FiB 11-2013

KAJSA EKIS EKMAN

SKULDENS TUNGA VERKLIGHET

HEMTJÄNST Omsorg på löpande band SYRIEN Stormakternas schackspel DEMOKRATI Urholkad eller utvecklingsbar?

Folketibildelva201349 kr

Red.

INNEHÅLL

Demokratin måste återerövras!

Månadens SATIRARKIVET.SE

HUR MÅR demokratin i dag? Och vad menar vi egentligen när vi säger demokrati? Det grekiska ordet betyder folkstyre och den svenska regeringsformen, den grundlag som reglerar statsskicket, inleds med ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”.

MEN REDAN PLATON i antikens Grek-

land konstaterade att demokratins vurm för personlig frihet kunde svängas över i tyranni. Han pekade ut önskan om behovstillfredställelse och popularitet som den demokratiska individualismens avarter. Denna önskan riskerade att utnyttjas av demagogiska populister som vädjade till dessa splittrande begär.

I dagens Sverige pekas Sverigedemokraterna ofta ut som populister, emellanåt också Vänsterpartiet. Men är inte den ständiga vädjan till den egna plånboken från Moderater och även Socialdemokrater uppenbar demagogi? Kronor och ören i minskad skatt är ju så konkret att greppa, men de långsiktiga negativa effekterna av en demolerad är betydligt mer diffus och abstrakt.

I DENNA TIDNING kan du läsa om hur

marknaden har invaderat hemtjänsten, hur tjänstemännen har tagit över den kommunala demokratin och hur direktdemokrati lyfts fram som ett alternativ med hjälp av digitala plattformar. Läs också om demokratins kris i nutidens Grekland, samt om hur FN och folkrätten utmanas av USA ibland annat Syrien.

4

Sverigebilden

5

Noterat

10

JordenRunt

11

krönika

15

Syrien

22

Debatt

30

Demokrati

36

Recensioner

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

6

43

Intervju: KAJSA EKIS EKMAN. Efter researchen inför utgivningen av boken Skulden vet Ekman mer än de flesta om bakgrunden till krisen i Grekland och hur hårt människor drabbas.

12 Grekland: NÖDLÄGE. Torsten Rönnerstrand beskriver i ett reportage på plats

stefan ljung, redaktör fib 2

i Grekland om hur akut läget är på punkt efter punkt. Samtidigt skönmålar makten utvecklingen.

Krönika.

Har FiB en framtid?

18

Bokutdrag: LAGEN MOT KRIG. I den nyutkomna boken Lagen

mot krig redogör jurister för vad FN:s våldsförbud faktiskt säger och stormakternas ansträngningar för att ändra den.

40 Film: MICHAEL HANEKE. Hans Isaksson går igenom den tyskösterrikiske regissören Michael Hanekes filmer. Filmer som inte lämnar någon oberörd. Filmer som syftar till att väcka tankar.

24

Sverige: HEMTJÄNSTEN. Kvaliteten i äldreomsorgens hemtjänst har försämrats av marknadskrav och konkurrens. De anställda arbetar enligt löpande band-principen och springer mellan de äldre som måste anpassa sig till stressen.

ALLA STORA MASSMEDIEFÖRETAG svettas nu ordentligt. Annons-

intäkter och upplagor sjunker i de tryckta medierna. Hur ska de finansiera tryckta tidningar och tidskrifter gentemot de digitala medierna – allt från websidor, nättidningar, bloggar över till olika varianter av facebook och twitter?

Den här utvecklingen ser annorlunda ut för FiK/Kulturfront, eftersom annonsintäkterna är marginella. Men det finns likheter. FiB.se hade i juni över 20 000 unika besök på en månad medan tidningens tryckta upplaga ligger strax under 2 000 exemplar. Även gurus i tidningsbranschen är i stort överens om att papperstidningar kommer finnas kvar även om de får backa i kölvattnet på de digitala mediernas framfart. Det gäller nog FiB/Kulturfront också. Frågan är bara vilken roll Fib/kulturfronts pappertidning ska spela.

KÄNDA FÖRFATTARE har sagt: ” Varför ska jag skriva i FiB när jag kan skriva samma sak i Aftonbladet och nå en mångdubbelt större läsekrets?” Det bara visar att FiB måste ha en egen profil – utöver att det sker inom ramen för de tre parollerna om antiimperialism, tryckfrihet och en folkets kultur. Det ges ju utrymme för riktigt bra artiklar och kolumnister i några av de stora medierna. Själv läser jag dagligen Svenska Dagbladet. Den har både en nattsvart ledaravdelning utifrån Fib:s tre paroller och riktigt bra artiklar och kolumnister. Det verkar bara fånigt att konkurrera med dem. Här är några saker som jag skulle vilja se mer av i vår tidning: – Ren folkbildning och orientering i aktuella frågor – alltså bort från dagspressens korthuggna, snuttifierade material kryddat med uppjagade känslor och i stället skriva med ”mindre bokstäver” och satsa på det pedagogiska. Skriverierna om Syrien är en bra illustration. Ytterst få försöker ge en bra bakgrund – trots att det skulle hjälpa FiB-läsarna att bättre diskutera med arbetskamrater och vänner.

– Att synliggöra och skoja med trendnissarna i massmedierna Tyckarna i massmedia är många och uppblåsta. Kändishysterin borde granskas mer. Visst är de rent juridiska aspekterna runt tryckfriheten viktiga, men ofta föregås inskränkningarna i tryckfriheten och annan närliggande lagstiftning av massmediala kampanjer och försök att etablera åsiktsmonopol i stil med McCartyeran i USA. Här borde FiB kunna göra mycket för att lyfta fram vad som ligger bakom.

– Det skrivs i FiB lite om ekonomi - samhällsekonomi, företagsekonomi och personlig ekonomi. De klassiska ekonomerna och Marx skrev mycket om varornas bytesvärde och bruksvärde.

Idag verkar det bara vara reklambranschen och marknadsfolk som förstår att använda den kunskapen även om det kallas något annat – för att lura vanligt folk.

– Jag får intrycket att FiB/K är rädd för att sticka ut hakan. torbjörn wikland fib 3

SVERIGEBILDEN

FOTO hillevi nagel WWW.HILLEVINAGEL.SE

fib fib 44

FiB-noterat.

Joaquin Pérez Becerra leder hungerstrejk i colombianskt fängelse

Klimatkonferenser och klimatkonferenser...

ILLUSTRATION mare toomingas

Den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Pérez Becerra är nu talesperson för en pågående hungerstrejk i fängelset La Picota i Bogota, Colombias huvudstad.

– Hungerstrejken är en protest mot omänskliga och ovärdiga förhållanden. Men droppen kom när den redan lilla ransonen av måltider reducerades ytterligare. Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård, uppger han över telefon till Anncol-journalisten Dick Emanuelsson.

Joaquin Pérez Becerra, medgrundare till nyhetsbyrån Anncol greps i Venezuela 2011 och fördes till Colombia. En aktion som stred mot internationell rätt.

2012 dömdes han sedan i vad som anses vara en skenrättegång till åtta års fängelse för ett påstått Farc-medlemskap. Bakgrunden är Anncols kritiska journalistika bevakning av kopplingar mellan förre presidenten Uribe och Medellinkartellen.

Läs mer på fib.se/utrikes/ item/3513-joaquin-perez-becerra-leder-hungerstrejk-i-colombianskt-fangelse.

RED fib 5

Intervju.

Kajsa Ekis Ekman lyfter fram det grekiska motst책ndet mot 책tstramningspolitiken. fib 6

ETT SLAGFÄLT I KRIGET MELLAN ARBETE OCH KAPITAL

Experiment Grekland Tidigare i år publicerades Kajsa Ekis Ekmans bok Skulden: eurokrisen sedd från Aten, en rykande aktuell bok om den ekonomiska krisen, arbetslösheten, nyliberalismen och kampen för överlevnad. Boken har hyllats för sina insikter och inblickar i såväl storpolitik och storkapital som i den grekiska vardagen. Folket i Bild träffade Kajsa Ekis Ekman för ett samtal.

TEXT stefan ljung FOTO oda hodlekve lystrup

D

et är en drabbande bok du har skrivit.

Hur ser du på det som sker i Grekland?

– Grekland har alltid levererat berättelser och myter till resten av Europa – från antiken till turismens chartermyter om sol, stränder och sex. I dag är det som om resten av Europa har bestämt sig: det som sker i Grekland är grekernas fel, och det som sker är en tragedi där allt bara blir värre, fattigdomen ökar, nazisterna växer och så vidare. Visst är det som sker fruktansvärt.

Men jag beskriver framför allt en kamp. Konflikten mellan trojkan och det grekiska folket och dess olika stadier. I dag är det nämligen inte krisen som är det största prblemet i Grekland, utan åtgärderna mot den.

Men finns det någon kamp att tala om?

– Absolut! På alla möjliga sätt; torgmöten, strejker, övertaganden av arbetsplatser. Man har också försökt i parlamentsval där de flesta faktiskt röstade på partier som var emot avtalet. Och även om protesterna har försinkat flera av sparpolitikens åtgärder så har de ännu inte lyckats stoppa avtalet med trojkan. I parlamentsvalet var vänstern nära att vinna men efter en skräckkampanj lyckades högern få tre procent mer och tog därmed hem de 50 extra mandat som det vinnande partiet automatiskt får. Det är en regel som har funnits i Grekland sedan amerikanarna styrde och ställde där under 1950- och 60-talen. Det var också så att under perioden inför valet var det en kampanj utan like i de

europeiska medierna – exempelvis skrevs en artikel på grekiska i tyska Financial Times med rubriken ”Motstå demagogen från vänster.” Tänk om Wall Street Journal hade skrivit artiklar på svenska inför våra val: Rösta på Reinfeldt, kära svenskar!

Då fattar man hur stort intresset är.

Varför försöker tyska medier påverka utgången av valet i Grekland?

– Tyskland är drivande i åtstramningspaketen mot Grekland. De var livrädda för ett grekiskt nej av två anledningar. Det ena är att deras exportindustri har tjänat väldigt mycket på euron. Om Grekland skulle gå i konkurs och därmed lämna euron skulle kanske andra länder följa efter och hela projektet skulle gå om intet. Det andra var att tyska och franska banker är bland de främsta långivarna till Grekland. Om Grekland ställde in betalningarna under 2010 hade de fått stora problem. Nu är läget annorlunda. Men fortfarande är läget instabilt för euron, vad händer om ett land drar sig ur?

Euron har några vinnare och många förlorare, enligt din bok. Hur kom euron till?

– Euron var storkapitalets projekt, inte ett politiskt projekt. Tittar man på vilka som drev fram det så var det Europas största företag, som bildade AMUE, Association for the Monetary Union of Europe. Men det är viktigt att komma ihåg att även kapitalister chansar och det är inte alltid deras projekt faller väl ut ens för dem själva.

»

Kapitalisterna kan driva sina projekt och går det åt helvete så är det folket som får betala notan.

>

fib 7

INTERVJU Samhällsomvandlingen, förstörelsen, är så omfattande i Grekland att den är svår att greppa.

Kan du beskriva kort vad som pågår?

– Alla håller på att falla. Alla. Var man än befann sig har man fallit några pinnhål på stegen.

Man kan inte tala om en medelklass längre. Den finns inte, inte i betydelsen av att ha råd med en bra lägenhet, utlandssemester och så vidare. Människor lever på det fett de fortfarande har kvar, besparingar och familjekänsla.

Och det har gått rasande fort, förstår jag av din bok.

– Ja. Det finns de i Aten som har Ipad, dator och schyssta kläder kvar, men ingen mat i kylskåpet. Du ser på deras kläder att de nyaste är inköpta för tre år sedan. Skorna är fortfarande märkesskor men börjar gå sönder.

Förutom ett otal besök i Grekland har böcker varit en väsentlig del av researchen.

Kapitalisterna kan driva sina projekt och går det åt helvete så är det folket som får betala notan. Frågan är ju: ska vi lägga våra liv i händerna på dessa vansinnesprojekt?

Kommer EU att slitas itu av sparpolitiken?

– I Sydeuropa säger man: vi håller på att bli Sydeuropas kineser, Nordeuropa tjänar på det här.

Många högutbildade lämnar landet som har bekostat utbildningen. I Spanien har man börjat hålla svenskkurser för högutbildade så att de kan åka hit direkt. Lönepressen som sker där kommer att få effekter i resten av Europa. Dessutom är Grekland just nu ett gigantiskt experimentlaboratorium för social ingenjörskonst, precis så som Grekland tidigare var experimentlabb för dominoteorin och napalm. Ett exempel är stängningen av public service. Det som pågår är inget mindre än en kamp om framtiden i Europa. Lyckas den europeiska eliten sälja ut välfärden i Grekland så vill de nog exportera tillvägagångssättet vidare.

fib 8

Hur överlever de?

Kontakter. Det är paradoxalt: allt man har beskyllt Grekland för när det gäller klientelism och korruption ökar nu. Alla måste använda sig av sina kontakter för att överleva. Man ringer dem man känner. Kontakter kan ju visserligen också betyda solidaritet. Man hjälper varandra.

Hur klarar sig de grekiska kapitalisterna?

– De riktiga storkapitalisterna har en buffert och tjänar på krisen. De tjänar på minskade löner, minimilönen har sänkts till 490 euro. Små och medelstora företag går i konkurs varje månad.

Både grekiska och utländska kapitalister är också med och lägger bud när staten säljer ut offentlig egendom – det är allt från delar av öar och statliga företag till kranvattnet i Thessaloniki, Greklands näst största stad. Är det inte en vänstervind på gång?

– Jo, absolut. Från de indignerade till Occupy Wall Street växer motståndet, kanske främst mot finanskapitalismen. Vi ser också att prekariatet börjar formera sig politiskt. Min generation och de som är yngre blir alltmer medvetna om att inte bara kämpa i enfrågor utifrån ideologisk övertygelse, utan att kämpa för bättre arbetsvillkor, för fast anställning och rätt till bostad. Men man mås-

Kajsa Ekis Ekman anser att den förda ekonomiska politiken är usel.

te vinna segrar också. Där måste de ”lösa” torgrörelserna övervinna sin rädsla för organisering och de olika vänsterpartierna måste övervinna sekterism. I Grekland kan bara ett brett motstånd få bort trojkan. Är inte risken stor att det blir nazister och fascister som växer i stället?

– Mycket har hänt på kort tid i Grekland i den frågan. En känd hiphop-artist i Grekland mördades nyligen av nazister. Det nazistiska partiet fanns inte på kartan för bara ett par år sedan. Gyllene gryning nämndes över huvud taget inte när jag kom dit. Och nu har de mördat en känd artist och dessutom flera papperslösa flyktingar. Åtstramningspolitiken som pågår nu, är inte det ett recept för fascism?

– Tydligt är att fascismen effektivt distraherar motståndet från att fokusera på trojkan. Nu riktas alla krafter in på att bekämpa fascismen. Därmed har man fått flera fiender på halsen. Vad det gäller EU:s ledare är det faktiskt underligt att de agerar på det här sättet. Strategin går inte att förstå ens från deras perspektiv. Om jag vore för EU och euron skulle jag knappast vilja se en utveckling där Europa fragmenteras och slits sönder. Om länder går under inom unionen, hur kan man då leva

i samma valuta? Varför inte en Marshallplan i stället för att tvinga ner landet på svältgränsen? Det finns de i Grekland som tror att det hela är en tysk imperialistisk plan för att ta över Europa och göra Sydeuropa till kolonier. Själv tror jag inte att det ens finns någon plan.

Vad händer med alla unga välutbildade greker som blir långtidsarbetslösa?

– Välfärd är så viktigt. Om vi nu ska ha kapitalism så måste vi åtminstone ha välfärd som dämpar effekterna av en lågkonjunktur. Titta på Grekland nu – har du inte jobb så har du inget. Det finns inga skyddsnät som kan dämpa fallet. Barnafödandet stannar upp – utan barnbidrag, daghem och föräldraförsäkring går det inte för den arbetslöse eller lågavlönade att skaffa barn.

Arbetslösheten sätter sig dessutom i kroppen.

De som blir arbetslösa nu – kommer tåget att ha gått för dem? Om det vänder uppåt säg när du är 45 så kan du inte plötsligt förvandla dig till att bli driven entreprenör. Vilka dåliga beslut – varför erkänner inte våra makthavare att EMU-projektet och avregleringen av banker var en katastrof? Varför tar de inte konsekvenserna i stället för att lämpa över dem på folket? De som går under nu i Grekland är den bästa generationen, med fantastisk utbildning. ■ ■

Skulden.

Eurokrisen sedd från Aten.

Författare: Kajsa Ekis Ekman Förlag: Leopard förlag

Läs Torsten Rönnerstrands reportage från Grekland på sida 12 och framåt. fib 9

JordenRunt.

TEXTER lisa forsberg

G4S tappade kontrollen över fängelse

STORBRITANNIEN/BRASILIEN

Smutsiga sockeraffärer förnekas Den brittiska välgörenhetsorganisationen Oxfam publicerade nyligen rapporten Sugar Rush, där man beskriver hur efterfrågan på socker är en viktig bidragande orsak till många markkonflikter. Tillsammans med efterfrågan på soja och palmolja är efterfrågan på socker något som orsakar storskaliga markstölder och, som en följd av detta, konflikter runtom i världen. De som drabbas är småskaliga jordbruk och människor bosatta på landområden som anses vara attraktiva för sockerproduktion. Socker är en av huvudingredienserna för många av de företag som tillverkar mat och dryck. 51 procent av det socker som produceras i världen hamnar i processad mat som läsk, godis, glass och olika former av snabb- och färdigmat. Sockerindustrin domineras av en handfull aktörer, av vilka Bunge, Cargill, Czarnikow, ED&F, Louis Dreyfus och Sucden tillsammans svarar för två tredjedelar av världshandeln. Enligt Oxfams rapport redovisar de största matoch dryckesföretagen, såsom Coca-Cola, inte ens hur mycket socker de köper eller från vilka länder det socker de köper kommer.

