EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2024
Marjo och Anneli går ut i tjänst:
Nya officerare
VÄLKOMMEN TILL Nytt hem för Kiruna-kåren
PERSONLIGT Rektorn på Ågesta brinner för att leda FOKUS Kallad till officer?
VÄRLDEN Kamp mot familjevåld i Sydafrika MIN TRO Makarna Maher och Carmencita
AKTUELLT Akalla Kvinnocenter gör teater
Frälsningsarméns tidning i Sverige, 140:e årgången.
Postadress
Box 5090, 102 42 Stockholm
Telefon 08/562 282 00
E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet
Territoriell ledare och ansvarig utgivare Bo Jeppsson
Redaktion
Kiki Broms, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Johan Nilsson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo
Omslagsbild
Foto: Carina Tyskbo
För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus.
Tryck
Pressgrannar AB, Linköping
ISSN
ISSN 0346-1890
Svanenmärkt trycksak, 3041 0174
När Gud
kallar
DET ÄR UPPMUNTRANDE att tänka på vår ganska stora skara läsare. Att du som läser blir bärare av det vi vill förmedla: Hopp. Värme. Engagemang. Kanske du också delar vår tro att Jesus är orsaken och drivkraften och inspirationen?
I min roll som ledare för Frälsningsarmén har jag förmånen att relativt frekvent möta och få lyssna till människors skiftande berättelser. De kommer från olika bakgrunder, har olika åldrar men ett har de flesta gemensamt; ett stråk av Frälsningsarmén samt ”jag blev sedd, fann värme, jag behövdes”. Ett inte oansenligt antal har också funnit tron på Jesus. Berättelserna säger ”tack att jag räknas som jag är”. Vi presenterar i detta nummer personer som har möjliggjort sådana berättelser.
I Kiruna tjänstgör till exempel Anita och Henry. De är officerare i Frälsningsarmén och har därmed inte, så att säga, valt ett jobb. De har upplevt att Gud på ett specifikt sätt kallat dem till ett liv med en officers livsstil, i tjänst för Honom. Det delar de med cirka 17 000 frälsningsofficerare i den internationella rörelse vi är. I officerskapet ligger allra djupast att förkunna evangelium. Det ”glada budskapet” blir källan till den värme som utgår från de olika verksamheter och mötesplatser och projekt som drivs.
Att vara frälsningsofficer är möjligen ett
av de mest intressanta och skiftande liv man kan ha. Men hur blir man det? Det har detta nummer av Stridsropet vikt utrymme för att förklara. Att vara kallad är något vi tror alla människor är, om än i olika uppdrag. Tack att du, på ditt sätt, krokar arm med oss.
Mika kapitel 6 vers 8 förmedlar kallelsens uppdrag i all enkelhet, men också storhet: Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
Överste Christina Jeppsson, Samfundsledare i Sverige tillsammans med överste Bo Jeppsson
Marginalerna är små för väldigt många barnfamiljer och fattigpensionärer. Alla behov gör att våra verksamheter behöver mer resurser än någonsin. Därför har din gåva aldrig varit viktigare. 1,8 MILJONER
BLI MÅNADSGIVARE IDAG
Läs mer om hur kan bidra till en långsiktig förändring som månadsgivare fralsningsarmen.se/manadsgivare
InnEhåLL
#4.2024 s.28
Frälsningsarmén i Sverige finns på 68 orter med 108 verksamheter. Från www.fralsningsarmen. se/hitta-till-oss/ kan du komma vidare till respektive kår (församling) och verksamhet.
VÄLKOMMEN TILL
4. Miraklet i Kiruna – nytt hem för
Kiruna-kåren
Gruvdriften tvingade Frälsningsarmén i Kiruna att överge sina gamla lokaler. Nu har kåren fått nytt liv i nya lokaler och med nya kårledare.
MIN VÄG TILL GUD
12. Talita
Talita flydde en kontrollerad tillvaro och fann friheten i Sverige. Här mötte hon Jesus, blev frälsningssoldat och kämpar nu för att stötta utsatta kvinnor.
SYNPUNKTEN
15. Trygg bostad för alla barn Barn ska inte behöva växa upp i Sverige utan en trygg bostad. Det är hög tid att Sveiges beslutsfattare agerar, skriver Per-Johan Fernström, Frälsningsarméns sociala division.
PERSONLIGT
18. Brinner för att leda
Den kristne musikern Vegard Tögersen kom till Stockholm från Norge för 22 år sedan. Nu är han rektor för Ågesta folkhögskola och han brinner för att unga ska hitta glädjen i lärandet.
FOKUS
22. Officersskolan – något för dig?
I februari är det dags att söka till 2025 års klass på Frälsningsarméns Officersskola. Stridsropet tittar på vad det innebär att utbilda sig till frälsningsofficer, vem som kan bli det och annat som kan vara intressant att veta.
VÄRLDEN
26. Kamp mot familjevåld i Sydafrika
Sydafrika har världens högsta nivåer av könsrelaterat våld, och våld i nära relationer är omfattande. Nu satsar Frälsningsarmén stort på en nationell informationskampanj och stödjande insatser.
MIN TRO
30. Andliga sökare fann Gud och varandra
Maher har sin bakgrund bland de religiösa druserna i Syrien och Carmencita drogs in i ockultism trots sin kristna uppväxt. På kåren i Malmö fann de Jesus och varandra, och sedan blev ingenting sig likt.
Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kan läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att bidra till dessa via pg 900480-5 eller swish 9004805. Ange ”Stridsropet”. Det går också att prenumerera på Stridsropet som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning.
I Kiruna är det gruvan som styr. Som kompensation för att Frälsningsarmén tvingats lämna sin gamla vita träbyggnad kan kårledare Henry Lindell i augusti inviga kårens nya lokaler i stadens nya centrum.
Miraklet i Kiruna – nu får kåren ett nytt hem
När gruvdriften tvingade Frälsningsarmén i Kiruna att överge sina gamla lokaler kändes mycket osäkert för en redan tynande kår. Men så erbjöds man mirakulöst nog plats i den nya stadens centrum. Stridsropet besökte en kår med livsvilja mot alla odds – och förankring i ett berg som inte rubbas.
TEXT OCH FOTO: JONAS NIMMERSJÖ TEXTBEARBETNING: JOHAN NILSSON, CARINA TYSKBO
Frälsningsarmén etablerade sig i Kiruna redan 1901. Men när Anita Allansdotter och Henry Lindell kom till staden 2022 hade församlingen saknat kårledare i 40 år. Kvar fanns ett halvt dussin äldre medlemmar, varav endast en kunde ta sig till kåren för egen maskin. Frälsningsarméns hus var nedgånget och i stort behov av renovering. Dessutom låg det illa till, placerat som det var i det evakueringsområde som LKAB: gruvdrift i Kiruna orsakat. Med andra ord hängde Frälsningsarméns närvaro i den norrländska utposten på en skör tråd. Sedan dess har mycket hänt och nu finns ett spirande hopp på kåren. Mycket tack vare det omtalade ”miraklet” – att gruvjätten som kompensation för att Frälsningsarmén tvingas bort kom med erbjudandet om nya fräscha lokaler mitt i den nya stadens centrum. Henry och Anita fick ta de första spadtagen och i augusti i år invigdes kåren på nytt – 124 år efter starten.
– Jag upplever att Gud gett oss favör i detta, säger en glad Peter Jonasson, biträdande divisionschef för Frälsningsarméns norra distrikt, när han kommenterar det som hänt. Allt som skett har lett oss fram till denna fina fastighet vi nu får ta i anspråk.
Ingemar Wolf har varit med i Frälsningsarméns i över sex decennier, större delen av tiden på kåren i Kiruna. Han är fortfarande engagerad i mycket som sker, bland annat Kafé Åke, ett socialt kafé för behövande varje måndag. En liknande verksamhet för personer i missbruk drevs tidigare av Kiruna kommun innan Frälsningsarmén tog över. Hit tar sig Ingemar för att bre smörgåsar och koka kaffe åt gästerna. När de fikat spelar han bingo och Yatzy med dem. Till de som behöver delar Kafé Åke även ut mat och andra produkter, från bland annat från Coop. Ingemar är även en av medlemmarna i KBE, Kiruna Blåsensemble, som ses och spe-
lar regelbundet och bjuder in till musikkafé varje månad. Han berättar om Anders Svan, en musiklärare som fanns i staden för många år sedan. Han var också soldat på kåren. – Vår blåsensamble består till viss del av hans gamla elever, de som inte slängde sina instrument när de gått ut musikskolan. Så man kan nog säga att ensemblen har sitt ursprung i Frälsningsarmén, säger Ingemar och ler.
Han ser tillbaka på åren som gått. Ett tag trodde han att kåren var på väg att läggas ner och han beskriver känslan av att ha varit bortglömda av Frälsningsarmén i många år. – Vi stod ju utan kårledare från mitten av 1980-talet. Vi försökte så länge vi orkade, trots att vi åldrades. Vi var ute på stan och sjöng en gång i månaden och hade andakter på sjukhuset. Lite senare hyrde missionsförsamlingen in sig i lokalerna, och var också de som ansvarade för söndagens gudstjänster, berättar Ingemar.
Att LKAB en dag kom till just Ingemar för att diskutera situationen tror han inte beror på att han hade något officiellt uppdrag på kåren utan att han var den ende ”upprättgående soldaten”. De andra var betydligt äldre och sjukare .
– Jag var också den som skötte om den gamla tämligen utslitna fastigheten, lappade ihop det som sprack, tätade kranar och rensade avlopp. Det var en lättnad när vi erbjöds tillfälliga lokaler i väntan på den nya. Man slapp rycka ut på kvällar och nätter, säger han.
Trots år av osäkra vindar som blåst är det många som tycker om Frälsningsarmén
i Kiruna. Coop har till exempel skyltar i foajén med information om att de ger mat och annat till kåren. Detta berättar
Eva Blomkvist som flyttade till Kiruna år 2010. I början gick hon på gudstjänst i Pingstkyrkan och sedan till de samlingar missionsförsamlingen hade i Frälsningsarméns lokaler. Idag är hon medlem i kåren. De veckor hon inte kör dumperlastbil i gruvan hjälper hon till med lite av varje. De nya kårledarna upplever Eva som en frisk fläkt.
