Fotografisk Tidskrift 2 2011

köttätare av helene schmitz kreativ explosion – det våras för ukraina

----------------

filmspecial med proffsens bästa tips!

-----------------

1 | no 5/2010

Fotografisk Tidskrift #2–2011

Köttätare fotografen helene schmitz är född 1960 och verksam i Stockholm. I flera projekt har hon tagit extrema närbilder på växter.

– Det som främst intresserar mig med dessa köttätare är att de bryter med våra föreställningar om att blommor ska vara passiva och fredliga. Växterna både lockar och dödar sina offer med sina magnifika framträdanden, säger hon.

Några av bilderna i serien The Carnivores har tidigare visats i National Geographic Magazine.

Helene Schmitz har även tagit bilderna till den prisade boken System och passion: Linné och drömmen om Naturens ordning.

Till den 1 maj är hon aktuell med utställningen Sunken Gardens på Fotografiska Galleriet, Stockholm.

Läs mer på www.heleneschmitz.se

vlad krasnoschok

anastasia mashkovitch

karl henrik edlund

32

Innehåll

Portfolio / Helene Schmitz / 1 Hej / Jenny Morelli »Den döde mannen« / 10

28

20

Aktuellt / Fotografiska fyller ett år / 12 Utställningar / Åke Hedström på Fotografins rum / 13 Gästen / Jenny Maria Nilsson »Vi stannar tiden« / 13 5 frågor / Hoyte van Hoytema – filmfotograf / 14 Bokrecensioner / Eneroth, Morrisroe och Høyland recenseras / 16

»Förr slogs vi mot

Aktuellt / Pimpade släktbilder och stulna foton / 18

FILMTAJM / Stillbildsplåtisar på frammarsch / 20

KGB nu slåss vi mot kitsch.« sidan 32

Rookien / Karl Henrik Edlund gillar att misslyckas / 28 Tankar om en bild / Hannes Dükler om den döda Fabienne / 30

FOTOEXPLOSION / Ung vår i Ukraina / 32 åke hedström

Teknik / Exponera digitalt / 42 Krönika / Lagförslag hotar fotografer / 44 Juristen / Upphovsrätt i sociala medier / 46 Medlemssidor / Rapport från filmkurs /48 Ordfört / »Omstart, förändring, nystart« / 49 Stafetten / Anna Hurtig / 50

13 9 | no 2/2011

hej

jenny morelli chefRedaktör

läsarreaktioner Mejla oss på redaktion@sfoto.se

Prisade bilder av döda människor det ligger en död man på min systers gata, Bryggargatan. På rygg med armarna ovanför huvudet och benen brett isär. Den vita skjortan är blodig, hans kalsonger är blottade och tarmar hänger ut. Någon har lagt en kökshandduk ovanför hans huvud. Runt omkring honom syns fotspår, odetonerade sprängladdningar och en handskriven reklamskylt från ett café. Den döde heter Taimour Abdulwahab, han är 28 år gammal, har fru och barn och kommer från Tranås. Fotografiet togs av Aftonbladet-fotografen Peter Wixtröm den 11 december i fjol och det blev Årets Bild.

Bilden väcker vrede hos många som ser den. Men samtidigt visar den en inte alls ovanlig situation för fotografer och journalister.

Bilden är stark och väcker känslor av oro och olust, jag har lätt att förstå juryns val. Men det är ändå något med bilden som gör mig fundersam. Hur resonerade redaktörerna när de valde att publicera fotografiet? Vi får sällan se så här blodiga bilder av döda svenskar. Integritetsskäl och hänsyn till anhöriga brukar vara tunga argument. Jag tror inte tidningarna hade publicerat bilden ifall mannen hade hetat Lasse Persson och om han varit en blond och blåögd extremist. När ett misslyckat terrorattentat inträffar på Bryggargatan sipprar ett utländskt hot in i våra medvetanden. Självmordsdsbombare är så »osvenska« och vi är redan så vana att se döda män som är födda i Mellanöstern. Är det på grund av att vi känner oss hotade som vi bortser från de etiska spelregler som brukar gälla? Eller är det ett trendbrott?

I globaliseringens och den nya medieteknikens kölvatten kanske vi måste vänja oss vid att se fler döda kroppar. Jag tänker på alla bilder som redan nu läcker ut från polisens förundersökningsprotokoll och hamnar på nätet. Det finns ju andra självmördare vi skulle kunna publicera bilder på. Femtiotvååringen som anklagades för mordet på Eva Magnusson till exempel.

En annan prisad bild av en död människa (långt borta) föreställer den ihjälskjutna Fabienne Cherisma i Haiti. Bilden togs av Dagens Nyheters fotograf Paul Hansen I det här numret skriver Hannes Dükler om »bilden av bilden«, det vill säga Nathan Webers bild av fotograferingsögonblicket och alla de pressfotografer som flockas runt den döda flickan. Bilden väcker djup vrede hos många som ser den. Men samtidigt visar den en inte alls ovanlig situation för de pressfotografer och journalister som rapporterar från välbevakade områden.

Och vari ligger egentligen den etiska skillnaden i att betrakta Fabiennes döda kropp via ombud (fotograferna) eller att vara en av dem i gruppen som knäpper bilden?

Förra numrets essä av författaren Jens Liljestrand som handlade om att de sekulariserade svenskarna håller barnet heligt och att nakna barn i bild är problematiskt, blev startskottet för en debatt som uppmärksammades i alla möjliga sammanhang vilket förstås är roligt. Vi vill skriva om fler svåra ämnen.

Så hör av er med era fotografiska dilemman!

TACK FÖR »Det HELIGA BARNET« Hej! Vill bara tacka för den viktiga texten (och bilderna!) om det heliga barnet i senaste numret. En viktig diskussion och jag tycker att Jens Liljestrand närmar sig ämnet på ett fint, öppet och ärligt sätt. Tack!

Pierre Andersson, Chefredaktör, Tidningen Accent

FETT NUMMER Ännu ett fett nummer av F har landat i Götet. Riktigt fint och intressant. Och inspirerande.

Ni gör ett himla fint jobb!

Ola Carlson, Göteborg

barnporr eller ej?

Jens Liljestrands text »Det heliga barnet« är så jäkla välskriven och välformulerad. Han måste verkligen ha brunnit för ämnet och haft kul, när han skrev den. Texten om klockor var också oslagbar. Jag älskar sånt nörderi och saker som är helt framför en men som man plötsligt får upp ögonen för.

Den enda lilla kritiken mot förra numret är att ni inte satte ut ordet »barnporr« på framsidan av tidningen. »Det heliga barnet« är ganska intetsägande. »Barnporr eller inte« var vad texten handlade om. DET lockar till läsning. Ok, ni säljs inte i varje kiosk, men även som prenumerant hajar man till när man ser ordet och blir nyfiken. Annars blir det lätt att tidningen blir liggande på hallbordet. Min Journalisten brukar bli det.

Maria C Josefsson, Nacka

nu räcker det!

Tack, nu får det sannerligen räcka efter kanske upp mot 20, 25 år som jag haft tidskriften nummer ett i Norden! Omslaget känner man inte

igen, knappast det virriga innehållet heller trots att man följer Tidens tecken som det så vackert heter i konstkretsar.

Nummer 1/2011 blir alltså det sista numret för mig.

Bengt Göran Moberg, frilansfotograf, Kungsbacka

så dödades oskulden »I den aktuella barnporrdebatten påpekas ofta hur oskuldsfullt man såg på barn och nakenhet för bara några decennier sedan. Man tar exempel från tvålreklam, Astrid Lindgrenfilmer och annat som var okontroversiellt då men vore omöjligt i dag. Läs till exempel Jens Liljestrands långa och djupt tankeväckande artikel i Fotografisk Tidskrift (nr 1/2011) om hur den allt intensivare kampen mot barnpornografi kommit att förändra – möjligen förstöra – allas vårt sätt att se på barn, nakenhet, oskuld och skönhet ...« Nils Hansson, DN, 17 mars, 2011

tänkvärt »För övrigt rekommenderas det senaste vackra och tänkvärda numret av Fotografisk Tidskrift. När ingenting är tabu längre, har barnet och barndomen blivit det enda heliga för svenskarna?« Ulrika Knutson, Magasinet Fokus, vecka 13, 2011

LÅNGFRUKOST Om det »rosa numret« med Jeongmee Yoons bilder: Frukosten blev för en gångs skull lång i dag, fin läsning, tack för det!

