Easy South #02 2015 by Format Publishing

DI N EGE N GU ID E T I LL S ÖDE R # 2

2015

Kultur, mat, konst, bar, musik, shopping, bostad, hälsa + total lokal karta!

Birro beskådar Bajens barn; en för alla, alla för en #08 Elensky åker till London för att leta lägenheter på Söder #32 Göndör dricker starkt kaffe, sjunger Högalids Höga Visa #16 Bostadsmarknaden: många köpare, få säljare, hårt slitande mäklare #21 Schenlær grubblar över Ernst Brunner: skriver han kanske fortfarande dikter? #34 Farber fängslar fantasin #46 Redaktionschefen inleder sin späkning: så ska 20 kilo försvinna #48 Sanchez går ner i modets skyttegrav, kommer upp mer välklädd än någonsin #42 Benulic stoppar korv och läser Chandler i sin fortsatta jakt på hipstern #52 Kartan för att hitta allt det du behöver #27

I detta nummer … 06 TILLBAKALUTAD MEN I RÖRELSE FRAMÅT Chefredaktören konstaterar att Söder är bra för att de som bor där har så mycket att göra att de inte hinner skryta om sin stadsdel

08 BAJEN ÄLSKAR ALLA BARNEN Birro minns sina egna drömmer, fängslas av andras en tidig söndagsmorgon

16 HÖGST UPPE PÅ BERGET När kyrkan inte kommer till Eli kommer Eli till kyrkan

21 DE TIO BUDGIVNINGARNA Pia-Lotta har fullt upp på bostadsmarknaden

27 DEN TOTALA GUIDEN TILL GALAXEN Jodå, vår stadsdel är en alldeles egen anhopning av solmassor – och med vår karta upptäcker du lättare alla de möjligheter och upplevelser som väntar dig

32 LÄGENHET PÅ LAGRET? Torbjörn inspireras av ﬁﬃga Londonbors lösning på bostadskrisen

34 DEN ANDRE ERNST Boel påminner oss om den tid då det var ﬂer som kände till Brunner än Kirschsteiger

38 KULTURTUR Anders vandrar bland gallerier och utställningar, men fastnar för gatukonsten.

42 SLAGFÄLTSMODE Alexander berättar om ett plagg som utvecklats från att klä män som gick i takt till att bli ett favoritplagg bland män som aldrig går i takt med andra

46 PSYKEDELISK SEX NÅGON? Larry berättar om kulturupplevelser som kanske inte gör att du ﬁnner dig själv utan i stället förlorar dig själv … lite oklart dock i vad … men pretty färger blir det

48 HULL OCH HÅRD Lars ska med Pawels hjälp genomgå en transformation – ett femtiondels ton ska bort

52 VEM BEHÖVER EGENTLIGEN VARA AUTENTISK? Boris hackar sönder kött och myter om hipstern

LEDARE

Det muntra munhuggandet Jag gillar Söder inte för vad det är. Jag gillar Söder för att det är ganska självklart att man med dem som bor här kan diskutera vad Söder borde vara. Man kan prata om Söders själ … och ibland om dess frånvaro av själ … här och där i alla fall. Här kan man till och med tala om sin egen själ. Eller kropp. Och man kan göra det med en viss självdistans. Litet tillbakalutat. Det är därför vi heter ”Easy South”. De andra stadsdelarna har magasin som heter sådant som ”Älskade Östermalm” eller ”Underbara Kungsholmen”. Inte så tillbakalutat kanske. Inte så där värst mycket självdistans. Det är som med de där städerna man kör igenom när man åker norr- eller söderöver. De som välkomnar dig med budskap som ”Norrlands Hawaii”, ”Den nära kommunen”, ”Mitt i det goda livet”, ”Den vackra kommunen” … budskapet på plåtskyltar och banderoller får dig inte att omgående stanna till på orten och uppleva det som utlovas. För du vet att om man måste tjata om hur bra en plats är, så är det knappast en plats med stor dragningskraft – för då skulle problemet vara att de som bodde där inte ville ha dit fler besökare eller invånare. En stad eller en stadsdel som mår bra är befolkad av människor som har fullt upp med att göra saker. Möjligen är de fullt upptagna med att berätta hur bra de själva är för en framtida arbetsgivare, eller med att tala om fördelarna hos de produkter och tjänster de erbjuder – men de har inte riktigt tid att öda på att skryta med platsen där de bor. Och den som är fullt upptagen med att göra saker har självförtroende och gillar att diskutera – även det egna beteendet och de egna ståndpunkterna. Sådana är vi här på ”Easy South” också. Annars skulle vi ha döpt magasinet till ”Fantastiska fantasifulla Söder” eller ”Trendiga Söder” eller ”Eko-rättvise-hippa-Söder”. … och eftersom vi inte gjort det, och eftersom vi är vad vi heter, så kan du räkna med att vi är en del av det offentliga samtalet i stadsdelen.

EASY SOUTH

#2, 2015

Nej, förresten. Inte en del av det. Vi vill bli själva förutsättningen för ett riktigt offentligt samtal på Söder. Ett samtal där vi talar om hur vi lever, vad vi vill och vad vi drömmer om. Hur vi bygger och vidareutvecklar företag. Rätt och fel. Gott och ont. Men också om hur vi klär oss, om vad vi äter och hur vi tar hand om våra kroppar. Och hur vi bor. För oss finns ingen motsättning mellan kommers och kultur. Tvärtom. Vi är ett magasin för både kommers och kultur. Och för att vi muntert och tillbakalutat slänger käft med varann – och ger varandra bra affärsidéer eller uppslag till en ny bok eller ett filmmanus. # Boris Benulic Chefredaktör ––– En del har frågat om vår hemsida. Den är på väg upp och kommer att vara klar innan nummer tre av Easy South utkommer. Vi har väntat på att få till stånd en hemsida som erbjuder dig mer än en digital upplaga av pappersmagasinet. Vi är på väg dit nu. Från och med nummer tre blir det också möjligt att prenumerera på vårt magasin. Skönt, eller hur?

SE FOTBOLLSSPELAREN STEFAN BATAN OCH RAPPAREN ROSH I EN FILM OM MOD, MOTIVATION OCH NYA PERSPEKTIV

HAR DU OCKSÅ EGENSKAPER FÖR ATT VARA LÄRARE? DU BEHÖVS! LÄS MER OCH SÖK PÅ

VI GÖR DIG TILL LÄRARE FÖR VERKLIGHETEN

Här bär vi fram varandra Hammarbys ungdomsverksamhet saknar planer att spela på. Men det man deﬁnitivt inte saknar är entusiasm, vilja och oﬀervillighet bland alla de vuxna som leder verksamheten. Och så har man det viktigaste av allt – drömmarna hos alla de barn och unga

Marcus Birro För två år sedan gav jag ut en ungdomsroman om fotboll, Calcio Amore. Den handlar om en ung kille, Daniel, som får chansen att bli ungdomsproffs i Roma, trots att han egentligen inte är en superstjärna, eller ett heligt löfte. Han är mer Gattuso än Pirlo om man säger så. Men det finns alltid plats för en Gattuso i varje lag. Boken gick lekande lätt att skriva. Jag knackade bara på hos den 14-årige tanige och medelmåttige fotbollsspelaren som bor här inne. Killen som var medioker högerback i Gais, i Marieholms BOIK och i Guldheden. En del författare brukar skryta om hur deras böcker ”skriver sig själva” och för det mesta är det en författare säger om sitt eget skrivande skitsnack, men Calcio Amore skrev verkligen sig själv. Drömmar är det som binder den här världen samman. Aldrig känns drömmarna både verkligare och mer avlägsna än när vi är unga. Vi har ännu inte upptäckt att den här världen är en rätt skoningslös brottsplats, att den här världen älskar att plocka drömmarna ur oss, och att många av oss kommer få lära oss att leva med ärren efter drömmar som aldrig gick i uppfyllelse. Jag blev aldrig mer än en rastlös avbytare, en vattenbärare, en medelmåtta. Så jag började skriva om fotboll istället och där gick det bättre. Till slut hade såret slutits och jag hade förlikat mig med ödet. Mina drömmar skiftade dessutom form. Jag minns exakt

EASY SOUTH

#2, 2015

som en dag vill springa ut inför en publik på 100 000 personer. Marcus Birro tog sig ut till Hammarbyhöjden för att se om man kan balansera en satsning på både bredd och elit. Han fann svaret … och påmindes om sina egna drömmar som pojklagsspelare.

när. Det var när jag hade med en diktsamling med den hiskeligt högstämda titeln Hjärtats Tårar till träningen med Gais pojkar födda 1972. Ingen annan än målvakten Goran Velkovski var intresserad. Tydligare än så kan ett drömbyte knappast upplevas. Men det är inte lika smärtfritt för alla. Jag träffade Anton Glanzelius på TV4 en söndag för något år sedan. Jag var där för att sända Club Calcio, ett tevemagasin om italiensk fotboll, som rullade under några säsonger. Vi tränade ihop några gånger i början av nittiotalet, jag har glömt namnet på laget nu, men jag minns att han var fruktansvärt bra, och trots att vi visste att han var en hyllad skådespelare och att Michael Jackson hyrt Liseberg en hel dag för att kunna åka Flumride med honom där, så trodde jag och många med mig att han skulle bli en erkänd fotbollsspelare en vacker dag. Så bra var han. Han blev aldrig det och nu stod vi utanför sminket på tv och jag vet inte varifrån frågan kom men jag ställde den ändå: ”Är du sorgsen över att du aldrig blev fotbollsproffs?” De flesta hade nog garvat lite för högt åt den frågan och i Antons fall börjat snacka om de chefspositioner de uppnått men det var som om något både tändes och slocknade i hans ögon på samma gång och han erkände att det visst var en sorg, att det var något han ofta återkom till och tänkte på. Det hedrade honom att han vågade erkänna det. De flesta av oss är allt för ängsliga för att våga visa något av det vi drömde om men aldrig blev.

MARCUS BIRRO

HÄR BÄR VI FRAM VARANDRA

Folk som inte begriper sig på fotboll har svårt att förstå exakt hur viktig fotbollen är för sådana som oss. I mitt liv är Italiens VM-guld 2006 nästan av samma betydelse som födseln av mina två barn. Lagen vi håller på blir ställföreträdande ambassadörer för oss. När de vinner, vinner vi. När de förlorar, förlorar vi. De har vårt öde i sina fötter. De äger våra hjärtan. Man hör aldrig någon blåhårig sobert onykter Östermalms-tant stå i pausen på Dramaten och över glaset med bubbel mumla något om hur löjligt det egentligen är att betala flera hundra spänn för att se överspända människor stå på ett knarrigt trägolv och skrika åt varandra fast de står två meter ifrån varandra. Eftersom teater är konst så är det ingen som skäms över att de tar det på största allvar. Det är annorlunda med fotboll. Fortfarande finns det människor, och dessutom människor med makt och röst i kulturvärlden, som hävdar att våra känslor, våra drömmar, inte är lika mycket värda och att fotboll inte är något man kan ta på allvar. När jag spelade i Gothia Cup med Gais 1987 var Brommapojkarna laget att undvika. Alla visste hur förtvivlat bra de var. När vi stod och såg dem värma upp eller spela match i myllret av grusplaner på Heden var det svårt att ens föreställa sig att vi kunde vara i samma ålder som dem. Även om de andra Stockholmslagen hade större glans runt sina namn, tröjor och klubbmärken var det alltid BP vi fruktade mest. Detta var innan BP på allvar hade lyckats med A-laget så deras ungdomssatsning var som en helt egen planet. BP existerade endast genom de olika ungdomslagen. Nu har de andra toppklubbarna i huvudstaden kommit ikapp. Hammarby är nu en av landets största klubbar på ungdomssidan med 2 000 barn i åldrarna 5–18 år. Sverige är ett land som är uppbyggt på och av sina folkrörelser. Det är lätt att glömma bort det när vi ser hur det här landet har utvecklats de senaste tjugo, tjugofem åren med en allt mer individuell samhällssyn. Idrottsrörelsen försöker balansera längs den där gränsen, att vara en plats för alla att samlas, och samtidigt försöka få fram undantagen, löftena, toppspelarna. Går det då att vara en förening för både bredd och elit? Hammarbys föreningschef Peter Kleve tror det: ”Bredden är en förutsättning för eliten. Utan den skulle vi inte få fram några elitspelare alls.” Hammarby fick för några år sedan kritik för att man driver en akademi med unga spelare som man

EASY SOUTH

#2, 2015

tror lite extra på. Jag inser att det är en balansgång att vara en samlingsplats för klassisk solidarisk folkrörelse och en elitklubb som också vill slussa spelare till A-laget. Men om inte en av landets största klubbar vågar satsa också på eliten, vem ska göra det då? Hammarbys målsättning är dubbel. Dels att fostra goda samhällsmedborgare och dels att slussa in spelare till A-laget. Vårt samhälle går mer och mer åt att låta just samhället fostra medborgarna. I skolans värld sliter många lärare förtvivlat sitt hår över att de tvingas göra föräldrarnas jobb och lära barnen medmänsklighet, solidaritet och vanligt, hederligt gammalt hyfs. I fotbollens värld är det lite annorlunda eftersom föräldrarna är en grundläggande förutsättning för att något överhuvudtaget ska kunna fungera. De 2 000 ungdomarna i Hammarbys tränas ideellt av 400 ledare, som dessutom får träning och utbildning av Hammarby. Peter Kleve är full av beundran för all den tid de vuxna lägger ner: ”Flera av våra ledare har gått ner i arbetstid för att kunna träna sina lag. Samtidigt ställer föräldrar väldigt mycket högre krav numera än för bara några år sedan. Det ställer högre krav på oss som klubb och förening också.” Där föräldrarna när jag var ung (när Imperiet låg på hitlistorna) körde bil till bortamatcherna (mot storheter som Hönö, Mossens BK och Quiding) och möjligen packade upp bollar ur nät och ställde vattenflaskor i sina ställ, så är föräldrarna nu ledare och till viss del utbildade tränare. Medan Hammarby och andra klubbar i Stockholm gör allt de kan för att möta intresset och onekligen tar sitt ansvar som institution är det snårigare med kommun och övriga ansvariga. Det fattas planer helt enkelt. ”Som ett exempel kan jag nämna att alla gamla grusplaner står oanvända. Man gjorde sig av med vaktmästarna, de som skötte och tog hand om planerna, och nu går det inte att spela på dem. Så vi trängs på de få planer som finns här i staden och försöker trixa med tider och utrymme så gott det går”, säger Peter Kleve. En perfekt tempererad söndagsförmiddag tar jag mig till Hammarbyhöjdens BP för att följa Hammarbys olika ungdomslag spela matcher. Jag vet inte riktig vad jag hade väntat mig. Kanske fullt med frustande föräldrar längs sidlinjen, halvgamla tränare i kostymer som leker Mourinho och unga spelare som är livrädda för att göra bort sig.

