Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2024 by Frälsningsarmén

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 1.2024

Vi följer Henrik Bååth på kryss genom livet:

Personalchef med vind i seglen MIN VÄG TILL GUD Jonas mötte Gud under asylprocessen VÄLKOMMEN TILL Mötesplatser på kåren i Finspång FOKUS Skydd från våld i nära relationer MIN TRO Tro som överbryggar generationer VÄRLDEN Frälsningsarmén i Riga SYNPUNKTEN Ovärdigt att äldre tvingas sova på tågstationer

LEDARE

Ett nytt år med Gud Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson Redaktion Kiki Broms, Eva Gustin, Teresia Jansson, Johan Nilsson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo Omslagsbild Foto: Jonas Nimmersjö För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Tryck Pressgrannar AB, Linköping ISSN ISSN 0346-1890 Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

VÄLKOMMEN TILL ÅRETS första nummer av

Stridsropet. Detta nummer är fullt av berättelser om vad Gud gör just nu i Sverige och i Lettland. Min önskan är att du blir positivt påverkad av innehållet och att du får en större längtan att upptäcka mer av Gud och en önskan om att du vill ha mer av Honom i ditt liv. Vad vill då Gud ha av mig? Om Gud skapade hela universum som en plats för oss människor att leva på, måste han ha haft någon form av plan i åtanke. Bibeln säger att Gud vill att så många människor som möjligt ska välja att älska honom och tillbringa evigheten med honom. Eftersom Guds standard för uppförande är fullkomlighet i tanke och handling, kommer vi att finna det mycket svårt att uppfylla detta på egen hand. Men Gud älskar oss så mycket att han tog formen av en människa och levde på jorden under det första århundradet. Hans namn var Jesus. Hans huvudsyfte var att ge det ultimata offret för våra synder genom att leva ett fullständigt syndfritt liv. Han betalade inte bara för de dåliga saker vi gör, utan också för de dåliga människor vi är av naturen. Han dog på ett kors. Han uppstod från de döda. Det är genom tron på Jesus och hans offer för våra synder som vi förklaras rättfärdiga och fria från synd. När du tror på Jesus vill

HJÄLP BARNFAMILJER OCH ÄLDRE I NÖD Allt fler ensamstående mammor kommer till oss för att få hjälp. Många har inte ens råd med kläder, blöjor och mat till sina barn. Även äldre saknar nu det nödvändigaste, som mat och mediciner. Hjälp människor i nöd. 2

Läs mer på: fralsningsarmen.se

du följa honom. Han kommer att utrusta dig med den Helige Ande som kommer att vägleda dig dagligen när du formas till Kristi avbild. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. (Romarbrevet 8:29) De som tror på Jesus förklaras rättfärdiga och kommer att tillbringa evigheten med honom. Gud välsigne dig!

Överste Bo Jeppsson,

Frälsningsarméns ledare i Sverige

GE DIN GÅVA NU Betala med swish 900 48 05

1. Starta Swish 2. Scanna QR-koden 3. Godkänn - klart!

Betala med plusgiro 90 04 80-5

9004805 Tack för din gåva!

s.22 Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen. se/hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.

Innehåll

#1.2024 VÄLKOMMEN TILL

4. Mötesplatser i Finspång

På Frälsingsarmén i Finspång skapas mötesplatser där man bakar, läser, funderar över Jesus eller spelar med musikkåren. MIN VÄG TILL GUD

12. ”Jesus är med mig”

Jonas växte upp i Iran under tuffa förhållanden. Nu har han fått uppehållstillstånd i Sverige och lärt sig lita på Guds trofasthet. SYNPUNKTEN

15. Insatser krävs mot hemlösheten

Ålderspensionärer ska inte behöva sova på tågstationer eller nattbussar, skriver Frälsningsarméns Per-Johan Fernström. PERSONLIGT

18. Bååth med vind i seglen

Möt Frälsningsarméns personalchef Henrik Bååth och hans resa genom livet – från ung bluesfantast till rektor för Officersskolan.

FOKUS

22. Skyddat boende som bygger systerskap På Frälsningsarméns skyddade boende Skogsbo möts kvinnor av olika kulturer och bakgrunder, som alla flytt en våldsam tillvaro. VÄRLDEN

26. Stort socialt arbete i Riga

Frälsningsarméns kår Riga 1 finns i en alltmer välbärgad och västlik stad, men utsattheten är fortsatt stor. Stridsropet möter kårledarna Ilona och Dmitrijs. MIN TRO

30. Tro som överbryggar generationer Mirjam är 83 år och Alexandra 26. De är på helt olika platser i livet, men deras tro förenar dem på djupet.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 9 00480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”. Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

xxxxxxxx | xxx

Resursofficer Isak Borén och Birgitta Lundin, ansvarig för det sociala arbetet, ingår båda i den nämnd som leder kåren i Finspång.

välkommen till | frälsningsarmén i finspång

Gud syns genom församlingen Frälsningsarméns 130 år gamla kår i Finspång saknar såväl kårledare som juniorsoldater. Varje vecka strömmar ändå barn och vuxna in. Här skapas viktiga mötesplatser för familjer oavsett om man bakar, funderar över Jesus, pratar böcker eller spelar med musikkåren. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

rälsningsarméns kvadratiska byggnad i funkisstil vilar på en kulle mellan ett par björkar i höstlig färgprakt. För en stund skiner solen på den ljusputsade fasaden. Resursofficeren Isak Borén är på plats precis som övriga torsdagar samt söndagar. Han visar vägen in i lokalerna där man hållit till sedan slutet av 50-talet. Genom de väl tilltagna fönstren blickar man ut mot rondellen nedanför grässlänten. Från den löper den gatstensbelagda Bergslagsvägen rakt genom Finspång centrum där flera andra kyrkor finns. Ekumeniken är god i omnejden. Isak slår sig ner i den grå hörnsoffan i ett av de större samlingsrummen. Så även Birgitta Lundin som bland annat har hand om det sociala arbetet. Båda är avslappnat klädda i mörka t-shirts med Frälsningsarméns röda emblem. De ingår i kårnämnden som numera styr verksamheten då det är brist på frälsningsofficerare och potentiella kårledare. – Det är en utmaning och arbetet utvecklas inte på samma sätt på grund av det, men vi kämpar på så gott vi kan med det vi har. Det bästa är mötet med människor, det är

alltid spännande, tycker Birgitta. Isak instämmer. Han tjänstgör även på kårerna i Norrköping och Åtvidaberg. – Men det kan vara svårare att bygga nära relationer med människor när man är på tre olika ställen. Man kan ha bra idéer men begränsat med tid så det kan vara lite frustrerande, säger han. – Men jag är tacksam över att få använda mina gåvor i det Gud har kallat mig till: att jobba med barn och unga och dela Guds ord, särskilt när man känner att ”wow, de fattar vad det handlar om, tillägger han. ”Gods love in action” – så lyder kårens egen slogan sedan långt tillbaka, och den rimmar väl med Frälsningsarméns centrala vision ”Välkommen hem – Livet med Jesus”. – Vi jobbar aktivt för att fånga upp familjer och skapa mötesplatser för att bygga relationer. Vi hoppas människor känner sig välkomna och kanske finner en tro här – jag tror att vi har blivit bättre på att se och bekräfta människor och att ta hand om varandra, påpekar Birgitta leende.

Anders Lindström som dykt upp. Under 14 år har de hållit i kårens bokcirkel. – Deltagarna brukar säga att det är veckans höjdpunkt som de verkligen ser fram emot, säger Gunnel.

– Hallå, hörs en pigg röst efter en stund.

Makarna Gunnel och Anders Lindström har lett kårens bokklubb i 14 år.

Det är frälsningssoldaterna Gunnel och

välkommen till | frälsningsarmén i finspång

I slutet av gatan som löper genom Finspång centrum tronar Frälsningsarméns funkisbyggnad uppe på en kulle.

– Det har varit en nästan hundraprocentig närvaro under alla år. Och vi avslutar varje gång med en andakt och en värmlandsdikt på dialekt, inflikar Anders glatt. De båda är nämligen värmlänningar. På tal om folk från fjärran – runt år 2015 bjöd kåren in till ett språkkafé som blev överfyllt innan flyktingarna förflyttades till annan ort. Nu möts däremot 6–12 kvinnor från Afghanistan, Iran och Syrien till hantverksträffar med högläsning och diskussioner. – Vi ville nå kvinnor som behöver gemenskap och hjälp att integreras. Ibland dyker det upp saker de behöver prata om, som ekonomin, och då kan vi boka in en tid för det, förklarar Birgitta. Det har inte varit någon stor ökning av hjälpsökande på sistone men en del hör av sig oftare nu när bland annat matpriserna har stigit. Varannan vecka avnjuts ”tjejlunch” då en handfull långtidssjukskrivna kvinnor träffas. – Vi fokuserar på livsnära samtal med olika teman och vi delar varandras bördor, säger Birgitta. Till ”Tacotisdag” på kåren välkomnas tjejer i årskurs sex och uppåt då det även blir

diskussioner kring frågor som sociala medier, kropp och självförtroende. – Undersökningar visar ju att ungas, och särskilt flickors, psykiska ohälsa ökar så vi behöver prata om hur det är att vara tjej idag, menar Birgitta. Kvällen före hölls ett event rörande unga i Finspång med bland annat Ungdomshälsan och Elevhälsan. – Det pratades om vikten av att se en ungdom, säga hej, fråga hur den mår och be den berätta mer om sin situation, påpekar Isak. – Ja, det är viktigt att våga stå kvar som vuxen när man tror att någon har det tufft, tillägger Birgitta som har arbetat med unga i över 40 år. – Jag hoppas att det man gjort, som att presentera Jesus, har man nog inte gjort förgäves, hoppas hon. Birgitta nämner en tjej som varit med på tacomiddagarna där det delats ut lättlästa biblar med en personlig hälsning. Långt senare träffade Birgitta flickan som nu hade en relation med en pastorsson som lett henne till tro. Hon var nydöpt och Bibeln hon fått på kåren låg framme på hennes nattduksbord. – Hon sa att hon aldrig hade kunnat tro att den Bibeln skulle leda till någonting men

då hade den ju ändå genererat något och det känns ju kul, säger Birgitta och lyser upp. Klockan närmar sig 17.30 och ungdomsled-

aren Anna Bark har börjat förbereda inför torsdagsklubben med blandade aktiviteter för årskurs 1–6. Strax före 18.00 släntrar 14 flickor och sju killar in, några med afrikanskt eller asiatiskt påbrå. Endast en tjej har föräldrar som är medlemmar i kåren, resten hittade hit via annonsering i en närliggande skola. – Vi fick ett större gensvar än vi trott. När det kom 35 barn var det en utmaning att få det att funka och de äldsta har fått bli ledarmedhjälpare, kommenterar Birgitta det positiva problemet. Gänget slår sig ner på pallar och i mitten av ringen tar Isak plats och hälsar välkommen. – Har ni tänkt någonting på hur man kan prata med Jesus fast man inte ser honom? Hur umgås ni med varandra till exempel, frågar han engagerat? – Pratar, svarar någon. – Man ber! ropar en annan. – Just det, men han levde ju för 2000 år sedan, eller lever han fortfarande? undrar Isak och ser sig omkring.

xxxxxxxx | xxx

Ovan: Isak och ungdomsledaren Anna Bark pysslar i köket. Agnes och Elsa går in för baket med hull och hår.