Oxfam uppmanar företag vilka omsätter stora mängder socker, såsom fib 10

STORBRITANNIEN/SYDAFRIKA

Coca-Cola, Pepsi och Associated British Foods, att vidta åtgärder för att se till att det socker man använder i sin produktion inte skördats på stulen mark.

Coca-Cola och Pepsi förnekar båda någon som helst inblandning i markstölder.

Ett av de samhällen som drabbats särskilt hårt av sockerindustrins framfart är den brasilianska regionen Mato Grosso do Sul. Där har ursprungsbefolkningen Guarani-Kaiowá kämpat för att få tillbaka sitt land i över 30 år – hittills utan resultat. Nu är de markområden som guarani-kaiowá en gång levde av genom fiske och jakt, helt och hållet omvandlade till sockerplantager. Bunge uppger att man kommer att fortsätta att odla socker på ursprungsbefolkningens landområden.

Coca-Cola, världens största uppköpare av socker, köper sitt socker av Bunge i Brasilien. Sedan år 2000 har över 100 storskaliga markövertaganden av sockerproducenter dokumenterats.

Dessa motsvarar tillsammans en yta på över fyra miljoner hektar. 2011 omsatte den globala råsockerhandeln 290 miljarder kronor. Över 200 miljarder av denna omsättning härrörde från utvecklingsländer. Efterfrågan på socker beräknas komma att öka med 25 procent till 2020.

G4S är säkerhetsbolaget som tidigare gjort sig för att hålla israeliska checkpoints – militära vägspärrar som spritts ut över det ockuperade Västbanken för att inskränka den palestinska befolkningens rörelsefrihet – och israeliska fängelser där palestinska fångar hålls i strid med Genèvekonventionen och där tortyr uppges ha förekommit. G4S tog också över bevakningen av Sveriges riksdag i mars 2011 och har ett avtal som för närvarande löper till 2015.

Nu har G4S återigen hamnat i blåsväder, på två olika (nya) fronter: Sydafrika och Storbritannien. Sydafrikanska myndigheter kungjorde nyligen att de tar över skötseln av Mangaungfängelset, beläget utanför Bloemfontein, från G4S, efter ”en oroande försämring med avseende på säkerhet och förhållanden för de intagna”. Enligt myndigheterna har det privata säkerhetsbolaget ”praktiskt taget förlorat all kontroll” över fängelset. Sydafrikanska myndigheter har ålagt G4S 29 separata bötesförelägganden för våldsbrott som har skett innanför fängelsets murar bara sedan den 14 september i år. Totalt uppgår dessa till över en miljon kronor.

Det är inte första gången G4S mis�skött fängelser: i Storbritannien fann inspektörer nyligen att droger var fritt tillgängliga för intagna i Oakwoodfängelset utanför Wolverhampton.

I Storbritannien har en domstol just funnit tre G4S-vakter skyldiga till att ha olagligen orsakat en angolansk mans död på ett flyg som skulle skicka honom tillbaka till Angola efter ett deporteringsbeslut. Händelsen inträffade i oktober 2010.

Kontraktet med G4S har redan avslutats och G4S utför således inte längre några deportationer å Storbritanniens vägnar.

Krönika.

ETT OJÄMSTÄLLT PRISREGN

Nobelmissen

Allt fler kvinnor blir forskare. Det är en flera decennier gammal trend, men av den märks inget i Nobelprisutdelningarna. Tvärtom har andelen kvinnor som fått vetenskapliga Nobelpris minskat.

D

TEXT susanna kumlien

en tionde december är det dags igen för ”årets fest” som det brukar heta i tvrutan. Galaklädda public service-medarbetare kommer då att presentera maträtter och jämföra klänningar och frisyrer.

Det brukar vara Camilla Thulin som är experten på just klänningarna. Eller blir det modebloggaren Ebba von Sydow, nu med det gifta tillnamnet Kleberg, som får sista ordet när det gäller kreationerna i år? Vad är snyggt och vad är inte, det är den ständiga frågan.

Frackarna, däremot. Inte mycket att kommentera där. Förra året vållade Vetenskapens världs Victoria Dyring en del uppmärksamhet genom att bära frack i trailern. Det tyckte många var snyggt.

MEN TILL FESTEN och sina intervjuer med lindrigt

nyktra pristagare hade hon bytt om till klänning.

Fattas bara. Någon ordning ska det väl ändå vara, även i en balsal.

Ordning och reda råder även i vetenskapssamhället. Här stormas inga bastioner i första taget! Marie Curies pris från 1903 för upptäckten av spontan radioaktivitet utgör än i dag hälften av alla pris i fysik som utdelats till kvinnor under hela Nobelprisets historia.

Maria Goeppert Mayer fick pris för skalstruktur inom kärnfysiken för 50 år sedan exakt. Det är det senaste. Båda gångerna var det ett delat pris på tre, och båda gångerna fick de kvinnliga pristagarna en fjärdedel av prissumman.

FÖR KEMI HAR PRISET gått till kvinnor dubbelt så

många gånger på 112 år, det vill säga fyra. Och i fysiologi eller medicin har faktiskt tio kvinnor

haft äran att få ta emot diplomet ”from the hands of his Majesty the King”.

I verkligheten har antalet kvinnliga forskare ökat under de senaste 40 åren. Av detta märks inget i Nobelprissammanhang. Sannolikheten för att en kvinna ska få ett vetenskapligt Nobelpris är tvärtom lägre i dag än den var på 1970-talet.

NÅGONSTANS SKA VÄL reaktionärer inte bara

hålla ställningarna, utan även erövra nya!? Status quo ante. Fast mer. Eller ”extra allt” som det heter i korvkiosken mittemot Stadshuset. Styrelsen för efterfesten”Nobel Night Cup” domineras däremot av kvinnliga studenter. ■ ■

»

Sannolikheten för att en kvinna ska få ett vetenskapligt Nobelpris är tvärtom lägre i dag än den var på 1970-talet.

Marie Curies nobelpris i fysik utgör fortfarande, 110 år senare, hälften av alla fysikpris till kvinnor. fib 11

Grekland.

GREKLAND PÅ VÄG MOT AVGRUNDEN, MEN LANDETS REGERING ”GILLAR LÄGET”

Chockterapi orsakar självmordsvåg och nazism Grekland pressas allt närmare ruinens brant. Trojkan – EU, IMF och Europeiska centralbanken – driver en svångremspolitik som krossar det grekiska folket. Och det tänkta resultatet, en förbättrad ekonomi, uteblir.

L

TEXT torsten rönnerstrand

Ett utbränt hus i staden Pythagorion på ön Samos kan ses som en symbol för Greklands framtid – om ingenting görs omgående.

fib 12

ördagen den 16 september brann det i ett litet, men välskött hus i staden Pythagorion på den grekiska ön Samos. Huset ägare var en gammal kvinna som ensam och svartklädd brukade sitta på gatan utanför dörren. I det utbrända skal som varit hennes hem finns nu inte längre kvar något av värde. Det utbrända huset skulle kunna ses som en symbol för den framtid som väntar Grekland om ingenting görs för att vända utvecklingen. Under de år som har gått

sedan krisen tog sin början har den humanitära katastrofen kommit allt närmare.

SJÄLVMORD. Veckan före branden meddelades att

antalet självmord ökat med 43 procent. I tidningen Griechenland Zeitung kunde man den 4 september läsa om en mamma på Korfu som dränkt sin dotter och sedan tagit sitt eget liv. I ett efterlämnat brev förklarar hon sitt handlande med att hon haft ekonomiska problem.

Man kunde också läsa att arbetslösheten nu har stigit till 27,9 procent och att den väntas överstiga 30 procent före årets slut! Enligt arbetslivsforskaren Savas Robolis kommer det i allra bästa fall att ta 20 år innan arbetslösheten kommer ner på samma nivå som 2009.

MASSARBETSLÖSHET. Under de kommande åren kommer arbetslösheten också att sprida sig till grupper som hittills har varit relativt skyddade.

Nyligen meddelades att regeringen planerar en minskning av anslagen till skolorna med 33 procent i år och ytterligare 14 procent fram till 2016.

Det innebär till att börja med att 16 000 gymnasielärare, 2 500 yrkeslärare och ett stort antal administratörer kommer att förlorar sina arbeten.

Man har också fattat beslut om att avskeda ALLA landets lågstadielärare och ersätta dem med omplacerade gymnasielärare.

Men det är inte bara jobben som hotas. Vad som vidare står på spel är elevernas rätt till kostnadsfri utbildning. Enligt vissa uppgifter finns planer på att privatisera hela utbildningssystemet inklusive universitet och högskolor. Som bedömare har påpekat, kommer det med största sannolikhet att medföra att höga terminsavgifter införs.

Dessa hot har redan lett till strejker och andra protester som har drabbat landets elever. Den

16 september inleddes en serie lärarstrejker som förväntas fortgå under obestämd tid och som kan lamslå hela utbildningssystemet. Strejkerna riktar sig inte bara mot avskedanden, terminsavgifter och privatiseringar. De vänder sig också mot nedskärningarna av lönerna, som redan i dag är nere i mellan 640 och 700 euro (5 600–6 150 kronor) per månad för en nyanställd gymnasielärare med lång utbildning.

I protest mot planerna på att privatisera universiteten har studenterna genomfört ockupationer av sina utbildningslokaler. Dit hör bland annat föreläsningssalarna för arkitektur vid Tekniska högskolan i Aten, skådeplatsen för de våldsamma protester som 1973 blev början till den USA-stödda militärjuntans fall.

NYNAZISM. Dessa protester har ibland varit militanta, men de framstår likväl som harmlösa jämfört med hotet från det nynazistiska partiet Gyllene gryning. Efter framgångarna i valet och nyvalet våren och sommaren 2012 har partiet utfört det ena våldsdådet efter det andra.

I början av september trappades våldet upp genom misshandeln av nio barn från kommunistpartiets ungdomsorganisation, och i slutet av månaden kom det bestialiska mordet på Paulos Fyssas, en 34-årig sångare och musiker med vänstersympatier som stacks ner med två knivhugg i hjärtat.

Tillsammans med några vänner hade han tillbringat kvällen den 18 september på ett kafé i Pireus för att titta på en fotbollsmatch. Men så snart han lämnat kaféet blev han omringad och jagad av ett fyrtiotal nynazister som samlats på gatan utanför, uppenbarligen för att invänta honom. Några kvarter längre bort blev han sedan nedstucken av en man, som, efter dådet, i sällskap med sin hustru spridde flygblad och annan propaganda för Gyllene gryning. När polisen kom till platsen skickades en ung kvinnlig polis fram som ensam avväpnade mördaren, varefter hennes manliga kolleger som väntat i bakgrunden närmade sig. (Allt detta enligt uppgifter i dagstidningen Ta Nea 19/9 2013.)

Men Gyllene gryning riktar inte sitt hat enbart mot inhemska meningsmotståndare. Huvudmålet för deras angrepp är invandrarna. Partiet har under de senaste åren kopplats till en lång serie av främlingsfientliga våldshandlingar. Ett exempel bland många fick vi söndagen den 12 augusti 2012.

Då blev en ung irakisk invandrare mördad på öppen gata i Aten. Enligt vittnesuppgifter blev han nedstucken av fem motorcykelburna män, som dessförinnan hade gått till angrepp mot invandrare från Marocko och Rumänien.

RASISTVÅLD. Polisen har inte gripit förövarna, men enligt de flesta bedömare leder spåren mot Gyllene gryning som vid otaliga tillfällen har gripit till våld mot invandrare. Ledarna för partiet förnekar visserligen att de skulle ha uppmuntrat attackerna, men spåren är många och otvetydiga.

Trots att polisen har visat sig obenägen att utreda rasistiskt våld mot invandrare har flera medlemmar av Gyllene gryning ändå blivit åtalade. En av dem är en kvinna som har kandiderat för partiet i parlamentsvalet. Hon ska enligt åklagaren ha knivhuggit en afgansk asylsökande vid namn Ali Rahmi. Han fick enligt utredningen fem hugg i bröstet vid ett rasistiskt attentat i en förort till Aten.

Hösten 2012 genomförde 50 medlemmar av Gyllene gryning en motorcykelburen attack mot legala invandrare i Nikaia, en förort till Pireus.

Enligt lokala vittnen ska de ha hotat med att döda alla utlandsfödda butiksinnehavare och bränna ner deras butiker.

Det uttalade syftet med dessa aktioner är att driva ut alla utlänningar ur landet. Dit räknar Gyllene gryning också barn till invandrare som är födda i Grekland och som talar landets språk.

Huruvida man också tänker driva ut turisterna ur landet är tills vidare oklart. Det skulle i så fall väcka protester från den stora majoritet av Greklands befolkning som hatar fascister och desperat hoppas på fler turister, både för sin egen försörjnings skull och för betalningsbalansens.

»

det bestialiska mordet på Paulos Fyssas, en 34-årig sångare och musiker med vänstersympatier

TEATERANGREPP. Men det är inte bara invandrare

och vänstermänniskor som ligger illa till i dagens Grekland. Detsamma gäller också de homosexuella och deras sympatisörer.

Ett vittnesbörd bland många är en händelse den 11 oktober 2012. Då gick anhängare till Gyllene gryning till våldsamt angrepp mot en föreställning av den amerikanske dramatikern Terence McNallys pjäs Corpus Christi på Chytirioteatern i Aten. Det angivna motivet var att Jesus där framställdes som homosexuell.

> fib 13

GREKLAND Facket meddelar: Det är strejk i den offentliga skolan från 16/9

PASSIV POLIS. Bland de över hundra anhängare

av Gyllene gryning som attackerade teatern fanns flera av partiets parlamentsledamöter, däribland Christos Pappas och Ilias Panayiotaros. Av videoinspelningar som är tillgängliga på nätet framgår också att polisen undvek att ingripa mot nynazisternas angrepp.

Men det våldsamma angreppet mot Chytirioteatern var inte bara ett angrepp på teatern och de homosexuella. Det var på samma gång ett led i de grekiska nynazisternas kamp mot demokratin.

Alltsedan händelserna den 11 oktober har medlemmar i Gyllene gryning vid upprepade tillfällen gripit till våld mot politiska motståndare.

FRITT FALL. Dessa våldsdåd har naturligtvis sam-

band med det katastrofala läget för landets ekonomi. Efter fyra år av fritt fall rapporterades i september 2013 en fortsatt nedgång med 3,8 procent jämfört med samma tid 2012. Det var visserligen något bättre än den förväntade nedgången på 4,2 procent. Att fallet inte blev lika stort som väntat beror dock bara på en uppgång för turistindustrin som tillfälligt gynnats av det oroliga läget i andra delar av medelhavsområdet.

Det hindrar inte att regeringen försöker få grekerna att tro att deras sargade land är på rätt väg.

I september påstod premiärminister Antonis Samaras att de nya siffrorna kunde tolkas som tecken på att landets ekonomi genomgått en mirakulös förbättring. Till den engelskspråkiga veckotidfib 14

ningen Athens Views (13/9) säger han: ”Ett litet mirakel börjar ske i Grekland. För första gången på åratal överträffar vi våra mål…”.

Samaras skönmålning av den grekiska ekonomin går visserligen stick i stäv med uppgifterna från landets statistikmyndigheter. Likväl kan man möta liknande kommentarer i kommunikéer och pressmeddelanden från landets egentliga makthavare, den trojka som består av EU, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken.

I samma riktning pekar glada tillrop från den internationella finanspressen.

SKÖNMÅLNING. Förklaringen till den verklig-

hetsfrämmande skönmålningen ligger i öppen dag. Med största säkerhet är syftet att legitimera den av trojkan föreskrivna chockterapi som håller på att driva Grekland mot avgrunden. Om denna typ av påtvingade nedskärningar verkligen hade kunnat rädda ett av Europas krisländer skulle det naturligtvis vara en fjäder i hatten för de nyliberala kretsar som framtvingat de alltför drastiska besparingarna.

Sanningen är emellertid en helt annan. De förbättringar av Greklands ekonomi som förväntades bli resultatet av nedskärningar och besparingar har uteblivit!

Det nyliberala etablissemangets glada tillrop erinrar därför om det gamla medicinarskämt som lyder: ”Operationen lyckades men patienten dog.”

■■

Syrien.

USA:S INBLANDNING I SYRIEN MÅSTE STOPPAS

Nej till attack!

D TEXT anders romelsjö & jan fredriksson

å detta skrivs har USA:s planer på att angripa Syrien tillfälligt stoppats av det rysk/syriska nedrustningsinitiativet om att Syriens kemiska vapen ställs under internationell kontroll. Syrien har också att skrivit under konventionen om förbud mot kemiska vapen. Händelseutvecklingen har varit snabb.

För en vecka sedan ville president Obama anfalla Syrien, fastän USA inte presenterat ”bevis” för att Syriens regering använt kemiska vapen drygt tre veckor efter attacken.

Vi ska i denna artikel beröra tre centrala och ”tidlösa” punkter, nämligen FN-stadgan, USA:s långvariga intervention och Sveriges roll.