– Jag brinner för socialt arbete och vill att en kyrka ska arbeta – be och arbeta, säger Eva som tycker att Frälsningsarmén passar henne bra.
Hon är ofta ute och sjunger på äldreboenden, en verksamhet som bedrivs tillsammans med Maria Smeds på EFS. När hon kan hjälper hon till på Kafé Åke. Eftersom Eva tidigare var kock lagar hon gärna mat, som till Alpha-kurserna.
– Min hyresvärd frågade mig en gång om jag startat cateringfirma eftersom jag lagar så mycket mat, säger Eva och skrattar.
Nu ser hon fram emot att prova det nya, fina kårköket med många möjligheter, centralt och bra mitt i den nya staden. Dit hoppas hon att många ska hitta och slinka in.
Anita Allansdotter är glad att hon och Henry slapp starta nya kårledarjobbet med att flyt-
ta. Nu har de under några års tid haft tid att lära känna kåren, starta verksamheter och skapa värdefulla kontakter i kommunen med politiker och näringsliv. Inte minst Henrys kontakt med Coop är värdefull, liksom att de tog över Kafé Åke från kommunen. Kåren har helt enkelt en grund att stå på. – Det är nog Guds försyn, det känns som om det är förberett. Eftersom vi kommer att ha en lägenhet i det nya huset kan vi ha
öppen kyrka. Startar vi ”Fredagsöppen” för ungdomar finns redan volontärer som vill hjälpa till, säger Anita.
Hon beskriver hur kyrkorna i Kiruna länge stått stilla och saknat tillströmning av nya människor. Därför vill hon erbjuda ett alternativ till Epa- och alkoholkulturen för ungdomar. Kåren ska bli en trygg plats att gå till när man är orolig eller glad och när man vill möta Jesus.
fakta
fakta
kåren i kiruna
Startades: År 1901. Flyttade till tillfälliga lokaler 2023 och inviger nya hösten 2024.
Kårledare: Anita Allansdotter och Henry Lindell.
Antal medlemmar: 12.
Antal besökare: 15–30 personer under gudstjänsterna.
Aktiviteter: Bibelsamtal och bön en gång i veckan, Messy Church, hemgrupp och Alpha-grupp.
Musik: KBE, Kiruna blåsensemblen, övar på kåren och har musikcafé varje månad, kören Soul Children tillsammans med EFS (start rill hösten), sång på äldreboenden och i gallerior.
Social verksamhet: Kafé Åke serverar kaffe och smörgås till behövande och delar ut mat i samarbete med Coop. Jobbar aktivt i en samverkansgrupp mot trafficking och människohandel.
Ekumenik: Medverkar varje månad i ekumenisk bönehelg i olika församlingar, årlig medverkan i turnévecka i Norrbotten under pingsthelgen tillsammans EFS, gemensamt ungdomsarbete med OAS-rörelsens ”Youngsters” inför Kirunafestivalen.
– Vi vill se nya människor och att folk blir frälst, säger hon med norrländsk knorr, och fortsätter:
– Och att de får förvandlade liv. g
Gruvbolaget LKAB ansvarar för bygget av den nya fastighet som lämnas över till Frälsningsarmén i slutet av augusti. Byggnaden ligger mitt i Kirunas nya centrum.
Om den gamla byggnaden skriver LKAB på sin hemsida att ”Frälsningsarméns hus representerar såväl det tidiga 1900-talets frikyrkor som Kirunas rika föreningsliv och den tidiga centrumbebyggelsen som den gestaltade sig innan 1960-1970-talets saneringar.”
Vidare vet de att informera att huset ”uppfördes år 1901 av byggmästare Wikander och var den första lokalen byggd för frikyrklig verksamhet.”
Byggnaden har klassats som kulturhistoriskt värdefull och kommer att flyttas till ett område för olika byggnader med stort kulturvärde för Kiruna.
A ktu ELLt
Midsommar med Kristus i centrum
FÖR ANDRA ÅRET I RAD medverkade Frälsningsarmén på Torpkonferensen, nu även med tonårslägret Summercamp, vars ungdomar bodde i stora tält.
Frälsningsarméns eget tält bjöd in nyfikna att ställa frågor, lyssna på talare eller koppla av i sofforna från Myrorna. Miniseminarierna handlade om exempelvis hemlöshet, människohandel och att arbeta med tidigare kriminella i kyrkan. På plats fanns Frälsningsarméns mobila navigationscentrum/hemlöshetsbuss, Vasa
band- och gospel höll konsert, Bo Jeppson talade och kårledare Johanna Samuelsson predikade.
– Vi hade en fantastiskt vecka på Torp! Jag är tacksam över alla fina möten och goda samtal. Jesus var så närvarande med sin kärlek, vi fick fylla på med hopp i en tid som denna, säger Ewa-Marie Kihlagård, en av de ansvariga för Frälsningsarméns medverkan.
Torpkonferensen arrangeras av av EFK, Evangeliska frikyrkan. g
Kungligt musikläger
I Ljungsbro strax utanför Linköping erbjuder
Frälsningsarméns musikråd den 30 oktober till 3 november en lägervistelse med kreativt skapande för alla åldrar.
Frälsningsarméns musikråd tar ännu ett nytt grepp i höst: ”Kungligt” är musiklägret som vill inspirera till att utveckla de kreativa talangerna och skänka förnyad energi till samfundets musikliv. Vuxna, ungdomar och barn från 7 år är välkomna.
– Sång och musik har en fantastisk möjlighet att förena människor och olika generationer har mycket att lära av och ge till varandra. Barn och ungdomar kan bidra med energi, glädje, nya
tongångar och modern rytmik. Samtidigt har den äldre generationen massor av erfarenhet att ösa ur både på det musikaliska området, men också när det gäller lärjungaskap och livet med Jesus, säger lägerchef Anders Beijer, musikutvecklare inom Frälsningsarmén.
Schemat har fem huvudspår: BRASS uppdelat i olika nivåer utifrån erfarenhet, men också i en stor gemensam orkester; CREATIVE KIDS där barn 7–10 år får testa olika kreativa uttryck; KOMPGRUPP med huvudfokus på piano/keyboards, gitarr, elbas och trummor; MULTIMEDIA handlar om bildspel och projicering, mixerbord och annan ljudteknik; SÅNG i kör i varierande stilar med och utan noter och övningar i röstteknik.
Skapad för att skapa
”SKAPAD” VAR TEMAT för Frälsningsarméns stora sommarläger där 140 glada barn och ledare från hela landet deltog. Det gick av stapeln på Hjälmargården i Sörmland under fem härliga augustidagar. Förutom kreativa aktiviteter som musikal, manusarbete, måleri, dans, arbete med tyg, garn och material från skogen, påmindes barnen om att de alla är skapade av Gud och har skapande gåvor som kan komma andra till del. Asra och Meja från Trollhättan har haft riktigt bra dagar på barnlägret.
– Jag har lärt mig roliga sånger och fått måla på ett väldigt annorlunda sätt”, säger Meja, 8 år.
– Jag har träffat nya kompisar och ledare och provat nya saker. Showen var väldigt kul! Och jag har lärt mig att man kan be Gud om hjälp i allt. Det här lägret kommer att sitta kvar länge”, säger Asra, 11 år. g
Lägret bjuder dessutom på workshops kring bland annat filmskapande, lärjungaskap/bibelstudium, sport och sångskrivarverkstad. Om man som förälder inte själv är intresserad av att sjunga och spela går det bra att bara åka med för att ta del av sköna dagar med god mat, bibelundervisning, avkopplande promenader och härlig gemenskap.
Kostnaden, inklusive inkvartering och mat, ligger på 1900 kr per person.
– Kom till lägret för att dela gemenskapen i musiken och glädjen i att få lovprisa Kung Jesus tillsammans, uppmanar Anders. g
Läs mer på www.fralsningsarmen.se/musik
Gott ledarskap bidrog till att tonårslägret Summercamp blev en succé under Torpkonferensen.
Frukostkul sista dagen på lägret med barn från Centrumkåren i Göteborg och Frälsningsarmén i Helsingborg. Pippi, 7 år (i mitten) har lärt sig att Gud har ett bra hjärta.
Akalla Kvinnocenter gör teaterföreställning
”Alla Kvinnor Inom Mig” heter en teaterföreställning som i höst sätts upp av Frälsningsarméns Kvinnocenter. Den ger kvinnor med migrationserfarenhet chansen att höja sina röster och berätta om sina upplevelser av flykt, rädsla och hemlängtan, liksom kampen för identitet och tillhörighet.
– JAG TROR PÅ KONSTEN som terapiform och via centret har kvinnorna ett sammanhang där de kan bearbeta trauman och uttrycka sina känslor. De har blivit trygga med varandra, delar känsliga ämnen och gråter och skrattar tillsammans, säger rumänska skådespelaren Luiza Stanescu, som lett arbetet.
Hon har under en längre tid samlat kvinnor med migrationserfarenhet till teaterworkshops på Frälsningsarméns Kvinnocenter i Akalla. Övningarna har mynnat ut i teaterföreställningen ”Alla Kvinnor Inom
Mig” som i oktober kommer att framföras på Strindbergs Intima teater i Stockholm.
– Allt i föreställningen är sådant vi på Kvinnocentret fått höra av kvinnorna i samtal och under teaterlektionerna. På det här sättet ger vi en röst till dem och en möjlighet att få berätta om sina liv innan de kom till Sverige, om tiden här och förhoppningar för framtiden, säger Luiza.
43-åriga ”N” från Iran tycker att teatergruppen ger upphov till mycket skoj och skratt men blir sorgsen när hon reflekterar över tillvaron.
– Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden eller när jag får träffa min familj igen som jag inte sett på två år. När jag ramlade och skadade armbågen exempelvis saknade jag min mamma extra mycket, säger hon.
