Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 2 - 2024

EN

TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 2.2024

Britt-Marie Rossiter:

Problemlösare av rang

MIN TRO Yohana och Simon går en match med Gud

VÄLKOMMEN TILL Salig blandning på kåren i Östersund VÄRLDEN Tio år av stöd till Ukraina

FOKUS Kvinnor med beroendeproblemtik PÅSKHÄLSNING Gud har alltid sista ordet

MIN VÄG TILL GUD Christer bytte karriärtänkande mot tro

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången.

Postadress

Box 5090, 102 42 Stockholm

Telefon 08/562 282 00

E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet

Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson

Redaktion

Kiki Broms, Eva Gustin, Teresia Jansson, Johan Nilsson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo

Omslagsbild

Foto: Teresia Jansson

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.

Tryck

Pressgrannar AB, Linköping

ISSN

ISSN 0346-1890

Svanenmärkt trycksak, 3041 0174

JESUS SA TILL SINA LÄRJUNGAR att han hade kommit för att ge sitt liv till lösen för många (Markus 10:45). Hans död var fullbordandet av rollen som medlare mellan Gud och oss, och i samma ögonblick som han dog förkunnade Jesus: Det är fullbordat (Johannes 19:30). Evangelieförfattarna Matteus och Markus berättar för oss att i just det ögonblicket brast förhänget i templet i två delar uppifrån och ner (Matteus 27:51). Den handlingen öppnade vägen till Gud, till det allra heligaste, för alla som tror (Hebreerbrevet 10:19-22).

I Jesus har vi frälsning genom Hans blod, och syndernas förlåtelse (Efesierbrevet 1:7). Men Jesus dog inte bara på korset, Gud uppväckte honom på den tredje dagen. Jesu Kristi uppståndelse är avgörande för den kristna tron. Paulus säger: Om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder (1 Kor 15:17).

Uppståndelsen visar oss att Jesus Kristus verkligen är Gud. Genom att uppväcka Jesus från de döda bekräftade Gud att Jesus är Herren, som är Gud! Fadern visade att han godkände det försoningsverk som Jesus utförde på korset genom att uppväcka honom från de döda. Jesus besegrade döden för våra synders skull och uppväcktes till liv för vår rättfärdiggörelse (Romarbrevet 4:25). Det är alltså genom uppståndelsen som de som tror på Jesus Kristus får förlåtelse för sina synder.

Jesu död på korset ger ingen mening utan uppståndelsen och uppståndelsen ger korset en ny mening. Eftersom Jesus Kristus är Gud inser vi att det var Gud som verkade på korset. Detta tillsammans gör korset ännu mer kraftfullt, en kraft som verkar än i dag.

Så, jag uppmuntrar dig att ta till dig påskens budskap fullt ut och att leva denna påsk i korsets kraft!

Överste Bo Jeppsson, Frälsningsarméns ledare i Sverige

s.16

InnEhåLL

#2.2024

VÄLKOMMEN TILL

4. Salig blandning älskade människor på kåren i Östersund Människorna och gudstjänsten står i centrum på Frälsningsarmén i Östersund, där Inger Sifverdal vill skapa en vardaglig kyrka.

MIN VÄG TILL GUD

12. Bönesvar ledde till tro Karriär och prylar var drivkraften i Christer Öströms liv fram till dagen han mötte Gud.

FOKUS

16. En tjejgrupp för livet Hisingskårens stöd- och samtalsgrupp ger kvinnor med beroendeproblematik tillfälle att släppa taget om sina bekymmer.

PERSONLIGT

22. Hon valde Gud och Gordon Vårsol och barn ligger henne varmt om hjärtat. Britt-Marie Rossiter tvivlade som ung, men med Gud och Gordon fick livet ljus.

GENERALENS PÅSKHÄLSNING

26. Det sista ordet

General Buckingham menar att påsken förkunnar att berättelsen om Jesus inte är slut och att Gud har det sista, segerrika ordet.

VÄRLDEN

28. Tio är av stöd till det krigsdrabbade Ukraina Ända sedan ockupationen av Krim 2014 har Frälsningsarmén funnits på plats i Ukraina och kringliggande länder. I Riga får 1200 ukrainska familjer hjälp varje månad, samtidigt som Frälsningsarmén i Västerås skickar en ambulans och sjukhusmaterial till Kiev.

MIN TRO

34.Inför Gud är alla vinnare Simon spelar bordtennis på elitnivå, Yohana var fotbollsspelare inom Eritreas militär. Under match vill de prestera på topp, men inför Gud gäller andra spelregler.

Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen. se/hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se

Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 900480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”.

Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning

Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.

Älskar att bygga gemenskap. Att få arbeta med människor som har olika gåvor och förutsättningar gör Inger Silfverdal glad. Hon är utbildad socionom och har arbetat som diakon i Svenska Kyrkan. Till kåren i Östersund kom hon 2019.

Plats för människor, lek och möten. Frälsningsarmén i Östersund har funnits i 125 imponerande år och förändrats en del genom årtiondena. I den luftiga kyrksalen hålls såväl gudstjänster som soppluncher.

En salig blandning älskade människor

Stridsropet besökte Frälsningsarmén i Östersund, en pigg 125-åring med människor och gudstjänst i centrum och där alla besökare bidrar till vardagskyrkan, som är Inger Silfverdals vision. Utmaningarna hos de många hjälpsökande är stora, men hoppet bär.

Det är tidig morgon i Östersund. Björkarna på Rådhusgatan står i givakt i den 18-gradiga kylan. Morgonljuset kan knappt anas men inne på Frälsningsarmén tänds inbjudande bordslyktor och ordnas med morgonfika. Det är morgonbön och en efter en droppar deltagarna in och skalar av sig sina lager med kläder. Kårledare Inger Silfverdal och maken Anders leder, han med gitarren, hon med en andaktsbok hon strax ska läsa ur. Sången ”Att lära känna dig” klingar fram. Volontären Micke finns på plats, liksom husfar och vaktmästare Göran. Det är stilla i rummet under läsning och delade böneämnen.

– Den här morgonstunden betyder jättemycket för mig – en bra start på veckan med böner och gemenskap. Lite som att vara med i en kristen hemgrupp, säger deltagaren Marie efteråt när alla hämtat fika.

Rakel, som just delat flera böneämnen, håller med. Det är viktigt att komma samman och be för dem som har de svårt, och det är många utsatta här i Östersund, menar hon.

Micke ser munter ut men har en väldigt tuff livsresa bakom sig som involverat såväl

kropp som psyke. Han hjälper till på soppluncher, musikkaféer och i praktiskt jobb som behövs på kåren.

– Utan tron och kyrkan hade jag inte överlevt. Men visst har jag känningar av mitt tidigare liv. Jag kan lätt gå in i stress. Inger brukar fråga om jag verkligen orkar hjälpa till och tycker att jag är välkommen bara som besökare också, säger han och ler.

Efter morgonbönen visar Inger runt på kåren som firat 125 år och till flera delar är nyrenoverad. Kyrksalen är ljus med högt i tak. Hit kommer runt 70 personer på musikkafé varje månad, glädjande nog många nya ansikten. Söndagsgudstjänster firas vanligtvis klockan 17, vilket ger utrymme för en afrikansk kristen grupp att hyra in sig på förmiddagen. Bakom estraden ligger ett stort ljust konferensrum och en trappa ner ett lika luftigt barn- och ungdomsrum. Just nu finns inget arbete för barn, men visionen är att det ska kunna starta.

– Och vi brukar försöka bjuda in till aktiviteter på skolloven, berättar Inger.

Genom en bakdörr mot innergården bär Anders och Göran just nu ut stora plastback-

ar för att hämta mat inför veckans lunchservering och matutdelning. Anders jobbar 25 procent med kårens musik och gudstjänster, i övrigt är han sjukhuspastor.

– Glöm inte köpa broccoli, påminner Inger innan de försvinner ut.

Inger är utbildad socionom och har tidigare arbetat både inom socialtjänsten och som diakon i Svenska Kyrkan. Det sociala arbetet

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

En riktig klippa. För Micke är det självklart att vara volontär. Han har en tuff historik bakom sig och att hjälpa till håller honom på fötter. ”Jag jobbar i flera kyrkor runtom i stan”, säger han.

ligger henne varmt om hjärtat. Sedan hon kom hit 2019 har antalet hjälpsökande ökat, främst personer som går på försörjningsstöd, sjukersättning eller är arbetslösa. Flera har skuldsanering eller utmätning på lönen och går på en ständigt låg nivå.

– Händer något utöver det vanliga blir det

Kämpar med alkoholen. Peter hoppas på en nystart i livet med missbruksbehandling och bättre relationer till anhöriga. Det är andra gången han besöker kårens sopplunch ”Mätt och förlåten”.

väldigt svårt att klara sig. Många ensamstående föräldrar med barn vänder sig till oss i sådana situationer. De flesta skäms för att de söker hjälp, framför allt de äldre, säger hon.

Inger vill att kåren ska vara en välkomnande kristen vardagskyrka som ofta är öppen i veckorna och som sätter gudstjänsten i centrum. Gemenskap, bibelläsning och bön ger ny kraft inför veckan som kommer. Många flyktingar från olika länder har hittat till Frälsningsarmén i under de senaste åren.

– Vi är en salig blandning människor med olika åldrar, bakgrund, kultur, erfarenheter och nuläge – jag älskar det! Det är en styrka att kunna mötas, vara sig själv, blomma och bidra utifrån de förutsättningar man har, säger Inger.

Eftersom avstånden är så långa till andra kårer – 18 mil till den närmsta i Sundsvall –betyder det mycket att få stöd från divisionschefer, ha kontakt med Högkvarteret och att följa andra kårer på sociala medier.

– Men jag vill också visa på glädjen i att vara en internationell rörelse, en del av det världsvida Frälsningsarmén, menar hon.

Nu är det onsdag och kåren bjuder in till ”Mätt och förlåten”, en sopplunch med gemenskap och andakt. Ett femtontal personer har redan bänkat sig runt borden och nya kommer till. Kall luft följer med dem in och blandar sig med kaffedoften. Flera har missbruksproblematik, några unga med luvorna uppdragna är här för första gången. Sorlet är dämpat men atmosfären varm.

Peter har druckit alkohol i många år. Han har varit på flera behandlingar och hoppas nu på en ny.

– Jag vill få tillbaka förtroendet från mina barn och deras familjer. Det är jobbigt när de inte vill umgås, men också bra. För nu vill jag verkligen en förändring. Jag måste fylla mina dagar med bra saker så att jag inte hittar på något dumt, säger han rättframt och fortsätter:

– I dag var ”Värmestugan” hos Svenska Kyrkan stängd, så då gick jag till Frälsningsarmén. Det är andra gången jag är här.

Överlag verkar kontakten mellan kyrkorna i Östersund fungera rätt väl och kompisen Sven-Erik, som länge varit LP-ledare inom

”Att lära känna dig är min längtan”. Att träffas för morgonbön på Frälsningsarmén har blivit en självklarhet för flera deltagare.

Pingst, flikar in:

– Jo, och om målet är att människor ska bli hela är det inte så viktigt i vilken kyrka det sker.

– No no no no nåå – Na na na na naaa..!

