Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2022

Page 30

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2022 VÄLKOMMEN TILL Integration och gemenskap i Hällnäs AKTUELLT Verksamheten avslutad på Kurön MIN VÄG TILL GUD Frälsningen gav sinnesro DEBATT Bör vi avkriminalisera narkotikabruk? FOKUS Hemlöshet PERSONLIGT ”Gud har öppnat dörrar” VÄRLDEN När kvinnor reser sig förändras världen Hjärta för relation och integration Frälsningsarmén i Hällnäs

samtidigt förstärka det som redan fungerar. Ensam är inte stark men tillsammans kan vi hjälpas åt.

Foto: Jonas Nimmersjö

Frälsningsarméns ledare i Sverige, Överste Bo Jeppsson VI TILLSAMMANSBEHÖVER KAVLA UPP SKJORTÄRMARNA, TA NYA TAG OCH VÅGA VARA FRAMÅTSKRIDANDE.

Under årets Almedalsvecka var en grupp med och lanserade vårt bidrag till ett valmanifest. Under dessa dagar fanns företrädare för såväl de svenska politiska partierna som olika intresseorganisationer och företag samlade där bland annat detta

Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00

Omslagsbild

Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

I Bibeln säger Jesus: ”Allt vad ni gjort mot en av dessa mina minsta; det har ni också gjort mot mig”. Men han säger ock så: ”Allt vad ni INTE gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni heller inte gjort mot mig.” (Matt 25:40 och 45)

21 januari, 8 april, 10 juni, 16 september och 25 november Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss.

frågeställningar är: ”Hur kommer det sig att vi inte kan råda bot på detta samhällsproblem?” Först av allt vill jag slå fast att vi inte vill lasta över pro blemet på våra demokratiskt valda politi ker utan vi behöver inse att vi alla måste hjälpas åt. Men för att det ska lyckas så ber vi våra politiker att se oss och andra ideella hjälporganisationer som resurser och ibland även som lösning till att minska hemlösheten i Sverige. Om ni ger oss mer resurser så kan vi tillsammans ta ett större helhetsgrepp runt detta.

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 139:e årgången.

Redaktion

Utgivning 2022

Gåva Frälsningsarménstill arbete pg 900480-5, swish 9004805

diskuterades.Enavvåra

2 SVANENMÄRKET Trycksak 3041 0091

Tryck

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna Stridsropetmanus.trycks på miljövänligt papper.

Älska din nästa såsom dig själv, är också ett bibelcitat liksom den gyllene regeln; allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.

Internationell ledare Brian Peddle

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

E-post, hemsida och Facebook www.facebook.com/stridsropetwww.fralsningsarmen.se/stridsropetstridsropet@fralsningsarmen.se

Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England

Detta nummer av Stridsropet fokuserar bland annat på hemlöshet. Läs, fundera på hur du kan bidra och om möjligt agera!

Allt vad ni gjort...

LEDARE

Med önskan om Guds rika välsignelse

INFÖR DETTA ÅRS VAL har Frälsningsar mén i Sverige gjort ett bidrag till ett eget valmanifest. Detta valmanifest har varit ett sätt att lyfta fram ett samhällsproblem som vi möter dagligen runt om i Sverige. Och det tragiska i detta samhällsproblem är att vi mött det under hela vår existens som Frälsningsarmé i Sverige, dvs under 140 år. Det vi pratar om är hemlöshet.

Låt oss ta Jesus ord på allvar och bok stavligen. Innan det är för sent! ”En av dessa mina minsta” – kan vara väldigt många. Barn som far illa. Gamla och sju ka som inte visas respekt. Människor som utsätts för misshandel. Personer med funk tionsnedsättning eller i hemlöshet, som ingen tar hänsyn till. Ja, listan kan göras lång. Det kan också vara om någon som ut sätts för mobbing eller sårande uttalanden.

Vi är villiga att hjälpa till i en större om fattning än vad vi upplever att vi kan göra idag. Vi behöver tillsammans kavla upp skjortärmarna, ta nya tag och våga vara framåtskridande. Våga pröva nytt men

Charlotte Ander, Emilia Beijer, Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

MIN VÄG TILL GUD

3 #4.2022

Frälsningsarméns "Women's ministries" arbetar sedan mer än ett sekel för kvinnor i utsatthet.

Se ett urval av bilder från sommarens läger, dagkollon och aktiviteter för barn och familjer.

Mejla denutanStridsropetdufralsningsarmen.sestridsropet@omintelängreönskarfåipappersupplagaiställetendastvillläsasome-tidning.

6. Hjärta för relation och integration

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsnings arméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas Webbadress:påmedviamedwww.fralsningsarmen.sepåTidningsutgivningärförknippatkostnaderochduerbjudsattbifogatinbetalningskortbidraengåvatilldessa.DetgårocksåattprenumereraStridsropetsome-tidning.

AKTUELLT

Efter 110 år av missbruksvård på Kurön utanför Stockholm har verksamheten nu avslutats. ”Många som har kommit hit till Kurön har fått sina liv förvandlade”

FOKUS

BARN OCH UNGA

Else Andersson, 85, ser tillbaka på livet som bland annat inneburit hjälp till barn med funktionsnedsättning i Lettland.

Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson sam talar med representanter för den sociala divisionen.

3 s.28 s. 16

30. Tron ger kraft att bära sjukdomen

Synen på vilken väg som är bäst skiljer sig även inom Frälsningsarmén.

VÄRLDEN

Helene Johansson ville på en gudstjänst bevisa att Gud inte fanns – istället blev hon själv överbevisad om motsatsen.

stridsropet-etidningwww.fralsningsarmen.se/

15. Kan vi bekämpa missbruk med Harm reduction?

VÄLKOMMEN TILL

MIN TRO

24. Upprättade kvinnor helar världen

DEBATT

PERSONLIGT

16. "Gud har öppnat dörrar"

Anna-Lena och Peter delar med sig av sina erfarenheter av att leva med en tuff sjukdom.

28. Frälsningsarmén ordnade sommarkul

11. Tack och farväl till Kurön

12. Då försvann alla tvivel

InnEhåLL

Kåren i västerbottniska Hällnäs har blivit en mötesplats för många nationaliteter

20. Hur når vi nollvisionen för hemlöshet?

BILDEnILDE

VARJE VECKA från vår till höst rullar Frälsningsarméns sociala arbete ut i Stockholms parker. Personer i hemlöshet, missbruk eller psykosocial ohälsa får en pratstund och fika. Man skapar kontakt, bygger förtroende och berättar om Fräls ningsarméns möjlighet att hjälpa genom vårdkedjan. Personal från Sociala centret, Templets kår och Halvvägshuset turas om att följa med.

— Vi är välutbildade och har flera olika kompetenser. När människor är redo att ta tag i problemen finns vi här, säger Daniel Vik från Fräls ningsarméns sociala center.

nimmersjöjonasfoto:

Paret Tommy och Elsa Hägglund och dottern Elin Önnbo le der Frälsningsarmén i Hällnäs. Kåren lades ner men startades upp igen och samlar nu många bybor.

Efter att Frälsningsarmén i Hällnäs lagts ned år 2016 flyttade språkkaféet in i de gamla kårlokalerna. Det resulterade i att kåren (församlingen) startades upp på nytt. På vägen dit passerar vi jätteli ka, välvda växthus som utgör Norrlands största handelsträdgård där många öst

Till kåren är alla välkomna oavsett ålder och bakgrund. Få av dem som kommer dit är bekännande kristna.

inte bra och de grät när vi läste psalmer, tände ljus och bad för dem och deras land. Vi ville visa att vi finns här för dem, säger Elsa.

Hjärta för relation och integration

européer arbetar. Så när kriget i Ukraina bröt ut i våras kom släktingar till dem hit. Runt 30 ukrainska mammor och barn kommer nu till kåren för gemenskap och språkträning.—Demådde

— När vi firade påsk ställde sig en kvin na upp och tackade för vad vi gör för dem. Hon var rörd och sa att de tycker om att vara tillsammans med oss, fortsätter hon. Framme på Kyrkvägen står den låga, beige kårbyggnaden och i entrén hänger vimplar som hälsar välkommen. Elsa bör jar pyssla i det ljusa köket och bär ut kaffe, saft, ost-, och skinksmörgåsar och annat hembakat till gudstjänstlokalen. Bord med mörka, mönstrade dukar står utspridda. Det nalkas tisdagskafé/Kafé Frälsis och strax efter klockan 13.30 hörs ett sorl av glada röster från en salig blandning av människor. 62-åriga paret Bengt och Lena njuter av fikat i varsin fåtölj. Bengt är den senaste kårmedlemmen och på 70-talet

välkommen till | fR äl S n in G SAR m É n i H ällnä S

TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

V

Hon är kårledare för Frälsningsarmén i Hällnäs, Västerbotten, och det hon syftar på är alla flyktingar som placerades där år 2015. Elsa och maken Tommy startade ett språkkafé för dem.

i reser inte mycket men världen kommer till oss, säger Elsa Hägg lund leendes på härlig norrländska medan hon kisar mot vårsolen.

Afghaner 2015 och nu ukrainare på flykt. Många av dessa har fått stöd av Frälsningsarmén i västerbottniska lilla Hällnäs. Trots endast tre medlemmar har Frälsningsarmén blivit en mötesplats som ”kyrkan mitt i byn” som dessutom har omnejdens största barnverksamhet.

— Vi träffade omkring 300 afghaner, vilket är fler än invånarna i Hällnäs, och en del fick vi en närmare relation till, sä ger Elsa Dennakärleksfullt.majförmiddag bjuder paret på lunch i trädgården i Strycksele, 14 kilome ter från Hällnäs. Nedanför sluttande ängar som börjat övergå i grönt glittrar Vindeläl ven. I den ljumma luften hörs landskapsfå geln Storspovens drillande läte.

7

Varje vecka samlas omkring 30 unga här, de flesta utan kyrklig tillhörighet,

Fem ukrainska barn har satt sig vid ett långbord. Bakom dem hänger teckningar målade med vattenfärg. En ser ut att före ställa en gubbe med ett vapen som avfyras rakt upp i luften. En annan skulle kunna

— Det vi gör har ett evighetsvärde och vi brinner för och älskar dem vi möter och jag tror att de känner det, fortsätter hon.

vara en båt. Eller en pansarvagn. Barnen pratar och skrattar högt så vid en första anblick verkar de bekymmerslösa. Vikto ria tar för sig av Elsas Sverigekaka.

