När livet besegrade döden

Påsken När livet besegrade döden

Mörker, plåga, sorg och död men också ljus, hopp, uppståndelse och seger. Det kännetecknar påskens dagar men även tillvaron och historien för många av de människor som kommer till Frälsningsarmén. Vem som helst kan falla offer för missbruk, hemlöshet, fattigdom, utanförskap eller psykisk ohälsa. Men en vandring i dödsskuggans dal kan bytas mot ett liv i glädje efter ett möte med Jesus.

TEXT: TERESIA JANSSON ILLUSTRATION: SHUTTERSTOCK

PALMSÖNDAGEN

inleder veckan före påsk, stilla veckan. På Palmsöndagen berättar vi om den händelse som också inleder adventstiden, när Jesus red in i Jerusalem på en åsna för att fira den judiska påsken med sina lärjungar och togs emot som kung av folket som jublade, viftade med palmblad av glädje och sjöng Hosianna.

JERKER – SKUGGAN FÖLL ÖVER DEN LJUSA TILLVARON

Jag kände harmoni i livet och hade ett bra jobb med spännande utlandsvistelser men ingen relation med Gud. När min älskade hustru insjuknade blev jag helt slut, jag fungerade inte och kunde inte äta. Och så drack jag en och annan öl för mycket också, det blev ett sätt att fly. När hon gått bort och begravningen var avklarad omslöts jag av en bedövande tystnad och ensamhet. Jag tänkte: ”Ta mig hem, jag klarar inte detta!” »

SKÄRTORSDAGEN firas till

minne av den kväll när Jesus för sista gången äter tillsammans med sina lärjungar. Senare på natten när de samlats i Getsemane trädgård grips Jesus av de romerska soldaterna. Detta efter att Judas mot en betalning av 30 silvermynt har avslöjat var han fanns och gett honom en kyss som tecken på vem som var Jesus. LÅNGFREDAG. Efter att Jesus gripits på natten av de romerska soldaterna förs han till förhör hos Pontius Pilatus som fattar beslutet att han ska dömas till döden för att ha gjort anspråk på att kallas judarnas kung. Han blir dödad genom att hängas på avrättningsredskapet korset, det vi minns på långfredagen.

TAHIR – PLÅGAD AV FÖRFÖLJELSE, FLYKT OCH OVISSHET

Jag och min familj levde under hot i Pakistan då vi jagades och utsattes för hemskheter av talibanerna. Vi flydde till Sverige men ovissheten över framtiden här drev min fru till att göra flera självmordsförsök. Jag grubblade också mycket över den muslimska läran i hemlandet. Där uppmanades jag att aldrig ifrågasätta religionen utan att bara lyssna och lyda. Men hur blir själen tillfredsställd om man inte får svar på sina frågor?

CAROLINE – SLAG PÅ SLAG OCH EN BRUTEN NACKE

Mitt liv har varit kantat av så mycket svårt i många år: missfall, våldtäkt, vräkning och en våldsam relation som tvingade mig till skyddad identitet. En dag stod jag i fönsterkarmen och tvättade fönstren när jag plötsligt tappade balansen och föll två våningar ner på marken. När jag vaknade upp på intensiven fick jag veta att jag brutit nacken och tre revben och både lungorna och aortan var punkterade. Framför mig väntade flera månader med nackkrage och rullator.

MIKAEL – ÖVERGREPP OCH NEW AGE GAV SJÄLVMORDSTANKAR

Jag blev till efter en våldtäkt och utsattes själv i barndomen för olika slags övergrepp. Jag levde med en känsla av förkastelse och för att döva smärtan sökte jag i det ockulta. Bland annat deltog jag i kundaliniyoga. I början gav det välmående och tillfälliga kickar men för varje steg upp rasade jag två steg ner tills jag nådde botten. Allt var svart, jag såg ingen framtid och ville ta mitt liv.

PÅSKDAGEN. Den tredje dagen efter Jesu död på korset uppstår han från döden. När kvinnorna kommer till graven är stenen bortrullad och Jesus är inte där. Kristen tro är en tro på uppståndelsen, vändpunkten. Allt det som tynger vår jord, som hindrar livet, som stänger till våra hjärtan för Gud och varandra rullas bort. ANNANDAG PÅSK. Jesus visar

sig för lärjungarna på olika sätt och på annandag påsk hör vi berättelsen om hur två lärjungar är på väg bort från Jerusalem till byn Emmaus. De går och samtalar om det som hänt och plötsligt slår någon följe med dem. De förstår inte först vem han är, men när han stannar hos dem och äter, ändras detta.

