FiB08-2012

TEMA Samh채lle utan moral

JUBILEUM M책nga av de b채sta GREKLAND Allians med fascismen Folketibild책tta201249 kr

Red.

INNEHÅLL

Ett samhälle utan moral NUMRETS TEMA speglar ett samhälle som krackelerar. Grunden lades redan för länge sedan när socialdemokratin var som starkast i Sverige. Sprickorna har sedan växt sig allt större i takt med att nyliberala värderingar har sipprat in i stort sett överallt i samhällets alla delar.

Under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har: – Boendesegregationen ökat när rika flyttar för att de vill bo för sig själva och allmännyttan säljs ut eller missköts i städer med en segregation som har byggts in från start i välplanerade homogena stadsdelar.

– Barnfattigdomen ökat när välfärdssystemen har nedmonterats.

– Människor blivit sjuka i fuskbyggda hus som lämnas utan åtgärd på grund av att notan blir för dyr (husen byggdes för fort och fel från början i jakt på högre vinst).

Dag efter dag fortsätter vi vår resa. En resa på väg mot ett samhälle utan solidaritet – ett samhälle utan moral.

43

Månadens SATIRARKIVET.SE

4

Sverigebilden

5

Noterat

18

Jorden runt

19

Martin&Johan

31

Libyen

32

Syrien

34

Stick&Klipp

36

Recensioner

40

Film

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

9 Tema: SAMHÄLLE UTAN MORAL. SEGREGATION. Klyftorna i staden växer när stadsdelar blir så dyra att bo i att bara de rika har råd att bo där.

LÄS OCKSÅ om en av FiB/K:s gyl-

lene perioder i slutet av 1980-talet sett utifrån Donald Boströms perspektiv. Hur kan FiB/K spela en roll i dagens Sverige? Vad kan vi skriva om mer på temat Samhälle utan moral till exempel?

Eller vad kan vi skriva mer om på sommarnumrets tema Lokal kamp? Hur kan vi utveckla utlandsbevakningen?

Kulturen?

Mejla och tipsa på red@fib.se.

6

Tema: SAMHÄLLE UTAN MORAL. BARNFATTIGDOM. De fattiga barnen stefan ljung, redaktör fib 2

nonchaleras trots att ett slopat jobbskatteavdrag skulle räcka för att radera ut fattigdomen bland barn i Sverige.

Krönika.

28

Vi behöver en ny sorts folkrörelser JAG VAR PÅ UTDELNINGEN av Stig Dagerman-priset på Lax-

Eurokrisen. GREKLANDSFASCISM. Eurokraterna går i ohelig allians med de grekiska oligarkerna – arvtagare till nazister och fascister från andra världskriget.

ön i Älvkarleby på försommaren. Pristagaren var den egyptiska författaren Nawal el Saadawi, 81 år gammal och full av liv och kraft trots en lång resa till Sverige och ett späckat program här. Hon var en av de ledande gestalterna på Tahrirtorget i Kairo under de manifestationer som till slut ledde till president Mubaraks fall. De förväntningar hon hade på en fortsatt demokratisk utveckling i Egypten var ändå återhållsamma. Det blir aldrig som förr, ansåg hon, men å andra sidan är det så mycket av den gamla makteliten som finns kvar både i politiken och militären. Hon menade också att man inte fick betrakta de olika egyptiska organisationerna och partierna som enhetliga och sammansvetsade. Tvärtom menade hon att åsiktsskillnaderna inom många organisationer, till exempel det starka muslimska brödraskapet, kan ge en helt oväntad utveckling.

Men fort kommer det inte att gå. Varje revolution har en kontrarevolution. Vi får inte slå oss till ro, var hennes sammanfattning.

STIG DAGERMAN-SÄLLSKAPET som delar ut priset grundades

20

Jubileum. DONALD BOSTRÖM Tidigare layout- och bild-

redaktören på FiB/K berättar om hur SAF:s Sture Eskilsson ville sponsra FiB.

en gång i tiden av Bengt Söderhäll och Urban Forsgren. När Bengt var bara nitton år gammal blev han medlem i Folket i Bild/Kulturfronts styrelse. Hans mammas telefon blev avlyssnad av Säpo under IB-affären och han själv hade svårt att få jobb. Trots det fortsatte han att arbeta centralt i Folket i Bild och satt i perioder i styrelsen till mitten av 1970-talet.

Själva prisutdelningen hölls på trappen till Stora hallen, en väl tilltagen samlingssal som snabbt fylldes av dem som hade stått kring trappen och sjungit allsång i Stig Dagermans dagsedel En dag om året.

Ett ord som hördes då och då under samtalen och framträdandena efter prisutdelningen var ”folkrörelser”. Det var något som flera efterlyste. De gamla folkrörelserna håller på att förändras till något annat. Politiker, EU-kommission och nyliberaler arbetar intensivt för att knäcka fackföreningsrörelsen och den fria förhandlingsrätten. Kanske behöver vi en ny sorts folkrörelser som utgår från sådana lokala förutsättningar som Stig Dagerman-sällskapet som har växt från en liten lokal organisation till en som mer än fyller stora hallen på Laxön i Älvkarleby genom att dela ut ett pris till en av de ivrigaste revolutionärerna på Tahrirtorget i Kairo.

Någonting i stil med alla de FiB-avdelningar som förr fanns överallt i landet och sålde tidningar, ordnade litteraturkvällar, studiecirklar och stora kulturevemang. Vore inte det värt ett försök? hans o sjöström FOTNOT. Stig Dagerman föddes och bodde under sitt första levnadsår i Älvkarleby.

fib 3

SVERIGEBILDEN FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44

FiB-noterat.

GÖTEBORG

Ship to Gaza

Grekland, Grekland inte...

Staffan Granér var samtalsledare under paneldiskussionen.

Solidaritetstanken lever! Det har göteborgarna kunnat konstatera efter några dagars besök av Ship to Gazas segelfartyg Estelle. Väl förtöjd och med mängder av intresserade anti-imperialister och palestinavänner har landgången legat redo. Eriksbergshamnen vid Norra Älvstranden – av Göta Älv – har hela tiden varit adressen. Varje dag har besättningen arbetat med att förbättra båten på olika sätt. Fartyget byggdes 1922.

Last har tagits ombord, även om detta inte ännu är det primära målet. Det är att på nordisk och internationell basis sprida information om Israels illegitima blockad mot Gaza och dess mycket unga befolkning. Efter tisdagens panelframträdande på kajen, med mer eller mindre kända profiler, vidtog avskedsfesten.

Sven Wollter och Henning Mankell diskuterade i panelen varför de deltar i Ship to Gaza. Även Ann Ighe berättade om sina motiv för deltagande i solidaritetsarbetet. Efter dagarna i Göteborg fortsatte Estelle på sin färd, denna gång med Oslo som resmål.

TEXT & FOTO: KJELL MARTINSSON Fakta/Visste du att: Över hälften av Gazas befolkning är under 18 år.

Cirka 38 procent av palestinierna på Gazaremsan lever under en nivå som FN definierar som fattigdom. Över 90 procent av Gazas grundvatten är otjänligt som dricksvatten.

Arbetslösheten är cirka 30 procent.

»

ILLUSTRATION mare toomingas

Utvecklingen är mer eller mindre oundviklig. Jag tror inte att den här typen av industriell civilisation kommer att överleva det närmsta seklet. /David Jonstad i Filter fib 5

Samh채lleutanmoral.

fib 6

SAMHÄLLE UTAN MORAL Satsa på dig själv, gör karriär, investera i din bostad, gör ett aktieklipp – bli rik! I media och reklam trummas det nyliberala budskapet in: alla kan lyckas och om du inte gör det så beror bara på din egen inställning. Samtidigt växer sig de förtryckande strukturerna allt starkare.

FiB/K har samlat några exempel – barnfattigdomen

ökar stadigt men bemöts av en axelryckning av de som har makten att förändra, den sociala och ekonomiska boendesegregationen hotar att trasa sönder samhällsväven, vinsthunger leder till att hus byggs felaktigt och gör människor sjuka. Vi kallar det: Samhälle utan moral.

stefan ljung

FATTIGDOMEN SOM NONCHALERAS

Barn i kläm TEXT carolina westin ILLUSTRATION axel hugmark

De senaste två åren har barnfattigdomen ökat i Sverige och idag lever vart tionde barn i ett fattigt hushåll. Samtidigt ökar också klassklyftorna. Tapio Salonen, professor i socialt arbete, tycker att det är ett stort glapp mellan retorik och politisk praktik.

– Att en så stor grupp barn lever i fattigdom rimmar mycket illa med de höga ambitioner som Sverige har när det kommer till barns rättigheter, säger han.

I

maj i år rapporterade Unicef att Sverige i en internationell jämförelse också är mycket dåliga på att stötta de familjer som ligger längst under fattigdomsstrecket. Trots att forskning visar ojämlikhetens skadeverkningar har den ökat snabbare än någonsin de senaste tio åren och det förs ingen politik för att hejda utvecklingen. Fredrik Reinfeldt väljer istället att avfärda statistiken som vänstervriden. ÖKANDE KLYFTOR. I mars kom Rädda Barnens år-

liga rapport om barnfattigdom som visar att den ökar för andra året i rad. Den visar också hur klassklyftorna ökat stadigt sedan 1991 då mätningarna startade. Tendensen har varit särskilt stark de senaste tio åren. Den fattigaste tiondelen av de svenska barnfamiljerna har idag en inkomststandard som är lägre än den var 1991. Den rikaste tiondelens standard har däremot ökat med 38 procent.

Samtidigt som inkomstklyftorna har ökat, har regeringarna skurit ner på de delar av familjepolitiken som tidigare jämnat ut skillnaderna.

Unicef släppte i slutet av maj en rapport som jämför rika länders förmåga att jämna ut skillnader mellan barn som lever i fattiga respektive rika familjer.

Det är ingen rolig läsning. Vi hamnar på plats

22 av 35, efter länder som Danmark, Polen och Grekland.

De som drabbats värst av oförmågan att jämna ut skillnaderna är ensamstående föräldrar, familjer som nyligen anlänt till Sverige och familjer med unga föräldrar.

INGA PENGAR ÖVER. Anton, som är 18 år från Upp-

sala, har växt upp med sin mamma och lillasyster.

Hans mamma jobbar som förskolelärare och konstnär. De är en av de familjer som hamnar under gränsen för fattigdom enligt Rädda Barnens definition.

– Det är inte som att vi någonsin har behövt svälta, men jag och syrran har alltid vetat att det inte blir några pengar över. Det är tur att jag är punkare, för då ska man ju inte ha så dyra kläder i alla fall, säger han och ler.

När Rädda Barnens första rapport som larmade om fattigdomsökningen kom 2011, bortförklarades den av många debattörer som ett resultat av finanskrisen. Men den förklaringen är alltför grund. Att klassklyftor och barnfattigdom ökar i Sverige är ett resultat av en politik som förts under flera decennier. Den omfördelande effekten av de socialförsäkringar som riktar sig till barnfamiljer halverades på tio år mellan 1998–2008.

>

fib 7

SAMHÄLLEUTANMORAL FAKTA Rädda Barnens rapport om barnfattigdom Rädda Barnen har mätt barnfattigdomen i Sverige sedan 1991. I mätningarna innefattas både de familjer som får socialbidrag och de som har en inkomststandard som är lägre än 60 procent av den nationella medianinkomsten.

Barnfattigdomen var som högst i Sverige 1997 då den låg på 22,3 procent.

I de senaste två årens rapporter har man dock sett att den återigen ökat till 13 procent. Siffrorna i 2012 års rapport bygger på statistik från 2009. Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, har gjort rapporter om barnfattigdom för Rädda Barnens räkning sedan 2001. Enligt honom pekar de preliminära siffrorna för kommande år på att barnfattigdomen kommer att fortsätta att öka.

fib 8

Det syns tydligast i de behovsprövade stöden. Ett exempel är bostadsbidragen.

I mitten av 1990-talet blev ungefär en tredjedel av barnhushållen beviljade bostadsbidrag medan endast var åttonde fick det beviljat 2008.

I en rapport som Boverket gjorde 2006 konstaterade de att besparingarna man varit ute efter hade uppnåtts, men till priset av att skyddet för de fattigaste barnen håller på att monteras ner. Från och med årsskiftet kommer reglerna i bostadsbidraget ändras för att fler som behöver det ska kunna få det. Men enligt Tapio Salonen, som gjort rapporter om barnfattigdom för Rädda Barnens räkning sedan 2001, är den justeringen alldeles för liten för att ge en effekt.

– Det krävs mer omfattande åtgärder än så på en rad områden för att komma till rätta med problematiken. De justeringar som görs nu i bostadsbidraget och med flerbarnstilläggen kommer inte att minska barnfattigdomen i stort, säger Salonen.

SOCIALA FÖRDOMAR. Den största inkomstsprid-

ningen finns i Sveriges tre storstadskommuner.

Både de allra mest välmående och de fattigaste delarna av landet finns i storstäderna. I till exempel Malmö har fattigdomen ökat från 25 till 34 procent och är nu mer än dubbelt så hög som i övriga landet.

Epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett skriver i sin bok Jämlikhetsanden att den psykiska hälsan i ojämlika samhällen är sämre än i jämlika samhällen på grund av att vi människor jämför oss med varandra. Ju större materiell skillnad det är mellan människor i ett samhälle desto större blir också statusskillnaderna. Wilkinson och Pickett menar att ju större klassklyftorna är, desto större är också de sociala fördomarna. Dessutom stelnar strukturerna i samhället och det blir svårare att göra klassresor.

TUNGT BLAND KOMPISAR. Även Anton menar att

det är i jämförelsen med andra som det har blivit mest påtagligt att hans familj inte haft samma standard som andra.

– Det är i skolan som det har varit jobbigast eftersom det är så stor skillnad mellan folk där.

Det känns inte så tufft att berätta att man har tältat

hos mammas konstnärspolare i skogen på semestern när man är 13 år. Nu är det ju lugnt, men då ville jag bara ha haft en normal semester som alla andra. Det är också jobbigt att förklara för kompisar att jag inte alltid har haft råd att hänga med på saker. Och att jag inte kan få hela studiebidraget till att göra roliga grejor med utan att det ska räcka till viktigare saker.

INTE BJUDA HEM. Socialdepartementets utredning

från 2004 visar att ekonomiskt utsatta barn deltar mindre i gemensamma aktiviteter än andra barn och att de också har ett mindre socialt umgänge.

Skälen till det är bland annat att man inte vill bjuda hem kompisar och att man inte har råd att delta i organiserade aktiviteter.

Anton känner dock inte riktigt igen sig i den bilden.

– Det är säkert de som har det så, men jag har alltid haft många kompisar. Jag har i och för sig aldrig varit intresserad av att spela fotboll eller hockey eller nåt och det är ju sånt som är dyrt att vara med på.

VÄLJER JOBBAVDRAG. För att komma till rätta

med ojämlikheten i barns uppväxtvillkor behövs politisk vilja inom en rad olika områden. Tapio Salonen, menar att det skulle kosta motsvarande det planerade femte jobbskatteavdraget eller en femtedel av de hittills genomförda jobbskatteavdragen att utrota barnfattigdomen i Sverige.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt tror inte på Rädda Barnens siffror. Han menade i en intervju i Aftonbladet tidigare i år att rapporten är vänstervriden. I SVT:s partiledardebatt i våras förde han däremot det femte jobbskatteavdraget på tal igen. Han sa att det är en prioriterad fråga för moderaterna att genomföra avdraget så snart de kan.

