Easy South 01 2015 by Format Publishing

DI N EGE N GU ID E T I LL SÖDE R # 1

2015

Kultur, mat, konst, bar, musik, shopping, bostad, hälsa + total lokal karta!

Birro begrundar Bajen; hur kan laget som älskar att förlora vinna så mångas hjärtan? #10 Enander tänder en cigg, minns möten med Slas #52 Elensky promenerar med en konsumtionsfientlig italienare #28 Benulic letar efter den sista hipstern men hittar bara stora skägg #16 Göndörs guide till gudarna #18 Sanchez om tyg som tål #42 Schenlær lyfter på gatstenarna #46 Larry ledsagar #50 Möt en mäklare, lär dig allt om bostadsmarknaden #25 Tiden är ingenting men vi hjälper dig att hålla den #41 Giraffer på den mekaniska verkstaden, pengar bakom elementen, fantasin vid makten #38 Kartan som gör att du hittar det du behöver #33

Founders och Sierra Nevada. Två bryggerier grundade av människor som lämnade sin vardag för att skapa något nytt.

Founders Centennial IPA Passar till buffé, hårdost och indiskt. 98 p Ratebeer Artikelnummer: 11006 Pris: 22:90 + pant

Varannan förare som omkommer i sing

Sierra Nevada Pale Ale Passar till grillat som hamburgare och ribs, eller till smakrik husmanskost. 95 p Ratebeer Artikelnummer: 1525 Pris: 23:90

elolyckor i trafiken 채r alkoholp책verkad.

I detta nummer 08 ZOMBIE Chefredaktören begrundar gammelmedias bortgång

10 NACKA Birro utforskar Hammarbys själ

16 CHANDLER Benulic försöker förstå vad en hipster är

18 HAN DÄR UPPE Göndör går med Gud

”Talking to me?” Jo, på Easy South talar vi till alla som vill samtala.

23 PIA-LOTTA En mäklare som vet allt om bostadsmarknaden i stadsdelen

28 PASOLINI Elensky visar visionären vägen

32 GLADA Kläder som gör dig lycklig

33 TOTAL GUIDE TILL ALLT Barerna och butikerna och allt däremellan

38 SALLY Hippare kan ingen vara än en pizzeriägare. Vi förklarar varför.

Orionteaterns nya ledare

40 TICK–TACK Kvalitet går aldrig ur tiden

42 HARRIS Sanchez om vad som bör ﬁnnas i garderoben

46 POETISSAN Vi möter den som ska introduceras stadsdelens poeter

50 HÖRNET Farber ger världen mera färg

52 SLAS Enander uppmanas att röka av en evig frilansare

"Kom med här" sa Torbjörn till Pier Paolo och ledde honom med varsam hand längs med smågatorna.

Vi säljer parker, trädgårdar, barer, restauranger, idrottshallar, promenadstråk, varuhus, kärleksekar och vatten, massor med vatten. Och takåsar. Vår vision är att kunna erbjuda och sälja något mer än bara bostäder. Alexander White säljer områden, unika destinationer och upplevelsen av att tillhöra en helt egen stadsdel.

Kommendörsgatan 38 114 58 Stockholm

www.alexanderwhite.se

+46 (0)8 664 41 42 info@alexanderwhite.se

LEDARE

Inte som alla andra När man hamnar i diskussioner om papperstidningar och pappersmagasin är det som att vandra in på en irländsk likvaka. Alla pratar om den döde som om han var levande, och alla är samtidigt gråtmilt sentimentala och berättar snyftande små anekdoter: ”Åh, minns du när …” Ändå vet alla att den käre bortgångne är just bortgången. Och när det då och då dyker upp ett nytt magasin som är tryckt är det mer ett bevis på att zombies existerar än på att magasin och tidningar tryckta på papper har en framtid. Fast … papper och papper. Det vi talar om är gammelmedias pappersprodukter. Trycksaker som görs av människor som verkar utgå från att inget intressant finns att berätta och skulle det finnas det så är de tilltänkta läsarna ändå för korkade för att vara intresserade. När vi nu lanserar ”Easy South” utgår vi från det självklara. Att det på Söder finns mängder av spännande historier att berätta. Vi utgår från att varje individ är en storslagen berättelse, och från att den här stadsdelen är fylld av människor som vill veta mer, som vill tänka, som vill samtala med andra, som vill uppleva. Vi kommer också att skildra allt det företagande och det entreprenörskap som finns på Söder. Alltför ofta framställs stadsdelen som befolkad av människor som driver mellan kaféer i orolig väntan på att få en bok utgiven eller att få skriva på ett skivkontrakt. Men så är det ju inte heller. Den här stadsdelen är fylld av människor som har en idé, som startat ett företag, och som sliter för att det ska växa och bli stort, eller åtminstone göra att man kan leva anständigt på det. Det här är på alla sätt en hårt arbetande och företagande stadsdel. Det kommer vi också att skildra. Och den som med djup, fantasi och exakthet skildrar en avgränsad del av tillvaron kommer också att ge oss en bättre bild av världen i stort … av själva villkoren för vår tillvaro.

EASY SOUTH

#1, 2015

Vårt mål är också att hjälpa företag, kultur- och föreningsverksamhet att växa sig än starkare och än mer levande på Söder. Vi ser oss som en del av allt det som händer här. En lämplig partner helt enkelt. Någon man kan prata med när man har en idé eller vill att andra ska få veta vad man håller på med. En partner som dessutom alltid har en bra berättelse att bjuda på när affärssamtalet är över. # Boris Benulic Chefredaktör

KLACKLEDAREN DANIEL ”KATTEN” ANDERSSON KAN FÅ FLERA TUSEN MÄNNISKOR ATT SAMARBETA

HAR DU OCKSÅ EGENSKAPER FÖR ATT VARA LÄRARE? DU BEHÖVS! VI GÖR DIG TILL LÄRARE FÖR VERKLIGHETEN

Störst av allt är kärleken till fotboll Göteborgaren Marcus Birro ﬂyttade till Söder för att hitta hem. Och även om han håller på ÖIS, så fascineras han av Bajen och kulturen runt laget.

När jag bodde i Göteborg var det alltid fest när Hammarby kom till staden. De brukade ragla fram på Avenyn och skandera saker som: “Ni har ingen tunnelbana”. Det har vi ju inte heller. Det är något med jordmånen har jag förstått. Efter att ha levt de första 30 åren av mitt i Göteborg kan jag ärligt säga att jag mer än gärna hade velat ha tunnelbana. Spårvagnar är för turister och medeltiden. Till skillnad från när AIK och Djurgården kom till staden var det alltid rätt lugnt. Att möta Hammarby var som att spela landskamp mot Skottland. Det går inte att bli arg på skotska fans. De bär kilt och dricker mörk öl och man är ju som dem är, förutom kilten möjligen. Under hammarbyfansens marsch genom Södermalm strax före premiären hemma mot Häcken ser jag rätt många män i just kilt. Jag får inte ihop den bilden och min blyghet förbjuder mig att tänka vidare runt saken. Jag bör nämna att jag håller på ÖIS. Jag utgör därmed ingen större fara för någon. ÖIS är inte ens lillebror längre, utan mer den handikappade kusinen från landet som mest av allt vill rullas ut på balkongen och se molnen röra sig över himlen. Hade jag hållit på IFK Göteborg eller GAIS hade det kanske varit annorlunda. När det talas om rivaliteten mellan Stockholm och Göteborg handlar det alltid om Blåvitt. Däremot sällan om Hammarby. Och aldrig om ÖIS. Faktum är att det alltid varit väldigt mycket tryggare att ha Bajen-fans på besök än fans från den egna staden. På något sätt, och många blöta eftermiddagar på Bryggeriet på Avenyn har jag som bevis för det, kändes det tryggare med stockholmare än

EASY SOUTH

#1, 2015

Marcus Birro

andra göteborgare på gågatan. Sedan 2011 bor jag på Södermalm. Jag trodde omställningen till Södermalm skulle vara större än den blev. Jag var rädd att man skulle vara tvungen att förvandlas till Fredrik Virtanen för att bli accepterad och jag tror tyvärr fortfarande att det är så. Däremot har jag utvecklat en stryktålig hållning som innebär att jag alls inte behöver anpassa mig till någon eller någonting… Hornstull kryllar av göteborgska referenser. Det är restaurangen “Därmed Pasta” SM i ordvits, mobilfixarbyrån Re:Pear (japp, med ett päron som symbol) och tusen andra rätt hemska Oldsberg-osande trevligheter som helt enkelt måste ha plockats av mer eller mindre ivriga göteborgsbesökare. Jag vet inte inte riktigt hur jag ska handskas med allt detta. Den fruktansvärda grottekvarn som ordvitsarna hämtas ur, den brunn av mörker som utgör Göteborgs-humorn, var faktiskt en väldigt konkret anledning till varför jag lämnade Göteborg för Norrköping en gång, nämligen den 1 januari 2004. Stockholm är svårt sargat av vad som bäst kanske kan kännetecknas som en sorts individuell masspsykos. Alla vill så förtvivlat gärna hävda sitt oberoende, odla sin särart, men alla gör det på exakt samma sätt. Därför kryllar Södermalm av skäggiga män i märkesjeans, bruna kängor, upprullade mässor och grönvita halsdukar. Tusen spaltmil har skrivits om Hammarbys hårt odlade utanförskap, om oviljan att passa in, om nederlaget som ett heligt sakrament. Tusen spaltmil har ljugit hårt och länge. Hammarby är Sveriges viktigaste fotbollsförening, tillsammans med Malmö FF och AIK. Väldigt många människor har väldigt nära relation med just

Hammarby. Så tyvärr kära Söderbröder, ni är inte alls missförstådda, står utanför eller är en del av en förljugen nederlagskultur. Ni står på toppen av det mesta, Ni har vad alla drömmer om, en ny och egen (nåja) arena i era egna kvarter, ni har en lojal, fantastisk fanbärare (Kennedy Bakircioglu) ni har en duktig, kompetent och skicklig tränare, numera en duktig styrelse och ni har, som ni och resten av Sverige vet, landets i särklass trognaste och bästa supporterskara. Det är alltid svårt och vanskligt att gradera supporterkärlek. Men ni vinner den graderingen främst för att ni så troget och konsekvent stod med ert lag också när Hammarby spelade i Superettan. Festen var lika intensiv där och då. Ljudet och energin på läktaren var lika påfallande burdus och storslagen i matcher mot IFK Värnamo och Sirius som i derbyn mot AIK eller premiären mot BK Häcken. Det är kärlek. Det är konsekvens och trohet, att älska klubben, färgerna, laget, stadsdelen oavsett vem som står på andra sidan mittlinjen, oavsett vad serien man lirar i heter. Som Öisare är det lätt att vara avundsjuk på det där. Vi Öisare sneglar ängsligt mot himlen innan vi bestämmer oss för att gå på match. Regnar det stannar vi hemma. Är det för varmt stannar vi hemma. Blåser det stannar vi hemma. Vi älskar vårt lag precis som ni gör. Men vi orkar inte riktigt uppbringa tillräckligt med energi för att visa laget vår kärlek. Alltså är vår kärlek död. Säga vad man vill om Söder och Bajen-fans men det kapital, den tid och den oerhörda passion de plöjer ner i sin kärlek till Hammarby är verkligen alldeles fantastisk att se och uppleva, också på avstånd. Hammarby har dessutom alltid varit en synnerligen estetisk klubb. Även den sanningen går delvis i konflikt med ryktet om armér av packade förlorare i trasiga byxor och stripigt hår sittandes på trasiga bänkar nere vid Zinken. Fram till för bara något år sedan lät man italienska klädesbolaget Kappa sy matchställen och sådant ska naturligtvis alltid generera en extra stilpoäng. ”April är en kall och nyckfull vän” sjunger Ulf Lundell på en gammal CD från nittiotalet. Jag såg honom för övrigt just här, på Hotell Clarion på Ringvägen, en sommardag förra året. Han kom gående i avklippa militärshorts och händerna fulla med kassar från det lite dyrare varuhuset. Jag blev för nervös för att säga något. Eller krama honom. Jag älskar honom. Han avskyr antagligen mig. Han verkar så arg, Lundell. Särskilt på dem som påminner om honom själv. Kanske är jag likadan. Lite så där är det med fotbollen också tänker jag, och med resten av livet.

S TÖ R S T AV A L LT Ä R K Ä R L E K E N T I L L FOT B O L L

Baren på Clarion prickas av röda och vita halsdukar fast klockan bara är exakt tre minuter av elva. Tidpunkten är ingen slump. Klockan 11 får man börja servera starköl och de små borden vid de höga fönstren fylls långsamt av ännu så länge stilla fans som vill stärka sig inför den traditionsenliga marschen bort mot Gullmarsplan och nya arenan och matchen, nypremiären i Allsvenskan, mot BK Häcken. Himlen är svårt grå. Det är svinkallt. Det blåser från alla håll. April är en hynda från Ishavet och det känns mer som julafton än tidig vår. Inne på köpcentret Ringen huserar andra med grönvita halsdukar och den där förväntan som egentligen bara en allsvensk säsongsupptakt kan uppväcka sprider sig som en väldoft i kvarteret. Jag känner verkligen igen det från tiden i Göteborg men här är det så mycket större, så mycket rikare, så mycket verkligare och, ja okej då, så mycket bättre… Människor hukar mot vinden längs Götgatan. Nästan alla jag möter bär grönvit halsduk. Ännu så länge är det den välklädda och välmående medelklassen med kammade barn som är ute, men strax kommer de något mer rustika, högljudda och packade ungdomarna upp ur groparna i marken, upp från underjorden och tunnelbanan. Buss 4 är alltid fullpackad men sällan på Påskaftonens förmiddag. Horder av längtande unga män ramlar ur bussen när dörrarna öppnas. Jag sneddar förbi Gröne Jägaren, minns mina lunchfyllor där inne 1999 när jag var tillsammans med en flicka från Stockholm och hade lyckats snirkla till mig ett SJ-kort från Sveriges Radio där jag jobbade då. Jag skulle bli stockholmare på prov men insåg snart att den där nedersta lådan jag fick mig tilldelad hemma hos Sofia var en väldigt tydlig symbol och en vink för vart förhållandet var på väg. Jag minns att hennes före detta pojkvän, Patrik, höll på Bajen och jag minns att jag där och då (genom dåtidens oerhörda moln av svartsjuka) insåg att om alla

MARCUS BIRRO

Hammarbyare var lika trevliga som Patrik måste Bajen var världens trevligaste klubb. Gröne Jägaren liknar ett översvämmat akvarium. Grönt som bubblar och fräser långt ut på gatan. Pensionärerna tar långa omvägar förbi horderna av folk som står och röker, trampar, skriker, sjunger och vrålar utanför dörrarna. Drängkulturen runt svensk fotboll är verkligen avskyvärd. Detta ständiga supande. Dessa hjärndöda ramsor, dessa förbannade svordo-

mar, dessa vulgära och hatiska predikningar, dessa skändligheter helt i onödan. Supandet i samband med svensk fotboll är något som uppmärksammats långt utanför både Södermalm och Sverige. I Italien förstår man ingenting. Där står upplevelsen i centrum och den svärtas ju ner av spriten. Upplevelsen mattas av. Då kan man ju lika gärna sitta hemma framför teven resonerar man. Jag ska inte lyfta några särskilt darrande moraliska fingrar jag heller. Jag har själv supit i samband med fotbollsmatcher, inte en eller två gånger utan varje gång. Mellan 1990 och 2005 var jag packad varenda gång Italien spelade en landskamp som visades i teve.

