Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2023 by Frälsningsarmén

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 5.2023

Simon bytte bana:

Valde Gud före liv som kriminell VÄLKOMMEN TILL Starka relationer i Bergsjön SYNPUNKTEN Vad har hänt med advent? PERSONLIGT Hasse har sett Frälsningsarmén från många håll FOKUS Därför vill kändisar bidra till julinsamlingen MIN TRO Gudstro och frivilligarbete VÄRLDEN Frälsningsarméns sjukhus fyller stora behov

Foto: jonas nimmersjö

LEDARE

Ett liv bortom det ordinära NÄR ÄNGLARNA HADE FARIT upp till himFrälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson Redaktion Charlotte Ander, Kiki Broms, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Johan Nilsson, Carina Tyskbo Utgivning 2023 20 januari, 31 mars, 9 juni, 15 september och 24 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Pressgrannar AB, Linköping ISSN ISSN 0346-1890 Omslagsbild Foto: Kiki Broms Internationell ledare Lyndon Buckingham Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete Pg 900480-5, Swish 9004805 För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

len, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta. De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.” (Luk. 2:15-20) I det här numret av Stridsropet, jul- och nyårsnumret, får vi bekanta oss med lokala verksamheter i Frälsningsarmén Sverige. Då möter vi förstås också de personer som finns där. Läser om hur man tänker, reflekterar, gläds men kanske också begrundar. Vi tar del av personporträtt och intervjuer, och samma sak, vi får del av människors begrundande, någon som delar sina tankar och erfarenheter. Sin personliga tro och kanske också resan dit. Vi läser om engagemang och förhållande till kristenhet och uppdrag. Som en röd tråd i flera berättelser – Livet med Jesus. ”Julevangeliet” är den benämning vi ofta ger det andra kapitlet i Lukas evangelium. Man kunde tänka att den unga kvinna vi möter där kunde passat för en artikel i tidningen. Kanske som personporträtt eller under rubriken Min tro. Det är inte första gången vi möter henne. Redan tidigare har vi bekantat oss med henne – hennes förvirring kring att hon skulle bli mamma och föda en son och ovanliga och oväntade händelser som sker under graviditeten. Men också de inte helt perfekta förhållandena när hon föder sitt barn. Runt omkring henne har det varit ”ståhej”, hon hälsas med rop och glädje: ”högt benådad är du!”. Och symfonin av hyllningar växer och börjar sprida sig. Maria – den första av människor som börjar leva ett liv på jorden med Jesus. Hennes son, men också världens frälsare. Frälsningsarmén i Sverige har, som många andra samfund, organisationer och företag, en vision. Ord som kort och koncist formu-

lerar kärnan i verksamheten. Du känner säkert till ”soppa, tvål, frälsning”, men har kanske också sett en fana vaja med texten ”Sverige för Kristus”. Dessa formuleringar av vår vision är internationella och hittas överallt i världen där Frälsningsarmén finns representerad. Men det händer också att vi för kortare perioder väljer att sätta fokus på något vi särskilt vill poängtera. Ett fokus i det övergripande. Just nu har vi en sådan, ”Välkommen hem! Livet med Jesus”. Marias liv gestaltar väl detta fokus. Att välkomnas och kliva in i ett liv med Jesus betyder till ett liv bortom det ordinära. Kanske lite ”ståhej” till en början. Glädje, men kanske också förvirring. ”Jag förstår så lite”. Livet med Jesus förstås bäst i andliga termer. Maria: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud…”, ”Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.” Marias liv fram till Jesu födelse ledde fram till förståelsen att detta barn inte bara var hennes. Jesus var och är för alla. Överallt. Hela tiden. ”En glädje för hela folket”. Var gärna en Maria, begrunda och lovsjung och dela vidare. Välkommen att ta del i ett liv med Jesus tillsammans med Frälsningsarmén i jul- och nyårstid!

Överste Christina Jeppsson, Samfundsledare tillsammans med överste Bo Jeppsson

Foto: teresia jansson

s.34

Innehåll

#5.2023

VÄLKOMMEN TILL

PERSONLIGT

I Bergsjön utanför Göteborg bygger Frälsningsarmén starka relationer för att öka tryggheten i området.

Som officer sedan 1971 och ledare i Sverige, Europa och Sydamerika har Hasse Kjellgren sett Frälsningsarmén ur många perspektiv.

4. Allt för barnen i Bergsjön

MIN VÄG TILL GUD

12. Simon bytte kriminaliteten mot Guds kärlek Längtan efter att passa in ledde Simon till olika destruktiva grupperingar, men när han mötte Gud kunde han för första gången vara sig själv.

22. Kallad till ledarskap

VÄRLDEN

28. Viktig sjukvårdsaktör

Frälsningsarmén har sjukhus och kliniker runt om i hela världen och fyller på många håll ett stort behov för människor som annars inte skulle ha tillgång till sjukvård. SYNPUNKTEN

FOKUS

16. Kändisar som bidrar till det sociala arbetet Många populära artister har genom åren medverkat i Frälsningsarméns konserter och julinsamlingar. Vad tycker artisterna om att delta och hur får man dem att ställa upp?

33. Vad har hänt med advent

Stridsropets Carina Tyskbo frågar sig om köp av dyra adventskalendrar är rimligt när många inte har råd med det nödvändigaste. MIN TRO

34. Den som ger får tillbaka

Elisabeth och Solveig, volontärer på Frälsningsarmén i Sala, i samtal om vad gudstron och frivilligarbetet betyder för dem.

Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen. se/hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 9 00480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”. Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: fralsningsarmen. se/stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

xxxxxxxx | xxx

Yes, tycker Yasmin, om bullar och Frälsningsarméns fritidsgård. Hon är åtta år och kommer hit varje tisdag och torsdag efter skolan.

välkommen till | bergsjön

Allt för barnen i Bergsjön I Bergsjön utanför Göteborg byggs starka relationer på Frälsningsarmén Jesajas fritidsgård. Förutom roliga aktiviteter får både barn och föräldrar del av den familjära atmosfären. Allt för att öka tryggheten och på sikt förbättra integrationen i området. TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

å baksidan av ett rött tegelhus med en liten gräsmatta framför, finns en oansenlig plåtförstärkt dörr. När den slås upp av Sofia De Boer Moran, vikarierande verksamhetsutvecklare och socialkonsulent på Projekt Jesaja, öppnar sig en ombonad och ljus lägenhet. Vi befinner oss på Tellusgatan 40 i Bergsjön utanför Göteborg, och här på bottenplan ligger Frälsningsarméns fritidsgård. – Vi finns här för att minska utanförskap och skapa trygghet i området. Framför allt erbjuder vi gemenskap och bidrar på så sätt till att förbättra integrationen här i Bergsjön. Förhoppningsvis leder det också till minskad kriminalitet, säger Sofia medan vi kliver in. Det doftar kaffe och från köket hörs prasslet av bullpåsar. Om en timme kommer barnen, och förberedelserna pågår medan personalen värmer lunchtallrikar och pratar ihop sig. Besökaren på fritidsgården möts av ett hemtrevligt allrum med biljardbord, rum för fotbollsspel och dockor, dans, musik, samlingar. Utanför köksfönstret bland välskötta planteringar och lekparker sticker färgglada huskroppar upp ur grönskan. Vid första anblicken är det svårt att ana att Berg-

sjön är en av landets socioekonomiskt utsatta stadsdelar. Trots hot om stängning har Frälsningsarmén i fyra år drivit verksamhet för familjer, barn, tonåringar och vuxna i området. Två eftermiddagar i veckan är det öppen fritidsgård för grundskolebarn. Sofias kollegor heter Marsida Mania, Han-

nes Thunman och Nasim Mohammadi. Även officerarna Lena och Mikael Vigart finns ofta med. De är en del av Östra kåren i Göteborg men arbetar för att på sikt starta en kårplantering i Bergsjön. Viktigast är att först knyta kontakter och få förtroende från föräldrar och barn. – Vår fritidsgård är en öppen verksamhet för grundskolebarn men de flesta är i 9–12-årsåldern. Upp till 30 barn kan komma, säger Sofia och stryker tillbaka det långa svarta håret. Den gröna blusen har hon fått av Fermani Ewed, en trofast, frivillig medhjälpare som bor i huset. – Vi vill verkligen bygga relation i området, speciellt med mammor och barn. Utan det kan inga förändringar ske, säger Marsida. En hög procentandel av invånarna i Berg-

sjön lever med försörjningsstöd, och att ha många syskon är inte ovanligt. Hemma kan det vara svårt att bli sedd och hörd, därför är det viktigt att barnen på fritidsgården känner sig sedda och uppmärksammade. – Ibland får jag påminna dem om att de inte behöver skrika för att jag ska höra. ”Men Marsida, det måste jag ju göra hemma, vi är så många!” kan de säga.

välkommen till | bergsjön

Amadou är gärna saftutdelare i entrén, där barn och föräldrar tas emot när de kommer.

Officerarna Lena och Mikael Vigart är en del av Östra kåren i Göteborg men vill på sikt starta en kårplantering i Bergsjön.

Sofia De Boer Moran har vikarierat på Projekt Jesaja under ett och ett halvt år. Att bygga relationer i Bergsjön är grundläggande i arbetet med barnen.

”VISST FINNS DET STORA UTMANINGAR HÄR – MEN DET JOBBIGASTE ÄR SNARARE VAD FOLK UTIFRÅN ANSER OM BERGSJÖN, ÄN HUR VI FAKTISKT HAR DET.” – Vi märker om ett barn har en dålig dag, för oväsen och bryter mot gränser. Då kan man behöva gå hem tills man skärpt sig. Det är ett bra betyg för oss när barnen ser det som straff att inte få komma, säger Sofia. Jesajas fritidsgård har inget missionerande syfte i det muslimskt dominerade området. Men att det drivs av det kristna Frälsningsarmén är ingen hemlighet. – Och vi får många frågor av barnen: ”Är 6

du muslim? Vad betyder korset? Är det här en kyrka”? säger Marsida, och kollegorna kring bordet nickar igenkännande. För barn som lever i ett religiöst sammanhang är det sällan laddat att fråga om andras trostillhörighet. Klockan har blivit två och nu öppnar Fräls-

ningsarmén portarna. Åttaåriga Yasmin tassar in i köket, lägger armarna mjukt om

Sofia och säger hej. Det långa håret är flätat i många blåsvarta flätor. Yasmin kommer hit varje tisdag och torsdag och trivs jättebra. – Jag brukar ta ut leksaker på gården, hoppa hopprep, bolla och ibland blåsa bubblor, säger hon och funderar vidare: – Inne brukar vi dansa, som fridans. På tjejgruppen bakar vi våfflor eller muffins. Och så får vi bullar, säger hon och sträcker sig efter det välfyllda fatet som Sofia ställt fram. Personalen är bra, för de är snälla, intygar åttaåringen. Ute på gården har solen kommit fram och gräset lyser grönt. I entrén fladdrar Frälsningsarméns flagga och välkomstbordet

Nasim Mohammadi är snart klar för dagen. Hon trivs väldigt bra med sitt arbete på Frälsningsarméns fritidsgård i Bergsjön.

Uno är poppis. Det finns många sätt för barnen att koppla av när de kommer från skolan till fritidsgården: musikrum, dansrum, tevespel eller böcker. Här ska Hannes Thunman och Yasmin snart vinna över Mikael Vigart.

