FiB11 2014

FIB PÅ PLATS I SYRIEN

EN MÄNSKLIG SKÖLD MOT IS SKOGSBRANDEN Så avgjorde volontärerna insatsen i Västmanland MARIE LINDER Nya ordföranden tar strid för allas rätt till bostad FRÅN FISKENATION TILL KRIGSMAKT Norges blodiga jakt på oljan fib 1

Folketibildelva201449 kr

Red.

INNEHÅLL

När morsan måste klia en på ryggen

Månadens SATIRARKIVET.SE

43

JAG HAR TÄNKT PÅ ATT det finns flera

ord för att dela boende med någon. Man kan till exempel vara sambos. Då bor man med någon man tycker är fin och som kliar en på ryggen när man är ledsen. Man kan också vara kombos. Då är den där fina personen en polare, har kanske ett eget rum och glömmer sina diskdagar. Man kan också vara mambos. Då bor man kvar hos morsan för att bostadsbristen tvingar en till det. De där mambosarna har blivit allt fler de senaste tio åren visar en undersökning från Hyresgästföreningen: i dag bor en av fyra mellan 20 och 27 år fortfarande hemma.

I det här numret av Folket i Bild/Kulturfront har vi mött Marie Linder som sedan i somras är förbundsordförande för Hyresgästföreningen. Hon vill ta strid för en mänskligare syn på boendet. Läs intervjun med Marie Linder på sidorna 6 till 10.

I Kobane i norra Syrien mot gränsen till Turkiet tar kurderna strid mot den fundamentalistiska rörelsen Islamiska staten. Folket i Bilds reporter Joakim Medin har besökt Kobane och de människor vid gränsen som protesterar mot att den turkiska armén passivt ser på när Kobane faller. Läs Joakims berättelse på sidorna 16 till 19.

En annan sak: det bästa med det här jobbet är alla mejl jag får. Jag säger som min morfar sa när han, jag och brorsan skulle ut och fiska i Nynäshamns skärgård för många år sedan. Regnet stänkte på bryggan och vi stod med varsitt öskar i händerna: ”Ös på bara!” hojtade morfar.

Gör det! Ös på bara. Allt vad ni orkar med kritik, idéer och uppmuntranden.

johanna lundqvist, redaktör fib 2

4

Sverigebilden

5

Noterat

11

Jorden Runt

12

Nato

16

Syrien

24

Branden i Västmanland

34

Recensioner

40

Film

44

Skriftställning

46

Rätt&Rådligt

47

Medlem

24

Sverige: NILS HOLGERSSON-REPORTAGE .

Storbranden. Medan Västmanland stod i lågor och myndigheterna kritiserades för bristande information klev frivilliga fram och erbjöd sin hjälp. Möt ledaren för en av frivilliggrupperna, Andreas Weiborn.

6

Intervju: MARIE LINDER . ”Var ska lärare, sjuksköterskor och andra med vanliga inkomster bo?” frågar sig den nya förbundsordföranden för Hyresgästföreningen. I en tid när allt fler gör bostadskarriär söker Marie Linder efter en mänskligare syn på boendet.

Krönika. ”De andra” inte orsaken till väljarnas verkliga missnöje ”STEN, KNIV, MOLOTOVCOCKTAIL eller kalashnikov spe-

16

Reportage: SYRIEN. Granatnedslagen ekar och endast ett falafelstånd har öppet. Folket i Bild är på plats i Kobane i norra Syrien vid gränsen till Turkiet. Här beväpnar sig kurderna mot Islamiska staten, som i våldsamma strider kopplar greppet om fler och fler delar av staden.

40

Film: ATT VÄXA UPP. Boyhood filmades med samma ensemble i

tolv år. I regissören Richard Linklaters senaste film skildras en pojkes uppväxt – från småskolan till dess att han flyttar hemifrån.

Stöd reportagefonden!

Folket i Bild/Kulturfront vill vara en oberoende tidskrift, därför tar vi inte emot några statliga bidrag. Vi må ha små finansiella muskler, men idéerna om vad vi vill är desto större. Vi vill se fler granskande och avgörande reportage i tidningen. Lyssna till nya berättelser, låta fler röster tala. Vill du det också? Stöd Folket i Bild/Kulturfronts reportagefond. Då kan vi betala alla de journalister, illustratörer och fotografer som gör vår tidning nödvändig. Var ska annars de obekväma perspektiven publiceras?

Stöd fonden genom ett bidrag till plusgiro 65 77 50-6.

lar ingen roll – jag tänker applådera alla och envar som drar sitt strå till stacken.” ”Bränn ner skiten!” På internetforumet Flashback hetsas mot de romska tiggarna från Rumänien och deras tältläger. Flera attacker har också rapporterats: bilar och husvagnar har bränts, tält skurits sönder och stenar kastats in i lägren.

Om detta berättade vi i en artikel i det förra numret av Folket i Bild/Kulturfront.

DE ROMSKA TIGGARNA är i dag de svagaste och mest för-

svarslösa ”andra” som polisen nonchalerar när de hotas, trakasseras och utsätts för våld. Av kommunerna behandlas de som ovälkomna inkräktare, deras läger rivs och utryms – en otäck signal till främlingshatande aktivister att här är det fritt fram. En farlig utveckling, speciellt mot bakgrund av Sverigedemokraternas starka valframgångar. Ändå är de allra flesta svenskar motståndare till att vissa människor görs rättslösa och anses mindre värda.

I det här fallet fick romerna stöd av en ideell organisation och samtidigt medial uppmärksamhet. Polisen tvingades att ta hänsyn till kritiken. Det är uppmuntrande.

MEN SVERIGEDEMOKRATERNAS framgångar vittnar om en växande polarisering av opinionen för och emot invandring. Deras strategi att ställa kostnaderna för invandring och flyktingmottagande mot resurserna i äldreomsorgen och bostadsbristen har haft framgång bland pensionärer och andra grupper som känner sig svikna av de styrande politikerna. Och svårigheterna att placera ut flyktingar i kommuner som inte anser sig ha resurser att ta emot dem har förstärkt uppfattningen om invandring som ett problem.

För Sverigedemokraterna är invandrare hotfulla representanter för främmande kulturer. ”Mångkultur” är farligt. De anser att varje stat ska bebos av ett folk med gemensam nationell och kulturell identitet. Det är inte vad flertalet av deras väljare medvetet har röstat för.

DEN NYA REGERINGEN måste stoppa de väldiga skatte-

sänkningar som har orsakat nerskärningar i välfärd, skolor, infrastruktur och bostadsbyggande. Det är där de verkliga motiven till missnöjet finns, inte hos invandringen. Den är egentligen Sverigedemokraternas speciella problem. britta ring fib 3

Sverigebilden.

FOTO oda lystrup hodlekve WWW.ODALYSTRUP.COM

fib 4

FiB-noterat.

Attraktiv järnmalm kunde ha löst kostnaderna för ebola

Ebola härjar i Liberia och landets sjukvårdsanställda som riskerar livet kräver mera betalt. Kan Sverige ha något ansvar i denna situation? På 1960-talet började det svenska Grängesbergsbolaget att exploatera Nimba, ett berg i Liberia med en stor fyndighet av högkvalitativ järnmalm. Inkomsterna från den svenska Lapplandsmalmen spelade en stor roll när det svenska välfärdssamhället byggdes. Nimbamalmen skulle kunna ha spelat en likadan roll för Liberia. Men därav blev intet. Malmen fraktades ut ur landet och Liberias regering fick inte ut mer av malmen än 5 till 6 miljoner dollar per år. Gruvarbetarna strejkade och landets militär skickades in för att stoppa dem. En järnväg byggdes ner till kusten, inte för att folket skulle kunna åka på den utan för att järnmalmen skulle kunna nå fartygen nere vid kusten.

Det kallas visst imperialism?

PEO ÖSTERHOLM

»

Jag är stark Israelvän och stark vän av Palestina. Jag vill att båda länderna ska kunna leva bredvid varandra i fred.

Statsminister Stefan Löfven (S) till Expressen efter att han kritiserats för att i sin regeringsförklaring ha deklarerat att Sverige, som första land i EU, ska erkänna staten Palestina.

ILLUSTRATION MARE TOOMINGAS

Tävlingen fortsätter – ta chansen att bli Folket i Bilds bästa prenumerantvärvare! Hjälp oss att bli större!

Vi är övertygade om att många fler vill läsa Folket i Bild/ Kulturfront, men vi har ingen reklam- eller marknadsavdelning. I förra numret startade vi därför en tävling som riktar sig till alla prenumeranter, medlemmar och ombud.

Tävlingen pågår fram till den sista mars 2015 och varje månad belönas den som har sålt flest prenumerationer med en present. Den som säljer flest prenumerationer fram till slutdatumet får med en vän en weekend på Hotell Gästis i Varberg inklusive ett särskilt besök på det unika Myrdalbiblioteket.

Den här månadens pris är boken Guldfeber av serietecknaren Robert Nyberg.

Bästa prenumerantvärvare sedan det förra numret är Arne Andersson i Norberg. Grattis!

En bok skickas till dig.

Du som vill delta kontaktar prenumerationsansvarig Henrik Linde på 0152 155 13 eller prenum@fib.se. Då får du mer detaljerad information om prenumerantvärvningen och tävlingen. fib 5

Intervju.

Marie Linder har varit förbundsordförande för Hyresgästföreningen sedan i somras. Det har varit en hektisk tid, men visst finner hon lugnet ibland. Här en stund på huvudkontorets innergård på Norrmalm i Stockholm. – Hemma kopplar jag av genom att odla – tomater, kryddor och blommor.

fib 6

Hyresgästföreningens nya ordförande tar strid för en mänskligare syn på boendet

”Bostad ska vara en rättighet – för alla” Marie Linder, Hyresgästföreningens nya ordförande, är inte rädd för att sticka ut hakan.

Marknadsliberaler på området kan vänta sig rejäla duster. Att bo är en rättighet och en del av välfärdssystemet. Politikerna måste ta tillbaka bostadsfrågan och se till att folk får bostäder till rimliga hyror. Det är några av de idéer hon slåss för.

TEXT madeleine pousette FOTO oda lystrup hodlekve

N

är jag ber henne beskriva sig själv svarar Marie Linder så här: – Jag är väldigt engagerad, brinner för lokalt idéburet arbete, glad, positiv – tror att vi kan påverka framtiden, impulsiv, social, gillar människor, kan bli väldigt arg och upprörd över orättvisor i samhället. Ibland överoptimistisk.

Själv är hon hyresgäst i ett radhus i Tyresö, där hon stortrivs. Men när hon ser sig omkring i området blir hon oroad och undrar vilka som ska ha råd att bo där i framtiden.

I rasande fart har hyresrätter runtom i landet ombildats till bostadsrätter. Det har minskat möjligheterna för dem som har svårt att få lån – unga, arbetslösa, gamla, lågavlönade, deltidsarbetande, funktionsnedsatta med flera. I Tyresö har relativt billiga hyresrätter ombildats, och då har det blivit kärvare för dem som inte har råd. De hyresrätter som nu byggs är inget alternativ eftersom de ofta

är oerhört mycket dyrare än de gamla hyresrätterna.

Marie Linder är beredd att ta strid för en mänskligare syn på vårt boende. I en tid då människor gör ”bostadskarriär”, tjänar pengar på att köpa och sälja bostad, vill hon lyfta bostadsfrågan till en annan nivå. Och ändra fokus från ”hur vill jag ha det?” till ”hur vill vi ordna bostäder åt alla?”.

– Det är en samhällsfråga. Men debatten handlar aldrig om hur vi i samhället vill ha det.

HON PÅPEKAR GÅNG på gång att bostad är en rät-

tighet, som alla måste få del av, att boendet handlar om barns uppväxtvillkor, oavsett vilka föräldrar de har och att bostad är en del av välfärden.

– Barns rättigheter är det viktigaste, säger Marie Linder.

Hon är motståndare till att marknaden ska få större inflytande över hyrorna. Det gör bostäder

fib 7

INTERVJU

»

Vi ska lyfta fram männis­ korna som bor – inte bara hyres­ husen de bor i.

i attraktiva områden som Stockholms innerstad oåtkomliga för många. Redan nu är skillnaden stor.

– Var ska vanliga människor bo? Lärare, sjuksköterskor, vårdbiträden och andra med vanliga inkomster måste kunna bo i innerstan. Frågan är hur vi vill att våra städer ska utvecklas. Vad får vi för städer om rika ska bo på ett ställe och andra någon annanstans? Jag tror på det positiva i en blandning av folk.

Marie Linder tycker att politikerna är fega och tänker kortsiktigt. Ofta i mandatperioder. De stimulerar ägandet med skattelättnader till det ägda boendet. Fastighetsskatten togs bort och rotavdraget kom till. Därtill kommer ränteavdragen för bostadslånen.

– Det är en enorm kapitalöverföring av våra gemensamma pengar till privat ägande. Vi subventionerar det ägda boendet med 40 miljarder om året! 26 miljarder i ränteavdrag och 14 miljarder i rotavdrag. Hyresrätter måste få del av de pengarna. Det ska finnas en likvärdighet mellan hyresrätt, egna hem och bostadsrätter.

DET ÄR MÅNGA stora och viktiga frågor som Marie Linder tar upp och som ny ordförande vill hon att Hyresgästföreningen ska ta ett större samhällsansvar och påverka de framtida städerna.

– Vi behöver föryngra oss och hitta nya människor till föreningen. Och det ska bli enklare att påverka. Naturskyddsföreningen är ett bra exempel på pådrivare. Vi måste bli en liknande modern folkrörelse. Vi ska lyfta fram människorna som bor – inte bara hyreshusen de bor i.

Hon är en sann förenings- och folkrörelsemänniska. Marie Linder har varit aktiv i hyresgästföreningen i Tyresö i 20 år och suttit i Hyresgästföreningens styrelse sedan två år tillbaka, arbetat ideellt med personer med funktionsnedsättning och varit engagerad i nätverk för människor med ovanliga sjukdomar, varit kommunalpolitiskt aktiv som socialdemokrat, suttit i Brunnsviks folkhögskolas styrelse. Med mera.

– Vi behöver mötas i folkrörelser. Det jag kan har jag lärt mig där. Folkrörelsen har varit mitt universitet. Mer än universitetet.

DÄR, PÅ UNIVERSITETET, läste hon ekonomisk his-

toria, statsvetenskap och svenska. Tänkte bli lärare men gick aldrig den praktiskt pedagogiska utbildningen. Det blev Poppius journalistskola i stället.

Men först av allt utbildade hon sig till barnsköterska och arbetade i vården, på förskola och som personlig assistent. En rätt brokig bakgrund, alltså, fib 8

525 000 10 000 hushåll är medlemmar i Hyresgästföreningen.

medlemmar är förtroendevalda till olika uppdrag

1 425 inom organisationen.

lokala hyresgästföreningar finns i dag i landets

20 000 bostadsområden.

nya hyresrätter ska byggas per år de närmaste tio åren. Det formulerar Hyresgästföreningen som

ett mål för staten i sin bostadspolitiska rapport

200 000 hyresrätter. Dags att gå från ord till hand-

ling som publicerades i juni i år. I dag byggs knappt en tredjedel av detta.

som säkert är en bra erfarenhet att ha med sig i alla olika föreningsuppdrag.

Ja, hon gillar verkligen lokalt folkrörelsearbete.

Men många av sina uppdrag släpper hon nu, fast inte helt.

– Jag blir gårdsvärd i min lokala hyresgästförening. Jag ska rensa rabatter!

Närmast kommer Marie Linder från LO, där hon var kommunikationschef. Erfarenheterna därifrån är en bra grund för hennes nya arbete. LO och Hyresgästföreningen har många beröringspunkter. Marie Linder påpekar särskilt arbetet med välfärdspolitiska frågor, något som hon brinner för och gärna pratar om, men också att hon tillsammans med den regionala organisationen ska samordna förhandlingar och jobba på nationell nivå.

Som ny ordförande för Hyresgästföreningen efterlyser Marie Linder en mänskligare syn på vårt boende. Hon vill ändra fokus från ”hur vill jag ha det?” till ”hur vill vi ordna bostäder till alla?”. ”Det är en samhällsfråga”, säger hon.

En av de viktigaste frågorna för föreningen nu är att det byggs fler hyresrätter.

– Och det ska vara till rimliga kostnader så att unga och andra med lägre inkomster ska ha någonstans att bo!

Hon förespråkar byggstimulanser. Politikerna måste ta sitt ansvar och utjämna skillnaderna mellan hyresrätter och ägda bostäder.