MARCUS BIRRO

HÄR BÄR VI FRAM VARANDRA

Det kryllar av sju- och åttaåringar i perfekta Bajendräkter som spelar matcher på den av koner avgränsade planen. Det är en ren glädje att stå där vid sidlinjen och se samarbetet mellan de unga spelarna. Inte en enda gång hör jag någon bli arg över en missad passning eller ett insläppt mål. Längs en sidlinje träffar jag Annika Vikander som arbetat som ledare för ett lag med pojkar födda 2007. Jag berättar för henne att jag hade förväntat mig en mer hätsk stämning. Hon ler vänligt mot mig. ”Det är alltid en fin ton, spelarna byter av så att alla får spela lika mycket. De flesta föräldrar tar det lugnt och i den här åldern finns det inte ens tabeller.” Fotbollsvärlden är ju hiskeligt hierarkisk. Fans blir utmålade som huliganer medan fifflare i kostym alltid kommer undan. De stora stjärnorna snor allt ljus och miljarderna rullar i en allt flottigare dans ju högre upp man kommer.

Men allting som byggs, byggs från grunden. Både stabila fotbollslag och klubbars identitet. Jag tror Hammarbys varumärke står stadigt på en bred bas av inkluderande solidaritet och breddverksamhet. Svensk fotbolls bärs inte upp av Zlatan eller John Guidetti. Svensk fotboll bärs upp av personer som Annika Vikander, av alla de tusentals vuxna som med glatt hjärta väljer att investera sin tid och sitt engagemang i ungdomsfotbollen. På flera sätt är de hjältar i den här märkliga tiden vi lever i. Det slår mig att jag står och ser Sveriges framtid spela fotboll, och detta alldeles oavsett om de blir duktiga fotbollsspelare eller inte. Framtiden samarbetar på den lilla fotbollsplanen framför mig och på flera sätt är det extremt hoppfullt. När matchen är slut råder viss förvirring runt resultatet. ”Blev det 3–3?” frågar en kille. Även Annika Vikander tvekar en aning. ”Nej, jag tror att vi vann. Blev det inte 4–3?” Pojken i den grönvita dräkten rycker på axlarna, och ler litet. #

r iden r

ktionella och h책llbara arbe kt

ser d채r m채nniskor trivs

Kommande hemmamatcchher: SÖNDAG 27/9 15:00 BAJEN – AIK SÖN Ö DAG 18 8/10 17:30 BAJEN – HELS SINGBORGS IF SÖNDAG 25 5/10 15:00 BAJEN – MALM MÖ FF Säkra din plåt på hammarbyfotbolll.sse eller axs.com Varmt välkommen!

Högalids höga visa Vår religionskrönikör besöker vad som kanske är Stockholms mest dominanta kyrka, och grubblar på katolska kyrkans svaghet för judiska oskulder.

Det är söndag och solen skiner som vanligt över det djupt religiösa Södermalm. På väg till mitt morgonkaffe hos Libanesen på Höga l idsgatan konstaterar jag att ett körfält är avstängt både på Långholmsgatan och på Västerbron. Det är någon form av cykeltävling som tas på tillräckligt stort allvar för att begränsa den övriga befolkningens frihet. Iklädda tajts i ytterst märkliga färgkombinationer och hjälmar, förmodligen designade av någon helt utan stilistisk känsla, sveper vuxna män fram med något hårt i blicken. En stackars tant som råkat hamna fel och står i vägen får en salva glåpord efter sig som önskar henne allt annat än frid i himmelriket. Det är cyklisternas dag i dag. Och fan ta den som råkar vara i vägen. Jag föreställer mig dock att några av dessa bisarra uppenbarelser sannolikt beter sig mer städat på måndag morgon när de dyker upp på jobbet välkammade, i kostym och hövligt hälsar på sina kvinnliga chefer. Men samtidigt vore det kul att se deras reaktioner om någon fick för sig att spärra av någon gatstump i Stockholm för att några muslimer med långt skägg och långa skjortor skulle behöva extra utrymme för en speciell bön. Libanesens kaffe kan få liv i vem som helst även en söndagsmorgon. Det är varmt och starkt och

EASY SOUTH

#2, 2015

Eli Göndör

bakom den intensiva kaffesmaken döljer sig ett stråk av kardemumma. På andra sidan gatan går välklädda människor upp för Högalidsberget för att komma till Högalidskyrkan. Kanske är det en av Stockholms mest dominanta kyrkor till sin arkitektur. Det två åttakantiga tornen syns nästan överallt. Högalidskyrkan har blivit något av ett landmärke. När jag kliver in har det precis börjat serveras kaffe. Men eftersom jag fortfarande är hög på Libanesens bryggd tackar jag nej. Denna söndag berättar vaktmästaren att det var få besökare. Han är dock övertygad om att de blir fler nästa vecka, och han gläds över att de som kommer blir allt yngre. Kyrkan, som är byggd i nationalromantisk stil av mörkrött tegel, invigdes av Nathan Söderblom 1923. Han var Svenska kyrkans ärkebiskop 1914–1931. Med tanke på den senaste debatten om vad Söderblom ska ha menat eller tänkt kring mötet med andra religioner är det kanske inte konstigt att just han invigde en kyrka med symboler som av en renlärigt traditionell protestant sannolikt skulle upplevas som kätteri. Utanför kyrkan kröns långsmala fönster av skulpterade stjärntecken. Inne i kyrkan, på en pelare längst fram till vänster, håller Veronika upp den duk på vilken Jesus ansikte ska ha avbildats när hon torkade av blodet från hans sargade anlete på väg till Golgata. Berättelsen är en legend, och finns därför inte omnämnd i evangelierna. Torts detta är Veronika upphöjd till helgon i katolska kyrkan. Över det bör ingen förvånas som insett den svaghet katolska kyrkans män tycks ha för just judiska kvinnor som de kan föreställa sig är oskulder livet ut. Med tanke på att Marias status inom katolska kyrkan var ett av Luthers stora problem borde det inte upplevas som ett långsökt antagande att Luther i just det avseendet inte var lika entusiastisk. ”Ja, men så är det i den här kyrkan”, säger en präst glatt, när jag ifrågasätter om både Veronika och stjärntecken är en luthersk kyrkas lämpligaste prydnad.

En ung dam lägger sig i samtalet, och hon berättar gärna att hon ska bli präst. Jag frågar naturligtvis varför. ”Hur lång tid har du på dig?” svarar hon med ett leende. I hennes intensiva blick ser jag att det kan bli ett långt samtal med någon som dessutom tycker att systematisk teologi är jättespännande. Min nyfikenhet tar dock över, och jag får en personlig presentation av en glad män30-årsåldern som niska i ständigt upplever sig verka i Guds skapelse och i Guds närvaro. Som präst tänker hon dock inte tvinga på folk uppfattningen att Jesus är uppstånden. Men skulle någon av en händelse hitta bevis för att Jesus är död och begraven skulle hon fortfarande tro på uppståndelsen. Jag inser att religion har sin egen logik, och att den

just därför passar den mänskliga komplexiteten så bra. Medan jag får en ny kopp kaffe av libanesen, som förvånat undrar vad jag hade i en kyrka att göra, konstaterar jag att det finns hopp om Hornstull, och att om en kyrka med Veronika på insidan och stjärntecken på utsidan skulle invigas av någon, så var det av Nathan Söderblom. Och ska den ligga någonstans på jorden så är det just vid Hornstull, där solen skiner mer än någon annanstans i Stockholm. #

För ddig som bbryr ddi F dig d OM VAD DU ÄTER.

VÄLKOMMEN!

Ö V R E PL A N I K U N G E N S K U R V A S H O P P IN G C E N T E R

TEL 0721 - 94 10 69

BY.SE

Marbodal NÄRPRODUCERADE KÖK SEDAN 1924.

MARBODAL

HEMLIGHETEN LIGGER I RAMEN.

Vår PLUS-serie, där luckor och lådfronter ligger i linje med det vackra ramverket, ger köket ett exklusivt uttryck och en känsla av hantverk, lite som en vacker möbel. För att ytterligare förstärka den gedigna kvalitet vår PLUS-serie står för har vi tagit fram en exklusiv träinredning som tillsammans med ditt PLUS-kök ger den rätta hantverkskänslan!

Välkommen att boka ett personligt möte med någon av våra köksinredare!

Marbodal Barkarby

Marbodal Bromma

Marbodal Nacka

Herrestav 22 Telefon 08-12 13 91 21 www.marbodal.se/barkarby Öppet:Vard 10-19, Lörd 11-17, Sönd 11-16

Archimedesv 1-3 Telefon 08–515 114 10 www.marbodal.se/bromma Öppet: Vard 10–18, Lörd och Sönd 11–15

Winborgs väg 15 Telefon 08-716 22 00 www.marbodal.se/nacka Öppet: Vard 10-18, Lörd 11-15

med plats för livet

Förr pratade vi alltid om vädret. Men det var förr. I Stockholm pratar vi numera alltid om kvadratmeter, och vad den där kvadratmetern kostar. Allra mest gör vi det kanske på Söder. Vad händer egentligen på bostadsmarknaden? Hur är det? Hur kommer det att bli? Den som är bäst lämpad att svara på det är förstås en bostadsmäklare. Därför kommer vi i varje nummer att följa en av områdets mest kända försäljare av bostäder, PiaLotta som arbetar på Fastighetsbyrån på Hornsgatan.

Mäklarliv DEL TVÅ

Knivskarp kamp om lägenheter på före detta Knivsöder Det är Pia-Lotta Svenssons andra visning den här mycket vackra septembersöndagen. Och hon har två kvar att avverka. Möjligen skulle hon hellre sitta på en uteservering här vid Hornstull och njuta av höstsolen. Det märks i så fall inte. Det verkar inte ﬁnnas en enda fråga från de frågvisa spekulanterna som hon inte har svar på, och hon verkar dessutom tycka att det är kul att svara på frågorna – även när de ställs för 34:e gången. Men det är väl helt enkelt så att det är som hon säger; hon gillar att sälja, och hon gillar människor.