– Jag vill att publiken ska förstå att vi flyr från våra länder på grund av våld, men här möter vi också våld och diskriminering
och förhindras att komma in i systemet. Så länge vi inte har svenskt personnummer blir vi inte validerade som människor, säger ”A” från Colombia, även hon 43 år.
Teaterpubliken kommer att utgöras av särskilt inbjudna personer och efter föreställningen följer panelsamtal.
– Vår förhoppning är att de som har makten över de asylsökandes livssituation stannar upp och börjar se dem som individer. Man kan förändra en liten del av världen med konstens kraft och det är kul att vi med ganska små medel lyckats skapa en plattform för dem som behöver, säger Luiza.
Föreställningen har utvecklats inom ramen för Kvinnocentrets ”Här & Nu”-projekt, som syftar till att förebygga psykisk ohälsa genom kulturella upplevelser och uttryck, och genomförs med stöd av och i samarbete med Strindbergs Intima Teater. g Teresia Jansson
Luiza Stanescu
Angelägen närvaro i Järva
DET BLEV MÅNGA GLADA MÖTEN med besökare som kom för fika, information och tävlingar i Frälsningsarméns tält under årets Järvavecka. Två angelägna seminarier hölls också på scen.
På torsdagen gav en panel med representanter för politiken, fotbollen, Polisen och Frälsningsarmén sin syn på hur barn kan fångas upp av sportens positiva kraft, men att aktiviteternas kostnader kan utestänga familjer i utsatta områden.
Några slutsatser i seminariet om ungdomarna, gängen och idrotten var att Polisen behöver samarbeta med idrottsrörelsen och
övriga civilsamhället, samt att det måste till ökade resurser och en satsning på föräldrar och barn ner i förskoleåldern.
Fredagens seminarium med rubriken ”Människohandeln i Stockholm – syns inte, finns inte?” samlade representanter från politiken och från Frälsningsarméns arbete mot människohandel.
Panelen lyfte bland annat att ytterst få av dem som utsatts för olika former av människoexploatering har fått tillträde till det svenska systemet och sina egna rättigheter. Flera förslag för bättre identifiering, skydd och stöd kom fram under seminariet. g
Inspirerande resa i Paulus fotspår
Nytt UNG-material
DEN FÖRSTA SEPTEMBER släpps ett nytt material om social rättvisa från Frälsningsarméns UNG-team. Målet är att ta tillbaka Frälsningsarméns ”DNA”, där Soppa, tvål och frälsning ska gå hand i hand med allt annat som sker i Frälsningsarméns ungdomsverksamhet.
– Jesus älskade sin medmänniska och uppmanade oss att göra likadant, säger Sara Högdal, nationell barn- och ungdomskonsulent.
Under våren har korta filmer på olika teman spelats in, där personer inom Frälsningsarmén berättar om sitt arbete för att sätta stopp för utsattheten. Detta ska sedan bli en del av ett material där kårerna enkelt kan samlas i smågrupper med diskussionsfrågor och på så sätt även bidra till relationsbyggande i närområdet.
Målgruppen är gymnasieungdomar. Kursen är gratis, lätt att delta i och efter slutförd kurs får deltagarna ett certifikat att kunna nämna exempelvis i sitt CV.
Jesus säger i Matteus 25:40: Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.
– Även om det kan kännas tungt tror vi att det verkligen går att göra skillnad i en mörk och trasig värld, säger Sara Högdal. g
BIBELTEXTERNA BLEV LEVANDE när 75 frälsningsofficerare åkte på en fortbildningsresa ”i Paulus fotspår” den 4-11 maj. Greklandsresan gav både andlig påfyllnad och en gemenskap som på Apostlagärningarnas tid.
– Man kunde föreställa sig hur det var och förstod vilken stor betydelse den grekiska mytologin och religionen hade i det antika Grekland. Det var också nyttigt att påminna sig om vilka umbäranden apostlarna upplevde, berättar biträdande programchef Ewa-Marie Kihlagård.
– För mig blev det väldigt starkt att besöka böneplatsen i Filippi där Paulus mötte Lydia, som tog emot evangeliet och öppnade sitt hem för den första församlingen i Europa. Likaså att få sitta och sjunga lovsång där man tror att Paulus och Silas satt i fängelset och sjöng, och sedan befriades. g
Efter att ha levt i en strikt kontrollerad tillvaro i Saudiarabien flydde Talita till friheten i Sverige. Här mötte hon Jesus och är nu frälsningssoldat och lyckligt gift. Hon brinner för att stötta kvinnor i utsatthet och vill utbilda sig till frälsningsofficer.
Jesus uppenbarade sig för Talita
Muslimska Talita valde varken sin egen make, klädsel, utbildning eller yrkesroll själv. Efter att ha emotsatt sig ”reglerna” för flickor och kvinnor blev en flytt från Saudiarabien det enda tänkbara. I Sverige kom hon i kontakt med Frälsningsarmén och när hon ifrågasatte den kristna tron uppenbarade sig Jesus för henne.
TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON
Talita hade en strikt muslimsk uppväxt i Saudiarabien. Hon giftes bort i ett arrangerat äktenskap, fick två barn och manades att bli koranlärare. Men hon trivdes inte med att lära flickor hur de skulle klä sig, täcka håret och att inte väcka uppmärksamhet.
– Det kändes jobbigt för jag höll inte med och satte mig upp emot de reglerna. Jag förstod inte varför Gud gett kvinnor så många förbud medan männen får göra som de vill, säger hon.
Detta orsakade drama i omgivningen, mannen begärde skilsmässa och Talita ansågs ha dragit skam över sin familj. Under sex år studerade hon i Jordanien och under den första tiden var hon lågmäld och tillbakadragen men snart blev hon allt modigare och mer fri och till slut tog hon av sig slöjan.
– Där började min livsvandring och jag minns hur skönt det var att känna vinden i ansiktet och håret och att kunna äta obehindrat, förklarar Talita.
Tillbaka i Saudiarabien reagerade omgivningen på att hon nu pratade högt, skrattade och tog egna initiativ, vilket ledde till att hot riktades mot henne.
– Folk ville kontrollera och dra ner mig igen och jag kände att jag inte längre klarade av att bo i landet, säger Talita.
Hon blev tipsad om Sverige som ger skydd åt utsatta kvinnor och det nappade hon på. Väl på flygplatsen försökte personalen ringa hennes exmake eftersom en saudisk kvinna inte kan flyga utan en man. Talita hade dock bytt informationen om hans nummer till hennes, så telefonen, som var på ljudlöst, ringde i hennes egen ficka. Slutligen släpptes hon och barnen igenom och via Qatar och Frankrike nådde de Sverige. Detta var år 2016 och efter bara ett par veckor fick familjen uppehållstillstånd.
Frälsningsarmén bjöd in till språkkafé på kåren Templet i Stockholm. Talita var där en gång men upplevde att hon syndade och slutade gå dit mer men när hon senare hamnade i ekonomisk knipa sökte hon stöd där. – Jag fick mycket hjälp på Templet vilket gjorde mig trygg, men jag sa åt Daniel, som arbetade där då, att han inte fick prata om Jesus med mig eftersom jag var muslim. Jag fick ångest och syndanöd över att tillåta namnet Jesus att uttalas i min närhet, säger hon.
När hon kom på fötter ekonomiskt ville hon ge tillbaka till Frälsningsarmén så hon började som volontär på Templet men undvek söndagar. Till kåren Home, som har möten på lördagar, vågade hon följa med eftersom hon inte insåg att det var en gudstjänst hon gick till. När hon förstod att flera bibelberättelser även finns i Koranen mjuknade hon lite. En lördag på Home sjöng de församlade psalm 769 ur Svenska Psalmboken: ”Gud, i dina händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro”, och det var något i den som påverkade Talita. Tårarna började rinna nedför kinderna och under den kommande veckan ringde samma psalm i hennes öron ”…Du har oss försonat, Jesu Kristi död – räddar oss till liv i överflöd…” Hon sov dåligt, orkade inte arbeta och trodde att Gud straffade henne för att hon varit i kyrkan.
Förtvivlad pratade Talita med Daniel som sa att hon kunde testa att be och fråga Gud om han ville henne någonting. Så hon gick ner på sina knän och bad att han skulle ge henne ett tecken på att han finns. Fem minuter senare ringer det från saudiska ambassaden då hennes dotter varit där för att förnya sitt pass. Talita var rädd att exmannen
”NÄR
DRÖMMEN
VAR ÖVER VAKNADE
JAG AV EN STARK
DOFT AV RÖKELSE I RUMMET.”
anmält henne för att hon fört barnen till Sverige och i så fall hade de kanske tagit dottern nu eftersom hon var under 18 år. Men den enda informationen ambassaden hade var att Talita var i Sverige och studerade. En sten föll från hennes bröst.
– Jag förstod att vi var trygga här och det kändes som ett tecken från Gud. Det gjorde mig motiverad att testa det kristna livet, säger Talita som fortsatte gå till kåren och tog del av en Alpha-kurs om grunderna i kristen tro på nätet.
En natt då Talita låg och sov befann hon sig plötsligt vid en sjö där hon brukade sitta och ha sin egentid. Framför henne stod en vitklädd man som hon förstod var Jesus.
– Vi pratade med varandra på saudiska (arabisk dialekt) och han berättade att han varit med mig när jag flög från Saudiarabien till Sverige. Han sa mitt namn men inte på saudiska för han visste att jag inte gillar hur namnet uttalas där – han känner verkligen mig, understryker Talita.
Inom islam tror man inte på Jesus som Guds son eller att han korsfästes för människors synder så nu undrade Talita om Jesus verkligen hade dött. Då började återigen psalmen spela i hennes huvud; ”Du har oss försonat - Jesu Kristi död” – Jesus sa att jag skulle ta det lugnt och leva med den psalmen. När drömmen var över vaknade jag av en stark doft av rökelse i rummet. Jag prövade att tvätta mig men doften bestod, det var doften av Jesus. Jag kände att jag var på rätt väg så jag tackade Gud och lovade att fortsätta vandra med honom, säger Talita.