Kul med kubb. Många av fritidsgårdens barn väljer att leka utanför lokalen, särskilt när vädret är fint. Området är välskött. Mitt emot finns en skog, längre ner lekpark och vackra planteringar.

med kaffe, saft och bullar står redo. Det ser trevligt ut när barn och mammor med bebisar anländer, de flesta kvinnor insvepta i slöjor i olika färger. Mot staketet lutar sig Mikael Vigart redo med såväl småprat som en frisbee, för den som vill prova. Snart är han igång och kastar tillsammans med en liten flicka, medan mamman satt sig på en stol en bit bort för att mata småsyskonet. Stor och liten provar kubbspelet. Pinnarna yr, ibland lite hur som helst. – Bra! hejar Marsida på en liten pojke med storlockigt hår. En gång till! Amadou är Yasmins sjuåriga lillebror. Nu spelar han kubb en stund och ser stolt ut

när han senare sätter sig och delar ut bullar. Strax intill honom längs väggen slås ett fönster upp och hjälpredan Fermani börjar raskt tvätta fönstren med en näve hopknycklat tidningspapper. Allt känns familjärt, nästan som att komma hem till en lite extra stor familj. Frälsningsarmén i Bergsjön har sedan nystarten tagit flera viktiga kontakter ute i samhället. Allt för att samverka, ringa in hur familjerna mår och vad barnen behöver. Sofia berättar hur hon och personalen träffat Socialtjänsten i Kortedala, deltagit i Polisens informationsdag, mött Svenska Kyrkan och

så förstås grundskolan. – Skolan i Bergsjön är väldigt bra på att plocka upp elever som har det knepigt. Barnens säkerhet går alltid först och vi är precis som de anmälningsskyldiga om vi ser något som inte verkar stämma, säger hon. Inne i dansrummet är det full fart. Dolly Styles låt Habibi dånar och framför spegeln dansar Abdul, med snabba avancerade steg och tvära kast ner på golvet och upp igen. – Kolla på mig nu! Ledarna Marsida och Nasim sjunger med och dansar de också medan fler barn anländer. Värmen stiger i det lilla rummet när en spontan brottningsmatch uppstår. 7

xxxxxxxx | xxx

En hög procentandel av invånarna i Bergsjön lever med försörjningsstöd, och det är vanligt att ha många syskon i familjerna. Därför är det viktigt för personalen att försöka se och lyssna på alla barn. Här Mersida med Yasmin. T v: Hjälpredan Fermani gnuggar fönstren blanka med tidningspapper.

I samlingsrummet sitter Elyas, 11 år och gör läxan. Just nu pluggar han hemspråk och fyller med viss möda i de bågformade bokstäverna från höger till vänster. Det är svårt, arabiska är enklare att tala, tycker han och pustar ut efter ett färdigformulerat ord. Där emot älskar han att skriva fria berättelser, till exempel när han blir stressad, får idéer eller behöver skriva av sig. – Ibland skriver jag 17 sidor på en dag! Personalen här kallar mig Einstein, säger han och lyser upp. På fritidsgården gillar Elyas att leka lekar, spela Fifa på Play Station eller bara sitta och prata. Nu ska han strax in på killgruppen, sex-sju pojkar har anlänt och Sofia samlar dem för en genomgång.

– Idag ska vi göra våfflor och jag tänkte att vi börjar med att läsa igenom receptet, säger hon och gänget ser ivrigt ut. Tillsammans lägger de upp lite strategi innan de myllrar ut i köket. Här har Nasim förberett järnet, smeten vispas och snart serveras de första gyllengula våfflorna. Glada grabbar med våffla, sylt och grädde i näven cirkulerar runt i lokalen. Mamma Ebyan, som ibland har sina söner på verksamheten, får också smaka. Hon arbetar som samordnare på socialtjänsten i Göteborg. – Jag kände sedan tidigare till Frälsningsarmén och ert fina arbete för personer i utsatthet, säger hon mellan tuggorna och fortsätter: – Vi har bott i huset länge och trivs så bra med grannar och gemenskap. Visst finns det stora utmaningar här – men det jobbigaste är snarare vad folk utifrån anser om Bergsjön, än hur vi faktiskt har det. Klockan närmar sig halv sex och de flesta

barn har droppat av. Nasim stoppar den sista tallriken i diskmaskinen, Sofia plockar och fixar på kontoret och säger hej då till personalen. I morgon kommer förhoppningsvis elektrikern så att vardagsrummet får tillbaka ljuset igen, berättar hon leende. Allt för att göra det så bra som möjligt för barnen i Bergsjön. g 8

Fakta Projekt Jesaja Ett socialt arbete i Göteborg som startades 2013 och samordnas av Frälsningsarmén Östra kåren. Visionen för projektet bygger på Jesaja 58:6-11. Består av: Barn- och familjeverksamhet och språkkafé i Bergsjön. Uppsökande verksamhet med kaffevagn i Nordstan och Rosenlund, för att nå personer i hemlöshet och utsatthet. Aktivitetscenter för nyanlända på Migrationsverkets anläggning Sagåsen i Kållered, tillsammans med flera andra kyrkor och organisationer. Antal anställda: Fyra personer på hel- eller deltid, förstärkt av officerarna Lena och Mikael Vigart från Östra kåren.

aktuellt

#5 .2023 Foto: tAGE ÖHLUND

Foto: Frälsningsarmén i Nässjö

Östersundskåren 125 år

Frälsningsarmén förmedlade hopp i SVT FRÄLSNINGSARMÉN STOD VÄRD för fyra eku-

Foto: teresia jansson

meniska gudstjänster som sändes i SVT under oktober. Predikan, lovsång, musik, vittnesbörd och bön formades tillsammans med flera kyrkor i staden. Barnen hade en viktig roll under gudstjänsterna, både i ledning, böner och framföranden. – Vi ville få dela vår tro på Jesus och förmedla hopp och ljus i en ganska trasig värld och tid. Det var viktigt för oss att göra det som en enad kyrka i Nässjö, säger Maria Olausson, kårledare på Nässjö kår. Flera personer i de tevesända gudstjäns-

terna vittnade om hur Gud förvandlat deras liv, hur de fått börja om på nytt eller fått hjälp i sjukdom. Under den första gudstjänsten, som sändes på Tacksägelsedagen, poängterades hur viktigt det är att tacka Gud för både små och stora saker. Som ett tecken på det blåste hela församlingen upp ballonger ”fyllda med sin tacksamhet” och lät dem stiga mot skyn i kyrksalen. g Carina Tyskbo Gudstjänsterna från Nässjö sändes den 8, 15, 22 och 29 oktober och kan ses i efterhand på SVT play: svtplay.se/gudstjanst

FRÄLSNINGSARMÉN 125-ÅRSJUBILERAR i Östersund. Det firades 9–10 september med musikkafé, historiska återblickar, lunch, kakbuffé och festgudstjänst med predikan av Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson. Bland de drygt 100 gästerna fanns tidigare medlemmar och divisionscheferna Marie och Peter Jonasson. – Det var fantastiskt roligt och fint och det bjöds på mycket sång och musik från olika grupper, tider och kulturer, säger Inger Silfverdal, kåransvarig. Östersundskåren har endast runt 20 medlemmar, men bedriver ändå ett betydande socialt arbete. Bland annat möter de flyktingar från olika delar av världen. – Regelbundet hör äldre och barnfamiljer i utsatthet av sig, då de vet att det finns hjälp och stöd att få. Vi försöker prioritera dem som har det svårast och inte får mycket hjälp från samhället i övrigt. – Flera personer vittnade under jubileumshelgen om hur de kämpat med missbruk och annat, men kommit till tro via kåren och fått sina liv förvandlade. Det vill vi såklart se mer av i framtiden, säger Inger och tillägger att man nyligen startat en Alpha-grupp och onsdagsträffar med sopplunch. g Teresia Jansson

20-årsfirande för Templets stavgångare STAVGÅNG, SOPPLUNCH OCH FÖREDRAG på kåren Templet i Stockholm. Initiativtagaren och frälsningsofficeren, Else Andersson, har under 20 års tid bjudit in daglediga till dessa aktiviteter varje tisdag. Den 17 oktober firade verksamheten sitt 20-årsjubileum. Sedan 25 stavgångare gjort sin runda i Lill-Jansskogen på Östermalm anslöt nästan lika många till för att njuta av en trerätterslunch, sång och musik av husbandet Hysskvartetten och bildspel med tillbakablickar. Christina Jeppsson, nationell ledare för kvinnoarbetet, talade och tackade Else för hennes fina insatser. – Det känns helt underbart och mitt hjärta är fyllt av tacksamhet till Gud för dessa år. Gruppen har ständigt vuxit så den är värdefull och behövs. Vi är som en stor familj med mycket kärlek, social gemenskap och omsorg om varandra, säger Else som vid årsskiftet lämnar över stafettpinnen till ett team på Templet. – Jag är så glad över att verksamheten fortsätter. Framtiden ligger i Herrens händer, det finns alltid uppgifter i Guds rike, avslutar hon. g Teresia Jansson

aktuellt Foto: elias carlsson

”Händer upp” under JS-helg Carolas låt ”Händer upp” satte tonen för höstens ”Jätteroliga Superhelger”, med dans, pyssel och bibelberättelser på schemat. Populärast under helgen i Skellefteå var dock ett oförutsett missöde. Oerhört taggade är ledarnas beskrivning av barnen som deltog.

Inspiration för helgen hämtades från Carolas låt ”Händer upp”. – Vi tyckte att den var svängig och kopplade temat till att sträcka upp sina händer mot himlen och tillbe Gud, säger Alexandra. Hon nämner Mose som ledde israeliterna

På schemat stod även dans, pyssel, trampo-

linpark, bibelundervisning, lyxig lördagsmiddag med lekar, filmvisning och kvällsandakt samt gudstjänst på söndagen. Något som inte fanns med i planeringen var ett strömavbrott mitt i filmen. Då samlades deltagarna i kaféet, skrev en sång tillsammans och åt chips. – Det blev väldigt mysigt. Och när vi frågade barnen vad de tyckte var roligast under helgen svarade de just strömavbrottet. Man

blir väldigt närvarande och tvungen att hitta på något i stunden när sådant händer. Det förde oss samman, menar Alexandra. Även trampolinparken var uppskattad, enligt utvärderingen, liksom lekarna, att få nya kompisar och att lära sig be till Gud om hjälp. I november anordnades JS-helger på Vasakåren i Stockholm och på kåren i Malmö. Konceptet var detsamma, även om några aktiviteter skilde sig åt. g Teresia Jansson Foto: elias carlsson

HÖSTENS FÖRSTA JS-HELG, Jätterolig Superhelg, gick av stapeln på kåren i Skellefteå den 21–22 oktober. 23 barn i åldern 7–12 år deltog i aktiviteter i Skellefteå, Örnsköldsvik och Hällnäs. Några tonåringar var ledarmedhjälpare och inklusive de vuxna var 37 personer på plats. – Det var avslappnat och fridfullt. Samtidigt var barnen oerhört taggade. De var väldigt intresserade och lyssnade uppmärksamt under samlingarna. På så vis var det enkelt, säger Alexandra Ougleva, nationell barnoch ungdomskonsulent på Frälsningsarmén.