VÅLDSFÖRBUD. Våldsförbudet är grundpela-

ren i FN-stadgan. Våld mellan stater är bara tillåtet i självförsvar samt om säkerhetsrådet beslutat om detta utifrån ett konstaterat hot mot internationell fred och säkerhet. Under de senaste 20 åren har USA och dess allierade genomfört en rad militära interventioner i andra länder som inte har haft stöd i FNstadgan. USA inriktar sig nu mer på krig genom bulvaner och psykologisk krigföring. I Syrien sker detta genom stöd direkt och via länder som Qatar och Saudiarabien till en splittrad rebellrörelse med allt starkare in slag av al-Qaidagrupper. Fokus i kampen mot terrorismen i världen i dag är i Syrien. Ett anfallskrig stärker al-Qaida, liksom stödet till rebeller, då detta försvagar Syriens regering. Även om Syriens regering skulle visa ha använt kemiska vapen rättfärdigar inte detta ett anfallskrig enligt FN. Detta utreds väl i boken Lagen mot krig – om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen av Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Per Boström och LarsGunnar Liljestrand.

En kort, ofullständig summering av USA:s folkrättsvidriga intervention i Syrien

• Enligt Pentagondokument från 2001 planerade USA då att destabilisera Irak, Libyen, Syrien och senare Iran (Intervju med presidentkandidaten och förre Nato-chefen Clark mars 2007 i Democracy Now).

• Washington Post skrev 18/4 2011 ”USA :s utrikesdepartementet finansierar i hemlighet syriska politiska oppositionsgrupper.”

• Vid ett möte den 1 april 2012 i Istanbul beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”) att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och med 130–140 miljoner dollar. USA gav mest: 12 miljoner dollar.

• Al-Qaida deklarerade i februari 2012 via sin högste chef Ayman al-Zawahri att man stöder de syriska rebellerna. Hillary Clinton medgav al-Qaida också arbetade för att störta Assad.

• New York Times rapporterade den 4 augusti 2012 att Turkiet, Saudiarabien och Qatar tillhandahåller vapen och tränar och tar emot rebeller med hjälp av CIA. • I en artikel den 24 mars i år ger New York Times många belägg för kraftigt ökat vapenstöd från USA och allierade till rebellerna i Syrien.

• Ledningen för rebellerna (SNC, Doha-koalitionen) är tillsatt med USA:s stöd i november 2012, och förre premiärministerkandidaten Ghassan Hitto bor sedan länge i USA. • I början av maj la Rysslands och USA:s utrikesministrar fram förslag om en fredskonferens senare i maj, vilken skjutits upp gång på gång. Syriens regering har tackat ja till den, de utlandsstödda rebellerna inte vill ha någon fredskonferens.

• Därefter har USA och EU-länder beslutat att officiellt ge ekonomiskt och militärt stöd till rebellerna, USA:s kongress med hela 500 miljoner dollar.

• Massmedier uppmärksammar den 12 september att Washington Post skriver att USA sedan veckor har skickat vapen till rebeller.

DIPLOMATI. Sverige har gått emot vapenleveranser till rebellerna i Syrien, upp-

rätthåller diplomatiska förbindelser med Syrien och står inte bakom kravet att ställa syriska regeringen inför Internationella brottmålsdomstolen. Vi måste se till att Sverige står fast vid denna politik.

FREDSRÖRELSE. Endast en stark fredsrörelse kan stoppa USA:s planer att attack-

era Syrien och få slut på det pågående kriget i Syrien som hålls igång av USA och dess allierade genom vapenleveranser till rebellerna. Det är människorna i Syrien som ska bestämma hur landet skall styras, utan militär inblandning från andra stater. Den inhemskt baserade oppositionen har också denna åsikt. ■ ■

fib 15

>

Syrien.

Vad hände på vägen till Damaskus?

I ett tal den 31 augusti 2013 uppmanade president Barack Obama USA:s kongress att ställa sig bakom ett direkt amerikanskt militärt angrepp mot Syrien. Den 4 september godkände senatens utrikesutskott enhälligt det förslaget. Liksom de flesta andra trodde jag att det bara återstod några timmar eller möjligen dagar innan Tomahawkmissilerna skulle börja regna ner över Damaskus. Men så blev det inte. Varför drog sig USA ur i sista ögonblicket? Stod vi på randen till ett storkrig?

T

TEXT pål steigan ÖVERSÄTTNING hans o sjöström

vå dagar efter senatsutskottets beslut höll de största industriländerna i världen, de så kallade G20-staterna, ett toppmöte i S:t Petersburg.

Där visade det sig tydligt att inte bara Ryssland och Kina var motståndare till en militär insats mot Syrien. Även Indien, Indonesien, Pakistan, Brasilien och Sydafrika uttalade sig klart emot ett krig. Regeringar som representerade mänsklighetens majoritet hade sagt sitt. Till och med EUkommissionen uttalade sig för förhandlingar. Frankrike, Italien och Storbritannien skrev under USA:s upprop men hade inget stöd för det i sina egna parlament. Storbritanniens premiärminister Cameron hade lidit ett snöpligt nederlag när han försökte förmå underhuset att rösta för krig. EU:s största ekonomi, Tyskland, deltog inte i mötet och Angela Merkel var ursinnig på de länder som hade uttalat sig för krig utan att först ha rådgjort med EU, läs Tyskland. Och hemma i USA visade det sig att varken folket eller kongressen ville ha något nytt krig.

(Ett angrepp skulle kunna) försätta hela folkrättssystemet ur balans. I klartext säger Putin att ett angrepp på Syrien skulle kunna leda till storkrig.

HALMSTRÅ. Putin visade att han har läst sin Mac-

chiavelli och därför framförde han inte bara sitt hot utan lämnade också bakdörren öppen för motståndaren så att Obama skulle kunna dra sig tillbaka utan att tappa ansiktet. Förslaget om att kräva att Syrien skulle förstöra sina kemiska vapen blev det halmstrå Obama kunde klamra sig fast vid så att prestigeförlusten inte skulle bli alltför uppenbar.

MOBILISERING. Bakom kulisserna pågick en väl-

besvara de amerikanska hoten genom att skriva ett inlägg i New York Times.

Där skrev han bland annat: Enligt folkrätten är användning av våld endast tillåtet i självförsvar eller efter beslut i säkerhetsrådet. Allt annat är oacceptabelt enligt FN-stadgan och skulle vara detsamma som angreppskrig.

dig styrkekoncentration vars like världen inte har upplevt på mycket länge. På den västliga sidan hade USA försatt sjätte flottan i krigsberedskap.

Den hade stöd från den brittiska flottbasen på Cypern, från brittiska u-båtar och minst en fransk fregatt. Tyska marinfartyg befann sig i området, men det var osäkert om de var beredda på krig eller bara övervakning.

På den andra sidan hade Ryssland under en längre tid förstärkt sina enheter. Syrien är nära allierat med Ryssland och Rysslands enda flottbas vid Medelhavet ligger i Tartus i Syrien. I början av september 2013 fanns det redan omkring tio ryska krigsfartyg i östra Medelhavet, den största styrkedemonstrationen till sjöss sedan sovjettiden.

Den 12 september meddelades också att en kryssare som är specialutrustad för att sänka hangarfartyg hade förstärkt denna flotta.

STORKRIG. Tydligare kunde han inte säga att Ryssland helt skulle gå emot

UPPVISNING. Kina har aldrig tidigare skickat in

PUTIN-SVAR. Rysslands president Vladimir Putin tog det ovanliga steget att

ett angrepp på Syrien. I sin helhet uppmanar artikeln till att lösa konflikten genom förhandlingar. Putin uppmanar USA att samarbeta med Ryssland och andra länder för att lösa konflikten. Men han framförde också en mycket tydlig varning: (Ett angrepp skulle kunna) medföra en spridning av konflikten långt utanför Syriens gränser. fib 16

marinfartyg i ett sådant läge. Men nu hände det.

Krigsfartyget Jinggangshan med 1 000 soldater ombord stationerades i området.

Jag tillåter mig att tvivla på att Kina verkligen skulle ha deltagit i några stridshandlingar men bara att förlägga ett fartyg med landstignings-

kapacitet utanför Syriens kust var en styrkedemonstration som inte gick att missförstå.

OBAMAS KUBAKRIS? Om USA ändå hade inlett ett

krig mot Syrien kunde detta lätt ha utlöst ett storkrig, även om ingen av parterna hade planerat det.

Ryssland hade kunnat skjuta ner amerikanska missiler. Syrien har ryska missiler som kunnat slå ut ett amerikanskt marinfartyg. Vad skulle då ha hänt?

Men det kan också hända att Putin hade sagt till Obama att om ni hoppar på Syrien så får ni med oss att göra.

JIHADISTER. Utvecklingen på marken i Syrien har visat att det i allt större utsträckning är de extrema jihadistiska miliserna som utgör USA:s infanteri.

Grupper som al-Nusra-fronten, vars mål är att skapa ett kalifat med extrema sharialagar i Syrien och den Islamiska staten Irak och al-Sham (Storsyrien), spelar en alltmer framträdande roll i kriget mot Assads regim.

Dessa grupper finansieras främst av Saudiarabien. Detta lands mäktiga underrättelsechef Bandar bin Sultan, även kallad Bandar Bush, är deras överbefälhavare och främsta strateg.

OLJEEXPORT. Kampen om Syrien handlar givetvis

om världsekonomins livsblod – oljan. Inte först och främst Syriens olja utan leveransen av olja och gas från hela regionen, inte minst Persiska viken och Iran. Utan egna reserver av olja och gas hamnar EU i ett förtvivlat läge och därför är det egentligen inte så intresserat av det här kriget.

Men Saudiarabien vill kontrollera all oljeexport från Mellanöstern och den senaste tidens händelser har visat att landet i själva verket uppträder som bundsförvant till Israel. Eller också rör det sig om en allians byggd på nödvändighet som Kansas City Jewish Chronicle skriver. Båda länderna strävar efter att lemlästa och gärna dela upp Syrien och båda två vill provocera fram ett krig mot Iran.

Kina är en av de största importörerna av olja från Mellanöstern. Därför skulle ett nytt västligt krig om olja där bli ännu ett krig genom ombud mot Kina, på samma sätt som Libyenkriget var det, men den här gången på en ännu högre nivå.

En gång i tiden uppfann amerikanska ungdomar en dödslek som kallades ”att leka kyckling”.

Två bilförare skulle köra jämsides mot ett stup och den första som svängde undan kallades chicken (fegis). Om Obama och Putin lekte fegis så var det

Obama som blev fegis och Putin som satt kvar med äran för att ha växlat in striden på förhandlingsspåret.

FÖRÄNDRING. Framtida historiker kanske sä-

ger att USA:s fall som supermakt blev uppenbart i september 2013.

En del andra händelser förstärker de enorma förändringar som pågår just nu: Obama tvingades inställa sitt framträdande vid toppmötet för de mäktiga Asean-länderna i Sydostasien medan Kinas premiärminister deltog och spelade huvudrollen både som förhandlare och undertecknare av miljardkontrakt.

Tidningarna i Jakarta var kristallklara i sina omdömen: USA klarar inte ens av att anta en budget och därför måste presidenten stanna hemma.

Kinas president Xi var den första utlänning som talade i det indonesiska parlamentet.

Alla länder i Shanghai Cooperation Organization stödde Rysslands och Kinas linje när det gällde Syrien på toppmötet i Bishkek i Kirgizistan.

Och Kina utnyttjade tillfället till att förstärka sin allians med Iran.

Kinas vice finansminister framförde en uppmaning till den amerikanska kongressen. Han krävde att USA löser budgetkrisen på ett sätt som säkrar Kinas investeringar i landet. Något sådant har naturligtvis aldrig tidigare hänt och det säger en hel del om hur de ekonomiska styrkeförhållandena har förändrats.

I augusti 2013 krävde Kina ett nytt Bretton Woods-avtal. Det var en framstöt för att avskaffa dollarn som internationell reservvaluta. Redan den 6 september 2012 tog Kina ett stort steg i den riktningen genom att förklara att det i fortsättningen skulle köpa olja i sin egen valuta renminbi.

Därmed var dollarn avsatt som den viktigaste valutan i den internationella oljehandeln.

DRAMATIK. Vi får nu bevittna hur den gamla

supermakten USA verkligen knakar i fogarna.

Ekonomin är i kris. Industriproduktionen stagnerar, presidenten klarar inte av att regera och på andra kontinenter lyckas landet inte längre uppträda som suverän världspolis. In på scenen träder först och främst Kina men också Ryssland som för femton år sedan låg med bruten rygg.

Det är världshistoria som utspelas framför våra ögon och allt tyder på att en ännu mer dramatisk fortsättning följer. ■ ■

»

Om Obama och Putin lekte fegis så var det Obama som blev fegis och Putin som satt kvar med äran för att ha växlat in striden på förhandlingsspåret.

fib 17

BOKUTDRAG

I boken Lagen mot krig ger fyra jurister en fyllig redogörelse för FN-stadgans innehåll och stormakternas försök att förändra dess innehåll för egna syften. De fyra, Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Lars-Gunnar Liljestrand och Per Boström, ger ” ett välkommet bidrag i fredsarbetet”, skriver Thage G. Peterson i förordet.

UTDRAG UR LAGEN MOT KRIG

HÅLL FAST VID FN-STADGAN TEXT rolf andersson

DET HAR PÅGÅTT, och pågår, en permanent strid

om våldsförbudet i FN-stadgan. Grovt sett återfinner man på den ena sidan västmakter med USA i spetsen. De driver en ”flexibel” linje, som öppnar för doktriner om så kallad humanitär intervention och R2P (”Responsibility to Protect”) samt ”förebyggande självförsvar”.

På den andra sidan har vi stora delar av världens övriga stater, utvecklingsländerna, men också tunga stater som Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. De står för en restriktiv linje, som är avvisande till sådana doktriner. Gränslinjerna är inte alltid klara i alla frågor, och allianserna kan skifta något.

Mönstret har dock varit tydligt, men förskjutningar är möjliga och sannolika.

DESSA LINJER KOLLIDERAR inte minst när det

gäller synen på den internationella sedvanerätten (bland annat rätt som skapas genom staternas etablerade praxis och erkännande av denna som ny rätt). Påståenden om att sådan sedvanerätt vuxit fram genom stormakters agerande åberopas ofta till stöd för att försvaga stadgans principer. Det står dock klart att en betydande majoritet av världens stater inte accepterar en sådan rättslig nyordning i strid mot FN-stadgans principer. De håller fast vid stadgan, som är en traktat, ett avtal till vilket världens stater uttryckligen har anslutit sig genom att underteckna det.

SÅSOM PROFESSOR OLIVIER CORTEN visar i sin bok The Law Against War – The Prohibition on the Use of Force in Contemporary International Law, innebär de västliga stormakternas hållning fib 18

Lagen mot krig – om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen (Celanders 2013)

att de tenderar att ställa sig över FN-stadgan och avvisa ”legalism” och ”formalism”. De åberopar gärna ”ny sedvanerätt”, och vill därigenom frigöra sig från stadgans tydliga formuleringar. Till stöd för sin linje för de in ”rimlighet”, ”rättvisa”, ”moral” och andra icke rättsliga hänsyn. Typiskt är att de lättvindigt blandar ihop ”legalt” (lagligt) med vad de påstår vara ”legitimt” (rättfärdigt, berättigat), som om det vore samma sak.

Skillnaden mellan de lege lata (vad lagen är) och

»

Det har pågått, och pågår, en permanent strid om våldsförbudet i FNstadgan. de lege ferenda (vad lagen borde vara) löses upp.

De framhåller ibland att våldsförbudet måste utvecklas i en politisk process, där FN:s säkerhetsråd genom sitt agerande eller sin tystnad tolkar och formar rätten, och ges en sorts lagstiftande makt, som rådet inte har tillerkänts. Ensidigt beslutade ”preventiva” krig förklaras vara acceptabla i och med att de är nödvändiga. De är ett svar på modern terrorism eller humanitära krav och är alltså legitima och därmed lagliga, ty de är nödvändiga som en följd av den internationella utvecklingen och nya hot. Gällande rätt måste enligt den här hållningen svara mot vad som är nödvändigt i ett visst sammanhang och i det enskilda fallet. De hävdar att det är logiskt och objektivt sett omöjligt att förbjuda ”förebyggande” självförsvar mot till exempel terrorism. Och de påstår att detta bekräftas av staters agerande och av det stöd agerandet får.

MÅNGA FÖRSÖK HAR genom decennierna gjorts

för att komma runt våldsförbudet. Dessa försök har haft olika infallsvinklar. En linje har gått ut på att hävda att det finns en internationell sedvanerätt vid sidan av FN-stadgan; en sedvanerätt som fanns där innan stadgan antogs och som skulle ha levt kvar. Detta har åberopats bland annat till stöd för en långtgående ”självförsvarsrätt”, som är oförenlig med FN-stadgan.

I Nicaraguafallet, som handlade om USA:s stöd till militär och paramilitär verksamhet i Nicaragua, slog emellertid Internationella domstolen i Haag (FN:s högsta domstol) fast att stadgans och sedvanerättens våldsförbud var en och sam-

ma regel. Genom att lägga ut 20 minor på nicaraguanskt territorialvatten och genom att rekrytera, träna och utrusta upprorsrörelsen Contras hade USA brutit mot folkrättens våldsförbud och principen om icke-inblandning i andra staters interna angelägenheter. Den domen är i högsta grad relevant och vägledande än idag (bakgrunden till domen redovisas i kapitlet om Internationella domstolen i Haag).

DET HAR IBLAND HÄVDATS att ny sedvanerätt har vuxit fram. Det var vad till exempel folkrättsprofessorn Ove Bring påstod efter det folkrättsstridiga bombkriget mot Jugoslavien 1999. Han ville inte beteckna detta som aggression, då bombningarna var humanitärt ”motiverade”. Men detta var inte hållbart.

I tidskriften Nato Review nr 3 1999 skrev Bring och uttryckte förhoppningar om att Nato skulle ta ledningen och formulera en ny framväxande doktrin för humanitär intervention.

