Fotografisk Tidskrift nr 1 2018

DISCO MED MARIE HALD

---------------------

DE KAN VINNA FOTOBOKSPRISET ---------------------

Fotografisk Tidskrift #1/2018

portfolion

po

marie hald fotografisk tidskrift

| 2

3 | no 1/2018

portfolion

po

marie hald

fotografisk tidskrift

| 4

MOMENT AGENCY

NAMN Marie Hald.

YRKE Fotograf.

BOR Köpenhamn.

AKTUELL som Young Nordic Photographer of The Year 2018.

När Marie Hald såg ett missat samtal från Sverige vågade hon inte riktigt tro att det var från Fotografiska. Men hon hoppades. Och visst var det deras nummer! Marie Hald vann Young Photographer of the Year, Fotografiskas stipendium för unga begåvade fotografer från hela Norden. Hon får 100 000 kronor, en separatutställning på Fotografiska som öppnar den 31 maj och en mentor, den svenska fotografen Paul Hansen.

5 | no 1/2018

– Jag är förstås jätteglad och det känns väldigt roligt att göra utställningen med Paul Hansen som mentor, säger hon på telefon, en vecka efter att namnet på stipendiaten blev en nyhet.

Marie Hald är frilansare, hon tillhör Moment Agency och har prisats i flera olika sammanhang.

Bland annat vann hon den danska motsvarigheten till Årets Bild för ett par år sedan. Hon gör egna projekt, som det vi visar här, men jobbar även för tidningar som The Guardian, Financial Times och danska Politiken. Det senaste året har varit hektiskt.

– Det är mycket nu, jag har flera utställningar planerade i år, förutom Fotografiska ska jag bland annat ställa ut i Umeå i höst.

Hald utbildade sig till fotograf först på Danmarks Medie- och Journalisthögskola, där fokus

låg på journalistiskt bildberättande och storytelling. Sedan gick hon ett halvår på ICP i New York där hon kunde satsa helt på att lära sig mer teknik, jobba med stora format och ljussättning.

Projektet vi visar här, Disco, skiljer sig en del från det som hon prisats för. Hald har gjort flera svåra projekt om tunga ämnen som anorexia och senast om en prostituerad kvinna i Köpenhamn.

– Disco är ett pågående arbete, jag är väldigt intresserad av flickor som befinner sig mellan barndom och vuxendom. Jag var själv dansare som barn men slutade när jag började gymnasiet. Nu går jag på tävlingar som fotograf och blir alltid väldigt inspirerad och får massa energi. / JENNY MORELLI

JENNY MORELLI CHEFREDAKTÖR

GDPR (General Data Protection Regulation) har milt sagt varit en snackis i flera månader. Redan i somras frågade en fotograf oroligt om jag visste hur den nya lagen kommer att påverka hennes verksamhet. Lagen bestämmer hur vi får hantera personuppgifter. Och ett fotografi är just det: en personuppgift. Jag tar en bild på dig – alltså hanterar jag en personuppgift om dig. Läskigt! Blir det förbjudet att ta bilder?

Men efter ett seminarium med en jurist som läst den nya lagstiftningen från pärm till pärm blev jag lugnad. Datainspektionens tjänstemän kommer inte lägga mycket krut på att jaga småföretagare (om ni är det). De kommer inte att jaga konstnärer (om ni är det). De kommer definitivt inte att jaga journalister (om ni är det). Om du som yrkesfotograf är orolig är mitt bästa tips: Skaffa

utgivningsbevis på din hemsida, skriv avtal med kunder och tänk över hur du hanterar andra människors personuppgifter. Läs SFF:s jurist Thomas Rieslers och verksamhetsledare Åsa Anesäters svar på fotografernas frågor om GDPR på sidan 34. Och kom gärna den 14 april när Martin Brinnen föreläser för fotografer på Färgfabriken i Stockholm. (Se sidan 48.)

Jag var på Bonniers konsthall och lyssnade på en diskussion om bilden av krig. Samtalet rörde sig kring etiska frågor. En av deltagarna var Helen Frowe, professor i filosofi på Stockholms universitet. Hon uttryckte att det finns ett problem när fotografen vänder kameran mot en utsatt person på gatan och förevigar denne. Hon har förstås läst sin Foucault och anser att maktrelationen ställer till det. Den utsatte har inte bett om att få vara med i fotografens sammanhang, kan inte styra det. I ett senare samtal med en konstnär insåg jag att hon hade exakt samma inställning. För mig låter det både skrämmande och klaustrofobisk att en avbildad person alltid måste ge sitt fulla tillstånd om man som fotograf ska ta en bild på den. Tänk om det blir diktatur och svält i Sverige och en journalist utifrån kommer hit för att fotografera oss. Nog kan jag då bjuda på att en fotograf använder mig för att visa upp en humanitär katastrof?

Och vad tycker vi om konstnärlig frihet? Nej, det är inte GDPR som kommer att begränsa våra journalistiska, konstnärliga och medborgerliga friheter. Det är vi själva. Det finns något repressivt i luften just nu som gör världen trång och allt mer klaustrofobisk.

Men här i F är det inte trångt. I det här numret visar vi den skickliga fotojournalisten Marie Hald som blivit utnämnd till Young Nordic Photographer of the Year. Poeten Johan Nordbeck har skrivit en text om en bild av Tuija Lindström som gick bort i vintras. Vi intervjuar alla de nominerade fotoboksförfattarna till Svenska Fotobokspriset, vi hänger i stillebenfotografen Gustav Almeståls studio, vi intervjuar fotografer om deras strategier i sociala medier.

Trevlig läsning!

ANNAH BJÖRK TRÄFFAR ALMESTÅL OTIS BJÖRK

Jag tror inte det är GDPR som kommer att begränsa våra journalistiska, konstnärliga och medborgerliga friheter. Det är vi själva.

– Den största delen av min tid ägnar jag mig åt att göra konst i form av fotografier eller video.

Ibland gör jag uppdrag som fotograf. Jag gör vad som helst för pengar, ibland roliga och intressanta jobb och ibland sådana som inte är så kul.

I den här tidningen har jag tagit ett porträtt på Gunnar Smoliansky med anledning av hans nominering till Svenska Fotobokspriset. Ett både roligt och ärofyllt uppdrag. SIDAN 14

– Jag är journalist och författare.

Jag har skrivit boken »Båt 370 – Döden på Medelhavet« med Mattias Beijmo och nu

skriver jag på min andra bok, som ska komma ut senare i år. Jag gillar att koppla ihop pop, feminism och samtid i Svenska Dagbladet, Bon, Elle och SVT:s morgonsoffa. Eller i podden Haverikommissionen, som jag gör med Lasse Anrell.

Jag bor i Neukölln, Berlin, och Stockholm och samlar på cheerleader-kläder. I det här numret intervjuar jag Gustav Almestål. SIDAN 28

TERJE CARLSSON OM MÄKLARFOTO SVERIGES TELEVISION

Om GDPR och att fotografera andra

ULF LUNDIN GÖR ALLT FÖR PENGAR OTTO LUNDIN

hej

– Jag är journalist och dokumentärfilmare med Göteborg som bas. Jag har jobbat mycket för både SR och SVT och varit chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

I förra numret skrev jag om skolfotografer. I det här numret tog jag mig an mäklarfotografering. SIDAN 38

Ny hemsida på sfoto.se

Nu lanseras nya hemsidan där medlemmar får mera plats och vår rådgivning lyfts fram i en ny fin form. Du hittar den på sfoto.se. Foto ovan: David Lagerlöf.

fotografisk tidskrift

| 6

JAN TÖVE

»Det gick jävligt

MAGNUS BERGSTRÖM

36

8 Portfolio / Marie Hald / 1 Hej / Inte GDPR vi ska vara rädda för / 6

GUSTAV ALMESTÅL

åt helvete, jag blir arg bara jag tänker på det.« SIDAN 42

Aktuellt / Bergströms 10 år med Filter / 8 Utställningar & gästen / Kajsa Kax / 9 Aktuellt / Cross the line i Skellefteå / 10 5 frågor / Simon Berg till Gamleby / 11 Artikel / Fotobokspriset, möt de nominerade / 12

28

Enkät / Hur jobbar du med sociala medier? / 24 Tankar om en bild / Om Tuija Lindströms zebra / 26 Porträtt / Stilleben med Gustav Almestål / 28 Juridik / GDPR / 34 Recensioner / Shore, Lie, Bromberg och Töve / 36 På jobbet med /Mäklarfotograferna / 38

TERJE CARLSSON

När allt går åt helvete / Pelle Bergström / 42

38

Praktisk teknik / Skärmkalibrering så gör du / 44 Teknik / Nytt på marknaden / 46 Förbundssidor / Årsstämma, inspiration på gång / 48 Ordförande har ordet / Vi slipar knivarna under valåret / 49 Sista sidan / Nya Sök fotograf / 50

7 | no 1/2018

MAGNUS BERGSTRÖM

aktuellt

AFRIKA ÄR INGEN Ö Det nya museet African Contemporary Art Al Maaden har precis slagit upp dörrarna i Marrakesh, Marocko. De sätter tonen med utställningen »Africa is No Island«. Fler än 40 både etablerade och unga fotografer deltar. Utställningen vill fördjupa förståelsen av afrikansk fotografi och bryta sig loss från förenklade etiketter och en ensidig fotografisk historia. Utställningen fortsätter till den 24 augusti 2018.

Lasse Stefanz sångare Olle Jönsson förevigad i Filter.

JOBBA I VITA HUSET? Vita huset söker en fotograf och har annonserat i New York Times. Den ideala kandidaten bör vara en mångsidig fotojournalist med hög teknisk kompetens och som gärna arbetar i en mängd olika visuella stilar och format. Diplomatiskt lagd och påhittig är också egenskaper som efterfrågas i annonsen.

Tio år med Bergström i Filter

CENSURERADE KUBABILDER Robert Eliasson skulle ställa ut sina bilder om Havanna i Havanna. Men eftersom de skildrar en sida av landet som inte rimmar med den som marknadsförs till turister godkändes bara två. Viajero visas på Hotell Lydmar i Stockholm fram till 15 maj.

Åtråvärda kvinnor enligt Unwerth.

Fotografiska visar under våren en retrospektiv utställning med modefotografen Ellen von Unwerth. Utställningen består av hennes samlade verk under 30 år som modefotograf. I hennes lekfulla bilder poserar världens mest åtråvärda kvinnor med plutande läppar och nakna bröst, klädda i världens mest framgångsrika varumärken. Utställningen pågår fram till den 20 maj.

Fotomässan i Älvsjö utanför Stockholm pågår helgen 9–11 mars. Magnus Ragnvid, Elisabeth Toll, Klara G, Lisa Mattisson och Anders Petersen är några av de fotografer som kommer vara på plats som utställare eller föredragshållare under helgen. Läs mer på fotomassan.se.

FRAMFÖR OCH BAKOM LINSEN

ROBERT ELIASSON

LEKFULLA UNWERTH

DAGS FÖR MÄSSA

Censurerad Kubabild.

Moderna museets fotografisatsning fortsätter. Framför och bakom linsen består av utställningar, samtal och guidade visningar av Moderna

JH ENGSTRÖM

ELLEN VON UNWERTH

Fotografi har spelat en stor roll för Magasinet Filters framgångar med sitt dokumentära reportagefoto blandat med nära och nytänkande porträtt. När Filter fyller 10 år firar man med en bok av Filters bildchef Magnus Bergström. Foto: Magnus Bergström innehåller 100 porträttbilder.

Urvalet är en parad av kända och okända svenskar som format vårt land under 2000-talet. Men framför allt visar boken vilken viktig roll genomtänkt och genomarbetat foto kan spela i dagens snabba bildflöde. Så här skriver Maria Lantz, rektor på Konstfack, i förordet: »Vanligtvis har det fotografiska porträttet i dag uppdraget att visa den avbildade så fördelaktigt som möjligt. Det är det hela. Magnus Bergström är därmed en som sticker ut, nästan en revoltör i förhållande till sin tid. Det är som om han vill säga till den han avbildar: ›Du är ju mer än ditt utseende! Det finns mer att berätta.‹«

Engström lyfts fram på Moderna.

Museets fotosamling och pågår fram till nästa år. I den senaste omhängningen lyfter de fram verk av bland andra Larry Clark, JH Engström, Nan Goldin, Annika von Hausswolff, Jeff Koons, Anders Petersen och Cindy Sherman. fotografisk tidskrift

| 8

SJÄLVPORTRÄTT

ANDERS THESSING

gästen

KAJSA KAX FRILANSFOTOGRAF, LONDON

I skuggan av Brexit

Thessing visar bilder i Hishult.

UTSTÄLLNINGAR JULIA PEIRONE Göteborgs konstmuseum, Göteborg 4 november 2017–18 mars 2018

JERKER ANDERSSON Öckerö bibliotek, Öckerö 3 februari –4 april

PÅL HERMANSEN Abecita konstmuseum, Borås 16 januari–20 maj

LENA ÖRITSLAND Elite Plaza Hotel, Göteborg 3 februari–6 april

ANNA HENRIKSSON Strindbergsmuseet, Stockholm 20 januari–2 september

ZANELE MUHOLI Fotografiska, Stockholm 9 februari–1 april

ANDERS THESSING Hishults konsthall, Hishult 20 januari–14 mars

OEI Moderna museet, Stockholm 17 februari–1 april

TRULS NORD Nacka konsthall, Nacka 20 januari–11 mars INTA RUKA Abecita konstmuseum, Borås 15 februari–20 maj NORA LOREK, Galleri Kontrast, Stockholm 10 mars–1 april MONICA ENGLUND Kulturmagasinet, Sundsvalls museum 3 februari–15 april 9 | no 1/2018

MISHKA HENNER Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi, Västerbottens museum 18 februari–27 maj PUBLICERAT Hasselblad Center, Göteborg 24 februari–26 maj CHRISTIAN TAGLIAVINI Fotografiska, Stockholm 9 mars–10 juni

Jag snurrar runt i London med kamera och utrustning, på jakt efter uppdrag. Mycket är likt hemma. Nervös personal som ska porträttfotograferas och kunder som tror att en fotograf inte kostar. Annat är olikt. »Intressant!« säger AD:n, »really nice, låt oss höras snart igen«, varför jag ringer efter ett par veckor för att kolla läget, och får samma svar. Tredje gången gillt möts jag av en irriterad ton. Aha, det var bara som hon sa … Raka rör är inte engelsmännens grej.

Men här finns uppdrag. Det gäller att bara hoppa in i flödet och hålla i utav bara den. »Scandimania, we love it!« utropar britterna och menar då det estetiskt rena och enkla. Men när det väl kommer till kritan kommer AD:n, chefen, assistenterna, resten av byrån och kundens team – ja, alla – med en uppsjö av props och tung sminkning och jag kämpar i redigeringen.