genom öknen och stötte på amalekiterna. När det blev strid lyfte Mose sin stav mot skyn och så länge han höll upp den hade hans folk övertaget. Ett annat exempel är Sackeus som brukade stjäla, men som efter ett möte med Jesus började använda sina händer till att ge i stället. Alexandra delade sitt vittnesbörd om hur hennes föräldrar skilde sig när hon var liten och menade att just därför har hennes relation med Jesus varit så viktig under uppväxten och för det inre helandet. – Efteråt kom en flicka fram och kramade om mig och ville hälsa till mina föräldrar. Det var väldigt fint och det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Det bästa med att vara ledare är just stunderna med barnen, att få skratta och ha roligt ihop. Och jag tror att de kände sig sedda av oss, berättar Alexandra.

aktuellt Foto: jonas nimmersjö Foto: patrik birgestam

Startskott för lokal samverkan mot människohandel DEN 22 SEPTEMBER LANSERADE FRÄLSNINGSARMÉN det nya metodmaterialet Stad för stad,

Foto: projekt jesaja

som ska hjälpa till att öka Sveriges lokala förmåga att förebygga, motverka och bekämpa människohandel och prostitution. Stad för stad bygger på Helsingborgsmodellen som initierats av Frälsningsarmén, och med på lanseringen var tre av de aktörer som samverkat i Helsingborg. – Polisens samarbete med Frälsningsarmén och aktörerna i Helsingborg har gett medvetenhet, bra underrättelseinformation och gjort att prostitutionen på hotellen i princip har försvunnit, sade Mathias Lööf, Polisen Helsingborg. Katarina Thumer på Länsstyrelsen Skåne lyfte helhetskonceptet som Frälsningsarmén arbetat fram och Lars Thunberg, kommunalråd, Helsingborgs stad, framhöll Frälsningsarméns drivkraft och ledarskap. – Vi vill bidra till att metoden Stad för stad kan växa och spridas både lokalt och nationellt, sade Katarina Thumer. g Kerstin Tillenius

Fullsatt brassfest DEN 21 OKTOBER arrangerades Brassfestival i Södertälje för femte året i rad. Förutom Södertälje musikkår deltog Swedish Central Band, Vasa Band, FA Brass Academy Band samt kårerna i Finspång, Nässjö, Västerås och Söderkåren. I den fullsatta lokalen var 150 musikanter samlade och lika många åhörare som bjöds på två konserter. – Det var en helt fantastisk stämning och god och varierad musik, säger Peo Ahrnéll, övergripande ansvarig för arrangemanget och musikant i Södertälje musikkår. – Vi vill visa att brassmusiken inom Frälsnings armén är på uppgång och har betydelse. Och vi hoppas att människor känner Guds närvaro genom den, säger Peo som redan har siktet inställt på nästa års festival. g Teresia Jansson

Projekt Jesaja fyller jämnt JESAJA FINNS PÅ TRE PLATSER I GÖTEBORG: I den socioekonomiskt utsatta förorten Bergsjön bedrivs fritids för grundskolebarn; på gatorna kring Nordstan delas kaffe och mackor ut nattetid; och på Migrationsverket Sagåsen anordnas aktiviteter, språkträning och klädutdelning för nyanlända asylsökande. I september firade Jesaja tio år. – Det blev ett så fint firande med en vacker tårta, tal och ballonger till alla, säger Sofia De Boer Moran, vikarierande verksamhetsutvecklare och socialkonsulent. – Frälsningsarmén hör hemma här, på gatan, i förorten och bland nyanlända. Vi har haft tio fina år och vill arbeta långsiktigt minst tio år till. Vi är så stolta över Jesaja och vi har bara börjat! Vi vill expandera och få ett större och bredare arbete för barn och vuxna i utsatthet, säger Sofia. g Carina Tyskbo

xxxxxxxx | xxx

min väg till gud | simon nygren

Bytte kriminaliteten mot Guds kärlek Flera års mobbing i skolan ledde Simon in i den kriminella världen. Han sökte en tillhörighet och satte på sig de masker som krävdes för att passa in. När han hittade Gud kunde han för första gången vara sig själv. TEXT OCH FOTO: KIKI BROMS

Det var på en gudstjänst med Sebastian

Stakset, Simons gangsterrappande idol som lämnat både droger och kriminalitet bakom sig och blivit kristen, som Simon började sin resa mot Jesus. Den trygga barndomen med en kärleksfull familj på landet utanför Sigtuna hade i tonåren vänts till raka motsatsen. Många års mobbing i skolan hade lämnat Simon med en känsla av att inte veta vem han var. Längtan efter att hitta någonstans

Foto: anton brask

u allsmäktige Gud du har räddat mitt liv. Jag var så vilsen så rädd men nu hos dig är jag fri.” På scenen hos Frälsningsarmén Home i Sundbyberg har Simon stått och sjungit sina låtar många gånger. Orden som han formulerade när han nyligen tagit emot Jesus och blivit fri från droger är allt annat än en klyscha för honom. Han tycker sig inte vara bra på att prata men när han skriver sångtexter rinner orden fram. ”Jesus helade dom sjuka och han mätta dom där svaga / Han ger livet tillbaka till den som synden har skadat.” – När jag skrev den här texten var jag nykär i Jesus. Jag kände mig stolt över att få tillhöra honom och ville berätta vad Gud hade gjort för mig och vad han kan göra för andra, berättar Simon.

”JAG VAR ETT KÄNSLIGT BARN OCH MOBBINGEN I SKOLAN HADE GJORT ATT JAG KÄNDE ATT JAG VAR TVUNGEN ATT BLI BITIG OCH HÅRD FÖR ATT INTE BLI TRAMPAD PÅ.”

att passa in ledde honom till olika destruktiva grupperingar – huliganer, MC-klubbar och gatugäng.

Under uppväxten sökte han alltid efter någonting nytt och bytte ofta stil för att passa in. Ena månaden var han hårdrockare, nästa hip hoppare och däremellan blev det olika sporter. Men ju äldre han blev desto mer destruktiva grupperingar rörde han sig emot. – Jag var ett känsligt barn och mobbingen i skolan hade gjort att jag kände att jag var tvungen att bli bitig och hård för att inte bli trampad på, så då blev jag det, säger Simon. Nyårsafton 2015, när han var 18 år, testade han för första gången kokain. Till en början kändes det som ren kärlek, det gav honom ett lugn och stillade sinnet. Van vid att ständigt bära olika masker och att vara konstant stressad av att inte tappa dem, blev kokainet en välkommen hjälp att stänga av. Men snabbt började det kana neråt. Simon märkte att drogerna blivit ett problem när han började köpa på krita och inte kunde betala tillbaka. Det ledde till att han satte sig i skuld hos människor som ville honom illa. Livet blev en konstant jakt efter droger och undan dem han var skyldig pengar. Oavsett vilket gäng han för tillfället ingick i fanns drogerna överallt. Snabbt blev allt värre med många vändor inne på psykoch beroendeakuten.

Situationen blev så pass illa att han flydde landet. Han fick ett jobb som säljare på Malta och hade bestämt sig för att lämna droger och kriminalitet bakom sig, men det blev bara värre. Droger var lätta att hitta även där och till slut hade han dragit på sig så mycket skulder att han levde som hemlös. Han åt ingen mat utan tog bara heroin. Som så många gånger tidigare fick han till slut hjälp av sin mamma, så att han kunde resa hem. – Jag var expert på att ljuga, jag ringde ofta och frågade om pengar. Flera gånger fick min familj rädda mig ur samma situationer. Jag utnyttjade dem, erkänner Simon. Samma höst som han kom tillbaka till Sveri-

ge blev han tipsad om att Sebastian Stakset skulle prata på en konferens. Han och två vänner bestämde sig för att åka och blev så berörda av budskapet att de tog emot Jesus. Men det skulle dröja ytterligare några år innan Simon överlät hela sitt liv. Han började gå till kyrkan regelbundet men tog fortfarande droger och dömdes för både penningtvätt och narkotikaförsäljning. – Jag var naiv och tyckte att jag var stark nog att kunna umgås med mina gamla vänner, men jag hade inte tagit tag i roten till varför jag höll på med droger, säger Simon.

Foto: anton brask

min väg till gud | simon nygren

”JAG HAR ALLTID INNERST INNE TROTT PÅ GUD, MEN KÄNDE MIG INTE VÄRDIG ATT FÅ VARA KRISTEN FÖR ATT JAG VAR PÅ EN SÅ MÖRK PLATS.”

Under åren som följde fick han och hans fru två barn tillsammans. Samtidigt levde Simon ett liv med droger och lögner. Han kunde säga att han skulle gå och bada sin dotter bara för att få dra en lina kokain från badrummets fönsterbräde, eller från nattduksbordet när han nattade henne. Han drar sig till minnes ett tillfälle då han

satt med sin nyfödda son i famnen, helt hög på kokain. Han tittade på sin son, bröt ihop och erkände för första gången för sin fru att han inte var nykter. Han var också trött på den ständiga rädslan över att ha gjort sig ovän med människor som ville honom illa. En kristen vän brukade ofta fråga honom om han var beredd att kapitulera hela sitt liv

inför Gud och äntligen, en fredagskväll i november 2021, kunde han gråtande ringa sin vän och svara ja på den frågan. Simon fick hjälp att ringa Frälsningsarméns behandlingshem Kurön och två dagar senare kom han dit. Hans fru var nära att lämna honom, men efter hans första vecka på behandlingshemmet fick hon hopp om att det skulle bli bra. Simon var på Kurön i sex månader och varje kväll gick han ner till bryggan och sjöng, ofta en av sångerna som han hade börjat skriva på några månader tidigare då han gick påtänd på en landsväg. – När jag började skriva på sången var det en solig och varm sommardag. Jag satte jag mig på en bänk och tittade ut över åkern vid

Simon om den kriminella världen:

Foto: anton brask

”I den kriminella världen handlar det bara om det världsliga: pengar, bilar, många brudar och märkeskläder. Man vill också ha någon typ av status och få respekt. Själv har jag aldrig försörjt mig på kriminalitet, men som beroende kommer man ändå in i den världen. Jag ber för dem som sitter fast där och jag ber ofta för dem som vill mig orätt. Jag hoppas att de också får finna friheten som jag fann. I det stora hela behöver alla möta Jesus och hans kärlek. Det är så mycket hat i den kriminella världen, man talar bara illa om folk. Fasaden handlar om ett brödraskap men egentligen gör man allt för pengar. Jag tror det behövs en våg av kärlek. Den som tappat hoppet och sitter i ett missbruk behöver kärlek och få veta att den inte är hopplös, att det finns en väg ut. Jag vill vara så icke dömande som jag bara kan och alltid se människan bakom. Jag tror det finns något gott i alla innerst inne. Människor får hopp om man ser på dem bortom problemen. Oavsett hur illa det är vill jag ge alla trasiga människor jag möter en typ av hopp – är det att ge en smörgås till en narkoman så vill jag göra det, även om det kanske utnyttjas.”

min väg till gud | simon nygren

sidan av vägen. Himlen var fri från moln och fast jag såg allt det vackra var det bara mörkt för mig, minns Simon.

alltid varit kvar. Och jag tackar dig min Herre för nu ser jag din plan. Din Ande bor nu i mig, jag kan känna det Far. Den lycka som jag fått i dig, gav hoppet tillbaks. Och även om jag trillar vilket händer ibland, så vet jag att du bär mig, jag får vila i din famn. Jag får vila i din famn, amen.” – Att den andra versen blev klar var för mig var som att avsluta ett kapitel. Jag vet helt säkert nu att han bär mig och jag kan alltid vila i hans famn. Kurön är verkligen den plats som räddade mitt liv. Redan efter några veckor där började jag lysa av Jesus kärlek. Jag blev verkligen fullständigt fri där, berättar Simon leende.