Vänster: Man måste ju provsmaka, tycker Naher. Nedan: Chokladbollar rullas och Linus har händerna fulla. Höger: Klara med cake pops klara för fest.

välkommen till | frälsningsarmén i finspång

Musikkåren, under ledning av Peter Larsson, övar inför Brassfestivalen.

förnöjsamt och visar upp sina strösselbeströdda bakverk. – Det roligaste är när vi har disko och att man får lära sig nya saker, tycker Nova. Ledaren Anna pysslar med disken intill. – Det är kul att vara med barnen, de är roliga, säger hon varmt. Anna finns även med på tacotisdagarna. – Allt vi samtalar om där känns viktigt. Vi kan prata fritt om vad som helst utan att någon dömer, och jag gillar att höra vad tjejerna tycker och tänker, menar hon. Samtidigt som barnen försvinner ut genom

Både jakande och nekande svar hörs från olika håll tills en kille med luva över huvudet får en snilleblixt. – Jag vet, han bor där uppe! utbrister han triumferande och höjer pekfingret mot taket. Under livade lekar stiger därefter ljudnivån

i lokalen. I köket och på övervåningens kafédel mäts havregryn, socker och smör upp och landar i plastbunkar. Kladdiga fingrar formar chokladbollar och lämnar spår på näsor och kinder. Tioåriga Klara och Nova, båda med blonda hästsvansar, gör cake pops. – Fast jag vet inte hur de smakar, det får vi se nästa vecka när det blir disco, säger Klara som följt med klasskompisen hit. – Jag trodde att man bara bedde här på Frälsningsarmén men jag visste inte att man hade så roliga aktiviteter. Och det kostar bara 150 kronor för en termin, fortsätter hon

dörren tar hornmusikkåren plats på estraden i gudstjänstlokalen. Peter Larsson, som varit en del av Musikkåren i 50 år, tar ledningen. Fingrarna rör sig över kornetten samtidigt som han dirigerar gänget med vänsterhanden. – Det är kul och trevligt och det känns bra att spela musik som har ett budskap, förklarar han på utpräglad östgötska. Nu övas det inför nästa helgs brassfestival i Södertälje. Tonerna från Slaidburn, Heavenward, In his presence och I love you Lord avslutar kårverksamheten för idag. På frågan vad Frälsningsarmén betyder för Finspång understryker Isak behovet av ljus i den tid som råder. Han nämner ett tillfälle när han frågat barnen om bevis på att Gud finns fast han inte syns. – Då svarade en kille så klockrent; ”genom människorna i kyrkan”, säger Isak menande. g

fakta kåren i finspång Startades: 1883 (firade 140 år i december). Funnits i nuvarande byggnad sedan 1958. Anställda: En ansvarig för KSA (90 %), en resursofficer (25 %) samt en ungdomsledare (timanställd). Ledning: Kårnämnd bestående av åtta personer, bland annat Birgitta Lundin, Isak Borén och Peter Larsson (ansvarig för Musikkåren). Medlemmar: 29, varav 19 soldater. Gudstjänstbesökare: 15–20. Vid festligheter/högtider: 50–100. Övrig verksamhet för vuxna: Hornmusikkår, kören No Limits, bokcirkel, hantverkscafé, tjejlunch, promenad och prat, socialt arbete; samtal och ekonomiskt stöd. För barn och unga: Tacotisdag med samtal i syfte att stärka självkänslan (tjejer från årskurs 6). Torsdagsklubben; diverse aktiviteter (årskurs 1–6). Dessutom: Sommarhemmet Stenviken.

aktuellt

#1 .2024

Han ber företag hjälpa

Stor publicitet kring äldre i hemlöshet ÅLDERSPENSIONÄRER ska inte behöva sova

foto: teresia jansson

på nattbussen. Det var budskapet när Frälsningsarmén i samband med insamlingskampanjen för hemlöshet i oktober ville lyfta frågan om äldre i hemlöshet i medierna. Många äldre har inte råd att bo kvar hemma. Men de boenden kommunen kan erbjuda kan upplevas som stökiga. Därför drar sig äldre ofta från att kontakta socialtjänsten. Nyhetsbyrån TT nappade och intervjua-

de Per-Johan Fernström på sociala divisionen samt en äldre man som drabbats och fått hjälp på Frälsningsarmén Templet i Stockholm. De två TT-artiklarna publicerades i ett sjuttiotal medier runt om i landet och ledde även till ett inslag i TV4-nyheterna. De gjorde en egen intervju med Per- Johan och en man i hemlöshet som besökte Frälsningsarméns akutboende i Midsommarkransen. Läs gärna debattartikeln i ämnet på sidan 15 i detta nummer av Stridsropet. g

UNDER 2023 FICK Frälsningsarmén gåvor från en stor mängd företag. Gåvorna sträcker sig ifrån 1000 till 100 000 kronor och sedan ett år tillbaka har företag även möjlighet att bli speciella vänföretag. De flesta gåvor kommer in inför julen och detta år har Frälsningsarmén ringt ett hundratal företag och bett om en julgåva. Robert Lindberg anlitades av Frälsningsarmén till att arbeta med företagssponsring inför julen 2023. – Det tänder hopp i mig att det finns så många fantastiska människor runt om i vårt land som vill stå tillsammans med oss för att hjälpa den som är i underläge och nöd, säger Robert. – Den medmänsklighet jag möter i mina samtal ger mig hopp. Den visar som Bibeln säger att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit ljuset. g

27 000

Så många

följare hade Frälsningsarméns Facebook-sida vid årsskiftet.

Stoppa slaveriet i bärskogen! FLERA HUNDRA THAILÄNDSKA BÄRPLOCKARE har polisanmält att de har utnyttjats i de svenska skogarna under förra årets bärsäsong. Detta har lett till den största svenska brottsutredningen om människohandel någonsin. Frälsningsarmén mötte många av dem och har även haft uppföljande kontakt för att informera om deras rättigheter som brottsoffer. Frälsningsarmén driver fem förslag för att stoppa människohandeln: > Implementera en nationell stödtelefon (hotline), bemannad dygnet runt. > Bryt sekretessen mellan myndigheter, så att brottsoffren kan få verkligt stöd. > Centralisera alla åtal genom att göra Åklagarmyndighetens riksenhet mot internationell organiserad brottslighet till ansvariga åklagare för den här typen av ärenden. > Ge Arbetsmiljöverket mandat att kontrollera arbetsförhållanden och löner vid misstanke om brott. > Tillsätt ett nationellt mobilt team från Polisen för att agera vid större tillslag. g

aktuellt

Vill återerövra den missionella kreativiteten Under en temahelg gavs inspiration för nya former av mission för att nå de människor som kyrkan i dag ofta missar. ”Om vi börjar med att plantera evangeliet uppstår lärjungaskapet och kyrkorna naturligt”, menar en av initiativtagarna, Mark Cotterill. I höstas arrangerade Mark Cotterill från Frälsningsarmén i Helsingborg en inspirationshelg på temat ”fresh expressions”. Termen har använts inom Church of England sedan år 2004. Den refererar till en mindre gemenskap som lever parallellt med församlingen men har som mål att vara annorlunda och till exempel träffas på pubar, i idrottsmiljöer eller andra ställen i människors vardag. Den officiella definitionen kom år 2006: ”Fresh Expression är en form av gemenskap

för vår föränderliga kultur, uppkommen primärt för de människor som ännu inte är medlemmar i någon församling.” – Det vi ser är att många människor, församlingar och till och med vissa modeller av församlingsplantering blir för upptagna av själva kyrkan så att de glömmer att lyssna, älska och tjäna människor. Om vi tittar på nya testamentets missionsmodell kan vi tydligt se att de tidiga missionärerna inte slog sig ner för att plantera församlingar, utan snarare för att sprida evangeliet. Ur det uppstod former eller praxis för lärjungaskap och då började förstås kyrkan att ta form, säger Mark Cotterill. – Vad vi har sett är att när vi börjar med kyrkan leder det inte nödvändigtvis alltid till lärjungaskap, men när vi börjar med att plantera de goda nyheterna uppstår lärjungaskapet och kyrkorna organiskt och naturligt, fortsätter han. Temahelgen i Stockholm samlade 27 per-

soner från hela Sverige och var en blandning av gudstjänst, kontemplativ bön, möjlighet att prova på några missionella metoder, tid för undervisning och att introducera nya idéer. Allt detta blandades med utrymme för samtal och utforskande tillsammans. Gästföreläsare var Hanna Mingay från kåren i Helsingborg och Dave Cotterill från Deptford, London. – Jag tror att människor blev inspirerade och uppmuntrade. Det var mycket skoj och skratt i väldigt avslappnad miljö. Anledningen till att vi håller sådana här evenemang är för att vi tror att vi behöver inspirera människor att se och smaka på nya och kreativa former av mission. Så kan vi försöka nå människor som våra rådande kyrkoformer missar. Vi vill se en rörelse av kontextuellt relevanta kyrkor som hedrar människorna och platserna där de finns och som samexisterar med den kår som vi har nu, avslutar Mark Cotterill. g Kiki Broms

aktuellt

Glädjetema på Torp 2024

Jordbruksprojekt i Kenya ger mer och bättre föda FRÄLSNINGSARMÉN i östra Kenya driver ett projekt som lär lokalbefolkningen olika sätt att öka produktionen i sina jordbruk. Till exempel får småbönder och hemmaodlare lära sig tillverka egen gödsel som är mer effektiv och ger fyra–fem gånger större skörd än den dyra gödsel som finns för dem att köpa. Projektet betonar också vikten av ett mer varierat odlande, vilket i förlängningen bi-

drar till att befolkningen äter mer varierad och vitaminrik mat. – Många av barnen i Kenya är undernärda eftersom de ofta äter en obalanserad kost. Genom projektet får de nu mat som innehåller en bättre sammansättning av proteiner och vitaminer, berättar Ngolia Kimanzu, kvalitetsäkringsansvarig på Frälsningsarméns internationella enhet. g