Väldigt intressant att läsa om polisfotografen, bilderna kom i ett annat ljus när jag några sidor tidigare sett Carl KIeiners stilleben, same but different ...

Karin Blomquist, studerande bildjournalist, Sundsvall

fotografisk tidskrift | 10

NIKON D3S

42.680:-

SVERIGES BREDASTE NIKONSORTIMENT

Kameradoktorn

Birger Jarlsgatan 38 | Telefon. 08-410 50 450 | info@kameradoktorn.se

fatima dali

aktuellt

publikfinansierad bildjournalistik Välgörenhetsorganisationen Emphas.is hjälper fotografer att finansiera sina bildjournalistiska projekt av publiken. Idén bakom hemsidan är enkel, frilansfotografer kan söka stöd för att genomföra ett särskilt fotoprojekt och publiken kan stötta fotografen genom att skänka en valfri summa, minst 10 dollar.

Bakom Emphas.is står bildjournalisten Karim Ben Khelifa, bildredaktören Tina Ahrens och affärskonsulten Fanuel Dewever. www.emphas.is

Ettåringen firar med fotovecka.

Grattis Fotografiska!

Dataspelsfotograf.

VIRTUELLA FOTOGRAFER Valdemar Lindekrantz går sista terminen på Fotohögskolan, Göteborg. Han intresserar sig för virtuella världar och digitala spel där man tilldelas rollen som fotograf. Hur porträtteras fotografen i dessa spel? Hur är spelarna tänkta att fotografera?

16 april–22 maj, Röda Sten, Göteborg.

magnus westerborn

valdemar lindekrantz

fotografiska fyller ett år den 21 maj och firar genom att ta stora delar av Europas fotoetablissemang till Stockholm för Stockholm Photography Week som pågår 23–29 maj med massor av aktiviteter: portfoliovisningar, konstnärssamtal och workshopar med kända fotografer. Passa på att visa upp dina bilder för världen. Anmälan och hela programmet hittar du på http://spwk.eu.

YRKE: PRÄSTFOTOGRAF när norge firar 50 år med kvinnliga präster är det Sanna Sjöswärd som står för bilderna till utställningen och jubileumsboken Kvinners kall. Fotografierna kommer att presenteras i en bok som kommer på Verbum i höst.

När Sverige firade samma jubileum 2008 var Sanna Sjöswärd även då den som stod bakom kameran.

SVENSKA MASKER VISAS I USA

Vad gör Petra?

i kamerans våld »Petra, 1994« av den holländska fotografen Inez Van Lamsweerde visas på Moderna Museets »En annan historia – I kamerans våld«.

den svenske fotografen Magnus Westerborn visar just nu sin bildserie The Radiation Mask Series i Michigan State University Museum.

Varje mask är formad individuellt och används för att stabilisera cancersjuka patienter under strålbehandlingar. Serien ställs ut i samband med utställningen

Mask: Secrets and Revelations.

– Att få visa bilderna i Michigan känns oerhört kul och spännande. Som objekt fascinerar de mig. I maskerna ser jag trauma, rädsla, ångest och kampen för liv, som inte bara berör människan bakom masken, utan även familjen, vänner och andra som känner dem, säger Magnus. Bilderna kommer även att visas på Galleri KG52 under hösten 2011.

sanna sjöswärd

inez van lamsweerde

Masker som speglar kampen för liv.

fotografisk tidskrift | 12

privat

tomasz gudzowaty

gästen

jenny maria nilsson fotograf och skribent

åke hedström

Vi är de som stannar tiden av olika skäl blir jag då och då kontaktad av elever som går eller har gått gymnasiet med media- och/eller fotografinriktning. Deras frågor är ofta inriktade på datorer och Photoshop, vilket oroar mig. Photoshop är ett magiskt arbetsredskap, men det ersätter inte kamerateknik eller förståelse för ljus och seende.

En fotograf är sin teknik och kameran är alla fotografers minsta gemensamma nämnare, för det vi åstadkommer är mångahanda: produktfoto, studioporträtt, konstfoto och så vidare, fotografier sprungna ur olika avsikter som fyller skiftande behov – mångfalden är självklar och av godo.

Gudzowaty på Kontrast och Åke Hedström på Fotografins rum.

utställningar IN A LONELY PLACE Gregory Crewdson Kulturhuset, Stockholm 19 mars – 12 juni, 2011

KILLAR Jerker Andersson Västergötlands museum, Skara 2 april – 29 maj, 2011

I, THE UNDERSIGNED Rabih Mroué Lunds Konsthall, Lund 12 mars – 8 maj, 2011

VEE SPEERS Nordic Light International Festival Of Photograpy Kristiansund, Norge 3 – 7 maj, 2011

SPORTS FEATUERS Tomasz Gudzowaty Galleri Kontrast, Stockholm 26 mars – 24 april, 2011 HEMMA HOS Ulf Isacson Galleri Vingen, Solna Centrum 31 mars – 14 maj, 2011 NY NORDISK FOTOGRAFI Hasselblad Center, Göteborg 28 maj – 21 augusti, 2011 BLACKOUT Dan Holdsworth Nordin Gallery, Stockholm 17 mars – 8 maj, 2011 RETROSPEKTIV Åke Hedström Fotografins rum, Malmö 5 mars – 28 augusti, 2011 13 | no 2/2011

INTENDED CONSEQUENCES Jonathan Torgovnik Fotografiska, Stockholm 8 mars – 1 maj, 2011 VAR DIG SJÄLV (BLAND ANDRA) Johann Selles Gate 38, Malmö 2 april – 7 maj, 2011 MY QUIET OF GOLD Cooper & Gorfer Hasselblad Center, Göteborg 26 februari – 15 maj, 2011 SÖDRAKULL FRÖSAKULL Mikael Olsson Arthur Ross Gallery, New York 7 april – 8 maj, 2011

Fler utställningar på sfoto.se

När jag arbetade på tidningsredaktion gjorde vi fotografer oss ofta lustiga över det instrumentella seende vi tyckte icke-fotografer hade.

Jag önskar att det på gymnasiala och andra fotoutbildningar funnes mer av undervisning i fotografiets historia. Att vara fotograf är att bli del av en både underbar och problematisk tradition. Roger Fenton reste med 15 fullastade vagnar mörkrumsutrustning i väglöst land när han 1855 fotade Krimkriget och tyvärr blev han, möjligen utan att förstå det, en del av maktens propaganda. Den sydafrikanske fotografen David Goldblatt, nu över 80 år och ännu verksam, har åstadkommit ett avgörande vittnesmål när han under årtionden skildrade apartheidregimens förtryck. Julia Margaret Cameron revolutionerade fotografiet på 1800-talet när hon föregick piktorialismen och prioriterade stämningar framför skärpa i sina porträtt.

Stämningar är också det Martina Hoogland Ivanow arbetar med i sin poetiska bildberättelse Far too close. Jag har förstått att många läsare blivit upprörda över att Fotografisk Tidskrift publicerat en av Hoogland Ivanows bilder. Orsaken, som jag förstår det, skulle vara att hennes fotografi inte är av den kvalitet de vill att professionella fotografer förknippas med. Men är det så?

När jag arbetade på tidningsredaktion gjorde vi fotografer oss ofta lustiga över det instrumentella seende vi tyckte icke-fotografer hade. De som tror att en bra bild måste ha »glada färger, vara skarp och innehålla en kändis«, brukade vi en aningen hånfullt skoja om. Men vad är en bra bild? Att statiska kriterier om skärpa och exponering ska vara uppfyllda? Det är att förminska fotografiets potential. »Ett bra foto drar betraktaren till sig«, svarar den danske fotografen Per Bak Jensen sina fotoelever när de frågar hur de avgör om deras arbete är bra.

