EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 1.2025
Sätter ord och ton till vardagen
VÄLKOMMEN TILL Nystart i Nyköping AKTUELLT Nationell helgelsekonferens
MIN TRO Rotade i den kristna tron MIN VÄG TILL GUD Mötte Jesus efter 20 års sökande VÄRLDEN Nätverksträff mot människohandel FOKUS Uniformen då, nu och i framtiden
Frälsningsarméns tidning i Sverige, 141e årgången.
Postadress
Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00
E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet
Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson
Redaktion
Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo
Omslagsbild
Foto: Teresia Jansson
För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.
Tryck
Pressgrannar AB, Linköping
ISSN
ISSN 0346-1890
Svanenmärkt trycksak, 3041 0174
Tid för Guds fred
NU GÅR VI IN I ETT NYTT ÅR som på ett särskilt sätt kommer gå i ekumenikens tecken. ”Tid för Guds fred” är det tema vi samlas runt under Ekumeniska året. I det förenas vi med dem som samlades till Stockholmsmötet 1925. Efter erfarenheterna av första världskrigets fasor stod fredsfrågan i centrum. Mötet arrangerades i en anda av att det var hög tid för kyrkorna att framträda som fredstecken i världen – både genom aktivt fredsarbete och som påminnelser om den fred vi redan äger i Kristus.
Temat är inte mindre angeläget i vår tid. Varje tid är tid för Guds fred, också när krig och annan ofred härjar. Fredens Gud är verksam även när fred och frid saknas. Den ekumeniska rörelsens strävan efter kristen enhet har därför alltid varit ett fredsprojekt. Verklig enhet förutsätter en vilja att leva fredligt tillsammans trots våra skillnader. I vår pluralistiska kultur handlar det för kyrkan också om att medverka till ett gott samspel där engagemanget för vår plats bästa kan överskrida religionsgränser.
Kyrkan är kallad att tillsammans med alla goda krafter motverka splittring, polarisering och krig. Trovärdig och rättvis fred innefattar många dimensioner: fred mellan människor, fred mellan länder, fred mellan trosriktningar och religioner, fred med skapelsen och fred med Gud. Det handlar om alla aspekter av det tillstånd av fred och frid som Bibeln kallar shalom och som personifieras av Jesus själv.
Ekumeniska året 2025 kommer att bestå av somligt som äger rum nationellt och gemensamt. Men kyrkornas lokala enhetsarbete är den viktigaste byggstenen för meningsfull ekumenik. Därför vill vi – kyrkorna i Sverige – utmana varandra att under 2025, utifrån de förutsättningar som råder där vi befinner oss, ta ett steg för fördjupat ekumeniskt engagemang.
Under året satsar vi särskilt på fyra tillfällen: ”Ekumeniska böneveckan” i januari, ”Gemensam Pingst” (lokalekumeniskt), ”Ekumeniska veckan i Stockholm” och ”Festival ung ekumenik” i augusti.
Vi ses under 2025!
HJÄLP EN BARNFAMILJ KLARA JANUARI
Din gåva tar de utsatta genom årets fattigaste månad
Överste Bo Jeppsson Frälsningsarméns ledare i Sverige
s.6
InnEhåLL
#1.2025
VÄLKOMMEN TILL
4. Nystart för Nyköpingskåren
Frälsningsarmén i Nyköping går in i en ny spännande utvecklingsfas med målen att väx och stärka gemenskapen, med ny kårledare och flera nya initiativ.
AKTUELLT
10. Startskott för Nationell helgelse
På initiativ av Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson har Nationell helgelsekonferens sjösatts, med en första träff i Umeå. Medlemmar och anställda ska få chansen att fördjupas i tron och bli mer lika Jesus.
MIN VÄG TILL GUD
12. Guds kärlek behöver inga krusiduller
Jeanette ägnade 20 år åt att förgäves söka efter lycka och mening med livet inom nyandlighet och dess tekniker. Till slut bad hon en bön till Jesus och då förändrades allt.
FOKUS
18. Uniformen i går, i dag och i morgon
Frälsningsarméns uniformer vittnar, enar och förenklar i mötet med människor –men kan också skapa förvirring och ibland avstånd. Sex anställda tycker till om uniform och profilkläder.
PERSONLIGT
22. Kaiis – en del av Frälsningsarméns musikliv
Kai Kjäll-Andersson har skrivit egen musik ända sedan början av 70-talet och är ett välkänt namn inom Frälsningsarmén. Gudstron har varit grunden såväl i livsresan som i hennes musik.
MIN TRO
28. Tron ger livet riktning
Angelika är anställd på Frälsningsarmén i Västerås och Beth är medlem och volontär. Här samtalar de om sin gudstro och om vad Frälsningsarmén betyder för dem.
VÄRLDEN
32. Nätverk mot människohandel Frälsningsarméns europeiska nätverk mot människohandel samlades i november i Riga, Lettland, för att stärka samarbetet, inspireras och utbyta erfarenheter.
Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen. se/hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.
Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 900480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”. Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.
foto: carina tyskbo
Nystart i Nyköping
Frälsningsarméns kår i Nyköping går nu in i en spännande utvecklingsfas med målet att växa och stärka gemenskapen. Med en nytillträdd kårledare och flera nya initiativ hoppas man locka medlemmar i alla åldrar.
TEXT: KIKI BROMS FOTO: JONAS NIMMERSJÖ
Kåren i Nyköping, som är en av Sveriges äldsta och grundades redan 1889, har genomgått många förändringar genom åren. Under de senaste decennierna har dock medlemsantalet minskat kraftigt. Verksamheten har till stor del vilat på eldsjälar bland medlemmarna, särskilt eftersom kåren länge saknat en fast kårledare. Men sedan i
”DET
KÄNNS FANTASTISKT
ROLIGT OCH UTMANANDE
ATT FÅ LEDA KÅREN HÄR I NYKÖPING.”
somras har man påbörjat en omstart med nya krafter i form av en kårledare och en familjekonsulent, och hoppet om en ljusare framtid har tänts.
Sara Törnå, som nyligen tillträtt som kårledare, är fylld av entusiasm och drivkraft inför sitt nya uppdrag.
— Det känns fantastiskt roligt och utmanande att få leda kåren här i Nyköping. Jag har haft en annan roll under det senaste året, men det är just ledarskapet inom kåren som jag verkligen brinner för, säger hon i ett samtal över telefon.
Medan Sara Törnå står i spetsen för den nya satsningen, är Dag och Kristina Linde, ett par som nyss fyllt 80, fortfarande en del
Sara Törnå, kårens nya ledare, ser fram emot att skapa en framtid fylld av gemenskap och engagemang i Nyköping.
av kårens ryggrad. De har varit med sedan barndomen och har under åren varit med och hållit verksamheten vid liv genom sina insatser, bland annat med de populära soppluncherna som drar ett 30-tal gäster. Så även denna onsdag när Stridsropet är på besök. Dag lämnar sin plats bakom köksdisken när det ringer på dörren. En person kommer för att lämna en kasse böcker till kårens second hand, ett initiativ som Dag och Kristina ansvarar för. Second hand-verksamheten genererar medel både till mission och social verksamhet, där hjälpsökande kan få kläder eller inredning. Driftskostnaderna är minimala, vilket gör att största delen av intäkterna kan gå till det sociala arbetet.
— Igår kom en hjälpsökande som behövde jeans, och vi hittade ett par som passade perfekt, berättar Kristina glatt.
Miguel är en av dagens gäster på sopplunchen och har redan har hunnit få en portion rykande varm köttsoppa. Han har haft en tuff livsresa. En gång fast i missbruk och ekonomiska svårigheter, har han nu tagit sig ur missbruket och kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Trots sin sjukersättning och en pågående skuldsanering lever han under existensminimum och får ofta prioritera bort grundläggande behov för att ha råd med hyra och el. Tack vare soppluncherna och den hjälp han får genom Frälsningsarmén kan han äta sig mätt.
Miguel beskriver Frälsningsarmén som en plats där han har funnit gemenskap och stöd på sin resa från ett tufft förflutet.
Maja och hennes son Rasmus har hittat en trygg och välkomnande plats i kårens öppna förskola.
Mia Kleringer, barn- och familjekonsulent, brinner för att skapa en levande mötesplats för familjer genom kårens öppna förskola.
— Det känns fantastiskt att det finns människor som bryr sig. Jag är så tacksam att jag får vara en del av den här gemenskapen, säger Miguel
Miguel bär fortfarande på sina erfarenheter från ett tidigare liv och beskriver hur Frälsningsarméns öppenhet och värme har hjälpt honom att hitta tillbaka till både sig själv och till Gud.
— När man kommer ur ett missbruk är det viktigt att ha en plats där man känner sig hemma och inte dömd. Det är Frälsningsarmén för mig, säger han.
Vid ett annat bord sitter Gunilla. Hon är arbetslös och har nyligen drabbats av ett bedrägeri som slog hårt mot hennes ekonomi. Genom en vän upptäckte hon Frälsningsarméns luncher och gemenskapskvällar.
— Här är de alltid så vänliga, oavsett om man bara kommer för att äta eller köpa begagnade kläder, berättar hon.
Det är fjärde gången hon besöker Frälsningsarmén, och varje gång har hon blivit bemött med vänlighet. När ekonomin inte räcker till är Frälsningsarméns hjälp ovärderlig för Gunilla.
— Jag är så tacksam för att få uppleva det här, säger hon med ett leende. Det är en lättnad att någon bryr sig, att inte behöva känna sig ensam med alla sina problem.
DET KÄNNS
FANTASTISKT ATT DET
FINNS MÄNNISKOR
SOM BRYR SIG.
FRÄLSNINGSARMÉN
HAR BLIVIT EN PLATS
DÄR JAG KÄNNER
MIG HEMMA OCH
INTE DÖMD.