Hon gick en lärjungaskola i S:ta Clara kyrka och i oktober 2023, ett år efter att hon blivit frälst, lät hon döpa sig. Vänskapen med Daniel utvecklade sig och i februari i år ringde bröllopsklockorna i Oscarskyrkan. Talita bad Gud att leda henne rätt gällande framtiden. En natt drömde hon att hon stod vid en White board och undervisade elever
om ”blod och eld”, något som gjorde henne konfunderad. När hon berättade om drömmen för en präst utbrast han: ”Åh, Frälsningsarmén!” På nätet hittade Talita sedan Frälsningsarméns emblem som har just texten ”blod och eld”. Strax därefter invigdes hon till frälsningssoldat.
– Det känns tryggt med Frälsningsarmén eftersom jag känner att jag fått besked från Gud att det är där jag ska vara och jag gillar det sociala arbetet, säger hon.
Hon bär stolt uniformen som visar att hon är frälsningssoldat när hon, tillsammans med S:ta Clara kyrka, sjunger och möter unga vid Stureplan på fredagskvällar. Hon har även startat en kvinnogrupp som träffas växelvis i Frälsningsarmén Home och S:ta Clara kyrka. Där möts de som är ensamstående och/eller har kämpat med utmattning, missbruk med mera.
– Jag var en av dem; trött och ensam, så jag känner med dem och tror verkligen att jag kan hjälpa dem. Det känns så fint, understryker Talita.
Psalm 769
Gud i dina händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel Nära vill jag leva, nära dig min Gud I din omsorg finner själen ro Nära vill jag leva, nära dig min Gud I din kärlek kan min kärlek gro Gud i dina händer vilar jag i bön, växer glädjens tro och hoppets frön Du har oss försonat, Jesu Kristi död räddar oss till liv i överflöd Nära vill jag leva, nära dig min Gud I din omsorg finner själen ro Nära vill jag leva, nära dig min Gud I din kärlek kan min kärlek gro
Nu är planen är att gå Frälsningsarméns distansbibelskola och därefter Officersskolan. – Jag mår så bra och det här livet har verkligen börjat nu. Jag har fått allt jag önskat och kämpat för, säger Talita engagerat. g
fakta
talita
Ålder: Ålder: 40 år.
Bor: I lägenhet Stockholm.
Familj: Maken Daniel, en son och en dotter.
Sysselsättning: Studerande.
Sysselsättning: Går bibelskola.
Hobby/Intressen: Lovsång, bibelläsning, shopping, mode.
Läste senast: Emotional Alchemy - How the mind can heal the heart av Tara Bennett-Goleman.
Favoritbibelord: Mark 5:36: ”...Var inte rädd. Bara tro.”
Motto: ”Tänk ordentligt innan du handlar.”
Det bästa med att vara frälst: Att jag är förlåten.
Trygg bostad för alla barn
BOSTADSBRISTEN ÖKAR bland ensamstående mammor med barn, särskilt i storstäderna. För att bryta den trenden behöver det byggas mer. Staten måste investera för att få fram fler lägenheter med fler små rum och lägre hyror.
Förra året fick Bostadsförmedlingen i Stockholm in 10 000 ansökningar om förtur i bostadskön. 30 blev beviljade. Det berättade Erik Arvline, fastighetsägaransvarig på Bostadsförmedlingen under Almedalsveckan i slutet av juni.
För att söka förtur behöver man starka medicinska eller sociala behov eller ha en hotbild mot sig. Alla de som sökte, många genom sina socialsekreterare, anser att de har tungt vägande skäl för att komma i fråga. Men det finns inga lägenheter och bostadsbristen växer hela tiden.
Många av de sökande är ensamstående mammor med barn. På Frälsningsarméns skyddade boenden Skogsbo och Lyktan möter vi dem som tvingats lämna sina hem i samband med våld i nära relationer. Men vi möter också många ensamstående mammor utan ordnat boende ute på våra kårer (kyrkor) och verksamheter, särskilt i storstäderna.
Nu är det hög tid att Sveriges beslutsfattare agerar för att stoppa den här trenden! Barn i Sverige ska inte behöva växa upp utan en trygg bostad.
Framför allt måste det byggas fler lägenheter. Enligt Boverkets senaste bedömning behövs det 63 400 nya lägenheter per år i Sverige under åren 2021-2030. I år byggs det
ungefär 20 000 nya, medan behovet bara i Stockholm är 27 000 lägenheter.
Största delen av det som byggs är dessutom dyra bostadsrätter. I stället behöver det byggas fler lägenheter som är anpassade för denna målgrupp, som de har råd att betala. Det behövs lägenheter med flera små rum, så mamman slipper sova i vardagsrummet. Däremot behöver de kanske inte ha balkong eller dyra golv och vitvaror. Här behövs en anpassning av Boverkets riktlinjer, till exempel för storleken på rummen.
För att lösa problemet behövs det statliga pengar. Jag ser två vägar – antingen följer vi Finlands modell och höjer bostadsbidraget för dem som behöver. Eller så införs investeringsstöd, i form av bidrag eller rabatter, till fastighetsägarna. Det är bara att välja.
Det skulle också behöva lagstiftas om vilka krav som en hyresvärd får ställa på en hyresgäst. För många är det i dag omöjligt att nå upp till alla krav som ställs.
Alla pratar om olika åtgärder för att stoppa gängkriminaliteten, men först måste det grundläggande, som bostad och mat, vara på plats. Finns det en trygg boendesituation så leder det också till minskad sårbarhet för gängrekryteringen bland barn och unga.
Vi inom Frälsningsrmén, liksom andra kyrkor och ideella organisationer, gör vad vi kan för att hjälpa och stötta människor i olika former av utsatthet. Men det räcker inte när bostäder inte finns att tillgå. Låt oss få se en vändning nu, där Sverige investerar i boende för alla! g
Artikeln har varit publicerad i Svenska Dagbladet 1 augusti 2024.
”ALLA
PRATAR OM OLIKA ÅTGÄRDER FÖR ATT STOPPA GÄNGKRIMINALITETEN, MEN FÖRST MÅSTE DET GRUNDLÄGGANDE, SOM BOSTAD OCH MAT, VARA PÅ PLATS.”
Per-Johan Fernström Frälsningsarméns Sociala division foto: t e resia jansson
EN BÅGE AV TRO. Hos The Salvation Riders MC står mer än hästkrafter i centrum. Frälsningsarméns motorcykelklubb vill med Guds hjälp sprida evangeliet om Jesus i olika motorcykelmiljöer. Klubben har funnits sedan 2006, då den bildades efter inspiration från den norska motsvarigheten. Salvation Riders är öppen för alla, men för att bära ryggmärket – med Kristi återkomsts vita häst, den Helige Andes vingar, fanor för jordens fyra hörn, Guds ords svärd, trons sköld och förstås korset – finns speciella kriterier.
Under lång tid låg MC-klubben i malpåse, utan vare sig aktiviteter eller träffar. Men så bestämde sig ett gäng i Örnsköldsvik att ta tag i klubben igen.
– Vi vet inte hur många vi egentligen är, men från Örnsköldsvik är vi sju, och fem nya är på väg in från Vilhelmina, Gällivare och Storuman, berättar Henry Lindell, kårledare i Kiruna.
Till Salvation Riders får man komma med vilken motorcykel man vill, någon diskriminering är det inte tal om. Man har ju hojen för att det är roligt att vara ute och åka, inte för att det är ett särskilt märke, understryker Henry.
Själv kör han en BMW R 1150 RT.
Att vara med i motorcykelklubb kräver engagemang och tid, något som för många kan vara svårt att få till.
– Somliga kommer med innan de hunnit skaffa familj, andra när barnen flyttat hemifrån och man har mer tid. Men till och med barnfamiljer kan nog få till det, säger Henry och ler.
foto: jonas nimmersjö
Vegard räds inte nya projekt, och lär medan han gör. ”Det måste också få vara okej att misslyckas”, säger han.
Brinner för att leda
Efter tjugotvå år i Stockholm säger Vegard Tögersen fortfarande ”åka hem till Norge”.
Rektorn för Ågesta folkhögskola brinner för att unga vuxna ska hitta glädjen i lärandet.
En prestigelös chef, som hämtar andan i naturen och har försörjt sig som sångsolist.
TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO OCH PRIVAT
Vegard Tögersens kontor på Ågesta folkhögskola är ljust och har högt i tak. I bokhyllan samsas Bibeln, Koranen, The world religions och böcker om budget. På väggarna hänger egentagna naturfoton. Vegard cyklar hit på tio minuter från Farsta, där familjen bor i ett radhus.
– På bron över sjön Magelungen kan man inte låta bli att stanna och fota, säger han och pekar på en av bilderna med blått vatten, klippstränder och skog.
Utanför fönstret breder den bildskönt belägna skolans gräsplan ut sig, för tillfället full av solgula maskrosor och delvis uppgrävd och kantad av jordhögar. Här ska dras ny el till matsalen nere vid sjön för att ge möjlighet till en större konsertlokal och mer publik. Det behövs, menar Vegard.
Men det började i Haugesund 1976. Vegard föddes på norska västkusten, in i en familj där Frälsningsarmén var självklar. Båda föräldrarna var soldater, pappa musikmästare och ansvarig dirigent för hornmusiken.
– Pappa var på kåren minst fyra gånger i veckan och vi syskon hängde med och hade mycket kul. Vi lekte, träffade kompisar och spelade. Jag spelade kornett och sjöng. Möjligheterna att musicera mycket grundade mitt stora musikintresse, säger han.
Vegard trivdes bra och fick många kompisar, både i kyrkan och utanför, där han spelade fotboll. I skolan fanns många kristna
och gemenskapen var god. Att vara kristen i en norsk skola var inget som stack ut.
– I min värld hade jag det väldigt bra och kände mig trygg, menar han.
När gospeln svepte in i landet drogs Vegard med och som 17-åring börja han dirigera Frälsningsarméns ungdomskör. Han minns det som en väldigt rolig tid med många evenemang. Efter musikgymnasiet blev det bibellinje i Oslo och studier i musik och kristendom under 2,5 år.
