Fotografisk Tidskrift nr 4 2018

OM PEKKA & MATTE AV MAGNUS WENNMAN STILLBILDSFOTOGRAFER SOM JOBBAR RÖRLIGT

--------------------

I NORDKOREA MED PINCKERS

-------------------Fotografisk Tidskrift #4/2018

portfolion

po

magnus wennman fotografisk tidskrift

| 2

3 | no 4/2018

portfolion

po

magnus wennman fotografisk tidskrift

| 4

ERIK_WIMAN

NAMN Magnus Wennman.

FÖDD 39 år.

YRKE Visuell journalist.

BERÄTTELSEN Pekka och Matte: pekkaochmatte.story@ aftonbladet.se

»En historia om vänskap.« Så beskriver foto­ grafen Magnus Wennman sina porträtt av och berättelsen om Pekka och Matte, två hemlösa män i Stockholm som han följt i tio års tid. Efter att ha mött dem under ett nyhetsjobb 2008 fortsatte han att söka upp dem.

– Ibland tog jag porträtt, ibland samtalade vi bara. Vår relation var helt förutsättningslös, säger han.

Under årens lopp har olika berättelser kring Pekka och Matte och deras utsatta liv publicerats (Rat Capital om Stockholms råttinvasion bland annat) och höstas gick ett reportage i Aftonbladet skrivet av Erik Wiman (se länk ovan).

Berättelsen fick en ny dimension när Erik Wiman skrev, säger Wennman. Ibland åkte de och hälsade på Pekkas mamma i Bergslagen, där de fick fler pussel­bitar från Pekkas bakgrund och Wennman fick veta saker om Pekkas liv han inte känt till innan och som Pekka inte ville tala om själv.

Pekka och Matte bodde i många år under Slussen i Stockholm. Nu är Pekka död sedan ett år tillbaka men Matte lever och har ett boende i Skarpnäck. Wennman fortsätter att träffa honom och det kan nog bli fler berättelser framöver.

– Jag är ju väldigt tydlig med min roll som journalist när jag porträtterar människor, särskilt om de är utsatta. Men med både Matte och Pekka har relationen inte känts som ett jobb; jag har försökt skildra deras vänskap men jag blev också deras vän. De har aldrig bett mig om något, aldrig ställt några krav, de var glada att få bli sedda.

Ingen vill vara osynlig. Matte blir igenkänd på stan nu efter att vi publicerat bilder på honom och han gillar läget.

I Magnus Wennmans breda och närapå oöver­ skådliga bildarkiv finns berättelser om alltifrån skejtare i Kabul, skönhetstävlingar för barn, konflikten i Mellanöstern, ett projekt om sömn och sist men inte minst den prisbelönta serien Där barnen sover som turnerat över världen och fått en enorm publik. Han är fast anställd på Aftonbladet men har det senaste året varit tjänstledig och arbetat för National Geographic. / JENNY MORELLI

5 | no 4/2018

JENNY MORELLI CHEFREDAKTÖR

Ni fotografer är allt ett brokigt släkte

MARTINA STRAND NYHLIN OM BRÖLLOP SJÄLVPORTRÄTT

Några av er är konstnärer med dragning åt teori, somliga fotografer ligger tysta på marken i mörka skogar och väntar på att ovanliga djur ska dyka upp, andra dokumenterar bevismaterial åt polisen när någon haft ihjäl någon, vissa av er möter människor i flyktingläger, andra dricker champagne med manne­ känger, ni arbetar som lärare, gör böcker, bygger saker i papp som ni fotogra­ ferar av, ni tar bilder av skolbarn, plåtar julmat uppifrån, filmar, klipper, tar in ljud och bildbehandlar. Ni far runt med drönare! Listan på vad en fotograf behärskar blir bara längre och längre. Säkert är det någon av er som poddar också. Ni är allt ett brokigt släkte.

Men oavsett vad ni gör har ni en sak gemensamt. Ni är bra på att möta människor. Det är inte säkert att alla tänker medvetet på hur ni jobbar psyko­ logiskt men jag slår mig i backen på att ni är mer eller mindre bra på det. Ni skulle inte vara framgångsrika annars. »Att vara fotograf är samma sak som att vara parterapeut – fast tvärtom«, sa en bröllopsfotograf till mig nyligen. Båda yrkena handlar om att läsa av och kunna spegla andra. Att fotografera människor under deras lyckligaste

MEDARBETARE OCH BREV

Nya tekniker stöper om både branschen och föreställningen om vad fotografi är. Internet förändrar spelreglerna för publicering.

JAN ERIK LUNDSTRÖM OM OSCAR MUÑOZ PIRVAT

dag kan vara nog så krävande, även då krävs social, psykologisk och kulturell kompetens. I det här numret undersöker vi hur olika fotografer går till väga för att ta de bilder de vill ha och vi intervjuar fotograferna Ylva Sundgren, David Brohede och Jimmy Eriksson. Och Elias Sado som förmodligen kan mer om skillnaderna mellan ett svenskt bröllop och ett syrianskt än de flesta av oss.

Magnus Wennman, vars portfolio vi visar, kallar sig för en visuell berättare snarare än fotograf. Men en sak kan han: möta människor!

Så vad är det att vara fotograf i dag förutom att oftast jobba linsbaserat på något sätt? Nya tekniker stöper om både branschen och föreställningen om vad fotografi är. Internet förändrar spelreglerna för publicering. Spegelreflex­ kameror försvinner. Mobiltelefoner konkurrerar ut kameror. Bilder byggs upp i datorer. Vår föreställning om vad som är verkligt förändras. Sanningen gungar.

Max Pinckers som jag träffade på Paris Photo intresserar sig för hur man talar sanning i en lögnaktig värld. Han tycker att vi alla har ett stort ansvar för vad och hur vi fotograferar. Vi måste skärpa oss för att bli medvetna och förstå vilka särskilda förutsättningar som råder. 1935 skrev dramatikern Bertolt Brecht att det krävs mod, klokhet, list, urskiljningsförmåga och kompetens för att skapa sanning – inte bara i diktaturer utan även i det öppna samhället vi lever i. En annan metod vi kan pröva är att skapa rum där bilder med en kritisk funktion kan existera och där man kan diskutera dessa öppet och kreativt.

Konstnärliga, journalistiska eller sociala rum. Så det är bara att rycka upp sig och sätta i gång. Det får bli mitt nyårslöfte!

Vi ses nästa år!

– Jag är frilans­ reporter och podcastredak­ tör från Bagar­ mossen som helst skriver om upplyftande idéer och fantastiska männ­ iskor. Jag har ett förflutet på Sveriges Radio och lokalpres­ sen. Nu skriver jag för bland andra Byggindustrin och WWF Magazine och gör en podcast åt Svensk Byggtjänst. I det här numret har jag träffat bröllops­ fotografen Elias Sado och blivit sugen på att gifta om mig med min man igen, fast denna gång med en lite större budget för fotografi. SID 28

– Jag är skri­ bent, kurator och fotohis­ toriker. I det här numret skriver jag om Hasselblads­ pristagaren Oscar Muñoz som jag har följt i 20 år och som jag tänker fortsätta att följa

eftersom jag ännu inte hämtat mig från det första mötet med hans konst. Jag är norrbottning i exil, nu bosatt i Göteborg där jag njuter skaldjur men saknar fjäll­röding och lingon.

Just nu håller jag på med slutkorr på en bok om och med sydsamiska konstnären Tomas Colbengtson och förbereder en föreläsning om 1930-talets bildkultur och bildtidningarnas födelse i Sverige. SID 40

CHRISTIANSSON OM MANSONFLICKORNA JÖRAN FAGERLUND

hej

Johan Chris­ tiansson föddes 1971 i Stockholm.

Han har skrivit flera diktsamlingar och 2016 publicerade han romanen »SoL 1:1«. Till det här numret bidrar han med en nyskriven text om en bild av Charlie Mansons flickor när de efter mordet går in i rättssalen 1969.

– Jag är verkligen så glad att få medverka eftersom den här dikten ligger mig sjukt varmt om hjärtat, säger han. SID 34

FEET INTE TUM Läste F som jag fick idag. På sidan 10 skriver ni om »MEGA­ KAMERA 1900« och att formatet på glasplåten var 8 x 4,5 tum.

Jag reagerade direkt, inte behöver man bygga en så gigantisk kamera för detta lilla format, 8 x 4,5 tum är 20 x 11,5 cm. Det skall vara feet i stället för tum och då blir formatet på glasplåten 244 x 137 cm. Det är stor skillnad. / Med vänlig hälsning, Hans Hansson

Svar: Jösses, vilken miss! Stort tack för att du hörde av dig.

Just detta misstag kommer vi aldrig att göra om.

Med vänlig hälsning, Jenny Morelli, chefredaktör fotografisk tidskrift

| 6

»NICK, LOS ANGELES 2017« LEC SOTH / COURTESY LOOCK GALERIE

»Han stönar och skriker genom

ansiktsmasken och kastar sig mot räddningspoolen. Jag hinner ta fyra exponeringar, alla överexponerade.« 18

ELIAS SADO

10

28 Portfolio / Magnus Wennman / 1 Hej / Fotografer är ett brokigt släkte / 6 Aktuellt / Denise Grünstein / 8 I flödet & gästen / Sternö om bildanalfabetism / 9

MAX PINCKERS

Aktuellt / Snart dags för World Press Photo / 10 5 frågor / Ebba Bonde / 11

20

Artikel / Psykologi för porträttfotografer / 12 När allt går åt helvete / Jacob Forsell / 18 Artikel / Pinckers om sanning och lögn / 20 Enkät / Filmande fotografer / 26 På jobbet / Med bröllopsfotografen Elias Sado / 28 Tankar om en bild / Christiansson om Mansons flickor / 34 Recensioner / Aschenbrenner om Ingvar Kenne / 36 TOVE FALK OLSSON

Porträtt / Oscar Muñoz / 40 Praktisk teknik / Använd infopanelen / 44 Juristen / Anmäl bildtjuvar / 46 Förbundssidor /I juryn för Fotobokspriset / 48 Ordförande har ordet / Tillsammans får vi starkare muskler / 49 Sista sidan / Aktuella utställningar / 50

36 7 | no 4/2018

DENISE GRÜNSTEIN

aktuellt

MIKAEL JANSSONS VITTNESPORTRÄTT

Anna Grüner vittnar.

GÖRAN SEGEHOLM KLUBBAR LOSS Fotografen och läraren Göran Segeholm håller i en fotoklubb på Fotografiska i Stockholm en gång i månaden. I början av december gav han tre gäster chansen att inför publik utmana yrkesfotografen Knut Koivisto i porträttfotografe­ ring. Under 2019 fortsätter klubben med olika utmaningar, tävlingar, bildbedömningar, intervjuer, debatter och quiz.

»Gaia« av Grünstein visas på CFHILL.

Mytologiskt berättande I utställningen Casting är Denise Grünstein sin röda tråd trogen: livets teater, minne och dröm. Under mer än 30 år har Grünsteins konstnärskap präglats av ett mytologiskt berättande och banbrytande arrangerande porträtt. Bland hennes senare utställningar kan nämnas Figure in landscape på Moderna museet och 1866 på Konstakademin 2015 med fotografier från National­ museums tömda salar. Huvudpersonen i Casting är en hybrid av ett bord/kvinna svept i en formsydd vid klänning, som binder samman bordet och den omnipotenta gestaltens kropp.

– Det här är en av de viktigaste utställningarna CFHILL gör. Denise Grünsteins konstnärliga gärning tillhör svensk kulturskatt och hon har adderat något unikt till vår stolta fotografiska konsthistoria. Hon kullkastade traditionerna och gav fotografin ett helt nytt rum. Det är förstås en ära att få ställa ut hennes nya serie som hon arbetat med i flera år, säger Michael Elmenbeck, grundare av CFHILL i Stockholm. Casting visas fram till den 21 december.

BOK PÅ TURNÉ Under Paris Photo i november var det bokrelease för boken Published (Publicerat) – den första boken om svenska fotoböcker. Den innehåller de första exemplen på fotoböcker från 1860-ta­ let till dagens omfattande

utgivning, en essä av Niclas Östlind samt intervjuer med tongivande personer. Boken är formgiven av Greger Ulf Nilson och utgiven av Koenig Books. Utställningen Publicerat visas på Centrum för fotografi i Stockholm under våren. Vernissage i februari.

HASSELBLAD FOUNDATION / GUN

MIKAEL JANSSON

Mikael Janssons porträtt i serien »Witnesses« har visats på Kulturhuset i Stockholm under hösten och varit mycket omtalad och välbesökt. Under otaliga resor genom Sverige träffade och porträtterade han 97 personer som alla överlevt Förintelsen och som så små­ ningom tog sig till Sverige.

– Det är väldigt viktigt att just aldrig sluta att berätta de här historierna, säger Mikael Jansson. Att ta själva bilderna är ju ganska likt andra foto­ graferingar jag gjort, men alla möten och historier har varit så oerhört starka och gripande att jag stundtals inte kunnat plåta, säger han.

I utställningen ingår även ar­ kivbilder från förintelselägren.

Boken med samma namn har getts ut av Albert Bonniers förlag. Utställningen visas fram till den 16 december 2018.

fotografisk tidskrift

| 8

HÅKAN ÖBERG

I INSTAGRAMFLÖDET

gästen

LINDA STERNÖ LEKTOR I FILMISK GESTALTNING, VALAND

Bort från bildanalfabetismen UNGT OCH VILT Juliette Cottu är en fransk fotograf med ett spretigt men inspirerande konto med mode, porträtt, stilleben och skisser. @JUJU_MANJU

På tv och sociala medier skvalar bilder oavbrutet, likt en vattenkran som aldrig vrids av. På bussen och i affären attackerar bilder från varje hörn. Ge­ mensamt för alla bilder är att de vill mig något: »köp detta«, »rösta på mig«, »förfäras över det här«, »gå ner i vikt!«.

Varje dag konsumerar vi flera tusentals bilder. Som filmare borde jag ju tycka att det är positivt att bild blivit ett så viktigt kommunikationsmedel, men jag upplever det snarare som att jag lever mitt i en visuell dimma. Är vi egentligen rustade för att ta emot alla bilder vi ser? I den svenska grund­skolan ägnas 12 år åt att lära sig läsa och skriva text och att förhålla sig kritiskt till olika typer av skriven text. Eleverna får också tillgång till det

Jag funderar på var vi lär oss om det fotografiska och film­ iska kulturarvet och var vi lär oss att avläsa och odla ett kritiskt förhållningssätt.

FLAXAR ÖVER STOCKHOLM Ett Instagramkonto med drönarbilder tagna runt om i storstan. Inspirerande att få nya oväntade perspektiv på vår huvudstad. @STHLMBIRD

KONSEKVENT OCH BEGÅVAT Fotografen Jan Töve visar bilder från pågående arbeten. Konsekvent och begåvat med både kamera och Iphone. @JAN_TOVE_WORKS 9 | no 4/2018

skriftliga kulturarvet, alltså till litteratur och poesi. Jag funderar på var vi lär oss om det fotografiska och filmiska kulturarvet och var vi lär oss att avläsa och odla ett kritiskt förhållningssätt till de tusentals bilder vi konsumerar på vardaglig basis.

Länge var kameran en exklusiv apparat som tillhörde ett begränsat antal yrkesgrupper. I dag finns en kamera i varje mobiltelefon och dessa används flitigt. 1931 skrev Walter Benjamin: »Inte de som inte kan läsa så har det sagts utan de som inte kan fotografera kommer att bli framtidens analfabeter. Men en fotograf som inte kan läsa sina egna bilder, är han inte någonting värre än en analfabet!« Utan kunskap och utan ett etiskt förhållningssätt kan kameran bli en problematisk apparat. I somras uttryckte polisen sin förtvivlan över att människor filmade drunkningsolyckor och till och med stod i vägen för räddningstjänsten för att få bra bilder.