Kåren i Nyköping har alltid varit en mötesplats för gemenskap och stöd men förhoppningen är att framöver nå ut till ännu fler, särskilt barn och unga. De brinner kårens nya barn- och familjekonsulent Mia Kleringer extra för. Hennes dröm för framtiden är att Frälsningsarmén i Nyköping ska vara en pulserande plats för både unga och gamla, där aktiviteter för familjer och individer i
Värme och gemenskap hos Frälsningsarmén:
ROGER OCH ANNIKA GICK FRÅN
HJÄLPSÖKANDE TILL VOLONTÄRER
Paret Roger och Annika hamnade i en ekonomiskt pressad situation där de knappt kunde betala sina räkningar. Vid ett besök hos Frälsningsarmén i Nyköping fick de inte bara ekonomisk hjälp utan även möjlighet att hjälpa till som volontärer. Där började en sommar full av arbete, nya erfarenheter och vänskap. — Jag trivdes jättebra som volontär. Det var mycket att göra från morgon till kväll, men det var väldigt tacksamt, säger hon.
Paret beskriver sin tid på Frälsningsarmén som något som har hjälpt dem att resa sig igen efter svåra tider.
— Vi gick verkligen på knäna, men nu känns det som om vi fått en ny chans. Jag har också börjat studera maskinteknik, det känns väldigt roligt, berättar Roger.
LUNCH MED GEMENSKAP FÖR ARBETSKAMRATERNA
För kollegorna Sofia, Sören och Jeanette har Frälsningsarméns luncher blivit en uppskattad paus i vardagen. Alla tre arbetar som fastighetsskötare och ser fram emot soppluncherna där de får chansen att äta något annat än matlådan.
— Det är alltid god mat, och man träffar folk att prata med, berättar Sofia.
För dem är Frälsningsarméns luncher ett prisvärt alternativ och ett sätt att möta människor. Kollegorna uppskattar möjligheten att äta lunch tillsammans i en lugn miljö, och Frälsningsarméns öppna dörrar har blivit en plats där de kan slappna av och hämta ny energi.
— Vi är här ganska ofta, säger Jeanette. Det känns bra att komma hit, få ett varmt välkomnande och bara kunna njuta av maten och gemenskapen.
Dag och Kristina Linde, trotjänare på kåren, driver kårens second hand-verksamhet som bidrar till det sociala arbetet.
Välkommen
Med fokus på gemenskap och glädje arbetar Frälsningsarmén i Nyköping för att vara en plats där alla känner sig välkomna.
alla åldrar frodas. Att starta upp kårens öppna förskola två dagar i veckan har varit ett steg i den riktningen.
— Det känns väldigt roligt att Öppna förskolan har etablerats, säger hon. Vår gemenskap är värdefull, och vi vill erbjuda meningsfulla aktiviteter som lockar både barn och föräldrar. Målet är att om fem år ha en verksamhet fylld av liv och lek varje dag, även under gudstjänster, säger Mia.
En av Öppna förskolans flitiga besökare är Maja och hennes sju månader gamla son
Frälsningsarmén i Nyköping – en av Sveriges äldsta kårer – fortsätter att sprida hopp till nya generationer
Rasmus. För henne har Frälsningsarméns öppna verksamhet blivit en välkommen tillflykt under föräldraledigheten. Att komma iväg från hemmet och träffa andra föräldrar har varit både roligt och givande.
— Jag började åka hit när Rasmus bara var åtta veckor. Det har varit fantastiskt att ha en plats att gå till där man känner sig välkommen. Det är inte bara sällskapet, utan också skönt att ha något att göra, berättar Maja.
Hon ser Frälsningsarmén som en trygg och fördomsfri plats där både hon och Rasmus kan vara sig själva och hitta gemenskap. Hon beskriver hur lugn Rasmus blir här, i en ny miljö där han får träffa nya människor. Även om det kan vara många barn känns det ändå lugnt.
— Jag är lite blyg och pratar sällan med folk jag inte känner, men här är det lätt att prata med andra föräldrar. Det känns bra att ha en plats där man kan få stöd om man behöver, och där ingen dömer en, säger Maja.
Medlemmarna i Nyköpings kår ser ljust på framtiden och har en vilja att inte ge upp. — Det hänger inte bara på en kårledare, utan på Guds plan för platsen. Med Gud är allting möjligt, avslutar Dag Linde. g
fakta
Frälsningsarmén i n y köping
Startår: 1889.
Antal anställda och deras befattning: 3, Sara Törnå, kårledare, Jan-Olof Andersson, vaktmästare/köksansvarig, Mia Kleringer, familjekonsulent med ansvar för kårens sociala arbete.
Antal medlemmar: 32.
Antalet gudstjänstbesökare: Runt 15-20 besökare varannan vecka.
Antal besökare: Ett 50-tal personer besöker kårens olika verksamheter. Aktiviteter: Måndagsträff för daglediga, sopplunch, bibeltimme, café, fredagsmat, Öppna förskolan, Mini Brass, FA Brassband, Hannas secondhand, allsång, gudstjänster, Ängstugan under sommarperioden, andakt tisdag och fredag.
Social verksamhet: Matservering, mottagande av hjälpsökande och kårhänget. Även olika insatser så som julgrytan och julhjälp.
Kårens motto: Gud, kul, gemenskap och glädje.
A ktu ELLt #1 .2025
Vill
se förvandlade liv i förorten
Teamet från Frälsningsarmén i Nässjö blev inspirerade på Alpha-konferensen i London.
Alpha-inspiration i London
SOM DE ENDA DELTAGARNA från Frälsningsarmén åkte i oktober två kårledare och två lokala ledare från Nässjö på en internationell ledarkonferens med Alpha i London.
— Det var tre dagar fyllda av undervisning, information och inspiration kring hur man kan göra det enkelt för nya människor att komma in i kyrkan, berättar kårledare Maria Olausson.
Totalt deltog 120 personer från hela världen, varav 20 från Sverige.
— I grunden är Alpha – en grundkurs om kristen tro – densamma överallt, men det finns ganska stora skillnader mellan olika länder till exempel på hur man pratar om saker
och när i samlingen man äter mat. I vissa av länderna får man inte ens prata om att Alpha finns, säger Maria.
Gruppen fick också träffa Alpha-grundaren Nicky Gumble och hans fru Pippa och konferensen hölls i deras kyrka Holy Trinity Brompton (HTB). Maria Olausson tycker att det var värdefullt att på nära håll få följa hur Alpha där påverkar hela personalen och att en Alpha-kultur av att vilja vara en kyrka där nya människor kan hitta sin plats, genomsyrar allt.
I vår startar Frälsningsarmén i Nässjö ungdomsalpha, som pilotförsamling för ett helt nytt material. Kåren planerar även vanliga Alpha-kurser. g
”GUDS RIKE I ORTEN” var rubriken för den ekumeniska konferens som gick av stapeln i Göteborg den 12 oktober. Konferensen samlade kyrkliga företrädare som drömmer om att se marginaliserade områden runtom i vårt land förvandlas av Jesus. På schemat fanns lovsång, undervisning och valbara seminarier i syfte att ge inspiration och konkreta verktyg.
Mark Cotterill, ansvarig för Frälsningsarméns pionjärarbete, medverkade och talade om kyrkans roll i samhället och i samverkan med andra aktörer, såsom Polisen. Kvällen innan bjöds församlingsledare i förorten in till gemenskap. Den gemensamma visionen ryms i rapporten ”Frikyrkan i orten” (april 2023). g
”I TRYGGA HÄNDER” (ITH) är en etisk vägledning som Frälsningsarmén tagit fram för arbete bland barn och unga.
Sedan starten år 2000 har över 10 000 ledare gått heldagskursen ”I Trygga Händer”. Idag använder hela 8 svenska organisationer och samfund kursen för att utbilda sina ledare. g
JS-helger mitt i tiden
UNDER OKTOBER OCH NOVEMBER bjöd Frälsningsarméns UNG-team åter in till de populära JS-helgerna. I Hällnäs/Umeå, Uppsala och Halmstad anslöt totalt 191 barn i åldrarna 9-12 år. Temat ”På tiden” visade på hur Jesus funnits i alla tider, är med oss dag och natt och till tidens slut.
— Vi ville också inspirera barnen till en vardag med Jesus och uppmuntra till att umgås med honom under alla dygnets timmar, berättar Alexandra Ougleva, nationell ungdomskonsulent på Frälsningsarmén.
Barnen fick bland annat möta bagaren Layla och hennes assistent Smeg, något som skapade många skratt. Helgerna avslutades med en bönegudstjänst.
— Som alltid längtar vi efter att få se barnen möta Jesus personligen, se gudslängtan och ett himmelskt hopp tändas och bjuda in till frälsning. Dessutom är det underbart att få möta trossyskon i alla åldrar ute på kårerna, avslutar Alexandra Ougleva. g
Bagaren Layla drog ner skratt på JShelgerna för barn.
Mer av Kristi sinnelag. Den första Nationella helgelsekonferensen lockade många norrlänningar.
Startskott i Umeå för Nationell helgelsekonferens
Har helgelsen kommit på undantag? I så fall ska det rådas bot på det nu. Nationell helgelsekonferens har sjösatts, en möjlighet för medlemmar och anställda att fördjupas i tron och bli mer lika Jesus. Initiativet är Bo Jeppssons och första tillfället i Umeå gav mersmak.
I EN HÄRLIGT FULLSATT KÅRLOKAL samlades den femte oktober omkring 80 personer till Nationell helgelsekonferens på Frälsningsarmén i Umeå. Många hade rest långväga från hela Norrland för att delta. Temat för konferensen var ”Tid för helighet”, ett budskap hämtat från Frälsningsarméns centrala teologi. Dagen inleddes med föredraget ”Vad är vi kallade till?” där Frälsningsarméns
ledare i Sverige, Bo Jeppsson, talade om vår kallelse till helgelse.
— Tidigare hade ju Frälsningsarmén helgelsemöten, men kanske har talet om helgelse kommit lite i skymundan i vår tid? säger Elisabeth Grahn, territoriell sekreterare för andlig utveckling i Frälsningsarmén.
— Nu ville vi ta fasta på det som alltid varit viktigt i rörelsen, nämligen att vi ska fördjupas i vår tro, renas, bli mer lika Jesus och växa i relationen till honom – allt utifrån Filipperbrevet 2:5, om Kristi sinnelag, fortsätter hon.