– Jag visste inte ännu vad jag ville göra i livet, men de där åren var väldigt värdefulla. Jag tyckte om skolmiljön, relationen med personalen, att bo på skolan och att alla var där av fri vilja. Så jag landade i att jag nog skulle bli lärare på folkhögskola, säger han.
Vegard sökte sig till vackra Bergen, där han utbildades i historia och musik, klassisk sång och sångpedagogik. Han ledde en stor kristen studentkör med som mest 115 medlemmar. Musiken strömmade på flera fronter – både som utövande och ledande.
Så kom kärleken in i bilden när Vegard ganska oväntat mötte sin svenska fru Lisa under en resa med studiekompisar till Kreta. Efter bröllopet bodde de en tid tillsammans i Bergen. Under ett år försörjde han sig som frilansande sångare och dirigent innan flyttlasset gick till Sverige. Vegard minns hur de efter en intensiv flytt och 16 timmars bilfärd landade på Ekerö och stöp i säng. Tidigt nästa morgon väcktes han av telefonen. Rektorn från skolan
intill ringde: ”Hej, du har sökt jobb som musiklärare - vi vill gärna träffa dig”.
– Jag bad omtöcknad att få höra av mig senare. Men jobbet blev mitt, säger Vegard med ett skratt.
Han trivdes på högstadiet, men sökte sig så småningom till Tensta gymnasium, där eleverna, till skillnad från på det mer homogena Ekerö, till drygt 90 procent var första eller andra generationens invandrare. För Vegard blev det ett stort steg att börja undervisa på svenska språket. De första åren tog han alla chanser att öva.
– Jag anmälde mig som frivillig på möten att skriva protokoll, minnesanteckningar och referat. Rättstavningsprogrammet i
Varje morgon ett nytt sceneri. Vegard låter sig ofta hänföras av vyn från bron över sjön Magelungen, som han passerar under cykelturen på väg till jobbet.
Ovan: Högtidlig handskakning. Vegard blir juniorsoldat tillsammans med gode vännen
Dan Jörgen Eide, till vänster.
T v: Glad Vegard som nybakad soldat.
Nedan: I goda vänner lag. Vegard, Dan Jörgen och Björn Magne.
Word var min viktigaste lärare. Ska man undervisa måste man kunna hantera svenska språket, anser Vegard.
Musikläraryrket har gett honom goda erfarenheter att ta med ut i livet. Man övas i att behålla lugnet då ”25 trummor låter betydligt mer än 25 historieböcker”, som Vegard säger med ett leende.
– Men mognaden som lärare handlar också om att förflytta fokus från sig själv. I början tycker man att allt utgår från vem jag är som lärare och hur jag ska klara det – sedan förstår man: Det handlar om eleverna.
På det privata planet föddes de tre barnen och på Söderkåren ledde han under några år kören Source of Joy tillsammans med Jennie Dalqvist. Men drömmen om att undervisa på folkhögskola grodde alltjämt och när familjen flyttade till Farsta insåg Vegard till sin häpnad att Frälsningsarmén hade en egen, nästan runt knuten. En allmänt hållen ansökan ledde till att han fick börja som kursföreståndare och studierektor. Han undervisade en del och blev av bara farten IT-ansvarig.
– Ja, det blev en rivstart! Men jag tänkte
Trivs med att leda. Ågesta har just nu högt tryck på ansökningar, vilket gläder Vegard. Här finns förutom allmän linje även svenska som andraspråk och klasser för personer med funktionsvariationer.
att den smällen får jag ta, för jag ville verkligen komma hit. Och nu upplever jag att jag har jag stort förtroende både från personalen och från min huvudman, Frälsningsarmén, säger Vegard.
2020 sökte Vegard till tjänsten som skolans rektor. Han glömmer aldrig när en personalrepresentant tog till orda på ett möte med skolstyrelsen och sade att man enhälligt ville att Vegard skulle rekryteras.
– Det kändes overkligt att höra det så samstämmigt, säger Vegard och blir tårögd av minnet.
Han har den största respekt för sitt yrke. Runt om i vårt land dukar många rektorer under av arbetsbördan, och vissheten om att det faktiskt skulle kunna misslyckas fanns där. Den miljön vill han som chef också skapa runt sig nu – en så stor inre trygghet att det är okej att det går fel.
– Arbetet är tufft, rektorsjobbet är så brett. Byggnader ska renoveras, någon mår dåligt, rapporter ska skrivas, schemat läggas, ekonomin hållas. Här på Ågesta Folkhögskola har vi ju dessutom inackorderingar och rull-
lande kvällsjour om något inträffar, säger Vegard.
Många deltagare på Ågesta har haft stor frånvaro under gymnasiet. De är märkta av
dåligt självförtroende, svårigheter att hinna med på lektionerna och klara ämnena. Vegard och kollegornas vision är att återskapa studieglädje och självförtroende och se till att närvaron hålls.
– Här säger många att de hittat hem. Vi kan justera tempot och nivån och anpassa schemat individuellt. Och det är fantastiskt att se vilka resultat som kommer ut av det! säger Vegard entusiastiskt och citerar en elev som äntligen har börjat förstå och gilla matematik.
Mitt i det stora ansvaret inser han att han inte är ensam. Frälsningsarmén finns i ryggen, liksom skol- och handledning och en
I naturen får han ro. Rektor Vegard tar sig gärna ut på löprunda, eller gymmar under vinterhalvåret. Runt Ågesta folkhögskola finns gott om vackra naturscenerier, som här i den ganska nybyggda samlingsplatsen intill sjön Magelungen.
fantastisk personal. När det blåser finns stöd att få.
– Jag försöker vara prestigelös och alltid utgå från att människor gör sitt bästa. Att vara chef är att se till att andra gör bra ifrån sig – både när du är där och när du inte är där. Konflikter brukar vanligtvis blåsa över snabbt, säger Vegard.
En annan trygghet i Vegards liv är relationen med Gud. Ibland bara i en ordlös kommunikation och bönesuckar, från hjärta till hjärta. Någon känner honom inifrån och ut, inte som något hotfullt utan som en trygghet. Och han vet att han är värdefull i sig själv, oavsett prestation. Då behövs inte heller tvärsäkerhet inom alla teologiska frågor.
fakta vegard tögersen
Ålder: 47 år.
Bor: Farsta i Stockholm.
Familj: Fru och tre barn.
Sysselsättning: Rektor på Ågesta folkhögskola.
Roller inom Frälsningsarmén: Medlem i Frälsningsarméns centrala arbetsmiljönämnd.
Intressen: Musik, utbildning, historia, teknik, att laga och bygga saker, träna, med mera.
Tycker om: Att umgås med familjen och att lyssna på poddar.
Gillar inte: Orättvisor och att städa efter andra.
Med Mannsambandet gjorde Frälsningsarmén stor succé i Norge och sålde 25 000 exemplar av sin julskiva. Här är de i Sydafrika, Vegard som sjätte från vänster.
– Ett gott samvete är väldigt viktigt för mig. Att vara öppen och ärlig, inte börja skarva med saker eller ha dolda motiv. Då kan man somna gott. För mig hänger det ihop med tron.
Över huvud taget tycks Vegard mån om att tro både sig själv och andra om gott och inte låta sig styras av rädslor och misstänksamhet. Den som stänger in sig blockerar för så mycket.
– Jag är inte den som tar stora risker eller gör farliga saker, men jag vågar satsa, menar han.
På ledig tid tränar han och sysslar gärna med praktiska och handfasta saker. Med släktingars hjälp har han byggt ett lantställe i Trosa, han har knåpat ihop en egen dator, ordnat livesändning från en fågelholk och på sistone börjat meka med bilar.
Skrattar åt: Roliga människor som bjuder på sig själva.
Motto: “May your choices reflect your hopes and not your fears.” (Nelson Mandela)
Favoritbibelord: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matteusevangeliet 6:34)
– Min son tar körkort och vi köpte en billig manuell bil med trasig koppling. Det var svårt och tog mig många timmar att laga, men det gick!
Under nya projekts gång kan han uppleva det som när alla bildelar låg urplockade på asfalten i ett kaos, och tänka: Vad i all världen har jag gett mig in på?
-Men, säger Vegard, sedan löser det sig i alla fall. g
Känner du dig kallad
I februari är det dags att söka till 2025 års klass på Officersskolan. Frälsningsarmén behöver kontinuerligt ledare för att kunna göra världen till en bättre plats. Kanske passar officersskapet dig?
TEXT OCH SAMMANSTÄLLNING KIKI BROMS
EN HEL DEL AV DEM SOM UTBILDAR SIG till officerare gör det som en andra karriär – då man kanske landat i att vilja använda sina ledargåvor på heltid för Gud och människor. Andra har kommit nästan direkt från gymnasiet. Oavsett var du är i livet kan officersskapet kombineras med dina gåvor.
– Jag önskar att vi skulle bli bättre på att prata om kallelse. Våga testa tanken och tala sedan med kårledaren eller Officersskolan. Trivs du som ledare på din lokala kår kanske du skulle tycka om att bidra till samfundet på heltid, på ett mer övergripande sätt, tror Lennart Lundberg, avgående rektor för Frälsningsarméns Officersskola.
Vissa kanske funderade på officersskap som unga men tänker att den möjligheten nu är förbi. Lennart Lundberg menar att det alls inte är för sent oavsett om man kanske redan hunnit skaffa familj och har en karriär bakom sig – varken ur Guds eller Frälsningsarméns perspektiv.
– En officer kan arbeta med en mängd olika saker. Våga utforska om dina gåvor skulle passa, uppmanar Lennart Lundberg.
– Kanske kan det Gud lagt på ditt hjärta gå i linje med Frälsningsarméns uppdrag?
Att tjäna Gud på heltid kanske också skulle ge dig själv mest livsglädje. Våga testa tanken! g
Lennart Lundberg
”Be, lyssna in och samtala med Gud. Om det är Gud som kallar dig till att bli officer kommer allt det praktiska du kanske funderar på, att lösa sig. Våga bara överlåta ditt liv helt till Gud.”
