKU:s kontor Kungsgatan 84. BÅDE GUNNAR OCH ALVA var socialdemokrater. Gunnar hade varit riksdagsman, skulle åter bli det och minister därtill så fort samlingsregeringen upplösts; Alva blev det en generation senare. Familjekonflikten blev tydlig efter det det stod i pressen att jag talat på SKU:s kongress midsommaren 1944 (ett bra tal för övrigt; jag har publicerat det flera gånger senare). Men när jag därtill sommaren därefter uttalat mig hårt och tydligt om den under kriget föraktligt

tyskmedlöpande Allan Vougt som utsetts till försvarsminister i den socialdemokratiska regering där Gunnar var handelsminister då talade statsminister Per Albin allvar med Gunnar och krävde att han skulle se till att jag höll käft. Vilket inte var möjligt. Allt detta skulle upprepa sig trettio år senare när Säpo krävde att Alva – som då blivit minister – inte skulle umgås med mig som var säkerhetsrisk genom kommunism och fientlighet mot Förenta staternas krig i Sydostasien. Oavsett om han – eller Alva – uttryckligen bett om det eller inte kunde deras vänner också länge förhindra att det jag skrev trycktes. Det blev därför för mig många rätt svåra år. De som känner mig från den tiden i Lilla Byröna och Albogatan vet det. NATURLIGTVIS VAR JAG till politiskt besvär. Alva greps av Förenta staternas säkerhetstjänst när hon – som diplomat – kom till Förenta staterna 1953. Man hade inte gjort klar sin ”undersökning” av Jan Myrdal (som inte var i Förenta staterna eller ansökt om visum dit). Tyvärr var hon svag och skrev dem en skamligt ursäktande förklaring om mig och mina

politiska åsikter. Hennes sekreterare på Unesco i Paris upprördes över hennes svek och gav mig en kopia att läsa. Jag förlät aldrig. Så gjorde inte Gunnar. Han fann hennes beteende felaktigt. Han förbjöd personalen på Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa i Genève, för vilken han var generalsekreterare, att svara på några som helst frågor från McCarthys utsända Cohn och Shine. Han körde själv ut paret när det kom. Hans böcker blev också förbjudna på olika officiella Förenta Staternas bibliotek. Det har hävdats att mitt politiska engagemang omöjliggjorde att han utsågs till FN:s generalsekreterare och att det tyvärr blev den anpassligare Hammarskiöld. Jag tror att det i stället berodde på hans eget handlande. DET FANNS DOCK dessa år för mig

möjlighet till politiska och intellektuella resonemang med såväl Alva som Gunnar. Han representerade en vänster inom den svenska socialdemokrati som ännu in på sjuttiotalet regerade i kraft av de reformer de – bland andra – formulerat på trettiotalet. Jag tog därför initiativ till att han och C. H. Hermansson – som varit en av hans studenter – träffades hemma hos mig på Skånegatan 20 för att öppet diskutera ett möjligt politiskt samarbete. Gunnar menade till slut att den enda verkliga lösningen vore att SKP samfällt trädde in i SAP och trots partibyråkratin stärkte dess vänster så att det blev möjligt för partiet att lägga om kurs. Den möjligheten fanns dock inte. Nu finns varken det ena – SAP – eller det andra – SKP – som folkrörelser och i gammal mening partier. Av SKP finns inte ens namn och skugga kvar. Om man vill förstå varför Gunnar Myrdal nu firas i Dhaka kan man börja med att gå mer än åttio år tillbaka och läsa hans Vetenskap och politik i nationalekonomien från 1930. ■ ■ fib 45

Rätt&Rådligt.