Under dagen undervisade Daniel Viklund, kårledare i Strängnäs, under rubriken ”Ett liv i helighet”. Marina Bratterud, evangelist och kårledare i Oskarshamn, talade om bibliska riktlinjer för ett heligt liv. Däremellan gavs möjlighet till lovsång och tillbedjan. Konferensen avslutades med ett helgelsemöte.
— Många kom fram och böjde sina knän vid botbänken som ett gensvar på predikan. Att sedan utmanas av sändningsorden om att dela vidare det vi fått av Gud, kändes väldigt bra, säger Elisabeth Grahn.
Den Nationella helgelsekonferensen är ett initiativ av Bo Jeppsson och kommer att ar rangeras tillsammans med Rådet för andlig utveckling en gång per termin på olika plat ser i landet. Det ska vara ett sätt att i stället för tidigare kongresser samlas kring ett tema med Ordet i centrum.
— Den här dagen gav mersmak! Många uttryckte sin uppskattning och vi märker att det finns en längtan efter att möta Gud på ett djupare plan, säger Elisabeth Grahn.
Boka in kommande Helgelsekonferenser: lördagen den 22 mars i Oskarshamn. Lörda gen den 10 maj i östra divisionen. Komman de helgesekonferens meddelas senare.
foto:
elisabeth Grahn
Home blir
kår
FRÄLSNINGSARMÉNS KÅRPLANTERING Home
i Sundbyberg, nordväst om Stockholm, är sedan den 14 december en egen kår. Kårplanteringen invigdes ursprungligen i augusti 2022 och har sedan starten haft som vision att nå människor som vill hoppa av en destruktiv
Home – en plats där människor hittar gemenskap, upprättelse och ett nytt liv.
Råd om porrsurfande
i nytt Starta ommaterial
och en familj i Home. Jag är också tacksam för den växt och utveckling vi ser hos våra medlemmar och i vårt nätverk: att man kliver in i ledarskap och gensvarar på Guds kallelse till tjänst, säger Kjell Karlsten, kårledare på Home.
Samarbetet med LP-stiftelsen fortsätter
— Samverkan breddar vårt nätverk, hjälper oss att nå längre, ger större resurser och fler verktyg i verktygslådan, säger Kjell
NU FINNS ETT NYTT MATERIAL från Starta om - Frälsningsarméns arbete mot porrmissbruk. Materialet är framtaget som ett stöd för ledare, kårledare och pastorer för att kunna ta upp frågorna om porr med ungdomar och vuxna. Kunskap om porrens skadeverkningar och råd om hur man kan stödja den som kämpar för att bli fri samt stötta anhöriga, är en del av innehållet. Kårer som vill ha besök för att prata mer om dessa frågor kan mejla till kontakt@startaom.se, där även materialet kan beställas. g
365 texter om
tjänandets privilegium
heter en ny bok av kommissionär Robert Street. I de 365 texterna, en för varje dag under ett år, reflekterar författaren över sitt liv och sin tjänst som frälsningsofficer. Han tar upp frågor kring liv och död, framgång och misslyckande, familj och vänner och erfarenheter av möten med olika människor, kulturer och länder.
Boken vill inspirera, engagera och utmana, ofta med en humoristisk ton – allt centrerat kring den kristna tron och tacksamheten till Gud för vägledning genom åren.
Förutom att Robert Street varit chefredaktör för The War Cry har han författat ett flertal andra böcker, till exempel ”Holiness Unwrapped”, ”Called to be God’s People” och ”Servant Leadership”. Före pensioneringen arbetade Robert Street inom Frälsningsarmén i Australien och Storbritannien, bland annat på IHQ, Frälsningsarméns internationella Högkvarter i London. ”The Privilege of Service” ges ut av Salvation Books, Frälsningsarméns förlag vid IHQ. g
Guds kärlek behöver inga krusiduller
Jeanette Carleson var högpresterande men kände en inre tomhet. I jakten på lycka
ägnade hon 20 år åt nyandlighet och dess tekniker men tomheten inombords bestod. Trots att hon var kritisk till religion trodde hon på Guds existens och till slut bad hon honom ta över hela hennes liv.
TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH KIKI BROMS
Sin extroverta, glada och spralliga personlighet har Jeanette Carleson ärvt av sin far. Men när hon började skolan på Kungsholmen i Stockholm tonade hon ner sig för att inte sticka ut. Hon blev en allvarsam och högpresterande elev och duktig flicka.
— Jag hade tidigt negativa tankar om mig själv: att jag var för mycket men samtidigt otillräcklig. Jag var hård mot mig själv och om jag inte fick toppresultat på proven grät jag och kände mig som en loser, säger Jeanette. Hon hade en tro på det övernaturliga men tonårens konfirmationsundervisning hade ingen märkbar inverkan på henne där och då. Däremot fascinerades hon av en bekant som ansågs vara synsk.
— Jag tyckte att det var så spännande och började läsa böcker om änglar och livet efter döden. Jag läste också om psykologi, personlig utveckling och relationer, eftersom jag undrade varför jag inte var lycklig fastän jag var så duktig, säger Jeanette.
I sitt sökande prövade hon på många olika andliga tekniker, bland annat meditation och yoga. Hon utbildade sig till massör, akupunktör och coach inom NLP, neurolingvistisk programmering, då man omprogrammerar
sina negativa tankar för att uppnå sina livsmål. Hon lät sig vägledas av andliga guider och testade naturliga hallucinogena ämnen i syfte att nå en högre dimension av medvetande. Jeanette reste jorden runt, mötte sitt livs kärlek i Nya Zeeland och flyttade dit. När han gjorde slut tog hon det väldigt hårt.
”JAG KÄNDE INGEN
GLÄDJE ELLER LIVS-
LUST, DET VAR SOM
OM JAG VAR TOM PÅ
INSIDAN.”
— Jag kände ingen glädje eller livslust, det var som om jag var tom på insidan. Jag åkte hem till Sverige och grät i fyra månader, säger Jeanette.
En läkningsprocess startade och två år senare höll hon sin första föreläsning: ”Från duktig flicka till fri kvinna”.
— Inte nog med att jag fick dela mina erfarenheter och insikter, jag fick också utlopp för mina talanger och kände mig som
en stolt representant för kvinnor som ville leva ut sina gåvor, säger hon.
Jeanette gjorde framsteg på sin livsresa men insåg att den krävde mycket tid och pengar. Hon såg även att det i den nyandliga världen förekom en hel del manipulation, maktspel och utnyttjande av sköra personer. Trots en gedigen verktygslåda med olika tekniker och metoder som hon använde dagligen under många år, upplevde hon fortfarande en tomhet i hjärtat. Jeanette fick lära sig att vi är våra egna gudar med eget ansvar att uppnå lycka. Gällande karma och reinkarnation tolkade hon det som att den som är fattig eller utsätts för övergrepp har gjort något i sitt tidigare liv som den nu får ”betala” för. ”Botemedlet” kan då vara att gå ytterligare en kurs.
— Det gick inte ihop för mig - för det fanns inte en frälsningsväg för alla, utan bara för dem som lever i välfärd och är emotionellt stabila. Och jag undrade hur mycket mer jag behövde meditera och läka för att kunna älska mig själv, säger Jeanette.
Längst in hade hon en tro på Gud även om hon inte förstod vem Jesus var. Till slut bad hon: ”Gud, om du finns så ta över rodret.
Ta allt, bara jag får känna mig älskad”. Även om ingenting verkade hända just då återkom hon till den bönen vid ett par tillfällen. Fyra år senare ringde hon upp den kvinna som varit hennes coach under flera år. Jeanette bad henne om råd gällande sitt företag men svaret hon fick gjorde henne häpen: ”Jag är ledsen men jag kan inte coacha dig längre. Jag har mött Jesus och blivit frälst.”
— Jag tänkte, va?! Men när hon delade sitt vittnesbörd insåg jag att någonting hade
hänt för jag la märkte till att hon var mjukare som person. Jag fick kontakt med henne på ett annat sätt jämfört med tidigare, men ändå var det inte religiöst, förklarar Jeanette.
Susanne, som hon heter, skickade en YouTube-länk som handlade om artisten Sebastian Staksets frälsningsberättelse. Jeanette tog del av en mängd liknande ”stories” och såg att den röda tråden var att Jesus gett personerna en frid och kärlek som de inte hade fått någon annanstans.
Under två decennier sökte Jeanette förgäves efter lycka och mening i livet. När hon till slut bad en bön till Jesus förändrades allt.
— Jag tänkte: hallå! Jag är NLP-coach och här kommer någon som ger människorna det som jag längtar efter att ge dem! Bow down! utbrister Jeanette.
— Jag började titta på serier om Jesus och blev mer och mer förälskad i honom. Jag undrade vad det var som hände mig, fortsätter hon.
Samtidigt ville hon vara säker på vad hon tackade ja till men efter en tid med mycket research och läsning kände hon sig redo att
”OM
DU VILL HA
SPÄNNING I LIVET SÅ
BE JESUS ATT GE DIG
ETT DJUPARE MÖTE
MED HONOM.”
släppa in Jesus helt och fullt. Hon lät även döpa sig. Men nu började striden om Jeanettes själ och hon drabbades av otäcka mardrömmar.
— Jag hölls ner av någon som ville döda mig och jag låg där utan att kunna röra mig. Då kände jag maningen att ropa på Jesus och när jag gjorde så försvann trycket. Jag har även hört om personer som har testat andarna genom att nämna Jesu namn. Då har de börjat fräsa och visat sina rätta ansikten, säger Jeanette.
Intresset för det nyandliga dog snabbt ut för Jeanette och det mesta i hennes liv förändrades, inifrån och ut. — Jag kände mig plötsligt helig och ville inte anspela på mitt yttre längre. Jag kände också en helt ny kärlek – Guds kärlek – till andra människor. Och Gud tog bort min prestige så att mitt värde inte längre handlade om vad jag gör, utan vem jag är för Gud –hans älskade dotter, påpekar hon. Hon gick bibelskola, engagerade sig i ett par församlingar och läste till lärarassistent. I våras såg hon att Frälsningsarmén i Södertälje sökte en barn- och familjekonsulent. Hon blev eld och lågor. Kombinationen Gud, barn och ledarskap passade ju henne perfekt! I augusti 2024 började hon sin tjänst på kåren.
