Tron ger kraft att bära sjukdomen

Anna-Lena Hjerpe är omsorgsofficer på Kår 393 i Stockholm. Har tidigare arbetat på bland annat Frälsningsarméns sociala center och som kårledare i Centrumkåren Haga Mölndal. 60 år, född i Söderhamn.

Peter Jonasson är biträdande divisionschef Norra divisionen och Stöd Andlig utveckling. Har tidigare varit kårledare ibland annat Västerås och Norrköping. 62 år, född i Virserum.

Peter Jonasson och Anna-Lena Hjerpe har tre saker gemensamt: Anställning i Frälsningsarmén, en varm tro och en tuff sjukdom som krävt nyorientering i livet. För Stridsropet berättar de om sin sorg och ovisshet men också om kraft och tacksamhet i kampen mot det svåra.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur kom du till tro och hur växte den fram?

AL: Jag gick som barn i Frälsningsarméns söndagsskola i Söderhamn. I åttaårsåldern blev jag frälst. Senare blev det ungdomsgrupp och musik där mötet med Gud fördjupades. Hemma var tron naturlig, mamma kände ungdomsledarna och gick på hemförbundet. P: Båda mina föräldrar i Småland var frälsningssoldater. Vi bad aftonbön, jag gick i söndagsskolan och fick en naturlig inkörsport till tron.

Vad är viktigt för din tro, hur får den näring?

AL: Tron, Bibeln och bönen blir viktigare, men också enklare med åren. Jag har lättare att gå och småprata med Gud än att sitta ner i andakt. Jag älskar tjänandet, omsorgen i att hjälpa andra praktiskt. P: Min tro växer av bönen, bibelläsning och gudstjänster. Jag älskar att predika och dela min tro med andra nyfikna, till exempel i Alpha-grupper. individuell och kommer i skov. Som omsorgsofficer ska jag ju tänka på andra men som sjuk måste jag prioritera mig själv. Det är tufft för samvetet att behöva vila. PJ: Att inte höra är isolerande, man missförstår och hamnar lätt utanför. Yrselattackerna är färre, men de kommer utan förvarning. Tidigare i min förtvivlan kunde jag tänka att jag inte orkar mer och att Herren får ta hem mig. Jag blir väldigt trött ibland och måste sköta sömn, mat och undvika stress, vilket är svårt när man som jag är engagerad och resultatfokuserad.

Berätta lite om hur din sjukdom började.

AL: Hösten 2017 noterade en läkarvän att min hand skakade. På hans uppmaning bad jag om utredning hos vården. Att få beskedet Parkinsons sjukdom var en stor chock, ett hål som öppnades framför mig. Jag sjukskrevs ett halvår och berättade inte för någon vad som hänt, låg mest och grät. Sedan reste jag mig upp och tog tag i saker. PJ: 1986 fick jag ett fruktansvärt yrselanfall med kräkningar och tinnitus. Det var Meniérès sjukdom, en kronisk sjukdom i innerörat. 1995 försvann hörseln helt på höger öra och 2006 försämrades vänsterörat. I perioder hörde jag inget alls. Numera svajar hörseln på vänster öra, vissa dagar är bättre och andra sämre. Jag är alltid beroende av hörapparat och andra tekniska hjälpmedel. Dagar när hörseln är sämre så blir den ungefär som en sprucken högtalare. Då hjälper tyvärr ingen teknik.

Vad är tyngst med detta tycker du?

AL: Hjärntröttheten som gör att jag bara vill sova och den ökade dosen av medicinerna. Tungt är också att inte veta hur min Parkinson ska bli framöver, den är

Hur har du gått vidare?

AL: Jag bestämde mig för att sjukdomen inte skulle ta över mitt liv. Istället frågade jag mig hur jag kan göra för att ändå delta. Jag är med i en Parkinson-grupp och tränar både hemma och på rehab, det betyder massor. PJ: För mig är det viktigt att tänka att jag är Peter - inte Meniérès sjukdom. Jag försöker att inte begränsa mig för mycket. Förutom mina tekniska hörselhjälpmedel finns ingen direkt sjukvård att få tyvärr. » Inte heller prognos, förutom möjligtvis att det inte förvärras efter 60 års ålder.

Anna-Lena frågar Peter:

Jag har alltid sett dig som en starkt och tydligt troende kristen – var kommer detta ifrån?

PETER: Är det som du beskriver så är det bara nåd. Tron är väldigt dyrbar för mig. Jag har fått en enkel, god mylla från föräldrahemmet att bygga på. Jesus är allt för mig.

Peter frågar Anna-Lena:

Vad betyder boxningshandskarna du har med dig?

ANNA-LENA: När jag fick diagnosen sa de att boxning är bra. Så jag skaffade handskar och slår en del på en boxboll på Kår 393 där jag jobbar. Jag får sådan kraft och glädje tillbaka. Jag tränar också på rehab och har även börjat med ”Parkinson-balett”. Att komma i fysisk form var räddningen efter min långa sjukskrivning. Mr. Parkinson ska inte vinna över mig!