Där föddes de första raderna: ”Låt mig vila i

Det som var mest befriande för Simon var att

din famn, Fader, jag är så trött. Allt för länge har jag kämpat mot demonernas röst. Ge mig frihet från begären och inte falla tillbaks. Låt mig veta att du finns för mig, vill höra dig Far…” När han skrev var han arg och trött. Arg på den ständiga misären som han befann sig i, arg på att människor ville skada honom, arg på att han var en lögnare och en frånvarande pappa. Han hade många gånger tidigare försökt slutföra låten, men orden som behövdes hittade han först en stjärnklar vinterkväll på Kuröns brygga. ”…Du slet mig upp ur lågorna som brände min själ, för jag visste i mitt hjärta vem Konungen är. Jag ser dig nu min Herre, du har

alla lögner han burit på kom fram. Nu fick han gottgöra de människor som han hade skadat. Efter behandlingens slut fick han kontakt med Frälsningsarmékåren som han nu går till. Han är med i ledningsgruppen och sjunger mycket lovsång. Och han räknar varje dag som han varit drogfri, den 21 november i år är det exakt två år. – På kåren har jag en äkta tillhörighet, en tillhörighet som är värdig. Jag kan vara mig själv och blir älskad för den jag är. Jag har alltid innerst inne trott på Gud, men kände mig inte värdig att få vara kristen för att jag var på en så mörk plats, säger Simon. – Nu vet jag att jag egentligen alltid varit välkommen. g

Simon om Frälsningsarmén: ”Kåren är viktig för mig för här finns människor med allt slags bagage. Det känns viktigt för mig att fånga upp dem som har behov, på samma sätt som jag blev uppfångad när jag var i mitt värsta. Det är aldrig för sent. Jag var en hopplös narkoman och jag vet att det finns folk än idag som inte tror på att jag är nykter. Men här står jag, helt fri. Jag vill nå ut med ett hopp och ett ljus. På kåren är vi alla från så många olika bakgrunder, det tycker jag visar att ingenting är omöjligt för Gud.”

FAKTA Simon Nygren Ålder: 26 år. Bor: Sigtuna. Familj: Fru och tre barn, två hundar och tre katter. Sysselsättning: Markarbetare. Fritidsintressen: Skriver gärna musik, umgås med familj och vänner. Läser helst: Bibeln. Favoritbibelord: Jakobs brev 1:2-18 ”Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet /…/ ”. Brinner för: Familjen, Jesus, lovsång, min utveckling och mitt jobb. Det bästa jag vet: En barnfri helg med frun. Det värsta jag vet: Pengar. Det är alltid en ångest att allt handlar om pengar, för det var en sådan stor del i mitt missbruksliv att ständigt jaga dem. Jag har fortfarande avbetalningar kvar och är nyligen dömd för penningtvätt som gav mig ännu mer skulder. Sådan är min relation till Gud: Enkel, jag kan vara mig själv, komma som jag är och jag vet var jag har honom. Viktigast i livet: Familjen och kyrkan. Blir glad av: När andra är glada.

fokus | julens viktiga välgörare

Julens viktiga välgörare Många populära artister har genom åren medverkat på Frälsningsarméns konserter, inte minst under julen. Omtyckta framträdanden ger viktiga pengar till det sociala arbetet. Vad tycker artisterna om att delta och hur får man en kändis att ställa upp? TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

rälsningsarmén har en lång historia av att knyta frivilliga krafter till sig. De flesta är helt vanliga svenskar. Men även kända artister, skådespelare och musiker har

Lars Beijer

regelbundet samarbetat eller ställt upp gratis för att samla in pengar – både till sociala verksamheter och det långsiktiga hjälparbetet på kårer och vid akuta händelser som katastrofer eller krig. Vad betyder det då när kända personer stöttar Frälsningsarmén och varför väljer de att göra detta? Lars Beijer har under många år arbetat med Söderkårens julkonserter till förmån för Frälsningsarméns sociala verksamhet. Startpunkten var Frälsningsarméns 100-årsfirande 1982. Då hölls konserterna i Berwaldhallen och i Stockholms stadshus. Upp emot 1 000 personer köpte biljetter. Sju år senare tog Lars över arrangemanget och den årligen återkommande julkonserten, och så har det fortsatt i femton år. Söderkårens julkonsert hålls numera ofta i Eric Eriksson-hallen eller på kåren. – Alla har ställt upp gratis, det är premissen från start. För att skapa intresse är det viktigt att ha artister som drar publik. Ju större och mer intressant artist desto större publik och därmed mer pengar. Det har egentligen inte med artistens kvalitet att göra, utan med bredden, säger Lars. Vilka artister har du varit med och anlitat?

– I urval kan jag nämna Lill Lindfors, Robert Wells, Peter Mattei, Titti Sjöblom, Peter Lundblad, Mikael Samuelsson och Anders Ekborg. Men man ska inte glömma de skådespelare som ställt upp för att hålla tal, som Krister Henriksson, Marie Göransson och Stina Ekblad. Fantastiskt fina insatser som skapat stämning, säger Lars. Artisterna som bjuds in måste passa mål-

gruppen. Vilken publik brukar komma och vad tycker de om? Lars betonar också vikten av att lyfta fram den egna rörelsens musiktradition, med till exempel hornmusik, solosångare eller barnkörer. Till Söderkårens arrangemang har även uppskattade barnkörer från Adolf Fredriks och Nacka musikklasser ställt upp. – De flesta tycker att det är ett bra sak att framträda hos Frälsningsarmén eftersom vi gör så mycket gott för människor som har det svårt. Jag har under åren aldrig upplevt någon som svårövertalad. De vet att deras medverkan säljer biljetter, säger Lars. Däremot är det en avvägning när man ska kontakta artisten. Ringer man för sent är de ofta uppbokade, men tas kontakten för tidigt kan jobbuppdrag hinna komma emellan. Luckor kan uppstå trots artistens fullspäcka-

xxxxxxxx | xxx STEFAN SUNDSTRÖM, sångare, låtskrivare. Medverkade på Frälsnings arméns välgörenhetskonsert för Ukraina i mars 2020: – Frälsningsarmén och flera andra kyrkor är små öar av humanitet där det inte handlar om att tävla eller vinna. Det behövs i vårt samhälle, mer än någonsin. Det här kriget är så allvarligt och det var självklart för mig att medverka på konserten. Ett välkomnande öppet samhälle för flyende är särskilt viktigt att värna om nu. Jag har samarbetet med ”Frälsis” flera gånger tidigare, uppträtt för hemlösa och missbrukare och medverkat på en välgörenhetsskiva som sålde dubbel platina.

HELEN SJÖHOLM, sångare, artist, skådespelare. Medverkade tillsammans med musikerkollegan Anna Stadling på Frälsnings arméns välgörenhetskonsert för Ukraina i mars 2020: – Det var helt självklart för oss att vara med. Det kan kännas futtigt att enbart kunna bidra med sin musik, när behoven är så stora. Men alla kan vara med och göra gott. Vi tar så lätt vår frihet för given. Det som händer nu är riktigt allvarligt. Vi är båda två mammor också och kan inte föreställa oss vilken fasa detta måste innebära för dem som flyr. Men vi måste fortsätta bygga drömmen om att det onda ska ta slut.

xxxxxxxx | xxx LOA FALKMAN, hovsångare, skådespelare och artist. Ställde upp och sjöng på Frälsningsarméns julkonsert 2022 som arrangerades av Söderkåren.

foto: Lars Höglund

Varför valde du att medverka på konserten? – Jag var väldigt glad över att få hjälpa till! Att kunna samla in pengar och ge till dem som verkligen behöver mat för dagen och tak över huvudet känns bra och alldeles självklart. Dessutom är musiken i sig helande för människan, det är viktigt och underbart. Jag ställer gärna upp igen. – Jag minns officerare från min barndom och vet att ni på Frälsningsarmén gör mycket gott för utsatta. Jag önskar att folk skulle se och respektera varandra mer! Vad är julen för dig? – En lugn helg efter en tuff december med många konserter. Då vill jag bara ha familjegemenskap och god mat.

foto: robert eldrim, Medljus

Lill Lindfors hjälper till med julgryteinsamlingen i Stockholm.

Karl-Bertil och Frälsningsarmén Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton spelades under flera år på scener i Stockholm. I samband med föreställningarna samlades pengar in till Julgrytan. HENRIK DORSIN, idé, manus och regi: – Vi ville kunna göra något för att hjälpa utsatta, eftersom sagan i grunden handlar om det. Inte bara komma med tomma ord. Frälsningsarmén nämns dessutom i Tage Danielssons originalberättelse: ”Vem tänder ett ljus för dem som vandrar i mörkret? De för vilka Frälsningsarméns grytor hålls kokande?” Och ni har historiskt sett funnits med så länge. Många tycktes bli kvar i den goda känslan från föreställningen och skänkte pengar i era bössor direkt när de kom ut ur salongen. ANTON LUNDQVIST spelade KarlBertil och VANNA ROSENBERG den ömma modern: – Jag är så tacksam över samarbetet. Ni gör så otroligt mycket gott och det vore orimligt att spela en pjäs som denna och inte göra något mer av det. Kyrkan har så många styrkor med sin gemenskap och själavård till exempel. Och Frälsningsarmén är ju känd för sin musikalitet, säger Anton. – Ja, det kändes så bra och helt självklart. Frälsningsarmén verkar för de svaga, fattiga och utsatta. Vi ville tillsammans med publiken få känna hur fint det är att ge, att det är nödvändigt att lyfta blicken och bidra, säger Vanna.

fokus | julens viktiga välgörare

de schema, så ett par månader innan konserten är nog det bästa, menar han.

JON-ANDERS MARTHINUSSEN, biträdande divisionschef Västra divisionen, tidigare bland annat kårledare för Vasakåren och musiker i Vasa Gospel:

Det kan kännas nervöst och svårt att försöka nå kända personer. Hur gör man och vem kontaktar man egentligen? – Antingen går man på artisten direkt eller tar kontakt via agenturen. De har schemat och ser helheten på alla sina artisters bokningar. Det händer till exempel att en sångare är upptagen men att agenten föreslår en annan istället, som passar oss lika bra. Dessutom uppmanar Lars till att rusta sig med tålamod och ihärdighet och att fortsätta höra av sig trots många nej i inkorgen. Når man en artist en gång, är det ofta lättare i framtiden. – De vi anlitat har alltid varit väldigt glada och nöjda efteråt. Jag tror att Frälsningsarméns julkonserter är tillfredsställande på ett annat sätt än deras vanliga proffsframträdanden. Hos oss gör de musikaliska insatserna gott för medmänniskor. Frälsningsarmén har dessutom en tradition av mycket och bra musik som de flesta känner till.