Artikeln är märklig. En svensk folkrättsprofessor rycker alltså ut för att försvara massiva bombningar av en suverän stat i strid mot FN-stadgan, och vädjar till Nato att formulera en doktrin för sådana bombkrig. Nato visade inget intresse för Brings förslag. Organisationen vill inte binda upp sig utan vill ha så fria händer som möjligt. Natos legala linje i frågan var medvetet ytterst oklar. En majoritet av världens länder försvarade emellertid FN-stadgans våldsförbud och gick därigenom emot Brings och andras förhoppningar om att en rätt till så kallad humanitär intervention skulle växa fram. ■ ■ fib 19

BOKUTDRAG TEXT carin åberg

VÅLDSFÖRBUDET ÄR TVINGANDE TEXT rolf andersson

I VISS MENING kan FN-stadgan ses som en internationell ordning för att mot varandra balansera intressena hos de stormakter som gick segrande ur det andra världskriget. Det viktigaste syftet var att förhindra ännu ett världskrig. Frågan om balans ställdes på sin spets när det gällde säkerhetsrådet.

Sovjetunionen och USA hade olika uppfattningar om framförallt vetot. Dessa motsättningar kom dock att överbryggas och man enades. Men FNstadgan var inte en fråga bara för de segrande stormakterna. Dessa behövde få med sig de övriga staterna, som skulle förmås att acceptera ett säkerhetsråd med betydande maktbefogenheter.

I den processen utmejslades FN-stadgans strikta fib 20

våldsförbud och flera andra värdefulla principer till skydd särskilt för mindre stater.

DET GENERELLA VÅLDSFÖRBUDET i artikel 2.4

i stadgan lyder: ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.”

KRIG ÄR ALLTSÅ förbjudna mellan staterna. Tillå-

tet är bara våldsanvändning, som beslutats av FN:s säkerhetsråd, för att ”upprätthålla eller återställa

»

De fyra juristerna Rolf Andersson, Mats Björkenfeldt, Lars-Gunnar Liljestrand och Per Boström har gemensamt författat boken Lagen mot krig.

Krig är alltså förbjudna mellan staterna. Tillåtet är bara våldsanvändning som beslutats av FN:s säkerhetsråd. internationell fred och säkerhet”, och våld i självförsvar enligt artikel 51 för att avvärja ”ett väpnat angrepp”.

VÅLDSFÖRBUDET ÄR ENLIGT folkrätten en norm jus cogens, det vill säga en rättsregel som är absolut och tvingande, och från vilken staterna inte

kan göra avsteg ens genom överenskommelser.

FN-stadgans våldsförbud har under senare tid utmanats i samband med bombkrigen mot Jugoslavien 1999, Afghanistan 2001, Irak 2003, Libanon 2006, Libyen 2011 och Mali 2013. Våldsförbudet ifrågasätts nu i anslutning till de aktuella hoten om nya bombkrig mot Syrien och Iran. ■ ■ fib 21

Debatt.

GE OSS EN RIKTIG SKOLA TILLBAKA!

Skolan i ruiner

M

TEXT björn schaerström

iljardkonkursen i JBE var en käftsmäll för närmare 11 000 elever.

Tillståndsgivaren Skolverket kunde inget göra vilket visar bredden på sjukdomstillståndet i en sönderslagen skola. ”En jobbig situation att leta ny skola” sa besvikne elevpappan Erik Romegård när Doctrinagymnasiet i Uppsala begärdes i konkurs 2009! ”En Bister verklighet. Eleverna i kläm” förklarade gymnasiechefen Kajsa Wejryd i den friskolehyllande kommunen.”Dubbelt så många friskolor i konkurs” skrev SVT samma år. ”När elevkullarna sjunker väntar hård konkurrens. Konkurserna kan öka”. SVT fick rätt. 2012 sattes Internationella skolan för rättvisa och fred i Sätra i stockholm i konkurs av grundaren Peter Åberg som sannolikt hunnit tömma skolans tillgångar efter att 2010 fått tillståndet indraget på grund av misskötsel. Skolan togs över av Internationella engelska skolan, den enda av de sex skolkoncernerna som skolåret 2011/12 ökade sin vinst. Två gör förlust. I januari 2013 fick eleverna på Karlstads idrottsgymnasium besked att Jan Walther, som tjänat miljoner, satte skolan i konkurs ett halvår före studenten. 2009 ansökte han om att överlåta tillstånden till nya dotterbolag.”Jag har svårt att se annat skäl än att minimera risken” säger finansanalytikern Peter Malmqvist.

CECILIA NYKVIST, vd för Friskolornas Riksför-

bund, menar att vinst skapat förutsättningar att klara tuffare tider. Drömmar säger vi som ser en verksamhet fylld av politisk risk. Vd:ns uppdrag är att skydda investeringar, inte bygga reserver.

Ordförande Mikaela Waltersson föreslår försäkring mot konkurser och uppmanar myndigheter att skärpa bokslutskontrollen. Skrattretande! fib 22

»

Hur många kan tolka ett bokslut!?

Skall barns rätt till skola hänga på föräldrars kunskap i ekonomi!?

Obeståndssituationer syns inte i gamla bokslut.

Waltersson saknar kunskap om juridikens kryphålspotential. Bolagskonstruktioner avser att bryta ansvarskedjan, skydda moderbolagen och säkra pengarna. Ofantliga resurser skulle krävas för utredning utan att skadan blir ogjord. Vilka försäkringsbolag försäkrar affärsrisker i en svajig bransch!? Försäkringar kan inte utlösas före konkurs! Kan man försäkra kvar lärarna? De drar till den arbetsgivare som ger säker lön. Ska barnfamiljer tvingas sätta tillit om utbildning till försäkringsbolag!? Waltersson menar att föräldrar bör hålla koll på skolornas ekonomi. Oförskämt.

Hur många kan tolka ett bokslut!? Ska barns rätt till skola hänga på föräldrars kunskap i ekonomi!? Och om man inte har föräldrar som bryr sig!? Eller inte har några alls!?

NUVARANDE SKOLSYSTEM har också fött en ström av uppsminkade skolor med snälla namn i syfte att förföra politiker, föräldrar och skoltjänstemän. Påhittade koncept framkramade av penningkåta lycksökare. Leksaksprogram tillknådade för kommunpolitikers koketta behov av profilering. ”Idéburna” skolor som predikar demokratifientliga irrläror ur bibeln och koranen.

Ett skolsystem fyllt av andra intressen än kunskapsoch bildningsmål. Jag har varit med och hört!

»

Argument för skolval är lika korkat som för val av polis, brandkår eller flygledningssystem.

”Det måste bli lättare att stänga skolor där det brister” menar Ibrahim Baylan (S) i samband med debatten kring Plymouthbrödernas skola i Långaryd i Halland. En svekfull halvmesyr från ett röstfiskeparti som trots opinion för statlig skola fegar ur när det gäller. Ett parti som borde ha integritet att inte förföras av andra mål än kunskapsöverföring i Wilhelm Mobergs anda.

samhällsfunktion med fokus på de individer som ska försvara det samhälle som byggts av tidigare generationer. Effekterna har nått skrämmande proportioner; ökad segregering, exploderande administration, störd planering, tyngd lärarkår och nedslagna elever. Och en myndighet som anställer kontrollanter för pengar som borde gå till verksamhet!

FOKUSERINGEN PÅ VINST är fel beskrivning av

UNDER RUBRIKEN ”En frihet att vårda” i SvD

problematiken. Den riktiga är på målkonflikten mellan vinstoptimering och kunskapsmaximering. Den som innebär att man till vinst tar pengar som borde gå till den sista insatsen till den mest omotiverade eleven. Den som kan resultera i att denne förblir eller blir än mer omotiverad.

Jan Björklund har pekat på missförhållanden, ropat på riktlinjer och läroplaner och stramare tyglar för skolentreprenörer och hotat ta betygsfuskande skolor i örat. Och på statlig skola. Inget händer!

Barn har rätt till skola även om föräldrarna inte kan ekonomi, inte är tillräckligt nyktra för att kliva upp på morgonen eller om de inte har några föräldrar alls. Nu är de exponerade för klantskallars drömmar om företagande och prestigefyllda politikers putsning på sina egon.

DET FINNS ALL ANLEDNING för svenska folket att

vara bekymrat. Raden av anomalier och haverier i, och falska argument för nuvarande skolsystem är så lång att varje normalintelligent ser en Kafkalabyrint utan slut. Lager på lager av galenskap som mer liknar Monty Python än en

sjunger Siri Steijer valfrihetens lov och deklarerar att makten flyttats över till medborgarna.

Men alla stora svenska industriledare, politiker och nobelpristagare och alla som förvandlade Fattigsverige till en ledande industrination gick i statlig skola utan att välja. Argument för skolval är lika korkat som för val av polis, brandkår eller flygledningssystem. Skola är inte elleverantör eller apotek. Skolan är en nationell försvarsbastion. Det är där vi lär oss varför vi inte får stjäla och slå. Det är där vi lär oss samarbete och tolerans. Det är där vi lär oss varför nazism och kommunism är fel.

DEN VÅTA DRÖMMEN om privatskolor är en bor-

gerlig överreaktion ett halvt sekels socialistiskt regeringsinnehav, monopolkramande, och bildningsförakt. Den vakne inser att drömmen är en mardröm. Friskolornas organisationer och högavlönade lobbyister kommer att fortsätt att mata oss med väl utmejslade fakta och jämförelsetal!

De vet hur man kör över naiva politiker. Jag har en uppmaning till dessa politiker. GE OSS EN RIKTIG SKOLA TILLBAKA! ■ ■ fib 23

Sverige.

fib 24

Marknaden har under lång tid trängt in på område efter område inom välfärdssektorn.

I äldreomsorgens hemtjänst har kvaliteten rationaliserats bort. Ackordsystem och löpande band-principen har kommit i konkurrensens kölvatten. Personalen är schemalagd i minsta detalj, en detalj är noll minuter gångtid mellan de olika besöken – eller ”springtid” som den kallas i branschen.

Kvaliteten krossas av hemtjänststressen

H

»

TEXT britta ring ILLUSTRATIONER ximena duhalde & robert nyberg

emtjänst är någonting som var och en av oss kan räkna med att behöva när vi får svårt att klara vårt dagliga liv på grund av sjukdom eller hög ålder. Spontant förväntar vi oss då att en hjälpsam person, anställd av kommunen, kommer hem beredd att ge ett handtag där det behövs, till exempel städa, laga mat eller följa med till butiken och bära matkassar.

MARKNAD. Glöm det! Dagens hemtjänst är en

marknad, reglerad av lagen om valfrihetssystem (LOV) och styrningsmodellen New Public Management (NPM). Det innebär skattefinansierad fri etablering av hemtjänstföretag efter godkännande av kommunen. I enlighet med ekonomisk teori, modell Handelshögskolan, ska pensionärerna ifråga, ”brukare” eller kunder, som de benämns, genom sitt val av utförare sortera bort de dåliga och gynna de bästa företagen. I Stockholm handlar det om ett par hundra företag som alla beskriver sig själva i ett rosa skimmer. Att välja rationellt bland dem är omöjligt och ingen orkar gå igenom hela listan. Därför har allt fler utförare tagit sig namn som börjar på A. Men biståndsbedömarna får inte snedvrida konkurrensen genom att påverka de gamlas val av utförare.

Verksamheten fungerar i princip som ett löpande band. Ett ackordsystem har införts.

Varje hjälpinsats tidsbestäms till ett visst antal minuter.

SCHABLONTIDER. Verksamheten fungerar i prin-

cip som ett löpande band. Ett ackordsystem har införts. Varje hjälpinsats tidsbestäms till ett visst antal minuter, baserat på schablontider, som kommunen betalar för efter att biståndsbedömaren har beslutat vilka insatser pensionären behöver. Tiderna adderas. Hemtjänstföretaget försöker sedan pussla ihop vårdbiträdenas scheman så att ingen tidslucka finns. Det strikta tidsschemat kraschar om något oförutsett inträffar.

Brukarna möter en ström av olika människor som bara hinner göra det absolut nödvändigaste och har bråttom vidare till nästa brukare eller

>

fib 25

SVERIGE

»

Systemet innebär att mottagarna av hemtjänst ofta blir utan hjälp som de betalar för.

kund. Gångtiden – eller ”springtiden” som den kallas – är inte eller bara delvis inräknad i schemat, alltså obetald, och vårdpersonalen tvingas kompensera genom att ta tid från varje hjälpinsats.

Systemet innebär att mottagarna av hemtjänst ofta blir utan hjälp som de betalar för. Det skulle krävas en mycket omfattande och ingående kontroll för att upptäcka när det brister. Men det krävs bara sunt förnuft för att inse att vårdbiträdena inte alltid kan hinna.

ORIMLIGT. Nätverket Gemensam välfärd i Stock-

holm anordnade i mars 2012 ett seminarium om hemtjänsten. Där medverkade vårdpersonal, brukare och en representant för Stockholms äldreförvaltning. Brukaren Ingegerd Paulsson hade sammanställt ett vanligt schema för ett kvällspass i hemtjänsten, som visade på en orimlig situation för både brukare och anställda. En rapport från seminariet ”Hemtjänsten i Stockholm – en pressad verksamhet” finns på www.gemensamvalfard. se/stockholm.

Seminariet visade att hemtjänsten fungerar dåligt. Det stora antalet utförare har splittrat upp verksamheten. En biståndsbedömare ska hålla kontakt med 70–80 utförare av hemtjänst plus 5–10 vårdcentraler, kortitidsboenden, dagverksamheter med mera. Samma problem har distriktssköterskan och primärvårdsrehab. Kontinuitet och samverkan blir hart när omöjliga att upprätthålla. Brukarnas frihet att välja vårdföretag fungerar möjligen för de starka och friska. Den mest angelägna valfriheten, att välja vad man vill ha hjälp med och av vem, saknas. De sjuka, svaga och ensamma blir offer för bristerna i systemet.

RESURSBRIST. Samtidigt minskar andelen kommu-

nala utförare som har ett geografiskt områdesansvar, fler fast anställda och heltider, högre kompetens och kollektivavtal. De privata utförarna kan sälja til�läggstjänster, till exempel genom Rut, men där får de fib 26

Lagen om valfrihetssystem (LOV) Lagen om valfrihetssystem trädde i kraft 2009 och innebär att alla företag som uppfyller de villkor kommunen ställt upp blir godkända som utförare av hemtjänst. Ersättningen för tjänsten är fast och lika för alla utförare. Mottagarna av hemtjänst, ”brukarna”, får välja mellan företagen i kommunens kundvalssystem men får inte bestämma över tjänstens innehåll, när eller vem som utför den. Kommunen har inte rätt att besluta om vilka eller hur många hemtjänstutförare som ska verka i dess område. LOV går ut på att utförarna ska konkurrera och brukarna genom sina val ska sortera bort de sämsta och gynna de bästa.

Avsikten är enligt regeringen att sätta brukaren i fokus, bidra till en maktförskjutning från politiker och tjänstemän till medborgare, ökad valfrihet och mångfald och därmed bättre kvalitet på tjänsterna.

I december 2012 hade 133 kommuner infört LOV och ytterligare 42 beslutat att göra det.

35 kommuner har beslutat att inte införa LOV, flertalet är glesbygdskommuner. Inte heller Malmö och Göteborg har infört LOV. Regeringens ambition är att göra LOV obligatorisk, men Moderaterna vacklar.

I Stockholm fanns i januari 2013 cirka 235 utförare av hemtjänst. Omkring 60 procent av dem var privata. Företagen som utför hemtjänst ersätts enligt en taxa baserad på beräknad tidsåtgång för varje enskild åtgärd,till exempel middag med disk 20 minuter, eller blöjbyte och läggning 10 minuter. Hjälpinsatserna beslutas av biståndsbedömare, som utgår från en schablontaxa. Biståndsbedömarna får inte snedvrida konkurrensen genom att påverka de gamlas val av utförare.

kommunala inte vara med och konkurrera.

Bakom alla problem finns den allt överskuggande bristen på resurser. Ett sätt att skära kostnader är att över huvudet på brukaren dra ner på

fib 27

>

SVERIGE tidsramen för en månad. Brukaren får veta att hen har samma hjälpinsatser som förut men tvingas att själv tillsammans med utföraren fördela ett minskat antal minuter på varje insats. Det blir mycket knappt om tid. Stressen ökar för både brukare och personal. Att överklaga hjälper sällan.

BUDGETRAMAR. Biståndsbedömarna, som är pro-

fessionella socialarbetare, tvingas prioritera budgetramarna i stället för gamla människors behov.

Deras situation belystes av ett seminarium, anordnat av Gemensam välfärd Stockholm i november 2012. Rapporten ”Biståndsbedömare – grindvakt eller socialarbetare?” finns på www.gemensamvalfard.se/stockholm. Se även rapporten ”Matlåda, med eller utan samtal?” från Akademikerförbundet SSR och Kommunal.

Stockholms äldreförvaltning reviderar nästa år ersättningssystemet i hemtjänsten så att schemat åtminstone ska fungera formellt. Men övriga problem kvarstår. ■ ■ fib 28

New Public Management (NPM) New Public Management som idé föddes ur nyliberalismen och hävdar att införandet av marknadsprinciper som konkurrens, löpandebandproduktion och fritt val av tjänsteföretag på en välfärdsmarknad gör den offentliga sektorn effektivare och medborgarna/ kunderna nöjdare.

Idéerna kommer från USA och England, men Sverige hör till de länder som har gått längst i genomförandet av dem. Konsekvenserna kan vi bland annat läsa om i boken Patientens pris av Maciej Zaremba, med utgångspunkt från en reportageserie i DN vintern 2013.