När en filmare eller fotograf använder kameran ingår ett etiskt förhåll­ ningssätt i själva yrkeskunnandet. Vissa beteenden är helt enkelt inte möjliga, eftersom kollegorna inom yrkeskåren inte accepterar det. Bildjour­ nalister har en etik, reklamfotografer en annan, konstnärer en tredje, men alla förhåller sig mer eller mindre uttalat kring etik. Även publicisterna är tvungna att tänka etiskt, det finns en redaktör som tar ansvar för innehål­ let som offentliggörs. Numera sitter vi ofta ensamma med en skärm där vi tar till oss bilder från internet och sociala medier som tagits och publicerats utan en avsändare som tar ansvar för innehållet.

Bilden har en kraftfull inverkan på oss och är ett överlägset medel om du vill påverka människor. I dag betraktar vi det som en självklar demokratisk rättighet att lära sig läsa och skriva text. Med tanke på dagens visuella kultur tycker jag att samhället borde garantera att vi rör oss bort från bildanalfabe­ tism och ser till att främja visuell läskunnighet, så att vi både kan lära oss avläsa bilder kritiskt, och njuta av bilder och sätta dem i relation till en redan existerande visuell kontext.

ANNA BOYIAZIS

aktuellt

MAHMOUD PRISAS

ANASTASIA SAMOYLOVA

»Med samma kraft som han vänder kameran mot det naket privata skildrar han ömsint de människor som sällan ges röst.« Fotografen Alexander Mahmoud har fått Helsing­ borgs Dagblads fotopris 2018.

Under hösten blev han även nominerad till i Stora Jour­ nalistpriset i kategorin Årets röst. I reportaget om Iryna som förlorade sitt ena ben i terror­ attentatet på Drottninggatan berättade han en historia som fick dådet i Stockholm 2017 att gå under huden på många läsare. Mahmoud är verksam både som fotograf och skri­ bent. alexandermahmoud.se

»Winter 1« på Unseen Platform.

Anna Boyiazis prisades för bilder från Zanzibar.

Dags för World Press Photo Den årliga internationella tävlingen World Press Photo för professionella fotografer har nu öppnat sin anmälan. Kategorierna är många och kvaliteten hos bidragen är hög. Utställ­ ningen med 2018 års vinnare har turnerat över världen under året och nyligen visats i Washing­ ton DC i USA. Bilden ovan är tagen av den amerikanska fotografen Anna Boyiazis som vann andrapris i kategorin Stories med sitt arbete Finding freedom in the water. Bilden föreställer några flickor på en skola på ön Zanzibar. De deltar i ett projekt för muslimska flickor och kvinnor som får lära sig att både att simma och att rädda liv. Boyiazis är känd för sina fotografiska berättelser om folkhälsa, mänskliga rättigheter och kvinnors situation runt om i världen. Hon arbetar för tid­ ningar som National Geographic och organisationer som UNICEF. Den fotograf som vill delta i WPP kan skicka in sitt eller sina bidrag fram till den 3 januari 2019. Den 11 april är dags för den stora prisutdelningen i Amsterdam. worldpressphoto.org

TÖRNROTH I PARIS Fotografen Lotta Törnroth höll i F:s Instagramkonto under Paris Photo. Hon besökte mässan tillsammans med sina elever och försökte svara på deras frågor om vem Paris Photo egentligen är till för och vem som väljer ut vad som visas på Grand Palais.

GRETE STERN

Holländska Unseen står på flera ben. De gör en årlig festival, ger ut ett magasin och nu lanserar de även en digital plattform med ambitionen att lyfta fram gränsöverskridande fotografer. Här kan man inspi­ reras av och läsa om fotografer som Aapo Huhta, Anastasia Samoylova, Marleen Sleeu­ wits, Michael Lundgren, Nico Krijno, John MacLean, Andrey Bogush, Chloe Sells och Tanya Habjouqa. Bland de svenska fotografer som ställt ut på den fysiska plattformen (alltså på själva festivalen i Amster­ dam) märks bland andra Eva Stenram som bor i Berlin och Lina Scheynius som är bosatt i London. unseenplatform.com

Sterns kollage imponerar.

Mest berörd blev hon av sur­ realistens Grete Sterns kol­ lage på Maison de l’Amérique latine, Ana Mendietas video­ konst och Martine Francks dokumentära fotografier. Läs hennes berättelse på sfoto.se.

JOHAN BERGMARK

NY PLATTFORM

JOHAN BERGMARKS 30-ÅRIGA KARRIÄR Johan Bergmark släppte nyligen boken Let there be rock. Den innehåller bilder från hans 30-åriga karriär som fotograf i musikvärlden.

Johan Bergmark, som är född 1969 i Kärrtorp söder om Stockholm, blev fotograf på grund av att han inte hade

PJ Harvey av Bergmark.

råd att betala inträde till konserter. Han skapade även rubriker på en nyhetssajt nyligen då han sade sig ha haft handen på Pearl Jams »Eddie Vedders kuk lite för länge«. fotografisk tidskrift

| 10

STAFFAN LÖWSTEDT

NAMN Ebba Bonde.

YRKE AD, formgivare. och journalist.

BOR Stockholm.

AKTUELL Visuell chef på Svenska Dagbladet sedan i våras.

5 frågor

Hon sätter berättelsen i fokus Visuell chef – vad gör en sådan?

– Mitt jobb är att hjälpa bra berät­ telser att nå ut. Tillsammans med den visuella redaktionen ansvarar jag för all form, fotografi, grafik och video som vi gör på SvD. På redaktio­ nen jobbar fotografer, bildredaktörer, grafiktecknare och videoredaktörer, totalt 13 anställda utöver mig. Vi kö­ per också in material från frilansare.

Jag arbetar både med den tryckta tidningen och med det digitala vilket är väldigt roligt och spännande.

11 | no 4/2018

Så hur säljer man in jobb och vad är intressant för er?

– Vi är alltid intresserade av att publicera unika berättelser som säger något om hur det är att vara männis­ ka i dag. Vi vill gärna att läsaren tas till platser de flesta inte har tillträde till. Det är viktigt att fotograferna och reportrarna har lagt tid på en tydlig vinkel som griper tag. Rent praktiskt hör man av sig via mejl och skickar en länk eller beskriver kort vad man håller på med.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har varit art director och ar­ betsledare på DN, Vi Läser, Fokus och gjort tidskriften Konstnären åt KRO. Min utbildning är från Beckmans designhögskola.

Hur har ditt jobb förändrats över tid?

– Den stora skillnaden inom journalistiken är faktiskt att läsarna och berättelsen hamnat allt mer i fokus. Och att vi presenterar bilder och berättelser i flera olika kanaler.

Intressant är att en bild som fungerar

utmärkt som omslag i tryck inte alls behöver fungera lika bra på webben till exempel. Man måste tänka på olika sätt och ständigt ompröva.

Hur får du input? Vad inspirerar dig?

– I somras skickade jag ett DM via Instagram till en designansvarig på Guardian. Vi fick kontakt och utbyter nu erfarenheter. Sociala medier har sänkt trösklar mellan kreatörer, sådant var mycket bökigare förr, och den utvecklingen inspirerar mycket. / JENNY MORELLI

YLVA SUNDGREN

– Jag ville att Lotta Lundgren skulle se blodtörstigt hungrig ut, säger Ylva Sundgren.

fotografisk tidskrift

| 12

Lär dig klicka Ett möte mellan två personer i all sin enkelhet.

Men rätt kunskaper om hur andra fungerar ökar chansen till ett lyckat porträtt. Vad motiverar en människas beteende? F djupdyker i psykologin bakom det du ser i en porträttbild.

Text: Anna Henriksson 13 | no 4/2018

F

ör vissa fotografer är själva mötet med de man träffar skälet till yrkesvalet. Men du som fotograf och personen du möter – hur klickar ni? Mycket av det som uppstår, från när den som ska porträtteras kliver in genom dörren till att lamporna släcks, handlar på flera sätt om psykologi. Vad skiljer egentligen ut ett riktigt bra porträtt? Vad finns det för psyko­ logi bakom? David Brohede är frilansfotograf och legitimerad psykolog, verksam i Linköping. Han ser tydligt att det finns värdefull kunskap att hämta från psykologin i arbetet som fotograf.

– Se det som färdigheter. Precis som du kan lära dig att köra bil, så kan du lära dig att skapa förtroende. Bemötande och kommunikation är lika viktiga delar att kunna i din yrkesroll som fotograf som att kunna all teknik, säger David Brohede.

Han går direkt in på hur du som fotograf kan agera för att visa att du är en person som lyssnar och tar in det som den du möter säger. Ett bemö­

tande som i förlängningen skapar förtroende och en bra grund för en relation.

– Du kan träna på att bli en aktiv lyssnare, det handlar inte bara om att vara tyst utan det finns vissa saker du behöver göra. Du måste först och främst aktivt pausa din impuls att lyfta dig själv.

Ställ utforskande följdfrågor, som tar sin utgångs­ punkt i det som du har fått berättat för dig. Värdera inte, utan försök snarare förstå hur personen tänker. Då signalerar du att du är nyfiken, att du har lyssnat aktivt. Vilket i sin tur gör personen i fråga mer vänligt inställd mot dig.

Brohede tänker till någon sekund innan han fortsätter.

– Lyssna utan att avbryta, ge verbala och icke­ verbala signaler på att du hör vad den andre säger.

En blick eller en nickning kan bli ett kvitto på att du lyssnat. Spegla tillbaka – du menar alltså så här?

Packar vi ihop de här komponenterna, så blir det en beskrivning av aktivt lyssnande, vilket kan vara

»Jag tar kundens perspektiv, jag tar mo-

F

otografen Ylva Sundgren håller på att packa inför en reportageresa till Sierra Leone tillsammans med journalisten Jennie Aquilonius när jag träffar henne.

Sedan utbildningen på Nordens Foto­ skola har hon jobbat för tidningar som Hemslöjd, Tidningen Vi, Dagens Nyheter och Filter. Porträtt har blivit en av hennes specialiteter. Hur löser hon en sådan plåtning?

– Hur bra porträtten blir, hänger ganska ofta ihop med hur själva mötet var. Jag blir i en sådan situation mer av en lyssnare. Jag pratar inte om mig själv, och blandar mig inte i, utan fokuserar på personen i fråga, säger hon och fortsätter: – Det är viktigt att personen är med på det jag gör, för det är ett teamwork. Mitt jobb handlar om att skapa kontakt och få den jag plåtar delaktig. Jag berömmer om något är bra, tittar inte bara i kame­ ran, möter personen med blicken.

Hon ger nästan alltid direktiv, och är tydlig med vad hon vill.

– Jag kan vara verbal och ta kommandot. Men då förklarar jag också alltid varför någon exempelvis ska stå på en plats, och vad det är för porträttbild jag vill uppnå. Det kan handla om att fånga ett fint ljus, eller att jag har med viss rekvisita. Jag sitter dock inte i timmar och fikar, blir kompis. Det är många som jobbar så, men jag är där som fotograf och släpper inte den grejen.

En person som är van att bli fotograferad är ofta medveten om sin bästa sida. Om hur ens mun ska vara, och vill kanske inte ge så mycket mer. Det är en fasad som kan vara svår att ta sig igenom, kon­ staterar hon, poserna blir lätt för arrangerade. Men det kan också vara bekvämt med någon som är van att ta direktiv och som kan förstå vad en fotograf är ute efter. Den egna dagsformen är en annan sak som är avgörande för hur hon agerar.

– Det går inte att vara disträ. Som fotograf tror jag att du lär dig ganska snabbt att läsa av om det är en person som behöver småsnacka lite, komma ner på jorden, ta det soft. Medan en annan är mer stram och vill att fotograferingen ska vara effektiv, och då tar jag fram de sidorna hos mig själv.

– Jag kan även göra ett test för att se om de hakar på. Jag kan nog fråga de flesta om det mesta, sedan märker jag ganska snabbt hur det ligger till.

Ylva jobbar ofta utan en massa ljussättning.

Någon mindre blixt och befintligt ljus räcker långt.

Det är mer flexibelt och passar bra då hon ser till att ha flera idéer i rockärmen om hur ett porträtt kan tas. Hon skissar ofta upp bilder på papper innan en plåtning. Läser på, funderar kring vad personen gör och vad det kan associeras till. Som när hon plåtade den matintresserade författaren Måns Kallentoft för Tidningen Vi. Hon visste att texten skulle handla om hans senaste bok Midvinterblod. Så i en påse på väg till fotograferingen hade hon med sig en riktigt blodig köttbit, en fransyska.

– Jag ville få med det lite läskiga och kopplingen till mat, men inte på ett helt givet sätt. Ibland så nappar folk på det lite mer ovanliga och knäppa.

Något som funkade den här gången. Vi kom att ha en rolig timme ihop i hans kök, det kändes som att jag hade med mig en godispåse med något kul.

– Till Lotta Lundgrens porträtt för GP hade jag en idé om att hon skulle knyta den vita duken som servett. Sedan hade hon en jättestor kniv och gaffel.

Det röda läppstiftet gillade jag för det fick henne att se blodtörstigt hungrig ut.

Hur mycket Ylva än gillar idéburna, konceptu­ ella porträtt så kan det ibland bli för krystat. I dag väljer hon allt oftare att ge personen i fråga mer plats, och låter situationen i sig avgöra vad som går att göra och vad som känns bra. Är hon trygg i situationen och det hon ber om, då infinner sig

David Brohede.

SJÄLVPORTRÄTT

viktigt vid en porträttfotografering för att möta människan du ska fånga i bild.

David Brohede målar upp en bild av en situation där en fotograf ska plåta ett gäng porträtt. Många är inblandade, tider ska synkas. Schemat kan vara tajt. För att lyckas att få till bra porträtt i den här situationen, handlar den psykologiska inverkan på jobbet dessutom om att ha gjort ett strukturerat grovarbete inför plåtningen. En förmåga du har nytta av som fotograf är perspektivtagande. I detta fall gäller det kundens perspektiv. Genom tydliga körscheman, avstämningar om vilka bilder som ska tas och vad de ska användas till förebygger du konflikter och synkroniserar allas förväntningar.

Detta är delar som kan tas upp redan i offerten. Det är förtroendeingivande och visar kunden att du kan din grej, att du anstränger dig och tar uppgiften på allvar. Ett annat råd, som nog de flesta skriver under på men som kanske inte alltid efterlevs, är att ringa eller träffas för att reda ut komplicerade saker. I textkommunikation tappar vi ofta nyanser som är viktiga för hur vi upplever en relation. Där finns en högre risk för missförstånd, vilket de flesta säkerligen har fått erfara.

– Jag tar kundens perspektiv, jag tar modellens perspektiv eller jag tar barnets perspektiv, som ska fotograferas. Om jag förstår att mitt jobb handlar om bemötande, och förstår vad den andre känner i situationen så kan jag bemöta det behovet och hjälpa till där. Hur skulle du själv vilja bli bemött om du var i det aktuella läget? Vad skulle du vilja att de sa, eller erbjöd? Vi människor är ganska mycket samma skrot och korn. Vi är ganska lika.

SJÄLVPORTRÄTT

dellens perspektiv eller jag tar barnets perspektiv, som ska fotograferas.«

Ylva Sundgren.

LÄSTIPS FRÅN DAVID BROHEDE • SWITCH (Chip & Dan Heath) – En bok om psykologiska principer för att skapa förändring hos människor. Lika applicerbart på dig själv som dina kunder.

