Fotografisk Tidskrift nr 4 2017

I BACKARNA MED GRANT GUNDERSON NÄR VÄRLDEN KROCKAR FÖR JH ENGSTRÖM

-------------------

VAD KOSTAR EN FOTOGRAF?

------------------Fotografisk Tidskrift #4/2017

fotografisk tidskrift

| 2

portfolion 3 | no 4/2017

po

grant gunderson

portfolion

po

grant gunderson fotografisk tidskrift

| 4

NAMN Grant Gunderson.

YRKE Fotograf.

BOR Bellingham, Washington, USA. HEMSIDA grantgunderson.com.

INSTAGRAM grant_gunderson.

Två hundra dagar per år står han antingen på skidor eller snowboard och har jobbat i backar i Patagonien, Japan, Norge, Island, Sicilien och Schweiz bland annat. Han har grundat tidskriften Ski Journal, jobbar redaktionellt åt bland annat Powder Magazine och gör reklamjobb åt flera stora skid- och snowboardföretag.

– Jag är verkligen lyckligt lottad som kan leva på att göra detta. Jag har älskat berg och skidåkning i hela mitt liv och tagit bilder sedan jag var tonåring. Inspiration får jag från mina kollegor och faktiskt från bergen. Båda mina föräldrar var vildmarksintresserade och de ställde mig på skidor innan jag ens hade lärt mig att gå, säger han.

Grant Gunderson är utbildad ingenjör men det var hans fotograferande som betalade collegeavgiften. När han var klar i skolan fick han jobberbjudanden från bland annat Boeing men han valde att helt satsa på fotografi, ett val han inte ångrar.

Han är gift och har en nyfödd son och säger sig ha ett väldigt vanlig liv när han inte jobbar, med sin beskärda del av blöjbyten och nappflaskor.

– Fast för mig är det vanliga arbetslivet inte att åka till ett kontor utan att åka till bergen.

Och jag är väldigt mycket ute och reser, säger han.

Det händer ofta att kunder ringer och ber honom infinna sig på andra sidan jordklotet nästa dag, bara för att det råkar vara perfekt snö på ett visst ställe. När han får frågan om var skidåkning är bäst svarar han Japan. Sverige har han ännu inte besökt trots att han har flera svenska vänner.

– Men jag har planerat att åka till Åre en dag.

Jag skulle vilja testa att cykla i bergen där med en kompis, säger han. / JENNY MORELLI

5 | no 4/2017

JENNY MORELLI CHEFREDAKTÖR

LUNDBLAD OM SUSAN MEISELAS

I svallvågorna efter #metoo har jag fått flera påtryckningar på Facebook om att avvänna vissa anklagade individer som figurerat i medierna. Jag får välja mellan att fortsätta vara »vän« med den goda vännen som hör av sig, eller vara »vän« med den onda personen. Det har hänt mig tidigare, finns det någon med en misstänkt politisk färg i mitt flöde så anses det att jag på något sätt blir politiskt smittad av denna kontakt. Jag tycker det är obehagligt att sociala medier fungerar så. Jag använder Facebook som ett massmedium. Jag är allas och ingens vän.

När Aase Berg (DN 30/11) skriver om #metoo och galten Särimner som har nio liv så är det mitt i prick. Vi dödar honom om och igen men han dyker alltid upp i ny skepnad. Jag står bakom #metoo men undrar också om kampanjen

verkligen kommer rucka på de allra djupaste maktstrukturerna. Och jag säger som Berg: lär känna din fiende i stället för att blockera honom eller henne. #Metoo satt verkligen på min axel när jag kom till Paris Photo i år. Jag tyckte jag såg objektifierande nakenbilder på kvinnor i vart och vartannat bås på Grand Palais. Jo, det brukar vara mycket naket i Paris men i år slog det alla rekord, på vissa håll var det så galet sexistiskt att man baxnade. Kolla vårt Instagram, där ligger några tydliga exempel.

Bara till för ett par år sedan trodde jag att även att om saker är fel i världen så går utvecklingen alltid åt rätt håll, den historiska rörelsen är rationell och förutbestämd, ofrånkomligen blir människan mer och mer jämställd och mer modern. Finns det orättvisor lagstiftar vi bort dem, är en ledare dum röstar vi bort hen, är det ojämlikt mellan könen ändrar vi på det. Det är omodernt att vara sexistisk. Sent i livet fattar jag att vi måste slåss för vissa värden så att de inte tas ifrån oss. Sent ska man vakna.

Det var inte någon slump att vi uppmärksammade den filippinska fotografen Hannah Reyes Morales i årets första nummer och gav särskilt utrymme åt den kvinnliga blicken och den kvinnliga konstnärens självbild i förra. I det här numret talar vi med fotografen Hanna Franzén som startat gruppen #exponerad på Facebook, där hon vill ge plats åt #metoo-berättelser i den fotografiska världen.

Om förra numret hade kulturell fokus är detta nummer mer handgripligt kommersiellt. Vi ger tips och råd för den som vill överleva som professionell fotograf. Vi visar härliga bilder från världens skidbackar, tagna av amerikanen Grant Gunderson. Vi skriver om hur fotografer tar betalt och hur de hittar kunder och vi publicerar en text om bygdefotografen John Alinder som lyckades fånga ljuset och glädjen i sina medmänniskors ögon i Altuna socken i Uppland. För hundra år sedan levde några människor i de här trakterna. Och de framstår som levande när de nu blickar tillbaka på oss. Älskar fotografi – det gör oss levande igen!

MING LORENTZSON

NILSSON GILLAR AVGRÄNSNINGEN – Kanske var världen i sin helhet överväldigande för mig? Med pekfingret och tummen gjorde jag en cirkel som jag såg igenom – en avgränsning – sedan jag var liten. Avgränsningen, den stillade verkligheten; det var så jag ville betrakta världen.

Jag gick fotografisk grundutbildning, arbetade som bildjournalist i cirka 7 år, jag studerade dokumentärfotografi-teori. Nyss publicerades min andra bok »Time/Light/

LINDGREN OM FOTO SOM TIDSVITTNE – Jag är frilansande kulturskribent.

Jag trodde att jag gjorde något harmlöst när jag köpte en begagnad digitalkamera för att kunna leverera porträtt till mina intervjuer. Snart började fotointresset äta upp mig, eftersom jag började se så mycket bra foto och upptäckte vad fotografi kunde vara.

Främst intresserar jag mig för porträtt, gatufoto och foto som tidsdokument. Har vi ett hundra år gammalt foto framför oss kan oavsiktliga bakgrundsdetaljer bli viktigare än huvudmotivet. Samma sak gäller de bilder vi tar i dag – om inte tekniken förändras så mycket att digitalt foto blir oanvändbart som tidsvittne.

Detta handlar min artikel om.

SIDAN 26

VI VÄXER STADIGT

GERRY JOHANSSON

Bara till för ett par år sedan trodde jag att om saker är fel så går det ändå alltid åt rätt håll, att historieutvecklingen är förutbestämd.

– Jag är frilansskribent och fotograf med bas i New London, Connecticut. Jag fotograferar reportage och porträtt, för det mesta på den amerikanska östkusten, och springer ofta på New Yorks gallerier för att se och skriva om fotografi och annan konst.

I detta nummer skriver jag om Susan Meiselas nya bok »On the frontline«. SIDAN 38

Love. Swedish Photographic portraits 1840–2017«. I det här numret av Fotografisk Tidskrift recenserar jag Misha Pedans »Eternal presence« och José Figueroas »Kollektivet«.

SIDAN 40

CATO LEIN

Nu ruckar vi på maktstrukturerna

3 MEDVERKANDE

SJÄLVPORTRÄTT

hej

Läs alla tidigare nummer på sfoto.se.

Fotografisk Tidskrift har nu över 2 975 följare på Facebook och vi finns även på Instagram och Twitter. F tipsar om artiklar, utställningar och ger snabba nyheter från fotografins värld. Följ oss! Och vill ni annonsera kontakta hans@ annonshuset.se. Du vet väl att du som prenumerant kan ladda ner tidigare nummer på sfoto.se. fotografisk tidskrift

| 6

JOHN ALINDER

ROINE MAGNUSSON

10

28 Portfolio / Grant Gunderson / 1

MISHA PEDAN

»Helvete också, jag åkte dit och for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hänt.« SIDAN 20

Hej / Se odjuret i vitögat / 6 Aktuellt / Maria Mäki till Umeå / 8 Utställningar & gästen / Ta kontroll över innehållet / 9 Aktuellt / Cristina De Middel / 10 5 frågor / Julia Peirone om slumpen / 11 Artikel / Vad ska fotografer ta betalt? / 12 Enkät/ Hur överlever du som fotograf?/18

41

När allt går åt helvete / Anders Andersson / 20 Fotofika / JH Engström i Paris / 22 Tankar om en bild / Om fotografi som tidsvittne / 26 Porträtt / Bygdefotografen John Alinder / 28 På jobbet / Med skolfotografen / 34 Recensioner /Susan Meiselas / 38

JH ENGSTRÖM

Recensioner / Figueroa, Pedan, Bladh, Thörn Legzdins / 40

22

Praktisk teknik / Om färgprofiler/ 42 Teknik / Nytt på marknaden / 44 Juristen / Ny lag påverkar fotografer/ 46 Förbundssidor / Norrlandsdagarna närmar sig / 48 Ordförande har ordet / Det är vi som gör innehållet/ 49 Sista sidan / På gång 2018 / 50

7 | no 4/2017

MARIA MÄKI

aktuellt

ANSÖK TILL WORLD PRESS PHOTO Den 1 december 2017 till 4 januari 2018 är anmälan öppen till World Press Photo. Tävlingen är indelad i flera olika kategorier (till exempel digitalt bildberättande) och i juryn sitter namnkunniga fotografer och journalister från världens alla hörn. De vinnande bilderna ingår sedan i en utställning som visas i 45 länder och kan ses av fler än 4 miljoner människor.

Läs mer om hur du deltar och reglerna för deltagande fotografer på worldpressphoto.org.

Maria Mäkis personliga bildspråk ledde till dokumentärfotoresidens.

SJÄLVPORTRÄTT

Maria Mäki får residens

Hanna Franzén kräver nolltolerans.

#EXPONERAD Fotografen Hanna Franzén har startat Facebookgruppen/kampanjen #exponerad som kräver nolltolerans mot sexuella övergrepp, fördomar, utnyttjande, rasism och våld i fotograf-/ bildjournalistyrket.

– Jag blir så oerhört illa till mods när jag läser allas historier men samtidigt så enormt stolt när folk väljer att dela med sig. Det är inte en dag för tidigt att dessa problem tas upp på allvar. Ingen ska behöva känna skam, ensamhet och oro för det fruktansvärda de varit med om. Jag har fått både bra och dåliga reaktioner, några män menar på att gruppen inte behövs. Men där har de fel. Ingen ska känna sig ensam längre. Vi bevittnar en revolution, säger Hanna Franzén.

En enig jury har valt fotografen Maria Mäki, Kvissleby, med sitt projekt om finländare i Sverige, till den första fotografen som får ett vistelse- och arbetsstipendium i Umeå.

– Det känns jättespännande, jag ser fram emot det. Jag ska fokusera på ett par av dem som flyttade till Sverige för att arbeta i industrin på 50- och 60-talen, säger hon. Det är Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi på Västerbottens museum som med stipendiet vill möjliggöra för fotografer att arbeta med längre dokumentära projekt. »Med ett personligt bildspråk och undersökande metoder som rör sig mellan det traditionellt dokumentära och det iscensatta lyfter Maria Mäki ett ämne som riskerar att falla i glömska. Genom att dokumentera det finska i Västerbotten belyser hon identitet och integration i ett längre perspektiv«, skriver juryn. Maria Mäki kommer att arbeta i Umeå senare under våren 2018.

BRÅK OM VITA KANTER tillverkarna av direktbildskameror Polaroid och Fujifilm ligger i strid. Polaroid har rätten att använda ett visst utseende på de vita ramarna som omger bilden. När Fujifilm lanserade sitt kvadratiska format ansåg Polaroid att det inkräktade på deras rättigheter. De krävde att Fujifilm skulle dra tillbaka filmen och ett mångmiljonbelopp i royaltyer. Fujifilm menar att Polaroid inte har sålt tillräckligt bra och försöker tjäna pengar på andra sätt. En domstol tittar nu på frågan.

lyckas Dayanita Singh vidga vår förståelse för vad en fotobok kan vara. Hennes arbete är en sofistikerad mix av östliga och västliga influenser«, skriver ICP:s Mitch Epstein om boken.

GESÄLLBREV OCH MÄSTARBREV Singhs bok tog hem priset.

APERTURE KORAR ÅRETS FOTOBOK Dayanita Singhs Museum Bhavan (Steidl) tog hem titeln årets fotobok Aperture Foundation PhotoBook Award på Paris Photo i år. »Med boken

Fotografer kan nu få bevis på sin yrkesskicklighet i form av ett gesällbrev i fotografi.

Prövningen består av ett skriftligt prov, arbetsprover och en presentation av arbetsproverna. Deadline för nästa ansökan är den 15:e januari.

Läs mer på sfoto.se/gesall. fotografisk tidskrift

| 8

SJÄLVPORTRÄTT

RINEKE DIJKSTRA

gästen

STEFAN TELL FOTOGRAF

Ta kontrollen över ditt eget innehåll

Rineke Dijkstra aktuell i Göteborg.

UTSTÄLLNINGAR JULIAN BIRBRAJER Rönnells antikvariat, Stockholm 18 november–31 december

LARS TUNBJÖRK Borås konstmuseum, Borås 13 oktober–11 februari 2018

MARKUS JENEMARK & LENA KÄLLBERG Galleri Elf, Göteborg 18 november–16 december

SALONG CFF Centrum för fotografi, Stockholm 9 december–17 december

REBECKA UHLIN Galleri Axel, Stockholm 24 november–16 december

JULIA PEIRONE Göteborgs konstmuseum, Göteborg 4 november–18 mars 2018

NICLAS BERGLUND Galleri Kontrast, Stockholm 7 december–21 januari 2018

IDA BORG Fotografiska, Stockholm 8 november–21 januari 2018

TIME/LIGHT/LOVE Landskrona museum, Landskrona 8 juni–28 januari 2018

TOVA MOZARD Cecilia Hillström Gallery, Stockholm 16 november–16 december

BILDEN AV KRIG Bonniers konsthall, Stockholm 20 september–14 januari 2018

ÅSA SJÖSTRÖM Fotografiska, Stockholm 17 november–4 februari 2018

RINEKE DIJKSTRA Hasselblad Center, Göteborg 11 oktober–4 februari 2018

ANNA STRAND Krets, Malmö 17 november–17 december

HANNAH MODIGH Abecita konstmuseum, Borås 12 oktober–11 februari 2018

MARCUS PALMQVIST Dunkers kulturhus, Helsingborg 1 december–6 januari 2018

9 | no 4/2017

Jag har hört flera fotografer vara upprörda över Instagram och det som kallades »shadow ban«. För ett tag sedan ändrade Instagram en algoritm för att stoppa otillbörligt material och tidigare oskyldiga hashtags (t.ex #dogsofinstagram eller #iphone) blev censurerade. Plötsligt doldes delar av vissa olycksdrabbade fotografers konton och antalet besökare och gillare sjönk drastiskt.

Givetvis blev de drabbade fotograferna inte glada, eftersom detta påverkar deras verksamhet väldigt negativt. I vissa fall slog detta osynliggörande helt undan benen för fotografen. Det var lite som att hyresvärden murade igen butiksdörren helt plötsligt.

De allra flesta professionella fotografer har förstås en egen hemsida. Och om du är en yrkesverksam fotograf har du troligen även en profil på de vanligaste sociala nätverken, ett Facebook-konto eller ett Instagram-konto där du lägger upp bilder målmedvetet och strategiskt eller lite på måfå.

Men frågan är om du verkligen har kontroll över ditt eget innehåll. Vet du vilka regler som gäller på de plattformar där du publicerar dig? Alla företagare och fotografer borde förstås kunna svara »Ja!« på den frågan, för det låter som världens mest självklara sak. Men regler ändras hela tiden. Snart kanske Facebook bara visar betalt innehåll. De har ju radikalt ändrat sina algoritmer förut, så varför skulle dagens formel vara konstant? Det är ingen som vet vad som händer i morgon.

Vet du vilka regler som gäller på de plattformar där du publicerar dig? Alla företagare och fotografer borde förstås kunna svara »Ja!«.