Klockan är 14 och glad uppsjungning pågår. RPG-kören (Riksförbundet Pensionärsgemenskap), med ledaren Maria Langefors, består av mestadels pensionärer och några av kårens eritreaner. Det är uppsluppet i rummet när Maria uppmanar alla att röra kropparna. Det gungas och viftas, allt utifrån förmåga.

– Ni vet, Jesus sade att vi måste bli som barn, och de rör ju sig hela tiden! ropar hon över pianotangenterna.

Strax flödar de vemodiga tonerna i Jämtländsk brudmarsch fram. De äldre pekar i noterna och hjälper dem som behöver stöd med svenskan. Maria sätter sig vid estradens piano och ser engagerat ut över kören.

– Har du tänkt en ny tanke idag? När vi lär oss nytt mår våra hjärnor så bra, säger hon.

RPG-kören

sionärer, utan också flera av kårens eritreaner. Sång och musik skapar stimulans, glädje och gemenskap, menar körledaren Maria Langefors.

Tänk nya tankar, sjung nya sånger! På

deltar inte bara pen

Alltid redo. Husfar Göran lagar mat, serverar, städar och gör vaktmästerisysslor.

välkommen

Efter övningen är det dags för fika. Runt ett av borden sitter Elisabet, Ing-Marie och Gulli. Att få sjunga i kören hos Frälsningsarmén betyder mycket, intygar de. För 82-åriga Viola, som växte upp med en alkoholiserad och våldsam far, blev Frälsningsarmén och dess slumsystrar räddningen i barndomens Stockholm.

– Tänk, de kom och hämtade oss vinddrivna barn i Midsommarkransen, så att vi fick komma med på aktiviteter och friluftsmöten – vilka underbara människor! utbrister hon.

Viola är änka efter ett nästan 60 års långt äktenskap. Saknaden är svår, men gemenskapen på kåren tröstar och nu gläds hon över sitt nya barnbarnsbarn, som hon stolt visar på mobilen.

Efter att den sista körmedlemmen gett sig av spelas lite brädspel kring kaféborden. Inger fixar i köket där Linn, som är i trettioårsåldern, rör i en köttfärssoppa som snart ska

Tänkvärt vid teven. Kvällens Alpha-avsnitt handlar om de svårigheter en kristen kan möta. Samtalet efteråt är öppet och ärligt med vittnesbörd om vad Gud gjort i livet.

Rakel (t v) uppskattar morgonbönen och Viola är evigt tacksam för vad Frälsningsarmén betytt redan från barndomen, där uppväxten präglades av en alkoholiserad och våldsam pappa. Att få barnbarnsbarn är en extra stor glädje nu när hon är änka.

Omskriven verksamhet. Inger Silfverdal är glad över att kåren på senare tid uppmärksammats i den lokala pressen. Kontakten med lokalsamhället är viktig, menar hon.

mätta hungriga Alpha-deltagare. Anders gör i ordning teven med dagens avsnitt.

– Välkommen Eivor!

Eivor Munther är 77 år och har en historia både som soldat och anställd i Frälsningsarmén, men också från en tid där hon kände sig långt borta Frälsningsarmén. Prövningarna har varit svåra, men nu har hon fått en nystart.

– När jag hörde att Inger hade börjat kom jag hit. Jag känner mig så välkommen! Men jag har så många frågor om hur jag ska närma mig Gud nu, säger hon och blir tårögd.

Passande nog handlar dagens Alphaavsnitt bland annat om prövningar, och när teven stängts av talar gruppen om hur de ser på motstånd och svårigheter. En ung man med år av missbruk bakom sig berättar hur mötet med kristna påverkade honom. På samma ort som behandlingshemmet fanns den blivande frun. Nu är de båda medlemmar här.

– Livet är helt förändrat. Efter år av droger och kaos har jag en tro, är gift och har ett bra jobb. Vi passar hos Frälsningsarmén, säger han med ljus blick.

Det är kväll och har börjat snöa rejält. Flingorna virvlar i gatlyktornas sken när deltagarna ger sig av från kåren. Inger Silfverdal sitter i trappan och drar på sig kängorna, ivrig i det sista att dela sina framtidstankar och visioner. I morgon får hon sova ut lite, sedan är hon i gång igen. Nya människor ska mötas, mer gemenskap byggas och fler jämtlänningar få höra om hoppet i Jesus Kristus. g

fakta frälsningsarmén i östersund

Startades år: 1898.

Antal medlemmar: drygt 20.

Antal kyrkobesökare: cirka 50.

Antal anställda: Kårledare, biträdande kårledare (musik, gudstjänst), husfar/vaktmästare, köksbiträde, en tillfällig administratör, samt flera regelbundna volontärer.

Erbjuder: Morgonbön med fika, Mätt och förlåten – sopplunch med andakt, RPG-kören för äldre och daglediga exempelvis asylsökande, Alpha-grupp, musikkafé, hjälpansökningar.

A ktu ELLt #2 .2024

Frälsningsarméns nya styrelse

Visste du att Frälsningsarmén i Sverige sedan den 14 januari har en ny styrelse? Styrelsen är en del av ett internationellt arbete för att modernisera och utveckla organisationens styrning och bredda representationen av anställda och medlemmar.

FRÄLSNINGSARMÉN I SVERIGE är en del av den världsvida evangeliska rörelsen The Salvation Army som verkar i drygt 130 länder världen över. Sverige deltar nu i den förnyelse och uppdatering av så kallad ”governance”, eller styrning, som organisationen internationellt har arbetat med under några år. Syftet är att modernisera och

Kungligt grovjobb på Wintercamp

OTTO JOHANSSON OCH Lukas Vauhkola var konferencierer för årets Wintercamp i Gävle och temat var ”Kingdom Builder”. Passande nog framförde de sketcher där de spelade byggarbetare samt höll i aktiviteter i samma anda under lägrets gång.

Här svarar Hermeila Bahlbi på fem snabba frågor innan hon delar sitt vittnesbörd inför Wintercamp-deltagarna. Alla berördes av hennes historia. g

utveckla styrningen och uppföljningen av arbetet.

– På det här sättet tror och hoppas vi att ny energi ska föras in i styrelsearbetet samtidigt som vi också får in ett bredare perspektiv från olika delar av landet, säger Bo Jeppsson, Frälsningsarméns ledare i Sverige och Lettland.

Den nya styrelsen tillträdde formellt den 14 januari 2024 och utgörs av Bo Jeppsson (ordförande), Christina Jeppsson, Börje Dubari, Ann Ljungholm, Jesper Dahlquist, Julia Adolfsson, Daniel Viklund och Lars Beijer. Robert Tuftström är adjungerad. g

Nordstadsveckan 2024

DEN 17 TILL 20 JANUARI gick ”Nordstadsveckan” av stapeln i ett köpcenter i Göteborg. Det årligen återkommande arrangemanget är ett sätt för Frälsningsarméns kårer I Göteborg att visa upp sina verksamheter och nå ut till fler människor med budskapet om Jesus.

Från scen bjöds på allt från sång och predikan till modevisning med kläder från Myrorna och nedanför serverades soppa och fika. Frälsningsarmén ordnade också lekaktivteter och ansiktsmålning för barn.

Biträdande kårledare på Centrumkåren, Amir Moghadam, berättar om entusiasmen hos de ungdomar som ställt upp.

– Jag bad några av dem att göra ansiktsmålningar under en timme, och de sa ”Nej vi orkar inte en timme kanske en halvtimme..?” Men när de såg kön och hur tacksamma barnen blev över sina målningar smälte deras hjärtan. Några stannade flera timmar och tog inte ens paus för att äta, berättar en glad Amir.

– De hade alla en så fin känsla och var glada och stolta när de gick därifrån! g

foto: jonas nimmersjö

foto: elias carlsson

foto: amir moghadam

Buss blir bas för stöd till hemlösa

Strax före jul invigde Frälsningsarmén den buss som införskaffats för att fungera som ett mobilt samtalscenter. Platsen – en gata utanför centralstationen i Stockholm – var vald med omsorg. Närhetsprincipen är viktig. Med bussen som bas vill man söka upp människor i utsatthet på Stockholms Central och erbjuda dem stöd.

– FRÄLSNINGSARMÉN HAR ALLTID jobbat med hemlöshet och med de svårast drabbade i samhället, menar Jenny Alm som är ansvarig för satsningen.

När man samtalar med behövande är det ofta svårt att få dem att ta sig till olika kontor runt om i stan för vidare hjälp. Tack vare bussen kan stöd initieras redan på plats. Bussen är dock inte tänkt att fungera som värmestuga eller sovplats.

– Att möta människan där den befinner sig är det avgörande. Vi har insett att det är svårare att få denna grupp att flytta sig och själva söka upp hjälpen, säger Jenny Alm.

På Stockholms Central märks det att hem-

lösheten ökat bland yngre och pensionärer. Med den nya verksamheten vill Frälsningsarmén försöka möta problemet genom att lotsa behövande vidare till åtgärder innan de cementerats i sina roller som hemlösa.

– När de har etablerat sig som hemlösa är det svårare att bryta mönstret, menar Jenny. De kanske redan har insatser som de inte använder. De kan ha missbruksproblem och inte vilja ha hjälp, utan hellre stanna kvar i sin situation. Ny hemlöshet är däremot lättare att bryta.

Jennys kollega Julian de Acha menar att många personer i hemlöshet har svårt att känna tillit gentemot myndigheter. När man mår så pass psykiskt dåligt blir man så småningom etablerad och van vid sin tillvaro.

– Utåt sett kan de se ut som de inte vill ha hjälp. Men även om det tar längre tid hoppas och tror jag att de inombords vill ta emot vårt stöd. Därför vill vi fånga upp de nya, säger han.

Teamet som vandrar runt på centralstationen går alltid minst två och två. Den kväll

Stridsropet är på besök finns även Mikael Swärd med. Mikael är kårledare i Mora med ett tillfälligt förordnande som busschaufför. Han berättar att bussen tidigare fungerat som en mobil förskola. Knappt använd såldes den av kommunen till Frälsningsarmén.

Att vara uthållig och få rutin i detta arbete menar Julian är viktigt.

– Vissa behöver mer tid innan de vågar sig fram eller kan tacka ja till hjälp, och de nya hemlösa syns inte lika bra. Vi vill visa att vi inte ger upp om målgruppen, menar han.

Väktarna som ständigt är på plats på centralstationen ser både nya och redan etablerade hemlösa. De kan ibland hjälpa teamet att lokalisera de behövande.

– Ja, det var lite av tanken med att göra oss kända, menar Jenny. Vi är tydliga med vårt uppdrag – och då vet alla att om de skickar folk till oss så kommer de till några som vet vad de sysslar med. g

TEXT

Nybörjartur på skidor

CENTRUMKÅREN I GÖTEBORG och Frälsningsarmén på Hönö samarrangerade vintern 2023 ett skidläger för ungdomar till Orsa. Satsningen blev så lyckad att man bestämde sig för att göra om arrangemanget även i år. Gensvaret har inte låtit vänta på sig – vid tidningens pressläggning är redan 48 deltagare anmälda.