— Vi tackar för förtroendet vi får från föräldrarna som är tacksamma, glada och trygga med att skicka sina barn till oss, sä ger familjekonsulenten Elin Önnbo, dotter till Elsa och Tommy.

JAG HAR MÅNGA MINNEN HÄRIFRÅN

MYCKETBETYDERFRÄLSNINGSARMÉNATTENORMTFÖRORTEN.

— Jag är tolv år, säger hon leendes med brytning.—Nikan ju svenska, ni är så duktiga, utbrister Elsa glatt, frågar vad barnen vill dricka och häller upp jordgubbssaft.

8

och därmed har kåren omnejdens största barnverksamhet. Mot kvällen droppar det in ett tjugotal barn från sex år och uppåt.

De yngsta lotsas ut till gården och skogsgläntan för att leta efter pusselbitar som ledarna gömt.

— Det finns inte så mycket att göra här uppe så vi tänkte att vi går hit med bar nen. Jag har varit här med kompisar under mammaledigheten och det är trevligt att komma ut och fika, säger Diana.

I de ukrainska barnens målningar avspeglas senaste tidens upplevelser av krig och flykt.

Diana och Niklas är hyfsat nyinflyttade och har ingen kyrklig anknytning. De har med sig döttrarna Agnes och Astrid, två år respektive sju månader gamla.

Melker, Layla, Elin och Jos hua hjälps åt med finsbakningen.muf

— Jag har alltid bott i Hällnäs och hade saknat det här stället om det hade rivits. Jag har många minnen härifrån och jag tror att Frälsningsarmén betyder enormt mycket för orten, menar Bengt och får medhåll från Lena.

— Känn på den, säger han menande men understryker att han är glad över att kunna vara här.

Kåren har blivit en träffpunkt för många trots endast tre namn i medlems matrikeln.—Vi vill integrera och få ihop människor och låta kåren vara ett ställe dit folk kan komma, fika och lära känna varandra. Det finns mycket rasism här och det är inte lätt att komma in i sam hället så då är kaféet guld värt, säger Elsa.

deltog han i scouterna här när Tommy Hägglund var ledare.

OCH JAG TROR

— Jag har lärt känna några på kåren och försöker vara social, fortsätter han.

Makarna är ledigt klädda i grå luvtrö jor. Så även Mikael, 50 år. Efter en massiv stroke har han sökt många jobb utan re spons. Nu lever han på sjukpension och kommer hit varje tisdag.

Kompisarna Tyra och Vivian, båda åtta år, tillhör kvällens skattletare.

Sedan blir det skattjakt och glädjen är stor när gömman med chokladbollar hit tas.—

Hennes storasyster Alina, tolv år, bakar muffins med tonåringarna. Viktoria och Maria från Ukraina får snart upp ett bra teamwork med Elsa, åtta år, vars föräldrar

ger efter henne i kör och sedan får elever na själva skriva de svenska orden på sina papper. Eva, Britthelen och Elsa går runt och hjälper dem med uppgifterna. Senare ansluter Julia G och Julia Z som är mam mor till Marat, Maria och Glepp. Även Marina och sambon Viktor har slagit sig ner. Viktor har arbetat i Handelsträdgår den i fyra år och agerar nu tolk. Kvinnor na antecknar under ledning av Elsa. De är mestadels allvarsamma men när de försö ker uttala ordet ”sjuksköterska” brister de ut i skratt. De är från staden Marganets som i skrivande stund har klarat sig från ryssarnas bombanfall.

De var jättegoda för de var kalla men kartan var lite svår, säger Amalia, sju år.

är från Ryssland. Hon växlar snabbt och vant mellan ryska och svenska. Sara, 13 år, har kommit till kårens verksamheter sedan femårsåldern och är nu hjälpledare.

— Det bästa är att få träffa alla barn och känna att man är till hjälp. Kåren betyder mycket för mig för den har varit så stor del av mitt liv, påpekar Sara medan hon plockar med Fredagskvällarnadisken. vigs åt Reload-gänget som går i årskurs 6-8.

Framåt onsdagseftermiddagen möble ras kyrksalen om till klassrum. Tre för väntansfulla flickor och två pojkar sitter snart redo med pennor och block i bän karna som nu står på rad. På plats är även den pensionerade mellanstadielärarinnan Eva och Britthelen som annars arbetar på SFI, svenska för invandrare.

Senaremamma.berättar Elsa att det sedan långt tillbaka är tradition att gå till Frälsnings armén vid Lucia och sist kom 113 perso ner. På självaste julaftonsmorgonen hade

— De gillar att bo här och människorna är varma och gör allt de kan för att hjäl pa dem att integreras, men de saknar sina släktingar, allt annat kan de vara utan, sä ger—Viktor.Vitycker om att vara på Frälsnings armén och träffa folk att prata med så att man inte bara sitter hemma. Men man får ta en dag i taget. Det är bra om vi kan stanna här men helst vill vi åka hem, säger Marats

— Det är ett intensivt, förberedande ar bete för att kunna börja i en vanlig svensk klass men det är fantastiskt bra att ukrai narna kan komma till de här lektionerna och barnträffarna, säger Britthelen varmt.

Britthelen, Eva och Elsa lär Maria, Viktoria och Alexis användbara svenska ord och fraser.

— Här är rätt människor på rätt plats i rätt tid. Det är så viktigt det Frälsningsar mén gör, fortsätter hon.

9 — Ja, jag hittade en”, utropar Tyra, åtta år, triumferande och håller upp en vit träbit som tillsammans med övriga delar bildar ett hjärta.

Eva ställer sig vid blädderblocket längst fram, håller upp gosedjur och frågar bar nen om de vet namnen på dem. Skaran sä

— Det roligaste här är lekarna, festerna och att dansa, fortsätter hon.

Anställda: 1 kårledare, 1 barn-, och ungdomskonsulent (halvtid), 1 volontär samt unga hjälpledare. Medlemmar: 1, soldater: 2. Juniorsoldater: Gudstjänstbesökare:0. Cirka 20 (före pandemin). Övriga aktiviteter: Tisdags kafé, barngrupper,torsdagsbön/orkester,språkskola.

inse att de har andliga behov, påpekar hon och Tommy fyller i: — De behöver få egna gudsupplevelser och vi behöver få andliga gåvor i funk tion. Om vi ber för sjuka som blir friska så kommer ryktet att sprida sig, avslutar han. g

Julia G och Julia Z är mammor till Marat, Maria och Glepp. De kom till Sverige från Ukraina i våras och gläds påträningenstödetgemenskapen,överochspråkdefårkåren.

fakta kå R en i HällnäS

10 kåren 70 gäster. Enligt Elsa träffar de knappt några kristna alls och de flesta är nya—hällnäsbor.Viharfått många kontakter och relationer så nu är det omvändelse som behövs. Tron är en process som tar olika lång tid för människor och de behöver

Startades: År 1923. Lades ner år 2016 men språkkafé startades. Blev en kårplante ring år 2018 och från och med år 2022 en kår.

Trots få utanDetillkommermedlemmarmångabarnkårenvarjevecka.flestafrånfamiljerkyrkvana.

FREDAGEN DEN 17 JUNI bjöd Fräls ningsarméns kår Templet i Stockholm in till en terminsavslutning för Ukrainaarbetet som pågått under vårtermi nen. Över 80 ukrainska flyktingar fick äta efterlängtad borscht-soppa med ukrainsk tårta till efterrätt. Barnen fick leka och bli ansiktsmålade. I guds tjänstlokalen sjöng den kända ukrainska skådespelaren Ekaterina Kisten, även två talangfulla ukrainska tjejer sjöng välkända ukrainska sånger för gästerna. En fantastisk eftermiddag i kärlekens och tacksamhetens tecken. g Emilia Beijer

MÅNDAGEN DEN 30 MAJ ägde en tacksä gelse- och avslutningsgudstjänst rum för Kurön, Frälsningsarméns HVB-hem (hem för vård och boende). Frälsningsarmén har i över 110 år drivit missbruksvård på ön och verksamheten har betytt mycket för många, klienter som personal, något som märktes tydligt under avslutningsdagen. Ett 70-tal personer hade kommit till Ku rön för att ta farväl en sista gång och delta i gudstjänsten i Kuröns kapell. Samlingen leddes av Christina Vauhkola, divisions chef för Frälsningsarméns sociala divi sion. Det var blandade känslor bland be sökarna, då många har olika minnen och relationer till Kurön.

STRIDSROPET finns även som ljudtidning på CD.

Per-Johan Fernström, verksamhetschef, var en av talarna. Han berättade att sedan år 1911 har det varit cirka 15 000 inskriv ningar på Kurön.

— Många som har kommit hit till Ku rön har förlängt sina liv och fått se en möjlighet att komma framåt i livet, sade Per-Johan under gudstjänsten.

A ktu ELLt ELL frälsningsarménfoto:

Mejla Stridsropet stridsropet@fralsningsarmen.sepå:

Tack och farväl till Kurön

ochBorschttårta

Den läses in av Iris Media Tidningar. Har du eller någon du känner glädje av att lyssna till Stridsropets ljudtidning?

Ljudtidning

Många har fått sina liv förvand lade tack vare Kurön. Biträdande divisionschef för sociala divisio nen Per-Uno Åslund avslutade gudstjänsten med att istället för att rulla ihop Kuröns fana ”bära den vidare” till andra verksamheter med hopp. g Emilia Beijer

foto:pixabay

bEmiliafoto:EijEr 11

Efter ett ochdessutomfrälsningssoldatsocialaochfickhosJohanssongudsmöteomtumlandebörjadeHelenepåenalphakursFrälsningsarmén.Honsvarpåsinafrågorbeundradekårensarbete.Närhonblevförsvannsugeteftertobakalkohol.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: MARIA OLAUSSON

risk med människor som ropade och bad högt. När pastorn uppmanade åhörarna att komma fram och bli uppfyllda av den helige Ande tänkte Helene: ”Jag ska min sann visa dem att detta inte stämmer” och så lämnade hon sin plats i bänkraden.