När det väl fungerar går det undan. »Snyggt!« tyckte fastighetsmagnaten och tidigt nästa morgon, 05.30 sharp, stod jag och stajlisten i ett townhouse i Notting Hill på fem våningar och … städade. Några timmar senare kunde plåtningen börja. Sedan det första jobbet har vi dammsugit och skurat oss brittiska riket runt, plåtat villor i miljardklassen som säljs som trevliga nöjen till kunder på andra sidan jordklotet.

Svenska företag på plats i London är rediga och att lita på. Lite som svenskar överhuvudtaget uppfattas här. Vi håller tiden. Vi kommer nyktra, vi har rena kläder och gör jobbet som vi sagt. Svenska företag gillar att jag också är svensk.

Svenska företag på plats i London är rediga och att lita på. Lite som svenskar överhuvudtaget uppfattas här. Vi håller tiden.

Visst, enklare att förklara vad de vill ha, det outsagda, stilen och känslan, men framför allt är de intresserade av att kommersiellt spela på sin svenskhet även i bildkommunikationen. Win-win.

Det är en stor förmån och lika svindyrt att bo relativt centralt, postnumret startar på E1. »That’s great«, tycker många kunder, men ändå spenderar jag och utrustningen ofta fyra timmar om dagen i trafiken. Laddar med mejl att svara på, telefonsamtal och saker att kolla på mobilen. En promenad med släpkärra hade ofta gått fortare.

I nätverksmötet för småföretagare i östra London är vi runt trettio personer som ses ett par gånger i månaden. Engelsmännen är i majoritet och när det står klart att Storbritannien röstat för Brexit blir minerna nervösa. »Oh dear!« Formgivaren från Danmark och undertecknad får spända artiga frågor: »Hur blir det nu för er, ni påverkas väl inte särskilt mycket? Det är ju inte er vi röstat ut.« Något i luften är det, en svenska jag plåtar berättar om iskall stämning över en natt. »Nu måste väl du åka hem och du vet ju att du egentligen har en britts jobb?« Själv tappar jag en av mina största kunder för att de flyttar huvudkontoret till Frankfurt.

Hemlängtan slår till. Sverige lockar. Trots färre jobb och därmed hårdare konkurrens. Det är ordning och reda, folk svarar på mejl, fakturor blir betalda – utan tre–fem påminnelser. Bara en sådan sak.

PAULINA HOLMGREN

aktuellt

IKEA KRÄNGER STRAND

ROGER TURESSON

Den svenske fotografen Hans Strand är en av dem som kommer synas i Ikeas nya bildkollektion »Norrhassel« med både porträtt och naturbilder. Övriga bilder är tagna av Dmitry Ageev, Lars van de Goor, Hans Strand, Bára Prášilová, Ali Rajabi, Tom D. Jones och Joachim Schmeisser. Kollektionen släpps efter sommaren.

Turesson nominerad.

WENNMAN OCH TURESSON NOMINERADE

PRISAD ATOMBILD Ett fotografi som föreställer en enda atom har tagit första priset i en vetenskapsfotografitävling. Fotografiet heter »Single Atom in an Ion Trap« och är taget av David Nadlinger på Oxfords universitet i England.

Kvinnors röster upp till ytan i Skellefteå.

Porträtt av modiga kvinnor Utställningen Cross the line på Museum Anna Nordlander på Nordanå i Skellefteå handlar om #metoo: om modet att berätta och historier från kvinnor i olika åldrar. Tillsammans med starka fotografiska porträtt och illustrationer lyfts dessa kvinnors röster upp till ytan och synliggör de strukturer som möjliggjort åren av tystnad. Bakom utställningen står fotografen Paulina Holmgren. Irja Berntson, jämställdhetsexpert, bildpedagog och journalist, och Evelina Nilsson, art director och illustratör.

– Jag vill tacka alla modiga och starka som delat sina berättelser och låtit sitt ansikte bli en del av det här kollektivet. En ny tid är här, säger Paulina Holmgren.

Utställningen pågår fram till 15 april.

TOBIAS FRIEDRICH

Nomineringarna till World Press Photo 2018 är nu officiella och två svenska fotografer finns med: Roger Turesson (DN) och Magnus Wennman (Aftonbladet). Magnus Wennman är nominerad i samma klass som han vann förra året, Människor (People), med en bild som porträtterar uppgivenhetssyndrom bland flyktingar i Sverige. Roger Turesson är nominerad i klassen Contemporary Issues med en bild tagen i Nordkorea under Pyongyang Marathon. Den 12 april koras vinnarna i de olika kategorierna och utställningen turnerar över Europa.

FRUSNA I TIDEN Priset för årets bästa undervattensbild vanns av den tyska fotografen Tobias Friedrich. Bilden heter Cycle War och visar ett gäng Norton-motorcyklar som under andra världskriget packades på en engelsk båt som sedan sjönk. Soldatfiskar patrullerar runt vraket. fotografisk tidskrift

| 10

HELENA SAVIO

NAMN Simon Berg YRKE Fotograf, konstnär, förläggare, lärare AKTUELL Som ny lärare i gestaltande fotografi på Gamleby folkhögskola.

HEMSIDA simonberg.com

5 frågor

Simon Berg till Gamleby Vad lockade dig till Gamleby?

– Gamleby har länge varit en plantskola för unga konstfotografer. Jag ser det som en fristad för skapande, där människor går från att vara talangfulla och sökande till att bli självständiga och trygga i sitt eget skapande.

Då vill jag vara med.

Kommer det bli några förändringar i undervisningen?

– Just nu utvecklar vi distansundervisningen och med den ska vi 11 | no 1/2018

se till att det finns förutsättningar för att komma hit och delta i workshoppar, göra artists books, portfolior och annat som kräver tekniska resurser.

Sedan försöker jag aktivt nå ut till dem vars historier konstvärlden behöver och saknar.

Hur tänker du kring din lärarroll? Vad är viktigast att förmedla?

– Att det viktigaste är att tro på bilden och sitt eget skapande. Att ta sig själv på allvar. Gör man det kommer

resten nästan automatiskt. Att våga gå sin egen väg, att tro på att man har en historia värd att berätta, är en grundförutsättning för att kunna gå vidare.

Hur ska du göra så att eleverna inte påverkas för mycket av dig?

– Målet är att de helt ska sluta lyssna på mig. Framför allt handlar det om att vara lyhörd för vad som ger andra energi och mening i sitt skapande, oavsett vad jag själv har för personlig åsikt om deras konst.

Kommer du hinna med något eget på sidan av? I sådana fall vad?

– Jag antar att jag för en sekund inbillade mig det, men det blir svårt. Men jag får inte stagnera, min relevans som lärare bygger på att jag är aktiv. Jag har ett par böcker som måste tryckas innan jag tröttnat på dem, efter det kan det bli vad som helst. Nästa sak blir nog en ny samling ledsamma stilleben. / JENNY MORELLI

svenska FOTOBOKSPRISET 2018

Vilken fotobok får priset i år?

Den 10 mars koras vinnaren i årets tävling.

Möt de nominerade fotograferna. uppslagsBild: sara arnald bokomslagsbilder: tove falk olsson

fotografisk tidskrift

| 12

SARA ARNALD

13 | no 1/2018

ULF LUNDIN

fotografisk tidskrift

| 14

Först ut är legendaren Gunnar Smoliansky. Han är nominerad för sin bok »Diary« som innehåller många bilder som aldrig tidigare har publicerats. bild: ulf lundin

»Kvadraten är viktig för mig« Gunnar Smolianskys fotobok Diary innehåller 172 bilder och en essä skriven av författaren och konstnären Johanna Ekström. Bilderna är svartvita, och där följer han sin tradition sedan han började fotografera på 1950-talet. Fotobokens bilder är alla kvadratiska och stämningsfulla, med motiv som övergivna, slitna huskroppar, människor och djur i rörelse och vila, träd med stympade grenar eller märkliga angivelser av riktning, pilar som visar vägen, men till vad? Det kan betraktaren fundera över.

Bilderna i boken är hämtade ur material som Gunnar färdigställde under 1980-talet. Många av dem har inte publicerats tidigare, men delar av materialet har varit del av utställningar på Moderna museet, Lido, Galleri Babar och Lunds konsthall.

– Urvalet bestod i att en speciell typ av bilder valts ut, storleksmässigt men framför allt formatmässigt. De hängde ihop i sitt format, utseende och innehåll och har spridning över tid – från långt tillbaka i tiden och framåt. Det började med en liten utställning i Stockholm som fick till följd att man på sina håll tyckte att »det här kanske man borde göra en bok av«. Och på den vägen är det, säger Gunnar Smoliansky när Fotografisk Tidskrift kontaktar honom på telefon.

15 | no 1/2018

Telefonen är satt på högtalarfunktion, eftersom Gunnars son Peter Smoliansky deltar i intervjun.

– Urvalet är inte gjort av Gunnar själv, utan av fotograferna Gerry Johansson och Jäger Arén, som också är förläggare. Men de hade många bilder att välja bland, säger Peter Smoliansky.

Faktum är att ingen av de fotoböcker som Gunnar Smoliansky gett ut är initierade av Gunnar själv, förklarar sonen Peter.

– Det är alltid andra människor som föreslår att fotoböcker ska göras, och detsamma gäller utställningar.

Men Gunnar har genom åren samarbetat tätt med personer han har förtroende för, som valt ut bilderna.

Den här gången var det Gerry Johansson, säger Peter.

Förtroendet dem emellan är hundraprocentigt; Gunnar själv har bara räckt över bilder i negativformat och så har Gerry och Jäger fått arbeta på.

Gunnar vet egentligen inte ens varför hans bok heter som den gör: Diary.

– Jag undrade faktiskt över titeln. Jag känner det inte som att jag sysslat med att göra en dagbok.

Men titeln syftar kanske inte på den traditionella dagboken utan mer på att jag dagligen, genom hela mitt liv, har fotograferat, säger Gunnar Smoliansky.

NAMN Gunnar Smoliansky. ÅLDER 84 år.

BOR I Saltsjö-Boo. FAMILJ Sonen Peter och dottern Kajsa.

NOMINERAD FÖR »Diary«.

FORMGIVARE Waters Löwenhielm.

FÖRLAG Johansson & Jansson.

Kanske kan man säga att motiven väljer honom. På sin hemsida beskrivs hans val av motiv som att de består i vad som »råkat komma i hans väg«, men att det geografiskt rör sig om ett ganska litet utrymme. Ofta Södermalm eller Saltsjö-Boo, platser där han själv bott och arbetat.

Det som får bilderna i boken att hänga samman är just att de alla är kvadratiska. De är fotograferade med Rolleiflex eller en Hasselbladare.

– Kamerorna ger negativ i kvadratiska format, sex gånger sex centimeter. Det gör att bilderna, oavsett om de är tagna på 1950-talet eller senare, ändå hänger ihop. Jag gillar kvadraten, den är viktig för mig och har format mitt fotografi väldigt mycket. Det kvadratiska kännetecknar materialet på många sätt, och kan vara det som lockar till att kalla det för dagbok.

Det och det här att fotograferandet är en daglig verksamhet, säger Gunnar Smoliansky.

Någon tematik finns inte utöver formatet – om inte icke-tematiken kan betraktas som en tematik i sig. En tidigare utställning som blev fotobok 2009 heter One picture at a time.

– Om jag skulle förklara Gunnars fotografi i en mening så har det varit just att skapa en bild i taget. Vilken som blir nästa bild vet inte Gunnar själv innan han får syn på den, alltså ganska långt ifrån ett tematiskt skapande, säger Peter Smoliansky.

Peter Smoliansky berättar att han har suttit i sin pappas knä som barn och sett på medan bilderna blivit retuscherade med pensel och bläck.

Intresset väcktes redan då, men med tiden har han engagerat sig allt mer för att hjälpa sin far att ta hand om det stora material som finns efter decennier av fotograferande.

– Det är en hel del bilder att ta hand om, säger Peter.

Bilderna förvaras i syrafria kartonger och en rimlig luftfuktighet, sorterade för ordningen skull, men ändå med tanken att de ska vara tillgängliga.

Att hans bilder också finns samlade i bokform är ett annat sätt att bevara dem för eftervärlden.

– Utan en bok hade det bara varit ett begränsat antal personer som kom ihåg de här bilderna från 1980-talet.

Har du bilder på en utställning plockas de ned efter en månad och finns inte längre. Böckerna är det en fotograf har kvar att visa upp. På sätt och vis befäster det en fotografs karriär, säger Gunnar Smoliansky. / ANA UDOVIC

»Jag och naturen har gjort boken ihop« Den brittiska fotografen Stephen Gill lämnade London för Österlen. Resultatet har blivit »Night Procession« som är en av årets nominerade böcker. bild: arnold nyawanga

Landskapet och de vilda djuren på Österlen spelar huvudrollerna i Stephen Gills nominerade bok Night Procession. Med hjälp av bland annat rörelsekameror placerade i skogen nattetid gestaltar han en magisk och parallell värld full av liv och sniglar, rävar, harar, rådjur och vildsvin.

– Jag vaknade ofta tidigt på morgonen och låg och fantiserade om vilka bilder som hade tagits i skogen på natten. Det var som om vi hade ett samarbete. Jag och naturen har gjort boken ihop, säger han.

Naturen själv hjälpte också till att bestämma färgpaletten och känslan i bilderna då han använt sig av växtpigment från grönskan i omnejden, för att hjälpa till att skapa de slutliga originalbilderna.

Stephen Gill är en brittisk fotograf/ konstnär med många böcker och utställningar bakom sig och han har länge varit verksam i London. Där bombarderades han med visuella intryck och använde sitt fotograferande för att sortera bort intryck för att hitta vad han sökte.

I hans nuvarande hem i Skåne är det däremot illusoriskt stilla: vidsträckta bleka åkrar och himmel. Gill insåg snart att det platta och på dagen livlösa landskapet var fullt av liv och aktivitet under nattetid.

– Egentligen är det ju samma febrila aktivitet här som i London men den är osynlig för det mänskliga ögat.

Man kan säga att jag har jobbat tvärtom mot hur jag brukar. I stället för att filtrera bort så har jag fått kämpa för

att dra ut det jag vill undersöka från omgivningen, som att jag fått krama ut vattnet ur en handduk, säger han.

I boken har Gill samarbetat med Österlenbon och författaren Karl Ove Knausgård som skrivit texten. »Vad är det för värld? Det är en värld inuti världen. Gravitationens centrum inuti gravitationens centrum. Bilderna är härifrån. Oftast tagna inom en radie av kanske tio kilometer och att se dem var ungefär som att ha levt i ett hus i många år och sedan plötsligt bli medveten om att det finns en dörr som leder till ett dolt rum man aldrig sett förut.« Formgivningen har han gjort i samarbete med Greger Ulf Nilsson.

– Jag ville göra en »tyst bok« i allt.

Vi har verkligen tänkt oss för med pappersvalet, material, färger och så vidare. Greger förstod precis vad jag var ute efter, säger han.

