Förlovning av Doktor J. Klarkum 1946 by Fredrik Almroth

Doktor J. Klarkum

MWlilMW00M

föffiliSS -

•

*••

&> ir

•

VAD INNEBÄ R EN FÖRLOVNING ?

När två unga mä nniskor fattat sympati f ör var andra, slutar det efter längre eller kortare tids v änskap med f ö rlovning. Jag n ä mnde v änskap, emedan man nu f ör tiden ofta tr äffar på ett visst slags kamratskap mellan man och kvinna, som man f örr i tiden alls icke kunde tänka sig, ja, som man skulle betrakta som högst omoraliskt. Nu är det dä remot r ä tt naturligt, att ett sådant v änskaps eller kamrattillstånd f örekommer. Även på denna punkt har upplysningen och den sunda synen på livet trängt undan alla f öråldrade doktriner. Qch detta nya f ö rhå llande, detta mera fria f örhållande mellan de bå da könen, har det då gjort moralen n ågon skada ? Pessimisterna säga ja, och optimis terna nej. Jag hå ller mig till de senares mening. Jag tror på ungdomens moralitet. Jag tror, att den ä r betydligt bättre än den var f ö r tjugo å r sedan. Att det finns omoraliska individer bland de unga. är väl riktigt, men det skall det alltid komma att finnas. När jag talar om ungdom menar jag ungdomen i sin helhet. Men tyvärr är jag icke optimist f ör de äldres vidkommande. Ålderdomen eller vå r

tids » äldre » är alls icke moralisk, därf ör att deras åskå dningar stamma fr å n en byrå kratisk tid, vars unkna atmosf ä r ä nnu sticker i näsan. Skenhelig heten från den tiden hänger ännu kvar vid många av de gamla. Man ser, hör och läser, hur denna skenhelighet då och då sticker fram bockfoten och f örsöker hindra upplysningsarbetet genom lagar, vilkas brister ä ro himmelskriande i all sin naivitet och som bevisligen skadar ungdomen mera än den gagnar den. Man är så ängslig å de ungas vägnar Man å beropar sig på sin ålder, erfarenhet och mo ral. Man vill gärna vakta de ungas moral på det pmsorgsfullaste, men man drar sig inte f ör att lägga alla tänkbara hinder i vägen f ö r den sexuella upp lysningens spridande över hela landet. Men lyck ligtvis tyder allt på att upplysningen i alla fall kom mer att segra. Man kan f ördrö ja utvecklingen men inte hejda den i dess fortskridande mot sanningen, &om är själva livets lag.

Med f ö rlovning menar man en f örbindelse, som utgör det f örsta steget mot äktenskapet. Förlov ningstiden ä r ett slags prö votid men också en tid, då det unga paret söker skapa sig så goda levnads villkor som mö jligt, på det äktenskapet må kunna äga rum med det snaraste. Nä r man är f örlovad, vill man helst gifta sig så fort som mö jligt. Det erotiska livet, som väckes under f örlovningstiden, pockar p å tillfredsställelse. Under denna tid lever kvinnan i ständig oro. Den oskyldiga unga flickan längtar efter något, som hon inte själv är riktigt på det klara med. Alla hennes sinnen f örsättas i dall ring och en sakta rysning genomfar henne, d å hen nes älskade kysser henne. Eros kallar.

N ä r man f ö rlovat sig, har man ålagt sig en ömse sidig f ö rpliktelse, och denna bestå r i att sträva mot äktenskapet, ty annars vore det ju inte någon me ning i att f örlova sig. Då kunde man ju lå ta det stanna vid blotta bekantskapen. Denna f örpliktelse

utgö r f ö rlovningens väsen , dess betydelse. Fö rlov et. ningen är en f ö rberedande skola f ör äktenskap ä ndig omst å p ju beror , cka ä r r b ö Hur länge den heterna , av vilka de pekuni ä ra icke äro de ovikti gastes nu f ör tiden. Förr i tiden kunde en välb ärgad sv ärfar vara den bestämmande härvidlag, men en sådan välbärgad svä rfar, som är i stånd att ordna det hela medelst en check, stå r svå rligen att upp. driva i v å ra dagar, då kapitalen sm älta samman 1 det stora hela måste de unga nu f ör tiden lita på sig själva och med flit och trä get arbete skapa sig ett eget hem. Och det ä r egentligen lika gott så , ty det stä rker sammanh ållningen och energien och gö r paret självst ändigt och oberoende. Och lyckan be stå r ju , som vi alla veta, ej av gods och guld. Det ä r icke alltid som den v älbärgade svä rfadern f ö r den in i det nya hemmet tillsammans med checken. Snarare är f örhållandet omvänt.