Det absolut enklaste sättet att ha kontroll över det innehåll du skapar och säljer är att själv ta kontrollen. Det innebär kort och gott att du ser din egen hemsida som ett nav där allt ditt material ligger och som du kan länka till. Alla andra plattformar är bara ekrar på hjulet, eftersom de styrs av företag du inte äger och kan ändra sina regler precis när som helst utan att du kan göra ett dugg åt saken.

Det är verkligen bra med exponering och många följare och det är inte dåligt för verksamheten att lägga tid på att synas i andra kanaler än den du själv äger, men det är vanskligt att bara göra det. Har du helt och hållet byggt upp din verksamhet på att ha många följare på Pinterest eller Instagram eller driver din blogg på en stor tidningssajt så är du också sårbar. Det finns alltid en risk att de lägger ner eller, som exemplet med shadow ban, ändrar sina regler till din nackdel, vilket kan bli dyrt på många sätt.

Vill du bygga något långsiktigt så är det hemsidan med bra innehåll som är den säkraste vägen. Ett eget domännamn med en bra portfolio plus en blogg är ett långsamt men säkert sätt att kunna tillfredsställa både sökmotorer och presumtiva kunder. Det jag försöker säga är egentligen bara en lång variant av talesättet om att inte lägga alla ägg i annans korg. Globala jättar med digitala korgar där alla dina små digitala ägg ligger är helt enkelt en dålig lösning.

CRISTINA DE MIDDEL, COURTESY OF GALLERI JUANA DE AIZPURU

aktuellt

HÅRDA FRANSKA RETUSCHREGLER Frankrike har hårdare regler än Sverige vad gäller retuschering av kroppsbilder på modeller. Sedan 1:a oktober måste kroppsretuscherade bilder som används i reklam märkas med texten »Photographie retouchée«. Att inte respektera detta kan bli dyrt: 37 500 euro eller upp till 30 procent av reklambudgeten. För att skydda den kollektiva franska hälsan måste även alla modeller numera ha ett intyg där deras BMI (Body Mass Index) intygas.

TT KÖPER IBL TT Nyhetsbyrån köper den anrika bildbyrån IBL. Efter köpet blir det nya namnet TT Bild. Köpet av IBL innebär en satsning på veckopress, där IBL och All Over Press sedan länge varit stora.

En modern man i en modern tid.

FÅGLAR MED HUMOR OCH SKÖNHET Boken »Nära fåglar« av fotografen Roine Magnusson blev nominerad till Augustpriset i kategorin Årets bästa fackbok.

– Även om vi inte vann känner jag mig extremt hedrad, det känns som det största erkännande man kan få, säger han.

Boken har han gjort tillsammans med Mats och Åsa Ottosson.

– Jag är så lycklig över hur boken till sist hamnade rätt.

Formgivning, text och bild synkades med mångas hjälp ihop till en helhet som känns rätt och genomtänkt i minsta detalj, säger Roine Magnusson.

Den spanska fotografen Cristina de Middel (känd bland annat för boken Afronauts) visade sin humoristiska serie och bok The perfect man på galleriet Juana de Aizpuru under Paris Photo.

Boken handlar om den indiska mannen Dr. Ashok Aswani som gick och såg Chaplinfilmen Moderna tider i stället för att gå till jobbet och sedan bestämde sig för att viga hela sitt liv åt att ära Chaplins karaktär. Han förlorade (förstås!) sitt jobb illa kvickt men kunde då ägna sig på heltid åt att undersöka manligheten och hylla vår mest kända luffare. Boken och verket får oss att reflektera över maskulinitet i Indien och vad vi själva läser in i begreppet den perfekta mannen. Dr Aswani lyckas förstås heller aldrig bli perfekt, men vi har roligt under tiden.

TEKNISKA OM FOTOGRAFIHISTORIA Tekniska museet visar utställningen Att se världen: Svensk fotografi under 175 år. Från silver och koppar till våtplåt, torrplåt och så småningom böjlig rullfilm; uppfinningarna var många och fotografin fick snabbt ett brett användningsområde.

Inte minst det medicinska

EMMA FREDRIKSSON

ROINE MAGNUSSON

Den perfekta mannen

fotot och uppfinningen av röntgenstrålen, som revolutionerade medicinen genom skugglika bilder av människans inre.

– Vi vill lyfta fotografi bortom motivet och visa på tekniken som förutsättning för vad som kan fotograferas, när, hur och av vem, säger Emilie Sabel, intendent vid Tekniska museet. fotografisk tidskrift

| 10

OLA KJELBYE

NAMN Julia Peirone.

AKTUELL Utställningen »Girls, girls, girls« på Göteborgs konstmuseum, 10-årigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden.

HEMSIDA juliapeirone.com.

5 frågor

Julia Peirone låter slumpen styra Grattis till utställning och stipendium!

Hur gick vernissagen?

– Tack bra! Jag har jobbat så länge, varit så fokuserad på detaljer, typ vilket avstånd jag ska ha mellan ramarna, och så plötsligt var rummet fullt av folk, det var väldigt roligt.

Unga kvinnor som på olika sätt tappar kontrollen – varför?

– Jag är intresserad av identitet och av det som inte är perfekt. Varför dras vi till Youtube-klipp på mannekänger 11 | no 4/2017

som snubblar på catwalken och idrottskvinnor som ramlar? Fenomenet skam intresserar mig. Vi vill så gärna vara perfekta men de flesta av oss fixar det inte hela vägen.

Vet du i förväg exakt hur du vill att bilderna ska bli?

– Nej, jag iscensätter min idé och regisserar på plats. Relationen mellan fotograf och modell intresserar mig mycket. Mina verk är snarare undersökningar än porträtt. I ögonblicket

vet jag inte exakt vad som ska hända, slumpen får styra.

Arbetar du även med andra uttrycksformer?

– Ja, jag visar målningar målade med tjejernas smink och verket Traces med hårsnoddar med hår från mina kvinnliga vänner och små bronsskulpturer som leker med varsin pärla från ett trasigt pärlhalsband.

Jag kallar mig dock inte skulptör eller målare, jag är fotograf.

Och hur överlever du som fotograf?

– På att undervisa framför allt.

Det tioåriga stipendiet var förstås fantastiskt att få och så säljer jag verk genom min gallerist som extra bonus.

Vad händer härnäst?

– Utställningen ska vidare till Kalmar och jag själv ska hämta nya krafter, testa idéer och reflektera över saker och ting. Och så ska jag rensa mina hårddiskar. / JENNY MORELLI

Vad ska en

fotografisk tidskrift

| 12

Priserna är för låga. Nej, för höga, säger andra. Svenska Fotografers Förbunds prisguide har nästan alla en åsikt om. Så vad ska det kosta att anlita en fotograf? F ställde frågan till förbundet och flera verksamma fotografer. text: anna henriksson illustration: Amanda berglund

bild kosta?

13 | no 4/2017

Prisrådgivningsgruppen svarar på pris- och marknadsfrågor. I dag består de av fem frilansande fotografer verksamma på olika orter i landet. Anna von Brömssen är tydlig med att poängtera att prisguiden handlar om rekommenderade priser.

I priserna ligger många faktorer inbakade, utöver själva lönen så handlar det om exempelvis firmans övriga kostnader, sociala avgifter, semester och pension. Inget hindrar en enskild fotograf från att höja priset.

– I valet om du ska ta ett jobb eller inte vid en fast summa så är det viktigt att räkna om arvodet till antal timmar. Fixar du det inom den tiden – eller inte? Var inte rädda att förhandla om att avgränsa antalet bilder, eller på annat sätt landa i en bättre överenskommelse, säger hon.

Dan Pettersson är fotograf och också en del av prisrådgivningsgruppen.

– När jag arbetade med de delarna i prisguiden som gäller porträttfotografering av privatperson vid bröllop så kontaktade jag ett antal fotografer för att bilda mig en uppfattning om priserna. Då blev det tydligt att det finns ett stort intervall, allt från 5 000 kronor till 40 000 kronor eller mer ligger priset på för ett sådant jobb.

– Intervallerna i prisguiden kan skapa en känsla av att man som fotograf bör starta på de lägre nivåerna, vilket blir fel. Priset är korrekt inom hela spannet, det handlar mer om hur känd du är som fotograf och vilken typ av leverans du gör.

GÖRAN EKEBERG

J

ag har precis som alla fotografer funderat kring vad det kostar att anlita mig som fotograf för ett uppdrag. Vilka kostnader räknar jag in? Vad får jag i plånboken i slutändan? För ett par år sedan ville en tjänsteman på en kommun köpa en arkivbild av mig för att lägga som toppbild på bibliotekets hemsida. Det vill säga den skulle bli som en symbol för deras verksamhet och vara publicerad under obestämd tid. Men det slutade med att de hade svårt att betala det jag önskade i arvode och deras förfrågan drogs tillbaka. Priset jag erbjöd dem kändes för min del skäligt och SFF:s prisguide var ett verktyg jag använde för att uppskatta prisnivån. Men nej, det gick som sagt inte i lås.

Så vad ska det kosta? Jag ringer upp Anna von Brömssen, fotograf och en del av SFF:s prisrådgivningsgrupp, som ofta får frågor om hur man räknar ut kostnaden för en bild.

– Jag tycker att vi måste lära oss av andra hantverkare. En snickare tar betalt både för tiden det tar att inköpa materialet och själva arbetet. Fler måste inse att tiden som går åt till att reka, göra inköp och resa till och från ett jobb, eller som vi lägger ner på urval och annat efterarbete, är en kostnad vi har. En del glömmer bort hur lång tid varje moment tar och det är något som andra yrkesgrupper är bättre på, säger hon.

– På den analoga tiden så köpte du film och debiterade kunden för det, i dag köper du i stället minneskort och hårddiskar. Dessutom åldras en digital utrustning som kamerahus snabbare än den analoga, vilket medför en dyrare kostnad för dig som fotograf och det ska speglas i ditt arvode.

SÅ HÄR GJORDE VI ARTIKELN Målet med artikeln är att på nytt inleda en diskussion om prisguiden. Vi valde därför att intervjua fotografer i prisrådgivningsgruppen.

De andra fotograferna som medverkar visar exempel på hur man kan arbeta. Alla jobbar på sitt sätt. Att få med förbundets arbete historiskt och deras tänk framåt var också viktigt för att skildra frågan ur flera perspektiv.

SNABB FAKTA OM UPPHOVSRÄTT Fotografiska bilder är skyddade 50 år efter bildens framställningsår.

Upphovspersonen har upphovsrätten, den följer inte med äganderätten.

Namnet på upphovspersonen ska alltid uppges intill bilden.

En vanlig fråga som prisrådgivningsgruppen får gäller stulna bilder. Men det kan också handla om avtalstexter eller riktlinjer vid beställningar.

– En del fotografer väljer att inte läsa avtalen med kunden så noga för att det känns krångligt.

Men mitt råd är att se till att du verkligen läser och förstår vad det är för användningsrätt som kunden skrivit in i avtalet. Våga fråga och var med och påverka avtalet så att det inte kommer som en överraskning i efterhand, säger Anna von Brömssen.

Dan Pettersson inflikar att man bör diskutera igenom att användningsrätten enbart gäller i Sverige i prisguidens grundarvode för kommersiella uppdrag, även vid digital publicering som på ett företags webbplats.

– Allt som läggs upp på webben går ju att se i hela världen. Det är bara ett exempel på att prisguiden måste omarbetas löpande. Som jag ser det skulle vi behöva vända bak och fram på den helt och hållet, så att vi börjar med webb och inte det tryckta. Hela tiden dyker det upp nya områden för bilders användning, säger han.

I

Malmö arbetar Erika Weiland som fotograf på fotobyrån Apelöga. Här jobbar fem anställda fotografer med stillbild och film och de har valt att arvodera sina kunder utifrån en egen prislista. Beloppen är baserade på prisnivån hos olika bildbyråer. I priset ingår fri användningsrätt och fria resor inom Skåne.

– Vi upptäckte att våra kunder ofta frågade oss om möjligheten att köpa loss bilderna, samtidigt som det kan vara svårt för kunden att hålla koll på användningsrätten. Så vår grundare Adam Haglund

ERIKA WEILAND

Källa: Bildupphovsrätt i Sverige (BUS)

ville få fram ett annat sätt att betala som gjorde det hela enklare, säger Erika Weiland.

I dag tar byrån vid kommersiella uppdrag 6 000 kronor för första bilden och 2 000 kronor för nästa.

Krävs extra tid för retusch blir det ett påslag.

– Vi tar aldrig betalt för tid, det vill säga vi räknar aldrig tiden utan tar betalt per bild. Vår idé bygger på att ju bättre bilder vi tar, desto fler bilder vill kunden köpa. Det blir också som ett säljargument för de kunder som är lite osäkra. Allting med vår prissättning grundas i att det ska vara enkelt för kunden och enkelt för oss.

Hon förklarar att oavsett typ av uppdrag så tackar de aldrig ja till dem som ligger under ett arvode på 6 000 kronor.

– Jag tycker att det sänker vår värdighet som fotografer att ta ett jobb med för lågt arvode. En annan anledning till att vi tackar nej är att varje småjobb tar så mycket energi. Det är bra om vi inte har ett fulltecknat schema så att vi hinner med saker som marknadsföring, uppdatera hemsidan och träffa kunder över en lunch.

Gäller samma princip även för redaktionella jobb?

– Ja, redaktionella jobb, som ett porträtt, har också fasta priser. De flesta vi jobbar med redaktionellt tycker jag ändå har koll och erbjuder rätt arvode från början. Vi har samma tänk där.

I dag har fotobyrån Apelöga funnits i sju år. Hittills har de justerat prislistan vid ett tillfälle för att följa med i den ekonomiska utvecklingen. Men det händer förstås att de får mindre lukrativa förfrågningar.

»Vår idé bygger på att ju bättre bilder vi tar, desto fler bilder vill kunden köpa. Det blir också ett säljargument för de kunder som är lite osäkra.«

fotografisk tidskrift

| 14

– Ibland kan man bli chockad över vilka skambud man kan få för ett jobb. Som att någon ville ha en eventfotografering under en helkväll plus retusch för 1 500 kronor, det känns riktigt tråkigt, säger Erika Weiland.

MICHAEL STEINBERG

J

ag ringer upp fotografen Michael Steinberg som är verksam i Stockholm. Han jobbar mot såväl reklambyråer som olika magasin och har lång erfarenhet av branschen. I början av karriären använde han sig av SFF:s prisguide mer än i dag.

– Jag kör timpris, och försöker alltid boka in halvdag eller heldag. De uppdrag som är kortare än halvdag vill jag helst undvika, säger Michael Steinberg och fortsätter: – Det var bara några år sedan som jag pratade med en agentur om min prisnivå, och de tyckte jag låg alldeles för lågt i vissa fall. Att då kunna höja priset några hundra i timmen betydde mycket för mig.

Han har förlorat förtroendet för de kunder som vill pruta ner priset.

– De kanske säger att om du gör det här så kommer vi att ringa dig nästa gång, att nästa jobb skulle vara säkrat. Min erfarenhet är att de sällan hör av sig igen.

Ibland försöker han förklara för kunden med prisguiden som referens att den visar på cirkapriser som gäller för hela landet.

Att han snarare har ett lågt timpris eftersom omkostnaderna är högre i Stockholm än i mindre städer.

15 | no 4/2017

– Jag tycker att priserna i guiden ligger rätt till, men du ska kunna hålla dig till ditt eget timpris i relation till jobbet. Jag har dock förlorat många jobb när jag velat begränsa användningen av bilderna, att kunden inte fått använda bilderna hur de vill.

Och om de skulle få det – har jag velat ta betalt för det. Det har hänt flera gånger att de tyckt att jag har varit snål.

– En kund protesterade exempelvis mot att det i mitt avtal stod att användningsrätten endast gällde ett år. Då valde de att köra på den »gamla« fotografen i stället som lät dem göra vad de ville med bilderna. De tyckte att jag var för besvärlig.

Ett annat problem, som gäller den ideella rätten, är att Michael Steinberg upplever att kunder allt oftare glömmer bort att namnge honom vid olika redaktionella jobb. Han skulle gärna se att SFF lärde upp bildköpare i frågan.

– Använder någon min bild fem eller sex gånger så vill jag ha med mitt namn. Man kan även lära dem att kolla den information som finns sparad i bildens exif-fil.

Ola Hedin är en annan fotograf verksam i Stockholm. Han jobbar bland annat med redaktionella uppdrag, eventfotografering och företagsporträtt.

Jag ringer upp honom och frågar samma sak: Hur sätter du dina timpriser?