— Jag ville både skratta och gråta och jag kände mig odödlig, som om jag flög. Den upplevelsen kan ingen ta ifrån mig och efter detta visste jag att den kristna tron är sann. Där slutade alla mina tvivel, fortsätter hon.

— Allt Frälsningsarmén gör kan jag stå för, som det sociala arbetet. Där snackar man inte utan man hjälper handgripligen utsatta människor. Alla är välkomna och lika mycket värda. Jag kände att det är det här jag vill göra, säger Helene som är mentalskötare i grunden.

Snart började hon som volontär på Hannas vardagsrum som då drevs av

inte konfirmerat sig men när hon fick reda på att man kan göra det som vuxen så blev det till slut av i Svens ka Kyrkan år 2011. Vid ett tillfälle följde hon med en väninna till en frikyrka men hon upplevde atmosfären som lite hyste

— Det är en väldigt stark drog men när jag bekände att jag tagit emot Jesus så för svann suget efter alkohol och tobak. Suc cessivt märkte jag att jag inte behövde det längre, helt fantastiskt, utbrister Helene.

E

JAG VILLE BÅDE SKRATTA OCH GRÅTA OCH JAG KÄNDE MIG ODÖDLIG, SOM OM JAG FLÖG.

— Då kom, som en blixt från en klar himmel, värsta smällen i bröstet och det gick som en ström genom mig. Det var en så stark upplevelse, nästan så att mitt hår stod rakt ut och folk fick hålla i mig, utbrister hon.

Frälsningsarmén men som nu är nedlagt. Där mötte hon bland annat människor i missbruk och hemlöshet som kom för att få mat och rena kläder.

— Jag fick saker och ting förklarat för mig på ett sådant sätt att det inte var nå gon tvekan om att Jesus finns. Alla som vacklar i tron borde gå Alpha för man får verkligen svar, menar hon.

n alkoholiserad far och en mor som led av tablettmissbruk, i den mil jön växte Helene Johansson upp i Husqvarna tillsammans med två syskon. Hon ser sig själv som ett maskrosbarn eftersom hon själv valt en annan väg. Däremot har hon levt i en och annan de struktiv relation och vid 35 års ålder när hon väntade sitt fjärde barn tog en sådan slut. När dottern var född var det som om Helenes barnatro blommade ut.

min väG till G u d | H el ene jo HA n S S on 13

Tiden efter var Helene så upprymd att hon ville frälsa alla i sin omgivning och hennes iver ledde till att en del till och med tog avstånd ifrån henne. Hon besök te olika samfund utan att hitta rätt men så såg hon en annons i Jönköpingsposten om en Alpha-kurs på Frälsningsarmén och bestämde sig för att gå dit.

Iaprilår2017,närHelenegåttklartAlphakursen, blev hon civilmedlem i Frälsnings armén och ett år senare invigdes hon till frälsningssoldat. Innan hon tog det steget ville hon känna att hon kunde avsäga sig alkohol och tobak. Hon har nämligen rökt sedan 13 års ålder och försökt sluta på alla möjliga sätt utan att lyckas.

— Lejonet vaknade till liv inom mig och jag kände att ”dig skall inget fattas”, säger Helene som började söka sig till kyrkliga sammanhang.Honhade

— Att bli soldat är det största jag har gjort i mitt liv! Jag klev av det gamla livet och in i en ny Gudstjänsterna,fas. lovsången och gemen skapen har kommit att betyda väldigt mycket för henne. Hon har deltagit i fyra Alpha-kurser på kåren (församlingen) och tycker att hon lär sig nya saker varje termin. Helene har också börjat läsa Bi

Helene Johansson var en sökare men skeptisk till livliga gudstjänster. I ett sådant sammanhang tänkte hon motbevisa äktheten i det hela. Då var det som om hon blev träffad av blixten och tvivlen försvann. Snart hittade hon också till Frälsningsarmén.

Då försvann alla tvivel

Helene joHA nS Son

NU UPPLEVER JAG ATT BIBELORDEN TALAR DIREKT TILL MIG OCH NÄR MAN GÖR BÖNEN TILL EN REGELBUN DEN RUTIN SÅ FÅR MAN SÅ BÖNESVAR.MÅNGA

— Om jag inte var kristen så skulle jag ha undrat varför allt det här händer mig men nu vet jag att det är för att jag är stark nog att ta mig igenom det, påpekar hon.

lång väg tillbaka och sjukskrivningen har gjort att hon aldrig varit så fattig som nu. Dessutom dog hennes far nyligen.

— När jag vaknade morgonen efter var jag helt återställd. Jag har även diskbråck så jag vet att detta tar tid och jag har ald rig varit med om att det har gått så snabbt, säger

HonHelene.harbett till Gud om en lägenhet i flera år och nu låter Frälsningsarmén hen ne hyra en tvåa i samma hus som kåren så hon behöver bara ta hissen ner för att delta i aktiviteterna där.

Läser helst: Bibeln, självbiografier och tidningen Hemmets Journal. Intressen: Pyssla, inreda, måla om, djur – har nu två katter.

Favoritbibelord: Joh 3:16: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (SFB15)

— Och jag har aldrig mått så bra som nu för jag vet att jag inte är ensam och att Gud tar hand om mig. Jag är så tacksam för livet och att jag kan leva så pass själv ständigt trots allt. När jag vaknade efter stroken kunde jag varken borsta tänderna eller gå på toaletten utan hjälp. Jag kunde knappt prata, fortsätter hon.

Nu stressar hon inte upp sig lika lätt som förr, exempelvis gällande pandemin. Nu tänker hon att saker och ting löser sig och hon har lärt sig att leva dag för dag.

— Man brukar ju prata om glädjen över ett nyfött barn men det är ju vad som hän der när man blir frälst. Man känner den otroliga lyckan, som om man är förälskad, men den mognar och lägger sig lite med tiden, säger hon.

— Mitt liv har ändrats enormt mycket sedan jag blev frälst. Jag har fått en sådan sinnesro och trygghet. Livet är fantastiskt och jag är så tacksam över att ha lärt kän na Gud. Jag önskar att alla fick uppleva detta, avslutar hon engagerat. g

Bor: I lägenhet i Jönköping. Familj: Tre söner och en dotter. Sysselsättning: Sjukskriven från jobbet som boendestödjare inom neuropsykiatrin.

min jo HA

väG till G u d | H el ene

n S S on

— Nu upplever jag att Bibelorden talar direkt till mig och när man gör bönen till en regelbunden rutin så får man så många bönesvar, säger Helene.

beln på ett nytt sätt. Tidigare var den bara en platt och intetsägande bok för henne.

— Hon pratar med alla på förskolan om söndagsskolan och utflykterna och jag ser fram emot att åka på läger med henne. Frälsningsarmén gör ett fantastiskt arbete för barn, understryker Helene.

— Jag tackar Gud varje dag för lägenhe ten, den är min borg, och sådan gudsnär varo jag känt sedan jag flyttade in där har jag aldrig känt förut, säger Helene.

fakta

14

Hon spenderar mycket tid med sin tre åriga dotterdotter som hon brukar ta med till den kristna gemenskapen.

Hon tar som exempel en dag då hon grät och var ledsen men när hon slog upp Bibeln fastnade blicken på de tröstande orden: ”Kvinna, varför gråter du?” Hele ne nämner att hon är med om liknande händelser regelbundet då hon får bekräf tat att Gud ser henne. Dagen innan hon skulle träffa en mäklare för att avsluta försäljningen av sitt hus drabbades hon av

Ålder: 57 år.

ryggskott och kunde knappt gå. Hon bad då Gud om ett helande så att hon skulle kunna genomföra mötet.

Dock har Helene efter att hon blev frälst drabbats av sjukdom, sorg och an dra svårigheter. Hösten 2019 opererade hon in en knäprotes och året därefter fick hon en stroke som till en början gjorde henne halvsidesförlamad. Hon har haft en

Att hjälpa människor ur missbruk och beroenden är en grundläggande del av Frälsningsarméns arbete, utifrån tron på Guds kärlek och allas unika värde. Synen på vilken väg som är den bästa kan dock skilja sig åt. Begreppet Harm reduction (skademinskning) omfattar en rad insatser för att begränsa missbrukets skador. Det kan handla om sprututbyte, injektionsrum eller legal förskrivning av exempelvis heroin, medicinsk behandling med metadon eller subutex med mera1. Stridsropet har frågat Christina Vaukhola, chef för sociala divisionen, och verksamhetschef Per-Johan Fernström, som båda brinner för att minska drogmissbruket och återupprätta människor. Kan man utifrån en kristen utgångspunkt komma till olika slutsatser?

1515 DEBAtttt

FÖR MIG ÄR DET VIKTIGT att möta människor där de är för att hjälpa dem till ett bättre liv. Därför behöver vi kunna ta emot dem som fortfarande missbrukar eller får substitutionsbehandling. Jag har också sett de positiva effekterna av sprutut bytesprogram och anser att lagen behöver ändras när det gäller eget bruk av narkotika. Medicinsk substitutionsbehandling räddar liv och länder där Harm reduction används har kunnat minska HIV- och hepatit-sjukdomar och antalet som dött av Sverigeinjektionsmissbruk.ärblanddemest konservativa länder na i Europa när det gäller avkriminalisering och harm reduction. Samtidigt är andelen människor som dör av narkotika i Sverige bland de högsta i Europa2. Slutmålet måste förstås vara nykter het och återintegrering i samhället, men allt för strikta regler motverkar syftet. Det kan till ex empel leda till att en person lämnar ett boende för att gå och injicera heroin, och kanske tar en överdos. 98 procent av alla narkotikabrott är ut ifrån eget bruk. Att det är kriminellt att använda narkotika styr samhällets resurser till att jaga in jektionsmissbrukare och leder till att många inte vågar söka hjälp. Jag tror också att det är viktigt att inte skambelägga en beroendesjukdom, eller moralisera så att de känner sig värdelösa.

Christina Vaukhola

Harm reduction är en farlig väg

JAG STÄLLER MIG BAKOM REGERINGENS noll vision för ett narkotikafritt samhälle, baserat på att narkotika är skadligt både för den enskilda och samhället. Det innebär att jag också är emot en avkriminalisering av narkotikabruk, tveksam till sprutbytesprogram och tror inte att substitu tionsbehandling i sig löser alla problem.