Så medan skillnaderna blir allt större och de mest utsatta tillåts hamna längre under fattigdomsstrecket, vill regeringen Reinfeldt ytterligare spä på dessa skillnader.

Det får konsekvenser.

– Forskning har visat att det finns samband mellan ekonomisk utsatthet under uppväxten och väldigt många problem som människor får som vuxna, säger Tapio Salonen. ■ ■

De flesta svenskar bor i städer, samtidigt som de ändå inte är stadsbor – de bor i förortsarkipelager fast de egentligen vill bo centralt. Men stadskärnorna har blivit rikemansreservat. Den prisade arkitekten och uppmärksammade arkitekturskribenten Ola Andersson vill ändra på detta genom att bryta med den modernistiska stadsbyggnadstraditionen som fortfarande härskar i Sverige.

”Alla har rätt att bo i staden!”

I

TEXT stefan ljung FOTO per kristiansen ILLUSTRATION axel hugmark

Stockholm bor 20 procent i stadskärnan medan 80 procent bor i ytterstadsdelar och förorter, konstaterar Ola Andersson.

– När man talar om att Sverige har blivit urbaniserat så handlar det egentligen om att Sverige har blivit suburbaniserat, säger Ola Andersson, som också är arkitekten bakom Årets Stockholmsbyggnad 2011.

– Ytterst handlar förändrade förutsättningar för stadsbyggnad om rätten till staden. Som svensk ska man kunna bosätta sig i en stad och bli urbaniserad, inte suburbaniserad, säger Ola Andersson.

MODERNISM. Hur gick det då till när det svenska

folket blev förortsbor? Ola Andersson berättar i boken Vykort från Utopia – som gavs ut tidigare i år – en historia om modernistiskt frälsta arkitekter, socialdemokratisk valpolitisk strategi och ett byggindustriellt komplex som har växt sig allt starkare och mäktigare. Boken handlar om Stockholm, men säger också en hel del om samhällsbyggnad och stadsplanering i hela Sverige från 1930-talet fram till nutid.

– I Sverige runt 1930 så fanns det en idé om en annan sorts offentlighet. Efter kosackvalet hade socialdemokraterna bytt strategi. Man skulle inte längre prata om klass utan om folk och Sverige som ett folkets hem, konstaterar Ola Andersson och fortsätter: – Det finns ingen offentlighet i ett hem och inget behov av gator och torg att demonstrera på.

Alla skulle vara som en stor familj. Partiet gjorde upp med kapitalet. Arbetarklassen skulle inte behöva göra mer än att rösta, vara med i facket och

handla på Konsum så skulle ledarna sköta resten, säger han.

Strategin fungerade fram till 1960-talet, då gator och torg åter användes för demonstrationer.

Den nya vänstern, 68-rörelsen, FNL-insamlingar, Almstriden – staden fick nytt liv.

– Den allmänna platsen återerövrades av en ny generation, men det fick inget genomslag i hur vi bygger våra städer. Det pratas väldigt mycket om

>

fib 9

SAMHÄLLEUTANMORAL

Förorternas skärgård. Som ensliga öar breder de ut sig utanför Stockholms innerstad. Avskurna av olika barriärer som exempelvis tungt trafikerade motorvägar och andra trafikleder erbjuder de ett lämpligt boende utifrån vilket samhällsskikt du tillhör.

fib 10

»

Segregation beror inte på att de fattiga vill bo ihop utan på att de rika vill vara för sig själva. /Ola Andersson

Ola Andersson, arkitekt och delägare i A1 arkitekter. Arkitekten bakom Årets Stockholmsbyggnad 2011. Arkitekturskribent publicerad i bland annat Svenska Dagbladet och fackpress. Utsågs 2006 till Sveriges bästa arkitekturkritiker av organisationen Sveriges Arkitekter.

>

fib 11

SAMHÄLLEUTANMORAL

den blandade staden, stadsmässighet och så vidare.

Skillnaden består inte av en känsla eller utseende – skillnaden är hur den allmänna platsen förhåller sig till den enskilda platsen, säger Ola Andersson.

När det nya sättet att bygga slog igenom så var det modernistiska stadbyggnadsidealet rådande.

Trafik, arbete, boende och rekreation – allt skulle funktionssepareras.

INDUSTRIKOMPLEX. – Vi bygger fortfarande en stad som är funktionsindelad. Förbifartsleder, grönområden, bostadsområden, verksamhetsområden. Det som styr är de statliga normer och riktvärden som finns för buller och annat – allt trafikljud definieras som buller, men det är ljudet av en stad, säger Ola Andersson och fortsätter: – Men den täta staden som uppskattas av de flesta är byggd av föregående generationer, vi kan också bygga så.

Problemet, enligt Ola Andersson, utgörs förutom statliga normer av planerare, arkitekter och byggherrar som tillsammans bildar ett byggnadsindustriellt komplex.

– Det finns några väldigt stora byggbolag och arkitektkontor och kommunens planerare.

Relationerna mellan personer och institutioner beror mycket på en modernistisk ideologi som tas för givet. Trots att singelhushåll är vanligt förekommande så är planeringen ändå heteronormativ – allt byggs med tanke på en familj med mamma, pappa och två barn.

Men allt är väl inte dåligt med storstadsförorterna, jag bor själv i en?

– Det är en skala – ju mer modernistiska kvaliteter som finns i ett område, desto mindre attraktiva är de. Där hamnar alla som har små möjligheter att välja, säger Ola Andersson.

Hur vill du att Stockholm utanför tullarna ska se ut konkret?

– Hammarby Sjöstad är inte föredömligt i alla avseenden, men den bevisar att det är möjligt att skapa sammanhängande stadsmiljöer idag.

Hur ser du på debatten om de gröna stråken och behovet av gröna lungor?

– Det är viktigt att göra en värdering av den oexploaterade marken. Områden av tillräckligt stort värde bör, liksom nationalstadsparken, skyddas mot exploatering för all framfib 12

tid. Men det som inte är värt att spara för all framtid skall användas i det syfte staden en gång köpte marken, som markreserv för den växande staden, konstaterar Ola Andersson.

Hur kommenterar du motorvägsprojektet Förbifart Stockholm?

– För det första: namnet är vilseledande. Trafiken alstras av staden, andelen tung förbifartstrafik är mindre än en promille av den totala trafiken.

Den kommer att leda till omfattande exploateringar på Mälaröarna, eftersom det som håller tillbaka dem idag är trafiksituationen. Resultatet blir en omfattande bebyggelse på Ekerö där befolkningen är helt bilberoende utan någon kollektivtrafik värd namnet. Helt ohållbar stadsutveckling, med andra ord.

Om förorterna slukas av innerstaden så ökar priserna. Vart ska förortsborna ta vägen?

– Det är tvärtom. Det är underlåtenheten att skapa den efterfrågade täta staden, som skapar gentrifieringen. Finns det tillräckligt många bostäder i en växande innerstad så dämpas priserna, säger Ola Andersson.

Bostadspolitikens effekter är att urbaniteten reserveras för dem med mest pengar.

– Under de senaste 20 åren så har det uppstått ett underskott på 50 000 bostäder i Stockholm.

Tillsammans med utförsäljningarna av allmännyttan och omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter så gör det att många stängs ute från attraktiva områden, säger Ola Andersson.

Men alla vill väl inte bo i innerstaden eller ens i Stockholm?

– Titta på flyttmönstren, de ljuger inte. Folk flyttar till Stockholm från mindre städer och från miljonprogramsområden till stadskärnor. Hos många förortskramare finns en bild av en grupp som bott länge i miljonprogrammen och trivs. Det finns också en negativ bild av att miljonprogrammen befolkas av en permanent underklass som inte tar sig därifrån. Bilden stämmer inte. Problemet är det omvända – folk bor inte kvar där.

Ta till exempel Alby sydväst om Stockholm. Alby har en befolkningsomsättning på 15 procent per år – det skapar konflikter, man får social instabilitet istället för grannskapskänsla, säger Ola Andersson och tydliggör: – Segregation beror inte på att de fattiga vill bo ihop utan på att de rika vill vara för sig själva. ■ ■

Ola Anderssons manifest för en kosmopolitisk storstad

1 2 3 4 5 6

Rätten till det urbana. Den integrerade staden skall vara tillgänglig och öppen för alla. Alla skall, oberoende av resurser, ha rätt till den kosmopolitiska storstaden.

Tillgången till dess utbud och unika möjligheter till socialt, kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt utbyte skall vara en medborgerlig rättighet.

Rätten till en gemensam, sammanhängande och fungerande allmän plats. Den allmänna platsen är en förutsättning för yttrande- och mötesfriheten. Utan den kan inte dessa medborgerliga rättigheter existera. Vi kräver en sammanhängande allmän plats där var och en har möjlighet att fritt röra sig mellan stadsdelarna.

Rätten att leva efter lagen, inte andras normer. Var och en skall, på egen hand eller tillsammans med likasinnade, ha rätt att i den kosmopolitiska storstaden leva inom de gränser lagen sätter, oberoende av vilka politiska åsikter, kulturer, raser, religioner, sexuella preferenser etc. andra uppfattar som normala.

Rätten till bostäder och lokaler till rimliga kostnader. En förutsättning för en kreativ miljö är billiga lokaler som kan ge utrymme att experimentera och pröva nya idéer. Social, kulturell och ekonomisk utveckling förusätter att det finns lokaler där den kan äga rum, och billiga bostäder där de som ägnar sig åt denna utveckling har råd att bo. Billiga lokaler och bostäder finns i äldre byggnader, inte i nybyggda. Att skydda billiga bostäder och lokaler från rivning eller lyxrenovering är avgörande om Stockholm i framtiden skall kunna bidra med något intressant till sin omvärld.

Titel: Vykort från Utopia – Maktens Stockholm och medborgarnas stad Text: Ola Andersson Foto: Per Kristiansen Förlag: Dokument Press

Rätten att delta i byggandet av staden. Alla skall ha rätt att efter vilja och förmåga tillsammans med övriga medborgare sätta sin prägel på staden. Var och en skall ha rätt att bygga för sitt eget hushåll eller sin verksamhet. Alla som kan och vill bygga måste erbjudas tomter till skäligt pris. Dessa tomter måste ha färdiga byggrätter som kan utnyttjas så fort bygglov beviljats, och de som bygger måste ges rätten att ge byggnaden det uttryck de själva önskar. Den som inte har resurser att bygga skall kunna bidra till staden på andra sätt. Medborgarnas behov av att kommunicera med skyltar, affischer, graffitti och gatukonst måste respekteras.

Skyldigheten att acceptera livet i staden. Med privilegiet att vistas i staden med dess unika utbud och möjligheter till utbyten följer en skyldighet att acceptera andras rätt att visats i staden: att se, höra stöta ihop med och känna doften av främlingar, deras liv och deras verksamheter. Denna skyldighet innefattar också accepterandet att staden växer och att ny mark tas i anspråk för bebyggelse. fib 13

SAMHÄLLEUTANMORAL

fib 14

FARLIG FUKT GÖR DIG SJUK

Byggskandalen TEXT nichol von schoenberg ILLUSTRATION axel hugmark

Byggfel och pressade byggtider skapar hus som gör människor sjuka. Trots larm sedan mitten på 1970-talet fortsätter problemen än idag. Huvudvärk, trötthet, allergier och klåda är bara några av symptomen vid sjuka hus-syndrom. Symptom som uppstår när man vistas i lokaler där kemikalier lösgjorts på grund av fukt.

I

ett bostadshus i Skarpnäck får en familj problem med luftrören när de flyttar in i sin nya lägenhet. Året är 1999 och de har svårt att förstå vad som orsakar problemet. Värst är det när de befinner sig i köket. Efter samtal med hyresvärden rivs golvmattan i köket upp. Samtidigt görs mätningar efter kemikalier i rummet. Det visar sig finnas höga värden av alkoholerna n-butanol och 2-etylhexanol i köket. För att komma till rätta med problemet läggs det in en ny gummimatta.

LIMSTANK. Familjens luftrörsbesvär försvinner.

Men tre år senare återkommer problemen. Än en gång rivs golvmattan i köket upp och en stank av kemikalier sprider sig i rummet. Hyresvärden väljer att lägga in ett ventilerat golv i familjens kök för att dra ut de hälsovådliga alkoholerna. Men ventilationen är för dålig och fungerar inte. Familjen tvingas istället att flytta från sin lägenhet.

Samma problem visar sig senare vara återkommande i flera av husets andra lägenheter. Föräldrar som är rädda för att deras barn ska utveckla allergier flyr från det kemikaliestinkande huset.

– Det är som att sniffa i en limburk, säger mamman i familjen som var tvungen att flytta.

I dag, 2012, fortsätter folk att bli sjuka när de flyttar in i huset i Skarpnäck. Och fortfarande är det svårt att komma till rätta med problemet.

Den drabbade byggnaden i Skarpnäck är bara ett av många exempel på det som kallas sjuka hus.

Men för att förstå sjuka husproblematiken måste vi gå tillbaka till den senare delen av 1970-talet och se hur den tidens nya byggtekniker och nya byggmaterial utvecklade byggbranschen. Det gamla sättet att gjuta betonggolv på, innebar att man

jämnade ut betongen för hand. Men med den tekniken var det svårt att få till ett jämnt golv. Innan det gick att lägga in golvmattor var man därför tvungen att spackla golvet för hand. Det innebar ett tungt fysiskt arbete för byggarbetarna som tvingandes att ligga på knä och handspackla betongen.

FUKTSPACKEL. När flytspacklet sedan gjorde sitt

inträde på den svenska marknaden 1975 ändrades förutsättningarna. Det nya lättflytande spacklet jämnade ut sig utan hjälp från byggarbetarna.

Allt de behövde göra var att hälla ut spacklet över betongen. Sedan skötte det sig själv.

Ytterligare en fördel med flytspacklet var att det härdade väldigt snabbt. Bara ett par dagar efter att man spacklat var det möjligt att lägga in och limma golvmattor. Men ingen förstod att fukten fanns kvar i flytspacklet även efter att det härdat.

Och att betongen också borde fått torka längre innan man la på något golv eller spackel. Inom byggbranschen sågs flytspacklet som en räddare som sparade både tid och byggarbetares fysik.

Efter 1975 la man in flytspackel i 90 procent av alla nybyggda hus. I samma vända tog man bort lösningsmedelsbaserade lim och färger vars ångor gav målare och byggarbetare hjärnskador.

De ersattes istället med vattenbaserade lim och färger som precis som spacklet innehöll fukt.

Det nya spacklets uppkomst passade bra med 1970-talets rådande bygganda. Politiker lovade att alla barn skulle ha möjlighet att få gå på dagis. Och ett sådant löfte krävde nya förskolor. 1975 fanns det 72 000 daghemsplatser i landet. Tio år senare låg siffran på 330 000 platser. Men var själva förskolorna placerades la man inte alltid någon stor

WHO:s definition av sjuka hus syndrom.

• Ögon-, näs- och halsirritation • Känsla av torra slemhinnor och hud • Hudrodnad • Mental trötthet • Huvudvärk, hög frekvens av luftvägsinfektioner och hosta • Heshet, pipande andning, klåda och ospecifik överkänslighet • Illamående och yrselkänsla

>

fib 15

SAMHÄLLEUTANMORAL

vikt på. I Stockholmsområdet byggdes det förskolor på fuktig mark där det egentligen inte borde byggts någonting alls.