Kvällsschema för hemtjänst – ett vanligt exempel.

(Källa: Rapport från seminariet ”Hemtjänsten i Stockholm – en pressad verksamhet” , Gemensam Välfärd 15 mars 2012.)

Tider Adress+Insats Avsatt tid

Gångavstånd 16.00-16.10 Passet börjar på kontoret. Nycklar hämtas. Rapport.

Ingen gångtid avsatt 16.10-16.20 Norrtullsgatan 20 minuter 900 m 16.20-16.30 Middag, byta blöjor, dryck / sängliggande, Ingen gångtid avsatt 16.30-16.40 Sveavägen

20 minuter 850 m 16.40-16.50 Hjälp med middag / gravt dement 16.50-17.00 Avsatt gångtid 17.00-17.10 Idungatan

20 minuter 650 m 17.10-17.20 Lättlagad middag, personlig hygien, Ingen gångtid avsatt 17.20-17.30 Vanadisvägen 10 minuter 700 m

Tillsyn/pratstund Ingen gångtid avsatt 17.30-17.40 Dalagatan

20 minuter 650 m 17.40-17.50 Middag + disk 17.50-18.00 Avsatt gångtid 18.00-18.10 Västmannagatan 20 minuter 725 m 18.10-18.20 Middag, förberedelser för natten, stödstrumpor

Ingen gångtid avsatt 18.20-18.30 Västeråsgatan 20 minuter 1200 m 18.30-18.40 Assistans, förflyttning, smörja hela kroppen

Ingen gångtid avsatt 18.40-18.50 Odengatan 20 minuter 970 m 18.50-19.00 Kvällsmål, medicin, byta blöja, byta underlag 19.00-19.10 Avsatt gångtid 19.10-19.20 Norrtullsgatan 20 minuter 970 m 19.20-19.30 Tillsyn, blöjbyte, medicin, förbered smörgås till natten

Ingen gångtid avsatt 19.30-19.40 Sigtunagatan

30 minuter 990 m 19.40-19.50 Brukaren talar om 19.50-20.00 vad hon behöver.

20.00-20.10 Avsatt gångtid 20.10-20.20 Surbrunnsgatan 10 minuter 1 100 m

Blöjbyte, läggning (+100 år) 20.20-20.30 Avsatt gångtid 20.30-20.40 Tre Liljor

30 minuter 1 100 m 20.40-20.50 Förberedelse för sänggående 20.50-21.00 hjälp vid toalettbesök 21.00-21.10 Avsatt gångtid 21.10-21.20 Västmannagatan 20 minuter 465 m 21.20-21.30 Sänggående, plocka undan kvällsmaten, toabesök, kvällshygien

Ingen gångtid (samma hus) 21.30-21.40 Västmannagatan 30 minuter 21.40-21.50 Hjälp vid sänggående 21.50-22.00 hygien

Ingen gångtid avsatt 22.00

Till kontoret för att lämna nycklar och rapportera 585 m (Efter arbetstidens slut) Sammanlagd transportsträcka: 12 kilometer. Schemalagd gångtid: 60 minuter Faktisk gångtid: Ungefär 120 minuter

»

Det blir mycket knappt om tid.

Stressen ökar för både brukare och personal.

Att överklaga hjälper sällan.

fib 29

Demokrati.

KOMMUNPOLITIKERNA BLIR PROFFSVISIONÄRER

Proffsen styr Dagens kommunalpolitik kännetecknas av en krympande skara förtroendevalda, ett minskat antal nämnder och styrelser, en professionalisering av politiken och ett starkt tjänstemannainflytande.

Tvärtemot det kommunala reformprogrammet 1863 då vården av lokala samhällsangelägenheter skulle anförtros åt oavlönade lekmän.

D

TEXT jan fredriksson

e senaste femtio årens utveckling av kommunerna med färre nämnder och styrelser med ett mera omfattande uppdrag, minskat antal förtroendevalda, fler heltids- och deltidsengagerade politiker tillsammans med mål- och ramstyrning som ledningsfilosofi har lett till en professionalisering av politiken. Denna utveckling har resulterat i ett ökat inflytande för del- och heltidsanställda politiker. Ett begränsat antal politiker har den formella positionen som ger dem reell möjlighet att ta initiativ och påverka beredningsarbetet av ett beslut. Övriga ledamöters möjligheter att påverka är i de gruppmöten som ofta föregår nämndmöten där man bestämmer sig för hur man skall ställa sig till uppkomna förslag till beslut.

TJÄNSTEMANNAINFLYTANDE. Den kommunala verksamheten är omfattande

och komplicerad och kan vara svår för den enskilde förtroendevalde att helt förstå och överblicka. Detta gör att tjänstemännen med sin specialkunskap får en stark position i den kommunala verksamheten vilket i sin tur leder till en komplicerad relation för politikerna. Som politiker måste man lita på tjänstemännen då det är de som utformar förslagen till beslut och sedan är det upp till politikerna att bestämma hur de skall förhålla sig till förslagen.

Ingen ledande politiker vill höra att de ”sitter i tjänstemännens knä”. Det finns politiker som har fått gå från sitt uppdrag för att de inte klarat av att styra chefen för en förvaltning. Även om det alltid finns en gråzon, där det är oklart vem som ska bestämma vad, där gränsen för tjänstemännen och politikernas mandat är flytande, finns det en tydlig rollfördelning mellan tjänstemännen och politikerna. Det är ordförande i nämnden som sätter gränsen för hur stort inflytande tjänstemännen får.

KOMMUNREFORM 1863. Det är 150 år sedan som de kommunala förordning-

arna började gälla den 1 januari 1863. De utgör fortfarande stommen i det lokala självstyret i Sverige. Genom den lokala demokratin har medborgarna i kommunerna haft en möjlighet att direkt eller indirekt utöva inflytande på fib 30

höger!

den lokala verksamheten, antingen genom val, debatter och opinionsbildning, partiarbete eller som vald företrädare i kommunalfullmäktige, styrelser och nämnder. Sedan medeltiden har det i Sverige funnit någon form av lokalt självstyre som har framsprungit ur naturligt behov av att lokalt på bästa sätt hantera det som ansågs vara gemensamma angelägenheter.

1863 års reform var inte en demokratisk reform, en man en röst, utan det var den enskildes skattekraft som avgjorde hur stort inflytande man fick. Det var först 1918 som Sverige införde allmän och lika rösträtt.

Kärnan i det kommunala reformprogrammet 1863 var att vården av lokala samhällsangelägenheter skulle anförtros åt oavlönade lekmän. Det sågs som ett sätt att genom kommunala uppdrag fostra medborgarna i ansvarskänsla och självständigt politiskt omdöme. Enligt kommunallagen skulle det till synnerliga skäl för att kunna neka att ta ett uppdrag om man blev föreslagen och vald.

LEKMANNASTYRE. Det lekmannastyre som låg till grund för kommunreformen 1863 fanns kvar i landskommunerna in på 1960-talet. De förtroendevalda ansvarade för beredning av ärenden och att genomföra dem, politik och förvaltning var inte skilda åt. De fick helt enkelt göra allt det som dagens kommunala tjänstemän utför. Var man exempelvis nykterhetsnämndens ordförande fick man göra hembesök om någon klagade på grannarnas uppförande och skriva ut lämplighetsintyg för körkort. Ledamöter i byggnadsnämnden fick räkna med att sätta ut husgrunder och utfärda byggnadslov. Var man ordförande i barnavårdsnämnden betalade man ut barnbidraget.

Bernt Olsson var ordförande i nykterhetsnämnden i landskommunen Vallåkra: ”Det var många frågor som vi som politiker skulle ta itu med. När folk ville ha motbok eller körkort fick jag skriva ett yttrande till myndighe-

terna. Det hände också att folk ville ha en större ranson sprit än de hade rätt till enligt motboken när de skulle ha födelsedagsfest, då vände de sig till mig. Det var ju lätt att ta reda på om han bluffade, det hände ibland. Det var därför man hade lokalombud, för att vi hade en bra lokalkännedom.

Jag gjorde ibland hembesök och det hände att anhöriga ringde och ville att jag skulle komma för att någon hade blivit för full.” ÖVERBLICKBARA NÄMNDER OCH STYRELSER. I

en stad av Helsingborgs storlek var man tidigt tvungen att anställa tjänstemän för att ansvara för olika verksamheter, då det helt enkelt var en heltidssyssla eller för tekniskt komplicerat, som exempelvis att ansvara för vattenverket. Men även om man gjorde detta så var uppdragen påtagligt konkreta. På 1950-talet handlade politiskt arbete i Helsingborg väldigt mycket om att lägga sig i den vardagliga konkreta verksamheten. Nämndernas ansvarsområden var inte lika omfattande, utan mera specialiserade.

Dessa små nämnder och styrelser hade ett begränsat uppdrag som gjorde att verksamheten var överblickbar. Politikerna hade goda möjligheter att sätta sig in i de frågor nämnden eller styrelsen ansvarade för och kunde många gånger frågorna lika bra som tjänstemännen. Lage Lundström, som satt med i renhållningsverkets styrelse i början av 1950-talet, berättar: ”I renhållningsstyrelsen var vi specialiserade på renhållningsfrågor; på soptippar, sopbilar, taxor etcetera. Vi satt och intresserade oss för dessa små frågor och visste var problemen fanns.”

Det var nämnder där de förtroendevalda förväntades ingripa aktivt i nämndernas vardagliga verksamhet. En av gatunämndens tidigare chefer, som började sin befattning i slutet av 1950-talet, berättar att han inte hade rätt att själv avgöra vad som skulle inköpas, utan varje större inköp fick han lägga fram för nämnden. Sedan beslutade politikerna på förslag från honom om inköp av maskiner, bilar etcetera.

MINSKAT ANTAL FÖRTROENDEUPPDRAG. I Hel-

singborgs kommun fanns det i början av 1960talet närmare femtio nämnder och styrelser, plus ett sextiotal kommittéer och stiftelser. När man på 1960-talet började slå samman dessa nämnder och styrelser blev det färre uppdrag. Det var en lik-

artad utveckling på andra håll i landet. Samtidigt genomfördes kommunsammanslagningarna, som när de var genomförda i mitten av 1970-talet hade minskat antalet kommuner från 2281 kommuner 1863 till 288.

I dag har Helsingborgs kommun tretton nämnder och styrelser, fem bolag och ett stort antal kommittéer och stiftelser. Minskat antal styrelser och nämnder har gjort att det har blivit färre medborgare som kan vara med och ta ansvar för sina kommuner. Detta har gjort att antalet uppdrag har minskat kraftigt i hela landet. I Helsingborg har det resulterat i att man har gått från att 1964 ha cirka 610 (cirka 0,8 procent av befolkningen) förtroendevalda till att i dag ha omkring 379 (cirka 0,3 procent av befolkningen) förtroendevalda. Till detta kommer att före kommunsammanläggningarna 1971 hade de kommuner som gick samman med Helsingborg 500–800 förtroendevalda.

NY POLITIKERROLL. Den politiska utvecklingen

sedan 1970-talet har successivt lett fram till en politikerroll som radikalt skiljer sig från den som gällde för 30–40 år sedan. Vi har rört oss från en tid där politikerna både kunde överblicka och handgripligen lägga sig i den dagliga verksamheten i kommunerna. Ett viktigt steg i denna utveckling var införandet av mål- och ramstyrning på 1980-talet som ledningsfilosofi i våra kommuner.

Det innebär att politikerna beskriver de politiska mål man vill uppnå under en mandatperiod och anger de ekonomiska ramarna för att uppnå målen. Sedan är det tjänstemännens uppdrag att utifrån de förutsättningar som getts uppnå målen.

På detta sätt har kommunala tjänstemän tagit över flera av politikernas tidigare uppgifter.

De vardagliga konkreta frågorna som intresserar medborgarna har flyttas från politikerna till tjänstemännen. Samtidigt är det många förtroendevalda som vill engagera sig i dessa frågor för att inte tappa fotfästet i den lokala politiken. Men om de gör detta tas det illa upp av tjänstemännen.

Utvecklingen från nämnder och styrelser där politikerna hade möjlighet att överblicka och lägga sig i verksamheterna till dagens mål- och ramstyrning har lett till att dagens politiker inte skall vara praktiker. I stället ska han/hon vara duktig på att formulera visioner och mål för verksamheterna men också på att följa upp och kontrollera att målen uppfylls. ■ ■

»

De vardagliga konkreta frågorna som intresserar medborgarna har flyttats från politikerna till tjänstemännen.

Vänster!

fib 31

>

DEMOKRATI

Räd klima DIREKTDEMOKRATI – DEMOKRATINS DEMOKRATISERING?

Äkta folkstyre

All makt åt folket!

De stora folkrörelsernas tid är förbi. Dagens politiska partier kämpar med ett sjunkande antal gräsrötter och politiken sköts av karriärpolitiker. Undersökningar visar dock att det finns ett intresse hos människor att delta mer aktivt i det politiska arbetet. Kan kanske en internetbaserad direktdemokrati vara ett sätt att göra folk delaktiga i politiken igen?

U

nder större delen av 1900-talet dominerades politiken av folkrörelser.

Medlemsantalet i de politiska parterna var också högt, 1970 hade till exempel Socialdemokraterna fler än 900 000 medlemmar.

I dag, dryga fyrtio år senare, har samma parti strax över 100 000 medlemmar – och samma fallande trend kan ses i alla partier.

I samband med denna utveckling har också medlemmarnas inflytande på själva politiken minskat. I stället har folklig opinion kommit att bli allt viktigare när politiken skall utformas. Kritiker menar att de politiska partierna i dag styrs av karriärpolitiker, vilka av många uppfattas som en elitistisk kärna.

ELITISM. Men den representativa demokratin har

Arbetslinjen!

fib 32

»

TEXT gustav berg ILLUSTRATION kristina eriksson & hans-magnus meincke

alltid haft ett elitistiskt inslag. Föreställningen om den obildade allmogen, och senare den obildade ”massan”, hörde till 1700- och 1800-talet, vilket också tydligt reflekterades i det politiska tänkandet. Att samhället under denna tid frigjorde sig från enväldiga monarker och despoter betydde inte att alla medborgare skulle ha samma inflytande på politiken och den statliga makten.

Snarare var inställningen att gemene mans demokratiska rättigheter inte borde löpa längre än att välja en klok representant. Och då var dessutom halva befolkningen utesluten även ur den processen – kvinnlig rösträtt infördes först i början av 1900-talet. I Sverige 1919. I demokratins historia var det länge långt ifrån självklart att alla skulle vara berättigade att delta i det politiska livet.

Kan det digitala mediet rent av komma att revolutionera hela det politiska systemet?

Dessutom finns naturligtvis en rad praktiska problem med folkstyre och demokrati. Aristoteles menade på 300-talet före Kristus att en perfekt demokrati inte kan vara större än det avstånd som en mans röst kan höras på. Detta för att alla ska kunna delta i den diskussion vilken bör föregå ett demokratisk taget beslut. Grundläggande i denna atenska uppfattning om demokrati är just torgmötet, där alla som skall vara med och bestämma träffas och tillsammans fattar ett beslut.

OMÖJLIGT. I dagens nationalstater är detta natur-

ligtvis en praktisk omöjlighet. Denna praktiska aspekt, tillsammans med det elitistiska tänkande som präglat förgående sekel, har varit viktiga faktorer i utvecklingen av den representativa demokrati som vi i dag har.

dda atet!

I dag lever vi i en digital tidsålder. Det digitala mediet förändrat möjligheterna till kommunikation mellan människor. Det är ingen överdrift att jämföra den digitala revolutionen med hur det fonetiska alfabetet, och långt senare tryckpressen, kom att revolutionera samhälle och tänkande.

DIGITAL. Det digitala mediet har gjort världen

mindre och fört människor samman. Men kan denna nya teknik också bli ett verktyg för att få ett ökat medborgerligt deltagande i det politiska livet?

Kan det digitala mediet rent av komma att revolutionera hela det politiska systemet?

För dagens politiska system har fler problem än minskande antal politiska gräsrötter och toppstyrda politiska partier. Många medborgare, speciellt unga, känner sig utestängda ifrån politiken. Samtidigt visar undersökningar att folk är intresserade av att få ett ökat inflytande över politiken. Bakom detta ligger både ett politikerförakt och en genuin önskan om att vilja delta i samhällsarbetet.

Det finns i dag flera direktdemokratiska initiativ vilka bygger på användandet av det digitala mediet. Mest känt är kanske Piratpartiet använder sig av en digital plattform för interna debatter.

INITIATIV. I Vallentuna kommun håller sedan 2002

Demoex ett mandat i kommunfullmäktige. Demoex, som i våras bytte namn till Direktdemokraterna, är ett politiskt initiativ som är helt baserat på direktdemokratiska principer. I kommunalvalet 2002 fick partiet en plats i kommunfullmäktige, vilken man behöll i valen 2006 och 2010. Detta är helt unikt, även internationellt sett, att ett renodlat direktdemokratiskt parti tar plats i ett beslutande samhälleligt organ.

Demoex betyder ”Demokratiskt experiment” – ett experiment som nu, enligt partiet självt, är avslutat och vilket markeras med namnbytet.

Direktdemokraterna har högre ambitioner än att vara ett lokalt demokratiexperiment.

Partiets organisation är relativt enkel. Alla som är mantalsskrivna i Vallentuna kan, efter att ha registrerat sig hos Direktdemokraterna, gå in och verka på partiets hemsida. Här debatterar man förslag som finns i fullmäktige och deltagarna tar sedan ställning till varje fråga i en omröstning.