Gill tänker aldrig på att han ska göra en bok och han säger att det är förödande för den kreativa processen att tänka på vad det ska bli.

– Arbete är allt. Jag älskar att undersöka vart ett ämne ska leda mig.

Det är det som bär mig genom processen. Inte förrän jag ser att arbetet börjar bli klart, kan jag börja tänka på göra en bok. Böckerna är det som blir kvar av upplevelsen, säger han.

Stephen Gill har länge arbetat med det han kallar fotografins svagheter. Vad man inte kan fotografera, hur ljud skulle kunna se ut.

NAMN Stephen Gill. ÅLDER 47 år.

BOR Skåne, född i Bristol, England.

NOMINERAD FÖR »Night Procession«.

FORMGIVARE Greger Ulf Nilson.

FÖRLAG Nobody.

– Jag försöker fånga en känsla, ett tema eller en essens. Jag har försökt skruvat ned volymen i en tid där allt är uppskruvat. Både inom fotografi och film i dag finns en tendens att allt ska vara så tekniskt. Man kan verkligen lura människor med att visa klara, tydliga bilder som är skarpa och innehåller mycket information, typ: titta här, det här är sant! Men det finns ingen anledning att lita på det.

Varför litar vi på det?

Gill ser Night Procession som en vävnad av olika trådar som han vävt samman med olika typer av bilder, olika typer av kameror, använt en mängd olika tekniker. Den innehåller både harmonier och disharmonier.

Tre mänskliga ansikten skymtar i boken och på ett sätt är den djupt personlig.

– Men det är inte en berättelse om mig. Jag tar gärna ett kliv tillbaka från det jag skildrar och försöker ge utrymme åt det som är framför kameran. Jag vill att det ska andas. Det är så lätt att kväva det man skildrar med sin kamera, med sin teknik.

Stephen Gills experimentella och dokumenterande fotointresse började redan som barn när han ofta undersökte insekters liv under sitt mikroskop och fotograferade småfåglar i trädgården från badrumsfönstret med en kabelutlösare.

– Jag började fotografera i min trädgård som en hobby. Nu känns det som att jag börjat igen på ruta noll.

Allt går i cirklar, säger han. / JENNY MORELLI

fotografisk tidskrift

| 16

17 | no 1/2018 ARNOLD NYAWANGA

RAYEN RODRIGUEZ ALDACOR

fotografisk tidskrift

| 18

»Jag tänker bok tidigt i processen« Stefan Bladh är nominerad med boken »Hidden kingdom« som handlar mer om en inre resa än om platserna som bilderna skildrar. bild: rayen rodriguez aldacor

Med tanke på hur tufft år det är i fotobokstävlingssammanhang – många fina böcker har getts ut på senare tid – beskriver Stefan Bladh nomineringen av sin bok Hidden kingdom som »jättejättekul«.

– Jag är sällan med i tävlingar, vare sig det gäller böcker eller bilder. Men nu är den här boken ett verk jag hållit på med länge, över tio år, och när den till sist blev klar var jag så nöjd med den att jag ville skicka in den till Fotobokspriset. Det kändes fantastiskt när de ringde och sa att jag var nominerad, säger Stefan Bladh. Även om det tog tid att sammanställa Hidden kingdom, är fotoböcker inget främmande för Stefan Bladh.

Tvärtom.

– När jag tänker fotografi är det boken jag tänker på ganska tidigt i processen, säger han.

Hidden kingdom påbörjades när han bodde i Turkiet och jobbade med ett annat bokprojekt, The family, som är en skildring av en nomadfamilj han följde under många år.

– Jag ville försöka utveckla mitt bildspråk och arbetssätt. Jag tog en nattbåt till Odessa i Ukraina, bytte från svartvitt till färgfilm och började fotografera mer planlöst på gatorna.

Till skillnad från mitt första projekt lät jag mig själv vara mer av en observatör och hade en viss fysisk distans vilket gav bilderna en viss karaktär.

Han fortsatte under kommande år att fotografera på samma sätt och motade bort ambitionen att vara dokumentärfotograf eller bildjournalist även om arbetsmetoden ser liknande ut eftersom bilderna inte arrangerades.

– Det var skönt att vara fri från en tydlig projektform eller vinkel. Men jag har hela tiden haft en stark inre 19 | no 1/2018

idé om vad det för bilder jag söker.

Jag letar ofta tillstånd och det handlar om att försätta sig i en viss närvaro för att skapa dessa bilder. Att se en bild komma, att beräkna ljus, bakgrund och en händelse i tillblivelse. Det handlar om instinkt och förmågan att vänta, säger Stefan Bladh.

Han flyttade hem till Sverige igen men fortsatte på samma vis, begav sig i väg på resor utan att ha en färdig plan.

Ofta buss- och tågresor genom Europa i länder som Serbien, Moldavien, Albanien, Ukraina och Ryssland.

Ibland fann han något att fotografera.

Ibland fann han inte något särskilt alls.

– Jag har ett minne av att jag befann mig någonstans i en förort i Tjeckien och kom på mig själv: »Herregud!

Vad fan gör jag här? Vad är det jag letar efter?« Men även osäkerheten blev en del i processen. Det kunde vara förvirrande många gånger och därför tog arbetet lång tid. För inte länge sedan gick Stefan igenom sina dagböcker och såg en notering som återkom varje år i januari, 2012, 2013 och 2014: »Trycka bok.« – Men projektet var inte färdigt på något sätt. Jag samlade mer och mer bilder i olika högar och med skilda teman, jag gjorde säkert 10 dummies, 25–30 InDesign-dokument med olika layouter, men nej … Så när jag ser tillbaka på det hela har jag verkligen inte lämnat något åt slumpen, det måste man säga.

Till sist bestämde han sig för att varje bild måste tala för sig själv. Formatet fick bli ganska stort, bilderna tagna lite på håll.

– Jag har alltid sett dessa bilder som scenerier, eller utsnitt från filmscener.

Jag blir inspirerad av film, jag gillar Roy

NAMN Stefan Bladh. ÅLDER 41 år.

BOR Stockholm.

FAMILJ Sambo.

NOMINERAD FÖR »Hidden kingdom«.

FORMGIVARE Jesper Örtegren.

FÖRLAG Nouvel Publishing.

Anderssons och Theodoros Angelopoulos bildspråk, säger Stefan Bladh.

Det betyder inte att bilderna behöver innehålla något stort skrikigt drama – det som sker kan snarare vara små subtila händelser. Tanken är att bilderna ska väcka fler frågor än de ger svar, och det gömda kungariket som titeln syftar på är en metafor för mänsklig längtan – en evig längtan efter något större som ska träda fram, men som ofta förblindar oss från att se och uppleva verkligheten som den är.

– Det var viktigt för mig att reducera projektet till det mest essentiella.

Att våga lita på materialet. Att endast ge en nyckel in till bilderna och låta dem tala för sig själv, säger han.

Texten som ligger på allra sista sidan av Hidden kingdom är ytterst kortfattad, men där skriver Stefan om känslan av att vara någonstans i mitten av något, varken i början eller i slutet.

– Jag visade boken för en entusiastisk buddist och meditatör som också är konstnär, och han sa att det är så påfallande att det han såg var tystnaden och tomheten. Begrepp som är avgörande inom buddismen.

Det stämmer väl in i mina egna tankar kring verkligheten och hur den uppfattas. Den ändlösa tystnaden bakom allting vi upplever och vår existens obeständighet.

Bilderna kan också innehålla en viss oro, inte minst för perspektiven som gör att vi inte riktigt vet var vi är.

– För mig har den fysiska platsen aldrig varit viktig i det här arbetet.

Därför valde jag borta alla geografiska platsangivelser. Det har mer handlat om att skildra en inre resa och att formulera sig runt vår existens. Även om utställningar har sina poänger, kommer fotoboken alltid att vara viktigast för Stefan Bladh.

– En bok kan du ta med dig hem efter utställningen, och gå in i bilderna igen. Sedan blir boken i sig ett objekt, där ett starkt innehåll måste matchas formmässigt. Det blir viktigt vilka bilder som ska med och ordningen de ska komma i.

Vissa bilder fick väljas bort när han satte boken, men de kan dyka upp igen.

– Redan nu har jag material till fyra möjliga fotoböcker. Det är så mycket jag vill göra klart så jag kan få ångest över det. Sedan måste det finnas pengar också, det är inte enkelt att ordna. Även om jag älskar fotoböcker är det en total ekonomisk minusaffär, säger Stefan Bladh. / ANA UDOVIC

»Landskapsbilder med andra regler« Inka och Niclas Lindergård är nominerade till Svenska Fotobokspriset för andra gången.

Denna gång med boken »The Belt of Venus and the shadow of the Earth«. bild: johan nilsson

Inka och Niclas Lindergård har varit Fotoboksprisnominerade förut, med den äran: 2013 vann de Svenska Fotobokspriset med sin första fotobok, Watching humans watching, där de fotograferade hur människor beter sig i naturen. Intresset för människans naturintresse har inte minskat, tvärtom.

I den nu nominerade fotoboken, The Belt of Venus and the shadow of the Earth, är temat återigen den populärkulturella bilden av naturen.

– Vi blir matade hela tiden med landskapsbilder. Tänk bara på bakgrundsbilderna som finns i våra datorer, fantastiska fotografier av naturen eller olika naturfenomen.

Jag tror att sådana bilder väcker stora förväntningar inom oss på naturen, säger Inka Lindergård.

Niclas Lindergård menar att de bilderna påverkar hur människor sedan väljer att avbilda naturen. Det har varit utgångspunkten för bilderna i The Belt of Venus and the shadow of the Earth.

– Om en ska beskriva det vi gör så utgår vi från de existerande, typiska landskapsbilderna. Men vi blandar upp dem med andra komponenter och med egna handlingar och skapar en bildvärld som är inspirerad av den typiska landskapsbildvärlden fast med lite andra regler, säger Inka Lindergård.

The Belt of Venus, Venus bälte, och Earth’s shadow, jordens skugga, kommer från benämningen av det rosa band som uppstår vid soluppgång och solnedgång, orden är konkreta och poetiska på samma gång. De färgtoningarna som uppstår vid solens upp- och nedgång finns i flera av bilderna.

– Allt som händer i boken sker hela tiden i exponeringsögonblicket, säger Niclas Lindergård.

NAMN Inka och Niclas Lindergård. ÅLDER Niclas 33 år, Inka 32 år.

FAMILJ De är ett par och har sonen Nico ihop.

BOR: I Stockholm.

NOMINERADE FÖR »The Belt of Venus and the shadow of the Earth«.

FORMGIVARE Sepidar Hosseini.

FÖRLAG Kerber Verlag.

– Det är viktigt för oss att den sten vi fotograferar faktiskt var färgad i en hundradels eller tusendels sekund och att det bara gick att uppleva med hjälp av kameran, säger Inka.

– Ja, det finns inget annat sätt att uppleva att stenen varit färgad än genom fotografiet, säger Niclas.

De har också arbetat med material som reagerar på kamerans blixt. Iförda reflexdräkter tog de familjebilder i fantastiska landskap. Blixten gjorde dem lysande och anonymiserade dem.

– Det stod som ett sken omkring oss. Även de verken är en kommentar till vårt sätt att resa som en nutida ritual och fotografi som en souvenir – ett sätt att visa att vi varit där, säger Inka.

Niclas menar att vi i dag konsumerar landskap genom att fotografera dem. Vi googlar en plats, ser bilderna från platsen och får ett begär att åka dit – för att sedan ta en bild av oss själva på samma plats.

– Vi var i de mest kända nationalparkerna i USA, med extraordinära vyer och stora berg. Alla de här vyerna har vi redan sett på skärmarna på våra datorer, i böcker, på planscher eller på andra ställen. I nationalparkerna står människor och fotograferar exakt överallt, hela tiden, säger Inka.

På varje plats de besökte i USA:s nationalparker stod redan minst 50 personer och tog en bild, samma bild som hundratals människor hade tagit dagarna innan de var där.

– Vi fick en känsla av att en sliter ut landskapet med de här fotografierna, säger Niclas.

Vid utsiktsplatserna med de vackra vyerna fanns ofta kikare. För ett quarter-mynt gick det att studera landskapet närmare.

– Vi använde ett sådant quartermynt och klistrade fast det på kame-

rans lins, så det täckte landskapet vi fotade. Vi hade kvar myntet på linsen när vi åkte runt. Regeln var att ifall vi körde förbi en skylt med en bild på en kamera eller med texten Vista point, alltså där en tipsade om att det fanns en vacker vy, så skulle vi åka dit.

Och såg vi andra som tog bilder på en plats, skulle vi ta en bild där också, säger Niclas.

Egentligen fotograferade de själv precis samma sak som alla andra, fast deras bilder skymdes delvis av myntet som avtecknade sig som en svart rund blobb någonstans mitt i.

– Det intressanta är att vi är så vana att se de här vyerna att hjärnan fyller i det som saknas. Vi vet ändå vilka landskap som döljer sig där bakom, säger Inka.

– Vi arbetar mycket med fotografiska klyschor och diskuterar varför vi människor aldrig tröttnar på dem.

Det är bilder som egentligen aldrig behöver fotograferas, eftersom de redan finns i hur många versioner som helst, säger Niclas.

Vissa bilder i boken består också av tredimensionellt fotografi, där de överfört fotografi på objekt kopplade till naturen.

– Det kan vara stenar, grenar eller egentillverkade gipsobjekt som är täckta av fotografi, Adaptive Colorations. Bokens omslag blinkar till de objekten och vi har låtit omslagsbilden gå ut över snitten så att framsidan och baksidan går ihop, omsluter boken och loopar, säger Inka.

Båda deras böcker har släppts i samband med en utställning. Utställningar ger dem möjlighet att visa upp de tredimensionella objekten, få upp fotografierna i större format och arbeta med dynamiken i rummet.

– Å andra sidan varar en utställning under en kort period och med en bok kan vi nå människor i hela världen, det är väldigt roligt, säger Inka.

Verken i boken har fått styra bokens utseende. Bland annat krävde vissa fotografier ett större format, så boken fick bli lite större.

Vad som blir nästa projekt är inte lika självklart. Kanske kommer paret att fortsätta röra sig kring våra föreställningar om natursköna landskap, kanske inte.

– Det är ett spännande sätt att arbeta på, att resa till platser och arbeta intensivt i naturen i längre perioder, säger Niclas.

– Men vi vill alltid lämna en dörr öppen om något helt nytt skulle uppstå, säger Inka. / ANA UDOVIC

fotografisk tidskrift

| 20

JOHAN NILSSON

21 | no 1/2018

SJÄLVPORTRÄTT

fotografisk tidskrift

| 22

Jenny Rova, som bor i Schweiz, är nominerad med ett ömsint självporträtt genom boken »Älskling. A self-portrait through the eyes of my lovers«. bild: självporträtt

»Privata bilder till ett publikt rum« Ett ömsint självporträtt som löper över 25 år. Bilder tagna av hennes älskare där intimitet och attraktion omfamnar varandra. Fotografen Jenny Rova bor och verkar i Zürich, Schweiz, och är nominerad till Svenska Fotobokspriset för sin fotobok Älskling. A self-portrait through the eyes of my lovers.