Förra året följde 32 förväntasfulla ung-

domar med på resan. Kårledare Amir Moghadam berättar att hälften av dem aldrig tidigare varit i fjällen och aldrig heller stått på ett par skidor.

Lägret betydde mycket för dem, bedyrar han.

–Ungdomarna fick gå i skidskola och på den tredje dagen kunde alla ta sig ner för pisterna utan hjälp från oss. g

Halv miljon till barn- och ungdomsarbetet från fondsparare

PÅ ALLA HJÄRTANS DAG fick Frälsningsarmén ta emot 508 017 kronor som spararna i Swedbank Robur Humanfond bidragit med. Två procent av deras sparande går till den ideella organisation som spararen väljer. Pengarna som kommer Frälsningsarmén till godo satsas på barn- och ungdomsverksamheten.

– Vi använder gåvan för att skapa förutsättningar för en meningsfull fritid för barn i en trygg, säker och drogfri miljö. Barn och ungdomar erbjuds under året en rad roliga och spännande läger- och helgaktiviteter, säger Lars Beijer.

Som handläggare för fonder, stiftelser och företag var det han som tillsammans med Per-Uno Åslund, ansvarig för kårernas sociala arbete, tog emot pengarna.

Frälsningsarmén värnar om barn och unga som har det svårt på olika sätt. Det kan handla om brist på pengar och meningsfull sysselsättning, men också om psykisk ohälsa. Ekonomisk stöttning, fritidsaktiviteter, en trygg miljö och någon som lyssnar på den som behöver prata, är exempel på vad som erbjuds. g

Evangelist bland semesterfirare

Hej Marina Bratterud! Du är kårledare i Oskarshamn men också resande evangelist. Hur vanligt är det att Frälsningsarmén har evangelister?

– Jag har haft min tjänst i 2,5 år men det var länge sedan vi hade riks-, fjäll- och båtevangelister, så rollen behövde aktualiseras. Min främsta uppgift är att få igång andra att evangelisera, hitta sina tjänstegåvor och komma i funktion.

Varför är just du evangelist?

– Jag har nog i mitt DNA att hitta nya vägar. Tidigare tjänster har gett erfarenheter som banat väg för detta. Jag vill stötta kyrkor att nå ut och jag åker dit jag blir kallad. Mina främsta arbetsredskap är sången och musiken som får människor att öppna upp sina hjärtan.

Nu arbetar du i Skandinaviska turistkyrkan på Gran Canaria. Vad är din uppgift där?

– Jag är sång- och musikansvarig, och använder gärna kända sånger med starkt innehåll för att väcka nyfikenhet. Vi anordnar bibelstudier, sjunger på stan och möter många svenskar och norrmän som är öppna, nyfikna och mottagliga för evangeliet. Här slappnar de av, en del vågar bekänna sin tro och de erbjuds en andlig gemenskap. Till vår stora sångsamling kommer massor med folk.

Vad är det bästa med din tjänst?

– Att möta människor som inte går i kyrkan annars. Flera som kommit till turistkyrkan har tagit emot Jesus. Jag arbetar även med missionsbåten Shalom som utgår från Oskarshamn. När ungdomar är med och bidrar med sång, musik och vittnesbörd ger det hopp om att det finns unga som verkligen vill leva för Jesus. Det är en fantastisk injektion! g

588

Så många har sökt sig till Safe Havens traffickingcenter för stöd och hjälp sedan starten för fem år sedan.

Överraskande förvandling. Om någon för tio år sedan hade sagt att han skulle bli kristen så skulle Christer Öström ha skrattat och trott att de skämtade. Idag ser han kåren i Södertälje som sin andra familj.

Bönesvar ledde till tro

Under hela sitt liv hade Christer Öström aldrig ägnat Gud någon tanke.

Karriär och prylar var drivkraften tills han på en torgmarknad råkade ut för ett oväntat möte.

Den händelsen kom att förändra allt.

TEXT OCH FOTO: KIKI BROMS

Christer Öström kollar sin mobil. I eftermiddag ska han prata med några av restaurangerna som ska sponsra Frälsningsarmén med luncher under Södertäljes marknad, där allt överskott ska gå till behövande i staden.

– Det svåra med sponsring är att få tag på rätt personer, när man väl fått kontakt är det lätt, då är det många som vill hjälpa till, säger han.

Efter en tidigare karriär som säljare på stora bolag är han van vid att prata med människor och det var självklart att ta ansvaret för marknaden.

– Det känns fantastiskt att jag fick förtroendet, säger Christer., 54 år gammal och numera chef på sitt eget företag.

Han beskriver sig själv ”som folk är mest” – familjekär, hjälpsam, jobbar och försöker hinna med så mycket som möjligt. Sedan ett år tillbaka kan han även lägga till kristen i beskrivningen.

– Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle bli en kristen hade jag skrattat och trott att de skämtade, säger Christer.

Då var han mitt i säljkarriären, jobbade på provision på ett företag med tusentals an-

ställda och kunde tjäna mycket pengar om han sålde bra. Han hade inte kommit i kontakt med kristna mer än vid besök kyrkor i samband med skolavslutningar, bröllop och begravningar.

– Mina föräldrar var inte troende och jag hade ingen kontakt med det kyrkliga så jag fick aldrig någon riktig chans att utforska min tro när jag var ung. Men jag har alltid försökt vara en god person och har till exempel gärna hjälpt mina nära och kära, säger Christer.

Det var för nio år sedan som han, på den lokala julmarknaden, stötte på Frälsningsarmén för första gången. Mötet ledde till att hans dotter bestämde sig för att gå med i scouterna och hon trivdes så bra att hon började gå till Frälsningsarmén på fredagskvällar också. Efter några år blev Christer tillfrågad om han ville bli volontär.

– Jag var tydlig med att jag inte var troende så att det inte skulle bli några missförstånd, men jag har helat tiden trott på Frälsningsarméns goda sak och alltid känt mig hemma i lokalerna, säger Christer.

Med tiden tyckte Christer att han började

se hur bra människorna mådde av sin kontakt med Gud. När ungdomsledaren vid ett tillfälle frågade om hon fick be för hans fot, som smärtat och gjort att han haltat varje dag i flera månader, försvann smärtan omedelbart och kom inte heller tillbaka.

– Jag tackade ungdomsledaren och hon hänvisade vidare och sa att det var Jesus som hade hjälpt mig, berättar Christer.

Den händelsen väckte hans nyfikenhet på om det kanske kunde finnas en Gud ändå och han började på kårens Alpha-kurs för att utforska mer. I början av kursen var han väldigt ifrågasättande, men upplevde ändå att han fick svar på det mesta och även fick hjälp i hur han skulle kunna hitta de svar han sökte.

– Jag känner fortfarande att mina kunskaper om Bibeln är dåliga men jag är väldigt nyfiken, säger Christer.

Under terminens gång började han mer och mer landa och provade då att själv be för några saker som var viktiga för honom. Bönesvaren lät inte vänta på sig.

– Dessutom känner jag kärleken, att jag hör hemma och mår som bäst när jag är här

Djup inre ro. Så beskriver Christer sin tro på Gud – som ett lugn inom sig. Han menar att han aldrig mår så bra som när han är i kyrkan.

fakta

christer öström

Ålder: 53 år.

Bor: Södertälje.

på kåren. Jag förstår inte varför jag väntat så länge med det här.

– Tidigare i mitt liv var jag så uppfylld av arbete och att nå olika, ofta ekonomiska, mål. Jag stannade aldrig upp för att lyssna in och ta reda på vad jag verkligen trodde och kände, medger Christer.

Idag är kåren som hans andra familj, han uppskattar den äkta omtanken, den välkomnande atmosfären och människorna, som han ser som riktiga eldsjälar. Christer beskriver sin tro på Gud som ett lugn inom sig, en djup inre ro. Han menar att han aldrig mår så bra som när han är i kyrkan, ber en bön eller har sin stund med Jesus, som han numera gärna avsätter tid till.

– Jag tycker det är jättesynd att jag inte kom i kontakt med Gud förrän i vuxen ålder. Kanske hade det varit helt annorlunda för mig om jag mött Jesus i min ungdom –då hade jag antagligen inte varit en sådan

karriärmänniska. Men jag sitter inte och grämer mig utan är tacksam för att jag mött Jesus nu. Att gråta över spilld mjölk är inte min filosofi, förklarar Christer.

Har han något budskap till andra som inte tror?

– Jag tror att många inte har prövat att se vad det innebär att vara troende. För att hitta den där friden räcker det inte att gå in och lyssna på någon enskild gudstjänst. Man måste ge det tid, prata med kristna, ställa kritiska frågor, vara vetgirig.

– Vissa får tron direkt till sig men så var det inte för mig. Jag har hört många vittnesbörd om människor som blivit helt uppfyllda redan första gudstjänsten. Men jag tror också att det finns många som jag.

– Allt med tron är ganska mäktigt och mycket att ta till sig. Men om man tar sig den tiden tror jag att väldigt många skulle vilja bli frälsta. g

Familj: Frånskild med ett hemmavarande barn och ett gäng utflugna. Sysselsättning: Administratör på litet företag.

Fritidsintressen: Sport, fotboll, golf, trädgård, plocka svamp, resa, kyrkan. Läser helst: Läser inte så mycket, lyssnar på Bibel-appen och deckare. Favoritbibelord: Kärleksbudskapet, älska din nästa.

Vad är det bästa du vet? Umgås med familjen, göra något roligt tillsammans.

Vad är det värsta du vet? När man känner sig hjälplös och maktlös. Vad är viktigast för dig i livet? Familjen och att mina nära och kära får må bra. Jag önskar också att jag ska kunna göra mer nytta, bidra till en kristen värld och hjälpa andra att få vara med om det jag upplever.

Välkommen till Frälsningsarmén på Torp 17–23 juni 2024

Torp är en fantastisk möjlighet att möta människor som vill följa Jesus och som längtar efter att fler i vårt land ska få lära känna honom. Ta del av seminarier, samtal och gudstjänster! Nätverka med andra kristna och fyll på med tro och inspiration! Var i Guds närvaro, njut av naturen och dela gemenskapen! Vi ses väl?

Frälsningsarmén har ett eget tält och program. Mer information: fralsningsarmen.se/torp

Kramar är ett måste. Anna, Gisela och Helen har kommit varandra nära under åren med tjejgruppen. Jargongen kan vara rå, men hjärtlig – också gentemot Frälsningsarméns personal.

En tjejgrupp för livet

Livet för en kvinna med beroendeproblematik är ofta särskilt utsatt. På Hisingskåren finns en stöd- och samtalsgrupp för tjejer med erfarenhet av missbruk och psykisk ohälsa.

– Här är jag trygg och kan släppa taget om mina bekymmer, säger Anna, 48 år.

TEXT OCH FOTO: CARINA TYSKBO

På Hisingskårens tjejgrupp är det högt i tak, rakt på sak, hesa skratt och en del starka känslor. Här träffas kvinnor som är eller har befunnit sig i missbruk, hemlöshet eller psykisk ohälsa. Vare sig tjejerna är glada, oroliga eller trötta är de välkomna till gruppen, som drivs av Tina Råsberg, föreståndare på Gemenskapscentret på Hisingskåren, tillsammans med kårledare Lotta Lundell. Tina har varit med från starten 2015 och nu deltar åtta kvinnor varannan måndag.