Men vi måste följa med i utvecklingen av effektiva och evidensbaserade behandlings metoder. Jag håller med om att vi måste möta människor där de är utan skambeläggande och stigmatisering. Men beroendeproblem är kom plexa och varken nollvision eller Harm reduction har hela lösningen.

Per-Johan Fernström:

1) I Sverige är det i dag straffbart att bruka narkotika, medan substitutionsbehandling är tillåten. 2) EUs narkotikabyrå EMCDDA.

JohanStockholm,brukarvårdarménsförVerksamhetschefFrälsnings-miss-Per-Fernström.ChristinaVaukhola,chefförFrälsningsarménsSocialadivision. »»

Vill öppna för Harm Reduction

Kan vi bekämpa missbruk med Harm reduction?

Som kristna behöver vi tro på fullt återupp rättande genom Guds kraft, och får inte nöja oss med att reducera risken för dödsfall. Under vägen mot ett tillfrisknande behövs det mycket stöd under en lång tid, men hela tiden måste må let vara fullt tillfrisknande. Vi får inte tumma på slutmålet, inte ge upp inför missbruket, inte sluta kämpa emot.

Bilden som togs år 1962 när Frälsningsar mén firade 80 år i Sverige har varit med i fotografens utställningar och böcker och i diverse tidningsartiklar. Ett tag hängde den uppförstorad och inramad i Berns sa longer i Stockholm. I november 2018 fick Else invigningstala på Jeppe Wikströms fotoutställning ”STHLM Forever” på Fo tografiska.—Detvisste man ju inte att det skulle hända, skrattar Else och nämner att Len nart Nilsson själv tycker att fotot är ett av hans bästa.

Hon är frälsningsofficeren intill raggarbilen i Lennart Nilssons uppmärksammade fotografi. Men framför allt är Else Andersson någon vars mod, engagemang och gudstro förvandlat livet för utsatta barn. Som 85-åring är hon fortfarande nyfiken på livet.

— Jag är nyfiken på livet och det är så mycket man vill hinna med. Jag brukar säga att vila får man göra i graven, sko jar Else och plirar med den ljusblå blicken bakom svarta glasögonbågar.

”Gud har öppnat dörrar”

lse som är en eldsjäl har tillsammans med andra goda krafter och genom sin egen glädje, styrka och envishet lyck ats få många barn och ungdomar att känna människovärde och, för första gången i sitt liv, kärlek. Så står det på baksidan av Else Anderssons bok ”De osedda barnen” som handlar om Frälsningsarméns arbete för barn med funktionsnedsättning i Lettland.

JAG ÄR NYFIKEN PÅ

LIVET OCH DET ÄR SÅ MYCKET MAN VILL HINNA MED. JAG BRUKAR SÄGA ATT VILA FÅR MAN GÖRA I GRAVEN.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

pe RS on li G t | el S e A n de RSS on

1981 när hon och maken Leif blev kårle dare där. Hon bär Frälsningsarméns vita skjorta med vinröda axelklaffar och silver broderade ”F”. Till detta de mörkblå byx orna. På fötterna sitter bekväma löparskor i ljus nyans. Förutom dagliga promenader samlar hon varje vecka ett glatt gäng för stavgång, sopplunch och föredrag. Nästa år firas 20-årsjubileum.

Många har nog sett henne i Lennart Nilssons fotografi från Kungsgatan i Stockholm där hon står intill en raggarbil.

— Lennart brukar inte fota bröllops par men för kungaparet och mig och Leif gjorde han ett undantag. Vi är så tacksam ma för det och har fortsatt att hålla kon takten, säger hon.

— Jag bad: ”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.” Med den enkla barnabönen upplevde jag en så stor gläd je. Jag sprang hela vägen hem och ropade till mor: ”Jag har blivit frälst, jag har blivit frälst!” Än idag känner jag den glädjen, utbrister Else.

Vi möts en vårdag på stockholmskåren Templet. Den har Else tillhört sedan år

Men låt oss backa bandet till uppväxten i Lund. När Else var tre år bjöds hon och de två systrarna in till söndagsskola på Frälsningsarmén. Else blev snart Solstråle (scout) och juniorsoldat och vid ett barn möte böjde hon knä vid botbänken.

E

Else med maken Leif och frälsningssoldaten/poeten Majken Johansson. Paret gav ut skivan ”I Guds närhet” 1980, med solo och duettsånger.

Som frälsningsofficer har Else varit kårledare, Sverige/Lettland.kapp-,naansvarigsekreterare,förbundssekreterare,divisionshemungdomssocialkonsulent,förkvinnoföreningarochenhetsledareförhandiochinvandrarenheteni

— Det var en chockerande upplevelse, särskilt på anstalten för dem med både fy sisk och psykisk funktionsnedsättning. De gömda och glömda barnen satt eller låg tätt på golvet hela dagarna utan stimulans i rum med svarta väggar. Personalen hade ingen kunskap om rehabilitering eller tro för en förändring hos barnen, berättar Else.

Döva barn från Valmiera på sommarläger i Skåne.

— Den dagen jag sade ”ja”, fick jag en underbar frid inom mig, säger Else.

Som socialkonsulent kom hon att an svara för handikappfrågor. Via ”Refugen” och Frälsningsarméns verkstäder erbjöds individuellt anpassade uppgifter som kun de leda vidare ut på arbetsmarknaden. Else hade också hand om integrationsar betet, som när kriget i Bosnien bröt ut år 1992 och orsakade en stor flyktingström till Sverige. Fyra år senare var hon delak tig i öppnandet av Kvinnocentret i Akal la som varit till stor nytta och glädje för många invandrare under åren. I början av 90-talet, när de baltiska länderna befriats från Sovjetunionens femtioåriga ockupa tion, besökte Else sociala institutioner i Lettland. Bland annat dövskola, blindskola och barnhem.

Hon återvände dit med ett team från TV4 och efter att reportaget sänts hörde ett stort antal representanter från före tag, föreningar, rotarygrupper, scoutkårer med flera av sig och ville stötta arbetet för dessa utsatta. Det kom att bli många hjälp sändningar till Lettland med mat, hygien artiklar, leksaker och kläder. Än viktigare var utbildning och en attitydförändring gentemot dem med funktionsnedsättning, enligt Else.

— Många ungdomar kom på fredags

Hennes far var vanligtvis fåordig och tillhörde inte Frälsningsarmén men Else minns avskedet inför hennes flytt till Stockholm och officersskolan.

Else möter unga i Hoppets kafé.

INTE SE DEM. DET KÄNDES LITE JOBBIGT.

— Han slöt mig i sin famn och sa: ”Gud välsigne dig mitt barn!” Men han ville inte stå kvar på tågperrongen och se mig åka utan vände och gick. En vecka senare dog han i nattsömnen. Det var svårt, men hans välsignelse har följt mig hela livet, säger Else, lägger handen på hjärtat och blir blank i ögonen.

kvällarna och de hade ett stort behov av att samtala. Ibland fick vi be med någon vid botbänken, säger Else.

BARNEN VAR INLÅSTA

Samarbete med skolor och sjukhus i Sverige, liksom stöd från SIDA:s Östeu

Else tar emot Trestjärneordens hederstecken i guld av president Vaira Vike-Freiberga och H. M. Konungens medalj i högblått band, 8:e storleken, för insatser bland barn med funktionsnedsättning i Lettland. November 2003 respektive januari 2004.

I tonåren var hon strängmusikant och ledare i söndagsskolan och för Vargungar (scouter). Tidigt kände hon ett kall från Gud att bli frälsningsofficer.

OCH HADE VARKEN SETT STRÄNDERBILAR,ELLER HAV.

— Barnen var inlåsta och hade varken sett bilar, stränder eller hav. När vi tog med dem ut vände sig folk bort för de ville inte se dem. Det kändes lite jobbigt, säger hon.

År 1963 gifte hon sig med Leif och de arbetade tillsammans som officerare un der 24 år. År 1978 deltog Else i Frälsnings arméns internationella college för office rare, ICO, i London. Här hemma var hon mycket engagerad i barn-, och ungdoms arbetet och som divisionsungdomssekre terare i Stockholm öppnade hon i slutet av 80-talet ”Hoppets café” på dåvarande Centrumkåren mitt i stan.

pe RS on li G t | el S e A n de RSS on

NÄR VI TOG MED DEM UT VÄNDE SIG FOLK BORT FÖR DE VILLE

Senast lästa bok: ”Paradiset” av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah.

— Vi ville ge barnen självförtroende, kärlek och omtanke och få dem att kän na sig värdefulla och idag tror jag att de kan känna så och att synen på dem har förändrats. Det har varit så härligt och ro ligt att få förmedla gåvor och kunskap till dem, fortsätter hon.

Även i Lettland anordnades läger. En treprenören Lars Irstad och frun Rigmor upprättade år 1996, tillsammans med Else, stiftelsen Baltiska Barnfonden till förmån för barn med funktionsnedsättning. Via en marknadsanpassad datautbildning har många tagit europeiskt datakörkort och kommit ut på arbetsmarknaden.

efter frigörelsen då det varit förbjudet att teckna under 50 år. Fortfarande beviljar stiftelsen anslag till Frälsningsarméns ar bete inom olika områden i Lettland samt stipendier till de dövas högskoleutbild ning, säger Else.

Familj: Maken Leif, 3 barn, 4 barnbarn, 3 bonusbarnbarn.

— Jag har haft ett fantastiskt liv. Det har varit ett heligt äventyr att få vara med om så mycket och se hur Gud har varit med och hjälpt i alla lägen. Han har verkligen öppnat dörrar och gått före och jag har haft så många fantastiska medarbetare, utbrister hon avslutningsvis. g

— Flera uppgav att det bästa var att se så många glada människor, så många le ende ögon och stora hus, att andas ren luft och att få möta så mycket kärlek. För de flesta var detta en bristvara, förklarar Else.

Några egenskaper: Positiv, envis, målinriktad, rastlös/ivrig, vänlig, omtänksam, självständig.