Förlovningen utgör alltså en f örberedande skola f ö r äktenskapet, men den ä r också n å got mera i kö nsligt avseende. Den utgö r ett slags sexuell prövotid. Kunna de f örlovade bestå detta prov ? H ä r är det naturen, som f äller utslaget. Det kommer an på styrkan av den sexuella drift, som finnes nedlagd i dem, parad med upplysning, beh ä rskning och f ö rstånd. De av dessa begrepp, som ä ro starkast komma att segra. Lagar finnas icke, och kär leken mellan man och kvinna f ö reskriva intet h ä r om. Naturligtvis ä r det vackrast, om de f örlovade v ä nta med att ge efter f ö r sina mä nskliga begär, tills de blivit gifta , ty annars kunde de ju nö ja sig med det f ö rlovade stå ndet och inte fråga efter gif term ålet. Men h ä r s ä tter morall ä ran in sitt bud och säger , att äktenskapets f ö rsta och hederligaste lag är just denna : att mannen och kvinnan skola vara ober ö rda , d å de gå ti1! brudsä ngen.

—

Frågan ä r d å, om de f ö rlovade kunna f å åsido sätta moralens bud f ö r erotikens ? Vi skola litet

nä rmare betrakta detta problem. Först kommer d å spörsm ålet:

VEM BÖR MAN FÖRLOVA SIG MED ? Svaret är enkelt : Med den man håller av. Man skulle vilja tycka , att saken därmed vore klar, men det är den ingalunda. För att en ung flicka h å ller av en ung man eller omvänt, därf ö r ä r det ju ingalunda givet, att sympatien ä r ömsesidig, och d å bortfaller ju hela fcrlovningssp örsmålet av sig själv. K ärleken ä r hopplös.

Men om det r åder ömsesidig sympati mellan kon trahenterna , så b öra dessa också ingå f ö rbindelse. Annars f å r man v äl svara, att detta ar n ågot individuellt, på vilket intet uttö mmande svar kan givas. Att f örlova sig blott och bart f ör att bli f ör lovad med ’ f ö rste b äste som dyker upp, ä r i varje fall moraliskt f örkastligt och f ö r övrigt stridande mot allt suntJ f örnuft. Det kommer att hämma sig och sä rskilt om f örlovningen slutar med äktenskap. Detta kommer d å att sluta med split och kiv och i 'skilsmässa.

•

Att ge råd och upplysningar angå ende, vem man bö r f örlova sig med , är icke min sak. Det f år man själv bestämma, och n ä r jag har givit svaret: med den man h åller av, så tillfogar jag: och med den, som gengäldar ens kä rlek. Dessa två begrepp : k är lek Och genkä rlek ä ro ju just de som skola göra f örbindelsen lycklig. Och det ä r ju det centrala och riktiga i denna sak.

t, ;

iV : en

HUR L ÄNGE BÖR FÖRLOVNINGEN VARA ?

Frågan riktades en gå ng till George Sand , och hon svarade : » Ja, det är vanskligt att säga, men det som hjä rtat inte erkä nner som varaktigt, finner det ingen sann tillfredsställelse i. » Den berömda damens svar säger alltså, att om sympatien mellan de älskande saknas, om de finna , att de k änslor de hyste f ö r varandra vid f örbindelsens ingå ende ä ro i avsvalnande eller att de m ö j ligen kastat sin kä rlek p å nå gon annan, så må f ö r lovningen brytas genast. Att upprätthålla en f ör bindelse, som ä r osann i sitt innersta v äsen ä r f ör kastligt och or ä tt mot den andra parten, mera or ä tt än om man säger sanningen

---

1 k ä rleksf ö rh ållande, såsom i alla livets övriga f örhållanden bör sanningen utgöra den högsta prin cipen. Det kan vara mycket vanskligt att tillstå , att ens kärlek ä r slut, att man måste skiljas. Men det m åste sägas. Steget måste tagas, så snart man k än ner det minsta tvivel om äktheten av sin k ä rlek. Det sanna måste fram, vare sig f örlovningen räckt i åtta dagar eller å tta år.

Under normala f ö rhå llanden , jag menar d å kär leken och f örstå elsen alltid är f ör handen , bör f ör lovningen inte r ä cka längre än ett par å r. De långa f örlovningarna ä ro icke lyckliga f ör det erotiska livet och därmed också f ör parets moral och an svarskänsla.