#1, 2015

EASY SOUTH

MARCUS BIRRO

S TÖ R S T AV A L LT Ä R K Ä R L E K E N T I L L FOT B O L L

Jag satt drängfull på italienska föreningen i Gamlestan under vartenda mästerskap mellan 1990 och 2006. Hur det gick? En kort historik: Ut på straffar i VM 1990, ut på straffar i VM 1994 (i finalen), ut på straffar i VM 1998, förlust i förlängningen mot Frankrike i EM 2000, bortdömda av domare Moreno och FIFA i VM 2002, Sverige-Danmark 2-2 i EM 2004 och så…VM 2006. Mitt första nyktra VM… Italien vinner VM-guld. På straffar. Mot Frankrike. Jag har under alla år varit en av väldigt få i svensk dagspress som försvarat svensk supporterkultur. Jag har egentligen inte fått annat än skit och hånskratt för det, från alla. Men det är helt okej. Jag har svurit och skakat på huvudet varje gång någon trygg, däst gubbe snackat eller skrivit om att firmor och våldsverkare inte har med klubben eller fotbollen att göra. Jag tror det är tvärtom. De som slåss i sin klubbs namn ser sig själva som klubben. De är frontsoldaterna i ett krig där fansen alltid förlorar, där det alltid är de som går och ser matcherna som får ta skiten medan kostymerna högre upp i hierarkin alltid klarar sig. Man behöver inte acceptera våldet för att inse att det förhåller sig så. Den här dagen ser det mesta lugnt ut. Som alltid när generationer blandas uppstår ett sorts kollektiv lugn, en viss värdighet. Att tåget också

rymmer många tjejer och kvinnor har nog också en viss dämpade effekt på de allra värsta gaphalsarna. Det är vackert och det är värdigt. Jag står på en sidogata och ser dem alla passera förbi. Jag vet inte riktigt vad det är jag känner. Detta är inte min stad, inte min stadsdel, inte mitt lag. Men jag känner ändå något, en viss stolthet kanske, en lätt, flyktig glädje över att den kärleken jag hyser för fotbollen, för Roma, för ÖIS och för sporten som sådan, delas av alla dessa. Det är möjligt att hälften skulle börja spotta och fräsa om de fick syn på mig men det spelar ingen roll. Jag är en av dem. Det är bara färgerna på min halsduk som skiljer sig. Jag känner igen den där blicken, den där stoltheten, det där sneda leendet, den där drömmen, de där galna förhoppningarna den där sammanhållningen, den där stoltheten. Allt det där är jag. Alltså är dem som jag. Det ger tröst. Götgatan ligger nästan öde när de passerat. Några väldigt fulla killar sitter längst gatan, med ryggarna mot väggen. Deras blick lyckas inte fokusera något framför sig och en polisbil stannar för att höra hur det är med dem. Jag går vidare, hem till mitt del av detta mäktiga, underliga Södermalm. Jag funderar på om det finns någon någonstans som möjligen vet när ÖIS spelar sin första match i det fördömda, fruktansvärda division 1. #

Skönlitteratur Facklitteratur Pocketböcker Barn- & ungdomsböcker Semesterläsning Guldkorn Café med hembakat bröd Läsecirkel Presentböcker Matböcker Författarträffar

Bysistorget 8/ Hornsgatan 80 Måndag-fredag: 10.00–18.00 Lördag: 11.00–16.00 08-669 07 60 info@bysisbok.se bysisbok.se facebook.com/bysisbok

Hipsterjakten, del 1: Whitman & kebab Av någon närmast obegriplig anledning är det numera svårt att tala om Söder utan att samtidigt tala om ”hipsters”. Men vad är egentligen en ”hipster”? Och om man nu hittar dem på Söder – var hittar man dem? Under hösten kommer vi att utforska frågan i en serie små essäer där vi gör nedslag på Västafrikas kust, i en skum tysk ﬁlosofs studerkammare, i San Franciscos hamnkvarter och Los Angeles allra skummaste barer … och så på Söder förstås.

I. Jag står bredvid en typisk hipster inne på Pet Sounds på Skånegatan. Han studerar de nyinkomna skivorna på disken medan han stryker sig över det stora rödaktiga skägget. Hans telning tultar omkring i butiken och får plötsligt syn på en Aftonbladet som av någon obegriplig anledning ligger på golvet. Just när barnet, kanske i ett utslag av städiver, böjer sig ner för att ta tidningen vänder sig fadern om och spärrar upp ögonen:

ångestsvett och tårar som var så många att de förlorat sin sälta. ”Hepi” blev ”hip”, en hipster är någon som ser och förstår. Wolof berikade också det amerikanska språket genom ”dig”, alltså att ”digga” som kom från ”dega” – liksom ”jive” som kan härledas till Wolofs ”jev” som betyder ungefär att snacka skit eller ljuga. Hipstern var alltså ursprungligen den svarta slaven, någon som inte valt att ställa sig utanför samhället utan någon som samhället tvingat in i en så underordnad ställning att han inte längre ingick i de fria människornas gemenskap.

Ungefär så tänker vi oss väl den typiske söderhipstern, en person som drabbas av panik vid tanken på att någon skulle se det egna barnet med något så ocoolt som en Aftonbladet i den lilla näven. Men har det där så mycket med riktiga hipsters att göra?

III. Den som är slav har mycket större förutsättningar att förstå hur tillvaron egentligen är beskaffad hävdade George Wilhelm Friedrich Hegel 1807 i sin ”Andens fenomenologi”. Genom sitt arbete formar slaven verkligheten, genom det han producerar formar han verkligheten och förstår den därmed bättre. Och han ser dessutom tillvaron som den är. Slavens herre däremot är beroende av det arbete som utförs åt honom och är dessutom tvungen att skapa smått sinnessjuka vanföreställningar om samhället och människorna – för hur ska han annars försvara och förklara att hans ställning bygger på att han berövat andras deras frihet? Så bland de svarta slavarna var ”hipstern” beteckningen för den som klarast såg hur allt egentligen förhöll sig.

II. Låt oss lita på lingvisten David Dalby när han säger att ordet ”hip” har sitt ursprung i Wolofs ”hepi”, ett ord som betecknar ”att se” i meningen att ”se och förstå”. Wolof är ett språk som talas huvudsakligen i Senegal och Gambia och kom förstås till USA på de där skeppen som stank av intorkat blod,

IV. När du vandrar i kvarteren mellan Slussen och Skanstull så kan du inte undgå att lägga märke till alla dessa män som ser ut som om de var på väg ut i norra Kaliforniens skogar för att under munter sång fälla redwoodträd; de rutiga skjortorna, skäggen, hängslena, tatueringarna, kängorna … ibland är de i

”Aaaaarvid! Låt bli! Det är en svennebanantidning.”

Boris Benulic

EASY SOUTH

#1, 2015

sällskap med kvinnor klädda på ett sådant sätt att du lätt förleds att tro är de också är på väg ut i de där skogarna men för att driva ett pensionat eller en krog. … och jag gillar dem. Om inte annat för den konsekvent genomtänka och genomförda stilen – även om jag inte skulle vilja vara i närheten om de fick för sig att börja fälla träd. Men hipsters är de inte. V. Man behövde inte vara slav och svart för att vara hipster, det amerikanska samhället hade en sällspord förmåga att se till att många av dem som kom till kontinenten för att förverkliga sina drömmar hamnade i samhällets utkanter och fick träla för att arbeta sig in i och upp i tillvaron. Judar, ryssar och italienare till exempel … och det är därför inte så underligt att många av de vita som efterhand kom att berika hipsterkulturen kom från dessa folkgrupper. Men visst kunde du också vara vit och anglosaxisk och bli hipster. Som Walt Whitman som bara kunde känna sig som en hel människa när han var tillsammans med dem som förnekades just möjligheten att fullt ut förverkliga alla sina möjligheter, eller som han förklarade i början av ”Leaves of Grass”: ”Detta är vad du skall göra: Älska jorden, solen och djuren, förakta rikedomen, ge allmosor åt vem som än begär det, försvara de dumma och galna, ge frukterna av ditt arbete till andra, hata tyranner, diskutera inte Guds existens, ha tålamod gentemot människorna och lyft aldrig på hatten för någon … sök din frihet bland kraftfulla obildade människor”. Så jag har en känsla av att Walt Whitman om han varit på Pet Sounds den där dagen av pur nyfikenhet och livslust tagit upp Aftonbladet, satt barnet i sitt knä och högläst för lille Arvid. Bara för att … liksom … inte för att det är en bra tidning, inte alls, utan mer för att man inte ska frukta något … och vilja veta mer om allt. VI. … och så det där med hipstern Walt Whitmans kärlek till ”det vanliga folket” … det innebär inte att den riktige hipstern älskar fasta jobb och arbetstider. En annan hipster och författare som genomskådade samhället var Raymond Chandler. När hans deckarhjälte Philip Marlowe summerar en av sina arbetsdagar där han efter att ha hamnat i ett bakhåll misshandlats, drogats och kidnappats så kommer han ändå fram till att ”jag kände mig ändå inte så sjuk som jag skulle gjort om jag haft ett löneslavsjobb”. En hipster har inget emot hårt arbete, bara han arbetar för sig själv och är fri; kontrollerar sin egen tid. Så visst hittar du hipsters på Söder – de småföretagare som arbetar 18 timmar om dygnet för att få sin verksamhet att gå runt; kaféet, butiken, restaurangen, byggfirman, bilverkstaden. De är så försänkta i sitt

Carlos Martinez och Josef Sattarov följer Whitmans råd och tar inte av sig hatten för någon.

eget arbete att de inte har någon koll på hur de ska vara klädda och bete sig för att vara hip och det är precis det som kännetecknar en riktig hipster. Killen som driver en kebab, eller taxichauffören som väntar på en körning utanför Malmen är alltså mer hipster än killen som väntar på att få ett skivkontrakt – även om den sistnämnde har alldeles, alldeles rätt sorts amerikanska jeans. Men jag gillar dem alla. Precis som en hipster ska göra. #

#1, 2015

EASY SOUTH

Religion mitt på blanka dagen Det går inte att dricka en kaﬀe latte på Söder utan att spilla på någon som har tron i sig. Tron på religion, fotboll, tron på att eko är det enda reko, feminism, eller att retro är rätt. Och nåde den som sopsorterar på fel sätt …

Eli Göndör

miljöaktivistiska del av staden döljer sig Sveriges förmodligen mest religiösa stadsdel.

Det borde inte förvåna någon om det visade sig att solen skiner mer över Södermalm än över någon annan stadsdel i Stockholm. Säkert är det någon som tänker att ett sådant påstående görs för att det just på Södermalm bor så många människor som bryr sig om viktiga saker som miljö och feminism. Jag promenerar utmed den kafétäta Hornsgatan och ner mot Mariatorget där människor trängs för en plats i solen. Ekonomin tycks vara på topp åtminstone för alla som uppenbarligen har råd att äta frukost på kvarterets kaféer. Av de nya datorer och mobiltelefoner, som av någon anledning finns med som en del av rekvisitan till denna lördagsfrukost, är det lätt att dra slutsatsen att alla dessa feminister och miljöaktivister dessutom jobbar jämt. Och de som inte jobbar är säkert inne i sin viktigaste period av kreativitet. Det är här denna lördagsmorgon på Hornhusets uteserveringar vid Hornstull eller inne på Café Frapino på Långholmsgatan som nästa stora romansuccé eller Oscarvinnande filmmanus produceras. Vi som inte har förstått storheten i dessa arbeten får skylla oss själva. Så visst finns anledningar till att solen skiner mer över Södermalm än över någon annan stadsdel. Men om man för fantasins skull för ett ögonblick skull tänka sig den radikala tanken att solen har något med Gud att göra så borde egentligen ingen förvånas om solen lyste mer över Södermalm än någon annan stadsdel i Sverige. Ty i denna glada självcentrerade och samtidigt svårmodigt feministiska och

EASY SOUTH

#1, 2015

Inte någon annan stans i Sverige finns så mycket varierande religiositet samlad som just på Södermalm. Den skarpsynte kan identifiera något uppklädda människor i olika åldrar som denna lördagsmorgon, till synes helt ointresserade av en plats i solen och surdegsfralla, glider in i en av portarna på Sankt Paulsgatan. Där ligger Södermalms synagoga, Adat Jisrael. Det kanske kan upplevas som en motsägelse att ett judiskt bönehus ligger på en gata uppkallad efter ett kristet helgon men det är precis den blandningen som ständigt återkommer i Sveriges mest gudfruktiga stadsdel. Synagogan har legat där sedan 1918 då en av Stockholms äldsta biografer, Södra Biografen, byggdes om. Rabbin som är aktiv i denna synagoga heter Chaim Greisman. Med humor, värme och integritet driver han sin verksamhet. Han tillhör Chabadrörelsen som har sitt ursprung i en judisk inriktning som grundades 1755 i Vitryssland. Namnet är en akronym för orden klokhet, förståelse och kunskap på hebreiska. Men den som anses ha gett rörelsen en riktig ansiktslyftning är rabbin Menachem Mendel Schneersohn (1902–1994). Chabad har sitt högkvarter i New York men finns idag i 1000 städer över hela världen med uppdraget att göra världen lite bättre dag för dag. Så självfallet har Chabad hittat till Sveriges mest religiösa stadsdel och har således ett litet men mycket aktivt center på Gotlandsgatan. Bland andra skäggiga män med huvudbonad på Södermalm väcker rabbin Greisman med sin mörka kostym, sitt fylliga skägg och sin stora hatt ingen större uppmärksamhet.

ELI GÖNDÖR

RELIGION MITT PÅ BLANKA DAGEN

Uteserveringarna på Medborgarplatsen börjar fyllas under eftermiddagen. Bland andra religiösa företeelser på Södermalm är just soldyrkan på Medborgarplatsen något som många ägnar sig åt. Samtidigt rör sig en strid ström av människor förbi Björns Trädgård, på väg mot Stockholms stora moské, till synes helt ointresserade av Medborgarplatsens alkoholdrickande soldyrkare. Moskén invigdes år 2000 och drivs av Islamiska förbundet i Stockholm. Originalbyggnaden som idag utgör moskén ritades av arkitekten Ferdinand Boberg och var ursprungligen Katarinastationen för Stockholms elektricitetsverk. Byggnaden stod färdig 1903 och eftersom Boberg under en resa till Marocko tagit intryck av arkitekturen där, upprättades byggnaden i morisk-islamisk stil orienterad mot Mekka och med höga fönstervalv. Jag slår mig ner för en stunds vila bland de andra soldyrkarna och förundras över deras märkliga vanan att blotta sin bleka lekamen till allas beskådning. Bakom trädtopparna i Björns trädgård reser sig den gyllene halvmånen på moskéns böneutropstorn, minareten, mot en klarblå södermalmshimmel. Medan ett svalt vitt vin från någon ekologisk vinodling långt bort fuktar min torra strupe konstaterar jag att det finns cirka tolv kyrkor runt Medborgarplatsen. Bara ett stenkast bort på Folkungagatan ligger

Sankt Eriks katolska domkyrka som ritades av Fredrik Axel Gillberg och uppfördes mellan 1890 och 1892 i nyromansk rundbågestil med nybysantiska inslag. Kyrkans röda klinkertegel, grå puts och stora rosettfönster ger kyrkan ett både massivt och välkomnande intryck. På Götgatan finns själva biskopsämbetet. Där sitter biskop Anders Arborelius som är en både klok, varm och ödmjuk människa för den som haft förmånen att få stifta hans bekantskap. Med tanke på att katolicism förbjöds i Sverige 1599 och katoliker riskerade att antingen utvisas eller helt enkelt straffas med döden för sin tros skull fram till 1781 är det minst sagt med triumf katolska kyrkan återvänt. För den som glider in på Södermalmskyrkan en bit längre upp på Götgatan skiljer sig tongångarna märkbart från vad som kan upplevas i Sankt Eriks katolska domkyrka. Byggnaden stod klar 1941 och har sedan dess varit verksam. Församlingen har sina rötter i pingströrelsen men ser sig hellre som en del av trosrörelsen. Det finns alltid en vänlig själ på plats som gärna berättar vad skillnaden är, vilket inte alltid framstår som självklart för någon som är utomstående. Här talas det i tungor när anden verkligen är närvarande och därutöver drivs både bibelskola och hemtjänst. Målsättningen även här är naturligtvis att göra världen till en bättre plats för oss alla.

RELIGION MITT PÅ BLANKA DAGEN

På Södermalm är den religiösa närvaron påtaglig inte bara avseende vad som allmänt kan uppfattas som religion. Religiositeten är dessutom djupt förankrad bland feminister och miljöaktivister som inte sällan gör allt för att hålla den väl dold. Visioner om den enda sanna läran vars bibel är intersektionalitet och maktanalys är det klokast att inte ifrågasätta offentligt för den som inte genast vill avfärdas som kättare och exkommuniceras. Ryktet säger att förslag framförts från rörelsens överstepräst Gudrun Schyman om omskolning av de som inte har vett nog att acceptera den sanning som ska göra samhället bättre för oss alla. Miljöreligionens anhängare genomför sina sopsorteringsritualer med största noggrannhet vid stadsdelens olika sopstationer. Att lägga färgat glas i fel lucka medför genast tillrättavisning och en anklagande blick som kan få vem som helst att känna sig som den ytterst orsaken till jordens undergång. Och för den som tror att bara muslimer och judar har vissa dietlagar är det bara haka på de miljötroende i deras jakt på ekologiskt och närodlat runt diskarna på Hemköp i Hornhuset vid Hornstull. Samtalen cirklar inte sällan runt apokalyptiska visionerna om jordens undergång. Och de som inte förstår betydelsen av att ändra sina levnadsregler och leva som alla andra stämplas snabbt som gudlösa förrädare.