Favoritbibelord: Psalm 23: ”Her ren är min herde, mig ska inget fattas…” Filipperbrevet 4:13: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” (SFB15)

— Det var fullsatt i lokalen i Riga och när de unga döva tecknade till sång och musik från ett kassettband var inte ett öga torrt, säger Else varmt.

pe RS on li G t | el S e A n de RSS on

fakta el S e AndeRSSon, född inGem A nS Son

19 ropakommitté med professor/ordförande Karl Grunewald i spetsen, resulterade i dagcentret ”Saule” (solen). Personal utbil dades, hörselteknisk utrustning och annat skänktes och IKEA bidrog med möbler. Många fler center upprättades och de let tiska barnen fick under åren delta i hund ratals lägerveckor i ett somrigt Sverige.

Sysselsättning: Stavgångsledare, engagerad i Nämnden för andlig vård på Templet, styrelseledamot i Baltiska Barnfonden och Stiftelsen Stockholms Dövstumhem, hedersmedlem i Rotary Vasa-Borgen.

Bor: I en 2:a på Kungsholmen, Stockholm.

Intressen: Stavgång, promenader, läsning, matlagning, bakning, familjen.

År 1995 firades 100-årsjubileum för ar betet bland döva och synskadade i Sverige

Blir glad av: Möten/ samtal med människor, att se någon förändras genom tron på Jesus.

”De osedda barnen”: Elses bok om arbetet med barn med funktionsnedsättning i Lettland gavs ut år 2014.

Ålder: 85 år.

och Lettland. Tillställningen direktsändes på SVT och gästades av drottning Silvia och prinsessan Christina Fru Magnuson. Else hade bjudit in dem för ”man får inte vara rädd”, menar hon, men så lever hon också efter devisen att ”allt är möjligt för Gud”. Den tron och frimodigheten samt sponsorer och bidrag har gjort att många visioner har kunnat realiseras. Flera gång er har ett ”nej” vänts till ett ”ja” tack vare Elses ihärdighet.

Elever Stockholm.blindskolahjälpmedeliblindskolanfrånRigatestarpåi

Else plockar fram ett fotografi från år 1998 på ett tjugotal döva/blinda, lettiska och uniformsklädda ungdomar. Det är från deras invigning till frälsningssoldater.

— Baltiska Barnfonden har bekostat ett helt nytt teckenspråk för döva i Lettland

Bo Jeppsson, Frälsningsar méns ledare i Sverige och Lettland, Christina Vaukhola, divisionschef för sociala divisionen och Sofia Fållsten, biträdande verksamhets chef för Frälsningsarméns akut- och motivationsbo ende i hemlösheten.samtalarMidsommarkransen,omvisionermot

— Just det, nickar Bo Jeppsson medhål lande.—Att ge människor tillgång till mat, dusch och en säng är viktigt. Men att ar beta stödjande mot samhällets resurser, är

Hur når vi nollvisionen för hemlöshet?

— Det borde vara vårt måtto, säger So

— Det är ju det vi vill med det här valma nifestet, att minska hemlösheten, säger Bo.

21 foku S | H emlö SH et

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

tridsropet fick närvara vid ett samtal mellan Bo Jeppson, Christina Vauh kola på sociala divisionen och Sofia Fållsten på Midsommarkransens akut- och motivationsboende i Stockholm.

— Idag gick jag och hämtade den här stora tjocka tunga boken från 1945, börjar Bo Jeppsson för att rivstarta samtalet. Den är som en ”vem är vem” i Frälsningsarmén. Alltså med alla officerare, alla anställda, alla institutioner, alla slumstationer, alla barnhem, alla sommarhem, alla kårer, alla underverk för som skett. Det var ett enormt hemlöshetsarbete. Vi vet att hem lösheten har funnits så länge Frälsningsar mén har funnits och långt innan det. Var för kan vi inte få stopp på det här eländet?

Inför årets riksdagsval beslutade Bo Jeppsson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland, att Frälsningsarmén i Sverige skulle bidra med ett eget valmanifest kring den angelägna frågan om hemlöshet. Parallellt diskuteras visionerna för det egna hemlöshetsarbetet inom organisationen.

S

fia Fållsten. För de kommande tio åren, bara noll.

— Som med nollvisionen i trafiken bor de det vara en nollvision för hemlöshet, säger Christina.

— Och så tänker jag, fortsätter Bo. Sveri ge är ett välfärdssamhälle som lägger mil jarder kronor på de mest konstiga saker. Varför kan vi inte bara bestämma att nu tar vi tag i det här en gång för alla? Det borde vara vårt optimala mål att ha en nollvision.

— Man pratar mer och mer om struktu rella problem, att allt fler inte kommer in på arbets- och bostadsmarknaden. Hem lösheten och orsakerna till den har varierat genom tiderna. Det har också samhällets insatser för att bekämpa hemlöshet. På 70-talet minskade hemlösheten då man byggde fler bostäder, inom de så kallade

— Vi har ett robust och välutvecklat samhälle med ett system som ska fånga upp alla. Men vi ser att segregeringen ökar och i vissa fall krackelerar det, och just där vill ju vi vara, som frälsningsar mé! Gatubilden förändras hela tiden och vilka som lever i hemlöshet har också förändrats. Det som är påtagligt och som vi ser är att gruppen yngre ökar kraftigt, även de med allvarlig psykisk sjukdom. Många av dem vi möter är enormt brända på myndigheter och har svårt att känna tillit till någon. Där är vi som tillhör ci vilsamhället viktiga! Vi håller människo värdet högt och vill vara en trygg bro mot vårt fantastiska samhälle, säger Sofia.

miljonprogrammen. Tanken var då också att avskaffa härbärgen med låg standard som snarare låste fast människor i hemlös het än hjälpte dem ur den. Under 90-talet ökade andelen hemlösa igen och många med allvarliga psykiska problem hamna de på Stockholms natthärbärgen efter att ha skrivits ut från sluten psykiatrisk vård till öppna boendeformer, säger Christina Vaukhola.—Anser ni att det är varje människas rättighet att ha en bostad? frågar Bo Jepps son—retoriskt.Ja,svarar Christina Vauhkola och So fia Fållsten unisont.

är det som bor hos oss? Det är ju väldigt energiutgivande att se till att alla känner sig välkomna och får mat och tillgång till dusch och en säng. När ska vi kunna orka med och ge den här tiden att vara över bryggande?SofiaFållsten tar upp problemet med hur många myndighetspersoner en indi vid i hemlöshet behöver relatera till, att dagens system bygger på specialistroller och ett stuprörstänk.

lika viktigt. Att vara en brobyggare – eller till och med en bro, säger Sofia.

— Varför är det så svårt att samarbeta om en individ, frågar sig Bo. Måste det vara en hel drös människor som jobbar med samma individ?

— Samhället gör mycket bra, men ibland räcker det inte. Vi behövs med vår människosyn, vårt engagemang, vi är ett komplement, menar Sofia.

— Det är det jag menar, säger Sofia. Jag menar att behoven ser så olika ut. Det finns de som haft ett välordnat liv med ar bete, villa, volvo och vovve som hamnar i en depression som leder till skilsmässa som leder till utanförskap som leder till hemlöshet och arbetslöshet. Sedan finns de som har tungt missbruk, psykisk ohäl sa och behöver professionell hjälp av vår den. Det finns de som muckat från anstalt och inte får någon eftervård och hamnar på gatan. Bilden är enormt komplex. När en person med komplex problematik fal ler in i det system vi har i Sverige så lirar det inte. Uppdelningen mellan kommun och region är förödande för dessa vänner. Likaså uppdelningen som finns inom soci

— Enligt statistiken hade vi 90 511 vård dygn under 2021 på våra akutboenden, stödboenden och ställen där utsatta män, kvinnor och barn har sökt skydd och trygg het, säger Bo. Alltså 90 511! Men det är ju inte en individ för varje siffra, så frågan är ju hur många är det, hur många individer

GÖRSAMHÄLLETMYCKET BRA, MEN IBLAND RÄCKER DET INTE. VI BEHÖVS MED VÅR MÄNNIS KOSYN, VÅRT ENGA GEMANG, VI ÄR ETT KOMPLEMENT.

— Vi kan inte göra allt själva. Samhället har ett stort ansvar, men vi kan vara bryg gan över, vi kan länka, säger Christina.

altjänsten med olika enheter som stödjer i olika frågor, där individen bollas runt.

— Och så kompliceras det ännu mer av det myndighetsförakt som personen kan ske redan har, fortsätter hon. Därför tar det tid innan någon ser vad är en person behöver hjälp med, en bostad, missbruks vård eller en utredning för en diagnos? Och då flyttas personen runt mellan olika enheter och det är ingen som följer med, som har helhetsbilden.

— Då förstår jag problematiken och det är ju det som gör att det känns lite som att det blir en ond spiral, säger Bo. Men hur ska man komma ifrån det här sättet att jobba? Är det så att man borde gå ifrån stora institutioner?

22

— Enligt forskning så vet vi att ett hem där man hämtar kraft och tar hand om sig själv ofta leder till att man vill och or kar ta tag i andra bitar i sitt liv. Ganska logiskt, eller hur? Därför är konceptet ”Bostad först” toppen, men då behövs ofta stödinsatser kopplat till det. Institutioner behövs, men till exempel hos oss på Mid sommarkransen så behöver vi vara aler ta på att slussa vidare till bostad, syssel sättning och annat som är viktigt för en människa. Trappstegsmodellen är förbi –alltså den modell där man genom presta tion förtjänar nästa sten. Vi måste se in dividens egna önskningar och behov, där

• Starta upp fler hemlöshetscenter runt om i Sverige.

Strukturell hemlöshet. Perso ner som saknar egen bostad därför att de inte har ekonomis ka förutsättningar att ta sig in på den vanliga bostadsmarkna den. Det kan till exempel bero på skilsmässor, unga vuxna som vill flytta hemifrån men inte har möjlighet, betalnings anmärkningar eller skulder som gör att man inte får ett hyreskontrakt.

Social hemlöshet. Personer som har sociala problem i form av missbruk och/eller psykisk ohälsa. Dessa behöver oftast någon form av stöd för att klara av sitt boende.

23 fa kta H emlö SH et Definition av hemlöshet. Fräls ningsarmén använder definitio nerna strukturell hemlöshet och social hemlöshet när vi pratar om hemlöshet.