Tjejgruppens främsta syfte är att finnas för kvinnorna och stärka relationerna. Det viktigaste är att få prata och dela livet. Den som vill får även pyssla, och avslutningsvis brukar Tina eller Lotta läsa något och fråga om det finns böneämnen. Sedan är det fritt fram att be för den som vill och kan. Tina förklarar att gruppen behöver en tydlig struktur så att alla vet vad som gäller.

– Eftersom flera har psykisk ohälsa kombinerat med sitt drogproblem kan humöret gå upp och ner. Ibland funkar det inte att komma, men man är alltid välkommen nästa gång, säger hon.

Gruppen träffas i kårens kyrksal en trappa upp från entrén. Anna är 48 år, har långt lockigt hår och en varm, lite vemodig blick. Hon bär på en lång historia av alkoholmissbruk och dysfunktionella relationer och har

varit med länge i gruppen, fått vänner och känner trygghet här. Hon ser fram emot att ses var fjortonde dag.

– Det här är ett andningshål! Här får jag släppa taget om mina bekymmer, prata med de andra och bara vara. Vi ses en timme eller två – om man inte känner sig så genomstressad inuti som jag kan göra ibland, säger hon och lägger handen på bröstkoren.

Intill Anna sitter Helen som har gråmönstrad skjorta på en vit t-shirt. Hon har varit fast i amfetaminmissbruk och dricker alkohol. Armar och ben far omkring lite oroligt, men numera mår hon mycket bättre än tidigare. Hennes psykiska ohälsa yttrar sig mest i social fobi och hon har svårt att vistas bland folk.

– Men du har ju ändå gjort en jätteresa, Helen! säger Tina Råsberg uppmuntrande. Minns du när du inte ens satt med vid bordet hos oss utan en bit bort? säger hon.

Helen nickar. Hon har haft det ordentligt tufft och berättar om när hon stod på ett räcke och tänkte hoppa – men i sista stund hämtades av ambulans. Numera håller sig ångesten på rimligare nivåer. Och även om hon kämpar mot att brusa upp för snabbt har mycket hänt under åren med gruppen. Helen får hjälp av sina mediciner och har äntligen fått en bostad, efter att ha varit hemlös i många år.

– Jag var en av de första att få lägenhet

genom Bostad först – jag har till och med varit i reportage i Göteborgsposten! säger hon med stolthet och fortsätter:

– Jag kunde dricka tio öl om dagen – nu kanske det blir åtta i veckan. Allt handlar om att jag har ett hem nu, jag sliper ju jaga!

Hisingskåren ligger på Kvilletorget i Göteborg. Många personer i utsatthet rör sig i området och tjejgruppen umgås ofta vid en damm en bit bort.

Samtalen i tjejgruppen utgår alltid ifrån kvinnornas behov. Allt ska vara tillåtet att tala om. Tina och Lotta lotsar varsamt vidare om någon fastnar i en oförrätt eller besvikelse och ilska över enskilda personer eller myndigheter man är beroende av.

Efter en stund går gänget en trappa ner för att hämta mat i kårens Gemenskapscenter. Personalen bakom disken hejar glatt på deltagarna medan dagens lunch läggs upp. Kvinnorna äter och pratar, någon petar i maten eller avstår. Droger och mediciner kan göra att man snabbt tappar både matlust och kilon.

Gisela har en energisk närvaro, blankt, svart hår och många ringar och silverarmband. Hon äter just inget idag, och Tina, som inte sett henne på länge, bekymrar sig lite över att hon ser tunn ut.

– Äh, jag tränar ju änna för fullt med mina gummiband! flinar Gisela på sjungande göteborgska och klappar sig på den smala överarmen.

Sedan vankar hon av och an i rummet medan hon står i telefonkö. En anhörig behöver få stöd och Gisela är less över att hjäl-

Viktigt vara närvarande. Kårledare Lotta Lundell lyssnar på Helen och Gisela. På tjejgruppen ska man kunna dela allt. Kvinnorna som kämpar med allt från dysfunktionella relationer till missbruk eller psykisk ohälsa, har ett stort behov av att bara prata, bli sedda och lyssnade på.

pen från samhället uteblir. Men tacksamheten över tjejgruppen går inte att ta miste på.

– Alla vi tjejer har dåliga perioder i livet. Men här får vi vara som vi är, Tina och Lotta hör och ser oss, säger Gisela och tillägger att hon knappt litar på en enda person annars.

Christina, som har en luftig grön tunika, håller med.

– Det är dunderbra här på Frälsningsarmén – vi stöttar varandra här. Vi kan vara ärliga och öppna och det är Lotta och Tina också, säger hon.

Lotta Lundell ser sig omkring runt bordet där de flesta nu ätit klart. Hon säger med värme att hon och Tina själva får jättemycket tillbaka av tjejerna i gruppen. Det har Anna nästan svårt att tro - ”vem behöver mig, liksom?”. Men här på centret finns så mycket positivitet, kärlek och kramar, något man aldrig kan man aldrig få för många av, tycker hon. Strax framkallar Anna gapskratt när tandprotesen, som åkt ut en stund, kvickt sätts på plats igen då Stridsropets kamera närmar sig.

På frågan om hur en typisk dag kan se ut blir hon allvarligare och funderar en stund.

– Ja, jag vaknar, röker en cigg och håller mig hemma tills det börjar krypa i kroppen. Då tar jag mig ner till dammen på Backaplan och ser om de andra är där. Sedan försöker jag väl åka hem. Jag börjar lära mig att vara ensam men det är ett rent helvete ibland, säger hon.

Några av tjejerna kring bordet har erfarenhet av den kriminella världen och även av fängelsevistelse. Kvinnorna erkänner utan omsvep att de lätt kan hamna i bråk om de är för många på samma ställe, och att de är rätt oborstade i språket. Kårledare Lotta säger med ett leende att den lite råa kåkjargongen är helt ok även här på Frälsningsarmén.

69-åriga Susanne anländer lite senare till gruppen. Medan hon äter en tallrik soppa berättar hon hur om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa och senare bror, och om mamma som var lågavlönad fabriksarbetare här i Göteborg. För 15 år sedan lyckades Susanne på egen hand komma ur sitt amfetaminmissbruk. Tjejgruppen ger henne jättemycket.

– Jag älskar att vara på Frälsningsarmén, personalen är underbar. Jag kan vara mig

Fri från amfetamin sedan 15 år. 69-åriga Susanne längtar till tjejgruppen varannan måndag.

själv här. Vi delar och diskuterar allt möjligt, vågar vara privata och berätta om våra bekymmer. Och jag får också en fast punkt och något att göra varannan måndag, säger hon och erkänner att tillvaron annars är ganska ensam.

När träffen är slut och alla kramats och bullrat ut genom Hisingskårens portar, beskriver Tina den djupa glädjen i att ha fått lära känna detta gäng med ganska vindpinade kvinnor. Hon råder den som vill starta en liknande grupp att ha uthållighet. Man kanske inte kommer att se förändringar eller resultat på en gång.

– Välj ut kvinnor utifrån dem ni har kontakt med, till exempel via kårens hjälpsökande arbete. Utgå från dem som har störst behov och som kan fungera något sånär med andra i gruppen, säger hon.

– De här tjejerna har blivit lite som vår familj. Numera är de mycket tryggare med oss och med varandra. Vi får vara med när livet går upp och ner, när någon separerat, åkt in på sjukhus eller har det extra jobbigt. Vi delar både sorg och glädje, avslutar Tina Råsberg. g

Tina Råsberg är föreståndare på Gemenskapscentret på Hisingskåren, och leder tjejgruppen sedan 2015. Kvinnorna med sina bekymmer och glädjeämnen har blivit som en familj, menar hon.

fakta kvinnor i missbruk

Kvinnor är längre gångna i sitt missbruk än män när de får kontakt med socialtjänsten. Beroendeproblematik hos kvinnor, speciellt de med barn, är starkare förknippat med skuld och skam än för män.

Fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld drabbar kvinnor i missbruk högre grad än män. 65 procent av kvinnorna med substansrelaterade problem har en psykiatrisk diagnos och får vård för det. För män är andelen 52 procent. Dödsfall i narkotika- och läkemedelsrelaterade förgiftningar ökar bland kvinnor, medan den minskar för män.

Risken för suicid bland kvinnor i missbruk är 45 procent, för män 31 procent.

En tredjedel av alla som får individuellt behovsprövade öppna insatser för missbruk (11 300 personer) är kvinnor.

Kvinnor i missbruk är dubbelt utsatta i samhället, på grund av rådande manligt kodad maktstruktur och att missbruksbehandling oftast utformas efter män.

För att nå kvinnor med stöd och vård krävs medvetenhet om och anpassning till hur deras problematik och behov skiljer sig från männens.

fakta frälsningsarméns arbete för kvinnor i missbruk, hemlöshet och psykisk ohälsa

Sagahemmets härbärge och stödboende i Uppsala: 6 platser för kvinnor som pga missbruk eller psykosociala orsaker blivit bostadslösa. Gästerna ges aktivt stöd. Klippangården i Sundsvall: Natthärbärge där två av åtta platser är vikta för kvinnor, ett stödboende med 13 platser samt två utslussningslägenheter.

Sociala Centret, Stockholm: För kvinnor och män i missbruk eller hemlöshet. Erbjuder frukost eller lunch, internet, utdelning av matkassar, kläder och möjlighet att tvätta, duscha samt få stödsamtal och hjälp med myndighetskontakter.

Samtalscentret Eken, Stockholm: Erbjuder kvinnor och män stöd- och krissamtal, korttidsterapi, sorgebearbetning, främst för de som inte har möjlighet att bekosta samtalen helt på egen hand.

Flera kårer i landet har kvinnogrupper, samtal för kvinnor och stöd för ensamstående mammor med barn.

källor: socialstyrelsen 2022 , 2019. institutionen för socialt arbete vid umeå universitet.

GIVANDE BESÖK. Efter ett besök på

Café William vid Frälsningsarméns kår i Nacksta, Sundsvall, får Mirsad en kasse mat att ta med sig hem till familjen. Kim Levin kontrollerar att inget saknas. Som volontär och soldat på kåren hjälper hon ofta till på kaféet och med utdelningen till behövande.

Café William är en samlingspunkt som Frälsningsarmén i Sundsvall försöker hålla öppet varje torsdag. Tanken är att usatta i staden ska känna att de har en plats att gå till för gemenskap och stöd när de inte kan få hjälp från andra delar av Frälsningsarméns verksamheter. Kaféet är öppet för alla – inte bara för dem som ska hämta matkassar eller få annan hjälp.

Under 2023 har man gett stöd till omkring 100 personer i utsatthet.

foto: jonas nimmersjö

Valde Jesus och Gordon

Tvivel över tillvaron drog in Britt-Marie Rossiter i ett mörker, men med Jesu hjälp och psykologens stöd kom ljuset tillbaka. Över en kopp kaffe berättar hon om mötet med kärleken i Skottland, åren i England, nystarten av Frälsningsarméns barnhem och utmaningarna i att vara fosterförälder.