Nina Gorfer och Sarah Cooper på Studio Seek säger att »bilden ska sjunga«.

Hoogland Ivanows bilder gör det, de sjunger en lågmäld, dov, vacker sång om mänsklig sårbarhet. Och hennes arbete förringar givetvis inte värdet av ett skarpt reklamfoto som gör kunden nöjd.

Så när nyblivna fotografer frågar om knep i Photoshop säger jag i stället: »lär dig se och förstå ljus« och »känn den historia du är en del av«. För vi är de som fotograferar, vi är den yrkesgrupp som stannar tiden och tar vara på den och varje fotograf som arbetar omsorgsfullt och egensinnigt stärker vårt skrå.

NAMN Hoyte van Hoytema ÅLDER 39 YRKE Filmfotograf ARBETAR Hela världen SENASTE SPELFILM »Tinker, Tailor, Soldier, Spy« i regi av Tomas Alfredson

5 frågor

Bild Lars Tunbjörk

Hoyte van Hoytema älskar Europa Vad jobbar du med nu?

– Jag kom just tillbaka från ett fotouppdrag i Los Angeles, innan det gjorde jag en reklamfilm för Renault i Frankrike. Nästa vecka filmar jag ett reklamjobb i Stockholm, sedan bär det av till Mallorca eller Thailand eller Los Angeles, inte bestämt ännu.

Vad är skillnaderna att filma utomlands jämfört med i Sverige?

– Alla länder skiljer sig från

varandra. Men jag älskar att arbeta i Europa. Det finns en större flexibilitet här som skapar mer kreativitet: Ju större och dyrare produktioner desto långsammare går allting, desto mer tid läggs på att prata i stället för att skapa.

Vilken typ av manus tänder du på?

– De får inte vara för lättviktiga.

Berättelsen måste ha substans och jag gillar när den har mörker i sig.

Var hittar du inspiration?

– Från allt möjligt. Jag blir väldigt inspirerad – och lite avundsjuk – när jag ser hur vissa människor så lätt får kontakt med sina inre jag, folk som hittat genvägar att beskriva sina känslor, utan att bli sentimentala. Det skulle jag också vilja vara bra på.

Vad har du för bakgrund? Stillbildsfotograf?

– Ja, jag gick polska nationella filmskolan. Stillbildsfoto är fortfarande viktigt. För att klara av 24 bildrutor per sekund måste man vara åtminstone hyfsad på att exponera en ram. Stillbilder är fortfarande basen för alla bra diskussioner om hur filmer ska berättas. / Jenny Morelli

fotografisk tidskrift | 14

w w w. r aj a l ac a m e r a . s e Vid frågor angående leasing vänligen kontakta oss eller besök någon av våra butiker!

Rajala Pro Shop Stockholm mail: info@rajalacamera.se Herkulesgatan 11 Tel: 08 00 15 789 | no452/2011

Rajala Pro Shop Malmö mail: malmo@rajalacamera.se Drottninggatan 36 Tel: 040 12 13 06

collection of titus riedl

aktuellt

FOTOGRAFERS BÖCKER PRISAS

oliviero toscani

Stefan Bladhs »The Family« och Björn Abelins »Bläck: Tatueringar, hud, minnen« finns med på listan bland de 25 böcker som 2010 blev utvalda av Svensk bokkonst.

Under perioden 24 mars – 31 augusti ställs 2010 års böcker ut i Kungliga bibliotekets annex, Humlegården i Stockholm. www.svenskbokkonst.se

Färgstark mamma, färgstark son?

Pimpade släktbilder i sydamerika finns en marknad för pimpade släktbilder. Det vill säga att man låter en bildbehandlare »förbättra« svartvita porträtt genom att måla på dem eller arbeta med dem i Photoshop. Den engelske fotografen Martin Parr intresserar sig för den här typen av bilder och har skrivit förordet till boken Retratos Pintados. The Collection of Titus Riedl.

Warhol förs till Wien.

Under Polaroids storhetsdagar samlade företaget aktivt på olika fotografers bilder, tagna på Polaroidmaterial. När företaget gick i konkurs var många rädda att samlingen skulle splittras. »The Impossible Project« har aktivt arbetat för att samlingen ska bevaras som en enhet och nu har Westlicht, museet för fotografi i Wien, köpt samlingen.

Samlingen består av över 4 400 verk från mer än 800 fotografer, allt från Ansel Adams till Andy Warhol.

NORDIC LIGHT Den 3–7 maj är det dags för Nordic Light Festival i Kristiansund, Norge. Många stora namn kommer för att ställa ut eller hålla i workshopar. Från Sverige kommer bland andra Bruno Ehrs, Jenny Lexander och Joakim Strömholm. Internationella gäster är bland andra Albert Watson, Rob Hornstra och Arnold van Bruggen. www.nle.no

patrick cariou

UNIK POLARIODSAMLING RÄDDAS

Stulna rastafarier.

KONSTNÄR GÖR UPPHOVSRÄTTSINTRÅNG konstnären Richard Princes användning av fotografen Patrick Carious bilder från Jamaica skyddas enligt en amerikansk domstol inte av bestämmelserna om så kallad »fair use«. Prince tvingas nu förstöra de

verk som ännu inte sålts.

Fotografen Patrick Carious porträtt från en vistelse på Jamaica publicerades i boken Yes, Rasta år 2000. Åtta år senare stämde han konstnären Richard Prince för att ha använt fotografier ur boken i ett antal konstverk. Cariou menar att Prince gjort intrång i hans upphovsrätt.

Richard Prince, galleriet Gagosian och dess ägare samt Rizzoli International Publications, försökte göra gällande att fotografierna inte skyddas av upphovsrätt eftersom de skapats med »ett minimum av kreativitet«, och att användningen av fotografierna omfattas av bestämmelserna om fair use. fotografisk tidskrift | 18

Juli 2010 var jag åter i Costa Rica. Hittade denna fina minnesskylt på stranden.

För två år sen hade Benny drunknat, sista dagen på semestern. 200 meter bort hade jag surfat.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Bisse Bengtsson

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

anastasia mashkovitch

Film fotografisk tidskrift | 20

tajm 21 | no 2/2011

Det rör på sig. Allt fler fotografer jobbar med rörlig bild. Filmarna får passa sig.

– Vi stillbildsplåtisar är på frammarsch, säger Daniel Olsén. text anastasia mashkovitch

Daniel Olsén och medarbetare under en reklamfilmsinspelning för Nordic Bet.

»Men inom rörligt finns helt nya teknikmumbojumbos att få koll på«

O

m min flickvän hörde mig säga att jag älskar film, skulle hon skratta ihjäl sig. Jag har aldrig ro i kroppen för att se en hel film. Men jag älskar filmen som medium. Speciellt att se film genom producentögon och se hur folk trollar med knäna för att med små budgetar hitta rätt lösningar, säger formgivaren och reklam- och modefotografen Daniel Olsén.

Han fick möjlighet att börja filma dslr då han i januari förra året bytte sin Canon eos 1d Mark iii mot en Mark iv. Förutom 14 års erfarenhet som

fotograf har han i dag också ett antal musikvideor och en stor tv-reklam för Betssons spel i bagaget.

Och på reklambyrån Shiny Happy People, som han är delägare i, producerar han infomercials: korta reklamfilmer vars syfte är att informera snarare än att underhålla.

En kylig torsdagkväll riggar Daniel Olsén ljus i den nymålade studion vid Telefonplan, i södra Stockholm. I går fotograferade han vårens kommande solglasögon. I dag är det dags att ställa om kameran från stillbild till rörligt. Kunderna och skaparna bakom klädmärket Mouli vill spela in en infomercial. Tanken är att producera en ganska

enkel video i väderflicksanda, mot greenscreen och sedan redigera ihop den med material som finns inspelat sedan tidigare.

Inspelningsteamet är litet: Daniel Olsén bakom kameran, försäljaren Marc Nylander, som i kväll ska axla väderflicksrollen, och tre andra medarbetare från Mouli som får agera sminkörer, ljudbomshållare, kaffekokare och filmklappsskötare.