Resultatet av omröstningen är sedan bindande för hur Direktdemokraternas representant

i fullmäktige kommer rösta. Partiets representant framför alltså inte sin egen åsikt i fullmäktige, utan röstar endast i enlighet med det majoritetsbeslut som tagits på partiets hemsida.

PÅVERKAN. På hemsidan kan de medverkande

också lägga egna politiska förslag som de anser partiet ska driva i fullmäktige. Det krävs att en majoritet stödjer förslaget för att det skall tas upp av partiet i fullmäktige.

Per Norbäck är gymnasielärare i Vallentuna och en av Demoex/Direktdemokraternas grundare. Han understryker skillnaden i hur Direktdemokraterna skiljer sig gentemot andra partier i sin syn på partiets representanter och deras roll.

Han menar att man i dag återkommande hör bland politiker att man ger sig in i politiken för att påverka, vara med och bestämma och göra sin mening hörd.

Revolution!

>

fib 33

DEMOKRATI

»

Cash is king!

… vi återför den representativa demokratin till det stadium där den var när de sociala rörelserna växte fram.

/Per Norbäck, Direktdemokraterna Vem bryr sig?

– Men egentligen handlar ju den representativa parlamentarismen om att representera andra. Det är ju det som är själva grundidén, att representera andras åsikter.

ANSVAR. Men är då verkligen dagens medborgare

redo att ta ett direkt ansvar i det löpande politiska arbetet? Är gemene man beredd att på riktigt sätta sig in frågor av mer komplex natur? För det är onekligen skillnad i att ta ställning till om vi ska satsa på extra cykelbanor i svenska städer och på vilket sätt Sverige skall förhålla sig till Rysslands vapenaffärer med den Syriska regimen.

Här finns onekligen en utbildningsaspekt. När den representativa demokratin växte fram talades det ju om ”den obildade massan” och 1900 låg läskunnigheten på omkring 5 procent, internationellt räknat. I Sverige något högre.

I dag har mer än var tredje svensk någon form av eftergymnasial utbildning. Aldrig har så många studerat vid universitet som nu. Läsåret 2010/11 var drygt 322 000 personer registrerade som helårsstuderande på svenska högskolor.

ENGAGEMANG. Så är dagens medborgare redo att

Direkt demokrati!

fib 34

ta ett direkt ansvar i det löpande politiska arbetet?

Per Norbäck svarar snabbt.

– Alltså om man tänker efter, det som vi gör med Direktdemokraterna, är att vi återför den representativa demokratin till det stadium där den var när de sociala rörelserna växte fram. Då hade man ju stora folkrörelser bakom partiet. Nu är det en liten ihålig kärna i partiet, och man har inte några gräsrötter.

I stället handlar det mer om att sträcka upp

fingret i luften och känner av vart opinionen blåser.

Men ett politiskt system vilket vilar på internetbaserade forum? För många som har varit inne på ett öppet internetforum, till exempel Flashback reser det i sammanhanget kanske tankar om pöbelstyre eller kanske till och med demokratins förfall.

– Jag brukar jämföra det med ekonomiskt tänkande. Alla är emot planekonomi och förespråkar marknadsekonomi. Men i politiken, där är det egentligen tvärtom. Det är en typ av plan-politisk system som råder, säger Per. Han menar att direktdemokrati å andra sidan är ett marknadspolitiskt system. Här släpps den samhälleliga makten fri till medborgarna, och till alla som vill vara med och engagera sig.

VALFRIHET. Onekligen skulle ett direktdemokra-

tiskt system ligga helt i linje med en annan påtaglig samhällelig tendens, nämligen valfrihet. Valfrihet har blivit ett återkommande begrepp i både den politiska och samhälleliga debatten. En internetbaserad direktdemokrati skulle ta valfrihet till en ny nivå, politiskt sett.

Men i ett samhälle där vi dagligen utsätts för tusentals val, alltifrån mer kortsiktiga (klädval, middagsmat och tv-kanal) till långsiktiga (skolval, vårdval och pensionsförvaltare), är det då verkligen önskvärt att vi nu också skall ta ansvar för politiken?

SYSTEMFÅNGAR. Sofia Näsström, statsvetare vid

Uppsala universitet, har sagt att hon vid en föreläsning om frihet, och frihetsbegreppet, lät sina studenter fundera över de största hoten mot sin egen

NEJ! frihet. En av studenterna räckte efter en stunds överläggning upp handen och sa ”att hon uppfattar det som en stor inskränkning i hennes frihet att hon måste gå och rösta vart fjärde år”.

Svaret kan tyckas dumt. Själva grunden för vårt fria demokratiska samhälle, och därmed vår personliga frihet, är ju just de demokratiska fria valen.

Men Näsström menar i stället att studenten sätter fingret på någonting viktigt i sammanhanget.

För individens valfrihet kommer nämligen inte tvångslöst. Hon skriver: ”Om vi misslyckas i våra val ligger nämligen också ansvaret hos oss själva, för sjukvården, för miljön, för fattigdomen”.

Det verkar i stället som att för många val gör oss fångar i ett system som hela tiden kräver vår uppmärksamhet.

DILEMMA. Forskning visar också att då man ut-

setts för många valmöjligheter så slutar man efter en ganska kort stund att tänka efter. Istället väljer man ett alternativ på måfå. Det tycks helt enkelt finnas en gräns för hur många genomtänkta val en människa kan göra per dag. Åtminstone om konsekvenserna av ens val inte drabbar en direkt och personligen.

Innebär inte detta ett stort problem för ett direktdemokratiskt system? Att man inte sätter sig in i frågor men ändå röstar?

Per Norbäck igen.

– Det där är ett dilemma och det måste man acceptera. Folk vill inte ha för många valmöjligheter, och inte ta ställning i för många frågor heller.

Kanske kan man lösa det genom en app eller något liknande som gör att man blir informerad om frågor rörande saker som man är intresserad av.

FLYTANDE. Det finns varianter av direktdemokra-

tiska system som kan sägas tackla denna problematik. Inom det som kallas Liquid Democracy kan man överlåta sin röst på andra om man själv inte vill ta ställning i en fråga.

Man kan ge bort sin röst i alla frågor på obestämd tid (alltså tills vidare), eller man kan välja att endast överlåta sin röst i en enskild fråga vid ett tillfälle. Man kan också när som helst ta tillbaka sin röst. En person som disponerar andras röster kan också ge dessa vidare till en tredje part.

Kanske kan man säga att det är en typ av representativ demokrati, men där alla medbor-

gare är potentiella representanter. Det tyska piratpartiet använder systemet i sina interna omröstningar.

MAKTRISK. Per säger att man även testade Liquid Democracy inom Demoex. Han anser att den mest positiva effekten var att fler röster registrerades vid varje omröstning. Samtidigt, säger Per, kan detta system ge upphov till maktkoncentrationer som på sikt leder till ett mindre demokratiskt system. Vissa personer kan komma att förvalta en väldigt stor del av alla röster i en fråga och med detta kan det finnas en risk.

– Man måste kanske införa en spärr för hur många röster man får representera, annars kan ju Liquid Democracy innebära att man hamnar i ett mindre demokratiskt system än det vi har i dag.

En annan invändning som ofta hörs i diskussionen om att kunna rösta över internet är den om säkerhet. Kanske speciellt i samband med senaste tidens rapportering om övervakning på nätet, där aktörer som amerikanska NSA har tagit sig in i datasystem för att spionera.

Ner med kungahuset!

KRYPTERAT. Skulle en internetbaserad direktde-

mokrati kunna tas över, och resultat av omröstningar manipuleras? Riskerar ett direktdemokratiskt system rentav att kapas?

Per Norbäck verkar inte särskilt oroad.

– Om man i ett direktdemokratiskt system använder samma krypteringsalgoritmer som banker gör, är det då inte troligare att tekniskt skickliga bedragare, som lyckas överlista dessa, kommer ägna sig åt finansiell brottslighet snarare än att försöka manipulera resultatet av politiska omröstningar i sakfrågor?

Kanske handlar det bara om att ha tillräckligt starka krypteringar – och att stå emot press från stora aktörer som skulle kunna komma att kräva tillgång till systemet.

Ja!

FRAMTIDEN. Klart står att teknik, maktfördelning

och idéer om samhällsorganisation alltid följt varandra genom historien. I dag är internet närvarande överallt. Det verkar högst troligt att detta nya media kommer att ha effekter på hur vi som samhälle hanterar frågor om valfrihet, politisk utveckling och demokratiska ideal i framtiden.

Frågan är bara hur. ■ ■ fib 35

Spår Lena Sundström Natur och Kultur

Här är årets kanske viktigaste bok. Sundström har skapat en dramadokumentär med intrig värdig en deckare. Fast det är på allvar. Två utvisade har torterats i fängelset – men hur har svenska beslutsfattare hanterat utvisningarna och risken för tortyr?

Lena Sundströms träffsäkra och sarkastiska formuleringar känner vi från böcker som Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar och Världens lyckligaste folk. Den nya boken Spår är i samma mästarklass, men skriven på ett annorlunda sätt. Upplägget påminner om boken/filmen Alla presidentens män när Watergateskandalen ledde till president Nixons avgång. I båda fall börjar en bra journalistisk story med att tjänstemän ljuger eller inte vill berätta.

Sedan kommer sanningar fram bit för bit. Det blir hela tiden värre och värre.

Journalisterna tror knappt sina öron.

Mannen som planterade träd Jean Giono Övers. Pontus Grate Elisabeth Grate

Jean Giono räknas som en av Frankrikes främsta 1900-talsförfattare.

Han var dock en ny bekantskap för mig och en som jag gärna återvänder till. fib 36

»

hur har svenska beslutsfattare hanterat utvisningarna och risken för tortyr?

Antingen är svenska makthavare inkompetenta och naiva beträffande vad som kommer att hända de utvisade männen eller så förtränger de kunskap för att slippa ta ansvar. Som det brukar heta: problemet är inte de onda människorna – utan de godas tystnad. En version av historien ska redovisas utåt till pressen och en annan till Utrikesdepartementet.

Inklippt i boken finns ett par officiella dokument. Här Sveriges ambassadör Sven Linder: ”Sammanfattningsvis är det min bedömning att Agiza och El-Zari mår så väl de kan under omständigheterna och att den egyptiska viljan att samarbeta på det hela taget klarat det första lackmusprovet.

Själv kommer jag vid frågor från press etc endast bekräfta att jag träffat de båda i dag, att detta skett i Torafängelset i Kairo och att de verkade befinna sig efter omständigheterna väl.”

Efter någon månad kommer ett nytt brev till Utrikesdepartementet. Linder berättar hur fångarnas familjer kommer med anklagelser om tortyr. Men Linders sista formulering blir ändå: ”Efter 37 år i utrikestjänst tror jag inte att jag är särskilt naiv eller lättlurad. Jag vill i alla fall efter samtalet med XXXXX bekräfta mitt intryck att egyptierna verkligen gör sitt bästa för att leva upp till vår överenskommelse.”

Korrekta tjänstemän tycker ofta att otäcka sanningar som stör rutinerna är jobbiga att hantera. Bättre då att förlita sig på den goda viljan. olof rydström

Den här boken är kanske världens minsta bok (ett litet format och knappt tjugofem sidor inklusive teckningar och efterord) men minnet och känslan efter läsningen sitter kvar länge.

Den handlar om en ensam fåraherde, senare biodlare, som systematiskt planterar träd – hundratusentals!

– i öde och övergivna trakter av Provence och som så småningom får se hela trakten blomstra av hälsa och välstånd.

Berättaren träffar på mannen strax före första världskriget och följer sedan hans storverk fram till mannens död 1945. En man som utan tanke på världslig belöning ägnat sig åt en helt

oegennyttig verksamhet och därigenom bidragit till så mångas lycka och liv.

Författaren slutar: ”När jag summerar all den storslagna frikostighet, den uthållighet och envishet som krävts för att uppnå detta resultat grips jag av en oändlig respekt för denne gamle, obildade bonde som förmått genomföra ett verk värdigt Gud själv”.

I efterordet läser jag om den här bokens öden efter publiceringen på 1950-talet och blir (liksom många före mig visar det sig) minst sagt paff – historien är inte sann! Men kanske sann ändå… pia karlsson

Foto: Ole Kjelbye

Recension.

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se

Utan framtid. Protester i den globala krisens spår Natacha López, Mårten Björk Celanders förlag

Den globala finanskrisen djupnar allt mer. Människor vräks från sina bostäder, som blir stående tomma.

Den strukturella arbetslösheten – särskilt bland ungdomar, även högutbildade – når rekordnivåer. Löner och anställningsvillkor försämras stadigt, pensioner, åldringsvård och skolor likaså. Konkursfärdiga banker räddas på skattebetalares bekostnad. Många människors besparingar raderas, skuldsättningen tilltar.

Klassklyftorna ökar, liksom korruptionen och föraktet för makthavarnas politiker.

Känslan av maktlöshet breder ut sig.

Som reaktion organiserar sig människor till självförsvar. Proteströrelser bildas och mobiliserar, i några fall kraftfullt nog för att störta regeringar.

Vilka krav ställer dessa rörelser?

Tiden second hand

Slutet för den röda människan.

Svetlana Aleksijevitj Övers. Kajsa Öberg Lindsten Ersatz

Efter Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte utkommer nu Tiden second hand. Det är den tredje boken i serien ”Utopins röster”, om sovjetmänniskan.

Svetlana Aleksijevitj har med rätta fått mycket uppmärksamhet för sin utomordentliga förmåga att få människor att berätta vad de inte trodde att de mindes.

Den i väst hyllade sovjetledaren Gorbatjov framstår i dessa sovjetmän-

Vilka intressen verkar inom dem? Skapar de långsiktigt hållbara alternativ till de rådande maktstrukturerna? Vilka förutsättningar har de för att segra?

I denna reportagebok skildrar frilansjournalisten Natacha López och doktoranden Mårten Björk några av 2010-talets nya rörelser – i Grekland, Spanien, Chile, Argentina, USA och Kanada. Det är ett friskt och levande nutidsreportage med många träffande iakttagelser om de ekonomiska förhållandena och maktrelationerna.

De rörelser som skildras har begränsad målsättning och är organiserade som nätverk utanför partipolitiken. Reportaget avspeglar rörelsernas styrka, men också deras svaghet och brister – övertron på individualism, spontana krav, nätverk, platta strukturer och direktdemokrati, och misstron mot alla former av representativ politik, samordnad analys och gemensamma politiska plattformar. Detta är en form av ultrademokrati som Vietnamrörelsen i Sverige brottades med – och gjorde upp med – på 1960-talet, vilket var en förutsättning för dess senare framgång.

Flera av de rörelser som skildras, särskilt i Sydeuropa, uppges vara inspire-

rade av den ”arabiska våren” i Egypten och Tunisien, men riktigt hur den inspirationen tar sig uttryck framgår inte. Däremot nämns (och visas på en av bilderna) hur ett hundratal ”syriska aktivister” protesterar vid den syriska ambassaden i Madrid i december 2011, skanderar ”Ner med Assad” samtidigt som de bär på en banderoll med stöd för den spanska 15 maj-rörelsen.

Det väcker frågor om vilka krafter som egentligen verkar inom de till synes spontana rörelserna. När det sedan uppges att det spanska nätverket Democracia Real Ya (aktivt i 15 maj-rörelsen) hade internationella ambitioner redan från början och utlyste en internationell protestdag den 15 oktober 2011, som resulterade i demonstrationer eller manifestationer i över åttio länder, bland annat i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, så undrar man naturligtvis vilket internationellt nätverk som fungerade så effektivt. Den frågan ges inget svar. Det hade varit intressant om boken åtminstone kortfattat berört CIA:s arbete med Otpor i Serbien och den organisationens efterföljare i Georgien, Ukraina, Vitryssland och andra länder, däribland Egypten. christer lundgren

niskors ögon i en ömklig dager. Han är symbolen för Sovjets sammanbrott. Ändå födde Gorbatjovs paroller om perestrojka en våg av entusiasm att allt inte behövde fortsätta som förut.

Att hela samhällssystemet skulle bryta samman var dock en otänkbarhet för de flesta. Det är de, som föddes och växte upp i ett samhälle som inte längre finns, som talar, det är deras förvirring och besvikelse vi hör. Det är människor som har förlorat riktning och kompass i livet. Det är förlorarnas historia. Om hur allt de lärt sig på gott och ont plötsligt fått en motsatt innebörd. Allt som för dem var rätt och gott i det gamla sovjetsamhället blev nu betraktat som värdelöst. De berättar om den gemenskap och solidaritet som fanns. ”Vi växte upp fattiga och naiva men det hade vi inte en aning om”, berättar en läkare och tillägger att det var en lycklig tid.

Till den här bokens största förtjänster

hör att den visar att allt inte var propaganda eller förtryck i det gamla sovjetsamhället. Hade det varit så hade systemet fallit av sig själv mycket tidigare. Den är heller inte enbart en lovsång till det sovjetiska samhället. Tiden second hand är berättelsen om vad som gick förlorat i den väldiga samhällsomvandlingen.

Den som kallas kommunismens död. Om att ha växt upp i ett samhälle som kastats på sophögen och om att vara överflödig i fixarnas och roffarnas nya Ryssland.

Svetlana Aleksijevitj har närmat sig dessa sovjetmänniskor med ömhet och tålmodighet och deras berättelser blir ett oförglömligt epos om människor som formats i ett mycket speciellt samhälle, det sovjetiska. Deras ideal och förhoppningar framstår både som storslagna och djupt mänskliga och förfärliga med sina konsekvenser. jan bergsten fib 37

RECENSION

Doug Saunders Övers. Lars Ohlsson Karneval

»

Attentaten i New York den 11 september 2001 gav bränsle åt fördomar mot muslimer och islam.