– Jag kör bara hel- eller halvdagar. Tittar du på den tid det tar att göra ett uppdrag, så sticker även kortare jobb som ett porträtt i väg och blir en halvdag. Jag kan inte heller ta några andra uppdrag under den delen av dagen, så därför har jag valt att göra mitt affärsupplägg så här, säger han.

KORT OM SFF:S PRISGUIDE Den består av snittpriser, rekommendationer och villkor vid köp av en bild.

I mitten på 80-talet kom den första prisguiden så som den ser ut i dag, det vill säga med alla olika typer av uppdrag i en och samma prisguide.

Priserna är baserade på uppgifter från medlemmar och andra aktörer i branschen.

Omkostnader som inköp av utrustning, sociala avgifter, semester och skatt är faktorer som påverkat snittpriserna.

I

»Det är en fri marknad som vi inte kan styra över och prisguiden är framför allt en referens vid förhandling.«

HISTORISKT OM PRISER Prisfrågan har legat på bordet sedan SFF startade 1895. Birgitta Karlsson, tidigare kanslichef, är en av dem som varit med och drivit arbetet framåt.

– Håll uppe priserna är ekon från tidigt 1900-tal. Prisdiskussioner var ett ständigt inslag i kretsarna, de hade egna prisrekommendationer och var själva navet i förbundet tills sektionerna bildades på 60- och 70-talet. Den allra första guiden upprättades 1897 som en reaktion på några fotografers erbjudanden om gratis förstoringar. Drygt tio år senare kom ett förslag till minimiprislista. Fram till 60-talet fick fotograferna betalt per bild vid en publicering, därefter infördes timdebitering. I mitten av 80-talet tog SFF ett enat grepp och bakade in allt i en lista där arkivbildslistan baserades på ett genomsnitt av bildbyråernas listor och uppdragsdelen utifrån prisenkäter bland medlemmarna och kontakt med branschens olika aktörer. Innan dess hade porträttörerna, fotoförfattarna och reklamsektionen haft egna rekommendationer.

Upphovsrätt för fotografer kom att ingå i upphovsrättslagen 1994, vilken betydelse hade det?

– Det var en stor utmaning för förbundet att utbilda medlemmarna om lagändringens betydelse och tillämpning. Samtidigt avskaffades även beställarregeln, det vill säga att rättigheterna tillföll kunden.

Utöver det slog den digitala tekniken igenom som förändrade fotografernas arbetssätt och priser. När det i början på 90-talet kom en ny konkurrenslagstiftning fick vi inte ge ut prislistan längre, däremot fick vi ge ut en prisguide för att vägleda i vad det är som styr värdet av en bild.

Hur gick ni tillväga på 80- och 90talet för att kartlägga marknaden?

– Jag hade en nära dialog med alltifrån branschens leverantörer till bildbyråer, agenturer och medlemmar. Det var otroligt värdefullt att få del av den kunskapen och, i förtroende, tillgång till deras prislistor. Jag tog in så många listor jag kom åt. På det viset kunde vi komma fram till ett snittpris baserat på marknadskännedom. Vi kunde på riktigt säga att det var priser satta utifrån kundernas värderingar av fotografens arbete.

BJÖRN DAHLIN

ANN LAGERSTRÖM

– Om en kund kontaktar mig Erbjudandet handlar inte bara om själva bilderna, för ett mindre uppdrag så frågar utan även om vilken möjlighet du har att lösa kunjag dem om jag inte kan göra dens problem. något annat när jag ändå är på – Nyligen utbildade jag pressmedarbetare på ett plats för att komma upp till en företag i att ta bättre bilder med sin mobiltelefon. halvdag. Ofta kommer de fram till För mig spelar det ingen roll vilken typ av jobb att det finns fler bilder de vill ta, jag gör ute på plats, mitt timpris är detsamma. Jag fler porträtt till exempel, och då vänder situationen kliver in och löser det som behöver lösas. till något positivt. dag är en av de största utmaningarna att hitta I Ola Hedins pris för en halvdag ingår tio bilder – nya lösningar för att fotografer ska få betalt för och all efterbehandling. Kunden får även använda all användning som sker digitalt. Kunder är inte bilderna helt fritt för olika behov, precis som längre vana att betala för det värde som de fakfotobyrån Apelögas kunder. Många fotografer och tiskt får vid köp av en bild, säger Åsa Anesäter, andra skulle nog ändå säga att det är raka motsatverksamhetsledare för Svenska Fotografers Förbund. sen till vad som är tanken med användningsrätten.

Hon förklarar vidare.

Att den inte ska förhandlas bort. Men Ola tycker – Många företag tjänar stora pengar på de bilder att för den typ av uppdrag som han gör så krånglar som fotografer skapar. Det är viktigt att de som har användningsrätten bara till det. varit med och skapat värdet, det vill säga fotogra– Jag tar betalt en gång och sedan kan de fritt ferna, också får del av det värdet. använda bilderna, en gång eller tjugo gånger, så Vissa anser att SFF:s prisguide har för höga priser, länge det är för eget bruk som till pressbilder, tryck andra att de är för låga. Varför tror du att det är så? eller liknande. Det får de göra med eller utan mitt – I vissa kretsar så stämmer det att priserna blir medgivande, med eller utan mitt namn. Det enda alldeles för låga, medan för andra så blir de mer de inte får göra är att sälja dem till tredje part.

Hur kom du fram till den lösningen? som en målbild. Man jobbar i olika delar av landet, – Jag får inte ett jobb på grund av att någon har med olika typer av jobb. Men det är en fri marknad sett mitt namn i samband med en bild. Det är inte som vi inte kan styra över och prisguiden är framför så det går till. Utan det sker på rekommendation allt en referens vid förhandling. Om ett jobb ligger kunder emellan som tycker att det är enkelt att lågt i arvode, kan det vara skönt att visa vad som är beställa och jobba med mig. en skälig och rimlig ersättning.

Vad anser du då om SFF:s prisguide, är den ett bra På vilket sätt ser ni att prisguiden kan utvecklas?

– Jag tror inte att vi ska tänka så uppdelat i områverktyg?

– Absolut, men jag har aldrig använt mig av den. den som vi har gjort förut. Det är svårt att använda Varför inte? de gamla principerna i en digital miljö. Kanske vi i – Jag har inte sålt den typen av bilder eller haft stället ska begränsa publiceringarna i tid, men ha den typen av uppdrag. Den är bra framför allt vid fri användning i alla kanaler. Jag känner framför allt större uppdrag där du lagt ner mycket jobb på varje att det är viktigt att hålla koll på vad bilden genebild. Då du vill ha koll på användningsrätten för rerar för värde för kunden och uppskatta det värdet att få rätt ersättning för det jobb du utfört. Jag, som för att ringa in vad det är en fotograf egentligen kanske har fotograferat under en hel eftermiddag säljer vidare. på ett event, får bilder som enligt prisguiden har – Nästa år ska prisguiden även bli mer användarsamma värde och samma användningsrättigheter. vänlig. Vi vill ha in fler konkreta exempel som Men jag själv värderar inte jobbet på samma sätt. förklarar hur man tar betalt för en bild. Olika arguDå krånglar prisguiden bara till affären. ment och bakomliggande principer varför det ska Han är också inne på att byta titel från fotograf kosta. Vi vill stärka fotografernas möjlighet att ta till realisatör. Det vill säga någon som ser till att en betalt genom att förklara bildens värde och lära upp idé blir till verklighet. I dag kan en fotograf jobba bildköpare vad det är de köper och vad det faktiskt på en mängd olika sätt och inom allt fler områden. kostar, säger Åsa Anesäter.

fotografisk tidskrift

| 16

Full Page Ad.indd 1

2017-05-11 18:17

Så lyckas vi överleva som proffsfotografer

Var konsekvent med din prissättning. Se till att nischa dig. Var aldrig sjuk. Fotografer delar med sig av sina yrkeserfarenheter.

Text: jenny morelli

BJÖRN DAHLGREN

TOBIAS AGERBERG

f frågar

SAUMAN NG AGERBERG

TEODOR AXLUND

Företags- och skönhetsfotograf.

BOR Stockholm.

HEMSIDA smileforthecamera.se.

Företags- och eventfotograf.

BOR Stockholm.

HEMSIDA axlundfoto.se.

Hur gör du för att hitta kunder?

– Jag får ofta kunder genom sociala medier.

Folk hör av sig på Messenger för att de sett något jag har gjort på Facebook till exempel.

Sedan är det förstås på rekommendation från tidigare kunder. Däremot tycker jag att det är väldigt svårt att själv ringa upp och sälja in mig till företag jag tror att jag vill jobba med. Så det lägger jag mindre tid på.

Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Tidigare tjänade jag väldigt bra i många år. Jag ägde en del av The Studio och det gick väldigt bra för oss. Men livet tog en ny vändning och just nu kan jag ännu inte helt leva på mitt fotograferande. Men jag är en entreprenör och jag försöker hela tiden hitta nya idéer som jag kan tjäna pengar på. Är du nischad eller jobbar du inom många fotografiska områden?

– Jag är nischad på företag och det senaste året har det blivit mycket salonger och hudvård, jag jobbar t.ex. mycket åt Sveriges Hudterapeuters Riksorganisation. Det jobbet fick jag genom sociala medier, men då var det jag som sålde in mig och sa att de behövde bättre bilder när de skulle kommunicera vad de gör. Man vill inte ha massage eller ansiktsbehandling av någon som man inte har sett en bild på. Det har blivit som en snöbollseffekt, det har blivit fler och fler jobb.

Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Föräldraledig kunde jag vara för att jag hade en så pass bra lön innan. Men nu när jag jobbar för mig själv så finns det inte på kartan att vara sjuk. Det här gäller dock inte bara för fotografer utan det gäller alla med eget företag.

Det är bara att ta ett par alvedon, droppa lite clear eyes i ögonen och sätta på en massa smink och gå i väg och plåta.

Hur gör du för att hitta kunder?

– Nätverkande är A och O. Jag har jobbat inom eventbranschen och byggde då upp både nätverket och en förståelse för vad kunderna önskar av en fotograf. Sedan är förstås den bästa marknadsföringen att göra ett bra jobb och vara lätt att jobba med.

Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag lever helt på mitt jobb som fotograf, det tog cirka 2–3 år. Att starta företag tar tid och kräver hängivenhet. Tro inte att du inom ett år ska kunna leva på det. Man måste ha ett mycket längre perspektiv. Är du nischad eller jobbar du inom många fotografiska områden?

– Jag är nischad mot eventbranschen men jag har även uppdrag inom andra branscher.

Jag har dock helt valt bort privatpersoner som kundkrets. Att vara nischad gör att du bli trovärdig inom det området. Att rikta sig mot all typ av fotografering gör att du blir halvbra på mycket men inte expert på något. Med tanke på konkurrensen så måste du vara expert.

Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Enkla svaret är: ja. Men dina uppdrag kommer att gå till någon annan under de perioderna och du riskerar att tappa kunden, så ur det perspektivet nej. Jag har aldrig ställt in på grund av sjukdom. Däremot har jag många gånger jobbat fullproppad av febernedsättande.

Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

– Tänk noga igenom företagsdelen av jobbet med affärsplan och ekonomin. Räkna på hur mycket du behöver dra in, hur många jobb du behöver för att nå dit och se om det är rimligt.

Sedan rent fotomässigt: rikta in dig på en kundgrupp, bli riktigt duktig på den typen av jobb och nätverka och jobba hårt. Jag säger det igen, jobba hårt!! Inget kommer gratis. fotografisk tidskrift

| 18

MIKAEL SCHULZ

SJÄLVPORTRÄTT

SARA BURMAN

MATS BURMAN

GUNILLA LUNDSTRÖM

MORGANE LITHANDER

Företags- och porträttfotograf.

BOR Södermalm, Stockholm.

HEMSIDA ateljeuggla.se.

Porträtt- och reportagefotograf.

BOR Norrköping.

HEMSIDA gunillalundstrom.se.

Reklam- och matfotograf.

BOR Stockholm.

HEMSIDA morgane.se.

Hur gör du för att hitta kunder?

– Nya kunder får jag från hemsidan och Facebook och genom rekommendationer från befintliga kunder. Jag har provat diverse olika typer av marknadsföring. Det bästa var att jag under 30 år hade ateljén i gallerian på Hamngatan där väldigt många såg mina bilder. Jag försöker vara ödmjuk och generös vad det gäller reklamationer. Mitt mål är att det inte ska finnas någon kund som är missnöjd. Men jag ger aldrig rabatt på priset till en missnöjd kund utan tar om bilderna, eller i värsta fall makuleras fotograferingen och jag betalar tillbaka pengarna.

Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag kan leva på mitt yrke. Är du nischad eller jobbar du inom många fotografiska områden?

– Jag fotograferar i huvudsak människor.

Hälften är privatkunder och den andra hälften företagskunder.

Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Nja, det beror på hur länge.

Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

– Var i möjligaste mån konsekvent med din prissättning. Tänk på att kunder kan prata med varandra och känna sig lurade om du prissätter olika utan att ge en rimlig förklaring. Var inte rädd för att ta bra betalt för dina tjänster. Jag har under mina 40 år som fotograf inte fått mindre att göra när jag har höjt mina priser. När det är dåliga tider, försök att inte sänka era priser för ni kommer inte att få mer att göra ändå, det blir bara svårare att höja när de goda tiderna kommer tillbaka. Ett undantag är att ge ett bra pris till en ny stor kund men att informera att det bara gäller den första fotograferingen och därefter gäller ordinarie pris. Tänk långsiktigt och bygg ditt varumärke som fotograf. Undvik kortsiktiga smarta klipp där kunden känner sig lurad.

Hur gör du för att hitta kunder?

– Jag har alltid haft bra med jobb, men det senaste året har jag behövt anstränga mig mer och ge mig ut och göra mig mer synlig för nya kunder. Jag har dängt portfolio i Stockholm där jag har de flesta av mina större kunder samt börjat nätverka här i Norrköping. De nya kunderna är olika byråer i regionen samt Norrköpings kommun där jag bland annat plåtar bilder till kommunens nya yttre marknadsföring och deras nya portal som lanseras nu under hösten. Som brödjobb vill jag fortsätta jobba med reklambyråer samt mot större företag. Varmt välkomna är de redaktionella jobben. Tyvärr blir de allt färre, men jag blir lika glad när de dyker upp.

Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag kan leva på mitt yrke vilket jag alltid gjort, har arbetat som frilansfotograf i hela mitt liv. Men det är helt andra villkor i dag med kunder som inte vill vill betala vad det kostar och som ska ha alla rättigheter utan tidsbegränsning.

Det är oerhört frustrerande med den utbredda okunnigheten bland kunderna. Även på de redaktionella jobben blir jag numera ofta erbjuden en klumpsumma – »vi har den här pengen kan du göra jobbet för den summan?« Jättetråkigt. Är du nischad eller jobbar du inom många fotografiska områden?

– Jag är relativt nischad och plåtar det jag tycker är mest intressant det vill säga människor. Jag tar porträtt, gör reportage, storytelling för företag etc.

Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Jag har aldrig varit sjukskriven och gjorde mig faktiskt av med min sjuk-, pensions- och studioförsäkring när jag var mammaledig för att kunna vara hemma lite längre. Det kan jag säga så här i backspegeln att det inte var det allra smartaste.

Hur gör du för att hitta kunder?

– Att hitta kunder är en ständig kamp och ett jobb som aldrig tar slut. Jag mejlar och visar upp portfolion för de som jag vill arbeta med.

När jag väl fått napp på ett jobb brukar det ena leda till det andra. Jag tror även på att vara ute och att nätverka, jobba med kundrelationer. Efter ett tag ser man möjligheter till jobb nästan överallt. Att vara aktiv på sociala medier och ha en snygg och välplanerad hemsida är viktigt för att i slutändan kunna dra hem jobbet och ta betalt därefter.

Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag lever på mitt yrke. Är du nischad eller jobbar du inom många fotografiska områden?

– Jag jobbar först och främst som reklamfotograf inom stilleben men gör även en del konstfotografi. I början nischade jag mig inom beauty men fick sedan en försmak för matfotografi. Jag skulle inte vilja säga att jag har en speciell nisch för tillfället. Då jag fortfarande är relativt ny i branschen tillåter jag mig själv att fotografera det jag tycker känns kul för stunden.

Mitt mål är att nischa mig och specialisera mig ännu mer. Det får visa sig med tiden var jag landar.

Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Ja. Det är viktigt att ha en buffert och det har jag.

Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

Ha en buffert och försök att alltid ha ett eget projekt som du jobbar med vid sidan av dina brödjobb för att utvecklas kreativt och för att hålla glöden uppe.