När man varit på ett antal visningar av bostadsrätter som är till salu lär man sig snabbt att de som kommer på visningarna kan delas in i olika mycket tydliga grupper. Det gäller även under visningen av den här vackra tvårumslägenheten på Långholmsgatan som lockat väldigt många. Där finns de som bara kliver in och efter en mycket, mycket snabb rundtur sätter sig någonstans i lägenheten; i en soffa, fåtölj eller på en stol och så sitter de bara där en stund och ser sig om och liksom känner in lägenheten. Lugnt tittar de ut genom fönstren eller betraktar de andra köparna. Så reser de på sig, säger ”hej” och går. En annan grupp utgörs av de oroliga själarna, de som fruktar för stambyten, dålig ekonomi i föreningen, mögel, fuktskador och som betraktar varje gjord ombyggnad i lägenheten med misstänksamhet. Man får förstå dem – en lägenhetsaffär är en investering som för de flesta blir den dominerande faktorn

EASY SOUTH

#2, 2015

Boris Benulic

i den privata ekonomin. Bäst att vara på sin vakt och försiktig. Tvårummaren vi är i har två tydliga ombyggnader. Ett sänkt tak och ett förhöjt golv. På de återkommande frågorna om dessa svarar Pia–Lotta glatt att taket sänktes på 80-talet, antagligen för att man drog nya elledningar och ville dölja dem. När det undras om vad som finns under det föhöjda golvet svarar hon att det har ingen någon aning om. Hon har sålt just den här lägenheten de senaste två gångerna den varit ute på marknaden och ingen av de ägarna har haft något svar på frågan. Att den ställs av så många av spekulanterna beror på att vardagsrummet har ett mycket vackert frilagt trägolv och alla undrar förstås om det finns ett sådant under förhöjningen i hallen också. ”Om jag skulle köpa den här lägenheten, så skulle jag bryta upp hallgolvet” förklarar Pia–Lotta ”… och har man tur finns det ett trägolv under, annars så får man väl lägga ett nytt som påminner om det finns.” Den tredje gruppen är de som verkar bestämt sig för att lägga ett bud och nästan får en att tro att de är på väg att flytta in, med tumstocken mäter de upp takhöjder, dörrbreddar och skåpdjup med pannan ständigt rynkad av bekymrade veck. Jag noterar också något som jag märkt på andra visningar – det händer något speciellt när besökarna öppnar en garderob och tittar in. De blir alltid stå-

MÄKLARLIV

KNIVSKARP KAMP OM LÄGENHETER PÅ FÖRE DETTA KNIVSÖDER

ende där, försänkta i en slags zenbuddistisk trans grubblande på vem vet vad; kanske något så enkelt som om alla de egna kläderna ska få plats. Eller så är det bara skönt att titta in i ett litet begränsat utrymme som det är lätt att få grepp om. På den här visningen – som på alla andra – finns det dock vissa frågor som är gemensamma för alla; stambyten, när är badrummet renoverat, bredband, vindsförråd och så förstås föreningens ekonomi, och så vindsutrymmena förstås – ska de bli lägenheter? Pia–Lotta förklarar att föreningens ekonomi är väldigt god och att förvisso pågår det diskussioner om att bygga om vinden till lägenheter – men de har pågått väldigt länge eftersom föreningen inte har något akut behov av att förbättra ekonomin. De som kommer på visningen är mestadels unga par – kanske hoppas många av dem på att det här

ska bli deras första gemensamma lägenhet. Intressant nog har väldigt många hund och märkligt många av paren är en bra bit över medellängd. I SoFo har jag noterat att invånarna i allmänhet är något under medellängd. Är det något i miljön runt som Hornstull som istället attraherar långa människor? När visningen är över plockar Pia-Lotta snabbt ihop, stänger och låser för att hinna till nästa visning på Hallandsgatan. ”Tempot är högt men det har det varit sedan semestern slutade”, förklarar Pia–Lotta. Fredagarna kännetecknas av att spekulanter ringer och frågar om de saker som ligger ute eller läggs ut då. Söndagarna är det visningar. Måndagar går åt till att kolla intresset hos dem som varit på visningar, budgivningar börjar och resten av veckan är det

Fredagsmorgon på Fastighetsbyrån på Hornsgatan. Klockan är 08.00, men redan är Pia-Lotta och hennes kollegor igång och planerar helgens arbete. På söndag har Pia-Lotta fyra visningar.

kundbesök, avtalsskrivande och marknadsföring av lägenheter. ”Ändå är det väldigt lite lägenheter ute till försäljning” förklarar Pia-Lotta. ”Den här helgen är det 170 lägenheter ute på Södermalm, det ska jämföras med finanskrisen 2008 då det normalt sett låg 600 lägenheter ute på marknaden, under den oro som fanns 2011 fanns det kanske 450 lägenheter till salu i veckan”. När jag gissar på att det måste bero på oro på att det ska komma amorteringskrav på lånen för dem som köper lägenheter och villor förklarar Pia-Lotta att det inte är så att det är brist på köpare – det finns helt enkelt för få säljare. ”Det finns ju många par som sitter i lägenheter som de ser som för stora när barnen flugit ut. Då vill

de sälja och få loss lite pengar. Men om de gör det, så kommer de att få skatta bort en stor del av vinsten, och eftersom priserna på mindre lägenheter stigit kommer de att sitta i ungefär samma lånebild. Det enda de vinner är att de får färre kvadratmeter att städa”. Dessutom, påpekar hon, har flera av de stora bankerna redan infört olika former av amorteringskrav, så hugade köpare har redan viktat in det i sina kalkyler. ”Jag tror heller inte utspel om att minska eller ta bort skuldavdragen spelar någon större roll – som nu Görans Persson uttalanden i går – problemet är tillgången, inte efterfrågan för den finns – och den lär inte minska med den konstant höga inflyttningen i Stockholm.” #

#2, 2015

EASY SOUTH

HÄRLIGT I HÖST Nu är det skönt att förnya hemma! Vi har mattorna a som gör ditt hem m mjukt och varmtt,, tyst och personlig personligt gtt..

Nu 1.490:-

Grafiskt mönster på slitstark flatvävd matta. LACCA finns i fler storlekar. 140x200 cm. Ord 895:-

Nu 599:Öppettider: Vardagar 10-18, Lördag 10-16, Söndag 10-16 Jägerhorns väg ä 3, 3Var 14dagar 1 75 Kungens Kurv udag a •10Te el 740 101011 16 Öppettider: 10-18, Lör 16,08Söndag Jägerhornsväg ä 3, 3 141 75 Kungens Kurv u a • Te el 08-740 10 11

Erbjudandet gäller 10 0/ /9 – 27/9 så långt lagre et rräck äck ker och k kan an inte kombinerras med andrra a kampanjer kampanjerr.

matt-tema.se

Din karta till Söder: coolaste delen av Stockholm, med sköna människor Map index to Södermalm: the coolest part of Stockholm + very nice people Get your hair done, trim your beard, and finally get that mustache vaxed 1 Barber & Books, Östgötagatan 21 (I22) 2 Honest Al’s Barbershop, Wollmar Yxkullsgatan 9 (G16)

Art gallerys – that special place to go for that special piece of art for your home 3 Ateljé Pålsund, Pålsundsgatan 6 (B04) 4 Coffee & Art Stockholm, Hornsgatan 149 (E03) 5 Galleri Hantverket, Götgatan 63 (L21) 6 Seriegalleriet, S:t Paulsgatan 14 (F18) 7 The Glassery, Hornsgatan 42 (E17)

It’s always time for tea time. Or coffee. And some cookies. And icecream! 8 18 smaker Glassmakeri, Timmermansgatan 15 (E15) 9 Bakverket, Bondegatan 59 (M28) 10 Barista Fair Trade Coffee, Götgatan 67 (L21) 11 Bröd & Salt Bageri, Renstiernas gata 23 (K26) 12 Chokladfabriken, Renstiernas gata 12 (J25) 13 Coffee & Art, Hornsgatan 149 (E04) 14 Friends of Adam, Hornstulls Strand 13 (F03) 15 Fröken Anderssons Kaffebar, Katarina Bangata 21 (M22) 16 Kungsholmens Glassfabrik, Bondegatan 75 (N30) 17 La Venezia Glassbar, Västgötagatan 22 (M19) 18 Larrys Corner, Grindsgatan 35 (O16) 19 Muffinsfabriken, Götgatan 99 (Q21) 20 Naturbageriet Sattva, Krukmakargatan 27 (F12) 21 Pom & Flora, Bondegatan 64 (M26) 22 Rinos Café & Espressobar, Hornsgatan 45 (E14) 23 Sophies café, Bysistorget 2 (E13) 24 String, Nytorgsgatan 38 (L24) 25 Tullys Café, Götgatan 42 (I20)

26 Weindels Bageri, Varvsgatan 31 (D07)

New clothes, vintage stuff, high fashion, all natural, all you need for a new you 27 Beyond Retro, Brännkyrkagatan 82 (D11) 28 Brodyrbutiken, Bondegatan 49 (L28) 29 Cissi och Selma, Bondegatan 7 (L22) 30 Clubs and Spades, Östgötagatan 49 (L22) 31 Colours of Africa, Östgötagatan 36 (L22) 32 Details, Götgatan 62 (K20) 33 Edursdotter, Hornsgatan 29 (E17) 34 Ever Blue Jeanshandel, Swedenborgsgatan 8 (H16) 35 Fröken Söt, Götgatan 9 (F20) 36 Grandpa, Södermannagatan 21 (M24) 37 Kaos by Sthlm, Hornsgatan 29 (E17) 38 King Lily, Södermannagatan 11 (K24) 39 La Popola, Hornsgatan 63 (E12) 40 Lauras Orgánica, Rutger Fuchsgatan 5 (R21) 41 Mangle Vintage, Götgatan 37 (I21) 42 Maskeradaffären, Folkungagatan 88 (K24) 43 New Black, Timmermansgatan 14 (E15) 44 Nitty Gritty, Krukmakargatan 26 (E12) 45 Olars Ulla, Hornsgatan 43 (E15) 46 Parella, Ringvägen 89 (O15) 47 Piloo, Högalidsgatan 40 (B05) 48 POP Stockholm, Skånegatan 73 (M24) 49 Samira Underkläder, Götgatan 42 (H20) 50 Screen-Tees, Hornsgatan 151 (E03) 51 Sivletto, Malmgårdsvägen 16 (Q26) 52 Stank Stockholm, Folkungatan 79 (J24) 53 Stockholm Brud & Fest, Hornsgatan 132 (E07) 54 Stutterheim, Åsögatan 132 (L22) 55 Tommika, Hornsgatan 149 (E03) 56 Tshirt Store, Götgatan 28 (G20) 57 Uniforms for the Dedicated, Krukmakargatan 24 (F12) 58 Vamlingbolaget, Åsögatan 112 (L21)

Step away from your usual grocery stores – get something new, tasty …

59 8T8 Ekomat, Swedenborgsgatan 1 (G16) 60 Androuet, Götgatan 39 (I21) 61 Cajsa Warg, Renstiernas Gata 20 (K25) 62 Chocolate & Pastry, Heleneborgsgatan 19 (B04) 63 ExtremeFood, Östgötagatan 66 (P22) 64 Gamla Amsterdam, Hornsgatan 39 (E15) 65 Goodstore, Hornsgatan 176 (E03) 66 Göta Fisk & Frukt, Götgatan 96 (O20) 67 Kate’s Organic Market, Heleneborgsgatan 42 (A05) 68 Olja & Oliv, Bondegatan 59 (M28) 69 Polska Delikatesser, Brännkyrkagatan 88 (D09) 70 Primör Mat, Timmermansgatan 19 (F15) 71 Pärlans Konfektyr, Nytorgsgatan 38 (L24) 72 Saltå Kvarn, Renstiernas Gata 27 (L26) 73 The Tea Centre of Stockholm, Hornsgatan 46 (E17) 74 USA-godis, Götgatan 78 (M20)

”Do you want a guitar with that coffee?” Be famous, make music! 75 Allegro Violinateljé, Klevgränd 2 (F21) 76 Aulos Musik, Folkungagatan 67 (J22) 77 Gitarrverkstan, Katarina Bangata 65 (Q26) 78 Guitar People, Renstiernas gata 21 (L26) 79 Halkan’s Rock House, Noe Arksgränden 2 (I20) 80 Hellstone Music, Götgatan 24 (G20) 81 Tip Top, Katarinavägen 22 (F22) 82 Twang, Katarina Bangata 25 (M22)

Presents galore! 83 Bookbinders Design, Sankt Paulsgatan 1 (F20) 84 Bric A Brac, Swedenborgsgatan 5 (G16) 85 Geoart – Mine of Gems, Hornsgatan 29 (E17) 86 Kristallrummet, Hökens gata 6 (G21) 87 Pen Store, Hornsgatan 98 (E11) 88 STHLM Ljusstöperi, Bondegatan 81 (N31)

Ringvägen is Stockholms 2nd longest street (2,877 meters long).

02 03 04 04 05 06 07

07 08 09

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S

What to do, what to do? Go for a walk on the easy side, and discover Södermalm, the very coolest part of Stockholm …

of Götgatan

Have fun! 0

Relaxed walking distance (minutes)

U Södermalm became an island (again) in November 14th, 1929.

West

02 03 04 04 05 06 07

07 08 09

Fun and interesting things to do: 1) 2)

33 34 35

SoFo comes from South of Folkungagatan = very hip …

A B C D

East

of Götgatan

F G H I J K L M N O P Q R S T U

3) 4) 5)

33 34 35

Skinnarviksberget is Södermalms highest point: 53 metres!