TEXT:

TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Snön ligger kring det gulmålade radhuset i Åkersberga. Här, i nordöstra Stockholm, är decemberluften stram av kyla men inne i vardagsrummet hos Britt-Marie och Gordon Rossiter sprider sig värmen från öppna spisen. Väggarna är prydda av Gordons oljemålningar i milda pasteller och motiv på lekande barn, frälsningssoldater, båtar och fritidshuset i Karlsborg.

– Vi delar konstintresset: han är konstnär och jag konstkritiker. Jag kan vara hård i min bedömning, men jag gillar de alster som sitter uppe, säger Britt-Marie leende med ett stråk av småländska.

Hon ger ett lågmält och samlat intryck där hon sitter i den gulgröna plyschsoffan. På bordet framför henne lyser omslaget till boken om Vårsol, som handlar om Frälsningsarméns sociala arbete i Jönköping. Den gavs ut vid 100-årsjubileet för fem år sedan med Britt-Marie som medförfattare. Hon återstartade Vårsols barnhemsverksamhet 1991, men mer om det senare.

Hon och Gordon, som är skotte, träffades på ett bibelläger i Hamilton i närheten av Glasgow i de sena tonåren.

– Jag såg hans stora, röda, lockiga hår på långt håll. Jag gillade att lyssna på honom och jag kom hem och var förälskad, minns Britt-Marie.

– Och jag såg en vacker blondin som motsvarade bilden av drömkvinnan. Dessutom var hon väldigt trevlig, säger Gordon med brittisk brytning.

Det blev en tät brevväxling mellan de två och så småningom sa de ”ja” till varandra på Frälsningsarméns kår Templet i Haga, Göteborg. Britt-Marie hade påbörjat en universitetsutbildning till arkeolog där men bytte spår för att bli socionom.

– Du hade inte passat som arkeolog, inflikar Gordon. Du är ju intresserad av levande människor.

– Ja, jag älskar att lyssna till människor och peka på saker som leder till att de gör goda val. Att hjälpa någon ger mig väldigt mycket, säger Britt-Marie och menar att ”problem är till för att lösas”.

Tidigare hade de bott i Bristol under något år men efter Britt-Maries examen bosatte sig de två i Barton i Somerset. Men fru Rossiter saknade hemlandet och sin familj från

den trygga uppväxten i småländska ”bibelbältet”. Hennes föräldrar och de tre barnen tillhörde då Frälsningsarmén i Jönköping och var under en period även engagerade i Allianskyrkan i Bankeryd. Vid 18 års ålder invigdes Britt-Marie till frälsningssoldat.

– Jag slukade bibelberättelserna så snart jag blivit läskunnig och såg upp till Jesus för att han stod upp för de svaga, säger hon.

Men tonåren var en jobbig tid för henne. Hon var en ambitiös skolflicka med höga betyg men kände sig väldigt osäker tillsammans med sina jämnåriga.

– Jesus var verklig för mig som barn men jag hade inte haft något personligt möte med honom. Det fanns ett stort förakt mot kyrkan och den kristna tron i samhället och jag var inte stark nog att stå emot. Jag började tvivla på både mig själv och tron och jag ifrågasatte alla sanningar, förklarar hon.

Även efter att hon träffat Gordon fortsatte hon brottas med livets stora frågor, likaså med parets äktenskap. Hon höll upp en fasad och skötte sitt jobb men gled in i en depression. Till slut mådde hon så dåligt att hon sökte hjälp.

fakta

britt-marie rossiter

Ålder: 72 år.

Bor: I radhus i Åkersberga/Stockholm.

Familj: Maken Gordon, dotter och son och tre barnbarn.

Egenskaper: Äventyrlig, stabil, jordnära, social, omtänksam, god lyssnare.

Sysselsättning: Pensionerad socionom. Volontär på kåren Templet i Stockholm (fondsök) och fritidspolitiker i Miljöpartiet.

Tidigare tjänster inom Frälsningsarmén: Chefspositioner på Sundsgården internatskola i Stockholm, FAM-huset i Borås samt Vårsol i Jönköping.

Intressen: Sticka, läsa, konst, historia, vistas på lantstället i Karlsborg vid Vättern.

Favoritbibelord: ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.”

(Psalm 139:5, SFB 15)

Motto: ”Det är du ensam som ska göra det, men ensam kan du inte göra det.”

”Problem är till för att lösas.”

Skrattar åt: ”Fawlty Towers” (Pang i bygget) med John Cleese.

Övrigt: Medförfattare till boken ”Vårsol” av sonen Pontus Folkesson.

– Hos psykologen satt jag bara och grät och jag tvivlade på att det var värt att fortsätta leva. Men han sa enkla och kloka saker som fick mig att förändra inställningen till saker och ting. Jag bejakade förträngda känslor och började leva igen, säger hon.

Gordon, som tålmodigt stått vid hennes sida, sökte sig till Frälsningsarméns kår i Weston-super-Mare. Efter viss tvekan följde Britt-Marie med till ett kvällsmöte.

– Under predikan upplevde jag starkt ett gudomligt tilltal. Kapten Cozens ord var riktade direkt till mig, utbrister Britt-Marie som också kände sig varmt välkomnad i kårgemenskapen.

– Jag upplevde verkligen att jag hade kommit hem. Jag gjorde också ett aktivt val: jag valde Jesus och jag valde Gordon. Jag sa ”ja” till Frälsningsarmén, det kristna livet och livet över huvud taget. Jag var gravid då också och ville verkligen att vårt barn skulle få växa upp i en församlingsgemenskap, fortsätter hon.

Gordon torkar en tår ur ögonvrån.

– Ja, jag är överkänslig, ler han och tilllägger:.

– Det kändes tryggt när hon hade sagt ”ja”, att vi gick åt samma håll.

När dottern Helfrid kom till världen 1979 arbetade Britt-Marie som barnpsykiatrisk kurator i Weston-super-Mare. Det kom att bli sju år i England den här gången.

– Det är väldigt vackert där, och vi hade fina vänner, Gordons föräldrar och fyra syskon med familjer. Jag kände mig hemma och hade drömjobbet men efter några år ville jag att något nytt skulle hända, säger Britt-Marie som trots sin lugna framtoning ser sig själv som en äventyrlig själ.

Familjen hamnade i Jönköping och BrittMarie fick arbete som skolkurator på en gymnasieskola där hon stannade i nio år. År

1991 sökte hon trots allt en tjänst på Vårsol som startades som ett barnhem i Frälsningsarméns regi år 1919. Nu fanns istället en förskola där.

– När jag hörde att Jönköpings kommuns Socialtjänst ville att Frälsningsarmén öppnade barnhemsplatser igen på Vårsol, visste jag att ”detta ska jag göra!”, understryker Britt-Marie.

Hon blev administrativ chef för förskolan och ansvarig för placeringar, behandling och verksamhet på barnhemmet och blev kvar på Vårsol i hela 18 år.

En treårig pojke, vars mor Britt-Marie känt sedan barndomen, blev placerad på barnhemmet och efter att ha funderat igenom det hela tog Britt-Marie och Gordon emot honom i det egna hemmet. Paret hade velat ha fler barn och försökt ersätta syskon till dottern med diverse husdjur. Som tonåring fick nu Helfrid en lillebror i Pontus.

Första tiden var fylld av kamp då han ifrågasatte och testade sina nya föräldrar.

– Men vi höll ut och han är helt underbar. Han är otroligt social och vi delar flera intressen. Det är en sådan glädje och stolthet att det har gått så bra för honom. Statistiken säger tyvärr att det inte alltid gör det för familjehemsplacerade barn, säger Britt-Marie och fortsätter:

– Han stormtrivdes i skolan, och efter ett tag kände vi att han inte bara älskade Helfrid, mormor och vår hund Bagheera, utan hade landat och trivdes med oss också.

– Ja, han är som min egen son, och han har älskat att följa med till Frälsningsarmén, musikkåren och scouterna, säger Gordon.

Pontus är idag historiker och dessutom huvudförfattare till boken om Vårsol. Han skriver: ”Senare i livet har jag många gånger funderat på vad som kunde hänt om jag inte hamnade på Vårsol. Hade jag hamnat i missbruk eller kriminalitet? Det är svårt att

Slående likhet. Konsintresset delas av båda och Gordons verk pryder hemmets väggar. T h Britt-Marie på Vårsol.

Britt-Marie och syskonen i barndomens Småland.

Arbetslaget på engelska Child Guidance Clinic där Britt-Marie jobbade som barnpsykiatrisk kurator.

veta, men jag vet att uppväxten i min kristna fosterfamilj bidrog till en stabil och trygg uppväxt. Utan den hade jag inte varit där jag är idag. Min fosterfamilj blev också som min riktiga familj.”

1998 initierade Britt-Marie öppnandet av Vårsols Ungdomsboende och år 2001 Vårsols familjecenter. Sex år senare startades under Vårsols flagg ett ungdomsboende för ensamkommande flyktingbarn. Idag finns förskola, stödboende för unga och samtalscenter för barn och familjer.

– Jag är stolt över utvecklingen och glad att Vårsols verksamhet har fortsatt och förändrats efter samhällets behov. Det krävs flexibilitet för detta, menar Britt-Marie som lämnade sin tjänst där år 2010.

Andra verksamheter inom Frälsningsarmén som hon ansvarat för är utrednings-, och behandlingshemmet FAM-huset i Borås samt den tidigare internatskolan och behandlingshemmet Sundsgården på Ekerö i Stockholm. Som ungdomsfanjunkare på kåren i Jönköping var hon även ansvarig för ungdomsarbetet en period.

– Det är ett privilegium att ha med Gud i arbetet, att ha en gemensam grund och bönestunder med medarbetarna. Jag har verkligen känt Guds ledning i en del tuffa ärenden, kommenterar Britt-Marie.

När paret skulle flytta från Jönköping till Åkersberga för två år sedan drabbades Britt-Marie av en lättare stroke som orsakade tillfällig ansiktsförlamning. Nu medicinerar hon för högt blodtryck. Under våren 2023 drabbades Gordon av en plötslig förlamning från midjan och nedåt. Orsaken visade sig vara kot-kompressioner, som ett resultat av Multipelt Myelom, en benmärgscancer. Efter en lyckad ryggoperation kan han numera ta sig fram med hjälp av rullator.

– Det är klart att man har varit rädd och

man inser sin dödlighet när sådant händer, men jag är väldigt tacksam över hjälpen Gordon får, påpekar Britt-Marie.

– Livet har förändrats, men vi har goda samtal och mycket gemensamt, så vi har det väldigt bra ändå, säger Britt-Marie och möter makens blick.

Framöver vill hon resa, bland annat längs Norges fjordar men även till släkten i England.

– Fast det kan ju bli problem om jag inte kan kliva på en buss, kommenterar Gordon.

– Ja, men problem är till för att lösas!, kontrar Britt-Marie. g

Dottern Helfrid får besök av Britt-Marie och Gordon under sin tid i Edinburgh.

Familjen Juteby med Britt-Marie och hennes syster i famnen på föräldrarna.

Det sista ordet

Huvudpersonerna i berättelsen om Jesu korsfästelse och uppståndelse var oense om mycket, men en sak var de överens om: Berättelsen om Jesus var över.