• DRIVE (Dan Pink) – Be­ skriver modern moti­ vationspsykologi, och visar hur du kan skapa engagemang hos dig själv, anställda och sam­ arbetspartner. fotografisk tidskrift

| 14

15 | no 4/2018

YLVA SUNDGREN

– Det är alltid kul att jobba med barn, de har ofta ett ganska avslappnat förhållande sätt till kameran, är inte så självmedvetna, säger Ylva Sundgren.

JIMMY ERIKSSON

En av de trevligaste plĂĽtningarna Carl Johan De Geer varit med om.

fotografisk tidskrift

| 16

»Jag brukar be dem jag fotograferar att tänka på någon eller något som gör dem glada inombords. Då upplever jag att ögonen plingar till och blir mer levande.«

HANNA RICHTER

ofta en känsla av trygghet även hos den som ska porträtteras.

– Jag älskar att komma på kul grejer, men har också fått en insikt om att jag kan bli lite hög på det. Nuförtiden är jag verkligen mån om att få till ett bra samspel med den jag fotograferar, vilket är extra viktigt om jag har en lite knäpp bildidé.

Jimmy Eriksson.

LÄSTIPS FRÅN DAVID BROHEDE • THE HIGH-CONFLICT COUPLE (Alan Fruzetti) – En grundbok i hur man blir bättre på att ge bekräftelse.

• MINDSET (Carol Dweck) – Psykologiforskaren Dweck skriver om hur din inställ­ ning till professionellt lärande påverkar allt från mående till vilka utmaning­ ar du väljer – och därmed hur vass du blir i slutänden.

17 | no 4/2018

N

ågra kvarter österut på Södermalm har fotografen Jimmy Eriksson sin studio.

I dag jobbar han med kunder som Swedbank, Socialdemokraterna och Länsförsäkringar för att nämna några.

Men han gör även redaktionella jobb för tidskrif­ ten CAP&Design. Porträtt är precis som för Ylva Sundgren en av hans specialiteter. Reklamjobben kan handla om att i en dokumentär stil plåta ett porträtt av en person eller en hel familj. En utma­ ning här är att modellerna ofta träffas för första gången vid fototillfället och direkt ska agera som en kärleksfull familj eller ett par. En sådan dag fotar Jimmy mycket.

– Jag försöker ganska snabbt få modellerna att snacka med varandra, så att de lär känna varandra och slappnar av. Allting är väldigt iscensatt och ett stort team är på plats, så nyckeln för mig som foto­ graf är att få de där ögonblicksbilderna när de inte märker att jag är där. Börjar barnen leka spontant gäller det att vara vaken på det och trycka av ett gäng bilder. Eller när de sitter och äter lunch. Det får inte bli för kontrollerat och perfekt.

– Jag bjuder också på mig själv, jag pratar mycket och gillar att få folk att skratta. Min humor brukar jag ofta använda som avväpnande effekt. Det gör folk bekväma och skapar en opretentiös stämning.

Jag kanske ber dem om att titta åt något håll eller flytta på sig, men är också tydlig med att de inte kan göra något fel.

Han utvecklar resonemanget om vikten av att skapa god stämning.

– Det gäller att aldrig bli irriterad eller tappa humöret inför de jag ska plåta, då är det svårt att gå tillbaka. Ett förtroende har brutits och du har i stället byggt upp en mur. Jag försöker alltid vara en problemlösare och vara tillmötesgående. Då jag själv är en känsloperson, så känner jag också ganska fort av vilken typ av personlighet jag möter.

Om den tycker det ska bli roligt kontra jobbigt att vara med på bild.

Ett jobb som det var en stor karusell runt tidigare i år var när Jimmy skulle plåta porträtt till Social­ demokraternas valaffischer. Partiledaren Stefan Löfven var en av dem. Innan fotograferingen hade Jimmy läst på om deras intressen och annat som inte har med politik att göra. Här kom han även att

använda ett knep för att få till en känsla av värme i ögonen.

– Jag brukar be dem jag fotograferar att tänka på någon eller något som gör dem glada inombords.

Då upplever jag att ögonen plingar till och blir mer levande. Och du får samtidigt fram ett leende som inte handlar om att du vunnit på lotto.

– Till Stefan sa jag att han kanske kunde tänka på sitt favorithockeylag Modo. Då bara garvade han och sa att »det ska jag verkligen inte göra för det går ju inte så bra, jag tar och tänker på min hustru i stället«.

En annan plåtning Jimmy nämner var med konstnären Carl Johan De Geer. Han var då aktuell med en utställning på Färgfabriken i Stockholm.

Porträtten var till ett reportage för tidskriften CAP&Design. Här gick stämningen från att vara lite tryckt till att Jimmy efteråt fick responsen att Carl Johan känt sig bekväm och att det var en av de trev­ ligaste fotograferingarna han varit med om.

– Här kände jag direkt att det inte var någon idé att gå in och domdera för mycket. Sedan kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag gör, men en sak är att jag inte trycker på. Jag väljer att hänga med och börjar bara fota honom. Han var ju rolig och plåtade mig med sin kamera samtidigt. Vid en punkt så bara känner jag hur stämningen ändras.

– Hade jag i en sådan situation blivit irriterad och sagt »nu ska vi ta de här bilderna, kom med här« så hade jag verkligen inte nått fram alls till personen i fråga och inte fått med mig några por­ trättbilder hem.

Det knyter an till ett råd från fotografen och legi­ timerade psykologen David Brohede som handlar om hur du skapar förtroende. Nämligen genom att visa och ge bekräftelse.

– Psykologordet är validering. Om du tar den an­ dre på allvar, och omgivningen känner att du visar respekt, nyfikenhet och tar in andras perspektiv – då växer deras förtroende för dig. Det är oerhört vik­ tigt att visa den här bekräftelsen »jag anser att din uppfattning är rimlig och giltig«, om du vill lägga grunden för ett samarbete.

Han påpekar även att vår empatiska och per­ spektivtagande förmåga påverkas negativt om vi upplever stress. Men med träning kan du övervinna problemet menar Brohede.

– Det fina med hjärnan är att den vänjer sig och lär sig att automatisera saker. Den som för första gången sitter bakom ratten i en bil upplever det som väldigt stressande, men allteftersom automati­ seras processen och ens fokus kan läggas på annat.

Samma sak i en porträttsituation, om du har tränat på olika situationer och problem som kan uppstå, så blir din hjärna inte lika stressad när det händer och du behåller din empatiska förmåga.

när allt går åt helvete

»Föga anar jag den fälla som gillrades«

Framsida från den 5 mars 1982.

Expressenfotografen Jacob Forsell om när allt nästan gick åt helvete under »Fanny & Alexander«-inspelningen 1982. text & bild: jacob forsell

JACOB FORSELL

Den här bilden är inte särskilt bra. Men den har en bra historia. I början av mars 1982 skulle en dramatisk nyckelscen spelas in i den svenska storfilmen Fanny & Alexander. Tillsammans med re­ portern Agneta Söderberg hade jag och min kamera fått specialtillstånd av Ingmar Bergman himself att följa inspelningarna som en sorts fristående observatörer, trots att vi var anställda av Expres­ sen. I baktanken fanns att göra en reportagebok om inspelningen.

Scenen ville visa hur den elake biskopen Edvard Vergérus (Jan Malmsjö) smällfeta och mystiska faster skulle brinna upp. Stuntmannen Johan Torén hade engagerats för jobbet. Han skulle komma in genom en dörr med brinnande kläder, famla

Ingmar Bergman och Johan Torén innan branden.

omkring 5–6 sekunder och försvinna ut ur bild.

Torén hade förberett sig noga, han hade testat alla möjliga flamskyddsdräkter, han hade räknat ut brinntiden för den mängd napalm som smetats på teaterdräkten, han hade i detalj gått igenom med Bergman hur scenen skulle tas.

Stämningen i studion var minst sagt spänd, för att inte säga andlös. Säkerhetsanordningarna var rigorösa; flera brandmän fanns närvarande, en speciell räddningsbassäng fylld med vatten stod redo, tekniker och annan inspelningspersonal var beredda med filtar och brandsläckare ifall det värsta skulle hända. Själv hade jag med Bergmans godkännande fattat posto på en liten avsats där jag inte skulle störa sceneriet. Men någonting gick snett. Plötsligt, innan Bergman ropat »börja«, kommer Torén utrusande genom dörren och brin­ ner betydligt mer än det var tänkt. Han stönar och skriker genom ansiktsmasken och kastar sig mot räddningspoolen. Jag hinner ta fyra, säger fyra, exponeringar, alla överexponerade på grund av det starka eldskenet. Stor kalabalik utbryter. Johan Torén har fått tredje gradens brännskador på hän­ derna, Sven Nykvist fick aldrig i gång kameran och Bergman slänger åt mig en kort kommentar: »Det här kan du ju inte publicera.« På förmiddagen nästa dag ringer telefonen på bildredaktionen. Jag svarar, det är Ingmar Bergman.

Jag börjar artigt med att berätta att vi inte publice­ rat materialet från gårdagens dramatik.

– Det hedrar er, svarar han kort.

– Men tidningen vill absolut publicera bilderna och jag måste be dig att tala med min chef Bo Strömstedt om saken.

– Jag vill inte tala med någon djävla Strömstedt!

Bergman exploderar i ett raserianfall och kallar

»Ingmar Bergman exploderar i ett raserianfall och kallar mig för falsk, feg, lögnare, ynkrygg och en massa andra invektiv som inte låter sig tryckas.« mig för falsk, feg, lögnare, ynkrygg och en massa andra invektiv som inte låter sig tryckas. Och så tillägger han: – Du som är fackligt aktiv kan väl för fan låsa in dina negativ!

Det var på vippen att jag svarade »Vad skulle du säga om Sven Nykvist låste in sina filmrullar?« Det gjorde jag nu inte och kanske var det lika bra.

Efter en stunds skrikande och gafflande går han med på att tala med Strömstedt. Deras sam­ tal pågår nästan en timme och därefter kommer Strömstedt ut på redaktionen och meddelar lätt triumferande att det är ok med publicering. Något lugnad återvänder jag till bildredaktionen. Då ringer Ingmar Bergman igen. Nu är han mycket vänlig och insmickrande, nästa hal på rösten. Han vill att jag kommer till inspelningarna dagen därpå …

– … för då, sörru, då kommer det att flyga andar och vålnader i studion som blir djääävligt bra på bild.

Jag lovar att komma efter lunch. Föga anar jag den fälla som gillrades. fotografisk tidskrift

| 18

JACOB FORSELL

Torén brinner mer än vad det är tänkt.

NAMN Jacob Forsell.

YRKE Fotograf och författare.

FÖDD 1942.

KÄND FÖR Fotografiet på Astrid Lindgren som nu finns på Sveriges nya 20-kronors-sedlar.

TIDIGARE KARRIÄR Fotograf på Expressen 1964 och 1990.

19 | no 4/2018

Strax före klockan 13 anländer jag och repor­ tern Agneta till Filmhuset på Gärdet med en redig bunt tidningar där brandreportaget presenteras på ettan och mitten. Hela ensemblen har just ätit lunch och sitter församlad utanför studion. Alla stirrar på oss under några oerhört långa sekunder och därefter utbryter huggsexa om tidningarna.

Upprymdhet, skratt, nyfikenhet, alla är förtjusta.

Bergman, som är på gott humör trots tjafset dagen innan, får tag i ett exemplar och säger efter en stund att: »Ja, det här var ju stiligt, men nu måste vi in och filma. Alla på plats!« Ensemblen drar sig in i studion och som om det vore regisserat av djävulen själv råkar jag just då bli ensam med Bergman. Han föser mig åt sidan och säger kyligt:

– Jag hade för mig att vi var överens om att bil­ derna från branden inte skulle publiceras.

– Men ryktet om händelsen var redan i svang och alla på vår redaktion visste att jag varit där.

– Ja, jag har tänkt på det där, sa Bergman, men du borde ha ljugit och sagt att du lämnat studion innan olyckan skedde.

– Vad menar du!? Skulle jag ljuga för min chef Bo Strömstedt!?

– Ja, det tycker jag, För, sörru, en lögn är alltid bättre än ett löftesbrott.

Så var det med den bergmanska moralen.

Och någon reportagebok blev det aldrig.

Texten har publicerats i FOTO (oktober 2009) men vi tycker den är så bra att den bör få nya läsare.

Den belgiske fotografen Max Pinckers vann Leica Oskar Barnack Award 2018 och tog emot sitt pris på Paris Photo. F tog ett snack om fotografisk sanning och lögn.

Text: jenny morelli Foto: max pinckers

MAX PINCKERS

Pinckers blottar sanning och lögn

D

en slovenska filosofen Slavoj Žižek berättar i boken Welcome to the desert of the real ett gammalt skämt från Sovjettiden. En tysk arbetare får jobb i Sibirien. Eftersom han är medveten om att alla brev kommer läsas av censorer säger han till sina vänner: »Om jag skriver mina brev med blått bläck är allt det jag skriver sant. Men om jag skriver breven med rött bläck är det jag skriver falskt.« Efter en månad kommer ett brev hem skri­ fotografisk tidskrift

| 20

vet med blå penna: »Allt är underbart, affärerna är fulla med varor, mat finns i överflöd, lägenheterna stora och varma, biograferna visar filmer från väst och alla flickor är vackra. Det enda som inte finns är röda bläckpennor.« Rött bläck eller Red ink är också titeln på den bel­ giske fotografen Max Pinckers serie från Nordkorea 2017. Max Pinckers har vunnit Leica Oskar Barnack Award för bilderna han tog för tidskriften The New Yorker.

21 | no 4/2018

Vi stämmer träff på Paris Photo där Pinckers har release för Red ink och där han visar utställningen en trappa upp ovanför mässgolvet. Under priscere­ monin får han ta emot 25 000 euro, pengar som han ska använda till nya projekt berättar han.

Pinckers nämns ofta som en fotograf som arbe­ tar med »post truth photography« vilket har blivit ett begrepp många fototeoretiker använder. Men det Pinckers framför allt är intresserad av som foto­ graf är att utmana det dokumentära berättandet.

– Vi lever i en väldigt spännande tid när det kommer till vår visuella kultur med alltifrån våra sociala medier, reklamfinansierade nyheter, des­ informationskampanjer, medborgarjournalistik och ett ständigt pågående flöde av filmer och bilder som streamas, säger han.

Under vårt samtal enas vi om att vår samtid minst sagt är förvirrande. Många av oss upplever att det är svårt att skilja sanning från lögn och de gamla journalistiska institutionerna faller. Världen

MAX PINCKERS

MAX PINCKERS

»Hur ska vi som fotografer stå fria och inte bli innehållsproducenter åt stora företag.«

förändras och vår idé om den och vad vi anser vara realism likaså.

– Men när det kommer till just fotografi har den här ambivalensen kring trovärdighet alltid funnits, det är inget nytt för oss att man både kan ljuga och tala sanning med bilder, säger han och tillägger att han kallar det han gör för »spekulativa dokumentä­ rer« i stället för »post truth«-fotografi.

Max Pinckers har i flera tidigare arbeten lekt med och ifrågasatt sanningshalten i bilder tagna 23 | no 4/2018

i dokumentära sammanhang och lånat strategier från fiktionens och filmens värld. Han använder ofta artficiellt ljus och iscensättningar som gör det svårt att avgöra vad i bilderna som är äkta och inte. Det är som att han berättar en sann historia med hjälp av fiktiva grepp. Som betraktare blir man osäker. Hur kan man få åskådaren att kritiskt ifråga­sätta den inneboende maktrelationen som finns i alla dokumentära projekt? Hur undermine­ rar man auktoriteten i det dokumentära uttrycket

som påstår att det är sant? Han ställer frågorna till sig själv i en intervju i American Suburb X i somras.