DAGHEMSSJUKA. Byggboomen, den oförsiktiga

placeringen av förskolor, felaktigt användande av byggmaterial och den alltför snabba byggprocessen visade sig senare ha stor inverkan på människors hälsa. I samband med att de nya förskolorna började användas blev barnen på en del förskolor dåliga.

Daghemssjuka blev ett begrepp.

Men fortfarande var det svårt att koppla barnens ohälsa till sjuka hus. Ungefär vid samma tidpunkt började man dock upptäcka missfärgningar på korkmattor och ekparkett i nybyggen. Det visade sig vara ammoniak som stod för missfärgningarna.

Upptäckten ledde till att golven undersöktes närmare. Man förstod att det var kaseinet i flytspacklet som när det kom i kontakt med fukt, skapade ammoniak. 1984 togs kaseinet bort från flytspacklet.

FÖR SNABBA BYGGEN. Att kaseinet försvann var

bra. Men det är inte, och har aldrig varit kaseinet som är skurken i sjuka hus. Den största boven är den alkaliska fukten som påverkar de flesta material den kommer i kontakt med. Att fukten överhuvudtaget får finnas i husen handlar främst om att man inte låter betongen torka tillräckligt länge innan man lägger på spackel, golvlim, färg och

Fukt, flytspackel och kemikalier ATT HUS BLIR SJUKA beror på kemiska reaktioner med fuktiga byggmaterial.

Flytspackel, lim och golvmattor reagerar alla när de läggs på betong som inte fått torka. Resultatet blir att det skapas hälsovådliga alkoholer som de boende i husen andas in.

FÖR ATT 70-TALETS nya smidiga flytspackel skulle flyta bra användes kasein som ett tillsatsmedel. Kasein som är ett mjölkprotein bryts ner vid hög alkalisk fuktighet, det vill säga när fukten i luften har ett högt PH-värde. När kaseinet bryts ner bildas ammoniak. Det som hände i de nybyggda husen fib 16

golvmattor. Material som också de borde ges tid att torka. Om man dessutom bygger hus på fuktig mark är risken för fuktskador ännu större.

Men tid är pengar och ju snabbare ett hus byggs desto mindre kostar det för dem som bygger det. Sedan är det de boende i husen som får ta smällen om huset blir sjukt. Enligt astmaoch allergiförbundet är det främst kvinnor som drabbas av sjuka hus-syndrom.

SJUKA HUSSYNDROM. Det som först fick namnet

daghemssjuka blev sedan kontorssjuka. Plötsligt var det inte bara barn på förskolor som drabbades utan även vuxna personer blev dåliga. Det var heller inte enbart i Stockholm som folk blev sjuka.

Från runt om i landet kom rapporter om personer som blivit dåliga efter att ha vistats i nybyggda eller nyrenoverade hus.

Sakta men säkert började man förstå att folks ohälsa inomhus var kopplad till hur husen byggts och vilket material som använts. På 1980-talet myntade Världshälsoorganisationen, WHO, begreppet Sick building syndrome, sjuka hussyndrom. Det bidrog till att fastslå att det fanns hus som faktiskt var sjuka. Ändå gick läkare och experter med jämna mellanrum ut med att sjuka hussyndromet inte existerade och att personer som sa sig vara drabbade egentligen var hypokondriker eller psykiskt sjuka.

I flera fall försökte även politiker och tjänstemän att förringa sjuka hus-problemens storlek.

Leif Kåvestad jobbade under 90-talet på Miljöförvaltningen i Stockholm med att utreda kopplingen mellan hälsobesvär och sjuka hus. Hans arbete har under åren gjort honom starkt kritisk

var att flytspackel som inte fått torka, stängdes in under en golvmatta tillsammans med betong som inte heller fått torka. Hög alkalisk fukt var ett faktum. Det resulterade i nedbrutet kasein som bildade ammoniak som i sin tur missfärgade ekparkett och korkplattor.

Med den upptäckten antog man att om ammoniak kan förändra färgen på ekparkett har den förmodligen även inverkan på människor. I en forskningsrapport från 1984 skriver experter att man inte bör använda byggmaterial vars innehåll

till politikers och tjänstemäns handlande i frågan.

– I slutändan tittade politikerna på ekonomin. Sen bestämde de sig för att ”nej, vi har inga sjuka hus” och gjorde ingenting åt det, säger Leif Kåvestad.

Och ett sjukt hus är ett dyrt hus. 1996 beräknade Svenska kommunförbundet att det skulle kosta 15 miljarder kronor att sanera alla sjuka hus byggda mellan 1985 och 1995.

bygget inte har minskat. Tvärtom så misstänker de en ökning av problemet. Delvis på grund av den rådande lågkonjunkturen. Man har helt enkelt inte råd att bygga långsamt. Enligt rapporten ser Statskontoret heller inga tecken på en attitydförändring gällande byggfel inom byggbranschen. ■ ■

DAGSLÄGET. Problemen med att det byggs sjuka

hus är ingenting som upphörde på 1990-talet. Det upptäcks ständigt sjuka byggnader. Både hus som byggdes under det gamla flytspacklets dagar och hus som nyligen byggts. Förra året fick Arbetsmiljöverket in 701 anmälningar från 226 arbetsplatser där personer fått arbetsskador som antas bero på sjuka hus.

De senaste åren är det framför allt problemet med enstegstätade fasader som har uppmärksammats av medier och politiker. Fasaderna som använts i nybyggda hus har i många fall inte kunnat stå emot hårt väder. Det har gjort att snö och regnvatten trängt in i väggarna vilket lett till fukt- och mögelskador i husen.

36 PROCENT. 2008 hade 36 procent av alla bygg-

nader i Sverige fuktskador som leder till hälsoproblem. Till 2020 hoppas Boverket att motsvarande siffra har minskat till fem procent. Det ska framför allt uppnås genom information och fuktbesiktning. I rapporten Sega gubbar från 2009 konstaterar Statskontoret att fuktskador fortsätter att vara ett stort problem i byggbranschen.

Dessutom menar de att fuskbygget och fel-

kan avge ammoniak. Kaseinet plockades därför bort från flytspacklet. Men i viss mån var skadan redan skedd vid det laget. 1984 var många hus redan byggda med det materialet. Dessutom ersattes kaseinet med ämnen som fungerade och bröts ner på samma vis som mjölkproteinet.

AMMONIAK VAR INTE det enda problemet som kom med att stänga in fukt under golvmattor. Både limmet som användes för att fästa golvmattorna mot betongen och målarfärgen bröts ner av fukten.

Kända fall av sjuka hus Astrid Lindgrens Barnsjukhus I mars 1998 var flera operationssalar på Astrid Lindgrens barnsjukhus tvungna att stängas. Det efter att anställda fått allergiska reaktioner efter att ha vistats i lokalerna. Senare upptäcktes fukt under golvmattorna (av PVC) i salarna.

Moderna museet och Arkitektmuseet 1997 invigdes nya lokaler för

Moderna Museet och Arkitekturmuseet. Kort därpå visade personalen tecken på typiska sjuka hus syndrom. Men trötthet, huvudvärk och problem med ögon, hud och slemhinnor antogs i början bero på byggdamm och emissioner från nytt byggmaterial. Först 2002 stängdes museerna när man konstaterat fukt och mögel i lokalerna.

Södra station Mellan 1987 och 1992 byggdes över 2000 lägenheter i området runt Södra station i Stockholm. Tidigt rapporterades det om hälsobesvär från nyinflyttade familjer. Efter mätningar av kemikalier hittades både ammoniak och 2-etylhexanol i lägenheterna. Drygt 50 lägenheter var tvungna att saneras 1995.

Men även på nybyggda daghem i området klagade man på brister i inomhusmiljön. En undersökning gjord av Sachsska barnsjukhuset visade senare att 40 procent av barnen i området led av astma och eksem. Deras hälsoproblem kopplades till inomhusmiljön.

När limmet och färgen löstes upp bildades sedan n-butanol och 2-etylhexanol. Två hälsovådliga alkoholer som ofta återfinns i sjuka hus. Men det var inte bara flytspackel, målarfärg och golvlim som påverkades av den alkaliska fukten. Golvmattor gjorda i PVC innehåller ftalater, det vill säga organiska mjukgörare, för att göra mattorna formbara. Ftalater som kommer i kontakt med alkalisk fukt bryts ner och bildar också de n-butanol och 2-etylhexanol.

Under golvmattorna bildades alltså hälsofarliga ämnen. Ämnen som letade sig ner både i betongen och hittade sin väg upp i rummen i de nya husen. Att n-butanol och 2-etylhexanol kan ”gömma” sig i betongen har visat sig när hus har blivit sjuka efter renoveringar där man rivit upp golvet. Plötsligt har ämnen lösgjorts som tidigare hållit sig i betongen. fib 17

JordenRunt.

USA

TEXTER lisa forsberg

Terroristlag kan inte begränsa yttrandefriheten

SYDAFRIKA

Regeringen vill lagstifta om Israel-bojkott Sydafrikas regering har lagt fram ett lagförslag enligt vilket produkter som har tillverkats i illegala israeliska bosättningar på Västbanken och exporterats till Sydafrika inte ska få vara märkta med ”Israel” som ursprungsland. Sydafrikas regering kungjorde nyligen att den vill förbjuda importörer och försäljare att ”felaktigt märka produkter som kommer från de ockuperade palestinska territorierna som produkter som kommer från Israel”. Kungörelsen talade inte om vad som i stället ska stå på dessa produkter, och förslaget har ännu inte trätt i kraft.

De internationella kampanjorganisationer som arbetar för en bojkott av varor som har tillverkats på illegala israeliska bosättningar på Västbanken ser dock förslaget som ett viktigt symboliskt steg.

De har under lång tid arbetat för en ekonomisk bojkott av israeliska varor – och förstås framför allt varor som har tillverkats på ockuperade palestinska områdena – i likhet med den omfatfib 18

tande bojkott av sydafrikanska varor som genomfördes under apartheid. Från Israels sida är man dock mycket missnöjd.

Israel har redan kallat den sydafrikanska Israelambassadören till ett särskilt möte där man utryckt sitt missnöje med det sydafrikanska lagförslaget. Företrädare för det israeliska utrikesdepartementet har uppgivit att förslaget att förbjuda märkning av varor från illegala israeliska bosättningar som made in Israel ”är ett tecken på rasism”.

Om förslaget vinner laga kraft blir Sydafrika det första landet att ställa krav på den här typen av ursprungsmärkning, även om Storbritanniens regering 2009 införde ett system som tillåter återförsäljare att ange huruvida varor som härstammar från Västbanken kommer från illegala israeliska bosättningar eller är tillverkade eller odlade av palestinier.

Bland de produkter som exporteras från illegala israeliska bosättningar återfinns vin, skönhetsprodukter och frukt och grönsaker, såsom dadlar.

En amerikansk federal domstol har slagit fast att National Defense Authorization Acts paragraf 1021 inte ska kunna användas för att inskränka den isländska parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttirs yttrandefrihet.

Domstolen uppmärksamade också hennes oro för att paragraf 1021 skulle kunna användas för att anhålla henne i den händelse hon reste till USA. Hon har därför känt sig tvungen att tacka nej till att framträda i USA av rädsla för att anhållas på obestämd tid under paragraf 1021. Det som föranlett Jónsdóttirs rädsla är att den amerikanska regeringen tidigare lämnat in en stämningsansökan emot henne för hennes delaktighet i produktionen av videofilmen ”Collateral Murder” – vilken visar hur amerikanska soldater skjuter ner journalister från Reuters och irakiska civila – samt för kommentarer hon gjort via sociala media.

Fotomaterialet som visas i ”Collateral Murder” tros ha läckts av Bradley Manning, den amerikanska soldat som har åtalats för att ha ”hjälpt fienden” efter att ha läckt sekretessbelagt material som visar hur amerikanska soldater dödar och sårar irakiska civila till Wikileaks.

I tidigare rättegångar har svarandesidan (där bland andra USA:s president Barack Obama och försvarsminister Leon Pannetta återfinns) vägrat att ge exempel på typer av gärningar som skulle klassas som att ”väsentligen stödja krafter som är inblandade i terrorism”.

Martin&Johan.

År 2 i fängelse Journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson sitter fortfarande fängslade i Etiopien, nu inne på det andra året.

De har tagit den rådande verkligheten med fattning och laddat om. De har infört nya rutiner inom det lilla de kan råda över, till exempel ny mathållning. Allt för att få ny energi. De bygger på sina Vasaskeppsmodeller och försöker hålla kryddodlingen, som de planterat i tomma plåtburkar, vid liv. Uppfinningsrikedomen är det inget fel på. De hittar sätt att hantera sina liv.

– Det stora orosmomentet nu är Meles Zenawis sjukdom.

Stabiliteten hänger mycket på honom, som en sammanhållande kraft. Det är med honom som samtalen har förts, säger Karin Schibbye, Martins mamma.

»

Foto: Jacob Zocherman

ORO ÖVER ZENAWIS SJUKDOM

De anhöriga har tagit semester för att samla krafter. Men första veckan i augusti var de på plats igen i Addis Abeba.

SOLVEIG GIAMBANCO

Vi är upptagna av idén om Sverige som ett storsint och liberalt land och blir alltid lika förvånade och indignerade när vi 30 år senare upptäcker att hjälp, vi tvångssteriliserade visst människor!.

/Jonas Gardell i Svenska Dagbladet

kristina eriksson & hans-magnus meincke fib 19

»

det fixar sig … om man jobbar dygnet runt, vilket jag bokstavligt talat gjorde

–Donald Boström

fib 20

En bra tid BOSTRÖM OM ÅREN PÅ FIB: DÄR FANNS MÅNGA AV DE BÄSTA

D

TEXT lars-ivar juntti FOTO ewa stackelberg

e flesta i kultursverige, från Astrid Lindgren till Lars Forsell, fanns runt Folket i Bild under senare delen av 1980-talet.

Vi hade material i överflöd och ibland kö utanför av fotografer som ville bli publicerade.

Ibland lyckades vi också få till bra inrikesbevakning, som vid Palmemordet där vi samlade ett häftigt gäng kring frågan. Plötsligt klev det upp folk från New York Times, Der Spiegel och andra stora drakar från Europa och världen och ville bevaka Palmemordet från FIB:s redaktion, för de ”hade hört att vi är bra.”

Donald Boström, journalist och fotograf, fick jobbet som bild- och layoutredaktör på FiB 1985.

Efter några intensiva år på Folket i Bild kunde han också försörja sig som grafisk formgivare och skribent.

LYCKAD HELHET. – När jag blev tillfrågad om att ta

jobbet 1985 hade jag skrivit och plåtat en del till FiB, allt från svampar till tjeckisk musik. Jag hade snickrat lite sidor till FiB men hade ingen grundläggande grafisk utbildning och jätteluckor i kunskaperna.

Ett av skälen för att välja mig till jobbet som bild-, form- och textperson var att man önskade utveckla tidningen med mer bild. Tidningen heter ju Folket i Bild.

Redaktionen var liten med Åke Svidén som redaktör, en kulturredaktör på deltid, en egen sättare och en kontorsansvarig som övrig personal.

– Åke och jag var väldigt olika i både visioner och temperament, vilket var väldigt bra. Plötsligt blev det en lyckad helhet.

SÖMNLÖSA NÄTTER. Omgörningen av tidningen

sommaren 1986 blev ett eldprov. Av ekonomiska skäl hade FiB bara råd att göra en beskuren tabloid.