– Det var ganska smärtsamt hela redigeringsprocessen. Jag blev konfronterad med alla förluster och såg mig själv bli äldre. Sedan fanns det roliga stunder också såklart, säger fotografen Jenny Rova.

Hon har i den nominerade fotoboken Älskling. A self-portrait through the eyes of my lovers skapat ett ömsint självporträtt sett genom tidigare och nuvarande partners ögon. Det handlar om kärlek, närhet och attraktion två människor emellan.

Intima porträtt som bara den du är som allra närmast kan ta, får tillgång till. Idén bakom projektet var i sig ganska gammal, förklarar Jenny Rova.

Redan 2004 visade hon som student på Konsthögskolan i Zürich upp ett arbete på temat hur vi uppstår och ses i varandras ögon.

– Det som skiljer sig från det ni ser i boken i dag är att då hade jag inte inkluderat alla tidigare partner, utan endast dem jag fortfarande hade kontakt med. Men projektet blev vilande sedan, jag tog det inte vidare där och då. Det var först för ett drygt år sedan när jag fått klartecken på att ge ut boken som jag började gå igenom bilderna igen och tog kontakt med alla.

Berättelsen skildras kronologiskt. Jenny Rova är 19 år på de första bilderna. Bläddrar du fram till 23 | no 1/2018

slutet i boken har hon hunnit fylla 45 år. Den innehåller totalt 54 bilder, vilket är ungefär en tredjedel av den mängd bilder som hon samlade in.

Nästan hälften av dem hade hon aldrig sett innan. En del hade hon förträngt.

Allt digitaliserades och skrevs ut för att sättas upp på väggen i ateljén.

De bilder som kom att falla bort i redigerings- och urvalsprocessen beskriver hon som upprepningar eller för avvikande, galna, råa eller pornografiska. Det kunde inte vara hur många bilder som helst från när de hade sex eller när hon var naken. Till sin hjälp hade hon förlaget b.frank books redaktör Roger Eberhard.

– Jag ville inte välja de bästa fotografiska bilderna, utan försökte vara sann mot den relationen jag hade.

Det var viktigt att ha kvar intimiteten oss emellan. Och när du tittar i boken så blir du på ett vis min älskare, säger Jenny Rova och fortsätter: – Det var bra att ha med min redaktör Roger i processen. Han kunde ha en annan blick på materialet.

När vi började med layoutarbetet så satt vi och kombinerade bilder i en grundform på var sitt håll och skickade sedan våra olika förslag till varandra.

Boken i sig är ganska nätt i storlek. Fotografierna, fotade såväl analogt som digitalt, växlar mellan färg och svartvitt. De tar ibland för sig över hela uppslag, för att på nästa sida gå ned i skala. Bli mer intima.

Tempot ändras på så vis genom hela boken. Grafiska formgivaren Alexandra Bruns hade Rova jobbat med

NAMN Jenny Rova. ÅLDER 45 år.

BOR Zürich, Schweiz.

Född i Uppsala.

AKTUELL MED Ȁlskling.

A self-portrait through the eyes of my lovers«.

FORMGIVARE Alexandra Bruns.

FÖRLAG b.frank books.

tidigare. Hon var också den som fick sista ordet i valet av omslagsbild.

– Vi jobbade länge med dispositionen och storleken på bilderna.

Det var viktigt att formen inte störde läsningen. Vi ville framför allt kommunicera den förälskade blicken, som inte alltid är något positivt. Projektet balanserar mitt i skiljelinjen mellan det privata och allmänna, säger hon och förklarar vidare: – Det speciella är att dessa bilder är tagna för ett privat syfte. Inget är taget för att det ska visas upp, och då när jag flyttar dem till ett publikt rum så krävs det en viss försiktighet. De ska inte bli till någon sensation. För även om det är jag som porträtteras så blir även fotografen exponerad i sitt sätt att ta bilder. Det är som jag ser det en av anledningarna till att flera av männen inte vill gå ut med hela sina namn.

På sista sidan innan det ljusbruna försättsbladet står männens förnamn på rad. Det är tillika den enda text som ingår i boken, förutom titeln och kolofonen.

– Vårt arbetsnamn på titeln var först Liebling, det tyska ordet för älskling. Men sedan förstod vi att det fanns en sekt med det namnet och ändrade till det svenska ordet.

Meningen därefter i titeln beskriver projektet som helhet och vi kom fram till att det skulle räcka som ingång för en läsare.

– Sedan ska sägas att jag och den jag varit tillsammans med alltid har plåtat mycket ihop, jag tog bilder på min partner och han tog bilder på mig. Ibland med samma kamera.

Det har varit en väldig resa det här. / ANNA HENRIKSSON

Så här tänker vi om att publicera oss i sociala medier Vad har fotografer för strategier när de lägger ut bilder på Instagram och andra sociala nätverk?

Text: jenny morelli

SJÄLVPORTRÄTT

ANDREA BELLUSSO

f frågar

FELICIA MARGINEANU

JOHAN STÅHLBERG

Fotograf HEMSIDA margineanu.agency INSTAGRAM @FeliciaMargineanu och @FeliciaMargineanuPhoto

Fotografi och Creative Visualization HEMSIDA fashionstories.nu INSTAGRAM @Johan_stahlberg och @Affirmative_art

Vad har du för strategi när du lägger ut bilder?

– Min inre kompass styr. Jag har två konton: Ett där jag delar mitt entreprenöriella arbete. Här bygger jag relationer och får i gång samtal kring ämnen jag brinner för. Jag har även ett konto nischat mot foto. Här kommunicerar jag med andra fotografer och kreatörer.

Vilken typ av bilder lägger du ut och varför?

– Jag visar både när jag står i rampljuset och vad som händer när jag reflekterar hemma på min kammare, en blandning av »on stage« och »off stage«.

De mest privata inläggen gör jag som Instagram Stories. En snabb glimt in genom nyckelhålet till mitt privata liv, men sedan får den intima glimten försvinna ut i rymden.

Vad lägger du inte ut?

– Selfies är inte riktigt min grej. Jag vill hellre berätta något viktigare i mina bilder än hur vacker jag är eller hur jag ser ut. Bilder jag är med på är oftast när jag gör något jag är stolt över eller i sammanhang med andra. Vi lever ju i ett digitalt samhälle i dag där skönhet styr, men jag vill inte bidra till den hetsen och otillräcklighetskänslan i mig själv.

När suget efter bekräftelse dyker upp vill jag inte lägga upp en snygg bild på mig och fylla det tomrummet med likes, vilket kan vara lätt att göra.

Har du koll på statistik? Vilka bilder »går hem«?

– I stället för att tänka »effekt« vill jag tänka »kontakt«. Det är när jag lyckas väcka tankar och starta samtal med följarna som det blir ringar på vattnet. Då kommer förfrågningarna. Jag kan absolut se en ökning av likes och kommentarer när jag lägger upp en porträttbild på mig jämfört med när jag lägger upp en miljöbild. Men det gäller att motstå frestelsen att trigga enkelt engagemang.

Har du ångrat att du lagt ut någon bild någon gång?

– Absolut! Jag var inne i en träningsfas för några år sedan och lade upp bilder på mig själv. Många bilder var i underkläder. Fitness var ett intresse, jag var jättestolt och ville inspirera andra. I dag har jag ett annat förhållande till träning och utseende som gör att jag inte alls postar den typen av bilder.

Vad har du för strategi när du lägger ut bilder?

– Jag tänker alltid efter innan jag lägger ut.

Passar denna bild det vi vill kommunicera? Är den anpassad för plattformen? Är den iögonfallande nog att sticka ut i flödet? Och viktigast av allt, vad tillför bild och meddelande mottagaren? Där är det väldigt många fotografer som gör fel. Många tänker inifrån och ut i stället för att se det från åskådarsidan.

Vilken typ av bilder lägger du ut och varför?

– Jag driver ett Instagramkonto tillsammans med en kollega där vi oftast fotograferar svartvita porträtt på spännande människor vi träffar. Det är fortfarande ett rätt nytt så vi testar olika idéer och känner oss fram.

Hur väljer du i ditt material?

– Vi väljer tillsammans. Vi tolkar personen framför kameran på olika sätt. Det blir en spännande mix, vi har väldigt olika bildstilar. Jag har har flera bilder med i italienska PhotoVogue.

Vad lägger du inte ut?

– Bilder på cigaretter, förnedrande bilder, alkohol, naket m.m.

Har du koll på statistik? Vilka bilder »går hem«?

– Kollar alltid på statistik via Facebook businessmanager samt Iconosquare för Instagram. Det som vi märker går hem hos oss är ett intressant ansikte där vi lyckas fånga en blick eller skapa en spännande känsla i bilden. Är det skillnad på att »gå hem« och bilder som leder till fler/nya jobb?

– Både ja och nej. Bilder som går hem leder ju i slutändan till nya jobb då de påvisar ett kommersiellt värde. Det är dock skillnad på bilder som »går hem« och bilder som är till för din egen kreativitet.

Dessa kan ha noll kommersiellt värde för dina kunder men stort känslomässigt värde för dig.

Har du ångrat att du lagt ut någon bild någon gång?

– Det har jag säkert. Men jag har en ganska klar syn på vad jag tycker är ok och inte ok. Om min kollega lägger ut något som jag inte tycker känns helt hundra så tar vi en diskussion. fotografisk tidskrift

| 24

EVELINA VARGAMO

ERIK WÅHLSTRÖM

SJÄLVPORTRÄTT

MAGNUS WAHMAN

EMILIA BERGMARK-JIMÉNEZ

MAGNUS SWÄRD

Fotograf HEMSIDA wahman.com INSTAGRAM @mangewahman

Fotograf HEMSIDA annaemilia.se INSTAGRAM @emiliavicenta

Fotograf/projektledare INSTAGRAM @swardphotography

Vad har du för strategi när du lägger ut bilder?

– Från början hade jag en strategi att jag skulle visa resultatet av jobbet eller projektet jag håller på med. Numera blir det i stället bilder som visar när jag håller på med jobben/projekten. Har även märkt att jag lägger ut färre bilder på senare tid.

Vilken typ av bilder lägger du ut och varför?

– Jag lägger ut bilder när själva arbetet utförs i stället för att visa slutresultatet. Ofta visar kunden resultatet i sociala medier i någon form och taggar mig, därför känns det roligare att lägga ut bilder »behind the scenes«. Någon period har jag visat delar av projekt med jämna mellanrum för att förhoppningsvis få någon intresserad av att gå vidare med det i någon form.

Hur väljer du i ditt material?

– Jag tänker inte så mycket, jag eller någon jag jobbar med lägger ut bilder under arbetets gång.

Brukar visa bilden för de inblandade innan så att ingen känner sig utsatt.

Vad lägger du inte ut?

– Jag lägger inte ut bilder på ett projekt innan det är klart för visning. Det känns bra att hålla lite på det och visa det som en helhet när det är klart.

Däremot lägger jag gärna ut bilder från arbetet, t.ex. en sminksituation eller en bild som visar teamet som har kul bakom kulisserna.

Har du koll på statistik? Vilka bilder »går hem«?

– Nej, egentligen inte! Sen ser man ju hur många likes en bild får, vilket kan vara missvisande då ens bekantskapskrets tvångsgillar en hel del blaj.

Därför har jag inte analyserat det. Är det skillnad på att »gå hem« och bilder som leder till fler/nya jobb?

– Så är det nog. Om jag aktivt skulle försöka tänka att jag ska skaffa fler och nya uppdrag genom dessa kanaler skulle jag ha en plan för det.

Har du ångrat att du lagt ut någon bild någon gång?

– Ja. Vid ett par tillfällen har jag lagt ut bilder lite för tidigt i projektet. Det kan vara bra att vänta tills man har koll på helheten och ha svar på en del frågor innan.

Vad har du för strategi när du lägger ut bilder?

– Ingen. Jag började med Instagram för att en kompis sa att det är kul. Men jag är inte på Facebook, för jag känner att jag inte har tid med det, och jag finns inte på Linkedin, så någon strategi har jag inte.

Vilken typ av bilder lägger du ut och varför?

– Berättelserna handlar mycket om min person, mitt liv som småbarnsmamma. Jag visar upp att det kan vara tufft att vara kvinna och frilansare i en patriarkal värld. Det är också en kanal för mig att skriva av mig.

Hur väljer du i ditt material?

– Jag väljer bilder intuitivt och känslomässigt.

Vad lägger du inte ut?

– Jag får ofta presenter från företag som vill att jag ska lägga ut bilder på deras produkter men det gör jag inte. Jag är en fotograf och inte en influencer. Jag har en vänskapsrelation med mina följare och känner mig tveksam till att »sälja dem« till företag.

Har du koll på statistik? Vilka bilder »går hem«?

– Det som går hem är innehåll som handlar om känslomässiga och lite svåra ämnen. Till exempel om att äta antidepressiv medicin när man är gravid.

Sedan går selfies alltid hem. Folk gillar att supporta en när man lägger ut sitt ansikte. Det är mänskligt.

Och det är något sårbart med ansikten. Är det skillnad på att »gå hem« och bilder som leder till fler/nya jobb?

– Det är nästan omöjligt att säga. Jag tror att det mest handlar om att man kan styra in på rätt slags uppdrag på grund av de bilder jag lägger ut. Man formar liksom en fåra där andra känner igen en. Jag har en väldigt politisk och feministisk värdegrund och jag vill att den ska synas så att de som delar den vill arbeta med mig.

Har du ångrat att du lagt ut någon bild någon gång?

– Ja, det har hänt. Ibland tänker jag att flera av mina följare är barnlösa och längtar efter barn. Då kan jag känna att jag inte borde ha postat ett inlägg som frossar i hur ljuvligt det är med barn och att ge liv åt ett barn. Jag tänker mycket på det.

Vad har du för strategi när du lägger ut bilder i sociala medier?

– Min strategi är att ha variation i inläggen och uppdatera med jämna mellanrum och låta det gå helst en eller två dagar mellan inläggen. Jag har länge haft ett strikt sätt att lägga ut nya stories men har de senaste veckorna varit lite mer spontan och lagt ut vardagliga bilder, vilket fungerar bra. Hashtagga! men inte för mycket.

Vilken typ av bilder lägger du ut och varför?

– Under en längre period har jag bara lagt ut modebilder eftersom det är den typen av fotografi jag marknadsför mig med. Jag tänker mycket på vinklar och positioner och hur de ser ut ihop. Om modellen tittar åt höger på en bild så får inte nästa bild vara liknande. Jag publicerar färgbilder, lägger nästan aldrig ut svartvita bilder. Jag brukar oftast ta fram alla bilder i förväg för att se en helhet och då blir det lättare att sortera.