ELI GÖNDÖR

Med kritisk blick granskas den stackare som trots allt bestämt sig för att trycka i sig en stor stek till lunch. Klädkoden är tydlig och markeras med löst sittande kläder huvudbonader och skägg. Precis som islams salafister vill leva så som Muhammed och hans anhängare anses ha levt för sisådär 1400 år sedan, tycks miljöreligionen också söka sig tillbaka till tider då människan levde närmare naturen. Industrialismen ses som ondskans förbannelse och de riktigt gudfruktiga odlar sina egna grönsaker på balkongen. Södermalm är utan tvekan den mest religiösa stadsdelen i Sverige. Det är inte bara vad som allmänt skulle upplevas som traditionell religiositet som motiverar en sådan uppfattning. Snarare är det, vad som lätt kan upplevas som jakten på en djupare innebörd med tillvaron, som lätt blir religiös i någon mening. Sannolikt skulle få av de som avslutar yoga-passet på Sats Hornstull med den traditionella ritualen och ”namaste” ens acceptera att det är religion de ägnar sig åt. Jag sväljer den sista klunken av det religiöst godkända ekologiska vinet och konstaterar tillfredsställt att ingen egentligen kan utesluta möjligheten att solen skiner mer över Södermalm än någon annan stadsdel i Stockholm. Och kanske är det just för att Gud gläds åt att så mycket varierande religiös praktik samlats på ett ställe. #

Marbodal NÄRPRODUCERADE KÖK SEDAN 1924.

MARBODAL

HEMLIGHETEN LIGGER I RAMEN.

Vår PLUS-serie, där luckor och lådfronter ligger i linje med det vackra ramverket, ger köket ett exklusivt uttryck och en känsla av hantverk, lite som en vacker möbel. För att ytterligare förstärka den gedigna kvalitet vår PLUS-serie står för har vi tagit fram en exklusiv träinredning som tillsammans med ditt PLUS-kök ger den rätta hantverkskänslan!

Välkommen att boka ett personligt möte med någon av våra köksinredare!

Marbodal Barkarby

Marbodal Bromma

Marbodal Nacka

Herrestav 22 Telefon 08-12 13 91 21 www.marbodal.se/barkarby Öppet:Vard 10-19, Lörd 11-17, Sönd 11-16

Archimedesv 1-3 Telefon 08–515 114 10 www.marbodal.se/bromma Öppet: Vard 10–18, Lörd och Sönd 11–15

Winborgs väg 15 Telefon 08-716 22 00 www.marbodal.se/nacka Öppet: Vard 10-18, Lörd 11-15

med plats för livet

Förr pratade vi alltid om vädret. Men det var förr. I Stockholm pratar vi numera alltid om kvadratmeter, och vad den där kvadratmetern kostar. Allra mest gör vi det kanske på Söder. Vad händer egentligen på bostadsmarknaden? Hur är det? Hur kommer det att bli? Den som är bäst lämpad att svara på det är förstås en bostadsmäklare. Därför kommer vi i varje nummer att följa en av områdets mest kända försäljare av bostäder, och genom henne skildra det som händer på marknaden.

Mäklarliv DEL ETT

Säljare, vän, deltidsterapeut Det ﬁnns platser som jag tror på något sätt blir extra tråkiga när det är grått och regnigt. Hornsgatan hör till de där gatorna. Den blir på något sätt extra backig. I vilken riktning du än rör dig så är det alltid motvind. Att det är måndag morgon när vi tidigt kliver in genom dörren till Fastighetsbyråns kontor gör det inte så mycket mer upplyftande. Pia–Lotta Svensson är dock nästan obegripligt ekorrpigg när hon tar emot oss. Man kanske måste vara sådan om man är verksam i en tuﬀ bransch, och har varit det länge – och dessutom är kvinna.

Väldigt många säljare jag mött genom åren har bara råkat hamna i sitt yrke genom att de är intresserade av människor – och så förstås av det de ska sälja. Så var det för Pia Lotta också. ”Jag var ute på promenad med min man, och vårt första barn låg i vagnen. Då stannar min man till vid en fastighetsmäklares skyltfönster och säger att det där borde passa dig perfekt!” Pia–Lotta inser direkt att så är det ju, hon är intresserad av människor, av att sälja, av design och boende. Klart hon ska bli fastighetsmäklare. Hennes förra arbetsgivare har nyss gått omkull, och efter åtta som säljare i IT-branschen känner hon att det är dags att göra något nytt. Men det finns inga utbildningar i Stockholm och hon vill inte flytta. Så vad gör man då? Man plockar förstås ihop sin egen utbildning och läser på distans … samtidigt som man tar hand om två barn. Efter fyra år är hon klar och börjar sin bana i Täby 2007 men det är på Söder hon vill vara verksam och

EASY SOUTH

#1, 2015

Boris Benulic

det har hon varit sedan 2008. Hon älskar området och har bott vid Hornstull sedan 1997, och att hon gillar Söder beror på att hon uppenbarligen är fascinerad av dem som bor här. ”Det är kanske den största tjusningen med jobbet. Att man lär känna människor, att man får följa dem genom livet, par som träffas och ger sig på jakt efter sin första lägenhet, sedan får de barn och måste ha större. Som mäklare blir man en viktig del av deras liv.” Men får man dela människors glädje får man också dela deras sorg; skilsmässor och dödsfall, ekonomiska problem. Man släpar alltid med sig vissa fördomar genom livet, som oftast förstås beror på att man inte vet riktigt vad man pratar om. Jag har ofta föreställt mig fastighetsmäklare som personer som mest funderar på om det inte är dags för en ny lyxig bil, man har ändå haft det förra åket nästan ett år … eller så filosoferar man över på vilken guldkrog ska man inta kvällens middag … och ska man inte försöka hinna med en weekendresa till New York i slutet på veckan? Men när jag hör Pia-Lotta berätta om sin vardag så låter det ibland som om hon arbetade som terapeut, och hade säljandet som bisyssla. Att köpa lägenhet är för de allra flesta ett stort ekonomiskt beslut, det är något som inte bara kommer att bestämma hur de bor utan också till stor del hur de lever. ”Kontakten med människor är en mycket större del av jobbet än jag insåg innan jag började i branschen. Men det är också det som är det mest givande – och det mest krävande, man kan inte alltid stänga av affärer som pågår, man delar både säljares och köpares

Pia-Lotta går igenom med Lo hur fotograferingen av hennes lägenhet ska gå till. Lo och Magnus känner att det är dags att sälja lägenheten på Kattgränd och leta efter något större – på Söder förstås.

bekymmer och oro. Det är det som gör att många mäklare bränner ut sig. Det är högt tempo, det är intensivt. Man måste vara stresstålig”.

Men det fungerar uppenbarligen, och hon blir lite förundrad över min fråga om det aldrig blir tråkigt att bara sälja i samma område.

… och organiserad tänker jag när vi går igenom Pia–Lottas kommande veckor. Det räcker inte med att tycka om sitt jobb om man är tvåbarnsmamma – visningar, säljmöten, fotograferingar, planeringsmöten; allt ska fungera samtidigt som budgivningar ska hanteras och kunder orienteras – och så ska dottern få skjuts till stallet också.

”Nej, tvärtom. Det händer alltid något nytt i olika delar på Söder, och har man varit verksam så länge som jag så lär man känna människorna men även bostadsrättsföreningarna och deras ekonomi. Det ger viktig kunskap som är till nytta för alla. Det finns lägenheter som jag sålt flera gånger.” #

#1, 2015

EASY SOUTH

MÄKLARLIV

S Ä L JA R E, VÄ N, D E LT I D S T E R A P E U T

Varje liten vrå fotograferas för att det riktigt ska komma fram hur stilfullt lägenheten renoverats för att bevara sin ursprungliga charm och gedigna kvalitet. Fotografen får slita hårt för att klämma in sig på de utrymmen som ger de bästa bilderna.

EASY SOUTH

#1, 2015

16 maj–9 sep 2015 Sörmländska slott och herresäten är några av de bästa konsertplatser länet kan erbjuda, kulturhistoriskt och akustiskt. I år kan du besöka över 20 olika slott och herresäten och ett femtiotal konserter med bland andra Jakob Lindberg, Joakim Svenheden, Mats Bergström och de Unga Svenska Solisterna 2015; Isabelle Bania, Cornelia Beskow och David Huang.

Läs mer om slotten och konserterna på www.scenkonstsormland.se

Pier Paolo på promenad Innan Söder blev hippt: sömniga butiker, lokala fullgubbar, inte en kul bar på hela ön. Här skulle den italienske ﬁlmskaparen Pier Paolo Pasolini känna sig som hemma i Rom. Men nu? Torbjörn Elensky tar med honom på en promenad på Ölandsgatan.

Ibland kan det vara intressant att försöka se sin hemvanda miljö som någon annan skulle se den. Att ta på sig ett slags mental maskeraddräkt och försöka se med en blick som filtreras genom någon annans upplevelse. Ett enkelt sätt att få ta del av någon annans syn på ens vardagsmiljö är att visa staden för utländska vänner, något jag gjort flera gånger. Det är alltid roligt, för personer med andra bakgrunder gillar andra saker än jag, lägger märke till andra byggnader och har en annan känsla för stadsdelens puls än vad jag, som lufsar runt här dagligen, kan ha. Inte minst har jag flera gånger visat runt italienska vänner i staden, och de är, enligt min erfarenhet, ofta väldigt förtjusta i arkitekturen och folklivet runt till exempel Östermalmshallen. Det ska vara vacker arkitektur, bra med restauranger och kaféer, och folkliv på gatorna. Den mest italienska stadsdelen i Stockholm är annars Gamla Stan. Det är den enda stadsdel som har den täthet av historiska byggnader och restauranger och kaféer som kännetecknar de gamla italienska städerna. Dessutom är så många av byggnaderna inspirerade av italiensk arkitektur att det lätt skulle gå att arrangera en stadsvandring som enbart handlar om att peka ut förebilderna från Rom, Florens eller Neapel … Men tänk om jag hade fått visa staden för Pier Paolo Pasolini? Vad skulle han ha fäst sig vid? Vilken stadsdel skulle han ha föredragit? Det är väldigt svårt att svara på, men det är ett underhållande nöje att tänka sig att vandra genom kvarteren, och slinka in och ta en

EASY SOUTH

#1, 2015

Torbjörn Elensky

fika nånstans på vägen, i sällskap av Pasolini. Han var en av 1900-talets mest framstående italienska poeter. Tidigt samlade han in folklig diktning, han skrev själv gärna på dialekt, både dikt och prosa, och identifierade sig starkt med samhällets lägsta skikt, de fattiga, de utstötta, prostituerade och fixare som levde på samhällets marginaler. Under loppet av 60-talet gick han alltmer över till att göra filmer, som är både poetiskt och politiskt starka och mångtydiga. Han deltog ivrigt i debatten med artiklar där han fördömde utsugning, konsumtionssamhällets urholkning av den genuina italienska kulturen, och varnade för en fascism som var subtilare, och därför farligare, än den historiska italienska fascismen med dess uniformer och parader: en fascism som förförde folk till passivitet genom underhållning och likriktning genom TV. Han var sammansatt och kontroversiell ur alla synvinklar samtidigt: öppet homosexuell, med smak för unga värstingar, djupt troende katolik, som fick priser av Vatikanen för sin filmatisering av Matteusevangeliet, och brinnande kommunist, fast han aldrig var medlem av italienska kommunistpartiet. Han var en intellektuell kraftkälla av sällsynt slag, som ännu 40 år efter sin död är kontroversiell och ger nytt bränsle åt den italienska debatten. Hur skulle han uppleva dagens Södermalm? När jag flyttade hit, för snart 30 år sedan, var Söder en annan stadsdel. Det fanns inget hippt här, utan det var mest sömnigt, med gamla butiker och muggiga fik. Alla hade en fullgubbe som bodde i samma trapphus och jag även flera gamla tanter, varav en regelbundet ringde på och letade efter sin katt, som hon kallade för puma. När jag skulle gå ut med kompisar fick jag fortfarande åka iväg till andra sidan Gamla Stan. Det är svårt att tänka sig nu, efter att Hannas Deli startade trenden på Skånegatan, som

TORBJÖRN ELENSKY

PIER PAOLO PÅ PROMENAD

sedan lett vidare till hipsterparadiset runt Nytorget och den sena blomningen vid Hornstull. Men medan de italienska städerna har ett gammalt stadsliv, en tradition av barer på hörnen till kvarteren och restauranger där de lokalt boende familjerna kan slinka ner och äta middag mitt i veckan, så är Söders liv, det här nya kroglivet alltså, i hög grad skapat utifrån viljan att det ska vara på ett sätt som det inte riktigt är av sig själv. Jag skulle aldrig våga ta med Pasolini till Nytorget. Han skulle knappast gilla det. Han skulle visserligen känna igen en del från Italien, detta att folk iscensätter sig själva i offentliga miljöer, men han skulle knappast vilja delta i det spelet själv, och jag tvivlar på att han skulle köpa den sociala charaden, som i så hög grad tycks bygga på imitation, på viljan att vara del av något större, och därför gemensamt komma överens om att låtsas att det hela är på riktigt. Missförstå mig nu inte. Södermalm är en underbar stadsdel i Stockholm, full av liv och överraskningar,

en av de mest mångskiftande, kulturellt rikaste av alla i innerstaden. Kroglivet och hängandet på gator och torg är det utan konkurrens bästa i Stockholm. Men miljön är för var dag alltmer gentrifierad och socialt homogen, präglad av att det numera enbart är folk med pengar som har råd att flytta hit. Ändå är den fortsatt vital helt enkelt för att lägenheterna är så relativt små, att det mest är yngre personer med pengar som kan eller vill bo här, det vill säga innan de fått familjer. Det skapar en speciell känsla, särskilt under åren sedan sekelskiftet, då genomströmningen varit så stor, och då en så stor del av de som utgör det nya Söder är inflyttade från andra delar av landet, samtidigt som bostadspriserna ökat nästan exponentiellt. Men vart skulle jag ta Pasolini då? Det är mycket enkelt. Jag skulle ta honom till min egen gata, Ölandsgatan. Den är inte det minsta hipp, den tar sitt avstamp i Ringen, där romerna tigger och Situation Stockholm

sålts av samma kvinna sedan åratal, och det mest trendiga som finns på den är den italienska vinbaren Piccolo Metro. Dit skulle jag inte ta honom, utan jag skulle ta honom till den indiska restaurangen som ligger halvvägs under gatuplan. Men inte förrän mycket senare, då de vanliga matgästerna blivit färre och de indiskfödda taxichaufförerna samlas där. Det skulle han tycka vore intressant. Säkert skulle han också uppskatta affären med afrikansk mat och filmer och musik, som sedan många år drivs av en man från Elfenbenskusten, och som är en samlingspunkt för franskspråkiga afrikaner i Stockholm. Skulle han föredra kinesiska dumplings eller japansk husmanskost till lunch? Jag tror han skulle tycka det vore intressant att se hur så många delar av världen samlats på denna lilla avhuggna gatstump, och hur intensivt livet är på den, så nära och samtidigt så långt bort från de trendigare delarna av Södermalm. Naturligtvis har jag egentligen ingen aning om vad Pasolini skulle tycka om dagens Södermalm. Det enda

jag kan göra är att filtrera mina egna erfarenheter av stadsdelen genom min egen upplevelse av hans konstnärskap och kommentarer till livet i Italien, och dra vissa slutsatser av det. Men när jag tänker vidare på det inser jag att om han verkligen skulle kommit hit, så skulle han inte alls velat bli styrd in i upplevelser som jag kunnat servera honom, kanske hade han ändå tyckt att hipsterlivet runt Nytorget eller vid Hornstull vore det allra intressantaste att studera, bara för att det tycks vara så viktigt idag, och han skulle säkert vilja ta del också av det som ett vittnesbörd om hur samtidens liv levs och hur dess ideal tar form. Säkert skulle han kunna råka på någon beundrare där i vimlet också, och kanske skulle han hitta någon snygg yngling med den rätta intensiteten och gränslösa sexualiteten som han lovsjöng så många gånger. Men jag misstänker att han i så fall snarare skulle göra det ute i köket, i disken, än vid bardisken. Sen skulle han svepas ut i förorterna och alldeles glömma sin värd inne på Södermalm … Men det är lugnt, han skulle klara sig själv. #

#1, 2015

EASY SOUTH

Teetime När jag frågar Dino vad han gör om han en dag har en representant för H&M i telefonen och denne vill köpa Dinos kollektion så tittar han lite fundersamt ut genom fönstret, suckar nästan omärkligt och säger: ”Ja, man får väl ta det mötet då och lyssna på dem”. Han verkar inte spontanjubla inför tanken. Det viktiga för Dino är att det är kul och att det känns rätt. Det är väl därför det klädesmärke han skapat heter ”Happy Tees”.

Egentligen har Dino fullt upp. Det har han alltid haft. Han startade en PR-byrå när han pluggade, fortsatte med att starta en kommunikationsbyrå, och nu ska han satsa på webb-TV … och liksom för skojs skull har han ritat ihop en kollektion med T-shirts som ska göra oss glada. När vi försynt undrar varför de är så ”pastelliga” i färgskalan förklarar han: ”Vi följer inte trender. Visst ska man hålla koll på vad som gäller, men inte följda det slaviskt. Det gäller att tänka själv.”