En hybrid som inte fanns, billigt papper och med något slags magasinskänsla. Donald minns att han

inte sov på ett par nätter. Undrade om han inte tagit sig vatten över huvudet. Kände kultursveriges hånskratt över sig vid ett misslyckande; typ: ”Vad är det för stolle som satt ihop det här?”.

– Samtidigt litade jag på mig själv, det fixar sig, för det brukar det alltid göra, om man jobbar dygnet runt, vilket jag bokstavlig talat gjorde.

Hans metod blev att jobba hur mycket som

FiB:s bevakning av Palmeutredningen rönte internationell uppmärksamhet.

>

fib 21

Satsningen på bild och layout gav resultat.

fib 22

helst, läsa allt som fanns att läsa, studera tidningar från hela världen. Datumrader, ingresser, notissidor, alla mikrodetaljer.

– Det blev bra, men det berodde också på att jag säkrat mig med tre formgivare, som var något slags förebilder; Hans Christer Eriksson, antagligen Sveriges bästa formgivare, sedermera professor, Leif Zetterling, och Ludvig Grandin med sitt typografiska kunnande. Jag fick vara något slags huvudmotor med deras erfarenheter som stöd. De ekonomiska begränsningarna gjorde att vi blev tvungna att skapa något nytt.

GOTT RENOMMÉ. Omgörningen lyckades och FiB ansågs av många vara formledande under en tid, vilket bland annat innebar att tidningen fick en lång kö med fotografer som stod utanför dörren varje dag.

– Dem kunde vi skicka ut på jobb eller så kom de med färdiga buntar material. Vi fick ett gott renommé och jag tror att det stabiliserade tidningens upplaga. Det nedläggningshot som vilade över tidningen lättade.

Årgångsboken från 1987 visar att upplagan vid den tiden, med utgivning var fjortonde dag, gick upp mot närmare 6 000 ex.

Problemet att få fram tillräckligt bra inrikesmaterial som läsarna kunna känna igen sig i var stort på 1980-talet, liksom i dag, enligt Donald.

Utrikesmaterialet var lättare att få tag på eftersom folk gjorde sina expeditioner på egen hand och sedan erbjöd tidningen materialet.

– Haken när det gällde att få aktuellt Sverigematerial var att det oftast krävdes pengar. Vi måste be någon göra det och dessutom på annat sätt än alla dagstidningar, eftersom vi kom ut var fjortonde dag.

– Det krävdes antingen att någon som hade pengar kunde jobba gratis eller att vi fick ihop en kassa att arvodera. Det var en ojämn kamp.

DE BÄSTA. Vi lyckades några gånger. Paradexemp-

let är Palmemordet. Vi gick inte på Hans Holmérs presskonferenser utan samlade ett häftigt gäng, Anders Ehnmark, Jan Guillou, Carl-Henrik

Svenstedt, Jan Myrdal och Nils Bejerot, som blev något slags Palmegrupp. Våra undersökningar och artiklar fick internationellt genomslag. Samtidigt tycker han att tidningen hade en styrka i sin lilla redaktion och anlitande av frilansmedarbetare.

– Som det var hade vi ett enormt nätverk och kunde anlita de bästa på alla områden, ofta gratis eller för låg betalning. Det kunde röra kulturfrågor, utrikes, politisk analys, droger, eller vad som helst. Kvaliteten på FiB under den perioden, var mycket högre, per capita, än de flesta andra tidningar.

MAKTEN LÄSTE. Det var det fler som märkte. Tidningen lästes i maktens korridorer, inte minst inom SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, numera omdöpt till Svenskt Näringsliv. Sture Eskilsson, den dåvarande chefsstrategen på SAF och hjärnan bakom de senaste decenniernas nyliberala hegemoni över tänkandet, hörde av sig vid några tillfällen.

Donald svarade när Eskilsson ringde, Eskils-

son berättade att han tyckte att FiB hade skrivit utmärkt om den dåvarande socialdemokratiska regeringen och särskilt i skattefrågan!

– Jag tolkade det positivt som att vi inte hoppade i säng med något särskilt intresse, utan försökte se det mera objektivt utifrån våra paroller.

– Sen förklarade han att eftersom han ”hade Siewert Öholm (en flitigt förekommande programledare i SVT under lång tid, red:s anm.) i sin hand så kunde han be Siewert Öholm göra ett program i skattefrågan med den rätta inriktningen”.

Han tyckte det skulle vara toppen om FiB också kunde medverka. Vi tackade nej till erbjudandet.

Bra inrikesmaterial var den största utmaningen att få fram.

UDDA ERBJUDANDE. Eskilsson återkom dock

senare med ett direkt erbjudande om ekonomiskt stöd, ”eftersom FiB inte tog statsstöd och hade ont om pengar”.

– Jag föreslog att de i så fall skulle köpa en upplaga av FiB:s nyutgivna bok om jazz, Body & Soul av Christer Landergren. Jazzmusik intresserade alla samhällsskikt.

>

fib 23

fib 24

Bevakningen av Palmeutredningen blev FiB:s paradnummer under andra halvan 1980-talet.

>

fib 25

Jobbet på FiB, en balansakt utförd med bravur – ibland tack vare dygnet runtarbete.

fib 26

Javisst, sa Eskilsson, vi köper den här boken. ”Skicka en faktura på 50 tusen spänn.”

Sen var han tyst några sekunder: ”Men skicka för fan inga böcker!”

– Vi skickade varken faktura eller böcker, säger Donald.

HELA VÄRLDEN. Donald Boström är ju välbekant för många bland annat för för sina böcker och

fotoreportage, ofta från arabvärlden och Palestina.

Utrikesreportaget började för hans del i december 1985 när han tillsammans med Marina Stagh med kort varsel fick en intervju med Yassir Arafat i Tunis.

– Det var mitt första utlandsreportage och gick i många tidningar i Norden. Efter det blev jag på något vis ansedd som mellanösternexpert. Sedan dess har det blivit reportageresor i ett sjuttiotal länder världen över och ett tiotal böcker.

– Sen jag slutade på FiB 1989 har det bara rul�lat på med resor, journalistik, grafisk formgivning, fotoreportage och böcker. Många år som lärare i form och fotografi vid Göteborgs universitet och på andra skolor.

– Åren på FiB var jävligt trevliga. Bra minnen.

Det var en period när det hände mycket. Där fanns många av de bästa, och många stollar med för den delen.

FIB PÅ GÅNG. Det har gått mer än tjugo år sedan Donald var anställd och han har medverkat hela den tiden på olika sätt. Tidningen har överlevt och ekonomin är knapp men stabil. Medlemsantalet i föreningen har ökat kraftigt sedan bottennivån för fem år sedan samtidigt som upplagan har stabiliserats. Tidningens form är omgjord flera gånger sedan 1986, senast förra året. Jag undrar hur han ser på tidningens möjligheter och problem i dag.

– Det har hänt något positivt med tidningen nu.

Känns som den är med på banan igen, svarar han.

Men, fortsätter han, inrikesreportaget saknas, Sverige här och nu! Det ska vara en bättre puls och mix i tidningen.

För en stor del av tidningen räcker det om det bara är ”bra”, men man måste få upp höjden med ett journalistiskt reportage, ett bildreportage och en personintervju. Då blir det en pangtidning!

Jag tror inte att det är ett dugg omöjligt och då får man en god spiral uppåt, med bra material och högre upplaga. Men om man bara förlitar sig på gratisarbete så blir det en sämre tidning så klart.

Så det är nödvändigt att bygga upp en fond för frilansarvoden så att yrkesjournalister har möjlighet att skriva för tidningen och höja kvaliteten.

Man behöver inte ens betala fullt frilansarvode för att få bra grejer, säger han till sist. ■ ■

Dikt.

Tahrirtorget En översättning för Tahrirtorget till arabiska av Sameh Egyptson

Också här på Tahrirtorget med alla sina twittrande mobiler och förhoppningar dunkar livet på i sin egen takt.

Fötterna värker, knäna signalerar sin vanliga smärta, några gråter och andra skrattar

men det egna blandas med alla de andras liksom vattenpipornas tunga rök

lägger sig över över tårgasens stickande smärta Här är vi alla i samma nu

Ingen är förmer än den andra

förutom de tungt beväpnade soldaterna

som avklädda sina uniformer kunde vara en del av oss liksom vi skulle kunna vara en del av dem om livet hade gett oss andra roller.

Men nu kan ingen längre kuva det uppror som försatt hela Tahrirtorget i gungning och öppnat dörrarna till allas drömmar.

Unga människor och gamla trotsar öppet maktens stridsvagnar

som står övergivna och spöklikt tysta

medan segerropen överröstar varann.

Vart för oss nu den fortsatta kampen?

Tahrirtorget

‫ريرحتلا ناديم‬

‫ريرحتلا ناديم ىف اضيا انه‬ ‫لامالاو هلومحملا تانوفيلتلا نم همداقلا تاديرغتلا لك عم‬ ‫هصاخلا اهتريتوب هايحلا ريست‬ ‫داتعملا ملالا تاراشا لسرت بكرلاو ملؤت مادقالا‬ ‫كحضي ضعبلاو ىكبي ضعبلا‬ ‫ماعلاب طلتخي صاخلاو‬ ‫هليجرنلا نم دعاصلا ليقثلا ناخدلاك‬ ‫زاغلا لبانق نم هجتانلا مالالا تاذخو قوف ىطغي‬ ‫نواستم اعيمج نالا انه‬ ‫رخالا نم لضفا دحا سيل‬ ‫هليقثلا هحلسالاب نوحلسملا ادعام‬ ‫مهئايزا اوعلخ اذا انم ءزج اونوكي نا نكمملا نم اوناك‬ ‫انم اونوكي نا نكمملا نم اوناك‬ ‫اهوبعليل ىرخا راودا مهتطعا ايندلا تناك اذا‬ ‫هروثلا هذه تبكي ادحا عيطتسي نل نالا نكلو‬ ‫هكرحلا جاوما ىف ريرحتلا ناديم تعضو ىتلا‬ ‫مالحالا لكل بابلا تحتفو‬ ‫هطلسلا تابابد فوخ نودب اودحتي رابكلاو راغصلا‬ ‫ءاسرخلا هروجهملا حابشالاك هفقاولا‬ ‫رخالا ضعبلا ولعي رصنلا تءادن امنيب‬ ‫؟رمتسملا لاضنلا اذه انذخايس نالا نيا ىلاف‬ ‫نامروك رتيب ىديوسلا رعاشلل راعشا‬Peter Curman ‫نوستبيجا حماس هيبرعلل همجرتو‬

fib 27

Grekland.

Ur askan VARFÖR JUBLAR EUROPA ÖVER EU:S DJÄVULSPAKT MED GREKLANDS HÖGEREXTREMISTISKA OLIGARKI?

E

TEXT torsten rönnerstrand

uropa verkade dra en lättnadens suck när det moderata högerpartiet Ny Demokrati den 17 november 1974 fick makten i Grekland efter den högerextremistiska militärjuntans skräckvälde under de mörka åren 1967–1974. Partiets ansedde ledare Konstantin Karamanlis var visserligen konservativ men ansågs ändå tillräckligt måttfull för att kunna ena det sargade landet. I landsflykt i Frankrike hade han under alla juntaåren hållit distansen till de USA-stödda överstarna i Athen.

Karamanlis regim blev likväl en besvikelse för alla dem som hade väntat sig ett definitivt brott med Greklands mörka förflutna. I själva verket innebar juntans fall ingalunda slutet för extremhögerns långa maktinnehav, även om dess inflytande hädanefter till stor del kanaliserades genom Ny Demokrati. Kuppens anhängare satt i många fall kvar i inflytelserika positioner, däribland alla de militärer som förblivit överstarna trogna och

fib 28

fortfarande hade kontroll över vapen och manskap.

Själva förtryckarapparaten förblev alltså länge nära nog intakt. Extremhögerns inflytande i allmänhet hade visserligen tidvis trängts tillbaka, särskilt under Andreas Papandreous vänsterinriktade regim på 80-talet, men den var fortfarande en kraft att räkna med.

HÖGERSEGER. Det är denna extremhöger som

nu återigen flyttar fram sina positioner. När EU:s ledare i juni 2012 ställde en seger för högerpartiet Ny Demokrati som villkor för fortsatt ekonomiskt stöd, bäddade man samtidigt för nya framgångar för yttersta högern. Med kniven på strupen röstade grekerna fram den valseger för ND som de europeiska ledarna hade krävt.

Men samarbetet mellan EU och Ny Demokrati är en djävulspakt som på sikt kan leda till konsekvenser som hittills har varit oförenliga med EU:s värderingar. En antydan om det gavs redan i den

i elden?

EXTREMHÖGER. De främlingsfientliga inslagen

i regeringsdeklarationen ska ses mot bakgrund av att regeringspartiet Ny Demokrati lever i symbios med två av landets högerextrema partier, det nyfascistiska LAOS och det öppet nynazistiska Gyllene Gryning. De högerextrema politikerna cirkulerar mellan dessa tre partier allt eftersom det passar deras egna eller partierna intressen.

Exempel på sådana individer är Makis Voridis, Adonis Georgiadis, Kostas Kiltidis, Thanos Plevris, Giorgios Anatolakis, Kyriakos Velopoulos och Giorgios Karatzaferis.

Mest inflytelserik av dessa är Makis Voridis.

Han representerade det nyfascistiska LAOS i den ministär – ledd av Lukas Papadimos – som avgick 16 maj, men är nu invald för Ny Demokrati.

Voridis började sin politiska karriär som ungdomsledare i Nationella Politiska Unionen,

en nynazistisk grupp som ville ge makten till en militärjunta av den typ som styrde landet 1967– 1974. Under sin studietid utmärkte han sig genom att hota judiska studenter och måla hakkors på universitetsbyggnadens fasader. Han var också ledare för en högerextremistisk liga som ägnade sig åt misshandel av meningsmotståndare. När han 2007 blev parlamentsledamot för det nyfascistiska LAOS fick han genast stor uppmärksamhet i medierna, inte minst på grund av sin retoriska skicklighet, sin karisma och sina kontakter med inflytelserika oligarker från den yttersta högern.

YXATTACK. En tillfällig motgång drabbade dock Voridis 2010. Han fick inte partiledaren Kartazeferis stöd, då han ville ställa upp i valet till borgmästare i Atenområdet. Motiveringen var att medierna publicerat en bild – fortfarande tillgänglig på nätet – där han beväpnad med en yxa går till attack mot en vänsterdemonstration. Själv avfärdade han uppmärksamheten kring denna incident med att han behövde yxan för att försvara sig mot vänsterdemonstranterna.

Denna motgång var dock bara tillfällig och tycks inte ha utgjort något hinder för Voridis fortsatta karriär. Inför nyvalet 17 juni 2012 inbjöds han av Samaras att kandidera för Ny Demokrati

Foto: Gölin Doorneweerd - Swijnenburg

regeringsförklaring som ND:s ledare Samaras lade fram efter sin valseger. Där fanns betydande eftergifter för de nyfascistiska strömningar som ryms inom hans parti. Som ett exempel kan nämnas ett förslag som går ut på att barn till invandrare inte längre ska kunna få grekiskt medborgarskap.

Andra förslag som riktar sig mot invandrarna är ett förbud mot ”illegal gatuförsäljning”.