Vilket ansvar har du då som fotograf i vår samtid som översvämmas av bilder?

– Ett stort ansvar. Att vara medveten och förstå vilka särskilda förutsättningar som råder, vilka ekonomiska, politiska intentioner finns hos olika slags bilder är jätteviktigt. Hur ska vi som fotografer stå fria och inte bli innehålls­

»Deras beteende är internaliserat, alla

MAX PINCKERS

jag träffade verkade hypermedvetna om hur de själva beter sig.«

producenter åt stora företag som använder våra bil­ der för att stärka sina varumärken till exempel. Det viktigaste vi kan göra som konstnärer/fotografer är att erbjuda rum där bilder med en kritisk funktion kan existera och där man kan diskutera dessa öppet och kreativt, säger han.

Men tillbaka till Red ink. 2017 reste Max Pinckers till Pyongyang på en fyradagarsresa tillsam­ mans med New Yorker-journalisten Evan Osnos

som skrev en artikel om den då överhängande risken för kärnvapenkrig. Resan var (som alltid till Nordkorea) rigoröst planerad och orkestrerad av koreanska myndigheter. Eftersom Pinckers visste att det skulle vara omöjligt att fotografera någonting bakom regimens fasad bestämde han sig för att använda en propagandistisk estetik och ett reklamspråk med starkt blixtljus.

Effekten i bilderna blir närapå forensisk och fotografierna bär på en medvetenhet om sin egen

bedrägliga natur, bilderna är »lögner« som får oss att förstå något sant bakom, fotografen kommuni­ cerar med oss på en nivå som myndigheterna inte kan komma åt. Det är elegant. Det är att skriva sitt budskap med en blå penna eftersom man inte får tillgång till en röd.

– Men Nordkorea var ändå inte riktigt som jag hade föreställt mig, inte iscensatt på det sättet jag trodde, människor uppträder som de ska utan regi. Deras beteende är internaliserat, alla jag fotografisk tidskrift

| 24

MAX PINCKERS JENNY MORELLI

NAMN Max Pinckers.

FÖDD 1988.

BOR Bryssel.

BÖCKER »The fourth wall, Will they sing like raindrops or leave me thirsty«.

AKTUELL MED Leica Award 2018.

HEMSIDA maxpinckers.be

träffade verkade hypermedvetna om hur de beter sig själva, rädda att göra fel, rädda att någon ska skvallra på dem. När man rör sig i staden vet man inte hur förberedda platserna är.

– Alla människor vi träffade på tågstationer visade tecken på att de var vana vid att visas upp. Och det är alltid samma tågstationer som förekommer i alla reportage därifrån. Man känner sig paranoid och manipulerad och allt är vagt och förvirrande, säger Pinckers.

25 | no 4/2018

– Vi hade väldigt lite tid och vi förstod att vi gör reklam för regimen genom att ta de bilder regimen vill att vi ska ta. Jag använde en ringblixt och försökte få bilderna att se arrangerade ut, jag valde också ut banala motiv – en stol, en tallrik med mat – just för att kommunicera: »Titta på den här stolen, det är den enda sak jag får foto­ grafera.« I början av Pinckers karriär arbetade han för bildbyrån Magnum och jag frågar vad skillnaden

är mellan klassiska Magnum-reportage och det han försöker göra.

– Skillnaden är att jag strävar efter ett självreflex­ ivt element, ett ifrågasättande som är inbyggt i bildspråket. I mer konventionellt reportagefotografi ignoreras ofta det faktum att fotografen är med och konstruerar verkligheten. Verkligheten presenteras som »objektiv« och »sann«. Jag gör tvärtom – jag försöker alltid blotta mina egna blinda fläckar och ifrågasätta mig själv och min position, säger han.

Så jobbar vi med stillbild och film Att filma och fotografera är två olika processer som kräver olika kompetenser. Vi bad proffsen att berätta om skillnaderna och ge råd till den som vill börja filma.

Text: jenny morelli

ALICE HÖGLUND

JOHAN LINDSTEN

f frågar

MAUD NYCANDER

ALBIN BIBLOM

BOR Stockholm.

HEMSIDA maudnycander.se

BOR Stockholm.

HEMSIDA albinbiblom.com

Hur länge har du fotograferat?

– Jag började arbeta som frilansfotograf när jag var 18 år. Jag har gjort reportage, utställningar och flera böcker om raggare, hiphop, Nicaragua. I dag gör jag inga stillbildsjobb, men fotograferar för »husbehov«.

Hur länge har du filmat?

– I tjugotre år. Jag började med film i mitten på 90-talet. Jag har gjort alltifrån dokumentärer om häk­ tet, sluten psykiatri och klosterliv till Palme-filmen och Citizen Schein om Harry Schein. Och två filmer om och med den lettiska fotografen Inta Ruka.

Hur och varför började du filma?

– För mig blev stillbilden till slut begränsande, jag ville nå fler dimensioner i berättandet. Om berättelsen är det viktigaste, har man så många fler redskap i verktygslådan när man gör film och större kontroll över slutresultatet. Ingen redaktör väljer hur ditt arbete ska presenteras. Under 90-talet var jag reporter på ungdomsprogrammet Elbyl. Då lärde jag mig grunderna i att göra rörliga reportage. Se­ dan blev det reportage åt Kobra, Fläsk och Bolibompa.

Jag har även gått olika kurser, exempelvis i klipp­ ning. Men framför allt köpte jag en egen filmka­ mera och började filma själv. I vissa av mina filmer har jag hållit i kameran själv, i andra filmer har jag arbetat tillsammans med en filmfotograf.

Vad är svårast med film?

– Att det är så mycket teknik att hålla reda på.

Som dokumentärfilmsfototograf tar man ju även ofta upp ljud till exempel.

Vad anser du är den största skillnaden mellan att arbeta med stillbild och rörligt?

– När man arbetar med film behöver på ett tidigt stadium vara mer strukturerad. Om man inte har klart för sig vad man vill berätta, får man problem senare i klippningen. Man behöver vara mer foku­ serad på helheten. Stillbilden är mer beroende av det estetiska uttrycket. Jag gillar också att det är ett grupparbete att göra film, det är fantastisk kul att arbeta med klippare, fotografer, musiker med flera.

Har du något bra råd till en fotograf som vill arbeta mer med rörlig bild?

– Öva på att klippa ditt material. Det är det bästa sättet att förstå hur man bygger upp en scen.

Hur länge har du fotograferat?

– Jag kom in på ICP i New York när jag var sjut­ ton år. Jag blev fotograf för att jag ville uppleva saker. Men kanske var jag en usel fotograf, för jag fotograferade faktiskt aldrig vad jag upplevde. När jag var tjugofem ägnade jag några år åt projektet The Journals of Jacob Mandeville i vilket jag använde bilder mer konceptuellt och i början av 2000-talet påbör­ jade jag Mechkar, en dokumentation om Bulgariens sista dansande björnar och deras ägare. Övergång­ en till rörlig bild låg nära till hands eftersom jag alltid gjort collage av mina fotografier.

Så varför började du filma?

– Under arbetet med Mechkar kändes stillbild­ erna till slut begränsade så jag lånade en 16 mm-kamera och gjorde en film också. Teamet bestod av mig och en björnägares son som fick vara ljudtekniker. Filmen visades på MoMA i New York men ingen i teamet hade råd att åka dit. Därefter började jag filma åt andra vilket ledde vidare till fler jobb. Rik blir man inte av dokumentärfilm, jag har ännu inte kunnat köpa mig en husbåt, men du blir rik på perspektiv. Jag färdigställde just Curiosity and control som går på K special. På sistone har jag filmat för regissören Stig Björkman som gör en film om Joyce Carol Oates; båda har fyllt 80 och är i ständig rörelse vilket är inspirerande.

Vad anser du är den största skillnaden mellan att arbeta med stillbild och rörligt?

– Det är mer att hålla reda på under filmandet, särskilt om du själv måste ta ljud, ljudet är i många fall viktigare än bilden. Sedan tror jag att det är ungefär som stillbild, du måste bygga en relation, men en ordlös sådan, med de du filmar, så att de accepterar att du filmar dem. Ordlös därför att relationen mellan regissör och de medverkande är den grundläggande.

Råd till en stillbildsfotograf som vill arbeta mer med rörlig bild?

– Något generellt råd är svårt att ge, men kanske att hitta tonen för vad du vill säga, välja verktygen därefter och inte fastna i något teknikträsk. Det bästa sättet att lära sig är att helt enkelt börja filma och rådfråga de mer erfarna, det gör jag fortfa­ rande. fotografisk tidskrift

| 26

JACKY_LEPAGE

SJÄLVPORTRÄTT

KLARA G

ARMIN DRÖGE

BOR Stockholm och Sörmland.

HEMSIDA klarag.com

BOR Stuvsta, Huddinge.

HEMSIDA droge.se

Hur länge har du fotograferat?

– Sedan 2001. Först två år på Dramaten, därefter frilans. Säger ja till allt som låter roligt och för mig är det inte jättestor skillnad på att fotografera en stol eller ett ansikte. Mest plåtar jag människor för reklam och teateraffischer.

Hur länge har du filmat?

– Sedan 2009. Under åren har det blivit musik­ videor och korta rörliga sekvenser i kombination med stillbildsplåtning för reklam, typ 6–20 sekun­ der rörligt som ser ut som stillbilden. Ibland väldigt enkelt med fast kamera, ibland med någon form av kamerarörelse. Mina kunder vill att det rörliga ska se ut som stillbilderna och rymmas under samma budget. Jag utnyttjar samma ljus och team och kunden kommer undan billigare än om de skulle dela upp det på två team.

Hur och varför började du filma?

– Jag har alltid velat berätta historier och att betraktaren ska fantisera och tänka vidare. Det handlar om att få andra att känna något. Ju mer tid jag kan få någon att betrakta mina bilder, desto större är väl chansen att de minns mig? Eftersom jag är så himla rastlös , hamnar jag ofta i situationer som är nya, det är likadant med filmandet. En slags blandning av bananskal och räkmacka. Jag behärs­ kar inte allt eftersom olika teknik efterfrågas för varje enskilt projekt, så jag jobbar med assistenter som kan hjälpa mig genomföra mina idéer.

Vad är svårast?

– Allt och inget. Jag känner ingen press att jag ska veta exakt vad alla olika kameror klarar eller vad alla miljarder tillbehör har för funktion. Jag för­ klarar min vision och någon annan styr upp för att få till det. Jag kan ju inte allt inom stillbild heller, om en kund frågar om något specifikt går jag inte en kurs för att klara uppdraget. Jag tar reda på vem som passar bäst att hjälpa mig i stället.

Vad anser du är den största skillnaden mellan att arbeta med stillbild och rörligt?

– Film är dyrare och kräver mer utrustning och större team. Och noggrannare planering.

Har du något råd till en stillbildsfotograf som vill arbeta mer med rörlig bild?

– Sätt i gång och börja filma!

Hur länge har du filmat?

– I 25 år. Jag utbildade mig i Amsterdam och har gjort mängder av reklamfilmer, musikvideor och informationsfilmer. Jag har även arbetat fyra år som producent på MTV i London. Sedan kom jag till Stockholm där jag började göra kommersiella uppdrag för bland annat Ericsson och Scania.

Hur länge har du fotograferat?

– I fem år. Jag började längta efter ett enklare sätt att uttrycka mig. Skapa utifrån en egen vision, bara jag och min kamera. Många fotografer har hittat filmknappen på systemkameran, för mig var det tvärtom, jag filmade med systemkamera och sedan lärde jag mig använda den för att ta stillbilder Vad var svårast?

– Det var ett stort steg från film till stillbild. Man måste ta tusentals bilder innan det blir bra och man kan bli nöjd. Man måste lägga tid på att bli bra.

Man måste framför allt ha bra idéer och vara med­ veten, tänka först innan man trycker på knappen.

Nu använder jag stillbildskamera och filmkamera, behärskar båda disciplinerna. Gränserna håller på att suddas ut. Roligt att använda båda redskapen.

Så vad är det du tar bilder av?

– I korthet kan man säga att jag samlar bilder från internet med olika teman som mytologi och filosofi och sedan tar jag bilder av bilderna på skär­ men med dubbelexponeringar och väldigt långa exponeringstider. Jag gör rätt stora verk, just nu ställer jag ut i Rågsved utanför Stockholm.

Vad är den största skillnaden mellan att arbeta med stillbild och rörligt?

– Fotografi passar mig bättre som uttrycksform.

Det är mer direkt och är ett snabbare och lättare sätt att skapa. Man får leka. Och så är jag (nästan) klar efter jag har tryckt av. För att film ska bli bra behö­ ver man använda så mycket grejer, man jobbar med fler människor, och det tar flera dagar med redige­ ring innan jobbet är färdig, och för mig som jobbar kommersiellt betyder film även ett stort ansvar.

Råd till en stillbildsfotograf som vill börja med rörlig bild?

– Mitt råd är som alltid: Var inte rädd för någon­ ting. Bara kör! Hur svårt kan det vara? Härma inte andra, hitta din egen röst. Tekniken klarar man!

27 | no 4/2018

»Jag känner ingen press att jag ska veta exakt vad alla olika kameror klarar eller vad alla miljarder tillbehör har för funktion.«

Sados bröllop Elias Sado är ingenjören som sadlade om till fotograf. Han har aldrig behövt marknadsföra sig för på bröllop finns det alltid någon ny person som snart ska gifta sig.

Text: martina strand nyhlin Foto: anders thessing & Elias Sado

fotografisk tidskrift

| 28

29 | no 4/2018 ANDERS THESSING

ANDERS THESSING

NAMN Elias Sado.

BOR Stockholm.

HEMSIDA eliassado.se FOTOGRAFERAR MED Nikon.

KURIOSA Elias stänger av telefonen långa perioder om dagarna för att få lugn och ro. Han älskar att filosofera om livet.

S

ELIAS SADO

om bröllopsfotograf ska Elias Sado säkra minnet av en kärlekssprudlande glädjedag och av en hejdundrande fest som paret ofta lagt en mindre förmögen­ het på. Men ska hans uppdrag lyckas på riktigt måste de som gifter sig verkligen vara kära i varandra och visa sina riktiga sidor.

– De roligaste bröllopen är när parets kärlek är så vacker att jag och mitt team blir berörda och nästan glömmer att fotografera och när de har så roligt så vi nästan inte kan hålla oss för skratt, säger han.

När Elias Sado får en förfrågan om ett bröllop är en av de första frågor han ställer: Vad är det för kul­ tur? Är det syrianskt? Iranskt? Chilenskt? Svenskt?

Fotografkarriären startade nämligen med kunder bland släktingar och vänner i hans egna kretsar med syriansk bakgrund och efter det har han tagit sig an allt fler kulturer.

– Alla kulturer har sin charm – och sina baksidor.

På ett syrianskt bröllop hålls till exempel vigseln på kvällen, och sedan är det dans och fullt ös till klockan tre på natten. På ett svenskt bröllop plane­ ras vigseln tidigare på dagen, sedan blir det roliga lekar och vackra tal och så går alla hem klockan

ett. Det är en utmaning att filma och fota dans i sex timmar, men också jobbigt att filma och fotografera långa tal i sex timmar, säger Elias.

Elias Sado drömde om att bli fotograf redan under universitetstiden, men kände att han borde skaffa sig ett »riktigt« jobb. Han läste därför till högskoleingenjör och fick jobb direkt som program­ merare.

– Det passade mig inte alls. Jag ville göra något roligt och utmanande och styra mina egna projekt, säger han.

Trots att fotomarknaden då var på väg att trans­ formeras från analog till digital och svajade lite vågade han chansa och börja jobba i en fotobutik ut­ anför Norrköping – Åby foto – där han inspirerades av fotografer som Inge Hallberg och Leif Hallberg.

