8 minute read
Vasakåren online
Vasakåren online – född i coronatid
— Viruset kommer inte bara med död och sjukdom, det växer nytt också. Det säger Jon-Anders Marthinussen, kårledare på Vasakåren i Stockholm, som flyttat gudstjänsterna till ”nätet” under pandemin. Stridsropet deltog under en av inspelningarna som lockat helt nya grupper till kyrkan.
TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ
16.00 Trottoaren utanför Frälsningsarméns församling i Vasastan, Vasakåren badar i vårljus. Uppe i Observatorielunden leker en pappa med sitt barn under de höga träden som vecklar ut späda gulgröna löv mot stockholmshimlen. Fåglarna svävar högt över grönskan, ovetandes om vad som skakat huvudstaden, landet och hela världen de senaste två månaderna — Här sitter jag!
Vi har passerat kaféet, som just nu är stängt inför stambyte, och gått ner till kårens serveringsrum. Där väntar kårledare Jon-Anders Marthinussen i ljusblå skjorta och välansat rött skägg. Några unga musiker kommer och går, i övrigt är lokalerna tomma. Så som de varit sedan coronapandemin på allvar fick fäste i landet och krävde ett helt nytt tänkande inom kyrkan och även i Frälsningsarmén. Här på kåren står alla samlingar och
16.00 Kårledare Jon-Anders Martinussen på Vasakåren väntar in Linnea, Frida och Niklas, som ska arbeta med dagens gudstjänstinspelning. Sångerna är välkända om än i lite modernare tappning och predikan kommer att utgå från den Gyllene regeln.
grupper på paus utom tonårsgruppen och träffen för mellanstadiebarn.
Och sedan dess är också kyrksalen förvandlad. Där bedjande och lovsjungande människor brukade sitta är nu rummet delat i två av ett högt, svart draperi. På ena sidan finns en flygel, på den andra gitarrer, piano och trummor. Och så inspelningsapparatur, mikrofoner, mixerbord, dator och sladdar. — När vi förstod att vi inte kunde samlas i lokalen längre bestämde vi oss ganska direkt för att skapa webbgudstjänster. Vi började sända redan i mitten av mars och satsade sedan stort inför påsk när vi utformade en andakt till Palmsöndagen. Sedan sände vi Skärtorsdag, Långfredag och till sist under Påskdagen, säger Jon-Anders.
Efter den intensiva påskveckan tog han semester. — Sedan har jag kört på. Musikerna riggar i källaren och spelar in här, säger han och visar. Sedan tidigare hade vi spelat in material från musikgrupperna och det kan vi använda nu när vi inte får samlas. Man får använda det man har.
Till hjälp har Jon-Anders tre frivilliga. Tristessa Åberg ansvarar för all grafik, Hugo Marthinussen för ljud och så Marcus Hammarberg och Jon-Anders själv som redigerar, eller klipper, som man säger. Arbetet har gjorts hemifrån förutom själva inspelningen. — Ljudteknik är vi välrustade med tack vare vår kör Vasa Gospel. Körledaren Mikaela Häger har dessutom medverkat i flera av webbprogrammen, påpekar han.
16.00
En gång i tiden sysslade Jon-Anders med både närradio och teveinspelningar och visste från början att andakterna från kåren måste anpassas till formatet. Han är generellt tveksam till att gudstjänster direktsänds på till exempel Facebook, då det riskerar att bli alldeles för internt. — När man sänder på teve eller webben kan en predikan inte vara 20 minuter lång utan snarare sju, menar han och drar med handen över bordet. Den som inte är van med gudstjänst och predikningar ska kunna vara med, orka stanna och förhoppningsvis ta till sig det som sägs.
Glädjande nog har responsen varit stor, över förväntan och i samtliga fall positiv. ”Tack för att jag fick lyssna”, ”Detta var välsignat att höra” är kommentarer som synts på kårens och Frälsningsarméns Facebooksida efter sändningarna. — Av 100 personer skriver kanske åtta: ”Detta var precis vad jag behövde höra!”. Det är väldigt roligt, medger Jon-Anders.
16.20 — Hej Frida, välkommen!
Frida Gyll ska strax sätta sig vid flygeln och ackompanjera. Hon är deltidsanställd för barnarbetet på kåren och även sångare i Vasa Gospel, parallellt med studier till musiklärare. Fanjunkare Niklas Hjerpe har också dykt upp. Han ska sköta en av dagens kameror. — Ni kan väl börja repa lite så länge, vi ska vara på den här sidan idag, säger Jon-Anders.
16.31 Sångerskan Linnea Nilsson anländer efter en stund och därmed är eftermiddagens musikerduo komplett. Men Linnea letar efter en äggmaracas. — Har du tittat nere i ungdomsrummet? undrar Jon-Anders.
Innan hon kilar iväg berättar Linnea att hon går på afrolinjen på Bromma Folkhögskola och sjunger i Vasa Gospel. Dessutom spelar hon i samma ensemble som Jon-Anders son Hugo på skolan. — Det var självklart jättekul att bli tillfrågad om att medverka vid andakten, säger hon på sjungande Ö-viksdialekt.
