01/2012

V IK A R IE N

ÅS Z O E L O R O C D E A M DS A H B U PE BI JÄ NI SL T TE E F LA A – IT FÖ RS EB R D VA RF EN ER NA EN RG AT SÄ – F TÄC VIT AR TAR TT RI K A I V E N ER HE ER KO ÅR S (S T S UP LON DH ARA ) I PA P I E B TE N DÄ N S MM E R A AR R S O M E I S C PI IN YS V NS HE S O L E T ÄN K R FF VA EM D OR SK AN N ET ER RI IL DE S S DO D DÖ VIK YDA RE RAR DA ER FR R V AR IK DA A RY GS GG HJ EN ÄL TA R

T SO I D N #1 U N C I A I N G 20 G D L D E F R 12 OM M Å PR S F OK N S I S ÖR RA VE 20 B U T I R I KR N D S KA G E S

EN

HK:G><:H A:96C9: H6B=tAAHB6<6H>C

, dkcc[h Wl 7h[dW \ h ()/ ah# 6gZcV \Zg Y^\ gVY^`VaV heVc^c\Vg a~c\h hVb]~aahYZWViiZch [gVb`VciZg# BZ_aV cVbc dX] VYgZhhjee\^[iZg i^aa ]kd$WdZ[hiied6Wh[dW]hkff[d$i[# H`g^k Ç;g^]ZiÇ ^ bZ_aZi [ g Vii iV YZa Vk ZgW_jYVcYZi# A~h bZg e mmm$j_Ziah_\j[dWh[dW$i[#

I F ;9 ? 7 B; H8 @K <zH : < H ?> ;JI B 7D:; u I7 H ;

VÄLKOMMEN

Nytt år, nya horisonter

N

ÄR 2011 RANN ner till de sista dagarna skrevs dystra krönikor med teman som finans- och skuldkris, naturkatastrofer och den makabra massakern på Utöya. Även om det förstås fanns ljuspunkter, inte minst vågen av protester i arabvärlden och under Occupy Wall Street-paraplyet. Förhoppningsvis kan det nya året präglas av spirande framtidstro. Utan vidare omsvep, här är fem politiska önskemål för 2012.

1. EN RENÄSSANS FÖR JÄMLIKHETEN. Från 1930- till och med 1980-talet ökade jämlikheten i Sverige. Sedan vände det. Hög tillväxt och en otyglad finansmarknad vidgade klyftorna dramatiskt, samtidigt som målet om jämlikhet sköts på framtiden. Det har gått så långt att Sverige är det land i västvärlden där inkomstskillnaderna ökat som mest de senaste 30 åren. Inte helt otippat har Fredrik Reinfeldts tid som statsminister accelererat utvecklingen. Trenden går igen i många delar av världen – det sociala kittet som håller ihop bryts upp.

2012 kan bli året då det vänder. Den progressiva tidningen The Nation poängterar att växande klyftor inte bara drabbar utsatta, det stryper också tillväxten. Liknande analyser sträcker sig dessutom bortom vänstern. IMF, en institution som historiskt favoriserat nyliberala svältkurer, pekar i sin spaning inför året på att ojämlikhet är ett av de största hoten mot världens säkerhet. Stiftelsen World Economic Forum går i rapporten ”Global Risks 2012” steget längre. ”Skenande ungdomsarbetslöshet och gapande klyftor kan få världen att falla ihop under nationalism.” Nyvaket, om än sent, intresse för jämlikhet väcker hopp om förändring.

2. DEMOKRATIVÅR. Förra årets våg av protester och störtade diktaturer måste gå in i en ny fas för stabila institutioner. Gaddafis, Mubaraks och Ben Alis uttåg ur regeringspalatsen är början på en lång process för en ännu instabil region. När slagorden slutat eka längs gatorna och folkmassorna lämnat torgen behövs insatser från en allians av omvärldens demokratier för att motverka terrornätverk som väntar i kulisserna. Vad händer med Jemen, ett land där al-Qaida dominerar dess södra regioner? Eller Iran, som sannolikt inte är långt ifrån att utveckla kärnvapen? Mycket står på spel, men förverkligas löftena kan det inspirera till ytterligare fallna despoter.

3. EN SOCIALDEMOKRATI SOM OMFAMNAR FRAMTIDEN. 2011 var Socialdemokraternas förlorade år. Inledningen på 2012 blev knappast bättre.

Nu behövs fler som vädrar kritik och presenterar idépolitik där partiet tidigare tystnat under plågsamma harklingar. En förutsättning för ett spänstigt samtal om politik är företrädare som vågar knåda i de stora framtidsfrågorna. Mångfalden. Feminismen. Europaprojektet.

Valet av Stefan Löfven som partiledare måste kompletteras med ett lag av nästa generations idéburna ledare. Det håller inte att plocka

FRIHET

i samma gubbröra när ledande poster ska tillsättas. Vill socialdemokratin återigen bli ett statsbärande parti med en förändringsagenda krävs två strategier: organisatorisk förnyelse som öppnar upp beslutsprocesser och ger den enskilde medlemmen mer makt samt arenor för att kläcka embryon till ett nytt idépolitiskt projekt för framtiden. För mycket står på spel för att sjabbla till det ännu en gång.

4. ATT BARACK OBAMA får tillbaka sin swagger. Trots att USA:s 44:e president bland annat räddat landet från finansiell kollaps, avskaffat diskriminerande ”Don’t ask, don’t tell” inom militären, fixat en omfattande sjukvårdsreform och reglerat finansmarknaden leder han ett djupt polariserat land. Valet den 4 november blir ett val om ekonomi och jobb men sannolikt också om ideologi. Republikanernas långa färd högerut skapar ett politiskt klimat där ytterligheterna, snarare än de sansade idéerna, tävlar om uppmärksamheten. Högerns strategi är enkel: Utmåla Obama som vår tids Jimmy Carter, en misslyckad president som saknar förmåga att leda. Demokraternas utmaning blir att binda ihop idén om rättvisa med ett gemensamt samhällsprojekt. Liksom att Obama landar i teman och formuleringar som känns i magen.

5. ATT TEKNOLOGIOPTIMISM ersätter kompostkonservatism. Forskarvärlden kläcker dagligen nya innovationer. För några veckor sedan lanserades den första solcellen med hundraprocentig effektivitet. Ny teknik och smarta reformer kan knäcka klimatgåtan, inte strypt handel och en återgång till ett för länge sedan svunnet samhälle. Slentriansnacket om överkonsumtion är kanske viktigt för en köpstark medelklass, men knappast en rimlig beskrivning för låginkomsttagare i Sverige och världen. I ljuset av finans- och skuldkriser i kombination med hög arbetslöshet är det snarare mer konsumtion, hållbar sådan, som behövs.

Förhoppningsvis kan 2012 bli året då ny teknologi och långsiktiga tillväxtkällor lägger grunden för ett nytt samhälle.

Daniel Mathisen är chefredaktör för Frihet. daniel.mathisen@frihet.se, twitter.com/danielmathisen PS! 21 januari i år var det tio år sedan SSU:aren Fadime Sahindal mördades av sin pappa, mitt framför ögonen på mamma och syskon. Läs mer om hennes förkortade livsgärning på fadimesminne.nu.

3 1/2012

INNEHÅLL

14 40

14 EN HJÄLPANDE HAND

I Malmö är det eldsjälar inom frivilligorganisationer som stöttar gömda flyktingar och papperslösa när ansvaret från samhället brister.

22 KLASSROMAN

Sara Beischer granskar i den självbiografiska debutboken ”Jag ska egentligen inte jobba här” den moderna vården och passar samtidigt på att ta pulsen på den svenska klassresenärens självbild.

13 ÖPPENHET FRAMFÖR TYSTNAD

Åsa Petersen är trött på anklagelser om krypskytte när nödvändig kritik vädras och hoppas i stället att konstruktiva samtal om modernisering och idépolitik ska prägla socialdemokratins återuppbyggnadsarbete.

26 CASH IS KING

Varför finns det? Hur används det? Och på vilket sätt har det förändrats genom åren? Frihetskolan ger dig svar om bistånd.

28 MELLAN NOSTALGI OCH RASISM

I Orania, den sydafrikanska koloni där endast vita bor, när invånarna ännu en dröm om forna tiders storhet.

40 POLITISK PROSA

Den zimbabwiske författaren och satirkomikern Tendai Tagarira kritiserar Robert Mugabes regim i dansk exil. Nu riskerar han att skickas tillbaka till fängelsestraff.

43 FOKUS SSU

Allt om SSU:s nyårskurser. Reportage från Iusys seminarium om revolten i arabvärlden. Porträtt av SSU:aren Alexander Nilsson. Unga socialdemokrater i Ungern om premiärminister Viktor Orbáns allt hårdare grepp om landets institutioner.

46 22 FRIHET

4 1/2012

28

Frihet Box 115 44 100 61 Stockholm Besöksadress — Krukmakargatan 37 A, plan 4 Telefax — 08 714 95 08 Prenumerationsärenden — 08 714 48 30 Mejl — info@frihet.se Annonsbokning — Fronthill media AB: 08 545 517 30 Prenumerationspris — 150 kronor/år Tryck — Sörmlands Grafiska, Katrineholm Upplaga — 10 100 exemplar (TS-kontrollerat gällande 2010)

Frihet är Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds medlemstidning. Du som inte är medlem i SSU kan prenumerera på tidningen för 150 kronor om året. Tidningen är socialdemokratisk men åsiktsmaterialet behöver inte alltid följa en socialdemokratisk linje. Redaktionen arbetar självständigt från SSU och skriver om politik, samhälle och kultur för dig mellan 13 och 25 år.

För eventuell vinstskatt på av Frihet ordnade tävlingar ansvarar vinnarna själva. För insänt ej beställt material ansvaras ej. Den som säljer material till Frihet anses medge digital lagring och publicering.

Du kan köpa Frihet på Direkten i Sunne, Press Stop på Drottninggatan i Göteborg, Presstop på Götgatan i Stockholm, Tidskriftsbutiken i Malmö och Torslanda bokhandel.

Vinnare av Svenska Publishingpriset 2010

FRIHET

Frihet Nummer 1/2012, årgång 94 Utgivare — Frihet Media Ek. Förening Omslagsbild — Anders Andersson Ansvarig utgivare — Daniel Mathisen Chefredaktör — Daniel Mathisen, 076 199 40 02 daniel.mathisen@frihet.se Andreredaktör — John Antonsson, 076 199 40 02 john.antonsson@frihet.se Layout — Anna-Maria Marklund, 08 714 48 32, anna-maria.marklund@frihet.se Form —

5 1/2012

Vår Korrektur — Per Axelsson Krönikeporträtt — Annelie Carlström Medarbetare 1/2012 Anders Andersson, Annelie Carlström, Anders Hansson, Chrissie Abbott, Katarina Höije, Katrine Kielos, Linus Fremin, Malin Palm, Nils-Petter Ekwall, Sara Hansson, Texasjohny, Tove Solbeckar, Åsa Petersen

Brev!

Dela med dig av åsikter, skriv till oss! (Max 1 500 tkn) Publicerade bidrag belönas med en Frihetkasse.

Frihet förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

Adress: Frihet, Box 115 44, 100 61 Stockholm E-post: info@frihet.se

Därför är jag socialdemokrat

Det här är en text om socialdemokratin. Den kommer inte att handla om vad som är fel med socialdemokratin och den kommer heller inte att handla om vad som är fel med socialdemokratins representanter. Det här är bara en anspråkslös skildring av min relation till ideologin.

Jag är 16 år ung, men har varit sosse sedan länge. När jag fortfarande hade napp i munnen förklarade min mamma för mig att politik inte handlar om rätt och fel. För henne handlar politik om olika visioner. ”Antingen klarar var och en sig själv, eller så tar vi hand om varandra”, sa hon en gång. Och jag håller med – lika mycket nu som då.

För vi har val som vi måste göra. Vi måste bestämma vilken typ av samhälle vi vill leva i.

Antingen konkurrerar vi med varandra, eller så samarbetar vi; antingen är vi motståndare, eller så är vi medmänniskor; antingen är vård, skola och äldreomsorg en utgift, eller så är det en tillgång.

Min syn på saken har alltid känts självklar.

Att jag inte mår bra förrän de i min omgivning mår bra är en grundvärdering jag har. Därför väljer jag en vision som baseras på empati och omtanke, i stället för en vision som baseras på pengar och marknad.

Jag är sosse för att jag vill kunna se barnen som går till skolan och veta att de har alla möjligheter att lyckas i livet. För att jag vill

kunna se pensionärerna och veta att de kan förvänta sig en lycklig ålderdom. Jag vill kunna se stjärnskottet inom näringslivet och veta att han tar sitt ansvar för vår gemensamma välfärd.

BILD: PRIVAT

Medarbetaren Chrissie Abbott Illustratör Ålder: 28 år.

Bor: London.

Gillar: Tågresor, ledighet, färgglada saker och dålig teve.

Ogillar: Att köa, regn och otrevliga människor.

Ville bli som liten: Sportstjärna.

I slutänden handlar det om solidaritet – att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra. Givetvis vill jag att vi ska ta hand om varandra. Hur skulle jag annars klara mig när det är jag som behöver hjälp? /Conrad Palmcrantz

Du är ny illustratör i Frihet. Hur tänkte du när du illustrerade artikeln om valet i Jemen?

– Jag gjorde lite efterforskningar och valde ut nyckelfrågorna ur artikeln. Sedan satte jag ihop bilder och illustrationer i en smått surrealistisk komposition.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har gjort en hel del musikrelaterade arbeten med olika artister och varit inblandad i tidningsdesign för olika magasin. Dessutom har jag gjort illustrationer för klädkedjan Gap och även för scencentret The Barbican här i London.

FRIHET

6 1/2012

Vad är ditt roligaste uppdrag hittills?

– En gång fick jag uppdraget att formge porslin, bland annat fat och koppar. Det var otroligt kul att få vara med och jobba med ett helt nytt medium. Tapeter är också en spännande form.

Var finner du inspiration?

– Böcker, resor, äventyr, samtal och fotografier.

Vad gör du när du inte illustrerar?

– Tillbringar tid med nära och kära.

Vad önskar du dig mest av allt 2012?

– Lycka.

ILLUSTRATION: ANNA-MARIA MARKLUND

Kollektivtrafik för framtiden Nu får det vara nog med nya motorvägar, miljösubventionerade lyxbilar och dyrare bussoch tågbiljetter. Denna politik varken löser miljöproblemen eller förbättrar människors vardag. Vi behöver i stället en storsatsning på kollektivtrafiken. Som ett första steg bör det dyra biljett- och kontrollsystemet slopas och ersättas med en pappers- och personalfri symbolisk avgift som dras elektroniskt varje gång en spärr passeras.

För det första: På en god arbetsmarknad tvingas inte människor ta vilka skräpjobb som helst. Sverige ska inte vara något byråkratiskt Sovjet där en person säljer, någon annan klipper och en tredje kontrollerar biljetten.

Bort med all biljettadministration, alla kontrollsystem och spärrvakter. För de frigjorda resurserna anställer vi kompetent arbetskraft som kan modernisera, reparera och bygga ut kollektivtrafiken. Målet är en modern, automatisk och spårburen trafik; människor ska

ägna sig åt meningsfullare aktiviteter än att idka utpressning av fattiga studenter.

För det andra: Fri rörlighet åt alla innebär ett stort steg för jämlikheten. Klyftan mellan stad och landsbygd, rik och fattig, arbete och bostad jämnas ut. De fattiga studenter och låginkomsttagare som dagligen tvingas planka, de barnfamiljer som stannar hemma över sommaren samt de som tvingas flytta för att ha råd att resa till jobbet, får ett bättre liv.

För det tredje: Fri rörlighet är den mest ekonomiskt lönsamma investeringen. Väl innanför länets gränser kan man ta sig dit man vill utan att bli ruinerad. Detta kommer medföra ett stort uppsving för turistbranschen, kultursektorn och näringslivet. Vi kan utveckla en hållbar tjänstesektor som erbjuder människor upplevelser och service istället för bredare motorvägar.

Tyvärr verkar inte de ansvariga Moderaterna intresserade av något annat än att sänka skatten lite till och privatisera ännu mera. Besök www.engageradig.nu och kräv en bättre kollektivtrafik du också! /Samuel Kazen Orrefur

I nummer sju 2010 skrev Frihet ett reportage om Moldavien, Europas fattigaste land, med fokus på utsatta människor som hamnar i händerna på kriminella nätverk i Europa.

Enligt texten utnyttjades så många som en fjärdedel av alla moldaviska migranter på ett eller annat sätt, en tiondel utsattes för rent slavarbete.

Undersökningar pekade på att så många som 25 000 moldaver varje år utnyttjades av brottssyndikat. Officiella siffror gav vid handen att uppemot tiotusen moldaviska kvinnor tvingats till prostitution. Strax efter årsskiftet öppnade moldaviska Institutet för demokrati ett hjälpcenter för utsatta kvinnor i staden Comrat, sedan länge

känt som en hubb för människohandel i regionen. Centret erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning, psykologhjälp och skydd för offer för prostitution och sexhandel, men även för kvinnor som upplever att de är i riskzonen.

Verksamheten öppnade med hjälp av FN:s organ mot brott och narkotika, UNODC.

FRIHET

7 1/2012

BILD: JESPER KLEMEDSSON

Vad hände sen? ”Moldaverna drömmer – slavhandlarna tjänar pengar”, Frihet 7/2010

H AL LÅ DÄ BILD: WIKIPEDIA COMMONS

R!

AMINEH KAKABAVEH Ordförande för Varken hora eller kuvad.

För Fadimes kamp vidare Ni har just tilldelats Fadimestipendiet, hur känns det?

– Det betyder oerhört mycket, vi är mycket tacksamma. Det betyder mycket för oss som är engagerade att föra hennes kamp vidare. Vi är en frivilligorganisation och arbetar helt ideellt.

Vid sidan av mitt uppdrag som riksdagsledamot för Vänsterpartiet jobbar jag mer än 100 procent med organisationen. Vi har inte fått ekonomiskt stöd från någon myndighet, så nu har vi i alla fall pengar till en telefon så att vi kan ringa upp dem som kontaktar oss.

Vad gör ni?

– Vi jobbar delvis med kvinnor som behöver akut hjälp. Precis som Fadime jobbar vi mot det förtryck och den diskriminering som finns, rasistiskt, patriarkalt och kapitalistiskt förtryck drabbar speciellt kvinnor. Men vi pratar också om religion. Man vill helst inte konfrontera religion i Sverige, men det är viktigt att göra

det för att alla ska ha rätt att välja religion och partner.

Hur arbetar ni?

– Vi arbetar på flera sätt. Vi besöker skolor för att prata, vi arbetar på olika nivåer, ibland pratar vi med små grupper, ibland står vi i en fullsatt aula. Ibland pratar vi med personer som har bott i Sverige i ett par år och ibland är vi ute i förorterna. De feministiska landvinningar vi gjort i Sverige har fått en backlash, det blir synligt när man går förbi skolgårdar och eleverna kallar varandra för könsord. Vi försöker ge unga verktyg att arbeta för respekt, därför har vi gett ut ”Respektguiden”, en skrift med bra verktyg som används av lärare och myndighetspersoner.

Vi visar där hur man arbetar mot hedersvåld, hur man förhåller sig till varandra och hur man gör om man vill vända sig till en myndighet.

TEXT: JOHN ANTONSSON

”Sjöstedts utspel om euron är ungefär som om Värmlands flotta förklarat krig mot det Tysk-romerska riket.”

HÅKAN A BENGTSSON, LEDARSKRIBENT OCH REDAKTÖR PÅ DAGENS ARENA, OM DEN NYVALDE VÄNSTERLEDAREN JONAS SJÖSTEDTS UTSPEL OM ATT LÄNDER ”BORDE GÅ UR EURON UNDER ORDNADE FORMER”.

AVSLAPPNAT I LURARNA

RYSSLAND BEGRÄNSAR ABORT

Det brittiska bandet Marconi Union har producerat vad som enligt forskare är världens mest avslappnande låt. ”Weightless” är åtta minuter lång och sägs minska känslor av ångest med 65 procent och minska hjärtfrekvensen med minst 35 procent genom att kroppens egen rytm anpassar sig till sångens. Låten är till och med så pass avslappnande att bilförare avråds att lyssna på den bakom ratten.