När han var redo för uppdrag sökte han kunder i be­ kantskapskretsen och fick napp direkt. Det är stort med bröllop inom den syrianska kulturen och han gjorde sig snabbt ett namn.

– Jag har aldrig marknadsfört mig. Men är det hundra gäster på ett bröllop kommer någon av dem snart gifta sig. För varje gång du gör ett bra jobb kommer du få mer jobb.

Elias jobbade hårt i början.

– När man älskar något vill man bara göra det. Jag löste allt, jag gjorde allt, jag frågade en kompis om han ville hänga med och fotografera. Med tiden fick jag även koll på vad jag skulle tänka på, säger Elias.

Parallellt tog han över och drev Åby foto, som funnits sedan 1952. Men Elias såg att butiken som hade sitt fokus på framkallning av privatpersoners bilder inte skulle överleva i framtiden och han lade ner den och flyttade till Stockholm 2013. Där satsade han stort på en lokal nära Vasaparken efter­ som han tänkte jobba med framkallning av sina egna bilder till kunderna, då detta fortfarande var efterfrågat. Men denna efterfrågan minskade snart efter flytten.

– I dag vill kunderna ha fotografier digitalt och själva beställa framkallningar på internet. Jag avveck­ lade snabbt mina stora planer på lokalen, säger han.

»På ett syrianskt bröllop hålls till exempel vigseln på kvällen, och sedan är det dans och fullt ös till klockan tre på natten.«

fotografisk tidskrift

| 30

ELIAS SADO

När Elias tar emot för intervju i sin lokal är det dock full aktivitet på kontoret, som han nu delar med andra företag.

Tiden efter att Elias kom till Stockholm hade han som mest jobb, flera i veckan ibland. Det blev för mycket arbete och nu har han höjt priserna och sänkt tempot. I år slutade det på 30 projekt.

Numera måste den som bokar honom vara ute flera år i förväg.

– Jag har 4–5 förfrågningar varje vecka som jag får tacka nej till, säger han.

Ett bröllopsuppdrag för Elias börjar med minst två planeringsmöten med brudparet. Dessa möten är bland annat till för att Elias ska känna paret på pulsen. Med tiden har han bestämt sig för att helst bara ta sig an par som han får en bra känsla för.

31 | no 4/2018

– Ibland träffar jag par som varit ihop i tre måna­ der och inte verkar ha tänkt igenom varför de ska gifta sig, andra gånger träffar jag de som bråkar hela tiden. På vissa par ser jag att de kommer skilja sig snart. Då är det svårt för mig att göra ett bra jobb, säger han.

Många par hör av sig till Elias utan att ha sett hans arbete, så för Elias är det viktigt att han får veta mer om deras smak.

– Jag brukar träffa dem ett år innan och inför mötet ber jag dem skicka tio bilder som de tycker om och senare ett detaljerat schema om bröllopet. Jag frågar också om familjen – finns det något jag behöver veta? Är någon döv? Har någon förälder gått bort? Är någon sjuk? Det är jobbiga frågor, men man måste veta sådant

redan innan så man inte gör bort sig på bröllops­ dagen, säger han.

Att sedan delta under bröllopet är en rolig, men mycket krävande uppgift som kräver full uppmärk­ samhet hela dagen – och natten igenom. Elias har med sig en frilansmedarbetare på jobben.

– Vi har ofta fem minuter på oss innan paret går in i kyrkan och har inte alltid tid att rigga upp allt rätt.

Varje moment är stress; på den analoga tiden kunde jag byta en filmrulle på åtta sekunder, säger han.

Elias har oftast stenkoll på läget, men missöden har hänt när han fått fel instruktioner – som när han åkte till helt fel kyrka, eller när brudparet gick in från en annan entré än vad som var sagt.

– Ett bröllop är aldrig problemfritt. Är paret i tid – då har de glömt något. Eller så är bruden så

ELIAS SADO

derna. Han deltar i Bröllopsmässan varje år för att marknadsföra konceptet bröllopsfilm.

– När jag började vara på bröllopsmässan var många skeptiska till film, men nu säger många par att det är filmen de uppskattar mest efteråt, säger han.

ELIAS SADO

gråtfärdig att du får ta paus, eller så måste någon gå på toa. Det är självklart att det blir fel när man har med människor att göra, säger han.

Elias har alltid filmat de brudpar som önskat det.

Han inspireras mycket av amerikanska fotografer som Ray Roman, som filmar pampiga bröllop världen över. Han visar trailrar från sina filmer och tankarna far till scener ur tv-serien The Crown när påklädning, smekningar och miljöer skildras med långsamma, detaljrika, svepande rörelser och allt bara är sådär överjordiskt vackert och ackompanje­ ras av musik.

– Den som filmar måste ha bra musiköra, säger Elias.

Elias älskar att filma och brinner för att sprida budskapet om att den möjligheten finns för kun­

Som bröllopsfotograf kan Elias jobba året om, men han har lagt upp arbetet så att han jobbar maj till oktober med att fota bröllop och resten av året med att redigera. För höstens sista kunder kan det ta fyra månader innan de får sin film och sina bilder på grund av alla uppdrag som ligger och väntar. Under lågsäsong jobbar Elias mycket hemma för att vara nära sin fru och tvåårige son som han inte hinner träffa lika mycket under högsäsong. fotografisk tidskrift

| 32

ELIAS SADO

»Det kan vara jobbigt att jobba mot privata sektorn som betalar med pengar som de kämpat hårt för och lagt undan.«

Bröllopsfotograferingar kan ta allt från 2 till 20 timmar vilket förstås påverkar priset. Rekom­ menderat timpris i SFF:s prisguide är 1 500 kronor.

Då räknas förstås också bildbehandlingen och där lägger olika fotografer olika mycket tid och har olika mycket kunskap.

33 | no 4/2018

– Jag har fotat par ute på Waldemarsudde eller andra väldigt vackra platser med dåligt resultat, Men jag har också fotat ute på fältet på Gärdet och det tog en kvart och bilderna blev så vackra. Många tror att vi är där för att skapa men vi är där för att fånga. 50 procent måste komma från paret. Är man inte lycklig och inte avslappnad så blir det inte bra, säger Elias.

Han retuscherar bilder efteråt, men vill inte gå till överdrift.

– Retuschering har blivit mindre efterfrågat.

Självklart tar vi bort ett sår eller en finne, men det jag gillar med trenden som utvecklas nu är att man vill prioritera det spontana mer än det konst­ gjorda och »snygga«. Det passar mig. När det känns ärligt behövs det inte så mycket redigering, säger han.

Bröllop förknippas ofta med höga krav på att brud och brudgum ska se perfekta ut. Det här tycker Elias är svårt.

– Det värsta är att träffa på en brud som har dåligt självförtroende och som är vacker och strålar men inte tror på sig själv. Då brukar jag skoja och säga: »Du har anlitat mig, när jag säger att du är vacker så är det så!« säger han.

ELIAS SADO

VARIERANDE ARVODEN

Kunden betalar 55 000 för fotografi och film, vilket kan kännas dyrt för många. Men teamet får en ganska låg timpenning egentligen när man räknar in planeringsmöten, tiden under vigseln, tre veckors grovredigering, plus slutredigering.

– Det kan vara jobbigt att jobba mot privata sektorn som betalar med pengar som de kämpat hårt för och lagt undan. Därför kompletterar jag verksamheten en del med att filma seminarier och annat som jag kan få mer betalt för. Och dessutom är pengar inte så viktiga för mig, för jag får göra det jag vill, säger han.

Syrianska bröllop har fått mycket uppmärksam­ het och de fick till och med ett eget TV3-program: Mitt stora feta syrianska bröllop. Elias skulle fota ett bröllop som var med i programmet, men han sa nej till slut, för det kändes inte rätt.

– Jag kände att det skulle ge fel bild av verklighe­ ten, att det är för överdrivet, säger han.

Det han uppskattar med syrianska bröllop är att man verkligen lyckas göra stora fester utan att ruinera bröllopsparet.

– Många kan tycka att man bjuder väldigt stort i min kultur, eftersom man har 300 gäster på bröllo­ pet. Men det man inte tänker på är att ett matkuvert på festen kanske kostar 250 kronor och alla gäster hjälps åt att bidra till bröllopet. Ett svenskt bröllop kanske har femtio gäster, men alla ger dyra damm­ sugare och brödrostar i present och därför måste brudparet bjuda på matkuvert för 2 000 kronor och hyra in dj och orkester själva. De dyraste bröllopen jag har gjort har inte varit syrianska, de har varit svenska, säger han.

Det han tycker är lite mindre bra med syrianska bröllop är att brudparet ofta fokuserar mindre på vad de själva vill än vad deras släkt vill.

– Men jag tror det är på väg att ändras; jag har haft några projekt i år där paret mer följt sina egna önskemål, säger han.

Oavsett kultur och festens storlek så är det vik­ tigaste för Elias att paret mår bra på bröllopsdagen.

Då är de lättast att fotografera.

tankar om en bild

Vad sjöng de om, flickorna i pastellfärgade klänningar?

BETTMANN ARCHIVE AP

Poeten Johan Christiansson skriver om en bild av Charlie Mansons kvinnor tagen när de är på väg till rättegång 1969. Kvinnorna är Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten.

fotografisk tidskrift

| 34

De var tre som gick längs korridoren och det var redan morgon.

Ibland hördes andra röster genom sången men de fortsatte, fortsatte utan att hejda sig och utan att vända sig om.

Kanske inte.

Tillsammans gick de mot salen i korridorens vita ljus deras ansikten lyckligt leende, stillastående berättelser.

Tätt ihop, på rad genom ett följe av frågor och svar.

Hennes fingrars stjärnkikare var sedan borta, hon strök det långa håret ur ansiktet med en lätt och van hand, tvinnade kort ett par hårslingor mellan fingrarna som om hon verkligen sett något nu dröjde sig kvar i hennes för ögonblicket frånvarande blick.

Deras klackar slog mot golv väggar och tak, slog som tid skiljer ögonblick åt och deras skrattande sång blev till figurer och mönster i tomma intet.

Hennes mörkt besatta ögon.

Och ögonen, ögonen kunde säkert berätta, tala med djup och mening – avrätta eller benåda.

Hon tittade ned i sin kupade hand Och stannade till i ett steg som för att visa vad hon såg; de båda andra böjde sig fram och dröjde, så stod de stilla tillsammans i korridorens mitt.

Den täta mängden kring dem såg ingenting.

Ögonen tycktes vandra över en egen världs främmande dröm.

Som djur anar vittring såg hon rätt in i det osynliga, hon tog de andras händer och hand i hand fortsatte de sjungande genom ljuset som lystes upp av fotoblixtar längs deras väg.

Och de log, log som unga mördare ler.

En korridor i vinkel, rum på rad, himmel i fönstren, stilla oktober.

En nästan omöjlig kunskap eller hellre övertygelse om att deras mord var allas mord.

Hon lyfte armen i en rörelse, skiljde den från den smala flickaktiga kroppen, med tumme och pekfinger formade hon en cirkel genom vilken hon med ett uppspärrat öga skrattande tittade ut från.

Och de andra fingrarna, taggar eller klolika rester som från ett rullande klot av eld kastade skuggor över pannan.

En fångvaktande kvinna gick vid deras sida strax intill.

Hon ledde dem i korridorens enda riktning.

De kunde se henne snett framför sig, ryggtavlan och skuldrornas nästan mekaniska rörelser under uniformen.

Skjortans stärkta, vita krage över jackettens slag.

Huvudet i tydligt markerad frisyr uppklippt med lugg.

Men att det som inte syntes i andras ögon eller vad ingen då ville se, var att rädslan i den heta augustinatten 1969 varken började eller slutade då.

Att det kända är det okända och tvärtom

Och så nära gick de på varsin sida om rätt och fel.

Morgonen stod utanför musiken.

Var det därför de sjöng?

Toner och hjärtslag. Öppna soliga ansikten, detaljer korta ljussken, bilder på de avrättades kroppar.

Vad sjöng de om flickorna i pastellfärgade klänningar?

Mord eller kärlek?

Att det är sidor av samma sak? Är det?

Blodet över väggarna och ordet i blodet som påstod att kommande krig först skulle vinnas och sedan förloras.

Klockorna slog tiden klackar mot betong.

Hon kisade mot innertakets lamparmatur, kanske såg hon något.

35 | no 4/2018

Vilka krig ?

Vilken undergång?

Solen stod högt på himlen, dagen var tom och ord var bara verklighet.

INGVAR KENNE

INGVAR KENNE

INGVAR KENNE

bokrecensioner

Euforin när alla regler sätts ur spel Ingvar Kenne skildrar en australiensisk backanal och påminner oss om vår tids sekulära ritualer.

The Ball Ingvar Kenne Journal, 2018 Form: Gösta Flemming och Ingvar Kenne

Blå-, röd-, grönkletiga kroppar, lera, könsorgan, eldar och gräs, ansik­ ten på gränsen mellan extas och upp­ lösning, med den oändliga slätten och den enorma himlen som fond.

Vilka är dessa människor? Vad gör de för någonting? Och varför?

Fotografen Ingvar Kenne, svensk men bosatt i Australien, skriver i ett brev till författaren Tim Winton i sin nya bok The Ball att han ett tag tänkt att denna serie kvadratiska färgfoto­ grafier skulle presenteras helt utan förklaring, utan kontext. Men nu går det ändå att läsa sig till att han fångat människokroppar involverade i en

av vår tids bisarra sekulära ritualer; denna kallas bachelor and spinster ball (ungkarls- och ungmöbal) och sker på den australiska landsbygden. Det var en gång ett sätt för unga ensamstå­ ende att träffa någon att gifta sig med, nu är det ett sätt att bli plakat i ett dygn på ett lerigt fält, hälla färg över sig själv och andra, dansa, kanske hångla, kanske däcka.

Jaha. Det är inte mycket att mora­ lisera över. I alla tider, i alla kulturer, har människor regelbundet och planerat klivit över sin civilisations gränser för att delta i ett organiserat sammanbrott. Man kan möjligen, med författaren Tim Winton som i boken svarar på Kennes brev om sitt projekt, tycka att det finns något sorgesamt i dessa den västerländska samtidens ritualer som, till skillnad från andra tiders och andra platsers, inte har någon andlig dimension fotografisk tidskrift

| 36

INGVAR KENNE

»Här fångar

INGVAR KENNE

han i bjärt blixtbelysning ögonblick som var tänkta att vara kvar i mörkret.«

och som saknar den sanna över­ gångsritens krav på verklig transfor­ mation. Inget är existentiellt annor­ lunda på andra sidan en bachelor and spinster ball.

Men så tycks Ingvar Kenne inte heller vara intresserad av vare sig individualpsykologiska eller etiska aspekter av det som sker framför honom. I stället framstår bilden som sig själv nog, människorna på den mer som former och färgfält än som kännande, tänkande enskilda perso­ ner. Bildserien är samtidigt en studie i det kollektiva, hur gruppdynamiker kan klumpa samman människor till enda stor, oformlig kropp.

Det är bilder tagna mellan 2015 och 2017 på tio olika fester av samma slag, ändå flyter de samman till ett enda flöde, ruta efter ruta från en fest som aldrig tar slut, utan titlar, datum eller kommentarer som 37 | no 4/2018

kunde lyft en ur detta mardrömslika evighetspartaj.

Ingvar Kenne är utbildad i Göteborg men bosatt i Australien sedan flera decennier och verksam som både reklam- och reportagefotograf. I sina tidigare fotoböcker har han porträtt­ erat människor som han mött över hela världen under sina långa resor, kända och okända. I den långvariga dokumentationen av de han träffat längs vägen i projektet Citizen finns en inväntad ömsesidighet, ett möte mellan fotograf och motiv. The Ball framstår som kallare.