”Mycket handlar om relationer”

Har du andra tips till den som själv vill ordna konsert eller evenemang? – Passa på att bjuda in kommunalpolitiker och lokala kändisar också! Det kan göra Frälsningsarmén mer känt på orten och skapa viktiga relationer och nätverk. Lokala insamlingar och tidningar som skriver öppnar ofta ögonen på styrande eller företag. En politiker eller kändis vid julgrytan under bara ett par timmar kan ge kontakter som gör stor nytta senare. g

l I USA samlar konserterna Rock The Red Kettle in mycket pengar till Frälsningsarméns arbete bland människor i utsatthet.

– Under Nordstadsveckan 2023 firade vi ”Göteborg 400 år” och bad via kontakter kända personer att skicka in korta filmklipp med gratulation till Frälsningsarmén, som samtidigt firade 140 år. Dessa visades på storskärmen för alla som passerade eller stannade hos oss. På filmerna fanns bland andra Siw Malmqvist, Tomas von Brömssen, Ken Wennerholm och Pernilla Wahlgren. – Just nu har vi precis påbörjat ett nytt projekt i Göteborg i samarbete med Simon Ljungman, känd körledare samt gitarrist i Augustifamiljen och Håkan Hellströms band. Några kända artister kommer knytas till projektet som ska påbörjas i november och avrundas med konsert i april 2024. Kören ska bestå av sångglada Göteborgare. – Annars har vi genom åren arbetat med gospelartister som Cyndee Peters, Samuel Ljungbladh, Kiralina Salandy och rappartisten Cleo. Somliga har vi betalat, andra ställde upp gratis. – Det är alltid kul när kändisar vill vara med. Mycket handlar om relationer, tror jag. Och kontakter.

Välkänd välgörenhet Världen över arrangerar Frälsningsarmén välgörenhetsgalor för att samla in pengar till hjälpverksamheten. l I Royal Albert Hall i London ges den årliga julkonserten ”Celebrating Christmas” där The International Staff Band, körer och kända gäster uppträder på scenen (5 december är årets datum).

l Även idrottsmän, företagare, programledare och politiker har genom åren stöttat Frälsningsarmén med framträdanden vid galor eller konserter. l Den första välgörenhetskonserten i världen sägs vara den som anordnades till stöd för Wolfgang Amadeus Mozarts föräldrar, när han dog i december 1791. l Live Aid 1985 samlade världens artistelit till två galor som sändes via satellit över hela världen. l Sveriges första stora stödgala var ANC-galan 1985, en manifestation mot apartheidregimen i Sydafrika l Idag toppar sångerskan Taylor Swift listan som den mest givmilda artisten. KÄLLA: SALVATIONARMY.ORG, CARINGMAGAZINE.ORG, DN, ORGANISATIONEN ”DO SOMETHING”.

Bilden

INGEN JUL UTAN SNÖ. Och behagar inga flingor falla från skyn när det ska kampanjfilmas i oktober, så får de fixas på annat sätt! November–december är årets viktigaste insamlingsperiod – julkampanjen drar in cirka 30 miljoner kronor till Frälsningsarméns sociala arbete. I år spelades kampanjfilmen in i Kalmar med hjälp av ett tiotal statister, blåsare från Frälsningsarmén i Oskarshamn och ett filmteam från marknadsföringsbyrån Viva. Stridsropets Jonas Nimmersjö tog foton som ska användas under kampanjen, men passade också på att med sin kamera fånga lite av ”spelet bakom kulisserna”.

foto: jonas nimmersjö

xxxxxxxx | xxx

personligt | hasse kjellgren

Kallad till ledarskap Som officer sedan 1971 och ledare i Sverige, Europa och Sydamerika har Hasse Kjellgren fått se Frälsningsarmén ur många perspektiv – och blivit bekant med en framtida påve. Kursändringar och uppbrott har krävt starka nypor och en stor tillit till Gud. TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

asse Kjellgren – ja Hasse är hans riktiga namn – bor tillsammans med sin fru Christina i en lägenhet på Södermalm i Stockholm. Vardagsrummets ena vägg täcks av en fullmatad bokhylla. Hasse läser mycket, både skönlitteratur som thrillers men också religionsfilosofiska och teologiska böcker. Han tar emot hemma i lägenheten och det märks direkt att det han beskrivit om sig själv stämmer: han är glad och gillar att samtala med människor. Hasse som idag är 77 år har varit officer i Frälsningsarmén nästan hela sitt yrkesverksamma liv, men för den unge mannen var det ingen självklarhet att gå in i den rollen. Han berättar att han är fjärde generationens frälsningssoldat, uppväxt i Göteborgs 2:a kår, numera Östra Kåren. Där fanns han bland annat med i söndagsskolan och var juniorsoldat. – Frälsningsarmén kom in i mig innan jag gick med i Frälsningsarmén, säger Hasse och skrattar.

till officer, säger han. Jag tappade kontrollen över mitt eget liv och var inte längre den som styrde. Det var skrämmande och ångestskapande och jag tänkte att Gud förstörde mitt liv. Jag fick använda mycket kraft för att hålla ihop mig själv. I två och ett halvt år förträngde Hasse sin kallelse. Han tog sin kandidatexamen, men så en dag kom officersskolan på besök till Göteborg. Ett antal kadetter tycktes ha valt ut honom till att bli officer och i ett sent eftermöte sade han till slut ja till kallelsen. – Då hade jag sällskap med Christina, som var förskolelärare. ”Vad ska hända med vår relation efter det här?”, undrade jag. Därför vågade han först inte säga något, men när han väl berättade var Christinas reaktion: ”Det där – ja, det har jag tänkt länge på! Jag ska också bli officer.” – Så hösten 1969 var vi förlovade och började på Officersskolan. Efter det kom jag till Strängnäs och Christina till Skärholmen, där det då fanns en kår. I november gifte vi oss och hon kom också till Strängnäs.

Som nyblivna officerare placerades makarna Kjellgren i Strängnäs 1971.

Från början såg dock planerna annorlunda

ut. Han läste kemi och matematik och tog kandidatexamen för att den vägen göra karriär. Det var då som Hasse upplevde det han beskriver som en skrämmande kallelse. Mitt under studierna bröt en universitetslärarstrejk ut och plötsligt hade han inget att göra på dagarna. Inga föreläsningar, tentor eller annat som hade med studierna att göra. – Då kom något jag tolkar som en kallelse

År 1992 började Hasse på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Den dåvarande territoriella ledaren, TC, gav Hasse i uppdrag att bygga upp en personalenhet, som trots att Frälsningsarmén funnits i Sverige i 110 år ännu inte existerade. Hasses vid behov strama och hårda egenskap tror han kom till användning i det uppdraget. – Det behövdes såväl väghyvel- som

FRÄLSNINGSARMÉN KOM IN I MIG INNAN JAG GICK MED I FRÄLSNINGSARMÉN. 23

personligt | hasse kjellgren

Friluftsmöte i Buenos Aires. T h: Med general John Gowans i Argentina.

skogshuggarkraft för att bereda utrymme för en helt ny enhet i organisationen med specialistkompetens om bland annat löner och arbetsvillkor. Men också för att kunna ta bort mandat från andra enheter och personer, minns Hasse. Under åren som följde blev det uppdrag på många kårer runt om i Sverige och Hasse trivdes på alla platser, berättar han. Aldrig hade han tanken på att vilja vara någon annanstans än där han då befann sig. Och även om det var arbetsamt att bryta upp när man hade barn var det egentligen inte komplicerat. – Den svåraste flytten var till Sydamerika, då vi lämnade tre barn i Sverige och hade ett barn med oss. Vi hade fått ett telefonsamtal från Frälsningsarméns general som frågade: ”Do you speak Spanish?” varpå vi svarade:

”No.” Vi fick 24 timmar på oss att svara på kallelsen till Buenos Aires i Argentina. Efter 48 timmar svarade vi ja och åkte, för att vara där i fyra år, berättar Hasse. Detta var definitivt inget lätt beslut, men han och Christina resonerade kring hur det skulle vara att se tillbaka på situationen tio år senare och minnas att de svarat nej. – Det krävs tillit för att våga. Så kom de alltså till Sydamerika, som distan-

serade svenskar med ett nordiskt synsätt på ledarskap. Kontrasten blev stor när de möttes av en machokultur och en helt annan bild av vad en ledare ska vara. Men där fanns också latinamerikanarnas värme, närhet och kärlek. I Buenos Aires hade Frälsningsarmén ett ”Advisory board”, ett råd som bestod av per-

Kemistudier. Nedan: På utflykt i Anderna med sonen Alexander. T h: Avspänd på mansläger i Paraguay.

soner från Argentinas absoluta elit. De var alla katoliker men hade en enorm respekt för Frälsningsarmén. Vid flera tillfällen träffade Hasse kardinal Jorge Mario Bergoglio, som idag är den sittande påven Franciskus. Kardinalen delade en händelse från barndomen då han var ute på promenad med sin mormor, en trogen katolik. På gatan stötte de på en grupp musiker i udda uniformer som stod och spelade. Det var Frälsningsarmén. Mormodern vände sig till sitt barnbarn och sade: ”De är inte som vi, men de är väldigt bra.” – Jag bjöd senare in kardinalen till vår kår, Cuerpo Central i Buenos Aires, för att predika en söndagskväll. Han tackade ja direkt. Också till en av våra kongresser välkomnades han, vilket i sin tur ledde till öppningar mellan Katolska kyrkan och Frälsningsarméns general, som vid dåvarande påvens död fick vara med vid begravningen. Sedan dess har samtliga generaler haft audiens hos påven, förklarar Hasse. Han tror att Frälsningsarmén är den frikyrka som har haft det lättast i relationerna till Katolska kyrkan och i länder med katolsk majoritet. Han glömmer aldrig en gång då kardinalen bjöd in hela Buenos Aires parlament till kyrkan för att lyssna på predikan, något som sker varje år. Hasse satt vid det tillfället mitt emot Argentinas president, som under predikan sjönk djupare och djupare ner i sin stol, av skam. – Detta var det närmaste en gammaltestamentlig profet jag någonsin varit – en profet som talar kungen till rätta. Det var en fullständigt kolossal upplevelse! Efter fyra år i Argentina fick Hasse ett nytt telefonsamtal från generalen. Nu kom en order om att vara territoriell ledare för Frälsningsarmén i Schweiz, Österrike och Ungern. Efter fyra år där blev det en kortvisit som territoriell ledare i Sverige. Vid båda uppdragen fick Hasse åter nytta av sin ”skogshuggarteknik” för att kunna göra omorganisationer.

personligt | hasse kjellgren

”INTERNATIONELLA HÖGKVARTERET HAR BÄTTRE KOLL ÄN MÅNGA BEGRIPER OCH VILL TRO. DÄR FINNS STOR NOGGRANNHET, MEN PROCESSEN ÄR LÅNGSAM.”