FÖR ANDRA sommaren är Frälsningsarmén med arrangör av Torpkonferensen utanför Örebro, som hållits av Evangeliska Frikyrkan (EFK) sedan 1887. – Första året föll väl ut och vi fick många positiva reaktioner, så vi ville fortsätta. Torp är en upparbetad mötesplats med jättebra program. Det är också roligt att arrangörerna efterfrågade vår erfarenhet speciellt inom det sociala området, säger Ewa-Marie Kihlagård, biträdande programchef på Frälsnings armén. Temat för Torp 2024 är att ta emot glädje från Herren och att bli sänd till att ge det vidare. Kon ferensen äger rum midsommarveckan, måndag 17 till söndag 23 juni. Frälsningsarmén har en egen samling på lördagen och finns på plats i eget tält hela veckan. Vi ingår också i det officiella Torp- programmet, med talare en kväll, konsert en annan och lovsång en tredje. Dessutom hålls Frälsningsarméns ungdomsläger Summercamp på Torp den 19–23 juni. Tonåringarna får tälta tillsammans på området, ta del av Torps tonårskonferens och ha egna träffar. g Frälsningsarméns hemsida uppdateras med information om arrangemangen under våren.

FFA har startat i Arvika I NOVEMBER 2022 startade ett projekt med Football for all i Arvika och projektet invigdes officiellt i mars 2023. Deltagarna i programmet är ungdomar mellan 15 och 19 år med olika etniska bakgrunder. – Generellt tycker jag att projektet har varit fantastiskt och enormt positivt för Arvika-samhället, säger nuvarande projektledare Ekene Amaechi. Projektet har hittills finansierats av främst Frälsningsarmén och Erikshjälpen. Man har också fått stöd från lokala partners. Deltagarna träffas för att spela fotboll tre gånger i veckan och har en life class en gång i veckan. Utöver detta har de under året även spelat matcher i Stockholm och Göteborg. I Göteborg fick ungdomarna också gå och se en allsvensk seriematch mellan IFK Göteborg och Sirius. Dessutom har de deltagit i lokala cuptävlingar och andra aktiviteter som paintball, Pump track-cykling och Crossfit-träning. g

xxxxxxxx | xxx

Först flykt från Afghanistan, sen förföljd i Iran. Inte heller som konvertit i Sverige kan Jonas leva helt fritt. Men här har han funnit tryggheten i tron på Jesus och en familj hos Frälsningsarmén.

min väg till gud | jonas

Gud överger oss aldrig Misshandel, barnarbete, depression och självmordsförsök präglade Jonas uppväxt i Iran. Efter flykten till Sverige väntade en utdragen asylprocess och när han blev kristen förlorade han vänner och sin blivande fru. Nu brinner Jonas för att stötta andra som har det tufft i tillvaron. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

edan som sjuåring började Jonas, nu 24 år, att arbeta som snickare i Iran. Hans familj tillhör minoritetsgruppen hazarer och de hade flytt från hemlandet Afghanistan där flera släktingar förföljts och dödats av talibaner. Men livet som papperslös i Iran var svårt och varken Jonas eller hans tre syskon fick gå i skolan. Dessutom upplevde de mycket rasism och Jonas blev utsatt för både fysisk och psykisk misshandel. – Jag mådde jättedåligt och har varit med om hemska saker som jag inte vill prata om, säger han. Som shiamuslim lärde han sig att be fem gånger om dagen, fasta, läsa Koranen och besöka moskén. – Jag förstod att jag skulle bli straffad av Allah om jag inte gjorde hans vilja. Det fastnade i min hjärna och jag vågade inte ifrågasätta religionen, säger Jonas.

När han var i elvaårsåldern dog flera nära släktingar, inklusive hans egen far. Det kom att leda till tre självmordsförsök, bland annat genom en överdos av starka tabletter. – Jag ville vara med pappa och tänkte att jag skulle få komma till honom om jag dog, förklarar Jonas som idag är tacksam över att dessa planer misslyckades. Men han såg ingen framtid i Iran. Femton år gammal flydde Jonas och en vän landet

med siktet inställt på Sverige, som de hört mycket gott om. Det blev en tre månader lång och riskfylld resa i överfulla bilar och båtar, med hungriga magar och gränspoliser som jagade dem. I Aten träffade de kristna som försåg dem med mat och kläder. – Jag var förvånad över att de var så snälla och hjälpte oss. Det gjorde mig nyfiken på deras tro, säger Jonas som mest hade hört negativa kommentarer om kristendomen. Hösten 2015 nådde kamraterna en skånsk stad och placerades på varsitt ungdomsboende. När det närmade sig jul kom representanter från Frälsningsarmén och bjöd in till julfest på kåren. – Oh, det var riktigt bra! De hämtade oss i en buss och vi fick mat och julklappar och lekte lekar, minns Jonas glatt. Hos honom växte intresset för denne Jesus som kom för att dö för mänskligheten, och Jonas började googla efter filmer och annat för att lära sig mer. Samtidigt pågick en utdragen asylprocess som ledde till sömnproblem och depression. Efter två år fick Jonas avslag på sin ansökan. – Eftersom jag inte var iransk medborgare skulle de skicka mig till Afghanistan – men jag känner ju ingen där. Det kändes hemskt, påpekar Jonas som nu skulle förflyttas till Norrland och skiljas från både skolan och de kompisar han fått i Skåne.

En period växlade han mellan att sova på tåg-

stationen och hos vänner. Han sökte hjälp i tre moskéer utan att få gehör, men så besökte han en söndagsgudstjänst på Frälsningsarmén. – Jag kommer aldrig glömma den dagen. Jag grät och blev alldeles varm inombords av atmosfären. Jag tror att jag kände av den Helige Ande då för första gången och jag berättade min historia för ledarna där, säger Jonas. – Efteråt gick jag ner till stranden och sa till Jesus att om han finns så måste han hjälpa mig. Samma kväll ringde en person från kåren och sa att jag fick bo hos dem, fortsätter Jonas och ler stort. Där kom han att bo under ett par år och där deltog han också i en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro, på persiska som hölls av landsmän som konverterat från islam efter att de mött Jesus. Snart tog även Jonas emot Jesus som sin frälsare och lät döpa sig. – Det är den bästa dagen i mitt liv för jag fick lämna allt tungt bakom mig och blev en ny människa, utbrister Jonas. Trots glädjen har han varit rädd för konsekvenserna av sin omvändelse. När han såg bekanta passera utanför kåren gömde han sig för dem. Det har hänt att gäster lämnat en fest Jonas varit på när de fått nys om att han konverterat.

xxxxxxxx | xxx

”KÅREN BETYDER JÄTTEMYCKET FÖR MIG, DEN ÄR MITT ANDRA HEM OCH MÄNNISKORNA DÄR ÄR SOM MIN FAMILJ.”

– Jag har mått jättedåligt över det. Jag har fått höra att jag är äcklig och jag har drömt att någon försökt döda mig med kniv. Samtidigt har jag känt en röst inom mig säga att jag inte ska vara rädd, att det finns någon som är med mig. Jag har tänkt att det måste vara Jesus, menar Jonas. Ett annat bakslag var när han träffade en tjej

ur samma folkgrupp och började planera giftermål. Jonas fick då ett ultimatum – att omvända sig till islam igen, annars skulle hans blivande fru bli utesluten ur sin familj. Det ledde till osämja och diskussioner och paret bröt slutligen kontakten. – Det var väldigt jobbigt och jag blev deprimerad men jag kunde inte omvända mig, för jag kan ju inte ljuga för mig själv. Jag var arg på Gud och undrade varför så mycket dåliga saker hände mig och om han hade glömt mig, berättar Jonas. Men i en dröm hörde en välbekant röst som sa: ”Jag är med dig och kommer aldrig överge dig.” – Jag bad genast Gud om förlåtelse. Jag hade aldrig den kontakten med honom som muslim men han är en far som förlåter och nu mår jag bra igen, säger Jonas och skrattar med glittrande ögon. Totalt har han fått elva avslag på sin asylansökan och två utvisningsbeslut, trots att livet för en konvertit är förknippat med livsfara i hans hemland. Men han har fått fin uppbackning av vännerna i Frälsningsarmén. – En gång var minst tio personer med mig till Migrationsverket. De bad för mig innan jag skulle på mötena och tack vare det har

jag inte känt mig så ensam och rädd, påpekar Jonas tacksamt. – Kåren betyder jättemycket för mig, den är mitt andra hem och människorna där är som min familj, fortsätter han. För fyra år sedan öppnades hans ärende igen

och den här gången fick han det efterlängtade beskedet: Ett treårigt uppehållstillstånd som på sikt kan bli permanent. – Jag blev chockad men tackade Gud – det är som han sa i drömmen, att han är med mig! utbrister Jonas. – Det är första gången ett land accepterar mig som en medborgare med rättigheter och nu ser jag en framtid, fortsätter han. Det hela firades med vännerna på kåren och Jonas gläds över passet som har möjliggjort för honom att hälsa på sin familj, vilket han gjorde för ett par år sedan. Via kontakter på kåren fick han en praktikplats på en firma där han nu kör truck, är fast anställd och dessutom avdelningschefens andreman. Som lägerledare inom Frälsningsarmén har han fått dela sin livsberättelse och upplevt förbönens helade kraft, både för egen del och när han bett för andra med krämpor. – Det känns väldigt bra och jättespännande, säger Jonas entusiastiskt medan det riktigt lyser om honom. – Wow, jag kan inte beskriva hur mycket det skulle betyda för mig att få bli använd av Gud. Och jag vill fortsätta hjälpa människor, som till exempel en familj i Iran som jag skickar pengar till, men också personer med psykisk ohälsa, eftersom jag har egen erfarenhet av det, avslutar han. g

fakta jonas Ålder: 24 år. Bor: I lägenhet i Skåne. Familj: Mamma, en syster och två bröder i Iran. Sysselsättning: Truckförare. Hobby/Intressen: Fotboll, film (särskilt kristna), träffa vänner. Favoritbibelord: Johannes 1:1-5: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Kristen favoritsång: ”Who you say I am” av Hillsong. Högsta önskan just nu: Att bli använd av Gud och hjälpa människor i nöd.