Här fångar han i bjärt blixtbelys­ ning ögonblick som var tänkta att vara kvar i mörkret. Fulla, fulla ung­ domar, nedkletade med färg, barfota i leran, med lera över hela kroppen, i ansiktet, i håret. Människor som ramlat in i varandra, hopkletade i

klungor, eller sammanfallna runt sig själva, på huk, på rygg, i fram­ stupa sidoläge. Så pass att de nästan upphör att vara mänskliga; rörelsen de är fångade i stelnad till mönster.

Men det är också vackert, med en paradoxal harmoni i själva kompo­ sitionen, trots att motivet i sig är upplösning och kaos.

av lågorna, som en siare ur antikens mytologi. Eller den sammanbitna ödsligheten i en bild av en kille som klättrat halvvägs upp för en tältstolpe av metall och frusits där, med den vit­ grå tältduken fladdrande bakom sig.

Men för all del också en utväg mot den sanna eufori som också kan upp­ stå när alla regler satts ur spel. Jag fäs­

»Och så lyser det stora allvaret rakt igenom hysterin i backanalen.« Och så lyser det stora allvaret rakt igenom hysterin i backanalen. Som i en bild där röken från en eldtunna fyller luften, i förgrunden en kille som klamrar sig fast på en tjejs rygg, skrattet i hennes ögon till hälften hysteriskt, i fonden en ensam män­ niska, hens bortvända rygg upplyst

ter mig vid två bilder av tjejer i svarta urringade klänningar längst fram vid kravallstaketet, en dränkt i rött med en sammanbiten snubbe bredvid sig, en med turkosa fläckar längs sin bara arm, höjd i ren lycka över att allt kan få gå sönder. / JENNY ASCHENBRENNER

TOVE FALK OLSSON

bokrecensioner

Pedagogiskt om svensk brutalism »Sverige Brutal« är en fortsättning på »Sthlm Brutal« med texter av Martin Rörby och bilder av Tove Falk Olsson.

Sverige Brutal

Tove Falk Olsson/ Martin Rörby Bokförlaget Max Ström, 2018 Form: Patric Leo Har du sett SVT:s programserie Hemma hos arkitekten? I den får vi följa med hem till några av Sveriges just nu mest omtalade arkitekter och möta deras luftiga bostadshus, de flesta byggda i trä och glas. Det ljusa och det lätta tycks vara gemensamma begrepp för dagen.

Boken Sverige Brutal, av fotogra­ fen Tove Falk Olsson och arkitektur­ historikern Martin Rörby, beskriver svenskt 60- och 70-tal, en annan tid då helt andra ideal och idéer var rådande. Betong dominerade och

materialen var ärligt redovisade på ett mer grafiskt sätt än i dag.

Byggnadsstilen var betydligt råare med reliefer och betongmönster som dekoration, och med mass­ tillverkade moduler som husens grundstomme. Kännetecknande för tiden – och för fotografierna i boken – är byggnadernas distinkta former som avtecknar sig i stadsmiljön, ofta i spåren efter en ovarsam rivningsvåg.

Kanske har tiden nu hunnit ikapp? Sverige Brutal är ett försök att lyfta fram denna omdebatte­ rade och möjligen undervärderade period inom svensk arkitektur.

Boken är en uppföljare till Sthlm Brutal och ger exempel från en mängd bostadshus, kontor, kyrkor och köpcentrum runt om i Sverige.

I sina bästa stunder är den något av en ögonöppnare för den säregna skönheten som byggnaderna fak­ tiskt besitter.

Upplägget är överskådligt och pedagogiskt, med kortfattade texter

i längden. Och opersonligt. Vi får se många huskroppar, men nästan inga av de människor som använder dem. Jag önskar att Falk Olsson lite oftare gått lite närmare byggna­ derna och gett oss fler detaljer. Och

»Sverige Brutal är ett försök att lyfta fram denna omdebatterade och möjligen undervärderade period.« och ett tydligt bildmaterial. Arki­ tekturfoto är dock ett rätt speciellt område där fotografen liksom gör sig själv osynlig. Eller snarare gör allt för att lyfta fram de byggnader som ska dokumenteras. Det hör till genren, men blir här lite enformigt

fler interiörer. De gånger hon gör det börjar husen leva på sidorna. De förvandlas från objekt på avstånd till subjekt att förhålla sig till. Det är då som deras brutala poesi blir som mest synlig. / MAGNUS BONS

fotografisk tidskrift

| 38

ÅKE ERICSON

En berättelse om vita hus De sällsynta vita husen i John Håkanssons bok är porträtterade i perfekta väderförhållanden som får dem att likna vakendrömmar.

John Håkansson

Vita husen Trema förlag, 2018 Form: Dennis Hankvist

JOHN HÅKANSSON

Hela boken består av fotografier av vita hus. John Håkansson har fotograferat dem rakt på, utan alltför komplicerade kompositioner. Han har dokumenterat husen på ungefär samma avstånd och placerat dem mitt i bilden för att också få med ungefär lika mycket av omgivningarna, som ofta består av grönskande trädgårdar och en molnfri himmel. Fotografierna är tagna på sommaren, under varma soliga dagar när putsen och färgen lyser som starkast. Alla husen är vita och väldigt lika varandra, men de är också individuella. Förutom olika byggstilar skiljer sig takens lutning och fönstrens placering åt en aning.

Det är alltid någon detalj eller till­ byggnad som gör det enskilda huset annorlunda. Håkansson har iakttagit variationerna, och det är genom hans insisterande på att fotografera dem som även vi får möjlighet att se.

Bokens upplägg framhäver både lik­ heter och skillnader. Samtidigt.

Husen presenteras parvis, som por­

trätt av syskon, sida vid sida på samma uppslag. Det är i upprepningen och genom hur fotografiernas motiv är beskuret som en berättelse uppstår.

Vad handlar då detta om? I Håkanssons korta inledning kan vi läsa om trädgårdsstaden med de vita husen i småländska bruksorten Öve­ rum som disponenten Carl Sundberg skapade på 1930-talet. Färgen hade historiska rötter ända till 1800-talet som Sundberg ville bygga vidare på.

Och därför finns det så många vita hus i Överum, för övrigt platsen där Håkansson själv växt upp.

Mot slutet berättar han att vita hus håller på att bli allt mer sällsynta där, att de målas om i andra färger och att puts blir träpanel. Och det är anledningen till att Håkansson velat göra en samlad dokumentation av de hus som fortfarande är vita.

Det är ett rörande projekt, konse­ kvent genomfört, och informationen som knyter miljön till barndomen vidgar betydelsen av Håkanssons arbete. I fotografierna inramas de vita husen av perfekta väderförhållanden och får dem att likna vakendrömmar, gör dem slottslika. Kanske är det bilder av ett förlorat paradis? / MAGNUS BONS

EN UTSTÄLLNING I BOKFORM

OM ATT TESTA SINA GRÄNSER

Non grata

Whit kind regrets Pasenau

Åke Ericson GOST Books, 2018 Form: GOST

Maria Pasenau Självpublicerad, 2018 Form: Maria Pasenau/ Cristoffer Busch

Den romska folkgruppen är spridd över Europa och delar av Asien. De flesta bor i Östeuropa.

Ericson har under många års tid fotogra­ ferat deras vardag i ett tiotal länder. I svartvita suggestiva bilder får vi se hemmiljöer i bottenlös fattigdom men också ett myllrande och kärleks­ fullt familjeliv. Detta är ett reportage förankrat i en klassisk dokumentär tradition, tänk Koudelka eller Salgado. Jag blir förtrollad av bildernas träffsäkra och distinkta formspråk, men kän­ ner mig besviken på de korta bildtexterna som återfinns i slutet av boken. Den eviga frågeställningen dyker upp: för vem är boken gjord? För oss älskare av respektfull och empatisk fotografi eller för de som är genuint intresserade av ett stort samhälls­ problem? Ett plus är dock att texterna är skrivna både på romani och engelska. Det är en elegant utformad bok med tjockt papper och ett förnämligt tryck. Men alltför många av bilderna ligger över hela uppslag och blir således vikta på mitten. Det är som en utställning inpressad i bokens form. / TOMMY ARVIDSON

39 | no 4/2018

Det här är en dagbok som skildrar en ung kvinnas liv i Oslo 2015–2018, Pasenau arbetar som bildredaktör på Natt & Dag, en norsk motsva­ righet till Nöjesguiden.

Tillsammans med sina vänner lever hon ett hektisk liv, de där åren innan man bestämmer sig för att bli vuxen. Man tatuerar sig, knarkar och super lite, kletar in sig med spagetti. Pasenau själv är maniskt intres­ serad av att fotografera sin egen nakenhet. Det blir som en bekräftelse på att man finns och ett slags långfinger i skyn till alla män som gillar att fotografera nude. De här ungdomarna lever som om utlevelse, kärlek och självhävdelse är allt.

Det finns en euforisk glädje som ibland kraschar i en sjukhus­ säng med slangar både här och där. Det är en intim och nära skildring av ett liv där man testar gränser. Själv känner jag en slags ömhet för det här gänget som lever hårt och kompromiss­ löst, och hoppas att de klarar sig igenom denna omtumlande tid. I en intervju inför boksläppet säger fotografen: »Man er jo bare ung én gang.« / TOMMY ARVIDSON

Flyktiga vittnesmål Årets Hasselbladspristagare Oscar Muñoz visar på nya sätt att göra bilder och ger oss insikter i hur bilder uppstår. Den politiska historien och bildhistorien flätas samman.

CECILIA SANDBLOM

Text: Jan-Erik Lundström Foto: Oscar Muñoz

NAMN Oscar Muñoz.

FÖDD 1951.

BOR Columbia.

HEMSIDA oscar-munoz.com AKTUELL MED Vinnare av 2018 års Hasselbladspris.

Utställningen på Hasselbladcenter i Göteborg pågår till den 3 februari 2019.

O

scar Muñoz konst liknar ingenting annat. Under ett konstnärskap som nu sträcker sig över fem decennier har han skapat bildkonst som fascinerar, fängslar och förundrar. Han är född i Popayán, en liten stad i sydvästra Colombia, men det är mångmiljonstaden Cali som blir hans hem och kreativa miljö alltsedan konststudier där tidigt 1970-tal. Här tillhör han en inflytelserik generation bildkonstnärer, filmare och författare med starka rötter i urban kultur, modernitet och samtida progressiva rörelser. Muñoz konst är till en början fokuserad på teckning och måleri, grovkornigt realistiska tablåer från sjabbiga interiörer eller skumma bakgator i Cali. Den legendariske fotogra­ fen Fernell Franco hör till samma konstnärskrets som Muñoz och de samarbetar ofta. De delar este­ tik och uttryck: en lite smutsig realism med fokus på stadens invånare och deras vardagsmiljöer, och fotografisk tidskrift

| 40

COURTESY JEU DE PAUME MUSEUM

Francos foton är ofta förlagor för Muñoz kol- och blyertsteckningar eller screentryck.

Från omkring sent 1980-tal gör Muñoz mer experimentella screentryck och utvecklar allt efterhand en flermedial konst. Muñoz konst är tekniskt och hantverksmässigt uppfinnings­ rik, idémässigt driven och estetiskt sinnrik.

Konstverken kan beskrivas som hybrider mellan video, fotografi, grafik, teckning, skulptur och installation. Många arbeten är processuella; de skildrar ett förlopp eller förändras under utställningens gång. Muñoz är inte fotograf; inga egna fotografier finns med i hans konst och få konstverk kan klassificeras som foton. Men nästan varje enskilt konstverk har fotografiska inslag eller handlar om särskilda fotografier.

Dessutom är det fotografiska mediet i sig ett tema i många arbeten. I Muñoz konst möter vi alldeles grundläggande frågor: Vad är ett fotografi? Vad är en bild? Vad är bilders och foto­ grafiers uppgift och mening i mänsklig kultur?

Varför gör människan fotografier?

»Aliento« 1995.

41 | no 4/2018

THIERRY BAL COURTESY INIVA

M

itt första möte med Oscar Muñoz var en liten oförglömlig galleri­ utställning sent 1990-tal som bok­ stavligen och bildligen tog andan ur mig. Efter den utställningen har jag inte släppt Oscar Muñoz ur sikte och har också haft privilegiet att göra ett flertal samar­ beten. Utställningen inkluderade verken Aliento (Andetag) och Narcisos (Narcissus). Aliento är ett av dessa oförlikneliga verk (det finns många hos Muñoz) som öppnar upp en ny dörr till verklig­ heten, som får dig att se på nytt. Aliento består av en serie oansenliga speglar i metall installerade i ögonhöjd. När du som besökare synar speglarna närmare och – som verkstiteln antyder – andas på dem, uppenbaras ett annat ansikte; din egen spegelbild bleknar och du möter en annan män­ niska. Imman på spegelglaset, orsakad av din utandning, synliggör ett fotografiskt porträtt fäst på spegelns yta. Men det är ett flyktigt möte, så fort du andas in försvinner imman och du ser på nytt dig själv i ögonen. Som betraktare av detta verk ges du en anmärkningsvärd makt över den andres bild, över att bli sedd eller synliggjord.

Uppslukas du av din egen spegelbild dyker den andre aldrig upp, finns hen inte. Och fotografiet, detta medium som till sitt väsen handlar om att se och bli sedd, om frånvaro och närvaro, blir på något sätt synliggjort och förkroppsligat i detta verk. Aliento laddas ytterligare av att de ansikten som andas fram och ges tillfällig återuppstån­ delse härrör från dödsannonser i dagspressen, människor försvunna eller dödade i Colombias inbördeskrig och konflikter.

Narcisos var minst lika drabbande. Och nytt – återigen ett konstverk som skapar sin egen bild- och upplevelsevärld. Här möter ytterligare en ansiktsbild (nu konstnärens självporträtt) som flyter på vattenytan i en vattenfylld behållare av plexiglas. Muñoz utvecklar en teknik för att göra fotografiska screentryck med kolpulver direkt på vatten. Det är onekligen en magisk anda över detta: Bilder – som går – på vatten. Men ack så bräckliga och sköra bilder. Om du råkar stöta till

»Aliento« 1995.

CONSTANCE MENSH COURTESY PHILADELPHIA MUSEUM OF ART

»Narcisos« 2002.

vattenskålen går bilden sönder. Ett fragilt självpor­ trätt som lever en otrygg och utsatt existens. Narcisos är också en process, ett verk med osäkert och oförutsägbart slutresultat. Under visnings­perioden dunstar vattnet och när allt vatten evaporerat har bilden sjunkit till behållarens botten. Bara då och där fixeras den, som ett fotografi på nytt.

Det var förstås en tillfällighet att det var dessa två arbeten som introducerade Oscar Muñoz konstnärskap till mig. Jag kan än idag erinra mig svindelkänslan i mötet med dessa två verk, en sådan där solarplexusreflex som uppstår när vi upplever dessa sällsynta konstverk som ger oss nya ögon och för gott förändrar oss på något sätt. Ändå vill jag inte påstå att de två verken är nyckel­ verk. Rättare sagt, de är två av många nyckel­ verk och i den här texten berörs bara en bråkdel av Oscar Muñoz omfattande produktion. Hur som helst, Aliento och Narcisos introducerar flera centrala teman, i synnerhet Muñoz engagemang med hur bilder blir till, finns och förvandlas, och upphör att finnas.

V

i tänker gärna på fotografier som beständiga och för alltid bevarade ögonblick, små snitt ur tid och rum och historien, undantagna den stora glömskan. Men fotografier och bilder lever ett utsatt liv i Oscar Muñoz konst. De är bräckliga, sköra eller instabila. De förvandlas och förändras. Och de upplöses, försvinner, om än ibland också för att återuppstå, födas på nytt.