Hur har din tro hjälpt dig och påverkats av din sjukdom?

AL: Utan tryggheten i tron hade jag inte klarat detta. Jag har känt mig buren som i dikten ”Fotspår i sanden”. Människors omsorg och bön har också betytt mycket och bibelstället om krukmakaren. Även Psaltaren 145, om att Gud håller sina löften. PJ: Under en väldigt tuff sjukskrivningsperiod bad jag varje dag ut orden i Jesajas kapitel 53: ”Genom hans sår blir vi helade”. Jag ville påminna Gud om hans löften. Istället blev det Gud som påminde mig om något mycket större: ”Han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe”. Jag fick en större tacksamhet över vad Jesus redan gjort för mig.

Hur ser du på helande från sjukdom?

AL: Gud kan absolut hela men använder också forskare och läkare. Somliga ville i början ”be bort” min Parkinson, men jag ville hellre ha förbön för att orka bära det jag fått. Jag vill verka och tjäna ”till dess alla varför får svar”. Gud har även använt mig i samtal med andra under rehabiliteringen, jag har fått be med människor och bygga relationer utanför kyrkan. Och de personerna bryr sig om mig. PJ: Jag vet att Gud kan hela. När det gäller min hörsel har dock så många bett för mig och jag vet inte varför Gud inte helar alla. Men Gud är god och stor och har en underbar förmåga att använda även sjukdom och begränsning. För mig har det hjälpt mig att bli mer ödmjuk inför livet.

Hur är det att tillhöra en kyrka och bli sjuk?

AL: Min roll som officer förändras; vem ska jag vara som sjuk, kan jag fortsätta arbeta? Då betyder ett telefonsamtal väldigt mycket. Att vara sjukskriven länge gör att det blir ganska ensamt. PJ: Ja, visionen ”Välkommen hem – livet med Jesus” är så viktig! Vi i Frälsningsarmén är generellt väldigt upptagna med verksamhet men pinsamt svaga på relation. Rent allmänmänskligt är sjukdom isolerande, det gäller oavsett var man är.

Är det viktigt för dig att tillhöra en församling?

AL: Jag skulle inte klara att vara privat-

PETER: ”Min sak får bli Bibeln och det bibelställe som kommit att bära mig under en väldigt svår sjukdomsperiod, då jag också var kårledare. Jag återvände till orden i Jesaja 53 och bad ut dem varje dag. Jag ville påminna Gud om hans löften om att hela genom sina sår som det står i vers 5. Men istället blev det Gud som påminde mig om något mycket större: ”Han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe” i vers 12. Jag fick en större tacksamhet över vad Jesus redan gjort för mig.” ANNA-LENA: ”Jag skaffade boxningshandskar som ger mig kraft, glädje och bra träning i min sjukdom.”

delar allt, härlig glädje, djup sorg. Men det finns även andra viktiga personer runt mig.

Har du någon förebild?

AL: När jag som ung tänkte på framtiden som officer så fanns Ewa-Maria och Inge Wahlström där för mig. De finns fortfarande kvar. Jag gjorde praktik hos dem och lärde mig att det går att leva som familj och vara officer i Frälsningsarmén. PJ: Många soldater, officerare och kollegor. Men starkast framträder mamma och pappa – jag bär för alltid med mig bilden av hur de varje kväll böjde knä vid dubbelsängen och bad. Så jordnära men också på barrikaderna för Guds rike. g

kristen. Även om jag arbetar i Frälsningsarmén går jag i kyrkan på söndagen för min egen skull, det är en längtan också när jag inte jobbar. Jag försöker uppmuntra andra att komma med och dela. Församlingen behöver även den ensamme och jag behöver kåren (församlingen) även om jag är jättetrött. PJ: Jag är helt beroende av att få tillhöra en kristen gemenskap där jag kan växa. Jag älskar att höra andras vittnesbörd och behöver även ”motståndet” från syskon i tron för min egen helgelses skull.

Vem kan du tala om din tro med?

AL: Jag delar glädjen och sorgen med min make Michael som jag helt och fullt litar på. Sedan jag kom tillbaka till Stockholm betyder Tua Dominique mycket. Hon är en vän sedan mer än 40 år som jag kan dela mitt liv med. Att veta att hon finns betyder så mycket. PJ: Min allra bästa vän är min fru Marie. Vi

Anna-Lena Peter

Så växer min tro bäst

Ensamhet

Gemenskap

Diskussion

Tystnad

Gamla Psalmer

Modern lovsång

Peters kommentar:

”Jag behöver olika saker vid olika tillfällen i livet och i olika situationer, därför lägger jag mig i mitten. Det är väl lite som Mose och klippan: någon gång skulle han slå på klippan för att vattnet skulle komma och en annan gång skulle han tala till klippan. Guds Ande får leda i det som gäller för denna situation och stund”.