Vad lägger du inte ut?

– Det finns massor av bilder jag inte lägger ut t.ex. matbilder, solnedgångar och djur. Om jag känner att jag har sett någonting liknande tidigare av någon annan eller bilden känns för »vanlig« så lägger jag inte upp den.

Har du koll på statistik? Vilka bilder är det som går »hem«? Är det skillnad på att »gå hem« och bilder som leder till fler/nya jobb?

– Jag har hyfsad koll skulle jag vilja säga.

Verkligen en smaksak har jag märkt, modebilder funkar hos vissa och andra föredrar interiör. Om jag nämner en ny kund så brukar det fungera bra. Man måste våga ta ut svängarna lite, för som betraktare vill man se någonting annat än bilder som går hem, personliga projekt är alltid bra att visa.

Har du ångrat att du lagt ut någon bild någon gång?

– Ja, det har jag. Det var en bild på ett litet barn som såg ledsen ut, det gick inte hem alls.

25 | no 1/2018

Vad tycker du att vi ska fråga yrkesfotografer om i nästa nummer? Mejla redaktion@sfoto.se.

TUIJA LINDSTRÖM

tankar om en bild

fotografisk tidskrift

| 26

Poeten Johan Nordbeck skriver om en bild av fotografen Tuija Lindström (1950–2017).

»Jag hör så många röster och ett och annat gnägg i Tuija Lindströms fotografier« Början har inte börjat ännu, zebran står ju helt still, men börja som du brukar när du är lärare och ger skrivövningen att skriva efter bild (ekfras*) på folkhögskolor, skrivarkurser och konstutbildningar, välj först en bild, målning, collage, ikon, eller foto från datorn eller från de vykort och foton jag slänger ut på bordet nu. I detta fall gäller mitt uppdrag ett foto av Tuija Lindström och det var inte svårt att välja. Bilden på den halva zebran framför det lilla slottet, med de många takspirorna, har sedan jag såg den första gången på utställningen Planket utomhus på det röda manshöga planket runt Malmgården nedanför Sofia kyrka i Oh-la-la-la-la Tjockhult i mitten av åttiotalet, ja, det fotot har sedan jag såg det första gången till och från runnit in i mina drömmar med framkallningsvätska och allt. I de drömmarna har zebran strövat omkring i olika förorter lika självklart alldagligt som enhörningen i Vällingby centrum. Alltså, skriv först torrt, kort, sakligt utan att tolka vad du ser på bilden, vilket kan vara svårt nog när situationen med betande zebran redan från första ögonlocket har smitit in i dagdrömmar och försök att ze-bra i det eskapistiska bildknarkandet. Vi hoppar över det initiala tolkningsförbudet, eftersom fotot The Manor House från 1983 finns här bredvid.

För att vara i/på en bild av Tuija Lindström så lägger jag märke till en lite ovanlig frånvaro, det finns ju inga människor på fotot. Eller förresten, de är ju förstås inne i det lilla slottet på en tebjudning i en roman av Jane Austen, Frances Burney, P.G. Wodehouse eller möjligen Dickens. Dock vet jag i befriande brist på bevis att det inom 27 | no 1/2018

kort kommer att slå ner en blixt i en av tornspirorna och att åsnan då kommer att ruska lite på huvudet, jag menar förstås zebran, men blev lite lurad av Lars Gustafssons rader: »Vad har åsnan med festen att göra? Allt./ Utan åsnan ingen som kan ta emot smärtan./utan Smärtan, kunde man säga, heller ingen fest.« Poesin är ju min kärna=frö, så det är ju inte så konstigt att min associationsmaskin oftast rullar mot diktfragment och rader i ett dimmigt minne. Fotografiet är ju fotat eller beskuret så att halva zebran är utanför bilden och det är ju det som är så suggestivt, för att inte säga filosofiskt. Om vi utgår från några enstaka ord så kanske undertecknad kan komma åt vad hen försöker tänka. Tyvärr måste jag nog ställa upp det i motsatser, trots att det borde vara mera drömskt, men okej: utanför–innanför, yttre–inre, och framför allt HALVA (inte det turkiska bakverket, i detta fall) och GRÄNS, bildens gräns som i Tuija Lindströms bild blir så drastiskt åskådlig med den halverade zebran, att det just är en zebra blir ju än mer påträngande för oss i själen instängda, eftersom zebran bär sitt svart-vita galler i själva skinnet, förhoppningsvis utan att vara medveten om det. Skinnet är gräns, hud är gräns, dit flyktingar och nerver söker sig. Eller för att tala med Gustaf Fröding i hans dikt En ghasel: »Jag står och ser på världen genom gallret; jag kan, jag vill ej slita mig från gallret ...« och 22 rader senare slutet av denna ghasel (ett arabiskt versmått) »... ty i mig själv är smitt och nitat gallret,/och först när jag själv krossas, krossas gallret.« Detta är ju ett lite väl övertolkande, alltför

mänskligt resonemang, förstår jag nu när jag skrivit ner det. Men jag tänker inte censurera mina dubbeltydiga drömmar, och att beskära en bild eller ett foto är ju trots allt ett mänskligt påfund, hur intuitivt eller drömskt det än är gjort. Inne i det lilla slottet fortsätter tepartyt, med sina konversationer enligt konventionens oskrivna lagar medan decennierna drar förbi i den knappt märkbara brisen i buskar och träd. Ja, någon berusad åsna faller ju såklart utanför ramen, men det är ju bara undantaget som bekräftar, ja, vadå?

Inte regeln, men väl: »Om man inte drömmer blir man galen./Men mitt i drömmen väcks man av förståndet,/ som beställer en traditionell engelsk frukost./Man får gå halvgalen en dag till.« (Werner Aspenström ur Ordbok, 1976). Jag hör så många röster och ett och annat gnägg i Tuija Lindströms fotografier, ja, kanske än mer i de få som inte har människor som motiv.

Jag hör ljudet när zebran böjer sitt huvud och betar lite i det redan kortklippta gräset. Jag känner doften av lövträd och zebrabajs. Nu öppnas ett fönster i det lilla slottet och jag hör en mezzosopran-röst ropa ut över gräsmattan: »Oh, for God’s sake, let’s get out in the garden.« Då sätter den ryckiga filmen i huvudet i gång igen och: »Sommarens röster tar med sig sina kroppar och kliver ut ur fotografierna« som jag skrev för länge sedan i ett helt annat sammanhang, och jag kommer alltid att bära med mig zebrans bakben och rumpa i själens bakficka när jag ska gå på bjudning. / JOHAN NORDBECK

* Ekfras (av grekiska ek, »ut« och phrasein, »tal«) betecknar ett skrivet verk som beskriver ett annat konstverk.

fotografisk tidskrift

| 28

text: annah björk bild: gustav almestål

Stillebenfotografen Gustav Almestål tror på starka koncept. Dyra och lyxiga grejer är hans grej.

Lekfullt & stilla

GUSTAV ALMESTÅL

»Bilden är en del av en kampanj för San Pellegrino från 2016 där varje bild skulle symbolisera en person från ett land. Det här är Boris Becker och Tysklands bild. Han åt ju mycket bananer. Utmaningen var att hinna plåta alla 16 bilderna på två dagar. Jag tycker vi lyckades bra.«

29 | no 1/2018

GUSTAV ALMESTÅL

»Det är samtliga 16 parfymer ur kollektionen Hermessence. Det var roligt eftersom Hermès hörde av sig till mig och Niklas Hansen och ville att vi skulle göra vår grej. De hade sett vårt jobb i The Gourmand. Bilden plåtades i höstas och har just lanseras i butiker över hela världen.«

S

tudion ligger i Münchenbryggeriet i Stockholm, med Söder Mälarstrand och Stadshuset som fond. Några våningar upp står ett tjugotal ballerinor och värmer upp i Balettskolans lokaler. I Gustav Almeståls studio står möbler, fonder och byggmaterial lite överallt. Det byggs för en kommande plåtning.

Sedan några år tillbaka är han en av landets mest anlitade och omtyckta stillebenfotografer; bland hans kunder finns Hermès, San Pellegrino och Vogue Italia. Även om själva motiven ofta liknar varandra gör Gustavs bilder aldrig det. Han har en lika delar stilfull och lekfull stil – inte sällan

i klara färger där de döda tingen han fotar verkar alldeles levande. De kittlar våra sinnen – doftar, smakar, känns.

– Jag inspireras av samtiden, av böcker, film och magasin. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad. Men mitt referensbibliotek är helt okej, säger Gustav Almestål.

Han väljer orden med omsorg, är tydlig med sin ödmjukhet. Gustav Almestål är född och uppvuxen i västgötska Tibro, en liten ort som han beskriver som »En av Sveriges kulturellt fattigaste kommuner«. Under högstadiet hittade han dock till skolans mörkrum.

»Jag vill inte jobba med modefoto, jag kan helt enkelt inte elda på hela kroppsidealgrejen. Även om jag i dag är i princip samma bransch, så målar de inte bilden av hur människor ska se ut.«

– Det var verkligen mediokert intressanta bilder, men det fick mig att söka vidare till estet-/bildprogrammet i gymnasiet.

Sedan följde Gamleby och så Högskolan för Fotografi i Göteborg, där Gustav insåg att han inte ville göra konst och hoppade av efter ett år.

– Det finns en idé att det är finare med konst än kommersiellt foto. Men när jag väl insåg att jag fick ut mer av min kreativitet i andra typer av projekt – då var det bara att byta bana.

Gustav ägnade många år åt att vidareutbilda sig genom att fotoassistera, och han gjorde allt – mode, stilleben, reklam. Han har varit hos många av de allra största fotograferna, främst under sina år i London. Som assistent lärde han sig hur man rent praktiskt arbetar i studio, som hur man hanterar kommersiellt ljus på ett användbart sätt. Men han lärde sig också annat, som hur hela politiken fungerar i fotovärlden.

– Det blev tydligt hur vissa fotografer driver sig själva som ett företag. Alla på kontoret visste när de var på yoga, när de gick på fest och så vidare. Intressant att se, men så vill inte jag leva.

Han insåg också vilken typ av fotograf han inte ville bli.

– Jag vill inte jobba med modefoto, jag kan helt enkelt inte elda på hela kroppsidealgrejen. Även om jag i dag är i princip samma bransch, så målar de inte bilden av hur människor ska se ut, säger han.

I stället började Gustav att fotografera mat. Inte mat som i mattidningar, utan mat som tar plats, mat som utger sig för att vara någonting annat.

– Det måste till en scen och ett manér för att det ska bli intressant, säger Gustav.

En kompis till honom startade tidningen The Gourmand och bad Gustav göra någonting till det första numret. Han lärde känna mat-stajlisten Niklas Hansen och de fann varandra i idén att göra foto av mat men på ett helt nytt sätt. Som storyn om frosseri, där fingrar dragits genom smör och ostron äts med pipett. fotografisk tidskrift

| 30

31 | no 1/2018

GUSTAV ALMESTÅL

Bilden är från ett jobb med italienska Vogue.

GUSTAV ALMESTÅL

»Vi fick uppdraget att plåta alla Magnum-glassar som finns globalt.

Det är 59 olika varianter, så det tog oss åtta plåtningsdagar. Det var mycket jobb – allt är äkta material och nästan ingenting i kompositionen är fixat i efterhand. Tricket att få något att se ut att smaka gott är få till texturen, den jobbade vi mycket på.«

fotografisk tidskrift

| 32

– Det är mat och sex, men på ett väldigt subtilt sätt. Vi jobbar mycket ihop och är som ett gammalt gift par, vi petar i varandras arbetsområden. Det blir bra, vi har till stor del samma estetik.

I dag är studion i Stockholm bara en av Gustav Almeståls arbetsplatser; ungefär hälften av hans jobb är utomlands. När vi ska träffas för intervju är det först nästan omöjligt att hitta en tid att ses. De här veckorna reser han mellan London, Milano och Paris.

– Hur man arbetar i Paris och i Stockholm skiljer sig en hel del, framför allt när det gäller hierarkier.

Båda har sina för- och nackdelar.

I

SJÄLVPORTRÄTT

dag gör han nästan uteslutande kommersiella uppdrag och vet vad som skapar en bra kundrelation. Det handlar om två saker.

– Ett starkt koncept är alltid en vinnare, med ett svagt blir det sällan bra. Bra personer, bra set design, bra byrå, bra postproduktion – där har du receptet för att nå en hög nivå på resultatet, säger han.

I sin kampanj för Klarna jobbade han både med stillbilder och rörliga bilder. I en av filmerna smälter en pastellfärgad glass med två kulor över en bilhuv. Glassen rinner ner över bilen i perfekta tjocka, rosa och mintgröna droppar. Det är lätt att tro att det är en scen som tagits om många gånger.

Men Gustav förklarar att när de väl filmar eller fotar, så sitter det oftast.

– Det handlar om förberedelser, just den här kampanjen jobbade jag med under säkert två månader. Men då var jag med från början också. Från frö till idé till färdig produkt.

Att gå från stillbild till rörlig film är någonting han uppskattar, han tror till och med att han som stillbildsfotograf i grunden har fördelar när det gäller att filma den här tidens rörliga stillbilder.

– Jag behöver inte ett helt dramatiskt förlopp, utan jag nöjer mig med en scen. Allt som ska hända här är att glassen smälter.

Hans egna högsta kvalifikationer handlar om kundrelationer, att vara en god arbetsledare och att skapa en intressant bild som andas kvalitet.

– Mitt varumärke är kvalitet, för mig gäller det att aldrig tumma på den. Jag plåtar allra helst väldigt fina och lyxiga grejer, de är tacksamma. Ju dyrare det är, desto finare blir det på bild. Hellre en Hermès-parfym än någonting billigare.

33 | no 1/2018

NAMN Gustav Almestål.

UTBILDNING Gamleby fotoskola, samt 1 år på Högskolan för Fotografi i Göteborg.

HEMSIDA almestal.com INSTAGRAM: @almestal AGENTUR LundLund.

f reder ut

GDPR

!

Hur påverkas fotografer av den nya lagen GDPR? Vi har sammanställt ett antal frågor om den nya dataskyddsförordningen.

ROBERT BLOMBÄCK

ROBERT BLOMBÄCK

Text: Åsa Anesäter och Thomas Riesler

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST

ÅSA ANESÄTER VERKSAMHETSLEDARE

fotografisk tidskrift

| 34

Dataskyddsförordningen (GDPR) är en lag som börjar gälla i alla EU:s medlemsländer den 25 maj 2018.

Vad är den största skillnaden mellan PUL och GDPR? – Till 90 procent är det samma innehåll. Den stora skillnaden är att man genom PUL inte kunde sanktionera mot den som bryter mot lagen och det kan man med GDPR. Syftet med avgifterna är dock inte att de ska vara så höga att de knäcker en småföretagare. Som fotograf har du normalt inte så riskfylld behandling jämfört med de stora globala nätjättarnas behandling av stora mängder persondata. Det är framför allt dessa stora aktörer man vill komma åt genom lagen.