Biografías (Biografier) är ett av de mer skönt dras­ tiska exemplen. I dessa videoverk återkommer porträttbilden på vatten, också nu med förlagor i foton på döda eller »försvunna«. Men nu vilar bil­ den på vattenytan i ett tvättställ, ackompanjerad av sin egen diskreta skugga på tvättställets vägg.

Snart blir en som betraktare varse att bilden på något sätt rör sig, förändras, och så småningom inser en att vattnet i tvättstället sakta rinner ut.

Bilden deformeras alltmer då den närmar sig avloppet. Till sist, en svart plump som försvin­ ner ut med de sista dropparna. Men processen kastas om. Plötsligt är bilden hel igen, återvänder in genom avloppet och återuppstår helt. Tills dess att processen på nytt byter riktning. Muñoz uppehåller sig gärna här i sin konst, där foton och bilder verkar helt nära en gräns mellan synligt och osynligt, närvaro och frånvaro, liv och död.

A

»Vi tänker gärna på fotografier som beständiga och för alltid bevarade ögonblick, små snitt ur tid och rum.«

nsiktet är centralt i Muñoz konstnär­ skap. Ett flertal arbeten reflekterar över ansiktsbilden som identitetsbä­ rare, som minnesmärke, och, inte minst, det fotografiska porträttet (och egentligen alla fotografier) som ett memento mori, en påminnelse om tillvarons förgänglighet och din dödlighet. Verket Re/Trato (dubbeltydlig titel: Porträtt eller Jag försöker igen) är en video där en hand med en pensel doppad i vatten skissar fram ett ansikte (återigen självporträtt) på en ljus yta av sten. Men det är ett arbete utan slut. När ansiktet är nära fullbordan, har de första strecken försvunnit, och handen tvingas börja om från bör­ jan. Det är ett evighetsuppdrag att befästa identi­ tet i bild. Verket utgör också en av dessa raffine­ fotografisk tidskrift

| 42

»En ohygglig detalj är att de personer som

OSCAR MUÑOZ

så att säga behåller skärpan i Muñoz bilder är att de senare avrättades.«

OSCAR MUÑOZ

»Re/Trato« 2003.

rade urbilder som Muñoz skapar: Ett verk som är ett fotografi till sitt väsen: En bild skapad i solen och sedan utraderad av solen, en ljusbild, ett foto-grafi.

Línea del destino (Ödeslinjen) är en lika hypnotiskt suggestiv – och lika raffinerat enkel – video, där ett ansikte speglas i den mängd vatten en kupad handflata kan hålla. Men spegelbilden försvinner långsamt då vattnet sakta men obevekligt rinner ut ur handen. Eller i ett mer handfast arbete, Juego de probabilidades (Spel med möjligheter) där konstnä­ rens passfoton från olika tidsperioder klipps isär i remsor och sedan flätas samman till nya möjliga identiteter.

Ytterligare ett spår i Muñoz konstnärskap är verk som bearbetar eller omtolkar historiska fotografier, samtidigt som de reflekterar över historisk kunskap och sanning och om fotografiers bidrag till detta.

Impresiones débiles (Debila impressioner) återger fotografier från Colombias våldsamma 1900-tals­ historia, bland annat foton från en uppmärksam­ mad vapenamnesti på 1950-talet. Men Muñoz tillför alltid någonting, omvandlar och omtolkar de fotografier han brukar. Här skapar han återigen en kongenial tryckmetod, då han gör screentryck med en föränderlig distans mellan papper och screennät med en variabel skärpa och svärta som konsekvens. Resultatet är blekta eroderade bilder – tysta vittnesmål om historia, minne och glöm­ ska – men där några gestalter kliver fram i skärpa.

Muñoz omvärderar det ursprungliga fotografiet och ger nya perspektiv på den etablerade historieskriv­ ningen. En ohygglig detalj är att de personer som så att säga behåller skärpan i Muñoz bilder är att de senare avrättades, utifrån att ha blivit identifierade i fotografierna.

Verket Sedimentaciones (Sediment) är ett av flera arbeten som tar sig an det historiska bildarkivet, fotografihistorien helt enkelt, på ett allmännare plan. Här projiceras en video horisontellt över ett stort bord. Videon återger ett slags arkiv; högar av fotografier där enskilda bilder av en anonym hand flyttas fram och tillbaka, i en sorterings- eller kate­ goriseringsprocess. Det är en brokig samling bilder, främst ansiktsporträtt återigen, med allt från kända foton ur internationell fotohistoria till privata foton. Det är ett verk som visar på hur vi lever med fotografier och hur vi påverkar deras innebörder genom hur vi använder dem. Men arkivet här är också ett slags mörkrum. Vid sidan av högarna med foton finns framkallningsskålar där handen då och då finner nya bilder som framkallas i skålen. Men dessutom upplöses andra bilder när de hamnar där. De så att säga tillbakakallas och blir till vita pappers­ark på nytt.

O

scar Muñoz är både bildskapare och bildbrukare i sin konst. Han ger oss nya bilder, nya sätt att göra bilder på och insikter i hur bilder uppstår och blir till, vad de betyder för oss. Men han undersöker också hur bilder används och återanvänds, hur de påverkar i relation till identi­ tet, historia och samhälle. Inte minst flätar Muñoz dessa trådar samman – den politiska historien och bildhistorien, politiken i bild och bildens politik med bilders och fotografiers egna egenskaper, livsvillkor och natur.

43 | no 4/2018

Här ser vi de värden som bilden har innan jag gör något justeringslager.

praktik

EVA-TERÉZ GÖLIN TEKNIKREDAKTÖR

Använd siffrorna!

Jobba rätt med infopanelen och undvik färgstick.

Under de senaste månaderna har jag besökt flera olika fotografer för att hjäl­ pa dem med skärmkalibrering. Visst är det viktigt att skärmen är väl kalibre­ rad men jag märker att den vanligaste orsaken till att skärmen inte är att lita på ofta är att själva arbets­miljön inte är optimal – rummet kan vara för mörkt, där finns ett fönster mitt emot eller så är belysningen fel. I fall som dessa, där arbetsmiljön alltså inte är bra och det därför inte går att lita på skärmen trots att den är väl kalibrerad, har jag stor nytta av Infopanelen.

Infopanelen hittar du under Föns­ ter –> Info eller genom att trycka F8.

I översta hörnet till vänster kan du läsa av RGB-värden för den punkt i bilden där du för tillfället står med markören. Om den inte redan visar värdena i RGB, kan du klicka på den lilla trekanten under pipett-symbolen och välja RGB. För enkelhetens skull bör du sedan alltid använda inställ­ ningen »8-bit« även om du arbetar med bilder i 16 bitarsläget, detta gör att du bara behöver tänka på värden i intervallet 0–255 i stället för 0–32 768. Även när jag bildbehandlar i en mycket bra arbetsmiljö är Infopane­ len ett av de viktigaste redskapen i Photoshop för mig. Inte bara för att hitta rätt svart- och vitpunkt, utan genom hela arbetet med att ställa färg och kontrast i bilderna. Infopanelen gör det möjligt att läsa av färger och valörer i form av siffror, så att jag kan dubbelkolla att det mina ögon upp­ fattar på skärmen är korrekt. Innan du har gjort några justeringslager visas ett värde för respektive R, G och B. När du sedan använder ett justerings­ lager för att korrigera bilden visas två värden för vardera R, G och B. Värdet före snedstrecket är det värde som pixlarna hade innan du gjorde en ändring och värdet efter snedstrecket är det nya värdet efter ändringen.

När jag tycker mig se färgstick i en bild stämmer jag av detta mot de värden som jag ser i infopanelen.

Utgångspunkten för att läsa ut något från RGB-värdena som visas är att jag vet att om jag arbetar med bilden i en arbetsfärgrymd som till exempel Ado­ beRGB eller ProphotoRGB så betyder lika värden av vardera rött, grönt och blått att färgen är neutral. Tittar jag på en bild med vita moln eller något annat som förväntas vara ganska neu­ tralt och tycker att dessa partier ser ut att ha ett röd- eller magentastick så ställer jag markören i något av dessa områden eller sätter ut en mätpunkt där jag tycker mig se färgsticket och läser av värdena i infopanelen.

Ser jag till exempel 235, 230, 233 får jag bekräftelse på att det både finns lite mer rött och något mindre av grönt i förhållande till mängden blått vilket skapar det röd-magenta-färg­ sticket. Det är så klart inte alltid som en färg förväntas vara neutral, men genom att se om det är förhållandevis mer eller mindre av R, G eller B kan jag ändå få en bättre uppfattning om det jag upplever på skärmen överensstäm­ mer med pixlarnas faktiska värden.

Om färgsticket verkar gälla alla färger i bilden använder jag mig av kurvor för att korrigera detta. I andra fall när obalansen bara gäller en enstaka färg eller område kanske jag i stället jus­ terar detta med Nyans/Mättnad eller Selektiv färgändring.

I bilder med mörka skuggpartier tar jag ofta hjälp av Infopanelen för att kontrollera att skillnaden mellan de olika mörka detaljerna inte är så låg att dessa inte kommer gå att urskilja på en utskrift eller när de kommer i tryck. Mörka skuggdetaljer är oftast inte är helt lätta att bedöma på skärmen trots både korrekt kali­ brering, rätt arbetsmiljö och använd­

Här ser vi både de värden som bilden hade innan och efter det kurvjusterings­ lager som gjorts för att justera rödsticket.

Här har jag också satt ut två nya punkter för att kontrollera separationen i det mörka däckmönstret.

Att dessa punkter också visas med ett före- och eftervärde beror på att också dessa punkter har påverkats av kurvan som justerade färgsticket i bilden.

Här motsvarar värdena före snedstrecket de värden som pixlarna hade efter det förra kurvjusteringslagret. Eftersom jag använt en lagermask till den upplättning och kontrastökning jag sedan gjort för traktordäcken så påverkas här bara punkt 5 och 6.

ning av korrekturinställningar för att simulera det färdiga resultatet.

Eftersom skärmar är belysta bak­ ifrån tenderar de att visa lite bättre separation jämfört med hur vi uppfat­ tar något som är tryckt eller utskri­ vet på papper. För att på skärmen kunna göra en så bra bedömning som

möjligt, av återgivningen av skug­ gorna, behöver du använda Korrektur­ inställningar och markera alternativet »Simulera papper«. Om skärmen ka­ librerats till en för hög kontrast eller omgivningen är för mörk så upplever vi skuggseparationen som mycket bättre än vad den faktiskt är. fotografisk tidskrift

| 44

Före.

2 3

För att justera färgsticket använder jag ett kurvjusteringslager där jag minskar mängden rött. Målet är inte att göra både moln och asfalt helt neutrala, till exempel har jag låtit asfalten hålla en svagt varm ton genom att inte bara minska mängden rött för att få bort rödsticket utan också minskat mängden blått.

1 5

4 6

Efter.

45 | no 4/2018

Trots att svart- och vitpunkten (punkt 1 och 2 i infopanelen) är justerade kan jag se att det finns ett rödstick i bilden. För att kontrollera sätter jag ut två mätpunkter i neutrala ytor, en i ett moln och en i asfalten (punkt 3 och 4 i infopanelen) som jag tycker bör vara ganska neutrala. Här kan jag se att molnet innehåller en liten mängd mer rött och en aning mindre grönt och att asfalten innehåller mer rött än grönt och blått.

För att bättra på separationen i traktordäcken (punkt 5 och 6 i infopanelen) har jag använt ett kurvjusteringslager som ökar kontrasten i skugg­ tonerna. Före ändringen var skillnaden mellan de mörkare och ljusare partierna i däckmönstret ca 10 enheter. Efter kontrastökningen är skillnaden i stället 20 enheter. Se punkt 5 och 6 i den sista infopanelen, det mörka värdet ligger kvar på ungefär samma värde som innan, men det ljusare värdet (punkt 6) har ljusats upp 10 enheter.

juridik

THOMAS RIESLER FÖRBUNDSJURIST SFF

Våga ta fajten med bildtjuvar »Bättre att bruka våld, om vi har våldsamhet i våra hjärtan, än att dölja maktlöshet under icke-våldets mantel«, sa Mahatma Gandhi, vars livsåskåd­ ning byggde på en icke-våldsprincip. Så vad innebär citatet? Låt mig få utveckla mina tankar.

Jag får fler och fler samtal från fotografer som fått sina fotografier stulna.

Det handlar om företag som tagit fotografier och använt i sin marknads­ kommunikation utan tillstånd. Vid bildstöld har fotografen rätt att kräva skälig ersättning och skadestånd av bildtjuven.

Processen följer vanligen detta förlopp: Fotografen kontaktar bildtjuven som slår ifrån sig (»Inte din bild – bevisa!« eller »Jag fick den av X som sa att det var ok«). Efter viss övertalning kanske denne går med på att ta bort bilden, men inte att betala. Efter omfattande diskussioner kanske hen går med på att betala, men då ett kraftigt underpris i förhållande till marknadsvärdet och inte heller något skadestånd som är adekvat i sammanhanget. Bildtjuvarna vet

Det viktigaste är dock att inte låta intrång passera opåtalat.

Då bidrar du till att cementera en respektlöshet på marknaden som inte gagnar någon. nämligen att det kan vara både dyrt och svårt att processa för att fotografen ska få igenom sin rätt. Och svenska domstolar har i aktuella domar tydligt visat att de inte vill ha denna typ av mål i sina domstolar. Detta har de gjort genom att döma ut extremt låga ersättningar för olovlig användning av fotografier tillsammans med löjligt låga, om ens något, skadestånd. Kort sagt – i dag lönar det sig att stjäla bilder!

Det finns en möjlighet att ta fajten och polisanmäla. Då får åklagaren göra jobbet. Fotografen lämnar då in bevisning och ersättningskrav så ordnar myndigheten allt fotarbete. I ett antal fall har jag gett detta råd till medlem­ mar. Hur har det då gått? Hittills har det varit svårt att få gehör men det finns undantag. I en dom i Patent- och marknadsdomstolen dömdes en bloggare nyligen att betala ersättning för en olovligen använd bild. Skadeståndet/ ersättningen blev 2 000 kronor. Ingen ersättning utgick till fotografen för utebliven namnangivelse, men ändå – det gick!

Det viktigaste är för utredande polis att uppsåt eller grov oaktsamhet går att styrka. Men om detta inte går är det inte på något sätt kört att kräva ersätt­ ning i en egen civilrättslig process. Det allra viktigaste är dock att inte låta ett intrång passera opåtalat. Om du gör det finns risken att du bidrar till att cementera en respektlöshet på fotomarknaden som inte gagnar någon – allra minst fotograferna. Märker du att någon använder dina fotografier utan ditt tillstånd – skriv ett varningsbrev och uppmärksamma bildtjuven på detta. Du kan senare ta upp frågan om ersättning. Säg aldrig att det inte spelar någon roll om du gör något eller inte när någon stjäl din bild, utan agera i stället! Hjälp dig själv och andra fotografer genom att reagera på bildstöld och bidra till att öka respekten för upphovsrätten till fotografi. Det tjänar alla på!

fråga juristen

MÄKLARE ÖVER­ LÅTER BILDER Hej! Jag fotograferar åt en fastighetsmäklare, har inga skriftliga avtal och låg ersättning. Han har börjat använda sig av leverantörer av produkter som bostäderna ska stajlas med. Mäklaren får mattor och posters med mera mot att leverantören får publicera bilder jag tagit. Kan detta vara rätt? /Lina Svar: Om ni inte avtalat om att han får sälja bild­ erna vidare så har han inte rätten. Alla rättigheter som ni inte avtalat om är kvar hos fotografen. Både mäklaren och leverantörerna begår upphovsrättsintrång. Vid upp­ hovsrättsintrång är intrångs­ göraren skyldig att betala skälig ersättning för använd­ ningen samt skadestånd.