Nä r det ä r fråga om, hur länge en f örlovning må räcka , bö r man också tala litet om lögnen, denna avskr äckande djävul. Men vad har d å lögnen med kärleken att göra ? Jo r ätt mycket, nämligen

K ÄRLEKSLÖGNEN. Sanningen har bara en sida , men lögnen har m ånga. 1 alla f örhå llanden har den smugit sig in , också i kärleksf örhållandet. Vi känna dessa kär lekslögner fr ån det dagliga livet. Den visar sig i rä ttens protokoll i form av brutna äktenskapslöften. Den visar sig i tidningars spalter om sjä lvmord , k ärlekstragedier o. dyl.

K ärlekslögnen hör till de farligaste av alla lög ner, ty den kan ödelägga ett hjärta, bringa sorg, f örtvivlan och brottslighet in i ett hem. Dess smitto f örande gift kan f örvandla en ängel till en djä vul , en dygdig flicka till en sköka. Och det gives blott ett vapen mot denna pest, och det ä r upplysning pa rad med sunt omdöme. Men lika litet som man kan leva sitt liv uteslutande p å en lögn, lika litet kan man i l ä ngden älska på l ögn. Man kan inte f örlova sig på en l ö gn. Den ena parten kan inte i längden ljuga f ö r den andra. Sanningen kommer nog att bana sig väg. Dä rf ör bör du fly kärleks lögnerna ! Var alltid sann i kä rlek, ja , framf ör allt d ä ri, ty sanningen ä r en grundsten i den sanna och trofasta kä rlekens byggnad !

EKLATERADE FÖRLOVNINGAR.

Med en eklaterad f örlovning menar man en in timare f ö rbindelse mellan man och kvinna , som bringas till offentlighetens k ännedom dels genom annonser i tidningarna , dels genom utskickande av

f örlovningskort. När man ä r officiellt f örlovad, brukar man bä ra en f örlovningsring. Detta bruk har varit gä ngse under lå ngliga tider, och f örr i tiden kunde man inte tänka sig en riktig f örlovning, utan att de unga människorna efter ett högtidligt tal av Pater familias växlade ringar. Han köpte hennes, hon hans.

Men också detta bruk har tiden f ö rä ndrat till ett mindre högtidligt. Nu f örlovar man sig ofta offi ciellt utan att byta ringar, ja , man gifter sig till och med utan att sä tta guldsmedens underpant p å trohet på den f ö r detta ä ndam å l reserverade fingern och man blir lika lycklig f ö r det. Det ä r gudskelov inte ringen , som skall gö ra det.

HEMLIGA FÖRLOVNINGAR. Romantikens tidsålder var de hemliga f ö rbindelsernas gyllene tid. Även på sextio- och sjuttiotalen existerade de. Det k änna vi till genom gamla roma ner och teaterstycken. Det var i regel en sådan d ä r hemlig f örlovning, som satte fart i den magra hand lingen. 1 radions tidsålder finns det inte m å nga hemliga f örlovningar, men jag påstå r dock icke, att de helt saknas. Ännu lever romantiken , om också under de knappa omständigheter, som besinen och motorismen kan bjuda den.

Naturligtvis ä r det och kominer alltid att vara nå got lockande och eggande i en hemlig f ö rlov ning å tminstone f ö r den mycket unga och kärleksberusade flickan. Dock bör ju givetvis mannen i så fall vara lika svä rmiskt anlagd som hon sjä lv. Ännu leva också Romeo och Julia som idealet f ö r denna svä rmiska ungdom

Balzac har p å nå got ställe sagt : » Jag har erfarit, att alla kvinnor önska, att deras kärlek skall bliva känd. De betrakta det antingen som en heder eller ett offer. Jag f ör min del önskar en k ä rlek, som ä r en hemlighet mellan tvenne varelser, evigt ok ä nd och f ö rdold som den giriges skatt, men det ser ut som en sådan himmelsk poesi voro omö jlig. »

Jag tror emellertid, att jag kan trösta Balzac i lians grav. De hemliga f örlovningar, och den him melska poesi, som den store romantikern efterlyser, finnes verkligen och komma att finnas, så länge poesin lever, vare sig denna sjunger rosens eller bensinens lov. Hemligheter ha alltid sin lockelse men också sin fara, som allt som r ör sexuella f örhållanden.

Den hemliga f ö rbindelsen kan vara lika ä rlig och sann som den officiella. Om själva orsaken till att hemligh å lla bekantskapen skall jag här inte tala. Det kan finnas många orsaker. Men om det blott ä r det romantiska och sv ä rmiska , som skapar f örbindelsen , kan det sköna och dygdiga snart f ö r vandlas till sin motsats. K ä rleken kräver alltid till sist realiteter och åsidosä tter allt f ör att nå sitt m å l.