Finns det några undantag från GDPR? – Ja, det finns det. All behandling som omfattas av Tryckfrihetsförordningen (TL) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) faller utanför GDPR, till exempel webbsidor som har utgivningsbevis. Men även behandling av personuppgifter som sker utanför TF och YGL undantas om ditt syfte är journalistiskt, konstnärlig, litterärt eller akademiskt skapande. Det är ett undantag som omfattar inte bara professionella fotografer/konstnärer/journalister utan alla som sprider information, skapar opinion eller kritiserar i frågor av samhällsintresse.

Vad är en personuppgift?

– En personuppgift är en uppgift som direkt eller indirekt kan kopplas till en nu levande person. Exempel på personuppgifter är fotografier på personer, namn, e-postadresser, telefonnummer, registreringsnummer på fordon, ip-adresser med mera.

Vad ska jag göra som fotograf för att förbereda mig?

– Du ska tänka igenom hur du hanterar dina bilder och vilka ändamål och syften du har med dem. Om du har ett konstnärligt/journalistiskt eller akademiskt ändamål med dina bilder så gäller inte GDPR förutom att

Om du anser att GDPR bör tillämpas: Skriv ett tydligt avtal.

35 | no 1/2018

du måste skydda personuppgifterna mot dataintrång eller liknande. Om du inte anser att du bedriver konstnärlig eller journalistisk verksamhet så bör du fundera vilken rättslig grund (såsom avtal eller samtycke) som du kan stödja dig på. Du bör även ha en policy på hemsidan där du kort beskriver din verksamhet och hur du förhåller dig till datalagring av andra människors personuppgifter. Det viktigt att man visar att man gör rätt, inte bara att man gör rätt. Ett sätt undvika effekterna av GDPR för sin hemsida är skaffa ett utgivningsbevis för denna från Myndigheten för press, radio och tv. Utgivningsbeviset täcker dock endast hemsidan och ingen annan del av verksamheten. Läs mera här: www.mprt.se/sv/att-sanda/internetpublicering/ Hur påverkar GDPR gatufotografi?

– Syftet med gatufotografering är ofta journalistiskt eller konstnärligt.

I och med att både journalistiskt och konstnärligt skapande undantas från GDPR innebär det att fotografering av personer på gatan och efterföljande behandling av fotografierna normalt är tillåten om den efterföljande behandlingen görs för sådana ändamål eller omfattas av TF eller YGL. Hur påverkar GDPR mitt fotografiska arkiv?

– I de fall som ditt arkiv innehåller fotografier som är framtagna i konstnärligt eller journalistiskt syfte är de undantagna från GDPR. Detsamma gäller dina privata fotografier. Men om du börjar använda bilderna från arkivet för t.ex. kommersiella ändamål kan GDPR gälla.

Gäller GDPR retroaktivt på gamla bilder?

– Ja, GDPR omfattar även fotografier (personuppgifter) som tagits innan den nya lagstiftningen börjar gälla.

Obs! GDPR gäller inte om du har konstnärligt eller journalistiskt syfte med bilderna.

Hur ska vi formulera oss i skriftliga avtal när vi gör uppdrag?

– Som vanligt. Även om du är en yrkesverksam fotograf bedriver du oftast ett konstnärligt skapande eller har ett journalistiskt ändamål. Har du det så omfattas inte behandlingen av fotografierna med personuppgifter på av GDPR. Men även om du inte är skyldig att göra det kan det ändå finnas skäl att informera om vad du tänker göra med bilderna. Om du inte har ett konstnärligt eller journalistiskt ändamål så bör du skriva ett tydligt avtal med kunden som tillåter dig att behandla personuppgifterna

Fotografier som är framtagna i konstnärligt eller journalistiskt syfte är undantagna från GDPR. på det sätt som bäst passar din verksamhet. Om du till exempel ska genomföra en företagsfotografering och det är personal hos beställaren som ska fotograferas krävs att dessa ger sitt samtycke till behandlingen.

Hur ska vi förhålla oss till minderåriga?

Påverkar GDPR detta?

– Bara om du saknar ett konstnärligt eller journalistiskt syfte. Men generellt anses barns personuppgifter vara särskilt skyddsvärda enligt GDPR. Om samtycke behövs måste det lämnas av samtliga vårdnadshavare om barnet inte själv förstår innebörden av samtycket (tumregeln är barn under 15 år).

Hur påverkar GDPR mingelfotografi?

– GDPR hindrar inte fotografering i mingelsammanhang om denna görs inom ramen för konstnärligt skapande eller har ett journalistiskt ändamål. Även i andra fall kan det vara tillåtet med stöd av s.k. intresseavvägning under förutsättning att det handlar om vardagliga bilder som inte avslöjar mer än harmlösa personuppgifter. En bedömning i det enskilda fallet utifrån sunt förnuft rekommenderas.

Vad är det för skillnad på att vara personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde?

– Om det är du som fotograferar (hanterar personuppgifter) i din egen verksamhet är det ditt ansvar att du har laglig grund för behandlingen av personuppgifterna. Och om du hanterar personuppgifter som inte är undantagna från GDPR (alltså inte journalistik, konst etc.) måste du ha samtycke, avtal, rättslig förpliktelse eller ett berättigat intresse som väger tyngre än integritetsintresset. Ett personuppgiftsbiträde agerar osjälvständigt på uppdrag av den som är personuppgiftsansvarig, det vill säga en uppdragsgivare. Som biträde behandlar du alltså personuppgifter (fotograferar, redigerar, lagrar med mera) åt den personuppgifts-

ansvarige. Då behöver du som fotograf upprätta ett avtal med den som är personuppgiftsansvarig för att tydliggöra var ansvaret ligger för personuppgiftsbehandlingen.

Vad gäller när jag tar porträtt på en arbetsplats?

– Om du blir anlitad för att ta bilder av personal på ett företag behöver både företaget och du få samtycken från respektive anställd. Rent praktiskt kan det vara lättast om företaget ansvarar för att samla in även de som täcker ditt fotograferande (din personuppgiftshantering). Samtyckena ska vara frivilliga. Frågan är förstås hur den anställde upplever situationen när en arbetsgivare säger: »nu ska du fotograferas, vill du vara vänlig och samtycka till att vi fotograferar dig och lägger upp bilden på hemsidan«. Men om det finns ett reellt alternativ, att man verkligen får välja bort, då är det frivilligt. För det är respektive anställd som äger rätten till sina personuppgifter, inte företaget.

Vilka regler gäller för mitt digitala bildarkiv?

– Även här gäller att akademiskt eller konstnärligt skapande samt journalistiskt ändamål undantas lagring från GDPR. Även kommersiella fotografer bör tänka på att begreppet »konst« i upphovsrättslig bemärkelse tolkas väldigt brett. Om du hanterar uppgifter som faller inom GDPR (t.ex. uppgifter i ett faktureringssystem) behöver du avtal eller samtycke för att behandla dem.

Hur ska porträttfotografer agera för att följa nya lagen?

– Om du anser att GDPR bör tillämpas: Skriv avtal. Skriv ned tydligt i ett avtal hur personuppgifterna, det vill säga bilderna, kommer att behandlas, hur länge de arkiveras och hur de får användas framöver.

Vad betyder samtycke?

– Samtycke innebär att du frågar den du fotograferar, för att få ett tillstånd.

Samtycket ska, enligt GDPR, lämnas »genom en entydig bekräftande handling som innebär ett frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt medgivande från den registrerades sida om att denne godkänner behandling av dennes personuppgifter«. Se till att göra detta skriftligt eftersom det är svårt att visa vad som sagts muntligen.

Mallar som du kan använda gentemot kund och som avser just GDPR kommer finnas tillgängliga på sfoto.se lagom till årsmötet den 14 april. Då kommer även juristen Martin Brinnen att hålla en föreläsning om GDPR för fotografer. Läs mer på sfoto.se.

STEPHEN SHORE

STEPHEN SHORE

bokrecensioner

Nyktert omtumlande i Shores värld Utsökt formgiven bok, men vad finns bakom den tekniska briljansen frågar sig Magnus Bons.

Stephen Shore MoMA, 2017 Form: Henrik Nygren

Jag känner mig en aning tveksam inför Stephen Shores fotografier.

Kluven. Kan inte riktigt bestämma mig för om de är bra eller dåliga.

Fast egentligen vet jag det ju redan från början – att fotografierna rent tekniskt är oklanderliga. Och ofta rent mästerligt komponerade. Det är alltså inte en fråga om bildernas kvalitet.

Den är given. Det jag i själva verket är osäker på är hur intressanta fotografierna är? Och hur sammansatta? Håller de bara upp en spegel?

Shores alla oändliga rader av öde urbana landskap och interiörer från amerikanska diners. Vad vill de säga

oss? Alla hans bensinmackar, skyltfönster och tillfälliga stilleben av vardagliga föremål. Den genomträngande tomhet och isolering som motiven utstrålar, och som blir så mycket mer påtaglig genom Shores tekniska briljans, vad representerar den? Var är förresten alla människor? Och varför skiner alltid solen i fotografierna? Jag undrar vad den belysta ödsligheten egentligen betyder? Detta genomträngande ljus som fyller bilderna till bredden.

Om man vill vara lite elak skulle man kunna likna Shores fotografier vid förhöjda exempelbilder. Ett slags bildbehandlingsprogrammens urbilder. Men det vore samtidigt att bortse från den analyserande blick som själva uppvisandet oundvikligen för med sig.

Jag tror att den konceptuella neutra-

litet som Shores bilder förmedlar är förträffligt sammanhang till hans fobedräglig. Exponeringen är väl i sig en tografier. Utsökt formgiven, med ett värdering? Liksom seendet och urvalet. exemplariskt tryck och strukturerad

»Om man vill vara lite elak skulle man kunna likna Shores fotografier vid förhöjda exempelbilder.« Kanske är kärnan i Shores fotografier att de lyckas fördröja eller förleda våra frågor om verkligheten, enbart genom att beskriva den? Vi godtar deras visuella kortslutning.

Det råder dock ingen tvekan om att boken, som också utgör katalogen till Shores pågående utställning på MoMA (till 28 maj), skapar ett

som en uppslagsbok, ger den encyklopediska indelningen både överblick och speciellt fokus på enskilda teman. Via betecknande uppslagsord som »deadpan«, »uncommon places« och »American surfaces« kastas läsaren rätt ner i Stephen Shores nyktert omtumlande värld. / MAGNUS BONS

fotografisk tidskrift

| 36

CASIA BROMBERG

Okomplicerat tilltal om Janna I Eva Lies rättframma bok om ett könsbyte och ett liv i två världar märks förtroendet mellan fotograf och modell.

Janna.

Ett liv i två världar Eva Lie Passage 2017 Form: Julian Birbrajer

EVA LIE

»Det har funnits många hinder och mycket smärta på vägen, men också stunder av lycka.« Den som pratar är Janna, huvudperson i Eva Lies fotobok om ett könsbyte. Bilderna spänner mellan de tillstånd som citatet beskriver: mörker, tvivel och hopplöshet som genom sidorna rör sig mot mod, ljus och hopp.

Det startar i några svartvita fotografier av killen som då hette Janne.

Tillsammans med gulblekta bilder ur familjealbumet och ett skolfoto där han ler i spretig 1980-talsfrisyr, formas en tydlig känsla av före, av historia. Korta minnesbilder av styvfadern som meddelade att han »hatar bögar« och tryggheten i mammans och mormoderns kvinnogemenskap vid köksbordet med klippdockor och flickfantasier. När beslutet om könsbytet tas, växlar fotografierna över till färg och markerar skiftet mellan då och nu. Formatet verkar anpassats efter motiv och situation och växlar mellan stående och liggande. Också uttrycket är skiftande: ibland poetiskt med oskarpa husfasader i trött vinter-

37 | no 1/2018

sol, andra gånger med dokumentär känsla som då vi får följa med in i operationssalen och till sjukhussängen när Janne är borta och Janna fötts.

Bilderna interfolieras med korta textavsnitt där Jannas röst kastar ljus över de erfarenheter som fotografierna försöker fånga. Det är lyhört gjort och trillar aldrig över till melodramatik eller pretentiös snyftare. Förtroendet mellan fotografen och modellen är påtagligt. Inget planerat poserande, snarare tvärtom. I snabba ögonblicksbilder fångas vardagliga situationer i badrummet där väggarna har vitt

»När beslutet om könsbytet tas, växlar fotografierna över till färg.« standardkakel och duschdraperi från Ikea eller kökets massproducerade icke-antika kristallkrona. Inget speciellt – och samtidigt något alldeles unikt. Med okomplicerat tilltal skildrar Eva Lie hur Janne blev Janna på ett rättframt sätt, som står i tydlig kontrast till den populära föreställningen om transsexuella som glättiga champagnedivor i lösögonfransar. / LINDA FAGERSTRÖM

MED ENERGI OCH HUMOR

KÄRNFULLT OCH SVÅRMODIGT

Juicy Body Casia Bromberg Blackbook Publications 2017 Form: Casia Bromberg

Faraway/Nearby Jan Töve Hatje Cantz 2017 Form: Andrew Cowie

Redan på omslaget kastar sig Bromberg ut i den något dimmiga verkligheten iförd en grön baddräkt och stövlar. Hon sträcker ut sig behagfullt mitt på en hängbro, betraktar sitt inre stående under en kastanj. Likt en fotograferande Pippi Långstrump halkar hon omkring i tillvaron, försöker ta ner månen eller bryta ner träd.

Och även om detta är ett väldigt personligt självporträtt så kan man säga att hon arbetar i female gaze-traditionen, alltså motrörelsen till den manliga blicken. Här återfinns fotografer som Valerie Phillips, Severus Tenenbaum och AnnSofi Sidén. Men man kanske inte ska placera böcker i fack?

Naturen står som en fond och lägger sig inte i Brombergs framfart.

I rosa strumpbyxor och hotpants i silverlamé är hon själv huvudpunkten i bilder fyllda av energi och humor. Hon tycker om sin kropp. Att ha modet att sitta som en groda och visa rumpan (i den gröna baddräkten) kan kanske på sikt utmana en kvinnobild som har månghundraåriga anor.

Töve skildrar det svenska kulturlandskapet. Det kan vara en hög krossgrus i Västergötland som liksom tränger upp naturen mot en uråldrig stenmur.

Eller ryggen på en ko där grenverket kastar skuggor på det ovetande kreaturet. Han intresserar sig för den där ensamma lyktstolpen som står i åkerkanten eller stolen som någon hängt upp på en telefonstolpe. Människorna förekommer sparsamt och oftast som små figurer som grejar med något som gått sönder eller behöver förbättras.

Boken blir ett slags hyllning till hur vi människor försöker hålla naturen stången. Ofta misslyckas vi. Vi sätter upp snökäppar redan på sommaren.