Rosse och Dino planerar för en lycklig framtid.

Redaktionen

Målgruppen är män 18–35 år: tanken är att det ska finnas tre linjer, ”Beach”, ”Club” och ”Home”. Det är småskalig produktion vi talar om, dels därför att Dino och hans partner Rosse vill kunna ha koll på varje detalj, dels därför att de inte vill växa snabbt och hur som helst och de vill se sina produkter sålda på rätt ställen. De ska gilla den som vill sälja ”Happy”, affären ska ge rätt känsla. Dino är den som står för det kreativa, designen och kommunikationen medan Rosse som är jurist är den som funderar mest kring affärsutvecklingen. ”Vi siktar i början på 4 till 5 butiker i Sverige, kanske två här på Söder, förklarar Dinos kollega Rosse, och visst … vi kan ju tänka oss en butik i New York också.” www.happytees.se facebook.com/happyteesofficial instagram.com/happyteesofficial

Din karta till Söder: coolaste delen av Stockholm, med sköna människor Map index to Södermalm: the coolest part of Stockholm + very nice people Get your hair done, trim your beard, and finally get that mustache vaxed 1 Barber & Books, Östgötagatan 21 (I22) 2 Honest Al’s Barbershop, Wollmar Yxkullsgatan 9 (G16)

Art gallerys – that special place to go for that special piece of art for your home 3 Ateljé Pålsund, Pålsundsgatan 6 (B04) 4 Coffee & Art Stockholm, Hornsgatan 149 (E03) 5 Galleri Hantverket, Götgatan 63 (L21) 6 Seriegalleriet, S:t Paulsgatan 14 (F18) 7 The Glassery, Hornsgatan 42 (E17)

It’s always time for tea time. Or coffee. And some cookies. And icecream! 8 18 smaker Glassmakeri, Timmermansgatan 15 (E15) 9 Bakverket, Bondegatan 59 (M28) 10 Barista Fair Trade Coffee, Götgatan 67 (L21) 11 Bröd & Salt Bageri, Renstiernas gata 23 (K26) 12 Chokladfabriken, Renstiernas gata 12 (J25) 13 Coffee & Art, Hornsgatan 149 (E04) 14 Friends of Adam, Hornstulls Strand 13 (F03) 15 Fröken Anderssons Kaffebar, Katarina Bangata 21 (M22) 16 Kungsholmens Glassfabrik, Bondegatan 75 (N30) 17 La Venezia Glassbar, Västgötagatan 22 (M19) 18 Larrys Corner, Grindsgatan 35 (O16) 19 Muffinsfabriken, Götgatan 99 (Q21) 20 Naturbageriet Sattva, Krukmakargatan 27 (F12) 21 Pom & Flora, Bondegatan 64 (M26) 22 Rinos Café & Espressobar, Hornsgatan 45 (E14) 23 Sophies café, Bysistorget 2 (E13) 24 String, Nytorgsgatan 38 (L24) 25 Tullys Café, Götgatan 42 (I20)

26 Weindels Bageri, Varvsgatan 31 (D07)

New clothes, vintage stuff, high fashion, all natural, all you need for a new you 27 Beyond Retro, Brännkyrkagatan 82 (D11) 28 Brodyrbutiken, Bondegatan 49 (L28) 29 Cissi och Selma, Bondegatan 7 (L22) 30 Clubs and Spades, Östgötagatan 49 (L22) 31 Colours of Africa, Östgötagatan 36 (L22) 32 Details, Götgatan 62 (K20) 33 Edursdotter, Hornsgatan 29 (E17) 34 Ever Blue Jeanshandel, Swedenborgsgatan 8 (H16) 35 Fröken Söt, Götgatan 9 (F20) 36 Grandpa, Södermannagatan 21 (M24) 37 Kaos by Sthlm, Hornsgatan 29 (E17) 38 King Lily, Södermannagatan 11 (K24) 39 La Popola, Hornsgatan 63 (E12) 40 Lauras Orgánica, Rutger Fuchsgatan 5 (R21) 41 Mangle Vintage, Götgatan 37 (I21) 42 Maskeradaffären, Folkungagatan 88 (K24) 43 New Black, Timmermansgatan 14 (E15) 44 Nitty Gritty, Krukmakargatan 26 (E12) 45 Olars Ulla, Hornsgatan 43 (E15) 46 Parella, Ringvägen 89 (O15) 47 Piloo, Högalidsgatan 40 (B05) 48 POP Stockholm, Skånegatan 73 (M24) 49 Samira Underkläder, Götgatan 42 (H20) 50 Screen-Tees, Hornsgatan 151 (E03) 51 Sivletto, Malmgårdsvägen 16 (Q26) 52 Stank Stockholm, Folkungatan 79 (J24) 53 Stockholm Brud & Fest, Hornsgatan 132 (E07) 54 Stutterheim, Åsögatan 132 (L22) 55 Tommika, Hornsgatan 149 (E03) 56 Tshirt Store, Götgatan 28 (G20) 57 Uniforms for the Dedicated, Krukmakargatan 24 (F12) 58 Vamlingbolaget, Åsögatan 112 (L21)

Step away from your usual grocery stores – get something new, tasty …

59 8T8 Ekomat, Swedenborgsgatan 1 (G16) 60 Androuet, Götgatan 39 (I21) 61 Cajsa Warg, Renstiernas Gata 20 (K25) 62 Chocolate & Pastry, Heleneborgsgatan 19 (B04) 63 ExtremeFood, Östgötagatan 66 (P22) 64 Gamla Amsterdam, Hornsgatan 39 (E15) 65 Goodstore, Hornsgatan 176 (E03) 66 Göta Fisk & Frukt, Götgatan 96 (O20) 67 Kate’s Organic Market, Heleneborgsgatan 42 (A05) 68 Olja & Oliv, Bondegatan 59 (M28) 69 Polska Delikatesser, Brännkyrkagatan 88 (D09) 70 Primör Mat, Timmermansgatan 19 (F15) 71 Pärlans Konfektyr, Nytorgsgatan 38 (L24) 72 Saltå Kvarn, Renstiernas Gata 27 (L26) 73 The Tea Centre of Stockholm, Hornsgatan 46 (E17) 74 USA-godis, Götgatan 78 (M20)

”Do you want a guitar with that coffee?” Be famous, make music! 75 Allegro Violinateljé, Klevgränd 2 (F21) 76 Aulos Musik, Folkungagatan 67 (J22) 77 Gitarrverkstan, Katarina Bangata 65 (Q26) 78 Guitar People, Renstiernas gata 21 (L26) 79 Halkan’s Rock House, Noe Arksgränden 2 (I20) 80 Hellstone Music, Götgatan 24 (G20) 81 Tip Top, Katarinavägen 22 (F22) 82 Twang, Katarina Bangata 25 (M22)

Presents galore! 83 Bookbinders Design, Sankt Paulsgatan 1 (F20) 84 Bric A Brac, Swedenborgsgatan 5 (G16) 85 Geoart – Mine of Gems, Hornsgatan 29 (E17) 86 Kristallrummet, Hökens gata 6 (G21) 87 Pen Store, Hornsgatan 98 (E11) 88 STHLM Ljusstöperi, Bondegatan 81 (N31)

What to do, what to do? Go for a walk on the easy side, and discover Södermalm, the very coolest part of Stockholm …

West of Götgatan

Have fun! 0

Relaxed walking distance (minutes)

Fun and interesting things to do: 1) 2)

East of Gรถtgatan

3) 4) 5)

89 Svartkrutskällaren, Folkungagatan 134 (K28) 90 Tiger Lili, Långholmsgatan 7 (C04)

Been shopping all day? Time to relax with some good food, and a drink 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136

Á la Crêpe, Katarina Bangata 42 (O23) Bar and Burgers, Erstagatan 21 (L28) Black & Brown Inn, Hornsgatan 50 (E16) Bluesbaren, Hornsgatan 55 (E13) Blå Dörren, Södermalmstorg 6 (E21) Bonden Bar, Bondegatan 1 (M21) Borrwalls Kök, Tjärhovsgatan 5 (J21) Calexico’s, Hornstulls strand 4 (E03) Cantina Real, Lindvallsgatan 11 (C01) Danvikstulls Värdshus, Alsnögatan 11 (O34) Delimundo, Ringvägen 145 (P23) Därmed Pasta, Långholmsgatan 5 (B04) EatwithJonna, Folkungagatan 95 (J25) El Clasico, Skånegatan 88 (M24) Elie’s Kök & Bar, Katarina Bangata 71 (Q26) En Ful & En Gul, Erstagatan 22 (L28) Frapino Espresso, Långholmsgatan 3 (B04) Fru Erikssons Husmanskost, Brännkyrkagatan 90 (D09) Fåfängan Restaurang, Klockstapelsbacken 3 (N33) Hermans Vegetariska Restaurang, Fjällgatan 23 (I26) Holy Cow Söder, Ringvägen 87 (O15) Huset under bron, Hammarby Slussväg 2 (T20) Judit & Bertil, Bergsunds Strand 38 (D03) Katarina Ölkafé, Katarina Bangata 27 (N23) Kvarnen, Tjärhovsgatan 4 (J21) Lasse i Parken Krog & Kafé, Högalidsgatan 56 (A03) Legumés Vegetariska Matcafé, Bysistorget 8 (D13) Lemongrass, Långholmsgatan 9 (C04) Libanesen, Högalidsgatan 40 (B05) Loopen, Hornstulls strand 6 (G03) Marie Laveau, Hornsgatan 66 (E10) Matapoteket, Bondegatan 6 (M21) Meatballs, Nytorgsgatan 30 (K24) Mix Burger, Långholmsgatan 34 (E04) Nostrano, Timmermansgatan 13 (D15) Pinnar, Högalidsgatan 52 (C04) Prime Burger, Folkungagatan 122 (K27) Ringos, Ringvägen 52 (M12) Rost Bistro & Mekotek, Wollmar Yxkullsgatan 52 (G11) Southside Pub, Hornsgatan 104 (E09) Stage Bar & Kök, Långholmsgatan 24 (C04) Sthlm Raw, Långholmsgatan 11 (D04) Svartklubben, Södermannagatan 27 (N24) Ugglan Boule & Bar, Närkesgatan 6 (N24) Wiggo That’s A Wrap, Skånegatan 47 (M21) Zinkadus Bar & Café, Zinkens Väg 20 G07)

CDs, vinyl, old stuff, brand new records, and new music to explore 137 El Barrio Latin Music Records, Södermannagatan 10 (K23) 138 Fade Records, Skånegatan 78 (M23) 139 Kollaps Records, Hökens Gata 4 (G21) 140 Little Shop Of Records, Hornsgatan 87 (E09) 141 Mickes Serier, CD & Vinyl, Långholmsgatan 20 + 13 (C04) 142 Pet Sounds, Skånegatan 53 (L21) 143 Record Mania Store, Östgötagatan 2 (H21) 144 Simon’s Record Shop, Brännkyrkagatan 71 (D08) 145 SkivHögen, Högbergsgatan 32 (H21) 146 Söders Serie & Skivhandel, Katarina Bangata 49 (O25) 147 Söders Skivbörs, Rosenlundsgatan 4 (F13)

Jewelry, bling-bling, gold, silver, trinkets that make you look gorgeous 148 Cocoo, Renstiernas Gata 15 (J26) 149 Herr & Fru Lohse, Hornsgatan 43 (E14) 150 Hornstulls Smycken, Långholmsgatan 5 (C04) 151 Lars Torvaldsson, Verkstadsgatan 10 (B03) 152 Silversmed Malte Ström, Heleneborgsgatan 13 (B05) 153 Smid Stockholm, Skånegatan 70 (M21)

Sport time! Get a new bike, play some pool, get a real longboard to be cool 154 City Biljard, Götgatan 101 (R21) 155 De Fietsfabriek, Närkesgatan 6 (M24) 156 EcoRide, Hornsgatan 79 (E11) 157 Kahalani Longboards, Östgötagatan 20 (J22) 158 Söderbiljarden, Bondegatan 18 (M22) 159 Söderhallen Biljard, Hornsgatan 61 (D12) 160 Tantogårdens Bangolf, Skarpskyttestigen 6 (G04)

Tattoos – make your own body art, get some steel into that body, oh yes! 161 Calm Bodymodification, Hornsgatan 47 (E14) 162 Crooked Moon Tattoo, Malmgårdsvägen 16 (P26) 163 DaVinci Tattoo Studio, Erstagatan 22 (L28) 164 Electric Tattoo, Skånegatan 88 (M23) 165 Evil Eye Tattoo, Magnus Ladulåsgatan 27 (K15) 166 Finest Tattoo, Hornsgatan 158 (E04)

167 House of Pain Tattoo Sthlm, Verkstadsgatan 7 (C03) 168 Infamous Studio, Kocksgatan 19 (K22) 169 Kranium Tattoo, Tjärhovsgatan 54 (J26) 170 Lat’Ink Tattoo, Maria Prästgårdsgata 27 (H14) 171 Noby’s Tattoo Zone, Folkungagatan 142 (L29) 172 Platinum Ink Piercing Company, Östgötagatan 79 (P22) 173 Siamese 4 Tattoo, Södermannagatan 53 (Q24) 174 Swahili Bob’s Tattoo & Piercing, Bondegatan 16 (L23)

The theatre will always welcome you, and give you food for thoughts 175 Orionteatern, Katarina Bangata 77 (K27)

Dress up that home of yours with some great looking textiles 176 Majas Garn, Katarina Bangata 49 (P25) 177 Södersitsen á la Maison, Erstagatan 20 (L28) 178 Tygverket, Sankt Paulsgatan 19 (G18)

Need something to read with that cup of coffee? Here’s all you need 179 PaperCut, Krukmakargatan 24 (E13) 180 Press Stop, Götgatan 31 (H21)

Cool stuff like art, interior design, furniture, luxury items, beautiful antiques 181 125 Kvadrat, Kocksgatan 17 (K21) 182 An Ideal for Living, Södermannagatan 19 (L24) 183 Brandstationen, Hornsgatan 64 (E16) 184 Daisy Dapper, Katarina Bangata 33 (N23) 185 Dusty Deco, Hornstullstrand 7 (F03) 186 Ergohuset, Hornsgatan 134 (E07) 187 Etervåg Radio, Skånegatan 92 (M24) 188 Fat Cat House & Garden, Renstiernas Gata 24 (L25) 189 Fru Lotta Diversehandel, Södermannagatan 22 (L23) 190 Grön Interiör, Renstiernas gata 19 (K25) 191 In The Mood, Renstiernas gata 14 (J25) 192 Judits, Hornsgatan 75 (E11) 193 Just Africa, Södermalmstorg 4 (D21) 194 Manos, Renstiernas gata 22 (K25) 195 Marlo Market, Kocksgatan 26 (L23) 196 Rusty Rose, Skånegatan 53 (M22) 197 Ruth & Roul, Hornsgatan 116 (E09) 198 Söders Antikhörna, Ringvägen 141 (Q22) 199 Tambur, Folkungagatan 85 (J24) 200 The Sofa Store, Hornsgatan 84 (E12)

En plats där allt kan hända Det är mycket möjligt att vi alla hoppas på att den där vardagen vi upplever egentligen inte är på riktigt. Att det ﬁnns en annan vardag där vi kan leva precis det liv vi vill och där vi inte störs på något sätt av att alla andra också lever precis de liv de vill. Om det är så kanske det är där vi ﬁnner förklaringen till att så många älskar Barbro Lindgrens böcker om Loranga, Mazarin och Dartanjang. Under hösten kommer vi i varje nummer att följa Orionteaterns arbete inför uppsättningen av ”Loranga”.

Sally Palmqvist Procopé har nyss blivit utsedd till konstnärlig ledare och VD för Orionteatern, och efterträder Lars Rudolfsson från den 1 januari 2016. Sally har arbetat med Orionteatern tidigare; här har hon satt upp ”Värmlänningarna” med Unga Tur och ”Orfeus” som Aftonbladets kritiker betecknade som ”suggestiv och surrealistisk, som en blandning av Pierre Jeunet och David Lynch”. Under hösten ska hon regissera ”Loranga”. ”Böckerna om Loranga är världens bästa böcker”, förklarar Sally. Hon säger det så självklart att det liksom känns fel att ställa följdfrågan ”varför”, men det behövs heller inte för hon fortsätter snabbt. ”Här finns en befriande anarki, en kritik mot arbetssamhället, mot ägandet. Loranga samlar på pengar för att han tycker om att samla på dem, inte för att kunna investera eller köpa saker. Att lyssna på musik är viktigare än att jobba. Här förenas diskbänksrealism med det fantastiska.”