Efter kampanjer från den rysk-ortodoxa kyrkan i kombination med sjunkande födelsetal beslutar Ryssland att strama åt reglerna kring abort. Abort är fortfarande tillåten till och med vecka tolv, men senare abort än så är enbart möjlig i särskilda fall. De nya restriktionerna inför också obligatorisk väntetid om sju dagar och en psykologisk konsultation där kvinnan får se fostret via ultraljud och höra dess hjärtslag. Förslag om att en gift kvinna skulle behöva godkännande från sin man för att göra abort, och en tonårsflicka från sina föräldrar, gick inte igenom.

procent

DÖDLIG TERMINSSTART När det offentliga universitetet i sydafrikanska Johannesburg slog upp portarna för vårterminen vällde en våg av studenter mot ansökningsdisken. Rusningen för att antas till någon av universitetets utbildningar blev så massiv att en ung kvinna dog då hon hamnade under folkhopen. Ytterligare flera skadades. Händelsen understryker Sydafrikas akuta brist på platser vid landets högre utbildningar. Varje termin blir hela två tredjedelar av alla sökande utan plats.

(International Herald Tribune)

SÅ MYCKET ÖKADE TILLGÅNGEN TILL BROMSMEDICINER MOT HIV I SUBSAHARISKA AFRIKA UNDER 2009-2010. (UNAIDS)

”Jag skrattade så jag skrek när jag såg att han hade gjort det.”

MONA SAHLIN OM ATT ANDERS BORG NÄRAPÅ CITERAT HENNES UTTRYCK FRÅN 1990-TALET OM ATT DET ÄR HÄFTIGT ATT BETALA SKATT.

FRIHET

8 1/2012

BILD: CHRISSIE ABBOTT

VAL I VÄRLDEN: JEMEN

Typ av val: Presidentval Valdatum: 21 februari Invånare: 23,5 miljoner Statsskick: Republik

Kuriosa 1: Jemen har högst födelsetal i hela arabvärlden.

Kuriosa 2: Jemen är arabvärldens enda republik.

HISTORIA: Området som i dag utgör Jemen har historiskt existerat i ett gränsland mellan olika kulturer.

Läget i södra Arabien fungerade som en länk mot några av de äldsta kärnorna av civilisationer. Mellan 1100-talet före Kristus och 500-talet efter Kristus var området hem för kungadömen, däribland Saba, som utövade kontroll över handeln med kryddor. År 628 tog muslimska kalifer kontroll över landet. Under 800-talet växte zayditerna gradvis i inflytande och kom så småningom att regera Jemen i omgångar till och med år 1962. Under 1500-talet och sedermera under 1800-talet införlivades Jemen med det Ottomanska riket. Under 1800-talet ockuperade Storbritannien Aden och de södra delarna av landet, ett styre som varade till och med 1967 då Sydjemen bildades. 1918 blev norra Jemen oberoende från det Ottomanska riket och etablerade under zayditerna en teokratisk republik. Sydjemen utropades i stället till kommunistisk republik efter sovjetisk modell. Den 22 maj 1990 förenades de båda länderna. I de första parlamentsvalen år 1993 vann en koalition av islamister och stamhövdingar, parallellt med ledning av Abd Aziz Abd Ghani, 62 mandat och Jemens socialistparti 56. Sedan dess har tryck-, organisations- och pressfrihet begränsats under stridigheter mellan klaner och grupperingar.

Instabiliteten resulterade i att Jemen blev hemvist för åtskilliga terrorgrupper. alQaida på den arabiska halvön (Aqap) uppstod i januari 2009 genom en förening av saudiska och jemenitiska grenar av terrornätverket.

Aqaps huvudkontor i Jemen fungerar som rekryterings- och mobiliseringsbas gentemot västvärlden.

USA:s president Barack Obama har beskrivit Aqap som ”al-Qaidas mest aktiva operativa dotterbolag”. I januari 2011, sporrade av den arabiska våren, inleddes oppositionella fredliga protester mot president Saleh. Under demonstrationer i mars dödades 41 och skadades 200 personer när regeringsvänliga styrkor öppnade eld. President Saleh utlyste så småningom val och lovade att inte kandidera.

FRIHET

9 1/2012

INFÖR VALET: Frihet har pratat med Alexander Atarodi, Mellanösternexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI som skrivit en rapport om situationen i Jemen.

Hur är säkerhetsläget i Jemen i dag?

– Väldigt dåligt. Det kulminerade under inbördeskrig mellan rebeller i norr och centralregeringen 2009. Protesterna i samband med den arabiska våren blev en fortsättning snarare än en början.

Hur har Jemen förändrats de senaste 20 åren?

– Efter återföreningen 1990 har landet genomgått en svår period. Syd var missnöjda med utvecklingen, vilket resulterade i ett inbördeskrig år 1994. Jemen är otroligt fattigt och drabbat av interna konflikter.

– Det bottnar i att president Saleh inte velat lämna ifrån sig makten och ser staten som sin privata ägodel.

På vilket sätt har landet påverkats av protesterna under 2011?

– Protesterna gav oppositionella incitament att flytta fram sina positioner. Missnöjet har pyrt under lång tid, nu fick fler modet att begära Salehs avgång.

Folk är trötta på 30 år av vanstyre.

Blir det ett demokratiskt val?

– Jag skulle bli ytterst förvånad om så blev fallet.

Det finns inga egentliga partier och civilsamhället är ytterst svagt, något som gör det svårt att skapa en trovärdig dialog om landets framtid.

– Det är ytterst olyckligt att USA och EU inte drivit på en demokratisk utveckling i landet.

Vilken roll spelar alQaida och andra terroristgrupper?

– När staten är svag blomstrar terrorgrupperingar.

Blir Jemen ett demokratiskt land försvagas alQaidas position. Men just nu bidrar ett osäkert läge, usel ekonomi och bristfällig tillgång till skola, sjukvård och arbete till att extrema grupper har förhållandevis lätt att rekrytera.

TEXT: DANIEL MATHISEN BILD: CHRISSIE ABBOTT

”Man undrar ju hur unga människor med konstnärliga yrken ska klara sig i dag när lägenheterna är så dyra?”

KONSTNÄREN CARL JOHAN DE GEER APROPÅ ATT HAN BETALADE 240 KRONOR I MÅNADEN FÖR SIN FÖRSTA LÄGENHET ÅR 1968.

(HEM & HYRA.)

FRANSKA AVVISNINGAR PÅ TOPPNIVÅ 2011 blev året då Frankrike avvisade fler illegala invandrare än någonsin tidigare. Landets inrikesminister Claude Guéant uppger att så många som 32 912 människor deporterades under året, en ökning med 17,5 procent jämfört med 2010. Guéant säger att han hoppas att ännu fler deporteras under 2012 och vill se en minskad invandring överlag.

Bedömare ser utspelet som ett sätt för president Nicolas Sarkozy att ta väljare från främlingsfientliga partier inför presidentvalen i april och maj. (AP)

SVENSK RASISM GRANSKAS I år granskas Sverige av FN:s rasdiskrimineringskommitté för att undersöka olika former av diskriminering och rasism i samhället. Senast Sverige var under lupp av organet var 2008. Då kritiserades landet bland annat för oklarheter vad gäller samernas rätt till land och vatten samt för omfattande diskriminering av romer på arbets- och bostadsmarknaden. FN-kommittén ställer sig också frågande till varför Sverige ännu inte förbjudit rasistiska organisationer, något landet förbundit sig till genom att underteckna Convention On The Elimination Of All Forms Of Racial Discrimination.

JOBBAR TILLS DE SVIMMAR Närmare 2 000 fall av textilarbetare som svimmat har rapporterats in till Kambodjas arbetsministerium, uppger Sveriges Radio.

Det är framför allt långa arbetsdagar, stress, syrebrist och höga temperaturer som skapat missförhållandena, enligt FN-organet ILO. Larmrapporterna från Kambodjas fabriker har fått ILO att kalla till en konferens om arbetsförhållandena i Sydostasiens exportfabriker. Efter de många fallen av svimningar meddelade Kambodjas regering att den ämnar höja minimilönen för textilarbetare med omkring 35 kronor per månad.

”Det kunde väl vem som helst räknat ut, att kapitalet skulle göra galenskap av alltihop.”

Sveriges meste rockfarbror Ulf Lundell angriper de riskkapitalbolag som gör vinster på att driva välfärdsverksamhet. Ur Dagens Industri.

”Det finns den röda rasen, den gula rasen och jag är av vitt ursprung. En neger är en neger, det är inget nedsättande.”

ANNIKA RYDH, SVERIGEDEMOKRATISK FULLMÄKTIGELEDAMOT I ÄLMHULT, DELAR MED SIG AV SIN SYN PÅ VÄRLDEN. UR SMÅLANDSPOSTEN.

FRIHET

10 1/2012

VENEZUELA MILJONSTRAFFAR TEVEBOLAG Globovisión, ett oberoende tevebolag i Venezuela, har av landets telekommunikationsmyndighet tilldelats en bot om 15 miljoner kronor för att kanalen sänt bilder från ett fängelseuppror. Boten motsvarar 7,5 procent av bolagets sammanlagda årsintäkter. Enligt myndigheterna bröt sändningen mot landets sändningsregler och boten skulle betalas senast vid årsskiftet. Beslutet har kritiserats av Human Rights Watch för att Hugo Chavez-regeringen tystar opposition och kritiker. Dessutom har spontanta protester mot regimens hårda nypor brutit ut på gator och torg.

600 SÅ MÅNGA LJUSÅR FRÅN JORDEN BERÄKNAS KEPLER 22B, DEN PLANET SOM ASTRONOMER MENAR ÄR MEST LIK VÅR EGEN, BEFINNA SIG.

SEXSPALTEN

Fråga Tove om relationer och sex!

POLITISK KALENDER

16 FEB – 15 MARS

Tove Solbeckar är sexualupplysare för RFSU och svarar på frågor om relationer, sex och kroppen. Mejla dina funderingar till tove.solbeckar@rfsu.se.

Olika sorters orgasmer?

Finns det olika sorters orgasmer?

– Ibland delar människor upp orgasmer efter vilken del av kroppen som stimuleras mest. Därav kommer begrepp som g-punktsorgasm och analorgasm. Det som händer i kroppen när man får orgasm skiljer sig dock inte särskilt mycket. Bäckenbottenmusklerna, musklerna runt ändtarmsöppningen och muskler i hela underlivet drar ihop sig rytmiskt. Endorfin och andra ämnen frigörs i kroppen, ämnen som bland annat minskar stress och ger en känsla av tillfredsställelse.

– Ibland pratar man om sprutorgasm. Både tjejer och killar kan ejakulera genom urinröret då de får orgasm. Hos killar är ejakulation så vanligt att det nästan tas för givet när man talar om manlig orgasm, medan det hos tjejer inte är riktigt lika vanligt och därför har fått namn som sprutorgasm eller fontänorgasm. Sammanfattningsvis tycker jag att man inte ska lägga för mycket vikt vid vad andra människor sätter för namn på sexuella upplevelser. Fokusera i stället på vad du själv tycker är skönt!

19 21 26

februari. Parlamentsval i Grekland. februari. Presidentval i Jemen. februari. Presidentval i Senegal.

– En orgasm kan kännas som en explosion och en annan som en liten nysning.

– Det är samma muskler och samma delar av hjärnan som aktiveras vid orgasm oavsett hur den har uppstått. Trots det har åsikter framförts om att en viss sorts orgasm skulle vara ”bättre” än en annan. Till exempel ansåg Sigmund Freud att vaginalorgasm var mer lämpligt för vuxna kvinnor än klitorisorgasm.

I dag vet vi att det är svårt att göra skillnad mellan klitoris- och vaginalstimulering eftersom klitoris breder ut sig runt hela slidan.

– Upplevelsen, känslan och intensiteten kan däremot skilja sig mycket åt mellan olika situationer. En orgasm kan kännas som en explosion och en annan som en liten nysning, fast man rent fysiskt gjort på precis samma sätt. Sådana olikheter är förstås svårare att sätta namn på.

3

Kan man göra fel när man kysser varandra?

– Man kan inte göra fel när man kysser, så länge den man kysser vill vara med om kyssandet, det vill säga att det är ömsesidigt.

De som pussas kommer tillsammans fram till hur just de ska göra. Man kan aldrig lära sig ett ”rätt” sätt att kyssas som fungerar med alla personer, eftersom det är så olika hur människor vill göra.

mars. Republikanerna i delstaterna Alaska, Wyoming, Georgia, Idaho, Massachusetts, North Dakota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont och Virginia håller primärval och valmöten för att utse en presidentkandidat att utmana Barack Obama.

4

SKILJELINJEN

8 12

mars. Internationella kvinnodagen.

Vill du att Sverige går med i försvarssamarbetet Nato?

GABRIEL WIKSTRÖM,

mars. Presidentval i Ryssland.

– Nej. Vi har sett att Natomedlemskapet används för att anfalla andra länder. Vår största farhåga är att ländernas försvar länkas ihop så tätt att det inskränker det nationella oberoendet.

Men är Sverige verkligen alliansfritt?

– Vad det innebär är att vi

mycket väl kan samarbeta med Natoländer, men vi har ett val så länge vi är neutrala. Är vi med i Nato begränsar vi en stor del av vår valfrihet, det är viktigt att värna.

Men Sverige är ändå med i Natoinsatser, är det inte bättre att få vara med och bestämma?

– Jag tror inte det, nackdelen är större då man minskar valfriheten. Nu kan vi välja vilka militära samarbeten vi vill medverka i. Natos ökade insatser sker på grund av att FN får mindre stöd; är det någon organisation som ska ha vårt stöd är det FN.

– Ja. Avsäger man sig inte den svenska alliansfriheten?

– Sverige har nästan aldrig varit alliansfritt. Att inte ta ställning har varit ett tydligt ställningstagande från svensk sida. Vi menar att Sverige bör vara aktivt internationellt, med

såväl fredsbevarande som fredsframtvingande åtgärder.

Att fixera sig vid kalla krigets uppdelning av världen i två allianser är ett föråldrat synsätt.

Många menar att man skulle springa USA:s och Storbritanniens ärenden som Natomedlem. Hur ser du på det?

– Vår försvarsmakt samarbetar redan i stor utsträckning med Nato. Att aktivt gå med skulle dessutom ge oss en direkt möjlighet att påverka hur Nato verkar, då finns möjligheten att även motsätta sig Storbritannien och USA mer aktivt när de fattar fel beslut.

mars. Schweiz håller sammanlagt fem folkomröstningar om bland annat sex veckors semester, statligt stöd för energibostäder och enhetliga bokpriser.

SSU

ADAM CWEJMAN, KDU

FRIHET

11 1/2012

22 24 25

mars. Internationella vattendagen. mars. Parlamentsval i Gambia. mars. Presidentval i Sydossetien.

FRIHET

12 7/2011

GÄSTKRÖNIKA

”Det kan tyckas långsökt, men min olyckligaste kärlek gör sig påmind när jag ska försöka skriva något konstruktivt om Socialdemokraternas kris.”

BILD: TEXASJOHNY

En problematisk kärleksaffär JAG VAR VÄLDIGT kär. Men vi hade stora problem i vår relation. Vårt liv tillsammans funkade inte, vi fann ingen jämvikt och inget lugn. Mest av allt saknade vi ett gemensamt språk. Ärliga förhoppningar om kärlek blev till rasande beskyllningar om motsatsen.

Relationen tog slut så klart. Jag var hjärtekrossad länge.

Det kan tyckas långsökt, men min olyckligaste kärlek gör sig påmind när jag ska försöka skriva något konstruktivt om Socialdemokraternas kris.

DET POLITISKA SAMTALSKLIMATET har förändrats oerhört bara de senaste tio åren. I sociala medier som Facebook och Twitter möts människor i eviga politiska diskussioner. Nyheter exploderar snabbare än någonsin. Alla

MEN SOCIALDEMOKRATERNA GÖR tvärtom.

Inte ens de mest trogna partisterna tillåts yppa sina åsikter offentligt. Den som dristar sig att kritisera partiet och partiledaren får genast på käften: ”SLUTA MED KRYPSKYTTET!” Som om det vore krypskytte att rakryggat och ärligt säga sin åsikt i en offentlig politisk debatt.

Inte ens politiska sakfrågor går att diskutera på ett öppet sätt. Partikamrater delar in varandra i ”höger” och ”vänster” samtidigt som bara de mest hårdnackade maktspelarna känner igen sig i falangerna. Den yttersta beskyllningen är att ”den andra sidan” bara deltar i en illvillig konspiration som vill kidnappa partiet. ÖVER HUNDRA ÅR av hierarkiska maktstrukturer sitter i väggarna. Taket blir allt lägre och luften, ja, den går snart inte att andas.

Självklart formuleras inga bärande framtidsidéer i ett sådant samtalsklimat. Självklart innebär Socialdemokraternas djupa inre kris att partiet inte förmår opponera, trots att alliansen formligen radar upp orättvisor och misslyckanden. Varken Carema-

FRIHET

13 1/2012

katastrofen eller de växande klyftorna lyckas få socialdemokratin på fötter.

DET ÄR SOM att partiet, kollektivt, är indraget i en riktigt olycklig kärleksrelation. Din älskade förmår inte möta dina behov, problemen är bråddjupa, men ni hittar inget sätt att kommunicera med varandra. Då vänder du dig inåt, mot dig själv och din misslyckade kärlek, utan att orka med det som händer i världen utanför.

I det läget är Socialdemokraterna just nu.

But it ain’t over til it’s over. Kärlek som är tillräckligt djup brukar gå att rädda. Terapi är kanske inget alternativ för ett parti med över 100 000 medlemmar och många fler sympatisörer. Men ett bra sätt att börja återhämtningen är att höja taket och släppa in syre – att låta fler människor komma till tals.

SOCIALDEMOKRATIN MÅSTE ERKÄNNA att den är en regnbågskoalition. Alla socialdemokrater kommer aldrig någonsin att tycka likadant, de ska inte ens göra det. Men de måste lära sig att lyssna på och respektera varandra för att kunna åstadkomma samhällsförändring igen.

Åsa Petersen är frilansskribent och författare. Hon har bland annat gett ut boken ”Mitt queera hjärta”.

BILD: ELISABETH OHLSON WALLIN

MED BÖRJAN I Håkan Juholts hyresskandal sjönk förtroendet för Socialdemokraterna som en sten. Den senaste tiden har partiet legat och skvalpat runt 25 procent i opinionen.

Det kommer inte att ändras bara för att Juholt nu har avgått.

Socialdemokraternas kris kan nämligen inte minimeras till att handla om en ifrågasatt före detta partiledare. Det finns något i partikulturen som gör att Socialdemokraterna inte kommer vidare. Inte förmår formulera några visioner och därför inte lyckas framstå som ett trovärdigt framtidsparti.

Jag tror att det handlar om hur socialdemokrater pratar med varandra.

som vill kan söka upp en offentlig arena och säga sin åsikt direkt.

I detta nya sätt att kommunicera finns stora möjligheter för politiska rörelser som öppnar sig för omvärlden. Som är villiga att föra dialog och att lyssna.

I Malmö med många nyanlända flyktingar spelar frivilligarbetare en stor roll. Unga och gamla, män och kvinnor, hjälper papperslösa med allt från läxläsning till läkarvård när myndigheterna inte längre tar sitt ansvar.

TEXT: OSSIAN GRAHN FOTO: ANDERS HANSSON

BRINNER R ATT UNT SOFFBORDET I Chad Sabohis lägenhet i Arlöv utanför Malmö är stämningen förväntansfull. Kaffet är på väg, någon har köpt kakor. Utanför fönstret duggregnar det den märkligt varma vintern 2012.

De flesta känner varandra sedan tidigare. Rädda Barnen ska starta en lokal grupp i området. Det är människor som själva bor här som driver på, de känner att någon måste ta initiativet. Dels för att hjälpa nyanlända flyktingar och invandrare, dels för att hjälpa sig själva.

– Det finns så många barn som springer vind för våg här. Om vi inte tillsammans lyckas få alla som bor här att bli delaktiga kommer vi att få stora problem i framtiden, säger Chad Sabohi.

Han lägger själv mycket tid på frivilligarbete. Chad Sabohi nattvandrar och jobbar på ett så kallat transitboende – där barn och ungdomar från andra länder bor medan de väntar på att få flytta till ett vanligt hem.

TORGNY WALLIN, som har med sin dotter Elin till mötet, påpekar att staten och kommunerna inte gör lika mycket som tidigare för att hjälpa människor. För sin egen del märker han det bland annat genom att många områden i Arlöv förfaller. Det är skräpigt på gårdarna och smutsigt inne i trapphusen. Ingen sköter lekplatserna och lagar sådant som går sönder.