– Det är kul att göra film, men också svårt. Redan inom stillbild är det mycket med färgrymder, cmyk-tabeller och kalibrering. Men inom rörligt finns helt nya teknikmumbojumbos att få koll på.

Allt från begrepp som frames/sec, pal/ntsc och videocodecs till rent praktiska svårigheter med fotografisk tidskrift | 22

PRIVAT

Namn Daniel Olsén Ålder 35 Verksam som Reklam- och modefotograf.

Delägare och formgivare på reklambyrån Shiny Happy People Kunder Electrolux, Moderaterna, Apple, Mouli, SAND, Blueberry, Kungliga Automobilklubben, Konstvärlden, Naturkompaniet m.fl.

Utbildning Grafisk kommunikation, Berghs.

Maskiningenjörsexamen med grafisk inriktning, KTH Vann senast Årets reklambild 2010, folkets röst. Tävling anordnad av Resumé Filmar med Canon EOS 1D Mark IV Redigerar i Final Cut Pro Kunskapskälla Kunniga kompisen Marcus von Boisman och youtube.com Svårast med rörligt Ljudupptagningen

»fokusera på vad du vill berätta« / Petrus Sjövik, lärare och filmfotograf

michael edwall

Michael edwall

filmlärarnas bästa tips

svepande tagningar, dramaturgisk tänkande, redigeringen och kanske det knepigaste av allt, ljudet, säger Daniel.

Förutom en något nervös Marc Nylander framför kameran, som då och då glömmer bort replikerna, är det just ljudet som sätter käppar i hjulet för dagens inspelning. Lamporna som hyrts in speciellt för i kväll surrar högt. Så pass högt att det kommer med på ljudspåret. Och i studion ekar det.

– Ljudet är en helt ny aspekt som jag ännu inte bemästrar och det är en svårighet, tycker jag. Jag hör så klart när något låter dåligt men jag kan inte alla knepen för att fixa det. Så nu måste jag komma på hur jag dödar surret från lamporna och får ekot att försvinna. Och det vet jag inte riktigt hur jag ska lyckas med. Jag hoppas hårt på Soundtrack Pros noise reduction, säger Daniel.

I ljudisoleringssyfte bär teamet in svarta tygskärmar. Kring den plats där skådespelaren står byggs tygväggar upp och golvet fylls med flera lager lösa tygstycken. Och slutligen, med hjälp av en björnfäll som lämnats kvar i studion efter en plåtning med tidningen Slitz, lyckas kvällens team bli kvitt ekot.

23 | no 2/2011

Vilka tillbehör behöver man?

– Ett rejält stativ med fluid head dvs. motstånd i panorering. Att kunna loda det underlättar mycket.

Ska man filma handhållet är en handkamerarigg ett måste. Det finns många varianter och tillverkare men svensktillverkade Swedish Chameleon tycker jag är mest prisvärd. Generellt om tillbehör tycker jag inte att man ska köpa på sig så mycket grejor för tidigt. Det är bättre att hyra in det man behöver för varje inspelning till att börja med.

Hur sätter man i gång?

– Mitt tips är att koppla in kameran till en tv eller datamonitor och börja leka. Det är mycket mer inspirerande att se en stor bild på så vis i stället för en liten, liten bild i displayen. Som att jämföra en liten tumnagel-bild med en stor print.

Vad är skillnaderna mellan att fota stillbild och rörligt – alltså i sättet att tänka kring bild?

– Man måste tänka i längre scenerier och veta hur man bryter upp dessa i klipp som sitter ihop på bästa berättande sätt. En annan sak som skiljer är att man kan berätta massor med ljud också. Att göra en skissfilm innan är ett otroligt bra verktyg för att hitta svagheter i berättandet. Det kan vara under väldigt enkla förhållanden och ska inte ta onödigt lång tid, men det är oftast värt det Hur ser arbetsmarknaden ut?

– Utifrån samtal med vänner som jobbar som stillbildsfotografer låter det som att de får fler och fler förfrågningar om att även leverera enklare typer av rörligt material till sina kunder. Internet, mer tekniskt avancerade mobiler och ipad osv. erbjuder ett nytt forum för rörlig bild som i många fall kan vara enklare att producera än t.ex. rörlig bild i tv och på bio.

Hur bra måste man vara för att få jobb? Alltså vad behöver man kunna?

– Jag tror den egentliga svårigheten kommer när man som nybörjare ska färdigställa det filmade materialet. Ska man bara filma och sedan släppa i väg klipp-process och ljudläggning till någon annan tror jag inte man behöver vara så orolig. Däremot kan jag tänka mig att många av de uppdrag som kan tänkas komma till en början är mindre jobb med mindre budget, då kanske man inte har råd att anställa klippare osv. Det är ett dilemma.

Vilka är fällorna? Vanliga fel?

– Att fotografen fokuserar för mycket på det tekniska och bilderna så att kärnan i det man vill berätta går förlorad. Klassisk åkomma för fotografer som också regisserar sina filmer. Att jobba med regissör eller mot reklambyrå gör det lättare.

Hur tar man bäst upp ljud?

– Ljud bör tas upp separat med annan inspelningsutrustning om man inte vill kompromissa med kvaliteten. Är det svårt att lära sig?

– Det finns olika tekniska lösningar för att ta upp ljud direkt i kameran för enklare typer av inspelningar. Ljud är ett helt eget universum och det finns en anledning till att det är en helt egen yrkesroll, så vill man vara säker på att det blir bra bör man ha en ljudtekniker som spelar in ljudet separat.

Glöm bara inte att använda klappa för att synka ljudet med bilden!

Vilka program arbetar man i för efterarbetet?

– Populärast är helt klart Final Cut Pro. Det finns enklare typer av program typ iMovie eller liknande men de växer man snabbt ur och då kan man lika gärna lära sig använda Final Cut direkt.

Annika Aschberg vill ut på hal is.

»Film får mig att känna mig som en glad, förväntansfull unge«

A

llt fler sysslar med film just nu och det är bra. Det vore synd om bara de riktigt etablerade skulle ha råd, säger Annika Aschberg.

Vi möts i foajén på Grand Hôtel, i Stockholm. Annika Aschberg har på grund av jobb vänt på dygnet, två på eftermiddagen är det dags för frukost. Det blir en macka med grönsaker och brieost och en Loka.

Annika Aschberg är utbildad vid Fotoskolan i Stockholm och har arbetat som fotograf sedan hon hoppade av juristlinjen, för fyra år sedan.

Hennes bilder rör sig inom ramen för kommersiellt fotografi och mode, men hon håller också på med ett dokumentärt projekt som ska bli en bok.

Sedan två år tillbaka är hon också ambassadör för ett stort, internationellt kameraföretag (Nikon) och är ett av deras svenska ansikten utåt. Därför får hon använda sig av all deras utrustning.

– Tidigare var jag helt insnöad på stillbild. Men i och med att jag fick tillgång till kameror som kunde filma så tänkte jag, varför inte? Det är så lätt att bli bekväm i det som man tror att man kan.

Vill man bli bättre måste man ut på hal is ibland, säger hon.

Men givetvis handlar det inte bara om att det är kul att experimentera. Många kunder ställer i dag ofta krav på att fotografer även ska kunna leverera rörligt material. Annika Aschbergs första filmprofotografisk tidskrift | 26

Till höger: Ur videon till Anna Järvinens »Lilla Anna«.

jekt var en musikvideo åt artisten Avner som hon gjorde tillsammans med konstnären Jenny Palén.

– Jag gillar att jobba tillsammans med andra.

Speciellt gillar jag att jobba med kvinnor. Samarbete är också bra när man inte känner sig hundra i allt man gör. Då kan man lära av varandra.

Vad är den största utmaningen?

– Som stillbildsfotograf fokuserar jag ibland för mycket på detaljer. När man filmar gäller det att tänka mer helhet. Det handlar om att få med en hel sekvens eller en hel åkning. Jag brukar få påminna mig själv om det.

Vad är roligast?