Lumparminnen

Hugin & Munin nr 1/12, organ för Befälsföreningen Militärtolkar, skriver Elin Hagerlid, utbildad i arabiska vid Försvarets tolkskola, om sin tid i Italien i höstas, där hon deltog i den svenska insatsen mot Libyen: ”Vår stab var en stödfunktion som sysslade med psykologiska operationer, det vill säga att påverka och vinna folkets ’hearts and minds’. I denna insats innebar det att producera flygblad och radiomeddelanden, i vilka vi exempelvis varnade om var NATO skulle komma att bomba, informerade om Qaddafiregimens fall och uppmanade Qaddafitrogna styrkor att lägga ned vapnen….Efter det här kan jag ju faktiskt säga till barnbarnen att jag var med och störtade Qaddafi , om än med ett mycket blygsamt bidrag.” NÄR JAG SJÄLV gjorde min grundutbild-

ning på Tolkskolan i mitten av 60-talet, lärde man bara ut ryska. Detsamma skedde i FRA:s regi och på en del andra ställen i totalförsvaret. För detta fanns goda skäl. Sedan medeltiden har Sveriges relation till Ryssland präglats av återkommande krig. Också under de senaste 200 årens fred har Ryssland/ Sovjetunionen för oss ofta framstått som ett hot och som den troligaste motståndaren i händelse av krig i vår omvärld. När Sovjetunionen upplöstes i början av 90-talet, drog många en lättnadens suck. Jag hade då själv närmat mig värnpliktsålderns slut efter många repövningar och frivilligkurser. Det svenska försvarets huvuduppgift hade fram till dess varit att vara fredsbevarande, en uppgift som så långt hade blivit löst. I någon liten mån hade kanske jag och mina ryskutbildade kamrater ändå dragit våra strån till stacken. Inte bara genom att utbilda oss till att förhöra ryska krigsfång-

fib 46

ar och signalspana utan också genom att vi tack vare våra språkkunskaper kunde bidra till ett kulturellt utbyte på många plan. En del blev översättare från olika slaviska språk. Andra arbetade från och till som reseledare i österled. Påfallande många blev diplomater med ryskkunskaper i bagaget. Men detta läsår, 2011/12, utbildar Tolkskolan tio tolkar enbart i dari, ett av språken i Afghanistan. Nästa läsår

från att bomba civila mål i det egna landet. Att den NATO-ledda insatsen inte begränsades till vad säkerhetsrådet hade gått med på, är väl känt. Elin Hagerlid kan därför med viss rätt säga till sina barnbarn att hon var med och störtade Qaddafi. Utan att säkerhetsrådet ingrep, ja i själva verket påhejat av rådet, lyckades NATO blanda sig i ett inbördeskrig och hjälpa den upproriska parten till seger.

utbildar man specialistofficerare i ryska respektive arabiska. Med araberna har Sverige aldrig varit i närmare militär kontakt än då ett antal skandinaviska vikingar enrollerades av Bysans i kampen mot de muslimska araberna och turkarna för cirka tusen år sedan. Ingenting talar heller för att Sverige under överskådlig tid skulle utsättas för militärt angrepp från någon arabisktalande makt.

Heder åt Elin Hagerlid, som också noterar: ”Det är dock med blandade känslor som jag nu ser på hur läget har utvecklats sedan insatsen avslutades. Många av farhågorna om interna strider och våldsamheter har tyvärr besannats.”

Ingenting talar heller för att Sverige ... skulle utsättas för militärt angrepp från någon arabisktalande makt.

UTBILDANDET AV arabisktalande

svenska officerare sker således inte i syfte att dessa ska försvara Sverige eller svenska intressen. Det sorgliga är att dessa officerare, i den mån deras arabiska språkkunskaper kommer till nytta i militära sammanhang, kommer att tillgodose andra intressen, lika fjärran från Sveriges som när vikingarna blev bysantinska legoknektar. Den svenska insatsen i Libyen förra året baserades på FN:s säkerhetsråds resolution den 17 mars 2011. Den tillät att flygstyrkor från andra länder sattes in i syfte att hindra den libyska regeringen