FRIHET

14 1/2012

FÖR HJÄLPA FRIHET

15 1/2012

Röda Korset: Humanitärt nätverk som finns i de flesta länder.

Rädda Barnen: Politiskt och religiöst obunden organisation med Barnkonventionen som grund. Finns i åtta regioner i världen.

Individuell Människohjälp: Svensk biståndsorganisation som arbetar för att bekämpa och synliggöra utanförskap och fattigdom. Finns i stora delar av världen.

Amnesty: 90 000 medlemmar i Sverige.

Arbetar ideellt för att förbättra människors villkor och skapa opinion.

Aktion mot deportation: ” I Malmö har vi koncentrerat oss mest på arbetet mot förvarstagning och massdeportationer, genom att sprida information och bjuda in att delta i öppna aktioner av olika slag.

Det kan variera från att rent fysiskt försöka blockera de massdeportationer som gått till Irak från förvaret i Åstorp till att uppmana folk att tända gravljus och sätta upp skyltar när massdeportationerna gått från andra ställen i landet.”

Deltastiftelsen: Ideellt nätverk av människor inom sjukvården som ger vård åt papperslösa. Samarbetar med Asylgruppen, Malmö.

Svenska kyrkan: Uppsökande verksamhet vid Migrationsverkets förvar. Ger asylsökande och papperslösa juridiska råd och ekonomisk hjälp.

Asylgrupperna: Finns på många platser i landet. Stödjer asylsökande och papperslösa med praktisk hjälp och råd.

fly lo Hem kt ka m in l g a ga ru h r o p os ch p i Ch sk Rö ad a da Sa gå K b ig ors oh en e i i om ts r Ar hu egi löv r m . M ha an an r fo gö ser lk b r d et än et t b ka på eh t s bä ov ig i st av so a sä att ffan tt. hjä f lp ör a a ny tt d an ra lä ig nd ån a ge n

FRIVILLIGORGANISATIONER

ORD OCH LAGAR Papperslös: Någon som är i Sverige utan tillstånd. Ibland kallas en person som fått avslag på sin asylansökan men stannar i landet för ”gömd”.

Asyl: Det skydd som en nation ger någon som flyr från sitt eget land.

Dublinförordningen: Reglerar vilket EU-land som ska pröva en asylansökan som gjorts i ett EU-land.

Utlänningslagen: Reglerar utlänningars rätt att bo, resa och arbeta i Sverige.

Migrationsverket: Myndighet som avgör vem som får stanna i Sverige.

FRIHET

16 1/2012

– Asylpolitiken har blivit mycket värre.

Vi arbetar stenhårt och det går inte att jämföra med vanlig välgörenhet. Systemet har kollapsat.

Ay a

vi sa r ho up sR pe öd n t a ec Ko kn rs in et g i M ho al n g m jo ö. rt

– De som bor här kan i och för sig uträtta mycket själva. Vi vill inte bara hjälpa utan också lära ut att alla också har skyldigheter, säger Alice Walo.

Hon berättar att området är mycket segregerat. I vissa hus bor mest första och andra generationens invandrare, i andra nästan bara infödda svenskar.

I en del hus sker många brott, men bara 100 meter därifrån kan det vara lugnt. Situationen är typisk för Malmö som många anser är en segregerad stad – åtminstone för att ligga i Sverige.

DE FLESTA I den nystartade Rädda Barnen-gruppen har själva invandrarbakgrund. Någon säger att det kan vara en fördel. De vet vad nyanlända behöver hjälp med. Integrationsfrågorna, hur personer med olika bakgrund ska fungera tillsammans, är ständigt närvarande. Gruppen enas om att bra sysselsättningar för barn och unga är bland det viktigaste. Torgny Wallin nämner att de har planer på att ta med barn som just kommit till Sverige ut i naturen kring Ringsjön som är Skånes näst största sjö.

– Jag har själv fyra barn och vet att det inte behöver vara så komplicerat, säger Fatmir Haziri.

DET HAR GÅTT en dag sedan mötet med den nystartade Rädda Barnen-gruppen. Ylva Sjölin, 24, sitter med en kopp te framför sig på ett kafé i centrala Malmö.

Hon är spänd av förväntan. I morgon ska hon åka till Västbanken, det område som Israel sedan länge ockuperar i Palestina. Jag frågar om hon inte är rädd, om det inte är farligt. Hon svarar att hon måste vara försiktig men att det trots allt är en plats där många människor försöker leva så vanliga liv som möjligt.

Ylva Sjölin ska vara borta i sex månader. Hennes mål är att lära sig arabiska. I vanliga fall studerar hon statsvetenskap på Lunds universitet. Stora delar av sin fritid ägnar hon åt att arbeta för Asylgruppen i Malmö. Gruppen hjälper asylsökande och papperslösa som bland annat med bostad och råd om hur avslag går att överklaga juridiskt. Ibland är det personer som jobbar på myndigheter eller inom vården som tipsar de asylsökande om att Asylgruppen finns.

Oftast är det asylsökande och papperslösa som tipsar varandra.

– För första gången någonsin har vi stängt vår jour.

Vi fortsätter att arbeta med dem som vi redan har kontakt med, säger Ylva Sjölin.

Hon ser sorgsen ut när hon tillägger: – Asylpolitiken har blivit mycket värre. Vi arbetar stenhårt och det går inte att jämföra med vanlig välgörenhet. Systemet har kollapsat.

FRIHET

17 1/2012

ASYLGRUPPERNA (de finns på flera platser i Sverige) är helt beroende av gåvor och frivilligarbete. De får inga pengar från staten eller kommunerna. Enligt Ylva Sjölin behövs ungefär 50 000 kronor varje månad.

Hon berättar att Asylgruppen hämtar kraft ur den antirasistiska rörelsen. Och ur feminismen. Ylva understryker att hon och många av hennes vänner är tränade att se maktstrukturer i samhället. Det vill säga att olika människor har olika mycket makt och inflytande.

– Jag känner skam och sorg när jag ser vad som händer i Sverige. Mitt arbete i Asylgruppen har gjort att jag ser på mitt hemland med andra ögon, och det är ingen vacker syn jag ser.

När hon fortsätter prata ser hon uppgiven ut: – Arbetet med flyktingarna är min stora passion och sorg. Hela mitt liv. Många av mina vänner finns här. Trots allt det ger mig undrar jag ibland varför det hamnat i mitt knä. Jag är 24 år gammal och ser till att min 16-åriga kompis får mat. Det är orimligt, det måste vara myndigheternas ansvar.

ASYLGRUPPERNA BEDRIVER OCKSÅ mycket opinion.

De vill att tidningar, teve och radio ska uppmärksamma de papperslösas situation. De vill att politikerna ska stifta nya lagar så att fler personer från andra länder ska få stanna i Sverige.

När jag frågar Ylva hur lagarna skulle vara om hon fick bestämma tänker hon efter några ögonblick. Hon vill att alla som behöver skydd ska få stanna i Sverige.

På sikt hoppas hon att det inte ska finnas olika länder och att alla människor ska kunna röra sig fritt. Men först och främst vill hon att de som kommer hit ska behandlas väl och inte tvingas ur landet av polis.

– Ett minsta krav. Det är absolut nödvändigt, och för mig är det enormt frustrerande att ingenting händer.

I ASYLGRUPPEN I Malmö är det flest kvinnor som är medlemmar.

– Ändå är det en bred rörelse som lockar allt från pingstvänner till anarkister, studenter och pensionärer, säger Ylva.

Ute på gatan skakar hon hand snabbt och försvinner på sin cykel. Nästa dag kommer hon att vara på Västbanken. I framtiden vill hon arbeta med flyktingfrågor. Men inte på Migrationsverket.

NÄSTA DAG TRÄFFAR vi en person som Ylva Sjölin känner – Hanna Wiksén. Hanna är socionom och anställd av Röda Korset. Hon är projektledare. Men när hon först kom i kontakt med Röda Korset, under sin

r ta be t ar ve lfi ati he er Al p a oo yl k La nno ö. i h m oc kv al m på i M hi d ra ring går Ib e rve en tm se Ros Fa h li, oc på -A ng n El teri ppa rid ca tra gh d lla Ta me Ya

– Jag känner skam och sorg när jag ser vad som händer i Sverige. Mitt arbete i Asylgruppen har gjort att jag ser på mitt hemland med andra ögon och det är ingen vacker syn jag ser.

utbildning, var det som frivillig. Hon understryker hur mycket hon lärde sig under den tiden. Att det inte bara handlar om att ge av sin tid utan att den som engagerar sig också får mycket tillbaka. Samtidigt anser hon att det är viktigt med en balans. Så att frivilligorganisationerna inte övertar statens ansvar.

– Å andra sidan finns det mycket som görs bättre av frivilliga. Bidrag från staten till organisationerna är ofta en bra metod.

Hanna Wiksén ansvarar bland annat för ett projekt som tar hand om familjer med minst en förälder som har det som kallas migrationsrelaterad stress. Det kan innebära att någon mår mycket dåligt av att behöva flytta till ett nytt land.

Det kan också röra sig om en person som har varit med om något

FRIHET

hemskt som krig eller tortyr. Det speciella med projektet är att det riktar sig till både föräldrar och barn. Medan de vuxna möts i ett rum och dricker kaffe och pratar träffas barnen för sig.

I DAG ÄR en familj från Irak på plats. Mamma Roshan, 15-åriga Zizo, Ali, 14, och tioåriga lillasyster Aya har egentligen andra namn.

– Min make brukar också vara med, men han kunde inte i dag, säger Roshan.

Hennes make flydde till Sverige för fyra år sedan och tog genast kontakt med Röda Korset. För två år sedan kom Roshan och barnen.

Hon berättar att hon tycker mycket om att träffa andra vuxna, hon har fått vänner och förbättrar sin svenska.

18 1/2012

Ay a

vi sa re n

fig ur hp on g Em jor m t fö a- r f Li riv na il Jo liga ha rb ns et so are n. n

– Bland det första som hände när vi kom hit var att de frågade vad vi ville lära oss, berättar Roshan och fortsätter: – Ord för de vanligaste sjukdomarna och medicinerna, svarade vi.

Först är det bara hon som pratar. Barnen sitter tysta, trots att deras svenska är bättre än mamma Roshans. Till slut berättar Ali att han vill bli polis när han blir stor, dessutom säger han att han har varit på ett sommarläger med Röda Korset och lärt sig spela brännboll. Zizo vill också bli polis – eller möjligen pilot. Aya säger att hon vill bli läkare, men det kan ändra sig – det dröjer ju ganska länge innan hon måste bestämma sig.

Roshan skrattar innan hon säger: – Vi pratar mycket om poliser hemma. Det rör sig många poliser i staden och de är så fina med barnen, de är väldigt omtyckta faktiskt.

Tar sig tid och pratar snällt med alla.

FRIVILLIGARBETAREN EMMA-LINA JOHANSSON väntar utanför rummet där vi har intervjuat familjen. Längre bort i korridoren finns ett lek- och fritidsrum. På väggen hänger ett litet rör där barnen får lägga ”humörbollar” när de kommer och går. Grön betyder att allt är bra, orange att man mår sådär och rött att ingenting känns bra.

– Jag har alltid funderat på att arbeta frivilligt och är glad att jag tog steget. Ett tag var jag också engagerad i Individuell Människohjälp och läste läxor med skolbarn, men det hinner jag inte längre på grund av mitt vanliga jobb, säger Emma-Lina Johansson.

SAMTIDIGT, I ANDRA änden av Malmö, låser en av kvinnorna som jobbar på Yalla Trappan dörren. Yalla Trappans lokaler ligger i stadsdelen Rosengård och är en kombination av företag, kooperativ och frivilliginsats. Ett kooperativ är en sorts förening med medlemmar som stöttar varandra. Här arbetar de kvinnor som har svårast att få jobb. Alla har de kommit som invandrare till Sverige. Nu arbetar de med matlagning, hantverk och städservice.

Nästa dag hälsar Christina Merker-Siesjö välkommen med orden: – Det enda vi absolut inte är är ett projekt, det vill vi inte vara, säger hon bestämt.

Hon har varit med sedan starten och är ansvarig för Yalla Trappan.

I vanliga fall är hon verksamhetschef på ett av ABF:s bolag. Nu har hon lunchrast och äter soppa medan hon pratar. I rummet bredvid syr Ghada Hiijaj blomsterlådor av återvunna presenningar. Christina visar sedan väskor som ser ut att vara gjorda av ylle.

– Kan ni gissa vad det här är? frågar hon och svarar sedan själv med ett triumferande skratt: – Gamla busskort som vi har återvunnit!

EN KVINNA BJUDER på piroger och starkt kaffe. På sommaren finns det en uteservering utanför ytterdörren. Där brukar kvinnornas män och folk som arbetar i närheten sitta. Tanken med Yalla Trappan är att kraft och glädje ska sprida sig som ringar på vatten. Fem av kvinnorna som arbetar har blivit frivilliga mentorer, en sorts vuxna förebilder, åt 45 ungdomar från området. Andra frivilliga arbetar med att intressera unga tjejer för föreningsliv.

– Vilka föreningar de går med i betyder mindre, bara de inte försvinner bakom låsta dörrar när de blir äldre, säger Christina MerkerSiesjö.

DET MÄRKS ATT hon är stolt över Yalla Trappan. På väggen bakom henne hänger ett foto på Socialdemokraternas förrförra partiledare, Mona Sahlin, som en gång kom på besök.

Christina Merker-Siesjö ser mycket glad ut när hon säger: – Detta är det bästa jag gjort i hela mitt yrkesliv. Kvinnor som är sjukskrivna på grund av depression blir som förbytta när de får ett eget liv och ett arbete med kollegor att gå till.

FRIHET

19 1/2012

”De frivilliga krafterna behövs”

ANNA LUNDBERG ÄR JURIST OCH UNIVERSITETSLEKTOR I MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. SAMTIDIGT SATSAR HON SIN LEDIGA TID PÅ ATT HJÄLPA FLYKTINGAR. TEXT: OSSIAN GRAHN FOTO: ANDERS HANSSON

D

ET ÄR JULAFTON 2011. Anna Lundberg firar med sin släkt och två tonåriga papperslösa killar som hon kalllar sina barn.

Hon är 39 år och under hela sitt liv som vuxen har mänskliga rättigheter och frivilligarbete varit en stor del av hennes tillvaro.

– Frivilligkrafterna behövs, det är naivt att tro att staten ska kunna täcka alla behov. Kanske är det inte heller önskvärt, säger hon.

Vi träffas hemma i Anna Lundbergs kök. Hon pratar lugnt och välformulerat. Det märks att hon är van att berätta om ämnet som hon brinner för. Tidigare satt hon i Röda Korsets styrelse, något som hon inte hinner med längre. Men hon har fortfarande nära kontakt med frivilliga i organisationen.

ANNA LUNDBERG DELAR upp frivilligrörelsen som jobbar med flyktingar i olika grupper: • Kontakt- och stödpersoner (exempelvis gode män) till papperslösa barn.

• Asylgrupperna, Ingen människa är illegal och Aktion mot deportation: rörelser som kombinerar frivilligarbete i vardagen med mera politisk inriktning. Medlemmarna vill ändra svensk migrationspolitik

FRIHET

så att den blir mer generös.

• Röda Korset, Rädda Barnen: omfattande tvärpolitiska verksamheter som är besläktade med traditionella folkrörelser.

– Inom Röda Korset finns det många som anser att svensk politik går att ändra genom dialog med politiker och samarbete, men det finns också de som vill ha fler aktioner.

JAG FRÅGAR ANNA om hon tycker att det finns risker med att stora organisationer gör sådant som myndigheter stod för tidigare. Kanske slutar det med att staten inte alls tar något ansvar för dem som har det svårt? Anna tycker att det finns en sådan risk.

– Men i vissa fall är det en fördel att vara en organisation som inte är statlig. Som när Röda Korset till exempel tar hand om tortyroffer.

Många kommer ju från länder där det var staten som förföljde dem.

Precis som Ylva Sjölin (se den andra artikeln) anser hon att det inte går att jämföra när frivilliga hjälper papperslösa flyktingar med vanlig välgörenhet. I det senare fallet fungerar systemet, även om det ofta saknas pengar. Men enligt Anna strider den svenska behandlingen av flyktingar mot de mänskliga rättigheterna.

– Det finns internationella regler som Sverige har förbundit sig att följa men inte tar på tillräckligt stort allvar. Detta är en stor utmaning, säger hon.

20 1/2012

ILLUSTRATION: CHRISSIE ABBOTT

KRÖNIKA

Myten om Thatcher ANNIE LÖÖF ÅKTE som nyvald partiledare för Centerpartiet till Agenda och berättade om sin idol Margaret Thatcher. Lööf sade sig beundra den brittiska järnladyn för hennes ledarskap.

Sedan pratade Lööf om att hon själv ville praktisera ett lyssnande ledarskap. Något som just Margaret Thatcher knappast var känd för.

DEN SVENSKA HÖGERN har rent allmänt problem med hur de ska förhålla sig till Thatcher. Man vill gärna hylla henne, samtidigt är den nyliberalism hon stod för i dag ett fult ord, och då trasslar Lööf in sig ordentligt.

Anders Borg är rakare: ”Det är ingen hemlighet att jag var nyliberal för 15 år sedan, men också lika känt är att jag inte är en nyliberal person i dag”, förklarade han som nytillträdd finansminister.

Meryl Streep tippas nu få en Oscar för sin roll som Thatcher i filmen ”Järnladyn”, och debatten om Storbritanniens första kvinnliga premiärminister är intensiv. I tidningen Fokus tyckte Martin Ådahl att även svenska socialliberaler borde börja uppskatta henne – trots att Thatcher drack te med den chilenske diktatorn Augusto Pinochet. Hon gjorde ju så mycket bra för ekonomin.

NÄR THATCHER BLEV premiärminister 1979 hade Storbritannien enorma problem: inflation, skulder och strejker. Ekonomin var centralstyrd och omodern. Myten om Thatcher handlar om att politiken hon förde må ha varit hård mot de fattiga, men att den i alla fall var effektiv. Statens stora kvävande hand föstes undan från marknaden, och ekonomin

började spira, brukar svenska borgerliga ungdomsförbundare få lära sig.

I själva verket slog Thatchers renläriga reformer fram till valet 1983 väldigt fel. Arbetslösheten rusade upp till tre miljoner, och att hon överhuvudtaget kunde bli omvald berodde på Falklandskriget samt att den socialdemokratiska oppositionen gick till val på ett program som var så världsfrånvänt att det har kallats för ”det längsta självmordsbrevet i historien”.

DEN BRITTISKA EKONOMIN vände tack och lov uppåt under mitten av åttiotalet, men då blev Thatchers regering istället överoptimistisk. De trodde att de lyckats skapa ett ”ekonomiskt mirakel”. Fartblinda drev de upp inflationen. 1990 var den hela elva procent. Det var Thatchers ”ekonomiska mirakel” som orsakade den stora krisen i början av nittiotalet. Så mycket för det underverket.

DE NYLIBERALA IDÉERNA må ha dominerat debatten under åttiotalet, men ekonomiskt var det Västtyskland och Japan som var decenniets framgångshistorier. Länder som visserligen hade inflationsbekämpande centralbanker men som inte hade tuggat det nyliberala reformpaketet. Trots detta var det nyliberalismen och Thatcher som alla förhöll sig till. Myten om hennes ekonomiska kompetens består.

Kanske för att den handlade om något annat än ekonomi.

VAD THATCHER LYCKADES med var att berätta en historia om ekonomin kopplad till

FRIHET

21 1/2012

moralism och människors vardag. Det gav den en enorm populistisk kraft. Trots att den misslyckades i verkligheten.

Man ska jobba hårt, betala sina skulder och vara självständig, annars får man skärpa sig! Så enkelt är det.

Thatcher rasar i sina memoarer mot de brittiska vänsterintellektuella runt ekonomen John Maynard Keynes, som med sitt lösaktiga och vilda privatliv banade väg för upplösning av moralen och därmed även för oansvar i den ekonomiske politiken.

TROTS ATT ANDERS BORG har väldigt lite gemensamt med Margaret Thatcher finns det gemensamma nämnare. Borg pratar också alltid om ekonomi i moralistiska termer. Om det så är arbetslösa och sjuka som ska rycka upp sig, eller skuldsatta sydeuropéer som ska veta hut.