>

fib 29

GREKLAND

»

… välbeställda arvtagare till oligarker vars förmögenheter skapats genom samarbete med den nazivänliga extremhögern.

fib 30

och nu sitter han i parlamentet för detta parti.

Det speciella med Voridis och andra nyfascister i Grekland är att de inte – som i till exempel Frankrike eller Sverige – kommer från marginaliserade grupper i samhällets utkant. Åtskilliga av dem kommer från välbärgade miljöer.

Förklaringen till detta ligger – som så ofta – i det förflutna.

VÄLGÖDDA. De välbärgade nyfascisterna i da-

gens Grekland härstammar i många fall från den nazivänliga oligarki som under den tyska ockupationen 1941–1944 gjorde sig på rika på svartabörshandel och angiveri. Denna grupp kunde bevara sin ställning efter tyskarnas reträtt ur Grekland 1944 genom att alliera sig med britterna och den probrittiska marionettregering som Churchill – med Stalins medgivande – upprättade efter kriget. Några år senare kunde de före detta nazikollaboratörerna befästa sin ställning genom att gå i allians med USA, som 1947 gått in i Grekland på Storbritanniens sida.

En konsekvens av allt detta var att landet fick ungefär samma ställning i relation till Storbritannien och USA som Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern hade i förhållande till det forna Sovjetunionen. Den innebar att Grekland liksom de forna öststaterna kom att styras av en priviligierad överklass – en oligarki eller en nomenklatura – som hade mer gemensamt med utländska härskare än med de egna landsmännen.

Det speciella med de grekiska oligarkerna var att de vant sig vid att leva på subsidier och lättförtjänta belöningar från utländska makthavare.

Under den tyska ockupationen kunde samvetslösa individer utan ansträngning skaffa sig stora förmögenheter genom svartabörshandeln och sitt samarbete med de nazistiska makthavarna. Ett resultat av detta samarbete mellan grekiska kollaboratörer och tyska nazister blev uppkomsten av en högerextremistisk överklass – de cirka 200 familjer som alltjämt utgör en stor del av den grekiska oligarkin.

Den grekiska överklassens vana att leva på subsidier har fortlevt långt efter det att främmande makter slutat att pumpa in pengar i Grekland.

När bidragen från utlandet började sina, var det i stället de grekiska skattebetalarna som fick stå för kalaset. Detta är en viktig förklaring till att oli-

garkin i Grekland har förblivit så improduktiv: så länge grekiska staten kunnat subventionera oligarkernas ineffektiva företag har motivation saknats för att rationalisera och effektivisera.

CIA-AGENT. Det är alltså denna välbärgade, men märkligt improduktiva oligarki som utgör grogrunden för de nyfascistiska grupperingar som uppträder i dagens Grekland. De består inte bara av marginaliserade outsiders, som man kanske frestas tro. Många av de tongivande företrädarna är välbeställda arvtagare till oligarker vars förmögenheter skapats genom samarbete med den nazivänliga extremhögern.

En av dessa oligarker var den ryktbare skeppsredaren Aristoteles Sokratis Onassisis. Under juntans välde var han nära lierad med överste Papadopoulos, den mäktigaste i den högerextremistiska krets av antidemokrater som styrde Grekland under de blodiga åren efter militärkuppen 1967.

Papadopoulos – som regelbundet mottog mutor från Onassis – var under andra världskriget medlem i en av de nazistiska så kallade säkerhetsbataljoner som samarbetade med den tyska ockupationsmakten i Grekland. När den grekiska motståndsrörelsen EAM/ELAS hösten 1944 drivit ut tyskarna sadlade han om. Nu satsade han i stället på de två nya makthavare som med ojusta medel tagit över makten i Grekland – det vill säga Storbritannien och USA. Under efterkrigstiden arbetade han sålunda som agent för CIA, och det brukar sägas att han var den förste CIA-agent som enväldigt styrde ett europeiskt land.

I sin egenskap av Greklands mäktigaste man kunde Papadopoulos under en tid också styra landets ekonomiska liv. Sålunda stödde han Onassis ansträngningar att lägga under sig stora delar av landets enorma tillgångar av olja och aluminium.

STRÄVSAMMA. Den grekiska oligarkins makt-

ställning har lett till svåra umbäranden för vanliga greker. Massmediernas bild av den vanlige greken som en ansvarslös dagdrivare är inte alls sann.

Sanningen är den att de flesta greker är strävsamma knegare som kämpar hårt för att hålla hakan över vattnet i en svår verklighet.

Oligarkerna tycks däremot sitta i orubbat bo!

Under den ekonomiska krisen har väldiga summor förts ut ur landet. ■ ■

Libyen.

ETT NATO-REGISSERAT SKÅDESPEL

Libyens ”fria val” » N TEXT peo österholm

u är Libyen en demokrati och kan i stort sett inlemmas i de västerländska demokratiernas skara. Så heter det i väserländska kommentarer efter sommarens parlamentsval i det nya ”Natolandet” Libyen. ”En koalition ledd av den västutbildade statsvetaren Mahmoud Jibril syns ha vunnit en landsomfattande seger i landets första fria val på 60 år”, skrev till exempel den brittiska tidningen The Daily Telegraph. Så har det också låtit i svenska tidningar.

LAGLÖST LAND. Men hur pass fritt var valet? Väst-

liga kommentatorer verkar inte ha läst en Amnestyrapport som kom strax innan valet.

Enligt rapporten försiggick valet i ett Libyen som i praktiken var laglöst. Beväpnade och revanschsugna miliser huserade fritt, hotade, torterade, terroriserade och dödade folk. Hela städer och byar tvingades fly och splittrades, utan möjlighet att återvända. Det libyska rättsväsendet har ingen möjlighet att hantera detta. Tvärtom stiftade det libyska övergångsrådet så sent som i maj en lag som gav de segrande revolutionärerna immunitet.

I staden Tawargha tvingades hela stadens befolkning på 30 000 ut ur staden och spreds över hela landet. De lever nu i flyktingläger utan möjlighet att återvända.

LÅTSASDEMOKRATI. Kandidaterna i valet val-

des inte ut av det libyska folket utan av det Natoinstallerade övergångsrådet. Kandidaterna bestod av ett smalt skikt av det libyska folket. Inte konstigt då att det är en västutbildad liberal statsvetare som har utropats som segrare, detta trots att ingen vet hur majoritetsförhållandena kommer att bli i det nya parlamentet. De politiska partierna, om man nu kan kalla dem partier, besätter nämli-

Natos bombkrig har haft avsedd effekt.

Oljefälten ... säljs ut.

gen bara 80 av de 200 platserna. Vad de övriga 120 kandidaterna har för åsikter återstår att se.

Valet i Libyen följer ett invant Natomönster.

Det gäller att visa upp en demokratisk fasad.

Valet i Irak 2003 skedde med tiotusentals fångar i de överfulla fängelserna och med amerikanska bombplan bombande bland annat Fallujah och andra städer mitt under valkampanjen. En demokratisk fasad att visa upp. Bushrådgivaren Brent Scowcroft sa i samband med det irakiska valet ”vad händer om våra radikala motståndare vinner? Vad gör vi då? Vi tänker helt enkelt inte låta dem ta över.”

OLJA TILL VÄST. De båda amerikanska vetenskaps-

männen Edward Herman och Frank Brodhead satte 1984 upp sex olika kriterier för att ett val skall få kallas demokratiskt: Yttrandefrihet 2. Frihet för alla medier 3.Organisationsfrihet 4. Frånvaro av statlig terror 5. Frihet för partier och frihet att sätta upp kandidater 6. Frånvaro av tvång och rädsla hos befolkningen Var något av dessa kriterier uppfyllda? Men Libyen har i alla fall öppnat sig för västerländska affärsintressen. Det är väl det viktiga. Natos bombkrig har haft avsedd effekt. Oljefälten, som den där skurken Khaddafi en gång nationaliserade, säljs ut.

Mission accomplished. ■ ■ fib 31

Syrien.

Detta är en något förkortad version av en artikel, som i mitten av juli refuserades av DN, SvD, Aftonbladet och Göteborgsposten. Vi har uppdaterat med ett avslutande tillägg. (Den ursprungliga artikeln finns 25/7 på bloggen Anders Romelsjö www.jinge.se)

Syrien – en bricka i USA:s spel mot Kina

S

TEXT anders romelsjö & hans öhrn FOTO donald boström

»

Kofi Annans fredsplan motarbetas av USA och även av Sverige.

fib 32

amtidigt som striderna fortsätter avlöser olika toppmöten varandra om framtiden för Syrien. Det finns uppenbarligen motstridiga krafter inom det internationella samfundet om hur krisen ska lösas. FN-medlaren Kofi Annans avgång är direkt relaterad till dessa motsättningar.

Det finns många belägg för att USA och dess allierade sedan länge stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat Kofi Annans fredsplan och möjligheten till en fredlig lösning. Sverige bör därför helhjärtat ställa sig bakom den fredsplan som lades fram av FN:s och Arabförbundets medlare Kofi Annan och distansera sig från den så kallade kontaktgruppen för Syriens vänner som är för fortsatt inbördeskrig.

DEMONISERING. Kofi Annans fredsplan motar-

betas av USA och även av Sverige. Konflikten om konflikten framställs ofta som om det internationella samfundet står mot Ryssland och Kina. I själva verket är det USA och några andra stater som hittills blockerat en lösning, bland annat genom att motsätta sig Irans medverkan i fredssamtalen, vilket Annan har krävt. Världens massmedier, liksom EU och regeringen och oppositionen i Sverige, har genomgående okritiskt anammat USA:s version, och demonisering av Syriens regering samt fördömer också Ryssland och Kina som lagt in veto i FN. (Det är USA som sedan 1984 främst utnyttjat sin veto-rätt i FN). Carl Bildt säger att Assad måste bort.

Kofi Annan själv har i en intervju i franska Le Monde (7 juli) förklarat att det är dags

att titta på de länder som finansiellt och militärt stöder rebellerna i Syrien, vilket undergräver säkerhetsrådets bedömning att en nationell enhetsregering bör bildas i Syrien. Det var ovanligt franka ord för att komma från en medlare och det går inte att missförstå att Annan syftade på USA, Frankrike, Gulfstaterna och deras vänner.

MASSAKRER. Syriens regering förnekar att den lig-

ger bakom dödandet av civila i Homs och Houla och andra massakrer. ”Den som beskriver konflikten i Syrien som en ’diktator som dödar sin egen befolkning’ har inte förstått någonting”, sa den ansedde tyske journalisten och politikern Jürgen Todenhöfer efter en intervju med president Bashar al-Assad i tysk TV nyligen. Han har också intervjuat efterlevande från Houla och menar att delar av den beväpnade oppositionen medvetet mördar civila och sedan via bland annat skakiga klipp på Youtube visar upp de ofta blodiga offren och ger den syriska armén skulden.

Han kallar det här för ”massakermarknadsföringstrategi” och säger att det är något av de vidrigaste han sett. Det finns helt enkelt inga bevis för att regeringen skulle ha utfört dådet, som bara är till nackdel för Syriens regering. Och det finns starka indicier om att förövarna var rebel�ler. Så länge Sverige och andra Västländer negligerar detta kommer dessa massakrer att fortsätta, liksom talet om att ett militärt ingripande av NATO nog blir nödvändigt.

Ofta beskrivs Syrien som det ”stängda landet”, där ingen opposition tillåts. Ändå kunde en av oss med journalistvisum besöka Syrien i maj och

intervjua oppositionen mot Assad på dess eget kontor i centrala Damaskus. Medierna underlåter ofta att rapportera om sådant som motsäger den gängse bilden av Syrien.

Syrien har under konfliken bland annat skjutit ned ett turkiskt stridsflygplan över landets luftrum, vilket är tillåtet enligt internationell rätt.

Det är skrämmande att NATO efter ett unikt möte i hårda ordalag slöt upp bakom Turkiets militära intrång på Syriens territorium, liksom att Sveriges regering inte ifrågasätter NATO:s reaktion.

Kan man verkligen tro att det turkiska flygplanets överflygning av Syriens luftrum 24 juni var ett turkiskt misstag? Medierna har tillexempel mycket sparsamt rapporterat att försvarsministern och en general i Turkiet inte finner belägg för att det turkiska flygplanet som sköts ned i juni skulle ha träffats av en missil på internationellt vatten, vilket premiärminister Erdogan påstod.

ANFALLSPLAN. Senare har Turkiet laddat upp militärt mot Syrien, som man tidigare hade en god relation till. Mycket talar för att USA via sina allierade och nu närmast Turkiet laddar upp för ett anfall på Syrien för att bli av med Assad.

USA vill störta Assad för att undanröja en alltför självständig stat, som är allierad med det alltför självständiga och oljerika Iran, och som ett led i den militära inringningen av Kina och Ryssland. Man laddar inte för ökad fred i världen. Den svenska regeringens stöd till “Syriens vänner” och till krigsorganisationen NATO måste upphöra.

Stöd hellre Annans fredsplan, och arbetet för fred i världen. ■

Kofi Annans avgång

Den 2 augusti meddelade massmedia att Kofi Annan lämnar sitt medlaruppdrag för FN och Arabförbundet. Anledningen sägs vara att han inte fått tillräcklig uppbackning i FN:s säkerhetsråd.

Alla länder beklagar att Kofi Annans avhopp, Genast föll anklagelser om vems fel det var att han misslyckats att skapa fred i Syrien. Vi menar att främst hållningen från USA och “Syriens vänner” med långvarigt stöd till “motståndsmännen”, som vanligen kommer från andra länder, med vapen och ekonomiskt var avgörande.

Hillary Clinton, Carl Bildt med flera har sedan länge krävt att Assad måste bort, medan Annan skulle arbeta för en dialog mellan Syriens regering och “motståndsmännen”. Både Syrien och Ryssland ville ha kvar Annan. Hans avgång ökar rimligen svängrummet för fortsatta underminerings- och interventionsinsatser av USA och dess allierade, i strid med FN-stadgan.

Striden om Aleppo är i nuläget avgörande, och det verkar som att USA och dess vänner försöker skapa ett motståndsfäste i Aleppo, som de väl förberedda snabbt gjorde med Benghazi i Libyen.

Av vikt är att Irak inte stödjer kampanjen mot Syrien. Den shiaorienterade al-Maliki har nära samarbete med Iran, vilket stärkt Irans ställning i regionen, till USA:s irritation. Han har också jagat iväg vice presidenten Hashimi, som påstods vara USA:s man. USA:s försvarsminister Panetta har talat om vissa misslyckanden i Irak. Ska USA försöka sig på en ommöblering i Irak i skuggan av (en ökning av) konflikten i Syrien? ■ ■

Har folket i Syrien några vänner som går att lita på?

Avslutningsvis tycker vi att de tre parollerna för nybildade föreningen Syriensolidaritet förtjänar bred uppslutning.

De är:

Ett fritt, enat och självständigt Syrien

Upphäv sanktionerna mot Syrien

Inget svenskt stöd till krig mot Syrien fib 33

Stick&klipp.

De olymPiska sPelen är en god sak. Det här var den sextonde gången jag deltog.

Visserligen som åskådare men ändå… Den enda arena där en större del av mänskligheten blir synlig en kort stund vart fjärde år. På ett fredligt sätt, i det stora hela.

Med sina överklass- och underklassporter som fälttävlan och tyngdlyftning och motsättningarna mellan nationerna som sticker fram.

Medaljkampen mellan Kina och USA om första platsen speglar verkligheten.