Jonas heter egentligen någonting annat. Av försiktighetsskäl väljer han att inte visa sitt ansikte.

synpunkten

Ålderspensionärer ska inte behöva sova på nattbussen! DET ÄR INTE VÄRDIGT ett välfärdsland som

Sverige att ålderspensionärer tvingas sova på nattbussar. I början av året beslutade Stockholms stad att ta fram en nollvision för hemlöshet bland äldre. Det är en bra föresats, men alla de äldre som lever i hemlöshet är inte betjänta av utredningar och välformulerade planer. De behöver konkreta initiativ här och nu. Många ålderspensionärer i Stockholm har

Stockholmspolitikerna avser med sin nollvision att prioritera långsiktigt förebyggande arbete och stödjande insatser. Vi vill verkligen stötta denna intention. Det behövs anpassade, billiga boenden, där det till exempel är möjligt att bo som par och att kunna behålla sitt husdjur. Men så länge dessa lägenheter inte finns så behövs akutboenden som fungerar för denna målgrupp. Det är en politisk fråga att se över riktlin-

jerna för härbärgen och akutboenden. Det är under all kritik att de riktlinjer från Boverket som gäller för övriga medborgares boende i Sverige inte tillämpas på de mest

”DAGENS SITUATION ÄR INTE VÄRDIG ETT LAND SOM SVERIGE. FRÄLSNINGSARMÉN HAR KUNSKAPEN OCH FÖRTROENDET PÅ GATAN FÖR ATT FÖRÄNDRA SITUATIONEN I EN POSITIV RIKTNING.”

i en positiv riktning och det blir tydligt att det är den vägen som också Sverige måste gå. Som kristen kyrka står vi upp för varje

människas unika och lika värde och dagens situation är inte värdig ett land som Sverige. Frälsningsarmén har kunskapen och förtroendet på gatan för att förändra situationen i en positiv riktning. Vi kan dock inte själva vinna kriget mot fattigdom och hemlöshet utan att övriga Sverige och våra politiker går med oss i den kommande kampen. g Per Johan Fernström,

verksamhetsutvecklare sociala divisionen

foto : teres ia jans son

inte råd att bo kvar i sina bostäder, till exempel när en partner har gått bort. Och det här är en grupp som lätt faller mellan stolarna. Frälsningsarmén möter många, främst i Stockholm, men även i till exempel Södertälje och Norrtälje. Ofta drar de sig för att kontakta socialtjänsten och de boenden som kommunen kan erbjuda. De flesta av de äldre känner sig inte trygga på akutboenden med stökiga miljöer, i sovsalar med en gemensam dusch, som ska delas av ett 20-tal personer, och där många har drog- och alkoholmissbruk. I stället väljer de helt enkelt att sova på nattbussar, pendeltåg och tågstationer.

utsatta – våra hemlösa medborgare. Är det acceptabelt att en ålderspensionär ska dela på en dusch med 23 andra hemlösa på ett akutboende eller att 24 personer ska dela på två toaletter? Självklart är det undermåligt för alla åldersgrupper men särskilt svårt för våra äldre hemlösa.

Vi uppmanar också Sveriges beslutsfattare att dra lärdom av Finland, där den nationella bostadsstiftelsen ”Y-stiftelsen” ofta lyfts som en av de viktigare framgångsfaktorerna när Finland halverade hemlösheten på tio år. Den grundläggande idén är att förvärva mindre hyreslägenheter för enskilda hemlösa från det befintliga bostadsbeståndet eller bygga i egen regi. Denna lösning skulle bland annat gynna äldre som inte har råd att bo kvar i sin bostad. Y-stiftelsen i kombination med Finlands användande av metoderna i ”Bostad först” har genom de skapade bostäderna fört landet

Bilden

HÄNDERNA UPP. Deltagare på JS-helgen i Skellefteå dansar till Carolas låt Händerna Upp. Låttiteln var sammanhållande tema för aktiviteterna under de tre helger som under hösten gick av stapeln i Skellefteå, på Vasa kåren i Stockholm samt i Malmö. Totalt deltog cirka 170 barn och ledare i lekar och övningar under de tre JS-helgerna. Under 2024 fortsätter aktiviteterna för unga med ett Wintercamp den 2–5 januari. Och till sommaren vankas ”Summercamp Torp Edition” 19–23 juni, följt av ett Sommarläger 7–11 augusti. foto: elias carlsson

xxxxxxxx | xxx

personligt | henrik bååth

Trygg Bååth på nya vatten Blues och bön, teologi och tacos, lumparkompisar och långa samtal. Och så kärleken som tog honom från hemmahamnen Örebro ut på ett långt Norge-äventyr. Personalchefen Henrik Bååth föredrar laget framför jaget och är tacksam för åren som hemmapappa. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH PRIVAT

– PRATAR JAG FÖR MYCKET? Min fru säger det jämt. Du får stoppa mig! Och så ett skratt. Jo, han sprudlar, Henrik Bååth, orden nästan snubblar ur officeren och chefen för personalkontoret vid Frälsningsarméns Högkvarter i Stockholm. Det 55-åriga livet har ju hittills varit så spännande och fortsätter fyllas med upplevelser och visioner varje dag. Det började i Örebro, där Henriks föräldrar

var aktiva i Frälsningsarmén. Där fanns tryggheten, den kristna tron, vännerna. Som 15-åring blev han frälst i ett starkt möte under en tonårskväll då han fick förbön och sade ja till att bli född på nytt. – Det var ”pang i backen” och så fick jag tungotalets gåva. På natten låg jag i sängen och tänkte att nu är det inte längre bara jag, utan Jesus som lever i mig, säger Henrik. Hans ungdomsgäng åkte mycket till Uppsala där Henrik hängde med ungdomar på Livets Ord och deltog i evangelisation på stan. Från 16 års ålder jobbade han extra på Statistiska Centralbyrån. Något han fortsatte med efter gymnasiets ekonomiska linje

och militärtjänstgöringen, då han flyttade till egen lägenhet. – Jag arbetade för Lantbruksregistret med att ringa runt till bönder och kontrollera inrapportering av grödor. Jag har ringt tusentals samtal i Sverige och hört dialekter som knappt gått att förstå, skrattar Henrik. Siffror och statistik ledde till planer på att bli revisor och även polisyrket fanns i tankarna. Han sökte bägge utbildningarna och kom in, men ville inte lämna Örebro. Under en termin jobbade han som idrottslärare. – Sport är min grej, allt med racket är kul. Tyvärr har det under åren varit svårt att kombinera sport och kyrka, med träningar och matcher på söndagar. Men nu som vuxen spelar jag innebandy flera gånger i veckan. Så kom sportlovsveckan 1991 när den då 23-åriga Henrik mötte kärleken, och livet förändrades i ett slag. Frälsningsarmén i Örebro for till Norge och där fanns hon, Turid. Den ömsesidiga blixtförälskelsen var ett faktum. – Jag trodde hon var kaptenens dotter – men hon var ju kaptenen själv! Hon är ju nästan fem år äldre och var redan färdig of-

ficer, säger han och skrattar. Nu fick hemmakäre Henrik rita om sin karta när flyttlasset gick till Oslo, där han fått tjänst på Frälsningsarméns barnhem. Turid bodde då i Lillehammer några timmar bort. Han tvättade, skurade golv, tänkte och bad.

På sportlovet 1991 sade det klick, eller snarare pang, mellan Henrik och Turid. Hon var redan färdig officer och ledde sportlovslägret. ”Turid är mitt ankare”, säger Henrik.

personligt | henrik bååth

Glädje och högtid. Som rektor för Officersskolan i Sverige har Henrik fått se många officerare gå ut i tjänst för Frälsningsarmén.

– Vi var redan förlovade och ville gifta oss. På den tiden fick man inte gifta sig om inte båda var officerare, och Turid var beredd att säga upp sig från sin tjänst. Men skulle hon behöva avstå sin kallelse? Tankarna började röra sig kring ett eget of-

ficerskap. Hade han kallelsen – och kunde han predika? En dag böjde Henrik knä på jobbet och bad. Väl hemma i bostaden låg ett postkort från pappa med ett bibelord från Josua 1:9: ”Har jag inte befallt dig, var stark och frimodig, Herren är med dig.” Där kom svaret!

Henrik sökte Officersutbildningen och gick där 1992–1994. Bröllopsklockor ringde för paret och den första ordern gick ända upp till norska Kirkenes, 15 kilometer från den ryska gränsen. Här föddes dottern Lina. Tre år senare kom de till Bergen och därpå Haugesund. Barnaskaran växte. Till slut hamnade de i Asker utanför Oslo där Henrik blev lärare på Officersskolan och undervisade i Bibel. Överallt stortrivdes familjen, som nu hade vuxit till sex personer. Henrik har mycket gott att säga om Norge och även om kyrkans och kristenhetens betydelse för grannlandet.

Utökad familjeglädje. Henriks barnbarn bor i Norska Asker utanför Oslo, med äldsta dottern Lina och hennes make. Sommarstugan i värmländska Gottbol är en favoritplats. Bra läge också för släktingbesök från både Örebro och Norge.