De förstärktes av de följande krigen i Västasien som orsakade stora flyktingströmmar, en ”muslimsk flodvåg”. Hotbilden målades upp i massmedier och i böcker. Invandrarna födde fler barn och förde med sig främmande kulturer och seder. De främjade ojämlikhet mellan könen, auktoritära styrelseskick och ägnade sig åt konstiga religiösa riter. De isolerade sig och var mer benägna till terrorhandlingar. De kommer på sikt att i kraft av sitt antal ta över makten i våra demokratier och förvandla dem till muslimska diktaturer.

Synsättet har resulterat i främlingsfientliga, ibland rent fascistiska partier i många länder i västvärlden.

Doug Saunders, en kanadensisk journalist, sedan 15 år invandrad till London och med lång erfarenhet och produktion i ämnet, går till roten med föreställningarna. Han går igenom ideologiska

banbrytare som Gisèle Littman som publicerade Eurabia – The Euro-Arab Axis (2005) något av rörelsens bibel. Mängder av författare och journalister hakade på som Oriana Fallaci, Pamela Gellar, Daniel Pipes och Patrick Buchanan (de senare numera ledande i Teapartyrörelsen i Förenta staterna).

Välunderbyggda undersökningar och fakta visar att nästan allt dessa skribenter påstår är felaktigt. Invandrarvågor av detta slag brukar integreras på en eller två generationer och inte sällan resultera i mer sekulära och trogna anhängare av demokrati och jämlikhet än genomsnittsmedborgarna i landet. Givetvis finns problem. En stor andel av andra generationens invandrarbarn har till exempel svårt i skolan och blir arbetslösa.

Men Saunders visar att deras problem inte skiljer sig från inhemska barn i liknande situation det vill säga från fattiga familjer som bor i områden med dåliga skolor och sociala problem av olika slag.

Och framför allt är de inte relaterade till religiös tro. Detsamma gäller ”terroris-

men” vars huvudsakliga orsaker inte är av religiös natur. Den är inte vanligare bland invandrare än bland den inhemska befolkningen och det muslimska inslaget är inte större än till exempel det kristna.

Det mest illustrativa avsnittet i boken rör historiska jämförelser. I Förenta staterna betraktades den katolska immigrationen med oblida ögon från och med den irländska invandringen i mitten av 1800-talet och framåt. Parallellerna med synen på dagens muslimer i Europa och Förenta staterna är slående. Diskrimineringen upphörde egentligen inte förrän J.F. Kennedy hade blivit president, den förste katolske. Massutvandringen av miljoner judar från Östeuropa mellan 1870 och 1945 är ett annat exempel som belyses.

Problemen är stora i samband med flyktingströmmar och invandring. Allt är sannerligen inte frid och fröjd. I ett avslutande kapitel går Saunders igenom även de verkliga problem som inte bottnar i vanföreställningar. Men han visar att dessa normalt inte är speciella för någon viss trosinriktning. De är framför allt avhängiga den ekonomiska och sociala politik som förs i mottagarlandet.

Boken är oumbärlig för alla som vill bekämpa fördomar mot muslimer och invandrare vare sig de kommer till uttryck i media och partier eller i landets officiella politik. Det är journalistik när den är som bäst! åke kilander

och ”framåt” kastade han av sig det främmande språket och fann ett uttryck på sitt lands egna tungomål.

Nu har arbetargrabben från Västerås berättat historien om sin uppväxt och om de turbulenta åren kring 1970 då han revolutionerade den svenska rockmusiken. Med låtar som Dinga Linga Lena, Här kommer natten och Surabaya Johnny la han bland annat grunden för den svenska proggen. För det belönades han med spott och spe för att han valde att stå kvar på det ”kommersiella” skivbolaget Metronome (med artister som Cornelis Vreeswijk, Ola Magnell och

Bernt Staf i sitt stall). Det är historia nu, och artister som Lundell, Plura, Kajsa Grytt och Thåström, ja, alla som sjunger rock på svenska står i evig tacksamhetsskuld till Pugh.

73 är en historia med fokus på händelser och människor, berättad med hans egna ord i en rikt illustrerad och fint formgiven (nåja, omslaget kunde ha varit roligare) bok. Given läsning för den specialintresserade. Den som söker vidare utblickar över tiden eller undrar över drivkraften bakom hans skapande får söka sig till andra källor. tom carlson

Myten om den muslimska flodvågen

73 – Från Stora gatan 51 till Hog Farm Pugh Rogefeldt Metronome Books/Norstedts

Vad Povel Ramel och Owe Törnquist var för den svenska underhållningsmusiken blev Pugh Rogefeldt för rockmusiken i vårt land. I en tid när engelskan stod för allt som var ”inne” fib 38

Boken är oumbärlig för alla som vill bekämpa fördomar mot muslimer och invandrare.

Kerstin Thorvall – Uppror i skärt och svart Beata Arnborg Atlantis

Min första och egentligen enda kontakt med Kerstin Thorvalls författarskap skedde via romantrilogin Berättelsen om Signe som består av böckerna När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och Från Signe till Alberte. Den handlar om Signes, det vill säga Kerstin Thorvalls, barndom, uppväxt och delar av hennes vuxna liv. Trilogin är gripande och lämnade en lång eftersmak.

När jag nu läser Beata Arnborgs biografi Kerstin Thorvall – Uppror i skärt och svart, är det till en början innehållsmässigt i stora stycken som att läsa trilogin ånyo. Men min bild av Kerstin Thorvall blir efterhand som jag läser

Versting Victor Estby Karnstedts Förlag

Formen är dagsverser, grunden är vrede över orättvisa i all dess förklädnad och utväxt. Resultatet är en vackert klädd samling texter som tar ställning i och väcker känslor för den dagliga kampen mellan det goda och det onda.

Victor Estby har gett ut böcker tidigare, ungdomsromaner, tillsammans med fadern Stefan Estby. Han har även arbetat som redaktör för tidningen Situation Stockholm och för ett flertal antologier.

Han har också publicerat ett tusental dagsverser i lokaltidningar som Norrländska Socialdemokraten och Sydöstran liksom Arbetet (tidigare LO-tidningen).

tydligare och mycket mer omfattande än den varit tidigare. Beata Arnborg beskriver en, inom samtliga ”sköna konster”, mycket begåvad kvinna – en konstnär, en författare av barn-, ungdoms- och vuxenlitteratur, en tidningskrönikör och en tongivande debattör.

En kvinna som ägde mångfalden och hennes produktivitet var dessutom större än de flestas.

Beata Arnborg bygger sin biografi på intervjuer med Kerstin Thorvalls familj och med personer som stod henne nära.

Hon har också haft tillgång till Kungliga bibliotekets arkiv om Thorvall samt hennes privata arkiv. Omfattningen av detta material kan man se i bokens tjugofem sidor långa referensdel.

Beata Arnborg lyckas med konststycket att återge både det glamorösa, framgångsrika, mycket omväxlande och fria liv Kerstin Thorvall levde och parallellt med detta ett ångestladdat liv med stor ensamhet, oförmåga att vara den mor hon borde, hatet till sin egen mor och bördan att kanske bära på arvet

från sin manodepressive far. Sin starka, genom hela livet återkommande ångest fick hon bukt med genom att älska med olika män och genom dansen. Av båda dessa botemedel var hon besatt. Boken är mer inriktad på Kerstin Thorvalls liv än på hennes författarskap.

När jag som läsare får ta del av hennes intensiva, gränslösa, begåvade, ärliga och orädda person är det oundvikligt att engageras känslomässigt.

Att fördöma, glorifiera, tycka till. Inget sådant finns i Beata Arnborg text. Den är fri från bedömningar och analyser av Thorvalls personlighet eller hennes agerande, vilket är positivt. I vissa delar är händelseförloppet som återges alltför detaljerat men som helhet är berättelsen välbalanserad.

Kerstin Thorvall – uppror i skärt och svart gör mig intresserad av att läsa mer av denna så produktiva författare, som med sina böcker kunde väcka sådant förakt hos vissa och så stor beundran hos andra av sina läsare. agneta willans

Det är bland dessa publicerade dagskommentarer på vers som Arbetets kulturchef John Swedenmark har vaskat fram ett urval till en samling njutbara avrättningar.

Titeln Versting är också den en träffsäker konklusion av den allvarsamma lek med ord som ömsom porlar, ömsom forsar fram i Estbys texter.

I genren dagsverser finns två storheter, Stig Dagerman och Alf Henriksson, och det märks att Estby har påverkats och lärt sig av dem båda. Här finns också en mycket vacker Dagsvers till Stig Dagerman. Även andra författare har fått stå som inspiratörer, som Nils Ferlin, Karin Boye med flera. Estby är tydligt hemmastadd bland versmåtten i Alf Henrikssons anda och melodin i och mellan versraderna är lätt att följa och samtidigt omväxlande. Texterna präglas av humanism och vrede men också av humor.

Måltavlan för dagsversernas pilar växlar allt efter aktuella debattämnen eller ämne som borde ha debatterats men

gömts undan. Det kan vara Volvo: Till en friställd bemanningsanställd på Volvo: I dag är att vara bemannade/att göra manskapet förbannade/och sparka iväg den som stannade./ När ägarnas pengar blir kullar/ som reser sig högre ändå/ och Volvo betyder ”vi rullar”/ med tillägget ”och du får gå”. Att Sverige tycks hålla andan när det närmar sig beslut om räntehöjning behandlar Estby elegant: Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag/ det gör den rätt ofta numera./ Världen som ändrades varje dag/ har alltmer börjat stagnera. / I väntan/ på räntan.

Det är lätt att skaffa favoritsidor att lägga ner det medföljande röda bandet i för att markera texter att gå tillbaka till.

Det borde ha följt med mer än ett band.

En sista kommentar jag lånar från Versting är en Tågfråga som avslutas så här: Tror de på en bönhörelse/och väntar lik förbannat/på en arbetarrörelse/ som har gett upp och stannat? åke johansson fib 39

Film.

Michael Haneke

D

TEXT hans isaksson

e stora filmskaparna under 1900-talets senare hälft – till exempel Fellini, Kurosawa, Bunuel, Kubrick med flera är i stort sett borta och begravna. Filmkonsten tycks följa efter världsekonomin sydöstut. Filmens stora namn har blivit allt värre att uttala, till exempel Zhang Yimou eller Abbas Kiarostami. En av västvärldens återstående stora filmskapare anger dock just Kiarostami som

»

En tragedi måste innehålla en konflikt med tingen som de är.

främsta inspiratör: bland andra den tysk-österrikiske regissören Michael Haneke.

HANEKE FÖDDES i Műnchen 1942 i en skådespelarfamilj och växte upp i Wien. (Han är för övrigt styvbror med

Leonard Proxauf spelar Martin i Haneke-filmen Det vita bandet från 2009. fib 40

/Stanley Kubrick

en av våra för närvarande mest hyllade filmaktörer, Christoph Waltz). Först vid 47 års ålder fick han 1989 skriva och regissera sin första spelfilm: Den sjunde kontinenten där han redan uppvisade mycket av det som sedan har kännetecknat hans filmer, vilka allteftersom det passar görs på tyska, engelska eller franska. Inspirerad av ett lokalt familjedrama skildrar han här hur ett psykiskt och socialt välanpassat medelklasspar meddelar omgivningen att de skall emigrera till Australien. Paret tar ut alla besparingar från banken, demolerar grundligt sin lägenhet, spolar ner pengarna på toa, krossar det fina akvariet, så att fiskarna går en plågsam död till mötes på vardagsrummets prydliga parkett. Därefter skjuter mannen, i samförstånd med familjen, först dottern, sedan hustrun, och till slut sig själv. Haneke förutsåg helt korrekt att premiärpubliken skulle reagera mest våldsamt på det som drabbade de stackars fiskarna och de nerspolade pengarna. Ty mord och dråp på människor är ju vardagsmat för den filmvane.

Bennys video kom 1992 och var knappast, inte heller den, någon uttalad måbrafilm. Benny är en 12+årig yngling, som bor, med alla moderna bekvämligheter, med sina välanpassade och upplysta medelklassföräldrar, förslagsvis i Wien. Hans pojkrum är rejält avskärmat från omvärlden genom mörka rullgardiner. Detta för att inte spoliera

Huvudpersonen i Promised land, Steve Butler spelad av Matt Damon, är stjärnförsäljare för ett naturgasbolag.

Benny i Benny’s video från 1992 gestaltas av Arno Frisch.

bildkvalitén på hans många video- och TV-skärmar, genom vilka valda delar av omvärlden kommer honom till del, dels i form av egna liveupptagningar från gatan utanför (i stället för att släppa upp rullgardinen!), men framför allt via film och tv. Han skjuter en besökande jämnårig flicka i magen med en slaktmask. Då flickan skriker högt av smärtan måste han till slut få tyst på henne, genom att ånyo fyra av slaktmasken mot hennes huvud, ty så har han sett hur det går till på tv vid grisslakt. Visst ångrar han sig, men förklarar att han ”ville veta hur det kändes” att skjuta henne.

våldgästande, lustmördande psykopaterna inom kort kommer att ha mördat alla i den hemsökta familjen. Han vänder sig till den enskilde åskådaren och låter en av mördarna fråga varför vi ändå sitter kvar och därigenom bevisar att vi medbrottslingar. Eftersom det ju bara rör sig om en fiktion kunde vi ju avbryta mördandet direkt, genom att gå hem eller stänga av tv:n eller dvd:n? Denna film åstadkommer vid föreställningarna ofta ett visst utflöde ur salongen av åskådare, som inte stått ut. I synnerhet kan det förstås gälla sådana som missförstått ironin i titeln.

DE VÄLANPASSADE FÖRÄLDRARNA , blir visserligen något förstämda när gossen visar upp sin video över det skedda. Fast det rör sig om medievana människor, som därför är mer bekanta med hur man skaffar undan ett besvärande flicklik än hur man tar vara på en nyslaktad gris.

Funny games kom 1997 (amerikansk ”remake” 2007). På sätt och vis är det en elakare version på samma tema utifrån samma medie- och civilisationskritiska syn. Med den skillnaden, att regissören mot slutet tar till orda och bryter dramats illusion. Han meddelar att de

PIANISTEN (efter Elfride Jelineks roman) kom 2001 med Isabelle Huppert i titelrollen som begåvad (”näst intill konsertnivå”), sadomasochistisk och självskadande 40-årig hemmadotter, Erika. Hon sammanbor med och hatar en dominerande och kontrollerande mor. Erika skrämmer skiten ur Walter, sin kanske än mer begåvade, unge och bildsköne elev, som inte kan handskas med en djupfryst vulkan, som kräver total erotisk underkastelse av honom.

Kanske tar hon livet av sig när han sjappar efter att ha våldtagit henne.

I Dolt hot (2005) får en välbeställd och välanpassad medelklassfamilj plötsligt en rad videofilmer, som efterhand visar att en okänd filmare håller den under noggrann uppsikt och verkar otäckt bekant med händelser i familjefaderns – huvudpersonens – förflutna. Då sonen för en natt försvinner (ligger över hos en kamrat) tror fadern att en viss algerier ligger bakom ”kidnappningen”. Denne algerier hade blivit dubbelt föräldralös vid den fascistledda Parispolisens massaker på uppåt 200 fredligt demonstrerande algeriska FLN-sympatisörer i oktober 1961 (hört om detta?). Han hade som pojke blivit inhyst som barn i huset i huvudpersonens gamla familj. Han blev senare utkastad från fosterhemmet, sedan huvudpersonen falskeligen beskyllt honom för att av ren perversion ha nackat familjens fina tupp.

Nu hemsökes algeriern ånyo av polisen jämte den numera medelålders huvudpersonen och skär i den senares närvaro halsen av sig.

DET VITA BANDET (2009) utspelas 1913

i en nordtysk småstad. Där råder en auktoritär halvfascistisk regim där barnen är underkastade stränga regler och fib 41

>

FILM Butlers (Damons) uppdrag är att köpa exploaterbar mark så billigt som möjligt.

Emmanuelle Riva som Anne i Hanekes senaste film Amour.

bestraffas hårt då de överträder dem.

En rad oklara, våldsamma dödsfall och bränder inträffar – utan att någon klarhet om orsak och gärningsmän vinnes. Kanske är det en sammansvärjning bland de unga? Det åskådaren, till skillnad från byns invånare, vet, är att Tyskland blott sex till sju år senare födde en rörelse som skulle underkasta hela landet samma regim som byns barn vuxit upp med.

I Amour (2013) låter Haneke veteranerna Jean-Louis Trintignant (83) och Emmanuelle Riva (86) gestalta det olösliga problem vi alla brottas med så länge vi överhuvudtaget tänker – eftersom vi sannolikt till skillnad från resten av djurriket är medvetna om att vi under mer eller mindre plågor relativt snart måste dö. Att se en älskad livskamrat brytas ner fysiskt och mentalt är i grunden också outhärdligt och blir inte bättre genom omvärldens brist på inlevelse, tid och sinne för behov av värdighet – och vår egen oförmåga. Maken till den alltmer slagrörda kvinnan hjälper henne att dö (och därmed sig själv) och flyr därefter ut i sina vanföreställningar och kanske från livet över huvud. ”Mina filmer syftar till polemik mot den amerikanska filmens ”raka rör” fib 42

som gör åskådaren maktlös. Den vill ha en film med envisa frågor i stället för falska (det vill säga alltför snabba) svar. Den vill ha en klargörande distans i stället för påflugen närhet, den vill ge provokation och dialog, i stället för konsumtion och konsensus” säger Haneke i Film as catharsis 1992.