19 | no 4/2017

Vad tycker du att vi ska fråga yrkesfotografer om i nästa nummer? Maila redaktion@sfoto.se.

ANDERS ANDERSSON

när allt går åt helvete

»Jag for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hade hänt« ANDERS ANDERSSON

När Anders Andersson skulle timelapse-filma förutsåg han inte att klåfingriga elektriker skulle dra kablar där kameran var monterad.

NAMN Anders Andersson.

BOR Halmstad.

SPECIALOMRÅDEN Flygfotografering, sport, bröllop och produkter.

KUNDER Saab, Höganäs, Spoon, Röda korset, Wall Street Journal.

HEMSIDA fotografhalmstad.se.

Halmstadsfotografen Anders Andersson har varit frilansare i tio år och gör jobb åt en mängd olika företag, kund- och fackförbundstidningar, kommuner med mera. Jag haffar honom via Facetime när han precis kommit hem från Shanghai där han plåtat lanseringen av Volvos nya sportbil Polestar.

Den senaste tiden har han fått ett ökat antal förfrågningar från kunder om att producera timelapsefilmer. Men när han skulle filma åt ett glassföretag gick det inte som han tänkt sig.

Företaget ville att han skulle filma processen på ett lager när ett annat företag monterade pallställningar som glassen sedan skulle förvaras på. Det var en stor lokal, lagret var flera tusen kvadratmeter med drygt tio meter i takhöjd.

– Jag föredrar att säga ja framför nej och har ju precis börjat med det här. Eftersom min (hittills) enda timelapse-utrustning var upptagen på ett annat, årslångt, bygge i Höganäs fick jag grunna ut en alternativ teknisk lösning, säger han.

Han hittade ett amerikanskt företag, CamDo, som sålde en så kallad intervalometer. Alltså en manick som man sätter baktill på en gopro och som programmerar kameran att ta bilder vid valfria intervall och veckodagar. Han programmerade sedan kameran att ta en bild var tredje minut och enbart filma dagtid under bygget.

Väl ute på det blivande glasslagret visade det sig att det enda möjliga stället att sätta kameran för att få med allt som skulle byggas var på en kabelstege högt, högt upp på en vägg. Lagerlokalen var i plåt och han fick rigga elen till kameran med en 75 meter (3 x 25 meter) lång förlängningssladd.

– Jag fick skjuts med en saxlift upp, och monterade kameran med ett gorillapod, pluggade i en 4G-router för att kunna få dagliga uppdateringar om hur mycket minne som fanns kvar på kortet och tejpade slutligen ned alltsammans med silvertejp för att verkligen se till att allt satt ordentligt fast, säger han.

Filmandet löpte på fint under en månads tid; han åkte tillbaka flera gånger för att tömma kameran på bilder och kolla så att allt var i sin ordning.

Hela förberedelsearbetet med golvgjutning och annat timelapsades som det skulle.

Men när det egentliga byggarbetet hade börjat messade han den ansvariga från pallställningsföretaget för att kolla så allt fortfarande var ok. Då fick fotografisk tidskrift

| 20

ANDERS ANDERSSON

»Godnatt liksom, en hel månads timelapsefotografering och flera dagars arbete, var tillintetgjort.«

21 | no 4/2017

han veta att byggarna hade dragit ur strömsladden och trots att de hade satt i sladden igen verkade inte kameran ta några bilder.

– Helvete också. Jag åkte dit och for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hänt. Det visade sig att även en elektriker varit framme och dragit kablar i kabelstegen. Och i stället för att tänka »Hm, här verkar det sitta något tekniskt monterat, jag kanske ska kolla med platschefen vad det är«, tänkte elektrikern: »Titta, här sitter nån skit i vägen. Det sliter jag väck.« Så i stället för att följa arbetet med pallställningarna på golvet hängde kameran på trekvart riktad rakt upp i taket där det inte hände så mycket.

– Godnatt liksom, en månads timelapse-fotografering och flera dagars arbete, var tillintetgjort.

Man blir väldigt, väldigt trött när en sådan här sak händer. Så klart att jag borde ha satt upp en lapp jämte kameran om att den som rör kameran ska dö, men jag hade en naiv tro på andra människors

sunda förnuft, samt trodde att en kamera som satt tio meter upp på en vägg nog skulle få vara rätt mycket i fred.

Nu vet han bättre. Anders Andersson och kunden hade heller inte avtalat vad de skulle göra med betalning om tredjepart kom in och förstörde. Men kunden betalade i alla fall för nedlagt arbete.

Och skam den som ger sig. När han kommer hem från de arkeologiska utgrävningarna han ska fotografera i Egypten nästa vecka ska han rigga upp en till timelapse i Höganäs som ska plåta i ett halvår.

– Den kameran ska jag se till att märka upp ordentligt, och avtala med kunden vad som händer om någon klantskalle pajar utrustningen igen. Den här gången ska kameran dessutom sitta monterad utomhus i snöslask och mörker, så det ska bli väldigt spännande och rätt nervöst att se vad det blir av det här projektet. / JENNY MORELLI

Installationsbild från utställningen »Crash« på Värmlands museum.

fotografisk tidskrift

| 22

En av de svenska fotografer som tar plats på den parisiska fotoscenen är JH Engström. F åkte dit för att fotofika med en fotograf som många förknippar med autenticitet och som ställer ut i Värmland. text: jenny morelli

Krock med verkligheten F

otomässan Paris Photo pågår för fullt när jag lämnar flådiga Grand Palais och tar tunnelbanan till Montreuil i Paris östra delar. Här bor fotografen JH Engström sedan ett par månader tillbaka tillsammans med fotografen Margot Wallard och deras gemensamma barn.

JH Engström möter upp på den lilla gågatan Rue du Capitaine Dreyfus och vi promenerar bort till restaurangen Station Service som han kallar sitt andra hem. Vi beställer mat, vatten och öl i den lugna och hemtrevliga lokalen där personalen hälsar vänligt på sin fotograferande stammis och på mig.

JH Engström och Wallard har en pågående workshop med elever från hela världen och han har haft huset fullt.

– Framför allt är det Margot som håller i det, men jag deltar. Det är en internationell workshop och det kommer folk från hela världen. Förra veckan var lägenheten full med folk och på måndag kommer Jim Goldberg och gästföreläser. Eleverna jobbar

23 | no 4/2017

verkligen stenhårt. Förra året vann en av våra studenter MACK Photobook Award. Så roligt att se att det går bra för dem, säger han.

Hur hamnade ni här? Varför blev det just Montreuil?

– I Paris har jag ju bott sedan jag var barn till och från, farsan jobbade på ett stålföretag. Om det är något jag verkligen tror på så är det sådana här platser där människor med olika bakgrund lever tillsammans. Jag tror på den idén, när staden är en mötesplats och där man kan mötas bortom hierarkier och strukturer. Det känns nästan lite gammalmodigt att säga så i dag men är det något jag tror på så är det möten, säger han.

JENNY MORELLI

JH ENGSTRÖM

fotofika

JH Engström på plats i Paris.

JH Engström är en av få svenskar som tar plats på Paris Photo. Han visar en installation med bilder från serien From back home. På söndag ska han signera sin bok Crash, utgiven av det japanska förlaget Akio Nagasawa. Utställningen med samma namn visas fram till 7 januari på Värmlands konstmuseum i Karlstad. Där visar han både stillbild

»Internet har också gjort oss så medvetna om oss själva eller snarare fått oss att tro att vi är medvetna om oss själva.«

och rörlig bild vilket är nytt för honom. Negativt vända stora färgbilder föreställande träd, värmländska landskap, kroppsdelar och röntgenbilder av resväskor sådana de framstår i säkerhetskontrollen på flygplatser.

Kan du säga något om Crash, vad handlar det om?

– Kollisionen mellan de vackra landskapen och min medvetenhet om vad som sker i den »stora världen« är det känslomässiga bränslet. Crash gjordes ju i kölvattnet efter den uppblossande terrorismen i Europa och Trumps valseger i USA. – Framför allt en känsla av att den demokratiska världen står under hot och att det är nya parametrar som råder. Sedan är det ju också så att den värld som fanns när man var barn alltid är hotad när man närmar sig femtio. Världen som jag kände den som barn finns inte längre. Och det är en känsla av förlust.

Krocken handlar om det också: å ena sidan den absurda världen, å andra sidan naturen och stillheten och träden som står där de står trots att världen förändras. Naturen står för det orubbliga. Oavsett världspolitiken är den där. Jag har en stark relation till det här landskapet som är påtagligt fysisk.

Du har jobbat med negativa färger?

– Ja, när jag kom på att jag kunde vända bilderna så kände jag att det stämde överens med min starka upplevelse av skogen och naturen. Jag har försökt skildra den förut men inte kommit på hur riktigt.

I Crash känner jag att det stämde.

Världen är absurd säger du?

– Absolut, det är min utgångspunkt. Internet drog ned brallorna på oss och vi gillar inte vad vi ser. Vi kan inte hantera det. Kommer du ihåg tidningen En ding, ding värld som man kunde köpa förr? Full med sensationer, typ tanten med en meter lång hals. Nu är det bara att öppna Facebook så är det en ding, ding värld. Internet har också gjort oss så medvetna om oss själva eller snarare fått oss att tro att vi är medvetna om oss själva.

Känslan av förlust är ju även något som SD:s politik bygger på, att man vill klamra sig fast vid något som varit.

»Crash« – om kollisionen mellan vackra landskap och medvetenhet om vad som sker i den stora världen.

– Ja, men jag är ju definitivt varken främlingseller framstegsfientlig, jag längtar absolut inte tillbaka, min definition av nostalgi är snarare samma som för idéhistorikern Karin Johannisson, hon skrev att nostalgi är att erkänna att man har en förankring någonstans, ett kroppsligt igenkännande av landskap. Jag har den förankringen i Värmland och jag har den här i Montreuil.

J

H Engström är mycket produktiv och har en mängd fotoböcker bakom sig (på hemsidan syns 15 stycken). Den första, Härbärge, kom 1997, och vann Svenska Fotobokspriset 1998 (»ett arbete som förändrade mig helt«) och hans bok Tout va bien var nominerad till Svenska Fotobokspriset 2016. (Intervju i F 1/2016) I intervjun berättar han att det inte var så vanligt att fotografer gjorde fotoböcker när han gick på Fotohögskolan på 1990-talet, men att det nu

nästan gått inflation i att göra böcker. Allt som ges ut är ju verkligen inte bra.

Du har även jobbat med rörlig bild denna gång …

– Ja, jag har börjat jobba mer rumsligt och jag har gjort två filmer som ingår i utställningen. Det är roligt att pröva nya sätt att uttrycka mig, säger han.

I en av filmerna Ordet/Le mot/The word syns han skrivande 160 olika ord mot en vägg och filmar handlingen, som en performance. Abstrakta substantiv i bestämd form som betyder något för honom. Han skriver ord som »toleransen«, »drömmen«, »upprepningen«, »skulden« …

Varför just dessa ord?

– Man får göra det man vill med dem. Orden hemsökte mig och jag skrev dem. För mig blir orden vackra och dynamiska bilder när jag ser dem, säger han.

Den andra kortfilmen Här/Ici/Here närmar sig den lilla världen och är en hyllning till det som omger honom i hans vardag. fotografisk tidskrift

| 24

JH ENGSTRÖM JH ENGSTRÖM

»Crash« – den demokratiska världen står under hot.

25 | no 4/2017

Maten har kommit och vi fortsätter samtalet. Margot Wallard och den svenska fotografen Angelica Elliot kommer snabbt förbi restaurangen. De är på väg in till Paris, Wallard ska signera sin bok Natten på båten Polycopies. Jag beställer en kaffe, JH tar en öl.

Kan du säga något mer om hur du arbetar; vad är det som driver dig?

– Jag tror inte någon som håller på med konst gillar att definiera exakt vad man gör. Jag håller ju på att ställa frågor, jag håller inte på med definitioner.

Och teorier fungerar alltför ofta som kryckor, något man lutar sig mot i denna absurda tillvaro. Jag gillar det intellektuella sättet att förhålla sig, men det akademiska har jag svårt för. Riktigt bra konstnärliga uttryck öppnar sig mot världen, de stänger sig inte mot den. Jag gillar inte när en konstnär säger »det här verket handlar om det här« eller konst som ska bevisa någons tes. Jag intresserar mig för det

NAMN JH Engström. ÅLDER 48.

BOR Paris och Värmland.

AKTUELL Boksläpp på Paris Photo och utställningen »Crash« på Värmlands museum.

HEMSIDA jhengstrom.com.

intellektuella, men det är inte mitt yrke, mitt yrke är att uttrycka mig konstnärligt.

Och vad händer härnäst?

– Jag ska göra en ny bok med Aperture och Greger Ulf Nilson och jag arbetar på en stor utställning nästa år på Finnish Museum of Photography i Helsingfors. 750 kvadrat ska fyllas Så jag har att göra.

Aha, en retrospektiv?

– Nej, för fan, det är jag för ung för, jag är bara 48, snarare midlife. Arbetstiteln nu är I am not done ... Ha, ha! Eller jag vet inte, det är kanske mer ett skämt.

– Och så jobbar jag med en ny bok med porträtt på män. Jag har tagit bilder på män i min närhet i 25 års tid och jag ser dem som utökade självporträtt.

Arbetstiteln är The frame – an extended self portrait.

Några är nakna. Nakenhet kopplar många väldigt ofta ihop med erotik och så kan det ju vara, men för mig närmar sig nakenbilder också idén om det sårbara, sköra och allmänmänskliga. Mannens roll i världen är dessutom mitt uppe i ett paradigmskifte av aldrig tidigare skådat slag. Det är såklart på ett mänskligt och historiskt plan väldigt intressant och spännande.

När man talar om dina bilder nämns ofta ordet autenticitet. Vad betyder det ordet för dig?

– Det betyder oskuld. Att göra något som man väldigt starkt tror på. Det handlar också om att inte bli cynisk och blasé. Poesi och musik som har ett visst slags anslag och det blir autentiskt. Vi har ett språk som vi kan kommunicera med. För mig handlar äkta kommunikation mest om energier och känslor. Jag gillar verkligen att undersöka saker, prova saker, hitta nya sätt att uttrycka mig Och jag är väldigt intresserad av själva mediet fotografi: krocken som finns inbyggd i själva gestaltandet med kameran. När det objektiva rent fysiskt, genom filmytan, krockar med det subjektiva, människan. När man krockar med verkligheten genom kameran.

Då är egentligen allting »Crash«?

– Ja, så är det kanske, ja.

tankar om en bild

Fotografiet som tidsvittne Först blev jag berörd – mycket djupare än jag hade trott. Sedan blev jag tvungen att fråga mig själv hur länge det fortfarande kommer att vara möjligt att använda fotografi för att uppnå den effekt som Hai Bo uppnår.

Fram till den 7 januari nästa år visas Arbeiten in Geschichte, en utställning med samtida kinesiskt fotografi på Museum für Fotografie i Berlin. Fotografen Hai Bo (född 1962) har gjort något som först ser enkelt ut, nästan lättköpt, men han uppnår en långsam emotionell djupverkan som gör att hans bilder är de enda från utställningen som stannar kvar inom mig. Bredvid ett gruppfoto från 1966 visar han samma personer fotograferade år 2000. Han har ställt upp dem likadant. Personer som är döda eller försvunna markeras med tomma stolar. Av de

fjorton människorna på den första bilden saknas sex. Ett annat bildpar i samma serie visar en grupp unga soldater. Där återstår en av fem. Bildserien kallas They.

Den tid som har gått låter sig avläsas i människornas ansikten. Det kan man titta länge på. De erfarenheter de har gjort blir kroppsligt påtagliga.

Jag fängslas av likheterna och skillnaderna i ansiktena där, som det sägs, inte en cell är identisk fyrtio år senare. Stela och uttryckslösa unga ansikten har fått en tydligt personlig karaktär, som om de hade legat i ett frätande och ovarsamt framkallningsbad. Har de blivit mer sig själva, eller har de tvingats att svika det som hade kunnat utvecklas inom dem? Ofta har människorna samma min i ansiktet som på sin första bild. Buttra eller

leende miner är förvånansvärt oförändrade, som om det där sköra, lätt förväntansfulla leendet hade överlevt av egen kraft. Det som ser skörast ut är kanske samtidigt det envisaste hos människan, ett outplånligt personlighetsdrag.