Tyvärr tappar en svensk kommentator, Hans Chrunak, balansen och ramlar av bommen. Han fäller en grovt rasistisk kommentar om kineser och misstänkliggör dem i största allmänhet. Vi har även tidigare hört honom som kall krigare.

Tur för SvT ges Jonas Karlsson utrymme att motsäga och punktera Chrunak.

Heder åt Jonas! lars-ivar Juntti

FiB-strippen

fib 34

Tornseglare kollas PÅ rovfÅglar och andra större arter kan fästas radiosändare, som via satelliter anger exakta positioner. De väger 5 gram. Men en tornseglare med en kroppshydda på bara 40 gram skulle digna under en sådan tyngd.

Nu har man konstruerat en ljuslogger som väger mindre än ett gram och 2009 monterades den för första gången på åtta tornseglare. Den registrerar dagens längd och tiden för solens upp- och nedgång, vilket räcker för att bestämma positionen på jordytan. Loggern monteras som en ryggsäck på fågeln och data samlas in när den återkommer. Metoden har lett till en revolution inom flyttfågelforskningen. /Källa: Forskning&Framsteg

Bild: RoBeRt NyBeRg

Olympiska lekar

Redaktörer: Losita Garcia och Lars-Ivar Juntti

Månadens ord

Juli 2012

Livsstilsboende. När boendet utgör en livsstil.

Se även knarkarkvart. lg

Robert Nyberg

FiB-krypto

Lars-Ivar Juntti/LiJ 1 3

2 11

10

19

Foto: Mark Watson

10

24 25 14

15 3

5

18

3 23

2

Nya räntor SPARBANKEN meddelar, att den genomsnittliga räntan å befintliga bostadslån har sänkts med 0.14 procent under trycket av allmänhetens tilltagande ränteförhandlingsaktivitet. I gengäld har uppläggningskostnaderna för de aktuella lånen fördubblats, liksom de månatliga låneaviseringsavgifterna.

5

15

24

28

20

6 27

8

3

3

17

3

15

9

22

2

10

28

21

6 25

9

1

4

2

10

8

9

11 9 5

18 16

1

B 25 Ö 9 K

5

13

21

7

3

4

10

13

9

16

28

23

8

8

1

14

8

15

8

5

2

16 9

23 1

1 22

10

1

8 2

1

20

12

24

15

19

5

28

2

14

21

3

10

28

2

9 3

1

10

4

Varje siffra motsvarar en pröva vad som kan fungera. ning presenteras på www. bokstav. Tips: skriv upp alfa- Orden står i sin grundform. fib.se till nästa nummer. betet så är det enklare att Alla finns i SAOL. Rätt lösLycka till!

Nätfiskat

E

Tidningsrubriken

Stora orkidéproblem?

Missnöjet med det mesta tilltar.

Här kommer tiPs för dig som bara lyckats med att ta död på orkidéerna.

Du ska aldrig låta vatten stå kvar i ytterkrukan när du har vattnat för då ruttnar plantan. Ta hellre ut hela plantan till diskbänken och låt någon liter vatten vattna igenom komposten i krukan och ställ tillbaka den när den runnit av. De vill ha ”regn” snarare än små duttar med vatten. Akta bladrosetten så att det inte kommer vatten i den för då kan plantan ruttna och dö!

Vattna bara när rötterna i krukan ser lite grågröna ut, vattna aldrig om de fortfarande är gröna. /Källa: Allt om trädgård

/gotlands tidningar

Självmordspakt

förra veckan var det ubåtsjakt utanför Göteborg. Tidigare ubåtsjägare har emellanåt tagit fel på undervattensfarkosterna och ett djur. Vilket djur då?

1. En sportdykare x. Ett oljeutsläpp 2. Ett djur

Material till Stick&Klipp skickas till: li.juntti1@gmail.com

10

8

7

22

3

Citys frågesport

/Kjell Rautio, lo-bloggen

4

26

/grönköpings Veckoblad

allt fler internationellt respekterade ekonomer varnar nu för att EU-ländernas åtstramningspolitik och låglönelinje kan få allvarliga långsiktiga konsekvenser, inte minst när det gäller ländernas framtida tillväxtförutsättningar. Joseph Stiglitz, nobelpristagare och tidigare chefsekonom för Världsbanken, är mycket kritisk till den så kallade europakten utifrån detta perspektiv och kallar den till och med för en ”ömsesidig självmordspakt”. En annan nobelpristagare, Paul Krugman, gör ungefär samma bistra analys.

2 28

14

24

1

8

1

6

2

18 3

9

4

8 2

4 6

22

1

23

2

6 3

3

5 1

5

13

3

19 4

2 6

21

4

9

3

8 15

1

16

6 1

3 12

3

10 3

1

/City Skåne

Trivsel på jobbet – Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har jobbat, meddelade Arne Hegerfors, sportkommentator, när han gick i pension nyligen. /Källa: Journalisten

Inget för kokerskor Hallwylska Palatset i Stockholm kommer att visa upp några av de 20-tals kreationer som har förekommit i TV-serien Downton Abbey.

Mellan den 5 oktober 2012 och fram till den 6 januari 2013 kan man se utställningen, som fått namnet Dräkter från Downton. Men förvänta er inga förkläden. Utställningen fokuserar på kläder från de övre samhällsklasserna. / lg fib 35

Recension.

Sverige 2017

År 2017 är Håkan Juholt statsminister efter seger i valet 2014 med klassisk vänsterretorik om att värna välfärden, som urholkats till ett tomt skal.

När John Lapidus skrev boken var Juholt redan partiordförande. Han blev även romanfigur, utan att bokens författare vid utgivningen visste något om höstens mediedrev. I den nya upplagan blir Stefan Löfven statsminister. Inte mycket annat förändras.

I Europa hårdnar klasskampen och i Tyskland utmanar den nybildade Rörelsen makten för att införa ett nytt samhällssystem, en tanke som föds även i Sverige, med en inriktning på jämlikhet och alla människors lika värde.

Det är ett tänkbart scenario, där partistyrelseideologen Anders Bergman, med förflutet inom vänsterrörelsen och bråket i det socialdemokratiska ungdomsförbundet på 1990-talet, tvingas balansera mellan statsminister, den officiella socialdemokratiska politiken och den landsomfattande kommunalarbetarstrejken som utmanar makten.

I Rörelsen finns även Bergmans dotter Emma, som är med i de utomparlamentariska aktionerna mot fettsugning och hans ungdomsförälskelse Mia Lundström, chefsredaktör för tidningen Klasskampen, en kärlek som blossar upp igen, där Lilla Järntorget i Göteborg blivit Lilla Revolutionstorget.

Socialdemokratin utmanas inför första maj med Röda Lördagar, som samlar allt fler som lämnat socialdemokratin.

I inledningen av romanen skriver Lapidus utifrån Bergmans tankar: ”Juholt är inte någon landsfader. Ingen Branting. fib 36

Foto: Agneta Muregård

John Lapidus Lapidus förlag

»

John Lapidus har skrivit en bok om ett Sverige och Europa där motsättningarna mellan samhällsklasserna hårdnar och socialdemokratin utmanas vänsterifrån.

Lapidus har skrivit fram nutiden. …

Men är framtiden möjlig redan idag?

Rörelsen växer och har blivit ett alternativ till socialdemokratin.

Ingen Per Albin. Ingen Erlander. Ingen Palme. Kommer aldrig bli heller. Blir på sin höjd en Carlsson eller Persson eller i värsta fall en ny Mona, vilket fiasko!”

För partiet är Bergman en ny, fräsch debattör, som kan utmana Rörelsens drömmar med ett trovärdigt alternativ.

Men, var finns han själv? Trots valsegern har socialdemokraterna inte lyckats stävja privatiseringarna. Hur skall partiet bygga vidare den reformism som svikit?

Lapidus har skrivit fram nutiden. En stark opinion protesterar mot USA:s krig mot Venezuela. Men är framtiden möjlig redan i dag? Rörelsen växer och har

blivit ett alternativ till socialdemokratin.

Hur påverkar politiken oss människor?

Hur länge skall vi vänta? Har en LOordförande med miljoner på banken något gemensamt med en underbetald dagisfröken? Hur bygger man ett hållbart solidariskt samhälle?

I Sverige 2017 regerar socialdemokraterna, men i kulisserna finns en allt mer aggressiv höger. Det är fortfarande en lång väg till makten. Det handlar enligt Marx inte bara om att se hur världen ser ut, utan även om att förändra den.

Med anspelningar på 1917 ställs frågan: reform eller revolution? bror kajsajuntti

Sverige forever in my heart Niklas Orrenius Natur & Kultur

”Heidi är jättebra , tycker jag. Vi umgås privat.” Så säger Irena Alm, socialdemokratisk ledamot i kommunfullmäktige i Bjuv, när hon ska beskriva en av kommunens ledande sverigedemokrater, Heidi Kronvall. På kommunnivå kan många stora politiska frågor reduceras till personlig vänskap eller fiendskap. Bland elitdebattörerna däremot gäller ofta principer utan verklighetsförankring. Niklas Orrenius, som själv är liberal, beskriver ett möte med rika nyliberaler i kretsen kring tidskriften Neo. Där handlar frågeställningarna mer om principiellt stöd till droglibera-

Marknad och demokrati.

Uppbrott från majoritetens tyranni.

Björn Wahlroos Atlantis

Wahlroos var tidigare professor i nationalekonomi.

För 25 år sedan gick han över till lönsammare värv och är i dag styrelseordförande i banken Nordea och försäkringskoncernen Sampo.

Wahlroos är en mycket initierad representant för finans- och industrikapitalet.

Det finns därför skäl att stanna upp och lyssna på de tankar som rör sig i huvudet på honom.

Hans bok är lärorik, med mängder av ekonomisk-historiska reflektioner

lism, nätets frihet och dylikt än människors vardagsvillkor i de små bruksorter Orrenius besöker.

Vad händer i Sverige? Och varför händer det? Det är ingen liten frågeställning för en bok på strax under 300 sidor.

Fokus ligger på främlingsfientlighet och bilden av oss själva. Eller ”fokus” är kanske fel ord… Niklas Orrenius granskar de ramar som omger föreställningar om olika identiteter – etniska, religiösa, regionala, kulturella, politiska och akademiska. Det handlar om ”rädsla, tolerans och migration”. De 23 reportagen var tidigare publicerade i Sydsvenskan, men har nu försetts med korta uppföljningar.

Niklas Orrenius är sökare snarare än moralist. Han komplicerar där andra generaliserar. Han är socialliberal i en tid av nyliberaler. Orrenius väjer inte ens för att ta upp kopplingar mellan kravliberalismen och Sverigedemokraterna, mellan arbetslöshet och främlingsfientlighet eller mellan självutnämnd elit och glesbygdsbor. och kunskap om ”banking”. Däremot är hans demokratisyn och råd för framtiden skrämmande. Wahlroos skriver med maktens självsäkerhet. Europas öde står på spel. Vi blir utkonkurrerade av Kina och andra länder. Välfärden kommer inte att kunna finansieras, det får bli en nedbantad version. Marknadsorienterade reformer måste till.

Enligt författaren finns det marknader, företag och demokrati (i bästa fall) i världen. Företag förlitar sig ofta på hierarki men de bör ytterst styras av priskonkurrens. Politiken har problem genom att den lätt blir offer för populism och ”majoritetens tyranni”. Det enda sunda är marknadskonkurrensen. De två senaste finanskrascherna glider han över: de beror inte på kapitalet utan på politiken och inkompetent övervakning.

Här är bankmannen Wahlroos inte naiv utan snarare politiskt korrupt.

Författaren svarar väl upp mot sin nyliberala agenda vad gäller EU. Det är

Niklas Orrenius arbetar ofta genom det enkla stilgreppet att bara redovisa intryck från dem han möter och lägga intrycken bredvid varandra. Och Orrenius möter många engagerade – men få verkligt höga makthavare. Han träffar nästan ingen människa som beskrivs rent illvilligt ond men ändå några som skrämmer honom. Inte heller hyllas någon som rent god – eller, jo, det skulle vara Bengt Westerberg då! Alla har vi våra små politiska låsningar, men genom att öppet redovisa dem får läsaren möjlighet att se bortom författarens ideal.

Niklas Orrenius Sverigebild är kluven. Ibland kan företagen ha gemensamma intressen med folket men den ideologiska debatten tycks föras högt ovanför vanliga människor. Orrenius ger inga enkla svar men han komplicerar på ett nyfiket sätt. I en värld av ekonomism och rasism innebär det åtminstone en förståelse för människor som drabbas. olof rydström trevlig läsning då EU läxas upp för sina federalistiska ambitioner. Här är Wahlroos kritik viktig. Mitt i den djupa krisen i Euroland, vilken borde leda till besinning, börjar EU-anhängarna i stället tala om att finanspolitiken (beskattningsrätt m m) nu verkligen måste bli överstatlig.

Wahlroos vill ha ett mindre EU, ungefär som Maastrichtvillkoren. Nationalstaternas lilla makt över ekonomin skall minskas och skattekonkurrens mellan EU-staterna bör råda. De rika kan rösta med fötterna och välja skatteparadisen, medan de andra ”nog” stannar kvar och betalar skatterna.

Wahlroos hyllar Reagans och dennes rådgivares ekonomiska politik på 1980talet. Och i USA råder idag bättre balans mellan politik och marknad än inom EU. Gissa om svenska makthavare, inom politik eller företag, nickar instämmande vid läsningen? Därför bör vi läsa Wahlroos bok och inse att kejsaren är naken. ulf karlström fib 37

RECENSION

Gaza, mitt älskade En krönika 2006–2011 Gideon Levy Karneval Förlag

Gideon Levy, är journalist på den israelisk dagstidning Haaretz.

Han har följt sina landsmäns ockupation av Västbanken och Gaza under decennier. Boken Gaza, min älskade, är den första av hans böcker som har översatts till svenska.

Den innehåller ett urval av artiklar som publicerats i Haaretz under dryga fem år, 2006–2011. Artiklar om hur palestinska familjer dödats, lemlästats och utplånats under den israeliska arméns framfart, hur schaktmaskiner krossat hus och bostäder och gjort tusentals palestinier hemlösa, hur infrastruktur, skolor och sjukhus bombats sönder och samman.

Gideon Levy skriver inte i första hand för att låta sin röst höras internationellt utan för att upplysa sina landsmän om vad som pågår i Israel. På senare år har vi kunnat ta del av många böcker och filmer som producerats om situationen på Gazaremsan och Västbanken men Gaza, min älskade är speciell på så sätt att den har ett inifrån-perspektiv som gör den extra intressant.

Gideon Levy skriver i ”vi-form” och betonar på så sätt att han själv är israel och därmed representant för sin nation och för de grymma och omänskliga handlingar som Israel utför. ”Jag skäms över att vara israel eftersom missilerna avfyras även i mitt namn”, skriver han.

Levy anser att allmänheten i Israel är likgiltig och blind inför det som sker i Gaza. ”Kriget” kostar dem ingenting.

De fortfar att leva ett gott liv i sitt rika, blomstrande land, där ingenting saknas dem alltmedan Gazas civilbefolkning utsätts för upprepade brutala anfall som Israel kallar ”krig”.

Vokabulären drar en dimridå över fib 38

»

Den israeliska journalisten Gideon Levy avslöjar sina landsmäns brutalitet på Västbanken och i Gaza.

”Jag skäms över att vara israel eftersom missilerna avfyras även i mitt namn” – Gideon Levy verkligheten – att döda kvinnor och barn i raketanfall är inget krigsbrott utan självförsvar medan palestiniernas tillfångatagande av en israelisk soldat är ”illegitimt och olagligt”.