HANEKES ÄR UPPENBARLIGEN långt från ”må bra-filmer”. Men de är inte heller indignationsnummer. Trots att bestialiska ting ofta skildras visar han sparsamt dessa i bild. Det ”dolda hot” som alltid finns med i handlingen förblir alltid dolt.

Och filmerna är långt ifrån thrillers, eftersom han ofta redan i början förutskickar slutet (som vi ändå i normala fall gissar oss till). Han tillbakavisar uttömmande psykologiska och alltför svepande sociala förklaringar till att hans gestalter beter som de gör. Han inbjuder oss inte till att förfasas över våldets oftast ostraffade utövare. Vi bör inse, inte bara att vi kan bli offer, utan under givna omständigheter själva kan bli utövare av ”banal ondska”.

Närmast ligger hans koncept faktiskt landsmannens Bertolt Brechts episka teater, ty han strävar efter att skapa distans mellan åskådaren och filmduken

»

Han vill väcka aktivitet hos publiken, och vill att den skall tvingas ta ställning.

– och kanske hos Camus (Främlingen?).

Människan, det vill säga åskådaren, är föremålet för hans undersökningar. Han vill väcka aktivitet hos publiken, och vill att den skall tvingas ta ställning i svåra frågor – existentiellt och vid behov politiskt. Han bryter, framför allt i sina första filmer, intrigillusionen och får åskådarna att hejda sig i sin inlevelse och göra egna reflektioner. Teatern ska inte främst appellera till åskådarens känsloliv utan till hans eller hennes intellekt.

SENTIMENTALITET ÄR DET värsta Haneke

vet, ty sådan motiverar, i synnerhet hos USA-filmen – alltid våld, vilket Haneke avskyr. I den mån han lyckas med att få oss att tänka över det vi ser är hans filmer i grund och botten ”må bra-filmer” – detta oavsett man står ut med dem eller inte. Och han har hittills aldrig gjort någon dålig film. ■ ■

KLAUS ALBRECTSEN FÖDD 1932

Klaus Albrectsen är en av Danmarks stora satirtecknare som i nära sextio år kommenterat världens tillstånd. Albrectsen var under 1960-talet knuten till Berlingske Tidende men samarbetet fick ett abrupt slut när han började kritisera USA:s krigföring i Vietnam. Efter att flera gånger ha upplevt att hans teckningar inte gick i tryck valde han att gå över till Ekstrabladet där han fick större spelrum för sina kritiska kommentarer.

Ett återkommande tema i hans satirer är motståndet till EU. Efter folkomröstningen 1972, som resulterade i danskt medlemskap, valde han att flytta till Sverige. Här tecknade han för Expressen tills han upptäckte att hans kritik av kärnkraften inte gick i tryck.

Han bestämde sig för att inte teckna för borgerliga tidningar och medverkade i stället i den syndikalistiska Arbetaren och Stockholms Tidningen. I Danmark tecknade han för Socialistiskt Dagbladoch ett antal alternativa tidskrifter. Han fick även uppdrag från fackföreningsrörelsen i form av affischer, foldrar och satiriska kommentarer i facktidningar. År 1981 mottog Klaus Albrectsen danska LO:s kulturpris och 1984 LO:s kulturpris i Sverige. Han har också illustrerat böcker och 2002 gav han ut sjävbiografin Livstegn – en venstrehåndstegners tillbageblik.

Muntra utsikter. Under perioden 1984–1995 satt Pia Kjaersgaard i Folketinget för danska Fremskridtspartiet och under den tid då Mogens Glistrup var i fängelse för skattebrott verkade hon som ledare för partiet.

Valaffisch för Socialdemokratisk Ungdom 1994.

fib 43

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden. Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska.

Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43

Skriftställning.

DEN FALA INTERNATIONELLA BROTTMÅLSDOMSTOLEN

Hudfärgen är avgörande

»

TEXT jan myrdal

Motto: Dygden i mitten, sa Fan, satte sig mellan två domare i Internationella Brottmålsdomstolen.

A

ntag att alla som ställs inför rätta i Sverige är negrer.

Antingen invandrare från Afrika eller med en förälder från Afrika. Bara negrer hamnar i domstol. Ingen av oss andra – svennar, rysspåsar, chinoker, finnpajsare, grodätare eller vad vi kan kallas i folkmun – riskerar att hamna inför skranket. Det helt oavsett vad vi gjort och gör.

ANTAG VIDARE att de åtalades brott har

redovisats i medierna och att rättegångarna sedan är offentliga. Några av dessa negrer döms med tydliga och klart formulerade domskäl. I andra fall har negrerna friats; domstolen kom fram till att åklagarens bevis och argument inte räckte.

FORTSÄTT ANTA: Några bland oss

protesterar då. Vi larmar på nätet och i de tidningar som ännu vågar trycka oss om rättsvidrighet och vi namnger kända svenneskurkar; mördare, svindlare och banditer, vilka inte ställs inför rätta utan fortsätter att slå ihjäl, bedra och råna.

Vore det så vet vi vilka följderna

fib 44

skulle bli. Vi som protesterade skulle hängas ut på de stora tidningarnas ledarsidor för att vilja undergräva den existerande rättsstatens grundvalar. Ja, erfarenheten säger oss att flera av våra mer vokala valda och välbetalda företrädare skulle dundra från riksdagens talarstol om vår uselhet och vår brist på demokratiskt sinne. (Föreslå statliga utställningar om vår föraktlighet och att vi skulle beläggas med yrkesförbud och fråntas inkomster och pensioner.)

Men detta är ju alls inte antaganden. Sådan är ju världsverkligheten.

När jag skriver detta har Afrikanska unionen varit samlad (13-10-12) till ett extraordinärt möte i Addis Ababa om de afrikanska staternas förhållande till Internationella brottmålsdomstolen.

DEN INTERNATIONELLA Brottmålsdomstolen upprättades år 2002 för att kunna behandla a) Folkmord b) Brott mot mänskligheten c) Krigsförbrytelser d) Aggressionsbrott Opinionen för detta var stark värl-

den över. Inte minst i Afrika. Alla vet vi varför. Många bland oss tvivlade dock på att en sådan domstol skulle kunna ingripa mot de verkliga förövarna. (Förenta staterna vägrade till slut inte bara att ratificera utan meddelade att man skulle använda vapenmakt om så behövdes för att skydda sina medborgare från domstolen.)

UNDER DE ELVA ÅR som gått har vi alla

världen över upplevat, bevittnat eller fått kännedom om nya de mest fasansfulla brott. Förövarna är väl kända. Om den Internationella brottmålsdomstolen fungerat enligt Nürnbergdomstolens principer så som folkmiljonerna världen över hoppades 2002 då skulle vid det här laget sådana som Blair och Bush redan ha sprattlat under galgen och Obama nu stått inför skranket. För att bara nämna några av de ansvariga för de värsta brotten detta årtionde enligt Romfördragets lista.

Men den Internationella Brottmålsdomstolen är – trots att Förenta staterna inte är med – en hög och falt följsam rasistisk domstol. Den har detta årtionde blott utrett möjliga negerbrott: KongoKinshasa, Centralafrikanska republiken, Sudan, Kenya, Libyen, Elfenbenskusten och Mali.

DET VAR MOT DETTA Afrikanska unionen reagerat. Dess ledare hade på uppdrag sökt diskutera med domstolens ledamöter. Men – som det rapporterades

»

Internationella Brottmålsdomstolen är … en hög och falt följsam rasistisk domstol. unionen vill låta sittande afrikanska ledare slippa undan åtal i internationella Brottmålsdomstolen ICC. Förslaget som lades i fredags underminerar domstolens stadga och principer om rättssäkerhet, respekt för mänskliga rättigheter, skriver Afrikachefen Daniel Bekele i en kommentar rapporterar TT.” (SvD 13-10-14) VAD GÖRA? Å ena sidan söka verka för

Lynchning i USA

av dessa afrikanska regeringsrepresentanter i Addis Ababa – av domstolens företrädare behandlats nedlåtande, snorkigt och rasistiskt. Man var ju neger.

DOCK BESLÖT DE afrikanska stats- och regeringsrepresentanterna efter två dagars överläggning att inte omedelbart

lämna Internationella brottmålsdomstolen utan ge den en sista möjlighet att ändra kurs.

De officiella västliga mänskliga rättighetsidkarna reagerade omedelbart på detta oerhörda: ”Djupt upprörande Human Rights Watch protesterar mot att Afrikanska

att verkliga brottslingar avslöjas – och kanske någon gång får gå samma sista steg som Joachim von Ribbentrop – men samtidigt undergräva och skambelägga korrupta institutioner som Internationella brottmålsdomstolen. Liksom bland annat jag i FiB/K namngett höga svenska ämbetsmän vilka av politiska skäl vrängt lag, gjort den saker som icke saker är och vittnat falskt för egen vinning i sådant som Enbomsprocessen och IB-affären eller Bordellhärvan bör vi göra det med ämbetsmännen och domarna i och kring Internationella brottmålsdomstolen.

Kom ihåg vad Strindberg skrev: Det sitter en person på varje sak. ■ ■ fib 45

Rätt&Rådligt.

ANGREPP PÅ INFORMATIONSFRIHETEN TILLS VIDARE AVVÄRJT

M

in krönika i sommarnumret handlade om ett utredningsförslag som går ut på att införa ett nytt brott kallat utlandsspioneri i brottsbalkens (BrB) kapitel 19, det som handlar om olika slags brott mot rikets säkerhet. Förslaget syftar till att ge en internationell militär insats som Sverige deltar i, såsom i exempelvis Afghanistan, skydd mot att någon lämnar uppgift vars röjande för en annan stat eller för ”sammanslutning” – talibaner, rebeller eller vad det nu kan gälla – kan medföra ”allvarligt men” för insatsen.

UTREDNINGEN FÖRESLÅR också att det

nya brottet utlandsspioneri ska tas upp i brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen (TF). Något krav på att uppgiften ska vara hemlig eller åtkommen på något svikligt eller eljest olagligt sätt ställs inte.

Förslaget mötte starkt motstånd hos många röststarka opinionsbildare i medierna. Bland remissinstanserna var utfallet mer blandat. Tunga instanser som Åklagarmyndigheten samt de största hovrätterna och tingsrätterna hade inga invändningar. Försvarsmakten ansåg till och med att den föreslagna kriminaliseringens räckvidd hade blivit alltför snäv och att straffbestämmelsen borde omfatta samtliga uppgifter som rör Sveriges internationella samarbeten för fred och säkerhet och som även omfattas av ett för Sverige bindande säkerhetsskyddsåtagande. Brottsförebyggande rådet och Totalförsvarets forskningsinstitut anförde liknande synpunkter.

De negativa remissinstanserna finns inom ett ganska brett spektrum.

fib 46

»

Rätten att kritisera överheten är värdefull. Överheten är inte oövervinnelig.

Sveriges television, Sveriges radio och tidningsorganisationen Utgivarna förstås. Men också Justitiekanslern, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Sveriges advokatsamfund. Vad som bekymrade dem var avgränsningen av det straffbara området sedd i relation till yttrande- och informationsfriheten.

NU HAR REGERINGEN lämnat ett förslag

till lagrådet med rubriken ”Förstärkt skydd mot främmande makts underrättelseverksamhet”. Där föreslås bland annat förstärkningar i skyddet mot flyktingspionage. Men regeringen avstår – i alla fall tills vidare – från att gå vidare med utredningens förslag om ”utlandsspioneri”. Regeringen vill i stället tillsätta en ny utredning som får överväga saken en gång till med utgångspunkt i det som kom fram i remissvaren.

Så här motiverar regeringen sitt ställningstagande: ”Utredningens förslag innebär en nykriminalisering inom ett grundlagsskyddat område. Det krävs därför särskilda överväganden och att det finns tungt vägande skäl för en förändring.

Det är viktigt att en kriminalisering är väl underbyggd och grundar sig i en analys där alla olika och eventuellt motstående intressen har beaktats.

Regeringen delar Justitiekanslerns uppfattning att utredningens behovs- och

konsekvensanalys brister i vissa delar och att det behöver göras en tydligare intresseavvägning mellan å ena sidan skälen för en kriminalisering och å andra sidan den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten. I linje med vad bland andra juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har yttrat sig om är det också viktigt att kriminaliseringens utformning och avgränsning övervägs ytterligare.”

VAD ÄR DEN EGENTLIGA orsaken till denna reträtt? Att gå emot massmedierna mindre än ett år före ett val är förstås inte riskfritt. Men man skulle ändå vilja tro att sådant som Edward Snowdens framträdande på den publika arenan har gett regeringen något att tänka på.

Oavsett vad som har vägt tyngst för regeringen, så är detta inget mindre än en – låt vara inte slutlig – framgång för försvaret av yttrande- och informationsfriheten.

Rätten att kritisera överheten är värdefull. Överheten är inte oövervinnelig.

Ingemar Folke Advokat i Stockholm och medlem i föreningen FiBjuristerna (tffr.org)

Medlem.

”För övrigt vill jag verkligen ekommendera Hans Isakssons film- och TV-krönikor ... något dylikt läser man ingen annanstans .. fräcka och hämningslösa ... bland det mest uppfriskande man har kunnat läsa.”

Lars WesTerberg, obs, P1

Ny bok med Hans Isakssons bästa texter. Filmrecensioner förstås, Hans Isaksson men också andra läsvärda texter. Cirka Livets mening 250 sidor. Publiceras av Karneval förlag i samarbete med jonas jonasson FiB/Kulturfront och Clarté. Utkommer senare i höst.

Oda Lystrup Hodlekve

”Det här är en bok som i allt väsentligt tar ära och redlighet av kapitalismen. Alltså är det en underhållande bok, för säga vad man vill om kapitalismen, men den har humor. Eller så är den bara ofrivilligt rolig.

Som Mr Bean. Eller George W. Bush …

Det långa med det korta är emellertid att denna bok är lysande läsning. Varken mer eller mindre. Sådant kan man säga utan att morbror Hans blir mallig, för det visste han redan. Det är ju han som skrivit den.

Författare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Äntligen!

karneval förlag

bild: sven ljungberg

Äntligen! Livets mening

MEDARBETARE I DETTA NUMMER

Hans Isaksson änTLIgen! LIVeTs menIng

Hans Isaksson, född 1941, är läkare och återkommande kribent i bland annat Clarté, FiB/ Kulturfront och Smålänningen.

Han har tidigare givit ut 24 lögner sekunden (Manifest 2000), en amling med filmrecensioner.

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se

OMSLAGSFOTOGRAFI:

En morgon vaknar författaren intrasslad i sitt påslakan och med Dagens Nyheters ledarsida över ansiktet. Känslan är kvävande.

Fyratusen lilleputtar i poplinrock har i drömmen intagit hans kropp och från dess höjder utropat en ny frihetstid.

Klockan är halv sex och radion utsänder börsnoteringar och redogörelser för regeringens senaste förslag om hur man ska komma åt sjukskrivna och pensionärer.

Ibland hjälper det inte att vakna när man mardrömmer.

Hans Isaksson, född till marknadsaktör av proletärt märke i en stuga vid Södra stambanan, gisslar i filmkrönikor, analyser och satiriska texter en tid då marknaden får löpa amok, kolonialkrigen är tillbaka och new age och allmän vidskepelse blir högsta mode. Därutöver avslöjas i någon mån livets mening samt bästa sättet att tillreda en död katt.

Det är skarpt, roligt och högst allvarligt menat.

Prenumerera!

För dig som vill prova på tidningen Folket i Bild har vi ett erbjudande: du får fyra nummer för en hundring!

www.fib.se/prenumerera

MEDARBETARE

Oda Lystrup Hodlekve, Torbjörn Wikland, Hillevi Nagel, Mare Toomingas, Stefan Ljung, Lisa Forsberg, Susanna Kumlien, Torsten Rönnerstrand, Anders Romelsjö, Jan Fredriksson, Pål Steigan, Hans O Sjöström, Rolf Andersson, Björn Schaerström, Britta Ring, Ximena Duhalde, Robert Nyberg, Gustav Berg, Kristina Eriksson, Hans-Magnus Meincke, Olof Rydström, Pia Karlsson, Christer Lundgren, Jan Bergsten, Åke Kilander, Tom Carlson, Agneta Willans, Åke Johansson, Hans Isaksson, Klaus Albrectsen, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Mikael Nyberg, Hans Lindström

Månadens medarbetare GUSTAV BERG Jag är frilansjournalist och skribent, musikälskare, klättrare, och rätt mycket av en mångsysslare. Jag bor sedan sex år tillbaka bor i Berlin, innan dess var jag ungefär lika länge i Barcelona, och innan dess i London.

Annorlunda perspektiv, originella berättelser och alternativa världsbilder är saker jag brinner för. Därför är också FiB/K så viktig. Tidningen är en tydlig motvikt till andra medier – här lyfts frågor som annars inte ges plats i det offentliga samtalet.

Nästa nummer kommer 12 december. Prenumerera!

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn.

ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism.

Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas.

Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Nils Lundgren.

REDAKTÖR: Stefan Ljung.

LAYOUT: Björn Folke Johansson.

KORR: Bengt Rydsjö.

REDAKTIONSKOMMITTÉ: Solveig Giambanco, Oda

Hodlekve, Pia Karlsson, Nils Lundgren, Johanna Lundqvist, Hans O Sjöström, Eva Wernlid, Carolina Westin, Peo Österholm, Britta Ring, Anders Romelsjö.

GRAFISK FORM: Losita Garcia.

ADRESS: Högalidsgatan 35, c/o Brogården, 117 30 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt).

PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: forening@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr (sommar- och julnummer 65 kr), PRENUMERATION

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr.

Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2013.

FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet.

Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FIB/K, Brogรฅrden, Hรถgalidsgatan 35, 117 30 STOCKHOLM

Lindstrรถm.

fib 48

www.bonton.se