MICHAEL – BUNDEN AV SPEL OCH PORR – BEFRIAD AV JESUS

Som liten fick jag stryk hemma och blev mobbad i skolan. Senare gled jag in i ett spel- och porrberoende och involverade mig i andlighet, såsom healing och schamanism. Men detta är livsfarligt. Det var som om någon klev in i mig och jag matades med mörker och blev ännu mer fast i spelen och porren. När jag följde med en vän till ett möte i Frälsningsarmén började det strömma igenom min kropp, som en slags lätt rysning. Inom mig hörde jag en röst som sa. ”Ställ dig upp och prisa Herren”. I och med detta var lusten att spela och titta på porr som bortblåst. Jag fick även gåvan att bota sjuka och ateister har häpnat när jag har bett för dem och de blivit friska. Jag får ofta bönesvar och lever med en konstant gudsnärvaro som bär mig genom allt. Det bästa med att vara frälst är att man aldrig är ensam och jag har fått en sådan stark kärlek till människor och Gud.

MONIKA – FICK NYTT LIV I JESUS NÄR JAG FÖRSTOD

Som barn fick jag mest höra att jag var i vägen och senare i livet när min man varit otrogen så sprack vårt äktenskap. Min mamma hade missbrukat amfetamin och alkohol och nu flydde även jag in i detta. Först kände jag en inre frid men jag förlorade allt: arbete, boende, självförtroende och hälsa. Jag drabbades av panikattacker och fick domar på mig rörande stöld, bedrägeri och grov misshandel. Jag sökte ekonomisk hjälp hos Frälsningsarmén men ville inte höra talas om Gud. När jag låg svårt misshandlad på stranden och såg fram emot att dö kom jag att tänka på dikten ”Fotspår i sanden”. Plötsligt förstod jag vad den betydde. Gud hade ju varit där för mig hela tiden! Jag tog emot Jesus som har gett mig ett nytt liv utan alkohol och droger. Idag känner jag lugn och harmoni och är engagerad i kåren i Halmstad och jag stöttar andra kvinnor med trassligt förflutet.

TROTS PÅSKENS TUNGA INLEDNING med hån, misshandel och korsfästelse så vänder den i triumf när Jesus uppstår från döden och lämnar graven för att erbjuda oss människor syndernas förlåtelse och ett liv i rättfärdighet, kärlek och harmoni nära honom. Det gäller även dem vi berättat om i den här artikeln. Jerker började besöka Frälsningsarmén i Nässjö där han fick vänner och blev frälst och tack vare detta klarade han sig igenom den svåra tiden. I en dröm mötte Tahir Jesus som lovade att ta hand om familjens bekymmer. Han och hans fru konverterade och började ett nytt, tryggare och mer glädjefyllt liv. Jesus kom till Caroline i en syn och sedan i en dröm och efter att hon släppt in honom har hon fått allt hon saknat och önskat. När Mikael mådde som sämst hörde han hur Gud talade till honom. Snart blev han kristen och gick bibelskola. Idag leder han andra på rätt väg som kårledare i Mora. g

Dessa livsberättelser och andra kan läsas i sin fullhet på www.fralsningsarmen.se/ minvagtillgud

Från Lenin till Jesus

Kremena Hultby har rötterna på Balkan, fötterna i Sverige och hjärtat hos dem som drabbas av människohandel. Vägen till Frälsningsarmén var inte självklar, men ur en kommunistisk världsbild bröt den kristna tron fram och nu kämpar hon med Gud mot nya mål.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO OCH PRIVAT

Istaden Kazanlak i Bulgarien såg en mörkhårig flicka dagens ljus. Året var 1983. Pappa var officer i armén, mamma jobbade på vapenfabriken. — Min hemort präglades av fabriken och av alla rosenplantager. ”Guns N´ Roses”, som vi brukade säga, säger Kremena Hultby, som då hette Yakimova. Regimen var kommunistisk, något som för

Kremena och alla familjer var helt naturligt. — På förskolan lärde vi oss om ”farbror