– Det finns en tillit till evangeliets kraft att förvandla människor. Det sociala arbetet är jättestort, folk på Frälsningsarméns kårer hade matutdelning varje dag. Det finns ett stort engagemang och en levande lärjungatanke, säger han. När frågan kom om att bli programchef i Sverige var Henrik territoriell ungdomssekreterare för 6 000 norska barn, ungdomar och scouter. Han talade med familjen som gav tummen upp. Sverige kunde väl vara kul? Äldsta dottern var utflugen, de tre yngsta skulle börja årskurs sex, åtta och i gymnasiet, och alla talade både norska och svenska. Men bostadsfrågan var ett problem. – Vi var en stor familj och bodde i en bra lägenhet i Oslo med låg hyra. Allt som erbjöds i Stockholm var antingen för litet eller på tok för dyrt. Jag började åka på visningar till Sverige. Ibland sov jag i bilen och for hem dagen därpå, minns Henrik. Via en gammal vän stod de till slut framför det nuvarande parhuset på Vendelsö, söder om Stockholm. Familjen fick krama ur de sista av sina pengar. – Och vi vann budgivningen! Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det var Guds under. På under en halvtimme kom vi in till Södermalm, där Turid blev kårledare för Kår 393 och jag åkte vidare till Högkvarteret.

personligt | henrik bååth

En femtonårig Henrik framför sitt tält på bluesfestival. Lumparkompisarna från militärtjänstgöringen hänger fortfarande ihop – lagar mat, sportar och reser regelbundet. Här från sommarens resa till Transylvanien. ”Som den enda kristna i gänget får jag en hel del existentiella frågor”.

Under åren hade Henrik och Turid alltid

längtat efter att få tjänstgöra tillsammans och dagen kom när han blev rektor på Officersskolan i Ågesta, där hon blev lärare. De teologiska studierna i bland annat nytestamentlig exegetik och i ecklesiologi har varit en viktig del av hans liv. – Jag älskar att undervisa! Jag använder både ord, bild och samtalet som metod. Jag har även lett flera resor till Israel och i vår åker 90 officerare ”I Paulus fotspår” till Grekland, säger han. Numera är Henrik sedan 2022 alltså chef för personalkontoret på Högkvarteret. Han betonar vikten av att bygga team, hjälpa varandra och inte vara ensamspelare. Han vill inspirera och står gärna bakom så att andra kommer i funktion. I press och stress blir han lugn och kan fatta beslut. – I vanliga fall är jag mer velig och håller alla dörrar öppna. Jag ser många kopplingar, har massor av idéer och lite svårt att sakta ner tempot. Men jag har blivit tryggare med att inte ha svaren på en gång, menar han. När Turid studerade till sjuksköterska i Norge blev han pappa på heltid. En ovärderlig tid som förde honom väldigt nära barnen. Han jämför med de gamla lumparvännerna som fortfarande träffas och betyder mycket för varandra, varav flera nått chefspositioner med höga löner. – Min familj har inte haft råd att leva som de, med en massa utlandsresor. Ibland har vi räknat slantarna i slutet av månaden. Men med barn är det bara tiden som gäller tror jag. De har varit med oss på Frälsningsarmén och säger att de haft en fantastisk uppväxt. Det är lättare att leva enkelt när båda vill tjäna Herren tillsammans, förklarar han. Ja, det mesta tycks ha gått i en trivsam

farled för Henriks livsbåt. Men han delar en medelålders dipp i Norge då barnen var halvstora och han kom i grubblerier kring officerskapet. Han talade med vår Herre och med sin fru. – Jag gillar ju inte långtråkighet och började kanske bli rastlös. Så jag sökte ett jobb

som generalsekreterare för Blå Band-rörelsen och fick det. Vi hann skriva kontrakt och påbörja mål- och strategiarbetet i London. Lönen var dessutom en helt annan än frälsningsofficerens. Ändå skavde något, minns Henrik. En morgon vaknade han ur en underlig dröm. ”Dörren är inte stängd” hade en röst sagt. Strax därefter hade Officersskolan besök av Clive Adams, då biträdande samfundsledare på Frälsningsarmén i Norge, som tog Henrik åt sidan i en paus. – Henrik, Gud sade till mig i bilen att jag skulle prata med dig och säga: ”Dörren är inte stängd”. Henrik häpnade. Det blev tecknet på att fortsätta som officer, något som Turid också hade hoppats på. Han löstes – inte utan viss genans – från kontraktet med nya jobbet och fick frid. Nu vet han att han alltid måste ha något att verkligen brinna för. Förutom frälsningen i 15-årsåldern mötte

Henrik också bluesmusiken – en kär följeslagare under årens lopp. Han beskriver en konsert med BB King på Trädgårn i Göteborg som nästan religiös: – Jag och Turid hade smitit från en kristen konferens. En helt otrolig upplevelse som vi båda uppfattade som en gudsnärvaro. Och det har återkommit. Bluesmusikern Walter Trout beskriver hur han låg för döden i cancer och fick besök av änglar. Han blev frisk och fick en andra chans, säger Henrik. Gång på gång under samtalet återkommer han till sin följeslagare, den älskade hustrun. – Ja, jag är båten som ivrigt driver runt. Turid är ankaret. Hon är en väldigt lugn, stabil och trygg person. Har man det bra hemma med familjen klarar man stormar därute, menar Henrik. Få saker slår en skön hemmalördag då någon plockmat förbereds och en teveserie väntar efteråt. Två av barnen bor hemma än och nu finns dotterns pojkvän ofta med runt bordet. – Jag väljer tacos alla dagar i veckan! g

fakta henrik bååth Bor: Vendelsö. Familj: Turid, tre döttrar, en son och fyra barnbarn. Roller inom Frälsningsarmén: Kårledare Norge (8 år), lärare Officersskolan Norge (8 år), Territoriell ungdomssekreterare Norge (3 år), Programchef Sverige (3 år), Rektor Officersskolan Sverige (6 år), Personalchef Sverige (1,5 år). Fem egenskaper: Inspirerande, humoristisk, generös, snäll och kärleksfull. Fritidsintressen: Stugmys i Gottbol i Värmland, gå turer i skogen, laga mat utomhus, sporta, snickra, läsa teologi, vara med familj, släkt, kompisar och församlingen (Kår 393), se på serier med Turid. Älskar: Jesus, Turid och hela min storfamilj, mitt arbete i Frälsningsarmén, lyssna på blues, se på fotboll (Arsenal), leda och bygga team, studera, prata med människor, vara hemma, undervisa. Gillar inte: Att ha långtråkigt. Motto: Det man vill, det får man till. Favoritbibelord: ”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt”. (Apg 17:28)

xxxxxxxx | xxx

Verksamhetschef Helena Andersson i ”röda rummet” på Skogsbo, där det förs många samtal om sunda relationer, gränsdragningar och rätten att bestämma över sitt eget liv.

fokus | skyddat boende

Systerskap av olika kulturer På Skogsbo, Frälsningsarméns skyddade boende, möts kvinnor med olika bakgrund som alla flytt en våldsam tillvaro. Arbetet kan ibland kännas tungt, men belöningen är att se kvinnorna lämna boendet rakare i ryggen, och mer medvetna om sitt värde och sin rätt till frihet. TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON

DET ÄR EN BLANDAD SKARA som på grund av en hotfull tillvaro i hemmet tar sin tillflykt till Skogsbos skyddade boende. Under 2022 var det fullsatt nästan varje månad. Vid Stridsropets besök bor tio kvinnor och 19 medföljande barn där, vilket betyder att några sängar står tomma. Helena Andersson har inte sett någon större förändring av gruppen under sina fem år som verksamhetschef. – Det kan verkligen vara vem som helst, från egna företagare till kvotflyktingar, men här möts de och delar samma erfarenhet. Det byggs ett systerskap av olika kulturer som är väldigt vackert, säger hon. I huvudbyggnaden ryms kök och matsal, lekrum för barnen, samtalsrum och kontor för personalen. Det är gammeldags, stämningsfullt och ombonat och trädgården är väl tilltagen. – Vi vill skapa en hemkänsla och vi vill att kvinnorna som bor här ska veta att de är viktiga och värdefulla, förklarar Helena. De har för det mesta fått sin placering via Socialtjänsten, men då även kvinnor som fallit offer för människohandel välkomnas kan bland annat Frälsningsarméns traffickingcenter, Safe Havens, och Akalla kvinno-

center höra av sig. Längre norrut i Sverige finns även Frälsningsarméns skyddade boende Lyktan för kvinnor/män som utsatts för människohandel. Enligt kartläggningar av Socialstyrelsen har både antal skyddade boenden och boende ökat stort under senare år. Frälsningsarmén har en väletablerad verksamhet med återkommande placerare och avtal med många kommuner. – Det är viktigt med kvalitet och kompetens och vi är stolta över att ha personal som är utbildad och erfaren. Vi får också många positiva omdömen från dem som bor hos oss. De upplever att de får ett bra stöd, säger Helena. Enligt henne kan det vara pest att få lämna allt man har och placeras långt bort där man först känner sig ensam. Många skuldbelägger också sig själva för att barnen drabbas. Därför är de två första veckorna avgörande för att kvinnan ska kunna landa och känna att hon trivs på boendet. Både vuxna och barn erbjuds samtal för att få möjlighet att sätta ord på och förstå vad man varit med om. – Det är jätteviktigt att kvinnorna känner sig sedda, hörda och trodda. Många är räd-

da att mannen ska hitta dem så deras största behov när de kommer är att känna trygghet, säger Helena. – Men de är bland de starkaste kvinnorna jag har träffat, för de har vågat lämna och tagit sig hit. Säkerheten är hög på Skogsbo som både har

kameraövervakning och larm. För varje kvinna upprättas en individuell plan med olika åtgärder för att eliminera möjligheterna att bli spårad av mannen, via exempelvis kontoutdrag eller appar. Men att vara sekretessmarkerad i register och ha skyddad identitet är inte helt enkelt, särskilt inte för de medföljande barnen, vars umgänge och fritidsaktiviteter begränsas kraftigt. – De små barnen förstår inte så mycket utan leker och har kul här, men det är värre när de kommer i TikTok-åldern och har egna telefoner. Det är en svår tid i livet att ryckas bort och bli hemlig om de dessutom blir fråntagna saker och ting, säger Helena. – Men vi jobbar mycket med den inre säkerheten gällande vad man kan göra för att skydda sig själv och inte synas, till exempel på en snap chat-karta, fortsätter hon.

fokus | skyddat boende

”DET ÄR EN OTROLIG GÅVA ATT FÅ GE UPPMUNTRAN OCH HOPP OCH VARA DELAKTIG I LIVSAVGÖRANDE FÖRÄNDRINGAR FÖR MAMMORNA OCH BARNEN.”