VÄNSTERN HAR EN uppgift här, både på Thatchers tid och i dag: att återföra den ekonomiska politiken från moralismen till verkligheten. Vi skulle alla tjäna på det.

Katrine Kielos är ledarskribent på Aftonbladet. katrine.kielos@aftonbladet.se

Skriver om svett och drömmar Då var hon teatertjejen som flyttade till huvudstaden för att bli skådespelare och hamnade på ett äldreboende. Nu är Sara Beischer romandebutanten som visar hur det är för dem som sliter inom äldreomsorgen för låga löner.

TEXT: JOHN ANTONSSON FOTO: ANDERS ANDERSSON

FRIHET

24 1/2012

– Jag har skrivit hela tiden, det är ganska likt teatern, det handlar om att gestalta, att berätta en berättelse och att ge liv till karaktärer.

Å

RET ÄR 2002. Sara är 19 år och sitter på tåget till Stockholm. Aprilrusket brottas med våren, hon ska snart ta studenten från det estetiska gymnasieprogrammet med inriktning på drama. Nervositeten rinner genom kroppen, det är pirrigt, kanske är hon lite rädd. Hon har inte riktigt koll på hur det fungerar i kollektivtrafiken och ser till att vara framme i väldigt god tid. Sara är i Stockholm för att gå på anställningsintervju för sitt första jobb.

– Jag minns att jag var väldigt tidig och att jag gick runt kvarteret flera gånger innan jag gick in. Jag var så rädd att komma för sent och det här med tunnelbana och bussar och så, säger Sara och skrattar, det gör hon ofta.

FÖRVÅNINGEN ÄR STOR då hon inser att hon fått jobbet på ett kommunalt äldreboende. Det gick så enkelt, hon hade tänkt sig en lång process med flera intervjuer, och så är det plötsligt bestämt att hon ska vara i Stockholm den 10 juni. Hon tänker: ”Shit, fick jag jobbet, så här lätt?”

DET ÄR JANUARI 2012. Det förra årets sista månader presenterade sig en ny bov för hela det svenska folket. Boven heter Carema och är ett vårdföretag som skeppar miljonvinster till skatteparadis. Morgonsofforna skriker efter folk som vill prata om villkoren i äldreomsorgen. Sara Beischers debutroman har funnits i boklådorna sedan mellandagarna, och nu ska hon berätta om det hon sett för nyfikna tevejournalister.

Boken är ibland smärtsamt intim när den berättar om snuskiga gubbar, om döden som väntar i rummet bredvid, när kroppsvätskorna rinner och stressen sliter på arbetarna. Sara, om än smått förvånad, ställer upp och pratar om boken och villkoren i äldreomsorgen.

– Jag har tänkt på det många gånger, senast i morse. Herregud, det finns ju hur många människor som helst som jobbar där som har jobbat heltid i 30 år, bjud in dem. Men jag ser det inte som en nackdel att jag får prata, det hade varit jättebra om man hade lyft fram dem som har det som en heltidssyssla, samtidigt så kan det vara en poäng i att jag pratar om det. Dels på grund av att man med chef och arbetskamrater kanske inte säger allt som man skulle vilja. Jag har inga hämningar och kan säga precis vad jag tycker, jag är inte beroende av någon chef som ska sätta individuell lön på mig. Sedan så finns en annan aspekt, man kan bli blind för saker om man har jobbat länge på ett och samma ställe. Nu säger jag inte att alla blir det, men man kan bli det.

FRIHET

SARA BEISCHER TITTAR på Kulturhuset i Stockholm och skrattar.

– Nej, så modig är jag inte.

Hon har just fått frågan om hon någon gång smitit in på Stadsteaterns generalrepetitioner. Det gjorde nämligen Moa, huvudpersonen i Saras debutroman ”Jag ska egentligen inte jobba här”. Annars finns det många likheter mellan författaren Sara Beischer och romanskapelsen Moa. Båda flyttade till Stockholm från Halland för att förverkliga skådespelardrömmar som väcktes i tidig barndom, båda jobbade i äldreomsorgen och båda bodde i en liten studentlägenhet på Lappkärrsberget. På sina håll har det skrivits att romanen är självbiografisk, en bild författaren tillbakavisar.

– Det är huvudsakligen en roman, en fiktiv berättelse. Ramen stämmer, som att jag flyttade upp till Stockholm från en liten stad i Halland för att bli skådespelerska. Sedan är det svårt att säga vad som är upplevt. Mycket av det som utspelar sig på äldreboendet är hämtat rakt av. Sedan så är det ju kanske satt i en annan situation, det är en salig blandning. Men det är främst en fiktiv roman.

SARA VAR INTE fyllda tio då hon först kom till teatern. Hon fastnade först inte riktigt men bestämde sig för att testa en termin till och då klickade det.

– Vi fick en ny lärare, en ung kille som hette Heinz, han behandlade oss som om vi var vuxna och jag var kanske åtta år. Han svor och han var hård. Och han jävlar i mig regisserade och hade ambitioner. De flesta var äldre och jag var klart yngst, där någonstans föddes min passion för teatern.

STOCKHOLM ÄR GRÅTT den här januaridagen, utanför fönstret är Sergels torg glest på folk, det är en dag för vantar och halsduk. Sara skrattar till och blir tyst för en stund då hon får frågor om sig själv som person, funderar lite till och säger att hon är ungefär som alla andra. Sara växte upp i halländska Varberg och minns att hon kanske inte riktigt var som alla andra. Som tonåring stack hon ut med sitt plommonstop och sin lite för stora kavaj. Och så skulle hon bli skådespelare. Hon minns småstaden som en bra plats med ett rikt kulturliv, men ibland var jantelagen lite väl påträngande. Nu blev Sara inte skådespelare, hon blev författare som hyllats på tidningarnas kultursidor. Skrivandet har egentligen hängt med sedan barnsben, teatern var drömmen, men skrivandet var också en viktig del.

– Det var nog samma sak som jag fastnade för i skrivandet, det här gestaltandet. Något slags intresse för människor. Hur människan fungerar generellt och olika sätt att vara människa på, det kunde jag

25 1/2012

SARA BEISCHER Bor: Halmstad. Ålder: 28.

Läser just nu: ”Grand final i skojarbranschen” av Kerstin Ekman.

Lyssnar på: Jag har så dålig koll att mina kompisar retar mig. Tycker om Thåström, David Bowie, Lisa Ekdahl och Lars Winnerbäck.

Favoritställe: Timmernabben i Småland, mellan Kalmar och Oskarshamn. Äter: Vegetariskt.

Otippat intresse: ”Jag vinterbadar, men det är väl inget intresse?”

FRIHET

26 1/2012

– Jag tänker att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där tillväxten är det som räknas. När man är gammal tillför man inte någonting, det gör inte heller de som jobbar med de gamla, det blir inte viktigt för samhällsekonomin. Det är snarare något som tär. nog inte tänka rakt ut då. Men det var nog grunden. Att gestalta, det känner jag nu också när jag skriver, att få en idé om hur en människa agerar, resonerar och tänker i en situation och försöka få fram det.

– Jag har skrivit hela tiden, det är ganska likt teatern, det handlar om att gestalta, att berätta en berättelse och att ge liv till karaktärer.

Det handlar om att inte skriva läsaren eller betraktaren på näsan. Det är många sådana tumregler som går igen som jag kanske har med mig lite när jag skriver. Som en sådan där klassisk grej från teatern. När man ska gestalta en person som är ledsen blir det mycket bättre om man ser en person som försöker hålla tillbaka sin gråt, det blir mycket starkare. Det har jag försökt tänka på då jag gestaltat Moas ensamhet.

Det gör kanske mer ont. Jag använder inte ordet ensam en enda gång.

Det är bättre att låta personen jobba mot känslorna, så är vi människor många gånger.

TILLBAKA TILL SOMMAREN då Sara börjar på äldreboendet. Sommarvikariatet börjar med en introduktionskurs, där man bland annat får lära sig att köra rullstol.

– Introkursen hade varit bättre om den ordinarie personalen hade haft samtal kring viktiga frågor, om hur det är när man sett en död människa, vad det är för upplevelser kring det och att man ska jobba med äckliga kroppsvätskor. Att köra rullstol lär man sig ganska enkelt.

Tror du att resursbrist ligger bakom de dåliga introduktionerna?

– Ja, absolut, det finns ju inte tid. Bredvidgång, man kan till och med få gå bredvid timvikarier, det har jag gjort flera gånger. De som jobbar har egentligen inte mer tid, bredvidgång handlar om att följa bredvid i ett rasande tempo och försöka registrera vad den här personalen gör, i bästa fall. I värsta fall är det personalbrist och man får rycka in och jobba direkt, det finns inte marginaler.

NÄR SARA PRATAR om stressen i äldreomsorgen märker man att det händer någonting. Hon är en person som ger ett muntert intryck, men nu visar hon en annan sida, fylld av engagemang och ilska över sakernas tillstånd.

– Jag blir upprörd, jag tycker det är ovärdigt.

Hon tystnar för några sekunder och upprepar sig.

– Det är ovärdigt.

DET BLIR TYDLIGT att Sara tänkt en hel del på villkoren för dem som jobbar inom äldrevården, men också för de gamla som vårdas.

– Det finns saker man måste göra omedelbart. Dels måste man höja

FRIHET

lönerna, de som jobbar där måste premieras och man måste förbättra arbetsvillkoren. I det ingår en massa saker, bland annat högre personaltäthet.

SARA HÄMTAR ANDAN och fortsätter. Hon ställer retoriska frågor om vilken kompetens man vill ha i personalen, om det är undersköterskeutbildning som behövs och vilka egenskaper de som jobbar där ska ha.

– Om man är undersköterska, är man mer empatisk då? Eva är inte undersköterska. Hur får man empati, hur lär man sig att ge en värdig vård, hur behandlar man gamla med respekt? Jag tror inte heller att det är så enkelt att man sätter in mer personal. Det finns en arbetskultur där snabbhet och effektivitet premieras, när man råkar ha tid över är man ändå inprogrammerad på att jobba snabbt och effektivt.

DEN EVA SARA pratar om är en av personerna läsaren av ”Jag ska egentligen inte jobba här” stöter på. Hon är en av alla dem som sliter på det fiktiva äldreboendet Liljebacken tillsammans med Moa. Eva skippar lunchrasten, stannar ofta kvar extra länge efter jobbet, en person som verkligen brinner för att ge de gamla ett värdigt liv. Eva är en karaktär som bara susar förbi, hon får aldrig stå i berättelsens centrum.

– En sådan kvinna har inte så ofta en framträdande roll. Eva är en blandning av flera personer jag stött på då jag har jobbat. Hon är en av dem som slår knut på sig själv för att vården ska fungera. Frågan är om det fungerar bara för att det inte helt har brakat samman. På bekostnad av vad? Av utbrända, främst kvinnor, som stannar över utan att få betalt och kommer tillbaka och tar en kortare rast. Är det så vi ska lösa problemen, att det ska finnas några eldsjälar med stora hjärtan?

Du har sagt att det inte passar in att bli gammal i vårt ekonomiska system, vad menar du?

– Jag tänker att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där tillväxten är det som räknas. När man är gammal tillför man inte någonting, det gör inte heller de som jobbar med de gamla, det blir inte viktigt för samhällsekonomin. Det är snarare något som tär. Vi lever i ett effektiviserat samhälle där ålderdom och död har institutionaliserats och effektiviserats bort. Det får ingen plats, inget utrymme.

SARA LÄMNAR KULTURHUSET och samtalet med Frihet för att prata med nya journalister. Sedan dess har den första upplagan sålt slut.

Boken är utgiven av Ordfront förlag; först var ett annat förlag snabbast att svara. De drog sig tillbaka för att de ansåg att en roman om vårdbiträden och äldreomsorg var för smal.

27 1/2012

Frihetskolan

Hur stort är egentligen det svenska biståndet? Och på vilket sätt används det? Frihetskolan guidar dig genom begreppsdjungeln.

Bistånd

TEXT: DANIEL MATHISEN ILLUSTRATION: NILS-PETTER EKWALL

BISTÅNDETS HISTORIA De första svenska biståndsarbetarna var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som under 1800-talet besökte Abessinien nuvarande Etiopien för att sprida ett kristet budskap samt bygga sjukstugor och skolor.

Inledningsvis handlade biståndet i första hand om att exempelvis bygga skolor, sjukhus och fabriker, men efter hand växte insikten om att det inte alltid gick att överföra västerländska modeller på andra länder. Efter hand utvecklades idén om ”bistånd på mottagarnas villkor” för att skapa en tydligare koppling gentemot lokala och regionala skillnader. På 1990-talet började Sverige använda begreppen samarbetsländer och utvecklingssamarbete för att tydliggöra hållningen.

Västvärldens organiserade biståndssystem grundades på 1950-talet och har sedan dess successivt utvecklats för att passa mottagarländernas behov och förutsättningar. Idén var att med hjälp av bistånd möjliggöra länder att bygga upp sin ekonomi och därigenom utveckla demokrati och välstånd.

Under 1980-talet ökade antalet biståndsländer snabbt till närmare 125 stycken. 2007 beslutade den borgerliga regeringen att minska antalet mottagarländer till 33, något som väckt stor kritik.

SVENSKT BISTÅND I DAG Målet med det svenska biståndet är enligt regeringen att ”bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”. Svenskt bistånd ges i två former: bilateralt och

FRIHET

Det svenska biståndet organiserades 1952 genom CK, Centralkommittén för svenskt tekniskt stöd till mindre utvecklade områden, via sammanlagt 44 folkrörelseorganisationer. Etiopien och Pakistan tillhörde de första biståndsländerna.

1962 kom den första regeringspropositionen om statligt bistånd i form av fyra mål: ekonomisk tillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomiskt och politiskt oberoende samt demokratisering.

Samma år ersattes CK av Nämnden för internationellt bistånd, NIB. Tre år senare ersattes NIB i sin tur av Sida, Swedish International Development Authority.

multilateralt. Bilateralt ges från land till land och multilateralt till internationella organisationer som FN och Världsbanken.

Därutöver ges bistånd även av organisationer inom civilsamhället. För varje land eller region dit Sverige ger bistånd görs en så kallad landstrategi. Sida är den myndighet som som förmedlar allt bilateralt bistånd och tillsammans med Utrikesdepartementet det multilaterala biståndet.

Sida samarbetar med åtskilliga organisationer, däribland ideella

biståndsorganisationer, för att förmedla resurser. Bilateralt arbete organiseras främst via Sida och de ramorganisationer som får statligt bidrag, till exempel Afrikagrupperna och Svenska kyrkan.

Sverige ställer flera krav gentemot samarbetsländerna, varav de tre viktigaste är:

26 1/2012

• Demokrati och mänskliga rättigheter.

• Miljö och klimat.

• Jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen.

FN, EU OCH UTVECKLINGSBANKER En stor del av det svenska biståndet kanaliseras via FN:s fonder och program för att minska fattigdom och orättvisor i världen. FN genomför och kontrollerar även lokala och regionala projekt. Sveriges deltagande i multilateralt arbete sker främst via FN:s utvecklingsprogram UNDP, FN:s barnfond UNICEF och Världshälsoorganisationen WHO. Som EU-medlem finansierar Sverige Europeiska unionens utvecklingssamarbeten, som leds och verkställs av Europeiska kommissionen. EU är med 55 procent av världens sammanlagda utvecklingsstöd världens största givare. De grundläggande målen för EU:s bistånd är att ”minska fattigdom, förebygga konflikter och underlätta för utvecklingsländer att integreras i världsekonomin”.

Omkring en tredjedel av Sveriges anslag för multilaterala samarbeten går till Världsbanken, regionala utvecklingsbanker i Afrika, Asien och Latinamerika samt till andra fonder och banker. Bankerna ägs av givar- och mottagarländernas regeringar.

DET SVENSKA BISTÅNDETS STORLEK FN rekommenderar att alla rika länder ska ge minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, BNI, i bistånd till de minst utvecklade länderna. Sverige är ett av de få länder som i dag uppfyller målet.

Det svenska biståndet ligger på omkring en procent av BNI och är därmed som andel av bruttonationalinkomsten världens högsta. 2011 uppgick det svenska biståndet till 35,2 miljarder kronor. Den svenska regeringen har dock fått kritik för att en del av biståndet används till administration av ambassader, flyktingmottagning och klimatinsatser i stället för att avhjälpa fattigdom.

Övrigt 666 Mkr Hälsa 1 384 Mkr Miljö 643 Mkr

Hållbar samhällsbyggnad 1 266 Mkr

Jordbruk och skogsbruk 662 Mkr

MOTTAGARE

Forskning 966 Mkr

I dagsläget går omkring 57 procent av biståndet till följande tolv länder, där Sverige enligt uppdrag ska bedriva ”långsiktigt utvecklingssamarbete”:

Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet 4 227 Mkr

Afrika: Burkina Faso, Etiopien, Kenya, Mali, Moçambique, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zambia Asien: Bangladesh, Kambodja Latinamerika: Bolivia

Utbildning 885 Mkr

Marknadsutveckling 619 Mkr

Budgetstöd för fattigdomsbekämpning 863 Mkr

23 procent av biståndet går till följande tolv länder, där det nyligen varit eller pågår konflikter: Afrika: Burundi, DR Kongo, Liberia, Sierra Leone, Somalia, Sudan Asien: Afghanistan, Östtimor Mellanöstern:Irak, Västbanken-Gaza Latinamerika: Colombia, Guatemala

Konflikt, fred och säkerhet 575 Mkr

Sverige driver på för reformarbete i följande tio länder, som tar emot tio procent av biståndet: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Kosovo, Makedonien, Moldavien, Serbien, Turkiet, Ukraina, Vitryssland I nedanstående länder har biståndet avbrutits, men visst samarbete förekommer fortfarande: Afrika: Botswana, Namibia, Sydafrika Asien: Indien, Indonesien, Kina, Vietnam

Humanitärt bistånd 2 658 Mkr

Det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet 2010, här uppdelat på huvudsektorer, uppgår till totalt 15 413 miljoner kr.

FRIHET

27 1/2012

n e m m m รถ e r D vitt h t t e FRIHET

28 1/2012

m o d n a l m FRIHET

29 1/2012

En majoritet av Sydafrikas 50 miljoner invånare är svarta eller färgade, men i Orania, en småstad i Norra Kapprovinsen, bor enbart vita.

Det kontroversiella samhället är hem åt 950 stolta afrikaaner som i sin strävan att bevara sitt språk, sin historia och sin kultur vänt det sydafrikanska samhället ryggen.

TEXT: KATARINA HÖIJE BILD: MALIN PALM

D af av rik e aa Pri n ns oc lo h oä dr r öm sto m lt ba er öv ra om er s vi ta ett in b är sa ak vä mh gr u lk om älle nd na dä som r .

D

AGEN BÖRJAR TIDIGT på ungkarlshotellet Elim. Strax före fem piper de första mobilerna och tvingar sina ägare ur sängarna. Bakom de tunna trädörrarna hörs dunsarna av fötter som landar på cementgolvet, följt av det visslande suset från gasolkök och klirret av kaffekoppar.

I varje barack bor 20 män, var och en på en yta där det precis går att klämma in en enkelsäng. De har alla lockats hit av löftet om arbete för bara vita.

– Jag letade jobb utanför Orania, men som vit man med mina kvalifikationer var det omöjligt, säger Wiehann du Plessis.

HÅRDTRIMMADE HÄCKAR OMRINGAR låga enplansvillor. I trädgårdar med välklippta gräsmattor och blommande rabatter samlas familjer till braai, sydafrikanernas älskade grillkvällar. Det hade kunnat vara vilken småstad som helst i den soliga provinsen, om det inte vore för den totala avsaknaden av svarta eller färgade människor på gatorna.

Här bor Dave Prinsloo, en man med hög röst, begynnande flint och ett enormt skägg. Han gillar inte judar, fransmän, holländare eller engelsmän och drömmer om ett samhälle där bara vita är välkomna.

– När vi kom till det här landet fanns här ingenting. Vi byggde upp en nation, hur många kan säga det om sina förfäder? Jag är stolt över att vara boer. Det betyder farmare, men i dag är det ett smutsigt ord.

FLYTTEN TILL ORANIA för sex månader sedan innebar att han lämnade sitt gamla liv bakom sig.

– På utsidan hade jag många svarta kompisar. Efter flytten tappade jag kontakten med flera av dem.

Wiehann du Plessis är rappare och spelade ofta på klubbar i Durban och Pretoria. I Orania finns ingen plats för hans musik.