FÖRH Å LLANDET MELLAN FÖRLOVADE ?

Tillit ä r grundvalen f ör f örhå llandet mellan f ör lovade. Om tillit saknas, ä r f örh å llandet icke mycket v ä rt. Att f örhå llandet mellan två m änniskor, som en gå ng skola bli man och hustru , måste vara ä r ligt och uppriktigt, behöver väl inte p åpekas, men hur skall man då f ö rhå lla sig i erotiskt avseende ?

Detta spörsm ål krä ver sitt särskilda besvarande, och det skall ske i ett sä rskilt kapitel.

BÖR MAN LEVA I SEXUELL AVH ÄLLSAMHET FÖRE ÄKTENSKAPET ?

Denna fr å ga f ö ruts ä tter en ny, n ämligen : Kan man det?

Man bö r avgjort leva ett asketiskt liv f ö re äkten skapet: Därf ör bö r f ö rlovningstiden bli så kort som mö jligt. Man må akta sig, att icke driften arbetar sig upp till en spänning, som hotar att krossa dygden och moralen med sitt krav p å tillfredsstä llelse. Tillfredsställandet av de älskandes drift m åste inskr ä nka sig till den glödande kyssen , vilket släcker t örsten å tminstone f ör stunden. Men en sak har alltid två sidor. Så ä ven h ä r. Man kan ha de bästa f öresatser, men i det av-

görande ögonblicket sviker f örmå gan och viljan. Kan man bekä mpa driften att söka erotiskt umgänge med den man älskar och som man ä r f ö rlovad med ? Det finns säkerligen många kvinnor som gå till brudsä ngen som oberö rda ungmör, men det finns säkerligen lika m ånga , ja, kanske flera , sonl icke äro jungfrur på sin bröllopsdag. Det tjä nar ingenting till att söka d ölja detta faktum , ty det är rena sanningen.

Man invä nder kanske, att det ju då finns m ånga omoraliska f ö rlovningar. Ja , det finns det säkert. Men svaret må f ölja på spörsmålet : Är det d å omoraliskt, att f ö rlovade odla den så kallade fria kä rleken ? Nej, det kan det inte vara, n ä r det icke räknas som omoraliskt att ingå så kallade prov eller kamratäktenskap , som ju, innan paret ingått legalt äktenskap inte är stort annat än f örlovning. Om paret flyttat samman, eller parterna bo var

f ö r sig, ä r ju en tä mligen underordnad sak i deras inbö rdes könsf ö rh ållande.

En helt annan sida av sp ö rsmålet ä r emellertid , vad man menar med moral. Det ä r ett elastiskt begrepp. Man måste alltid rä tta sig efter den mo ral, som lagen f öreskriver skall råda i ett välordnat samh ä lle. Om man personligen erkänner dessa mo ralbegrepp, som dikteras av samhällets lag, må vara ens privatsak , men man f å r bära ansvaret f ö r deras kr änkande. Det slipper man inte ifrån.

Men om man ställer fr å gan direkt till mig och avfordrar mig ett svar, så vill jag säga : jag f ö r d ömer icke det f ö rlovade par, som stå r i erotiskt f örh å llande till varandra , ty jag r äknar med att den i dem nedlagda driften kan vara så stark, att den inte kan hindras. Men jag anbefaller samtidigt det f örä lskade paret, som idkar könsumgä nge un der sin f örlovningstid att, så snart de kunna , ingå ä ktenskap och aldrig visa sig trolösa genom att bryta f ö rlovningen ocli ingå nya f örbindelser. Detta vore omoral i renodling. Omoral mot dem själv och det samh ä lle de tillhö ra.

TROHET SOM AVG ÖRANDE BETINGELSE FÖR FÖRBINDELSEN ?

K ä rleken mellan man och kvinna ställer vissa krav f ör bevarandet av f ö rbindelsens lycka och varaktighet. Troheten ä r ett av de viktigaste och utgö r k ä rlekens f ö rsta bud. Utan trohet ingen djup och sann k ä rlek. Troheten i det äktenskapliga livet ä r en avgörande faktor f ör lyckan. Auerbach har en gång sagt f öljande om troheten i samband med kä rlek och äktenskap: » K ärlek i

de högre lagren av befolkningen är kanske större, energisk och lidelsefull, men troheten, detta *stnera ändiga , varmhjärtade fasthållande vid varandra, f örefaller mig vara st örre hos de bredare lagren.»