– Långsiktigt måste man lägga om skattepolitiken så att hyresrätten inte missgynnas ekonomiskt. I nuläget borde det vara så låga hyreshöjningar som möjligt och det är viktigt att hyrorna förhandlas. I gynnsamma tider borde bolagen hålla tillbaka hyresnivåerna.

ATT LÅTA HYRESNIVÅERNA bli en fråga för mark-

naden skulle leda till högre hyror och att männi-

skor tvingas bo trängre. Det visar beslutet att släppa andrahandsuthyrningen till, i stort sett, fri prissättning.

De höga hyrorna i nyproduktion kan leda till att fler måste få bostadsbidrag. Men det är ingen bra lösning tycker Marie Linder.

– Jag gör en koppling till de sänkta ersättningarna i a-kassan och sjukförsäkringarna. De har lett till att kommunerna fått betala ut högre försörjningsstöd. Det blir en ökad kostnad för samhället. Det vill säga våra gemensamma pengar.

Bristen på hyresrätter driver upp priserna. Och det handlar inte bara om storstäderna. 85 procent av kommunerna har bostadsbrist. 200 000 nya hyresrätter är ett mål som Hyresrättsföreningen ska arbeta för. Allmännyttan som kassako för kommunerna tycker hon inte om. fib 9

INTERVJU

»

När jag var 25 till 26 år hade jag egen bostad, barn och jobb. Här i vårt område bor de unga kvar hemma.

– Det är inte rimligt att hyresgästerna ska bekosta vägar och andra kommunala uppgifter.

Plockar man ut pengar ur de kommunala bolagen ska de gå till nya hyresrätter, renoveringar, ombyggnader och liknande.

Allmännyttan ska enligt lag vara både affärsmässig och ha ett allmännyttigt syfte. Men en dom har slagit fast att det allmännyttiga är överordnat.

En viktig sak att ta fasta på enligt Marie Linder.

Hyresrätter kan se ut på olika sätt och ha olika former. Marie Linder bor i ett hyresradhus där hyresgästerna själva sköter området.

– Vi får en summa pengar som vi gör gemensamma saker för. Det bidrar till sammanhållningen. Bland annat köper vi in leksaker till gården som alla barn använder. Jag har aldrig köpt några egna hinkar och spadar till våra barn att leka med i sandlådan. Man slipper bråk om vad som är vems.

Och vi får ett gemensamt ansvar för sakerna.

MARIE HAR BOTT hela sitt vuxna liv i hyresradhuset

på 100 kvadratmeter. Två bonusbarn, nu 34 och 32 år gamla, och två egna barn, 22 och 25 år, gjorde huset lite trångt när alla bodde hemma. Planer på att flytta till större fanns, men trivseln med huset

och området tog över. Nu bor bara den yngsta kvar hemma. För tillfället studerar hon i Kalmar, men förväntas återvända till barndomshemmet efter studierna.

– Någon egen bostad lär hon ju inte kunna få, suckar Marie Linder och berättar att hon har hjälpt till att flytta sängar till andrahandsboenden otaliga gånger.

– När jag var 25 till 26 år hade jag egen bostad, barn och jobb. Här i vårt område bor de unga kvar hemma.

Inte för att jag tror att Marie Linder kopplar av så mycket, hon verkar ha för mycket energi för det, men jag frågar ändå. Och får svaret att hon faktiskt kopplar av genom att gå i skogen tillsammans med maken och familjens två hundar, en portugisisk vattenhund och en kinesisk nakenhund.

– Och så går jag mycket på teater och läser en hel del. Vi har en bokcirkel i bostadsområdet. Jag umgås med goda vänner och odlar lite på den lilla plätt vi har – tomater, kryddor och blommor. Det är roligt att odla! Nästa år ska vi försöka få i gång odlingslotter i området.

Så det lär väl bli än mer rabattrensning framöver. På olika sätt. ■ ■

Använd statens mark till hyresrätter Staten och kommunerna måste ta större ansvar och initiativ som förbättrar de ekonomiska möjligheterna att bygga hyresrätter. Det framhåller Hyresgästföreningen och har antagit ett program med förslag till åtgärder. ÅTGÄRDER FÖR STATEN: • Inför en investeringsstimulans på mellan 175 000 och 245 000 kronor per lägenhet beroende på var den byggs.

• Inför statlig direktutlåning till byggande av hyresrätter för att skapa gynnsamma förutsättningar för finansiering.

• Koppla ihop satsningar på infrastruktur med krav på att det byggs hyresrätter.

• Använd statens mark på ett offensivt sätt fib 10

för att bidra till ett ökat byggande av hyresrätter. ÅTGÄRDER FÖR KOMMUNERNA: • Kommunerna måste planera sin markanvändning så att det leder till väsentligt ökad produktion av hyresrätter.

• Kommunerna behöver förstärka bemanning och kompetens för att hantera en ökad bostadsproduktion.

• Kommunerna måste erbjuda rimliga mark- och exploateringsvillkor för byggande av hyresrätter.

• De allmännyttiga kommunala bostadsföretagen måste ta ett särskilt ansvar för att det byggs hyresrätter med rimliga hyror då andra aktörer inte vill satsa.

JordenRunt.

KUBA/VÄSTSAHARA

Tystnad från USA när Kuba skickar sjukvårdare till ebola-området

ISRAEL

Palestinier i Israel portas från bostäder I Israel finns över 50 lagar som diskriminerar icke-judar. En av dem ger israelerna rätt att rösta bort palestinska familjer från sina bostadsområden. I stället förskjuts palestinierna till samhällen där både bostäder, kommunikationer och skolor är sämre.

Israels högsta domstol har fastslagit att medborgare mycket väl kan portas från att bo i vissa samhällen i Israel. Enligt den så kallade Admission Committees Law, antagen av parlamentet 2011, kan invånarna i ”små samhällen” rösta bort individer och familjer som bedöms ”olämpliga för det sociala livet i gemenskapen” – av kulturella, etniska eller andra skäl. Godtycket är mycket stort. Lagen, som omfattar omkring 434 samhällen eller runt 43 procent av de bebyggda områdena, används i praktiken för att filtrera bort Israels icke-judiska medborgare – eftersom dessa bland annat anses sakna ”sionistiska visioner”.

I dagsläget kontrolleras endast omkring 2,5 procent av Israels yta av någon palestinsk planeringsmyndighet. Mycket av jorden administreras av den Judiska nationalfonden – som inte upplåter mark till icke-judar.

Eftersom de palestinska, icke-judiska, medborgarna i dag utgör minst 20 procent av befolkningen i Israel, ökar

trångboddheten allt mer och palestinierna – som officiellt har samma ställning som alla andra israeliska medborgare – hänvisas till allt mer tättbefolkade områden med sämre bostäder, skolor, kommunikationer och infrastruktur än de judiska medborgarna.

Admission Committees Law är inte unik. I dag finns över 50 lagar i Israel som aktivt diskriminerar icke-judar. Enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch ägnar sig Israel åt att ”sanktionera diskriminering”, och den ansvariga för Mellanöstern, Sarah Leah Whitson, konstaterar att Israels högsta domstol nu ”missat en chans att avskaffa en lag vars anhängare söker tillåta judiska gemenskaper att hindra palestinska israeler från att bo bland dem”.

I mitten av september deltog Sveriges tidigare demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) i en så kallad ”kippavandring” i Göteborg mot diskriminering av judar. Det hade kanske varit klädsamt om Ohlsson också, vid åtminstone något enda tillfälle under sin tid som minister, hade markerat mot judars diskriminering av ickejudar i Israel, mot de återkommande övergreppen av den judiska regimen mot Gaza – och mot vissa svenska gruppers stöd för denna politik.

TEXT: gunnar olofsson

Amerikanska New York Times beskrev nyligen hur Kuba är det land som hittills bidragit på det allra mest handfasta sättet till att försöka stoppa ebolaepidemins framfart.

Det lilla fattiga landet som under så lång tid hållits isolerat från resten av världen som en följd av USA:s blockad har nämligen skickat flera hundra sjukvårdsutbildade egna medborgare till ebolautbrottets frontlinje i Västafrika. Emedan USA och andra rika länder erbjudit sig att bidra med pengar, är det bara Kuba och ett antal ideella organisationer som har tillhandahållit det som behövs allra mest: sjukvårdspersonal på plats. Kubanerna tar en stor risk för att tillhandahålla hjälp: den kubanska sjukvårdspersonalen kommer att vara bland de mest utsatta, och det finns begränsade resurser för evakuering och vård av sjukvårdspersonal som smittas på plats. Kubansk sjukvårdspersonal har en lång och stolt tradition av att riskera eget liv och hälsa för att hjälpa medmänniskor i krissituationer.

Kubanska läkare behandlade exempelvis kolerapatienter efter jordbävningen i Haiti år 2010, vilket ledde till att några kubaner smittades och Kuba hade sitt första utbrott av kolera på över hundra år. Kuba erbjöd även att skicka sjukvårdspersonal efter att orkanen Katrina ödelagt stora delar av New Orleans år 2005, ett erbjudande som den amerikanska regeringen dock avböjde.

USA verkar uppskatta Kubas erbjudande om att skicka sjukvårdspersonal till Sierra Leone, Liberia och Guinea, men den amerikanska regeringen har hittills vägrat att kommentera huruvida de kommer att erbjuda den kubanska sjukvårdspersonalen någon hjälp. Artikeln i New York Times är mycket kritisk till USA:s hållning, och påpekar bland annat att amerikansk militär (USA har 550 soldater på plats i Västafrika) borde förbinda sig att evakuera kubansk sjukvårdspersonal, i händelse att de skulle smittas, och ge dem tillgång till vård i Pentagons sjukvårdscenter i Monrovia. Även Kubas före detta president Fidel Castro uppmanade nyligen i en artikel i kubanska Granma Kuba och USA att – åtminstone tillfälligt – lägga sina ”meningsskiljaktigheter” åt sidan och arbeta tillsammans för att stoppa ebolans framfart. Hittills har USA dock inte visat några tecken på att man kommer att göra detta.

TEXT: lisa forsberg

fib 11

Nato.

En heldag för fred. Det bjöd Tankesmedjan Nynäshamn in till i början av oktober.

En av talarna var Agneta Norberg, vice ordförande för Sveriges fredsråd.

KRIGSTÖRSTIG ALLIANS I FOKUS PÅ HELDAG FÖR FRED

fib 12

ILLUSTRATION: KRISTINA ERIKSSON OCH HANS-MAGNUS MEINCKE

H

ej Agneta, vad pratade du om under fredsdagen?

– Jag inledde med att prata om vårt närmande till Nato.

Det kändes naturligt eftersom Sverige med den avgående regeringen i praktiken har anslutit sig till kärnvapenmakten genom det så kallade värdlandsavtalet. Jag pratade också om att jag hoppas att beslutet kommer att rivas upp av den nytillsatta regeringen, men det är inte helt säkert eftersom det finns grumliga och svamliga Natovänner bland både socialdemokrater och miljöpartister. Den största Natovännen, socialdemoraten Urban Ahlin, blev tack och lov inte utrikesminister eller försvarsminister. Ändå känner jag mig osäker på hur den nya regeringen kommer att handskas med frågan.

Ukrainakrisen, har den bidragit till närmandet för både Sverige och Finland, tror du?

– Sveriges och Finlands närmande till militäralliansen har skett smygande de senaste 20 åren. Jag anser inte att krisen i Ukraina har gjort någon större skillnad. Läser man Mikael Holmströms bok Sveriges hemliga Natoförbindelser står det klart att vi sedan andra världskriget har samarbetat nära militärt med både USA och Nato. På senare år har det blivit mer och mer öppet. Ett viktigt steg i närmandet har varit att upplåta en stor del av norra Sverige till övningar inom ramen för Natoprojektet Partnerskap för fred. I Norrbotten finns exempelvis om-

rådet Neat, North European Aerospace Testrange, som är lika stort som Blekinge.

Israel var där redan 2002 och provade sina drönare innan de skickade dem över Gaza. Det jag är mest oroad över är dock Cold Responses stridsövningar till lands, sjöss och med flyg. Ja, även rymden används. Samtidigt pågår stridsövningar i vattnen utanför Polen, Estland, Lettland

och Litauten där alla Natoländer inklusive USA och partnerskapsländerna Sverige och Finland deltar. Dessa övningar har triggat Ryssland. Jag tycker att det är märkligt att Putin inte reagerar starkare.

Vilka konsekvenser tror du att det här avtalet får?

– Värdlandsavtalet är ett avtal som utgör ett hot mot Ryssland. Landet hotas

nu i öster av de baser som finns i Japan och Sydkorea, där USA genomför stridsövningar riktade mot både Ryssland självt och mot Kina. Samtidigt trängs Ryssland undan av en av USA:s flottor, Sjätte flottan, som är stationerad i Medelhavet och vars fartyg nu går in i Svarta havet. Just Svarta havet är livsviktigt för Ryssland och dess militära anläggningar i Sevastopol. Syrienkriget handlar mycket om att få bort Ryssland eftersom landet har en marinbas i den syriska staden Tartus. Faller Syrien i Natos händer förlorar Ryssland sin enda Medelhavsbas.

Har Sveriges säkerhetspolitik förändrats de senaste åren, skulle du säga?

– Ja, det har den. Sveriges säkerhetspolitik har helt anpassats efter USA:s krav. Det faktum att Zbigniew Brzezinskis son, Mark, är USA:s ambassadör i Sverige borde sända kalla kårar efter ryggen på varje rättänkande människa. Hans bror Ian har haft en hög post i Ukraina. Zbigniew Brzezinski var den som under Jimmy Carters tid som USA:s president lade ut strategierna för hur USA slutligen skulle kunna knäcka Ryssland. Om det handlade de olika färgade revolutionerna: att steg för steg stänga inne Ryssland. Nu är de i Ukraina med Sveriges tysta medgivande. Det är en ohygglig utveckling som har gjort mig oroad, ja, rädd.

Var står Sveriges fredsråd i Natofrågan?

– Sveriges Fredsråd, som är en paraplyorganisation för olika fredsorganisationer, är eniga i frågan om närmandet till Nato. Vi har sänt åtskilliga brev till regeringen där vi har uttryckt vår stora oro inför den krigiska utveckling vi ser.

johanna lundqvist

Agneta Norberg, 77 år, är vice ordförande för Sveriges fredsråd, SFR. På en jordglob har hon markerat många av de platser i världen där USA i dag har militära baser. Den brukar hon ha med sig när hon föreläser. I oktober deltog hon under en heldag för fred i Nynäshamn.

Norskt plan störtade under militärövning SVERIGES FREDSRÅD … … bildades 1946 och är en paraplyorganisation för åtta olika fredsorganisationer i Sverige. Rådet verkar för att samla både organisationer och enskilda aktivister i frågor om fred och nedrustning samt för att sprida information om nedrustning. Frågan om kärnvapen har sedan starten varit central.

Sveriges fredsråd står bakom FN-stadgans våldsförbud. Varje fredag tågar medlemmar ur rådet längs Drottninggatan i Stockholm i protest mot Sveriges närmande till Nato och militäralliansens övningar i bland annat i norra Norden.

COLD RESPONSE ... ... är en serie militärövningar inom Natoprojektet Partnerskap för fred (PfP) i norra Norge. Cold

Response-övningar har hållits i mars 2006, 2007, 2009, 2010, 2012 och 2014. Under 2014 deltog cirka 16 000 soldater från 16 nationer. 1 400 av dem var svenskar. Under övningen 2012 störtade ett norskt Herculesplan nära toppen av Kebnekaise i norra Lappland. Planet var på väg från Evenes i norra Norge till Kiruna flygplats. Besättningen bestod av fem norrmän. Samtliga omkom i olyckan, som tros ha orsakats av bland annat en felaktig flygledning i det svenska luftrummet. Enligt den haverirapport som publicerades drygt ett halvår efter olyckan beordrade flygledare på Kiruna flygplats planet att sänka höjden till en nivå som är lägre än Kebnekaises topp, vilken låg i vägen. Samtidigt kontrollerade inte den norska besättningen att flyghöjden var för låg.

Källa: forsvarsmakten.se fib 13

Upprop.

Vi ska hitta våra

K

ära läsare! Folket i Bild/Kulturfront skapades 1971, för 43 år sedan. Det är få tidskrifter som har funnits med så länge. Ska vi vara noggranna är tidskriften faktiskt äldre än så: dess föregångare Folket i Bild skapades redan 1934, alltså för 80 år sedan. Folket i Bild upphörde 1962 men återuppstod med tillägget Kulturfront bara nio år senare.