— Det känns fantastiskt och jag har blivit väl emottagen. Jag ser framemot att se mer
Idag arbetar Jeanette som barn-, och familjekonsulent på Frälsningsarméns kår i Södertälje. foto: kiki broms
av andens frukter och att kåren får fler familjer och medlemmar ur alla generationer. Jag hoppas även på en levande ungdomsverksamhet där de som är med får en nära relation till Jesus och inte bara kommer för att spela pingis, säger Jeanette.
När hon stöter på kristna som intresserat sig för nyandliga aktiviteter såsom yoga, tycker hon att de bör ställa sig ett antal frågor: Varför dras du till det? Vad tror du att det ska ge dig? Vidare uppmanar hon till att göra research kring de nyandliga teknikerna, deras grundare och rötter, för att förstå vad som ligger bakom. Jeanette menar att fienden är bra på att locka med glitter, glamour och snabba kickar, som senare ger en bitter eftersmak och dåliga konsekvenser. Därför är det viktigt att leva nära Jesus.
— Om du vill ha spänning i livet så be Jesus att ge dig ett djupare möte med honom. Ingenting är mer ”exciting” än hans kärlek! Den här världen kan aldrig någonsin ge det Gud kan ge. Han är en stabil och stadig ström av kärlek som inte behöver några krusiduller, avslutar Jeanette. g
fakta
Jeanette Carleson
Ålder: 45 år.
Bor: I lägenhet i Enskede.
Familj: Mamma, två systrar, fem syskonbarn och ett gudbarn.
Sysselsättning: Barn- och familjekonsulent på kåren i Södertälje.
Hobby/intressen: Samtal om och tid med Gud, läsa Bibeln, sjunga lovsång, vänner, barn, vandring, humor, lära mig om människan och relationer.
Läste senast: ”Upptäcka dina gudagivna gåvor” av Don och Katie Fortune.
Favoritbibelord: 2 Kor 12:9: ”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.”
Motto: Att lita på och lyssna till Herrens vägledning. Han skapade oss och har de bästa planerna.
Det bästa med att vara frälst: Allt! Den inre friden, det nya livet med honom, vetskapen om att jag är ovillkorligt älskad av min himmelske Far.
När rättigheter blir villkorade
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA är inte bara ord på papper, de utgör grunden för vår värdighet som människor. De vilar på ett kollektivt erkännande av rättigheter och skydd – och att vi kan rättfärdiga för andra det vi rättfärdigar för oss själva. Rättigheterna är politiska, juridiska och, kanske framför allt, moraliska. Rätten att ha rättigheter vilar enbart på en sak: vår mänsklighet. Det betyder att, även om vi förlorar allt annat – vårt hem, vår familj, vårt land, vår röst – lever dessa rättigheter kvar i oss.
Vi behöver vara medvetna om den retorik som formar vår sinnevärld. Att kalla någon ”flykting” är ett kraftfullt erkännande av de-
ras verklighet och rätten till skydd. I andra länder ser vi hur människor på flykt kallas ”illegala,” eller ”illegal aliens.” Det skapar ett avstånd mellan ”oss” och ”dem.” Den retoriken kriminaliserar inte bara rätten att fly och söka skydd, utan berövar även människor deras grundläggande mänsklighet.
”EN FYRAÅRIG FLICKA,
I
BARNKONVENTIONENS
SVERIGE, GICK TILL
SÄNGS DEN NATTEN
MED EN BRUTEN ARM – FÖR ATT HON
SAKNADE PERSONNUMMER. BARNET
VALDE VARKEN
FLYKTEN ELLER PAPPERSLÖSHETEN.”
Orden har makt att legitimera lagar och attityder som vi annars aldrig skulle acceptera. På Frälsningsarméns Kvinnocenter möter vi asylsökande kvinnor vars mod och vilja att leva fört dem till Sverige. Vi ser dem falla samman efter avslag och börja ifrågasätta sitt mänskliga värde. En utvisning innebär nämligen inte att behovet av skydd försvunnit. Kvinnorna är inte immuna mot samhällets retorik; de hör den och formas av den. En efter en stängs dörrar med budskapet: ”Du har inte rätt till det.” Samtidigt ser vi hur en välkomnande retorik öppnar nya möjligheter, vilket återspeglas i kvinnornas stärkta egenmakt. Två personer har flytt från krig, men bara den ena har rätt att studera på SFI. Bägge befinner sig i en asylprocess, men med helt olika möjligheter och tillgångar. Hur kan vi försvara detta ur ett medmänskligt perspektiv? Hur kan vi godta att en människas värde och rättigheter avgörs av administrativa faktorer snarare än av deras erfarenheter och behov?
Mänskliga rättigheter är inget smörgåsbord där vi kan plocka det vi anser rimligt att dela ut. Varje rättighet är en del av en helhet som skyddar människans värdighet och frihet. Som John Donne uttryckte det: ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är en del av fastlandet, en del av det hela.” Vår värld hänger samman, och rättigheternas klang
berör oss alla. Vi kan inte stå passiva, för när klockan klämtar för en av oss, klämtar den för oss alla.
En av våra kvinnor besökte nyligen en av Stockholms akutmottagningar tillsammans med sin lilla dotter som hade skadat armen på förskolan. De skickades hem utan någon undersökning. Alla barn i Sverige har rätt till vård men där och då gjordes en annan tolkning, vilket ger en smärtsam påminnelse om att rättigheter i teori och i praktik inte alltid är detsamma. En fyraårig flicka, i Barnkonventionens Sverige, gick till sängs den natten med en bruten arm – för att hon saknade personnummer. Barnet valde varken flykten eller papperslösheten.
Om du befinner dig i en öronbedövande retorik som kväver din empati och urholkar dina värderingar, vänd då blicken inåt och tala med ditt samvete. Det handlar om att se bortom orden och förstå den mänskliga verklighet som alltid finns bakom dem. Papperslös – inte röstlös. g
Camila Valdés, Frälsningsarméns kvinnocenter i Akalla
BILDEn I LDEn
SYR HELLRE ÄN RULLAR TUMMAR. Under snart tre år av krig har tusentals ukrainska flyktingar kommit till Frälsningsarméns flyktingcenter i lettiska Riga. All väntan som en flykting tvingas genomlida skapar både oro och rastlöshet, därför väljer många av dem att sysselsätta sig genom att arbeta för andra. Två av dem är Valentina och Ludmila. Här syr de varma vantar som Frälsningsarmén senare delar ut till Rigas många hemlösa.
ENBART NÄTKLÄDER. I november 2024
stängde Frälsningsarméns fysiska butik Handels för gott. Uniformer och profilkläder beställs nu bara via Internet, där ett stort urval för medlemmar, anställda, officerare, soldater och volontärer finns. Hemsidan heter https://fralsningsarmen.shop.idegroup.se/
Form och snitt på Frälsningsarméns uniformer har ändrats under årens lopp –delvis som en avspegling av rådande mode, men också utifrån praktiska aspekter.
Vad klär Guds armé?
Frälsningsarméns uniformer vittnar, enar och förenklar i mötet med människor – men kan också skapa förvirring och kanske avstånd. Stridsropet dök ner i samfundsgarderoben och bad sex anställda tycka till. Talar dagens plagg till morgondagens människa?
TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN, BLEKINGE MUSEUM OCH SÖRMLAND MUSEUM
Få företeelser förknippas så starkt med Frälsningsarmén som uniformen. När kriget mot synd, fattigdom och ohälsa började föras från grundandet 1865 och i Sverige 17 år senare – krävdes soldater som talade ett gemensamt språk, bland annat genom sin klädnad. Dels för att visa världen vilka de var och dels för att stärkas inåt. Såväl frälsningssoldater som officerare bär uniform, men soldatens är mer frivillig och understryker tron på Jesus och en vilja att ha en kristen livsstil och kristna värderingar. Uniformen gör personen synlig och kan underlätta för andra att ta kontakt.
Frälsningsarméns uniformer har sedan framväxten ändrat form och snitt, men omkring 1880 blev den standardiserad när en marinblå sergeuniform infördes för både män och kvinnor i västvärlden. I varmare länder är uniformerna ofta vita eller beige men där finns även speciella färgsprakande dräkter.
Kerstin Fridberger arbetade på Frälsningsarmén butik Handels från 1998 till 2006 och var drivande när nya
Kerstin Fridberger.
uniformer och de första profilplaggen såg dagens ljus.
För 25 år sedan tillverkades fortfarande alla Frälsningsarméns plagg i England men 1998 togs kontakten med en svensk firma som ritade och sydde. Långbyxan för kvinnor introducerades och ett klädlager öppnades i Alingsås. De nya uniformerna var lite tunnare och hade ett mer stretchigt tyg.
— Vi behövde verkligen alternativ till vårt begränsade klädval. Förr gick ju alla jämt i uniform, till och med på badstränder när man evangeliserade. Senare utvecklade vi blusar, scarfs, slips och fritidsuniformen: t-shirt, sweatshirt, fleece och cardigan, säger Kerstin Fridberger, numera pensionerad officer.
På en Frälsningsarmékonferens i Jönköping i början av 2000-talet kom det stora genombrottet. Fritidsuniformen introducerades genom en mannekänguppvisning i foajén.
— Ledningen var ängslig över att det andliga klimatet skulle störas men det blev succé. Vi avslutade med ett brudpar som gifte sig i uniform, minns Kerstin, som senare fanns med på alla Frälsningsarméns större samlingar med de nya plaggen.
— Folk behövde få känna, klämma och prova. Det var även ett sätt att marknadsföra oss, tillsammans med webbsidan som utvecklades då, fortsätter hon.
Själv är Kerstin soldat sedan 1988, utbildad reservkapten och har genom åren burit
sin uniform med stolthet. Men hon anser att man ska göra det enkelt för dagens soldater och anställda, då uniformer och fritidskläder är dyra. Behåll det klassiska sortimentet som krävs i offentliga sammanhang och ersätt fritidskläderna med egna plagg, plus sköld eller namnskylt.