Marjo Maikkunen, 50 år, nybliven officer och kårledare i Haparanda och Luleå
att bli officer?
”Sök Gud angående dina funderingar. Ha ett öppet och nollställt hjärta. Gud talar till oss på olika sätt och man bör inte jämföra sig med hur andra upplevt sin kallelse. Det är bra att samtala om saken med erfarna officerare, men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är unika och att Gud har olika vägar för var och en. Var inte rädd! Den Gud kallar, skickliggör han också.”
Anneli Solomon, 60 år, nybliven officer och kårledare i Eskilstuna
”Lyssna till din kallelse. Att gå på officersskolan är bland det bästa jag gjort. Jag känner att jag har vuxit både som person och som kristen under min tid på skolan.”
Malin Brus, 51, nybliven officer och biträdande kårledare i Umeå
”Om jag kan, kan du!”
Pasi Maikkunen, 49 år, nybliven officer och kårledare i Haparanda och Luleå
Ett rikt liv
Anna-Lena Hjerpe har varit officer i fyra decennier. Idag är hon 62 år och arbetar på Kår 393 i Stockholm.
– Kärleken till Jesus och till människor är min drivkraft i arbetet. Beslutet att bli officer har jag inte ångrat en enda dag. Tänk vilket innehållsrikt liv jag har! Varje dag möter jag nya människor och jag vet att Gud finns med mig. Utmaningen är väl att allt förändras så mycket. Ibland kan jag tänka att det var mycket bättre förr, men samtidigt vet jag att jag får vara med och förändra för framtiden.
– Mitt starkaste minne från åren som officer är svårt att välja, men att be med människor till frälsning står högt på listan. Den största glädjen är att få se förändring i människors liv.
– Det bästa med Frälsningsarmén är att det är min kyrka och mitt hem. Och som i en familj tycker och tänker vi olika, men vi älskar varandra ändå och har alla en plats. g
Värt att veta
Att söka till officersskolan är ett stort steg och funderingarna kan vara många. Här försöker vi räta ut några av de vanligaste frågetecknen.
Är jag för gammal för att bli officer?
Frälsningsarmén har inte längre någon övre åldersgräns för att söka till officersskolan. Allt prövas i samband med ansökan.
Kan jag försörja mig – under studierna och som officer?
Under studierna får kadetter i dagsläget 25 000 kronor i månaden i utbildningsbidrag. Möjligheten att jobba extra finns inte då studierna är på heltid. Som officer får man lön efter kollektivavtal.
Har jag varit med i Frälsningsarmén tillräckligt länge för att kunna bli officer?
Villkoret för att söka till officersutbildningen är att man ska vara lärjunge till Jesus och aktiv medlem i en kår sedan minst två år, varav minst ett år som invigd soldat.
Måste man flytta runt?
Att vara frälsningsofficer och tjäna Gud genom heltidstjänst innebär att man får olika förordnanden i Frälsningsarmén. Det kan innebära att flytta. Men att flytta runt för flyttandets skull är inget som eftersträvas. Det förs samtal med den som står inför en ny uppgift, för att koordinera både det som Frälsningsarmén uppfattar att Gud vill och för att möta den enskilde officerens gåvor och kallelse.
Måste min make/maka också bli officer? Nej, båda behöver inte bli frälsningsofficerare.
Måste man bo på skolan?
Studierna är sedan hösten 2008 på distans vilket innebär att kadetterna är på skolan en
Visste du att...
vecka per månad. Då bor man på skolan men i övrigt studerar man på distans från den plats där man gör sin fältutbildning.
Varför ska jag bli officer?
I grund och botten ska du bli frälsningsofficer som ett gensvar på Guds kallelse. Frälsningsarmén kommer alltid att behöva passionerade ledare med vision och gudagiven förmåga att leda kårer och sociala verksamheter. Den som upplever sig kallad behöver våga. Du vet inte innan hur allt ska bli men du får en fantastisk möjlighet att se Gud verka för, i och genom dig. Dock måste du själv säga ditt ja!
Hur går jag till väga?
Kontakta din kårledare och boka ett samtal. Om processen går vidare följer flera steg, som bland annat innebär att ansökan fylls i och lämnas in samt att flera intervjuer hålls med den sökande. Intervjuerna syftar till att klargöra den sökandes medvetenhet om kallelse och motivation, samt praktiska, ekonomiska och personliga förhållanden liksom förståelse för vad det innebär att vara frälsningsofficer.
Vad är det bästa med att gå på officersskolan?
Att man utrustas för tjänst genom att lära känna Gud, sig själv och själva uppdraget.
Vad kan vara utmanande?
Mycket kan vara utmanande. Att tjäna Gud är ju inget som någon klarar i egen kraft. Men du vill inte gå miste om att få se hur Gud på olika sätt verkar genom dig. Det är en oerhörd nåd. g
det var helt i linje med general William Booths praktiska syn på utbildning som det vid hans död byggdes skolor till hans minne? Behovet av utbildning för att presentera evangelium på effektivaste sätt i ord och gärning var mycket stort.
Mindre än en månad efter att general William Booth hade befordrats till härligheten (avlidit) innehöll svenska Stridsropet ett upprop om insamling till ny skolbyggnad i Stockholm. Onsdagen den 1 september 1915 stod den klar att invigas.
Redan 1905 tog Frälsningsarmén i Sverige intryck av den utbildning som sedan tidigare bedrevs i England. Man moderniserade den tremånaders kurs som undervisningen dittills bestått av. Ända sedan dess har officersskolan strävat efter att kontinuerligt anpassa kursplanen efter tidens krav. g KÄLLA: ”KORSETS FÄRGER BÄRA”
Vill du utforska din kallelse?
Inom Frälsningsarmén tror vi att Gud har en särskild plan för varje människa, också för dig! Kanske är den att tjäna på den arbetsplats du redan befinner dig på eller som medlem i den kår som du tillhör? Eller kanske att tjäna Gud som frälsningsofficer på heltid?
Den 25–27 oktober hålls kursen ”Design for Life” för dig som vill gå djupare i vilka gåvor Gud har lagt ner i ditt liv och utforska hur din framtid skulle kunna se ut. Helgen innehåller lovsång och bön, bibelsamtal, samtal i grupper, enskild reflektion, gemenskap och god mat.
Du uppmuntras att reflektera över var du har varit, titta på var du är nu och lyssna till Gud om din framtid.
Du är inte för ung!
Elisa Gallardo blev officer när hon var 22 år. Tre år senare arbetar hon som kårledare på Vasakåren.
DET BÄSTA MED ATT VARA OFFICER tycker Elisa är att få se människor förvandlas genom att de växer i alla delar av livet: i tro, gåvor och lärjungaskap, i det sociala och med arbetsuppgifterna de har.
– Att gå bredvid en människa genom den förvandlingen är fantastiskt, säger Elisa.
Att bli officer redan som 22-åring och tidigt veta vad hon ville göra i livet har mest varit positivt. Men också utmanade med mycket nytt att lära sig.
– Jag hade förmånen att vara omgiven av människor som inte såg min unga ålder utan i stället min potential. De tog mig på allvar och gav mig en ärlig chans, säger Elisa.
Bland de största glädjeämnena för Elisa personligen var när sex gymnasiekillar för en tid sedan valde att bli medlemmar på kåren. Hon har följt ungdomarna från att de var 13–14 år, på konfirmation, läger, fredagsträffar, gudstjänster, konserter och genom familjekriser.
– Jag fick se hur de fick en personlig tro på Jesus och valde Vasakåren som sitt andliga hem. Det är fantastiskt och påminner mig om hur värdefullt mitt jobb är, säger Elisa.
Ibland tycker hon att det kan vara svårt att
hitta balansen mellan arbete och vila som officer. Att stänga av när hon är så hängiven arbetet är inte helt lätt. Men hon är tacksam över att det finns människor runt omkring som kan påminna henne om att vila ibland. – Utan kärlek till människor blir jobbet väldigt tungt, därför måste jag bli påfylld av Guds kärlek. Men eftersom jag brinner för människors frälsning känns det som att jag med Guds hjälp klarar av allt det andra, säger Elisa.
Elisa uppmanar gärna andra unga att söka till Officersskolan och poängterar att Gud inte bryr sig om ålder eller erfarenhet, bara om ett villigt hjärta. Hon ger några exempel från Bibeln: Samuel som bara var ett barn när Gud talade till honom; David som vid ung ålder segrade över Goliat; Jeremia som ansåg sig för ung för att tala, men där Gud lovade att vara med honom; Maria som lydde Gud vid ung ålder och födde och fostrade världens frälsare, Jesus. – När jag ansökte hade jag precis läst en artikel om min farmor som åkte ut som missionär när hon var 20 år. Det fick mig att tänka att om hon kan göra det vid så ung ålder, kan även jag. Till den som är ung och har funderingar kring ett liv som officer, rikat Elisa en tydlig uppmaning:
– Om jag kunde gå in på Officersskolan som 20-åring, så kan även du. Att vara officer är ett fantastiskt jobb! g
Minnet
Berättat för och fotograferat av Carina Tyskbo
Richard Flinck: ”Jag och min tvillingbror Thorsten åkte till ett feriehem sommar efter sommar, från det att vi var väldigt små. Jag minns att vi reste med tåg till en bondgård och att någon från Frälsningsarmén var med på tåget. Vi var stadsbarn som fick komma ut på landet, leva nära djuren och leka i skogen – det var alldeles fantastiskt och har betytt oerhört mycket för oss.
Vi växte upp i Stockholm med mamma som var ensamstående och drog hela det ekonomiska lasset. Hon arbetade mycket. Under sommaren när vi var med Frälsningsarmén jobbade hon dubbelt. För henne var Frälsningsarmén en livlina, hon var så tacksam och hade inte klarat det själv. Ni kunde hjälpa snabbt utan så många sammanträden och beslut som det krävdes inom kommunen.