Jag skall hä r icke f ördjupa mig i den Auerbachska filosofien, men hur det nu f örhåller sig med trohetens olika f örekomst bland olika samhällslager, så är den av största och djupaste betydelse f ör all kärlek. Kä rleken tål nämligen intet svek. Antingen älskar man trofast och hängivet eller också f å r man f ö rsaka kärleken . Kompromiss ä r inte mö jlig. K ä rleken gå r aldrig på ackord.

FR ÄMMANDE GUDAR. Nä r man är f örlovad, äro frä mmande gudar bannlysta. Den of ö rlovade har väl rätt att v äxla om, men den f örlovade aldrig. Det vore ett brott mot moralen och troheten. Det ä r självklart, att om en f örlovad man eller kvinna f å r veta , att den andra parten varit otrogen, må han eller hon ge nast bryta f örbindelsen.

Detta är ju icke alltid så lätt. K ä rleken gör blind, heter det, och den kan kanske vara så stark, att den bedragna parten f örlåter och söker glömma. Ja , det kan till och med hända, att den bedragna parten finner en viss njutning i sitt öde, ä ven om jordens största hat är den f örsmådda kvinnans, som Drachmann säger. Det är också ett utslag av kär lekens häxeri, att en människa vet sig å sidosatt f ör en annans skull och likväl finner sig dä ri. K är lekens inre väsen är som en sluten bok f ör f örnuf tet. K ärlek och f örnuft äro väsensskilda, ja, ha i själva verket inte något gemeRsamt. Det kommer an på hur stor procent av dessa två begrepp indi-

. -

viden är i besittning av Det är det som är av av görande betydelse f ö r hans eller hennes själsliv

Moraliskt sett ä r främmande gudar, när man ä r f örlovad eller gift, något av det f öraktligaste, som kan tänkas.

FÖRFÖRD. Läsaren k ä nner nog till sagan om hjärtekrossaren Don Juan, som bara i Spanien f örf örde ett tusen tre kvinnor, f ör så vitt jag minnes rätt. Och ser man efter i historien, skall man finna, att f örf öra ren i regeln har varit en man. Det f örekommer mig emellertid, som om här en viss orä ttvisa gö r sig gällande betr äffande det andra könet. Jag ä r nämligen av den best ä mda meningen, att en kvinna utmärkt vä l lä mpar sig f ör rollen som f örf örare i kä rleksaff ä rer, men hon utövar bara sina f örf ö riska konster på ett annat sä tt än mannen. Varje man, som har sett en smula av livet, vet detta. Lå t oss d ärf ör tala tyst om mannens absoluta ställning som f örf örare, ty ofta är det han som blir f örf örd, i det kvinnan genom sina konster indirekt f ör honom in i erotikens labyrint. Hon utbjuder sig själv genom minspel, genom tvetydigt tal, genom utmanande raffinemang, genom sina blickar, ja, genom ett fyrverkeri av erotiska raketer, som måste f örvirra och f örf öra honom. När det ä r tal om mannen, sker f örf örelsen på ett helt annat sätt. Låt mig genast anmärka, att en man ingalunda behöver vara skön som en Adonis f ör att spela rollen av hjärtekrossare. Man har många exempel på, att just fula män ha uppträtt som f örf örare och med positivt resultat. De ha nått sitt mål i kraft av sin intelligens och medf ödda charm. Ja, .man har också exempel på att gamla

utlevade lebemän f ö rmått verka f örf örande på unga Evadöttrar, just emedan de ägt detta obeskrivliga något, som gör intryck på unga obef ästade hjärtan.

En man, som ä r feminin till sitt väsen, utövar ingen dragningskraft p å kvinnan, om hon inte är pervers På en frisk och hurtig flicka verkar en så dan man dä remot lö jlig i en f örf ö rares roll.

Den verkligt manlige f örf öraren verkar just genom sin manlighet, sin charm, sin elegans och så genom detta obestämda, obeskrivliga, tilldragande inågot.

Fö rf öriska kvinnor och män ä ro alltid farliga f ö r sin omgivning, i synnerhet nä r de strä va efter att verka med detta » obestämda något » , som f ö rmår krossa hjä rtan. Hur dygden skall f örsvara sig mot dessa rovdjur, som eftersträ var så mycket byte som mö jligt, ä r icke min sak att ge v ägledning f ör, ty det hela kommer an p å, om » offret » är mottagligt eller icke, och om moralen är så hög, att den inte faller i spillror vid det f örsta skarpa skott, som rik tas aniot den.

1 Iff

rSPORTFÖRLAGET OLYMPIA A.-B. BOKTRYCKERI

MALM Ö, 1946