Lenin”, ryssarna som ”bröder” och att alla i samhället var likvärdiga. Lärare och förskolepersonal hette ”kamrat”. En annan självklar del av staden var romernas fattiga område, omgärdat av en mur. — Jag växte upp med samma fördomar om romer som alla andra. Långt senare fick jag se deras livsvillkor på ett helt nytt sätt, inte minst när jag började arbeta på Frälsningsarmén i Sverige, berättar Kremena. I hennes värld fanns kristendom inte med. Visst stod den ortodoxa katedralen där men för fadern med sitt yrke var det förbjudet att ens närma sig en kyrka. Kremenas sex år äldre bror bar skoluniform. -Jag längtade så efter att få börja skolan på grund av den där röda sjalen, säger Kremena och skrattar. Så kom 1989. Muren föll, liksom kommunismen. Europa skakade. Lagom till Kremenas skolstart försvann uniformen. För många innebar det en stor osäkerhet att mista det system man hela livet uppfattat som stabilt och tryggt. — Ja, många i den äldre generationen upplevde att det blev sämre. Privatiseringar, höjda priser, svårare att få jobb, sämre löner och pensioner. Valfrihet, ja. Men allt blev tävling, säger hon. Med två hårt arbetande föräldrar var uppväxten väldigt självständig. Kanske lite väl, funderar hon. — De litade helt på att jag skötte mig, frågade aldrig hur det gick. Och jag hade toppbetyg, var skötsam, tränade karate och umgicks med ett bra tjejgäng. Efter studenten stod valet mellan universitet i hemlandet och att pröva vingarna i ett annat land. Kremena valde ekonomistudier i Sverige och beredde sig som 19-åring inför en helt ny tillvaro. Men oron var stor. — Dagen innan avresan köpte jag de sista sakerna. Jag satte mig på en bänk och översköljdes av fruktansvärt svåra tankar och ånger. Då kom en kvinna gående, stannade och lade en liten bok i hennes famn. Sedan gick hon vidare. Boken var Nya Testamentet och i pärmen hade kvinnan skrivit: ”Gud älskar dig. Var stark och uppmuntrad”. — Sådant hände bara inte i Bulgarien, det var helt otänkbart! säger Kremena med eftertryck. Men där och då kände hon en förvissning om att det var helt rätt att åka. Ång-

En sexårig Kremena gratulerar sin mamma med ett kort på kvinnodagen den 8 mars. Lagom till skolstarten föll kommunismen i Europa och Kremena fick en annan typ av skolgång är sin storebror. Tidigare hette alla auktoriteter ”kamrat” och ryssarna var ”bröder”. Kremenas pappa var som militär förbjuden att gå nära en kyrka.

”Jag är på rätt plats i livet nu”. Kremena Hultby i Sala där hon bor med Erik och barnen Lukas och Mira.

esten försvann och ett lugn kom över henne, från en bok hon aldrig läst och en Gud hon inte kände. I augusti 2002 landade Kremena i Västerås, vilsen men förväntansfull. Starten i Sverige blev dock en besvikelse. Studierna var tuffa utan tillräckliga kunskaper i svenska, hon arbetade hårt parallellt, blev au pair i en familj där inget fungerade. — Jag kände mig väldigt ensam och olycklig, hade för lite pengar och tyckte att jag hade valt fel i livet. Kremena återvände till en studentkorridor där hon så småningom blev tillfrågad om att följa med till en kyrka. Lokalen hon mötte hade scen och biljardbord. — Det här är väl ingen kyrka? sade jag förvånat. De enda jag kände till hade ju ikoner och ljus, säger Kremena och ler åt minnet. Men predikan den kvällen gick rakt in i hjärtat. Kremena började läsa Bibeln och åkte så småningom med de nya vännerna på läger. Efter dagar av undervisning, lovsång och gemenskap kom frågan om hon ville bli döpt. Kremena ser ut genom fönstret och blir berörd när hon återger: — Utanför stugan fanns en höjd med ett kors på. Jag såg på det och tänkte att om Jesus sagt ja till mig, ska jag säga ja till honom. Det var som ett giftermål! Sedan dess var vi två, jag var trygg och aldrig mer ensam, säger hon. Ekonomistudierna rullade på. Inför ett grupparbete föll valet på att skriva om Frälsningsarmén Bistånd, som bland annat skickar sjukhusmaterial till fattiga länder. Här kom Kremena i kontakt med Arne och Birgitta Nordberg och fick lära UTANFÖR STUGAN FANNS EN HÖJD MED ETT KORS PÅ. JAG SÅG PÅ DET OCH TÄNKTE ATT OM JESUS SAGT JA TILL MIG, SKA JAG SÄGA JA TILL HONOM. DET VAR SOM ETT GIFTERMÅL! SEDAN DESS VAR VI TVÅ, JAG VAR TRYGG OCH ALDRIG MER ENSAM.