16.40 Ägget är funnet och Frida sätter sig vid pianot. Linnea tar plats bakom mikrofonen. ”Närmare Gud till dig” i gospelversion övas medan Jon-Anders och Niklas sätter på kameror och ställer in skärpa, ljud, datorer och mixer. ”Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare Gud till dig, närmare dig” sjunger Linnea gungande med slutna ögon. Frida avspeglas på insidan av flygelns lock, där hon kompar och sjunger stämma.
— Stanna lite. Kan ni ta det sista ackordet igen. Jag hör ett skorrande ljud, säger Niklas bakom filmkameran.
Teamet undersöker vad ljudet kan komma ifrån och Jon-Anders tror att flygelns egna strängljud kan slå igenom på filmen. Man bestämmer sig för att köra ändå. När ”Närmare Gud till dig” har sjungits rakt igenom tre gånger är Linnea nöjd. — Härligt! säger Jon-Anders, och sparar inspelningen på datorn.
16.57 ”Jag skulle vilja våga tro, att Gud ser bortom...”
Linnea slutar tvärt att sjunga psalm 219. Hon böjer sig fram mot notstället och läser med rynkad panna. — Ursäkta, texten försvann helt ur mitt huvud, säger hon och ler. Kan vi köra igen?
Nästa tagning går bättre. Jon-Anders håller koll på hennes solomikrofon för att undvika att ljudet ”distar”, alltså förvrängs. Efter en stund är han nöjd.
Som sista sång spelar man in nummer 615 i Frälsningsarméns sångbok: ”Kristus kallar, jag vill följa”. Jon-Anders kliver ljudlöst runt de musicerande med ett höjt stativ där Iphonen är fästad. Toner och text flödar och stiger mot kyrksalens tak där eftermiddagsljuset målar varmt gula fält i taket.
16.57 Som sista sång spelar man in nummer 615 i Frälsningsarméns sångbok: ”Kristus kallar, jag vill följa”.
16.20
16.40
16.20
16.57
”Kristus kallar jag vill följa, han är nära fruktan flyr. Strid och möda blir med honom heligt äventyr.” sjunger Linnea och ser in i kameran. — Strålande bra, tusen tack - då var vi klara! säger kårledaren lite senare och ser nöjd ut.
17.20 Jon-Anders berättar lite om predikan, som strax ska spelas in. För att slippa titta ner i papper eller komma bort sig har han valt att göra avbrott i den sju minuter långa texten och hellre redigera i efterhand. Under söndagens tema ”Att växa i tro” ska han med utgångspunkt i ett samtal hos frisören och den ”Gyllene regeln” i Matteusevangeliet, tala om att göra det goda mot andra som man vill att de ska göra för mig. — Jag ska också lyfta begreppet metamorfos, alltså grekiskans uttryck för att förvandlas. I Romarbrevet står det att vi ska låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar. Många tänker kanske inte att de har en tro. Men bara genom att göra gott och förändra världen visar man att fröet redan är sått, säger han.
Idag när människor hamnat i helt nya situationer på grund av pandemin är Jesus tal om förvandling väldigt praktiskt. Jon-Anders vill därför uppmana gudstjänstbesökarna att konkret be om hjälp hos Frälsningsarmén när tankarna kanANTALET BESÖKARE PER GUDSTJÄNST ÄR HÖGT: 400-600 UNIKA BESÖKARE PER PROGRAM. SÖNDAGENS PROGRAM SKA REDAN EFTER ETT PAR VECKOR KOMMA ATT HA FLERA TUSEN VISNINGAR.
ske fylls av uppgivenhet, dåligt självförtroende eller brist på livslust.
Så länge coronakrisen pågår tänker Vasakåren fortsätta sända sina gudstjänster över nätet, intygar kårledaren och prisar sina tjänstvilliga kårmedlemmar som spelar, sjunger, läser in texter och bidrar på andra sätt. Och antalet besökare per gudstjänst är högt: 400-600 unika besökare per program. Söndagens program ska redan efter ett par veckor komma att ha flera tusen visningar.
— Det är lättare att gå i kyrkan när man inte syns, då sänks tröskeln för många. Därför tror jag att mycket gott kan komma ur detta också, säger han.
För att behålla kontakten med sin egen församling insåg Jon-Anders att kåren behövde egna samlingar. Därför träffas församlingen varje söndag genom mötesverktyget Zoom. Hela 200 personer har fått en länk att logga in med och även här dyker personer upp som inte varit i kyrkan på länge.
Vi talar en stund om att somliga samfund under krisens gång har uttryckt viss svårighet med att få till sina webbsända andakter. Tekniken kan krångla, ljudet svaja eller en nervositet för mediet skina igenom. Men Jon-Anders är av den bestämda åsikten att även vingliga gudstjänster behövs. — Det vi gör behöver inte vara så ”flashigt” och några missar spelar ingen roll. Det viktiga är att innehållet är genuint. Att mötet är unikt och inte går på rutin, säger han innan det är dags att förbereda ytterligare en inspelning. g