Fågelskrämmor gjorda av svarta plastsäckar lurar ingen och den stora limousinen står stadigt fast i en snöhög och väntar på våren.

Men på en laduvägg hänger två skjutna rävar och snöröjningen i Ulricehamn fungerar, men bilden är tagen en dag då man förstår sydeuropéers klagan över det där lilla istäckta kalla landet i norr.

Töve sällar sig till raden av kärnfulla, lite svårmodiga Sverigeskildrare.

/ TOMMY ARVIDSON

/ TOMMY ARVIDSON

när allt går åt helvete

NAMN Pelle Bergström.

ORT Stockholm.

KUNDER Stockholm New, Absolut, Armani, Hackman, Harper’s Bazaar, Rolex, OD11 m fl.

WEBB pellebergstrom.se.

»Jag blev snuvad på 160 000 euro« Fotografen Pelle Bergström blev snuvad på den skyhöga summan när han gjorde ett reklamjobb. Det har gått ett drygt decennium sedan hans dåvarande franske agent ströp betalningen för flera stora jobb. Men det svider än att tala om det.

PELLE BERGSTRÖM

bild: pelle bergström

– Jag kände mig ganska maktlös en period och var så arg att jag knappt sov om nätterna, säger fotografen Pelle Bergström.

Han är en av de främsta fotograferna i Sverige när det gäller stillebenfotografi. I dag finns han representerad hos agenter i såväl Sverige som Paris och London. Bland kunderna hittas giganter inom modebranschen som Armani och Louis Vuitton, men även organisationer som Unicef och varumärken som Absolut Vodka. Så vad var det som egentligen hände där för drygt tio år sedan i Paris? Vad låg bakom den största motgången i Bergströms karriär som fotograf? Jag ringer upp honom en måndagsmorgon i februari och han börjar berätta.

– När du jobbar i Paris kan det ta 90 dagar innan du får betalt. Så det dröjde ett tag innan jag fick betalt av min dåvarande franske agent för några grejer, vilket inte var något konstigt. Men sedan började de andra jobben dra ut än längre på tiden.

Jag blev helt lack, det var redan då väldigt mycket pengar för mig, säger han.

I ett tidigt skede konsulterade han sin revisor, sedan även en jurist. Det kom efter ett par år att röra sig om en skuld på cirka 160 000 euro.

– Vi tog fram en avbetalningsplan och jag fick tipset att hänga kvar även om det var skitjobbigt.

Så allt detta samtidigt som jag var tvungen att hålla god min mot agenten för att få honom att fortsätta betala av sin skuld. Men det blev jättebesvärligt för mig ekonomiskt. Jag jobbade parallellt med min svenska agent och det var det som räddade mig.

En annan del av lösningen som verkade vettig då var att ta fler jobb, vilket skulle ge agenten möjlighet att betala av honom för de andra jobben.

Agenten skulle inte ta ut sin sedvanliga del av kakan utan Pelle skulle få hela arvodet. Ett jobb som han bland annat inte hade fått betalt för gällde en kampanj för Louis Vuitton, som ni ser delar ur publicerat här intill.

– Jag minns när han ringde upp mig och frågade om jag ville vara med i hans agentur, det var så smickrande! Det gjordes fantastiska jobb runt honom och han var väletablerad med kontor i Paris, New York och London. Tänk att jag skulle få vara med i detta gäng! Jag blev inbjuden till tjusiga fester där jag visade upp mig som fotograf.

Pelle Bergström hade haft en annan agent i Paris innan, men han lämnade den då den här möjligheten dök upp. fotografisk tidskrift

| 42

PELLE BERGSTRÖM

»Tänk att jag skulle få vara med i detta gäng! Jag blev inbjuden till tjusiga fester där jag visade upp mig som fotograf.«

43 | no 1/2018

– Det var några goda år, sedan började problemen. Jag pratade med de andra fotograferna efter ett tag, och de sa bara »äh, kom igen«. Ingen trodde på det till en början, jag tror att jag drabbades först.

Men sedan knöts pengasäcken till även för dem.

– Så här i efterhand förstår jag att det inte var lätt för honom. Han blev till slut en person som ingen ville ha något att göra med, en persona non grata. Hela hans värld rämnade. Jag tror inte hans avsikt var att det skulle bli så här, han hade ju en familj att försörja. Men det här med alla skulder och betalningsproblem gjorde såklart att han tappade all sin trovärdighet.

Man kan skriva alla avtal i världen. Men relationen mellan en agent och en fotograf bygger på tillit, förklarar Pelle. Det är dessutom svårt att skriva ett avtal som täcker alla möjliga och omöjliga situationer som kan uppstå.

– Som jag ser det, är det så att du måste börja gräva i avtalen så är relationen redan körd. Och jag vet faktiskt inte exakt vad som hände. Varför hade han inte möjlighet att betala? Ingen har berättat hela sanningen för mig. Han var även manipulativ. »Javisst, jag lovar att betala«, sa han hela tiden.

Det blev en utdragen process som löpte på under ett par år. Ibland kom några mindre summor in på

kontot från den franske agenten. Pelle tog fler jobb i Paris för att öka möjligheten att få betalt. Avbetalningsplanen stod fast. En av de andra fotograferna stämde agenten. Fick rätt, men det är oklart om det hjälpte till för att få in stålarna. Till slut tog i alla fall hela cirkusen stopp. Agenten gick troligtvis i konkurs.

Hur ser du på händelsen i dag?

– Det gick jävligt åt helvete, jag blir arg bara jag tänker på det. Dels avbräcket rent pengamässigt, men det blev också ett avbräck i min karriär.

Jag lämnade agenten och skulden kom aldrig att betalas. Sedan ska det såklart inte underskattas att jag har gjort de här prestigefyllda jobben. I dag har jag en ny agent i Paris och jag har visat att jag är en fotograf som kan hantera den här typen av kunder. Jag har även kunnat använda bilderna i min svenska portfolio.

– Sedan är jag förstås inte den enda i världen som blivit snuvad på stålar. Men det var mycket pengar för en liten firma som min. Att hamna i ett sådant läge som agenten gjorde är förstås en personlig tragedi. Men han var ingen schysst snubbe och att han trasslade till det för sig gjorde det inte bättre för mig eller för de andra fotograferna. / ANNA HENRIKSSON

praktik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Gör rätt när du kalibrerar Lär dig ta fram de optimala värdena för din skärm.

Det har blivit allt billigare att få en skärm som har ett stort färgomfång, bra kontrastomfång och som har en väl fungerande hårdvarukalibrering, det vill säga att kalibreringsprogrammet kan styra skärmens inställningar beträffande färgtemperatur och ljusstyrka. Det gör att det verkligen går att lita på skärmens utseende när du redigerar din bild.

Senaste gången jag skrev om skärmkalibrering var i nr 1/2014, där jag tog upp hur man tar fram de optimala inställningarna för just din skärm. Det finns nämligen inga inställningar som alltid ska användas, utan vilka inställningar som ska användas beror på till exempel ljusnivån i rummet som du arbetar i. Ju högre ljusstyrka i rummet, desto ljusare måste din skärm vara. Så i ett rum som är mycket mörkt är en ljusstyrka på 80 cd/m2 lämplig, i ett rum med normal ljusstyrka är 120 cd/m2 bättre och i ett mycket ljust rum, som till exempel ett kontorslandskap, är en inställning på 160 cd/m2 bättre.

Likaså måste färgtemperaturen på skärmen anpassas efter den belysning som finns i rummet. Det ideala är ju att du har ett ljus på 5000K i ditt rum.

Då bör du få en grå färg på skärmen att verkligen se grå ut. Om den grå färgen ser för blå ut, sänk färgtemperaturen på din skärm, om den ser för gul ut, höj den.

Men vad gör du om den ser för grön eller magentafärgad ut? Då kan du ju inte justera färgtemperaturen,

eftersom den bara rör sig längs en axel mellan gult och blått. Du får då ta till en krångligare metod och använda en färgmodell som kallas xyY. Det finns möjlighet att ställa in ditt kalibreringsprogram på denna färgmodell i de mer avancerade programmen, som till exempel i1Profiler, ColorNavigator eller Basiccolor Display.

Du behöver också översätta skärmens färg från Kelvingrader till xyY. Turligt nog finns det en webbsida som låter dig göra sådana konverteringar. Om du går till www. brucelindbloom.com och sedan klickar på knappen Calc och till slut väljer CIE Color Calculator kommer du fram till en sida där du kan översätta från en färgmodell till så gott som alla andra färgmodeller. Om du till exempel har kommit fram till att den bästa färgtemperaturen är 5800K så skriver du in 5800 vid den nedersta rutan, den som har beteckningen CCT. Tryck sedan på denna knapp och du ser hur alla andra rutor fylls i med information om vad detta värde motsvarar.

I de rutor som finns vid knappen Lab kan du nu se vad din färgtemperatur på 5800K motsvarar, omvandlat till Lab. Om du nu ser att din skärm är för grön för att du ska känna dig helt nöjd med din kalibrering är det nu enkelt att ändra på värdena i rutan för a, det vill säga den andra rutan i raden efter knappen för Lab. Genom att skriva in ett högre värde i denna ruta gör du din skärm mer magenta, så att du får bort det gröna stick som

Likaså måste färgtemperaturen på skärmen anpassas efter den belysning som finns i rummet.

Det ideala är ju att du har ett ljus på 5000K i ditt rum.

du upplever. Naturligtvis fungerar det precis omvänt om du skriver in ett negativt värde. Då blir skärmen grönare.

Testa med att ändra i steg om 3 för att du ska se någon skillnad över huvud taget. Ser du från början ett värde på 1,3682 och vill få din skärm att se mindre grön ut, skriv in 4. Tryck sedan på Lab-knappen och denna tabell räknar snabbt ut vad det motsvarar i de övriga färgmodellerna.

I raden ovanför Lab hittar du värdena för xyY. Det är egentligen bara de värden som finns i de två första rutorna som är intressanta. Ta dessa värden och kopiera dessa till ditt kalibreringsprograms inställning för xyY. Kalibrera sedan om din skärm. Du bör se en liten ändring av skärmens färgåtergivning mot en mer magenta färg, om du har ökat värdet i a-rutan.

Blev det en tillräckligt stor ändring? Om inte, gör om allt igen, men öka denna gång värdet än mer. Till slut kommer du se att din skärms färgåtergivning har ändrats tillräckligt mycket för att du ska tycka att den verkligen återger en grå färg helt neutral.

Om du vill ha mer information om hur du ska ta fram de optimala värdena för din skärm, gå till det nya slutna teknikforumet som finns på Svenska Fotografers Förbunds Facebooksida.

Där skriver jag om hur du tar fram de optimala inställningarna för några olika förhållanden. fotografisk tidskrift

| 44

Skriv in det värde på färgtemperaturen som du tycker ger den bästa återgivningen vid rutan CCT och klicka sedan på denna knapp.

Om din skärm är för grön, höj värdet i a-rutan och klicka sedan på Lab-knappen. Är den för magenta, sänk värdet till negativa värden.

Kopiera de två första värdena vid xyY-raden och klistra in dessa värden i ditt kalibreringsprogram.

45 | no 1/2018

teknik

Objektiv för Sonys E-fattning Zeiss har konstruerat ett nytt objektiv för Sonys E-fattning, Loxia 25 mm f/2,4. I ett kompakt ytterskal har Zeiss fått in 10 linser, varav ett asfäriskt. Man har också använt flytande linsgrupper för att skärpan ska vara lika god på alla avstånd. Objektivet kan fokuseras ner till 25 cm och är vädertätat. Som alla Loxia-objektiv är objektivet också anpassat för video. Bländarringen kan därför göras klickfri. Diametern på objektiven i denna serie är densamma, vilket gör det enkelt att använda fokuseringshjälpmedel vid objektivbyte.

NIKONS NYA TELE Nikon har utvecklat sitt första teleobjektiv med en inbyggd telekonverter. Brännviddsomfånget, som normalt sett är på 180–400 mm, blir med telekonverteraren aktiverad 252–560 mm, men ljusstyrkan sjunker till f/5,6.

AF-S NIKKOR 180–400mm f/4E TC1.4 FL ED VR är avsedd främst för sport- och djurfotografer. Nikons vibrationsdämpning ska ge bilder utan skakningsoskärpa på upp till 4 steg längre tider än när den inte är aktiverad. Med det speciella Sport VR ska fotografen kunna följa ett objekt i rörelse i en riktning.

Den optiska konstruktionen är avancerad, med ett fluoritglas och 8 linser med ED-glas.

INSTÄLLNINGSLJUS MED LED PÅ 60 WATT Interfit Honey Badger 320 Ws är namnet på en serie av

CC2018.1. Den främsta nyheten är ett nytt friläggningsverktyg, kallat »Subject«.

När användaren väljer detta kommando letar programmet upp huvudmotivet och skapar en markering.

Adobe har utnyttjat artificiell intelligens och maskininlärning när de utvecklat denna nya funktion. kompaktblixtar. Som inställningsljus används LED-ljus på 60 W, vilket motsvarar 500 W av glödlampsljus, vilket innebär att de också kan användas som videobelysning.

Aggregaten är på 320 Ws. Ljusstyrkan kan regleras i 1/10 steg ner till 7 steg svagare än maxstyrkan.

SKANNA DIA Det amerikanska företaget ShoeBox har utvecklat en diaskanner, som bygger på en ombyggd Kodak Carouselprojektor. Man har tagit bort optiken och ersatt den med

en kamerarigg. Genom att ansluta valfri DSLR-kamera till enheten får man en snabb diaskanner. Den normala lampan är ersatt med en LED-belysning, för att få en jämnare och svalare belysning. Enheten sköter sig själv via den styrenhet som sköter exponeringen i kameran och bytet av diabilder. En 21 MPkamera ger en upplösning på cirka 4 100 ppi.

NY ARTIFICIELL FRILÄGGNING Den nya versionen av Photoshop har fått namnet

TELE FRÅN LEICA Leica har tagit fram två korta teleobjektiv, en med en brännvidd på 75 mm och en på 90 mm. Båda två har en ljusstyrka på f/2 och är gjorda för att passa på Leicas spegellösa kamera Leica SL. De kan också användas på deras kameror TL2 och CL, då med en beskärningsfaktor på 1,5x. APO-Summicron-SL 75 mm f/2 ASPH och APO-Summicron-SL 90 mm f/2 ASPH är de fullständiga namnen på dessa objektiv. fotografisk tidskrift

| 46

Alla notiser är skrivna av Stefan Ohlsson, teknikredaktör.

LÄS MER PÅ SFOTO.SE

Ny modell från Fujifilm I den nya modellen Fujifilm X-H1 har kameran fått mer avancerade videofunktioner och en avancerad bildstabilisering. För övrigt används samma sensor som i X-T2 och X-Pro2.