89 Svartkrutskällaren, Folkungagatan 134 (K28) 90 Tiger Lili, Långholmsgatan 7 (C04)

Been shopping all day? Time to relax with some good food, and a drink 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136

Á la Crêpe, Katarina Bangata 42 (O23) Bar and Burgers, Erstagatan 21 (L28) Black & Brown Inn, Hornsgatan 50 (E16) Bluesbaren, Hornsgatan 55 (E13) Blå Dörren, Södermalmstorg 6 (E21) Bonden Bar, Bondegatan 1 (M21) Borrwalls Kök, Tjärhovsgatan 5 (J21) Calexico’s, Hornstulls strand 4 (E03) Cantina Real, Lindvallsgatan 11 (C01) Danvikstulls Värdshus, Alsnögatan 11 (O34) Delimundo, Ringvägen 145 (P23) Därmed Pasta, Långholmsgatan 5 (B04) EatwithJonna, Folkungagatan 95 (J25) El Clasico, Skånegatan 88 (M24) Elie’s Kök & Bar, Katarina Bangata 71 (Q26) En Ful & En Gul, Erstagatan 22 (L28) Frapino Espresso, Långholmsgatan 3 (B04) Fru Erikssons Husmanskost, Brännkyrkagatan 90 (D09) Fåfängan Restaurang, Klockstapelsbacken 3 (N33) Hermans Vegetariska Restaurang, Fjällgatan 23 (I26) Holy Cow Söder, Ringvägen 87 (O15) Huset under bron, Hammarby Slussväg 2 (T20) Judit & Bertil, Bergsunds Strand 38 (D03) Katarina Ölkafé, Katarina Bangata 27 (N23) Kvarnen, Tjärhovsgatan 4 (J21) Lasse i Parken Krog & Kafé, Högalidsgatan 56 (A03) Legumés Vegetariska Matcafé, Bysistorget 8 (D13) Lemongrass, Långholmsgatan 9 (C04) Libanesen, Högalidsgatan 40 (B05) Loopen, Hornstulls strand 6 (G03) Marie Laveau, Hornsgatan 66 (E10) Matapoteket, Bondegatan 6 (M21) Meatballs, Nytorgsgatan 30 (K24) Mix Burger, Långholmsgatan 34 (E04) Nostrano, Timmermansgatan 13 (D15) Pinnar, Högalidsgatan 52 (C04) Prime Burger, Folkungagatan 122 (K27) Ringos, Ringvägen 52 (M12) Rost Bistro & Mekotek, Wollmar Yxkullsgatan 52 (G11) Southside Pub, Hornsgatan 104 (E09) Stage Bar & Kök, Långholmsgatan 24 (C04) Sthlm Raw, Långholmsgatan 11 (D04) Svartklubben, Södermannagatan 27 (N24) Ugglan Boule & Bar, Närkesgatan 6 (N24) Wiggo That’s A Wrap, Skånegatan 47 (M21) Zinkadus Bar & Café, Zinkens Väg 20 G07)

CDs, vinyl, old stuff, brand new records, and new music to explore 137 El Barrio Latin Music Records, Södermannagatan 10 (K23) 138 Fade Records, Skånegatan 78 (M23) 139 Kollaps Records, Hökens Gata 4 (G21) 140 Little Shop Of Records, Hornsgatan 87 (E09) 141 Mickes Serier, CD & Vinyl, Långholmsgatan 20 + 13 (C04) 142 Pet Sounds, Skånegatan 53 (L21) 143 Record Mania Store, Östgötagatan 2 (H21) 144 Simon’s Record Shop, Brännkyrkagatan 71 (D08) 145 SkivHögen, Högbergsgatan 32 (H21) 146 Söders Serie & Skivhandel, Katarina Bangata 49 (O25) 147 Söders Skivbörs, Rosenlundsgatan 4 (F13)

Jewelry, bling-bling, gold, silver, trinkets that make you look gorgeous 148 Cocoo, Renstiernas Gata 15 (J26) 149 Herr & Fru Lohse, Hornsgatan 43 (E14) 150 Hornstulls Smycken, Långholmsgatan 5 (C04) 151 Lars Torvaldsson, Verkstadsgatan 10 (B03) 152 Silversmed Malte Ström, Heleneborgsgatan 13 (B05) 153 Smid Stockholm, Skånegatan 70 (M21)

Sport time! Get a new bike, play some pool, get a real longboard to be cool 154 City Biljard, Götgatan 101 (R21) 155 De Fietsfabriek, Närkesgatan 6 (M24) 156 EcoRide, Hornsgatan 79 (E11) 157 Kahalani Longboards, Östgötagatan 20 (J22) 158 Söderbiljarden, Bondegatan 18 (M22) 159 Söderhallen Biljard, Hornsgatan 61 (D12) 160 Tantogårdens Bangolf, Skarpskyttestigen 6 (G04)

Tattoos – make your own body art, get some steel into that body, oh yes! 161 Calm Bodymodification, Hornsgatan 47 (E14) 162 Crooked Moon Tattoo, Malmgårdsvägen 16 (P26) 163 DaVinci Tattoo Studio, Erstagatan 22 (L28) 164 Electric Tattoo, Skånegatan 88 (M23) 165 Evil Eye Tattoo, Magnus Ladulåsgatan 27 (K15) 166 Finest Tattoo, Hornsgatan 158 (E04)

167 House of Pain Tattoo Sthlm, Verkstadsgatan 7 (C03) 168 Infamous Studio, Kocksgatan 19 (K22) 169 Kranium Tattoo, Tjärhovsgatan 54 (J26) 170 Lat’Ink Tattoo, Maria Prästgårdsgata 27 (H14) 171 Noby’s Tattoo Zone, Folkungagatan 142 (L29) 172 Platinum Ink Piercing Company, Östgötagatan 79 (P22) 173 Siamese 4 Tattoo, Södermannagatan 53 (Q24) 174 Swahili Bob’s Tattoo & Piercing, Bondegatan 16 (L23)

The theatre will always welcome you, and give you food for thoughts 175 Orionteatern, Katarina Bangata 77 (K27)

Dress up that home of yours with some great looking textiles 176 Majas Garn, Katarina Bangata 49 (P25) 177 Södersitsen á la Maison, Erstagatan 20 (L28) 178 Tygverket, Sankt Paulsgatan 19 (G18)

Need something to read with that cup of coffee? Here’s all you need 179 PaperCut, Krukmakargatan 24 (E13) 180 Press Stop, Götgatan 31 (H21)

Cool stuff like art, interior design, furniture, luxury items, beautiful antiques 181 125 Kvadrat, Kocksgatan 17 (K21) 182 An Ideal for Living, Södermannagatan 19 (L24) 183 Brandstationen, Hornsgatan 64 (E16) 184 Daisy Dapper, Katarina Bangata 33 (N23) 185 Dusty Deco, Hornstullstrand 7 (F03) 186 Ergohuset, Hornsgatan 134 (E07) 187 Etervåg Radio, Skånegatan 92 (M24) 188 Fat Cat House & Garden, Renstiernas Gata 24 (L25) 189 Fru Lotta Diversehandel, Södermannagatan 22 (L23) 190 Grön Interiör, Renstiernas gata 19 (K25) 191 In The Mood, Renstiernas gata 14 (J25) 192 Judits, Hornsgatan 75 (E11) 193 Just Africa, Södermalmstorg 4 (D21) 194 Manos, Renstiernas gata 22 (K25) 195 Marlo Market, Kocksgatan 26 (L23) 196 Rusty Rose, Skånegatan 53 (M22) 197 Ruth & Roul, Hornsgatan 116 (E09) 198 Söders Antikhörna, Ringvägen 141 (Q22) 199 Tambur, Folkungagatan 85 (J24) 200 The Sofa Store, Hornsgatan 84 (E12)

Vi på Frank & Cordinata är mest kända för våra agenturer för tapeter och textilier från brittiska producenter som Sanderson, William Morris och Zoffany. Vi har nu skapat en helt egen tapetkollektion. Den kännetecknas av lättsamma klassiska mönster med medaljonger, sirliga blommor och kvistar, men även av grafiska mönster med tydliga kännetecken från 1950- och 1960-talen. Bromma Måleributiken i Alvik 08-445 95 95 ơ Dalsjöfors Interiörhuset 033-726 99 99 ơ Enköping Tygriket Cardanis 0171-47 95 35 ơ Enskede Målarmästarns Färgbutik 08-659 00 80 ơ Gävle Lindbergs Färg 026-12 97 40 ơ Göteborg Engelska Tapetmagasinet 031-711 98 50 ơ Tapetgalleriet 031-779 07 20 ơ Hedemora Lars Ericssons Måleri 0225-125 42 ơ Helsingborg Färghuset i Helsingborg 042-12 60 60 ơ Colorama Berga 042-20 43 70 ơ Husqvarna Colorama 036-13 26 30 ơ Jönköping Tyghuset i Taberg 036-632 76 ơ Kalix Colorama Kalix Färg 0923-101 38 ơ Kalmar Hagbloms Färghandel 0480-44 28 00 ơ Kungsbacka Jannes Färg 0300-745 74 ơ Ljusdal Colorama Hillboms Färg 0651-123 60 ơ Malmö Tapetorama 040-50 50 85 ơ Nacka Fredells 08-723 47 26 ơ Bygg Ole 08-601 12 00 ơ Nässjö Colorama Nyhems Färghus 0380-181 30 ơ Oskarshamn Colorama Färghuset 0491-102 00 ơ Sollentuna Colorama Norrorts Färg 08-754 12 98 ơ Blå Huset 08-96 70 85 ơ Spånga Tapetrummet 070-591 29 38 ơ Stockholm Björklund & Wingqvist 08-545 515 50 ơ Gåvan 08-662 83 03 ơ Södertälje Målarboden i Södertälje 08-550 844 26 ơ Södertälje Färghandel 08-554 227 10 ơ Upplands Väsby Happy Homes 08-590 700 01 ơ Uppsala Färgexperten i Uppsala 018-12 10 20 ơ Uppsala Färg 018-18 31 00 ơ Vällingby Colorama Homestajl 08-38 11 92 ơ Värmdö Bygg Ole 08-560 134 00 ơ Värnamo Jehréns Färg 0370-69 56 00 ơ Västervik Formbar 0490-103 70 ơ Växjö Växjö Färg och Tapet 0470-73 98 00 ơ Älvsjö Colorama Günthers Målarboden 08-647 10 21 ơ Ängelholm Colorama Färghuset 0431-44 55 90 ơ Örebro Krafft Måleri 019-10 57 50

Vad gör de på banken Dra ut byråkratlådan som är märkt med ”Lösningar på bostadskrisen”, och du kommer att se att den är … tom. En hel del lokaler står också tomma en rätt stor del av dygnet. Kanske är det där vi kan hitta en av lösningarna på bostadskrisen? Vår skribent besökte London och blev inspirerad.

Torbjörn Elensky

efter tre? De bor där! London är en stad som präglas av extremt höga bostadskostnader. Att köpa en lägenhet är praktiskt taget omöjligt för den som inte är miljonär, och även att hyra är fruktansvärt dyrt. Samtidigt finns det ”social housing”, alltså billiga bostäder för socialbidrags- och låginkomsttagare som gör det möjligt för de allra fattigaste att bo mitt i smeten, inne i närheten av turiststråk som Portobello Road. Det finns också en rätt speciell typ av billigt boende, där man för en billig penning kan få bo i tomma lagerlokaler, pubar som stängt för ombyggnad, eller skolor som inte används för undervisning. Som ersättning för den låga kostnaden måste du också ställa upp på att ombesörja grundläggande skötsel av lokalen, se till så det inte börjar läcka eller fatta eld, och framför allt så att inte illegala husockupanter tar sig in i byggnaden. Du får alltså bostad billigt mot att du samtidigt gör ett vaktbolags arbete, i princip. Och en vaktmästares, om så är nödvändigt.

jag för att jag själv smög runt med mina kompisar och försökte komma in i sådana hus – men här är allt lyxrenoverat och inbott numera. Strax utanför stan kanske det kan finnas lokaler som skulle funka däremot. Faktum är att jag hade några kompisar på 90-talet som bodde i en gammal butikslokal med vitmålade fönster söder om stan, och det gick alldeles utmärkt, fast det såklart var illegalt. En annan gammal vän till mig bodde i en före detta tandläkarmottagning, i två våningar under marknivå uppe på självaste Östermalm. Det var inte heller egentligen en lokal som var tänkt som bostad, men den var alldeles perfekt för deras behov på den tiden – och ett drömställe för fester …

Enligt en artikel i Guardian för någon månad sedan finns det i dag 28 olika företag som förmedlar den här typen av tjänster. Det är en stark tillväxtmarknad i en stad där allt färre vanliga medborgare faktiskt har råd att bo i närheten av sina jobb eller studieplatser. För ett vanligt hyresrum kan du lätt få betala en bra bit över tiotusen kronor i månaden, men här finns plötsligt chansen att betala mindre än hundra pund i veckan, vilket såklart kan vara lockande. De som driver företagen anser att de gör en social insats, som hjälper särskilt unga människor in på Londons bostadsmarknad. Men de har också kritiserats mycket hårt för att utnyttja människor som befinner sig i en utsatt situation, där de inte har många andra val än att avstå från sina rättigheter, och helt enkelt acceptera den här bostadslösningen där de förväntas betala för att sköta om tomma byggnader, om man hårdrar det. Saken blir inte enklare av att många av de lokaler som används inte är byggda som bostäder. De är sällan utrustade med sådant som de flesta förväntar sig hemma hos sig: kök och badrum till exempel. Men samtidigt löser de verkligen ett akut problem för många människor.