I skolan var det ofta bråkigt. Ständiga samtal med rektor, lappar hem till mamma. Två bröder som gick andra, och ibland varandra, på nerverna. Och inget visste man om diagnoser då. Jag var snäll och hade lätt för mig, men blev snabbt uttråkad och gjorde hyss. Vi fortsatte att åka på kollon längre upp i åren. Jag minns att vi bad och att någon läste ur Bibeln. Det var intressant, även om vi grabbar kanske mest ville leka. Ibland hälsade Frälsningsarméns anställda på i skolan där jag gick. De bjöd in oss till sin lokal. Och på helgerna kunde vi åka ut på landet och fiska – väldigt fint för oss asfaltsungar.
Nu är jag 63 år och döende i cancer. När livet är på väg att ta slut funderar man över vad som verkligen betytt något. Där är Frälsningsarmén en väldigt stor del.” g
LIVSVIKTIG UPPRÄTTELSE I SYDAFRIKA:
Frälsningsarmén arbetar mot köns- och familjerelaterat våld
Sydafrika har världens högsta nivåer av könsrelaterat våld. Även våldet i nära relation är omfattande, vilket drabbar barn, kvinnor och män hårt. Nu satsar Frälsningsarmén stort på en nationell informationskampanj och stödjande insatser för de drabbade.
TEXT: JONAS NIMMERSJÖ FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN I SYDAFRIKA
Sydafrika har enligt Världshälsoorganisationen, WHO, världens högsta nivåer av könsrelaterat våld. Att mer än 40 procent av alla mordoffer i Sydafrika har dödats av sin partner är en talande siffra. Mest utsatta är kvinnor och flickor. Våldet mot den kvinnliga delen av befolkningen är systematisk och djupt rotad i institutioner, kulturer och traditioner i Sydafrika. Mellan 2013 och 2018 mördades närmare 4 400 kvinnor av sin partner och enbart under 2018 anmäldes 177 620 fall av allvarliga brott mot kvinnor.
Frälsningsarmén i Sydafrika har länge arbetat för ett mer jämställt samhälle och bedriver på sina kårer undervisning om sunda relationer. För att åstadkomma förändring i hela samhället behöver man dock nå längre än till sina egna. Därför satsar man nu stort på en nationell informationskampanj och
stödjande insatser för dem som utsatts för våld.
– Projektet började när Frälsningsarméns kvinnoavdelning och utvecklingsavdelning i Sydafrika samlades för att se om man kunde hitta vägar för att komma tillrätta med problemen, förklarar Sithembile Ngcobo, nödinsatskoordinator på Frälsningsarmén i Sydafrika. Det skedde efter att vi blivit varse att våld i nära relationer var ett problem även inom våra kårer och kyrkor, fortsätter hon. För att skaffa sig en tydligare bild av omfattningen och orsakerna till våldet samlade man in fakta om situationen i landets olika samhällsgrupperingar.
– Vi fann då att kunskapen om könsrelaterat våld var låg. Människor vet vad det är, men de insåg till exempel inte att det även påverkar männen. De förstod inte heller att mönstren etableras redan i tidig ålder, säger Sithembile Ngcobo.
Den inledande undersökningen gjorde det också tydligt att det var ekonomiska förhållanden som till stor del förorsakade kvinnornas speciellt utsatta situation. Många kvinnor i Sydafrika saknar utbildning och därmed också jobb och möjligheter till en egen ekonomi.
– Problemen finns i hela samhället, men är speciellt märkbara bland fattiga och lågutbildade i tätbefolkade områden med dålig infrastruktur. Det är de människorna som är mest drabbade, förklarar Sithembile Ngcobo.
Första steget i projektet är att öka medvetenheten om förekomsten av våld i nära relationer, och få folk att förstå att det är ett utbrett problem som hela samhället brottas med. Arbetet med att göra budskapet känt går via offentliga dialoger och informationsträffar på kliniker, skolor och andra institutioner i samhället. För att nå ut
”PROBLEMEN FINNS I HELA SAMHÄLLET, MEN ÄR SPECIELLT MÄRKBARA BLAND FATTIGA
OCH LÅGUTBILDADE I TÄTBEFOLKADE OMRÅDEN MED DÅLIG INFRASTRUKTUR. DET ÄR DE MÄNNISKORNA SOM ÄR MEST DRABBADE.”
till alla kommer Frälsningsarmén också att knacka dörr.
– Vi ska berätta så mycket vi kan om könsrelaterat våld, hur det kan rapporteras och hur vi inom Frälsningsarmén kan hjälpa. Dessutom håller vi i aktiviteter som skyddande beteendeträning för barn. De är viktigt att också de lär sig förstå sina rättigheter och vad det innebär att bli kränkt, säger Sithembile Ngcobo.
Projektet omfattar också kurser för föräldrar och ensamstående med barn, liksom för unga vuxna som ännu inte är gifta. För att
komma till rätta med kvinnors utsatta ekonomiska situation siktar man på kompetensutveckling, som att lära ut hur man skriver ett CV eller andra insatser som kan öka chansen att få jobb.
Vad krävs då för att ro ett så här omfattande projekt i hamn och nå framgång? Sithembile Ngcobo förklarar hur Frälsningsarmén i Sydafrika är beroende av samarbete och samverkan med andra aktörer. Först då får projekten en stark förankring i de lokala samhällena. Men man vill också involvera andra kyrkor
och trosinriktningar, som till exempel hinduer och muslimer, för att nå ut till alla delar av landets befolkning. Ingen ska lämnas utanför för att de inte tror på Jesus. Detta innebär också ett omfattande opinionsarbete för att lyfta fram Frälsningsarméns roll.
– Vi kommer att gå ut på bred front via bland annat radiostationer och lokala tidningar. Människor ska uppmärksammas på vad vi gör. Frälsningsarmén ska ses som en stark aktör mot könsrelaterat våld och våld i nära relationer i Sydafrika, avslutar Sithembile Ngcobo. g
Sithembile Ngcobo
Fann frihet och varandra
Maher har sin bakgrund bland de religiösa druserna i Syrien men i Sverige fascinerades han av frälsningsofficerarna han träffade. Carmencita drogs in i ockultism trots sin kristna uppväxt.
Båda var andliga sökare och efter deras möte på kåren i Malmö blev ingenting sig likt.
TEXT OCH FOTO: TERESIA JANSSON
I vilken religiös kontext växte du upp?
MAHER: Min familj i Syrien tillhörde den religiösa minoritetsgruppen druser. När kriget bröt ut 2015 och jag kom till Sverige hade jag en gudstro men bekände mig inte till någon särskild grupp, inte heller till druserna. Jag var en sökare. Under flykten träffade jag kristna ortodoxa och katoliker men fastnade inte riktigt för de sammanhangen.
CARMENCITA: Som officersbarn fanns ingen annan än Jesus för mig, men när mina syskon blev frälsta under stor uppståndelse jämförde jag mig med dem och ifrågasatte om jag hade rätt tro. Jag sökte efter andlighet på andra håll och via yogan kom jag djupt in i new age. Jag hade till och med en egen andlig guide eller guru. I början upplevde jag det som läkande men med tiden bröts jag ner och kände mig bunden.
Hur blev du frälst?
MAHER: På tågstationen i Malmö mötte jag folk från Frälsningsarmén och fascinerades över att de var uniformsklädda. De bjöd på kaffe, berättade om sin kyrka och hjälpte mig att hitta någonstans att bo. Jag började arbeta som volontär på kåren. Jag trodde ju på Gud och ville hitta rätt sammanhang för
min tro och fick tankar om att jag skulle bli pastor i Frälsningsarmén. Jag försökte slå bort tankarna men de kom tillbaka och när jag lärde mig mer om kristendomen kände jag mig trygg och tillfreds. Efter en tid tog jag emot Jesus och nu är jag frälsningssoldat och rekryt då jag förbereder mig inför Officersskolan.
CARMENCITA: När jag arbetade i det sociala arbetet på kåren i Malmö träffade jag Maher som ifrågasatte min tro, mina tankebyggnader, yogan och businessen kring den. Min guru ville ”rädda” mig från Maher, men min far sa att detta inte handlade om dem utan om mig och Gud. Vid ett tillfälle i yogastudion var det som om ridån gick upp, och hela sanningen om new age uppenbarade sig för mig. Jag kände hur fel allting var. Jag vände om och insåg att mitt liv handlade om att bli officer och att jag varit i en andlig kamp sedan jag var barn. I tonåren hade jag fyllts av Guds kärlek när jag vistades i Atacamaöknen i Chile. Då hade jag överlåtit mig till honom, men hamnade sedan snett.
Vad fastnade ni för hos varandra?
MAHER: Eftersom jag tillhörde en minoritet hade jag svårt att hitta umgänge i Malmö.
Jag fick mycket hjälp av Carmencita via kårens sociala arbete. Det kändes som om vi hade mötts förut och jag tänkte att hon kanske var drus eller arab. Jag föll för Carmencita och ville gifta mig med henne, men fick höra att jag var galen och att man väntar ett par år med giftermål i Sverige.
MAHER: De fyra evangelierna i Nya testamentet, för att de är lättlästa, lagom långa berättelser om Jesu gärningar som ger mig hopp och tillfredsställelse.
Maher frågar Carmencita
Om du inte hade träffat mig, skulle du fortfarande hålla på med yoga då?
CARMENCITA: Kanske, men antagligen inte, för min far hade fortsatt be för mig.
CARMENCITA: Tavlan med bibelord jag fick vid officersinvigningen. Jag läser dessa samt officersförbundet varje dag och påminns om beskyddet, löftena och kraften man får av att ingå ett förbund med Gud. Detta bär mig och ger lugn under tuffa tider.
CARMENCITA: Först undrade jag om han bara var ute efter trygghet och sällskap men jag drogs till honom för hans självförtroende, integritet och styrka. Det hade jag inte sett hos andra. Likaså för den kärlek och respekt han visade alla människor. Maher krossade mina fördomar och gav mig en ny syn på livet. Han fick mig att känna mig trygg – jag älskade att vara med honom.
Hur påverkas ni av era olika kulturella bakgrunder?