De ungas intressen försöker man möta så gott det går genom att köpa in en basketkorg, proffsiga pennor för den som gillar att rita, eller annat som efterfrågas. Inte sällan har kvinnor i flykten endast fått med sig det allra nödvändigaste, så second hand-butiken som finns är väldigt uppskattad. En del är skuldsatta då de kontrollerats och utnyttjats även på det planet. – Jag känner stor ödmjukhet inför de berättelser vi får höra, sådant man själv aldrig har varit i närheten av. Det jobbigaste är när en kvinna väljer att gå tillbaka till en våldsam man, om barn är utsatta och polisanmälan läggs ner, eller när saker och ting drar ut på tiden, säger Helena. – Men trots allt det svåra så får vi ha glada stunder. Det är en styrka att få skratta och

göra roliga saker tillsammans och därför har vi mycket aktiviteter som kan skingra tankarna, fortsätter hon. Jenny är boendesamordnare och kontakt-

person för kvinnorna som hon stöttar praktiskt och i samtal. Hon nämner att det finns de vars kropp sålts över halva världen och många barn har både bevittnat och själva utsatts för våld. – Många har lidit otroligt mycket. Det är tungt och ibland känns det hopplöst, tröstlöst och frustrerande, särskilt när åtal inte leder till dom eller föräldrars vilja går före barnens bästa, menar Jenny. – Men det är mycket kärlek här och det är en otrolig gåva att få vara med dem en bit på vägen, att få ge uppmuntran och hopp och

vara delaktig i livsavgörande förändringar för mammorna och barnen, fortsätter hon. Helena påpekar att de är en troende personalgrupp som har ögonen fästa på just hoppet och som kan lägga fram det svåra i bön. Om de boende vill vara med på morgonbönen så är de välkomna, efterfrågas söndagsskola eller liknande för barnen så går det att ordna. En av kuratorerna är Eli som också ägnar mycket tid åt samtalsstöd. – Kvinnorna behöver få förståelse för hur en sund relation ser ut, lära känna sina gränser och hitta sitt ”nej.” När de växer i självkänsla börjar de också lita på sina egna bedömningar och blir medvetna om rätten att bestämma över sina liv, menar hon. Jenny beskriver hur de som anländer kan

”Tiden på Skogsbo var min bästa!” Zara flydde våldsamma hemförhållanden och kom till Skogsbo, Frälsningsarméns skyddade boende i Stockholm. Där fick hon och barnen stöd och gemenskap. Nu gläds hon över att kunna hjälpa andra som drabbats av samma öde. ZARA KOM TILL SVERIGE från Irak som treåring. Som vuxen tvingades hon fly från sin våldsamma make. Trots bildbevis och videoinspelningar lades förundersökningen mot mannen ner. Att Zara och de tre barnen fick plats på Skogsbo var en räddning för dem. – Min tillvaro var ett helvete men åren på Skogsbo var min bästa, bästa tid. Vi togs emot med värme och personalen förstod, hjälpte och stöttade mig. De och övriga boende blev min familj och kuratorn som var här då har jag fortfarande jättebra kontakt med, säger Zara. När hon anlände var hon rädd och nervös men hon lämnade boendet som en självständig kvinna som nu är omgift med en man som behandlar henne väl. – Och barnen tyckte det var så roligt att

vara här, åka på utflykter och få nya kompisar. De har bara bra minnen härifrån, säger hon. Zara föreläser numera om hederskultur och våld i nära relationer och arbetar som boendestödjare på Skogsbo. Flera av kvinnorna har utländsk bakgrund där vissa präglas av misstro mot myndigheter och av hederskulturens skambeläggande. – Jag älskar det här stället och jag älskar att jobba här. Allt stöd och all hjälp jag har fått kan jag ge till kvinnorna som bor här nu, påpekar Zara. – Jag lyssnar, förstår och respekterar dem eftersom jag har egna erfarenheter. Om jag kunde lämna en sådan situation och relation så kan de också göra det, avslutar hon. g

xxxxxxxx | xxx

Aktiviteter och kreativa sysslor får de boende att skingra tankarna. Här en målning gjord av en mamma som bott på Skogsbo. Texten är ett känt citat av antropologen Franz Boas.

ha en askgrå nyans i ansiktet, gå med nedböjda huvuden och undvika omgivningen. De lämnar sedan Skogsbo i ett helt annat skick, medvetna om att det finns frihet, rättigheter och människor som bryr sig om dem. – Det är helt fantastiskt att se och många går härifrån mer självständiga och med en större tro på sig själva och framtiden, säger Jenny. Vistelsetiden på Skogsbo brukar vara tre– åtta månader och det är Socialtjänsten som avgör när det är dags för en kvinna att lämna och gå vidare. Då ska det vara tryggt och säkert för henne att skaffa ett eget boende och veta hur hon ska agera om hon skulle träffa på sin plågoande. Ofta kan man inte återvända till sin tidigare bostad, arbetsplats, skola och gemenskap, eller ens stad. Ibland lyckas en man hitta kvinnan i det nya hemmet och då tvingas hon flytta ännu en gång. – De får alltid leva med ett risktänk och försöka lita på att samhällets skyddsnät funkar och att inga uppgifter sipprar ut, påpekar Helena. Hon nämner en artikelserie i Aftonbladet där det framkommer att kvinnor som levt under hot slagit larm, men då det inte har följts upp har misshandeln från männen fortsatt och slutat med dödlig utgång. – Vi måste ta alla rop på hjälp på allvar. Jag önskar att fler män blev dömda och att

kvinnorna lättare kunde komma in på bostadsmarknaden. Om de lever med en man som vägrar sälja bostaden så är det svårt att gå vidare, säger Helena. Ett mer positivt exempel är en kvinna som återvände till hemlandet där hon lyckades öppna en butik. Andra har fått både nytt boende och jobb efter tiden på Skogsbo. – När det händer blir man glad, när allt faller på plats. Och jag hoppas kvinnorna känner sig stärkta när de åker härifrån, säger Helena. g

fakta skogsbo Anställda: Tretton personer, däribland kuratorer, boendesamordnare, boendestödjare och en socionom. Platser: 13–15 för kvinnor, varav tre för kvinnor som utsatts för människohandel, och cirka 21 platser för barn. Bostäder: Elva små lägenheter och två större. Sagt av placerande socialsekreterare: ”Jag är så nöjd med er kunskap och fina och professionella bemötande!”. ”Ni gör ett otroligt bra jobb och kvinnorna kan knappast få ett bättre stöd än när de bor hos er”. ”Jag har bara bra saker att säga!”.

fakta skyddat boende Skyddade boenden i Sverige (2019): 282 Huvudman: Kommuner (9 %), ideella föreningar – oftast kvinnojourer (54 %), privata bolag (37 %). Personer på skyddade boenden under minst en natt under perioden 1 augusti 2018–31 juli 2019: Cirka 6500 vuxna och 6200 barn. Process för placering på skyddat boende: Den utsatta kontaktar Socialtjänsten i sin kommun, (kvällstid: socialjouren). Om det finns ett akut hot får personen en tillfällig placering på skyddat boende direkt. I annat fall gör Socialtjänsten en utredning och föreslår en plan, exempelvis flytt till skyddat boende, samtalsstöd och/eller hjälp att kontakta Polisen, vården, Skatteverket etc. Placering på skyddat boende är valfritt, såvida inte barn finns med i bilden. Att göra en polisanmälan är inte nödvändigt för att få en plats på ett skyddat boende. Även förövaren kan få hjälp med att ta itu med sitt beteende. Källa: Kartläggning av skyddade boenden i Sverige (socialstyrelsen.se)

OM DU BEHÖVER HJÄLP: Kontakta kvinnofridslinjen på tel. 020-50 50 50

världen | frälsningsarmén i riga

Gud tar oss ur bekvämlighetszonen Hur ser livspusslet och familjelivet ut på andra sidan Östersjön? Ilona och Dmitrijs leder Frälsningsarméns kår Riga 1, i en alltmer välbärgad och västlik stad med fortsatt stor utsatthet. Här blir uniformen ofta ett viktigt vittnesbörd om Frälsningsarmén. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN I LETTLAND

känner utan omsvep att de saknar staden där också dottern Diana, 10 år, och sonen Alexeis, 6 år, stortrivdes. Halvåret som gått har varit turbulent både privat och yrkesmässigt. Flera officerare har flyttat till nya förordnanden och det har kommit en ny regional ledare i Lettland. Dessutom förlorade Dmitrijs sin pappa i somras. – Det var väldigt dramatiskt. Mamma och pappa var regionala ledare i Estland tillsammans, och pappa dog under ett läger med Frälsningsarmén. Nu är det svårt för mamma, säger han. – VI BEHÖVER VINGAR! Det är så mycket vi vill göra här – vi vill nå så många fler i Lettland! Men tyvärr saknas ofta pengarna. Officerarna Ilona och Dmitrijs Konovalovi, 36 och 39 år, ser ivriga ut på andra sidan datorskärmen där de sitter prydligt uniformerade i sitt vardagsrum. De är kårledare sedan ett år på kåren Riga 1 i Lettland, som är en del av Frälsningsarmén i Sveriges territorium. Officerare har de varit i drygt elva år. Närmast kom de från den mindre orten Saldus, där de hann lära känna många och hade bra överblick över invånarna. De er-

Riga 1 har omkring 50 medlemmar och var tidigare en utpräglad familjekår. Nu finns här mest äldre och småbarn. – Vi saknar åldrarna i glappet däremellan. Många har långt att åka och kommer bara på söndagarna, inte i veckorna. Efter pandemin tappade vi en del medlemmar, vilket gör det svårare att få tag på frivilliga krafter. Nu ber vi Gud om ledning kring hur vi ska gå vidare. Att skapa relation är viktigast, säger Dmitrijs. Som kårledare arbetar de i huvudsak med att förbereda och hålla i söndagarnas guds-

tjänster där alla texter, predikan och sånger alltid finns på både lettiska och ryska. Även kvinnoarbete och soldatskapskurser ingår i tjänsten liksom att ibland hjälpa till med regionala evenemang. I samma fastighet som kåren driver Fräls-

ningsarmén även andra verksamheter, till exempel det sociala centret som är öppet varje vardag och serverar soppa till 50 personer dagligen. Arbetet där leds av en annan officer tillsammans med en socialarbetare, och omkring 500 familjer finns i kontaktnätet. I lokalerna finns också ett center för ukrainska flyktingar där ytterligare en an-