EASY SOUTH

#1, 2015

Boris Benulic

Hon tycker att Orionteatern är den perfekta platsen för en uppsättning av ”Loranga”. Den gamla byggnaden ger dig en känsla av att här kan vad som helst hända. Det kan stå en giraff där när du kommer runt hörnet och på vägen ut så kanske du möter tjuven Gustaf som är på väg in för att lämna tillbaka en del av det han snodde i går. Det märks att Sally när hon beskriver den föreställning hon ser framför sig vill att den ska präglas av just det som präglar Lorangas värld, det flytande, känslan av att vad som helst kan hända när som helst. Hon ger också en känsla av att även om hon har en egen tydlig vision så kommer arbetet fram till premiären att vara lite Loranga-artat. ”Jag tror på att öppna upp, ta till vara på alla de duktiga medarbetarnas impulser och kunskaper. Allt blir bättre då.” Sally har en lång rad uppsättningar bakom sig som regissör, från Dramaten till olika regionala teatrar, men i den tjänst som hon tillträder 1 januari nästa år ingår också att hon förutom att vara konstnärlig ledare också ska vara VD. En ny roll och nya uppgifter – som hon ändå verkar se an med tillförsikt. Hon kommer att under hösten arbeta tillsammans med Lars Rudolfsson som en inskolning och det märks att hon är trygg genom att hon kan organisationen sedan gammalt och vet att den fungerar och fungerar bra.” #

Det märks att Sally tycker att det känns som att komma hem när hon ser sig om på Orionteatern.

Sally beskådar förnöjt hur scenograferna Mats Sahlström och Johan Norin bygger miljön för Loranga – inga räta vinklar är tillåtna.

Bejaka ditt begär …

Royal Capital Steel Black. Royal Capital Steel Silver. Royal Capital Steel Grey. Royal Capital Rose Gold Back.

”I didn’t go to the moon, I went much further – for time is the longest distance between places.” Tennessee Williams Tid. De ﬂesta av oss ”tar sig tid”. Vi som gör magasinet Easy South försöker istället ”ge oss tid” (särskilt när det är dags att lämna till tryck). Ibland lyckas vi. Vi vill gärna göra det med stil, och gick därför ner till Söderhallarna, hälsade på Söders Urhandel, som berättade för oss om vad som är snyggt, smart, stilfullt och svenskt. Nu vet vi vad vi önskar oss i present. Var sin Sjöö Sandström. ROYAL STEEL CLASSIC Det första armbandsuret konstruerat och tillverkat i Sverige. De tre ringarna på ytterkanten ger en slät yta som inte skrapar mot skjortärmarna. Herr- och dammodell.

EASY SOUTH

Tack till Sjöö Sandström – med både showroom och verkstad på Söder blir det riktigt bra! UTC EXTREME Ett självklart val för bergsklättrare och citykramare. Den breda urtavlan kan visa en andra tidszon. Skön industriell känsla.

LANDSORT En elegant känsla för dig som gillar öppna vatten, vind i seglen, solen i ryggen. Det här är klockan som matchar ditt hav.

UTC SKYDIVER Används av svenska stridspiloter, visar lokal tid + en extra tidszon du valt. Bakgrundsbelysning, larm, evighetskalender, timer och kronograf. Du vet att du vill ha den …

ROYAL CAPITAL Svensk lyx inte mäts i överﬂöd eller materiell rikedom. Det handlar mer om frihet, sensualitet och upplevelser i naturen. Som Royal Capital – lugn design, svensk lågmäld åtråvärdhet.

”Vi tycker om den skandinaviska stilen; en tillbakalutad, diskret känsla av lugn och kvalitet.”

ROYAL STEEL CHRONOGRAPH En elegant följeslagare för buzzy, buzzy, buzzy people som skänker dig en diskret men tydlig närvaro. Herr- och dammodell.

Royal Capital Rose Gold Front.

#1, 2015

Har du tröttnat på dammråttorna som gömmer sig bakom kakelugnen? Du kanske rentav vill flytta till något nytt? I så fall ska du ringa Södermäklarna. Vi hittar inte bara en bra köpare till din lägenhet (vi har massor på kö) – vi städar den åt dig före visning. Utan att ta betalt för det. I bästa fall kan du tjäna en massa pengar. I sämsta fall får du rent hemma. Oavsett vad så lönar det sig att ringa Södermäklarna. Erbjudandet gäller fram till och med den sista augusti. Sedan får du moppa själv. Tjena!

HEMMA PÅ SÖDER. VI HAR FÖRMEDLAT HEM I SÖDRA STOCKHOLM SEDAN 1983. Faktum är att vi har gjort affärer i nästan varje bostadsrättsförening på Södermalm och i Söderort. Därför känner vi oss hemma på Söder. * Gäller ett städtillfälle inför visning för förmedlingsuppdrag tecknade 2015-06-26 till och med 2015-08-31, med första visning senast 2015-08-31.

08-644 90 44 • sodermaklarna.se

Vi synar tweeden i sömmarna … Ska du ut och cykla i sommarregnet? Då kanske du tänker iföra dig ett regnställ speciellt anpassat för cyklister? Varför inte istället susa fram skyddad av en fodrad mantel? Och om du ser din cykel som en del av din personlighet – är det då inte dags för en mer personlig utstyrsel när du grenslar sadeln?

När jag hör ordet sportplagg så är det jag tänker på inte i första hand kläder i glada färger gjorda i något syntetmaterial, utan något helt annat. Märkligt nog verkar dock speciellt äldre män i en slags missriktad livskris bestämt sig för att ha så åtsittande lycrakläder som möjligt när de cyklar och dödsföraktande tar sig fram i trafiken. Sportplagg för mig är något helt annat även när det gäller en sådan enkel sak som cykling, och det finns trots allt här en lång tradition att luta sig tillbaka på. Rekreation och motion för den vanlige medborgaren får vi tacka den viktorianska eran för då både män och kvinnor skulle börja sporta. Cykeln sågs som något som kunde ge en stärkande upplevelse som alla kunde ha nytta av, må vara att cyklarna var relativt dyra. Tidigt kom även formen som i stort sätt har varit oförändrad till idag: två lika stor hjul med en ram och ett styre. Till detta skulle den viktorianska gentlemannen och kvinnan ha passande kläder. Lämplig garderob och utstyrsel hämtades från de vanliga fritidsnöjena, där jaktkläderna kom att spela en stor roll speciellt för männen. En tradition som till stora delar har försvunnit idag är att dagen kunde delas in i i vilka klädesplagg som användes. Hela dagen och flertalet högtider dikterades av vissa klädesplagg. För gentlemannen hade

EASY SOUTH

#1, 2015

Alexander Sanchez

inte enbart en daggarderob utan även en kvällsgarderob. Till detta hade man, näst intill det enda som är kvar från denna tidsepok: sportplagg. Det är inte underligt att speciellt den engelske gentlemannen hade en ”valet”. Om han inte var militär för då fanns det andra titlar för betjänten. Praktiska och hållbara kläder var förstås självklart och nödvändigt för dem som cyklade, ett exempel är Norfolk-kavajen, ofta i tweed med hatt eller mössa. Det är under denna period tweeden blir till något av favorittyget som man skulle ha på sig under fritiden. Vanligt folk använde den för att det var det mest hållbara tyget som krävde mindre underhåll och höll bättre. Sherlock Holmes ständige följeslagare doktor Watson bär Norfolk-kavaj, och den klädde också golfare eller män som så där i största allmänhet var sportiga eller ville framstå som det. Det som skiljer Norfolkkavajen från dagens kavaj är ett motveck på ryggen och på framstycket, att den ofta har fler knappar och även ett lätt tygbälte som man spänner fast jackan i midjan med. Till detta kunde man även under riktigt dåligt väder bära en mantel, förslagsvis fodrad med tweed. Populariteten för detta fritidsplagg höll i sig länge och den finns fortfarande kvar för lite mer konservativa jägare speciellt på de brittiska öarna. Detta tillhörde fritidsnöjets sfär. Annat var det i den framväxande amatör- och proffscyklingens värld innan världskrigen. Cykeltävlingen Tour de France hölls för första gången 1903 och har med några få avbrott hållits sedan dess. Maurice Gaurin (1871– 1957) som var den första vinnaren av touren var en

ALEXANDER SANCHEZ

VI SYNAR TWEEDEN I SÖMMARNA …

riktig kraftkarl av den gamla stammen. I en tävling 1893 som pågick under ett helt dygn åt han bland annat 45 kotletter, drack hel del vin (plus en del annat) innan han vann loppet. Tyvärr kom han och en rad andra att diskvalificeras, på grund av fusk i 1904 års Tour de France. Att han Gaurin som många andra hade en stickad tröja på sig när han cyklade var inget ovanligt. Stickade sportplagg var normen. Förändringen kom när en innovativ italiensk skräddare vid namn Castelli, senare en av sönerna, började sy upp silkeströjor under 40-talet – det var då som de mer strömlinjeformade klädesplaggen inom cykelsporten blev vanliga. Nya landvinningar inom det syntetiska fältet har företaget stått för sedan dess. Kan den gamla traditionella tweeden möta denna anstormning? Ja, på många sätt har den lyckats göra det.

Tweed som är en form av hårt slaget ylletyg har sedan länge även varit en både robust och tålig konkurrent till andra former av tyg. Att populariteten har hållit i sig sedan den viktorianska eran är inte konstigt med tanke på hur regntåligt tyget är. Den egenskapen är inte så konstig för regn är något som kännetecknar klimatet stora delar av året där riktig tweed tillverkas. En av de äldsta tillverkarna av tweed är fortfarande Harris Tweed, vars historia sträcker sig tillbaka till 1800-talets mitt och ännu idag tillverkas för hand i yttre Hebriderna. Att det fortfarande var populärt i sportsammanhang visades exempelvis när Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay nådde toppen av Mount Everest, åtminstone Edmund Hillary hade plagg av Harristweed. Efter ett par decennier när kunskapen och försäljningen av tweed utarmades till en sådan grad att den hotade att försvinna från området, kom slutligen ett

parlamentsdekret 1993 där det slogs fast att Harris Tweed måste vara av ren nyull, färgad, spunnen och handvävd i hemmet hos vävare i yttre Hebriderna. Detta har gett Harris Tweed med det karaktäristiska riksäpplet en speciell status bland tweedälskare. Tweed som började sin bana som ett rätt enkelt och starkt tyg har idag förvandlats till ett tyg som det mesta i modeväg kan tillverkas av. Idag finns förutom de vanliga kavajerna även kepsar, bälten, skor, klockarmband och väskor gjorda av harristweed. Även en intressant reflexväv för regnkappor har tillverkats för cyklisten. Även jag har haft perioder när jag varit något vilse i den trenddjungel som har funnits under åren, något som jag gissar att de flesta kan känna igen sig i. För mig blev upplevelsen att de flesta hamnar i en trend istället för vad som kallas mode idag, trend är något flyktigt och säsongbetonat medan mode kan vara en längre pågående fas. När jag själv upptäckte skillna-

den blev det hela mycket lättare. Kostym och tweed blev räddningen från allt för många utsvävningar i andra mindre lämpliga trendstilar. För tweedälskaren är det just kontinuiteten tillbaka i tiden som lockar. En tid mer sofistikerad och med stil som tyvärr har försvunnit allt mer. Att det sedan har inneburit också en hel del mer eller mindre excentriska yttringar är förstås oundvikligt. För mannen som bär tweed blir detta förstås intressant men i regel höjer han mest på ögonbrynet, går vidare och låter sig inte provoceras. Vi som gillar det traditionella, men även den något mer trendkänslige kan samsas i vetskapen att tweed är något som står för det genuina och det hantverksmässiga. Att hantverkets fortlevnad tycks vara räddad för nästkommande generationer får vi för en gångs skull tacka en det brittiska parlamentet för. Vissa industrier är värda att bevara. #

#1, 2015

EASY SOUTH

Lik och lyrik Hon har sett Christer Petterson långa perioder stå och hänga i ett hörn av Wollmar Yxkullsgatan, hon minns hur alkisar och narkomaner förr tjänade en hacka på att kränga kölappar utanför bolaget. Boel Schenlær kan göra det därför att hon bott på Söder i mer än 30 år och hon har noga noterat förändringarna i stadsdelen – även sådana som vi andra kanske inte lägger märke till.

Boel har nyss utkommit med kortromanen ”Inte ett barn som du”. Det är en på något sätt självbiografisk roman om barn som mördas och försvinner i det Åtvidaberg där hon växte upp på 1970-talet. En recensent säger att berättelsen ”fäster direkt, som en sylvass kniv kastad mot en dörr”. Vi har träffats för att diskutera hennes framtida medarbetarskap i Easy South, men vi kommer av någon underlig anledning ofta in på Söders mörka historia, hon kan sina kvarter och stadsdelens historia, hon vill som hon själv säger ”veta vad som finns under gatstenarna”. ”… som borta vid Danvikstull, där ligger numera ett dagcenter men där låg förr länge ett tukthus. ‘Det vita huset’ som det kallades var en plats där man i 200 år pinade stadens fattiga.” Boel berättar att hon planerar att sätta sig i arkiven för att forska mer i ‘Vita husets” historia, och ju mer hon berättar om Söders historia desto mer anar jag att hon kanske planerar att skriva en hemskheternas hemliga historia från Söders höjder. Hon skrev för länge sedan det hälsofarliga sumphålet Fatburssjöns historia … på dialekt … men det verket finns tyvärr inte bevarat. Men skamfläckarna tillhör inte bara det förflutna.

EASY SOUTH

#1, 2015

”… när man byggde Södra Stationsområdet och började rusta andra delar av stadsdelen så innebar det att hundratals hemlösa fördrevs.” Hon säger att ”visst måste man bygga” men samtidigt märks det att hon saknar det Söder där det i verklig mening fanns plats för alla. ”Mötesplatserna har skiftat karaktär, och förr kunde man välja om man skulle betala mycket eller

UNDERTEMA

HUVUDTEMA

Boel kom till Söder 1985 – och när vi diskuterar stadsdelen med henne och dess historia förstår vi att här kommer hon med största säkerhet att stanna.

lite när man gick ut. Det fanns fler ställen som fungerade som ett vardagsrum, det kunde vara en restaurang … eller en bokhandel … som den som fanns vid Mariatorget.” Vi diskuterar hur det på alla sätt, vad det än gällde, förr fanns fler alternativ på Söder, vilket gjorde att människor vågade mer. Det gick att överleva även om man försökte förverkliga sina drömmar. Det är svårare att våga göra det om man har en bostadsrätt

man ska betala för varje månad. Valfrihet var ofta orsaken till att människor förr sökte sig hit – och de finns faktiskt kvar – och fortsätter trots allt att komma. Boel själv är ett exempel på dem som håller sig kvar. I höst organiserar hon för trettonde året ”Södermalms Internationella Poesifestival”. … och så ska hon som sagt i varje nummer av Easy South presentera en poet som har något att säga oss om Söder … och därmed om mycket annat också. #

#1, 2015

EASY SOUTH

Kommandde hemmamatcher: MÅNDAG 13/7 19:00 BAJEN – F FA ALKENBERGS FF MÅNDAG 27/7 19:05 BAJEN – IFK NORRKÖPING SÖNDAG 9/8 17 7:30 BAJEN – IF ELFSBORG Säkra ddiin plåt på hammarbyfotboll.se eller axs.com Varmt vväl ällkommen!

Larry lovordar! I varje nummer kommer Larry Farber att botanisera i sitt utbud av märklig kultur och ge dig tips på sådant du säkert har missat men som du nu får chansen att upptäcka:

FILM Om man inte har upptäckt Karel Zeman, så är det way past dags. Tjeckisk fantasi kanske inte står allra högst upp på din lista av must see filmer… men trust me. It’s dags to göra om listan helt enkelt and make plats för Karel Zeman. Vilken film som helst är en life changer men just ”Baron Prášil” är en film som kommer få dig tjata på alla som jag gör now and here. Terry Gilliam har sagt att han håller ännu på lära sig saker av Zemans filmer. Den kanske den viktigaste filmen i mitt liv är ”Pink Flamingos”. Mina två hunder har bägge hetat ”Edie shmidie are you the eggman” efter en av de bästa repliker någonsin i en film. John Waters is the Shakespeare of bad taste and his films are like taking a mental bubble bath in sperm pudding. I cant believe I just came up with sperm pudding förresten. ”Pink Flamingos” visar USA som USA borde visas. Nu var det rätt länge sen jag kollade men Beatles ”Yellow Submarine” ger mig alltid bra känslor. Vi åker till Italien snart, och jag har lovat min sexåring att vi ska ha en dvd-spelare med oss och en massa filmer. Hon vet inget ännu, men jag ska prova ”Yellow Submarine” på henne.