– Sedan jag kom hit har jag hämtat inspiration ur Bibeln. En låt handlar om att svarta och vita inte är så olika och att vi borde kunna leva tillsammans. Jag vill tro på det, men det är svårt när jag hör om svarta som mördar farmare och deras familjer. Ingen som är kristen skulle kunna göra något sådant.

I Orania har han blivit mer medveten om sin kultur.

– Innan jag kom hit kändes det som att jag hade förlorat mig själv.

Här kan jag ha en braai, en grillkväll, äta boerewors, de sydafrikanska korvarna, och göra det som det att vara afrikaan handlar om.

DAVE PRINSLOO ÄR rädd att afrikaanernas kultur är på väg att försvinna.

– Eller kanske inte försvinna, men den är inte lika stark som förut.

Du kan bara ha braai på helgerna och boerewors blir allt svårare att få tag på.

I köket står radion på och sänder direkt från fristatens egen kanal.

Efter att tillfälligt ha stängts ner 2005 på grund av rasistiska uttalanden sänder man nu igen inifrån Orania. Daves hustru Francis nynnar med i boerhitsen medan hon bakar koeksisters. De söta sydafrikanska kakorna som friteras innan de doppas i sirap och serveras kalla ses som en så viktig del av afrikaanernas kultur att kakan fått en egen staty i Orania.

– Jag är stolt över att vara boer. Vi talar afrikaans, men det är djupare än så. Jag känner inte att vi hör hemma i Sydafrika och jag bryr mig inte längre om vad som händer utanför Oranias gränser. Jag

FRIHET

30 1/2012

1990 KÖPTE EN grupp vita afrikaaner ett stycke mark och en öde stad i skogsområdet längs Oranjefloden. Tusen hektar prärie, 150 blekta träskjul, ett reningsverk, en pool och ett postkontor ingick i köpet.

Tanken var att skapa en fristad för vita afrikaaner där de kunde bevara historia, kultur och språk med målet att lägga grunden för en framtida vit stat. 40 familjer flyttade in i barackerna som arbetarna lämnat efter sig när de byggde kanalen till den intilliggande dammen.

Bland dem fanns Carel Boshoff den äldre – svärson till apartheidarkitekten och en gång Sydafrikas premiärminister, Hendrik Verwoerd. I dag har sonen, Carel Boshoff den fjärde, tagit över som borgmästare och ledare för den helvita kolonin.

– Orania är ett samhälle i samhället. Det bygger fortfarande på Sydafrikas konstitution och lagar i grunden. Men vi försöker hitta vår egen väg under det nationella paraplyet, ett paraply som blir allt mer dysfunktionellt.

Nu

har slutat rösta. De kan göra vad de vill med landet så länge de låter oss vara ifred.

sv Rap ha arta pa r h v ren an än W ta ner ieh pp in a at na nn ko n d nt ha u P ak n le te fly ssi n t m tad s ha ed e d de till e m m Or ån an g . ia a .

– När vi kom till det här landet fanns här ingenting.

Vi byggde upp en nation, hur många kan säga det om sina förfäder? Jag är stolt över att vara boer. Det betyder farmare, men i dag är det ett smutsigt ord.

CAREL BOSHOFF VAR tidigare ledare för Frihetsfront Plus, ett parti som säger sig företräda boernas intressen. I dag har han tagit avstånd från partiet, eftersom det inte passar in i bilden som de styrande i Orania vill visa upp. Han ser mycket positivt i det Sydafrika som växt fram de senaste 20 åren, bland annat rösträtt för alla oavsett hudfärg, men oroas av afrikaanernas marginalisering.

– I skolorna är läroböcker skrivna för att få afrikaaner att framstå som brutala utan att framhäva deras positiva bidrag till historien. Vi vill skapa ett samhälle där vi inte blir marginaliserade. Det handlar om att kunna råda över oss själva, bevara vårt språk, fysisk trygghet och bättre levnadsstandard.

CELESTE VAN NIEKERK växte upp i ett hem starkt präglat av boerkulturen. För henne handlade flytten till Orania om att kunna uppfostra sina barn på samma vis.

– De säger att olikheter berikar, men afrikaanerna är utrotningshotade. Vi är på väg att försvinna i en homogen kultur där alla ska vara lika och tro på samma saker. Barnen får varken lära sig afrikaans eller läsa om vår historia i skolan. Våra vänner emigrerade till Tyskland. De är boer precis som vi, men nu uppfostrar de en liten pojke som talar tyska.

FRIHET

31 1/2012

I ORANIA FINNS två skolor där all undervisning är på afrikaans. Högtider och kulturella aktiviteter för att påminna om afrikaanernas historia i Sydafrika firas året runt. Orania har också en egen valuta. En ora är lika mycket som en sydafrikansk rand och säkerställer att lokala näringsidkare gynnas. Målet är att bli självförsörjande och Celeste van Niekerk berättar stolt att de klarar sig utan svart arbetskraft.

– De säger att den som plöjer marken styr landet och det försöker vi leva efter. Många tror att vi lever som en sekt, men det stämmer inte. Vi har ”selfverksamheid”, som betyder att vi gör allting själva.

I DAG HAR Orania 950 invånare på en yta något mindre än Götaland.

Själva samhället utgör bara en liten del av den totala ytan och den största delen är åkermark. I teorin måste alla invånare vara afrikaaner, ättlingar till de franska och holländska bosättare som kom hit på 1600-talet. I praktiken är reglerna mer flexibla. Nya invånare ställs inför det styrande rådet. Hudfärg är inte ett kriterium, men en ”ickevit” familj skulle definitivt skapa spänningar, säger Carel Boshoff, och tillägger att rådet ännu inte har ställts inför frågan.

– Vi välkomnar alla som delar våra värderingar, säger han.

CELESTE VAN NIEKERK ser inga problem i att hennes barn växer upp i ett helvitt Orania.

– Jag tror inte på att leva blandat, det är onaturligt. Orania däremot är livskvalitet, nästan som att bo på en ö. Här finns en småstadsmentalitet och en trygghet. Flickorna kan leka i trädgården, det vågade jag aldrig låta dem göra när vi bodde i Pretoria, trots att vårt hus låg i ett bevakat bostadsområde.

I KYRKAN PÅ söndagmorgonen lutar Carel Boshoff huvudet mot väggen och sluter ögonen. Det har varit en lång vecka för Oranias ledare. Återigen har kritiska röster med krav på samhällets upplösning hörts i debatten. De skarpaste kritikerna menar att Orania är en tyst form av apartheid.

– Vi återskapar inte apartheid genom att ha vår egen stat, vi värnar bara om vår kultur, säger han.

LUCY HOLBORN, FORSKNINGSLEDARE på South African Institute of Race Relations och författare till boken ”The long shadow of apartheid”, ser Oraniabornas isolering som att de har förkastat alla försök att integreras.

– De erkänner inte integrationen i skolor och förorter, på arbetsplatser och universitet, och de framsteg som det sydafrikanska samhället genomgått sedan apartheid avskaffades. Det ger en negativ bild av rasrelationer i Sydafrika och en känsla av att det skulle vara värre än det faktiskt är.

Men, säger Lucy Holborn, det är också viktigt att komma ihåg att det rör sig om en liten grupp människor som inte är representativa för en majoritet vita i Sydafrika.

– Sett ur det perspektivet är Orania inte så mycket en produkt av Sydafrika i dag som en liten, isolerad grupps ibland extrema strävan att bevara sin kultur när samhället förändras.

pensionärer bestämde de sig för att prova på livet i Orania. De hyrde ett hus på sex gånger två och en halv meter. Thys grävde diken och byggde hus och Ellen arbetade på skolan. När hon blev gravid flyttade de till ett större hus med tre rum, kök och uteplats. Men att passa in i Orania visade sig vara svårare än de hade räknat med.

– Vi har inga vänner i Orania. De flesta här ser oss som utbölingar.

Att bo i Orania är som att ha ett medlemskap i en golfklubb. Det kommer med vissa privilegier och det är fint att äga mark här.

DET HAR LETT till att huspriserna i Orania skjuter i höjden. Elen är dyr och maten i den enda affären kostar mer än i Hopetown sex mil bort. Många sociala verksamheter som sjukvård och förskola saknas.

Orania skulle behöva en stor fabrik som gav jobb, tycker Thys.

– När investerare kommer hit pekar rådet på en bit land mellan två staket och utan både vatten, avlopp och el. De har jobbat hårt för att locka unga människor och de som tror på myten om Orania flyttar också hit, men det dröjer inte länge innan de blir desillusionerade och åker härifrån.

– Det finns ingen framtid för ungdomarna här, säger Ellen.

– De få som ändå stannar blir till slut paranoida mot utsidan. Vi vill inte att vår dotter ska växa upp i ett sådant samhälle och funderar på att flytta när det är dags för Hanna att börja skolan.

30 ULLIGA FÅR med små öron och stora rumpor ska trygga Johan Combrincks, 22, och Danielle Daubneys, 18, framtid i Orania. Fåren har Johan själv avlat fram.

– De är tåligare än andra får, säger han, och får inte lika lätt lunginflammation, ett öde som drabbat flera av parets andra djur.

– Vi återskapar inte apartheid genom att ha vår egen stat, vi värnar bara om vår kultur.

INTE ENS ALLA Oraniabor delar de ideal som ledarna försöker bevara. På söndagarna när övriga Oraniabor går till gudstjänst i någon av samhällets sju kyrkor tar Ellen och Thys Fourie med sig dottern Hanna till en metodistförsamling utanför staden.

– Våra politiska värderingar skiljer sig från den genomsnittliga Oraniabons. Kyrkan står nära politiken och vi sympatiserar inte med något av samfunden i Orania, säger Ellen Fourie.

Efter att ha sett introduktionsvideon med glada barn och leende

FRIHET

32 1/2012

SYDAFRIKA

Polokwane

Pretoria Johannesburg

Kimberly

Bloemfontein

Orania

Kapstaden

Durban

Port Elizabeth

– Jag tror inte på att leva blandat, det är onaturligt.

Orania däremot är livskvalitet, nästan som att bo på en ö. Här finns en småstadsmentalitet och en trygghet.

Flickorna kan leka i trädgården, det vågade jag aldrig låta dem göra när vi bodde i Pretoria, trots att vårt hus låg i ett bevakat bostadsområde.

FRIHET

33 1/2012

ORANIA Orania är Carel Boshoff den äldres, en pensionerad teologs, skapelse. 1990 köpte han den tomma byn för 1,6 miljoner rand tillsammans med 29 andra separatister.

POLITIK Orania styrs av ett råd som väljs av dem som äger mark, fastigheter eller på annat sätt investerat i samhället.

Ett system med rosa lappar låter invånarna ta upp frågor i rådet. Det kan handla om alltifrån pengatvister till att grannens häck växer över och in på den egna tomten.

Invånarna röstar i nationella och lokala val.

I det senaste parlamentsvalet röstade över 86 procent i Orania på Frihetsfront Plus, ett politiskt parti som vill införa en ”folkstat” för afrikaaner.

BEFOLKNING 20 personer i månaden ansöker om att få bo i Orania. Mellan 80 och 90 procent godkänns, berättar John Strydom, ledare för Oraniastyrelsen. Men bara ett femtiotal uppfyller kraven på jobb och boende och flyttar till Orania varje år.

Den som vill flytta till Orania intervjuas av representanter från det styrande rådet.

Först därefter får de köpa en bit land. Efter en introduktion och två dagars orientering i samhället är de redo att flytta in.

EKONOMI Jordbruk står för den största delen av Oranias inkomster. Det senaste tillskottet är en pekannötsplantage.

Turism är en växande näring. I dag finns 13 turismföretag, bland annat en camping och ett spa. Jaco Kleynhans, pr-ansvarig för Oraniastyrelsen, arrangerar 700 visningar om året för nyfikna som vill lära sig mer om afrikaanernas kultur och historia.

Oraniarörelsen har 2 500 medlemmar bosatta utanför Orania.

l til te s. sk in an iti n st kr ka an är en nn ys m n a ne nia go ub ra nå Da a i O bo t le el rn at ni gle ig Da re ka s v n a rig a a tä -å er 18 fl

Han flyttade till Orania för tre år sedan. Danielle kom till Orania redan som tolvåring. De är kritiska till flera av reglerna i Orania, den starka sociala kontrollen och det samhälle som Oraniastyrelsen försöker upprätthålla, men kan samtidigt inte tänka sig att bo någon annanstans.

– I Orania är vi som en enda stor familj. Jag tycker inte illa om svarta, de kan få komma hit och arbeta, jag vill bara inte att de ska bo här.

När hon åker till Hopetown sex mil bort håller hon hårt i väskan och mobilen. Om hon har ett barn med sig håller hon det hårt i handen.

– Du vet aldrig om en svart man ska försöka råna eller våldta dig.

Svartas och vitas hjärnor ser olika ut. Svarta ser bara tvådimensionellt. Det är för att deras mammor bar dem på ryggen när de var små.

FRIHET

VIT SJÄLVSTÄNDIGHET OCH solidaritet har varit ledorden för Orania sedan samhället grundades. Då var Orania ett pilotprojekt för ett framtida vitt hemland på marken längs Oranjefloden, 20 år senare växer samhället inte i den takt som grundarna hoppats. Därför annonserar Oraniastyrelsen på radiokanaler i Pretoria och Johannesburg efter personer som vill bosätta sig här. De kontaktar kyrkor i typiska afrikaansdominerade områden på jakt efter människor som hamnat snett i samhället. I Orania får de en andra chans.

– Just nu köper vi oss tid. Vi måste nå en punkt där vi kan påverka.

Island har 300 000 invånare. Jag gissar att vi behöver det och mer. På Oranias mark har vi plats för 15 000 människor. Enligt demografiska beräkningar kan vi nå den siffran de närmaste 20 åren.

34 1/2012

ORANIA I SYDAFRIKA Redan 1913 instiftades Natives Land Act som gjorde svarta sydafrikaner till andra klassens medborgare. Bara åtta procent av marken veks åt den svarta majoriteten, och det blev förbjudet för svarta att köpa eller arrendera land utanför dessa reservat.

Afrikaanernationalismen växte sig starkare och 1948 vann Nationalistpartiet valet med löftet att skapa en segregerad stat.

Ett befolkningsregister inrättades där rastillhörigheterna skrevs ner.

Apartheid bestod i över 40 år, till 1990 när Sydafrikas siste vite president FW de Klerk drev igenom apartheids avskaffade, frigav Nelson Mandela och hävde förbudet mot partiet ANC. 1994, när Nelson Mandela svors in som president, stod försoningspolitiken i fokus.

Det talades om Regnbågsnationens födelse.

Positiv särbehandling infördes för tidigare diskriminerade grupper. Svarta, färgade och kvinnor lovades företräde om de hade samma meriter som vita sökande. Det ledde till en första flykt av unga, välutbildade sydafrikaner.

När ANC-regeringen började döpa om gator och städer kände flera afrikaaner att de inte hade en plats i det nya Sydafrika. En ny våg av afrikaanernationalism svepte över landet. Ungdomar började sjunga allsång om den gamle boergeneralen Koos de la Rey. Splittringen i ett allt mer polariserat Sydafrika ökade när ledaren för ANC:s ungdomsförbund Julius Malema skrämde upp vita, både engelsktalande och afrikaaner, med hätska utfall. Han sjöng sin kampsång med texten ”skjut boern” ända tills han förbjöds av domstol.

– De få som ändå stannar blir till slut paranoida mot utsidan. Vi vill inte att vår dotter ska växa upp i ett sådant samhälle och funderar på att flytta när det är dags för Hanna att börja skolan.

FRIHET

35 1/2012

POLITIKERBESÖK I ORANIA Orania har upprepade gånger fått besök av representanter från landets regering.

Nelson Mandela var här strax efter att han blev president, och förra året besökte ungdomsgruppen från styrande ANC Orania.

Sydafrikas nuvarande president Jacob Zuma, som vid sitt besök kallade afrikaanerna för ”den sista vita stammen”, har lyft fram samhället som ett exempel på hur man bekämpar fattigdom på landsbygden. Men medan Oraniaborna gör anspråk på att vara självförsörjande, är samhället fortfarande beroende av resurser utifrån.

SPANINGEN

Du står ensam i ett öde landskap.

Någonstans där borta finns kanske en annan människa. Mellan er är ett myller av ruttnande kroppar vars enda mål är att slita dig i bitar och tugga i sig dina organ. Det overkliga scenariot är långt ifrån ovanligt. De levande döda har för andra gången slagit upp dörrarna och invaderat populärkulturen. Resan till den populärkulturella mittfåran har varit lång och krokig och är tätt bunden till samhällets utveckling.

TEXT: JOHN ANTONSSON ILLUSTRATION: ANNA-MARIA MARKLUND

Zombien som mänsklig spegel

D

E LEVANDE DÖDA uppenbarar sig oftast i en av två helt olika skepnader. Den ena är vampyren, som har blivit vän med varannan tonåring efter den avhållsamhetshyllande serien ”Twilight”. Vampyrer får gärna vara snygga, välklädda blodsugare med klass. Den andra skepnaden för de levande döda är zombien. Egentligen är det bara ett tillstånd efter livet som förenar varelserna, men det som skiljer zombien från vampyren är att den inte tänker och att den äter människornas kött i stället för att bara dricka deras blod. De agerar på ren instinkt och av hunger. Zombien rör sig i en massa och vampyren agerar gärna själv som en individ och är oftast ute efter att främja sina egna lustar och behov.

ZOMBIEN HAR SITT ursprung i haitisk voodookultur och mytens uppkomst är nära kopplad till det koloniala arvet i regionen. Snart kom de med i film och skrämde det tidiga 1900-talets biobesökare. Men den zombie vi känner i dag är snarare en produkt av en specifik tidsepok och en viss George A Romero. Det är det magiska året 1968. Färgskalan är svart och vit, syskonen Barbara och Johnny besöker kyrkogården,

FRIHET

brodern retar systern och något otäckt ligger i luften. Snart får de sällskap av ett framhalande lik, skräcken och vidskepelsen möts och bara en av dem tar sig till den tillfälliga säkerheten.

SCENEN ÄR HÄMTAD ur ”Night Of The Living Dead”, en film som var unik och banbrytande på två sätt. Dels för att den återuppfann zombien och gav dess av-voodoofierade drag, och dels för att filmen var långt före sin tid, bland annat genom att afroamerikanen Duane Jones spelade huvudrollen som Ben. Då ska man ha i åtanke att det sena sextiotalets USA fortfarande var svårt rassegregerat och medborgarrättsrörelsen hade ännu inte vunnit sina viktigaste strider. Regissören George A Romero var politiskt engagerad och starkt influerad av sin tid. Men i fallet Duane Jones var hudfärg inte en fråga. ”Vi var alla involverade i samhällskritik. Jag tror att det kom in i filmen. Vi pratade mycket om vad saker representerar, men det var bara en slump att en av huvudrollerna var en svart skådespelare, det råkade vara en vän som var bäst lämpad och gjorde den bästa provspelningen. Vi var först och främst ute efter att göra en skräckfilm. Det var i de senare filmerna vi verkligen var medvetna och det hela var mycket mindre

36 1/2012

Är du nyfiken på de levande döda? Frihet tipsar om lämpliga startpunkter i zombiekulturen. ”VÄRLDSKRIG Z” – BOK

”DAWN OF THE DEAD” – FILM Tio år har gått sedan det svartvita mästerverket ”Night Of The Living Dead” hade premiär 1968. Uppföljaren är i färg och utspelar sig till stor del på ett köpcentrum. Filmen är en våldsam satir över konsumtionskulturen. Trots att den har många år på nacken och specialeffekterna inte är de bästa är samhällskritiken relevant. Filmen bär ett djup som gör att man kan se om den år efter år.

”THE WALKING DEAD” – SERIETIDNING Den amerikanske serieskaparen Robert Kirkman älskar zombiefilmer men tycker att de alltid slutar när det börjar bli som mest intressant. I ”The Walking Dead” får man följa civilisationen när katastrofens klimax är över och den apokalyptiska verkligheten är status quo.

Kirkman har börjat närma sig hundra nummer av en av vår tids mest osannolika seriesensationer. Även om Kirkman inte alltid har rätt är det en intressant inblick i hur människan påverkas av våld och kris.

oskyldigt”, säger George A Romero i dokumentärfilmen ”Masters Of Horror”. De senare filmer Romero pratar om är ”Dawn Of The Dead” och ”Day Of The Dead” som tillsammans med ”Night Of The Living Dead” utgör det som kallas Deadtrilogin. Filmer som alla har en tydlig samhällskritisk udd (Läs mer om ”Dawn Of The Dead” till höger).