Det finns alla skäl att vara skeptisk mot de företag som försöker tjäna pengar på andras olycka i dessa den skriande bostadsbristens tider, men kanske finns det också anledning att se över en del av regelverket. Hur många lokaler av olika slag står tomma runt om Stockholm? Hur många av dem skulle kunna fungera som acceptabla bostäder under ordnade former, om det fanns något sätt att komma runt de strikta regelverken och ordna bostäder i även andra typer av lokaler? Kanske med någon form av lösning som skulle kunna likna den som använts i London, men med starkare skydd för de som då skulle välja att använda sig av deras tjänster. Unga personer vill så klart med tiden ha det lika bra som de som redan är vuxna och trygga i sitt boende, men rätt många kan nog också tänka sig lite äventyrligare varianter under de första åren på egna ben, efter att ha flyttat hemifrån föräldrarna. Och varför inte? Billiga bostäder i udda lokaler skulle även kunna bidra till mera kreativa miljöer, något vi knappast har längre i någon stadsdel vare sig inom eller utom tullarna. #

Hur skulle det fungera i Stockholm om tomma lokaler kunde användas på detta sätt? Till att börja med finns det knappast så många tomma lokaler mitt inne i stan. Så sent som på 80-talet hade vi tomma kåkar på Söder, som uteliggare sov i ibland – det vet

Karaokekulturen tog över litteraturen Det är lätt att känna avund på Ernst Brunner. Han är en framgångsrik författare och poet. Men, skriver han poesi nuförtiden? Kanske skriver Brunner fortfarande dikter, i allra största hemlighet.

Det är lätt att känna avund på Ernst Brunner. Han är en framgångsrik författare och poet. Men, skriver han poesi nuförtiden? Kanske skriver Brunner fortfarande dikter, i allra största hemlighet. Officiellt har han för 16 år sedan fullbordat sin diktargärning med ”Stoft av ett stoftkorn (samlade dikter 1979–1999)”, vilket blev hans sista diktbok. Där återfinns den karismatiska och medryckande debuten ”Jag ändrar ställning klockan tre” (1979) och ”Söderväggar” (1980), med omslagsbilden av Caravaggios avhuggna Medusa-huvud. Ytterligare tre diktsamlingar finns med, jämte den avslutande delen, ”Stoft av ett stoftkorn” samt ”Sorgen per capita”, den av hans diktsamlingar som har påverkat mitt skrivande mest. Närvaron i den boken är exceptionell. Livskänslan är intensiv och gränsar till dess motsats, det hastiga utslocknandet. Han diktar om mitt Södermalm. Kvarteren där jag satt och läste, och dagligen promenerade. Swedenborgsgatan, Slussen, Maria Magdalena kyrkogård. Hade Ernst Brunner avgjort att sluta skriva poesi redan då? Hans samlade dikter skulle ges ut direkt i pocket, hade han bestämt. Därefter skulle han aldrig mer ge ut någon diktsamling. Aldrig mer! Han hade noga bestämt sig. Men varför? Svaren har låtit vänta på sig sedan dess.

EASY SOUTH

#2, 2015

Boel Schenlær

Prosan i hans nyutgivna självbiografi är många gånger rena poesin, skärpedjupet är mättat och intensivt, och tempot växlar infallsrikt. Skuggorna faller på neonupplysta människor. Boken är djupt engagerande, och stundtals chockerande läsning: Ernst Brunner har inte bara slutat som poet. Han har också sedan hela fem år helt slutat framträda offentligt. Han berättar ingående om varför författarrollen i det offentliga litteraturlivet har blivit omöjlig för honom. Bland annat avhandlar han sig själv som poet i småbeska, retoriska självmotskrivelser: ”Jag är ju inte mycket i dag. Med poesin som helhet har jag marginaliserats och saknar betydelse. Jag har just hört mig säga att poesin på 2010-talet, poesin som ett förtätat, upphöjt uttryck för känslor och stämningar, nästan försvunnit ur människornas medvetande.” Somliga menar att de förr hörde Brunner yttra att han helt enkelt valde bort poesin av rent ekonomiska skäl: han skulle inte ha haft råd med poesi. Fast var det i så fall hela sanningen? Från Brunners sida kan uttalandet ha varit ett nödvändigt, officiellt svepskäl. En vit lögn. Redan då var han väl förtrogen med hur hela förlagssverige var i full färd med att riva sönder och totalt rasera sin dåvarande struktur: ”De förläggararter som nu tog över var ekonomer, tekniker, marknadsdirektörer. De sket i kvalitet, men var tävlingsinriktade och laddade för rangordningsstrider”, skriver han. Det pågick redan då. Det som skulle komma att bli ett fatalt ödeläggande: ”Lyriken med sina oemotståndliga egendomligheter, sin förtätade upphöjda kraft, plockades bort från förlagens utgivningslistor.” Ernst Brunners avsked från poesin är också berättelsen om hur de stora förlagen med Bonniers i spetsen

MAN VAR EN GÅNG SEN INTE MER. GRAVEN ETT RUM SOM SAKNADE FÖNSTER. MAN VILADE DÄR I 5 000 ÅR. DÄREFTER HACKADES LJUSET IN. DET SOM ÅTERSTOD VAR KÄKEN OCH EN HÖFT. EN KAM ÅTERFUNNEN, NEDLAGD I KRYPTAN SA ATT MAN VARIT AV KVINNOKÖN EN PÄRLA ATT MAN VARIT FÅFÄNG. DETTA LADES BAKOM GLAS, PÄRLAN INVID HÖFTEN, KAMMEN INVID KRANIEBENET. NU STÅR TISTLAR LIKSOM SATTA I KRUKA JUST DÄR GRAVVÄGGEN ÖPPNATS MOT SOLEN SEN NATTENS BÅT.

BOEL SCHENLÆR

K A R AO K E K U LT U R E N TO G ÖV E R L I T T E R AT U R E N

utrotat en frodig, blomstrande poesioch förlagskultur byggd på forna bildningsideal från epoken då arbetarrörelsen och en radikal borgerlighet gick hand i hand, och framför sig gemensamt drev fortsatt folkbildning i de breda lagren. Boken – såväl romanen som poesin – utgjorde den absoluta grunFoto: Sara Mac Key. den. ”Och den nya generation läsare som antogs vilja plocka fram sin Brunner ur hyllan vet inte ens vem jag är.” skriver han följaktligen. Förmodligen har han rätt. I många stycken är människors minne kort. Men i andra avseenden är människans minne mycket långt och snarare arkaiskt. Ingenting kan få mig att tro att den kapitalistiska prygel poesin nu utstår kan fortgå för evigt. Alla totalitära välden faller, förr eller senare, har det visat sig. Att poesin, som vi känner den sedan Catullus eller Sapfos dagar, skulle ha försvunnit ur människors medvetande är lika osannolikt som att drömmen om frihet skulle upphöra hos den fjättrade fången. På förlagen kallades poesin redan i början av 90talet för ”förlustprojekt”. Nyttomaximeringskalkyler härskade, och någon utsågs till ”förlagets litteräre testamentsexekutor, en maktpåliggande syssla som drabbade det mesta av värde med nedskärningar och refuser.” Brunner rannsakar sig, efter att han begärt skilsmässa från poesin: ”Att jag själv med början 1992 hoppade ner i kloaken och lät mig hårdexponeras, var det för att jag anade att inte heller jag dög som författare? Skrev jag i själva verket lika uselt som dem jag gjorde mig lustig över?” Brunner driver i denna del av sin självbiografi genomgående fram ett mycket brännande och aktuellt tema: ”Jag kunde till exempel inte släppa min gamla föreställning om litterär kvalitet. Nya kritiker dök upp från överallt och sa att kvalitet såg annorlunda ut nu, eller de ansåg att kvalitet var något man kunde fråga efter i andra sammanhang. De var bokligt bildade, men sa att kvalitet inte hade med konst att göra. Det var bara ett värdebegrepp. Dessa nya litterater var ju uppvuxna med den billiga masslitteraturen, och den var värderingsfri. Där var försäljningen

EASY SOUTH

#2, 2015

måttet på kvalitet. En text berikade inte längre. Utmärkande för en text var att den passiviserade, att den kommunicerade bara ena vägen.” Från Ystad till Haparanda råder fullständig konsensus. Hela det svenska litteraturetablissemanget är överens. Alla vet om samstämmighetens lagar. Ingen vågar röra sig. Alla låtsas spela döda. Inte så att alla tycker likadant in i varje detalj, men de djupgående meningsskiljaktigheterna om litterär kvalitet tillåts aldrig existera offentligt. Avgrunden ska till vilket pris som helst ignoreras. Hellre låta bli att recensera böcker som bryter samsynen än att blotta djupa sprickor. ”På den samtida svenska poesins område, alltså under min tid,” skriver Brunner, ”hade ett tidigare osett tänkande introducerats. Originalitet var ingen konstnärlig kvalitet. Flera unga hade gjort sig ett namn genom att stjäla texter från äldre förebilder, och även öppet tillstått att det var så de ’skrev’. Den skapande akten bestod i att sammanställa det stulna på ett tidigare obekant sätt. Det var inte heller fult längre att göra efter vad andra redan skrivit. Karaokekulturen, när den nådde poesin, kallades ’sampling’ och ’recycling’. Med datorns hjälp var det också lätt att på så sätt uppträda i andras kostymer, eller överta andras kvaliteter.” Kulisser och rekvisita har bytts ut några gånger sedan dess. ”Språkmaterialism” avlöstes av ”konceptpoesi”, och det senaste lär vara att poesin ska vara ”avancerad”. Och snart har vi säkert nästa fluga surrande nära öronen. Men poesiscenen är densamma. Poeterna desamma, där de försöker skudda stoftet av sina fötter. Ernst Brunner använder begreppet ”bokmänniska” om sin tidigare förläggare. Han avser det som något ytterst hedervärt. Han avfärdar tanken på att e-böcker och läsplattor skulle vara nya, bättre ersättare av den fysiska boken. Han hotar till och med sin förläggare med att skaffa en egen gammaldags tryckpress, och lära sig boktryckarkonsten från grunden. Allt för kunna att fortsätta ge ut sina böcker. Endast i en bok erbjuds möjligheten att få möta sammanhållna sanningar från författare och poeter. Dagstidningen har gått förlorad. Tidskriften likaså, vad gäller litteratur. Kulturradion är inte att räkna med längre, och i teve får ingen författare framträda med sitt patos. Allvar och väsentligheter får ingen ta med sig in i studion. Boken har därför i vår tid blivit viktigare än tidigare. ”Jag var färdig med ett axiom”, framhåller Brunner. ”Hela meningen med litteratur var kvalitet. Man bar som människa på en insikt om skrivandets natur,

K A R AO K E K U LT U R E N TO G ÖV E R L I T T E R AT U R E N

om dess essens. Man bar inte endast på en semantisk kunskap om den. Det var sanningen om världen att litteratur var kvalitet.” Brunners grundsanning kommer sannolikt att skaka om alla dem som mest ihärdigt förnekar den, men även detta kommer de att tillbakavisa. Via den smälek Ernst Brunner tvingats utstå i litteraturoffentligheten vill han nu kunna nå bortom det personliga. Med eftertryck gestaltar han något större och allmängiltigt: vår tids visionslösa villkor för svensk litteratur. Han vill ådagalägga marknadskrafternas besvärande skambud åt kvalitetslitteraturen. Genom åren har han bevarat sin slitstarka solidaritet med mindre lyckligt lottade poeter och författare, ofta äldre än han – de som refuserades helt och utrangerades från förlagen. Denna stöddiga utgallring av poeter och prosaister från de stora förlagen skedde i omfattande skala, men i enrum och utan tydliga besked om vad det gällde. Redaktörer och förläggare sa oftast ingenting. Refusen skylldes på lektören. Avsikten var att författaren skulle känna skam över sin oduglighet, tiga om den prekära situationen inför kollegor, och småningom självmant lämna förlaget krypande. Brunner har inte enbart blivit firad och ärad, utan också hårt kritiserad, mindre för vad han skrivit, än för sin persona som inflytelserika akademiker och feminister ansåg sig särskilt avsky och hata. ”Jag återknyter alltså här till det jag tidigare sa om kvalitet. Beckman tillhörde den nya generation kritiker som inte såg någon sådan där jag gjorde det.” Återigen för han samma ämne på tal: litterär kvalitet. ”Sveriges mäktigaste syskonpar”, har försåvitt Eva och Åsa Beckman kallats, såsom kulturchef på SVT respektive biträdande kulturchef på DN. Deras litterära smak dominerar. Brunner fullföljer sitt resonemang: ”Till Beckmans anhängare sällade sig Elam, Ulrika Knutson, och Lars Nygren. Utom protokollet enades man om att Brunner skulle ’hållas kort’. Vissa av redaktionens kritiker utsågs att bevaka mig, och när nya böcker av Ernst Brunner sändes från förlaget för bedömning skulle de tas om hand av just dessa kritiker. ’Det är för fan inte klokt’, är de ord Ragnar Strömberg avslutade sitt brev med.” Vad som äger rum på kulturredaktioner sker ofta bakom lyckta dörrar. Likt i en förväxlingskomedi som pågått under flera decennier har Brunners litteratur tagits för hans persona. Vissa har inte kritiserat hans böcker, utan den ”roll” och det beteende de ansett och tolkat att han spelat i media.