Bo Jeppsson undrar om det finns en prognos för närmaste tio åren när det gäller hemlöshet; ökar det eller går det mot noll? — Tyvärr är det väl det första, tror Chris tina. Vi är tacksamma att regeringen nu i sommar har presenterat en nationell po litisk plan för att motverka hemlösheten i Sverige. Nu hoppas vi att vi tillsammans ska kunna arbeta mot en nollvision och för allas rätt till ett hem. Att ta frågan om att det saknas bostäder på allvar, billiga bostä der som vanligt folk, de med låg inkomst har råd att bo i. Enligt undersökningen från Socialstyrelsen 2017 så är det 33 000

Bo lyfter också möjligheten med ett ambulerande akutboende eller härbärge.

Under 2021 utnyttjades 90 511 vårddygn på våra akutboenden, stödboenden och ställen där utsatta män, kvinnor och barn kan söka skydd och trygghet. Vi gav ekonomisk hjälp i form av matkassar, kläder och present kort på mat till 36 443 personer och serverade 119 578 mål mat eller fika i de olika verksamheterna.

som lever i känd hemlöshet. Och då har vi ju inte med hela skuggsamhället, så vi kan säkert nästan tiodubbla den siffran. Jag tror att kommunerna som ansvarar för sina kommuninvånare prioriterar barnfamiljer och äldre. Man jobbar med att förhindra vräkning och så vidare. Men de som vi till exempel möter på Midsommarkransen, som förlorat fru, jobb och har missbruk och/eller psykisk ohälsa ...

— de är så väldigt, väldigt utsatta, fortsätter Sofia. Igår kollade jag på gästlis tan, då hade vi tre eller fyra som var föd da mellan 1999 och 2000. Så den gruppen tycker jag ökar. Vi behöver bli bättre på att se till vaje människas behov och längtan.

— Alltså, jag önskar ju att se att man skulle kunna sätta en nollvision, säger Bo. Men fram tills dess så ser jag utmaningen i ett större landskapsperspektiv. Jag vill se fler stödboenden och akutboenden runt om i Sverige, i de områden där vi faktiskt vet att folk efterfrågar oss och vi skulle kunna göra ett bra arbete. Skåne är ett så dant område, Norrland också och så har vi några orter runt om.

— Eller ett ”navigationscenter” som de har i USA i stället för härbärge eller akut boende? Man får sova ut någon natt för att själv få se och ta tag i saker och kanske formulera vilken hjälp man behöver. Så att man hela tiden själv är en del i det som ska vara ens eget liv. Att leva i hemlöshet hela dagarna är ju en stressituation som ingen av oss kan tänka sig in i. Var ska jag sova nästa natt? Men på ett sådant akutboende eller navigationscenter kan man få sova ut och ta det lite lugnt, säger Christina.

Några visioner för Frälsningsarmén som kom upp i samtalet:

— Man kan falla från väldigt hög höjd. Mannen hade haft många chefsjobb och jobbat utomlands i flera olika länder. Och nu satt han där på Centralen, berättar hon. När Sofia frågade vad han gjorde där fick hon svaret: “Jag fick en depression, klarade inte av arbetet, frun lämnade mig, jag blev utestängd i sociala sammanhang och ham nade sen här, sedan några år tillbaka. Jag orkar inte ta tag i mitt liv.” Han hade sut tit där i två år och visste vad han behövde men hade inte kraft att ta tag i det själv. Det han önskade var en bostad och arbete. Men med stöd och inte på heltid.

— Tänk om vi skulle kunna ha moder na bussar, inredda för detta. Kanske en i Malmö, en i Göteborg och en i Stockholm,

• Påverka beslutsfattarna mer än vad vi gör idag, både på riksdags- och •kommunnivå.Varaenröst för de hemlösa.

— Ett jättebra uttryck, flikar Bo in. Att akutboende är en uppsamlingsplats!

S | H

• Hitta enklare och ekonomiskt fördelaktiga metoder att använda oss av, till exempel ”hemlöshetsbussar”.

et

bostad, gemenskap och sysselsättning ofta är centralt. Institutioner, som vårt akutbo ende, kan då få vara en uppsamlingsplats för vidare insatser, säger Sofia.

som vi enkelt skulle flytta runt vid be hov. När man åkt tåg och kommit tidigt till Centralstationen och ser dem som har sovit där, har jag tänkt på ett mobilt boen de: att man skulle komma dit med en buss med några sängplatser. Där de skulle de kunna sova en natt innan de tar nästa steg för att söka hjälp. g

— Det är så många och så olika. Vi be höver finnas i samhällsdebatten och vara med i det politiska samtalet. Det tycker jag! säger Sofia.

foku emlö SH

iVisionerkorthet

Statistik

Sofia berättar att hon träffade en man, under 60 år, på Centralstationen när de var ute i uppsökande verksamhet.

vä R lden | kvinnoA R be tet

När kvinnor reser sig förändras världen. Frälsningsarméns ”Women´s ministries” har i mer än ett sekel arbetat för social rättvisa bland kvinnor i utsatthet. Kommendörerna Rosalie Peddle och Eva Kleman vill nu ta de viktiga kvinnofrågorna ännu längre.

Kommendörerna Rosalie Peddle och Eva Kleman brinner för kvinnoarbetets utveckling inom Frälsningsarmén i världen.

24

Upprättade kvinnor helar världen

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: SALVATION ARMY

— När Frälsningsarmén officiellt startar i ett nytt land bildas ofta direkt en kvinno grupp. Så har det alltid sett ut. Det är enkelt att dra i gång barnträffar, fika och bibelstu dier och fika. Når vi kvinnan når vi ofta hela familjen. Det i sin tur påverkar hela samhällen och även kyrkan. Om vi inte finns för dem, vem ska då göra det?

R

— Kvinnliga ledare utses på kårer, i divisionerna, territoriellt och internatio nellt. Dessutom arbetar många frivilligt i

DET FINNS EN ENORM UTSATTHET HOS KVINNOR JUST NU. 13-ÅRINGAR BLIR ÅTERIGEN GRAVIDA. SÅ LÄNGE ARBETE.KVINNOR,OCHTERSTRUKTURERSAMHÄLLENVÄRLDENSOCHFORTSÄTATTMARGINALISERAUNDERVÄRDERABEHÖVSVÅRT

”Når vi kvinnan når vi ofta hela familjen”, menar Rosa lie Peddle. När Frälsnings armén officiellt startar i ett nytt land bildas ofta först av allt en kvinnogrupp.

R be tet

F

efter pandemin finns mycket att ta igen i ett bitvis sargat samhälle. Behoven bland de utsatta är större än någonsin. Precis som vid starten drabbas kvinnor ofta hårdast.

|

— Det finns en enorm utsatthet hos kvinnor just nu. 13-åringar blir återigen gravida. Så länge världens samhällen och strukturer fortsätter att marginalisera och undervärdera kvinnor, behövs vårt arbete. Och dagens värld ger nya utmaningar, sä ger Rosalie Peddle och fortsätter:

nog. Hon var svärdotter till Frälsnings arméns grundare William Booth och förfärades av det hon såg av livet för utsatta kvinnor i 1880-talets London. Det var ex tremt fattigt, ont om jobb och prostitutio nen var omfattande. Flickor så unga som 13 år såldes för pengar. Hemförhållandena var fruktansvärda. Något behövde göras.

ör 153 år sedan fick Florence Booth

Ett socialt arbete enbart för kvinnor såg dagens ljus i ett litet hus i Whitechapel, och inom kort startade en ångtvätt som sysselsatte 24 fattiga kvinnor. Här fick de skydd och möjlighet att arbeta en tid un der mottot ”religion, rening, munterhet, service och sång”. Utifrån detta startades

WOMEN´S MINISTRY finns i alla Fräls ningsarméns 133 länder och på det inter nationella högkvarteret IHQ arbetar sex personer med frågan. Utan kvinnoarbetet globalt tror Rosalie Peddle att Frälsningsar mén skulle vara en mycket mindre rörelse.

Ända sedan dess har tjänsten för kvin nor, eller Women´s ministries, vuxit och förgrenats ut över världen i takt med Fräls ningsarméns etablering i allt fler länder. Om detta berättar Kommendör Rosalie Peddle, världsledare för Frälsningsarméns kvinnoarbete, när Stridsropet får ett samtal över Internet. Med finns även Kommendör Eva Kleman, tidigare ledare för Frälsnings armén i Sverige och numera ledare för Frälsningsarmén i den europeiska zonen, med speciellt fokus på kvinnofrågor. Det är en solig vårdag i London och i dyningarna

25

vä lden kvinnoA

”Home League”, med syftet att verka för tillbedjan, utbildning, gemenskap och tjänst. Året var 1907.

Hon tillägger stolt att Frälsningsarméns Internationella ”Social Justice Commision” i New York har en påverkansröst ända upp i FN när det gäller sociala frågor. Men de som gör jobbet på marken är kvinnorna själva, menar Utmaningarnahon.framöver handlar om de fyra områdena psykisk hälsa, våld i hem men, jämställdhet och unga flickor. Utma ningen är att ge dem redskap för att klara livet, ta sig ur fattigdom, tränas i ledarskap och fostra barn. Hur hittar de unga syftet med sina liv och vad Gud vill med dem?

Eva Kleman nämner att de rika de larna av världen slipper många av de fat tiga ländernas svårigheter. Men där plågas

SOM HAR EN BRA

De Frälsningsarmén möter behöver and ligt, socialt och praktiskt stöd, men också finansiellt, som i till exempel Afrika, Asi en, Indien och Sydamerika. Där är det ofta just kvinnor som försörjer familjen genom att äga och driva små företag. Många har

— Behovet, missionen och visionen från Jesus till kvinnorna har inte ändrats, men vi behöver göra det mer effektivt efter da gens utmaningar, säger Rosalie Peddle.

VÅLDMISSBRUKENSAMHET,ELLERIHEMMET.

Sitt globala uppdrag ser hon på ge nom tre ”linser”: Att skapa aktiviteter för kvinnor, att verka för social rättvisa och att arbeta med kvinnors ledarskaps utveckling.—Vårtkvinnoforum måste vara rele vant och ha rätt personer på uppdraget. Vi behöver ta för oss radikalt så att Fräls ningsarméns kvinnor får en mer produktiv

SOCIAL STATUS KAN GÖMMA

vä R lden | kvinnoA R be tet

sina lokala sammanhang. I somliga länder kallas arbetet exempelvis ”Kvinnor och sam hälle” eller ”Kvinnor och familj”, säger hon.