— I William Booths England var det nödvändigt att utmärka sig i mängden och sudda ut skillnaderna mellan klasser – och uniform skapar ju samhörighet. Tron sitter ju inte i kläderna även om de innebär ett ställningstagande att vi är i Guds tjänst, avslutar Kerstin Fridberger. g
Uniformsglosor
• Labeller
• Silverstjärna
• Hakband
• Röd markering
• Kokard
• Mörk sko
• Sommaruniform
• Vit snodd
• Filthatt
• Kantgarnering
• Korslagda horn
Amir Moghadam
biträdande kårledare Centrumkåren Göteborg
Tina Ljungberg
soldat och familjekonsulent Lidköping,
Vad gör uniformen med dig?
Nagellack, poliser och pilot – fem officerare och en soldat delade sina tankar om uniformen som identitetsmarkör, udda uniformsminnen och framtidens önskeplagg inom Frälsningsarmén. Längtan efter bra och funktionella yrkeskläder går hand i hand med glädjen över att få klä sig till tjänst för Gud och människor.
Daniel Lovén
kårledare Skellefteå
Vad betyder uniformen och profilkläderna för dig och vem blir du när du bär dem?
AMIR: I profilkläder är jag en Frälsningsarméanställd, men i uniformen känner jag mig mycket mer i tjänst för Herren. Oavsett vilket tar jag på mig ansvaret för mitt jobb.
TINA: Jag föredrar enklare identifiering med sköld och har sällan uniform. Men oavsett känner jag mig som en representant för Frälsningsarmén.
JON-ANDERS: Som officer blir jag en ämbetsperson, som kristen är jag salvationist.
HELEN: De visar på var jag arbetar och på min roll som officer.
DANIEL: Att jag representerar Frälsningsarmén och inte bara mig själv som individ. Jag bär ett ämbete och står för ett budskap. Det jag säger, gör och proklamerar får en vidare plattform.
ELIN: Att jag är officiell, representerar Frälsningsarmén och att min klädsel inte tar fokus från det jag säger i exempelvis predikan.
Är det viktigt med uniform eller profilkläder och hur bär du dem?
AMIR: Ja, för att det visar mitt ämbete och yrke. Men jag använder oftast namnbricka.
TINA: Är man i tjänst är det bra för identifieringen. Jag har mest namnbricka med sköld, ibland profilkläder.
JON-ANDERS: Profilkläder är bra för att skapa tydlighet kring vilket sammanhang man är i - som en firmatröja. Uniform är viktigt för ämbetsrollen. Men frågan om huruvida uniform är viktigt är kluvet. Här kan det argumenteras både för och emot. Den kan öppna och stänga dörrar, skapa kontakt men också skapa avstånd.
HELEN: Både och, jag gillar profilkläder bättre och bär det eller sköld mest. Ibland känns uniformen gammaldags, jag har den bara på gudstjänst och liknande samlingar.
DANIEL: Ja, jag tycker det är viktigt, men inte för att bevara det som varit, utan för att vara aktuell, peka framåt och låta arvet sätta avtryck hos nästa generation. Uniform kan vara otymplig vid praktiska uppgifter. Jag använder mest profilkläder eller sköld.
ELIN: Uniformen förenklar. Den kan upplevas stel men ger också fina associationer till våra föregångare. Till vardags bär jag mest sköld eller namnskylt och undviker helst pikétröjorna som är inte är smickrande för kroppen. Uniform är osmidigt vid praktiskt arbete.
Jon-Anders Marthinussen
biträdande divisionschef Västra divisionen
Ett speciellt minne kopplat till kläderna?
AMIR: När jag för första gången bar full uniform trodde många vänner att jag blivit pilot eller polis. Folk frågar ofta om Frälsningsarméns historia.
TINA: Barn kan undra om jag är polis. Många vet inte vad uniformen står för. Ett annat minne är alla nylonstrumpor jag lagat med nagellack, som senare sitter fast på benen.
JON-ANDERS: En gång hade jag keps, tröja, namnskylt, allt med sköld. En man kom fram för samtal och jag sade att jag tillhörde Frälsningsarmén. Han svarade lite dråpligt: ”Jo, men det ser jag ju”. Det hade nog räckt med keps.
HELEN: När jag evangeliserade trodde någon att jag var en vakt. Mamman till ett barnkörsbarn tyckte uniformen var cool. Oftast vet folk inte vad den står för.
DANIEL: Jag har flera starka minnen från både soldat- och officersinvigningen. Uniformen vittnar om en inre övertygelse som fått yttre konsekvenser. Yngre generationer är mer frågande, äldre kommer med glada tillrop. Ett barn frågade om jag var polis.
ELIN: Jag hade knallrött läppstift till uniform och någon frågade om vi verkligen fick ha det. ”Ja, nuförtiden får vi det”, sade jag. Någon har gissat att jag tillhör flygbranschen. Ofta säger folk att de saknar att se oss ute.
Helen Bergh
kårledare Gävle
”UNIFORMEN VITTNAR OM EN INRE ÖVERTYGELSE SOM FÅTT YTTRE KONSEKVENSER. YNGRE GENERATIONER ÄR MER FRÅGANDE, ÄLDRE KOMMER MED GLADA TILLROP”.
Vad önskar du för framtidens profilkläder i Frälsningsarmén?
AMIR: Jag vet inte – men profilkläderna är dyra och har dåliga material, så det bär jag sällan.
TINA: Den största förändringen tror jag redan har skett. Men jag hoppas på ett större utbud av bekväma vardagskläder med skölden på.
JON-ANDERS: Fler t-shirts och sköna kläder och mer variation.
HELEN: Mer moderna profilkläder med budskap och i andra färger.
DANIEL: Jag gillar radikaliteten i dåtidens enkla och pragmatiska tröjor, raka och tydliga budskap – men vet inte om det är gångbart idag.
ELIN: Jag hoppas på stilrena och bekväma plagg, mer smickrande material och bättre modeller för fältuniform. Skjortor eller blusar, sweatshirts eller tunna ulltröjor som funkar bra till blus och skjorta. g
Elin Hammarberg
kårledare Vasakåren
Kai KjällAndersson har gett upphov till en stor sångskatt hos Frälsningsarmén och har inte lagt ner taktpinnen helt trots sina snart 80 år.
Sätter ord och ton till vardagen
Turnéer och tv-uppträdanden, barnkörer och sångtävlingar. Till detta musikaler, utbildningssatsningar och en stor produktion av sånger, musik och inspelningar.
Kai Kjäll-Andersson har gjort ett rejält avtryck i framför allt Frälsningsarméns musikliv.
TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON, JONAS NIMMERSJÖ OCH PRIVAT
Kai Kjäll-Andersson, eller Kaiis som hon kallas, är med sin långa meritlista inom musiken ett välkänt namn inom Frälsningsarmén. Denna septemberförmiddag befinner hon sig på Frälsningsarméns Högkvarter på Östermalm i Stockholm. Här arbetade hon på musikavdelningen fram till år 2011 och kontorslokalerna låg då i hörnet där Nybrogatan möter Östermalmsgatan. Kai, gråblond och beigeklädd, rättar till de knallblå glasögonbågarna som vilar på näsan.
— Där bodde jag i nummer 71 på tredje våningen, säger hon och pekar ut genom fönstret mot den gula fasaden med grön port. — Och den här grå cementgården var min lekplats, där cyklade jag omkring, fortsätter hon nostalgiskt.
Hennes föräldrar var frälsningsofficerare men när familjen slagit sig ner i Stockholm blev det inte så många flyttar och uppbrott.
— Jag hade en lycklig barndom och var mycket på Templets kår. Där var det många barn och ungdomar och vi hade jättekul, minns Kai.
Gudstron kom naturligt och omkring sig hade hon vuxna förebilder, såsom frälsningsofficeren Sven Nilsson och hennes egen mor. — De var starka ledare med stark tro som tjänade människor och gjorde mycket för andra, påpekar Kai.
— Tron har burit mig under hela livet genom sjukdom och trasslighet i relationer, fortsätter hon.
Skrivartalangen fick Kai kanske från sin far som författat böcker och sånger och varit chefredaktör för både Stridsropet och andra publikationer. Hon började spela piano som sjuåring och efter lågstadieåren på Engelbrektskolan följde Adolf Fredriks musikskola och Statens normalskola på Östermalm där Kungliga musikhögskolan finns idag. På
”TRON HAR BURIT MIG UNDER HELA LIVET
GENOM SJUKDOM
OCH
TRASSLIGHET I RELATIONER.”
60-talet bodde hon i Chicago en period där hon engagerade sig i den lokala kåren och arbetade på sjukhus. Därefter arbetade hon på SAS i San Fransisco.
— Vi var två svenska tjejer och två från Hawaii som bodde ihop och hade jätteroligt tillsammans, minns Kai.
Tillbaka i Sverige var hon sekreterare på musikavdelningar inom både TV och radio. Under hela 70-talet anlitades hon flitigt som bakgrundssångerska i musikstudior. År 1971 kom hon med i gruppen ”Nya Gals & Pals” som senare fick namnet ”Män, Kvinnor & Sång”. Gruppen deltog i folkparksturnéer, krogshower och medverkade i många TV-program. Som fältartist i en grupp på sex personer åkte Kai till Cypern och Sinai vid några tillfällen för att underhålla svenska FN-soldater, stundvis drabbade av leda och hemlängtan.
— Det var kul. Det kändes som en viktig uppgift och jag tror att de blev glada, kommenterar Kai.
— Musikbranschen i och utanför Frälsningsarmén är som två skilda världar men man är ju sig själv ändå. Jag har aldrig gjort avkall på min tro, påpekar hon.
I Nya Gals & Pals spelade Bo Andersson. De två blev ett par, gifte sig och fick dottern Tove. Bo adopterade sonen Andreas från Kais tidigare relation – och båda barnen arbetar idag med musik. När dottern bara var
Förra våren hölls en hyllningskonsert till Kai Kjälls sångskatt på Templets kår i Stockholm.