Om vi bläddrar tillbaka till Folket i Bilds julnummer 1936 finner vi fyra hjältar, personer som vi då tyckte var värda att hylla lite extra. Det var Johan Sandler – folkbildningsrörelsens pionjär, August Palm – arbetarrörelsens föregångsman, Peter Wieselgren – nykterhetsrörelsens grundare och Karl Andreasson – bonderörelsens förste agitator.

Här intill finner du i gulnade urklipp och illustrationer hur vi valde att porträttera den tidens stora hjältar.

78 ÅR HAR GÅTT sedan Folket i Bilds jul-

nummer 1936 och vi närmar oss snart ett nytt. Därför vill vi påminna om den nya hjälteserie vi drog i gång i förra numret. Där uppmanade vi dig som läser tidningen att skicka in förslag på personer i Sverige som sedan 1914 och fram till i dag har uträttat något stort enligt tidningens tre paroller, till stöd för antiimperialistiska krafter, för yttrande- och tryckfrihet och för en folkets kultur.

I vår nya serie hoppas vi på en rik blandning av kvinnor och män, unga och äldre.

KANSKE KAN VI FINNA de där bortglömda personerna som har gjort nog så viktiga avtryck i historien? Det första porträttet publiceras i nästa nummer som kommer ut den 11 december.

torbjörn wikland

fib 14

ANSVARIG UTGIVARE

egna hjältar

»

Vi hoppas på en rik blandning av kvinnor och män, unga och äldre.

fib 15

Utrikes.

FOLKET I BILD PÅ PLATS I KOBANE I NORRA SYRIEN

Därför blundar omvärlden för kurdernas kamp mot IS Kurder i staden Kobane i norra Syrien vid gränsen till Turkiet har i flera veckor gjort motstånd mot den fundamentalistiska rörelsen Islamiska staten, IS. Detta medan den turkiska armén har hindrat frivilliga från att slåss mot fundamentalisterna. Folket i Bilds reporter Joakim Medin har besökt Kobane och funnit svaret på varför omvärlden vänder kurderna ryggen.

TEXT joakim medin och ruveyda tunç FOTO joakim medin

G

ranatnedslagen ekar över stadens utkanter när vi rullar fram genom kvarteren. I dag är en vanlig måndag, men trottoarerna är nästan tomma. Folk håller sig för det mesta inomhus tillsammans med sina familjer, och endast ett falafelstånd håller öppet på en annars livlig kommersgata.

Bara strax utanför staden, förbi grönsaksodlingar, en antik tempelkulle och skyttevärn av sandsäckar, ligger fronten. Från en liten samling hus spanar där uniformerade lokalbor i Folkets förvarsenheter, YPG. På andra sidan ett fält ser vi fordon i rörelse i byn Ali Shar. Fundamentaliststyrkorna i IS kontrollerar den södra delen av byn och skjuter med tungt artilleri därifrån mot Kobanes radiomast och andra strategiska mål. Men de är dåliga skyttar. Granaterna slår ofta ner i bostadsområden, med många skadade och döda som följd.

En och en springer vi mellan husen och hör oss för om situationen.

De flesta soldaterna är mycket unga.

En majoritet av dem är också kvinnor som har anslutit sig till de separata YPJ, Kvinnornas försvarsenheter i Kobane.

Vid en husknut sitter Serheldan, fib 16

inte ens 20 år, och spänner fast en ny rem vid sin kalasjhnikov. Hon förklarar att hon inte har något annat att strida med mot de tunga vapen som inkräktarna har.

– Men i natt ska vi ändå försöka driva ut dem från Ali Shar, säger hon.

På en bakgård pekar Berxwedan, också han runt 20, mot en sluttning i sydost. Tidigt på morgonen den 27 september såg han i sin kikare hur de första amerikanska bomberna slog ner där, på mark som ingår i kantonen.

– IS kom i två stridsvagnar och en Humvee. De träffades och förstördes av ett jetplan.

DET VAR STARTSKOTTET

på den amerikanska inblandningen i belägringen av Kobane, som efteråt har lett till betydligt fler bombardemang. Vid åtminstone detta första tillfälle har USA:s flygvapen också förstört en av sina egna, amerikansktillverkade Humvees. Sådana fordon och många amerikanska vapen har hamnat i händerna på IS, efter att rörelsen erövrat städer och militärbaser från den irakiska regeringsarmén.

Skeptiker har haft en knivig

Byborna i Alizer spanar mot den turkisk-syriska gränsen och styrkorna från IS några kilometer bort.

Detta har hänt När det här skrivs har den fundamentalistiska rörelsen Islamiska staten, IS, tagit kontroll över en dryg tredjedel av Kobane, som är en av tre kurdiska kantoner i norra Syrien, på gränsen mot Turkiet. Striderna har tvingat cirka 200 000 kurder på flykt till Turkiet.

I Kobane har partiet PYD ett stort inflytande. PYD och Kobanes försvarsstyrkor YPG har starka band till PKK-gerillan,

som har slagits för kurdiskt självstyre av varierande grad inne i Turkiet i mer än 30 år. Även om Turkiets nuvarande president Recep Tayyip Erdogan har gjort mer för kurdernas rättigheter än tidigare presidenter finns ett stort misstroende mot PKK. Ett syriskt-kurdiskt självstyre i allians med PKK skrämmer Erdogan, och kan tänkas inspirera nya farliga ambitioner hos kurderna i Tur-

kiet. Erdogan kräver samtidigt att målet för en insats i Syrien inte ska begränsas till IS, utan också omfatta störtandet av president Bashar al-Assad. Turkiet har därför ställt en del krav för att ansluta sig till USA:s insats, som just nu består av flygbombningar mot IS i Syrien och Irak, bland annat en flygförbudszon och stöd till moderata rebeller som slåss mot al-Assad.

>

fib 17

UTRIKES

Asia Abdallah i Kobanes administration har bönfallit omvärlden om hjälp, men bara till liten nytta.

Även Kobanes kvinnor strider vid fronterna mot fundamentalisterna från IS.

»

Kurderna har visat sig utgöra det största motståndet mot IS, och om en koalition nu insisterar på att slåss mot dem borde de hjälpa oss. Det viktigaste vi behöver är helt enkelt vapen. situation att förhålla sig till. Ska man vara tacksam för den amerikanska militära insatsen mot IS? Eller bara se den som en cynisk bricka i supermaktens politiska spel och framtida intressen?

TILLBAKA I KOBANES stadskärna säger

Asia Abdallah, en av de två ordföranden för vänsterpartiet PYD som ingår i administrationen, att Kobane oavsett vilken uppfattning man ansluter sig till, sitter i en extremt trängd situation. Fundamentalisterna har redan attackerat området i långt över ett år utan att omvärlden kommit till hjälp. Någon hjälp har inte heller kommit från president Bashar al-Assad, som kurderna redan skyr efter decennier fib 18

av statligt förtryck och rasism. Efter att IS vapenförstärkningar nu kraftigt pressat tillbaka fronterna har Kobanes befolkning på allvar fruktat ett folkmord.

– Det är därför vi vädjat till det internationella samfundet om stöd. Kurderna har visat sig utgöra det största motståndet mot IS, och om en koalition nu insisterar på att slåss mot dem borde de hjälpa oss.

Det viktigaste vi behöver är helt enkelt vapen.

Men hjälpen till den belägrade staden har varit otillräcklig. Några kända vapenleveranser har inte kommit. Och även om amerikanska stridsflygplan till sist har dykt upp, och folk är tacksamma för detta, har bombardemangen varit alltför

sporadiska och svaga för att stoppa IS avancemang. Varför?

På andra sidan stängslen, i Turkiet, har folk snabbt kunnat ge en förklaring.

De senaste veckorna har många tusen människor samlats vid gränsen för att protestera mot hur den turkiska armén passivt ser på när Islamiska staten omringar Kobane. Samma armé vägrar dessutom att släppa fram frivilliga som vill kämpa mot fundamentalisterna. Och de protesterande anser att både detta och stormakternas otillräckliga stöd hänger ihop med de politiska idéer som Kobane har försökt förverkliga.

– Vad som har skett där är en revolution, för både kurder, assyrier och araber.

En modern demokrati har skapats med plats för alla färger, etniciteter, muslimer och kristna, där alla är bröder och systrar, säger Abraham som har befunnit sig på den turkiska sidan av gränsen i en vecka.

Han talar om de omfattande, progressiva förändringar som har ägt rum i Kobane och två andra kurdiska områden i norra Syrien sedan 2012. Invånarna har varken gått i krig mot eller allierat sig med president Assad, utan valt en tredje väg. De tog själva över samhällsmakten och deklarerade sig som självstyrande kantoner, i förbund under namnet Rojava. Regimens underrättelsetjänster har körts på porten och invånarna har för första gången getts kulturella rättigheter. Kurder får tala sitt språk, fira sitt nyår. I kantonernas parlament och samhällsorgan delas makten också lika mellan alla etnisk-religiösa grupper, i enlighet med Rojavas gemensamma konstitution. Tanken är att låta dessa multikulturella samarbeten bli en demokratisk modell för ett framtida Syrien, men också att spränga dagens nationsgränser, som ritade av västeuropeiska kolonialmakter, och som inte anses ha varit en bra lösning för det etniska lapptäcket Mellanöstern.

– Det här är en stor chans för samtliga folk som bor i Kurdistan. Själv är jag kristen assyrier. Men starkare krafter är rädda för detta system, som vi tycker är det mänskliga idealet. De vill rasera det, säger Abraham.

INGEN HAR FÖRSÖKT mörka att en stor ideologisk inspiration är hämtad från PKK-gerillans visioner och dess fängslade ledare Abdullah ”Apo” Öcalans filosofi.

Men PKK:s flera decennier långa, väpnade kamp mot den turkiska staten för demokratiska rättigheter åt kurder har lett till terrorstämpling i stället för uppbackning från både USA och EU. Många kritiker anser att det är just denna ideologiska koppling som stoppar västvärldens fulla stöd till Kobanes kamp mot halshuggarna. Andra tror att det också är den sociala revolutionen i sig som är för farlig. Det spelar ingen roll att Rojava erbjuder en långt mer demokratisk samarbetspartner mot IS än vad diktaturen i Damaskus gör. Att Kobane är en förverk-

ligad dröm för kurder, efter hundra år av diskriminering och tvångsassimilering i de nya stater som karvades fram ur det ottomanska imperiet. Mellanöstern är lättare att kontrollera i stora enheter, med splittrade i stället för enade befolkningar.

Den internationella koalitionen med Vita huset i spetsen har inte velat erkänna Rojavakantonernas roll i kampen mot IS. VI TAR OSS VIDARE in i det artificiella

gränslandet mellan Kobane och dess turkiska tvillingstad Suruc. En lång och stenig väg leder fram till byn Alizer.

– Biji, biji, YPG! Där, i en sandstorm, hörs kantonens motståndssång sjungas. Hundratals har slagit läger i byn. Dess skolbyggnad används både för toalettbehov, till vila och matlagning. Vakter står utplacerade och följer dygnet runt IS rörelser två till tre kilometer bort. Här finns en stor solidaritetskänsla bland godhjärtade människor, men på en plats där maktlöshet och förtvivlan också ligger i luften. Men folk stannar kvar. Vad som sker mot Rojava sliter upp sår i deras hjärtan och frågan måste också ställas: varför är det särskilt så många kvinnor på plats här?

Därför att de både motsätter sig massakrerna som IS begår mot kvinnors kroppar och tankar, och för att de ser Rojava som ett nytt hopp för sina liv. Kantonerna har särskilt understrukit kvinnors deltagande i de politiska förändringarna.

Varje samhällsorgan måste ha ett delat ledarskap med en kvinna och en man, parlamenten ska ha minst 40 procent ledamöter av vardera könet. Unga kvinnor utgör också en stor del av Kobanes försvarsstyrkor.

»

Men de ger sig ändå inte av. De kommer att strida till slutet. IS kan aldrig bryta motståndet hos mina gerilladöttrar.

GULISTAN, EN MEDELÅLDERS kvinna,

kommer fram för att hälsa. Hon talar sitt modersmål kurmanci och berättar att hon har fem döttrar, två av dem är soldater i YPJ hemma i Kobane. De har knappt något kvar att strida med i den belägrade staden. Turkiet tillåter heller inga förstärkningar att komma in. Ceken Hevalan Gediya! Kamraterna har inte några vapen!

– Men de ger sig ändå inte av. De kommer att strida till slutet. IS kan aldrig bryta motståndet hos mina gerilladöttrar. ■ ■

Serheldan är förlagd bara två kilometer från IS, men har inget annat än sin kalasjhnikov mot fundamentalisternas pansrar. fib 19

Utrikes.

Blodig jakt på det svarta guldet

Norska oljefonden investerar i företag kopplade till vapenindustrin En gång i tiden en marin- och fiskenation och i dag ett land med världens största investeringsfond för olja. Skribenten Pål Steigan tecknar berättelsen om hur Norge i sin jakt på det svarta guldet gick från att vara ett litet välfärdssamhälle i norr till att öppet delta i internationella krig.

TEXT pål steigan ÖVERSÄTTNING: hans o sjöström ILLUSTRATION kristina eriksson och hans-magnus meincke

fib 20

L

äget i världen i dag är utomordentligt farligt. Oljeproduktionen har stagnerat.

Trots en extrem rovdrift klarar kapitalet inte av att åstadkomma en tillräcklig profit för sina behov. De pågående krigen i Irak, Syrien och Ukraina handlar i grund och botten om olja och gas. Kampen om energi, mat och vatten hårdnar och faran för ett nytt storkrig i Europa blir allt större. Borgerligheten i Norge och Sverige verkar vara beredd att lägga bränsle på det bålet, samtidigt som de krafter som kämpar mot krig är tragiskt illa organiserade. Vi står alltså inför gigantiska uppgifter.

En gång i tiden var Norge en mycket liten och obetydlig imperialistmakt – betydligt svagare än exempelvis Sverige. Däremot var Norge en av världens största sjöfartsnationer och vår viktigaste uppgift i det imperialistiska systemet var att transportera varor på världshaven. Norska fartyg transporterade olja till apartheidregimen i Sydafrika och till de amerikanska trupperna i Sydostasien. Den uppgiften var nog så viktig men den betydde ändå att Norge spelade en biroll. Sverige däremot, med sina långa och starka industritraditioner, sitt stål, sin bilindustri och flygindustri, spelade i en högre division och var mycket starkare.

1970 HÄNDE en hel del både i vårt eget område och

ute i världen som gjorde att den bilden förändrades. Det som hände på det internationella planet var att det valutasystem med dollarn som bas som grundlades i Bretton Woods 1944 åkte på sin första ordentliga smäll. Alla världens valutor hade varit knutna till dollarn genom fasta växelkurser medan dollarn var knuten till guld. Ett ounce guld, cirka 30 gram, hade ett fast pris på 35 dollar.

Men det stora amerikanska underskottet, som inte minst berodde på de stora och snabbt ökande kostnaderna för kriget i Vietnam, gjorde att USA miste sin förmåga att försvara den ordningen.

Därför genomförde president Nixon en ensidig revision av Bretton Woods-systemet genom att överge dollarns knytning till guld.

De andra valutorna hade ju en indirekt knytning till guld på grund av sina fasta växelkurser i förhållande till dollarn. Strax därpå, 1973, drabbades världen av oljekris, när de arabiska oljestaterna höjde priset på olja och införde oljebojkott mot de länder som hade stött Israel i oktoberkriget samma år. På mindre än ett år fyrdubblades oljepriset. I USA hade oljeproduktionen passerat sin högsta nivå 1970 och därför var landet i allt högre grad beroende av importerad olja.

Sedan dess har det USA-dominerade ekonomiska systemet befunnit sig i en permanent kris och denna har till stor del handlat om energi och profit.

För Norges del var situationen i det närmaste den diametralt motsatta. Det första fyndet av utvinningsbar olja i den norska sektorn av Nordsjön gjordes 1969. Produktionen av norsk råolja inleddes 1970 och från 1975 blev Norge självförsörjande med olja. Det gjorde att Norge och den norska kapitalismen kom att slå in på en helt annan kurs än övriga utvecklade kapitalistiska länder. Norska varv slutade efter hand att bygga fartyg och övergick till att bygga oljeplattformar. Tyngdpunkten i den norska ekonomin förflyttades till olje- och gasproduktion och hela den serviceapparat som krävs för att hålla den produktionen i gång. De norska förhandlare som deltog i förhandlingarna om uppdelningen av Nordsjön var smarta och hade dessutom tur. Norge fick till slut en väldig sockel i Nordsjön och Norska havet som skulle lägga grunden för det norska oljeäventyret. För utländska oljejättar infördes ett skattesystem som gjorde att norska staten och det statliga norska oljebolaget Statoil tjänade allra mest av alla.