Upphovsrättsintrång kan polisanmälas. Om ärendet anmäls och mäklaren anses skyldig riskerar hen böter eller fängelse upp till två år.

PHOTOSHOPPAD BILD Hej! En teater beställde en bild av 10 personer i en tea­ tergrupp, endast 8 dök upp och jag fotograferade dessa.

Teatern samarbetade med en annan teater som teatergrup­ pen senare skulle turnera med. Den andra teatern får min bild av mig men låter även en annan fotograf ta en bild på de resterande två medlemmarna i gruppen och »photoshoppar« in denna i min bild. Är detta ok? /Aho Svar: Nej, det är en otillåten ändring av din bild. Den an­ dra fotografen har upphovs­ rätt till bilden i denna nya gestalt (10 pers) men får inte förfoga över den i strid med din upphovsrätt. Om den an­ dra teatern använder bilden i

detta nya skick så begår även de intrång i din upphovsrätt.

Detta gäller om inte annat avtalats mellan dig och de inblandade parterna.

BESVÄRLIG KUND Hej! Jag har råkat ut för en mycket krävande privatkund.

I avtalet godkänner kunden att denne sett min hemsida och är medveten om min stil.

Leveransen är enligt min stil, men kunden har bett mig ändra hudtoner och mörka ner bilden avsevärt. Jag har nu ändrat och fixat fem om­ gångar och kunden kommer hela tiden med ytterligare krav. Jag har levererat enligt avtal, men de blir aldrig nöjda. Vad gör jag? /Bosse Svar: Att hantera kunden på ett sätt så att denne blir nöjd är vanligen ett pedagogiskt problem. Utan att ha tillgång till avtalet är det svårt att ge konkreta råd men fundera över följande för att undvika framtida liknande problem: Om du i avtalet har en begräns­ ning exempelvis till två ändringsomgångar och därefter tar betalt per timme för ytterligare ändringar så lägger du ansvaret på kunden att tydliggöra sina önskningar. Du slipper inte göra ändringarna men kan ta betalt för dem. En annan variant är att skriva att endast mindre retuschering av bilderna ingår och gärna exemplifiera för att undvika att kunden tror att tyngre retuscharbeten ingår. Om kunden ändå inte blir nöjd kan du ytterst bara hänvisa kunden vidare till Allmänna reklamationsnämnden.

Fler frågor och mer utförliga svar hittar du på sfoto.se fotografisk tidskrift

| 46

Foto: Oscar Wettersten

Oscar Wettersten är medlem i SFF. Du hittar hans och andra professionella medlemmars bilder pü sokfotograf.se

MARCUS PALMQVIST

medlem

REKORDMÅNGA NYA MEDLEMMAR

JOHAN BERGMARK

I det här numret gick det inte publicera listan med alla nya medlemmar för den är allde­ les för lång och skulle täcka hela denna sida.

– Efter flera års medlems­ tapp har vi vänt trenden och det känns väldigt bra. Och jag hoppas att vi kan bli relevanta för ännu fler nästa år, säger Åsa Anesäter, verksamhets­ ledare.

Stefania Malmsten är en av de fem jurymedlemmarna.

I juryn för Fotobokspriset RESE- OCH UTBILD­ NINGSSTIPENDIUM Det här stipendiet kan sökas av alla SFF-medlemmar som vill verka för fotografyrkets ut­ veckling samt för ändamål som kan främja den egna yrkes­ verksamheten genom kurs­ stipendier och studieresor samt som ekonomiskt understöd till behövande medlemmar. Ansö­ kan hittar du på sfoto.se.

SKYTTEDALSDOMEN »Domen är ett enormt neder­ lag för alla fotografer.« Så sade SFF:s ordförande Paulina Holmgren i oktober när domen mellan Sara Skyttedal och DN föll och rätten dömde till för­ mån för Dagens Nyheter. Vad får domen för konsekvenser för professionella fotografer?

Och varför gav SFF Skyttedal stöd? Läs frågor och svar på sfoto.se.

NU BETALAS IR UT I år får 1855 bildskapare i Sverige dela på runt 13 mil­ joner kronor i IR-ersättning.

Har du haft bilder publicera­ de i tidskrifter och tidningar?

Läs mer på hemsidan om hur du själv anmäler IR till nästa år. Sista dag för anmälan är 31 mars 2019.

JULTIDER

MÄRTA THISNER

Anesäter är nöjd med ökningen.

Formgivaren Stefania Malmsten är en av fem jurymedlemmarna i Svenska Fotobokspriset 2019. Tillsammans med Ulrika Hellberg driver hon designstudion Malmsten Hellberg. Hon har gjort böcker med bland andra Annika von Hausswolff och Gunnel Wåhlstrand, formgivit Andres Serrano-utställningen på Fotografiska och var en av grundarna till magasinet Rodeo. De andra i juryn är: Po Tidholm, journalist, och fotograferna Klara Källström, Marie Nilsson och John S. Webb. Fotoförfattarnas Annika Thörn Legzdins är sammankallande för juryn.

– Jag är mycket glad att vi har de här kompetenta personerna i juryn och jag ser verkligen fram emot att följa deras arbete och se vad som blir resultatet, säger hon. Juryn samlas i januari och anmälan är öppen fram till den 31 december. Läs mer på sfoto.se.

Kansliet har julstängt 24 december – 4 januari. God helg önskar alla vi på kansliet!

FOTOBOKSPRIS OCH STÄMMA

SÖK KAVALLA Fotoförfattarna delar årligen ut fem stipendier till Kavalla, Grekland. Fyra av dem riktar sig till medlem­ mar som givit ut bok/böcker som finns på folk-/skolbiblio­ tek. Det femte stipendiet kan

Thisner har skildrat Kavalla.

sökas av alla SFF-medlem­ mar. Sista ansökningsdag är 13 januari 2019. Läs mer om Kavalla på sfoto.se.

Den 5 april anordnar Foto­ författarna en dag i foto­ bokens ära och då delas även Svenska Fotobokspriset ut. Lördagen den 6 april är årsstämma både för SFF och Fotoförfattarna. Plats är Hil­ ton Stockholm Slussen båda dagarna. Medlemmar som bor utanför Stor-Stockholm kan ansöka om resebidrag för att närvara under stämman. fotografisk tidskrift

| 48

• FRÅGOR TILL EN MEDLEM

»KUNDERNA BLIR TRYGGARE «

hej

PAULINA HOLMGREN FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Daniel Strandroth har nyligen tagit emot sitt gesällbrev som fotograf i Blå Hallen, Stockholms stadshus.

TERESE PERSSON

Vad betyder det för dig att ha fått gesällbrev?

– Gesällbrevet är en kvalitetsstämpel som intygar att jag har kunskap inom fotografyrket. Jag har arbetat som fotograf i sjutton år. Med det här yrkeserkännandet hoppas jag att nya kunder tar steget och vågar anlita mig.

I mitt vardagliga arbete kom­ mer det nog att vara precis som förut, men när jag skapar nya affärskontakter och träf­ far nya uppdragsgivare kan jag visa upp gesällbrevet. Jag tänker att det i slutfasen leder till att kunden känner sig tryggare att anlita mig och att de kan lita på att det är riktigt hantverksarbete som utförs.

Många kallar sig fotografer nuförtiden, men i och med detta kan jag titulera mig Fotograf med stort F. Varför blev du medlem i SFF? – När jag startade mitt företag var det en självklar­ het att bli medlem. Det är en trygghet för mig att få möjlig­ heten att få rådgivning från förbundet om tveksamheter skulle uppstå hos mig eller hos kund. Jag har då något att luta mig tryggt tillbaka på. Det är också bra att kunna

49 | no 4/2018

ta del av de rådande prissätt­ ningarna och om så behövs, juridisk hjälp.

Hur tycker du att du kan använda förbundet?

– Förutom det självklara i att »hänga med« i branschen är det till stor nytta att kunna ta del av erbjudanden som för­ bundet tillhandahåller, såsom försäkringar och direktkon­ takt med prisrådgivingsgrup­ pen. Jag skriver alltid i mina fakturor och offerter att jag medlem i förbundet och följer förbundets prisguide. Likaså när jag har kundkontakt. Det känns oerhört viktigt i dag då kostnaden för bilder ständigt disskuteras och ifrågasätts.

Har vi någon annan bra grej som du kan använda dig av?

– Fotografisk Tidskrift slukar jag direkt när den kom­ mer i brevlådan, i Facebookgruppen med de tekniska fotografiska spörsmålen har jag också kunnat finna svar på frågor. Som medlem får jag också ett skyltfönster i Sök fotograf där potentiella kunder kan hitta mig.

NAMN Daniel Strandroth.

BOR Lidköping.

WEBB strandrothsfotografi.se

En stark gemenskap ger oss alla muskler »Tänkte att jag kanske inte är nog mycket fotograf för att få bli medlem« så uttryckte sig en ung, duktig, verksam fotograf och nybliven vinnare i Svenska Publishingpriset till mig när vi sågs på prisgalan. »Det var svårt det här med att man ska ha referenser …« Just där och då stod vi ett gäng och snackade med fotografen och konstnären Anna Clarén som hade haft personen i fråga som elev. »Här har du en referens«, sa jag och hänvisade till Anna. Dagen efter hade vi en ny medlem. Det är inte första gången jag stött på frågetecken kring huruvida man »får« vara medlem eller inte. Jag träffade en fotograf som jobbar konstnärligt som berättade att hon känt att hon inte passat in som medlem tidigare för att hon inte jobbar kommersiellt. Är det så man ser oss utifrån?

Uppfattas det som att förbundet inte är öppet för konstnärer, yngre eller de som jobbar med fotografi på andra sätt? I så fall vill jag vara väldigt tydlig och sticka hål på den myten en gång för alla.

Under mitt första halvår som ny ordförande har jag försökt vara där fotografer och de som jobbar med fotografi möts på olika sätt. Landskrona

Vill man vara med i förbundet för att man har behov av ge­ menskap och rådgivning eller tycker att vi driver bra frågor, så ska man såklart vara välkommen.

Fotofestival, Spegla och PhotoMarket på Fotografiska till exempel. På så sätt har jag träffat medlemmar och kunnat värva nya. Pratat med människor och diskuterat.

Under hösten har vi i styrelsen jobbat med en ny strategi för framtiden. Den handlar bland annat om att vi ska jobba med gemenskap före individualism och öppenhet framför exklusivitet. Vår strategi ska hjälpa oss i våra vägval och styra hur vårt kansli ska jobba med verksamheten. Det är även en bra grund för oss att ha med oss när vi öppnar upp för nya medlemmar.

Tiderna förändras och i dag jobbar vi med fotografi på så många olika sätt och vi har ett växande antal medlemmar som jobbar som bildbehandlare, retuschörer och konstnärer som ger ut böcker och gör utställningar. Inte alla jobbar traditionellt med kunder och driver eget företag, även om en stor del av våra medlemmar gör det. För att inte tala om de fasta anställningar som genom åren bara har minskat i vår bransch, speciellt när tidningarna gjort sig av med mängder av pressfotografer. I dag frilansar många av dem och utgör också en del av våra nya medlemmar.

Om man jobbar med fotografi och vill vara med i förbundet för att man har behov av gemenskap och rådgivning eller tycker att vi driver bra frågor, så ska man såklart vara välkommen som medlem. Förbundet ska jobba med att stärka oss och vi står alla inför samma värld och marknad där vi ofta är sist i kedjan och den svaga parten i avtal och förhandlingar, oavsett vilken inriktning vi har eller hur vi jobbar med fotografi. Genom vår starka gemenskap får vi muskler och kan vara med och påverka hur vår framtid ska se ut. Öppenhet och inklude­ ring gynnar oss alla.

MAGDALENA STIERNBORG

NO 4/2018 Ansvarig utgivare Jenny Morelli, jenny.morelli@sfoto.se

utställningar

Chefredaktör Jenny Morelli

• LENA GRANEFELT Sundsvalls museum, Sundsvall 6 oktober – 5 januari 2019

Art direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena Studio hello@pasadenastudio.se Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Maria Taubert Repro Projektor Redaktionsråd Ulf Lundin, Anna Henriksson, Ylva Sundgren, Hanna Langenfelt.

• SEBASTIAN SARDI Galleri Moment, Ängelholm 15 september – 22 december

Omslagsbild Magnus Wennman.

Bildbylines Robert Blombäck.

Tryckeri Åtta.45 ab, Järfälla

• KIRSTY MITCHELL Fotografiska, Stockholm 7 december – 3 mars 2019

Webbadress www.sfoto.se/f

• ERIK HOLMSTEDT Havremagasinet, Boden 27 oktober – 13 januari 2019

Redaktionsadress Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm För icke beställt material ansvaras ej.

• JENS S JENSEN Göteborgs stadsmuseum, Göteborg 24 november – 22 september 2019 • HELENE SCHMITZ Waldemarsudde, Stockholm 6 oktober – 17 februari 2019 • JÖRGEN HILDEBRANDT Fotografiska, Stockholm 22 november – 3 februari 2019

• MAGDALENA STIERNBORG

De gamla klänningarna blir till landskap

• LEE MILLER Dunkers kulturhus, Helsingborg 13 oktober – 20 januari 2019

• JOHAN BERGMARK Galleri Kontrast, Stockholm 24 november – 1 januari 2019 • PELLE SETH Galleri Erik Axl Sund, Stockholm 7 december – 31 december • KENT KLICH Kungliga Danska Biblioteket, Köpenhamn 14 april – 2 februari 2019

DAN ISAAC WALLIN

• PAUL HANSEN & ÅSA SJÖSTRÖM Fotografiska, Stockholm 27 september – 16 december

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 550 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075

1992 tog Magdalena Stiernborg en serie självporträtt iklädd klänningar köpta second­ hand. Dessa klänningar är nu utgångspunkt för en helt ny bildsvit. Bilderna påmin­ ner om landskap men det hela hålls samman av ett specifikt stämningsläge, händers gestik och den mänskliga huden. »Med dagsljuset från vindsfönstret som enda ljuskälla skedde öppningen i vad som kan beskrivas både som performance utan pu­ blik och som privat ceremoni«, skriver konstnären Johan Hedbäck om utställningen.

Bilden ovan är nummer 13 ur serien »The Romance of certain old clothes«.

Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Stockholms fotoantikvariat, Stockholm 17 november – 22 december

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se

• DAN ISAAC WALLIN Dan Isaac Wallins fotografier är alla tagna från en bergstopp i Baja California Sur i Mexiko.

Han vandrade dagligen upp med kamera och polaroidfilm för att iaktta och fotografera det mäktiga havet. Ingen dag var den andra lik.

Art Photo Collection, Göteborg.

1 december – 19 januari 2019

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? ekonomitjanst@natverkstan.net

Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Hornsgatan 103, 10 trappor 117 28 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se ISSN 284-7035 fotografisk tidskrift

| 50

Ett starkt uttryck skapar stort intryck.

Ge dina bilder rättvisa och låt oss reproducera dem. Vi är ett av Sveriges största tryckerier och trycker fler än 400 tidskrifter, bl a Fotografisk Tidskrift.

GÖR SOM VI. FYLL VÄRLDEN MED FÄRG!

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.

Fotografi: Axel Öberg

Kaylee Rose Bramlett är en av få flickor som deltar i en turnering anordnad av United States Fight League i San Bernardino, Kalifornien, där barn går matcher i en bur liknande dem inom Ultimate Fighting.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Kundservice 08-440 54 40 · kundservice@gefvert.se · www.gefvert.se