Många är de exempel som Gideon Levy lyfter fram som tydligt pekar på det orättfärdiga och grymma förhållningssätt Israel har mot palestinierna, inte minst mot Gazaborna. De avhumaniserar palestinierna, ställer sig utanför internationella lagar och begrepp som

demokrati och mänskliga rättigheter, rasism genomsyrar deras politik och varje yttring av kritik från omvärlden av deras framfart avfärdar de som antisemitism. En effektiv munkavel.

Gaza min älskade väcker starka känslor. Men trots känslan av hopplöshet inför Palestinafrågan är den också upplyftande på grund av sitt klarspråk.

Ingenting sopas under mattan. Tack Gideon Levy. agneta willans

Aldrig mera krig. Lojalitet och uppror 1914–1918 Adam Hochschild Översättning Stefan Lindgren Ordfront

Första världskriget var en slakt utan motstycke mellan de imperialistiska stormakterna i Europa.

Adam Hochschild är författare även till den utomordentliga boken Kung Leopolds vålnad om de belgiska grymheterna i Kongo under 1800-talets senare del. Nu återkommer han med en studie om lojalitet och uppror under världskriget, speglat i ett antal personporträtt; till exempel om några syskon och närstående som har hamnat på varsin sida i inställningen till kriget men som alla var betydelsefulla.

Bland de argaste kritikerna av kriget

Ordet i min makt Läsebok för underklassen August Strindberg Sammanställd av Jan Myrdal Celanders förlag

Ordet i min makt.

Läsebok för underklassen , en sammanställning av Jan Myrdal, finns nu i efterlängtad nyutgåva.

Boken är en modern klassiker, om man nu kan säga så om en modern sammanställning artiklar, noveller och citat av Strindberg. Texten går längs det strindbergska skrivarlivet från det smattrande åttiotalet och över sekelskiftet fram till det som kallas Strindbergsfejden.

Romaner och dramer finns inte med, inte heller några större prosaverk eller

och militarismen var suffragetterna som inte skydde några medel i kampen för kvinnornas rättigheter, men som strax blev en av krigets viktigaste tillskyndare och propagandister. Suffragetternas totala omsvängning var inte en isolerad företeelse. Hela den internationella arbetarrörelsen, som hade enats om att bekämpa kriget och att rösta emot krigskrediter, dukade under och anslöt sig till krigsanhängarna. Så var det i Tyskland och i Frankrike liksom i det land som står i fokus denna bok, Storbritannien.

Eftersom Hochschild skildrar kriget genom ett antal aktörers agerande skyms de bakomliggande krafterna. Varför ville de härskande ha krig? Ett ungt hungrigt Tyskland som kände sig förbigånget vid uppdelningen av världen skymtar. I detta krig prövas de nya och ödeläggande vapnen tanks och stridsgaser. På båda sidor uppammade propagandan en krigseufori av ett slag som aldrig tidigare skådats. Det totala kriget skyddade inte längre de civila.

Första världskriget födde två monster, skriver Hochschild, nazismen och

kommunismen. Han ansluter sig till den problematiska och enligt min mening grundlösa uppfattningen att den ryska revolutionen var en bolsjevikisk kupp.

Men en så grundlig samhällsomvandling som den ryska revolutionen kan väl knappast beskrivas som en kupp.

Aldrig mera krig beskriver den brittiska sidans anhängare och motståndare på ett allmängiltigt plan som pekar på den mänskliga viljan att underordna sig det gemensamma, rädslan för att fördömas och driften att inte hamna utanför. Den skildrar det oerhörda pris de tvingades betala som trots allt stod fast vid sitt motstånd.

Men att som här skildra kriget utifrån ett antal biografier är emellertid till förfång för en djupare förståelse av krigets drivkrafter. Trots att boken på många sätt är mycket värdefull lämnar den mig otillfredställd. Den viktigaste frågan: varför kriget uppstod och varför alla ansträngningar att stoppa det misslyckades, förblir trots detta obesvarad i denna bok. jan bergsten

lyriken. Ändå är titeln hämtad från ’Lokes smädelser’, en dikt som tiden har härjat något, med dess fornnordiska sceneri.

Ordet i min makt glöder av en eld som sätter sinnet i brand. Den utkom påpassligt nog 1968. Mitt gamla exemplar har de sista åren drönat i bokhyllan nödtorftigt sammanhållet av gummiband. Slitet har det blivet efter att ha slängts fram i debatter, bläddrats i för att leta citat, använts för att visa att här har vi en författare som inte tvekade att ta ställning. Läs Strindberg, har jag sagt. Han tog ställning och skrev på ett sånt sätt att man drabbas av allvar men ändå flabbar.

I Myrdals sammanställning går det att förstå varför det fisförnäma officiella Sverige står förvirrat vid arvet efter Strindberg. Se bara hur det är i dag.

Skulle en Wallenberg, en Bernadotte, en testuggande nyliberal eller en snorrik gårdsägare med sugsnabeln i baken på EU-skojeriets bidragskossor kunna vistas ens i närheten av ett erkännande

av författaren Strindberg?

Ta den ofta citerade och använda August Strindbergs Lilla Katekes för Underklassen. Egentligen är den en parafras på greppet hos Martin Luthers Lilla Katekes som en gång användes för att banka in Skriftens ord vid husförhöret.

Med Strindberg vid pennan kom den att låta så här: ’Vad är samhället?

En samlevnadsform som utvecklat sig under inverkan av överklassens syfte att hålla underklassen under sig.’

Vad tjänar nu detta samlingsverk till? Hade det inte varit bättre att bära med sig hela verk av, låt säga, Röda rummet eller Svarta fanor i kavajfickan?

Inte alls. De hela verken är det grova artilleriet. Myrdals sammanställning är handeldvapen man bär i fickan och drar fram som en gunslinger för att avfyra i en debatt med invokationen ”Så här sa Strindberg”. anders norborg fib 39

Film.

fib 40

Varför är vi här?

TEXT hans isaksson

Rubrikens fråga känner man stundom behov av att ställa sig. Senast på bio, på Ridley Scotts Prometheus i 3D. Filmen saluför en alternativ teori till varför vi människor finns på jorden, en skapelsemyt som inkluderar ett utomjordiskt ursprung till livet.

D

et skapas numera ofta filmer där intriger och personager i kommersiellt framgångsrika filmer byggs ut såväl framåt som bakåt – till exempel Gudfadern 1-3, Stålmannen 1-3, Batman och Stjärnornas krig. Följden är att många yngre biooch SF-nördar vet mera om dessa fiktiva och ibland till och med tecknade hjältar, deras förfäder och cv än om sina egna verkliga föräldrars. Prometheus är mest en för- och efterhistoria till Alien 1-3, även om dess huvudhandling utspelas åren 2089–2094. Filmen är planerad som del ett av en så lång rad som möjligt, det vill säga så länge det lönar sig.

I FILMENS FÖRSTA scen antyds att filmen

snart ska besvara viktiga frågor. Dock inte den högst rimliga, om varför vi tagit på fula glasögon och betalat över 100 kronor för att se den, utan varför vi människor överhuvudtaget hamnade på jorden. Vetenskapen passar av princip på sådana frågor. Dem får religionen försöka besvara för de nyfikna. Hur det skedde förklaras däremot i denna första film, fast inte på det sätt som gängse naturvetenskap i dag på relativt goda grunder hävdar. Att följa livets utveckling under minst 3,5 miljarder år på jorden, från det enkla till bland annat oss själva, hade dock varit lika tråkigt som att sitta och observera när färg torkar.

Nej, glöm evolutionen, säger Scott.

Människosläktet hamnade här genom

»

Arbete pågår hela tiden för att bakvägen … smuggla in Skapelsen igen att en halvnaken, välbyggd, sju fot lång, blek karl med flit förgiftade sig själv med en medförd, mystisk svart sörja. Han löstes upp, föll samman och bitarna hamnade i ett kolossalt vattenfall där vi såg hur hans DNA börjar simma runt.

Allt medan hans kollegor övervakade självmordet från sitt rymdskepp, som därpå for vidare för att betäcka andra planeter i universum. Texten meddelar att detta skedde för en förskräcklig massa år sedan och sannolikt långt innan lilla Lucy eller Pekingmänniskan var påtänkta. Denna av Scott avbildade skapelseakt ska inte nödvändigtvis ha ägt rum på jorden, utan kanske, och försiktigtvis, förlagd till ett annat solsystem.

Ja, exakt så kan det också ha gått till.

Det är en alternativ teori, svår att vederlägga, om någon galning till äventyrs skulle anse att detta vore mödan värt. Nåväl, denna teori är ännu, år 2012, inte formulerad, Scotts film är egentligen bara en trailer på framtiden. Visserligen har en och annan spekulerande vetenskapsman sedan länge filosoferat om

ett utomjordiskt ursprung till livet (via kometer och meteoritnedslag), dock utan att ha något tyngre belägg för saken och utan att säga något om rymdskepp och sju fot långa suicidala utomjordingar.

Men 2089 kommer den vagt kristna arkeologen Naomi Rapace på en ö utanför Skottland att finna en 35 000 år gammal grottmålning där streckgubbar står och pekar på en stjärnbild. Eftersom hon uppenbarligen har sett Alien 1-3, inser hon raskt att de pekar mot ”Ingenjörernas” (det vill säga Piloternas eller Space-Jockeys) hemvist, medan vi andra ställer oss frågande till dessa benämningar. Man identifierar stjärnorna och finner bland dem en måne, LV223, som eventuellt kan erbjuda betingelser för organiskt liv. Slutsatsen är given: människorna på målningen vill visa oss varifrån de ursprungligen kom.

DEN SOM BEFARADE att kapitalismen,

som redan i dag verkar lite opasslig, ska ha gett upp andan år 2089, blir säkert tröstad av att få veta att det är en multibiljonär och direktör för Weyland Corporation, som sponsrar en rymdexpedition. Med sin högväxta dotter Charlize Theron medföljer han i smyg två år senare Naomi på USS Prometheus för att efter två och ett halvt år i ljushastighet landa på den eventuellt gästvänliga månen. Sällskapet består dessutom av ett antal mer eller mindre vetenskapsmän samt av den överbegåvade replikanten David, som i hemlighet har förprogrammerats av Weyland. (Hur expeditionen lyckades ta sig till detta främmande solsystem på två och ett halvt år, eftersom närmaste stjärna ligger på 4,2 ljusårs avstånd, förklaras säkert någonstans på fib 41

>

FILM internet, där allt, och litet till förklaras för den intresserade).

På grund av brist på tid, utrymme och för att inte i onödan belasta eventuella läsares hjärnor skall vi bespara oss/ er alla ytterligare detaljer från expeditionens gruvligheter och dess orgier med deltagande av ”facehuggers”, ”chest-bursters”, frätande utsöndringar, amoklöpande Ingenjörer och ”Xenomorphs” (se Alien!).

Naomi lyckades i alla fall genom DNA-prov säkerställa att vi verkligen har ett utomjordiskt ursprung, det vill säga Ingenjörerna – en insikt som streckgubbarna på grottmålningen uppenbarligen ännu hade, men som den gudlösa evolutionismen dolt för oss. Som enda överlevande far den hårt prövade, men fortfarande troende, Naomi vidare från LV223, med sitt kors på bröstet och med replikanten Davids avslitna huvud i en bag som enda sällskap och guide, på jakt efter Den Som Skapade våra förfäders förfäder. Det kan bli många uppföljare!

MAN KAN FÖRVÅNAS över att Wey-

landbiljonären på så lösa boliner köper Rapaces teori. Då bör man veta, att amerikanska biljonärer inte bara skiljer sig från oss andra genom att ha mera pengar. Ty 58 procent av republikanerna i USA är därtill, enligt senaste gallup, skapelsetroende.

Redan 1968 blev det enligt HDutslag tillåtet att undervisa om evolutionen i USA. Utvecklingsläran har alltifrån sin uppkomst dock för många visat sig mycket svårsmält. I början handlade det religiösa motståndet i vår kultur om att den nya läran tyckes implicera att vi i stället för de båda nudisterna i Eden hade en apa till anfader. Man hade troligtvis med större rätt kunnat hävda att det rört sig om en amöba. Men numera har cirka 32 procent av USA:s befolkning accepterat, att om det nu behagat Gud att använda sig av DNA och till och med av mutationer för att skapa oss, då fib 42

Naomi Rapace som kristen arkeolog i Prometheus.

måste man i efterhand acceptera hans förfaringssätt. Att Gud inte över huvud taget skulle vara inblandad är det bara 15 procent i USA som tror.

Vad man alltjämt tycks ha svårast för att smälta är att utvecklingsläran, till skillnad från en gudomlig skapelse, har eliminerat det högre syfte som bland annat de kristne brukar tillmäta människans och världens existens. Fast i vad mån kreationisternas anspråk på ett högre syfte skulle bli tillfredsställt genom att det skulle visa sig att vi i stället för från en amöba eller apa härstammar från en sju fot lång ingenjör från månen LV223 har vi andra svårt att förstå, vi som brukar få nöja oss med lägre anspråk, som till exempel fred på jorden, mat på bordet åt alla och att ha lite roligt medan vi är här.

Arbete pågår hela tiden för att bakvägen, till exempel genom så kallad vetenskapskritik, religion och idealistisk filosofi smuggla in skapelsen igen. Inom kulturen erbjuder bland annat science fictiongenren härvid uppenbarligen en lämplig arbetsmiljö.

Med vissa postmoderna modefilosofer och dito SF-författare/regissörer förhåller det sig ungefär som med Pierre-Joseph Proudhon. Karl Marx sa en gång aningen elakt om honom att han hade förmånen att ha rykte som filosof

i Frankrike – där man vid denna tid inom detta gebit inte var lika avancerad som tyskarna var. Och att han samtidigt hade fräckheten att posera som ekonom i Tyskland, där man vid 1840-talets mitt, jämfört med Frankrike, var efterbliven inom den ekonomiska vetenskapen. Och detta utan att behärska någotdera ämnet. ÄVEN I ANTIKEN kunde man vara elak.

Man sa om sofisterna att de visste allt om intet men påstod sig kunna yttra sig om allt. Regissören Ridley Scott tillhörde, åtminstone vid premiären på Blade Runner för trettio år sedan, dem som i intervjuer skröt med att aldrig ha läst en bok, inte ens den han just hade filmat. Men han har numera säkert sett filmer som hämtat sina lärdomar från Blade Runner, Alien, Kubricks 2001 och möjligen Star Wars. I sin aktuella film avhandlar Scott och hans manusförfattare – och öppnar nya fronter inom – astronomi, geologi, paleontologi, fysiologi, utvecklingslära, religionshistoria, (astro)arkeologi etcetera, allt med sikte på en målpopulation som inte behärskar någondera området.

Av någon anledning är många kulturkonsumenter, som har lika små krav på ”science” som på ”fiction”, beredda att överse med sådana övervärdiga anspråk.

Det gör dem väl lämpade som mottagare av kreationistiska budskap. ■ ■

JOHN TENNIEL 1820–1914 Brittisk konstnär. Tenniels berömmelse som illustratör vilar på hans kongeniala teckningar till Lewis Carrolls två böcker om Alice i underlandet (1865, 1871) samt på hans medverkan som karikatyrtecknare i tidskriften Punch 1850–1901. Hans endast lätt förvridna djur- och människogestalter gjorde det overkliga sannolikt och verkligheten tvetydig.