OCKSÅ KVINNOR

26 fått sina kunskaper i ekonomi genom Fräls ningsarmén.Straxinnan pandemin lamslog världen, lanserades med stöd av IHQ en uppdate ring av det internationella kvinnoarbetet. Syftet var att anpassa uppdraget till dagens verklighet.—Under nedstängningen betjänade många kvinnor runt om i världen andra kvinnor, både direkt och via skärm. Väldigt inspirerande att se! När restriktionerna nu hävs i många länder skapar initiativet posi tiva resultat, säger Rosalie Peddle.

och effektiv röst i vår värld, understryker Rosalie Peddle.

det finns en medvetenhet och vi har myck et att göra, säger Eva Kleman. Hon hoppas att kårernas kallelse, grund och värdering ar ska fortsätta vara desamma även om sät tet att uttrycka sig på förändras.

27

— Med Guds hjälp och genom hans nåd ska vi bekämpa och besegra krafter som vill marginalisera medmänniskor. g

Kvinnorna behöver andligt, socialt och praktiskt stöd, men också finansiellt, som i till exempel Afrika, Asien, Indien och Sydamerika. Där försörjer ofta kvinnan familjen genom att äga och driva små företag.

vä R lden | kvinnoA R be tet

— Vi tränar ju till exempel officerare för tjänst i speciellt mångkulturella områden. Det är underbart att vi har detta uppdrag –

Träningen av nya ledare är centralt för att ”Women´s ministries”. Att motivera och inspirera kvinnor till engagemang stärker missionsuppdraget såväl som kampen mot orättvisor.

människor i stället av svår ensamhet och saknar någon att tala med om verkligt vik tiga frågor. Både som ung, mitt i livet, gam mal och som döende.

I framtiden hoppas de att kvinnor ska slippa det som de tvingats till historiskt. Frälsningsarmén ska vara relevant och bana väg för dem som kommer efter i samma uppdrag. Redan nu skapas helt fantastiska ledare. Engagemanget har fun nits hela tiden men som global president för kvinnoarbetet har Rosalie Peddle en mycket större plattform för sitt arbete. Hon vill fortsätta motivera, inspirera och stärka kvinnor till engagemang, både vad gäller missionsuppdraget från Gud och att stå upp mot de orättvisor som drabbar kvinnor och flickor.

— Den psykiska ohälsan ökar enligt rapporter. Också kvinnor som har en bra social status kan gömma ensamhet, missbruk eller våld i hemmet. Där vill vi vara med och hjälpa dem förstå livet och världen. Vi ska vara aktiva, inte bara tala. Kvinnorna är framtiden för mig! säger Eva Kleman.Fördrygt 40 år sedan blev hon och Rosalie officerare. Mycket i världen och samhället har ändrats under den tiden. Då hade Sverige en egen ”svensk kultur”, men idag kan hela världen finnas i ett land. Det skapar nya möjligheter, utmaningar och delvis förändrade uppdrag.

28

STOCKHOLM Unga möts varje fredag på Vasakåren

På Vasakåren ägnas fredagskvällarna helt åt de unga. Först träffas "Fre dagshäng" för mellanstadiet, som äter tillsammans med tonåringarna innan kvällen övergår i tonårsträff. Här får barnen och ungdomarna möjlighet att på olika sätt vara kreativa men också samtala om livet och växa tillsam mans i tron. Elisa Gallardo är kårens ungdomsofficer.

VÄSTERÅS Sportigt kollo i utsatt område

I Västerås träffades ett 20-tal unga under två veckor på ett kreativt och sportigt dagkollo särskilt riktat mot barn i utsatta områden.

b A R n o c H un G A | S o mm AR kul

TEXT: CARINA TYSKBO, TERESIA JANSSON FOTO: CARINA TYSKBO, TERESIA JANSSON, FREDRIK BRATTERUD

Sommaren 2022 ordnade Frälsningsarmén som vanligt läger, dagkollon och aktiviteter för barn och familjer på flera håll i landet. Det blev många glada stunder med bad, sport, lek, tävlingar, glass och nya kompisar.

Sommarkul för barnen

Dagkollo för barn 7-12 år i Alingsås på Frälsningsarméns sommarhem i Hjälmared. 11 barn deltog och det blev kanotpaddling, bad, vattenkrig, såparutschbana, tårtpartaj, pyssel, andakt och lekar.

NORRKÖPING

Dagkollo vid vattnet

29 b A R n o c H un G A | S o mm AR kul

Familjeläger i Flen

Familjeläger med kåren i Norrköping på Idrottsgården i Flen. Nio familjer och 26 deltagare var på plats och det blev tipspromenad, bad, paddling, fiske, skapande aktiviteter, andakt och korvgrillning. Deltagandet var helt gratis och de familjer i nätverket som mest behövde detta bjöds in. Flera var ensamstående mammor med barn, några hade flytt krig eller våldsamma relationer.

ALINGSÅS

Peter Jonasson är biträ dande divisionschef Norra divisionen och Stöd Andlig utveckling. Har tidigare varit kårledare ibland annat Västerås och Norrköping. 62 år, född i Virserum.

Anna-Lena Hjerpe är omsorgsofficer på Kår 393 i Stockholm. Har tidigare arbetat på bland annat Fräls ningsarméns sociala center och som kårledare i Cen trumkåren Haga Mölndal. 60 år, född i Söderhamn.

Berätta lite om hur din sjukdom började.

AL: Jag gick som barn i Frälsningsarméns söndagsskola i Söderhamn. I åttaårsåldern blev jag frälst. Senare blev det ungdoms grupp och musik där mötet med Gud för djupades. Hemma var tron naturlig, mam ma kände ungdomsledarna och gick på hemförbundet.

Hur kom du till tro och hur växte den fram?

PJ: 1986 fick jag ett fruktansvärt yrselan fall med kräkningar och tinnitus. Det var Meniérès sjukdom, en kronisk sjukdom i innerörat. 1995 försvann hörseln helt på höger öra och 2006 försämrades vänsterö rat. I perioder hörde jag inget alls. Numera svajar hörseln på vänster öra, vissa dagar är bättre och andra sämre. Jag är alltid be roende av hörapparat och andra tekniska hjälpmedel. Dagar när hörseln är sämre så blir den ungefär som en sprucken högta lare. Då hjälper tyvärr ingen teknik.

m i n t R o | Ann A len A oc H pete R 31

Peter Jonasson och Anna-Lena Hjerpe har tre saker gemensamt: Anställning i Frälsningsarmén, en varm tro och en tuff sjukdom som krävt nyorientering i livet. För Stridsropet berättar de om sin sorg och ovisshet men också om kraft och tacksamhet i kampen mot det svåra.

Vad är viktigt för din tro, hur får den näring?

individuell och kommer i skov. Som om sorgsofficer ska jag ju tänka på andra men som sjuk måste jag prioritera mig själv. Det är tufft för samvetet att behöva vila.

AL: Jag bestämde mig för att sjukdomen inte skulle ta över mitt liv. Istället frågade jag mig hur jag kan göra för att ändå delta. Jag är med i en Parkinson-grupp och trä nar både hemma och på rehab, det betyder massor.

P: Min tro växer av bönen, bibelläsning och gudstjänster. Jag älskar att predika och dela min tro med andra nyfikna, till exempel i Alpha-grupper.

PJ: Att inte höra är isolerande, man miss förstår och hamnar lätt utanför. Yrselat tackerna är färre, men de kommer utan förvarning. Tidigare i min förtvivlan kun de jag tänka att jag inte orkar mer och att Herren får ta hem mig. Jag blir väldigt trött ibland och måste sköta sömn, mat och und vika stress, vilket är svårt när man som jag är engagerad och resultatfokuserad.

Vad är tyngst med detta tycker du?

»

AL: Tron, Bibeln och bönen blir viktiga re, men också enklare med åren. Jag har lättare att gå och småprata med Gud än att sitta ner i andakt. Jag älskar tjänandet, omsorgen i att hjälpa andra praktiskt.

AL: Hösten 2017 noterade en läkarvän att min hand skakade. På hans uppmaning bad jag om utredning hos vården. Att få beskedet Parkinsons sjukdom var en stor chock, ett hål som öppnades framför mig. Jag sjukskrevs ett halvår och berättade inte för någon vad som hänt, låg mest och grät. Sedan reste jag mig upp och tog tag i saker.

Tron ger kraft att bära sjukdomen

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

Hur har du gått vidare?

AL: Hjärntröttheten som gör att jag bara vill sova och den ökade dosen av medi cinerna. Tungt är också att inte veta hur min Parkinson ska bli framöver, den är

P: Båda mina föräldrar i Småland var frälsningssoldater. Vi bad aftonbön, jag gick i söndagsskolan och fick en naturlig inkörsport till tron.

PJ: För mig är det viktigt att tänka att jag är Peter - inte Meniérès sjukdom. Jag för söker att inte begränsa mig för mycket. Förutom mina tekniska hörselhjälpmedel finns ingen direkt sjukvård att få tyvärr. Inte heller prognos, förutom möjligtvis att det inte förvärras efter 60 års ålder.

AL: Min roll som officer förändras; vem ska jag vara som sjuk, kan jag fortsätta ar beta? Då betyder ett telefonsamtal väldigt mycket. Att vara sjukskriven länge gör att det blir ganska ensamt.

PJ: Under en väldigt tuff sjukskrivnings period bad jag varje dag ut orden i Jesajas kapitel 53: ”Genom hans sår blir vi hela de”. Jag ville påminna Gud om hans löften. Istället blev det Gud som påminde mig om något mycket större: ”Han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe”. Jag fick en större tacksamhet över vad Jesus redan gjort för mig.

AL: Jag skulle inte klara att vara privat

Hur ser du på helande från sjukdom?

AL: Gud kan absolut hela men använder också forskare och läkare. Somliga ville i början ”be bort” min Parkinson, men jag ville hellre ha förbön för att orka bära det jag fått. Jag vill verka och tjäna ”till dess alla varför får svar”. Gud har även använt mig i samtal med andra under rehabili teringen, jag har fått be med människor och bygga relationer utanför kyrkan. Och de personerna bryr sig om mig.