sig mer om William Booth och arbetet för de allra mest utsatta. — Kopplingen mellan kristen tro och social rättvisa attraherade mig. Jag gillade dessutom termerna om krig, strid och kamp, det passar min personlighet. Jag hittade hem, säger hon. Hon blev medlem i Västeråskåren, gick en Alphakurs och började arbeta på Bistånd. Här skötte hon ekonomin, planerade frakter och reste även med vid några tillfällen, bland annat till Sri Lanka. Några resor till Bulgarien blev det också.

”Gud älskar dig. Var stark och uppmuntrad” står det i Bibeln som en främmande kvinna lade i Kremenas famn innan avresan till Sverige. Upp i det blå förälskade. Kremena och maken Erik gifte sig 2013. Här på besök i Bulgarien.

Återvänder gärna till hemlandet. Kremenas man och sonen Lukas under familjens vandring i Bulgariens högsta berg 2018, vid hänförande vackra ”De sju Rila−sjöarna”.

— Jag hade ju planerat att återvända till min hemstad för att hjälpa utsatta där, men nu insåg jag att jag kunde göra det via Frälsningsarmén i Sverige. Det kändes otroligt, poängterar hon. 2007 deltog Kremena i en resa till Ukraina och kom för första gången i kontakt med människohandel och förebyggande arbete mot trafficking. — Den resan ändrade min arbetsriktning helt! När vi kom hem ville jag se vad vi kunde göra för att motverka och hjälpa i Sverige. Jag började nätverka och gjorde en projektansökan med visionen om ett kårarbete. Målet var att få en enda kvinna ur människohandel. Och så fortsatte det. 2017 blev arbetet en del av Frälsningsarméns ordinarie verksamhet, med en plan för att utveckla stödet och skyddet för de utsatta och visa på de rättigheter brottsoffer har i samhället. Lyktan startade, ett skyddat boende för kvinnor och män med möjlighet till kreativt arbete och försäljning av alster. I dagsläget finns fem anställda, Kremena är verksamhetschef. Privat lever Kremena med Erik, som hon träffade på Frälsningsarméns Café William i Sala den 20 november 2010. Ja, hon minns exakt, eftersom det sade klick direkt. — Han och några kompisar stod för musiken den dagen, Erik spelar fiol och gitarr. Jag är inte en sådan som blir kär, men då hände det, säger Kremena. 2013 gifte sig paret, då var Kremena föreståndare för kaféet. Inom några år kom de två barnen. De besöker hemlandet regelbundet, Erik har lärt sig mycket bulgariska och Kremenas föräldrar hälsar på hos dem i Sverige. På frågan om hur en kommunistisk familj uppfattade dotterns väg i livet, funderar hon en stund. — De tyckte nog att det var väldigt underligt att jag blev kristen. När jag hälsade på hemma följde pappa med till frikyrkan för att kontrollera vad det var för ställe. De var oroliga att jag skulle hamna i en sekt. Men efteråt sade han: ”Det var okej.”, säger Kremena och skrattar. — Och mamma har följt med mig till kyrkan några gånger. De har förändrat sin inställning, ser att tron gör mig gott och är till och med lite nyfikna, säger hon. Just nu tycker Kremena att hon är på helt rätt plats i livet. Efter alla erfarenheter ser hon hur Gud kan använda nya situationer om vi är flexibla. — Men jag är väldigt tävlingsinriktad och behöver ha utmaningar och mål framför mig. Då har jag något att springa mot och strida för, säger hon. g

fakta

kremena hultBy

Ålder: 38 Bor: Sala Familj: Man Erik, fängelsepräst, och barnen Lukas 6 år och Mira 2,5 år.

Roll inom Frälsningsarmén:

Verksamhetschef Lyktan. Fritidsintressen: Mina barn och allt vad de bestämmer. Läser helst: Andakter. Favoritbibelord: Jer 31:4. "Än en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad”. Förebild: William Booth. Devis: Tidigare ”Ensam är stark”, men det tycker jag inte längre. Tillsammans är bättre! Blir glad av: Att vinna tävlingar. Bästa egenskap: Målinriktad.