EASY SOUTH

#1, 2015

MUSIK När jag startade Larry Farber affären fick jag kontakt med det italienska skivbolaget Irma Records som gör världens gladaste grillfest-musik on the planet. Nästan vilken samling som helst passar bra till en grill and a mixed drink. En bra början: Raccolta No. 1 av M o n t e fi o r i Cocktail. Jag är från Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adiDetroit. Det piscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad kanske hörs. minim veniam. Jag är gammal. När man kommer från Detroit och är gammal, då har man MC5 som referens. Att välja blir svårt men jag tror jag satsar på ”High Time” … and if you dont get some good Detroit energy you should probably be buried. Tropicalia is something du kanske inte har hört mycket av. Brazilian på 70-talet var pretty fucking cool må du tro. En mix of bossa nova, psychedelika, politik and två mer saker jag inte minns just nu. Soul Jazz Records har släppt ett par super duper intros till Tropicalia. Även fat bald old men som moi har svårt att inte dansa. #

Formexx 19–22 augusti 2015 branschmässa Formex är den största mötesplatsen för nordisk inredningsdesign. 900 företag visar alla nya produkter inom inredning, presenter och accessoarer.. Du som jobbar i branschen är välkommen att besöka mässan. För inspiration följ oss på Facebook, Instagram, Studio Formex-bloggen. #formex

Klassisk kuf utan mys Jag saknar Stig Claesson. Sverige är sig inte riktigt likt utan allas vår ”Slas”. Albert Bonnier förlags höstsäsong inleds inte längre, som den alltid gjort så länge jag minns, med årets bok av Claesson. Vem ska nu skriva om de ödsligt belägna torpen, om växdukarna och de gamla Amerikaklockornas tickande ljud som enbart blir ödsliga och allt ödesdigra för varje dag? Vem ska berätta om omöjliga förälskelser i postkassörskan eller damen som arbetar i kassan på den lilla ombyggda lanthandeln? Vem ska skriva de mest gripande hyllningar till de knarrande pinnsoffornas förlovade och alltmer förlorade land? En gång ﬁck jag intervjua Stig Claesson. Så här gick det till. Och jag lovar. Vartenda ord är sant.

”Vad fan vill du mig?!” Det är det första han säger när vi tigande gått uppför trappan och klivit in i röran på ateljén. Han gör sig inte till. Det är inget koketteri som får honom att skälla som en bandhund. Han vill inte bli intervjuad. Ute i trapphuset håller de på att måla om och redan det smutsbruna skyddspapperet som täcker golven och trappan prasslade illavarslande när vi tog oss upp till andra våningen där ateljén ligger. Tyst och sammanbitet tog han två breda trappsteg i taget. I handen bar han ett slitet lexikon. Han småpratar inte. Detta är en man som inte ägnar sig åt att konversera. Allra minst i en stad som blivit alltmer förryckt och tömd på den äkthet och öppenhet som måhända en gång fanns där. Stockholm är en stad han känner väl. Bättre än de flesta. Detta är hans stad, och djupt

EASY SOUTH

#1, 2015

Text: Crister Enander Illustrationer: Hilda Tenow Benulic

inom sig är han dömd till att alltid bära den med sig, vad han sedan än må tycka om den. Där är han född, uppvuxen och där har han rört sig bland och träffat alla de människor som blivit ett med det vi tycker är Stockholm. Under senare tid är det ändå som han börjat vända ryggen till, vänt sig bort från den stad som åtminstone skenbart inte längre tycks vara hans. Det är på Södermalm han numera framlever sitt liv. Cirklarna har genom åren blivit snävare. Det vill säga, när han inte flyr staden med skrivmaskinen under armen för att i ensamhet sätta sig i sin småländska stuga. Eller tar flyget bort från det land i vilket han allt mer ser och känner sig som en främling. Han har just återvänt från ett besök i Helsingfors. Rastlösheten och den pockande och tärande oron sitter i, driver på och manar till ständigt nya uppbrott. Genom decennierna har denna rastlöshet också fört honom långväga omkring. Här på Söder känner han sig nog trots allt som hemma. Rötterna är djupa och erfarenheterna många och smärtsamma. Han har insett att det väsentligaste för att dagligdags förmå uthärda är att hitta sina egna vattenhål, vilopunkter i vardagsvärlden och att väl vårda de få vänskaper han har kvar. Han dricker sitt morgonkaffe hos ramhandlaren borta i hörnet. Där kliver han in om morgnarna och slår sig ner redan innan klockorna hunnit slå sju. Runt dem vaknar sakta staden. De säger inte mycket. Det behövs inte. I stillhet dricker de sitt kaffe. Efter en stund reser han sig upp från den lite halvrangliga stolen för att gå över till den gamla skolan vid Nytorget och upp till sin ateljé. ”Den skolsal jag arbetar i och kallar min ateljé”, skriver han i ”Eko av en vår”, ”är mig en mycket kär arbetsplats. Jag går dit varje morgon med bestämda

KLASSISK KUF UTAN MYS

CRISTER ENANDER

Detta är en man med stark integritet. Han har sett det mesta och hört ännu mer, säkert alldeles för mycket. Likväl har han till skillnad från många av alla de andra författarna och skribenterna och konstnärerna som korsat hans väg förmått bevara sin kärna intakt. Den har inte gått förlorad i en värld av såväl storvulna och himlastormande drömmar som den hårdaste och mest krassa verklighet. Hemligheterna han bär på är många, kanske också

och för ett tag lyckas driva den djävulska ledan framför sig, är ärlighet och uppriktighet en hederssak. Han är en stolt man som bär sitt huvud högt, rakryggat därtill och med en sällsynt självklarhet. I många avseenden är han den siste av sitt slag. Han har lärt sig att bli vän med den ofta grymma tystnaden. Jag syftar inte på den tystnad som ljuder högt och tydligt när teve-apparaten eller CD:n stängs av. Inte heller den vi möter när vi någon gång sätter oss ner i en skogsglänta och medvetet väntar och lyssnar med spetsade öron. Tystnaden det här handlar om är den som välver sig runt oss likt ett ständigt expanderande klot och som bara fortsätter att växa och växa vad vi än gör för att skingra dess makt. Den tystnad som finns i en-

tunga att leva med. Det är svårt att säga. Det är omöjligt för någon annan att veta. Ändå vet vi en del. Vi vet nog mer än han egentligen vill att vi ska veta. Mycket har han släppt ifrån sig. Böckerna, berättelserna och artiklarna har sedan debuten för över femtio år sedan hunnit bli metertjockt långa fram till den senaste romanen ”God natt, fröken Ann”. Ty väl framför skrivmaskinen, när han sitter där vid arbetsbordet och papperet i valsen varit tomt tillräckligt länge, så dröjer det inte förrän orden börjar sjunga. Plötsligt släpper han lös det han tidigare sluten som en envis mussla burit på för sig själv. Då delar han med sig av hemligheterna och de insikter han vunnit under ett rikt och ofta hårt liv. Han är en man med livserfarenhet. Och det är sannerligen inget falskt djupsinne han erbjuder sina läsare. Det är rakt igenom äkta vara. När det benådade och befriande knattret från hans skrivmaskin tar vid

samheten och som vi möter i de mörkaste av nätter; den som bär på kunskapen om vår egen väntande död. Med den tystnaden är denne man närapå tryggare än bland levande människor. Han känner den väl. Om och om igen har han stirrat in i dess djupa hål. Det är därför en omöjlighet att föreställa sig att han överhuvudtaget skulle ägna sig åt tomt prat. ”Jag konverserar inte frivilligt”, skriver han i ”Män i min ålder”. Det är inte svårt att ta honom på orden. Butter, ilsken och vrång bligar han misstänksamt mot mig över bordet där den lilla reseskrivmaskinen står bland högar av papper. Hårt biter han ihop tänderna. Ansiktet stelnar, blir till en mask att gömma sig bakom. Men runt käkarna vitnar huden och börjar snart skifta över åt rött och mörkaste blått. Det här är allvar. Han är skitförbannad. Här börjar alltså en intervju, tänker jag för mig själv.

steg som hade jag en stämpelklocka att redovisa min ankomst för. Och det har jag kanske. Jag skulle skämmas om jag en morgon ansåg mig behöva sova några timmar extra, sägande mig att jag i alla fall inte hade någonting särskilt brådskande att utföra.”

#1, 2015

EASY SOUTH

CRISTER ENANDER

KLASSISK KUF UTAN MYS

Gud vet hur den ska sluta. Länge står vi där på varsin sida av skrivbordet och stirrar på varandra. Minut läggs till minut. Han släpper inte för en sekund ögonkontakten. De blå ögonens kraft och ilska naglar fast mig. De svarta pupillerna blir små och vassa. Han rör sig inte, bara armarna svänger i luften, men mycket stilla och sakta. Han står där som vore han beredd att hugga till. Tiden har stannat, upphört att existera. Det är tyst och allt som nyss fanns runt omkring oss tycks nu avlägset och främmande. Vad är det som håller på att hända där i rummet? Detta är nu inget nytt. In i minsta nyans känner jag igen vad som håller på att ske. Så här har jag stått förr. Jag blir alldeles kall inombords, beräknande och samtidigt kristallklar i hjärnan. Smaken som springer upp i munnen är svagt bittersöt. Den sticker till och jag vet vad den betyder. Jag är beredd. Detta är de viktiga och oftast avgörande sekunderna innan det brakar loss. Förr brukade jag försöka klappa till först. Det kan jag knappast göra i det här fallet. Hur fan skulle det se ut? tänker jag för mig själv under tiden som jag börjar överväga om mannen framför mig egentligen bara vill testa mig – eller måhända sig själv. Säker är jag inte. Kan heller inte vara. Min kropp sänder tydliga signaler. Jag får inte slappna av. Allvaret finns där, även om jag inte alldeles klart kan

tyda det. Jag vet inte vad han kommer att göra. Jag kan inte förutse nästa steg. Mannens mycket ljusa ögon mörknar, svärtan drar ett brett penseldrag över dem. Knytnävsslagen hänger i luften. Båda är vi spänt på vår vakt, utan att ansiktena med en min tillåts avslöja vad vi tänker. Detta är roller vi bägge behärskar och väl känner igen; en ritual vars mönster vi har nerlagda djupt i ryggmärgen. Det är ett arv vi givits. Luften tätnar, blir liksom tyngre och mer krävande att få ner i lungorna. När som helst kan slagsmålet braka loss. Ingen av oss har längre ensam kontroll över situationen. Luften står orörlig i rummet. Sakta sätter jag ner väskan på golvet, vill ha bägge händerna fria. Jag gör det utan att för en sekund flacka undan med blicken. Jag håller med mina ögon fast hans ögon. Det är de som kommer att tala om för mig om och vad och i så fall när han tänker göra något. Jag vet inte hur länge vi står där, fastlåsta i varandra. Ögonblicket sväller och spricker i tystnaden. Sedan är det plötsligt över. Hotet tonar bort. Något handgemäng lär det inte bli. Den elektriska laddningen omkring oss börjar försvinna. Hade det funnits en hund i rummet hade den gnällt nu. Det är vad djur oftast gör när ovädret dragit förbi. Själv är jag fortfarande på min vakt, släpper honom inte ur sikte. I ögonvrån ser jag ett par stolar. Jag sätter mig inte. Det är mycket tyst. Avlägset hörs en bil, i fönstret

Annons

…OLIVOLJA, BALSAMICO, CHARK, PASTA, OST, KEX, NOUGAT, RÖROR, SÅSER, RIS, GRÖNSAKER, BRÖD, FRUKT, RISOTTO, SYLT, KRYDDOR, MARMELADER, PRESENTKORGAR OCH ANNAT GOTT ATT NJUTA AV. TREVLIG SOMMAR!

SOMMARTIDER: TIS-FRE 11-18 LÖR 11-15

EASY SOUTH

#1, 2015

BONDEGATAN 59. STHLM. TEL: 08-462 06 06 WWW.OLJA-OLIV.SE

KLASSISK KUF UTAN MYS

som står öppet inåt gården rör sig gardinen svagt viskande. Jag väntar. Jag säger inget. Han tar upp ett tillknycklat cigarettpaket. Han tänder en cigarett och suger girigt ner röken i lungorna. ”Du får röka här!” ryter han till mig. Också jag tänder försiktigt en cigarett. Ännu släpper jag honom inte med blicken. Där står vi och röker. Vi säger inget. Tystnaden är nu behagligare; liksom mer inbjudande. Kroppen slappnar av, anspänningen börjar släppa. Han plockar lite i pappershögarna. Han fimpar i ett stort askfat och tänder snart en ny cigarett. Jag går runt i rummet, tittar mig omkring. Tyst ser jag på målningarna som om jag gick ensam i den gamla skolsalen. Detta är en man som det är lätt att vara tyst tillsammans med. Han kan tiga. Han kan leva med den viktiga tystnaden utan att kravfullt vända sig mot omgivningen. Han tiger som svenskar gjort i alla tider, ända fram till något nyligen och för gott gick sönder i vårt vardagliga liv. De som kan konsten att tiga är numera få. De är mycket få. De är en sällsynt art. En utrotningshotad sådan misstänker jag, i dessa tider då människor nästan småsvettas nervöst bara någon gör en eftertänksam konstpaus i ett samtal. Tiden som är vår är en tid av oroligt pladder.

CRISTER ENANDER

”Många kritiker har länge menat att jag är en mycket svensk författare som skriver om vårt land för landsmän”, skriver denna man om sig själv i ett brev. ”Som person däremot tycks jag vara obegriplig för svenskar. Vad som oroat mig är hur det nya Sverige glömt sin gårdag och tror sig vara rikt, välmående och modernt. Eller amerikanskt. Vad jag talar om för mina läsare om de lyssnar är att vår fattiga, hederliga och trotsiga gårdag inte ligger långt borta.” Mannen som nu står vid fönstret och läser ett papper han just plockat upp från skrivbordet är en otidsenlig man. Han passar inte in. Hans väg har varit lång. Många är de mil han har lagt bakom sig. Många är de han har framför sig. Han vet att han kommer att gå dem. Han ger sig inte. Det är också en mycket envis man som står där vid fönstret. Ansiktet är svagt fårat. Ögonen är vackra, blått i blått som vore de av is. De är allt annat än kalla. De utstrålar i stället en väntande värme. Men de har sett för mycket. Det märks trots allt. Till slut tvingas jag bryta tystnaden och säger något om intervjun. Då svär han och ber mig dra dit man ska dra när ens tid är mer än övermogen. Jag känner hur tröttheten väller upp inom mig. Natten har varit lång och visst är jag trött. Men i kroppen pumpar adrenalinet fortfarande runt; dunkande och manande. Tankarna blir smått grumliga i kanterna,

Annons

Musik, film och litteratur från världens alla hörn … … som gör att du

okända hörnen

hittar in i de där

av dig själv!