– Det är roligt på olika sätt. Film är kul på ett sätt som får mig att känna mig som en glad, förväntansfull unge, liksom »Shit, vad koolt och vad grymt att jag kan göra det här, och kolla vad fint det här blir«. Allting känns häftigt och spännande på ett sätt jag är inte är van vid. Det är en ny utmaning.

Men stillbild är något jag alltid kommer att älska och hålla på med.

Filmar du för att få fler jobb?

– Nej, så tänker inte jag. Jag är alldeles för dålig på affärer över huvud taget. Jag gör det här för att jag tycker att det är kul. Just nu vill jag bara att mina produktioner ska bli så bra som möjligt, snarare än att jag tänker på att tjäna pengar. Men det bygger på att jag har konstnärlig frihet, så klart. Jag skulle aldrig göra en reklamfilm gratis.

Har du något drömjobb inom film?

– Nej, jag vill mest utvecklas och bli bättre. Men det som vore fett är att filma under vatten. Världen här uppe har jag redan sett medan det under vattnet finns en helt ny, oupptäckt värld, säger Annika Aschberg.

Utanför Grand Hôtels enorma fönster har dagsljuset glidit över i ett grått dis. Annikas macka är uppäten och hon signerar kvittot.

– 160 kronor för en macka och en Loka är jättelöjligt! Men jag antar att det är priset man får betala för att få fika i lugn och ro.

27 | no 2/2011

annika aschberg

johan renck

Namn Annika Aschberg Född 1978 Bor Stockholm Yrke Fotograf Utbildad Fotoskolan Stockholm Agentur Representeras sedan 2007 av Cameralink och av Capture i USA Aktuell Ambassadör för Nikon Kunder ELLE magazine, italienska och svenska Glamour, Rodeo magazine, Liebling, Madonna, Sandra Backlund, JC och Velour m.fl.

Har bott i Los Angeles där hon läste konstvetenskap på UCLA och praktiserade på fotostudion Smashbox. Paris, där hon läste franska, samt i London Filmar med Nikon D3S

Fotograferna och Fabienne det kollapsade taket är brant och täckt av betonggrus, så när Nathan Weber på avstånd ser henne falla tror han först att hon halkat och slagit sig medvetslös. Han kommer bortifrån Port-au-Princes hamn och har tagit sig hit till Rue Marthely Seiée för att fotografera förödelsen och plundringen efter jordbävningen.

När han når fram till henne upptäcker han skotthålet i huvudet. Blodet har redan börjat rinna ner över Fabienne Cherismas argylemönstrade tröja och tavlorna med blomstermotiv som hon burit med sig. En vecka tidigare överlevde den femtonåriga flickan naturkatastrofen som tog över 200 000 haitiers liv och gjorde en miljon hemlösa. Nu är hennes liv släckt – av en poliskula. Klockan är lite över fyra på eftermiddagen tisdagen den 19 januari 2010 och inom ett par minuter är ytterligare ett tiotal fotografer där. jag har hittat nathan webers fotografi då jag bildgooglat på Fabiennes namn. Anledningen är att jag, efter att ha sett Paul Hansens nu prisbelönta bild, råkat på flera foton från samma tillfälle, av en mängd olika fotografer. Det har fått mig att vilja veta mer om omständigheterna; hur många fotografer som egentligen var där och hur det kommer sig att man inte ens skymtar några av dem på alla dessa bilder. Nu vet jag.

På samma gång konkurrenter och kollegor håller de sig undan varandras kameror medan de fotograferar Fabienne med förbipasserande plundrare som fond. När jag ser bilden frågar jag mig varför de är så måna om att inte hamna i varandras sökare. För att inte krossa illusionen? Om man som fotograf utger sig för att vilja dokumentera en verklighet, hur kommer det sig då att vi så sällan ser reportagebilder med andra fotografer närvarande? Har Nathan Weber med sin bild brutit en tyst överenskommelse fotografer emellan?

Paul Hansen är den gråhårige mannen med höjd högerarm, alldeles bakom sydafrikanen James Oatway i grön keps. Runt omkring sig har Paul även bland andra Michael Mullady från San Francisco, Edward Linsmier från Tampa Bay och dansken Jan Dagø. Alla tar till synes identiska bilder, men det är inte lätt att få till den där prisvinnaren. Bara om man befinner sig i den rätta vinkeln. den 19 mars i år, samma dag som jag hittar Nathan Webers foto, länkar jag till både den och Paul Hansens bild på Twitter. Reaktionerna blir omedelbara i form av hundratals retweets och kommentarer som »Fy

fan, bilden äcklar mig ända in i benmärgen«, »Vidrigt«, »Motbjudande«, »Satans parasiter«, »Hatar mänskligheten«. Det diskuteras snart på bloggar, i kommentarsfält och tidningar – dels kring etiken i samband med fototillfället, men även om priset för årets bild verkligen ska tillfalla något som närmast är en massfotografering.

Jag jobbar av och till på tv4 och några dagar efter att min tweet spridit sig frågar en kollega om jag vill sitta med i Nyhetsmorgon på måndag tillsammans med Paul Hansen. Men jag avböjer innan man tagit kontakt med honom, jag är inte ute efter Hansens skalp. För jag förstår ju någonstans att det här är långt ifrån en unik situation, det är bara det att den så sällan dokumenteras på det vis som Nathan Weber gjort.

Och frågorna jag bär på är frågor som jag snarare bör ställa mig själv: Om männen på bilden inte haft kameror i sina händer, utan reporterblock – hade jag reagerat lika starkt då? Är det kamerorna som skaver? Handlar det om antalet fotografer? Hade jag haft lättare att acceptera en ensam fotograf? Vari ligger den etiska skillnaden mellan att betrakta Fabiennes döda kropp via ombud (fotograferna) eller att vara en av dem?

nathan weber

Journalisten Hannes Dükler om pressfotograferna runt den döda Fabienne Cherisma

när fabiennes pappa osam cherisma kommer springande och hittar sin dotters kropp har det gått en knapp halvtimme sedan det dödande skottet avlossades. Fotograferna befinner sig på första parkett när han lyfter upp Fabienne – något han inte gjort sedan hon var en liten flicka – och rusar hemåt de tre kilometerna längs Boulevard Jean-Jacques Dessalines.

Fabiennes mamma Amante kollapsar då hon inser vad som hänt. Runt henne skriker storebror Jeff och lillasyster Amanda ut sin sorg, smärta och förtvivlan.

Det vet vi för att många av fotograferna följer efter, hela vägen hem.

Det första Fabiennes pappa ser då han kommer springande mot platsen där någon sagt att hans dotter ligger död är alltså en samling fotografer. Att en av dem fotograferar de övriga fotograferna går knappast att uppfatta för en utomstående. Bara om man befinner sig i den rätta vinkeln. För Osam Cherisma är Nathan Weber bara ännu en i gruppen av män med kameror runt Fabiennes kropp. Det är omöjligt att se skillnaden.

Finns det ens någon?

Hannes Dükler, skribent. fotografisk tidskrift | 30

tankar om en bild

31 | no 2/2011

Revolt

Fotoscenen i Ukraina sjuder av energi. Bilderna är lekfulla, uppkäftiga och gränsöverskridande.

Förr slogs fotokonstnärerna mot KGB. Nu revolterar de unga i stället mot kitsch och själlös marknadsanpassning.

Bild Vlad Krasnoschok

text jenny morelli

fotografisk tidskrift | 32

Bild Juli Drozdek

33 | no 2/2011

Bild Vlad Krasnoschok > Bilden väckte starka reaktioner när den publicerades på Ukrainska Fotografers Förbunds hemsida.

I texten på bilden har Vlad bland annat skrivit »Förbundet sökte efter fotokonstnärer men i stället kom en samling dumskallar«.