PONTIUS PILATUS TRODDE att han hade sista ordet om allt som hände i hans region. Det var en orolig del av den romerska världen, men trots den svåra situationen var Pilatus van vid att ha obestridd auktoritet. Om han bestämde sig för att en oskyldig man behövde dö för att bevara freden, så blev det så. Han överlämnade Jesus till att korsfästas, och det offentliga straffet utfördes på hans order.

Senare, efter att ha hört om Jesu död, gav Pilatus sina sista instruktioner till de religiösa ledarna. ”Håll vakt”, befallde Pilatus. ”Gå och gör graven så säker som ni kan” (Matteus 27:65).

Det var i princip ett trippellås på Jesu grav: en stor sten rullades fram, ett officiellt sigill fungerade som en kraftfull varning och beväpnade vakter vakade för att se till att ingen kom åt graven. Pilatus var säker på att han var den slutgiltiga auktoriteten i berättelsen om Jesus.

Maria, Jesu mor, upplevde våndan i att se en älskad lida. Hon såg hur motståndet mot Jesus växte, och hon oroade sig dag efter dag för att något fruktansvärt skulle hända. Till slut gick Jesu mäktiga fiender emot honom. Efter gripandet cirkulerade förmodligen rykten om misshandeln, tortyren och den förnedring han fick utstå.

Hon måste ha känt sig så hjälplös, så nedbruten av att veta att hennes son upplevde

sådan smärta. Maria skulle ha gett sitt eget liv för att rädda hans, men det var inte möjligt. Det bästa hans mor kunde göra var att stå i närheten till det bittra slutet. Hon ville inte att han skulle möta de sista smärtsamma ögonblicken ensam.

Maria var där, nära korset, när Jesus tog sitt sista andetag (Johannes 19:25). Fylld av förtvivlan var hon säker på att hans plågsamma död var det sista kapitlet i berättelsen om Jesus.

Petrus visste att hans tjänst var över, och om han skulle vara ärlig visste han att den förtjänade att vara det. När allt kommer omkring hade han förnekat Jesus, inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger. Just när Jesus behövde honom som mest hade han misslyckats kapitalt.

Efter att tuppen galt och Petrus kom ihåg Jesu ord – att innan tuppen gol skulle han ha förnekat Jesus tre gånger – böjde Petrus sitt huvud i nederlag och grät bittert (Matteus 26:75). Han hade aldrig upplevt en sådan förtvivlan. Trots att han hade lovat sin vän och mästare att även om andra förnekade honom så skulle han aldrig göra det. Men det krävdes bara en ihärdig tjänsteflicka för att få honom att svika sitt löfte.

Genom att förneka Jesus hade Petrus förlorat den tjänst som hade blivit hans liv och glädje under de senaste tre åren. Med sin

väns offentliga död på korset, i kombination med sitt eget upprepade förnekande av att vara en av hans lärjungar, trodde Petrus att hans del i berättelsen om Jesus nu var över.

Men den var inte över. Var och en av dem glömde en mycket viktig sak: Gud har alltid sista ordet.

Den där första påskmorgonen, när alla antog att hela berättelsen om Jesus redan hade skrivits färdigt, skrev den himmelske fadern det mäktigaste kapitlet hittills. Den stora stenen rullades bort, sigillet bröts och vakterna överväldigades av fruktan (Matteus 28:2-4).

Allt detta visade att inget folk eller någon makt på jorden kan hindra Gud från att få sista ordet. Jesus var uppstånden, levande igen, och på grund av denna mäktiga sanning hade allt förändrats. Pilatus och de omständigheter han dikterade hade inte slutlig auktoritet över Guds Son eller hans efterföljare.

Maria fick se sin sons död, inte som slutet, utan som en del av den fortsatta berättelsen om Guds passionerade nåd för mänskligheten. Och under dagarna som följde upptäckte Petrus att hans tjänst efter förnekelsen skulle bli ännu större än han vågade hoppas eller föreställa sig (Johannes 21:15-19).

Kanske står du inför utmanande situationer i ditt liv just nu? Var förvissad om detta: Gud

kommer att få sista ordet, och ingen fiende eller omständighet kan stå emot vår allsmäktige Guds ord.

Kanske lider någon du älskar djupt, och du känner dig otillräcklig som inte kan lindra smärtan eller läka såren. Kom ihåg att Gud kommer att få det sista ordet, och det ordet kommer att fyllas med nåd och hopp och slutlig seger.

Kanske känner du dig, precis som Petrus, inte längre värdig att användas av Gud? Kanske har du en gång i tiden övergett honom och är övertygad om att han nu har övergett dig? Var förvissad om detta: Gud får det sista ordet och det blir ett mäktigt ord av upprättelse och förnyelse. Och vem vet – du kanske, precis som Petrus, upptäcker att din mest inflytelserika tjänst ännu inte har kommit.

Min bön för dig, och för hela Frälsningsarmén, är att denna påsk på nytt ska förkunna att berättelsen om Jesus inte är slut, och att Gud alltid har det sista, segerrika ordet: Ett triumferande ord som påminner oss om att Gud är större än någon fiende som står emot honom; ett mäktigt ord av nåd och hopp för dem som har ett förkrossat hjärta och är sårade och ett återställande ord som påminner oss om att ingen synd är större än hans återlösande nåd. Gud kommer att få det sista ordet och det blir ett segerns ord!

Glad påsk och Gud välsigne dig!

Lyndon Buckingham General

SLAVERIET FINNS EN VÅNING NER.

Vill du veta mer eller få hjälp? Kontakta Safe Havens traffickingcenter

Tio år av stöd till krigsdrabbade i Ukraina

Frälsningsarmén fanns på plats i Ukraina redan 2014 då Ryssland invaderade landet.

När kriget bröt ut för två år sedan inleddes hjälpinsatser direkt. Närvaron i flera europeiska länder har gjort biståndet effektivt. I Riga får 1200 ukrainska familjer hjälp varje månad.

TEXT OCH REDIGERING: JONAS NIMMERSJÖ OCH CARINA TYSKBO BILDER: FRÄLSNINGSARMÉN

Ända sedan Ryssland 2014 invaderade Ukraina och annekterade Krimhalvön har Frälsningsarméns Internationella Högkvarter (IHQ) samordnat humanitära insatser riktade till den ukrainska befolkningen. Under de två kommande åren drev International Emergency Service (IES) flera projekt för att möta behoven hos internflyktingar i Ukraina.

Så kom den ödesdigra dagen i februari 2022 då Ryssland på nytt attackerade Ukraina. Konflikten tog fart med ny styrka och världen höll andan.

Frälsningsarmén agerade omgående och stabschefen på det Internationella Högkvarteret sammankallade berörda instanser till ett digitalt möte: Hur skulle man hantera krisen?

– Från krigets allra första dagar har IES hjälpt till med samordning, administration, tekniskt stöd och projektstöd till Östra Europaterritoriet – och till andra europeiska ter-

ritorier som behövde agera, säger Damaris Frick, chef för IES.

Under krigets första månader gav IES inte bara operativt stöd. Man sände även ut erfaren och utbildad internationell personal. Hittills har 34 personer från 12 olika territorier och från IHQ placerats ut i Moldavien, Rumänien, Polen och Ukraina. På så sätt har lokala hjälpinitiativ kunnat stärkas, liksom logistiken kring lagring och transport av hjälpartiklar genom Polen till Ukraina. Arbetet har också inneburit samordning av de stödjande kontorens krav och förväntningar.

Responsen från de europeiska länderna gentemot Ukraina har i hög grad underlättat arbetet, menar Damaris Frick. De flesta länder ansträngde sig för att till exempel förenkla inrese- och visumkrav, underlätta transporter och göra det enklare för flyende ukrainska medborgare att få bostad och ta del av olika samhällstjänster.

– De tillgängliga resurserna, infrastrukturen och tjänsterna över hela Europa, har verkligen varit en stor fördel när det handlar om att ta emot och välkomna de ukrainska

Damaris Frick, IES.

flyktingarna, säger Damaris Frick och fortsätter:

– Så mycket gott arbete har ägt rum och pågår fortfarande i mer än 20 europeiska länder. Det gäller också samordningen mellan IHQ och de olika stödjande utvecklingskontoren i och utanför Europa.

Hur kan då Frälsningsarméns flyktinghjälp se ut i ett av Europas länder?

I Riga driver Frälsningsarmén ett socialt center som besöks av många ukrainska flyktingar varje vecka. Flera dagar i veckan

kommer människor för att få kläder och få håret klippt av frisörer som jobbar frivilligt för de ukrainska flyktingarna, berättar Kathleen Johansson som är frälsningsofficer på den lettiska kåren Riga 1.

– Varje månad kommer 1200 familjer för att få ett mat- och hygienpaket till ett värde av 15 euro. Utöver det tar vår anställda psykolog emot 10–15 avgiftsfria besök per vecka. Både vuxna och barn får samtala.

Mest utsatta i krisen är de som av olika skäl inte kan arbeta och därmed trygga sin egen försörjning: äldre, funktionshindrade och mammor med små barn. Det finns också ett stort behov av professionell hjälp för att hantera psykologiska trauman kopplade till att behöva fly sitt hemland för ett nytt land med annan kultur, andra seder och till viss del annat språk, menar Kathleen. Och de beskriver den dubbla känslan av att vara glada över att ha klarat sig bra själva, samtidigt som de kan känna skuldkänslor över att andra dött i kriget.

Ett vanligt bekymmer är också att inte veta hur länge kriget kommer att pågå. Föräldrarna vet inte om de ska ställa in sig på att bosätta sig i Lettland för gott eller om de ska vara redo att återvända hem igen.

– För en femåring är ett par år i ett annat land nog för att de nästan ska hinna glömma livet innan de kom hit, förklarar Kathleen Johansson. Men föräldrar hoppas att en dag

kunna återvända till hemlandet. Flera uppskattar att få träffa en psykolog och är väldigt tacksamma för all stöd och hjälp.

De ukrainska flyktingarna i Riga uttrycker ofta att det är fint att få möta människor som inte bara ger en matkasse, utan också är vänliga.

– Eftersom arbetet utförs av folk som själva flytt kriget är de också tacksamma över att de som hjälper kan förstå vilken situation de befinner sig i, säger Kathleen Johansson. g

fakta

frälsningsarméns hjälp till ukrainska flyktingar fram till 30 augusti 2023

Matpaket: 120 000

Serverade måltider: 3 726 331

Presentkort på mat och andra förnödenheter: 339 662

Övernattningar: 1 700 262

Personer som fått hygienartiklar: 87 443

Personer som fått kläder: 49 741

Barn som fått skolmaterial: 13 521

Personer som fått psykosocialt stöd: 9 689

Utdelade broschyrer om risker med trafficking: 40 218

Kathleen Johansson, Riga 1, Lettland.

världen | frälsningsarméns stöd till ukraina

världen | frälsningsarméns stöd till ukraina

Full koll. All utrustning kontrolleras så att den är funktionsduglig innan den skickas iväg, förklarar Alejandro Gallardo. Det gäller även ambulansen som ska till Ukraina.

Frälsningsarmén Bistånd skickar ambulans till Ukraina

ÄNDA SEDAN RYSSLAND först gick in i Ukraina 2014 har Frälsningsarmén Bistånd i Västerås skickat nödhjälp av olika slag till landet. De ansvarar för logistiken, men slipper betala transporterna.