FILMS • CLASSICS • ANIMATION • DOCUMENTARY • UNDERGROUND CULT • BLAXPLOITATION • FILM CLUB • HORROR • JAPANESE • MUSIC • SCI FI/FANTASY • FAMILY/KIDS • COMEDY • DRAMA • SHLOCKY AS HELL • ADULT • SWEDISH • HISTORIC • ART • THRILLER • ROMANTIC • WESTERN • SILENT • BOOKS • ENGLISH FICTION • SWEDISH FICTION • PHOTOGRAPHY • FILM • MUSIC • COMICS • OTHER • ART • POETRY • BEAT • HUMOR • HORROR • PSYCHEDELIA • KIDS • MUSIC • REGGAE • RNB & SOUL • JAZZ • POP & ROCK • STOCKHOLM FRIENDS • BLUES • WORLD MUSIC • JAPANESE POP • EASY LISTENING & LOUNGE AND BOSSA • NOVELTY • VARIOUS • CASSETTES • VINYL • CD • SPOKEN WORD • FOLK • FILM MUSIC • ELECTRONIC • DETROIT • FREAK FOLK • CLASSICAL • EXPERIMENTAL • COUNTRY • PSYCHEDELIC • 45 • AFRICA • T-SHIRTS • PLUSH DOLLS • ART AND PHOTOS • USED STUFF

#1, 2015

EASY SOUTH

CRISTER ENANDER

KLASSISK KUF UTAN MYS

lite oskarpa efter anspänningen. Och i just det ögonblicket skiter jag i det mesta. Jag bryr mig inte om vilka konsekvenser mitt beteende får. Ännu är jag inte helt fri; ännu sitter jag till hälften fast i den obevekliga ritualens mönster. Så lätt skakar man sig inte loss ur aggressivitetens hårt knutna nervtrådar. Men jag lyssnar och förmår trots allt hålla truten stängd. Han fortsätter buttert och tvärilsket att förklara att jag inte har någonting där och göra. Ännu en gång ber han mig fara åt helvete. Säger att jag ska lämna honom i fred. Kanske har han rätt. Kanske borde jag böja mig ner, ta väskan i näven och gå ut genom dörren. Jag kunde alltid smälla igen den gamla gistna träddörren så att de sista flagorna färg rasade ner från väggen. Återigen känner jag hur det börjar rinna till i sinnet. Jag ser mig runt för att lugna ner mig. Rummet är stort och det är högt till tak; det finns rymd i rummet och gott om plats för tankar. Väggarna har en gång varit vita. Golvet kan med lite god vilja kallas blått. Här härskar ett hälsosamt kaos, fast det skulle inte förvåna mig om han – som den ursvensk han är – försökt plocka undan lite eftersom han visste att han skulle få besök. Vid en första hastig blick tycks konstnären husera i ena halvan, där staffliet står och färgtuber och papperstrasor ligger på ett bord, och i den andra halvan

härskar författaren i ensamt majestät vid sitt skrivbord. Bägge heter de Stig Claesson, men i folkmun kallas han ”Slas”, en gammal pseudonym som fått eget liv och för evigt bitit sig fast. Stig säger de som känner honom. Och även om aldrig någon skulle få det för sig borde han enligt vad som förr kallades konvenans tituleras Doktor Claesson. Redan år 1974 blev han filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Mellan skrivbordet och staffliet finns ett runt soffbord och några fåtöljer. Fortfarande står han upp. Mellan oss har vi skrivbordet. Han kastar en blick ut på gatan och ser ut som om han försöker fatta någon form av beslut. Med hög röst börjar han ryta. ”Jag har ingenting att säga! Du kan väl för tusan hitta på något själv och skriva det i stället. Har du ingen fantasi? Va! Jag vet inte vad jag ska säga till dig. Vad har du här att göra? Vad fan är det du vill mig!?” Det är en varm eftermiddag och ändå stiger kallsvetten plötsligt upp i nacken. Jag känner hur ilskan återigen börjar sjuda i mig. Den och tröttheten gör så att jag snart står där och ryter tillbaka. Nu ger jag igen med samma mynt. Med hög röst säger jag att du har för fan själv sagt ja till intervjun. ”Jag har för helvete rest sextio mil för att träffa dig”, fräser jag och ser samtidigt hur ett något spe-

Annons

20 % rabatt på Mago:s revolutionerande hårförlängning under juli–augusti! • inget slitage på ditt hår • starka knutar som håller • känns lätt i håret • miljövänlig • tidseffektivt utan verktyg • naturlig känsla • enkel borttagning • inga kemikalier Välkommen! Moa Melwin | 070-945 70 08 Salong KlippEttan | 08-643 38 39 Ölandsgatan 45 B | www.klippettan.se

“World-class quality and innovation is how we do business”

EASY SOUTH

#1, 2015

KLASSISK KUF UTAN MYS

fullt leende snabbt drar förbi över mannens ögon. Ingen kan påstå att jag inte är förvarnad. Det är jag till övermåttan. ”Claesson ger inga intervjuer, men du kan ju alltid försöka.” ”Det är ingen ide!” ”Det går inte. Han vägrar.” Men Stig Claesson har faktiskt sagt ja. Vi skulle – på hans uttryckliga begäran – träffas tjugo över fem. Inte fem; inte vid femsnåret. Nej, sjutton och tjugo, var det sagt. När jag kom stod ateljéfönstren in mot gården vidöppna som för storvädring. Jag gick upp och knackade på. Ingen öppnade. Då trodde jag att alla de kraxande olyckskorparna skulle få rätt. Det är heller ingen hemlighet i kulturvärlden uti huvudstaden, där alla nogsamt och illasinnat håller reda på varandra och tisslandet och skvallrandet tycks utgöra själva livsluften, att Claesson i likhet med så många andra författare och konstnärer har problem med spriten. Den nyckfullhet och blinda grymhet som djävulen i flaskan äger är stor och hänsynslös. När som helst lyckas den att blott alltför övertygande viska fram sitt förrädiska budskap – drick! drick! – och plötsligt krossas vardagen till ett osammanhängande töcken som uteslutande styrs och behärskas av en enda stor drivkraft: Mer att dricka! Det måste finnas mer att dricka, om inte här så någon annanstans! Kanske har Claesson gått under medvetandets yta och försvunnit ut på en blodig krogrunda?

CRISTER ENANDER

Men icke! Exakt nitton minuter över fem, när jag sitter på stentrappan utanför och njuter av septembersolen, kommer en välklädd man släntrande över den gamla skolgården. Det första man omedelbart lägger märke till är hans sätt att gå. Därefter klädseln, vilken är snygg och ytterst elegant. Han är iförd en välskuren och modern kostym. Men han rör sig som en höjdhoppare. Benen pendlar oberört, lite slängigt och med ett smidigt ryck kommer sedan kroppens överdel efter. Benen pendlar till igen och därefter ytterligare en ny knyck med kroppen. Nästan varje morgon, mellan klockan åtta och nio, träningsboxar han i Hammarbys lokaler. Det är en man i god form. Han är vältränad och rör sig också med en idrottsmans självklara säkerhet. Där kommer Stig Claesson, tänker jag. Den av så många älskade ”Slas”. Det är tveklöst en man med många bottnar. Självsäker utåt, djupt tvivlande och skeptiskt ifrågasättande inåt. Redan på avstånd utstrålar han en ganska kall och stor distans till omvärlden, som var han omsluten eller kanske instängd av sina egna plågor och tankar. En stor och mörk ensamhet, nära besläktad med sorg och av svärta färgat tungsinne, omger Stig Claesson. ”Om mig kan du skriva vad fan som helst! Använd din fantasi”, säger han ännu en gång när vi äntligen har satt oss ner och jag plockat fram block och

Annons

Vattennära och fantastiskt vackert beläget vid sjön Orlången i Huddinge

KONFERENSER MED ERKÄNT BRA KÖK OCH SERVICE TILL BRA PRISER OCH FANTASTISK MILJÖ SUNDBY GÅRD – Huddinges pärla: öppet året runt www.sundby-gard.se info@sundby-gard.se 08-689 99 00 Hjärtligt välkomna! Malin & Thomas Bjurholm + personal

LUNCHER Allla vardagar 11.00–15.00 Dagens, klassiker, och á la carte

HELGER 12.00–16.00 Brunch, á la carte, och café.

BILKVÄLLAR ”CLASSIC CARS” Alla onsdagar från 16.30

GRILLAFTON Torsdag och fredag Juni, juli, augusti

FESTVÅNINGAR för bröllop, företagsmiddagar, födelsedagar med mera.

SOMMARCAFÉ PÅ BRYGGAN Alla dagar 11.00–17.00, till och med söndag 16 augusti

#1, 2015

EASY SOUTH

CRISTER ENANDER

KLASSISK KUF UTAN MYS

penna. ”Jag går ju här ensam hela dagarna. Då kan man ju tänka ut någonting, komma på både det ena och andra. Men när någon sedan kommer och frågar kan jag inte svara. Att det är så lärde man ju sig redan som ung grabb i plugget. Det är dumt att svara på frågor. Det vet alla med lite vett i skallen.” ”Är man intresserad av böcker eller bilder så kan jag förstå intresset för slutprodukten, för boken eller teckningen eller tavlan. Men vägen dit, hur det hela kommit till, den går inte att beskriva. Det är omöjligt. Den bara är, och jag kan inte fatta varför detta skulle kunna intressera någon annan än mig själv.” ”De konstverk jag lämnar ifrån mig får klara sig själva. Alldeles ensamma”, skriver Stig Claesson i ”Eko av en vår”. Detta bör inte tolkas som en form av konstnärens spel för galleriet. Han har faktiskt svårt att ens komma ihåg titlarna på de böcker han skrivit, än mindre vad de handlar om. Gjort är gjort. Det är vägen framåt som han ser, sin egen väg. Den han måste gå. ”Skillnaden mellan mig och andra författare som du har intervjuat”, säger Claesson efter att med en smått aggressiv envishet ha frågat ut mig om vad jag håller på med och vilka andra jag har intervjuat. Under tiden har vi flyttat över till varsin fåtölj och fortsatt att röka ikapp. Nu har han också nästan slutat fräsa och skälla. En antydan till nyfikenhet och undran skymtar i stället fram. När han väl börjar berätta och prata uppslukas både den som lyssnar och han själv. Osäkerhetens vasst utåtvända taggar har dragits in. ”Jo, skillnaden mellan mig och andra författare är att jag också är målare. På grund av att jag tecknar modell vet jag mer än de andra om misslyckandet inom konsten. Ingenting blir någonsin riktigt bra. Det blir bara halvbra. Man når aldrig ända fram. Varje försök, hur bra det än kan se ut, förblir ett misslyckande.” Annons

EASY SOUTH

#1, 2015

”Jag har mitt staffli. Jag anser att jag tillverkar saker. Det är samma sak när jag skriver. Det blir aldrig som man vill. ‘Allt man gör innan 78 års ålder är bara skisser och utkast’, har en kinesisk konstnär sagt”, säger Claesson och ler oväntat illmarigt under luggen på ett närmast pojkaktigt sätt. Då slår det mig att styrkan i många av Claessons böcker ofta bygger på att de är en förening av ogarderad naivitet och en illusionslöshet som stundtals rör sig otäckt nära cynismen, utan att aldrig helt sväljas av detta uppgivenhetens monster. Den erfarne och något resignerade mannen och den leende pojken finns där sida vid sida. Och bägge kämpar de om herraväldet över orden. Det är som om Stig Claesson vill säga, att jag har minsann sett världen men den har inte sett mig. Den har inte förändrat eller förstört mig. Jag har klarat mig. Jag är mig lik. Att sorgerna blivit fler och besvikelserna många döljer han däremot inte. Ty ofta är det ur en djup sorg som Claessons senare romaner tar sitt avstamp. Därpå följer en undersökning eller kartläggning – om man så vill – av varur denna sorg har sin upprinnelse. Den ska förklaras och därmed bemästras, om så bara under tiden skrivandet pågår. ”Varför skulle jag berätta om saker och ting och händelser som jag försökt redogöra för så många gånger”, skriver Claesson i ”Skam den som fryser”. Självfallet svarar han själv. ”Jag vet inte riktigt. Men i känslan av att någonting fattas berättar jag det om igen som jag kommer ihåg det. För att nå det som jag tror fattas.” Bättre går Stig Claessons skrivande knappast att sammanfatta. Som ett sätt att fånga tomheten, peka ut de kala och tomma fläckarna i vårt minne där glömskan gått fram likt en slåttermaskin. Han förmår fånga det som borde framstå som självklart, men som trängs allt längre bort i den tid som är vår. Han får oss att stanna upp och se att det vi håller på med ofta är att försöka springa ifrån vår egen tid och vår egen verklighet.

KLASSISK KUF UTAN MYS

”Det är ett säreget hantverk jag har”, står det i ”Män i min ålder”. ”Ju bättre det går desto mer misstänksam blir man mot det man gör. När en berättelse lyfter och liksom vilar i sig själv och börjar berätta sig själv får man se upp. Man bör ta en paus. De få ögonblick då jag är nöjd med mig själv och då den berättelse som ska förnöja andra verkar lyfta till poesi bör jag som yrkesman misstänka att nåt går snett. Att mitt omdöme sviker. Detta grundar sig på erfarenhet och iakttagelser av mig själv som berättare. Som person harmonierar jag med mig själv endast av en slump. Sån är min natur.” ”En annan viktig skillnad mellan mig och många andra författare är att jag inte gillar publicitet”, säger Claesson. ”Läsare vill jag ju däremot djävligt gärna ha. Jag kan inte babbla på om vad tusan som helst. Jag har fan inte åsikter om allt mellan himmel och jord som de flesta andra författare tycks ha.” En sak värd att ägna lite grubblerier åt – inte minst för andra författare – är varför Stig Claesson är en, som man säger, folkkär författare. Detta att han verkligen går hem i stugorna. I vår teveålder, då bokläsare mer eller mindre tycks kräva att författarna ska sitta och vränga ut och in på sig själva i olika intervju- och

Annons

CRISTER ENANDER

självbekännarprogram, borde en författare som Claesson riskera att glömmas bort. Han hymlar sannerligen inte med sin sturiga, styvnackade och uppriktiga avsky för hur – bara för att ta ett av de namn han nämner – en Björn Ranelid seglar runt bland allsköns upptänkliga tevekanaler, ”endast för att synas och utan att ha något vettigt eller väsentligt att komma med”. Ändå är Stig Claesson en verkligen läst författare. Det skulle han kunna skryta med. Det gör han nu inte, även om falsk blygsamhet är det sista man förknippar med Claesson. Och aldrig att han själv skulle ställa upp i ett TVprogram, utom när han har något mycket viktigt på hjärtat. Som i frågan om kriget i det forna Jugoslavien. ”Jo!” säger Claesson. ”Jag och Per Svensson råkade i luven på varandra. Han anser sig ju gubevars vara Balkanexpert. Jag har bara varit där, jobbat och bott där nere och känner en massa folk som jag håller kontakt med. Det är förstås skillnad. Jag är ju ingen ‘expert..” Det är inte utan att Claesson kan framstå som en människa plågad och styrd av en viss bitterhet. Han gör korta, närmast blixtrande utfall mot en hel del kollegor, fräser till – inte alldeles olik en gammal folkilsken katt – och lämnar kvar ett ettrigt

Annons

80 % AV SMUTSEN I DIN LOKAL KOMMER IN GENOM ENTRÉN. MEN DET GÅR ATT STOPPA.

FRÅGA OSS HUR MAN GÖR DET BÄST. Atlasgaller, V-Mat, Jaguar, Forbo, Kåbe, gummimattor, torkmattor, ramplister, dämpmattor, halkskydd med mera. entrebolaget.se | 072-222 11 90

#1, 2015

EASY SOUTH

CRISTER ENANDER

KLASSISK KUF UTAN MYS

invektiv hängande i luften och fortsätter sedan omedelbart att tala om någonting helt annat. ”Forssell har skrivit att han var Sveriges förste kommunist”, kan Claesson till exempel plötsligt utbrista. ”Pyttsan! säger jag bara. Djävla Kungsholmsungar!” Det är svårt att avgöra om dessa blixtutfall hänger samman med en form av kämpande pessimism, en kamp som tycks få honom att vilja slåss mot hela världen och inte minst sig själv, eller om de har andra och mer triviala orsaker. Att han är en bångstyrig och litet småelak djävel råder det däremot ingen tvekan om. Alltså att han i det avseendet är som folk är mest. Den stora skillnaden är att han inte försöker sticka under stol med det eller sätta upp ett hycklat och påklistrat och inställsamt leende såsom andra köper sig etiketter, sätter på sig och tar sig ton, som en av de större bland Klarabohemerna uttryckte det en gång i tiden.

EASY SOUTH

#1, 2015

Det blir en del ordat om tiden i Klara. Mytomspunnen som den har blivit är det svårt att hålla nyfikenheten i schack. En av höjdpunkterna i modern svensk litteratur inträffade som genom ett mirakel under ett par årtionden i dessa sjabbiga och nergångna kvarter. ”Jag var mycket god vän med Peder Sjögren och de där andra så kallade Klarabohemerna. Alla träffades på krogen mellan tolv och tre. Det var så att före tolv skulle man lämna manus eller teckningar och först klockan tre öppnade tidningarna sina kassor så man kunde få ut pengarna. Däremellan satt man på krogen och väntade. Och det gällde alla, från Eyvind Johnson till vem som helst som drev omkring för att snoka upp lite pengar. Jag hade mycket hjälp av Sven Barthel.” Barthel var, förutom författare och översättare, en legendarisk redaktör på Dagens Nyheter, som

KLASSISK KUF UTAN MYS

åtminstone jag aldrig har hört någon yttra ett enda ont ord om. Desto fler goda, inte minst av Lars Forssell och andra ur samma generation. I ”Bokföring 1991” skriver Claesson: ”Sven Barthel dör. Den bästa kulturredaktör som suttit på en dagstidning är borta. Sveriges folk har honom att tacka för att de fått läsa Tom Sawyers äventyr, Skattkammarön och så vidare. Han översatte allt vad ungdomar bör läsa. Han och Åke Runnquist.” Åke Runnquist var Claessons förläggare på Bonniers. Även han gick bort i april samma år. De flesta av Claessons vänner från förr har dött. Pär Rådström och Beppe Wolgers, Alvar Alsterdal och Henrik Tikkanen för att bara nämna några. Kvinnorna i sitt liv håller han – såsom den sanne gentleman han är – tyst om. De dyker enbart upp i böckerna, ofta som föremål för en lika vacker som svårmodig längtan. De lever i Claessons värld som symboler för äkthet, ärlighet och mänsklig styrka. ”Män hör förresten inte på, åtminstone inte på andra mäns berättelser och skulle dom händelsevis höra på så märker dom inte när man ljuger eller inte. En kvinna märker omedelbart om man ljuger och hon frågar varför man ljuger och det är ganska bra för då kan man slingra sig så där allmänt och man kan råka mycket illa ut om man inte genast erkänner sig genomskådad och att man slingrar sig som en liten orm för att man tycker det är spännande. Och då går det upp för kvinnan att man inte ljuger utan att man underhåller henne med lögn för att hålla henne kvar och för att komma åt hennes tystnad. Jag tror att många kvinnor är mycket rädda om sin tystnad. Vad jag menar med tystnad är det som man inte hör. Stillhet kanske... Stillhet är absolut vila.” Om det är sant för alla vet jag inte. Att det är sant för Stig Claesson är uppenbart, på samma sätt som det är mycket klart att han är en sällsynt romantiker under den hårda ytan. Inte någon romantiker i största allmänhet, utan en benhård romantiker på trots, på rent jävelskap mot världen som den ser ut; på trots mot alla hårda år. Däremot ägnar han sig inte åt att idyllisera eller försöka dra någon falsk romantisk slöja över sitt eget liv eller sina minnen. ”På den tiden, säger Claesson, på femtiotalet när alla gick på Den Gyldene Freden, så kände ju precis alla varandra. Där kom och gick konstnärer och författare ur alla generationer.” Hur var det Beppe Wolgers beskrev det? Var det inte i hans memoarer? ”Bakgårdarna, gatorna hade vi gemensamt och några namn på redaktörer, Ivar Öhman, Sven Barthel och Åke Runnquist, och vi irrade omkring på Östermalm och i Gamla Stan, längst inne oförstådda, efter