Eller misstolkar jag det jag ser? Den glada munnen är kanske inte glad och den buttra inte butter – kanske handlar det bara om munnar som av någon biologisk slump råkat växa i en viss form, ungefär som när en delfin kan se ut att le för att dess käft böjer sig i en kurva som människor tolkar som ett leende.

Det digitala fotografiet håller på att utvecklas i en riktning som gör att det snart inte kommer att kunna fungera som den sortens tidsdokument. Ni fotografisk tidskrift

| 26

HAI BO

Skribenten Håkan Lindgren om en installation av den kinesiske konstnären Hai Bo som väcker frågor om representation och verklighet.

har säkert läst om de fiffiga små extrafunktioner som just nu befinner sig på experimentstadiet innan de byggs in i digitalkameror och mobiltelefoner. Programvara som i efterhand låter dig ändra vilken tid på dygnet som bilden togs: en dagbild kan förvandlas till en nattbild. Appar som kan ersätta blundande ögon med öppna om någon råkade blinka. Som bränner av tjugo bilder på ett ögonblick och sammanfogar allas »bästa« ansiktsuttryck till en gruppbild. Som automatiskt färglägger gamla svartvita foton. Som avlägsnar oönskade föremål i bilden: ett störande nätstängsel trollas bort spårlöst. En apparat som får föremål framför objektivet att försvinna är inte längre en kamera.

Ett annat program gör att du kan gå in i ett foto, gripa tag i en stol, vrida den som du vill och ställa 27 | no4/2017

tillbaka den på en ny plats; skuggorna hamnar automatiskt rätt.

Varje sådant tekniskt framsteg flimrar förbi som nyhetsnotiser på sajter som DP Review eller PetaPixel. De kan se ut som kuriosa, men den sammanlagda effekten av dem är att digitalt foto förlorar all koppling till verkligheten. Det kommer inte längre vara meningsfullt att skilja på foto och datorgrafik.

Digitala bilder kommer att få samma historiska bevisvärde som en skärmdump från ett dataspel, det vill säga inget alls.

Det är redan möjligt att ta ett antal foton av en känd person, säg Merkel eller Trump, och bygga en digital ansiktsmodell som kan animeras att säga och göra vad som helst. När detta har förfinats så långt att det inte går att skilja från ett videoklipp

från en presskonferens har nyhetsfotot upphört att existera.

Mot detta kan man ställa upp en mängd förutsägbara motargument – att fotografi aldrig har visat verkligheten, att bilder alltid har kunnat manipuleras. I så fall har man inte insett att de förändringar som är på gång försätter oss i ett helt nytt läge.

Diskussioner om bildmanipulation övergår lätt i olösliga filosofiska resonemang – vad är egentligen verklighet och vad är representation? – men de som utvecklar tekniken struntar helt i filosofin. De bestämmer de villkor som resten av planeten har att leva efter. När fotografiet har upphört att vara ett pålitligt tidsvittne kommer bilder inte längre att kunna beröra oss på det sätt om Hai Bos bilder gör. / HÅKAN LINDGREN

Förtrolighet som lever Han skapade en fotografisk skildring av en svunnen tid på den uppländska landsbygden som fascinerar än i dag. John Alinder (1878– 1957) är en av de många okända men skickliga bygdefotografer som döljer sig i museiarkiven. text: tommy arvidson

E

n del av denna historia utspelar sig mitten av 1950-talet. Irene Flygare, som då var i 6-årsåldern, frågade sin mamma vad det var för en konstig farbror som klev på den buss mot Enköping som de färdades med. Farbrorn hade trasiga skor som han hade stoppat gamla tidningar i och såg allmänt sliten ut.

Mamman berättade att det var John Alinder, en handlare från Sävasta i Altuna socken som hade hamnat i trassel efter att ha langat sprit i sin affär.

Ryktet sade att han sålt brännvin och korv. Spriten var maskerad som ättiksflaskor. Skvaller färdas fort på landsbygden och det där med spritförsäljningen var det han då var mest känd för. Men det skulle visa sig att mannen på bussen även hade andra kvaliteter.

Under sin uppväxt läste Irene Flygare Fjärdhundrakontakt, en tidning som gavs ut av Kulturnämnden på orten och som hade en historieintresserad redaktör. Där dök ibland äldre fotografier upp, ofta med en handskriven vit text i bilden.

Fotografen var John Alinder.

När hon i vuxen ålder arbetade som bildantikvarie på Upplandsmuseet i Uppsala blev hon en dag tillfrågad om en särskild bild som fanns i museets arkiv. Den föreställde en klarinettist och skulle förstoras för att användas i en utställning om uppländsk folkmusik. Bilden var i dåligt skick.

Fanns det möjligen något negativ någonstans? undrade beställaren. Irene kände genast igen den vita handskrivna texten. Det var alldeles säkert en Alinderbild och hon hade också hört talas om att

det fanns ett arkiv med glasplåtar i källaren under Fjärdhundra folkbibliotek.

Tillsammans med kollegan Håkan Liby begav hon sig dit och efter en dags letande bland flera tusen glasnegativ i format 9 x 12 fann de faktiskt negativet. Men under arbetets gång förstod de också att de hade funnit en kulturhistorisk skatt.

I materialet de hittat fanns en skildring av en del av den uppländska landsbygden från 1910- till 1930-talet. Huvuddelen av samlingen bestod av vardagliga porträttbilder, oftast tagna utomhus i lantlig miljö. De flesta bilderna var tagna i trakten omkring Fjärdhundra, strax utanför Enköping. Men det som framför allt intresserade de två museikollegerna mest var att där var så många bilder av vardagsarbete, både från åkrar och kök. fotografisk tidskrift

| 28

JOHN ALINDER

29 | no 4/2017

bli fotograferad av honom.

Han var även bra på att sjunga och var en riktig skämtare.«

JOHN ALINDER

»Det var något speciellt att

Bildskatten hamnade så småningom på Länsmuseet, Upplandsmuseet i Uppsala. I samband med en kulturhistorisk undersökning i Alinders hemby återfanns fler glasplåtar i format 9 x 12 cm och 13 x 18 cm samt ett fåtal plåtar på 18 x 24 cm. Nu är hela samlingen på drygt 8 000 bilder skannade och negativen förvaras på ett arkivsäkert sätt.

J

ohn Alinder föddes 1878 och växte upp i byn Sävasta, strax utanför Enköping. Föräldrarna var bönder och ägde, som det sägs, en av de bästa gårdarna i byn. Den sociala kontrollen var hård och det förväntades att man skulle följa i fädrens spår och fortsätta med lantbruket.

John stannade kvar i sin hemby men bröt med familjetraditionen. I stället för att bli jordbrukare blev han diversehandlare och fotograf. Han var självlärd, men att enbart vara fotograf har sällan varit någon lukrativ sysselsättning. I Alinders butik kunde man hyra trattgrammofoner och skrivmaskiner. Han skötte prenumerationer på veckotidningar som fick avhämtas i affären. Där såldes bröd från ett bageri ett par kilometer från byn. Varje torsdag levererades kött från en slaktare.

Enköpingsbon Torsten Vig sommarjobbade hos Alinder i början av 1950-talet. Då var fotoverksamheten nedlagd sedan länge.

– Alinder slutade att fotografera när rullfilmen kom. Då började folk skaffa sig egna kameror. Men han hyrde ut enkla lådkameror och så skickades rullen in till Svensk Fotokonst i Örebro för framkallning.

Kunden fick efter en tid hämta ut kopior och negativ i affären, där man också hade traktens enda tipsinlämning. Butiken var en populär social träffpunkt och var ofta öppen långt in på kvällarna.

– Alinder var en intressant person, det var något speciellt att bli fotograferad av honom. Han var även bra på att sjunga och var en riktig skämtare.

En gång sade han att han skulle visa en lapp och en ren i sin lada. Folk kom cyklande långväga ifrån, för det var en stor händelse på den tiden.

Han ledde in besökarna i ladan, drog undan ett skynke och där på ett klädstreck hängde en lortig och en ren tyglapp. Besökarna blev inte glada, säger Torsten Vig. fotografisk tidskrift

| 30

31 | no 4/2017

JOHN ALINDER

»Han fotograferade konserveringskurser, konfirmationer och Livsmedelsnämndens sammanträden. «

JOHN ALINDER

Men kanske gick besvikelsen över efter att de hade fått bli fotograferade. På de olika fester och sammankomster som arrangerades i trakten var han en välkommen gäst. Han såg då till att fotografera de gäster som så ville. Att han var bekant med, och flera gånger fick besök av, den rikskände dragspelaren Calle Jularbo gjorde antagligen den lilla diversebutiken till en än mer attraktiv plats att besöka.

P

å internetsajten Digitalt museum kan man finna runt 4 000 av Alinders bilder.

Här kan man se att han hade en märklig förmåga att fånga människors vardagliga uttryck. Det finns en förtrolighet mellan den avbildade och fotografen. Som om de två delar en hemlighet. Han placerade gärna de han porträtterade i deras egen miljö, i en trädgård eller i skogskanten. Han hade en förkärlek för originella kompositioner. Han kunde placera några personer uppe i ett äppelträd. När en grupp människor skulle fotograferas kunde han låta ett helt gäng hönor springa förbi i bildens förgrund. Att kameraobjektiven var av enkel kvalitet med överstrålning och andra linsfel gör att vi i dag upplever bilderna som drömska.

Han såg antagligen fotograferandet som en födkrok, men man kan också se att han genom kameran hade funnit ett sätt att umgås med alla samhällsklasser i den lilla sockengemenskapen.

Han var lika välkommen hos greven på Revelsta gård som hos de fattigaste byborna. Han fotograferade konserveringskurser, konfirmationer och Livsmedelsnämndens sammanträden. Men han var också med vid dikesgrävningar, isupptagningar och tröskningsarbete, eller när det var storstädning på Revelsta. Han verkade helt enkelt tycka det var kul att dokumentera sin omgivning i bild.

De kameror han använde var av lådkameratyp.

På en bild från det Alinderska kontoret kan man se en skymt av en reklamskylt om Stölma kameror.

Dessa levererades från en firma i Malmö som egentligen hette Stölten & Simonsen. Huvudsakligen använde han två apparater. Ibland en större träkamera som användes på stativ, troligen utrustad med traditionella kassetter. Men den mest använda verkar ha varit av en typ som ofta kallades detektivfotografisk tidskrift

| 32

kamera, en mindre lättare modell. Den var antagligen utrustad med en så kallad fallplåtsanordning.

Man laddade kameran med en glasplåtsförpackning bestående av sex eller tolv plåtar. När en plåt exponerats kunde man med en knapp på framsidan göra så att plåten föll ner mot kamerahusets botten och en ny plåt matades fram. På det sättet kunde man arbeta relativt snabbt.

Efter negativframkallning monterades glasplåtarna i negativramar av trä och placerades på ett bord ute på gården. Han använde sig av en typ av fotopapper, utkopieringspapper, som exponeras långsamt och där det silver som blir först exponerat, i skuggpartierna, svartnar och blockerar underliggande silver.

Bilderna får på så sätt en lång tonskala. I samlingen finns några bilder som visar hur han arbetade. Alinder solar kort, står det skrivet på negativet.

Den här arbetsprocessen började på den tiden bli rätt ålderdomlig och möjligen kan det vara anledningen till att han slutade fotografera vid 1930-talets början.

Irene Flygare berättar att Alinder faktiskt provade på att fotografera med rullfilmskamera, men blev mycket missnöjd med resultatet. Man vet i dag inte var Alinders kameror finns. När han dog hölls en stor auktion. Enligt Torsten Vig var där så mycket föremål på auktionen så att den fick delas upp på två dagar.

– Han var en riktig samlare, Alinder. Men han sade ofta att han allra helst skulle ha velat bli bokhandlare.

Janne Jönsson på Landskrona museum återupptäckte Alinders bilder när han surfade runt på Digitalt museum för att finna bilder till utställningen Time/Light/Love. Den visas till och med den 28 januari 2018 på museet i Landskrona. Till utställningen finns även en stor och omfångsrik katalog. Den här fina redovisningen av svenska porträttfotografier med bidrag från många svenska museer visar att Alinderbilderna inte är den enda fotografiska skatten som ligger dold i museiarkiven. De kulturhistoriska museerna använder oftast sina fotografiska samlingar för att visa på olika historiska och sociala skeenden. Det är mer sällan man uppmärksammar enskilda fotografers livsverk.

33 | no 4/2017

JOHN ALINDER JOHN ALINDER

SJÄLVPORTRÄTT

NAMN John Alinder.

LEVDE 1878–1957.

BODDE Sävasta, Altuna Socken, Uppland.

AKTUELL Med på utställningen »Time/ Light/Love« på Landskrona Museum.

text & Bild: terje Carlsson

TERJE CARLSSON

»Yrket har alltid haft låg status«

Trots att det är dåligt betalt och arbetsdagarna är krävande brinner Evelina Bylin för sitt jobb som skolfotograf.

fotografisk tidskrift

| 34

E

n onsdag i början av november följer jag med Evelina Bylin från Göteborg till jobbet. Hon ska fotografera cirka 30 barn och deras lärare på förskolan Ollonborren i Skövde. Den här hösten började säsongen i mitten av augusti och kontraktet med Foto Norden löper fram till början av december.

Sammanlagt alltså cirka fyra månaders fotojobb.

Till Skövde är restiden med bil från Göteborg runt två timmar, men på grund av halt väglag och en trafikolycka mellan Skövde och Skara tar den tre timmar. Den första vinterkylan har under natten kommit till Skaraborg, men Evelina har ännu inte hunnit byta till vinterdäck på sin kombi.

Väl framme på förskolan får hon ett stort lekrum till sitt förfogande. Kameraväska, datorväska, stativ, lampor, sladdar och annat bärs in från bilen.

Personalen bjuder på nybryggt kaffe samtidigt som Evelina möblerar om i lekrummet. Snabbt och rutinerat får hon upp all utrustning. Efter åtta år som skolfotograf vet hon väl vad som krävs för att

35 | no 4/2017

lyckas. Strömkablar dras till barnsäkra uttag och nästan en timma försenad kan så dagens fotografering ta sin början.

Sedan följer cirka 180 intensiva minuter fyllda av barnskratt och -gråt. Fotografen spexar och skojar.

Barnen skrattar och pekar på kameran. Lärarna knäpper knappar i barnens kläder. Evelina fixar frisyrer på flera av lärarna inför de enskilda porträt�ten och ser till att även de blyga barnen tittar in i kameran. Under gruppfotograferingen flyttar hon runt barnen så att alla ska synas.

Barnen är runt tre år gamla, med allt vad det innebär av förmåga att följa instruktioner. Flera är påtagligt blyga och försiktiga inför den okända vuxna skolfotografen. Fotograferingen genomförs i högt tempo och Evelina får personalen att fylla på med nya barn för att hålla i gång flödet under den individuella porträttfotograferingen.

Bilderna sparas direkt i en laptop och Evelina upprepar systematiskt varje namn till personalen.

Det gäller att koppla rätt namn till rätt barn inför

den framtida försäljningen av bilderna. Tekniken måste dubbelkollas så att inget strular. I dag fungerar kameror, lampor och hårddiskar utan större problem. Ingen snubblar heller på någon av de långa elsladdarna eller de uppställda stativen, men när matvagnen ska rulla igenom lekrummet blir det en kortare paus i fotograferingen.

Evelina Bylin har full koll på läget. I väntan på nästa barngrupp förklarar hon sin taktik för att lyckas.

– På kort tid ska du bygga ett förtroende och dessutom ta en jättebra bild. I en studio kan du ha upp till en timma på dig att få fram fem bra bilder, här har jag 30–45 sekunder på mig. Ju snabbare och smidigare du är, desto nöjdare är skolan när det flyter på, så du måste både vara serviceinriktad och leverera riktigt bra bilder.

När klockan närmar sig elva börjar många barn bli trötta och hungriga. Lärarna påtalar vänligt att flera av barnen har börjat gäspa inför den stundande vilan.

T

idigare var hon anställd hos Foto Norden, men från och med i år är hon kontrakterad som frilans. Som anställd fick hon betalt för hela arbetsdagar, men som frilans får hon och inte längre betalt för restiden till och från skolor och förskolor runtom i Västsverige. Milersättning utgår med 18,50 kronor.

– Jag har inte orkat räkna ännu, men helt klart blir det sämre för mig nu, även om jag aldrig haft en så bra arbetsgivare, säger hon.

Vid sidan av jobbet som skolfotograf arbetar Evelina Bylin även som porträttfotograf på köpcentrum och i varuhus. Inför jul är marknaden som hetast.