Ett år senare bar det av till London för tjänst på det Internationella Högkvarteret. Hasse blev Europachef för Frälsningsarmén och delaktig i alla utnämningar, till bland annat distriktschef (DC), chefssekreterare (CS) och territoriell ledare (TC). – Internationella Högkvarteret har bättre koll än många begriper och vill tro. Där finns stor noggrannhet, men processen är långsam, säger han. Hasse Kjellgren har som kommendör deltagit i tre High Council, det vill säga Frälsningsarméns Höga Råd, som samlas när en ny general ska väljas. Vid två tillfällen blev han själv nominerad och fick precis som övriga kandidater 33 frågor att svara på. Höga Rådet minns Hasse som något mycket fint, med god atmosfär, hög integritet och omsorgsfulla kolleger utan konkurrens. – Ingen visar några starka uttryck för att bli valda – alla vet att det är roligare att bli general än att vara general, säger Hasse. Till alla platser Hasse och Christina kommit

har de alltid varit och verkat tillsammans. – Vi har gett varandra utrymme för både likheter och olikheter, menar Hasse. Jag har aldrig känt att jag ville göra det Christina gör och tvärtom. Vi har levt i en icke konkurrerande relation, med stor respekt för varandras olikheter.

Med tre år kvar till hans pensionering kunde de efter samtal med generalen åka hem till Sverige igen. Där blev de kårledare på Söderkåren i Stockholm. – Det är det bästa beslut vi fattat som officerare, säger Hasse. Vi älskade att vara kårledare. g

FAKTA HASSE KJELLGREN Ålder: 77 år. Bor: Lägenhet på Södermalm. Familj: Fru, 4 barn, 8 barnbarn. Egenskaper: Glad och lycklig, har lätt för att tycka om människor. Men kan vara stram när situationen kräver det. Sysselsättning: Pensionerad officer för Frälsningsarmén. Arbetar idag två dagar i veckan med själavård, handledning och coachning. Sitter i Frälsningsarméns styrelse. Placeringar sedan 1971: Strängnäs, Sollefteå, Sundsvall, Tranås, Karlstad, Örebro, i Stockholm på högkvarteret. Territoriell ledare (TC) för Frälsningsarmén i Argentina, Paraguay, Uruguay. TC för Frälsningsarmén i Schweiz, Österrike och Ungern. TC För Frälsningsarmén i Sverige/Lettland. Europachef för Frälsningsarmén. Kårledare på Söderkåren i Stockholm. Intressen: Lyssna på musik, läsa allt från thrillers till religionsfilosofi och teologiböcker. Titta på sport. Intresserad av människor. Senast lästa bok: ”Gud och andra orsaker” av professor Ulf Jonsson. Äter helst: Fiskrätter. Räkor är det godaste som finns. Skrattar åt: Skrattar jättemycket åt bisarra situationer. Favoritbibelord: Jesaja 53 och Kolosserbrevet 1:17: ”Allting hålls samman i Honom.”

generalens julhälsning

Julens stilla hjärta S

cenen var välbekant. En gata fylld med juleljus och dekorationer, musik som spelas och massor av människor som rör sig längs gatan och noterar alla juldekorationer. Precis i slutet av gatan låg ett hus i halvmörker. På gräsmattan framför huset fanns bara en liten låda med en julkrubba. De flesta förbipasserande brydde sig inte ens om att titta på den, de trodde helt enkelt att julskyltningen var över innan de nådde huset. Men just där fanns en bild av julens stilla hjärta. Ingen häftig skyltning, inte mycket ljus och ljud. Bara ett tyst fokus på den som är född att vara vår Frälsare. Ibland undrar jag om vi riskerar att missa julens stilla hjärta? Också när vi tittar 26

på julberättelsen kan vi missa det centrala budskapet. Var och en av evangelieförfattarna presenterar julen på olika sätt. Vissa kanske menar att bara Matteus och Lukas inkluderar julberättelsen, men jag vill visa er att vart och ett av evangelierna har sin egen speciella betoning. Markus: Möjligen det äldsta av evangelier-

na. Har inga födelse- eller barndomshistorier om Jesus. Istället är Markus ”jul” inbäddad i de inledande orden, ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son” (Mark 1:1). Jesus visar sig vara Guds son från allra första början. Det är de goda nyheterna.

Johannes: Innehåller inte heller födelse-

e ller barndomsberättelser, men visar julens centrum med ursprung i Guds hjärta. Ordet som blev kött bor bland oss, fullt av nåd och sanning. Matteus: Inleder med en lång lista på namn

i Jesu släktträd. Man kan frestas att hoppa över den och därmed missa dess betydelse. För inkluderade i listan är fem kvinnor som alla visade anmärkningsvärd tro, trots att samhället dömde dem hårt. Tamar – som lurade sin svärfar till graviditet; Rahab – en prostituerad som hjälpte de israelitiska spionerna; Rut – en föraktad utlänning; Bathsheba – en äktenskapsbryterska; och Maria – en ogift mor. Var och en är en del

generalens julhälsning

Lukas: Låter änglarna tillkännage att Jesus är Frälsaren, Herren Kristus. Detta budskap ges inte till de människor som man kanske skulle förvänta sig, utan istället till herdar – som ofta var religiöst utstötta på

grund av sitt arbete. För sådana som dessa, som lever i samhällets utkanter, kommer Jesus som frälsare.

verkligheten om vem Jesus är. Guds Son. Det eviga Ordet som blev kött. Vår kung. Immanuel. Vår Frälsare. Herren Kristus.

Det är lätt för oss att bli engagerade i julbe-

Med psalm 115:3 (svenska ekumeniska

rättelsen, i något vi vant oss vid att höra. Men då kan vi gå miste om julens stilla hjärta som det berättas om i Skriften. I år kanske vi återigen kan fokusera på vad evangelierna faktiskt berättar om Jesu ankomst. En som kommer för dem som är syndare och utstötta. En som kommer för att bli kung. En som blir Immanuel – Gud med oss. En som kommer för att bli vår Frälsare. En som funnits från all evighet. Må vi mitt i allt som händer vid denna tid på året fokusera på julens stilla hjärta:

psalmboken) sjunger vi: ”O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel.” Må Gud välsigna dig i denna jultid och under hela det kommande året. g

Lyndon Buckingham General

Foto: Maria-elena zuniga/unsplash

av Jesu släktträd. Om Jesus senare kommer att identifiera sig med syndare, så är det för att de finns ”i hans gener”. Jesus är förbunden med människor som oss, som – trots syndfullhet och bräcklig mänsklighet – visar tro. Matteus gör sedan kopplingen till att Jesus är Immanuel – Gud med oss, i vår mänsklighet. Allt detta händer innan de traditionella julkaraktärerna – de vise männen – ens dyker upp. De som kommer för att hitta den som är född till kung.

xxxxxxxx | xxx

Doktor Zaia arbetar på Frälsningsarméns sjukhus i Zimbabwe. I Bolivia driver Frälsnings armén sjukvårdsverksamhet med mobila kliniker.

världen | sjuk- och hälsovård

Frälsningsarmén – viktig sjukvårdsaktör i många länder I 130 år har Frälsningsarmén bedrivit viktig sjuk- och hälsovård runt om i världen. Resurserna är ofta knappa, men stoltheten över den egna sjukvården påtaglig. Kapten Heidie Bradbury, samordnare för internationella sjukvårdsfrågor, berättar. TEXT: SIMON HOPE, THE SALVATIONIST ÖVERSÄTTNING: KIKI BROMS FOTO: THE SALVATION ARMY

å vilket sätt bedriver Frälsningsarmén sjukvård?

– Frälsningsarmén har sjukhus och kliniker samt samhällshälsoprogram och utbildning för sjukvårdspersonal runt om i världen, ända från Kanada och Papua Nya Guinea till Sydafrika. – Varje sjukhus fungerar olika. En del har lite resurser men gör ändå mycket. Många – som Chikankata Mission Health Services och Howard Hospital i Zambia och Zimbabwe, är de enda institutionerna som tillhandahåller sjukvårdstjänster i sina samhällen. Så de fyller ett stort behov.

Vad innebär arbetet?

– Vi försöker fokusera på hälsa både världsomspännande och heltäckande. Naturligtvis genom våra sjukvårdsinrättningar, men också förebyggande. Det gör vi bland annat genom att tillhandahålla rent vatten, toaletter och utbildning inom hälsofrågor. – Det fina med Frälsningsarmén är att vi

har en närvaro i många samhällen genom våra kårer, och på så sätt kan bedriva effektiv utbildning i hälsofrågor. Vilken är din roll?

– Jag är en del av det internationella utvecklingsteamet. Som samordnare för internationella hälso- och sjukvårdstjänster ger jag teknisk support. – Just nu arbetar vi med mängder av häl-

”MÅNGA AV VÅRA SJUKHUS ÄR DE ENDA INSTITUTIONERNA SOM TILLHANDAHÅLLER SJUKVÅRDSTJÄNSTER I SINA SAMHÄLLEN. SÅ DE FYLLER ETT STORT BEHOV.”

soprojekt som får externt stöd. Inte nödvändigtvis med central IHQ-finansiering utan också genom några fantastiska stödjande territorier runt om i världen. – Några av våra sjukhus kämpar verkligen, så vi pratar med dem om ekonomisk hållbarhet, även om det kan vara svårt – särskilt på platser som till exempel Zimbabwe. Vi tittar även på hållbarheten i människors liv och hälsa – huruvida de har råd med sjukvård och om sjukdomen gör att de inte kan arbeta eller gå i skolan. Vi gör en översyn där vi tittar på driftskostnader, finansiella rapporter och hur vi ska gå vidare. – Som en del av min roll gör jag också besök på plats. I år åkte jag till exempel till Indiens sydöstra territorium för att se Catherine Booth Hospital i Nagercoil, där Frälsningsarméns sjukhusverksamhet började för 130 år sedan. Beskriv officerarnas roll på sjukhusen?

– Det beror på. De flesta platser har en admi29

världen | Sjuk- och hälsovård

”DET VAR VACKERT. NÄR INGEN ANNAN VILLE TA EMOT COVID-19-PATIENTER SA FRÄLSNINGSARMÉN: ’VI TAR HAND OM DIG’.” nistratör, som i allmänhet är en frälsningsofficer. Ofta har vi sjuksköterskor och läkare som betalas av regeringen, vilket är utmärkt eftersom vi då har ett starkt partnerskap. Tidigare var många också officerare, men tiderna har förändrats. Nu är de anställda utbildade sjuksköterskor och läkare, men är samtidigt hängivna kristna. Varför erbjuder Frälsningsarmén sjukvårdstjänster?