Vad betyder boxningshandskarna du har med dig? ANNA-LENA: När jag fick diagnosen sa de att boxning är bra. Så jag skaffade handskar och slår en del på en boxboll på Kår 393 där jag jobbar. Jag får sådan kraft och glädje tillbaka. Jag tränar också på rehab och har även börjat med ”Parkinson-balett”. Att komma i fysisk form var räddningen efter min långa sjukskrivning. Mr. Parkinson ska inte vinna över mig!

Hur har din tro hjälpt dig och påverkats av din sjukdom?

frågarAnna-LenaPeter:

PETER: Är det som du beskri ver så är det bara nåd. Tron är väldigt dyrbar för mig. Jag har fått en enkel, god mylla från föräldrahemmet att bygga på. Jesus är allt för mig.

PJ: Ja, visionen ”Välkommen hem – livet med Jesus” är så viktig! Vi i Frälsnings armén är generellt väldigt upptagna med verksamhet men pinsamt svaga på rela tion. Rent allmänmänskligt är sjukdom isolerande, det gäller oavsett var man är.

AL: Utan tryggheten i tron hade jag inte klarat detta. Jag har känt mig buren som i dikten ”Fotspår i sanden”. Människors omsorg och bön har också betytt mycket och bibelstället om krukmakaren. Även Psaltaren 145, om att Gud håller sina löf ten.

Jag har alltid sett dig som en starkt och tydligt troende kristen – var kommer detta ifrån?

32

Är det viktigt för dig att tillhöra en församling?

PJ: Jag vet att Gud kan hela. När det gäl ler min hörsel har dock så många bett för mig och jag vet inte varför Gud inte helar alla. Men Gud är god och stor och har en underbar förmåga att använda även sjuk dom och begränsning. För mig har det hjälpt mig att bli mer ödmjuk inför livet.

Hur är det att tillhöra en kyrka och bli sjuk?

Peter frågar Anna-Lena:

och lärde mig att det går att leva som fa milj och vara officer i Frälsningsarmén.

m i n t R o | Ann A len A oc H pete R

Har du någon förebild?

AL: När jag som ung tänkte på framtiden som officer så fanns Ewa-Maria och Inge Wahlström där för mig. De finns fortfa rande kvar. Jag gjorde praktik hos dem

Så minväxertrobäst

PJ: Jag är helt beroende av att få tillhöra en kristen gemenskap där jag kan växa. Jag älskar att höra andras vittnesbörd och behöver även ”motståndet” från sys kon i tron för min egen helgelses skull.

MeditationEvangelisationFrågvisTrosvissModernGamlaTystnadDiskussionGemenskapEnsamhetPsalmerlovsång

33

Anna-Lena Peter

PJ: Min allra bästa vän är min fru Marie. Vi

PJ: Många soldater, officerare och kolle gor. Men starkast framträder mamma och pappa – jag bär för alltid med mig bilden av hur de varje kväll böjde knä vid dub belsängen och bad. Så jordnära men också på barrikaderna för Guds rike. g

Peters kommentar:

PETER: ”Min sak får bli Bibeln och det bibelställe som kommit att bära mig under en väldigt svår sjukdoms period, då jag också var kårledare. Jag återvände till orden i Jesaja 53 och bad ut dem varje dag. Jag ville påminna Gud om hans löften om att hela genom sina sår som det står i vers 5. Men istället blev det Gud som påminde mig om något mycket större: ”Han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe” i vers 12. Jag fick en större tacksamhet över vad Jesus redan gjort för mig.”

Vem kan du tala om din tro med?

”Jag behöver olika saker vid olika tillfällen i livet och i olika situationer, därför lägger jag mig i mitten. Det är väl lite som Mose och klippan: någon gång skulle han slå på klippan för att vattnet skulle komma och en annan gång skulle han tala till klippan. Guds Ande får leda i det som gäller för denna situation och stund”.

ANNA-LENA: ”Jag skaffade boxningshand skar som ger mig kraft, glädje och bra träning i min sjukdom.”

delar allt, härlig glädje, djup sorg. Men det finns även andra viktiga personer runt mig.

kristen. Även om jag arbetar i Frälsnings armén går jag i kyrkan på söndagen för min egen skull, det är en längtan också när jag inte jobbar. Jag försöker uppmunt ra andra att komma med och dela. Försam lingen behöver även den ensamme och jag behöver kåren (församlingen) även om jag är jättetrött.

AL: Jag delar glädjen och sorgen med min make Michael som jag helt och fullt litar på. Sedan jag kom tillbaka till Stockholm betyder Tua Dominique mycket. Hon är en vän sedan mer än 40 år som jag kan dela mitt liv med. Att veta att hon finns betyder så mycket.

www.fralsningsarmen.se/testamente

Fortsätt att sprida godhet och förändring genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt kostnadsfrittUpprättatestamente.ditttestamentemedjuridisktstöd.

Samtidigt som vi hjälper dem som drabbas av krisen ute i Europa fortsätter vårt stöd för alla som lever i utsatthet i Sverige. Vi sträcker oss ut för att hjälpa fler, men släpper inte dem som redan har satt sitt hopp till vårt stöd. Frälsningsarmén möter och hjälper barnfamiljer som lever i ekonomisk utsatthet, personer i hemlöshet och missbruk, våldsutsatta kvinnor och ensamma äldre. Våra månadsgivare bidrar till att vi kan planera våra insatser på ett stabilt sätt. Dessutom ger det resurser att hjälpa även i framtiden. Det betyder otroligt mycket för vårt arbete och för dem vi möter. Därför kallar vi våra månadsgivare för Vardagsänglar.

LINDRA UTSATTHETEN VARJE MÅNAD

fralsningsarmen.se/manadsgivare

Bli månadsgivare

34 2022 BRASSFESTIVALÅRS Medverkande musikkårer: • Swedish Central Band • Östgöta Brass • Örebro • Vasa Band • Söderkåren • Södertälje Lördag 22 oktober 16.00 Oxbacksgatan 25, VälkommenSödertäljetill Inträde: 140 kr • Förköp biljett: Tel. 0708 169 406 Swish: 123 276 08 33 skriv ”Brass 2022” LÅT HJÄRTEFRÅGADINLEVAVIDARE.

nu

Rakel Lillan Götrich, Hudson, Florida, USA

Karin Hultgren, Upplands Väsby

Sune Lindgren, Göteborg

är

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2022. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

tillBefordradehärligheten

TVÅ KANDIDATER, Malin Brus från Umeå och Pasi Maikkunen från Haparanda, har antagits till officersutbildningen hösten 2022. Officersskolan har också glädjen att välkomna en fältsergeant, Anneli Solomon från Eskilstuna till fältserg eantutbildningen vid Frälsningsarméns

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt sam vete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

Kurt Hagman, Karlstad Gunvor Söderstedt, Stockholm

Frälsningsbön

• Frälsningsarméns uppdrag att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ.

• Frälsningsarméns arbete för att motverka hemlöshet för individer och i samhället.

Hjälp oss stödja dem som tvingats fly, inte minst från krigets Ukraina.

i

Synnöve Kask, Nynäshamn

• Det internationella arbetet för social rättvisa bland kvinnor i utsatthet.

klunsplash/foto:anssonsiaoto:ftErEjEmEnvrankar

Jesus, du som ofta bodde ute under stjärnorna och delade de fattigas tillvaro. Se till alla som saknar ett hem i höst, här i vår närhet och långt borta.

officersskola samt Marjo Maikkunen från Haparanda till sitt andra år. Välkomstmö tet för kadetter och fältsergeanter ägde rum lördagen den 27 augusti på Söderkå ren. Med på fotot är också Lennart Lund berg som är ny rektor för Officersskolan. g Eva Gustin

Vårt budskap är

Tack Gud för att vi alltid är hemma hos dig. Amen.

om Jesus

och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Be för

Välkomstmöte för nya kadetter och fältsergeanter

35 BIBEL & BBönön

I Jesu Kristi namn. Amen.

är ett internationellt

Frälsningsarmén evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.  grundat Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag att sprida budskapet Kristus

Hemlöshet som tar sig uttryck i brist på tak över hu vudet är smärtsam och tragisk, men jag undrar om det inte finns en hemlöshet som är värre än att sakna lä genhet, den inre hemlösheten. Den utsätter människan för kallare väder, hårdare vindar och mer skyddslöshet än någon bostadsbrist. Det är säkerligen ingen tillfäl lighet att vi så ofta i dagligt tal använder uttryck som: ”det var som att hitta hem” eller ”hon verkar verkligen ha hittat hem”, och vi känner och förstår intuitivt vad det innebär. Att finna platsen där vi kan och får vara oss själva, där vi är skyddade och där vi kan upptäcka och utveckla vår sanna identitet är att hitta hem i dju pare bemärkelse.

sIstA oRDEtst oR DE

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

Mitt i den andliga och därför många gånger sociala hemlöshet som döljer sig djupt inne i människan ring er Nya Testamentets glada budskap som en hemlands ton: Välkommen hem! Hela den kristna tron handlar om just detta. Hindren har röjts undan och varje en skild individ välkomnas nu hem till Gud. Försoningens kors och den helige Andes kraft har öppnat en ny och levande väg. En av formuleringarna i apostlarnas brev lyder: Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj*. Välkommen hem!

unsplash/foto:mathildElangEvin*Efesierbrevet 2:19

Posttidning B

Att hitta hem

EFTERSÄNDNINGBEGRÄNSAD

DET BERÄTTAS FRÅN ANDRA VÄRLDSKRIGETS fasor att fångar i koncentrationsläger som hårdhänt tillde lats en stenhård brits i en stor sovsal tillsammans med hundratals andra identiska och lika eländiga liggplat ser ibland sågs samla några småsaker: ett par kvistar, en liten trasa, en rund sten eller något dylikt, bara för att markera sin alldeles egna lilla plats på jorden i en skräckfylld värld. Den lilla installationen utgjorde det enda som kunde kallas ett ”hem” för dem. Människan är skapad för hemmet. Om än aldrig så litet, ett hem måste hon ha, annars går hon under.

10242BoxStridsropet5090Stockholm

Daniel Viklund, kårledare Strängnäs

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.