CARMENCITA: Det Maher lär mig om den arabiska kulturen har jag nytta av när jag möter människor i vårt sociala arbete. Jag har förstått att man inte pratar om vissa saker som svenskar gör och vice versa. I början tänkte jag att Maher inte älskade mig när han inte visade tillgivenhet öppet, men nu har jag förstått att det har att göra med respekt för andra.
MAHER: Carmencita har hjälpt mig förstå
den svenska kulturen och hur man lever här. Jag tror att det är lättare att integreras här jämfört med i Syrien.
Hur får din tro näring?
MAHER: Genom bön, lovsång och studier.
CARMENCITA: Genom egentid, lovsång och bibelläsning, men också i gudstjänstgemenskapen och att se människor växa i tro. Det är viktigt att börja dagen med Jesus i fokus.
Vad kan vara tungt med att vara kristen?
MAHER: Om jag skulle vittna för de arabisktalande i Sverige och bli hotad på grund av det, så är jag inte garanterad säkerhet trots yttrandefriheten. I stället kan det bli jag som till exempel anklagas för att vara rasist eller islamofob. Det finns en naivitet och svaghet i systemet här som jag inte upplevde i Syrien. Det kan göra mig frustrerad.
CARMENCITA: I den här världen ogillas de kristna värderingarna av många. Vi kan
upplevas som hycklare som tycker vi är bättre än andra, eller medberoende som behöver hjälp. Jag hade själv de fördomarna förr.
Vad är det bästa med att vara kristen?
MAHER: Jag känner mig tillfreds med mig själv och behöver inte skämmas för min tro. Den står för godhet, kärlek och att hjälpa andra och rymmer inget ont eller negativt.
CARMENCITA: Att jag inte behöver skapa min egen lycka och bära mig själv, som inom new age. Att min identitet inte sitter i vad jag gör och var jag är utan i vad Gud tänker om mig.
Har tron prövats under åren och i så fall hur?
MAHER: Nej, ärligt talat inte.
CARMENCITA: Helgelseprocessen kan vara oerhört smärtsam när man tvingas se sig själv som den man är och får syndanöd. Då kan det kännas enklare att gå tillbaka till new age och fortsätta flumma. Men trots
Carmencita frågar Maher
Om inte kristendomen fanns, vilken religion skulle du tillhöra då?
MAHER: Ingen religion alls. Men jag skulle ändå ha en tro på Gud, för det måste finnas någon som har skapat jorden och allt som finns till.
Så
växer min tro bäst
Ensamhet Gemenskap
Maher: Båda då de kompletterar varandra.
Carmencita: Ensamhet för att hitta mig själv och min relation med Jesus. Jag är som en örn som ser allt. Jag lyssnar in och förlorar mig lätt i andra.
Diskussion Tystnad
Maher: Jag behöver både och, det är som att välja mellan att äta eller dricka.
Carmencita: Diskussion, men jag skulle nog behöva mer tystnad.
Trosviss Frågvis
Maher: Frågvis. Jag söker oftast svar via You- Tube och Google eller böcker på engelska.
Carmencita: Trosviss – om jag ställer för många frågor kan jag hamna i oro och katastroftankar. Jag blir lugn av att förtrösta på Gud och slipper då gå i egen kraft.
Evangelisation Kontemplation
Maher: Jag skulle vilja svara evangelisation men hänvisar till mitt svar om vad som är tungt med att vara kristen.
smärtan är det en oerhörd befrielse att se sanningen och att vi har nåden och kärleken på andra sidan.
Vem är Jesus för dig?
MAHER: Allt – han är källan och förebilden. Man kan alltid fråga sig vad han skulle göra i en viss situation om han vore här.
CARMENCITA: Min bästa vän som befriat mig från bundenhet och slaveri.
Är det någon särskild del eller person i Bibeln som betyder särskilt mycket för dig?
MAHER: Bergspredikan, för att den rymmer så mycket godhet. Paulus, som känns som Bibelns andra karaktär efter Jesus, och för hur han byggde grunden för kyrkan med predikan, gemenskap och lovsång.
CARMENCITA: Paulus för hans klokhet men också för att jag känner igen mig i honom. Även jag hade tidigare ett förakt mot kristna
Carmencita: Evangelisation. Den här världen behöver Jesus.
och en väldig syndanöd under en tid. Paulus talade till församlingen och som både ledare och mamma för många i en kår möter man många olika människor och kulturer, precis som han gjorde.
Har du några kristna förebilder?
MAHER: Ingen särskild förutom Jesus och Paulus.
CARMENCITA: Min 78-åriga far – en enkel man som älskar Jesus av hela sitt hjärta. Han går upp tidigt varje morgon och ber, bland annat för sina barn. Och han är ute sent om kvällarna med Frälsningsarméns buss och möter människor i utsatthet.
Vem kan du samtala med om din tro?
MAHER: Min fru, kårledaren Bertil Divert och andra kristna jag har runt mig.
CARMENCITA: Min man, och vännerna och kollegorna i Frälsningsarmén.
Vad betyder kåren (församlingen) för dig?
MAHER: Den är min community (gemenskap, reds. anm.), kroppen som jag är en del av.
CARMENCITA: Den betyder allt för mig och är min familj och mitt hem, plattformen för Guds utsträckta händer där jag får verka i den kallelse jag har haft sedan jag var barn.g
ÄR DU NYFIKEN PÅ ATT SKRIVA TESTAMENTE?
Vår broschyr hjälper dig att reflektera över vad som är viktigt för dig, och ger praktisk vägledning om hur du upprättar ett giltigt testamente. Beställ den gratis idag. fralsningsarmen.se/testamente
Scanna med mobilen för att läsa mer
Välkommen till
2024 ÅRS BRASSFESTIVAL
Lördag 19 oktober kl. 13.45 och 16.00 Oxbacksgatan 25, Södertälje
Medverkande musikkårer:
Kl 13.45: Södertälje, Västerås, The Salvation Army Virtuos Band, Frälsningsarméns Slagverksensemble
Kl 16.00: Vasa Band, Söderkåren, Östgöta Brass, Swedish Central Band, Stavanger från Norge
Inträde: 150 kr (inkluderar båda konserterna)
Förköp: Swish 123 276 08 33, skriv ”Brass 2024” Tel. 0708 169 406
DIN PROCENT GÖR SKILLNAD
fralsningsarmen.se/kyrkoavgift
Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.
Frälsningsarméns fyra nya officerare ska tjänstgöra i Eskilstuna, Umeå och Haparanda.
Officerare invigdes på
Vasakåren
I EN HÖGTIDLIG GUDSTJÄNST på Vasakåren den 15 juni vigdes Malin Brus, Marjo Maikkunen, Pasi Maikkunen och Annelie Solomon till nya officerare i Frälsningsarmén. Vittnesbörd från de fyra löjtnanterna visade på hur Gud har kalllat dem ut från olika sammanhang och in på den nya vägen.
– Jag har tvivlat på mitt självförtroende men Gud fortsatte kalla
mig. Nu vill jag ge det vidare till andra, sade en märkbart rörd Pasi Maikkunen.
Överste Christina Jeppsson predikade utifrån 1 Timotiusbrevet om att i gudsfruktan vara en god Kristi tjänare och att våga ta vara på den nådegåva man fått. Musik från Vasa band, liksom förbön och jublande solo- och lovsång fyllde också gudstjänsten. g Carina Tyskbo
Stridsropet
Herre,
Mognadens tid är här, när allt du ger oss får samlas in.
Trädgårdarna lär oss väntans hemlighet:
Väntan på mognad, väntan på växt.
Väntan på den rätta stunden.
Gud, när dörrarna åter slås upp till våra verksamheter –hjälp oss minnas:
Du är den som skapar liv, inte vi.
Välsigna höstens arbete, växt och skörd.
I Jesu namn, amen.
Befordrade till härligheten
Göte Lundin, Örebro
Annmari Larsson, Stockholm
Roger Larsson, Uppsala
Marie Wahlström, Finland
Ingrid Fjäll, Jönköping
Anita Ahlström, Västervik
Irene Hällberg, Nynäshamn
Bi B elordet
Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.
Efesierbrevet 2:19 (Bibel 2000)
Kommentar: Ett hem – en dörr med mitt namn, som jag kan öppna och stänga, en hall där jag kan ställa ner min ryggsäck, hänga av mig jackan och sparka av mig skorna, en soffa att vila i, ett kylskåp och en spis – har du det så finns det mycket att vara tacksam över. Ännu viktigare än allt detta är att tillhöra en familj, att veta att mitt liv har en förankring i relation till någon annan. Oavsett hur vår fysiska bostad eller familj ser ut, vill Gud själv vara en god Far för oss alla. Du kan vara den du är och finna din tillhörighet hos honom som väntar på dig och säger ”Välkommen hem!”.
Veronica Wahlström, Frälsningsofficer
Frälsningsbön
Den som vill ta emot Jesus och tillhöra honom kan be den här bönen: Himmelske Far, tack för att du sände din son, Jesus, för att dö på korset och återuppstå för mig så att jag kan få förlåtelse och bli fri. Från och med nu vill jag följa och lyda honom som min Herre. Jag är ledsen för allt som jag har gjort fel i mitt liv. (Här kan du stanna upp och be om förlåtelse för något som du har på ditt samvete.)
Käre Gud, förlåt mig. Nu vill jag vända mig bort från allt som är ont och fel. Tack för att du erbjuder mig förlåtelse och din helige Ande. Jag vill ta emot den gåvan nu. Gud, kom in i mitt liv med din helige Ande, och stanna kvar hos mig för alltid.
I Jesu Kristi namn. Amen.
Posttidning B
Stridsropet Box 5090
10242 Stockholm
BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)
1,8 MILJONER SVENSKAR LEVER PÅ GRÄNSEN TILL FATTIGDOM
Marginalerna är små för väldigt många barnfamiljer och fattigpensionärer.
Alla behov gör att våra verksamheter behöver mer resurser än någonsin.
Därför har din gåva aldrig varit viktigare.
Ge med swish
1. Starta Swish