BOEL SCHENLÆR

Men det är inte den kritiken, mångårig och påflugen, som fått honom att numera avstå offentligheten. DN Kulturs oupphörliga sågningar av Brunner som myt, man och människa är helt underordnade hans beslut. Enligt honom själv blev han inte ens upprörd. Inte heller det faktum att han själv, såväl nationellt som internationellt, blev utknuffad ur förlagsboet av gökungen deckargenren har haft en avgörande betydelse. ”Vid det här skedet i svensk bokutgivning omkom fler människor i mordlitteraturen än vad som mördades i verkligheten.” Brunner eftersökte fortfarande den större bilden med sin protest: ”Öppet och ogenerat ratades varumärket kvalitet för varumärket säljbarhet. Och det sämsta av det dåliga såldes under namnet ’skönlitteratur’. Även kokböcker gick nu under den genrebeteckningen.” Inte heller hot från nazister efter ”Carolus Rex” (2005) var som enskildhet av avgörande betydelse för Brunners reträtt: Sammantaget var det med anledning av alla dessa orsaker, sprungna ur samma rotfäste, som han fattade sitt definitiva beslut. Men hur absolut är det? Arbetet, skrivandet, har alltid tidigare fått honom att ”gå vidare bortom spektakelscenerna”. Mot slutet av boken slår Brunner fast att ”den skapande anden i många uppenbara fall aldrig (har) varit mer skild från det kritiska tänkandet än just i dessa dar.” I Sverige, i ett av världens mest sekulariserade länder, har infödda poeter klippt av det tänkbara bandet mellan sig själva och ”anden” med bultsax. Må Gud hjälpa dem. Ett flertal, längre fotvandringar har han företagit sig, ungefär som om han lidit brist på andra fortskaffningsmedel, liksom Heinrich Heine gjorde på sin tid, eller varför inte dennes namne, den tjugo år äldre Heinrich von Kleist. Som en presentation av nästa dikt kan nämnas att Ernst Brunner då befann sig på Cypern, vandrade från Ajia Irini vidare landsvägen till Limniti, till en utgrävning som arkeologen Einar Gjerstad utfört där tre förnäma bronsskulpturer hittats. På ortens enda taverna kom följande dikt till: Man var en gång sen inte mer. Graven ett rum som saknade fönster. Man vilade där i 5 000 år. Därefter hackades ljuset in. Det som återstod var käken och en höft. En kam återfunnen, nedlagd i kryptan sa att man varit av kvinnokön en pärla att man varit fåfäng. Detta lades bakom glas, pärlan invid höften, kammen invid kraniebenet. Nu står tistlar liksom satta i kruka just där gravväggen öppnats mot solen sen nattens båt. #

#2, 2015

EASY SOUTH

Upp i sadeln – dags för konstrond I varje nummer kommer vi att skildra konstlivet i stadsdelen. Den här gången hjälper vi dig bland annat att upptäcka allt det vackra som ﬁnns där – men som kan vara svårt att se. Varför inte grensla en bronsardenner, och få en fysisk upplevelse av konsten som ﬁnns på våra gator och torg?

Det är en ny tanke för mig att fundera över konsten på söder. Det är sällan platsen som definierar konsten, som liksom konstnären snarare har till uppgift att vara gränsöverskridande och fri i tanke, tid och rum. Konsten finns här. Det vet jag efter att ha besökt gallerier, mött konstnärer, och varit med på happenings av olika slag i många år. Förr fanns det fler tongivande gallerier på Hornsgatspuckeln, bland annat Galleri Händer, som öppnade med en separatutställning med Peter Dahl 1975. I dag är den några hundra meter långa sträckan fylld av konsthantverksbutiker, kaféer och gallerier, som brukar ha gemensam vernissagedag på lördagar. För fem år sedan öppnade Fotografiska glasdörrarna på Stadsgårdskajen. Det privatägda museet fyllde ett hål i Stockholms konstliv, och blev på en gång en stor publikframgång. Det är det jag tror de flesta ser av konsten på söder. Är det allt som finns här? Givetvis inte. Det finns mycket mer att uppleva. Men det är märkligt hur osynlig konst kan vara på en plats där kreativitet sägs stå högre i kurs än på Stureplan. Inte ens jag, som arbetat med konst och skriver om konst och konstnärer, kommer genast på vad som finns mer. Den vita fläcken på min konstkarta är en bra utgångspunkt för den upptäcktsresa jag vill ta dig med på i personliga möten med konstnärer, gallerister, performancekonstnärer och andra konstaktörer som bor och/eller verkar på Södermalm.

EASY SOUTH

#2, 2015

Anders Ström

Fotografiska har snabbt blivit Stockholms arena för fotokonst. Det är ett intressant förvandlingsnummer som har skett i det gamla tullhuset. Dit strömmar idag konstintresserade från hela världen för att se verk av svenska och internationella fotografer. Platsen är väl vald med tanke på att den fotografiska konsten länge varit högst levande på Söder. Här arrangerades första Planket-utställningen 1982 av en grupp fotografer i Lilla Mejtens gränd vid Vita bergen; en fotoutställning över dagen som ännu hålls vid liv. Och det var här Gunnar Smoliansky under en tid tog sina svartvita bilder på väg till det egna labbet. På söder finns också Galleri Kontrast, Centrum för fotografi (CFF), och fotografernas favorit Galleri Axel, som visar samtida foto i en pytteliten fyrkantig lokal på Södermannagatan. På söder finns också Stockholms Fotoantikvariat, och Stadsmuseets bortglömda arkiv med bilder från Södermalm och övriga Stockholm. Under renoveringen av museet förvaras denna bildskatt på Riksarkivet på Kungsholmen. Men det är inte bara i utställningsrummen vi hittar konsten på söder, utan också på gatorna och i parkerna. Utanför mitt fönster några stenkast från Slussen, som sakta faller isär till toner av färgstarka grafittikaskader, står en häst. Det är inte vilken häst som helst. Det är en svensk ardenner, som just blivit av med sin arbetssele, och blivit en länk mellan nuet och det förflutna. Skulpturen i brons, ”Avselad kamp”, är utförd 1992 av Marylyn Hamilton Gierow. Det händer att små barn rider på hästen, och konstupplevelsen får då en fysisk påtagbarhet. Många av dem som passerar den öppna lilla gården lägger märke till skulpturen, och möter på det sättet konsten i vardagen. Så fungerar levande offentlig

Skulptören Marylyn Hamilton Gierow om sitt konstverk Avselad kamp: ”Under många århundraden har hästen burit och dragit i människans tjänst – nu är det i stort sett slut med det. Vi har under 1900-talet kunnat bevittna hur det trogna dragdjuret ställts åt sidan, och andra hästkrafter tagit över. Skulpturen föreställer en avselad häst. Avselad från vad? Från en vagn lastad med ﬁsklådor, ölbackar, latrintunnor? Eller en naturlig tanke här intill Hornsgatans sträckning – en hästspårvagn? Djuret vänder sig halvt om – mot en svunnen tid, själv en levande länk mellan nuet och det förﬂutna.”

konst. Först som idé och konstnärligt uttryck, sedan som personliga möten i verkligheten. Det är lätt att vänja sig vid skulpturer i den offentliga miljön, så pass mycket att de efter en tids promenader på stadens gator blir osynliga. Men ”Lilla elefanten drömmer” syns alltid, trots sin poetiska lågmäldhet. Torsten Renqvists skulpturgrupp i betong från 1978 är min personliga favorit på söder. Den är placerad på Greta Garbos Torg, och är en del av skulpturstråket på Katarina Bangata. I kvarteren på östra Södermalm hittar vi också konstnärernas utställningsrum. Det är inte så konstigt att det är just på Söder vi möter den oberoende samtidskonsten, den som går sina egna vägar. Här finns de konstnärsdrivna gallerierna Studio 44, Candyland, Galleri Id:i, och Tegen 2. Här ligger konst-

närskollektivet Kapsylen inrymt i den gamla kapsylfabriken på Tjärhovsgatan. I konstkretsar är de kända för sin stora vårfest för särskilt inbjudna, med en spännande blandning av konst, musik och performances. På tal om fest ska den förberedande konstskolan Basis, som ligger i ett 1700-talshus längst bort på Folkungagatan, arrangera en återkommande musik- och konstfestival i sin trädgård, där även elevers filmer och installationer presenteras. På Bondegatan har konst- och performancegruppen Zirkus Loko-motiv sin hemvist. Konstnärerna arbetar i offentliga miljöer i samspel med publiken, och är omtalade för sina gigantiska eldföreställningar. I början på samma gata har jag haft en av mina skönaste konstupplevelser. Jag lade in mig på Akutsjukbuset för några år sedan. Där blev jag väl

#2, 2015

EASY SOUTH

ANDERS STRÖM

UPP I SADELN – DAGS FÖR KONSTROND

omhändertagen i sjukhusmiljö iscensatt av BUS – Barnens Underjordiska Scen, som kombinerar scen, teater och performance med humorisktiskt allvar. Mig veterligen kan man fortfarande beställa tid där för en behandling. I de här kvarten ligger också bokhandeln Konst-ig. Södermalm är fortfarande i mycket konstnärernas plats, trots att bostadspriser och gallerihyror rusat i

höjden vilket har fått många konstnärer att flytta utanför tullarna. På Söder bor och verkar konstnärer som K. G. Nilson, konstprofessor och bildkonstnär som övertagit Evert Taubes bostad och ateljé vid Slussen, och Mikael Kihlman, självlärd skildrare av urbana miljöer i måleri och grafik, och några av samtidskonstens mest tongivande konstnärer, bland andra Maria Miesenberger, Karin Mamma Andersson, och Jockum Nordström. Några av dessa konstnärer lär vi få möta i Easy South framöver. Det finns också flera ateljéhus på söder, till exempel på Hornsgatan, Glasbruksgatan och intill Mosebacke torg på Fiskargatan; Stockholms första

EASY SOUTH

#2, 2015

ateljéhus som bjuder in publiken till öppna ateljédagar på våren. Det finns också ett vackert hus med höga ateljéfönster vid Nytorget. Det är i ateljéerna konsten kommer till. I slutna rum avsedda för det hårda arbete som också är konst. Om jag vant mig vid den offentliga konsten, så måste jag erkänna att jag efter fem decenniers tunnelbaneåkande på gröna linjen knappt längre ser de konstnärliga utsmyckningarna på stationerna. Jag har mest lagt märke till det tillfälliga, till exempel konstfilmerna utanför spärrarna vid Skanstull, de svartvita teckningarna bland osåld reklamplats på Slussen, och samtidsfotografierna på Zinkensdam som jag sett på väg hem från den yngste sonens fotbollsträningar på Zinken. Men med nya ögon på konsten på Södermalm inser jag att jag efter varje tunnelbanefärd i slutet av den långa rulltrappan mot Götgatsbacken och Hökens gata mött ett konstverk som jag tycker om utan att känna till något om det. Nu vet jag att det är en djuprelief i vit marmorbetong med titeln ”Entre 70 öre” från 1965 av Astor och Birger Forsberg. Det får mig att tänka på att konst inte bara handlar om det som syns, utan också om det man ser, och det man vill och inte vill se. Och att ha en öppenhet för konstupplevelser, även när de kommer som överraskningar. #

Saknas på söder • Samtalsforum om konst • Information om performances och happenings • Ett tongivande galleri med internationell utblick • En konsthall i klass med Magasin 3, förslagsvis i nya Slussenområdet • Ett gigantiskt utställningsrum för videokonst och installationer

• Nergrävd biltraﬁk och ny skulpturpark på bortglömda Söder Mälarstrand • Hötorgskonst av hög kvalitet med stadsmiljöer från Södermalm • Nyskapande verk som tar för sig i den oﬀentliga miljön • En egen Banksy • Överraskningar

g 88 01 1.ii dd dd Alll P Pages

/vinter 20 Fashion - hรถst

Hemtextil hรถst 2015

Trendcoat – plagget som alltid är rätt Sommaren är ju kort, sa en gång skalden, och nog är den kort, speciellt i storstaden. Nu när hösten blev litet väl tidig i år, och med det det ofrånkomliga regnet, vad är då inte mer användbart än en trenchcoat?