Proffsiga porträttbilder på söta barn är fortfarande en populär julklapp till släkt och vänner. Helgen innan jobbet i Skövde tillbringade Evelina på ett välkänt svenskt möbelvaruhus där hon tog mängder med enskilda porträttfoton på barn. Även det uppdraget var för Foto Norden.

– Att jag får arbeta som frilans beror på att konkurrensen bland företagen i branschen är stenhård.

Priserna pressas hela tiden av allt färre kunder och pengarna måste tas igen någonstans. Det spelar ingen roll hur länge man har jobbat eller hur duktig man är, utan bildens värde har ändrats och det får konsekvenser för oss skolfotografer, säger Evelina.

Stress och brist på anställningstrygghet är två faktorer som påverkar arbetsmiljön för skolfotografer. Flera av företagen i branschen har hög omsättning på personal. På hemsidan hos Evelinas uppdragsgivare Foto Norden står följande: »Är du en är en skicklig amatörfotograf, fotostuderande eller en redan etablerad fotograf? Har du god hand med barn/ungdomar och är social och utåtriktad? Tycker du om att jobba självständigt och under eget ansvar?Har du god datorvana, körkort och tillgång till bil? Talar du svenska i både tal och skrift? Svarar du jag JA på ovanstående kan detta vara jobbet för dig!«

Det står inget om anställningsformer, lön eller ersättningsnivåer för blivande medarbetare. Däremot har Foto Norden tydliga önskemål om vilka personliga egenskaper som är önskvärt hos en skolfotograf: »Barnkär, känsla för bild och form, grundläggande foto- och datakunskaper, servicekänsla, stresstålig, noggrann, lättlärd, pigg och glad personlighet.« Evelina Bylin har haft många kolleger som kommit och gått under årens lopp.

– Jag har mött väldigt många erfarna fotografer som inte klarar av stressen i att leverera riktigt bra säljande bilder på kort tid. Får du in en klass på 30 elever så måste du direkt läsa av vilka som är stökiga, om det är en lugn klass och om lärarna bryr sig.

Så du menar att en anledning till att skolfotoföretagen letar folk är att många fotografer inte klarar av jobbet?

– Det finns många duktiga fotografer, men jag har hjälpt till i några år med att utbilda skolfotografer och jag kan konstatera att alla helt enkelt inte klarar av det. Endera brister det i det tekniska eller i hur man ska hantera dem man fotograferar. Det är också ett fysiskt krävande jobb eftersom du bär all utrustning själv upp och ner för trappor. Ibland är det stökigt och halva jobbet går ut på att agera hobbypsykolog för att bedöma olika personer. På förskolor kryper jag på golvet, men på ett gymnasium ställs det förstås helt andra krav på mig som fotograf och då måste man vara beredd att anpassa sig efter det.

TERJE CARLSSON

Efter några omtagningar av en gråtande pojke med feber är det så dags att avsluta dagens jobb.

Evelina packar snabbt ihop utrustningen och flyttar tillbaka möblerna till sina ordinarie platser i lekrummet. Redan nästa dag ska hon vara tillbaka för att göra om allting med resten av barnen.

– Eftersom små barn och förskolor är min specialitet och det jag tycker är absolut roligast, så blir det ofta halvdagar. Ibland hinner jag med två förskolor under samma dag och då får jag ihop till en heldag, säger Evelina.

NAMN Evelina Bylin.

YRKE Skolfotograf.

BOR Majorna, Göteborg.

UTBILDNING Självlärd. ÅR I BRANSCHEN: 14 år.

INSPIRERAS AV Allt skapande. Jag målar och stickar också.

UTRUSTNING Canon 6 D. HEMSIDA Inte ännu.

Men jag finns på Pinterest och Linkedin.

På hemvägen flyter trafiken men Evelina tillbringar sammanlagt cirka fem timmar i bilen på att ta sig till och från Skövde den här onsdagen. Efterföljande dag återvänder hon för att fotografera ytterligare barngrupper. Hon slipper halkan och oväntade bilköer, men två dagars jobb innebär sammanlagt nio timmar i egen bil, utan lön och bara med en blygsam reseersättning.

– Yrket har alltid haft låg status så många gamla kolleger skrattar lite nedlåtande och blir förvånade över att jag är kvar i branschen. Men jag brinner för skolfoto och jag tycker inte det är kul att jobba som pressfotograf. Att arbeta journalistiskt ger inte mig samma glädje som skolfoto gör.

När du träffar unga och nyblivna fotografer som frågar dig om skolfoto, vad säger du då?

– Att det är världens mest underbara jobb. Det tar mycket energi, men på ett konstigt sätt så ger det det dubbla.

»På förskolor kryper jag på golvet, men på ett gymnasium ställs det förstås helt andra krav på mig som fotograf.« fotografisk tidskrift

| 36

TERJE CARLSSON

ALLT FÄRRE JOBB I SKOLOR Patrik Nilsson, vd och delägare i Foto Norden i Göteborg. (Tidigare Stjärnstudio.)

TERJE CARLSSON

TERJE CARLSSON

Hur många skolfotografer arbetar hos er?

– Vi hade 65 fotografer 2015 och har 8 fotografer 2017.

Vad beror den stora minskningen på?

– Minskad lönsamhet.

Vi har tackat nej till en del uppdrag där skolorna enbart vill ha gruppbilder och inte porträttbilder. Flera rektorsområden har också infört förbud mot all fotografering på förskolor.

Vilka sorts kontrakt har era åtta fotografer?

– Enbart frilansmedarbetare som går på faktura.

Varför söker ni fler fotografer?

– Vi går mot att fotografera mer på till exempel varuhus. Då behöver vi fler fotografer på fler orter runt om i Sverige.

Vi kommer aldrig igen kunna visstidsanställa fotografer som tidigare, utan det kommer enbart vara frilansare.

Vad tjänar en skolfotograf hos er?

– Fast garanterad dagersättning beroende på erfarenhet. Mellan 2 000 och 3 000 kronor exklusive moms per heldag, plus milersättning (18,50 kronor).

En halvdag ger halva dagersättningen.

Hur ser du på framtiden för branschen?

– Vi satsar på något som vi kallar Ateljé På Plats, APP. I de kommuner som satt har stopp för skolfotografering så väljer vi numera att fotografera på varuhus och köpcentrum i stället. Många föräldrar vill ha professionella porträttbilder på sina barn, men skolpolitiker och skolchefer sätter ibland käppar i hjulet för oss.

37 | no 4/2017

SUSAN MEISELAS

bokrecensioner

Ömsesidiga relationer i Meiselas bildvärld En ny bok sammanfattar konfliktfotografen Meiselas livslånga arbete, skriver Mattias Lundblad.

Kläder som tillhört någon ligger på den torra marken. Män sittande runt kranier som blottats ur jorden.

En man håller i ett kranium med ögonbindel. Så ser de tre första uppslagen ut i Susan Meiselas On the frontline.

Boken är en tillbakablick på en lång och innehållsrik karriär. Platsen på bilderna är Arbil i norra Irak, året 1991. Kraniet har konstaterats tillhöra en avrättad tonårspojke. Bildernas lugn gör dem omskakande. Trots denna inledning och trots boktiteln, är den mer än en bok med krigsfotografier. Den skildrar mänskligt liv,

människor för vilka krig ibland är en verklighet, och Meiselas söker sig alltid bakom scenerna. Hon influeras av, men positionerar sig utanför, gatufotografiet. Hon vägrar också kalla sig bildjournalist. Hon är inte ute på någon annans uppdrag.

Vi leds in i ett svartvitt 70-tal som inleder hennes långa karriär. Meiselas första scen att ta sig bakom blir hennes eget hyreshus i Boston. Med en 4 x 5-tumskamera i handen knackar hon på grannarnas dörrar och sätter tonen för arbetet framöver. Hon är inte en fluga på väggen utan alltid tydligt närvarande, men berättelsen är de avbildades. Detta förhållningssätt tar hon med sig ut i världen.

Karnevalsstrippor och deras publik väcker hennes nyfikenhet och hon bygger förtroende genom att se och

SUSAN MEISELAS

On the frontline Susan Meiselas aperture Form: Jesse Holborn, Design Holborn

JoJo, Carol och Lisa i hörnan Prince och Mott Street i New York 1976.

Självporträtt, 1971.

genom att återvända. Hon får tillträde i logerna som kvinna, i publiken klädd som man. Projektet tar henne 26 år gammal till bildbyrån Magnum.

Det är som konfliktfotograf Meiselas bilder nått störst spridning. Inbördeskrig i Nicaragua och El Salvador höll henne kvar under ett decennium.

Trots yrkesmässiga realiteter som konkurrens, deadlines och förväntningar är hon principfast i sitt ansvar inför de människor som avbildas.

Mottot att alltid vara nära håller hon så till den grad att en uppdragsgivare en gång ger henne en vink i form av ett långt teleobjektiv. Detta för att hålla henne på säkert avstånd. Men objektivet kom mestadels att ligga oanvänt.

Bilderna är inte alltid från händelsernas mitt; periferin och spänningen innan och lugnet efter en händelse får ta plats. Meiselas använder motsägelser och antydningar för att påverka på djupet. Ett vackert landskap i lågt ljus i Nicaragua är scenen där en gerillafotografisk tidskrift

| 38

SUSAN MEISELAS

»Molotov Man«, Nicaragua 1979.

krigares av djur avätna kropp ligger, med benen kvar i byxorna och ryggraden kvar. Landskapets skönhet kontrasterar och förstärker det fasansfulla motivet och helheten tränger igenom de mest medkänsloutmattade ögon.

En annan bild visar en kvinna på flykt som inte hunnit finna en bekväm ställning att bära sitt barn, utan nästan släpar honom naken i marken.

De estetiska valen är helt pragmatiska. Svartvit film hade till skillnad från färgfilm känslighet nog för mörka miljöer, och kunde framkallas på hotellrum i stället för att skickas hem osedda till Magnum. Meiselas kände sig annars mer hemma i färgen, trots att det inte alltid uppskattades i en svartvit dokumentär bildkultur.

Hon använder porträttfotografens uppställda teknik, krigsfotografens 39 | no 4/2017

vidvinkelsyn och strikt teknisk reproduktion. Syftet sätter ramarna. Det är på ett sätt en svaghet som gör att en helt klar visuell identitet saknas. Å andra sidan är Meiselas noga med att det inte handlar om henne. Den röda tråden finns i stället i sättet att se, förstå och agera i relation. Den egenskrivna texten behandlar fotografens överväganden och tecknar bilden av en djupt reflekterande och självkritisk fotograf. Kan man sympatisera med de avbildade och samtidigt vara opartisk skildrare? Kan man komma nära utan att sympatisera? Är man en inkräktare, och hur kan ens inkräktande ge något tillbaka? Hon fortsätter att återvända, ger tillbaka, låter de avbildade se vad hon ser och bli deltagare. Hon bjuds in av ett museum att skildra Cova Da Moura, ett område i Portugal som beskrivs som

»Kan man komma nära utan att sympatisera? Är man en inkräktare, och hur kan ens inkräktande ge något tillbaka?«

en slum med stora drogproblem. Hon tar dels polaroidbilder och ger dem till de porträtterade, dels förser hon dem med enkla digitalkameror för att ge möjlighet till deltagande. Hon går från hus till hus för att be om tillstånd att förstora upp sina polaroider och hänga dem på en mur, medveten om det osannolika i att de avbildade nånsin skulle besöka ett traditionellt museum.

Hos Susan Meiselas finns ingenting beräknande. Det är humanistiskt

fotografi till varje pris, fritt från koncept men med yttersta lyhördhet för händelser och de avbildade.

Boken är ganska liten till formatet och smakbitarna från de olika projekten kan upplevas som snålt tilltagna.

Den är en god början till att stifta bekantskap med en av våra viktigaste fotografers bildvärld, och ett manifest för den ömsesidiga och jämlika relationen som fotografiets fundament. / MATTIAS LUNDBLAD

JOSÉ FIGUEROA

bokrecensioner

JOSÉ FIGUEROA

Mänskliga gester och reaktioner Ett ömsint smygfotograferande som visar människan i det kollektiva rummet, skriver Jenny Maria Nilsson.

En av fotograf José Figueroas bilder från Kollektivet flimrade förbi i något flöde och gjorde mig glad. Åh, han har lyckats med drömmen alla fotografer har: att fånga människan när denna framträder i all sin autenticitet, »utan ansikte« som poeten Rainer Maria Rilke beskrev det. Det är svårt, så fort kameran kommer fram byts äkthet mot självrepresentation.

Sedan 2013 har Figueroa tillbringat 72 kvällar uppe på bron mellan Slussen och Gamla stan, därifrån har han tagit hundratals bilder in i tunnelbanevagnar på väg. Resenärer som interagerar med varandra eller är försänkta i sig själva.

Vadå försänkta i sig själva?

Försänkta i sina telefoner? Figueroa fick idén till Kollektivet 2001, det var innan vi hade med oss en liten dator i fickan, men genomförde idén först 2013 – då hade vårt beteende i offentligheten blivit skärmorienterat. Alla telefonbilder har fotografen sorterat bort! Bra, för dessa var säkert trista, men Figueroa tycks ha ideologiska invändningar av samma slag som den amerikanske komikern Louis C. K. – vi

JOSÉ FIGUEROA

behöver drabbas av vår existens, av känslor, men den ständiga underhållningen vi bär med oss hindrar det.

Och hans bilder är argument för hans sak: Porträtt av förbipasserande vars känslor fångats och blivit synliga – vilken rik variation av ansiktsuttryck!

Fotografierna är en studie i mänskliga gester och reaktioner. En ung man med något roat i blicken håller ett paraply på ett särskilt vis, så självklart, men om en skådis skulle spela scenen hade han behövt arbeta hårt för att få det äkta. Leonardo da Vinci visste vad han talade om när han sa till en av sina lärlingar: »Ge dina karaktärer en hållning som visar vilka de är.« Tidigare har Figueroa arbetat med självutlösande kameror, här har han fått använda fotografens hela kunnande för att fånga slumpen. Inramningen som tunnelbanevagnarna står för ger det delvisa döljande som gör bilderna intressanta, upplevelsen av intimitet. Smygfotograferande måste alltid prövas etiskt, men Figueroa har gjort det så ömt att det är svårt att ha invändningar – här framstår vår art som charmig och känslig.

JOSÉ FIGUEROA

Kollektivet José Figueroa pasadena Studio Form: Pasadena Studio

/ JENNY MARIA NILSSON

Boken valdes av skribenten. Den har formgivits och getts ut av två av tidningens medarbetare, men de har inte haft något inflytande över bokvalet. fotografisk tidskrift

| 40

Samarbetet mellan fotografen och konstnären håller. Pedans bilder bygger på en ordnad röra, skriver Jenny Maria Nilsson.

Eternal presence Misha Pedan Khimaira Form: Patric Leo

MISHA PEDAN

Misha Pedan har ett spännande förflutet: Han kom från Ukraina till Sverige 1990, när det ännu var fascinerande med personer från bakom järnridån. Från Charkiv dessutom, en stad känd för fotografi och som bildade skola, Charkivskolan, där även Boris Mikhailov ingår. Trots att de cirka 80 fotografierna i Eternal presence är nutida och tagna på olika platser i världen så påträffas den där stämningen i dem, typisk för både Pedan och Charkivskolan: Mänsklig sårbarhet som existentiellt villkor.

En av mina favoritbilder är tagen på Conditori Nordpolen i Vara – vid Gud, är den informationstät! Vanliga människor som ändå representerar arketyper, modernt liv som ändå är tidlöst och påträngande, vardaglighet som ändå känns gåtfull. Skuggorna, ljuset och färgerna på bilden – här fås äkthet som är ögontvätt efter allt skrälligt man ser. Tillvarons mänsklighet i det fångade ögonblickets detaljer; en fika-redo kvinna har fört över den tidigare gästens porslin från sitt bord. Pedan är en bra fotograf

41 | no 4/2017

med ett gott öga, här finns inga gimmickar.

Därför är jag orolig, instinktivt beredd att slå ner på Pedans nya bok.

Av delvis fördomsfulla orsaker: Dokumentärfotografiet är heligt för mig och det här är ingen vanlig fotobok utan ett samarbete mellan Pedan och konstnären Jan Håfströms figurer från Håfströms serie Den eviga återkomsten. Här och var dyker Håfströms bild-glosor med Indiana Jones och serietidningskänsla upp: soldater, kvinnor, djur, vapen och huvudpersonen Mr Walker; den sistnämnda kan i en Pedanbild ses springa över en gata i Stockholm.