Trosviss

Frågvis

Evangelisation

Meditation

Inträde: 140 kr • Förköp biljett: Tel. 0708 169 406 Swish: 123 276 08 33 skriv ”Brass 2022”

Välkommen till 2022 ÅRS BRASSFESTIVAL

Lördag 22 oktober 16.00 Oxbacksgatan 25, Södertälje

Medverkande musikkårer: • Swedish Central Band • Östgöta Brass • Örebro • Vasa Band • Söderkåren • Södertälje

LINDRA UTSATTHETEN VARJE MÅNAD

Samtidigt som vi hjälper dem som drabbas av krisen ute i Europa fortsätter vårt stöd för alla som lever i utsatthet i Sverige. Vi sträcker oss ut för att hjälpa fler, men släpper inte dem som redan har satt sitt hopp till vårt stöd. Frälsningsarmén möter och hjälper barnfamiljer som lever i ekonomisk utsatthet, personer i hemlöshet och missbruk, våldsutsatta kvinnor och ensamma äldre. Våra månadsgivare bidrar till att vi kan planera våra insatser på ett stabilt sätt. Dessutom ger det resurser att hjälpa även i framtiden. Det betyder otroligt mycket för vårt arbete och för dem vi möter. Därför kallar vi våra månadsgivare för Vardagsänglar.

Bli månadsgivare nu

fralsningsarmen.se/manadsgivare

LÅT DIN HJÄRTEFRÅGA LEVA VIDARE.

Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. Upprätta ditt testamente kostnadsfritt med juridiskt stöd. www.fralsningsarmen.se/testamente

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

j ansson E sia tE r f oto:

Välkomstmöte för nya kadetter och fältsergeanter

TVÅ KANDIDATER, Malin Brus från Umeå och Pasi Maikkunen från Haparanda, har antagits till officersutbildningen hösten 2022. Officersskolan har också glädjen att välkomna en fältsergeant, Anneli Solomon från Eskilstuna till fältsergeantutbildningen vid Frälsningsarméns officersskola samt Marjo Maikkunen från Haparanda till sitt andra år. Välkomstmötet för kadetter och fältsergeanter ägde rum lördagen den 27 augusti på Söderkåren. Med på fotot är också Lennart Lundberg som är ny rektor för Officersskolan. g Eva Gustin

Befordrade till härligheten

Kurt Hagman, Karlstad Gunvor Söderstedt, Stockholm Synnöve Kask, Nynäshamn Sune Lindgren, Göteborg Rakel Lillan Götrich, Hudson, Florida, USA Karin Hultgren, Upplands Väsby

Be för

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ. • Frälsningsarméns arbete för att motverka hemlöshet för individer och i samhället. • Det internationella arbetet för social rättvisa bland kvinnor i utsatthet.

m E n vrankar foto: unsplash/ kl E

Jesus,

du som ofta bodde ute under stjärnorna och delade de fattigas tillvaro. Se till alla som saknar ett hem i höst, här i vår närhet och långt borta. Hjälp oss stödja dem som tvingats fly, inte minst från krigets Ukraina. Tack Gud för att vi alltid är hemma hos dig.

Amen.

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

Posttidning B

Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sIstA oRDEtst oRDE

Att hitta hem

DET BERÄTTAS FRÅN ANDRA VÄRLDSKRIGETS fasor att fångar i koncentrationsläger som hårdhänt tilldelats en stenhård brits i en stor sovsal tillsammans med hundratals andra identiska och lika eländiga liggplatser ibland sågs samla några småsaker: ett par kvistar, en liten trasa, en rund sten eller något dylikt, bara för att markera sin alldeles egna lilla plats på jorden i en skräckfylld värld. Den lilla installationen utgjorde det enda som kunde kallas ett ”hem” för dem. Människan är skapad för hemmet. Om än aldrig så litet, ett hem måste hon ha, annars går hon under. Hemlöshet som tar sig uttryck i brist på tak över huvudet är smärtsam och tragisk, men jag undrar om det inte finns en hemlöshet som är värre än att sakna lägenhet, den inre hemlösheten. Den utsätter människan för kallare väder, hårdare vindar och mer skyddslöshet än någon bostadsbrist. Det är säkerligen ingen tillfällighet att vi så ofta i dagligt tal använder uttryck som: ”det var som att hitta hem” eller ”hon verkar verkligen ha hittat hem”, och vi känner och förstår intuitivt vad det innebär. Att finna platsen där vi kan och får vara oss själva, där vi är skyddade och där vi kan upptäcka och utveckla vår sanna identitet är att hitta hem i djupare bemärkelse. Mitt i den andliga och därför många gånger sociala hemlöshet som döljer sig djupt inne i människan ringer Nya Testamentets glada budskap som en hemlandston: Välkommen hem! Hela den kristna tron handlar om just detta. Hindren har röjts undan och varje enskild individ välkomnas nu hem till Gud. Försoningens kors och den helige Andes kraft har öppnat en ny och levande väg. En av formuleringarna i apostlarnas brev lyder: Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj*. Välkommen hem!

Daniel Viklund, kårledare Strängnäs

*Efesierbrevet 2:19