Till skillnad från dessa kameror har X-H1 en display på ovansidan, där användaren snabbt kan kolla hur kameran är inställd. Bildstabiliseringen ska ge skarpa bilder på upp till 5,5 steg längre tider än när den inte använts.

Stabiliseringen sker i 5 olika axlar. Sökaren har fått en något högre upplösning än den som finns i X-T2.

NYA VIDEO-OBJEKTIV Fujifilm tar fram två nya objektiv speciellt anpassade för video, Fujinon MK 18–55 mm T2,9 och MK 50–135 mm T2,9. Objektiven ska inte uppvisa någon fokusförändring när man zoomar. Objektiven har också fått tandade fokus-, zoom- och bländarringar som är placerade på samma plats, vilket gör det enkelt att byta objektiv när man använder fokuseringshjälpmedel. De finns för både Fujifilms Xfattning och Sonys E-fattning.

47 | no 1/2018

NYTT MULTISKOTTBAKSTYCKE Med 6 exponeringar kan Hasselblads nya bakstycke H6D-400c MS skapa en fil på 400 MP. Det främsta användningsområdet är antagligen reproduktioner av konstverk.

Hasselblad har alltid utvecklat multiskott-bakstycken och denna gång har man utgått från sitt 100MP-bakstycke.

Den största fördelen med denna teknik är att helt slippa färgmoaré och samtidigt få förbättrad precision i färg-

återgivningen. Nackdelarna är naturligtvis att det bara fungerar med motiv som är helt stillastående. Kameran får ju inte heller flytta sig något mellan varje delexponering.

Dessutom måste kameran vara ansluten till en dator hela tiden. Resultatet blir en fil på 2,4 GB i 16 bitars RGB.

Coin. Kodaks valuta bygger på samma underliggande teknik som bitcoin.

KRYPTOVALUTA Kodak gör en djärv satsning för att återigen bli en väsentlig aktör inom digital bild genom att skapa ett system för att kontrollera att upphovspersoner verkligen har fått ersättning för publicerade bilder. Systemet bygger på att bilderna får en inbyggd kod som gör det möjligt för Kodak att spåra bildens ursprung. Denna kod ska bevaras även om bilden bearbetas kraftigt. Databasen har fått namnet Kodak One och betalningen sker i en ny kryptovaluta, kallad Kodak

BRÄNNVIDD 14 MM Samyang har skapat en ny serie objektiv, avsedda för Canon. Tidigare har Samyang framför allt gjort objektiv med manuellt fokus, men den nya serien objektiv kommer att ha autofokus.

Det första objektivet i serien har en brännvidd på 14 mm.

Namnet Samyang AF 14 mm f/2,8 EF avslöjar att objektivet täcker ut ett sensorformat på 24 x 36 mm. Bildvinkeln på en sådan kamera är 116 grader.

SUSANNE OTTERBERG

medlem

SÖK IR-PENGAR Om du som fotograf är publicerad i böcker, tidningar eller tidskrifter så har du rätt till ersättning. Sök IR-ersättningen senast 1 juni. Läs mer på vår webbplats.

NYA MEDLEMMAR

ANDREA SJÖSTRÖM

VAD HAR SFF GETT DIG, KARL KRISTOFER SJÖSTRÖM?

Kavalla-stipendiaten Susanne Otterberg kommer till Färgfabriken i Stockholm. Otterbergs bild är tagen i Malaga.

Inspiration och stämma i april Lördagen den 14 april håller vi årsstämma och arrangerar föreläsningar på Färgfabriken i Stockholm. Felicia Margineanu kommer tala om hur hon arbetar med sociala medier och juristen Martin Brinnen berättar om den nya lagen GDPR och hur den påverkar fotografer. Du kan läsa alla handlingar i förväg på sfoto.se och alla medlemmar som bor ute i landet får som vanligt resebidrag om de deltar på stämman. Både Kavallastipendiater och de som får årets rese- och utbildningsstipendium kommer vara på plats. Bilden ovan är tagen av Susanne Otterberg, en av Kavalla-resenärerna.

SÖK FOTOGRAF

– Att jag kan ta gesällbrev genom SFF är en stor glädje för mig. I snart 15 år har jag arbetat som yrkesfotograf för bl.a. Rymdbolaget, Polisen och Saab Bofors Test Center. Är autodidakt vilket inneburit att jag fått kämpa hårdare för mina mål. Har träffat på många som förminskat min yrkeskompetens vilket är trist.

Jag vill därför tacka SFF för mitt gesällbrev.

Sök fotograf vänder sig till bildköpare och de som får synas är bara medlemmar i Svenska Fotografers Förbund. Nu får sökmotorn en ny form, ett nytt utseende och kommer att kopplas samman med ett globalt nätverk av kreatörer. Har du inte skapat en profil ännu? Gör det. Mejla kansliet så skickar vi en unik länk.

NY TEKNIKGRUPP Vi har startat en sluten Facebook-grupp om teknik bara för SFF-medlemmar.

Där svarar vår teknikredaktör Stefan Ohlsson som vanligt på våra medlemmars teknik-

frågor. Bosse Kinnås finns där också som moderator.

SJLÄVPOTRÄTT

Lisa Arfwidson, Stockholm; Therese Björkbacke, Onsala; Johan Danielsson, Stockholm; Göran Digné, Bromma; Jan Emanuelsson, Klippan; Björn Engberg, Stockholm; Josefin Hasselberg, Skarpnäck; Susanna Hedin, Uppsala; Helga Härenstam, Göteborg; Bodil Johansson, Malmö; Adam Linnér, Kalmar; Karin Lundin, Hägersten; Ari Luostarinen, Stockholm; Johanna Majkvist, Träslövsläge; Michelle Rickardsson, Stockholm; Aija Svensson, Lund; Tom Svensson, Fjällbacka.

NYTT STIPENDIUM TILL FRANKRIKE SFF kommer tillsammans med Gefvert att årligen erbjuda en av våra medlemmar en månads vistelse i Grez-surLoing söder om Paris. Hôtel Chevillon i Grez-sur-Loing är en traditionsrik miljö där man har möjlighet att arbeta och finna social samvaro bland likasinnade. Gästerna ska vara fotografer, konstnärer, författare, tonsättare eller forskare. Ansökan görs före 1 maj och du kan läsa mer om stipendiet och hur man ansöker på vår hemsida.

Krister Hägglund åker till Kavalla.

FEM FOTOGRAFER TILL KAVALLA Fotograferna Björn Engberg, Krister Hägglund, Betina Vang, Susanne Otterberg och Paul Hansen får årets Kavalla-stipendier.

Stipendieutdelningen sker på stämman. Nästa ansökan till Kavalla görs hösten 2018. fotografisk tidskrift

| 48

fråga juristen

BILDER PÅ VASER? En kund vill att jag ska fotografera av ett antal äldre vaser av svensk design som är i dennes ägo och skapa nya »artbilder«. Bilderna på vaserna ska sedan säljas kommersiellt. Var går gränsen för rätten att göra detta? /Annsofie Svar: Vaser är brukskonst och skyddas av upphovsrättslagen upp till 70 år efter upphovspersonens död.

Om upphovsrätten inte gått ut eller om vaserna inte förekommer på underordnad plats i den nya bilden så krävs upphovspersonens tillstånd. Kanske är upphovspersonen ansluten till Bildupphovsrätt som i så fall möjligen kan licensiera denna typ av användningsrätt (till vasen) till din kund.

Annars får du vända dig till upphovspersonen till vasen direkt eller, om denne är avliden, till dennes rättsinnehavare (exempelvis arvingar eller testamentstagare).

VARNINGSBREV? När man fått en bild stulen har jag läst att man ska skicka ett varningsbrev till den som stulit bilden. Varför ska man göra det och vad innehåller ett sådant? /Ivan Svar: Ett varningsbrev bör skickas ut så snart du upptäckt att någon olovligen använder ditt fotografi.

Det ska innehålla vem du är, att du är fotograf till det olovligen använda fotografiet, vilken användning som avses (bifoga gärna skärmdumpar på hemsidor, kopior av annonser etc.), hur mycket du kräver i ersättning och 49 | no 1/2018

hej

skadestånd. Sätt gärna en sista dag för svar så kanske det snabbar upp kommunikationen. Om du inte vet hur mycket du vill kräva, skicka ändå ett varningsbrev där du uppmanar den olovliga bildanvändaren att upphöra med användningen. Om du väntar för länge med brevet finns risken att en domstol (om frågan går dit) kan bedöma att du genom att inte reagera inom rimlig tid efter att du upptäckt intrånget anses ha godkänt användningen. Eftersom du inte påtalat intrånget inom rimlig tid har du ingått avtal om användning.

REFERENSBILDER? Min kund har bett mig att bifoga referensbilder på andra personalplåtningar jag gjort i min offert. Får jag göra det? /Noa Svar: En sådan användning av ett fotografi på en person innebär en marknadsföringsåtgärd för dig som fotograf.

Som näringsidkare är du bunden av lagen om namn och bild i reklam. Reklambegreppet ska här tolkas brett och innebär att allt som en näringsidkare gör som innebär någon form av marknadsföring av dennes varor, tjänster eller andra nyttigheter där annans namn eller bild används kräver personen på bildens samtycke. Om du bifogar fotografierna till offerter så marknadsför du dina tjänster genom att använda en bild på en person. Om du inte har tillstånd enligt ovan nämnda lag kan du riskera att få betala.

Läs juristens mer uförliga svar på sfoto.se.

ANKI ALMQVIST FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Vi slipar knivarna under valåret »Bara för att man har ett roligt jobb så behöver man inte avstå trygghet«, säger flera politiker på konventet Folk och Kultur i Eskilstuna 2018.

Med trygghet menas socialförsäkringar och pensioner. I nästan alla diagram som visas på skärmen under anförandet om trygghetsförsäkringar, är det vi i bild- och formgruppen som drar det kortaste strået. Vi sjukskriver oss minst eftersom vi inte kan räkna upp vår sjukpenninggrundande inkomst.

Det är vi som mest sällan använder oss av arbetslöshetskassan, eftersom vi har svårt att redovisa våra uppdrag på det sätt som trygghetssystemet begär. Vi behöver organisera oss för att tydliggöra att ett samhällssystem som vi alla bidrar till, även måste kunna användas av alla. Att sitta ensam på kammaren och försöka göra sin röst hörd, fungerar inte längre. Vi måste visa att vi är både eniga och många. När jag lyssnar vidare under Folk och Kultur-dagarna blir jag mer och mer tagen av hur vi från många håll kämpar med att få in kulturfrågorna i den »vanliga« valdebatten. Konst och kultur är inte ett enskilt ämne utan en del av vårt samhälle, där både Närings-, Social-

Att sitta ensam på kammaren och försöka göra sin röst hörd, fungerar inte längre.

Vi måste visa att vi är både eniga och många. och Kulturdepartement måste samarbeta. Även vi själva måste verka för att finnas i hela landet och se till att konst och kultur genomsyrar hela vårt samhälle. Kulturen är ett ypperligt redskap för att få ett delat land att länkas samman. I Eskilstuna pratas det även om »Konsten att delta«, vilket SFF är en del av. I det projektet kan vi fotografer engagera oss både för att få inspiration av andra kulturer och även kunna hjälpa till med att skapa kontakter till nysvenska fotografer.

När vi i förbundsstyrelsen diskuterar på våra möten så inser jag att vi behöver tydliggöra våra behov hos såväl politiker som hos bildköpare. Vi måste utbilda våra kunder i vad som krävs för att genomföra ett bra fotografiskt arbete och att vi fotografer har koll på allt från GDPR till färdig leverans.

Politiker behöver informeras om att vi är utsatta för tvång att skriva under oskäliga avtal för att få jobba och att det är många mellanhänder som vill snylta på vårt arbete. Vi som gör innehållet i projekt-, nyhets- och informationsmaterial, är de som får minst betalt. Detta måste vi själva säga STOPP till. Fotografiet behöver helt enkelt en statushöjning där ett samlat grepp och nationellt ansvar för såväl konstfotografi som för reklam, mode och reportagebilder skyddas och respekteras. Nu under valåret behöver vi slipa knivarna för att driva frågor som rör vår bransch. Vi måste kämpa för att få till en lagändring som gör Facebook, Youtube och Google ansvariga för upphovsmaterial. Vi behöver få våra politiker att förstå att upphandlingsregler för småföretagare måste förenklas. Att sedan kunna vara föräldraledig eller sjuk med rimlig ersättning är nödvändigt om vi ska kunna fortsätta att arbeta som fotografer.

sök fotograf

Fotografisk Tidskrift Nr 1, 2018, årgång 131 Ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se

Nya Sök fotograf Vi återlanserar tjänsten Sök fotograf som hjälper bildköpare att hitta proffs och som hjälper medlemmar att marknadsföra sig. Alla fotografer som syns i tjänsten är medlemmar i Svenska Fotografers Förbund. Är du ännu inte medlem i Nordens största fotograforganisation så ansöker du om medlemskap på vår webbplats. Vi har release den 6 mars i Malmö, 7 mars i Göteborg och 8 mars i Stockholm då vi bjuder in både bildköpare och fotografer. Läs mer om de olika evenemangen och anmäl dig på sfoto.se.

Chefredaktör Jenny Morelli Art direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena Studio hello@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Maria Taubert Repro Projektor Redaktionsråd Oskar Hammarkrantz, Anna Henriksson, Linda Bergman.

Omslagsbild Marie Hald Bildbylines Robert Blombäck.

Tryckeri Åtta.45 ab, Järfälla Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 550 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? ekonomitjanst@natverkstan.net Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se

SFF-fotografen LisaLove Bäckman är en av dem som valt att synas i vår nya sökmotor för fotografer.

Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se

sokfotograf.se

ISSN 284-7035

Ett samarbete mellan Svenska Fotografers Förbund och Portfoliobox fotografisk tidskrift

| 50

Svenska Svenska Fotografers Fotografers Förbund Förbund och och Fotoförfattarna Fotoförfattarna presenterar presenterar Svenska Svenska Fotobokspriset Fotobokspriset och Fotoboksdagen. och Fotoboksdagen.

Fotoböcker, Fotoböcker, mingel, mingel, marknad, marknad, printar, printar, prisgala. prisgala.

Läs mer Läspå mer sfoto.se på sfoto.se

Morten MortenAndersen Andersen Stefan StefanBladh Bladh Bruno BrunoEhrs Ehrs Olle OlleEssvik Essvik Stephen StephenGill Gill Annika Annikavon vonHausswolff Hausswolff Helga HelgaHärenstam Härenstam Erik ErikKessels Kessels Inka Inka& Niclas & NiclasLindergård Lindergård Jenny JennyRova Rova Gunnar GunnarSmoliansky Smoliansky

denden1o1omars marsHilton, Hilton, Slussen, Slussen,Stockholm Stockholm

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.

Fotografi: Simon Berg

Ungefär här tappar jag alltid kameran.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Kundservice 08-440 54 40 · kundservice@gefvert.se · www.gefvert.se