Fotografierna måste klara att bli collage, gå från foto till konst, och den resan är inte enkel – oftast misslyckas dylika projekt. Men här fungerar det.

Av två anledningar: Dels är Håfströms figurer »utklippta« ur sin egen historia, man unnar dem ett hem, en vägg, en plats, en kontext, dels är Pedans bilder särskilt lämpliga, hans arbete bygger inte på form utan på en ordnad röra. Dörrar, fönster, bilder i bilden, speglingar, reflexer – Pedans fotografi är redan uppbyggda av lager och med Håfströms konst blir det ytterligare ett. / JENNY MARIA NILSSON

ANNIKA THÖRN LEGZDINS

Ögonblickets detaljrikedom

Thörn Legzdins undersöker relationen människa–natur.

FÖRLORAT PARADIS

FOTOGRAFIER UTAN KONTEXT

Hidden Kingdom Stefan Bladh Nouvel Publishing Form: Jesper Örtegren

Remediation Annika Thörn Legzdins Jon Brunberg förlag Form: Linnéa Carlson

Ett rike fyllt av mörka industrilandskap och söndertrasade stadsmiljöer. Ingen av människorna vänder blicken mot oss. Tonen är mörk och några fotografier balanserar på gränsen mot underexponering. Bokens titel och intresset för fula miljöer leder tankarna till Lars Tunbjörks »Landet utom sig«. Men miljöerna är syd- och östeuropeiska – en värld som inte är gömd utan snarare glömd av det rika norr.

Jag tänker på John Miltons »Paradise lost«, som ger röst åt 1600-talsmänniskans gudstvivel. »Paradise lost« hade fungerat bättre som titel för Bladhs bildserie där människor stapplar fram i ruinerna av de framtidsdrömmar som både välfärdsstaten och rovkapitalismen nu övergivit.

Tunbjörk insåg ordens betydelse i förhållande till fotografi. Att hans bok blev ett resonerande tidsdokument snarare än elakt utpekande av blekfula svennar berodde på Thomas Tidholms och Göran Greiders texter. En sådan lyhördhet inför en välformulerad inramning hade skänkt också den här boken långt större angelägenhet.

»Remediation« syftar här på hur träd kan läka mark som förstörts av kemikalier. Metoden beskrivs i en opersonlig, faktabetonad text som följs av åtta svartvita bilder, glest utplacerade och interfolierade med uppslag av fragmentariska rader i stil med »survives severe flooding«.

Hälften av bilderna ger intryck av vara resultatet av slumpmässiga stötar mot avtryckaren, så stort är inslaget av oskärpa. I långa bildserier kan sådana foton fylla en pausfunktion, men i en kort följd som här: nej.

Bilderna har tagits i Detroit, en av världens mest industriförorenade platser. Omslaget är täckt av adresser till rivningstomter i staden, dit Thörn Legzdins reste för att med kamerans hjälp undersöka relationen människa–natur.

Allt detta, som gör projektet begripligt, nämns dock inte i boken. Jo, du läste rätt: ingenting. Först efter att ha läst Linda Bergmans intervju med fotografen i nättidskriften Verk förstod jag själv sammanhanget. Utan sin kontext blir ju »Remediation« knappt värd att öppna – hur tänkte förlaget?

/ LINDA FAGERSTRÖM

/ LINDA FAGERSTRÖM

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

praktik

Så modifierar du din färgprofil Färgprofiler är aldrig objektiva, ställ in det som passar dig.

När fotografer diskuterar färgåtergivningen hos olika kameror låter det ofta som om det är sensorns utformning och de färgfilter som sensorn använder som avgör hur färgerna blir.

Det kan heta att ett kameramärke alltid återger de röda färgerna på ett visst sätt, att en annan kamera har bra återgivning av hud, och så vidare.

Och visst har de filter som används på sensorn en viss inverkan på kamerans färgåtergivning, men långt mycket större skillnad gör färgprofilerna som används i din kamera eller i din råkonverterare.

De färgprofiler som respektive kamera använder är inget objektivt, något som kameran måste använda.

Snarare är det vad ingenjörerna hos kameratillverkaren har tagit fram för att få fram bilder som publiken gillar. Fotograferar du i råformat är det programtillverkarens profiler som bestämmer färgåtergivningen. Och det är samma sak där, de tar fram profiler som får bilderna att se ut som publiken förväntar sig och är van vid.

Men om nu din kameras eller din råkonverterares färgåtergivning inte passar din smak, då finns det ingen anledning att inte justera den. Naturligtvis kan du skapa en helt ny profil

genom att fotografera av en färgkarta och bygga en profil från denna färgkarta och hoppas att den nya profilen ger ett utseende som bättre stämmer överens med vad du gillar. Men oftast är det enklare att justera en befintlig profil och bara ändra de färger som inte passar din smak.

Om du tycker att de röda färgerna alltid blir för kalla, de blå färgerna har en aning grönt i sig eller de gula färgerna blir för intensiva, då är det enkelt att korrigera detta i en enstaka bild. Men om man behöver göra samma korrigering i bild efter bild blir det rätt tidskrävande. Enklare är det om

Det är enklare att justera en befintlig profil och bara ändra de färger som inte passar din smak.

man kan modifiera profilen som styr färgåtergivningen och på så sätt redan från början få den färg man gillar.

En funktion som funnits länge i CaptureOne, PhaseOnes råkonverterare, är möjligheten att enkelt modifiera en färgprofil och sedan spara ut den som en ny färgprofil. Då kan du använda den modifierade profilen vid importen och få den färgåtergivning som du gillar direkt.

Detta gör du i färgfliken. Där väljer du »Selektiv färgredigering«. Av de tre flikarna i selektiv färgredigering väljer du den avancerade fliken. Klicka sedan på den färg som du vill redigera.

Genom att klicka för »Visa markerat färgintervall« kommer bilden visas i gråskala, med undantag av de färger som kommer att justeras. Om du fått med ett för stort färgintervall kan du enkelt justera detta genom att minska storleken på den tårtbit som programmet valt ut. Genom att öka värdet på »Övergång« kommer du skapa en mjukare övergång mellan de färger som påverkas och de som inte ändras.

Sedan kan du justera färgen genom att dra i de tre reglagen »Nyans«, »Mättnad« och »Ljushet«. Du ser den justerade färgens utseende längst

A D N FY Utförsäljning Fotopapper mm.

20% - 70% rabatt

ner i de två färgrutorna. Där kan du se färgens utseende före och efter de ändringar du gjort, men du kan också titta på bilden för att se hur dina ändringar påverkar färgen.

När du är nöjd med den justerade färgen klickar du på de tre punkterna längst till höger i »Selektiv färgändring«. I den meny som då öppnas hittar du »Spara som ICC-profil«.

Namnge din profil på ett sådant sätt att du kommer ihåg att detta är den justerade profilen och spara sedan profilen. Profilen sparas då automatiskt i rätt mapp, så att den är tillgänglig för programmet så fort som du startat om CaptureOne. För att du ska få samma färgjusteringar på alla de bilder som du importerar framöver behöver du spara denna inställning som en förinställning. Klicka på de tre strecken näst längst till höger i fliken »Selektiv färgredigering« och välj »Spara användarförinställning …« i den meny som då öppnas. Namnge din inställning.

Nästa gång du importerar bilder kan du i importmodulen ange din förinställning under Justeringar > Stilar.

Då får du din färgjustering pålagd direkt och slipper ändra till denna inställning i en senare fas.

Årets Leverantör 2017 www.c-infinity.se tel. 0526-10160

Framröstat av Svenska Porträttfotografers Förbunds Medlemmar

fotografisk tidskrift

| 42

Ovan: När du korrigerat den färg som du är missnöjd med klickar du på de tre punkterna längst till höger. I den meny som då öppnas väljer du att spara dina justeringar som en ny ICC-profil.

43 | no 4/2017

Nedan: För att du ska kunna applicera din nya profil på dina bilder direkt vid importen sparar du en förinställning. Detta gör du genom att klicka på de tre strecken näst längst till höger. Då öppnas en meny där du kan välja att spara dina inställningar som en förinställning.

teknik

NY KAMERA FRÅN PANASONIC Panasonic lanserar en ny kamera, Lumix DC-G9, som är mer inriktad mot stillbildsfotografi än video. Kameran använder en 4/3-sensor på 20 megapixlar. Om man använder den elektroniska slutaren kan man komma upp i en hastighet på 20 bilder/sek med aktiverad autofokus. Om man låser fokuseringen kan man komma upp i en hastighet på 60 bilder/sek.

Kamerahuset har en bildstabilisering, som kan samverka med bildstabilisering i de objektiv som har en sådan funktion. Bildstabiliseringen kan också användas för att skapa högupplösta bilder. Då tas 8 bilder i snabb takt. Mellan varje exponering flyttas sensorn en aning. Sedan läggs de samman till en bild på 80 megapixlar.

Hasselblads bakstycke Hasselblad har börjat sälja sitt 100 MP-bakstycke som ett fristående bakstycke. Det gör att användare som vill utnyttja en teknisk kamera kan använda det. Hasselblad h6d-100c kan skriva bildfilerna till de minneskort som finns i bakstycket. Det finns plats för ett CFast- och ett SD-minneskort. Men troligare är att bakstycket ansluts till en dator, då via usb3 typ C. Samtidigt lanserar Hasselblad en ny version av sin kamera för flygfotografering. A6D-100c utnyttjar också Hasselblads 100 MP-bakstycke. Upp till 8 kameror kan kopplas samman och utlösas samtidigt med en maximal variation på 20 μs.

LUMARIVER KALIBRERAR

NY BLIXT Profoto släpper en blixt utformad som en speedlight, men med anslutningar till olika ljusformare. Blixten finns i dag för Canon och Nikon. Att blixten kommer från en tillverkare av studioblixtar märks på att blixtens energimängd mäts i Wattsekunder, inte i ledtal.

Blixten har en styrka på 76 Ws, att jämföras med Profoto B2 som har en styrka på 250 Ws. Blixten drivs av ett uppladdningsbart LI-Ion batteri, som räcker till 360 blixtar vid full effekt. Styrkan kan reglereras över 9 steg.

Det är inte så ofta som det dyker upp nya program för att kalibrera kameror eller skannrar. Men nu har det hänt. Programmet heter LumaRiver Profile Designer och är utvecklat i Luleå.

De program som hittills funnits på marknaden kan göra profiler antingen för Lightroom och Camera Raw, som använder så kallade dcpprofiler, eller för de program, som till exempel CaptureOne, som använder ICC-profiler.

LumaRiver klarar av att göra profiler av båda typerna. Man kan använda en rad olika kartor för att skapa en profil, som till exempel en ColorCheckerkarta eller en karta från QPCard.

en utmärkt sökarbild under en rad olika ljusförhållanden.

Autofokuseringen använder 49 mätpunkter. Kameran har en inbyggd WiFi-funktion.

KLASSISKT OBJEKTIV KOMPAKTKAMERA FRÅN LEICA Leica har utvecklat en ny kamera, kallad Leica CL. Den har en sensor i APS-format på 24 megapixlar och använder samma objektiv som Leica TL2, vilket innebär att det finns 7 objektiv till kameran redan vid lanseringen.

Leica lyfter fram den elektroniska sökaren, som har en mycket snabb uppdatering och en hög upplösning på 2,36 megapixlar. Den ska ge

Under 30-talet tillverkade Leitz ett objektiv, kallat Thambar 90mm f/2,2. I efterhand har dessa objektiv blivit samlarobjekt och betingar i dag mycket höga priser. Nu återupptar Leitz tillverkningen av detta objektiv.

Den optiska designen är så gott som helt oförändrad jämfört med originalet. Det innebär en konstruktion av fyra linser, som ger en kraftig sfärisk aberration. Det ger en mjuk överstrålning, särskilt när objektivet används på de största bländaröppningarna. fotografisk tidskrift

| 44

© Albert Watson

The light Albert Watson shapes Legendarisk fotograf möter balettens värsting.

Albert Watsons blick och förmåga att styra ljuset fångade Sergei Polunins imponerande fysik med hjälp av Profoto Pro-10. Resultatet? Fantastiska bilder som vi är stolta över att vara delaktiga i.

Läs mer på: profoto.com

Snabbare Sony Sony har uppdaterat sin kamera α7R till version 3 som är betydligt snabbare på en rad punkter. Bland annat kan kameran nu ta upp till 10 bilder/sek, jämfört med föregångarens 5 bilder/sek, oberoende av om man använder den mekaniska eller den elektroniska slutaren. Även autofokuseringen är betydligt snabbare. Autofokuseringen använder 399 fasdetekterande punkter och 425 kontrastmätande punkter.

PHOTOSHOP OCH LIGHTROOM Adobe uppdaterar Photoshop och Lightroom. Photoshop har bland annat fått en förbättrad algoritm för friläggning i Select and Mask.

Också vektorverktygen har fått en hel del förbättringar, som ska göra dessa verktyg enklare att använda. Det går nu också att bearbeta 360°panoramabilder. Lightroom har fått större förändringar.

Framför allt har programmet delats upp i två delar, Lightroom CC och Lightroom Classic. Lightroom Classic är den fulla versionen och där är den stora förändringen att programmet har blivit betydligt snabbare. En annan nyhet är ett förbättrat maskningsverktyg, Range Masking.

NYTT FRÅN OLYMPUS olympus har adderat två nya Pro-objektiv: M.Zuiko Digital ED 17mm f/1,2 PRO och M.Zuiko Digital ED 45mm f/1,2 PRO. Det ena är ett moderat vidvinkel med en bildvinkel som motsvarar ett 35 mm-objektiv på en fullformatskamera. Det andra är ett kort porträttele som motsvarar ett 90 mm på en fullformatskamera.

45 | no 4/2017 NO-Fotografisk-Tidsskrift-Profoto-Pro-10-Albert-Watson-Hero-A-FP-Ad-276x104-V1.indd 1

04/09/2017 16:13

juridik

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

Fotografer påverkas av ny lag Striktare regler för hantering av personuppgifter.

GDPR (General Data Protection Regulation) eller på svenska EU:s allmänna dataskyddsförordning är en tvingande lagstiftning på rättsområdet personlig integritet som träder i kraft 25 maj 2018. Den påverkar alla som på något sätt behandlar personuppgifter. En personuppgift är en uppgift som direkt eller indirekt kan kopplas till en nu levande person. Exempel på personuppgifter är fotografier på personer, namn, e-postadresser, telefonnummer, registreringsnummer på fordon med mera.

För att få använda eller behandla dessa uppgifter krävs att du har en laglig grund till behandlingen.

Exempel på sådan laglig grund är att behandlingen krävs på grund av ett avtal du har med den vars personuppgifter du behandlar, men det kan också grundas på ett samtycke av denne.

Behandling av personuppgifter är i princip all befattning du tar och alla åtgärder du vidtar med uppgifterna, såsom exempelvis insamling, registrering, lagring, spridning men även radering.

Om du har ett uppdrag av en privatperson som innebär att ta porträttfoton på denne så är avtalet tillräcklig grund för att du ska få behandla dennes personuppgifter. Men endast i den omfattning som krävs för uppdraget. Detta innebär exempelvis att utan särskilt samtycke från din kund får du inte lagra fotografiet längre än

tills ditt avtal med denne är fullgjort.

Om ni har avtalat om att du ska lagra fotografiet enligt SFF:s rekommendationer (»fem år från tidpunkten för leverans«) så måste du enligt den allmänna dataskyddsförordningen radera uppgifterna när denna tidpunkt passerats.

Och detta gäller alla typer av lagrade original och kopior, digitala som analoga. Har du och din kund inte avtalat om att du ska lagra fotografierna så innebär det att du måste avlägsna dem från alla lagringsplatser och medier du förvarar fotografierna på.

Det blir därför mycket viktig vad du kommer överens om med din kund.

Om du har ett beställningsavtal med ett företag om porträttfoto av de anställda krävs att de anställda lämnat sitt samtycke till behandling-

Behandling av personuppgifter är i princip all befattning du tar och alla åtgärder du vidtar med uppgifterna.

en av personuppgifterna. Här räcker alltså inte avtalet med företaget för att behandlingen av de anställdas personuppgifter ska vara tillåten. Anledningen är förstås att personuppgifterna tillhör den anställde privat och inte företaget. Däremot kan du avtala med företaget att inhämta de samtycken som krävs för den aktuella personuppgiftsbehandlingen. Vad den ska vara i det individuella fallet är förstås svårt att säga, men rent allmänt skulle samtycken kunna avse själva fotograferingen (registrering), förvaringen på minneskort i kameran och vidare till din hårddisk (lagring), bearbetning (retuschering i datorprogram av fotografiet), användning på företagets hemsida (spridning) och radering (efter ett visst antal år). Vill du ha kvar uppgifterna på din hårddisk och/eller hemsida måste du få samtycke till även detta av personen på bilden.