D

e unga ukrainska fotograferna söker nya vägar. De vägrar att ta bilder av söta kattungar, nakna tjejer i motljus och kitschiga landskap – den ukrainska fotoscenens norm efter murens fall. De nya visuella uttrycken söker sig i alla möjliga riktningar. Från traditionell dokumentärfotografi i mörka toner, mer eller mindre hämningslösa handkoloreringar, modebilder och konceptuella projekt i skarpa färger. Gemensamt är en lekfullhet och ett mod som växt fram i en konflikt om estetik och som har gett den urkrainska fotografin en ny vår. »Förbundet sökte efter fotokonstnärer men i stället kom en samling dumskallar« står det på en

av den ukrainska fotografen Vlad Krasnoschoks bilder. Orden berättar om konflikten som råder mellan olika typer av fotografer i Ukraina, där fotokonstnärer står mot mjukporrsproducenter.

– Förr i världen slogs vi mot den politiska makten, nu försöker vi göra motstånd mot kitsch och de sexbilder som tyvärr har blivit norm även för konstnärer, säger Misha Pedan, fotograf och initiativtagare till utställningen Två synsätt på ukrainsk fotografi som visades i Kiev i vintras.

Misha Pedan föddes i Charkiv, Ukraina 1957.

Som 30-åring arrangerade han Ukrainas första undergroundfotoutställning. F-87, som den hette, blev en succé och folk trängdes för att se de unga alternativa fotografernas bilder. Enligt utställarna kom över 3 000 besökare per dag. Utställningen

blev en språngbräda för flera av de medverkande, i deltagarlistan syns världs­kända namn som Boris Mikhailov (se exempel i Fotografisk Tidskrift #6/2010, i sommar aktuell på Museum of Modern Art, New York) och Sergej Bratkov.

På en svartvit bild från utställningen F-87 står en stolt Misha Pedan bredvid en glad ung kvinna och blickar rakt mot kameran. Men alla var inte lika nöjda. Säkerhetspolisen gjorde besök och efter tio dagar stängde myndigheterna utställningen. Orsaken sades vara »dålig brandsäkerhet«. Enligt Misha Pedan var det egentliga skälet att den politiska makten alltid motarbetade bildkonst som hade ett personligt avtryck eller en ambition att visa livet och verkligheten som den tedde sig.

Utställningen F-88 året därpå blev ännu mer fotografisk tidskrift | 34

privat

Bild Vlad Krasnoschok

35 | no 2/2011

»Man kan säga att vi konstant

upplevde ett massivt motstånd, den politiska makten var som en cementvägg som vi var tvungna att förhålla oss till och hitta på strategier för att göra hål i.«

fotografisk tidskrift | 36

Bild Vlad Krasnoschok

37 | no 2/2011

teknik

Stefan ohlsson teknikredaktör

Lagförslaget hotar fotografer regeringen har lagt ett lagförslag om att begränsa smygfotografering.

I sammanfattningen står: »Straffbestämmelsen föreslås omfatta den som, på ett sätt som är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet, olovligen fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme.« Bestämmelsen föreslås vidare omfatta olovlig fotografering eller annan bildupptagning som, oavsett plats, sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privatperson.

Bakgrunden är ett antal uppmärksammade fall där fotografering har skett i smyg. Ett sådant var när en person gömde en kamera i sin före detta flickväns sovrum. Han frikändes eftersom det inte fanns ett lagrum som gjorde detta olagligt.

Är det ett sätt att göra fotografer osäkra över vad som är tillåtet? Regeringen kanske hoppas slippa fler bilder på hånglande statssekreterare?

Jag tror inte att någon fotograf anser att det ska vara tillåtet att installera dold fotograferingsutrustning i en privatpersons bostad utan tillstånd. Inte heller borde det vara tillåtet att installera en kamera i smyg på en offentlig toalett.

Men jag anser ändå att lagförslaget är ett allvarligt hot mot fotografens möjlighet att fotografera på offentlig plats. Allmänhetens attityd gentemot fotografering har blivit mycket mera restriktiv under det senaste decenniet. Med en lag som denna kommer många att tro att det blivit förbjudet att fotografera personer på offentlig plats. Även om lagstiftarens syfte är att komma till rätta med sådana avarter som jag tidigare nämnt, är detta en allvarlig inskränkning i fotografers arbetssituation. En genre som gatufotografering kommer antagligen bli omöjlig att utöva. Förslaget har inte tagit hänsyn till den balans mellan privatliv och yttrandefrihet som måste finnas. Eller är det ett sätt att göra fotografer osäkra över vad som är tillåtet och vad som är förbjudet? Regeringen kanske hoppas slippa fler bilder på hånglande statssekreterare på krogen? Mest oroande är att man gör fotograferingen och inte publicering/spridning olaglig. Enligt min mening borde det räcka med att utsträcka de regler som finns om kränkande beteende.

Regeringens ointresse för kulturutövarnas situation märks också i det nyligen utsedda Digitaliseringsrådet, en grupp på 27 personer som ska hjälpa regeringen i arbetet med en digital agenda för Sverige. Anna-Karin Hatt, regeringens it-minister, säger: »Vi behöver hjälp av skarpa hjärnor med olika erfarenhet och kunskap.« Och det kan hon ha rätt i. Men regeringen verkar inte tro att det finns några skarpa hjärnor inom upphovsmannaleden, eftersom ingen av alla dessa 27 hjärnor som deltar i rådet är verksam som kulturproducent.

Ska man tolka detta som att regeringen inte är intresserad av konsekvenserna som digital distribution har för alla oss som skapar det material som ska visas? Eller är detta »bara« ett tecken på den allmänt svaga position som kulturen har?

För sport och natur.

Telezoom med inbyggd konverter Canon EF 200-400 mm f/4L är ett nytt objektiv i Canons L-serie. Canon tänker sig att detta objektiv passar för både sportoch naturfotografer. Unikt är den inbyggda telekonvertern med en förlängningsfaktor på 1,4. Det innebär att man i praktiken har två objektiv i ett, dels 200–400 f/4, dels 280–560 mm f/5,6.

Styr blixtarna från CaptureOne PhaseOne och Profoto har utvecklat ett tilläggsprogram som gör det möjligt att styra Profotos blixtar inifrån CaptureOne 6. Kommunikationen mellan blixtar och dator går via Profoto Air USB, en liten radiosändare. Styrningen fungerar med Pro8-a Air, D4 Air och D1 Air.

på respektive position med olika exponeringar, som sedan kan användas för att bygga en HDR-bild av varje delbild innan det totala panoramat skapas.

Canon utvecklar snabblabb Canon Dreamlabo 5000 är en skrivare avsedd för butiker som vill kunna ta fram bilder direkt från digitala filer. Vid sidan av de traditionella 10 x 15 korten kan man producera kalendrar, fotoböcker, broschyrer med mera. Genom det breda skrivarhuvudet på 305 mm får man en hög produktionstakt. Ett 20-sidigt fotoalbum i A4-format produceras på 72 sekunder.

Panorama med DSLR Gigapan Epic Pro är ett motoriserat panoramahuvud som ska klara kameror upp till 5 kg. På den medföljande styrenheten matar man in brännvidd och start- och stoppunkt på panoramat. Då räknas antal bilder ut, så att kameran flyttas lagom mycket mellan varje delbild.

Eftersom denna typ av bilder ofta får mycket höga kontraster kan man också programmera in att kameran tar ett antal bilder

Vidvinkel för mellanformat Till sin digitala mellanformatskamera 645D har Pentax utvecklat ett nytt vidvinkelobjektiv som fått namnet smc DFA 645 25mm f/4 AL[IF] SDM AW. Detta supervidvinkelobjektiv har en dammsäker och vattentålig konstruktion och fotografisk tidskrift | 44

innehåller två stycken asfäriska linselement. Pentax har också använt sin antireflexbehandling Aero Bright Coating, som ska minimera reflexer.

Självkalibrerande skärm Eizo har redan en självkalibrerande skärm i sin ColorEdgeserie på 24 tum. Nu adderar de en större modell, CG275. Denna skärm har en storlek på 27 tum och en upplösning på 2560 x 1440 pixlar. Skärmen har portar för DisplayPort, MiniDisplayPort och DVI.

Kortläsare för iPad2 Tillbehörsfloran till iPad ökar snabbt. För fotografer som använder kameror med CompactFlash-kort är en av de mer välkomna nyheterna en adapter från M.I.C. som gör det möjligt att läsa ner informationen från kortet till en iPad.