EN AV DEM som byggt vidare på Romeros zombiemytologi är Max Brooks, författare till de osannolika succéerna ”Zombie Survival Guide” och ”World War Z”. ”Det är lite galet i dag, men under sextiotalet fanns det väldigt många tabun. Man tvingades säga allt genom metaforer. Romero vände kameran mot oss. För sanningen är den att hans zombier är ganska tråkiga.

Det är inte så mycket med dem och de är ganska lätta att stoppa. Man hade inte ett oförstörbart monster, men varför gör vi inte det? Det som är intressant med Romeros filmer är att det inte är de som vinner, det är vi som förlorar. På grund av våra svagheter och fel imploderar vi. Varje gång vi människor stöter på ett problem kan vi lösa det, men vi gör det inte och det blir större och större och större”, säger Max Brooks under ett seminarium om zombier på San Diego Comic Con 2011.

PÅ SÅ SÄTT blir Ben, som Duane Jones spelar i ”Night Of the Living Dead”, en stark och viktig symbol. Han är afroamerikanen i blåkläder, en person folk i vanliga fall inte lyssnar på. Men nu, när de vita och privilegierade står inför en episk kris, blir de helt handlingsförlamade och vet inte riktigt vad de ska ta sig till. På så sätt får de symbolisera mänsklighetens oförmåga att ta tag i de samhällsproblem som faktiskt går att lösa. Och Ben, han som ingen lyssnat på, blir en symbol för de hunsades ansvar att ta tag i problemen då eliterna blundar. ”Zombier blev populära i en tid då den gamla ordningen kollapsade och folk inte visste vad framtiden skulle bringa”, säger Max Brooks.

Och kanske är den nya zombievågen ett tecken på att det gamla än en gång rasat.

FRIHET

37 1/2012

Max Brooks har tidigare skrivit kultboken ”Zombie Survival Guide” och kom för en tid sedan med uppföljaren ”Världskrig Z”. Brooks är en duglig författare som lånat formen av Studs Terkel, en amerikansk journalist som låtit folket berätta sin historia i radio och i bokform.

Att Terkel är inspirationen visar att det är något speciellt med Brooks, han är inte bara en genreförfattare som skriver för brödfödan, han är bildad och tillför en ny dimension till fiktionens värld. I ”Världskrig Z” blir katastrofen verklig och de människoöden han presenterar är realistiska i en orealistisk värld.

”SHAUN OF THE DEAD” – FILM En av de bästa zombiefilmer som gjorts. Det är en romantisk komedi som utspelar sig under ett zombieutbrott. Simon Pegg är lysande som butikssäljaren Shaun. Filmen är en gestaltning av hur vardagslunkens slapphet är nödvändig för att orka och samtidigt en hyllning till alla dem som går upp på morgonen och pallar med en lång arbetsdag. Till dem som väljer att inte göra karriär.

Shaun är en av dem och han är just en lunkens man, men visar att den som arbetar kan under extraordinära situationer bli en hjälte.

”THE WALKING DEAD” –

”DEAD ISLAND” –

TEVESERIE

TEVESPEL

Teveserien delar namnet och många av karaktärerna med förlagan i serieform.

Annars är mycket olikt. Teveserien har tjogvis med bra skådespelare och är ytterligare ett bevis på att tevemediet är utmärkt för karaktärsfördjupning och långa berättelser. Den är dock inte lika smart och svart som serietidningen.

Döden har bestämt sig för att ta över en paradisö. Spelet flörtar vilt med gammalt zombiegodis. Utvecklarna har slängt in vissa rollspelselement som erfarenhetspoäng. Men de hade hellre fått lägga in en bra berättelse som engagerar. Spelet är småkul men når verkligen inte upp till potentialen.

KULTUR & NÖJE BILD: NATUR & KULTUR

Skakande samtidsminne

”Sverige forever in my heart”, Niklas Orrenius nysläppta reportagebok om migration och rädsla, blottar hatets och våldets konfliktlinjer mitt ibland oss. TEXT: DANIEL MATHISEN

4

EN ORTODOX RABBIN som tvingas tåla antisemitiska glåpord när han går längs gatan i Malmö. Unga män som kastar sten på en ung slöjklädd kvinna och hennes dotter i Tomelilla. Den forna industrijuvelen Landskrona, där Sverigedemokraternas inflytande växt i takt med att invandrare pekats ut som syndabockar. Alla scener från Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenska Dagbladet, senaste reportagebok ”Sverige forever in my heart”. Alla pricksäkra ögonblicksbilder av den samtid som format det nutida Sverige det senaste decenniet. Boken samlar sammanlagt 23 reportage på teman som rasism, migration, identitet och religion och fungerar lite som Orrenius journalistiska praktverk. Guldkornen är valda med noggrann omsorg och tillfället, när Europa rämnar under skuldkris och skenande arbetslöshet, är perfekt tajmat. Texterna är närapå fläckfritt skrivna och placerar läsaren mitt i händelsernas och berättelsernas centrum, alldeles oavsett om det är i blekingska Olofström eller längs gränsposteringarna mellan USA och Mexiko. ÄVEN OM ORRENIUS gör sitt bästa för att spinna en röd tråd boken igenom känns ma-

terialet ibland onödigt sönderdelat. Delarna blir större än helheten. Ambitionen att knyta samman ett övergripande tema för 23 reportage med förhållandevis olika ingångar känns ibland alltför forcerad. Men det är ändå en marginell plump i protokollet sett till de imponerande levnadsteckningar som Orrenius förmår porträttera. Mer synd är i så fall att massakern på Utöya, en signal så klar som någon om det rasistiska våldets tillfälliga triumf över toleransen, är helt frånvarande i boken.

Känslan av att något fattas dröjer sig kvar.

STYRKAN I ”SVERIGE forever in my heart” är att boken blir något av en påminnelse om vilka processer som format och formar Sverige och omvärlden. Davis Cup-matchen där Israels deltagande skapade bubblande motstånd som slog över i antisemitism och våld.

Folkpartiets resa från socialliberalt parti för utsatta grupper till katedersamhälle och kadaverdisciplin. Hur i den skånska myllan fröet såddes till en främlingsfientlighet som gick från att vara högljudd missnöjesyttring

FRIHET

38 1/2012

till parlamentarisk verklighet. Tillbakablickarna skapar ett sammanhang som vår tids fokus på snabb bevakning och stort nyhetsflöde annars missar. Här finns en nyttig reflektion som pusslar ihop en ansats till ett kollektivt minne. Efter varje reportage lägger dessutom Orrenius till ”Vad hände sen?”, korta instick om i vilken riktning reportagets berättelse och aktörer utvecklats de efterföljande åren.

NÄR DE SISTA sidorna tummats och boken slagits samman landar reportagens tyngd i medvetandet. Liksom insikten om varför just rädslan för förändring, utveckling och framtid varit så central för det Sverige vi traskar runt i just nu. Eller med journalisten Lena Sundströms ord: ”Det svåra har aldrig varit att tolerera den som inte sticker ut i ett samhälle. Det svåra är att tolerera den som avviker från normen.” Orrenius reportagebok är en välgärning som bör läsas av varje person som värjer sig mot intolerans och inskränkthet. Och en påminnelse om att varje samhälle som tillåter ungdomar att kasta stenar på en vuxen kvinna i slöja är barbariskt.

Bok – ”Sverige forever in my heart” (Natur & Kultur) finns i bokhandeln nu.

privilegierade är rolig för att hon har konstprojekt och den obildade för att hon inte är som de bildade, då blir humorn ett bevis för ett omedvetet förakt mot underklassen. Får hoppas att jag har tolkat filmskaparnas intentioner fel.

Enformig debut

2

BENJAMIN FRANCIS LEFTWICH har ett coolt namn. Skivans titel, ”Last Smoke Before the Snowstorm”, är också ganska läcker. Singer-songwritern har nämnt Bob Dylan och Elliot Smith som förebilder.

Musiken är avskalad och lite smått repetitiv, Benjamin sjunger lågmält. Det hade kunnat fungera. Inte den här gången. I stället måste man koncentrera sig för att orka hänga med och lyssna in texterna. Otacksamt nog anstränger man sig i onödan då texterna känns trötta och förutsägbara. Tack och lov är killen bara 21 år, han har fortfarande en chans att spela in en bra skiva.

KALENDERN 23 FEB–16 MARS

JOHN ANTONSSON

Film – ”Katinkas kalas” visas på bio nu.

Skräckläsning

3

JOHN ANTONSSON

Skiva – ”Last Smoke Before the Snowstorm” finns att köpa nu.

Underklassförakt?

2

FOTO Niklas Alexandersson GRAFISK FORM Martin och Linn Mork

FOTO Linus Rosenqvist Lisa Östberg Emilson Levan Akin & AB MUSIK Fredrik Produktion Idha Manus AB Europasound med Slutfas Lundqvist Yohanna LJUD LjudBang AB I samproduktion G Lindström Aron Flam Fredrik & Johanna Perhult Ulrika Ellemark Wachtmeister av FILMLANCE INTERNATIONALav Svenska Filminstitutet/Lars Lisa Östberg Vargas KLIPPNING Gustav Med stöd Producerad Anitha Schulman Television AB Levan Akin MASK Paula Ludde Hagberg Hanna Olsson Erika Stark REGI I samarbete med Sveriges Mia Mountain Josefine och PRODUCENT Vänner KATINKAS KALAS Stark KOSTYM Linn Eklund PRODUCENT Lars Blomgren www.folketsbio.se Samarbetets Erika Production AB www.filmlance.se SCENOGRAFI Östberg EXEKUTIV Mekaniken Post Akin och Lisa WWW.KATINKAFILMEN.SE LjudBang AB Dagsljus AB MANUS Levan AB Riksmixningsverket

KATINKA JOBBAR PÅ ett museum, ser cool ut när hon röker, har en snäll pojkvän och ärvda pengar. När hon ska firas på det fina lantstället ska allt bli perfekt. Vännerna har kanske inte riktigt lika mycket pengar, men de bär snarlika manér som storstadens hipsters. Kraschen blir total då Katinkas otyglade bror oväntat dyker upp med sin nya flickvän Linda. Linda har ett lågstatusjobb men verkar tjäna hyfsat bra. Dessutom sticker hon ut med sin svanktatuering och sitt sätt att blanda rött och vitt vin. Ni fattar vartåt det barkar, mot en total kulturkrock. Visst, filmen är kul. Man skrattar faktiskt en hel del och det kan räcka långt. Problemet är att den bär på högre anspråk. Den vill med humor visa hur det kan tänkas se ut då människor med olika klassbakgrund möts, och där ligger problematiken. När den

VI KÄNNER DET alltför väl. Vi ser symtomen allt för ofta. En högerradikal våg sköljer över Europa och konsekvenserna är ödesdigra. ”De hatade” är en reportagebok som består av tre texter som målar exempel av något som är på väg att hända. Den första delen heter ”Parasiterna” och är en otäck redogörelse av det nya Ungern där högerpartiet Fidesz sparkar meningsmotståndare från universiteten och tar tillbaka sändningstillstånd från jobbiga radiokanaler. Och man gör det påhejade av Jobbik, ett högerextremt parti med paramilitära grenar som trakasserar den romska minoriteten. Den andra delen heter ”Ockupanterna” och är främst en insiktsfull redogörelse av den direkt antimuslimska politik som bedrivs i Holland, ett land som hyllats för sin liberalism och tolerans. Heltäckande slöja ska förbjudas, samtidigt som bordeller och haschkaféer är tillåtna. Linton avslutar med mardrömsläsning om det som hände på Utöya förra sommaren. Man läser med gråten i halsen en text där ögonvittnesskildringar varvas med analyser av förövarens idéer och sammanhanget där de kunnat gro. Tyvärr är boken bara ett fragment av allt det jävliga som händer i Europa, men ”De hatade” är likväl läsvärd för den som vill hitta vägar till motstånd mot högerextremism.

JOHN ANTONSSON

Bok – ”De hatade” av Magnus Linton (Atlas förlag) finns i bokhandeln nu.

23

februari. Pjäsen ”Ingvar – En musikalisk möbelsaga” har premiär på Malmö stadsteater.

28

29 2

februari. Estelles nya skiva ”All Of Me” släpps.

februari. The Sounds spelar på Debaser Medis i Stockholm.

mars. Filmen ”The Devil Inside” har biopremiär.

5 9

mars. Bruce Springsteens nya skiva ”Wrecking Ball” släpps.

mars. Malin Olofsson och Daniel Öhmans bok ”Matens pris” kommer ut som pocketbok.

ar

en

s, m

an

lb al

ta

en

m

mars. Thåström spelar på Trädgår´n i Göteborg.

16

mars. Filmen ”Kvarteret Skatan” har biopremiär.

h

14

oc

h de rfa ssu tta tom re n en Ca vi rl- lja Jo av ha s n tål Va , b llg ra re m n. at Ur sm Fi ält lte ni r. ng

FRIHET

fö

Oc

UNG HIPHOP. Harlembaserade rapparen Azealia Banks, tidigare känd under pseudonymen Miss Bank$, fick kritikernas uppmärksamhet när låten ”NEEDSUMLUV (SXLND)” släpptes för några veckor sedan. Hennes album släpps inom kort. ÄR DET PÅ RIKTIGT? En av de stora snackisarna på nätet är Hanna Widerstedts blogg. Av allt är döma är tjejen som har en fobi för fattiga ett ganska roligt och smart skämt.

ROBOTPARTY. I en värld som liknar vår har den nya generationens robotar blivit närmast oskiljaktiga från människor. SVT:s nya teveserie ”Äkta människor” ser verkligen spännande och ambitiös ut.

VÄRLDEN I MINIATYR. I Stephen Kings senaste roman ”Under kupolen” händer något högst osannolikt: En osynlig och mer eller mindre okrossbar kupol omsluter en liten stad i USA. I världen innanför Kupolen tecknar King ett spännande porträtt av allt som är fel med vår värld.

UPPVÄXTSKILDRING. Ystadförfattaren Torbjörn Flygt berättar personligt och politiskt om studieåren i Lund i nya självbiografin ”Outsider”, uppföljaren till Augustprisvinnaren ”Underdog” från 2001.

”E b f ö rö eh r n v öv fa av e tt a r be e re to n ng ”

REKOMMENDATIONER

39 7/2011

– I Afrika handlar skrivande om människors frigörelse Tendai Tagarira är i landsflykt för att han vågade skriva och tala öppet om förhållandena i hemlandet. I Århus har han fått en tillfällig fristad. Nu fruktar han för vad som händer om han skickas tillbaka till Zimbabwe.

D

TEXT: KATARINA HÖIJE BILD: ANDERS BØGGILD

EN 15 JUNI 2010 kom Tendai Tagarira till Århus. Som Danmarks första fristadsförfattare togs han emot av stadens borgmästare. Han fann sig snabbt tillrätta i sin nya hemstad, flyttade in i en lägenhet i centrala Århus, skrev och deltog i föreläsningar på universitetet.

– Jag älskar att vara här. Århus är så vackert och jag har blivit en del av det sociala livet i staden.

VIA NÄTET KOMMENTERAR han situationen i Zimbabwe. Han sänder bland annat en politisk satirshow där han gör narr av presidenten Robert Mugabe och andra högt uppsatta politiker och religiösa ledare.

– Programmet har fått fantastisk respons. Ingen har gjort något liknande tidigare. Det spelar stor roll för demokratin och för revolutionen som måste komma snart.

Han ser inga problem med att följa med i vad som händer i hemlandet.

– Jag läser nyheter på nätet och pratar med mina kontakter i den fria pressen. Ofta får jag reda på vad som händer en dag före folk i Zimbabwe.

I SAMARBETE MED kommuner och städer, flera av dem i Skandinavien, erbjuder Icorn, International cities of refugee network, hotade författare en fristad. I Århus får Tendai Tagarira mat, husrum och inte minst andrum. Det där sista är det sådär med, visar det sig. Det tillfälliga uppehållstillståndet gäller bara i två år. Sedan förväntas Tendai Tagarira återvända till Zimbabwe.

– Om jag har tur kastar de mig i fängelse. Annars låter de mig bara försvinna som de har gjort med så många andra före mig.

I DANMARK HAR han kunnat vara mer frispråkig, vilket också gör det farligare för honom att återvända.

– Jag har nästan varit mer effektiv som aktivist här i Danmark än

FRIHET

om jag hade stannat i Namibia, dit jag flydde när situationen blev för farlig i Zimbabwe.

Han ser sig själv som talesperson för alla dem som inte har samma möjlighet att uttrycka sina åsikter. Men för Tendai Tagaria är satiren livsfarlig.

– Jag har skrivit 19 böcker som är mer eller mindre kritiska mot regimen. Och så nu med radioshowen, ingen har varit så frispråkig som jag. Jag riskerar livet om jag återvänder till Zimbabwe.

I SEPTEMBER BLEV ovissheten för mycket. Tendai Tagarira tog bussen till Sandholms flyktingförläggning för att söka asyl. Där möttes han av vakter beväpnade med tårgas och automatvapen.

– Det var en ny sida av det danska samhället som jag inte upplevt tidigare. När jag kom hit i juni 2010 togs jag emot med öppna armar.

Nu, när jag kom som flykting, blev jag plötsligt ifrågasatt av samma människor som bjudit hit mig.

Han åkte därifrån med en känsla av att inte längre vara välkommen.

Tendai Tagarias situation skiljer sig från de andra fristadsförfattarnas. Eftersom han saknar pass kan han inte lämna landet medan hans ärende handläggs. Det innebär också att om han nekas asyl skickas han med största sannolikhet tillbaka till Zimbabwe.

– På min födelsedag firade jag att jag fortfarande är vid liv. Det är en välsignelse och det viktigaste för mig just nu.

Trots att han inte vet vad som händer efter juni fortsätter han att skriva och sända radio.

– Den nigerianske aktivisten Ken Saro-Wiwa sa en gång att skrivande i Afrika har ett annat syfte än i västvärlden. Här ska språket vara vackert. I Afrika handlar det om människors frigörelse, om att ta ställning, om fattigdom, att ha mat för dagen. För mig handlar det om att jag befinner mig i ett land där jag har möjlighet att uttrycka mig fritt och inte behöver frukta hot och trakasserier.

40 1/2012

SERIEN AV SARA HANSSON

FRIHET

41 1/2012

KULTURKRÖNIKA

Ingen mystik med stjärnor i liksäck VID EN KONSERT i Royal Albert Hall i London ska sångerskan Adele tillägna sin bortgångna vän Amy Winehouse låten ”Make you feel my love”. Hon ber därför sin konsertpublik att ta upp sina mobiltelefoner och kameror och lysa upp dem i mörkret som ett sätt att hylla den avlidna sångerskan. Det är en oerhört passande gest att just Amy Winehouse hyllas med ljuset från tusentals konsertbesökares telefoner och kameror. För likt många av dagens kända personer var hon ständigt jagad av just kamerablixtar och mobiltelefonlinser. Varje steg, och framför allt varje snedsteg, hon tog dokumenteras för att sedan pryda löpsedlar och tidningsomslag världen över.

FÖR DET SOM kännetecknar 27 Clubs medlemmar är att de alla levde liv präglade av destruktivitet och drogmissbruk. Och som alla vet leder sådant allt för ofta till döden.

Det finns alltså ingen mystik kring det hela, utan snarare bara sorgliga fakta. För det är ett faktum att Janis Joplin hittades död av en överdos heroin med sprutan fortfarande hängande i armen. Det är ett faktum att Jimi Hendrix dog på ett hotell i London kvävd av sina egna spyor. Det är ett faktum att Jim Morrison dog av en drogrelaterad hjärtattack i ett badkar i Paris. Och det är ett faktum att Amy Winehouse dog ensam i sin lägenhet av alkoholförgiftning.

AMY WINEHOUSE DOG förra året, 27 år gammal, av alkoholförgiftning. I och med sin död blev hon av medierna utsedd till medlem i den mytomspunna 27 Club. Det är en klubb av kända musiker som Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison och Kurt Cobain, som alla gått bort vid 27 års ålder. På grund av att många av dem dog under, vad vissa anser, mystiska omständigheter har en mängd konspirationsteorier uppstått kring 27 Club. Vissa tror till exempel att det för musiker skulle finnas en förhöjd risk att avlida vid just 27 års ålder. Det är denna sorts mystik som har gjort 27 Club till ett begrepp som lever kvar än i dag. Men sanningen är att det inte finns någon som helst mystik kring denna klubbs medlemmar.