– Jag är själv sjuksköterska och tror personligen att det här är en viktig uppgift som Frälsningsarmén har – att se till både ande, kropp och själ. Socialt arbete, hälsovårdsarbete och arbetet med skolor är alla en del av vår dagliga tjänst för att hjälpa andra att få ett fullvärdigt liv med Jesus (Joh. 10:10). – Ofta är våra kliniker och sjukhus på landsbygden de enda som ger vård till människor i nöd. Under Covid-19-pandemin kämpade många kliniker och sjukhus och kunde inte fungera på grund av lokala myndighetsbestämmelser eller för att människor var rädda för att komma dit och söka hjälp. Men Frälsningsarméns sjukvårdsinrättningar intensifierades istället. – I Ahmednagar, som ligger i Indiens västra territorium, finns det mer än 30 sjukhus och medicinska anläggningar. Men under pandemin ville ingen ta hand om coronaviruspatienterna. Så Evangeline Booth Hospital öppnade sina dörrar och sa: ”Vi kommer att bry oss!” Våra officerare, läkare och sjuksköterskor betjänade tusentals människor, och sjukhuset räddade många liv. Jag bevitt30

nade hur osjälviskt dessa officerare, läkare och sjuksköterskor brydde sig när jag besökte sjukhuset. – Det var vackert. När ingen annan ville ta emot Covid-19-patienter sa Frälsningsarmén: ”Vi tar hand om dig”. – Vi såg det även på ganska många platser runt om i världen, till exempel i Ghana, där våra kliniker var en del av regeringens vaccinationsprogram. Jag tror att våra kliniker och sjukhus spelade en viktig roll i att försöka besegra Covid-19-pandemin. Det var ett verkligt bra exempel på vad våra sjukhus kan betyda inför en stor utmaning. g

Ovan: Catherine Booth Hospital i Nagercoil, Indien. Ovan t h: Hälsovårdsklinik i Zambia. T h: Ambulans som tillhör Onamuga Health Centre i Papua Nya Guinea. Nedan: Ung mamma med sitt barn på Frälsnings arméns sjukhus i Zimbabwe.

världen | sjuk- och hälsovård

T v: Sjukhusvård i Indien under covid-epidemin. Ovan: En läkare undersöker en patient på Gatehospitalet i Oslo, där missbrukare och hemlösa erbjuds sjukhusvård. Nedan t v: Medicinstudier i Zambia. Nedan t h: Ett barn får omvårdnad vid Frälsnings armens sjukhus på Sri Lanka. Nederst: Äldrevårdscenter i Japan.

världen | sjuk- och hälsovård

Lärde sig använda sina sinnen Elsa Björkqvist är utbildad läkare och arbetar som kårledare på Centrumkåren i Haga Mölndal, Göteborg. Hon har vid tre olika perioder tjänat som läkare med huvudansvar för barnavdelningen på Chikankata Mission Hospital i Mazabuka, Zambia. Vad stack ut under din tid i Zambia? — Otroligt mycket var så annorlunda. Men det som slog mig hela tiden var den tacksamhet patienter visade för sitt sjukhus och det tålamod de hade. De kunde vänta en hel dag innan de fick träffa läkare. Mina afrikanska kollegor kände ingen stress. De tog en patient i taget trots att hela väntrummet var överfullt. Sedan var det helt otroligt att arbeta som kristen läkare där det var fritt fram att be och inkludera Gud i allt man gjorde. Kan du beskriva något du minns extra starkt? — En gång på min avdelning hade vi en flicka som höll på dö. Det närmade sig slutet och hon hade börjat andas på ett särskilt sätt. Jag kände mig så ledsen och upprörd i min ande, vi hade verkligen kämpat med henne. Jag tog med mig alla sjuksköterskor och elever som följde med på ronden och gick tillbaka till hennes säng. Jag bad att Gud skulle ingripa på en gång, och fortsatte sedan ronden. Några minuter senare hörde vi att hon hostade till och så satte hon sig upp i sin säng och frågade efter vatten. Jag hade bevittnat ännu ett mirakel! Vilka erfarenheter tar du med dig från din tid vid sjukhuset? — Jag fick träffa så många väldigt sjuka patienter och vi hade så få resurser. Jag lärde mig att använda mig av mina sinnen – hur såg patienten ut, hur luktade de, vad var det jag hörde när jag lyssnade på hjärtat? Jag blev mycket tryggare och en bättre kliniker i min läkarroll efter åren på Chikankata. Jag har också lärt mig att inkludera Jesus i allt jag gör. Vad var de största skillnaderna jämfört med svenska sjukhus tycker du? — Det var alltid brist på allt från mediciner, till blod och utrustning. På grund av den långa färden var patienterna ofta mycket sjuka när de kom in. För somliga tog det två dagar till fots eller med oxkärra att komma fram till sjukhuset. Vad är enligt dig det bästa med att Frälsningsarmén bedriver sjukvård? — Frälsningsarméns sjukhus i Zambia skiljer sig så mycket från Zambias övriga sjukhus. Framförallt finns ett mer holistiskt synsätt där man ser till att människan är ande, kropp och själ. Inom svensk sjukvård är den existentiella biten exkluderad, trots att många studier visar att ohälsa och sjukdom har med detta att göra. g

Foto: privat

Kiki Broms

xxxxxxxx | xxx

synpunkten

Vad har hänt med advent? JAG STÅR I EN BUTIK med handen på hyllan

för adventskalendrar. Jag kämpar med mig själv. En vanlig papperskalender har alltid funkat för mina döttrar, men nu känns de alldeles för stora. En kalender med prylar eller skönhetsprodukter kostar alltifrån några hundralappar till flera tusen kronor. Influerare och stora varumärken tävlar om vem som erbjuder de 24 lyxigaste luckorna. En googling ger i skrivande stund 173 000 tusen träffar på kalendrar med böcker, leksaker, exklusiva tesorter, skraplotter, sexleksaker och sprit. Vad är det som har hänt med advent? Svenskarna spenderar runt 3 000 kronor per

person på julklappar (Nordea, 2022). Till det kommer julens övriga utgifter på ungefär lika mycket. För många kan julklappsshoppingen innebära en extra stress ovanpå ett redan ansträngt ekonomiskt läge. In i bilden har nu de kostsamma adventskalendrarna kommit med stormsteg. ”Alla” tycks dessutom få dem. När jag var barn var det 70-tal och mammor gick ihop om saker. ”Ska era ungar få? Nej. Inte min heller.” Vi barn surade men fick något att luta oss emot – alla andra får inte. Idag svävar föräldrar mer fritt. Individualismen dominerar och masken mot omvärlden ska hållas upp när vi ska bli vår egen lyckas smed.

vikt. Hur ser vi på konsumtion och hållbarhet? Vad är rimligt? Kan jag vara julgenerös på flera sätt? Hur ställer vi krav på företag som riktar sig till unga? Och hur blev det nu med adventskalendern? Ja, på bandet vid kassan rullar nu ett ”mellanting” – en kalender med ett värmedoftljus för varje dag, för runt en hundralapp. Jag föll för trycket och skäms. Hur ska då en mamma som inte kan sätta julmat på bordet känna, eller pappan som har två-tre jobb för att klara hyran? Eller den unge som vill vara precis som alla andra fast det inte går? Inte behövde mina flickor detta, egentligen. Högen med klappar kommer ändå att vara onödigt stor under granen om 24 dagar. Och jag har troligtvis skapat en ny vana. g Carina Tyskbo, journalist, Frälsningsarmén

att äga skolor eller äldreboenden, där unga på nätet kan tjäna mer på en månad än vad deras föräldrar gör under ett år. Julen är Frälsningsarméns absolut största

och viktigaste insamlingsperiod. Hjärtan ömmar, plånböcker öppnas. Det är fantastiskt – Gud välsigne varje givare! Och människor älskar att läsa om hur Frälsningsarmén kommer med julklappar till personer i utsatthet. Men älskar de också att höra om den fattigdomsbekämpning som sker året om, när vi hjälper människor att komma in i gemenskap, resa sig, få en tro och ta ansvar för sitt liv? Jag skulle önska att de inläggen var minst lika klickvänliga i våra sociala medier. ”De fattiga har ni alltid hos er, men julen har ni inte alltid”, för att parafrasera Jesu ord i Matteusevangeliet 26:11. Som kristna måste vi fortsätta visa på att barnet lämnade krubban, växte upp och började tala om ett radikalt annorlunda rike, Guds rike. Där det är viktigare att dela än att äga. Här kan kårernas gemenskap bli en mot-

Foto: jon as nim mer sjö

Sverige är ett land med ett snabbt ökande antal miljardärer. Enligt författaren och ekonomen Anders Cervenka som 2022 släppte boken ”Girig-Sverige (Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika)”, har bilden av Sverige som ett någorlunda jämlikt land fullständigt förändrats, utan att någon egentligen reagerat. Samtidigt har vi fler fattiga än tidigare. Och vi vet att ett samhälle med stora skillnader mellan fattig och rik får ökade problem med till exempel utanförskap, droger och brottslighet. Vi är där nu – i de djupa klyftornas rike. Där man kan bli stormrik på

”VI ÄR DÄR NU – I DE DJUPA KLYFTORNAS RIKE. DÄR MAN KAN BLI STORMRIK PÅ ATT ÄGA SKOLOR ELLER ÄLDREBOENDEN, DÄR UNGA PÅ NÄTET KAN TJÄNA MER PÅ EN MÅNAD ÄN VAD DERAS FÖRÄLDRAR GÖR UNDER ETT ÅR.”

xxxxxxxx | xxx

min tro | elisabeth och solveig

Den som ger får tillbaka Psykisk ohälsa och destruktiva relationer har Elisabeth Ulander och Solveig Henriksson erfarenhet av. Att se och stötta människor i utsatthet tycker de ger betalt i glädje och energi. Stridsropet mötte dem i somras på Frälsningsarmén i Sala för ett samtal om tro och volontärarbete. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

Hur kom du till tro och i kontakt med Frälsningsarmén? ELISABETH: Gudstron har alltid funnits hos mig men jag blev mobbad för att min far var äldstebroder i pingstkyrkan i Sollefteå. Jag dolde min tro, levde ett utsvävande liv i tonåren och kände skuld och skam. När jag som 19-åring försökte gömma mig i kyrkbänken kom Guds ande över mig så starkt och jag fick verkligen uppleva hans kärlek. Jag fick vänner i Frälsningsarmén och imponerades av frimodigheten hos Hemförbundets damer som bjöd på så gott kaffe. Jag har själv en nöd för människor och många med brokig bakgrund har gästat vårt hem. Jag är fortfarande medlem i EFK i Tärnsjö men bor i Sala, och då det inte finns så många ställen att göra volontärinsatser på hittade jag hit. Jag går soldatkursen med Solveig. SOLVEIG: Via dåvarande Örebromissionens söndagsskola och juniorer fick jag en första insyn i Bibelns betydelse. Efter att jag gift mig och fått barn var mitt inre i sådant kaos att jag ville ta livet av mig. Jag rökte massor för att åtminstone dö av cancer. En kristen

kvinna berättade om någon som slutat röka tack vare Gud så en kväll bad jag att Gud skulle ta bort cigaretterna, om han nu fanns, för det klarade jag inte själv. Dagen efter kände jag varken sug eller abstinens och två dagar senare fick jag ett starkt gudsmöte. Via RIA, Rådgivning I Alkoholfrågor, numera Hela Människan, kom jag i kontakt med Frälsningsarmén. Jag gillar de raka rören och starka sångerna och att Jesus är i centrum. Jag började hjälpa till i kårens kafé och gick en kurs för att lära mig om Frälsningsarmén. Nu är jag medlem i kåren.

Vilka volontärinsatser gör du och vad ger det dig? ELISABETH: Jag hjälper till i kaféet minst två gånger per vecka. Lördagarna med våffel kafé är intensiva men det är väldigt kul och jag gillar atmosfären. Jag mötte en dam här och nästa gång nämnde jag henne vid namn. Hon var så glad över att bli sedd. SOLVEIG: Jag plockar med disk och pratar med folk i kaféet några gånger i veckan. Det är viktigt att gästerna blir sedda och lyssnade på. Jag kan komma hit trött men får en-

ergi och blir glad av att vara här. Baksidan är väl att se så många kämpa med ensamhet eller missbruk.