Trenchcoaten har varit med oss i och utanför garderoben länge nu, och det är ett förvånansvärt användbart plagg. Under historien har det varit något av en strid om vem skapade plagget: var det klädhandlaren Thomas Burberry eller någon annan? Att de var först hävdar åtminstone företaget, för kännaren finns alltid lyxmärket Aquascutum. I mitten av 1800-talet öppnade Thomas Burberry en butik som snabbt gav honom framgång. 1901 fick företaget i uppdrag att skapa ett riktigt vattentätt tyg som fick namnet gabardin. Gabardin är en kypert av ull eller bomull som impregneras två gånger med gummilösning, och patenterades 1902. Att det var ett praktiskt tyg upptäckte flera resenärer när de åkte på expeditioner, både Robert Scott och Roald Amundsen kom att bruka den nya uppfinningen under sina polarexpeditioner. Den civila regnrocken kom 1909. Med raglanskärning och dold knäppning är det en klassiker som finns med oss även idag. 1924 försågs regnrocken med den numera distinkta rutan i fodret, en annan detalj som har hängt med. Att originalet till färgen är beige eller khaki har senare blivit något av ett signum, och är ett arv från då plagget var ett militär plagg. Damer som väljer att bära plagget har ett antal andra färger än just sandfärgat att välja mellan; den röda trenchcoaten är något av en damklassiker i dag. När första världskriget rasade som värst i Västeuropa hade redan trenchcoaten erhållit status som officersplagg, då den brittiska armén tillät att den bars. Lägre grader fick nöja sig med yllerocken ett tag till.

EASY SOUTH

#2, 2015

Alexander Sanchez

Under det våldsamma skyttegravskriget som följde var dock inte alla lika imponerade av hur vattentätt materialet egentligen var i de våldsamma förhållanden som både officerare och manskap levde under. Dubbelknäppt eller enkelknäppt är en smaksak, men något som bör vara med är ett bälte. Förutom axelklaffar ska en riktig trenchcoat ha ett bälte med D-ringar. Det har påståtts att D-ringarna var till för att att fästa handgranater i – men de var till för dåtidens svärd, oftast sabel, och andra tillbehör som karthållare, något som i dag kanske inte är lika vanligt för privatpersoner. Att rocken efter första världskriget blev något av en synonym med den moderna detektiven beror på att den många gånger är visuellt intressant att visa upp hjälten i. Att det ofta regnar i filmerna gör inte saken sämre. Humphrey Bogart kom att cementera bilden av den ensamma rättskiparen med en cynisk humor iklädd trenchcoat. Trenchcoaten kom att fortsätta att dels vara den brittiska överklassens regnrock jämte oljerocken, och dels få en blandad status i teveserier och filmer med brott som tema. För det är i filmhistorien som den gör sitt stora genombrott i och med en rad andra filmer än de klassiska noir-filmerna. Michael Caine, som under 60- och 70-talet var en av de brittiska skådespelare som var mycket känd för sin klädstil under ”Swinging Londons” storhetstid, bröt i filmen ”Get Carter” (1971) ny mark med den svarta trenchcoaten i och med skildringen av brottslingen Carter som hämnas på sin brors mördare. Förutom en av filmhistoriens bästa soundtrack av Roy Budd blev den svarta Burberryn något av en stilbildare. Att

ALEXANDER SANCHEZ

T R E N D C OAT – P L AG G E T S O M A L LT I D Ä R R ÄT T

den svarta rocken symboliserar Carters eget sinnestillstånd är inte enbart en slump.

lisen Rick Deckard en moderniserad variant; det är trots allt år 2019.

En annan brittisk hjälte är seriemagikern John Constantine som ursprungligen skapades av Alan Moore. Den kedjerökande ockulta detektiven som man helst inte skall vara vän med, med tanke på att Constantine bär på en förbannelse. Utmärkt spelad i den nya teveserien med samma namn. Denne Vertigo-/DC-antihjälte har allt som en riktig magiker bör ha: Han är en före detta brittisk punkare, röker och har en svart humor som får tidigare seriemagiker att verka vara skolgossar. När vi ändå är inne på ockulta detektiver med trenchcoats så finns det en furste. En furste som råkar vara demonprins från helvetet; den röde demonen Hellboy. Inte alla demonprinsar är så pass godhjärtade som Hellboy, vars förkärlek för katter, pannkakor och trenchcoats har gjort honom till den ockulta hjälte han är. Otaliga gånger räddar han världen från kosmisk ondska. Trenchcoaten kommer även att finnas med i framtiden. I ”Blade Runner” (1982) bär den tidigare po-

Åttiotalet var annars ett rätt sorgligt kapitel när det gäller filmen och trenchcoaten. Sylvester Stallone bar inte upp trenchcoats vidare bra i ett antal filmer. Rocken förekom även i rockmusikalen ”Streets of Fire” (1984), där Jim Steinmans fullmatade musik fann sin publik. Även i svensk film har vi några trenchcoatbärare, och den främste av dem är Gösta Ekman i sina roll som Martin Beck. I Ekmans gestaltning av en trött kommissarie får man en känsla av att trenchcoaten är nödvändig för att hålla ihop en mycket sliten man. Hela tiden stöter vi alltså på trenchcoaten – under hela vår moderna tid och dess kultur; från världskrigens skyttegravar, via filmens detektiver och desperados i seriernas värld, till dagens något spretiga trendvärld. Trenchcoaten har uppenbarligen en given plats i en vanlig garderob. Starkt marscherat av ett militärt plagg. #

Ingen trenchcoat utan hakar och öglor! Detta ikoniska plagg används av såväl Peter Sellers som inspektör Clouseau, Heinz Rühmann som kommissarie Maigret, och Peter Falk som den något påträngande och c i g a r rö k a n d e kommissarie Columbo. Och inte att förglömma Hergés Tintin som den kände journalisten och äventyraren Tintin.

Anspråkslös, opretentiös, pragmatisk: det är knappast förvånande att trenchcoaten en gång började sin karriär i leran mellan frontlinjerna i Första världskriget.

Slejfen gör det enkelt att stänga ute regn och blåst, och epåletterna håller oﬃcershandskar och -mössor på plats. I dag är det mest en detalj, men håll med om att det ser snyggt ut!

EASY SOUTH

#2, 2015

Skärpet har på grund av sitt militära ursprung små ”D-ringar”. Det har påståtts att de var till för att att fästa handgranater i – men de var till för dåtidens svärd, oftast sabel, och andra tillbehör som karthållare. I brist på handgranater och sablar kan du alltid parkera hundkopplet i D-ringen, samtidigt som du dricker kaﬀe latte och tar snygga selﬁes.

Handla vin direkt från din vinhandlare i Paris, smidigt och enkelt med hemleverans! Vi är nära vinbönderna och vingårdarna i Bordeaux, Bourgogne, och Rhône, men vårt hjärta är djupt förankrat i Champagne. Viner med kvalitet – för att du alltid ska ha ett bra vin att servera, både till vardags och fest!

Frihet, jämlikhet & gott vin www.franskavinlistan.com

Larry kulturerar I varje nummer kommer Larry Farber att botanisera i sitt utbud av märklig kultur och ge dig tips på sådant du säkert har missat men som du nu får chansen att upptäcka.

FILM So när was the last time you saw en fransk 70tals anarkistisk stumfilmskomedi om en man som vill leva som en grottmänniska i mitten av Paris? When was the first time? Make it soon. Themroc is one of the uddaste weirdsest coolest films you have never seen and therefore should see. Ibland lite sjuk, ibland väldigt sjuk, ibland weirder than your weirdest uncle men alltid fängslande. Themroc is one of theose films som ska ses tre, fyra gånger. Vet inte alls varför men trust me.

Jag brukar kalla mig för the Indiana Jones of weird and quirky stuff, and I pull it off med råge. You can se Relics: Einstein’s Brain on Youtube eller så kan du komma till mig in the affär and I can maybe help you find a copy. Relics: Einstein’s Brain är utan tvivel en av de uddaste och finaste documentärer you will ever see. Obducenten som tog hand om Albert Einstein … the guy was a drunk and got fired from being Einsteins obducent. Han blev inte glad. Han blev sååå inte glad så att han helt enkelt stal Einsteins hjärna och gömde den i en majonnäs- eller gurkburk (förresten jag tycker att gurkburk is one of the coolest swedish words there is) i sin källare i många år. En japanese professor bestämmer sig för att leta rätt på Einsteins brain and

EASY SOUTH

#2, 2015

this documentrary is all about his jakt. Special as hell.

Larry Farber

Om du har 2 timmar att kasta bort and man oh man do i mean kasta bort – kolla DJ:Röv – The movie. Samlade stolpiller av David Liljemark, Calle Thörn och Simon Gärdenfors. Vi hade releaseLorem ipsum dolor sit amet, consectetur adifest för den piscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt när den ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam. släppts för ett par månader sen och jag får fortfarande rysningar i vissa kroppsdelar efter att ha överlevt den. Simon bor på söder och har gjort logon till affären så we got us a little anknytning here. This is as sick as any three Swedes have ever been and I love it. MUSIK So this really nice blyg kille kommer in i affären och ber mig sälja hans nya LP 1900. Jag tycker han verkar mysig och ger han lite råd, skivan är för dyr och ingen kommer köpa en LP av en helt okänd kille från Stockholm. Han lämnar affären. Jag lyssnar på skivan och ramlar på golvet. Afuckingmazing. Kollar upp hans namn … Christian Gabel är en av de bästa musiker around och spelar trummor i Bob hund and man did I feel like a shmuck. 1900 is as

L A R R Y K U LT U R E R A R

L A R R Y FA R B E R

stämmningfull as the 1900’s were. En av mina största inspirationsmänniskor is a man named Cary Loren i Detroit, min hem stad. Cary äger en bokaffär som ändrat mitt liv for the better. Jag hade känt Cary i flera år och köpt hundratals böcker av han innan jag fick reda på att Cary var en av de som startade konstnoisegruppen Destroy All Monsters. Not the best music for a date or to put the kids to sleep but they inspired pretty much everyone doing noise or industrial or art music from the 70’s and on. Mike Kelly, Jim Shaw och Niagara har blivit store namn i USA:s popkonstkultur, och vissa medlemmar från The Stooges och MC5 har varit med i gruppen. En stor anthologybox har nyligen släppts and woweeeee!

Eftersom jag är bibliotekarie till yrket tyckte jag vi borde ta in en bok ibland. Och vi tar in en bok som jag tror jag kan lova inget bibliotek i Sverige kommer att ha. The Taschen book Psychedelic Sex is one wonderful groovy trip genom 60- och 70-talet med love and drugs and drugs and love and oooo so pretty färger. Maybe not the type of book to have out when the inlaws kommer … sen igen jag känner inte dina inlaws … men en helt underbar book att bläddra i och se allt du har missat … eller inte missat. #

Annons

#2, 2015

EASY SOUTH

Från säl till SEAL Under några månader har jag sett vår art director Lars Winterstrand livnära sig på Red Bull, hamburgare och oxﬁlépizza med bearnaisesås. De formmässigt eleganta magasinen han levererat har stadigt växt i omfång. Problemet är kanske dock att Lars själv växt en del i omfång under den här perioden. Men han är inte en man som småduttar när han ställs inför ett problem. Han bestämde sig nyligen för att gå ner 20 kilo på sex månader. Vi kommer att i varje nummer följa hans väg mot en ny slimmad version av sig själv, och berätta om dem som blir hans vägvisare på Hornsgatans House of Shapes.

Boris Benulic

Pawel Boronski låter blicken snabbt glida ner över Lars, från hjässan till fotabjället och säger sedan bara lugnt: ”20 kilo på sex månader? Inga problem.” Pavel, som sedan sex år är PT (Personal Trainer) på House of Shapes på Hornsgatan, kan lugnt göra sådana uttalanden inser jag när han berättar om sin bakgrund. Det är inte så mycket det att han tränat fotboll i elva år, innebandy i fem år, och dessutom tränat på gym i fem år … eller att han varit amfibiesoldat. Vältränade kan många vara – men utmaningen är ju att se till att andra blir vältränade och kommer i bättre form; och det är en helt annan sak. Men Pawels meriter på det området verkar gedigna. ”Tommy gick ner från 106,5 kilo till 84,5 kilo på 26 veckor, Bianca tappade tio kilo på tolv veckor, Olle trimmade vi bort 20 kilo från på 28 veckor.” Pawels kundkrets är väldigt blandad om man ser till bakgrunden; där finns snickare, dansare, äldre

EASY SOUTH

#2, 2015

BORIS BENULIC

FRÅN SÄL TILL SEAL

kvinnor, domare, de som tränat en hel del innan och de som inte tränat alls. En del vill som Lars lägga om sin livshållning helt, andra vill ha en ”quick fix” innan solsemestern, åter andra vill lägga på sig några kilo muskler. När man studerar ”före och efter”-bilder på Pawels klienter är det svårt att inte bli förundrad över hur mycket man kan förändra sin kropp – och dessutom göra det relativt snabbt. Pawel själv har varit inriktad på kondition och uthållighet när det gäller den egna träningen, men han har mer och mer kommit att satsa på att också bli starkare. Målet är att de närmaste fem åren lägga på sig tio kilo muskler. Och som om det inte räckte med arbetet som PT går han nu också en massageutbildning. För Pawel ser till helheten – det räcker inte med att röra på sig och lyfta vikter eller springa några gånger i veckan – man måste också tänka på vad man äter och hur man lever. ”Jag vill inte bara gå ner i vikt”, förklarar Lars när han ska berätta om sina mål för Pawel. ”Mitt mål med träningen är att jag ska bli mer disciplinerad. Inte slösa bort tid med att ligga kvar i sängen på morgnar och dagdrömma. Uthållighet är viktigt. Jag påbörjar en massa saker, och går in i dem djupt några veckor och månader – sedan så släpper jag dem.” Pawels erfarenhet är att hans klienter får mer ordning på sig själva och sin tillvaro när de kommit i form – det är lättare att planera sitt liv när man är starkare, piggare och mer uthållig. När Lars berättar att han är intresserad av mat och tidigare under olika perioder bakat sitt eget bröd –

”Att vara eller inte vara i form?” Lars Winterstrand begrundar frågan och en kettlebell. Pawel Boronski begrundar i sin tur sin nya klient.