OLJAN ÄR, som redan Lenin påpekade, den främ-

sta strategiska råvaran. Hela det ekonomiska system som vi känner till bygger på olja. Oljan är inte bara förutsättningen för vårt nuvarande transportsystem utan för alla delar av samhället. Vårt nuvarande jordbruk, den globaliserade handeln, gruvindustrin, dataindustrin, internet – alltsammans är i grund och botten starkt beroende av oljan. De som kontrollerar produktionen av olja har därför en nyckelroll i världsekonomin.

Medan andra industriländer stagnerade kunde den norska kapitalismen expandera. Statoil växte och blev en av världens oljegiganter. Detta bolag, som bildades för att skydda norska intressen i den inhemska olje- och gasutvinningen, ombildades utan politisk debatt under ledning av socialdemokratin till ett multinationellt företag med uppgift att ta hem största möjliga profit genom olje- och gasutvinning över hela jordklotet. Statoil blev ett företag som spelade i samma division som BP, Exxon, Chevron och de andra jättarna. Norge blev en oljeproducent som en tid kunde mäta sig med oljeproducenter som Saudiarabien, Iran Ryssland och några andra.

ÅR 2004 STOD socialdemokraten Jens Stoltenberg vid kusten av Kaspiska havet, blickade ut över oljefälten i Baku och sa:

>

fib 21

UTRIKES – Konstigt att tänka sig att norska pensioner i framtiden ska finansieras härifrån.

Imperialistisk utsugning av andra länders naturresurser hade omärkligt blivit en del av den norska socialdemokratins strategi.

Listiga socialdemokrater hade 1990 inrättat något som kallades Statens petroleumsfond, vilken sedan 2006 heter Statens pensjonsfond – utland. Denna fond tillfördes varje år nettovinsten från Norges oljeverksamhet plus avkastningen av dess förmögenhet. Det nuvarande namnet är ett lysande exempel på nyspråk i bästa George Orwell-stil. Fonden kommer aldrig att användas till att finansiera några norska pensioner. Däremot har den blivit världens största fristående investeringsfond. Den uppgick i augusti 2014 till 5 500 miljarder norska kronor eller nästan 900 miljarder dollar. Den är större än Qatars fond och de två kinesiska fonderna och den har integrerats i världens främsta finanselit. Den investerar i fib 22

palmolja och modernt slavarbete. Den får inte investera i amerikansk vapenindustri – utan investerar i stället i företag som investerar i den amerikanska vapenindustrin. Det finns till exempel en amerikansk investeringsfond som förvaltar värden för 4 000 miljarder dollar. Den heter Blackrock och tillhör de största ägarna av allt som ingår i den amerikanska storfinansen, från JP Morgan till Coca-Cola och allt som finns däremellan. Norges bank och Oljefonden äger tillsammans 12,8 procent av Blackrock och är därmed den fondens näst största ägare. Och Blackrock är till exempel den näst största ägaren i vapenproducenten Northrop Grumman.

DETTA GÖR ATT den norska kapitalismen har

blivit imperialistisk på ett helt annat sätt än före 1970. Glömt är 1960-talets socialdemokratiska Välfärdsnorge. I stället framträder ett Norge som bedriver imperialistisk utsugning

»

I stället framträder ett Norge som bedriver imperialistisk utsugning över hela planeten och som är fullständigt integrerat i den yppersta eliten av rovgirigt finanskapital.

över hela planeten och som är fullständigt integrerat i den yppersta eliten av rovgirigt finanskapital.

Parallellt med detta har den norska försvarspolitiken och militärstrategin helt lagts om. Doktrinen går inte längre ut på att försvara Norge. Dagens norska ”försvar” är totalt oförmöget att försvara landet. Däremot är det specialutformat för att delta i aggressiva imperialistiska krig i utlandet, som i Afghanistan och på det sätt som uppvisades i Libyen. I mars 2011 drev den norska ”rödgröna” regeringen igenom beslutet om att bomba Libyen sönder och samman. Norskt jaktflyg tillhörde förtruppen i detta folkrättsvidriga krig. Och som tack för hjälpen blir nu den dåvarande statsministerns Jens Stoltenberg ny generalsekreterare i Nato. Norge är det land i världen som ska lägga mest pengar på inköp av det amerikanska stridsflygplanet F35, Joint Strike Fighter. Och därigenom förbinder

vi oss, enligt vår nuvarande försvarsminister, att gå i främsta ledet för liknande insatser som den i Libyen också i framtiden. Norge ligger på sjätte plats för militärutgifter per invånare, bara slaget av USA, Israel, Singapore, Saudiarabien och Kuwait. Och detta trots att ingen anser att våra grannar hotar oss. Men så är det inte heller Norge som ska försvaras utan det norska kapitalets roll i den USA-dominerade globala imperialismen.

BÅDA MINA FÖRÄLDRAR deltog i befrielsekam-

pen mot den tyska ockupationen under andra världskriget. Farsan satt två år i tysk fångenskap på grund av illegal propaganda mot ockupationen medan morsan var kurir åt motståndsrörelsen och bland annat hjälpte människor att fly till Sverige. Så mycket kan jag säga att det var ett fritt och demokratiskt Norge de kämpade för, inte ett imperialistiskt och krigiskt. ■ ■ fib 23

FOTO: EVA WERNLID

Reportage.

Volontärerna spelar viktig roll när myndigheterna brister i ansvar

Branden – en glödhet utmaning

fib 24

I somras rasade den värsta branden i Sverige i modern tid. Nästan 14 000 hektar skog i Norberg, Fagersta, Surahammars och Sala kommun i Västmanland förstördes. I det här reportaget, som är en del av Folket i Bild/Kulturfronts serie där Nils Holgersson från sin gås blickar ner över det nya Sverige, har vi träffat Andreas Weiborn. Han är representant för de frivilliga resursgrupperna, FRG, i Västerås. När myndigheterna kritiserades hårt för sin bristande organisation klev Andreas och andra frivilliga fram och blev avgörande i hjälparbetet.

TEXT magnus zackariasson

>

fib 25

REPORTAGE

B

randen sägs ha börjat som några gnistor från en skogsmaskin och snart rusade elden genom Västmanlands skogar, i trädtoppar, över ängar, under marken, med fräsande flammor och rök upp i himlen. Djur och invånare flydde men några människor sökte sig också till branden för att stoppa den: brandmän, poliser, läkare, politiker, tjänstemän, sjuksköterskor och många andra, inklusive de frivilliga.

Andreas Weiborn satt i ledningsstaben och representerade de frivilliga resursgrupperna, FRG, i Västerås. Cirka 300 FRG:are från 25 kommuner var engagerade i branden och enligt Andreas blev den ett genomslag och en milstolpe för hur frivilliga används i krishantering i Sverige. Andra har varit mindre positiva. Stridspiloten och majoren Carl Bergqvist skriver till exempel i sin blogg Wiseman’s Wisdoms om frivilliga ”som en styrka där staten har abdikerat”.

ANDREAS LARMADES till Vallby brandstation den

3 augusti, tillsammans med de andra från FRG i Västerås. Alla hade avbokat jobb, semestrar och familjeliv, men noterade lite förvånat att deras ankomst möttes av … ointresse. Åtminstone ville ingen veta av deras hjälp och få verkade känna till vilka de var i sina blå och gröna västar. Medan medierna rapporterade om dramat i skogarna hängde FRG:arna uttråkade i några stolar längs en stilla landsväg.

Det här var FRG Västerås första skarpa insats sedan starten för fyra år sedan och något de hade utbildats för. De ville bidra, på riktigt, och för Andreas som ledare var tristessen inget litet problem. Frivilliga deltar av just fri vilja och om någon tröttnar och går hem finns inget Andreas kan göra.

Frivilliga resursgrupper består av civila och skapades av staten, som anlitade Svenska civil-

Om branden i Västmanland Skogsbranden i Västmanland 2014 bröt ut 31 juli 2014 på ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammars kommun, nära gränsen till Sala kommun i Västmanland. Det är den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet och kanske betydligt längre än så med 13 800 hektar drabbad skog och ungefär 25 nedbrunna eller brandskadade byggnader. Branden krävde ett dödsoffer.

Under insatsen väcktes kritik mot flera myndigheter, däribland länsstyrelsen för bristande information. Därför tillsatte den tidigare alliansregeringen en utredning i mitten av augusti där bland annat de olika myndigheternas samarbete ska granskas.

Källor: lansstyrelsen.se och artikeln ”MSB-chefen svarar på kritiken ...” ur Dagens Nyheter den 7 augusti 2014

fib 26

försvarsförbundet för att organisera, utbilda och kvalitetssäkra grupperna. Idén var att ge kommunerna tillgång till extra personal när ordinarie resurser inte räcker till. Hittills har 131 av 250 kommuner huggit på erbjudandet om billig personal genom att skriva kontrakt med sin lokala FRGgrupp. Statens fokus på frivilliga har för övrigt ökat samtidigt som Sveriges skattetryck minskat, från 46,6 procent till 42,9 procent av BNP, 2005 till 2013.

FRAMÅT SÖNDAGSKVÄLLEN den 3 augusti fick

FRG sitt första uppdrag till slut. De skulle köra ut mat och dryck till räddningspersonalen. Under hela insatsen blev detta en av gruppens viktigaste uppgifter. Vanligtvis serverade man uppåt trehundra portioner lunch och middag.

Ofta ringde man restauranger på måfå för att fråga om de ville bidra och när de nappade åkte man dit för att hämta maten. Man bad också om andra slags gåvor från privatpersoner och fick in allt från skalad potatis till kalsonger, rejäla strumpor, arbetshandskar, skavsårsplåster, myggmedel, stövlar, regnkläder och sovsäckar. Det fascinerade Andreas att människor var så generösa, men försvarsbloggaren Carl Bergqvist är kritisk: ”Att den statliga logistiken och försörjningsberedskapen i händelse av kris ska bygga på donationer av privatpersoner kan inte kategoriseras som annat än ett fiasko”.

UNDER MÅNDAGEN vällde branden fram genom

skogarna som i ursinne. Lågorna jagade männi­ skor och helikoptrarna flög fram och tillbaka för att rädda dem som hade blivit omringade.

På Vallby brandstation var det lugnare. Andraes kollade Facebook, Vestmanlands Läns Tidning och de stora mediesajterna och såg hur samhälle efter samhälle evakuerades.

Nästa dag tog staten över ansvaret för brandbekämpningen via länsstyrelsen. Det var inte olagligt men emot grundprinciperna för svensk krishantering. När någonting riktigt hemskt händer i Sverige ska medborgare och organisationer framför allt agera … som vanligt. Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden gör det nämligen också i kris (ansvarsprincipen), varje verksamhet ska fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden (likhetsprincipen) och krisen ska hanteras där den inträffar av dem som är närmast berörda och ansvariga (närhetsprincipen).

Men branden i Västmanland klassificerades

FOTO: ELIN IVEMO

Under brandens fjärde dag kallades Frivilliga resursgruppen (FRG) Västerås in för att stötta räddningsarbetarna.

Många slöt upp snabbt efter att ha avbrutit sina semestrar eller tagit ledigt från jobbet. Andreas Weiborn var ledare. ”Branden blev en milstolpe för hur civila kan användas i svensk krishantering”, berättar han.

som en extraordinär händelse, enligt lag 2006:544, eftersom den avvek från det normala och störde viktiga samhällsfunktioner samt krävde skyndsamma insatser. Det var kris, på allvar, liksom det var när stormen Gudrun rasade, tsunamin i Thailand inträffade och utrikesminister Anna Lindh mördades.

Mycket kan gå snett i samhället, men mer specifikt finns det 27 möjliga kriser i Sverige, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Den ansvarar för samhällets förmåga att förebygga och hantera kriser och analyserar bland annat krisscenarion utifrån sannolikhet och konsekvenser. Till exempel har en skolskjutning hög sannolikhet och medelstora konsekvenser medan en brand i ett kryssningsfartyg har låg sannolikhet och mycket stora konsekvenser. Skogsbränder är egentligen ingen stor sak, tvärtom. Det brinner tretill fyratusen gånger per år i skog och mark och det är för sällan, enligt Världsnaturfonden, som anser

att det var bättre förr när brandbekämpningen var sämre. Växter och djur behöver nämligen en brand då och då. Det finns till exempel tallar som inte kan gro i obrunnen mark, där det dessutom samlas ris och död materia som ökar risken för alltför stora bränder när det väl tar fyr.

TISDAG, ONSDAG OCH TORSDAG försvann som

i ett kaos för Andreas. FRG-grupperna körde dygnet runt, i skift. De hämtade och körde ut mat, tog emot spontanfrivilliga, städade toaletter, skrev protokoll vid stabsmöten, bemannade gåvolager, upprättade informationscentraler, administrerade evakueringslistor, letade evakueringsmöjligheter, agerade fordonsförare, passade dörrar, kontrollerade behörigheter i byggnader, fixade fika.

Adrenalinet pumpade och ingen sov särskilt mycket. Andreas försökte påminna folk om att äta och dricka, men stämningen var stressad. Bristen på erfarenhet och kunskap kändes. De kurser man

150 FRG-medlemmar,

minst, från Västerås,

Södermanland, Örebro,

Dalarna och flera Stock-

holmskommuner var på plats och hjälpte till vid brandinsatsen.

fib 27

>

REPORTAGE

300 miljoner kronor gav den tidigare regeringen till

de fyra kommuner som drabbats av skogsbranden i Västmanland.

250 miljoner kronor

gick till Myndigheten

för samhällsskydd och beredskap, MSB, som i sin tur ersatte kom-

munerna för de direkta räddningsinsatserna.

50 miljoner gick direkt till kommunerna för insatser som exem-

pelvis vaktstyrkor för

att säkra att ingen tog sig in på det farliga området. fib 28

gått i första hjälpen, hjärt- och lungräddning och kriskommunikation var inte nog.

Andreas insåg att han måste göra någonting och kallade till ett möte med FRG Västerås. Han föreslog att insatsen skulle organiseras i fyra ansvarsområden: godsmottagning, leverantörskontakter, matutkörning och administration av de fordon som användes. Dessutom ville han att gruppen skulle köra avstämningsmöten två gånger per dag.

Det gick bra. De frivilliga ville gärna strukturera sig och därefter fungerade gruppen bättre.

Men det fanns fortfarande friktion i samarbetet med andra organisationer. Ibland fick FRG fel kartkoordinater för matutkörningen och då tvingades man dumpa maten i skogen där man hoppades att brandmännen skulle hitta den. Någon gång blev det också tydligt att FRG:s och militärens kulturer inte matchade varandra perfekt. Andreas ville inte ”peka med hela handen” utan hellre fråga ”Kan du göra det här? Funkar det?” De grönklädda styrde hellre arbetet på annat sätt.

Samarbetet mellan olika organisationer har kritiserats av exempelvis Jan G Andersson på Östra Småland och Nyheterna. ”… det har verkat desorganiserat och rätt förvirrat. Den ene har inte vetat vad den andre gör.

En grupp frivilliga som hjälpte till vid en skyddsbränning, vilket är en metod att hejda brandens utbredning, blev vattenbombade av en helikopter och deras skyddseld släcktes.”, skriver han.

VÄNDNINGEN KOM NÄR FRG bjöds in till led-

ningsstaben av Lars-Göran Uddholm, räddningsledaren, eller ”Jesus” som han kallats av kommunordföranden i Norberg. Plötsligt var FRG med på samma villkor som polisen, länsstyrelsen, militären och de andra höjdarna – Andreas i sin blågröna väst, de andra i sina uniformer.

Uddholm behövde för övrigt inte bry sig nämnvärt om det där med frivillighet. Vid överhängande fara kan en räddningsledare beordra vem som helst till vad som helst, åtminstone ska myndigheter, företag och medborgare mellan 18 och 65 år göra vad deras kunskap, hälsa och kroppskrafter tillåter. Räddningsledaren kan också beordra inbrytning i fastigheter och trädgårdar eller riva och spränga hus.

Söndagen den 17 augusti ansågs faran över och FRG:arna kunde hålla en avslutningsceremoni.

Den avslutades med att Andreas räckte över en blågrön väst till Lars-Göran Uddholm. ”Utan FRG … så hade den här insatsen inte varit möjlig att genomföra på det sätt som gjordes,”

sa Lars Göran Uddholm senare vid ett seminarium på Folk och försvar där han även kommenterade debatten om frivilliga som pågått i flera medier: ”Jag kan bli lite trött, och nästintill irriterad, när det i medierna framställs som om de gör något fult … jag tycker det är väl kanske det mest positiva i hela den här insatsen, det är att människor ställer upp, att samhället liksom verkligen kommer till stöd, för både drabbade och för insatsen.”