Kan man som en god kristen känna sig tvungen att ”jobba gratis”? ELISABETH: Jag har aldrig känt mig tvingad. I så fall hade det varit tungt och jag hade blivit en Marta, som pliktskyldigt stressade runt med hushållssysslor istället för att, som systern Maria, sitta ner vid Jesu fötter (Luk. 10:40-42). Samtalen man hamnar i här känns viktiga. SOLVEIG: Nej, det måste komma inifrån och man känner ju att man gör en insats här. Att ge av sin tid behövs och vi försöker nå människor på djupet och dela vår tro med dem.

Hur får din tro näring? ELISABETH: Jag vill läsa något varje dag och

varvar Bibeln med andaktsböcker. Jag lyssnar också på kristen musik, allt från Samuelssons till Einar Ekberg. SOLVEIG: Jag läser Bibeln eller lyssnar på 35

xxxxxxxx | xxx

Elisabeth frågar Solveig Var dina barn glada och välvilliga när du blev frälst? SOLVEIG: Ja, för de fyra barnen fick ju en glad mamma igen. De följde med till kyrkan och kom själva till tro på Jesus.

Solveig frågar Elisabeth Jag tänker på det här med tillhörighet. Vi träffades ju på kursen här och du är volontär… men jag har förstått att det behöver mogna fram angående medlemskap? ELISABETH: Ja, det har varit mycket med flytten och jag är med i strängmusiken, håller väckelsemöten på äldreboende och har min cellgrupp i församlingen i Tärnsjö. Jag vill inte lämna de människorna än men med tiden får Gud visa var vi hör hemma.

den som ljudbok. Guds ord hjälper oss framåt och församlingslivet är också viktigt för mig. Jag har känt att ”här ska jag vara”.

Vad kan vara tungt med att vara en kristen? ELISABETH: Jag tillhörde en församling där jag kände alla men samtidigt upplevde ett utanförskap. Jag tror att Gud lät det hända och han har lagt på mitt hjärta att alltid bjuda in alla kring bordet i samtalet. SOLVEIG: När människor, särskilt anhöriga, inte blir frälsta. Att få höra ”kom inte med det pratet!” och se hur en del absolut inte vill böja sig för Gud.

Har tron prövats under åren och i så fall hur?

SOLVEIG: Jag lämnade min man för att rädda mig själv ur en destruktiv tillvaro, något de i församlingen uppmanade mig till. Jag var länge besviken på att de inte bad för vår relation istället, vilket de såklart också gjorde. Idag har jag förlåtit och gått vidare.

Vad är det bästa med att vara en kristen? ELISABETH: Ja, slutmålet är ju himlen. Nå-

gon sa att om det visar sig att allt med Jesus är fejk så har man slösat sin tid. Nu vet ju jag att han inte är fejk men jag hade ändå velat leva det här livet istället för att sitta på puben. SOLVEIG: Att veta att man har en framtid och ett hopp, även om det kan vara gnissel i tillvaron ibland, och att man har syskon var man än kommer.

ELISABETH: Vänner i kyrkan svek mig, vän-

de sig bort och slutade hälsa på mig. Det var fruktansvärt. Så till slut flyttade min familj därifrån. Efter Guds maning åkte jag motvilligt hem till en av dem med en blomma och ett bibelord. Flera månader senare ringde hon och storgrät och sa att den där växten aldrig slutade blomma trots att hon inte vattnade den. Vi förlät varandra och senare försonades vi alla. 36

Vem är Jesus för dig? ELISABETH: Beroende på vilken dag det är så är han den tröstande storebrodern jag alltid velat ha, eller pappan som ser om jag inte mår bra och som jag kan ropa ut min nöd och förtvivlan till. SOLVEIG: Den enda sanna frälsaren och räddaren. Man kan alltid prata om Gud men

nämner man Jesu namn så hettar det till, eftersom vi kristna också tror att han är den enda vägen till Gud.

Är det någon särskild del eller person i Bibeln som betyder mycket för dig? ELISABETH: Nehemjas trohet och förmåga att tillsammans med leviterna bygga muren i Jeriko. Han såg var och ens förmåga, utrustade dem med rätt redskap och fick muren klar så att de kunde skydda sig mot fienden. SOLVEIG: Johannesevangeliet 1:12: ”Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Jag levde på den strofen ett bra tag då min man inte var troende.

Har du några kristna förebilder? ELISABETH: Min pappa för hans känslighet i anden och den trygga tron som fick honom att stå stadigt fastän det stormade mycket och människor var elaka. SOLVEIG: Kvinnan som lagade mat i kyrkan när jag var junior. Hos henne kunde man fika och spela piano. Hon var kristen och en så öppen och fin människa. Jag ville bli som hon.

min tro | elisabeth och solveig

Så växer min tro bäst Elisabeth: Jag fylls på som mest när jag sitter hemma ensam och mediterar på Guds ord. Solveig: Det är samma för mig. Men utan för samlingsgemenskap skulle jag inte överleva.

Vem kan du samtala med om din tro?

Elisabeth

Solveig

Gemenskap

ELISABETH: Soldatgruppen, där vi är femsex personer, och våra bönegrupper. SOLVEIG: Elisabeth! (skratt)

Hur viktig är församlingen för dig? ELISABETH: Just nu deltar jag och min man i

flera grupper och trivs med det men vi får se hur det blir i framtiden. Att inte tillhöra någon gemenskap är inget jag rekommenderar den som är ny i tron. SOLVEIG: Det är jätteviktigt att ha en tillhörighet och ett andligt hem där jag får vara mig själv, komma med mina bekymmer och även vara till nytta för någon annan. g

Ensamhet

Diskussion

a a

Tystnad Trosviss Frågvis

Elisabeth: Jag älskar tystnaden och att inte störas av ljud från andra. Solveig: Jag tycker sällan att diskussio ner ger så mycket, man knuffar mest på varandra.

Evangelisation Kontemplation

Elisabeth: Evangelisation, vill jag säga, då jag ber för andras frälsning. Men jag är inte alltid så frimodig. I ett samtal svarar jag däremot gärna på direkta frågor. Solveig: Jag drivs av att få människor frälsta och blir förtvivlad när folk inte vill. Evangeliet är ju det klara vatten som hjälpt mig till tro.

Personlig sak ELISABETH: Sången ”Jag hoppas” (”När trädkronor sjunger”) av Erik Jakobsson. En ungdomskör sjöng den fyrstämmigt på ett möte när jag hade det väldigt tufft och det kändes som om den var till mig. Den har burit mig så otroligt mycket och nu, 30 år senare, har jag äntligen hittat noter till den. SOLVEIG: Också en sång: ”Min Jesus lever – därför vill jag leva” av Gloria och Bill Gather. Den bar mig länge med tanke på att jag själv inte ville leva. Det var Jesus som räddade mig när jag stod vid stupets kant.

DIN GÅVA TÄNDER HOPP När du ger till Frälsningsarmén i november och december omvandlar vi din gåva till matkassar, presentkort och gemenskap för de mest utsatta i samhället. Tillsammans kan vi se till att barn till ensamstående föräldrar i utsatthet får julklappar och hopp om en god jul. Ge din julgåva idag.

Betala med Swish

9004805 Tack för din gåva

Kallad att tjäna som frälsningsofficer ? Frälsningsarmén behöver passionerade ledare med förmåga att leda och inspirera andra. Vill du svara ja på Guds kallelse att som officer förkunna evangeliet? Sista dag att söka till Frälsningsarméns officersskola inför ht 2024 är 8 januari 2024. Tala med din kårledare och läs mer på fralsningsarmen.se/officersskolan

TESTAMENTERA MED OMTANKE Låt din hjärtefråga leva vidare genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. På så sätt hjälper du människor som lever i utsatthet, där du bor, i Sverige och i andra delar av världen. Just nu kan du kostnadsfritt få hjälp med att upprätta ditt testamente eller boka kostnadsfri rådgivning med en jurist. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente eller ring 08-562 282 34/39

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Bibel och bön

Befordrade till härligheten Annika Johansson, Nässjö Maj Ivarsson, Örkelljunga Lennart Nilsson, Göteborg Edda Svedman, Nässjö Vivanne Söder, Vilhelmina Olga Österholm, Strömsund

Öppet hus på Officersskolan FRÄLSNINGSARMÉNS OFFICERSSKOLA i Ågesta

bjöd in till öppet hus den 26 augusti. Gästerna deltog i rundvandring, fika, korvgrillning och bön för verksamheten och rekryteringen av nya officerare. – Vi hade fina bönestunder och såg några nya ansikten som var nyfikna så det var roligt, säger Turid Bååth, biträdande rektor. I höst var det tyvärr inga kadetter som började utbildningen och Turid Bååth un-

derstryker vikten av att väcka intresse bland medlemmar i Frälsningsarmén för kallelse, ledarskap och officerskap. Själv ser hon det som en meningsfull och mångsidig tjänst. – Jag får använda mina styrkor och gåvor, jag får utmanas och utvecklas som ledare och tjäna Gud på heltid i ett sammanhang jag verkligen gillar, påpekar hon. g Teresia Jansson

Be för • Uppdraget att förmedla frälsning och erbjuda en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ. • Frälsningsarméns julinsamling för hjälp till personer i utsatthet. • Situationen i Mellanöstern. • Frälsningsarméns sjukhus runt om i världen.

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen:

foto: sixteenmilesout/unsplash

Gud, Du sände din son till jorden som en människa bland människor. Låt advent och jul bli en tid då vi visar medmänsklighet, mot andra och mot oss själva. Låt oss mitt i krav och förväntningar få dina perspektiv och din frid. Tack för barnet som blev vår bror, Frälsare och Herre. I Jesu namn, amen.

Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

BIBELLÄSNINGSPLAN FÖR 2024 finns att ladda ner på fralsningsarmen.se. Skriv ”biblellasningsplan” i sökrutan, så hittar du den!

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2023. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

Längtan till skogen SOMMAREN ÄR SEDAN LÄNGE PASSÉ, höstsäsongens svampar och färgglada skådespel är över. Ändå vill jag säga att senhösten och vintern också är perfekta årstider att spendera i skogen. Min längtan till skogen kommer förmodligen från mina år i Frälsningsarméns scouter, och från otaliga somrar och vintrar på landsbygden i Dalarna. Att ta sig tid i naturen, andas den friska luften, beskåda alla under och känna sig som en del av den mångfaldiga kulissen av liv i olika former – den tiden får vi inte förlora – vilket är lätt hänt i det moderna samhället. Jag är själv bosatt i Stockholm omgiven av betong och buller, och fast på ett kontor större delen av dagarna. Men i Sverige är naturen aldrig alltför långt borta. Det är något att minnas oavsett vilken tid det är på året och oavsett om marken är torr, blöt eller täckt av snö.

Oliver Beijer, Contentansvarig, Frälsningsarmén Sverige

foto: clem onojeghuo/unsplash

Min uppmaning till dig som läser denna text blir därför: ta dig ut i naturen, också under det mörkare halvåret! Gå en vandring, ta med varm sovsäck och gör en övernattning eller fisketur. Ta en paus från alla vardagliga bekymmer. Landa i den otroliga skapelse som finns utanför din dörr, och som inte förändras när allt annat verkar rusa fram så fort. Kanske infinner sig då samma känsla hos dig, som brukar komma till mig – frid.