DET FARLIGA MED mediemyter som 27 Club är att de förminskar drogmissbrukets verkliga och dödliga effekter till förmån för en glorifierad mytbildning av rockstjärneliv. För de av klubbens medlemmar som dog där i början av 1970-talet gjorde nog det för att de aldrig fick den professionella hjälp de hade behövt för att tämja dödliga drogberoenden. Och i Amy Winehouses fall går det inte att komma ifrån att hon, likt många andra kända personer, är en del av ett oerhört destruktivt medialt spel. Ett mediespel där paparazzifotografer, skvallertidningar och andra aktörer tjänar miljarder på kända personers psykiska problem och missbruk. Medierna blir en del av dessa problem då de är med och skapar en

KULTURNOTERAT

med namnet Peace & Lovestrings, en klassisk festival som går av stapeln 8–9 juni.

KÄRLEK OCH STRÅKAR

BREIVIKMANIFEST BLIR TEATER

I vanliga fall är det kända gubbar som Bob Dylan och popsensationer som Veronica Maggio som förknippas med Borlängefestivalen Peace & Love.

Nu kommer ett högst oväntat tillskott. Bara några veckor före den riktiga festivalen ordnar man ett slags spin off-festival

Attentatsmannen Anders Behring Breiviks manifest ska bli teater på Café Teatret i Köpenhamn. Teaterns chef Christian Lollike säger att han gör det för att träna in sig i terroristens tankesätt.

– Tankesättet bakom handlingarna är inte unika, det är snarare ett uttryck för en politisk ståndpunkt. Det kan ske igen, säger Lollike till tidningen Politiken.

FRIHET

viss dramaturgi som ibland slutar med stjärnan i en liksäck.

MEDIERNA FICK SITT dramatiska slut med Amy Winehouse, men i stället för att ta ansvar för sin egen bevakning av hennes väg ner i fördärvet placerade de henne i den mystiska 27 Club. Men denna falska mytbildning måste upphöra, då den skymmer och förminskar artisternas högst verkliga och dödliga missbruk. Det är inte mystiken i att någon dör så ung som ska adresseras, utan tragiken i det.

DET ÄR DEN tragiken som gör mig tårögd när jag ser det där ljushavet för Amy Winehouse i Royal Albert Hall och hör Adele sjunga: ”Know there’s nothing that I wouldn’t do, to make you feel my love.”

Linus Fremin är skribent

och bloggare.

Erik Ulfsby, teaterchef på Det Norske Teater, tror inte på Lollikes förklaring.

– Lollikes argument är en dålig ursäkt för att locka uppmärksamhet till sitt eget projekt, säger Ulfsby.

THE VOICE FÅR MASSIV KRITIK Talangjaktsprogrammet The Voice, som sänds på TV4, får massiv kritik från bland andra fackförbundet Musikerförbundet för att ha oskäliga kontraktsvillkor för deltagarna, rapporterar SVT:s Kulturnyheterna.

Skivbolaget Universal står bakom

42 1/2012

deltagarnas kontrakt som innebär att artisterna inte får betalt för att vara med och de äger heller inte rätten till sina framföranden. Dessutom är deltagarna förbjudna att tala med media. Tidigare ägde Universal också rätten till deltagarnas personlighet, från det har man backat.

a

m

Al

RA

er

ät

om

tt

si

SS

.

ZA

kt

je

np ro

tte

va

ör

sf

de

ZI fri

PR

ll

vi tra

et

M

e

ER

tt

si

RS

ad

ss

U

vä

RA

ät

D

rb

fö

N

SK

nd

la

s.

te

ra

te

da

le

ili

xt

n.

tri

us

nd

I N F S Y O S H L U E K ! T & E R

4 AT värld E D rskap 4 BA hetska AR en me KL på Bo R mp. s. d schy ÄD mme 46 ssta E rsvik s.

51 re R . vi llk s or . 4 in om 8

ku

n

so

EN

ils

la

he

YÅ R

n

frå

N

RÄ

e

ar

FÖ

is

td

N

N

at

O

U:

rN

SS

L

ex an

TI

de

fa

ÅN

FR

äf

LU r

rt

IL

Al

V

en

ar

U:

VO

äm pa

tik

ra

RE

R ta T r

O

ok

m

De

PP

rb

nd za

Ha

FOKUS SSU

FRIHET

43 1/2012

WIGFORSS TILL VÅREN Under våren drar Wigforssakademin igång.

Där får personer med hjärtat till vänster en chans att öka sin förståelse för samhället och samtidigt lära sig om vilka verktyg som finns för att förändra det. Utbildningen är uppdelad i de tre blocken

r ar ga er in u t vn sk ö di va et ati nd re la r k la ha k. i he h n oc rsv frå ik me e lit ar lpo om B o sk på

Notiser

U:

FRIDH ÄR DÄR för att prata om folkrörelsearbete. Utifrån egna erfarenheter berättar han vad man i SSU och andra delar av arbetarrörelsen kan göra för att förändra samhället genom föreningsarbete. Fridh berättar om när han och andra SSU:are anordnade sommarläger för ungdomar på glid tillsammans med Hasselarörelsen och hur man ordnat läxläsning i ABF:s lokaler i Umeåförorten Ersboda.

Kaffet hälls upp. Benen sträcks i den kalla luften och rasten är över. På klingande västerbottniska presenterar Peter Burström, ledamot i SSU:s förbundsstyrelse, den kommande gruppövningen som ska knyta ihop föreläsningen om folkrörelsearbete med SSU:s politiska åsikter. Kopior av SSU:s nya handlingsprogram delas ut till fem grupper.

Orden är som alltid fina på papper, men nu ska deltagarna dessutom komma på sätt att faktiskt verka för att idéerna genomförs. Peter pekar på att det finns två sätt att gå. Dels den parlamentariska vägen och dels den utomparlamentariska.

SS

F

ROSTEN LIGGER TÄT på gräset som fortfarande är grönt. Sjön Yngern borde vara frusen nu. Ögonlocken är tunga på SSU:arna som går nyårskurserna på Bommersvik. De har varit där sedan måndag, nu är det fredag. Vissa är tröttare än andra, som de två som suttit uppe och sett Sverige vinna guld i junior-VM i ishockey.

Flera nynnar på melodin från Kool & The Gangs klassiska låt ”Celebrate”, för den som inte är insatt är det svårt att förstå varför.

Några efterforskningar senare står det klart att kursgruppens namn är ”Celebrate” och man har dessutom använt låtens melodi till en sång under gårdagens revyuppsättning.

Frihet besöker en av de tre grupper som går SSU:s kommunledarutbildning, KLU. Det är en kurs för SSU:are som har, eller ska förbereda sig för, ledande uppdrag i sin SSU-kommun.

Thomas Fridh från ABF i Västerbotten får det angenäma uppdraget att föreläsa för de morgontrötta kursdeltagarna.

– Första gången jag var på Bommersvik sov jag ungefär 16 timmar på en vecka, så jag har full förståelse, säger Thomas Fridh.

När idéer blir ve Just efter årsskiftet reste över 100 unga socialdemokrater till SSU:s kursgård Bommersvik i de sörmländska skogarna för att gå en av förbundets spetsutbildningar. Där bollades politiska idéer och knöts vänskapsband.

TEXT & BILD: JOHN ANTONSSON

GRUPPEN SOM BLIR kvar i kurslokalen hinner en bra bit i luntan om skolpolitik. Läraryrkets status är en av de första saker som dyker upp.

Lärarförbundet har nyligen gått ut med krav om rejäla lönelyft för lärarkåren. Någon föreslår att höja lärarkårens minimilöner. Snart kommer invändningar från en och annan.

– Det är främst facket som ska förhandla fram höjda löner, det är så den svenska modellen fungerar, säger Oskar Avedal från Göteborg.

– Man kanske ska prata med lärarna på skolan, då kan man höra deras perspektiv och det är bra om man vill diskutera den här frågan, säger Lisa Enquist från SSU Östergötland.

”Kritisk samhällsanalys”, ”Arbetarrörelsens idéutveckling” och ”Makt, politik och demokrati.” Wigforssakademin är ett samarbete mellan S-studenter, Arbetarnas bildningsförbund, Arbetarrörelsens tankesmedja, Arbetarrörelsens forskarnätverk och Viskadalens folkhögskola.

temat ”Världens konflikter”. SSU-medlemmar från hela landet träffades i Uddevalla Folkets Hus för att bland annat prata om situationen i Burma, Västsahara och Palestina.

VÄRLDSKONFLIKTER I BOHUSLÄN

SSU:s norska syskonorganisation AUF ökade under förra året från 9 600 till 13 900 medlemmar.

AUF har inte haft så många

20–22 januari anordnade SSU-distriktet i Bohuslän en kurs med internationellt fokus på

FRIHET

AUF MOT NYA HÖJDER

44 1/2012

medlemmar på väldigt länge, så sent som 2003 hade organisationen 6 500 medlemmar.

– Det här visar att norska ungdomar tagit ansvar och jobbat för mer demokrati i praktiken, säger AUF:s ordförande Eskil Pedersen till ungdomsförbundets hemsida.

Nu tror Eskil Pedersen att AUF kan få mer inflytande över Norges politik.

– AUF vill använda vårt

FAKTA/NYÅRSKURSERNA Varje år arrangerar SSU nyårskurser för över hundra deltagare. Där får SSU:are från hela Sverige en chans att utvecklas som ledare, diskutera politik och träffa nya vänner.

KLU är den första av SSU:s spetsutbildningar för unga ledare. Det här året fick två grupper gå det nästföljande steget som är den första distriktsledarutbildningen, DLU 1. Nästa år arrangeras dessutom det tredje steget DLU 2.

SSU i media

”Alla tjatar om att de vill ha en ’öppen process’. Men allt som är ’stängt’ läcker ju ut. Då är det ju en öppen process! Yey.” Jonas Bergström angående valet av ny S-ordförande. Från Twitter, @BergstromJonas.

”Är det nu man visar sitt intresse för partiledarposten?”

Markus Mattila efter att Juholt avgått. Är det så att Markus är intresserad? Från Twitter, @Markus_Mattila,.

”Det är viktigt att alla får chansen att få se vad vi står för.”

Alexandra Völker om varför ungdomsförbunden borde få komma in på skolorna. Från SR Metropol.

erklighet – Det finns så mycket annat man kan driva, frågan är om det här är rätt sak att driva i sin klubb, säger Daniel Johansson från SSU Gävleborg.

Diskussionen går snart vidare till frågan om hur man ska bekämpa främlingsfientlighet på skolorna. Det märks att det är något som engagerar.

– Vi kanske ska jobba för att skolorna ska belysa problemet under en temadag, säger Lisa Enquist på östgötska.

Jämtlänningen Anton Hammar börjar vakna på allvar efter den dramatiska hockeynatten.

– Vi bjöd upp Expo genom Östersunds ungdomsråd och lät dem prata på skolorna. Hos oss har vi gjort så att vi ser till att många SSU:are nomineras till ungdomsrådet, då finns det en bra chans att göra bra grejer för alla och ha resurser till det, säger Anton.

ökade medlemsantal till att säkra mer politisk påverkan på Arbeiderpartiet och den rödgröna regeringen. Vi kommer speciellt att kräva handling i klimatfrågan och en mer human flyktingpolitik, säger Eskil Pedersen.

Arbeiderpartiet har också ökat sitt medlemsantal med 10 000 personer och har nu 56 000 medlemmar.

VÄRLDEN I SKÅNE SSU Skåne ordnar en kurs på temat ”Vår gemensamma värld” på Gamlegårdens kursgård utanför Lund.

Där ska deltagarna bland annat prata om bostäder, kultur, kriminalvård och socialfösäkringar. Kursen hålls 17–19 februari och är SSU Skånes stora vårsatsning.

”Lär ju skaffa backslick & rosa skjorta snart. Skoja, har ju ingen penis.”

Dilan Apak har just börjat på juristprogrammet. Från Twitter, @DillePille,.

”Varför måste potatisen se ut som ett hopkok av potatisskal och gummi?”

S-bloggaren Adam Lundberg är besviken på skolmaten och friskolornas prioriteringar.

”Det var fantastiskt roligt och jag förstår verkligen att badminton är bra ur friskvårdsperspektiv.”

Emilia Bjuggren är vice ordförande i Stockholms idrottsnämnd och bloggar från sin turné där hon ska testa 50 sporter.

”Det är tragiskt att jag efter fyra år, efter ännu ett förlorat val, i princip kan skriva samma artikel igen. Socialdemokratin måste lära av sina misstag.”

Iusys ordförande Johan Hassel om varför Socialdemokraternas nästa partiordförande bör väljas i en öppen process.

FRIHET

45 1/2012

Samtal för frihet

Internationellt engagerade SSU-medlemmar från hela Sverige träffades mitt i den råa svenska vintern för att prata om den arabiska våren och utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern. Seminariet anordnades av Iusy, den internationella organisationen för unga socialdemokrater. TEXT & BILD: JOHN ANTONSSON DET ÄR DECEMBER. Tillresta SSU:are kommer från fjällens Vilhelmina och blåstens Göteborg.

Kaffekoppar startar upp några av dem som kommit med det tidigaste morgontåget. Den före detta socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson inleder, men det är inte för honom åhörarna har kommit. De är där för att lyssna på gäster från bland annat Syrien, Tunisien och Egypten som ska berätta om revolutionerna i deras hemländer och kampen för frihet och demokrati. Många ställde frågan: ”Vad kan vi göra för att hjälpa?” Askri Abdelfatteh, aktiv i det tunisiska socialdemokratiska ungdomförbundet, var först med att besvara frågan.

– Vi vet inte vad vi behöver. Vi har jobbat hårt för att presidenten ska fly. En sak vi behöver är att veta hur man förbättrar ett lands ekonomi och arbetar mot arbetslöshet.

Den egyptiske aktivisten Habiba Mohsen efterlyser utbyte.

– Ett förslag handlar om ett utbyte mellan aktivister och medlemmar från nystartade partier. Det kan vara bra med ett ungdomsforum med aktivister från regionen, det SSU kan göra är att fokusera på att berätta hur man driver valkampanjer och kommunicerar med medier och syns utan att ha mycket pengar.

TROTS ATT VÄGEN mot demokrati och frihet är långt från rak lyser fortfarande hoppet i Egypten och Tunisien. Värre är det i Syrien, där dör människor varje dag i kampen för frihet. Riad Alsalou är människorättsaktivist från Syrien och bor i Stockholm. Han har förhoppningar om en annan framtid, men fruktar att vägen dit blir lång och blodig. Han är noga med att framföra ett budskap till utrikesminister Carl Bildt.

– Ni är en del i brottet mot det syriska folket. Ni måste se till att Ericsson omedelbart slutar sälja utrustning till regimen.

– I framtiden finns ingen regim i Syrien, då ska folket styra. Ni är en del i brottet mot det syriska folket. Ni måste se till att Ericsson omedelbart slutar sälja utrustning till regimen.

Företaget och den svenska regeringen har blod på sina händer.

FRIHET

46 1/2012

EN AV DE SAKER som engagerar mest är då Majed Bamya, från palestinska ungdomsförbundet Fatah, och Yael Assor, från israeliska Young Meretz, samtalar om regionen.För samtidigt som hoppet om en bättre framtid i Egypten och Tunisien är större än på länge så ser det fortsatt mörkt ut i den konflikt som många svenska socialdemokrater engagerar sig mest i.

– Vi måste mobilisera. Precis som vi har inspirerat revolterna i arabvärlden ska vi inspireras av dem. Bojkott fungerar ibland.

Vi måste få bygga en stat på en rättvis bas och palestinierna måste få stöd för att orka kämpa. Det ger oss en chans att orka fortsätta.

Vi måste sluta med bilaterala samtal, Gandhi fick spridning för sina idéer för att han kämpade, inte för att han förhandlade, säger Mahed Bamya.

DEN EKONOMISKA KRISEN ger också visst hopp om en fredlig lösning i konflikten. Yael Assor från det progressiva ungdomsförbundet Young Meretz tror att ungdomsgenerationens protester kan vara av nytta.

– Folket demonstrerar mot höjda hyror och ifrågasätter varför man lägger så mycket pengar på att bygga bosättningar.

BILD: ANNA-MARIA MARKLUND

Frihet från förr. 2002 Numret är det första för året. Den 21 januari mördades Fadime Sahindal av sin far. Fadime hade länge varit aktiv i SSU Jämtland och länge varit verksam i kampen mot kvinnovåld. Faderns dåd var motiverat av ”heder” och snart diskuterades hederskultur i varenda tevesoffa och skola. Frihet skrev: ”Ingen som träffat Fadime eller hört talas om hennes mod och livsvilja kommer någonsin att glömma. Hon kommer alltid att leva. I våra tankar. I minnet. I hjärtat.” Fadime blev 26 år.

Metallbas ny S-ledare Partitoppar och dignitärer från förr satt på främsta rad när den socialdemokratiska partistyrelsen samlades för att välja ny partiledare i samband med ett öppet möte på Fotografiska museet i Stockholm den 27 januari. Efter en kort inledning av Elvy Söderström från Socialdemokraternas verkställande utskott valdes Stefan Löfven, ordförande för fackförbundet IF Metall 20062012, till ny partiledare, bara fem dagar efter att Håkan Juholt avgått från posten.

Kamerablixtarna studsade mellan väggarna när Löfven i sitt installationstal rörde vid allt från sin bakgrund som svetsare från Örnsköldsvik till partiet som frihetsrörelse och ”framtidslängtande”. Störst blev applåderna efter deklarationen: ”Jag är övertygad feminist.” Förutom att peka ut jobb och tillväxt som huvudfrågor betonade Löfven också att diskriminering, klimatomställning, jämställdhet och en utvecklad Europapolitik är prioriterade områden.

4 FRÅGOR

Andreas Petterson, 18 år, SSU Luleå

Denja Eliassi, 13 år, SSU Kalmar

Serkan Karabas, 15 år, SSU Stockholm

1. Vad ska du göra för att 2012 ska bli bättre än 2011?

– Jag har redan startat flera klubbar och föreningar och så kan jag locka dem till SSU. Mitt mål är att värva 500 medlemmar 2012.

– Jag ska starta ny verksamhet och ha projekt med internationell inriktning.

– Jag tycker att vi borde värva fler och få oss kända bland ungdomar. 2014 är många 18 år och då kan vi vinna med deras röster.

2. Hur tror du att Socialdemokraterna påverkas av att Vänsterpartiet har fått en ny partiledare?

– Jag tror att det kan leda till att de får fler röster, men det kan också bli bra för oss om vi blir ett bra alternativ tillsammans.

– Jag tror att han försöker ta väljare då han inte har en kommuniststämpel, kanske kan (S) tappa lite.

– Jag tror att han vägleder vänstern bra. Han kan göra att (S) förlorar mycket röster.

3. Vad tycker du om årets nyårskurser på Bommersvik?

– Det är jättebra. Man får lära sig mycket och uppleva nytt.

– Det är helt fantastiskt att ha möjlighet att få komma hit för bara 20 kronor om året.

Inget annat ungdomsförbund har en liknande kursgård.

– Det är lyxigt med sköna handledare, medlemmar och personal. Det är svårt att tro att det kan vara så bra.

4. Vad tycker du att SSU ska göra för att (S) ska resa sig i opinionen?

– Det går bara genom att se till att synas mer. Det är vi som ska fånga de unga. Om vi värvar och kampanjar får vi nya idéer som vi kan utföra.

– Att vara en blåslampa i stjärten och motivera.

– Motivera ungdomar, värva fler som kan sprida vidare.

FRIHET

47 1/2012

Örnen har landat Alexander Nilsson är SSU:aren från Piteå som upprörs över villkoren inom klädindustrin. Drömmen är att starta ett rättvisemärkt klädmärke. TEXT: JOHN ANTONSSON FOTO: JENS OHLSSON

FRIHET

48 1/2012

– Många gånger har klädindustrin en förödande effekt på miljön och skadar många av de inblandade i olika led. Det är en dröm att förändra den, en vision.

D

ET VAR NÅGRA år sedan under de långa Norrbottensnätterna. Alexander ska möta sina föräldrar i samband med festivalen Piteå dansar och ler, en årlig gatufestival i den stad som stoltserar med att kalla sig för Norrlands riviera. Något taktiskt har de ställt sig nära SSU på den del av festivalområdet som heter p-däcket och snart var han medlem i ett politiskt ungdomsförbund.