Uppskattning är viktigt för de frivilliga och det räcker långt att en brandman tackar för en macka, enligt Andreas. Då känner han att han gör skillnad, att det är meningsfullt. Då är han rentav lycklig, mitt i tragedin. Och det är kanske inte så konstigt. I boken Verklig lycka skriver forskaren Martin Seligman att människan blir lyckligare av att vara snäll än av att ha roligt.

Men alla har alltså inte varit positiva till hur viktiga de frivilliga blev för krishanteringen. ”Frågan man kan ställa sig är var tog det statliga ansvaret vägen? Var är krisberedskapen? Varför ska privatpersoner behöva samla in strumpor, kläder, mat, vatten, madrasser, strålkastare, whiteboardtavlor med mera till de insatta som arbetar med skogsbranden så att de kan lösa sin uppgift?” skriver Carl Bergqvist på Wiseman’s Wisdom. ”Det vilar en anda av gammal unken välgörenhet över aktionen när det skänks allt från mat och dryck till motorsågar till räddningsmanskapet.” skriver Jan G Andersson i Östra Småland och Nyheter.

I en studie från Umeås universitet konstateras också att frivilligheten är sårbar. Mirja Gångare har undersökt FRG i två kommuner och skriver att utbildningar har ställts in och att nyrekrytering krävts på grund av lågt intresse. I en av kommunerna förväntades dessutom bara 30 procent av medlemmarna ställa upp vid eventuellt larm.

ANDREAS WEIBORN VILL inte lägga sig i den poli-

tiska debatten, även om han är aktiv moderat. Enligt honom är de frivilliga en viktig del av det så kallade civila samhället som kompletterar de privata och offentliga sfärerna. Som inspiration har han bland annat läst Demokratiutredningen från 2000. Där skriver historikern Lars Trägårdh om hur det civila samhället aktiverades som begrepp i debatten under 1980-talet. Begreppet lanserades ”av Timbro närstående skribenter och kritiserades av bland andra Göran Greider för att ingå i högerns attack mot den offentliga sektorn, medan andra inom vänstern såg det som en ny folkrörelse. Inte ens på högersidan var begreppet självklart. Det har

FOTO: ANNA FRIDEN

Brandflyg: Fyra vattenbombplan från Italien och Frankrike hyrdes in och användes i bekämpningen av branden. Planen tog mellan 3,5 och 5,5 kubikmeter vatten i taget och släppte cirka 24 ton över lågorna var tredje minut.

använts av både nyliberaler och av socialkonservativa, som längtat efter ett ”mänskligare” samhälle.

Utanför Sverige har begreppet dessutom använts av såväl vänsterintellektuella som den tyska sociologen Jürgen Habermas samt frihetsrörelser i både Östeuropa och Sydamerika.

Uppenbarligen kan frivillighet och det civila samhället användas i olika syften. I varje fall har ingen vunnit kampen om orden, än. ■ ■ FOTNOT: Du har nu läst en berättelse som ingår i en satsning på Sverigereportage där Folket i Bild/Kulturfront sänder ut Nils Holgersson för att blicka ner över det nya Sverige. Vad är sig likt och vad skiljer sig sedan Selma Lagerlöf gjorde samma sak för över hundra år sedan? Gemensamt för dessa Sverigereportage är att de bekostas av tidningens reportagefond. Vill du höra fler röster i framtida nummer av Folket i Bild/ Kulturfront? Hjälp oss då med ett bidrag. Då kan vi betala de journalister, fotografer och illustratörer som lägger ner en stor del av sin tid och gör det möjligt för oss att publicera både granskande, jobbiga och goda reportage. Med ett bidrag kan vi helt enkelt låta Nils fortsätta sin färd. Ett litet tag till.

Plusgiro 65 77 50-6.

Johanna Lundqvist REDAKTÖR

Från stat till kommun Civilförsvarsförbundet är en ideell frivilligorganisation med uppgift att informera och utbilda allmänheten i hur man klarar olika krissituationer, till exempel nödsituationer utomhus, längre elavbrott, förorenat dricksvatten eller en längre tids isolering. Civilförsvaret löd vid grundandet 1937 under staten, men är i dag förlagt till kommunerna. 1986 beslutade exempelvis riksdagen att ansvaret för hemskydd skulle föras över på kommunerna och Civilförsvarsförbundet fick i uppdrag att rekrytera och utbilda 30 000 hemskyddsombud, allt på frivillig basis.

Källa: ne.se

Hälften av kommunerna har avtal med FRG Frivilliga resursgrupper, FRG, är en enhet som på kommunal nivå hjälper till vid frivilliginsatser. FRG organiseras av Civilförsvarsförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. De frivilliga resursgrupperna har vuxit fram sedan det statliga civilförsvaret avvecklades för ett tjugotal år sedan och har avtal med respektive kommun. I dag har cirka hälften av landets kommuner sådana här grupper och på MSB arbetar man för att de ska bli fler. FRG har till uppgift att finnas till hands när samhällets ordinarie resurser behöver förstärkas i utsatta lägen, till exempel vid en större olycka, kris eller naturkatastrof. En frivillig resursgrupp kallas in på begäran av kommunledningen när något extraordinärt inträffar, för att till exempel hjälpa till med evakueringar, information och administration. fib 29

Utrikes.

Ryssland öppnar för ökad handel med Latinamerika

Så slår Europas sanktioner tillbaka Att skjuta sig själv i foten. Så sammanfattar Viktor Orbán, Ungerns premiärminister, effekterna av västs sanktioner mot Ryssland. Ungern är ett av de EU-länder som har omfattande handelsutbyten med Ryssland. Nu spås sanktionspolitiken bli kostsam för EU i takt med att Ryssland blickar mot nya handelspartners.

R

TEXT christer lundgren FOTO wikimedia commons

yssland anklagas för annektering av Krim och för destabilisering av Ukraina genom stöd åt utbrytarrepublikerna i Donetsk­ området. Ryssland tillbakavisar anklagel­ serna och menar sig arbeta för en fredlig diploma­ tisk lösning i Ukraina. Men tonen från USA och ledande politiker inom EU är oförsonlig: i mars i år infördes de första reseförbuden och frysningarna av tillgångar mot ryska och ukrainska myndig­ hetspersoner. Sedan dess har EU infört sanktioner i ytterligare åtta omgångar, sju riktade mot Ryss­ land och två mot Ukrainas sedan tidigare lagligt valda ledning och ledare för de ukrainska utbry­ tarrepublikerna. USA har antagit sex omgångar av antiryska sanktioner.

I början av september utestängdes fem ryska banker från EU:s kapitalmarknad, och tjänster inom djuphavsoljeborrning och krigsmateriel­ industrin stoppades. Ett antal ryska politiker, af­ färsmän och företag har fått se sina tillgångar frys­ ta i EU, USA, Kanada och Australien. Sammanlagt 119 personer och 23 enheter har belagts med rese­ förbud och deras tillgångar har frysts.

EU:S SENASTE BESLUT föregicks av ett toppmöte på

telefon mellan fem ledare – Frankrikes, Storbritan­ niens, Tysklands och Italiens regeringschefer samt USA:s president Barack Obama.

Tyskland lyckades få undantag för leveranser fib 30

av gasutvinningsteknik till Ryssland och Frank­ rike för försäljning av redan beställda helikopter­ hangarfartyg. Senare har Frankrike ändå hotat att bryta kontraktet och stoppa leveransen. Storbri­ tannien hade skäl att oroa sig över effekterna på Londonbörsen, själva centrum för intima förbin­ delser mellan Londons och Moskvas finansvärld.

USA SLÅR IN EN KIL i Europa Rysslands utrikes­

minister Sergei Lavrov anklagade EU för att un­ derminera fredsprocessen i Ukraina. Han fram­ höll att Ryssland ”kommer att reagera på ett lugnt och lämpligt sätt, först och främst för att försvara våra intressen”. Den första ryska motåtgärden blev att införa restriktioner i importen av kött, fisk, mjölk, mjölkprodukter, frukt och grönsaker från bland annat USA och EU. Unionens totala export till Ryssland uppgår till 120 miljarder euro, varav en fjärdedel, 36 miljarder, från Tyskland. Italiens export är mer än 11 miljarder. Men även länder som Storbritannien, Polen, Sverige och de baltiska länderna, som ”särskilt nitiskt insisterat på sank­ tioner kan inte undgå skador”, säger experter enligt den ryska tidningen Kommersant, som tillägger: – Många europeiska tidningar påpekar att Europa drabbas mycket hårdare än USA. Handeln mellan Europa och Ryssland är tio gånger större än den mellan USA och Ryssland. USA:s bakomlig­ gande syfte är helt klart att slå in en kil i Europa

I takt med att Ryssland har sökt sig till andra länder för utbyte av livsmedel har oron stigit, exempelvis bland svenska mjölkbönder. När producenter i EU inte längre kan exportera till Ryssland ökar risken för ett överskott av bland annat mjölk på marknaden. Det kan leda till lägre priser – även för svenska lantbrukare.

som skadar två av USA:s konkurrenter på världs­ marknaden, EU och Ryssland.

För Sverige bedöms annars de omedelbara effekterna som små, eftersom exporten till Ryss­ land är liten. Exportvärdet av de bojkottade va­ rorna är enligt Jordbruksverket cirka 76 miljoner kronor per år. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, oroas främst över att det kan bli överskott av mjölk, kyckling och griskött på marknaden när livsmedelsproducenterna i andra EU-länder inte längre kan exportera till Ryssland. Det skulle medföra lägre intäkter för svenska lantbrukare.

Näringslivet i övrigt ser i första hand risken för indirekta effekter. Minskad handel med Ryss­ land påverkar framtidstron och investeringsvil­ jan i Tyskland, Finland och de baltiska länderna, vilka har starka ekonomiska band till Sverige.

Det kan påverka svenska företag direkt eller in­ direkt.

Att sanktionerna är avsedda att skada Ryss­ lands ekonomi och export har fått den ryska led­ ningen och de oligarker som stödjer den att inse att

USA-kött ersätts av kött från Uruguay. Efter EU:s och USA:s sanktioner mot Ryssland vänder sig nu landet till bland annat Latinamerika för att hitta alternativa handelspartners. Ryssland har exempelvis gjort förfrågningar i Uruguay om att bredda leveranser av kalvkött, svin och lamm.

partnerskapet med väst är över, noterar den norska bloggaren och skribenten Pål Steigan.

– För strateger i Ryssland visar Ukrainakrisen att krigspartiet i USA inte kommer att nöja sig med att kontrollera Rysslands närmaste omgivningar.

Det är moder Ryssland självt som är målet. Ett uppstyckande av Ryssland eller åtminstone en invalidisering av landet är det som står på dag­ ordningen. Det ger inte Moskva många valmöjlig­ heter. Oavsett vilka alternativa idéer ryska strate­ ger har haft mot att bli alltför beroende av Kina, den ekonomiska jätten i öst, har de nu lagt dem åt sidan och sett att Rysslands framtid ligger i Asien och knappast i Europa – i varje fall inte så länge Tyskland låter sig styras av Vita huset.

RYSSLAND VÄNDER SIG alltså i allt högre grad

österut, till Kina och andra alternativa partner i Asien. Sanktionerna öppnar också för en mer om­ fattande handel med Latinamerika. Dick Emanu­ elsson i Flamman skriver: ”USA och EU togs med fullständig överrask­ fib 31

gaskontrakt i rubel eller partnerns valuta i stället för i dollar och även Kina går i allt större utsträck­ ning från dollarn i sina oljeinköp. Sanktionerna mot Ryssland kommer att påskynda tendensen att den internationella olje- och gasmarknaden över­ ger dollarn, som var ett tungt skäl till invasionen av Irak och kriget mot Libyen.

Sanktionerna främjar också samverkan mel­ lan Brics-länderna Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, vilka sammantaget har omkring en tredjedel av världens ekonomiska produktion och hälften av världens befolkning.

Möjligheten att dessa länder skulle införa en ny valuta för att ersätta dollarn som reservvaluta har diskuterats.

En flicka säljer smycken på en marknad i São Paolo i Brasilien. Brasilien är ett av de Bricsländer som nu väntas vinna på USA:s och EU:s sanktioner mot Ryssland. Från Brasilien kommer Ryssland att importera bland annat vete.

ning när Moskva besvarade deras sanktioner med importstopp under ett år för en rad produkter inom jordbruket. Samtidigt samlades ambassadö­ rerna för Brasilien, Uruguay, Chile och Ecuador för att komma överens med Ryssland om hur de kan ersätta EU-områdets jordbruks- och andra livsmedelsprodukter.

– Enligt de gamla kolonialmakternas manual får man inte göra så, sa Rafael Correa, Ecuadors president när han kommenterade EU:s och USA:s irriterade reaktioner.

– Vi väntar på ett officiellt klagomål och de kommer att få sitt vederbörliga svar. Men jag kan redan nu säga att vi inte behöver be någon om till­ stånd för att sälja livsmedel till vänskapligt sinnade länder. Vad jag vet så är inte Latinamerika en del av EU, sa den ecuadorianska presidenten sarkas­ tiskt under ett möte med journalister i Guayaquil, Ecuadors viktigaste handelsstad.

För flera latinamerikanska länder är ökad han­ del med Ryssland och Kina ett sätt att ta sig ur be­ roendet av och pressen från USA. SANKTIONER KAN FÅ andra effekter än avsett.

Ryssland har till exempel börjat teckna olje- och

EN ANNAN FÖLJD kan bli att motsättningarna mel­

lan USA och dess allierade, inte minst Tyskland, skärps. Tyska Industrifederationen, BDI, rappor­ terade den 25 augusti att exporten till Ryssland under första halvåret 2014 minskat 15,5 procent, cirka 15,3 miljarder euro, jämfört med 2013 och ”kan minska med så mycket som 25 procent – vil­ ket medför risk för 50 000 tyska jobb”. Däremot ökade Tysklands import från Ryssland med 20,3 miljarder euro, främst för olja och gas.

En av dem som tvivlar på sanktionskriget är den liberala tidigare utrikesministern Hans-Die­ trich Genscher. Enligt Die Zeit tycker han också illa om det alltmer upphetsade tonfallet mot Ryss­ land: ”Vi bör nog nedrusta språkbruket”, säger han.

– Angela Merkel har hittills böjt sig för Wash­ ingtons diktat och gått in för sanktioner som drab­ bar tyskt kapital och tyska arbetsplatser nästan lika mycket som de drabbar Ryssland. Och det sker vid en tidpunkt när tysk ekonomi vacklar på kanten av en recession. Det är en tidsfråga hur länge tyskt finans- och industrikapital kommer att förbli lojala mot en politik som i så hög grad öde­ lägger det tyska kapitalets vinstmöjligheter, säger Pål Steigan. ■ ■

Kastad mat i spåren av sanktionerna I mitten av augusti meddelade EU-kommissionen om ett första stödpaket till europeiska livsmedelsproducenter som en följd av Rysslands importförbud. 125 miljoner euro har betalats ut till bland annat tomat- och äppelodlare, berättar den finska tidningen Hufvudstadsbladet. Ett krav från EU har dock varit att odlarna förstör den mat de tänkt sälja. Detta för att undvika dumpningspriser.

– Att EU skulle betala stöd till en odlare som samtidigt säljer sina produkter billigt är otänkbart. Därför måste maten kastas, säger Veli-Pekka Talvela, överdirektör på jord- och skogsbruksministeriet i Finland till Hufvudstadsbladet. Åtgärden har fått skarp kritik från miljörörelsen. fib 32

Sagt på webben.

Från debatt om Kosovo till kamp för Västsahara Sagt på webben är hemsidans plats i tidningen. Här lyfter vi fram några av de debatter och artiklar som cirkulerar på fib.se. Hemsidan uppdateras dagligen. Vill du läsa artiklarna i sin helhet? Klicka dig in på www.fib.se

De senaste veckorna har en debatt förts på hemsidan som utgår från ett inlägg av FiBjuristerna, ”Spela inte med i stormakts­ spelet”, i Folket i Bild nummer 9.

Vad brevet handlar om?

Gå in och läs på fib.se

Svenska ungdomar demonstrerar för ett fritt Västsahara på avslutningen av den 17:e Världsungdomsfestivalen i Pretoria i Sydafrika.

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS

Där skriver Ingemar Folke, Rolf Anders­ son och Lars-Gunnar Liljestrand att Rysslands president Vladimir Putin har bluffat om att Internationella domstolen (ICJ) i Haag skulle ha godkänt utropandet av Kosovos självständighet.