– Vi samarbetar med en kvinna som heter Tanya Shpigunov, berättar Alejandro Gallardo, kårledare i Västerås. Tanya arbetar för den amerikansak organisationen We Serve Now, som samlar in pengar och skickar nödhjälp till olika delar av världen.

– Det är en bra samarbetspartner. De står för betalningen av transporten och har alltid en lokal organisation på plats som tar hand om hjälpsändningen. Dessutom håller de kontakten med lokala sjukhus och vårdinrättningar.

Förutom hjälpsändningar till Ukraina har man också skickat containrar till norra Irak

och till Sri Lanka, berättar Alejandro. Allt genom We Serve Now.

I januari fick Frälsningsarmén Bistånd en ambulans från Region Västmanland som under våren ska köras ner till Ukrainas huvudstad Kiev.

– Det råder brist på ambulanser i Ukraina eftersom många av dem används för att köra skadade soldater vid fronten, förklarar Alejandro.

Utöver ambulansen har Frälsningsarmén i Västerås sedan årsskiftet skickat två lastbilar med sjukhusutrustning till Ukraina. De skulle egentligen ha lastats och gått iväg redan i november, men transporten försenades på grund av den blockad polska lastbilsförare drog igång mot ukrainska förare, som de menade tog deras uppdrag.

I lastbilarna fanns ett stort antal sjukhussängar, permobiler och kryckor – många ukrainska krigsskadade har fått ben amputerade. Ombord fanns också avancerad sjukhusutrustning som tekniker från Region Västmanland gått igenom. Allt måste fungera innan det kan skickas iväg.

– Båda lastbilarna har anlänt till sina destinationer nu, berättar Alejandro nöjt.

Sjukhushussängarna levererades omedelbart till ett sjukhus i utkanten av Kiev där bristen var stor. Unga män med saknade ben eller armar och soldater som drabbats av skall- och ögonskador låg på golvet i korridorerna.

– En fruktansvärd syn för Tanya som var där vid leveransen, menar Alejandro. g

TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ

TACK ALLA FÖRETAG FÖR ERA JULGÅVOR!

Vi vill rikta ett stort tack för gåvorna i jul. Genom era gåvor kunde ensamstående föräldrar i ekonomisk utsatthet ställa julmat på bordet och lägga klappar under granen. Tack vare ert stöd hjälper vi fler.

Ett stort tack från oss!

Möbelman AB | Vindo AB | Jörnestrand Lg AB | Kjells Elektronik och Digital-TV Center AB | Stiftelsen JGL | Vingaskär Fiskeri AB | Caravan-Trailer, Engstrand & Co, AB | Hellbergs Begravingsbyrå AB | Sommer Elteknik AB | AB Carlstam Konsult | Akvira AB | Hammar Maskin AB | Magnus Thor AB | Samuel Entreprenad & Sommentomter AB | Triobe | Hsa Data AB | Alfapac AB | Den Gode Herdens Elservice AB | Swede-Wheel AB | Strako AB | C-G Senior AB | Signalbilden Tidaholm AB | Öringe Metallgjuteri AB | Freightman | B Ledin Grundvattenteknik | Aros Circle AB | Trejina AB | Bottnaryds Snickeri AB | Bröderna Jonssons Träindustri AB | SK Montage Fackhandelsdata | Motrab | Elfast | Fackhandelsdata | A & O Organisationsutveckling | A Hedlund Ingenjörsbyrå AB | 21 grams | AB Amfitrion | Arborelius Medical & Marketing | Byggutrustning Luleå AB | Bäckaby Gräv & Skog | Ehns Busstrafik AB | Exportreform Tlo AB | Fam. Axman AB | Finansinvest, B Kungberg AB | Frontit | Husaren I Göteborg AB | Infologistik Sverige AB | K L E Medicinkonsult AB | Lw Decibel AB | M Montgomerie Business Communications AB | Matti Karhunen Bygg AB | Michael L. Sena Consulting AB | Nordiq Mh AB | Norlander Special Purpose | Näsström Maskin AB | O L A Overseas Liner Agencies AB | One Lake Holding AB | Pje-Konsult | Racktech Systems Nordic AB | Redge AB | Stc Interfinans AB | Stellan Kramer AB | Stiftelsen Stimulus | Strategy Reflections And More AB | Städfamiljen AB | Timbobryggan AB | Tol Arkitekter AB | Total | Tranpenad AB | Umeå Release Finans AB | Vinnersjö Timmerhus AB | Westbridge Business Media AB | Åke Ekman Ekonomitjänst AB

Läs mer på fralsningsarmen.se/stod-oss/foretagsgava

Inför Gud är alla vinnare

Han delar gärna gudstron i sportintervjuer, för henne innebar det en fara att evangelisera. Simon Arvidsson spelar bordtennis på elitnivå, Yohana Teklay var fotbollsspelare inom Eritreas militär.

Under match vill de prestera på topp, men inför Gud gäller andra spelregler.

TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: TERESIA JANSSON OCH PRIVAT

Hur kom du till tro?

SIMON: Under uppväxten i Sunne var jag med i Missionskyrkan och gudstron har alltid funnits naturligt. Men engagemanget har varierat, delvis på grund av resor och pingisturneringar. När jag gick pingisgymnasiet i Köping hittade jag till Pingstkyrkan. Därefter bodde jag i Falkenberg där Pingstkyrkan hade många jämnåriga. Det blev som en nystart för mig då jag började prioritera både gudsrelationen och kyrkan.

YOHANA: Jag växte upp i en kristen ortodox familj i Eritrea men var inte så aktiv i kyrkan. Jag har bott i Sverige i sex år och för fyra år sedan blev min man sjuk med mycket smärta och infektioner. Det var jättejobbigt så jag började söka Gud mer. En vän tipsade om en eritreansk kristen online-grupp och när vi bad fick jag svar. Min mans smärtor är borta och snart ska han opereras. Min tro stärktes och på så vis blev jag född på nytt.

Hur kom du i kontakt med Frälsningsarmén?

SIMON: Under nio år i Helsingborg var jag med i EFS (Evangeliska Fosterlandskyrkan), men kom även i kontakt med Frälsningsarmén via FFA, Football for all. Vi hade Life

Class på fredagar med rundpingis, mat och undervisning. Där blev jag tipsad om kåren i Halmstad där vi nu är med. Det är jag jätteglad för. Det händer saker och det finns ett driv, man känner sig välkommen och det finns folk i min ålder.

YOHANA: Min eritreanska vän Bana är frälsningsofficer. För tre år sedan tog hon med mig till kåren i Västerås, där hon arbetar. Det kändes väldigt bra. Efter ett år blev jag soldat där och nu arbetar jag på FA Bistånd. Tidigare var Gud mer på avstånd för mig men på kåren har jag lärt mig vem han är och kommit närmare honom.

Vad gjorde att du valde den sport du håller eller har hållit på med?

SIMON: Jag har spelat bordtennis sedan jag var åtta år. Det är en komplex sport: man jobbar med hela kroppen och det krävs mycket taktik, koncentration, tankeverksamhet och analys. Att inte spela i lag gör att det är helt upp till mig själv hur det går. Dessa faktorer passar mig bra och jag märkte snabbt att det blev resultat av min träning.

Yohana: Kanske att jag började älska fotboll för att min mamma också gjorde det? Jag började spela i skolan i Eritrea och drömde

om att bli proffs. Men när jag gifte mig lade jag ner fotbollskarriären – det var lite sorgligt.

Vilken nivå tränar och tävlar du på?

SIMON: Efter gymnasiet satsade jag fullt ut och jag är rankad som en av de 10-15 bästa pingisspelarna i Sverige. Nu tränar jag sex pass per vecka och har några matcher i månaden men det var mer innan jag bildade familj. För tillfället spelar jag i högsta ligan i Halmstad.

YOHANA: Efter skolan spelade jag på kommunnivå och inom militären som anfallare. Nu är det elva år sedan jag slutade, men jag brukar vara ledare på kårens dagkollo då jag tränar och spelar matcher med barnen. Det är roligt!

Hur får din tro näring?

SIMON: Via gudstjänster, kristen gemenskap, lovsång och predikan. Under tio års tid var mina morgonpromenader viktiga, då jag bad för mina närstående, mig själv och det jag brottades med. När jag är ute med sonen blir bönen inte lika sammanhängande utan mer som bönesuckar.

YOHANA: Lärjungaskolan som jag gått på

kåren har gett mig mycket. Varje morgon på arbetet har vi en andakt med bibelläsning och bön för varandra. Särskilt onsdagsandakten med Sussi Nordberg vill jag inte missa. Jag tar även tid själv med Gud och när jag ber får jag till mig sånger och ord och blir fylld av kärlek. Jag älskar lovsång, särskilt på språket tigrinja.

Vad är det bästa med att vara kristen?

SIMON: Det ger mening i livet, hopp om att komma till himlen och visshet om att det alltid finns förlåtelse. Det är fantastiskt och ger stor tröst.

YOHANA: Tryggheten jag har nu. Livet utan Gud är inget bra liv.

Finns det också något som kan vara tungt med att vara kristen?

SIMON: Att ha andra åsikter än majoriteten och hamna i diskussion om ämnen där man vill komma med starka och tydliga argument, utan att såra någon.

YOHANA: Jag vittnade för en okänd man på bussen här i Sverige, men han blev så arg.

Viktig för mig

Därför har jag blivit mer försiktig med sådant. Annars är det endast positivt att tillhöra Gud.

Har tron prövats under åren och i så fall hur?

SIMON: Som elitidrottare kretsar livet kring att utvecklas och prestera och det är lätt att fastna i det tänket angående Gud också. Man försöker vara duktig inför honom istället för att bara vara i Guds närhet och lita på hans

YOHANA: En eritreansk Bibel får symbolisera online-gruppen jag hittade när jag kom till Sverige. Pastorn predikar och vi ber för varandra. Det har betytt mycket. Men nu har jag mitt engagemang främst i Frälsningsarmén.

SIMON: Min mamma Inger. Utan henne hade jag kanske inte varit kristen idag. Hon ber uthålligt och har styrkt mig och syskonen att komma tillbaka till tron och det som är viktigast i tillvaron. Flera gånger har jag fått kristna böcker av henne om något hon tycker att jag behöver läsa.

Simon frågar Yohana: Vilket är ditt bästa idrottsminne?

YOHANA: Känslan när jag gör mål! Det spelar egentligen ingen roll vilken match det är.

nåd och barmhärtighet.

YOHANA: Nej, jag tycker inte det.

Har du några kristna förebilder i sportsammanhang?

SIMON: Ingen inom idrotten. Men min mamma är en förebild för sin uthållighet i tro och i bön, trots jobbiga tider. Hon har stöttat och hjälpt oss barn utan att tvinga sig på. Mamma inspirerar mig att bli en sådan förälder till min son August, och att föra vidare tron till honom.

YOHANA: Kanske min mamma, för jag tror att hon fick mig att börja spela fotboll. Min favoritfotbollsspelare är annars David Beckham. I Eritrea var mitt smeknamn Beckham, på grund av fotbollen.