Varför införs denna lagstiftning och på vilket sätt skiljer den sig från den tidigare personuppgiftslagen?

Den skiljer sig främst vad gäller detaljrikedomen i vad som regleras, men framför allt i de ekonomiska sanktionerna. GDPR ställer både stora krav på efterlevnad och sanktionerar felaktig personuppgiftshantering strängt: ända upp till 20 miljoner euro eller 4 procent av organisationens globala omsättning. Det innebär att en felaktig behandling kan få stora ekonomiska konsekvenser, även för

det lilla företaget, så det är viktigt att du som är fotograf förbereder dig och din verksamhet ordentligt på de nya reglerna. Att se över vilka typer av personuppgifter du behandlar och vilken typ av behandling du utför utgör ett minimum av aktivitet för att förbereda dig inför den nya dataskyddslagen.

Den så kallade »missbruksregeln« som finns i personuppgiftslagen kommer inte längre att gälla när den nya dataskyddsförordningen börjar tillämpas. Enligt denna regel kunde »ostrukturerat« material, det vill säga text och bild i en löpande illustrerad text, få användas utan samtycke från de som förekom i texten och på bilderna under förutsättning att materialet inte kränker personernas integritet. Ändringen innebär att samtliga behandlingar av personuppgifter måste baseras på exempelvis avtal eller samtycke.

Dessutom arbetar man just nu inom EU med en EU-variant på lagen om namn och bild i reklam, det vill säga den lag som handlar om hur man får använda personuppgifter (exempelvis personnamn och fotografier på personer) i marknadsföringssammanhang. När den kommer är dock ännu skrivet i stjärnorna, men du kan lita på att SFF håller ögonen öppna och bevakar dina möjligheter och rättigheter. Vi har redan nu förberett en checklista på vad du behöver gå igenom för att känna dig trygg. Du hittar den på sfoto.se. fotografisk tidskrift

| 46

Ansök om gesäll- & mästarbrev senast den 15 januari!

Läs mer om hur du ansöker på sfoto.se/gesall.

47 | no 4/2017

JULIANA WIKLUND

medlem

FOTOBOKSPRISET Inlämning pågår! Sista anmälningsdag och inlämning av bok är 31 december 2017. 2018 års jury består av Sebastian Wadstedt, Eva Dahlman, Carl Johan Erikson, Stina Brockman och Elin Berge. Fotobokspriset delas ut 10 mars under Fotoboksdagen på Hilton Slussen, Stockholm. Läs mer på sfoto. se/svenska-fotobokspriset.

VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMAR

Malmö.

TOBIAS DERWINGER

HON GER PRISRÅD

Annika Falkuggla, SFF:s prisrådgivare, vilka är de vanligaste frågorna du får?

– Oj, det är förstås väldigt blandat, men jag tror att den allra vanligaste frågan handlar om bildstöld. Jag tipsar om vad och hur man praktiskt kan gå tillväga när man drabbats. De flesta vill också ha hjälp med att räkna ut ett rimligt skadeståndsbelopp att fakturera.

Juliana Wiklund kommer till Sundsvall, kom du med!

Norrlandsdagarna närmar sig Helgen 26–28 januari 2018 träffas som vanligt professionella fotografer från hela Sverige för att lyssna på föreläsningar, hålla workshoppar, se på utställningar, delta i utlottningar, äta middagar, dansa och vinna priser. Hittills klara som föreläsare är fotograferna Simon Cederquist, Lisa Mattisson, Hussein El-Alawi, Susanne Walström, Albert Wiking, Juliana Wiklund, Pelle Bergström, Ewa Rudling och Gustav Danielsson. Leverantörer är hittills Scandinavian Photo och Gefvert. Läs mer och anmäl dig snarast på norrlandsdagarna.se.

SÖK KAVALLA Fotoförfattarna delar årligen ut fem stipendier till Kavalla, Grekland. Fyra av dem riktar sig till medlemmar som givit ut bok/böcker som finns på folk-/skolbibliotek.

Det femte stipendiet kan sökas av alla SFF-medlemmar.

Sista ansökningsdag är 15 januari 2018. Läs mer på sfoto. se/kavalla.

UTBILDNINGS- OCH RESESTIPENDIUM stipendiet kan sökas av alla SFF-medlemmar som vill verka för fotografyrkets utveckling samt för ändamål som kan främja den egna yrkesverksamheten genom kursstipendier och studie-

MÄRTA THISNER

Darya Allaf, Stockholm; Jimmy Andersson, Borås; Karl Forsberg, Pixbo; Natalie Greppi, Kungsbacka; Åke Karlsson, Motala; Ion Kombokis Lancing, Malmö; Tove Lundquist, Malmö; Nina Margareta Malm Pettersson, Stockholm; Sanja Matoničkin, Helsingborg; Sarah Perfekt, Kågeröd; Melina Reid, Stockholm; Melodi Roohi, Uppsala; Liza Simonsson, Vendelsö; Simon Sjörén, Åre; Magnus Stenlin, Luleå; Daniel Strandroth, Lidköping; Ulrika Strömqvist, Värmdö; Caroline Tengen,

i IR-ersättning. Läs mer på hemsidan om hur du anmäler IR till nästa år.

JULTIDER Kansliet har julstängt 22 december–2 januari. Den juridiska rådgivningen öppnar den 9 januari. God helg önskar hela kansliet!

NY LAG Märta Thisner var i Kavalla i år.

resor samt som ekonomiskt understöd till behövande medlemmar. Sista ansökningsdag är 1 mars 2018.

NU BETALAS IR UT Svenska fotografer får i år dela på runt 4 miljoner kronor

Den 25 maj 2018 träder en ny EU-lagstiftning i kraft i Sverige. Lagen syftar till att skydda den personliga integriteten.

Fotografer påverkas av lagen då de behandlar olika typer av personuppgifter. Läs juristens krönika på sidan 46.

Du hittar även en checklista på sfoto.se. fotografisk tidskrift

| 48

fråga juristen

VAD ÄR »PROPERTY RELEASE«?

Hej! Vad gäller angående rättigheter till bilder som fotograferats i andra personers hem/interiör där jag fått tillåtelse att fotografera för ett tidigare jobb?

Behöver jag den personens tillåtelse (trots att denna inte bor kvar) för att sälja bilden vidare? Inga privata ägodelar har använts i bild och det finns inget som avslöjar platsens läge. / Ewa-Leena Svar: Enligt svensk rätt finns det inte några skyldigheter att fråga den person som äger en sak (eller en hund, katt, ett hem, hus eller liknande) om tillstånd för att få använda ett fotografi som föreställer detta. Man brukar säga att i Sverige skyddas inte rättsfiguren av »property release«. Du behöver alltså inte personens tillåtelse för att få sälja fotografiet vidare om ni inte avtalat om detta vid ett tidigare tillfälle.

FÅR KUNDEN ÄNDRA I BILDERNA? Hej! Jag har en kund som gärna ändrar lite grann i mina bilder. Det kan vara att de lägger på ett färgfilter eller skriver något på bilderna innan publicering. Får kunden göra det hur som helst? /Roland Svar: Av 2 § upphovsrättslagen framgår att du som fotograf har en ensamrätt att göra dina fotografiska verk tillgängliga för allmänheten i ändrat skick. Detta innebär att du ensam har den rätten.

Den rätten kan du upplåta till annan, men utan sådan upplåtelse ligger ändrings49 | no 4/2017

hej

rätten kvar hos dig. En annan utgångspunkt är att den som fått upphovsrätt upplåten till sig får inte ändra verket utan att så är avtalat. Till detta kommer att även om du avtalat om viss ändringsrätt så behöver du inte tåla kränkande ändringar. För att undvika osäkerhet om vad som avtalats bör detta göras skriftligt.

Men detta betyder dock inte att alla ändringar är förbjudna för användaren.

Exempel på tillåtna ändringar är om de krävs av tekniska eller andra motsvarande skäl för att bilden ska kunna användas till det ändamål som avtalats. Som exempel på detta kan nämnas en användning på en hemsida där bilden beskärs på ett mindre omfattande sätt för att passa in i den grafiska profilen.

Detta innebär inte att användaren har ett »carte blanche« på mindre omfattande ändringar. I stället bör du vara observant på att användare kan ha behov av mindre ändringar och i avtal och villkor vara tydlig med vilka typer av ändringar du kan acceptera.

Du kan använda sff:s allmänna villkor när du offererar.

I dessa hittar du skrivningar om vilka ändringar som får göras om inte annat avtalats.

VAD ÄR GDPR? Hej! Vad är GDPR och på vilket sätt kommer den att påverka mig som fotograf. / Karoline svar: gdPr påverkar alla som behandlar personuppgifter.

Läs min krönika i ämnet på sidan 46.

Läs juristens mer utförliga svar på sfoto.se.

ANKI ALMQVIST FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Det är vi fotografer som gör innehållet Sjuttiofem procent av alla finska fotografer är nöjda med sitt jobb men bara femtiofem procent är nöjda med ekonomin, får jag veta på en nordisk konferens i Helsingfors om våra branschvillkor. Flera organisationer i många europeiska länder slåss mot samma problem som vi. Nämligen att vi fotografer tar för lite betalt för våra jobb och att andra tjänar pengar på oss som gör innehållet.

De flesta av oss älskar vårt jobb och många driver frågor om mänskliga behov och livsfrågor. Demokratin behöver bilder som berättar och avslöjar orättvisor och förmedlar hopp. Trots att vi har svårt att försörja oss fortsätter många att arbeta som fotografer. I Konstnärsnämndens rapport från 2016 om konstnärers inkomster och sociala villkor, framgår tydligt att fotografer och andra kulturskapare har en betydligt sämre inkomstutveckling jämfört med övriga yrken.

Samtidigt används trygghetssystemen i betydligt mindre grad av oss än av övriga yrkeskategorier. Det kan bero på att vi som frilansare med ojämn in-

Tillsammans med många andra organisationer världen över, arbetar SFF med att förbättra statusen för bild och form. komst har svårt att beräkna vår pensionsgrundande inkomst och därmed ta ut ordentlig sjuk- och föräldrapenning. Vi försörjer oss ibland med olika stipendium, vilka inte räknas som sjukpenninggrundande inkomst.

Men trots vår ekonomiska otrygghet fortsätter vi att fotografera, göra utställningar och böcker. Fotografin utvecklas och blir mer och mer intressant både som konstform och som uttrycksform. Ändå sjunker våra intäkter och andra tjänar sitt uppehälle på oss. #vi som gör innehållet, är vår hashtag sedan ett par år tillbaka som jag uppmuntrar er medlemmar att fortsätta att använda och sprida. När du lägger ut dina bilder i sociala medier så kan du använda den. Vi behöver bli ännu tydligare med att vi står för kunskap och kvalitet.

För att påverka stora jättar som Facebook och Google måste vi tillsammans med andra länder kräva betalning och respekt för våra arbeten. Måhända att de är globala kolosser men vi är många små som, när vi arbetar tillsammans, kan flytta berg. Sverige deltar i flera samarbeten runt om i Europa och globalt. Det finns mycket kunskap och lösningar att hämta från andra EU-länder.

Tillsammans med många andra fotografers och kulturskapares organisationer över världen, arbetar Svenska Fotografers Förbund med att förbättra statusen för bild och form. Vi länder inspirerar varandra till olika politiska lösningar och förslag på nya lagar. Just nu diskuterar vi hur Tyskland har lagstiftat i upphovsrättsfrågan. Där kan man bland annat inte överlåta hela upphovsrätten och vissa gratisanvändningar är helt enkelt inte juridiskt korrekta.

När vi fotografrepresentanter från nordiska länder skiljs åt känner jag trots allt ett hopp och en gemenskap som skapar arbetslust för mig, inte bara som fotograf utan även som ordförande i Svenska Fotografers Förbund.

det händer 2018

Fotografisk Tidskrift Nr 4, 2017, årgång 130 Ansvarig utgivare Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se Chefredaktör Jenny Morelli Art direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena Studio hello@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se

Fullspäckad vår!

Här presenterar vi en del av allt som händer under våren 2018.

3/1 Fotograffrukost: Hotellfrukosten kostar 50 kronor och bekostas av varje deltagare. Hotel Malmia, Skellefteå.

OLIVER GORGIS

JANUARI

Korrektur Maria Taubert Repro Projektor Redaktionsråd Mia Bengtsson Plynning, Ola Hedin, Anna Henriksson, Linda Bergman.

Omslagsbild Grant Gunderson Bildbylines Robert Blombäck.

Tryckeri Åtta.45 ab, Järfälla Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

10/1 Fotografträff: Information om stipendier.

Göteborg.

11/1 Fotografträff: Information om stipendier.

Malmö.

FEBRUARI Martina Hoogland Ivanow och Magnus Westerborn i samspråk på förra årets fotoboksprisgala.

7/2 Fotograffrukost: Hotel Malmia, Skellefteå.

9/2–11/2 Workshop: Från stillbild till rörligt.

Jönköping.

12/2 Frukostseminarium: Vad kostar en bild?

Stockholm.

12 & 19/2 Kurs: Process: Fotografisk projektutbildning. Ett samarbete med cff. Stockholm.

19/2 Kurs: Process: Utställningsproduktion för fotografer. Ett samarbete med cff. Stockholm.

MARS 5, 12 & 27/3 Kurs: Process: Utställningsproduktion för fotografer. Stockholm.

5, 12 & 27/3 Kurs: Process: Fotografisk projektutbildning. Stockholm.

7/3 Fotograffrukost: Hotel Malmia, Skellefteå.

9/3 Samtal: Så här presenterar du dina utställningsförslag och dig själv.

Stockholm.

10/3 Prisutdelning: Fotoboksdag + Svenska Fotobokspriset. Hilton, Stockholm.

15/3 Föreläsning: Avtal och rättigheter + fotografträff. Malmö.

27/3 Föreläsning: Avtal & rättigheter + pp-pension och Gefvert. Göteborg.

APRIL 9/4 Kurs: Deklaration.

Tillsammans med cff.

Stockholm.

11/4 Fotograffrukost: Hotel Malmia, Skellefteå.

14/4 Årsstämma med samtal: föreläsning: Leverera digitalt. samtal: Konsten att sätta pris på digitala nyttjanden. föreläsning: Så marknadsför du dig i det digitala landskapet. samtal: Leverera digitalt, hur viktigt är det?

Stockholm.

16/4 Kurs – Process: Fotografisk projektutbildning. Del 6: Avslutning.

Stockholm.

26/4 Fotografträff: PP Pension + Gefvert samt föreläsning om avtal och rättigheter. Skellefteå.

MAJ 2/5 Fotograffrukost: Hotel Malmia, Skellefteå.

7/5 Kurs: Starta eget med Gefvert och PP Pension.

Stockholm 8–9/5 Fotografträff: PP Pension + Gefvert.

Malmö.

Har du frågor kontakta kansliet på sff@sfoto.se.

Fler evenemang tillkommer och mer info om aktiviteterna kommer löpande, håll utkik på www.sfoto.se.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 550 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075 Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? ekonomitjanst@natverkstan.net Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se ISSN 284-7035

fotografisk tidskrift

| 50

Foto: Hussein El-Alawi

NRLDSDGRN 26 - 28 JANUARI 2018 — HOTELL SÖDRA BERGET SUNDSVALL

JULIANA WIKLUND • ALBERT WIKING • LISA MATTISSON EVA RUDLING • SUSANNE WALSTRÖM • HUSSEIN EL-ALAWI PELLE BERGSTRÖM • SIMON CEDERQVIST fler föreläsare presenteras fortlöpande

Gemenskap, föreläsningar, fest, möten, leverantörsutställning, bildutställningar, inspiration, underhållning. Boka 2018 års fotohändelse på: WWW.SFOTO.SE/NORRLANDSDAGARNA Norrlandsdagarna är en årlig sammankomst för fotografer och bildälskare som arrangeras av Svenska Fotografers Förbund.

2018 arrangeras Norrlandsdagarna i Sundsvall och platsen är Hotell Södra Berget.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.

Fotografi: Hans Berggren

Jag fotade skridskoåkning i vintras då jag ramlade på och genom isen, skadade två linser och förstörde en kamera.

Min försäkring hos Gefvert löste det. Här är en bild jag tog strax innan.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Kundservice 08-440 54 40 · kundservice@gefvert.se · www.gefvert.se