Alice i Underlandet Illustration till orginalupplagan av Lewis Carrols bok 1865.

Den argsinta kokerskan med peppardosan, den groteska grevinnan och cheshirekatten med leendet tillsammans med Alice.

Mr Piper på vildsvinsjakt i Bengalen (1853) Having arrived at the ’Hunting Ground’, Mr. Peter Piper tries to take a ’first spear’ and fails.

Tenniel gjorde flera tecknade serier med Mr Piper som huvudfigur.

Jämför med John Leechs serier med Mr Briggs från 1850–51. fib 43

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden.

Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska.

Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43

Skriftställning.

FÖREDÖMEN TEXT jan myrdal

Dagens svenska krigspolitik är ett trendbrott. Den frångår en svensk försiktighetspolitik som infördes för ungefär 200 år sedan när Carl Johan Bernadotte blev kung av Sverige. I traditionen ingår både en fredlig unionsupplösning och att stå vid sidan av under de båda världskrigen, allt gynnsamt för folket.

D

et var viktigt att vi på vår kant här i landet med agitation och kamp om medvetandet bidrog till att unionen med Norge kunde upplösas utan krig för hundrasju år sedan. Vi gick så långt att vi sa rakt ut att i ett krigsläge vore det korrekt att vända vapnen åt rätt håll – skjuta ned officerare som gav order om krig.

Märk att man genom fackföreningsrörelsen gjorde detsamma 1940 vid det tyska anfallet på Danmark och Norge.

De officerare som misstänktes för att vara tysksinnade och förrädiska skulle vid ett tyskt anfall skjutas ned innan de hann ge någon order. Jag vet det ty min farbror Gösta som var socialdemokrat och med har berättat om det och Ivar Lo har skrivit om det.

DET FINNS OCKSÅ andra exempel på att det varit möjligt att förhindra eller fördröja krigsutbrott. De hålls ofta undanskymda. Som Per Albins politik vintern 1939/40 vilken innebar att han – trots den finländska krigsregeringens starka motstånd – blockerade de brittisk/franska regeringarnas ansträngningar att förvandla det allierade kriget mot Tyskland till ett allmänt europeiskt korståg mot Sovjetunionen och att han sedan fib 44

»

verkade för fredsuppgörelse mellan Finland och Sovjetunionen. För detta hatades han av de krigsivrande. Men

Han hade örat tätt mot marken och visste att det fanns en stor skillnad mellan publicitetslarmet och folkviljan. han räddade Europa från en än värre katastrof än det tyska storkriget.

Den som går till Kungliga biblioteket och läser svensk press från den vintern får intrycket att det svenska folket längtade efter en modig uppslutning på Finlands sida i ett krig mot arvfienden.

Men Per Albin visste bättre och var stark nog att hålla tummen i ögat på såväl generaler som politiker och förhindra en statskupp i mars 1940. Han hade örat tätt mot marken och visste att det fanns en stor skillnad mellan publicitetslarmet och folkviljan.

Men visst vägde det flera gånger.

Starka intressen ville ha med Sverige

i det tyska kriget mot Sovjetunionen 1941. De var i princip samma som de vilka sökt dra med Sverige i Tysklands krig 1914.

I båda krigsfallen fanns det på vår kant folkliga och politiska krafter mot denna krigspolitik. (Man bör om första världskriget studera såväl en tidning som ”Naggen” – märk den unge Otte Skölds anti-krigsbilder! – som hur vänstern inom socialdemokratin agerade.)

Men också den traditionella försiktig heten på högerkanten.

GUSTAF V HADE en tysksinnad drottning, Victoria av Baden, och hon var av Tysklands kejsare Wilhelm utsedd till hedersöverste i Das Stettiner FüsilierRegiment N:o 34. Och visst tjänade Sverige som stat Tysklands intressen. Men när Tysklands och Österrikes sändebud hösten 1914 ville ha direkt svenskt deltagande i kriget frågade Gustaf V om segern verkligen var helt säker. Efter undret vid Marne 5–12 september 1914, när den månadslånga tyska offensiven bröts, var den inte längre det. Staten Sverige drog sig då försiktigt från modig uppslutning.

Samma skedde 1941. Per Albins regering gick inte med på korståget mot Moskva. Trots tyska påtryckningar förbjöds inte ens kommunistpartiet. Inte helt. Men jag minns hur den tyskvänliga pressen – Aftonbladet var nästan värst – jublade över framryckningen i Ryssland.

Jag som just läst Tarles Bonaparte som KF gett ut var väl inte så säker. Att Stalin

1914 var det en egentligen rätt reaktionär statsbildning som reagerade på ett för folket förnuftigt sätt.

Ty från det Carl Johan Bernadotte dragit upp linjerna för den svenska utrikespolitiken hade Sverige som stat övergett den tidigare stormaktspolitiken. Blivit försiktig. Balanserat mellan stormakterna. Sökt undvika äventyr. Inte vinna Finland åter. Inte stödja Polen. Inte ställa upp för Danmark. Överge dynastins hemland. Det fanns inget heroiskt i detta. Carl Johan Bernadottes politik var både förtryckande och feg.

»

Per Albin Hansson, socialdemokratisk partiledare och Sveriges statsminister, bland annat under andravärldskriget, höll Sverige utanför kriget.

För närvarande är Sverige en subsidiär lydstat. Ungefär som ett av de tyska småfurstendömena på artonhundratalet. var kvar i Kreml och tog mot paraden på Röda Torget som vanligt, trots att tyskarna stod blott några mil bort, fick mig också att tänka.

SÅ DEN 6 DECEMBER inledde Zjukov motoffensiven med de 40 divisioner Stalin hållit i reserv vid Ural. Den tyska

– som oövervinnlig omskrutna – krigsmakten kastades 250 kilometer tillbaka.

Där avgjordes egentligen detta krig så som det förra vid Marne 1914. Blixtkriget var över. Sakta började den svenska staten ändra kurs; det var inte så säkert längre att Hitler skulle segra.

Varför berätta detta? Jo, 1941 som

DEN SOM VILL se honom sådan och har tid kan genom det vanliga biblioteket från Kungliga Biblioteket beställa fram och läsa Anders Lindeborg.”Bidrag till Sveriges Historia efter den 5 november 1810.” Stockholm L.J. Hjerta, 1839. Lindeborg är ju en av våra tryckfrihetshjältar som till den dåtida överhetens fasa hellre ville ta lagligen dömt halshuggningsstraff än bedja om kunglig nåd.

För närvarande är Sverige en subsidiär lydstat. Ungefär som ett av de tyska småfurstendömena på artonhundratalet.

Sverige deltar i koloniala och imperialistiska krig – som Afghanistan och Libyen – och om de högre intressena beordrar krig i Syrien, Iran eller Korea ställer vår nuvarande statsledning sig i givakt och marscherar ut sitt folk i eländet. ”Zu Befehl!”

NÅGON STÖRRE skillnad på socialdemokrater och moderater i detta kan jag inte se (i Sverige eller i Norge). Men visst skulle även denna nuvarande moderatregering eller en blivande mer eller mindre rodnande en kunna återgå till en traditionell och försiktig Bernadottepolitik. Även om den inrikespolitiskt vore lika reaktionär som nu och genomförde lika eländiga baklängesreformer skulle detta vara folket tjänligare. ■ ■ fib 45

Rätt&Rådligt.

Juristen – en gränsnörd

I

olika svenska lagar finns regler om gränser av skilda slag. Gränsen för enskilt vatten i havet till exempel anses i allmänhet gå 300 meter från fastlandet. Vattnet innanför den gränsen hör till fastigheterna. Utanför det som är enskilt vatten i havet är vattnet allmänt.

Också i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland finns allmänt vatten, men inte i några andra insjöar.

Med tiden kan det uppstå oklarhet om sträckningen av en gräns mellan fastigheter. På ansökan av en ägare till en av de inblandade fastigheterna kan gränsens sträckning klarläggas genom så kallad fastighetsbestämning. Detta kan ske genom beslut av lantmäterimyndigheten. Det finns regler om detta i fastighetsbildningslagen.

FOLKRÄTTEN INNEHÅLLER regler om

gränser mellan stater och mellan dessa och det fria havet. Det hindrar inte att riksdagen har stiftat en lag om Sveriges sjöterritorium. Enligt den lagen omfattar vårt sjöterritorium inre vatten och territorialhavet. Territorialhavet sträcker sig i allmänhet från de inre vattnen tolv sjömil utåt. Lagen innehåller regler om hur vårt territorialhav avgränsas gentemot närbelägna staters territorialhav.

Om det skulle uppstå tvist mellan Sverige och en närbelägen stat om gränserna för territorialhavet, är det då den svenska lagen eller folkrätten som är avgörande? En sådan tvist skulle kunna prövas av den internationella domstolen i Haag. Och då blir det folkrättens regler som avgör hur tvisten ska lösas. Innan riksdagen stiftade lagen om tolv-milsgränsen, försäkrade man sig naturligtvis om att den bredden på territorialhavet är folkrättsenlig.

Men begreppet gräns används inom juridiken också på annat sätt. Man avser då inte fysiska gränser på marken eller

fib 46

»

När man har att göra med frågor om brott och straff, det vill säga straffrätten, är begreppet gräns ofta centralt för förståelsen av rättsläget.

i vatten. Ett flertal civilrättsliga regler är uppbyggda så att man vid deras tillämpning har anledning att föreställa sig ett slags område inom vilket regeln gäller.

Ta till exempel bestämmelsen i 36 § avtalslagen: ”Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.”

Vad skiljer ett mycket hårt avtalsvillkor från ett villkor som är jämkningsbart enligt den här paragrafen därför att det är oskäligt? När man överväger om ett visst avtalsvillkor hör till den ena eller andra kategorin, tänker sig nog både domaren och parternas ombud att det finns ett område där de oskäliga villkoren ryms. Detta områdes utsträckning har parterna ofta olika uppfattning om. Domarens uppgift blir då att avgöra på vilken sida av gränsen till det oskäliga som det omtvistade villkoret är beläget.

När man har att göra med frågor om brott och straff, det vill säga straffrätten, är begreppet gräns ofta centralt för förståelsen av rättsläget. Lagtexterna nämner nästan aldrig ordet gräns, om det inte undantagsvis handlar om en fysisk gräns av något slag. Men när jurister argumenterar – i egenskap av åklagare, försvarare eller domare – eller i facklitterära texter avhandlar straffrättsliga ämnen, är det nästan lika säkert som amen i kyrkan att man hör eller ser ordet ”gräns”. ”Gränsen för det

straffbara området”; ”avgränsningen av det straffbara området”; ”kriterium X avgränsar tillämpningsområdet” för en viss bestämmelse från motsvarande område för en annan paragraf.

INOM STRAFFRÄTTEN förhåller det sig

också så att det ofta finns anledning att tillämpa en särskild regel för hur gränskonflikter ska lösas, nämligen i tveksamma fall till den misstänktes förmån.

När man som jag ofta företräder en person som är misstänkt eller åtalad för ett brott, har jag inte sällan anledning att i min argumentation försöka övertyga domstolen om att vad min klient har gjort faller ”utanför gränsen” till det straffbara området eller att hans gärning i allt fall bör bedömas enligt en lindrigare paragraf, eftersom den strängare bestämmelsens område inte rymmer det som skett.

I någon mening kan man säga att nästan all rättstillämpning handlar om att utstaka gränser i den här överförda betydelsen. Ibland kan det vara en väg till framgång att påpeka sådant som ”gråzoner” och ”gränsfall”. Ju mer jag tänker på det här, desto klarare framstår det för mig att vi jurister är ett slags gränsnördar.

Ingemar Folke är advokat, verksam i Stockholm, medlem i föreningen fib-juristerna (tffr.org)

Medlem.

gen? r i förenin e d n ä h d a V w.fib.se msida ww e h a y n r å Se v

VAD HÄNDE I LIBYEN?

MEDARBETARE I DETTA NUMMER

Häfte som sammanfattar vad om hände i kriget mot Libyen 2011 och ger en kort bakgrund. Utgivet av Folket i Bild/Kulturfronts Blekingeavdelning. Det kostar 10:-/st + porto och kan beställas i ett eller flera ex på telefon 0455-17595. Hjälp till att sprida information om detta angreppskrig och dess konsekvenser för att skapa opinion mot kommande krig!

Axel Hugmark

Vad hände i Libyen?

Ulf Bjerén

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Hillevi Nagel, Mare Toomingas,

Ägs av föreningen med samma namn.

ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism.

Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas.

Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

Carolina Westin, Per Kristiansen,

ANSVARIG UTGIVARE: Hans O Sjöström.

OMSLAGSILLUSTRATION:

MEDARBETARE

Axel Hugmark, Hans O Sjöström, Kjell Martinsson, Stefan Ljung, Ola Andersson, Nichol von

REDAKTÖR: Stefan Ljung.

Schoenberg, Lisa Forsberg,

Solveig Giambanco, Kristina

LAYOUT: Björn Folke Johansson.

Eriksson, Hans-Magnus

REDAKTIONSKOMMITTÉ: Tom Carlson, Solveig

Meincke, Ewa Stackelberg,

Giambanco, Lars-Ivar Juntti, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm.

Lars-Ivar Juntti, Peter Curman, Sameh Egyptson, Torsten

Rönnerstrand, Peo Österholm,

GRAFISK FORM: Losita Garcia.

Anders Romelsjö, Hans Öhrn,

Donald Boström, Losita Garcia, Olof Rydström, Ulf Karlström,

ADRESS: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt).

Anders Norborg, Hans

PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se

Myrdal, Ingemar Folke, Ulf

PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Robert Nyberg, Bror Kajsajuntti, Agneta Willans, Jan Bergsten, President Obama tillkännagav sin utrikespolitiska taktik redan i fredspristalet i Oslo 10 december 2009 med den olycksbådande formuleringen: ”Jag tror att våld kan rättfärdigas på humanitära grunder.” Krossandet av Libyens oberoende blev ett exempel på detta.

Isaksson, John Tenniel, Jan Bjerén, Hans Lindström

TORSTEN RÖNNERSTRAND, HISTORIKER, SAMHÄLLSVETARE OCH DOCENT I LITTERATURVETENSKAP Efter 35 år som forskare och universitetslärare arbetar jag nu huvudsakligen som föreläsare och frilansjournalist. Som forskare har jag publicerat Fagerbergs Höknatt. En diktares världsbild och dess gestaltning i en roman (1976), Arketyperna och litteraturen (1993) och Varje problem ropar på sitt eget språk. Om Tomas Tranströmer och språkdebatten (2003). Som frilansjournalist har jag sedan 1962 varit verksam i Göteborgske Spionen, Göteborgs Handels- och sjöfartstidning, GT, Horisont, Författarförlagets tidskrift, Svenskläraren, Ordfront, Medusa, Värmlands folkblad, Dalademokraten, med flera. Min medverkan i detta nummer av Fib/K ser jag som en logisk vidareutveckling av min verksamhet som forskare och journalist. Som gammal folkbildare känner jag också en personlig tillfredsställelse över att bli publicerad i en tidning med detta ärorika namn.

Nästa nummer kommer 13 september. Prenumerera!

FÖRENING: forening@fib.se Foto: Christina Heldner

Månadens medarbetare

Ekonomi: ekonomi@fib.se

PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr.

Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2012.

FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet.

Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FiB/K, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm

Lindstrรถm.

fib 48

www.bonton.se