”EFTER PANDEMIN TAPPADE VI EN DEL MEDLEMMAR, VILKET GÖR DET SVÅRARE ATT FÅ TAG PÅ FRIVILLIGA KRAFTER. NU BER VI GUD OM LEDNING KRING HUR VI SKA GÅ VIDARE.”

xxxxxxxx | xxx

Ilona Konovalova och Dmitrijs Konovalovs längst till höger, har varit kårledare i totalt elva år. I dag är de kårledare på Riga 1 i Lettland, som har ett stort socialt arbete för bland annat ukrainska flyktingar. Barnen Diana och Alexeis tillbringar mycket av sin lediga tid i kårens lokaler.

ställd leder exempelvis mat- och klädutdelning, hårklippning och psykologsamtal. – Vi har också ett center för barn från svåra familjeförhållanden. Dit kommer många fattiga lettiska och afghanska barn för att göra läxor, fika och leka medan föräldrarna arbetar, säger Ilona. Utmaningarna med att leda en kår i centrala Riga är att området i jämförelse med övriga Lettland är ganska välbärgat. – Rika människor kommer sällan till Frälsningsarmén. I en storstad är det svårare att förändra folks tankebanor, här finns så många fler möjligheter och livsval men också en större stress än på mindre orter där det är lättare att bygga relationer, påpekar Dmitrijs och Ilona hakar i:

– Men de socialt utsatta kommer till oss. Vi vill ju visa människor att det här är en familj för alla, säger hon. De återkommer till den ofta tuffa finansieringen. I Lettland är Frälsningsarmén inte så välkänt, vilket gör det svårare att få in givare och företagssponsorer. Människor är vana vid katolska kyrkan och en och annan frikyrka men mot Frälsningsarmén finns en misstänksamhet, nästan som om det vore en sekt, menar paret och skrattar lite. På frågan om vad som är deras viktigaste mission tvekar de inte: – Latvia for Christ! Vi vill visa på Jesus, att livet kan vara gott med honom och att Frälsningsarmén ger hjälp och tröst. Vi besöker gärna ekumeniska träffar och får många frågor när vi bär vår uniform: ”Vad betyder

skölden?”, ”Blod och eld?”, ”Varför har ni flaggor?” För oss är våra yttre attribut ett bra sätt att få vittna, säger Ilona. Dmitrijs beskriver hur Lettland blir mer och mer västlikt, där teveserier, filmer och tankegångar kommer allt längre ifrån den bibliska grunden. Som föräldrar ser de hur gränserna för vad barn blir exponerade för tänjs. – Friheten gör att människor i större utsträckning kan göra och säga vad de vill. Men det kan leda till att en dålig livsstil blir det normala, säger han. Att vara barnfamilj och officerare tycker de fungerar bra överlag. De tjänar Gud tillsammans och stöttar varandra. Barnen delar församlingslivet och går på söndagsskolan.

xxxxxxxx | xxx

Ilona på en regional bibeldag för barn. Det är viktigt att försöka hålla kvar den bibliska grunden hos barn i en tid då gränserna tänjs.

världen | frälsningsarmén i riga

Glad julevangelisation för familjer från Ukraina, med 200 deltagare.

”VI ÄR GLADA ÖVER VÅRT YRKESVAL OCH ÅNGRAR INTE HELLER FLYTTEN HIT. GUD ÖPPNAR NYA DÖRRAR NÄR VI TVINGAS UT UR VÅR BEKVÄMLIGHETSZON.” Visst är det svårt ibland att få ihop vardagspusslet med jobb, förskola, skola, läxor och barnens aktiviteter. Egentiden kan bli lidande och ibland är det svårt att jobba hemifrån när barnen är hemma. Tillvaron med hetsig storstadstrafik utanför dörren är mer begränsande för barnen. – Men vi är glada över att de lär känna nya vänner nu. Vår dotter har bjudit med en kamrat till ett dagläger med kåren. Det är roligt, säger Ilona. Då de flesta officerare i Lettland är äldre, finns det sällan andra barn att leka med under exempelvis ledardagar på annan ort. – Det är förstås lite tråkigt för dem men vi laddar med skärmar, filmer och Youtube. Dessutom får de ett naturligt sätt att umgås med många andra vuxna, säger Ilona. När de två ska beskriva sina styrkor säger Dmitrij att datorer och annat tekniskt som kåren behöver ligger honom närmast, medan Ilona är den kreativa idésprutan och organisatören som oftast förbereder predikan. Pappersarbetet tar ibland mer tid än hon

skulle önska. För sin egen utveckling betonar de vikten av att ha goda mentorer och chefer. Någon som talar med dem, ber för dem och är som bröder och systrar i Jesus. Här finns bitar som Frälsningsarmén kunde utveckla. Privat gillar Ilona att läsa, simma, promenera i tystnad och se sig omkring. Dmitrijs pysslar med tekniska saker, spelar gitarr och skapar musik, främst elektronisk. Flera av låtarna har han spelat in. – Vi är glada över vårt yrkesval och ångrar inte heller flytten hit. Gud öppnar nya dörrar när vi tvingas ut ur vår bekvämlighetszon. Barnen vet att man flyttar en del i vårt yrke, men Lettland är i alla fall inte så stort, säger Dmitrijs. När det gäller relationen till Sverige skulle paret Konovalovi gärna träffa svenskarna oftare. – Det behöver inte vara en kurs eller studier. Bara att ses, samtala, be tillsammans, kanske spela volleyboll och lära känna varandra. – Det vore så roligt och värdefullt! g

fakta frälsningsarmén i lettland Startade: 1923, under fristaten Lettland, i Riga och Jelgava. I september 1943 beordrade nazisterna att Frälsningsarméns arbete skulle stoppas och att alla dess egendomar skulle konfiskeras. De 50 följande åren under kommunistregim arbetade Frälsningsarmén i hemlighet. I november 1990 startades arbetet officiellt runt om i landet. Verksamhet: Har kårer och centra i 14 städer och byar. Driver en bred social verksamhet med hundratals gäster dagligen. Erbjuder bland annat soppkök, klädutdelning, barnaktiviteter, läger, äldreoch ungdomsverksamhet. Utmaning: Arbetar för att på olika sätt möta människors andliga och fysiska behov i ett land som är drabbat av stora sociala klyftor, stor utflyttning, låg livslängd och låga födelsetal.

xxxxxxxx | xxx

min tro | mirjam och alexandra

Tro som överbryggar generationer Mirjam, 83 år och Alexandra, 26 år är på helt olika platser i livet men har något som förenar dem på djupet, deras tro på Gud. ”Jag känner mig lika glad och trygg i Gud nu som när jag var ung”, säger Mirjam. TEXT OCH FOTO: KIKI BROMS

Hur kom du till tro? ALEXANDRA: Båda mina föräldrar är troen-

de och deras vittnesbörd har påverkat mig mycket. Min pappa växte upp i Ryssland och hade en radikal omvändelse i 18-årsåldern. Han var med om många mirakel och vissheten i tron hos dem båda gjorde att det kändes självklart för mig att tro. Även värmen i min mormor och morfars tro och ungdomsverksamheten i min hemort påverkade mig. Där fick jag många vänner och förebilder och fick ställa alla tuffa frågor. Jag har också många egna personliga möten med den Helige Ande så det har aldrig varit konstigt för mig att tro. MIRJAM: Mina föräldrar var officerare inom Frälsningsarmén och ända sedan jag var barn kände jag alltid en trosglädje och trosvisshet i mitt hem. Eftersom vi var en officersfamilj flyttade vi nästan varje år och då var Jesus vår trygghet, hur vi än bodde var han med oss. Jag har också alltid haft andra människor runt omkring mig som genom sitt exempel visat på Jesus i sina liv. Men framför allt har jag lärt känna Jesus i bön.

Vilka ingredienser behövs för att du ska hålla din tro vid liv? ALEXANDRA: Att umgås med andra kristna som drar åt samma håll och kan utmana mig för att inte tron ska stagnera. Tron är ju en levande process eftersom det är en relation. Om den inte tar risker och utmanas så dör den. MIRJAM: För mig är eftertanke, bön, reflektion och samtal med andra kristna viktigt. Det gör att jag går framåt och hålls levande och inte lever på gamla minnen. Det skulle jag, som är så gammal, kunna göra men jag känner mig lika trygg och glad i Gud som när jag var ung.

Vad är jobbigast eller svårast med att tro på Gud? MIRJAM: Jag tycker varken det är svårt, jobbigt eller kravfullt – bara viktigt och naturligt. ALEXANDRA: Jag kan tycka att det är utmanande att stå upp för värderingar som krockar med det som är vedertaget utifrån en biblisk världsbild. Det kan också vara jobbigt när jag upplever att Guds vilja strider med vad jag känner för. Den inre kampen är

riktigt svår men när jag väl lyder blir det en väldig frid som kommer med det och förtroendet till Gud växer.

Hur ser du på att prata med andra om din tro? ALEXANDRA: I skolan upplevde jag det ibland utmanande att vara kristen. Jag kunde få gliringar både från klasskamrater och lärare. Ingen av de sakerna har bitit sig fast i mig men för att prata med andra människor om min tro måste jag aktivt kliva utanför min bekvämlighetszon. MIRJAM: Förr var människor mer tillgängliga för att prata om Gud. Sekulariseringen är mycket större nu. Själv blev jag aldrig retad i skolan trots att mina föräldrar alltid var klädda i uniform. Jag söker sällan upp människor för att dela min tro, men däremot kan det hända att andra frågar mig och säger: ”Vi ser dig varje söndag i uniform, vad gör ni?” Då får jag svara att vi går på gudstjänst och bjuda in den som vill.