Kodak lanserar ny film Kodak har slagit samman de två versionerna de har av Portra 160 (Vivid Color och Natural Color) till en enda. Kodak Professional Portra 160 ska vara den finkornigaste filmen i denna klass. Filmen ska vara mycket enkel att skanna och finns i 135, 120, 220, 4 x 5 tum och 8 x 10 tums format.

Samtidigt lanserar Kodak ett papper avsedd för digitala tryckpressar, som efterliknar ett traditionellt fotopapper för att möta det snabbt ökande intresset för fotoböcker i små upplagor.

Nytt fotopapper Under lång tid har tillverkarna av papper till bläckstråleskrivare strävat efter att göra papper som efterliknar traditionellt svartvitt fotopapper. Nu vänder Ilford på detta och gör ett svartvitt fotopapper som använder sig av samma material som bläckstrålepapper använt.

Pappret är bomullsbaserat och har en vikt på 300 gram/ kvadratmeter. Ilford Multigrade Art 300 har en matt yta och en kall baston. Emulsionen är däremot varm och reagerar mycket väl på toning med till exempel selentonare.

i1Basic, i1Photo och i1Publish.

Basic är framför allt inriktat på skärmkalibrering, medan Photo också inkluderar kalibreringsverktyg för kamera, projektorer och RGB-skrivare.

f testar

DNG Converter 6.4 sista FÖR PowerPC DNG Converter gör det möjligt att konvertera sina råfiler till DNG-formatet, så att de sedan kan öppnas i en äldre version av Photoshop/Lightroom. Nu annonserar Adobe att den nya versionen av DNG Converter är den sista som kommer att kunna användas på Apple-datorer med PowerPC-processorer, som G5 och G4.

Ny A3+-skrivare från Epson

DSLR Camera Remote

I Epson R3000 används patroner som rymmer 25,9 ml bläck, jämfört med de 11,4 ml som finns i den föregående modellen. Bläcket som används är fortfarande Epson K3 Vivid Magenta, men man har lyckats minska bläckdropparnas storlek från 3 picoliter till 2 picoliter. Andra förbättringar på den nya skrivaren är det inbyggda trådlösa nätverket och att man kan växla mellan Photo Black och Matte Black automatiskt.

DSLR Camera Remote är ett program som tillåter fotografen att styra kamerans inställningar från en iPhone eller en iPad. Kameran ansluts till en dator där man först har installerat ett serverprogram. Klientprogrammet installeras på den mobila enheten och kommunicerar via WiFi med datorn. Direkt efter exponeringen överförs bilden till den mobila enheten för granskning.

Pocket Wizard Flex TT5 det blir allt vanligare att man använder flera ttl-blixtar för att ljussätta en scen. Att styra balansen mellan de olika blixtarna och få rätt exponering blir då viktigt. Kameratillverkarna har sina egna system för detta, men Pocket Wizards radiosynkar har blivit populära. Nu har Pocket Wizard tagit fram ett nytt system till Canon och Nikon, Flex tt5 och Minitt1. Erbjuder detta system fördelar gentemot tillverkarnas system?

Eizo CG 275 till sin senaste ColorEdge-skärm har Eizo lagt till en inbyggd kalibrator. Tidigare har man gjort en sådan som är 24 tum, nu kommer en som är 27 tum. Eizo utlovar ett färgomfång som ska täcka 98 procent av Adobe rgb.

En skärm som kalibrerar sig själv låter bekvämt, men kan det bli bra? Mer grundläggande: är det en bra skärm, oavsett om den har en inbyggd kalibrator eller inte?

Läs resultaten på sfoto.se.

Profileringsprogram EyeOne Match, ProfileMaker och Monaco Profiler är tre profileringsprogram som har distribuerats av X-Rite. De har alla tre fyllt ungefär samma funktion, men har haft helt olika gränssnitt för användaren. Många har undrat vilket av dessa tre program som X-Rite skulle välja att vidareutveckla och vilket man skulle lägga ner. Men X-Rite valde att lägga ner alla tre och föra samman funktionerna i ett och samma program, kallat i1Profiler. Programmet finns i tre olika nivåer,

Rullväskor Nyheter Airport International Retrospective 5, 10, 20 & 30 Airport TakeOff Sling-O-Matic 10, 20 & 30 Airport Security www.atphototech.se Airport Airstream Logistics Manager

Vi växer och söker nyskapande, drivna fotografer Läs mer om vår bildbyrå och ansök på vår hemsida redan idag

45 | no 2/2011

Pelle Wichmann

medlem

NYA MEDLEMMAR

Fullproppade fotografer.

Rapport från filmkurs filmarna och kursledarna, Pelle Wichmann och Per Lindh rapporterar från Biskops-Arnö och bjuder på filmklipp. Under en helg för ett par veckor sedan var det dags för grundkurs i videofilmning för medlemmar i Svenska Fotografers Förbund. Åtta deltagare proppades fulla av information och inspiration. Resultatet blev fyra filmer som alla fick se, diskutera och lära av.

– Natten till söndagen klippte vi film till halv två, berättar den trötte men lycklige läraren Pelle Wichmann. Se alla filmer på www.sfoto.se/sff/rapport-fran-videokursen.

Släpp skatteskräcken räds inte Skatteverket och deras blanketter. Journalisten Bert Ola Gustavsson har mer än 30 års erfarenhet som frilans. Han har sammanställt viktiga fakta och punkter att tänka på när det gäller din skatt. På vår hemsida kan du läsa konkreta exempel på hur man skattar bäst som frilansare och vilka avdrag man kan göra. www.sfoto.se

verka för att stärka upphovsrätten, motverka en osund avtalsmarknad, skapa branschrekommendationer, främja miljön, moverka låga ersättningar och priser. Eftersom Fotografisk Tidskrift går till tryck dagen före årsstämman den 8 april hänvisar vi till webben för mer info. jenny morelli

privat

Johan Abelson, Falköping; Sandra Andersson, Lund; Bertil Björk, Malmö; Hans Blackman, Malmö; Alison De Mars von Blixen, Stockholm; Nicklas Elmrin, Kungsbacka; Søren Fritzner, Mölndal; Barthélémy Garcia, Göteborg; Petra Gau, Södertälje; Daniel Griffel, Stockholm; Kalle Gustafsson, Stockholm; Johannes Helje, Stockholm; Linda Håkansson, Farsta; Crispin Parelius Johannessen, Lövestad; Lena Larsson, Johanneshov; Malin Lewrén, Malmö; Carina Lidfeldt, Västerås; Magnus Lindholm, Ängelholm; Staffan Ljungdahl, Stockholm; Sandra Lundquist, Stockholm; Ola Lundström, Uppsala; Anders Mikaelsson, Göteborg; Katarina Nilsson, Luleå; Pierre Näsman, Tyresö; Linda Prieditis, Hägersten; Tom Roberts, Norrköping; Sara Roos, Malmö; Klas Sjöberg, Halmstad; Anna Sollén, Uppsala; Joel Stockman, Hägersten; Carl-Mikael Ström, Göteborg; Lil Trulsson, Trångsund; Jonas Westling, Skellefteå; Jan Videvik, Gärds Köpinge; Heléne Wikström, Uppsala; Mats Ögren, Helsingborg; Anna Öhlund, Haparanda.

Verksamhetsplan 2011–2014 Hej Petra Gau, varför gick du med i SFF? – Jag startar just nu eget som fotograf och vill kunna ta del av aktuell information av er, samt stödja det arbete SFF gör för fotografer. Jag tror att förbundet kan hjälpa mig med råd och stöd, vilket känns väldigt bra.

vad ska sff fokusera på 2011–2014? Enligt avgående styrelsens verksamhetsplan ska följande områden prioriteras: medlemsantal, utbildning, rådgivning, samarbeten/representation, medienärvaro, ekonomi och politisk lobbying. sff ska

– Alla fotografer jag träffat är proffsiga och bra på att visa upp sig, de har hemsidor och länkar och cd-skivor. Jag kan inte se någon särskild tendens i svenskt foto – det är flera olika stilar, dokumentärt, kommersiellt. Mindre konceptuell fotografi än Finland.