”Shit så gott det blev”, eller intresserat sig för vegetarisk kost och raw food, så lyser Pawel upp: ”Det är bra. 85 procent av förändringen grundläggs i köket och beror på vad man äter.” De bestämmer sig för att träffas om en vecka för att mycket ordentligt väga och mäta Lars, och gå igenom de kommande månadernas program. Pawel verkar heller inte bekymra sig för Lars arbetstider som innebär långa dagar, och ofta mycket sena kvällar. Han har dansare och musiker bland sina klienter, och vet hur man lägger program för den som vill leva sunt under sådana villkor. När vi visas runt av Pawel på House of Shapes pågår en träningsklass för dansare vilket inte är så konstigt. Den här platsen som startades av Jennie Widegren och Fredrik ”Benke” Rydman från danstruppen Bounce tillsammans Ulf Bengtsson, kroppsbyggare och grundare av gymkedjan World Class – det verkar närmast vara en kombination av dansakademi och gym. Utanför danssalen övar två män sparkar mot en sandsäck, och en bit bort kör en tjej marklyft med rätt mycket på stången. När vi går därifrån frågar Lars lite försynt med en blick mot dem som dansar: ”Men det där behöver jag väl inte …” Pawels breda leende och jakande nick får oss att inse att de inte bara är skivstänger och hantlar som väntar på Lars. #

Format Publishing är ett mediebolag som producerar och ger ut egna och andras tidningar. Vi skapar attraktiva mötesplatser, med ett kvalitativt publicistiskt innehåll till tydliga målgrupper. Fokus ligger på innehåll, kundnytta och självständig journalistik.

Format Publishing – a media company that produces and publishes our own magazines, as well as products for others. We create attractive communities with a quality journalistic content into well defined target groups. The focus is on content, customer value and independent journalism.

Kontakta Christer Carlson: 076-555 79 53, christer.carlson@formatmedia.se

Contact Christer Carlson: 076-555 79 53, christer.carlson@formatmedia.se

http://issuu.com/formatpublishing

Hipsterjakten, del 2: Allting har en ände, korven den har två, hipsterkorven ingen alls En period i mitt liv ägnade jag mig frenetiskt åt att tillaga mat som serverades på Twang i SoFo. Men det var inte vilken mat som helst. Köttet röktes i importerade barbecuesmokers från Texas. Ibland i upp till 16 timmar. Korvarna gjordes helt och hållet för hand. Vi malde inte köttet till korven, vi ﬁnhackade det. Korven stoppades sedan för hand.

VII. Att jag ägnade mig åt detta hade flera orsaker. Dels mitt intresse för amerikansk historia. Vill man förstå det som skedde i exempelvis sydstaterna under andra halvan av 1800-talet finns det få saker som är så givande som att studera gamla recept från den tiden och laga mat som de gjorde i Georgia, Texas eller Louisiana. Dels tror jag att vi människor behöver ägna oss åt genuint, gediget hantverk i någon form – det är ett sätt att få kontroll och att skapa kontakt mellan sin kropp och sin hjärna. Jag vill inte gå så långt som att säga att människor som inte ägnar en del av sin tid åt detta blir dummare, jag kan väl nöja mig med att säga att jag vet att åtminstone jag själv blir mindre begåvad om jag inte gör det. … och plötsligt mitt i allt detta hackande, styckande, skärande och rökande upptäcker jag att väldigt många andra på Söder börjat göra sin egen korv eller sitt eget öl eller sitt eget surdegsbröd. Givetvis ser jag ner på dem därför att de inte ägnar sig åt tillagningen lika metodiskt och grundligt som jag.

EASY SOUTH

#2, 2015

Text: Boris Benulic Illustrationer: Hilda Tenow Benulic

Piprökande hipster #1 = Raymond Chandler.

HIPSTERJAKTEN, DEL 2

En vän sa till mig: ”Nu har du gått i hipsterfällan. Varje gång du ställer dig och styckar kan man höra hur den fällan slår igen om dig så fönsterrutorna skakar till mellan Hornstull och Danvikstull. Men så var det nog inte riktigt. Förvisso hackade jag och malde i en hipsterfälla. Men inte den fälla han talade om. Tror jag. VIII. Hipsterkulturen i Sverige i dag präglas av att man söker sig till det genuina, folkliga och autentiska och bort från det tillgjorda och ”förfinade”. Man tatuerar sig som om man var ostronfiskare på den amerikanska östkusten år 1932 och att baka surdegsbröd är förvisso att ägna sig åt ”autentisk” matlagning … men som hipstern Raymond Chandler konstaterade i ett brev: ”Authenticity is boring, credibility is important”. Frågan är alltså inte vilken sorts mat man lagar. Utan varför man gör det. Det kan låta vrickat att jag lagar mat för att bli klokare, men det ligger i hipstertraditionen att göra saker för att man tror att man blir klokare, bättre och mer upplyst. Man gör det för att få veta vad man kan bli. Testa sina gränser och möjligheter. Det är något helt annat än att söka det ”autentiska”, att leta efter sig själv. Vad man ”var” eller vem man ”är” är ointressant. Det är vad man kan bli som är intressant. Att jag gör korv som i varje moment är handgjord är inte för att jag tror att det autentiska är bättre. Jag vill se om jag kan, och vad som händer med mig själv under denna mödosamma process. Och i sinom tid spränga fjälstren och göra en korv som ingen annan gjort. När hipstern Charlie Parker lämnar den traditionella jazzen för bebop gör han det inte för att förstå vem han är. Utan för att förstå vad han kan bli … eller vad jazzen kan bli. Eller bara för att han vill veta vad som ligger om hörnet … Att gå på korvmakarkurs för 5 000 spänn på söder är däremot ungefär lika hipster som att gå i husmorsskola.

BORIS BENULIC

IX. Hipsterkulturen har aldrig egentligen formats av människor som tillhör olika kulturer, den har snarare formats av människor som lämnat de kulturer de fötts in i. Hipsterkulturen föds, växer och utvecklas i de där fria, stökiga zonerna där människor av olika nationalitet, tro, klass och övertygelse möts därför att de inte riktigt får plats i samhället omkring dem eller vantrivs i det. Stora hamnstäder … Det är inte av en händelse som den som intresserar sig för hipsterns historia hamnar i New York, San Francisco, New Orleans, Chicago. Jag är högst osäker på att färjan som avgår från Barnängsbryggan ska räcka för att Södermalm ska kunna klassificeras som hamnstad eller det är nog att Finlandsbåtarna lägger till vid Stadsgårdskajen. X. Pfaffs ölhall på Broadway var en samlingsplats för vita hipsters på 1850talet. Här höll urhipstern Walt Whitman hov och lovade besjunga New York, denna ”stora, skitiga, våldsamma, illa upplysta, onda stad”. På ett Södermalm där allt fler krogägare tvingas fundera på att stänga därför att grannarna klagar på att människor står på trottoaren och pratar och röker efter klockan 22.00 är det högst tveksamt om Whitman kommit förbi dörrvakterna. Egentligen är det väl tveksamt om han hade velat sätta sig på restaurang på Söder eftersom han inte fått tända sin snugga inomhus.

Piprökande hipster #2 = Walt Whitman, dock för en gångs skull utan snugga.

XI. Men allt detta gör paradoxalt nog att

Södermalm är den perfekta platsen för hipsters – på platser där väldigt många gör samma saker, tycker likadant och strävar efter att se likadana ut … blir det så mycket lättare att hitta sin egen väg. … och som vi konstaterade i förra avsnittet … Söder är fyllt av riktiga hipsters – men de är inte hipsters därför att de är klädda på ett visst sätt, utan för att de valt att tro på sig själva och starta ett företag. #

#2, 2015

EASY SOUTH

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER

REDAKTION Publisher och ansvarig utgivare Christer Carlson christer.carlson@formatmedia.se 076-555 79 53

Chefredaktör Boris Benulic boris.benulic@formatmedia.se 076-177 68 50

Redaktionschef och Art Director Lars Winterstrand

Torbjörn Elensky debuterade 1998 med romanen ”På stället”. I sina verk har han skildrat och diskuterat allt från Kuba till Italo Calvino och tjetjenska pojksoldater. I hans produktion finns även dramatik och hörspel och han medverkar regelbundet i ibland annat Svenska Dagbladet. Eli Göndör är Senior Fellow på Timbro där han arbetar med religionsfrågor, också verksam på Stockholms universitet, institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap. Mycket flitig debattör som syns ibland annat i Dagens Nyheter, SvD och Expressen i ämnen som religion, politik och samhälle i Sverige och i Mellanöstern. Har givit ut fem böcker. Eli kommer att vara vår religionskrönikör. Anders Ström – Anders Ström – författare och skribent med fokus på näringsliv, ekonomi och investeringar. För Tidningen Aktiespararen, Nordens största aktie- och fondmagasin, gör han porträtt på näringslivspersonligheter som Cristina Stenbeck, Erik Penser och Marie Ehrling. Han är aktuell med Investeringsboken – din guide till ekonomiskt oberoende. Läs gärna mer på www.andersstrom.com. Alexander Sanchez har varit medlem i tankesmedjan Eudoxa och bland annat publicerat sig i tidningen Kulturen. Skriver om allt från militärhistoria, fantasy, film, populärkultur och musik till mode och medeltid. Alexander kommer att vara vår moderedaktör.

Fotograf Andrzej Markiewicz

ANNONSERING

TRYCK

Christer Carlson Printfabriken i Karlskrona 076-555 79 53 christer.carlson@formatmedia.se

Marcus Birro debuterade 1992 med diktsamlingen ”Det oerhörda”. Därefter har det blivit 15 böcker till samt arbete för radio och TV, som programledare och som tävlande i till exempel ”På spåret” och ”Let’s Dance”. Brinner för ÖIS och Roma, arbetar nu med en bok om sin skilsmässa. Från och med i höst gästkrönikör i GP. Boel Schenlaer debuterade 1992 med poesisamlingen ”Fresk” och har förutom ett antal diktsamlingar också skrivit dramatik. Utkom nyligen med kortromanen ”Inte ett barn som du”. Översatt till bland annat tyska, kinesiska, engelska och kroatiska. Skapare av Södermalms Internationella Poesifestival och redaktör för ”Merkurius”. Boel kommer att i varje nummer presentera en poet som har anknytning till Södermalm.

UTGIVARE Format Publishing, Birger Jarlsgatan 18, 114 34 Stockholm

NÄSTA NUMMER

16 OKTOBER 54

EASY SOUTH

#2, 2015

of famous Indian The first ever issue of this superb collection s run through track e film tunes played with steel guitars. Thes 6. –198 1962 c: the glory years of Indian film musi

It is what it is! The coolest pillow on the planet.

Musik film och books, + crazy stuff och gott fika!

FILMS • CLASSICS • ANIMATION • DOCUMENTARY • UNDERGROUND CULT • BLAXPLOITATION • FILM CLUB • HORROR • JAPANESE • MUSIC • SCI FI/FANTASY • FAMILY/KIDS • COMEDY • DRAMA • SHLOCKY AS HELL • ADULT • SWEDISH • HISTORIC • ART • THRILLER • ROMANTIC • WESTERN • SILENT • BOOKS • ENGLISH FICTION • SWEDISH FICTION • PHOTOGRAPHY • FILM • MUSIC • COMICS • OTHER • ART • POETRY • BEAT • HUMOR • HORROR • PSYCHEDELIA • KIDS • MUSIC • REGGAE • RNB & SOUL • JAZZ • POP & ROCK • STOCKHOLM FRIENDS • BLUES • WORLD MUSIC • JAPANESE POP • EASY LISTENING & LOUNGE AND BOSSA • NOVELTY • VARIOUS • CASSETTES • VINYL • CD • SPOKEN WORD • FOLK • FILM MUSIC • ELECTRONIC • DETROIT • FREAK FOLK • CLASSICAL • EXPERIMENTAL • COUNTRY • PSYCHEDELIC • 45 • AFRICA • T-SHIRTS • PLUSH DOLLS • ART AND PHOTOS • USED STUFF

Weird plush doll you need I found this artist in the states who makes some of the plushiest huggiest happiest plush dolls around. Each one is hand made and one of a kind and will make your life better.

Fรถlj oss pรฅ Instagram @alexanderwhitesthlm Kommendรถrsgatan 38 114 58 Stockholm

alexanderwhite.se

+46 (0)8 664 41 42 info@alexanderwhite.se