Kan man ”bli trött på” kyrkan eller tron? ALEXANDRA: Jag blir inte trött på tron, i så

min tro | mirjam och alexandra

Alexandra frågar Mirjam Har du något råd du vill ge mig när jag går framåt i livet? MIRJAM: Att du ska stå fast i din tro, och känna glädjen i Gud. Att du ska känna att din tro bär dig genom livet, precis som jag också känner att tron bär mig.

fall är det människor som jag kan bli trött på. Men inte mer i kyrkan än utanför. Ibland kan jag också känna mig trött på livet i största allmänhet. Jag vet att jag är så enormt privilegierad som har fått växa upp i Sverige. Livet är ändå tufft ibland, men jag försöker aktivt att vara tacksam. MIRJAM: Jag känner Frälsningsarmén sedan jag var liten och det finns många problem jag skulle kunna ta fram. Men jag blir inte trött på det utan inser att vi är alla är människor som är olika. Det enda som hjälper är att prata med varandra på ett kristet sätt i kärlek och inte sätta sig på höga hästar.

Hur hjälper Frälsningsarmén dig att tro? ALEXANDRA: Frälsningsarmén har hjälpt mig växa mycket som ledare. Jag ser också en överlåtelse bland människorna i Frälsningsarmén som är inspirerande. Man ger allt och kör på. MIRJAM: Gudstjänsterna, predikan, musiken och människorna.

Har din tro prövats? MIRJAM: Ja, när jag och mina närmaste har

upplevt ohälsa och svek, då har det varit svårare att tro. Det enda som gäller är att lita på att Gud tar hand om det goda och det vackra, och även det andra. ALEXANDRA: Jag har aldrig tvivlat på Guds existens men har ibland haft svårt att lita på det han säger eller att tro på hans godhet. När jag var liten skilde sig också mina föräldrar och då prövades tron. Men genom att jag påtagligt fick känna Guds tröst den blev snarare starkare än tvärtom.

Mirjam frågar Alexandra Vilket är ditt favoritbibelord? ALEXANDRA: ”Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår” (ps 147:3, SFB 2015). Jag älskar det bibelordet. Det finns ju så många bibelord man skulle kunna välja, men detta är speciellt för mig just för att det är mitt vittnesbörd. Det är uppenbart att det är de inre såren som adresseras och att Gud når även dem. Och det var och är exakt så jag känner... att Gud har delat min sorg och gråt hela vägen och helat mitt hjärta. Och när ärret ömmar eller nya sår tillkommer är han där på nytt liksom.

Är det skillnad på att vara kristen idag och tidigare i historien? MIRJAM: Samhället är annorlunda idag, människorna tycker att de klarar sig själva. Det är mer sekulariserat och det gör ju att tron och Gud inte uppmärksammas så mycket som förr. Det är hårt och tufft för många. Själv upplevde jag inget av den strikta hållning som kunde finnas förr. Många jämnåriga var hårt hållna. Både min bror

och jag fick till exempel gå på teater och bio, våra föräldrar hade förtroende för oss. ALEXANDRA: En fördel med att vara kristen idag jämfört med förut är till exempel att kunna få influenser från sociala medier över hela världen, det blir ett fönster ut. En nackdel tycker jag är att friheten är så stor, att dra gränser när det kommer till exempel-

vis alkohol och sexualitet ses nästan på med förakt.

Vart har tron tagit dig om tio år? MIRJAM: Då är jag 93 år. Jag litar på att tron är där, den står inte still och jag arbetar fortfarande på att den blir ännu stadigare. Som den gamla sången säger ”Det håller än, Guds

min tro | mirjam och alexandra

Så växer min tro bäst ord att lita på, när livets timglas runnit ut det håller även då.” ALEXANDRA: Jag hoppas kunna se tillbaka och se hur människor blivit påverkade genom mitt liv. Att Gud har fått bli större och jag bli mindre. Jag hoppas också på att få fortsätta att växa och att till exempel inte vara så rädd för saker som nu. Och att ännu tydligare kunna urskilja Guds röst.

Alexandra: Det är egentligen för svårt att välja – jag måste ha både och.

Mirjam

Alexandra

Ensamhet

a a

Vem är Jesus för dig? ALEXANDRA: För mig har han alltid varit så tröstande. Det var där det började, att han fanns där när jag var hjärtekrossad efter mina föräldrars skilsmässa. Jesus är en läkare och vän som jag kan anförtro mitt hjärtas smärta. MIRJAM: Jesus är Gud, han är allt för mig. Det finns ett kort bibelord som min man fick när han blev invigd till soldat som lyder ”se på Jesus”, det är allt. g

Gemenskap Diskussion

a a

Tystnad Trosviss

a a

Frågvis Evangelisation

Kontemplation

Personligt föremål ALEXANDRA: Min ukulele. När jag var liten skilde sig mina föräldrar och det var väldigt tufft för mig. Men mitt i det upplevde jag också ett av de stora miraklerna i mitt liv, att få bli tröstad av Gud själv. Vid de stunderna spelade jag ofta på min ukulele. Lovsången blev som en själavård. Det finns en skönhet i sorgen – när jag känner det djupa mörkret kan jag också få uppleva trösten som blir så påtaglig. Grunden för min tro bygger till stor del på att jag fått uppleva Guds tröst. MIRJAM: Mitt föremål är en väldigt liten sak, ett litet träkors som jag sedan många år ofta har med mig. Jag griper om det när jag ber och påminner mig om att Gud alltid är med mig.

foto: shutterstock

xxxxxxxx | xxx

ANDAKTEN NU BILDAR VI

Frälsningsarméns historiska sällskap Syftet är att kartlägga, säkra, dokumentera och förmedla kunskap om rörelsens historia, där tro och handling samspelar. Tid: Torsdag 25 april 2024, kl. 18.30. Plats: Templet, Östermalmsgatan 69. Möjlighet att delta digitalt. Program: Föreläsning om Frälsningsarméns avtryck i historien, konstituering av sällskapet, val av styrelse, servering och mingel. Medverkande: Professor Johan Lundin, Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson, Per Arne Krumsvik, ordförande för FA:s Historiska Sällskap i Norge, interimsstyrelsens ordförande Stig Axelsson, poet Hanna Hallgren samt Andreas Kratz med musikaliska vänner. Vill du bli medlem i sällskapet? Skicka din intresseanmälan till Ingegerd Modig: ingegerd.modig@gmail.com

Nådens år 2024 Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren Jesaja 61:1-2 Jag tror att Gud har en plan med mitt liv, så jag har skaffat mig

en ny almanacka. Jag som många andra planerar ju för framtiden. Det är saker jag måste komma ihåg och saker som ska förgylla mina dagar. Visst vore det trist om den blev helt tom? Samtidigt behövs det lämnas tomrum kvar för de händelser som gör att Guds rike kan utbredas i vårt land. Så jag tänker att den här almanackan nog kommer att fyllas på. Jag hör ibland att människor säger att det är svårt att leva. Många är rädda för livet eftersom världen vi lever i är hård och grym. Vi hör, vi läser, vi ser och det är inte längre långt bort som allt det otäcka händer. Det händer här, i min stad, på min gata. Men i allt det vi ser, läser och hör får vi inte glömma att vår värld också har mycket kärlek och omsorg. Men kanske får den inte alltid får plats i allt det hemska som händer? Vår uppgift som Jesu efterföljare är att visa varandra kärlek,

omtanke och uppskattning. Små saker, men som kan lyfta en annan människa och göra världen lite bättre. Jesu Kristi kärlek har vi fått som gåva. En gåva som gör att vi kan få be om förlåtelse, få nya chanser, ställa saker till rätta. Vi kan ibland göra fel men ändå få vara Guds älskade barn. Det är Guds kärlek till oss.

TESTAMENTERA MED OMTANKE Låt din hjärtefråga leva vidare genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. På så sätt hjälper du människor som lever i utsatthet, där du bor, i Sverige och i andra delar av världen. Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente eller ring 08-562 282 34/39

Jag önskar, tror och ber att du och jag, att vi tillsammans kan

ta till oss hälsningen från Jesaja 43:19: Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Låt 2024 bli ett nådens år – med spänning, glädje, förundran, förväntan och tacksamhet. Med chansen att få börja om, få en ny möjlighet och bli uppfyllda av Jesu kärlek. Låt oss ställa oss till Jesu förfogande när vi går in i det nya året! Lotta Lundell,

kårledare, Hisingskåren Frälsningsarmén

Bibel och bön

foto: All an Dalqvist

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Befordrade till härligheten Rolf Roos, Stockholm Maud Åhman, Lidköping

Bibelordet Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen. Jesaja 58:7 (Bibel 2000)

Lär känna din Bibel MED FINGRARNAS HJÄLP fick ett femtiotal

foto: shutterstock

synskadade och andra möjligheten att läsa Bibeln på ett nytt sätt på Frälsningsarmén i Malmö. Mackan Andersson, officer i Frälsningsarmén, berättar att metoden att läsa Bibeln på detta sätt fanns även på Jesus tid. – I tre av evangelierna kan man läsa om en kvinna med blödningar som sträcker sig efter Jesus manteltofs, säger Mackan. Men med största sannolikhet var det en tofs från en bönesjal.

På den tiden symboliserade knutarna på tofsen olika bokstäver som tillsammans bildade Gudsnamnet. Första advent lärde Mackan ut denna metod som en del av ett längre online-event för Syskonbandet (Kristna Synskadades Förening). Under hans öppna andaktspass på kåren fick deltagarna lära sig knyta bibelord. g

Gud, Min historia och min framtid ligger i dina händer. Inför det nya året ber jag: förvandla tröghet till villighet, missmod till frimodighet oro till förtröstan. Du är större än våra planer, och för dig är tusen år som en dag. Men tillsammans med dig är vi alltid trygga. I Jesu namn, Amen

Jonas Nimmersjö

Kommentar: Detta bibelord uppmanar oss att se våra medmänniskor. Låt det utmana oss att inte vända bort blicken när vi ser de som sitter där i trapphuset eller driver omkring på stationsområdet. Behoven för både bröd och husrum finns så påtagligt mitt ibland oss, också idag i Sverige. Kanske lösningen börjar med att vi ser, för att sedan agera? Må Gud öppna våra yttre och inre ögon för alla människor, skapade till hans avbild! Henrik Bååth, Frälsningsofficer

Frälsningsbön Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid. I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2023. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

GE DIN GÅVA NU Betala med swish 900 48 05

1. Starta Swish 2. Scanna QR-koden 3. Godkänn - klart!

Betala med plusgiro 90 04 80-5

9004805 Tack för din gåva!

Läs mer på: fralsningsarmen.se