Inlägget har väckt kritik från flera håll. Debattören Stefan Lindgren skriver att ”Ingenstans finns det täckning för den påstådda ”bluffen”. Det som kommer närmast är det Putin sa 18/3: ’Dessutom har myndigheterna på Krim åberopat det välkända prejudikatet Kosovo, ett preju­ dikat som våra västerländska partner har skapat själva, så att säga, med sina egna händer, i en situation som absolut var analog med den på Krim, när de erkände Kosovos utbrytning från Serbien som le­ gitim’.

I ett svar skriver FiB-juristerna att ”Det är inte korrekt. Stefan Lindgren har fel när han talar om ’prejudikatet Kosovo – stormakters rätt att stycka upp andra stater med bombkrig’. Något sådant pre­ judikat föreligger inte.”

Följ hela debatten med inlägg och läsarkommentarer på fib.se

redaktionen

Margot får oljigt brev från Syriensolidaritet

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS

Hetsig bluffdebatt

De kräver ett fritt Västsahara I början av oktober arrangerade Folket i Bild/Kulturfronts avdelning VästmanlandDalarna tillsammans med bland andra ABF och Ung vänster Falun ett möte om Väst­sahara. Och målet? Att upplysa om Marockos ockupation av området.

På mötet diskuterade bland Lena Thun­ berg, redaktör för tidningen Västsaha­ ra, och Aliyen Kentaoui, Västsaharas

befrielserörelse Polisarios represen­ tant i Sverige, möjligheterna för den nya regeringen att erkänna området.

Både Lena Thunberg Aliyen Kentaoui pekade på betydelsen av både politis­ ka och ekonomiska påtryckningar på Marocko för att få till en förändring.

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975.

redaktionen fib 33

Recension.

Ett tappert försök att avslöja stjärnförfattaren Få har som Jan Guillou skapat historien om sig själv, skriver Folket i Bilds mångårige recensent Tom Carlson. Han har läst Paul Frigyes bok Jan Guillou – utifrån, som är ett sökande efter vad det är som gör författarens och den tidigare FiB-medarbetarens namn så stort i vårt land.

TEXT tom carlson FOTO eva wernlid

S

Jan Guillou – utifrån

Paul Frigyes Lindelöws bokförlag 2014

cenen har alla förutsättningar att bli en tv-klassiker. En sammanbiten Jan Guillou räcker över sitt betyg för den fjärde terminen från Solbacka internatskola och desavouerar därmed inte bara påståendet att han blivit relegerad utan också, ska det visa sig, både en bok och dess författare. De förstående ord Guillou i en krönika hösten 2013 visat Hanne Kjöller när hon var i samma situation (”Förargligt, men shit happens i vårt jobb”) gällde uppenbarligen inte när han själv var föremål för betraktelsen. Nu har boken kommit ut på Lindelöws förlag, delvis om­ arbetad och med ny titel. Är då Jan Guillou – utifrån ännu en illa underbyggd skandalbok, ett försök att – i likhet med Expressens serie om Guillous samröre med KGB på 1960-talet – en gång för alla ”avslöja” den 70-årige stjärnförfattaren och journalisten, avskydd och hatad av många (inte minst inom det medieetablissemang han så gärna häcklar), älskad eller åtminstone läst av desto fler?

FÅ HAR SOM GUILLOU skapat historien om sig själv,

i artiklar, krönikor och inte minst i sina memoarer.

Paul Frigyes vill förstå vad det är som gör Guillous namn så stort i vårt land. Metodiskt går han igenom Guillous liv och gärning: journalistiken, barndom och ungdom, tv-mannen, författaren, krönikören. KGB-affären ägnas ett eget kapitel.

Frigyes har intervjuat hundratals människor, läst och sett det mesta Guillou producerat. Arbets­ fib 34

»

Paul Frigyes har åstadkommit en både välskriven och intressant biografi, som med fördel kan läsas parallellt med Guillous egna memoarer.

metoden är den: han tar upp en händelse som Guillou har beskrivit, intervjuar andra som varit med och landar påfallande ofta i slutsatsen att Guillous version, trots allt, ligger närmast sanningen. ”Han kan ha fel i sak – men rätt i princip” skriver Frigyes (till exempel fick Guillou inte sparken från Folket i Bild/Kulturfront, som han envist hävdat genom åren, men ingen ville ha honom tillbaka när han sökte fast anställning på tidningen efter ett år i Irak: Vänsterpartiet är förstås inte ”emot elektricitet” som han påstår, men väl kärnkraft och så vidare). ”Brutalitet kombinerad med stilistisk elegans”, skriver Frigyes på ett annat ställe.

NÄR FILMEN ONDSKAN hade premiär förnekade

hans mor och halvsyster att styvfadern misshandlat honom. Frigyes pratar med gamla lärare som berät-

Författaren, tv-mannen, krönikören och FiB-medarbetaren. Paul Frigyes har intervjuat hundratals människor i sin bok Guillou – utifrån med syftet att ta reda på vad det är som gör Jan Guillou så stor i vårt land.

tar hur modern urskuldat den unge Jans uppträdande i skolan med styvpappans behandling av honom, klasskamrater beskriver märken han haft efter rapp och slag på ryggen. Om det i detalj gått till som i boken och filmen, och om uppgörelsen med styvfadern i slutet verkligen ägt rum, blir då irrelevant.

Det är också i uppväxten Frigyes ser Guillous personlighet växa fram: ”Hålla stilen, aldrig visa svaghet, aldrig tappa kontrollen”. Somliga vittnar om hans tävlingsinstinkt, som stött bort många, men sporrat andra. Frigyes visar hur Guillou i hög grad varit ett barn av sin tid (från det kollektivistiska 1960- och 70-talet över det individualistiska 1980-talet) men att han aldrig svikit sina grundideal, ”mer lojal mot sig själv än mot partier och uppdragsgivare”.

Som yrkesmänniska har han stått i frontlinjen, först för en grävande och sedan en berättande journalistik (”new journalism”), en rappare tv-journalistik, romaner med verklighetsförankring och

som krönikör. ”En av de få [inom medievärlden] som tydligt opponerar sig mot de dominerande tankeströmningarna”, sammanfattar Frigyes.

HUR SKA MAN DÅ FÖRKLARA Norstedts agerande? Då

Bonniers efter några inledande turer tackade nej till boken gick budet till vårt lands näst största förlag, som sa ja. Men Norstedts är i dag ett vingklippt förlag, med en ägare som har bjudit ut det till försäljning. Friarna står inte direkt på kö. Bruden måste kläs och man är mån om sitt anseende. När bokens faktafel uppdagades vägde uppenbarligen Guillous ord och varumärke tyngre. Författaren, och det förhoppningsvis rejält tilltagna arvode han fått, blev en bonde att offra.

Men Paul Frigyes har åstadkommit en både välskriven och intressant biografi, som med fördel kan läsas parallellt med Guillous egna memoarer.

Det hedrar Lindelöws förlag att den inte begravdes i arkiven. ■ ■ fib 35

Kvicksand

Henning Mankell Leopard

Henning Mankell inleder sin nya bok Kvicksand med ett Tomas Tranströmercitat: Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

Men det är samtidigt ett slags själv­ deklaration för Henning Mankell blir heller aldrig färdig med den märkliga livsinventering som han genomför i den nya boken, som till stora delar har vuxit fram på rekordtid. Utgångspunkten och själva drivkraften är upptäckten av den plötsliga cancer som författaren drabbades av i januari i år. En förmodad nackspärr visade sig vara en dödlig sjukdom. Paradoxalt nog aktiverade den alla viktiga livsögonblick i hans hotade liv.

Tretton Mia Berner Översättning Gun-Britt Sundström Celanders förlag

Mia Berner är i Sverige kanske mest känd för sitt äktenskap med den finske poeten Pentti Saarikoski, skildrat i boken P.S. Anteckningar från ett sorgeår (1985). Ändå levde hon större delen av sitt liv i vårt land, verksam som sociolog och fib 36

Cancerbeskedet utlöste givetvis först en chock och sedan en hopplös känsla av desperation som likt kvicksand hotade att dra ner honom och helt förlama honom.

Livet stod öga mot öga mot döden. Samtidigt mobiliserade livsviljan alla sina resurser i form av minnesbilder och historiska händelser och allt det som vi endast som levande kan minnas och påverka. Efter tre veckor lyckades författaren ta sig ut ur den värsta depressionen.

Kvicksand är med andra ord ett oerhört starkt försvarstal för livets egenvärde.

Författaren erinrar sig det ena mötet efter det andra med människor i nödsituationer och som med sina exempel ingivit honom tröst och styrka. Det är alltså en rik och överraskande bok Henning Mankell skrivit. Än befinner han sig i en liten by i Norrland, än i Moçambique, i Stockholm eller i sin ungdoms Paris. Minnet känner inga begränsningar vare sig i tid eller rum.

Henning Mankell är en världsresenär som prövat på det mesta. Under lång tid var han teaterchef i sitt hemland, senare också i Maputo. Trots alla kulturella och sociala

olikheter är människan sig förunderligt lik, gammal som ung, vit som svart. Mankells budskap till oss alla handlar först och främst om gemenskap och ömsesidig respekt. Men han inbjuder oss också till en hisnande tidsresa bakåt och framåt i tiden. Han upptäcker märkvärdiga grottmålningar som är 30 000 år gamla samtidigt som han sänder varningar till framtida generationer om de radioaktiva soporna som vi planerar att förvara i förment säkra bergrum. Vid en brunnsborrning på sin sommarö smakar han på en droppe salt vatten från en svunnen istid. Med vad som händer i framtiden med den dödliga strålning vi förvarat vet vi förstås inte. Grekerna lämnade sin gamla kultur som arv till oss men vilket arv efterlämnar vi?

Att läsa Kvicksand är att bli inbjuden till ett överdådigt smörgåsbord av personliga upplevelser. I cancerns hotfulla skugga har Mankell uppbådat allt han har av livsmod och motstånd. Det är närheten till döden som gjort denna bok så sprittande av liv och vitalitet. Motsatserna möts alltid, så även här! peter curman

författare till skönlitteratur och poesi samt en omfattande akademisk litteratur.

När hon dog i Oslo, dit hon återvänt på ålderns höst 2009, efterlämnade hon en liten barndomsskildring – Tretton – som nu getts ut av Celanders förlag, förtjänstfullt översatt av Gun-Britt Sundström och med ett informativt efterord av den norske författaren Morten A. Strøksnes.

Mia Berner växte upp i ett högborgerligt hem i Stavanger. Fadern var industrioch affärsman. Modern satt i salongen i det stora huset, läste modetidningar, drack sherry och var missnöjd med det mesta, inte minst med sin dotter som hon avskydde. Känslorna var ömsesidiga.

Sin far älskade hon. Med honom gick hon till konstföreningen på söndagarna

eller så satt han hos henne på kvällen och tröstade när modern varit extra förödmjukande; bunden som han var av tidens konventioner men oförmögen att göra något åt sitt privatliv och äktenskap.

Det stod tidigt klart för den unga Mia att hon inte skulle bli som sin mor, lyxhustrun, hon ville resa och skriva. Så småningom blev hon en kulturradikal.

Kanske är det inte bara det faktum att hon flyttade till en ö i Bohusläns skärgård med sin man som för tankarna till Birgitta Stenberg. Båda levde sina liv fullt ut.

Tretton är en varm och osentimental skildring som illustrerar det faktum att man väljer inte sina föräldrar eller uppväxtmiljö. Men man väljer sitt liv. tom carlson

FOTO LINA IKSE

Recension.

Recensionsredaktörer: Jan Bergsten och Agneta Willans Kontakt: recensioner@fib.se

Hur skall det gå med Pinnebergs?

Hans Fallada Övers Aimée Delblanc Lind & Co

Hans Fallada (pseudonym för Rudolf Ditzen) gav ut boken i Tyskland 1932, med titeln Kleines Mann – was nun? (Lille man – vad skall du göra nu?). Den blev en omedelbar succé och löste författarens svåra ekonomiska situation. Hans liv hade minst sagt varit brokigt och stökigt. Redan 1934 gavs den

Ljudet av sådant som faller Juan Gabriel Vásquez Översättning Manni Kössler Brombergs

Berättare är Antonio, en ung universitetslärare i Bogotá, som tillbringar sina eftermiddagar på en biljardhall. Där träffar han en äldre, något härjad man, den fåordige och lite mystiske Ricardo Laverde, en före detta pilot som enligt ryktet just släppts från ett långt fängelse­ straff. Antonio råkar få se hur Ricardo så förtvivlat gråter när han lyssnar på ett kassettband. Senare samma dag skjuts de ner av en man på motorcykel. Ricardo Laverde dör och Antonio blir allvarligt skadad men klarar sig, åtminstone fysiskt. Vilka brott hade Laverde begått som renderat honom ett långt fängelse­

ut på svenska, och dyker nu upp i nyöversättning av Aimée Delblanc. Jag har inte jämfört översättningarna.

Slår man i några ordböcker dyker ordet Pinnebergare upp, som beskrivning av en ängsligt Emma Pinneberg; de kallar varandra Gubben och Lämmchen. Paret dras successivt ned i den och borgerligt korrekt medelklassare. Falladas bok handlar om det unga paret Johannes och Emma och ekonomiska malström som orsakades av de groteska, ekonomiska kraven på Tyskland i Versaillesfreden och den ekonomiska världsdepressionen. Paret kämpar för att upprätthålla sin position som lägre medelklass, men allt går till slut över styr.

Det är en ytterst politisk roman, men inte som man normalt förknippar med en sådan beskrivning. Politiken, klasskampen och nazismen finns hela tiden med,

straff? Vad innehöll kassettbandet?

Varför sköts han? Och var är hans fru, den amerkanska före detta fredskåristen Elaine? Författaren leder oss skickligt in i berättelsen, språket flyter och jag sträckläser.

Nära två decennier senare blir Anto­ nio av en slump påmind om den här historien och hans efterforskningar leder honom så småningom till Laverdes dotter.

Med hennes hjälp rekonstrueras Laverdes historia: Colombiansk överklassyngling som förälskar sig i en amerikansk fredskårist. Giftermål och barn. Ricardo flyger sin Cessna lastad med knark och familjens välstånd ökar explosionsartat. Hustrun är aningslös. Amerikanska Peace Corps får hård kritik: det var ungdomarna från USA som lärde bönderna att odla marijuana och tillverka kokainpasta.

Men här någonstans tappar boken sin spänst, det blir många klyschor och klichéer.

Ricardo åker fast, hustru och barn flyttar från lyxvillan och fortsätter leva under betydligt mindre förhållanden i Bogotá.

Elaine återvänder så småningom till USA. Bortsett från den åtminstone inled-

men bara som ett muller i bakgrunden.

De befinner sig bildlikt bakom fronten, men hör ändå hela tiden kanonmullret.

Paret speglar den historiska konflikten med Lämmchen från arbetarklassen och Johannes från lägre medelklass. Det är den senare som är Pinnebergaren, ständigt ängslig och jagad. På samma sätt som Edgar Reitz makalösa Heimat I ger en förklaring till nazismens framväxt gör Falladas bok det också, om än på ett annat sätt.

Fallada hade arbetat som journalist och det märks i det lätta språket, vilket troligen bidrog till framgången, utöver tidsskildringen som folk så väl kände igen sig i. Författaren gav ut ett flertal romaner av mindre valör, varav en hel del är översatta till svenska. Det finns all anledning att läsa Pinnebergs. ulf karlström

»

Bortsett från den åtminstone inledningsvis spännande historien innehåller boken också skakande skildringar av kriget i Colombia ningsvis spännande historien innehåller boken också skakande skildringar av kriget i Colombia mellan mäktiga drogsyndikat och olika myndigheter, vilka ibland också var inblandade i olika knarkkarteller. Författaren anser att det hänsynslösa våldet påverkat en hel generation, också dem som aldrig var direkt drabbade. Mord och våld var vardag och ledde till många trauman, känslolöshet och oförmåga att knyta relationer. pia karlsson fib 37

RECENSION

Resan till Barbarien Jan Myrdal Celanders förlag

Vi bjuds på en resa i tid och rum, men utan nostalgi. Denna bildningsresa är möjligen inspirerad av Voltaires Candide, Buddhas liv eller Don Quijote.

Vem är hjälte och vem är skurk? Var går gränsen mellan en sanningssägare och en cyniker? Är världen ordnad för allas bästa? Ibland kan naiva frågor vara de mest relevanta.

Sagoformen, boken börjar med Det var en gång ..., säger oss att detta är en lärobok. Sagor berättas ju för att skapa eftertanke. Men tonen är inte barnslig.