Läs intervjuer med fler reviewers från portfoliovisningen som sff och cff arrangerade i Malmö 4 mars. www.sfoto.se

Försäkringskassan för dummies Redaktör Morris.

Portfolio Review Malmö emma morris, redaktör för Photoworks, England:

Vill du veta mer om hur du hanterar dina karensdagar, föräldrapenning och stipendier, gå in på vår hemsida och läs Dick Schybergs ypperliga artikel Försäkringskassan för dummies. fotografisk tidskrift | 48

fråga juristen

Fota på stan Hej! Jag undrar vad som egentligen gäller för fotografering av människor på stan och om jag sedan publicerar bilden som marknadsföring av mig som fotograf på en hemsida? /Klas Svar: Hej Klas. Frågan du

ställer avser när du som fotograf behöver inhämta samtycke från de avbildade människorna på fotografierna. Samtycke från avbildade människor behövs normalt vid tre tillfällen: a) När fotografiet ska användas i reklamsammanhang enligt lagen om namn och bild i reklam. b) När det handlar om en beställd porträttbild enligt upphovsrättslagen 27§. Om beställaren och den avbildade är olika personer behövs samtycke från såväl beställaren som den avbildade. Beställarens samtycke behövs alltid oavsett hur fotografiet ska användas. c) När fotografiet anses vara en personuppgift enligt personuppgiftslagen och som på något sätt hanteras digitalt, t.ex. på internet.

Då behövs den avbildade personens tillstånd om denne riskerar att kränkas av hanteringen.

I ditt fall kan punkterna b) och c) ovan bli aktuella.

Det innebär att du inte får använda en bild på en identifierbar person vid marknadsföring av vara eller tjänst eller på internet om det finns en risk att personen i fråga kan känna sig kränkt.

modellrelease Hej, jag undrar vad som gäller om jag utverkat en modellrelease utformad för ett specifikt syfte och sedan får en fråga från en kund som vill köpa bil49 | no 2/2011

niklas briselius förbundsjurist sff

den för en helt annan användning. Måste jag då utverka ett nytt samtycke och kan modellen vägra mig detta? /Jane Svar: Hej Jane. I det här fallet

måste du fråga modellen igen och invänta ett nytt samtycke för just den här specifika användningen. Modellen kan ha tackat ja till att vara med i ett visst sammanhang men vill inte synas i ett annat. Ett samtycke måste kunna återkallas eftersom det är ett avtal och ett avtal måste kunna sägas upp för att inte anses som oskäligt avtalsvillkor.

byline – vad gäller?

Hej! Jag har påtalat en utelämnad byline för en kund, men de säger att min bild inte är ett fotografiskt verk utan en bild då den inte är originell och att jag därför inte har rätt att bli namngiven. Oavsett om det är ett verk eller en bild, har jag inte rätt att få mitt namn utsatt? /Anonym Svar: Hej. Fotografiska verk

är skyddade av upphovsrätt och likställda med andra verk såsom litterära verk och filmverk. Fotografiska bilder är också skyddade av upphovsrättslagen men i en något mer begränsad omfattning.

För att ett fotografi ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer, oberoende av varandra, vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk utan fotografiska bilder. I ditt konkreta fall som rör den s.k. ideella rätten har det dock ingen betydelse.

Du som fotograf har rätt att bli namngiven och en rätt att motsätta dig kränkande behandling av fotografiet.

ordfört

pelle kronestedt ordförande sFF

Omstart, förändring och nystart det är dags för mig att hälsa en ny ordförande välkommen. Plus en helt ny styrelse. Just det – ingen i den sittande styrelsen kommer att fortsätta, trots att vi har lyckats med flera goda förändringar och blivit sammansvetsade av de många frågorna, om allt från yrkets status till cykelställ. Skälen att inte ställa upp är många, men framför allt handlar det om att arbetsbelastningen varit väl tuff och att samtliga bedriver kommersiell fotografisk verksamhet.

Den yngre fotografgenerationen kommer att ställa en hel del av de gamla invanda strukturerna på ända. Se upp! Och se framåt.

Om du vill fördjupa dig i vad sff har gjort det gångna året – läs verksamhetsberättelsen för 2010!

Förhoppningsvis får även kommande styrelse en god spridning inom det fotografiska fältet och det finns många spännande frågor och stora utmaningar att arbeta med.

Fotografin som en synlig del av kulturen har verkligen blivit tydlig under de senaste åren – det omgivande samhället ser början på en fotografisk explosion. Det ökade intresset för fotografi har inte varit till gagn för alla fotografer i kåren, men att omgivningen har ett starkare fokus på fotografin är bra för alla. sff måste synas ännu mer i samhällsdebatten, och en nationell samordning av ansvar och resurser kring fotografi står fortfarande på agendan.

Att leverera en tekniskt perfekt digital bildfil är en självklarhet 2011. Likaså att utveckla ett bra – och förstås allra helst unikt – bildspråk. Samtidigt smälter medieformerna ihop – och vi behöver rusta oss mer för ett multimedialt yrkesliv med fotografens blick som utgångspunkt.

Yttrandefriheten begränsas på allt fler områden. Vi måste protestera mot lagförslag som kränker våra rättigheter och möjligheter att utöva vårt yrke. Att en fotograf ska kriminaliseras för att hon eller han tar en bild är absurt. sff:s yttre identitet – då tänker jag framför allt på tidningen F och webbplatsen sfoto.se – är förnyad. Men även vår inre identitet. Jag hör många medlemmar vittna om att det känns som att vi är på väg framåt.

Styrelsen har handlingskraftigt genomdrivit ett reformarbete och drivit frågor som visar att yrkesfotografen definitivt har en plats i framtiden. Men förutom de större yrkesfrågorna för medlemmarna och arbetet med visioner har styrelsearbetet även kommit att handla om personalfrågor.

Många beslut vi har tagit har förstås blivit ifrågasatta. Och så ska det vara i en medlemsorganisation. Liksom att det bör vara cirkulation med folk i organisationen – livslånga mandat ska inte finnas inom sff.

Jag tackar och önskar er alla – från kansliet, styrelsen, kommande förtroendevalda och varje medlem – ett spännande år med fortsatt förnyelse och mycket arbetsglädje. För kul och nytt blir det – det ser jag på den yngre fotografgenerationen. De kommer att fortsätta att ställa en hel del av de gamla invanda strukturerna på ända. Se upp! Och se framåt.

stafetten

anna hurtigs bild Rebirth både charmade och skrämde redaktionen och är detta nummers bidrag i Viskleken. Vill du också vara med i leken som vi startade i höstas med en bild tagen av fotografen Inta Ruka? Skicka ditt »svar« på denna bild till redaktion@sfoto.se med ordet »visklek« i ämnesraden. Eller skicka bidraget i ett kuvert till Fotografisk Tidskrift, Årstaängsvägen 5 b 7 trappor, 117 43 Stockholm.

Märk kuvertet »visklek«. Av de inkomna bidragen väljer redaktionen ut nästa bild i serien som kan bli hur lång som helst.

Se leken i sin helhet på: www.sfoto.se. Sök »viska vidare«.

Anna Hurtigs »Rebirth«.

Fotografisk Tidskrift Nr 2 2011, årgång 123 Chefredaktör och ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se AD Anders Birgersson anders@birgersson.se Formgivning Maria Loohufvud maria@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Praktikant Fatima Dali Repro Projektor Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm

Redaktionsråd Sara Arnald, Mia Bengtsson-Plynning, Oscar Poulsen, Stefan Nilsson Omslagsbild Helene Schmitz, Nepenthes Bildbylines Knut Koivisto Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin tel. 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 400 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift?

Mejla ekonomitjanst@natverkstan.net ISSN 284-7035

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm tel. 08-662 75 00 fax 08-662 71 29 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm tel. 08-702 03 45 fax 08-641 22 10 sff@sfoto.se www.sfoto.se fotografisk tidskrift | 50