”DET
HÄNDER ATT DET KOMMER FRASER OCH MELODISLINGOR I STUNDEN NÄR JAG BER.”
ett år gammal drabbades Kai av cancer. Omkring 40 år senare kom den tillbaka och hon tvingades operera bort halva lungan.
— Det är klart att det har varit en prövning. Jag har varit rädd och undrat hur det ska bli med allt, erkänner Kai.
— Men jag har kunnat luta mig mot Gud och vila i gudstron, som burit mig. I efterhand har jag sett det tydligt och jag vet att det är många som har bett för mig, påpekar hon.
Kai började skriva egna låtar i början av 70-talet och texterna handlar ofta om sådant hon upplevt själv: bönesvar, vittnesbörd och Guds betydelse i tuffa tider.
— Jag gillar vardagliga sånger. De kanske inte är så mycket av kampsånger, som en del av Frälsningsarméns musik är. Men det händer att det kommer fraser och melodislingor i stunden när jag ber, förklarar Kai.
— Det betyder mycket att få ur mig sångerna och jag känner mig nöjd och tacksam när jag får till det. Då blir jag ivrig att få klart låten och höra någon sjunga den, fortsätter Kai, som inte ser sig själv som någon vidare sångerska, utan främst sångförfattare.
Hon börjar nynna på en fras: ”Kan jag göra något för dig? Är det nu jag ska ge dig min tid?...Herre ta min gåva och bruka den nu ” Det är en av de sånger där både text och melodi kom till henne samtidigt. Den mest kända och spelade låten tror hon är ”Han är min herde” som handlar om Psaltaren 23 i Bibeln. Den sjöngs bland annat när hon ledde Templets strängmusikkår och när hon 1980 var på turné i Australien, där Frälsningsarmén firade 100 år.
— Vi inbjöds att delta som ett ”exotiskt” inslag från Skandinavien eftersom vi ackompanjerade oss själva med gitarrer. Det var en jättekongress och fantastiskt att få uppleva, säger Kai.
— Som ledare inom strängmusiken mötte jag många starka och roliga kvinnor. Flera av dem var frälsningsofficerare och släppte loss
när de kom till övningarna. Det blev mycket skratt och roligheter, tillägger hon.
Kai har lett och skrivit sånger till flera barnkörer inom Frälsningsarmén. Omkring 60 barn sjöng i ”Ett Levande Liv” och deltog i turnéer, TV-program, musikaler och en skivinspelning med jazzpianisten Bengt Hallberg. I början av 90-talet ledde hon ungdomskören ”Big Town Singers” och senare ”Cookies & Dreams” tillsammans med dottern på Kår 393. ”Akalla Kids/Cayennepeppar” bestod av invandrarbarn i området och Kai hjälpte dem även att komponera sånger. — Jag har haft ”extrabarn” bland dem och hjälpt till med sådant som att hämta från skolan. Nu har de i sin tur fått barn och tack vare det har jag en stor familj. Det har varit värdefullt för både oss och dem, säger hon milt. I mitten av 80-talet fick Kai anställning på Frälsningsarméns musikenhet. Där hade hon bland annat i uppgift att delta i utgivningen av sånger, att samla in och anpassa arrangemang samt skriva ut och producera fonogram. Likaså att vara delaktig i utbildningar, sommarmusikskolor och inspirationshelger och planera musikkongresser. Kai ansvarade även för musiktidningen ”FA-Musikant”. Men år 2011 avvecklades musikavdelningen.
— Det var lite sorgligt. Något jag brann för tog slut. Man fick försöka fokusera på det positiva och gå vidare, menar Kai.
Något hon minns med glädje är de fem tillfällen hon initierade och ansvarade för ”Fa Song Contest”. Konceptet liknade melodifestivalen med inskickade bidrag, tävling på kåren Templet, jury från musikbranschen och en röstande publik.
— Det var jätteroligt. Vi fick in många bidrag av solister och grupper och det resulterade i skivinspelningar, säger Kai.
Kai i mammas knä under en kongress i Kungliga tennishallen.
foto: jonas nimmersjö
foto: jonas nimmersjö
”FARMOR, VAR
DET DÄR DIN SISTA KONSERT?”
Under dryga 30 år har Kais musikaliska gärning gett upphov till en mängd utgåvor i form av LP-skivor, kassetter, CD-skivor, notoch sånghäften. Hon gillar särskilt skivan som kom ut år 2000 med spår som ”Det finns så mycket man kan bedja om”. Flera av låtarna spelades på Templet i mars 2024, efter att Kai fått förfrågan om att göra en konsert med sina sånger. Körer och musiker medverkade och barnbarnet Joel Nordenberg sjöng ”Det finns änglar, jag har sett dem” från musikalen ”Julen i mitt hjärta.” Själv sjöng hon i en trio med dottern och dotterdottern sången ”Gud, den här dagen är din”.
— Det var roligt att få en sådan möjlighet,
att få ta fram mina egna sånger och framföra dessa på ett så bra sätt som möjligt. Mycket tack vare min son, Andreas Kjäll, som gjorde arrangemang och var kapellmästare, säger Kai.
— Och min åttaåriga sonson frågade mig: ”Farmor, var det där din sista konsert?”, fortsätter hon och skrattar gott.
Joel sökte till senaste säsongen av Idol och tog hem andra platsen i slutfinalen.
— Det är roligt! Han bär dessutom med sig sin Bibel och vittnar om sin tro och han har fått stort stöd från sin församling, kommenterar Kai.
Hon leder numera två pensionärskörer: Protonerna i Akalla samt TSO:s damkör med äldre artister, dansare och skådespelare. Hon tar fortfarande fram arrangemang och är inte främmande för att skriva lite ny musik.
— Men jag hoppas även få ha ett lugnt och tryggt pensionärsliv. Det viktigaste är ju att vara frisk och få vara med ett tag till, menar Kai.
En sak är i alla fall säker: Kai Kjälls sångskatt kommer hänga med bra länge till. g
fakta k ai k Jä ll-a ndersson
Ålder: 79 år.
Bor: I radhus i Akalla.
Familj: Gift med Bo, två barn, sex barnbarn. ”Extrabarn” via kör i Akalla. Fem egenskaper: Kreativ, lugn, snäll, lyssnande, hjälpsam.
Sysselsättning: Pensionär, leder två körer för pensionärer.
Intressen: Läsa, skriva samt översätta sånger, ibland hjälpa till med pianospel och fika på Templets kår. Läste senast: ”Det slutna rummet” av Marie Jungstedt.
Favoritbibelord: Joh 14:1: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.” (SFB 15)
Skrattar åt: TV-serien Vänner, Hasse & Tage, Henrik Dorsin med flera.
Kai med övriga medlemmar i gruppen ”Män, Kvinnor & Sång” som hon sjöng med under 70-, och 80-talet.
Emmy Winarve:
En livlina genom livets stormar
BERÄTTAT FÖR OCH FOTOGRAFERAT AV KIKI BROMS
När jag var 14 år kom jag för första gången i kontakt med Frälsningsarmén i Visby. Det blev en plats som skulle komma att spela en avgörande roll i mitt liv, särskilt under min kamp med bipolär sjukdom. Ett av mina starkaste minnen är när jag låg hemma i en förlossningsdepression och fick en bukett röda tulpaner från Frälsningsarmén. Den lilla gesten betydde allt – någon brydde sig om mig, även när jag själv inte orkade.
Frälsningsarmén har varit en konstant trygghet sedan vårt första möte. Under gymnasiet fick jag diagnosen bipolär sjukdom, och när jag mådde som sämst var det två personer från kåren som körde mig till psykiatrin. Deras stöd var ovärderligt och fick även mina föräldrar att förstå vilken betydelse Frälsningsarmén hade i mitt liv.
När jag var yngre drack jag ibland alkohol, liksom de flesta i den åldern, men jag är glad att gemenskapen i Frälsningsarmén gav mig nya sätt att umgås som kändes mycket mer meningsfulla. När jag blev gravid och inte kunde ta min medicin, var Frälsningsarmén återigen där för att ge mig stöd, bön och en känsla av hopp.
Genom Frälsningsarmén har jag lärt känna en kärlek som aldrig dör. Ju mer jag läser Bibeln, desto djupare förståelse får jag för Jesus och hur älskad jag är, även när livet är stormigt. Idag är jag ensamstående mamma, och människorna på kåren fortsätter att vara en trygg plats för både mig och min dotter. Deras närvaro har varit otroligt värdefull genom åren, och jag vet att de alltid kommer finnas där för mig. g
Angelika Fulgencio
Ericson är 51 år och ensamstående med en son. Hon har bott i Västerås sedan 2022 då hon fick tjänsten som socialkonsulent på kåren där hon möter människor i utsatthet med många olika slags hjälpbehov, främst på Frälsningsarmén
Bistånd i området Bäckby utanför Västerås.
Beth Larsson är 74 år, änka sedan 17 år och har bott i Västerås sedan 1988. Hon är en aktiv medlem som finns med och planerar exempelvis Önskesången, och besöker kåren flera gånger i veckan.
Tron ger livet riktning
Angelika och Beth är lika rotade i den kristna tron som i Frälsningsarmén – men en är anställd och den andra frivilligt aktiv. Kåren är en livsviktig familj att utmanas av och vila hos. ”Jag kliver upp på morgonen för att få komma hit”, säger Beth Larsson.
TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO
Hur kom du till tro och vad fick dig att hamna i Frälsningsarmén?
BETH: Genom mina föräldrar har jag alltid funnits med i pingstkyrkan – även om vi inte var så jättekristna av oss. Efter flytten till Västerås hamnade jag genom en vän så småningom på Önskesången här hos Frälsningsarmén och jag kände mig hemma direkt. När min man dog betydde dåvarande kårledarna Arne och Christina Vauhkola väldigt mycket. Som dagledig pensionär kan jag fortfarande besöka andra kyrkor men det är här jag är hemma och medlem. Hos Frälsningsarmén har tron bara betytt mer och mer för mig.