Med sina läppars svalka Theodor Kallifatides Albert Bonniers Förlag

Grekland skulle

följa dem överallt, skriver Kallifatides om Elena och Giannis i sin senaste bok.

Och i skildringen av Grekland, både då och nu, är han som bäst. Där finns hans hjärta. Genom Elena, född 1938 i en liten grekisk by, berättas landets moderna historia. Från andra världskriget och dess efterbörd i form av förföljelse, arbetslöshet och osäkerhet.

Elena, med sin svarta hemlighet, och hennes man Giannis ser ingen framtid i Grekland. Giannis pappa var aktiv i motståndsrörelsen och Elenas mamma har haft ett förhållande med en tysk kapfib 38

Resan till Barbarien är en vuxensaga.

Det är en saga utan hjältar. Perspektivet är förlorarnas, men utan det vi normalt kallar socialrealism.

Boken skrevs 1955. Märks det? Jag tycker att tonen bär spår av den tidens storheter som Stig Dagerman och Pär Lagerkvist, särskilt Lagerkvists bok Dvärgen. Men det är ju inget dåligt tonläge, tvärtom! Närheten till andra världskriget dominerade ännu människors föreställningsvärld. Det var en tid med ruiner, framtidsoptimism och kallt krig.

Bildningsresan är, som sagt, ett klassiskt tema för den som vill beskriva världen – eller meningen med livet, om man vill vara högtidlig. Men steg för steg börjar här huvudpersonen tänka själv. Det är svårt och jobbigt att tänka själv i en värld som vår, där alla livets kompromisser blir dåliga. Till slut finns det bara en lösning för att bevara sin värdighet: ”Man kan inte leva som människa om man vill leva bland människor, tänker han. Man kan inte bevara sig levande

ten. Bägge pliktade med döden.

Elena och Giannis började sina nya liv i Australien men återvände snöpligt efter några år till Grekland och Aten och nya misslyckanden. Och ytterligare en resa, den slutgiltiga, går till Sverige och Viskafors. Ämnet är angeläget och aktuellt. Hur klarar man av alla uppbrott, hur klarar sig ett äktenskap? De hankar sig fram i medoch motgång. De håller ihop, en efterlängtad dotter föds. Glöden hålls till liv, ibland på sparlåga. Som änka bosätter sig Elena i Stockholm, målar ikoner och finner ett nytt liv. Dottern Marias skilsmässa och samtalen dem emellan inflikas i nutids­ delen. För det är en sammanflätad berättelse av dåtid och nutid. Ett vedertaget begrepp som ibland kan vara lyckat, men inte här. Flödet och intensiteten stannar upp genom växlingarna mellan de faktaredovisande delarna och den kärleksfulla beskrivningen av Elena och hembyn.

Kallifatides har genom otaliga romaner visat sig vara en god kvinnoskildrare.

Om han hållit sig till en berättelse och

»

Det låter dystopiskt, men Resan till Barbarien är också bitvis en oväntat rolig bok. om man vill leva ett liv.” Det normala livet är inte möjligt. Kanske kan man i stället försöka leva ett onormalt liv?

Det låter dystopiskt, men Resan till Barbarien är också bitvis en oväntat rolig bok. Ironin känns aktuell. Krigen fortsätter och högtidstalen med dem. Ja, jag tycker att det är en bra bok. Inte bara ett tidsdokument, men en levande skildring av politikens verklighet. För någon som har börjat fundera om världen är rimlig skulle den vara en bra inledning. En sagostund som knappast kommer att följas av djup sömn. olof rydström

»

Om han hållit sig till en berättelse och gett Elena ännu mer plats och djup kunde detta ha blivit en fullödig historia. gett Elena ännu mer plats och djup kunde detta ha blivit en fullödig historia.

Nu blir jag aldrig berörd på allvar. Det är för mycket och många involverade. För mycket beskrivande och redovisande, för många oviktiga detaljer på bekostnad av gestaltning och djup. Det som i mina ögon är författarens styrka; sensualism och välfunna metaforer, lyfter dessbättre texten emellanåt. Men jag saknar Kallifatides röst. solveig giambanco

Till alla lycka bär Ulla Ginsburg Migra förlag

Till alla lycka bär är en roman som tar med läsaren på en nostalgisk resa tillbaka till 1970-talet och de vänstervindar som blåste då, fulla av förhoppningar om en mer solidarisk och rättvis värld.

Bokens jagperson, författarens alter ego, bor i olika kollektiv i Stockholmstrakten, kollektiv vars konstellationer städigt förändras – vissa medlemmar flyttar ut för att bilda nya kollektiv, andra flyttar in.

Själv är hon en ung, ganska vilsen person, som söker tillhörighet, framtidsplaner och någon sorts mening. Efter studier

Vi är de döda, nu snart Kristian Lundberg Wahlström & Widstrand

Den mycket produktive Kristian Lundberg framstår alltmer som en av sin generations viktigaste författare. Nu har han utkommit med en ny diktsamling.

Genombrottet för en bredare läsekrets blev Yarden, där han beskriver sin egen klassresa ner till samhällets botten. Om en tillvaro bortom alla rättigheter och all trygghet. Boken väckte med all rätta uppmärksamhet och är den första i sitt slag som skildrar klassresan neråt, så vitt jag vet.

Kristian Lundberg skildrar den fundamentala otryggheten, såväl den yttre

på vuxen­g ymnasium och en period av oförmåga att besluta sig för vad hon vill göra, får hon jobb på chokladfabriken Marabou. Här möter hon kvinnor som hon kommer nära och känner gemenskap med och här får hon rent praktiskt ta del av det förtryck och det utnyttjande av arbetskraft, som hon i socialistisk anda så ofta på ett teoretiskt plan diskuterat med medlemmarna i kollektivet.

Boken har, för oss som också var unga på 1970-talet, en hög igenkänningsfaktor. Ulla Ginsburg beskriver en ung kvinna som i sitt sökande efter vuxen­ identitet och en bärande livsideologi prövar sig fram utan tydlig struktur eller strategi. Hennes politiska intresse och engagemang framstår som ljummet och diffust och överskuggas i hög grad av den osäkerhet och det svårmod som ockuperar hennes inre. Även bokens budskap är otydligt. Som läsare undrar jag vilket författarens ärende är. Vilka slutsatser

samhälleliga som inre osäkerheten. I sina dikter skildrar han den mänskliga till­ varon som ett slags jumpande på svag is.

Det finns en nervig stackatoartad rytm i dessa dikter. De är uppbrutna, tycks hastigt nedtecknade för att inget ska gå förlorat. Det handlar om en nära väns död och den tunna linjen som skiljer döden från livet. Det handlar som så ofta hos Lundberg om människovärdet. Han är kristen socialist som på flera sätt liknar Lars Ahlin. Både Ahlin och Lundberg hävdar jämlikhetens etik; när vi är avklädda allt och befinner oss på samhällets botten är vi lika. Liksom hos Ahlin finns ett starkt anspråk i Kristian Lundbergs författarskap. Anspråket att vi inte får förgöra eller förminska varandra.

Redan ojämlikheten är en förbrytelse.

En annan del av denna diktsamling är utdragen ur Migrationsverkets policytexter och uttalanden av ansvariga politiker, som understryker tyngden i den styrande maktens känslodöda språk.

Det som gör Kristian Lundberg så

»

Som läsare undrar jag vilket författarens ärende är. Vilka slutsatser drar hon?

Vad lärde man sig av det omvälvande 1970-talet? drar hon? Vad lärde man sig av det omvälvande 1970-talet? Ledde diskussionerna och engagemanget till en rättvisare och mer solidarisk värld?

Eller vill författaren kort och gott förmedla ett fragment av en kvinnas unga år från en svunnen tid? agneta willans

»

Det som gör Kristian Lundberg så angelägen är att han belyser sambandet mellan vår existens och det större sammanhang vi är en del av. angelägen är att han belyser sambandet mellan vår existens och det större sammanhang vi är en del av.

För många som är vänster är enbart frågorna som berör samhällets materiella sidor och klassanalysen relevanta.

Utanför lämnas känslolivets ocean. Mot en sådan steril öken finns röster som Kristian Lundbergs. jan bergsten fib 39

Film.

Att växa upp TEXT hans isaksson

Det vanliga livet är ganska invecklade grejor. (Harvey Pekar, författaren bakom seriealbumet American Splendor)

oyhood skildrar pojken Masons, uppväxt, det vill säga från 6- till 18-årsåldern – visat i nästan realtid, det vill säga 165 minuter. Risken finns att en sådan berättelse skulle få en alltför hög igenkänningsfaktor. Ty vem har inte själv genomlidit 6- till 18-årsåldern?

Masons uppväxt till ung man skedde dock, närmare bestämt, mellan senaste sekelskiftet och nutid i östra Texas, vilket kan man tycka skiljer sig avsevärt, till exempel från 1940 och 50-talets södra Småland. Texas har sedan länge USA:s största befolkningstillväxt.

Delstaten var relativt förskonad från det tidiga 2000-talets ekonomiska reces-

FOTO: MATT LANKES/IFC

B

sion, bland annat beroende på en stor andel av USA:s försvarsanläggningar och hithörande industri. Befolkningen är till cirka 37 procent spansktalande.

Andelen invånare med afroamerikansk bakgrund är så låg som 4 procent även om denna andel numera snabbt växer, och till exempel i Houston, där en del av handlingen utspelas, ligger över 24 procent. Cirka 1,7 miljoner av statens 25 miljoner invånare är så kallade illegala immigranter. Politiskt är Texas urbota reaktionärt. Denna stat har de senaste decennierna verkställt omkring hälften av alla dödsdomar i USA. Fast Texas demografi, ekonomi eller politik bekymrar varken huvudpersonen Mason eller Samantha – Masons ett par år äldre syster – så mycket, ty deras problem är i allmänhet små, men svåra. Ej heller, vad det tycks, filmskaparen Richard Linklater i denna film. Ur

– En minnesfilm, men ur ett barns perspektiv. Det är inte de stora händelserna de stora berättar för dig som är viktiga, utan en massa små händelser, de du minns när du ser tillbaka på ditt liv. Så beskriver regissören Richard Linklater sin senaste film. Här huvudpersonen Mason (Ellar Coltrane), 6 år. fib 40

denna synpunkt skulle Boyhood i stort sett kunna ha gjorts i södra Småland på 1950-talet. Linklater är annars en sydstatare med demokratiska böjelser och har i tidigare filmer visat detta – till exempel i Fast Food Nation, (2006; visad i svensk tv) som inte så mycket handlar om Texasbornas ohälsosamma diet som om hamburgerindustrins gangstermetoder och exploatering av rättslösa invandrare söderifrån. Han tillhör sedan länge eliten bland USA:s ”indiefilmare”, tillsammans med till exempel John Sayles (Matewan, Lone Star), det vill säga konstnärer som helt eller delvis skriver, regisserar och distribuerar film utanför de stora bolagen.

BOYHOOD HAR MEST bekymmer för resten av Masons WASP-familj på dekis, det vill säga vid filmens början mamman Olivia. Hon och pappan (Mason S:r) råkade alltför tidigt bli med Samantha. De måste gifta sig – vilket var lika tillrådligt i Östra Texas bibelbälte som i Smålands på 1950-talet. Mason J:r kom sedan till, då de dumt nog valde sängen som lokal där de ville ta ett sista farväl av äktenskapet. Fadern föreföll i början att ha en liknande inställning till föräldraskap som ordinära hankatter och for till Alaska för att förverkliga sig själv och bli en ny Bob Dylan i exil. Han hade nämligen upptäckt att äktenskap inte var lika romantiskt och stimulerande som förälskelser.

Att Mason S:r så länge hade barnasinnet kvar gjorde honom dock mera attraktiv i barnens (och publikens) ögon.

Detta eftersom han vid de enstaka tillfällen, då han hälsade på, kunde umgås

FOTO: MATT LANKES/IFC

»

En resa med samma skådespelare under tolv år. Bilden till vänster är tagen under det andra inspelningsåret. Där är Mason sju år och på bilden till höger, tagen under det sista inspelningsåret, är han 18 år.

Det originella med Boyhood, påpekas det unisont, att samma skådespelare uppträder i filmens tolv episoder under tolv till tretton år. med dem nästan som en äldre kamrat med körkort i stället för att som stackars Olivia nödgas koncentrera sig på att försörja och hålla ordning på dem. Ty att vara ensam ung självförsörjande mor i Texas var inte så roligt. Detta även om den rejäla, fast något bitchiga, mormodern kunde hjälpa till efter deras flytt till Houston. Hon stödde ekonomiskt Olivias (så småningom framgångsrikt) återupptagna studier, som skulle hjälpa henne att och hennes barn att återuppstiga till den medelklass familjen ursprungligen kom ifrån.

Behovet att arbeta och av barnpassning inskränkte dessvärre för Olivia

utbudet av nya, villiga karlar, vilket medförde att hon gick på ett par ordentliga minor. Det verkade ha varit svårt att få tag på lediga karlar som uppförde sig mot barnen, som inte slog henne eller söp, ibland båda delar. Till slut gav hon upp karlar helt, påstod hon. Dessutom hade hon nu fått inkomst som lärare.

FADERN, MASON S:R , hade under tiden

stadgat sig, blivit försäkringstjänsteman, gift om sig förståndigt, fått fler barn och försonats tillräckligt med Olivia. På olika sätt erbjuder han och Olivia trots allt något slags trygghet, som barnen ännu en tid behöver.

Egentligen är huvudpersonens, Mason J:rs, liksom systerns, med nödvändigtvis korta cv inget att skriva hem om, ty den är i stort sett densamma som pojkar i otaliga amerikanska filmer uppvisar: börja skolan, ibland mobbas, gå på high school, vara lat och/eller måttligt studiebegåvad. Få fet hy, större näsa och mörkare hår. Utveckla visst intresse för musik, film och foto och lite lättare droger. Fundera över livets mening, utan att komma på något nytt i ämnet. Hjälpa Mason S:r att stötta Obama i valet 2008. Försöka göra intryck på flickor.

Nästan få skäggväxt och börja likna sin far. Lämna hemmet och börja college långt hemifrån. Olivia känner samtidigt befrielse och att livet vid cirka 42 är förbi, säger hon. Men vad vet en 42-åring?

IDÉN ATT FÖLJA EN FIKTIV, uppväxande

individ genom åren – och ofta under längre tid än här – är förstås inte något helt originellt uppslag för en spelfilm. Att dokumentärt följa uppväxande individer under åtskilliga år har också gjorts – med fib 41

EN DEL AV OSS HAR säkert någon gång hållit föredrag. Därvid har det säkert

»

Man kan tycka att det vore förspilld kraft att använda tolv år för att åstadkomma en film, som man framför allt minns för att den tog så lång tid att göra och i någon mån för att det tog så lång tid att se den

hänt att en mötesarrangör eller åhörare efteråt kommenterat talet ungefär så här: ”Nja ... det var verkligen en nyttig genomgång ... ”. Är vederbörande vänligt sinnad tillägger hen inte: ”... av sådant som vi redan visste”. Om talarens självförtroende är större än hens lyhördhet kan hen välja att uppfatta denna recension som en komplimang – inte som en

FOTO: MATT LANKES/IFC

FILM

framgång, till exempel av Rainer Hartleb i Jordbro. Det originella med Boyhood, påpekas det unisont, att samma skådespelare uppträder i filmens tolv episoder under tolv till tretton år, vilket i synnerhet för barnskådespelare självfallet innebär att de under tiden hinner ändra utseende och växa till sig även som personligheter.

De förändras ständigt men personagerna behåller bättre sin identitet än om barnskådespelarna som i vanliga biografiska spelfilmer skulle bytas ut upprepade gånger. Den bonuseffekt som man uppnår kan bli att publiken tidvis glömmer att filmen inte är dokumentär och att dialog och beteenden inte ens för ett ögonblick är improviserade utan strikt bygger på färdigt manus.

Att tiden går märks i Richard Linklaters Boyhood: huvudpersonen blir med tiden en småfinnig 18-åring som dricker sin första öl, smygröker och blir kär. fib 42

belevad gäspning. Richard Linklaters Boyhood är såtillvida en nyttig genomgång av en barndom i Texas vid senaste sekelskiftet.

Det kan förutsättas att filmer gjorda på detta uttänjda sätt inte uppträder så ofta i vårt föränderliga samhälle. En förutsättning är att filmskaparen har makt och medel att hålla ihop en ensemble under lång tid. Detta är inte allom givet, även om man som Linklater är far till ett av barnen (Samantha) och bor i samma stat som många medverkande.