GUDSKELOV BEHÖVDE VI ryskutbildade

tolkar aldrig sättas in i något riktigt skarpt läge där Sverige var militärt angripet; det närmaste man kom var när ubåt 137 hade gått på grund i Gåsefjärden. Men om så skett, skulle vi dock aldrig behövt se tillbaka på det inträffade ”med blandade känslor”, eftersom det alltid är rättfärdigt att försvara sitt land mot en supermakt.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)

Medlem. gen? r i förenin Vad hände da www.ﬁb.se hemsi Se vår nya FiB-medlem, befinner du dig i Stockholm 18 april 18.00? Då står du inför ett delikat val – Palestinafilmvisning eller Indiendebatt. Eller kanske saxa emellan, de arrangeras båda två på ABF-huset på Sveavägen.

FOLKET I BILD/KULTURFRONT MEDARBETARE I DETTA NUMMER OMSLAGSFOTOGRAFI:

Michael Mårtensson

(Fyra kvinnliga rödgardister i byn Murole, Ruovesi, mars 1918.) MEDARBETARE

Filmvisning: Roadmap to apartheid

Hans O Sjöström, Hillevi Nagel,

Är dagens Israel en rasistisk apartheidstat jämförbar med Sydafrika då det begav sig? Allt fler hävdar det. Filmarna Ana Nogueira och Eron Davidson har föresatt sig att undersöka saken. Publiken får följa livet för palestinier i Israel och de ockuperade områdena och själva bilda sig en uppfattning. Tid: Onsdag 18 april kl 18.00 Plats: ABF-huset, Sveavägen 41 Organisation: Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholm

Bosdotter, Michael Mårtensson,

Debatt: ”Vinnare och förlorare i dagens Indien” Sedan början av 90-talet har det skett omfattande ekonomiska förändringar Indien. Somliga kallar utvecklingen en ”framgångssaga” och menar att medelklassen ökat medan andra istället pekar på att svälten har ökat dramatiskt och att ”tillväxten” bygger på markrofferi. Enklaver av utveckling eller ökat allmänt välstånd? Kan debatten ge oss svaren? Debattörer: Jan Myrdal, Per J Andersson, David Ståhl och Hans Magnusson. Tid: Onsdag 18 april kl 18 Plats: ABF-huset, Sveavägen 41 Arrangör: Indiensolidaritet Info: www.indiensolidaritet.org

Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism. Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström.

Mare Toomingas, Gunnar Olofs-

REDAKTÖR: Stefan Ljung.

Giambanco, Lisa Forsberg, Kjersti

LAYOUT: Björn Folke Johansson.

son, Nathalie Sagborn, Solveig

Arne Andersson, Maria Bosdotter, Thage G. Peterson, Björn

Schaerström, Kristina Eriksson, Hans-Magnus Meincke, Losita

Garcia, Lars-Ivar Juntti, Robert

Nyberg, Fredrik Ogden, Mathias Cederholm, Björn Folke Johans-

son, Torsten Jurell, Hans Isaksson, Juan Kalvellido, Anders R Olsson, Stefan Estby, Anders Norborg,

Agneta Willans, Joel Landberg, Jessica Johansson, Bror Kajsa-

juntti, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Hans Lindström

REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig

Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm.

GRAFISK FORM: Losita Garcia. ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt). PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@ﬁb.se

FÖRENING: forening@ﬁb.se

Månadens medarbetare FREDRIK OGDEN

Fredrik Ogden bor

i Vaxholm.

Tecknar och målar.

Illustrerar i tidskrifter och

böcker. Utbildats på Konstfack och

PRISER: Lösnummer: 49 kr

(sommar- och julnummer 65 kr),

PRENUMERATION

helår: 525 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

Charles H Cecil Studios i Florens.

TRYCK: Graﬁska punkten, Växjö 2010.

seriösa och aktuella ämnen.

FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

Tycker om FiB som tar upp

Nästa nummer kommer 10 maj. Prenumerera!

http://ﬁb.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappersutgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.