ANGELIKA: Jag växte upp på Östra kåren i Göteborg och har haft tron och Frälsningsarmén med från födseln. Men vid 15 års ålder hände något i mitt hjärta som blev ett avgörande. Jag jobbade som lärare i decennier men när jag var runt 44 år tändes en längtan efter att komma in i aktivt lärjungaskap. Tron blev starkare och jag förstod så småningom att jag skulle jobba för Jesus. Detta att få gå i tro är ett äventyr för mig – man ser tillbaka och ser att Gud haft en plan hela vägen.
Vad är viktigt för din tro, hur får den näring?
BETH: Jag behöver gå på gudstjänst, be och träffa andra att dela tron med. Men lovsång är nog det som stärker mig mest – det talar direkt i hjärtat. Min vän ringer varje dag och läser dagens bibelord för mig. Vi sjunger tillsammans också, till exempel: ”Mer av dig, Jesus”. Det är fantastiskt att ha en sådan vän.
ANGELIKA: Min egen tid med Gud och hans ord. Det är jätteviktigt att jag lyssnar på Gud varje morgon. Men också gemenskapen, att vara med syskon, prata och diskutera och att höra vittnesbörd från andra.
Berätta lite om hur det är att vara frivillig respektive anställd här på kåren.
BETH: Jag har varit med på så mycket: pilgrimsvandringar, besök utanför äldres bostäder under corona, cykelturer, planering av Önskesången. Tidigare hade vi kvinnofrukostar på lördagar, då gjorde jag frukost och umgicks med besökarna. Nu kommer jag hit både för att hjälpa till och att bara vara. Det är fantastiskt och uppmuntrande och det lyfter mig. Jag växer tillsammans med kyrkan. ANGELIKA: Som anställd får jag komma med ljuset mitt i det elände vi ser hos många människor idag. Enligt vårt uppdrag ska vi erbjuda soppa, tvål och frälsning – men vi vill även att människor ska få förändras på djupet. Det gäller att lyssna in den Helige Ande för varje person man möter. Beth är jätteviktig i det relationella! Hon möter människor och betyder mycket för oss som jobbar också.
Hur har det påverkat dig att tjäna genom Frälsningsarmén?
BETH: Jag kliver upp på morgonen för att komma till Frälsningsarmén! Jag har något att förlita mig på och det känns så meningsfullt att vara här.
ANGELIKA: Det har påverkat på alla sätt, inifrån och ut; hur jag lever mitt liv, tar beslut och tackar för goda resultat i mitt liv. Förut var jag mer ”duktig” i mig själv, men då var jag också tröttare. Nu har Guds gåvor och talanger kommit i funktion och den glädje som syns utåt börjar långt inifrån. Det handlar om visshet, tillit och kärlek och att få vara i tjänst för den som skapat mig. Jag har aldrig mött så många prövningar som nu men i prövning kommer också seger. Jag går med Kungars Kung som är stor och helig. Jag är ju lärjunge dygnet runt, även hemma, det är fantastiskt.
ANGELIKA: Bibelappen på min telefon. Jag tittar på den varje dag, ofta flera gånger om dagen, och har alltid en läsplan på gång.
Beth frågar Angelika
Jag funderar över dina framtidsplaner. Du blir väl kvar här? För du betyder så mycket...
ANGELIKA: (Skrattar varmt) Jag går dit Jesus vill att jag ska gå!
BETH: Eftersom lovsång betyder så oerhört mycket för mig säger jag en skiva av Bo Järpehag eller Emilia Lindberg. Jag älskar sångerna ”Strålande”, ”Din godhet”, ”Mer av dig” – de talar direkt till hjärtat. Jag har just ingen sångröst men brukar cykla och sjunga tills jag lär mig dem utantill. Hoppas ingen blir rädd, ha ha!
Vad är utmanande med att som tjäna kåren och Kristus som frivillig/anställd?
BETH: Inget är utmanande. Jag lyfts när jag kommer hit och vill bara ha mer. Jag vill aldrig lämna Frälsningsarmén!
ANGELIKA: Mycket är utmanande, till exempel samhällets beslut att sätta människor i sådana situationer att det skapas utsatthet. Frälsningsarmén vill vara mjuka men mycket i samhället har blivit hårt, därför behöver jag mina syskon. Det är som bilden av grillen, en kolbit som faller ur och hamnar längre bort kommer att slockna mycket snabbare än de som ligger tillsammans och glöder.
Vad är svårast med att vara troende kristen över lag?
BETH: Jag tror på människan och på Gud, som sår ut. Det är inte så svårt att vara kristen.
ANGELIKA: Vår relationsbaserade kristna livs-
stil kan bli provocerande för den som vill vara lite ”verksamhetskristen”. Kyrkan ägnar sig ofta åt konsumtion av andlighet i stället för att se att vi är en del av Guds plan. Men vi kan inte bara leva på ytan utan måste gå på djupet.
Hur hjälper Frälsningsarmén dig att tro?
BETH: Genom den underbara gemenskapen i hemgruppen. Jag har varit med där rätt länge, vi är trygga med varandra och vågar ställa lite ”dumma” frågor, det är jätteviktigt. Sedan går man hem och funderar. Vi ses här varannan vecka minst ett par timmar och är tolv personer.
ANGELIKA: Genom gemenskapen och det sociala, att jag får göra saker för Gud och inte bara prata. Eftersom jag känner Frälsningsarmén så väl behöver jag inte undra över formen utan kan fokusera på vad Gud
Angelika frågar Beth
I somras när jag hade det tufft privat och dessutom jobbade mycket så kom du hit varje dag och stöttade mig. Hur kom det sig, hörde du någon uppmaning?
BETH: Jag vaknade och kände i hjärtat att jag skulle gå hit. Det räckte. Men jag skulle gärna höra Guds röst på riktigt. Jag brukar be innan jag somnar: Kära gode Gud, tala med mig så att jag hör dig!
vill använda mig till. Ibland säger han vänta, till exempel om jag försöker gå i egen kraft. Apropå hemgruppen kan vi ha hetsiga diskussioner och bli provocerade både av bibeltexterna och varandra. Inte alltid lätt, men viktigt.
Finns någon du kan tala om din tro med?
BETH: Min vän Kristina, hon som ringer mig varje morgon. Och om jag behöver så talar jag med Angelika.
ANGELIKA: Jag talar med Sussie (Susanna Nordberg) och några andra, främst i hemgruppen. Vi delar med oss när det är svårare att tro och varför, eller när tron prövas.
Hur ser du på att berätta för andra om din tro?
BETH: Jag har blivit bättre på det. Jag har barn och barnbarn, alla vet att jag är kristen. Jag försöker vänta in rätt tillfälle, berätta och
så frön. Jag skulle aldrig ha vågat göra det tidigare. Men bön hjälper.
ANGELIKA: Gud har en förväntan på oss att tala med andra. Man får ta det när det kommer möjligheter och passar. Men som sagt, lärjunge är jag dygnet om.
Hur ser din tro ut om tio år?
BETH: Jag hoppas att jag får fortsätta att vara och växa i min tro. Jag hoppas att mina nära och kära ska finna Gud – jag ber mycket att de ska bli kristna och hitta den rätta vägen.
ANGELIKA: Att vi har vuxit i antal i Västerås kår, att vi ska få se många fler under och helanden och att min tro ännu mer ska vara min livsstil.
Har du en förebild för din tro?
BETH: Min vän Kristina, Angelika och Sussie på kåren, och lovsångsförfattaren Bo Järpehag.
ANGELIKA: What would Jesus do? – Jag säger Jesus! En mänsklig förebild är däremot Sussie.
Vad betyder Jesus för dig?
BETH: Han är allt. Trösten när jag känner mig nere och min bästa vän. Med honom reser jag mig upp och går igen om jag har fallit. Tack vara Jesus känner jag mig glad och nöjd varje dag när jag vaknar.
ANGELIKA: Han är allt, den ende som går att lita på till 100 procent och som helt och fullt vill gott för mig. Men aldrig på ett mesigt sätt – jag litar på att Jesus inte bara är en ja-sägare i mitt liv. g
Nätverk i kampen mot människohandel
Lettland är ett transitland för människohandel i Europa, vilket gör det särskilt utsatt för arbetskraftsexploatering. Frälsningsarméns europeiska nätverk mot människohandel samlades därför i Riga den 6-8 november för att stärka samarbetet, inspireras och utbyta erfarenheter med kollegerna runt om i Europa.
TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ
ILettland är medvetenheten låg om hur man känner igen modernt slaveri och människohandel, berättar Inese Krastina från Frälsningsarmén i Lettland. För att förebygga problemet har Frälsningsarmén börjat hjälpa människor att hitta trygga jobb på internet.
Agnese Zīle, nationell koordinator mot människohandel för Lettland, beskriver hur de ser olika former av exploatering i landet.
— Vi är oroade över tredjelandsmedborgare som kommer hit för att arbeta, då det uppstår många frågetecken kring slavliknande arbetsvillkor. Samtidigt är vi också bekymrade över våra egna medborgare både här och utomlands eftersom det finns stora risker att hamna i exploatering, förklarar Agnese.
Hon hoppas kunna skapa dialog och samarbeten med organisationer i andra länder för att trygga hjälp för brottsoffer oavsett var de befinner sig.
— Vi söker bästa praxis och möjligheter till samarbete, säger hon, och beskriver hur viktigt det är att sänka trösklarna för hur offer kan få stöd.
— I Lettland är vi stolta över vårt sociala
angreppssätt och att vi har gjort det enkelt för utsatta att få tillgång till hjälp.
För Agnese är det också viktigt att hålla fast vid Frälsningsarméns kristna värdegrund.
— Jag vill se människor komma till tro och hoppas att Lettland kan bli en plats där mänskliga rättigheter respekteras. Men också att människor blir respekterade, får ett tryggt arbete, bra pensioner och att familjer får stöd, säger hon.
Konferensen innehöll även många inspirerande inslag från andra länder. Malaika Oringo, som arbetar för Frälsningsarmén i Nederländerna och själv är överlevare av människohandel, beskriver sitt arbete för att stärka utsatta:
— Min passion är att se till att brottsoffer får rätt skydd och stöd, men också att deras röster får höras på ett effektivt sätt, menar Malaika.