MAN KAN TYCKA ATT det vore förspilld kraft att använda tolv år för att åstadkomma en film, som man framför allt minns för att den tog så lång tid att göra och i någon mån för att det tog så lång tid att se den. Det gjordes under samma period åtta Harry Potter-filmer med samma uppväxande skådespelare i titelrollen, vilket gav långt större ekonomiskt utbyte – om än inte konstnärligt – än vad Boyhood kommer att ge. Linklater må ha lite rätt då han själv säger om sitt verk: ”Det handlar om de små saker som inte platsar i en film. Jag sade en gång: Det här är sådan skit de skär bort ur filmer.”

Dessvärre präglas allt för många filmer av att man av kommersiella skäl huvudsakligen visar det som inte klipps bort, det vill säga blodigt våld, kriminalitet, stormande förälskelser, knall­effekter, biljakter, skörlevnad – det vill säga sådant som det tack och lov för de flesta av oss finns mycket litet av i tillvaron. Boyhood är tillräckligt spännande för mig, även då den i stället visar de ”bortskurna skitsakerna”. ■ ■

Sjörövarna slogs gärna utan att bry sig om att stormasten föll överbord.

BIRGER VIKSTRÖM 1921–1958

Författaren Birger Vikström växte upp i byn Granbergsträsk i Västerbotten där han i ungdomsåren arbetade som skogshuggare och jordbruksarbetare.

Hans texter, och de bilder han illustrerade dem med, präglades av en underfundig humor.

Boken Dubbelkrut gav han ut på eget förlag år 1956, illustrerad med svartvita teckningar. År 1974 gavs den ut på nytt som en faksimilutgåva. Men

Vikström hade också förberett en tredje upplaga med färglagda teckningar. Den gavs ut först år 2010 av förlaget Black Island Books.

Ur Birger Vikströms förord till boken Dubbelkrut: ”Den sannfärdiga berättelsen om kapten Dubbelkrut och hans strävsamma rövarfölje är i första hand avsedd att vara till glädje för sådana barn, som på ett eller annat sätt uppnått myndig ålder.

Men om även andra vuxna personer skulle kunna umgås med den gamle pirathövdingen utan att bli förargade så är givetvis därmed ingen skada skedd ...”

Satirarkivet.se är ett forum på nätet för bild­skapare som vill kommentera samtiden.

Här finns bilder från hela världen, såväl nutida som historiska.

Välkommen att titta in på www.satirarkivet.se.

fib 43

Skriftställning.

OM NU OFFICIÖS KVAL OCH KVIDAN TEXT jan myrdal

N

u pågår en eländig debatt som vacklar mellan kval och kvidan i officiella och officiösa media ty det har varit val igen i Sverige denna höst 2014. Utfallet lika oklart som valdeltagandet stort.

Visserligen fick en regering utan riktigt väljarstöd avgå och en annan med svagt och otydligt stöd sväras in. Det enda påtagligt nya valresultatet var att Sveri­ gedemokraterna ökade till att bli tredje största parti i riksdagen och att partier som definierar sig som vänster antingen stampade på fläcken, inte nådde över gränsen eller minskade. Vilket innebär att utan Sverigedemokraternas politiska stöd kan den nya regeringen inte leva vidare. Om den inte så anpassar sin politik till den förra alliansregeringens politik att den får omröstningshjälp av dess partier.

Denna situation kräver en förnuftig kommentar.

JAG BÖRJAR MED den nu vitt spridda

illusionen den allmänna rösträtten. Den formuleras för första gången legalt i Frankrike som en revolutionär landvin­

fib 44

»

Ty om man på den vänstra sidan enbart fortsätter med sådant som att skandera ”Inga rasister på våra gator” kan det nog bli möjligt att fösa upp Sverigedemokraterna från 13 procent till 30 procent i nästa val. ning efter det att Tuilerierna stormats och kungen avsatts 1792 men blir snabbt ett instrument för de härskandes makt. Vi borde ju till exempel – förutsatt att histo­ rieundervisningen i skolan varit verklig och korrekt – om dess historia veta att Na­ poléon Bonaparte våren 1802 med allmän rösträtt utsågs till konsul på livstid med 3 500 000 jaröster mot 8 374 nejröster och i november 1804 erkändes som kejsare med 3 572 329 röster mot 2 579 och att hans (juridiske även om ej genetiske) bror­ son Louis Napoléon 10 december 1848 valdes till president med 5 434 286 röster mot 1 448 107 för Cavaignac, 371 000 för Ledru-Rollin, 37 000 för Raspail och

17 900 för Lamartine samt sedan efter sin statskupp 2 december 1851 erkändes som kejsare den 21 december med 7 439 216 röster mot 647 737 (och 1 500 000 icke röstande). Jag kunde fortsätta med en lång internationell katalogaria! Allmänna rösträtten – och kvinnors rösträtt eller ungdomars – har blott en formell relation till folkvilja och folkvälde.

DET NUVARANDE svenska statsskicket bygger på partier. Ännu i min ungdom var de åtminstone på vänsterkanten medlemsfinansierade och någorlunda medlemsstyrda. Nu är de alla stats­ finansierade och högerut finansierade

»

Ty även för partier gäller det gamla talesättet: Den som betalar kusken bestämmer färden.

FOTO: FRANKIE FOUGANTHIN/WIKIMEDIA COMMONS

Sveriges nya statsminister Stefan Löfven (S) under ett torgmöte inför valet till Europaparlamentet i våras.

av storkapitalet. (Undantaget i år var Feministiskt initiativ och tidigare Sve­ rigedemokraterna.) Resultatet av denna reform har blivit det medlemsras jag inte kan bedöma annat än som avsiktligt.

Det inte alltför stora kommunistiska ungdomsförbund på vars midsommar­ kongress 1944 jag på uppdrag rapporte­ rade om arbetet bland studeranden hade fler medlemmar än hela dagens svenska vänsterparti. Av det tidigare statsdomi­ nerade SAP återstår blott en rest. För att inte tala om de andra. Inget av dem för­ mår av hänsyn till finansieringen heller formulera politiska realfrågor. Ty även för partier gäller det gamla tale­sättet:

inte fastnar i blotta fraser. Detta innebär inte som vissa på den intellektuella vänsterkanten tycks tro att förespråka politisk allians med Sverigedemokrater eller Front National utan att klart se varför så stora delar av LO-kollektivet och ”det arbetande folket” tar ställning för dem.

Den som betalar kusken bestämmer färden. Det nuvarande svenska stats­ skickets demokrati är i ordets egentliga mening lika formell som dess allmänna rösträtt.

Också på den politiska och intel­ lektuella vänsterkanten tillhör detta de undanträngda insikterna. Inte undra på att man där haft så svårt att inse – och ta politisk ställning till – Sverigedemo­ kraternas tillväxt. Men denna liksom det att Front National nu kan sikta på presidentposten eller för den skull en gång stödet för Louis Napoléon det blir helt förståeligt för den som ser till – och analyserar – verkliga klassfrågor och

JUST FÖR ATT DET existerar verkliga sociala motsättningar också när det gäller invandring och det som kallas mångfald samtidigt som det historiska sammanhanget är tydligt lägger jag på FIB/K:s hemsida ut Det mångkulturella samhället är en illusion. Lajos Szèki intervjuar Jan Myrdal i Mosaik. Krö­ nika för det mångkulturella Sverige” nummer 2–3 1981. Ty om man på den vänstra sidan enbart fortsätter med sådant som att skandera ”Inga rasis­ ter på våra gator” (eller det historiskt bevisligen så katastrofalt farliga ”slå fascisten där du ser honom”) kan det nog bli möjligt att fösa upp Sverigede­ mokraterna från 13 procent till 30 procent i nästa val. ■ ■ fib 45

Rätt&Rådligt.

Gamla straffbud gör comeback?

D

TEXT ingemar folke

et är lätt att få för sig att det som vi betraktar som hörande till en förgången tid är något som är oåterkalleligt borta. Vi vill gärna se samhällsutvecklingen och lagskipningen som en enkelriktad färd mot ljus och högre kultur.

Inom straffrätten vill vi helst se sådant som dödsstraff och kriminalisering av homosexualitet som något vi för alltid lämnat bakom oss. Att det inte alltid förhåller sig på det sättet ska jag belysa med två exempel.

När Sverige blev kristnat och fick skrivna lagar infördes brottet hädelse i lagen. I 1734 års lag handlar hela första kapitlet i missgärningsbalken (MB) om ”försmädelse mot Gud och avfall ifrån den rena evangeliska läran”. Där stadgas dödsstraff för den som ”lastar och smädar Gud, hans heliga ord och sakramenten”.

Den som ”av lättsinnighet” gör ”gäckeri” med sakramenten kommer undan med böter. Detsamma gäller den som ”brister ut i eder och svordom vid gudstjänsten”.

Kriminaliseringen av hädelse och gäckeri fanns kvar i 1864 års strafflag, men dödsstraffet var ersatt med straffarbete och fängelse. Strindberg åtalades för gäckeri med nattvarden i en av Giftasnovellerna men frikändes.

När hädelse och liknande brott togs bort kan jag inte säga exakt men de fanns kvar ännu på 1930-talet.

DET ÄR VIKTIGT att komma ihåg att det

verkliga skälet för kriminaliseringen av hädelse var att detta – åtminstone i 1734 års lag – sågs som ett ”brott mot Gud”. Gud var så att säga målsäganden.

Om inte det gudfruktiga folket straffib 46

»

Det är viktigt att komma ihåg att det verkliga skälet för kriminaliseringen av hädelse var att detta – åtminstone i 1734 års lag – sågs som ett ”brott mot Gud”.

fade hädaren, kunde Gud uppfatta det så att folket gillade hädelsen, vilket i sin tur kunde få otrevliga konsekvenser för folket. Så ungefär var logiken.

När man nu diskuterar – till exempel i Sveriges radios religionsprogram ”Människor och tro” – ett eventuellt återinförande av straff för hädelse, så är emellertid den tänkta målsäganden inte Gud utan troende människor, som kan känna sig kränkta. Vad som i så fall skulle kunna kommas åt är exempelvis rondellhundar och satirteckningar av diverse religiösa personligheter. Projektet kan tyckas dödfött i det sekulariserade Sverige. Men faktum är att det finns EU-länder som fortfarande bestraffar hädelse. Och med en ändrad syn på vem som kan tänkas vara brottsoffer hamnar hädelse ganska nära ”hets mot folkgrupp”, som har visat sig vara ett expansivt straffbud i praxis, även om de värsta överdrifterna numera tycks vara på tillbakagång.

Mitt nästa exempel är tidelag, det vill säga sexuella handlingar mot djur. I 1734 års lag föreskriver MB 10 kap. dödsstraff genom halshuggning, varefter både gärningsmannen och djuret ska brännas på bål. 1864 års strafflag betecknar brottet som ”otukt med djur” och föreskriver

högst två års straffarbete. Brottstypen fanns kvar till 1944.

Men sedan den 1 april i år är det åter straffbart att ”genomföra sexuella handlingar med djur” (9 a § djurskyddslagen).

Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Gärningsmannen kan också förbjudas att i framtiden hålla djur. Lagrådet hade avstyrkt denna nykriminalisering.

Den äldre kriminaliseringen av tidelag hade sin bakgrund i Mose lag. Man trodde också länge att det fanns en risk för att förbindelsen med djuret skulle ge upphov till monstruös avkomma. Den nu gällande bestämmelsen tar däremot sikte på djurskyddet. Men skulle gärningen vara plågsam för djuret, så straffas gärningsmannen inte för den sexuella handlingen enligt den nya bestämmelsen utan för djurplågeri enligt brottsbalken.

Man brukar säga att det bara är inom vissa delar av fastighetsrätten som rättshistorien kan vara levande, gamla vatten­ domar till exempel. Men exemplen jag nämnt visar att det kan finnas livstecken även inom straffrättens historia. ■ ■

Ingemar Folke. Jurist i Stockholm och medlem i föreningen FiB-juristerna.

Hemsida: tffr.org

Medlem.

Folket i Bild/Kulturfront på årets Bokmässa i Göteborg!

gen? r i förenin e d n ä h d a V .fib.se sida www m e h r å v Se

Även detta år deltog vi i den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, en mässa om böcker, tidningar och det tryckta ordet i allmänhet – eller Nordens största mötesplats för det skrivna ordet. Vår stora uppgift var att värva flera och nya prenumeranter. Detta med hjälp av ett särskilt mässerbjudande och ett antal entusiastiska medlemmar, mest från Göteborgsavdelningen.

Som kontaktmedel och debattöppnare var våra lysande röda t-tröjor i särklass: på bröstet lyste texten Nej till Nato och på ryggen Nato on tour med exempel som Jugoslavien 1999, Libyen 2011 och Ukraina 2015?

Tröjorna väckte ett mycket stort intresse, många instämde, flera ville köpa dem och för andra var texten desto mer provocerande. Viktigast var kanske att många kunde se att de inte var ensamma i sin ovilja till de svenska närmandena till Nato. Författarbesöken i FiB/K:s monter inleddes traditionsenligt med föreningens hedersordförande Jan Myrdal som i ett samtal med tidningens webbredaktör Anton Honkonen pratade om sin senast utgivna bok, Resan till Barbarien. Även andra författare och konstnärer mötte sina vänner och läsare, däribland Elsie Johansson, Tuomo Haapala, Ellen Ekman, Nils Fabiansson och Peter Olausson.

pie blume

MEDARBETARE DETTA NUMMER

OMSLAGSFOTOGRAFI:

Joakim Medin

MEDARBETARE:

Britta Ring, Mare Toomingas, Madeleine Pousette, Oda Lystrup Hodlekve, Lisa Forsberg, Gunnar Olofsson, Sofia Härén, Hans-Magnus Meincke, Kristina Eriksson, Torbjörn Wikland, Joakim Medin, Ruveyda Tunç, Hans O Sjöström, Pål Steigan, Magnus Zackariasson, Elin Ivemo, Eva Wernlid, Christer Lundgren, Agneta Willans, Jan Bergsten, Tom Carlson, Hans Isaksson, Jan Myrdal, Ingemar Folke, Pie Blume, Hans Lindström.

FOLKET I BILD/KULTURFRONT

Ägs av föreningen med samma namn.

ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: • försvar för yttrande- och tryckfriheten • för en folkets kultur • antiimperialism.

Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas.

Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar.

ANSVARIG UTGIVARE: Torbjörn Wikland.

REDAKTÖR: Johanna Lundqvist.

WEBBREDAKTÖR: Anton Honkonen.

LAYOUT: Albin Boman och Viktor Meidal, Nevada Media.

KORR: Bengt Rydsjö.

REDAKTIONSKOMMITTÉ: Joacim Blomqvist, Britta

Ring, Eva Wernlid, Carolina Westin, Torbjörn Wikland, Peo Österholm.

GRAFISK FORM: Losita Garcia.

ADRESS: Högalidsgatan 35, c/o Brogården, 117 30 Stockholm, e-post: red@fib.se (redaktion), info@fib.se (övrigt).

PRENUMERATIONER: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se PLUSGIRO: 70 45 88-3, FiB/K BANKGIRO: 466-4140, FiB/K

Ekonomi: ekonomi@fib.se

FÖRENING: styrelsen@fib.se PRISER: Lösnummer: 49 kr

(sommar- och julnummer 65 kr),

PRENUMERATION

helår: 525 kr (pens: 450 kr, stud/arb.lös: 350 kr), halvår: 285 kr (pens: 245 kr, stud/arb.lös: 195 kr), startprenumeration: 100 kr (4 nr). tvåårsprenumeration 950 kr, stöd-prenumeration: 800 kr (helår), utland: 750 kr (helår), 400 kr (halvår)

Prenumerera!

Elsie Johansson i ett samtal med Gunnar Olofsson om sin nya bok Sagas bok. En trovärdig historia i Folket i Bilds monter.

För dig som vill prova på tidningen Folket i Bild har vi ett erbjudande: du får fyra nummer för en hundring! www.fib.se/prenumerera

Nästa nummer kommer 11 december. Prenumerera!

ANNONSPRISER (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr.

Mer info: www.fib.se MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN kostar 200 kr/år och sätts in på Plusgiro 70 45 88-3

TRYCK: Grafiska punkten, Växjö 2014.

FIB/K INTERNETUTGÅVAN:

http://fib.se (ISSN 1401-1522).Allt material i pappers­ utgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet.

Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej.

fib 47

posttidning B retur till FIB/K, Brogรฅrden, Hรถgalidsgatan 35, 117 30 STOCKHOLM

Lindstrรถm.

fib 48

www.bonton.se