CRISTER ENANDER

tusentals samtal och gräl, oförstådda. Oförstådda tröstade vi varandra, förtalade varandra, för vi hade bara varandra i den eviga skymningen bakom cigaretter och glas, hur förtrollade vi var, hur begåvade och rädda vi var, hur oansenligt och outsägligt underbart det var.” Och nu är de döda, många har supit ihjäl sig, en del har själva valt bort möjligheten att leva. Det glesnar i leden. Romantiken hos Beppe Wolgers blir plötsligt en aning fadd och avslagen, närmast som nattstånden pilsner. Jag tror inte Stig Claesson delar den. Jag frågar. Han ger inget svar. Sammanbitet och med inåtvänd blick stirrar han i stället in i väggen. Det blir tyst i ateljén. Jag förstår att också jag ska hålla käften. En sorg eller upprördhet över själva tidens härjningar bryter ofta fram i det han skriver. Den syns också i hans ansikte, de vasst gnistrande ögonen till trots. Det är som om han ville anklaga någon; hitta någon att ställa mot väggen och äntligen få svar på de frågor som plågar honom. ”För fan! Femtiotalet var ju bara krig, sade han tidigare och bomberna hörs nästan brisera i tystnaden. Det var krig efter krig efter krig. Algeriet, Indokina, Korea. Krig, bara ständiga krig!” Han sitter tyst länge. Jag tänker på hans böcker. Det vore förvisso barnsligt att tro sig kunna fånga och beskriva vad det är som gör Stig Claessons böcker så märkvärdiga eller inbilla sig att man skulle kunna förklara deras särart eller hitta vad det är som skiljer hans sätt att skriva från andra författares. Men några påpekanden är ändå värda att göra under tiden tystnaden råder i det stora rummet. I det mesta som Stig Claesson skriver finns en ständigt närvarande underton av stillsam och tyglad vrede; en upprördhet eller en just svalnad ilska över sakernas tillstånd. Som läsare är det som om man kliver in i Claessons texter precis i det ögonblick då ilskan slutat att koka och den alldeles nyss sjudande ytan lagt sig och ett eftertänksamt lugn inträtt. Kvar finns ett starkt minne av den kränkande upprördheten. Nu har den förvandlats till ett tillstånd som kan betraktas med lugnets återseende och en tillfällig resignation. Med förvåning beskrivs det som för våra vardagligt seende ögon framstår som fullkomligt normalt i all sin annars obeskrivbara absurditet. Detta förmår Claesson att klä i ord av den enkla anledningen att han aldrig riktigt hör hemma någonstans. Hur djupt ner i marken hans rötter än gräver sig förmår han behålla en främlings oförvillade blick för vardagens obegripligheter. Ju mer han känner sig hemma, desto större tycks främlingskapet och distansen bli.

#1, 2015

EASY SOUTH

CRISTER ENANDER

KLASSISK KUF UTAN MYS

En av förklaringarna är kanske att Stig Claesson är en berest man. Många, långa och ofta mycket hårda år har han tillbringat ute i Europa. ”Och vart han än kom”, har Claesson en gång skrivit, ”var han än stannade i denna sin värld Europa hade man satt honom till att gräva grus. Hans värld var en sönderbombad, sönderbruten, söndertrasad, sönderhatad, hungrande, törstande och sårig värld. Att gräva grus var helt enkelt nödvändigt var han än kom.”

”För oss arbetarungar var revanschen viktig. Vi ville visa att vi nog fan var lika bra som de andra. Det går inte att uttrycka bättre än som en boxare en gång sade: Get rich! Get famous! Get even! Då tänkte man kanske inte så, men skillnaderna mellan rikemansbarnen och oss arbetarungar fanns där tydligt.” ”Sedan när vi kunde resa ville alla de andra som Beppe Wolgers, Pär Rådström, Lasse Forssell, ja även Jan Myrdal, alla ville de till Amerika. Jag fick åka till

När kriget var slut, när ryssarna och amerikanarna hade besegrat Hitler, var längtan stor att få lämna den ö av idyll som Sverige varit. Längtan att få resa ut i världen var bland svenska författare och konstnärer den överväldigande drömmen som levt sida vid sida med skräcken. Och gränserna öppnades. Det plötsligt var det möjligt att ge sig ut i världen.

Bulgarien och bygga järnväg. Det var enda sättet för mig att få resa. Jag hade inte råd att komma iväg på något annat sätt. När man sedan kom hem var det närapå som om de inte ville umgås med en. Man hade ju varit i Östeuropa. Det var angiveriets tid. McCarthyismen liksom smittade av sig. Pär Rådström var den ende som inte blev så där avståndstagande. Han och jag träffades egendomligt nog första gången i Paris.” ”Pär var kriminell men han var samtidigt också en stor moralist även mot sig själv”, säger Claesson.

”Det är lätt att glömma en sak när man ser tillbaka på den tiden”, säger Claesson. ”Det var skillnad på folk och folk även bland oss som hängde på Den Gyldene Freden. Det var samma sak som på Konstfack. Där var det bara direktörssöner och bankirdöttrar som gick. Vi var två – bara två! – arbetarungar. Överklassungar som varit revolutionärer har jag aldrig fattat eller begripit mig på. Detta att försöka arbeta sig ner i proletariatet. Vilken idioti!”

EASY SOUTH

#1, 2015

Nu börjar Stig Claesson att bli otålig. Om och om igen tittar han girigt på klockan. Med nästan en timmes marginal har den passerat klockslaget då vi skulle gå och äta. Han har beställt bord. Vi reser på oss och han låser dörren till sin ateljé.

KLASSISK KUF UTAN MYS

Det är svårt att hålla jämna steg med Claesson när han tar sig fram på Söder i Stockholm. Folk kommer fram och vill hälsa. Han nickar och går vidare utmed husväggarna, fort och ändå med denna egendomligt släntrande gång. Och han fortsätter att prata. Efter att ha talat om den tomhet som fyller honom efter det att en bok är klar och sista punkten är satt och att han nu känner på samma sätt – ”som levde jag i ett djävla vakuum” – efter att ha hängt färdigt en utställning, kommer en kort, nästan avbiten mening. Jag stannar upp mitt på gatan och frågar om jag hört rätt. Det hade jag. ”Jag försöker lära mig att leva utan hopp”, upprepar han. Hur grymt det låter. Hur omöjligt och orimligt. Hur nattsvart och gravallvarligt utmanande han får orden att låta. Vinden rycker tag i kläderna, rufsar till hans skarpa lugg. Ögonen som tittar mot mig tycks utan botten; tomma och sorgsna. Han vänder bort huvudet och fortsätter att gå. Vi rundar ett sista hörn. Meningen ekar i skallen på mig när vi kliver in på Restaurang Nils Emil. Vi beställer mat. Claesson tar kroppkakor, jag kalvlever. Bägge beställer vi Ramlösa och tittar lite frågande på varandra. Efter en stund säger han: ”Det var Pär Rådström som en gång sade: ‘Jag har aldrig förstått mig på folk som aldrig dricker och nu när jag har slutat själv förstår jag det ännu mindre!’ Nu förstår jag honom djävligt väl.” ”Det är djävligt tråkigt att vara nykter”, tillägger Claesson med en djup suck. ”Det är flera år sedan jag slutade. Det gick helt enkelt inte längre. Jag var periodare. Jag söp till två, tre veckor i sträck. Efteråt fick jag helt enkelt lägga in mig. Jag var ett vrak.” ”Jag skulle själv vilja våga att gå ut som uppenbarligen Lasse Forssell gör och supa till för bara en kväll. Men jag vågar inte för jag vet att jag skulle vakna upp i Hamburg med långt skägg och inte ha en aning om vad som hänt. Ändå saknar jag likt förbannat spriten. Det är fan inte klokt egentligen.” ”När Tikkanen och jag förr i världen brukade supa till blev det till slut så att en av oss var tvungen att vara nykter. Vi kunde helt enkelt inte supa ihop, då gick det rakt åt helvete. Ena gången var jag nykter och Henrik söp, nästa gång söp jag och han var nykter. Det var rätt konstigt det där. Men vi kunde verkligen inte supa ihop.” Det blir mycket prat om alkohol. Hur det sups bland författare och konstnärer, hur myterna odlas och får yngre att tro att skapande och supande hör ihop när det faktiskt förhåller sig tvärtom. Hur det går att hitta andra sätt att blåsa hjärnan ren utan att dricka sig aspackad ända ner i rännstenen. Glo på mängder av film, företrädesvis så kallad ”dålig film”.

CRISTER ENANDER

Eller gå långa promenader och rasta de ylande vargarna i hjärna och strupe. Ändå håller Claesson fast vid att det är den djävulska och ständigt hotande ledan som är den stora fienden mot nykterheten. Är det inte snarare vanans makt? frågar jag. Han rycker bara lite uppgivet på axlarna. ”Att lära sig leva utan hopp.” Om man skulle våga leva efter en sådan målsättning skulle, tänker jag för mig själv, vem som helst supa skallen av sig i förtvivlan. Samtidigt brukar Stig Claesson även beskriva just ledan som en av skrivandets starkaste drivkrafter. Stig Claesson är en ensling. Ensam och på tvärs tar han sig fram i sitt liv. Han tillhör inga litterära kotterier. Inte häckar han heller vid några av etablissemangets alla dignande bord i väntan på stipendier. ”Jag har under hela mitt djävla liv varit frilans. Man skriver för pengar. Det vet ju du med. Någon ringer och vill ha en text om det eller en bild till den eller den texten. Sen är det ju bara att göra det. De som säger något annat ljuger.” De tomma faten bärs ut av en mycket vänlig och lite insmickrande servitör, kaffet och sötsakerna slinker snabbt ner. Stig Claesson sitter snart som på nålar. Han vrider och vänder på sig, ser ut som om han var utsatt för någon mild form av tortyr. Det gör mig lite småförbannad. Jag frågar rakt på sak om jag tråkar ut honom. ”Nej”, svarar han, ”men jag är inte van vid att prata med samma människa så här länge. Det längsta jag pratar med någon är när Niklas Rådström och jag varje fredag brukar träffas och äta lunch på någon krog. Då pratar vi i tjugo minuter. Det räcker, tycker jag.” Vi ber alltså om notan. Claesson vill betala. Därom bråkar vi en stund. Han plockar till slut upp ett plastkort och bjuder flott på middagen. Efteråt skiljs vi vid gatukorsningen. Det sista jag ser av honom är den ensamma gestalten som med en knyck försvinner runt hörnet, på väg hem till sin lya i ett nu allt gråare Stockholm. ”Som person harmonierar jag med mig själv endast av en slump”, tänker jag för mig själv och drar upp kragen och börjar sakta gå åt mitt håll. #

#1, 2015

EASY SOUTH

ill oss på t n e m m o Välk

i l u j e : 5 1 g a D s t e l Ö

Q B B G I T RIK arby iet i Hamm er g g ry b ie eg BBQ ya Carn a Grillstock er det på N k ll s ä ti it sm r li b ju å p den 15:e nierna ork ribs), På Ölets Dag mmans med BBQ-ge t rökt revbensspjäll (p illsa gsam e i vår egen n d a lå g d la e r m ö t h Sjöstad. T s e e illb assiv BBQ-f nella BBQ-t n country & westernio it d a tr a kör vi en m r d emusik frå ket) och an v li is r n (b e v kt lager som a ä ö g r r in li g r b li t a e k oxb s D å r. llda smoke per vi en sm specialbestä ndcuff. Dessutom släp Ha bandet Roy till maten. a r b t m y r passar g :00. ar. Från 14 g in n k y Sjöstad. o b b r r a m m a Inga fö ,H sslingan 15 bi en annan r fö a n m Adress: Lju o välk ag, så är ni kommande D m ts o le fo Ö in å r p ö a m ren. F kan komm ch Instagra ela somma o h k n o e o p b p Om ni inte e ö c r a mt F rveringen ä ryggeriet.se sa b ie eg n r gång! Utese ca a y ss på www.n event, följ o iebr yg geriet. @nyacar neg ! r ska ni vara r som lede a g ä v a g Välkomna n må men det är t bestämdaste från att , m o R r ä i , i å de r inte att v ån Slussen fr r avråder v e 4 k 7 a s h r c o PS Vi påstå o a 1 g li uss 7 s. Av natur båten M/S hit, likaså b u t d g li r v ta e även till os tr n a le r mt ykel kan va llmarsplan. Skiner so rgården sa ju D , ta bilen. C n e u ik G v ybro anan från kså förbi N c o r eller tvärb e g n ä v n Sofia (s n). Emelie frå gter minale in ik V id v en Masthamn

geriet.se rnegiebryg a c a y .n w w w

! T E K L O F T Ă&#x2026;

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER

REDAKTION Publisher och ansvarig utgivare Christer Carlson christer.carlson@formatmedia.se 076-555 79 53

Chefredaktör Boris Benulic boris.benulic@formatmedia.se 076-177 68 50

Redaktionschef och Art Director Lars Winterstrand

Torbjörn Elensky debuterade 1998 med romanen ”På stället”. I sina verk har han skildrat och diskuterat allt från Kuba till Italo Calvino och tjetjenska pojksoldater. I hans produktion finns även dramatik och hörspel och han medverkar regelbundet i ibland annat Svenska Dagbladet. Eli Göndör är Senior Fellow på Timbro där han arbetar med religionsfrågor, också verksam på Stockholms universitet, institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap. Mycket flitig debattör som syns ibland annat i Dagens Nyheter, SvD och Expressen i ämnen som religion, politik och samhälle i Sverige och i Mellanöstern. Har givit ut fem böcker. Eli kommer att vara vår religionskrönikör. Crister Enander – skribent och författare som sedan början på 1980-talet publicerat sig i Arbetet, KvällsPosten, Expressen, Svenska Dagbladet. Skriver regelbundet litteraturkritik och kulturartiklar för Helsingborgs Dagblad, Gefle Dagblad, Sundsvalls Tidning och Tidningen Kulturen. Har också utgivit mer än 15 böcker med framförallt essäer, presentationer och introduktioner av viktiga författarskap. Alexander Sanchez har varit medlem i tankesmedjan Eudoxa och bland annat publicerat sig i tidningen Kulturen. Skriver om allt från militärhistoria, fantasy, film, populärkultur och musik till mode och medeltid. Alexander kommer att vara vår moderedaktör.

Fotograf Andrzej Markiewicz

ANNONSERING

TRYCK

Christer Carlson Printfabriken i Karlskrona 076-555 79 53 christer.carlson@formatmedia.se

Marcus Birro debuterade 1992 med diktsamlingen ”Det oerhörda”. Därefter har det blivit 15 böcker till samt arbete för radio och TV, som programledare och som tävlande i till exempel ”På spåret” och ”Let’s Dance”. Brinner för ÖIS och Roma, arbetar nu med en bok om sin skilsmässa. Från och med i höst gästkrönikör i GP. Boel Schenlaer debuterade 1992 med poesisamlingen ”Fresk” och har förutom ett antal diktsamlingar också skrivit dramatik. Utkom nyligen med kortromanen ”Inte ett barn som du”. Översatt till bland annat tyska, kinesiska, engelska och kroatiska. Skapare av Södermalms Internationella Poesifestival och redaktör för ”Merkurius”. Boel kommer att i varje nummer presentera en poet som har anknytning till Södermalm.

UTGIVARE Format Publishing, Birger Jarlsgatan 18, 114 34 Stockholm

NÄSTA NUMMER

28 AUGUSTI 66

EASY SOUTH

#1, 2015

Möbler du trivs med länge Låt oss inspirera dig! Försköna ditt vardagsrum med våra nya Carltonsoffor och bord Sirius från Englesson. Med svensk design och egen tillverkning byggs våra möbler och sängar för hand med stor omsorg. Det är här dina drömmar föds och förverkligas! Hitta butik och mer inspiration på www.englesson.se