Hon ser överlevare som viktiga aktörer i kampen mot människohandel, men inte enbart genom att dela sina historier, utan också genom att själva bli en del av arbetet. På så sätt kan de bli mentorer till andras upprät-
tandeprocess men också få bidra med kunskap som förebygger utsatthet.
Malaika arbetar både inom Frälsningsarmén och med sin egen organisation ”Footprint to Freedom”, där hon fokuserar på att ge överlevare verktyg för att delta i beslutsprocesser.
— Min största förhoppning är att överlevare ska sitta vid beslutsbordet och vara med och forma hållbara lösningar, understryker hon.
Anne Gregora kommer från Storbritannien och deltog även hon under nätverksdagen. Hon beskriver programmet ”Beyond”, som stöttar dem som vill återvända och integreras i sina hemländer efter att ha blivit utsatta för människohandel. Programmet gör det möjligt för utsatta att själv välja när de vill återvända hem, något som Anne kämpat för länge.
— Vi i Storbritannien, och även i Europa i stort, ser behovet av ett starkare globalt åtagande för att stoppa vår tids slaveri. Målet är att hjälpa människor som vill återvända hem, och samtidigt försöka förebygga och förhindra människohandel genom att jobba bättre mot den socioekonomiska grundproblematiken, säger hon.
Rebecca Misthou, som leder Frälsningsarméns projekt ”The Green Light Project” i
Frälsningsarméns europeiska nätverk mot människohandel samlades i Riga den 6-8 november för att stärka samarbetet, inspireras och utbyta erfarenheter med kollegerna runt om i Europa.
— Min passion är att se till att brottsoffer får rätt skydd och stöd, men också att deras röster får höras på ett effektivt sätt, säger Malaika Oringo, som arbetar för Frälsningsarmén i Nederländerna.
En av de externa talarna och deltagare i panelen var Agnese Zīle, nationell koordinator mot människohandel för Lettland.
kvällarna
”DET ÄR DAGS ATT
KLIVA UPP ETT SNÄPP
IGEN, PRECIS SOM VI
GJORDE TIDIGARE MED
EU-PROJEKTET SAFE HAVENS.”
Grekland, berättar om det arbete som sker på gatorna i Aten sedan 2012 för att skapa kontakt med migranter i särskild sårbarhet.
— Vi har mött deras utmaningar och skapat individuella handlingsplaner för att stödja dem på bästa sätt, säger Rebecca. Pro-
jektet har utvecklats för att möta individers behov mer direkt, och man har byggt nya partnerskap med både ideella organisationer, advokater och myndigheter. På så sätt kan man ge ett samlat stöd till dem som behöver det mest.
I Polen möter Oleg Samoilenko från Frälsningsarmén en ny situation, där ett stort antal av dem som söker hjälp är från Ukraina eller Latin- och Sydamerika.
— Många som kommer hit drömmer om ett bättre liv, men de känner inte till riskerna med att söka jobb utomlands. Genom Frälsningsarmén kan vi hjälpa dem att hitta trygga alternativ i det nya landet, berättar Oleg.
Jeroen Hoogteijling från Nederländerna är ordförande för Frälsningsarméns euro-
peiska nätverk mot människohandel. Han avslutade konferensen med att lyfta hur viktigt det är att Frälsningsarmén förhindrar exploatering genom att exempelvis verifiera trygga jobbmöjligheter.
— Det är dags att kliva upp ett snäpp igen, precis som vi gjorde tidigare med EU-projektet Safe Havens. Då ökade vår paneuropeiska kampanj medvetenheten om att ”billiga tjänster kan innebära att nån annan får betala priset”, säger Jeroen och fortsätter:
— Vi ser en fortsatt ökning av arbetskraftsexploatering och många lockas av falska jobberbjudanden via kriminella aktörer. Om vi går samman som en enad armé i Europa kan vi verkligen göra skillnad och skapa tryggare livsvillkor för människor. g
En av
besökte nätverket Rigas kår 1 och Inese Krastina berättade om det sociala arbetet.
ÄR DU NYFIKEN PÅ ATT SKRIVA TESTAMENTE?
Vår broschyr hjälper dig att reflektera över vad som är viktigt för dig, och ger praktisk vägledning om hur du upprättar ett giltigt testamente. Beställ den gratis idag. fralsningsarmen.se/testamente
Scanna med mobilen för att läsa mer
ANDAKTEN
Lyft blicken
JAG ÄLSKAR HAVET, särskilt om det blåser. Missförstå mig rätt – jag älskar att vara VID havet, inte på havet, om det blåser. Jag älskar att stå vid stranden och låta vinden ”blåsa bort” mina bekymmer. (Om jag är PÅ havet när det blåser mår jag bara illa.) Men VID havet, eller vid vatten, mår jag bra. Psaltaren 23 säger att Gud för oss till vatten där vi kan finna ro. Jag vet inte hur ofta du har möjlighet att lägga dig under ett träd vid en sjö eller på en varm klippa vid havet ”för att finna ro”. Jag tror att du liksom jag allt som oftast befinner dig i någon slags storm som kallas ”livet”. Därför vill jag ta dig till en bibeltext som handlar om vatten, men på ett annat sätt.
’Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla.
Skanna QR-koden för info, program och uppdateringar
skr.org/ekumeniska-aret/
Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!« och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig! «Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom” (Matteusevangeliet 14:22-31a)
Jag känner igen mig i Petrus. Utan att egentligen tänka, står han helt plötsligt på vattenytan – mitt i stormen. Allt som oftast kan jag kasta mig in i saker, drabbas av situationer och hamna i andras människors ”stormar” likväl som mina egna. Det kan vara att tiden inte räcker till, livspusslet håller inte ihop. Människor dör, barnen mår inte bra, det är tufft på jobbet och mamma är sjuk. Hur ska JAG klara det här? Jag börjar titta på mina förmågor och det räcker aldrig – hur bra jag än är. Jag vet att när jag börjar titta ner och ser vågorna i mitt livs storm, mina tillkortakommanden, andra människors svek och elände – då är risken stor att jag sjunker. När Petrus börjar att sjunka lyfter han sin blick mot den ende som kan rädda oss. Han ändrar fokus och ger oss lösenordet: ”Herre, hjälp mig!”
Så när du känner att du nästan drunknar och är rädd i det som är ditt livs storm – lyft din blick. När jag verkligen vill ha kontakt med mina barn, vill att de ska förstå allvaret brukar jag säga: titta på mig. Lyft blicken. Låt mig se att jag har hela din uppmärksamhet. På samma sätt vänder Gud själv sitt ansikte till mig, som vi ber i ”Välsignelsen”. Så därför vill jag be just nu:
Att Herren ska välsigna och bevara dig. Att han ska låta sitt ansikte lysa över dig och vara dig nådig. Att han ska vända sitt ansikte till dig och ge dig av sin underbara frid – en frid som du och jag inte hittar någon annanstans. En frid som skapar lugn mitt i din storm.
Och när du ropar, viskar eller skriker Herre hjälp mig – kommer Jesus att svara dig, och sträcka ut sin hand.
Gud välsigne dig.
Marie Blomberg
Kårledare, Frälsningsarmén i Borås
Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.
Beständiga i en föränderlig
FRÄLSNINGSARMÉN, under ledning av general Lyndon Buckingham, har presenterat ett nytt strategiskt ramverk som ger riktning åt Frälsningsarméns uppdrag och tjänst in i framtiden. I ramverket som fått namnet Kompass ingår tre fokusområden:
Stärka människan. Fokus på att den enskilda människan förstår Frälsningsarméns uppdrag och hur de kan bidra till att det genomförs mer effektivt.
tid
Stärka uppdragets inverkan. Gud har gett oss uppdraget att förkunna evangeliet om Jesus Kristus och utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn. Vi kan förlita oss på att han kommer att leda oss genom en ständigt föränderlig framtid.
Skapa ett bestående arv. Vi ska sträva efter att lämna vidare en sund och blomstrande Frälsningsarmé till kommande generationer, genom att väl förvalta allt som anförtrotts oss. g
Befordrade till härligheten
Rune Lundh, Uppsala
Rolf Stackbom, Norge
Anne-Lie Åslund, Norsborg
Ulla-Britt Johannesson, Umeå
Gun Bengtsson, Ystad
Gud,
varje person som finner dig är ett levande mirakel. Nu ber vi konkret enligt våra nya nationella mål om att vi i Frälsningsarmén ska få se minst 100 frälsta personer under detta nya år.
Överraska oss med din Ande, lär oss lyssna, lyda och älska människor hem till dig.
Herre, hör vår bön!
Bibelordet
“Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig, för att jag frambringar vatten i öknen, floder i ödemarken, så att mitt folk, det utvalda, får dricka, det folk som jag har skapat åt mig. De skall sjunga mitt lov.” Jesaja 43:18-21
Ni vet känslan av att öppna en ny kalender. Rena sidor utan överstrykningar eller suddgummispån. 365 osedda dagar. Vad ska hända? Vad kommer jag vara med om? Med vem? Förväntan, men kanske också oro. Profeten uppmanar folket att glömma det förgångna. Han talar inte främst om det dåliga som hänt, utan om det goda, det fantastiska Gud gjort. Hans ord handlar inte om att inte komma ihåg utan om att inte fastna i det som varit. Tiden för Guds godhet, ingripande och förvandling är inte över, den ligger framför. Gud ska göra något nytt! Profetens hälsning sträcker sig också in i vår tid. Fastna inte i vad Gud har gjort i historien – se det som han gör nu. Också idag spirar livet, kanske speciellt i ödemarken.
På platser, i situationer där det ser helt kört ut, gör Gud underverk!
Veronica Wahlström, Rektor, Frälsningsarméns Officersskola
Frälsningsbön
Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:
Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.
I Jesu Kristi namn. Amen.
webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning. BIBEL och Bön I BEL
1,8 MILJONER SVENSKAR LEVER I FATTIGDOM
Marginalerna är små för många barnfamiljer, och allt fler hamnar i ekonomisk utsatthet. Vi kan hjälpa, men våra verksamheter behöver mer resurser än någonsin för att möta de ökande behoven. Därför har din gåva aldrig varit viktigare.
Ge din gåva nu