Vad är positivt med att idrotta på hög nivå och samtidigt ha en gudstro?

SIMON: Rutinen att be en kort bön innan matcherna ger ett lugn och hjälper mig att göra mitt bästa. Jag tackar Gud oavsett utslag och tron ger vissheten och trygghet om att det finns något som är viktigare än bordtennisen. En match är inte på liv och död. YOHANA: Oavsett vad jag gör så är min gudstro viktigast av allt. Jag vet att Gud skulle hjälpa mig även inom fotbollen.

Finns det några utmaningar med att kombinera idrottsutövande och kyrkligt engagemang?

SIMON: Oregelbundna arbetstider och mycket resande och turneringar gör att man inte alltid hinner med kyrkan. Någon gång har

Yohana frågar Simon: Vad är kärlek för dig?

SIMON: Jesus är kärlek för mig eftersom han tog alla våra synder på sig. Kärlek är både en känsla och något man väljer. Tryggheten i att vara älskad oavsett vad. Den omätbara kärleken jag känner när jag ser min fru och son le eller skratta. Och det otroliga att Gud älskar oss ännu mer.

det blivit diskussion med en tränare när jag ville gå på gudstjänst och försökte flytta träningspasset. Det kan vara jobbigt. Å andra sidan förstår de att det är viktigt för mig.

YOHANA: När jag spelade fotboll i Eritrea var jag inte så engagerad i kyrkan. Det är heller inte så lätt att vara kristen där, särskilt inte som protestant. Det är även svårt att vara professionell idrottskvinna när man är mamma.

Känner du en press att använda din plattform som idrottare för att sprida din tro?

SIMON: Nej, men skulle gärna göra det mer och jag hoppas att Gud visar sig genom hur jag lever. I intervjuer har jag fått berätta om min tro och inte bara mina prestationer, så det är kul. Som lägerledare på en ”pingiskonfirmation” fick jag dela mina erfarenheter kring pingisen och tron. Jag är med i styrelsen för KRIK, Kristen idrottskontakt, i Halmstad och veckans höjdpunkt är när både killar och tjejer i olika åldrar träffas och spelar innebandy tillsammans. Jag brukar även bjuda med några pingiskompisar till den gemenskapen.

YOHANA: Enbart några få kristna samfund är erkända i Eritrea men inte Frälsningsarmén. Många kristna har fängslats och torterats och det hade varit svårt att evangelisera som fotbollsspelare där. Jag är glad att det är friare i Sverige och att jag bor här nu.

Vem är Jesus för dig?

SIMON: Någon jag kan komma till som jag

är och få förlåtelse av, eftersom han tog alla synder på sig på korset. Det finns en väldig kraft i förlåtelsen, både gentemot mig själv och mot andra. Det är fint.

YOHANA: Han är allt för mig och framför allt är han kärlek.

Är det någon del eller person i Bibeln som betyder särskilt mycket för dig?

SIMON: Jag fascineras över Simon Petrus som inte alltid tänkte efter så mycket utan bara körde på. Det är häftigt med karaktärer som är olik en själv. Vi delar namn men jag är mer eftertänksam – ibland tänker jag kanske efter för mycket.

YOHANA: Johannesevangeliet för att det handlar så mycket om kärlek. Jag mår bra inombords när jag läser det. Jag gillar särskilt kapitel 15:12: ”Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.”

Vem kan du samtala med om din tro?

SIMON: Min fru Sarina, framför allt. Hon hjälper mig att utvecklas i tron och vi har många och långa diskussioner om relationen mellan oss, med Gud och om det som är viktigt i livet. Vår hemgrupp betyder också mycket.

YOHANA: När jag läser Bibeln och har funderingar så är Bana bra på att förklara. Jag pratar mycket med min bästa kompis i England också.

Så växer min tro bäst

Ensamhet Gemenskap nn nn Diskussion Tystnad nn Trosviss Frågvis

Evangelisation Kontemplation nn

Yohana: Jag lär mig om tron och Jesus när jag umgås med andra.

Simon: Det är utvecklande att höra andras synpunkter och perspektiv.

Yohana: När jag ber svarar Gud och det har gjort min tro stark.

Simon: Kanske för att jag inte utvecklat den evangeliserande sidan lika mycket.

Vad betyder kåren för dig?

SIMON: Kåren är jätteviktig. Det är en härlig gemenskap och jag ser fram emot gudstjänsterna. Jag och min fru hjälper till praktiskt också och det är roligt att vara delaktig i ett sammanhang där man både ger och får tillbaka.

YOHANA: Kåren är som en bibelskola för mig. Jag och döttrarna besöker tigrinja-gudstjänster på söndagar och familjekvällar på torsdagar. g

TESTAMENTERA MED OMTANKE

Låt din hjärtefråga leva vidare genom att inkludera Frälsningsarmén i ditt testamente. På så sätt hjälper du människor som lever i utsatthet, där du bor, i Sverige och i andra delar av världen.

Läs mer på fralsningsarmen.se/testamente eller ring 08-562 282 34/39

Hyr lägenhet på

Sommarhemmet Soludden

Vackert läge invid Spexhultasjön, ca 5 km från Nässjö. Kök med pentry och allrum med 2 sängar och bäddsoffa. WC, ej dusch.

Maj–sept: 400:-/dygn eller 2200:-/vecka

Hör av dig till Frälsningsarmén Nässjö, 073-920 93 19 eller nassjo@fralsningsarmen.se

foto: olga deeva/unsplash

ANDAKTEN

Det är enkelt att be

Min dag börjar i princip alltid i en fåtölj i vardagsrummet med en kopp kaffe. Där ber jag till Gud.

I 5:e Mosebok kapitel 4, vers 7-8, står det: ”Finns det något annat stort folk som har gudar som är lika nära dem som Herren, vår Gud, är nära? Och är nära dem som ofta åkallar honom? Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag idag lägger fram för er?”

Gud är alltid nära oss. Var vi än befinner oss. Vare sig vi sitter i en stol eller fåtölj eller befinner oss på våra arbeten och bara hinner slänga i väg en suck till Gud: ”Hjälp mig Gud, jag vet inte hur jag ska göra” eller ”Hjälp mig Gud att vara lydig ditt ord idag”. När vi sitter på bussen, tunnelbanan eller i bilen och inte vet något om vår morgondag, kan vi be: ”Visa mig Herre din väg och gör mig villig att vandra den.”

Därför är bön enkelt – och fantastiskt.

I dag i vår värld finns så många olika religioner. Hos de flesta tror jag att man ber till något man kallar “den högste” eller “den stora kraften”. Man kan till och med säga “gud”. Men det som är annorlunda med att be till den levande Guden och utifrån bibelstället ovan, är att vi tror att Gud alltid är nära dem som ber och åkallar honom. Så nära att han hör oss. För bön handlar inte i första hand om vad jag säger – utan vem jag säger det till.

Hur kan vi ha tillgång till den enda levande Guden? Jo, vi som är kristna är friköpta och tvättade rena, tack vare det Jesus Kristus gjorde för oss på korset.

Gud älskar oss så mycket. Och det är till honom vi talar. Vi behöver inte rabbla en massa onödiga ord, inte göra vissa ritualer, inte få orden rätt. För den du ber till känner dig. Du är älskad av en Gud som hör din djupaste längtan.

Hur blir vårt gensvar på det här? I Romarbrevet kapitel 8, vers 15 läser vi:

”Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets ande och i Honom ropar vi Abba Fader.”

Gud är en god far som adopterar den som tror på honom. Som Guds barn får vi hans Helige Ande som ett tecken och ett sigill. Det är också fantastiskt.

Vill du be? Eller vill du lära känna den du ber till bättre?

Du är inbjuden till Gud!

Vi ber:

Käre himmelske Fader, jag vet inte idag om jag känner dig.

Jag vet inte ens om du hör mig. Men jag har ett behov av att få komma till en Fader som känner och hör mig.

Så jag ber: Jesus Kristus, jag bekänner dig som Herre i mitt liv. Jag vill från den här stunden bli ett Guds barn. Och jag kommer från den här stunden att få vara ditt barn. I Jesu namn, Amen.

Leif Bergström, frälsningsofficer och chef Kommunikation och Insamling

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan.  Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

Brittiskt brass på Templet

– VI HAR SPELAT FÖR HERREN i flera generationer och vårt band är mer än 140 år!

Det sade Geoff Blurton, trombonist i brittiska Kettering Citadell Band, som tillsammans med Söderkårens Brassband bjöd in till Rhapsody in Brass, en högtidlig och andaktsfull konsert på Templets kår den 17 februari.

Det anrika bandet hade tidigare på sin turné besökt Frälsningsarmén i Örebro och Nässjö. Publiken bjöds under ledning av musikmästare Gary Rose på stycken som High King Of Heaven, Panis Angelicus

och This is my Story (Han är min glädje), den sistnämnda i arrangemang av Krister Lundkvist. Frälsningsarméns ledare Bo Jeppsson talade om Jesu kärlek innan de båda banden tillsammans framförde bland annat Elsa’s Procession To The Cathedral. – Jag önskar att vår musik ger en extra dimension till vår lovprisning och nya möjligheter att möta Gud, förklarade Gary Rose i programbladet.

Det är 50 år sedan Kettering Citadel Band senast besökte Sverige. g

CARINA TYSKBO

Jesus,

Du har sagt: ”De fattiga har ni alltid hos er.”

Hjälp oss att vara dina händer och fötter på jorden, att sträcka ut våra armar i kärlek och medlidande för att hjälpa de mest utsatta.

Ge visdom, styrka och resurser till att fortsätta lindra nöden och sprida hopp. I din kraft vill vi gå.

Amen.

foto: carina

Befordrade till härligheten

Lennart Johansson, Nässjö

Ingvor Larsen, Göteborg

Rune Rylander, Tranås

Rolf Stefansson, Malmö

Anki Swahn, Kiruna

Harry Wolf, Kiruna

Bi B elordet

”Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?”

1Kor 15:54b-55 (Sv Folkbibeln 2015)

Kommentar: ”Segern är vår, segern är vår, vi har vunnit, segern är vår!” Det är en hejaramsa som man kan höra på olika idrottsevenemang när någon svensk har vunnit.

I Bibeln står något som påminner oss om en evig seger. Inte bara på en idrottsarena, utan en seger över döden – människans värsta fiende som hon alltid strävat efter att övervinna. Låt oss därför tacka för att Gud själv, en påsk för länge sedan, gav oss seger över döden genom sin son Jesus Kristus, så att du och jag kan få evigt liv!

”Segern blev vår, segern blev vår, Jesus har vunnit, segern blev vår!”

Henrik Bååth, frälsningsofficer

foto: steve mushero/unsplash

Frälsningsbön

Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.) Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.

I Jesu Kristi namn. Amen.

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2024. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Posttidning B

Stridsropet

Box 5090

10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

DU KAN MINSKA HEMLÖSHETEN

Hemlösheten ökar tyvärr just nu. När levnadskostnaderna stiger hamnar fler i akut utsatthet, och många till och med på gatan. Fler och fler söker sig till oss, och med ditt bidrag kan vi hjälpa de som lever i hemlöshet med ombyte, mat, boende och en väg tillbaka.