– Det är pinsamt om man tänker efter, det känns lite som indoktrinering, säger Alexander och skrattar.

ALEXANDER HADE INTE riktigt koll på politiken, men snart var det den stora Noliamässan i Piteå.

Under några få dagar passerar tiotusentals människor området. Alexander kommer dit via SSU och snart går han runt och delar ut flygblad och pratar politik. Under hösten kommer den första SSU-kursen och det politiska intresset vaknar sakta till liv.

– Då började jag tänka att det finns en historik bakom all politik och för våra rättigheter som arbetare och medborgare. Det kändes helt rätt för mig.

TROTS DET NYFÖDDA engagemanget dröjde det fram till våren innan Alexander började komma på möten.

– Jag höll med om åsikterna och ideologin men det dröjde ett tag till jag började aktivera mig.

ALEXANDER NILSSON Bor: Piteå Ålder: 19 år.

Gör: Studerar tredje året på gymnasiets medieprogram.

Favoritfilm: ”Rocky Horror Picture Show” Intressen: ”Politik och Japan, jag har alltid varit en japannörd”

I STÄLLET FLYTTADES fokus till en annan organisation. Blicken riktades bort från SSU och till Unga Örnar, en organisation i arbetarrörelsen som jobbar med barn- och ungdomsfrågor. Alexander hamnade i styrelsen för Unga Örnar i Piteå och snart också för Norrbotten. Det blev sommarkollon och en hel del övning i ledarskap och ansvar.

– Där var det mer lek, i SSU var det en mer allvarlig ton. I Unga Örnar var det enklare att börja hänga med om man inte följt allt som händer i politiken.

MED ÅREN MINSKADE intresset för Unga Örnar, intresset för SSU växte. Nu planerar Alexander

FRIHET

49 1/2012

att lämna ifrån sig ordförandeklubban vid vårens årsmöte. Han berättar att han känner mycket för feminismen och har alltmer börjat intressera sig för hbtq-frågor, frågor som rör homo-, bi-, trans- och queerpersoner.

– Det är det jag brinner för just nu, jag försöker hinna med att vara så aktiv som möjligt, men det blir mest att jag går på utbildningar och skriver insändare och så, säger Alexander.

TIDEN ÄR EXTRA knapp eftersom Alexander har det stressigt med skolan. Han går det tredje året på medieprogrammet i Luleå. Bussresan mellan städerna tar en dryg timme så dagarna blir långa.

För att få SSU-engagemanget att fungera blir det ibland så att Alexander går på SSU-möten i Luleå, något som för många Pitebor skulle vara otänkbart.

– Det finns lite rivalitet mellan SSU-kommunerna, man vill alltid vara lite bättre än den andra.

Men det är väl mest på en skämtsam nivå. Jag ställer mig neutral i konflikten, men i allmänhet är Piteå bättre, säger han och skrattar.

ALEXANDER SÖKTE SIG till sin gymnasieskola efter tips från några SSU-vänner, samhällsinriktning och fokus på rörlig bild var det som lockade.

Det är med viss avsmak i rösten Alexander konstaterar att det är en friskola han går på.

– Den tillhör en enorm koncern som ägs av riskkapitalister. Genom att dra ner tjänar de pengar på skolan, det är inte fel på lärarna, det är fel på dem som sitter i Stockholm och bestämmer.

ALEXANDER TAR STUDENTEN till våren och redan nu har han siktet inställt, han vill in i klädindustrin. Egentligen är det design som lockar, men rättvisepatoset drar Alexander mot produktionsleden. Först ska han söka in på en eftergymnasial yrkesutbildning och hoppas på att så småningom komma in på textilhögskolan i Borås.

– Jag vill få in fackliga rättigheter i alla led och producera miljömedvetna kläder som är rättvisemärkta. Det vore en dröm att ha ett eget märke.

– Många gånger har klädindustrin en förödande effekt på miljön och skadar många av de inblandade i olika led. Det är en dröm att förändra den, en vision, säger Alexander.

MENTORSKAPSPROGRAM

fˆ r SSU:S LEDARE

1

Mer information och intresseanm‰ lan p SSU.se/campus Sista ansˆ kningsdag 31 mars.

3 6 3

Bildbevis 1. SSU Gävle kampanjade för att frukost ska börja serveras på stadens gymnasieskolor. Flera hundra frukostpåsar delades ut i samband med aktiviteterna.

2. SSU:arna i Halmstad begav sig ut mitt i stadens julrusch för att kampanja mot barnfattigdom. Just i Halmstad beräknas omkring 1 500 barn vara fattiga.

3. Tjejnätverket i SSU Stockholms län förbereder den kommande feministiska utställningen ”Kön och makt”.

2

Mejla dina egna SSU-bilder och en beskrivning till info@frihet.se, märk mejlet ”Bildbevis”.

FRIHET

50 1/2012

F DÄRFÖR: Vatten är en viktig resurs för människan, det kan uppstå stora problem världen över om det uppstår en brist. Jag anser att frågan om vatten inte finns i den svenska politiska debatten, det är en självklar fråga under rubriken internationell solidaritet.

Jag tyckte att det skulle vara intressant att få se hur Zanzibar hanterar sitt vatten. Zanzibar får ungefär tre kolerautbrott per år och 80 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Mest av allt ville jag veta vad befolkningen kände.

PENGAR: Palmefonden delar ut stipendium på 10 000 kronor som jag bestämde mig för att söka och sedan fick. Samtidigt sökte jag Ernst Wiggforss-stipendiet på 7 500 kronor som jag också fick.

ETT ÖGONBLICK: Jag mellanlandade i Nairobi med en huvudvärk från den långa resan, det som botade huvudvärken i några sekunder var lukten och värmen av Afrika som man

i m

blev omsvept av direkt. Jag var så lycklig den stunden och av att se alla sorters människor på flygplatsen, allt från västerlänningar till bortskämda vita skolbarn i skoluniformer som inväntade sina flyg till Sydafrika.

”Vattnet är tillgängligt för den klass av människor som har råd att köpa ett hus med funkande rör och ledningssystem.”

Det jag reagerade mest på var när jag såg några städerskor diskriminera en afrikansk muslimsk kvinna och inte lät henne gå in på toaletten fast den inte var full och sedan skratta bakom hennes rygg. Det kändes hemskt men det var även en liten väckarklocka.

DET VIKTIGASTE: Jag besökte flera olika organisationer och intervjuade flera personer. organisationer Jag besökte en tvålfabrik där vi träffade kvinnor som arbetade med tvåltillverkning. Jag fick praktisera på en sjukstuga som S-föreningen i Hisings-Backa samarbetar med. Där fick jag utföra lättare sysslor och uppleva hur det är att vara sjuksköterska i Zanzibar. Under hela

FRIHET

i s n

r ha g bor ta e t ö e n G tt arb en. å r re f r för a k vatt a : n s SSUnziba m fär et frå , r za i Za kt o ter d ida. d n Ha varit proje är lå nes s a h t t n Alm jus i et Så he

n å r

VAD: Projektet går ut på att intervjua lokalbefolkning, organisationer och inflytelserika personer på Zanzibar om deras upplevelse kring vatten, undersöka tillgången på vatten och hur vattnet påverkar lokalsamhället och även se hur klasskillnaderna påverkar tillgången till vatten.

a d

51 1/2012

resan har jag intervjuat människor och dokumenterat vad de sagt. Det var nog samtalen med människorna som jag träffade spontant under resans gång som var det viktigaste för mig.

DET STARKASTE: Det som är en rättighet i Sverige är en fråga om jämlikhet på Zanzibar. Vattnet är tillgängligt för den klass av människor som har råd att köpa ett hus med fungerande rör- och ledningssystem. Min upplevelse i Zanzibar är skrämmande. Jag talade med taxichauffören Abdul som berättade att hans barn måste gå fyra kilometer för att hämta rent vatten, och det är inte möjligt när det blir översvämningar då vattnet blir förorenat och barnen sjuka. Abdul har tur eftersom vissa människor åker flera mil för att hämta vatten ,och man ser hela tiden människor på cyklar som har 60 –100 liter vatten på cykeln. Abdul berättade att de som bor i periferin inte har tillgång till vatten direkt i sina hem, men i centrum där de rika bor har de tillgång till vatten i kranen.

SEDAN: Mitt projekt är publicerat på internet, nästa steg är att skriva debattartiklar och att diskutera denna viktiga miljöfråga i mitt distrikt, SSU Göteborg. Projektet kommer eventuellt att leda till en miljökonferens tillgänglig för alla SSU-distrikt i Sverige.

Internationella vänner UNGERSKA SOCIALISTPARTIET OCH SOCIETAS Socialistpartiet, MSZP, bildades 1989 som en arvtagare till det kommunistparti som styrt landet sedan 1956. MSZP är medlem i Socialistinternationalen, samma organisation som de svenska Socialdemokraterna tillhör, och har sedan kommunismens fall varit att beteckna som socialdemokrater. Ungdomsförbundet Societas bildades så sent som 2008 som ett slags efterträdare till ett äldre socialdemokratiskt ungdomsförbund som upplöstes samma år.

– Demokratins fundament är borta I EU-parlamentet höjs röster om att Ungern bryter mot grundläggande värden, som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Akos Kommassy från Ungerns socialdemokratiska ungdomsförbund anser att demokratin är både försvagad och hotad. TEXT: JOHN ANTONSSON ODERATERNAS SYSKONPARTI FIDESZ har bara styrt Ungern med absolut majoritet sedan valet 2010, men redan nu har många av grundförutsättningarna för demokratin omintetgjorts.

Akos Kommassy är vice ordförande för Iusy, den internationella föreningen för unga socialdemokrater med bakgrund i Societas, Ungerns socialdemokratiska ungdomsförbund. Han är bedrövad över situationen i Ungern och fruktar framtiden. Men vi tar det från början. Ungern är en ung demokrati. Landet var precis som grannländerna i Östeuropa en kommunistisk diktatur fram till 1989. Akos, som är 33 år, menar att man måste vara självkritisk. Han anser att man sedan kalla krigets slut inte lyckats med att förankra en bred demokratisk tradition och kultur. Han säger också att den politiska debatten blev svårförståelig och skillnaderna mellan de politiska blocken för små.

– Ingen från de politiska eliterna ville lösa obekväma problem som finansieringen av partierna och deras kampanjer, man var inte heller intresserade av att frikoppla medier från politiskt inflytande.

FRIHET

VID FÖRRA VALET fick Viktor Orban och hans konservativa parti Fidesz 52 procent av rösterna, ett valresultat som var tillräckligt för att partiet skulle få två tredjedelar av platserna i parlamentet. Det gör att partiet kan genomföra omfattande lagändringar.

– Man har ersatt konstitutionen och skapat ett helt nytt land. Den nya konstruktionen är semi-auktoritär, där fattigdom är ett brott och fattiga är diskriminerade. Ungern har omvandlats till ett land där högre utbildning enbart är tillgänglig för en privilegierad elit.

AKOS MENAR ATT förändringen är underbyggd av en ålderdomlig nationalistisk mytologi, där till och med konsten och medier är beordrade att tjäna de mäktiga.

Skulle du säga att demokratins fundament är hotade av regeringens politik?

– Demokratins fundament har i praktiken tagits bort. Rättssystemets oberoende togs bort då man minskade den konstitutionella domstolens makt och fyllde den med människor lojala till Fidesz.

I UNGERN HAR det högerextrema partiet Jobbik vuxit sig stort, med närmare 13 procent av rösterna i valet 2010. Akos berättar att de visserligen inte har något formellt politiskt inflytande men att de förskjutit den politiska dagordningen långt åt höger.

– Det som är mest skrämmande är att Jobbik legitimerat rasism och antisemitism i det offentliga samtalet. Jobbik är nationalchauvinistiskt, antiromskt och antisemitiskt och använder symbolik från ungernismen, den fascistiska ideologi som blomstrade i Ungern under 30-talet och det tidiga 40-talet.

Hur arbetar Socialistpartiet och Societas mot regeringen?

– Vi har lanserat alternativa politiska förslag för att förhindra avvecklingen av republiken. Men jag måste medge att Socialistpartiet och Societas plågats av interna konflikter efter valförlusten 2010. Nu arbetar vi för att bygga upp ett trovärdigt socialistiskt alternativ till Viktor Orbans system.

52 1/2012

Förbundssekreterare SSU

Varför är det viktigt att komma ihåg mordet på Fadime Sahindal?

– Därför att Fadime var en kvinna som framför allt kämpade för rätten att få leva sitt liv i frihet på det sätt som hon själv valde. Hon mördades av sin familj, av sin far som blev dömd för mordet då hon delvis brutit kontakten och levt på ett sätt familjen inte tyckte stämde överens med tradition och värderingar. Jag tror att det just därför är viktigt att komma ihåg Fadime, hon var en förebild på det sätt att hon vågade göra något så drastiskt och så modigt som att stå upp mot dem som det kanske är allra svårast att stå upp mot. Just för att hon värnade att få leva sitt liv på det sätt hon ville.

Ytterst är Fadimes kamp en kamp för ett jämställt och jämlikt samhälle där förtryck inte finns.

Du har just varit på den säkerhetspolitiska konferensen Folk och försvar. Vad tycker du är den viktigaste säkerhetspolitiska frågan?

– Just nu är faktiskt den ekonomiska situationen den viktigaste säkerhetspolitiska frågan. Vi vet att

Socialdemokraternas partistyrelse har valt en ny partiordförande. SSU har varit drivande för en öppen process framöver.

Vart tycker du att partiet ska gå organisatoriskt?

– Vi har en organisationsutredning i partiet som ska föreslå nya former för valprocesser och andra saker för att vi ska bli ett modernt parti. Jag tycker att SSU ska snappa upp sig lite och börja driva saker i organisationsutredningen och sedan lägga radikala förslag på partikongressen. Kanske om begränsade mandatperioder och hur vi vill att partiledarprocesser ska gå till, för ingen tycker att det här är optimalt.

Eller varför inte förslag om medlemsomröstningar.

– Vi välkomnar Stefan Löfven och vi vill att han ställer upp inför en öppen process vid kongressen 2013 och är beredd på att det kanske kommer fler kandidater. Lite krasst så tror jag inte att det blir så många motkandidater.

Vad är på gång under det nya året?

– Vi har en ny budget och en ny verksamhetsplan.

– Just nu är faktiskt den ekonomiska situationen den viktigaste säkerhetspolitiska frågan. säkerhetsläget hänger ihop med utvecklingen av den ekonomiska konjunkturen. Och vi vet att när svält förekommer och människor lever i ojämlikhet ökar också konflikterna. Risken för krig ökar. Vi kan också titta på Europa. I takt med att ekonomin försämras har vänster- och högerpopulistiska alternativ gått framåt. Vi riskerar att få ett Europa där länder sluter sig inåt och man inte har lika stort intresse för internationellt samarbete och man får regeringar som för en politik mot invandring. Det tror jag är en väldigt farlig utveckling som på många sätt liknar utvecklingen i Europa på trettiotalet då fascistiska och kommunistiska partier växte sig starka.

Nu gäller det att börja jobba med mellanvalslägret.

Jag hoppas att det ska ligga på en SSU-ägd kursgård och att vi har det i början eller mitten av augusti. Årsmötessäsongen närmar sig, hur jobbar ni i förbundsledningen med det?

– Jag, Gabriel (SSU:s ordförande) och förbundsstyrelsen ska besöka en massa årskonferenser. Jag får svara på betydligt fler stadgetolkningsfrågor än vanligt. Det blir mycket mer om hur man ska göra för att ha en korrekt distriktskonferens. Många undrar till exempel vilken åldersgräns som gäller för ombuden.

Om man fyller 30 i år så räknas man, men om man fyller 31 i år är det kört.

FRIHET

53 1/2012

V ju ad st gö nu r d ? u

Förbundsordförande SSU

EV ”Y a J M a L ou – kti ag el nsv – ed IN th Ju vt. sk lan ar Ja am in st Or a p ös ig g ot IN po nu ga oli ter i S är i S CI t n t S S n lit ä i i R ic r d isa skt , A U:s llsa U:s s” t s . et m oris följ ien för mm för b b a , a k yc t n u v O u ke job ad ce nds s m nds t f ba so an st e st y ok r m ie yr d us jag h n, els Em rels på m änd No e. ma e M ed er rda Jag La el o oc m la lik h er har rss o nö a s i st pr e t ka o spe n in er oj ill c ns ek at ch iel tern t S No lt k at so t.

SU rda ol ion m he är frik l på ell te t a. r

Ellinor Eriksson

M eg a p s E AR en – rbe rog – ekr kon tli An tet ram Ja ete om IK ge n m g r A n ar ed kom sa are isk m hä s j LI i p rå a m m o d nd b tt is an ar g N b t er a a sio s tie iva DG i v r ja fra ne täl ts re RE le p är g m n f ld en et sk r e rog ör N S se d t n a tt ÅS ko el yt sk fö ram oci no m t p ick rst ko ald BR m ed ar a a s m em in a tip ut tu m IN tt i o . fö rog till diem ssio kra K rs ra al ök m la at n tern a m eri a fö . ed al oc rs h le so tå bi m m va trä m ar d da so in nd m fö e r

Gabriel Wikström

V fö ad r S gö SU r d ju u st nu ?

Sossesfären

en Roo da ib st os i d bu et sk sy en da , v fri ars ka to ns rk ka ad pl e b an la tri d ke va t F nli yn ge bo n a s. nv Bi ä ld nd :V s är till ld te sb , an vä ke xer n.

1

7 FRÅGOR

Vinn biobiljetter och Frihetkassar.

Skicka in din lösning till Frihet Media, Box 115 44, 100 61 Sthlm, eller mejla till info@frihet.se senast den 1 mars.

PS. Glöm inte att meddela oss namn och postadress.

Världen är indelad i sex olika så kallade plantriken, med tydligt avdelade arter och förutsättningar. I den sydafrikanska Västra Kapprovinsen finns ett av dessa, Fynbos, där 70 procent av dess arter är unika för världen.

Hur många växtarter finns det sammanlagt i Fynbos?

1. 5 200 X. 9 600 2. 13 300

2

Zombier har gestaltats i åtskilliga böcker, filmer och andra kulturella fomer. I vilken amerikansk delstat utspelar sig George Romeros klassiska zombierullar ”Night Of The Living Dead” och ”Dawn Of The Dead”?

1. Pennsylvania X. Michigan 2. Maryland

3

Iusy, det internationella samverkansorganet för socialdemokratiska ungdomsförbund, grundades för första gången år 1907. Men i samband med första och andra världskriget splittrades organisationen. Vilket år etablerades Iusy i dess nuvarande form?

1. 1952 X. 1947 2. 1946

4

År 1900 passerade Malmö Norrköping som Sveriges tredje största stad. Vem av följande personer är inte född i Malmö?

1. Gustav Möller, tidigare socialdemokratisk socialminister

FRIHET

54 1/2012

X. Tina Nordström, kock och programledare 2. Björn Ranelid, författare

5

Den 17 december 2011 avled Nordkoreas diktator Kim Jong Il i sviterna av en hjärtattack. Som en följd av en bankrutt planekonomi och naturkatastrofer drabbades landet mellan 1994 och 1998 av den värsta svältkatastrof världen skådat i modern tid.

Hur många nordkoreaner miste livet?

1. Mellan 900 000 och 3,5 miljoner X. Mellan 750 000 och 2 miljoner 2. Mellan 400 000 och 1 miljon

6

Den amerikanske skräckförfattaren Stephen King har sålt över 350 miljoner exemplar av sina böcker. I boken ”Staden som försvann” stöter läsaren på fader Callahan. I vilken annan bok dyker karaktären upp igen?

1. ”Pestens tid” X. ”Det” 2. ”Det mörka tornet – vargarna i Calla”

7

Ungern är hem för åtskilliga uppfinningar, inte minst klassikern Rubiks kub. Vilken av följande innovationer kläcktes inte i landet?

1. Väderkvarnen X. Programmeringsspråket Basic 2. Holografi GRATTIS! Anna Jansmyr, Göteborg, Erik Hultén, Stockholm, och Helena Bengtsson, Hässleholm. Ni har vunnit två biobesök och en Frihetkasse var.

Det sägs att söta djur får mer uppmärksamhet Hjälp oss att rädda ålen nu!

Sms:a ÅL 100 till 72 900 för att skänka 100 kr eller gå in på naturskyddsforeningen.se/al

FRIHET

55 1/2012

Läs mer på SSU.se Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

FRIHET

56 7/2011