03/2013

z k o a l w fa a g a r y

dödenklimatet till av hat norge

kossan humor med sumatratigern

köttfrossan somsom kristian för gör skickar utrotnings kontroversiell gidlund unga – så hotarh arbetslösa otade lever

satirikern den sistakommunen författaren stora striden

T SO I D N #3 U N C I A I N G 20 G D L D E F R 13 OM M Å PR S F OK N S I S ÖR RA VE 20 B U T I R I KR N D S KA G E S

EN

NUMMER 3/2013

Det sägs att söta djur får mer uppmärksamhet Hjälp oss att rädda ålen nu!

Sms:a ÅL 100 till 72 900 för att skänka 100 kr eller gå in på naturskyddsforeningen.se/al

2 5/2012

FRIHET

VÄLKOMMEN

Det frivilliga slukhålet

V

skattsedeln, medan välfärdens kistor ekar tomma. I Europas Medelhavsländer heter det ofta inte välfärd utan fattigvård, och när den inte räcker till förväntas familj ställa upp och försörja.

Samma trend dyker ibland upp även här.

Varje gång jag ser en välgörenhetsgala på teve får jag en obehaglig känsla inombords. De välmenande leendena och de fina insatserna för fattiga solkas av vad den långsiktiga riktningen för samhället blir.

Ska det räcka med att ringa in tio kronor som insats för världen? Är det rimligt att tilliten till andras frivillighet ska vara argument att sänka skatten? Och vad händer när skatteavdrag för somliga, ihålig frivillighet och en övre medelklass som bedövar sin klassängslan med välgörenhetsgalor blir rådande politik?

Tanken gör mig livrädd. Ingenting är så farligt som när människor slutar spegla sig i varandra, när medmänniskans utsatthet blir en svårgreppbar abstraktion. Någon annan. Inte vi som har det så bra här.

arje gång jag går hemifrån till tunnelbanan ser jag henne: Tiggaren. Hon sitter huttrande under en filt och håller fram en tummad pappmugg för att be om pengar. Och det är lika jobbigt varje gång. Ibland stannar jag till och frågar hur det är med henne, pratar en stund och lägger ett par slantar i muggen. Men något känns fel i magen. Skär till.

I det senaste numret av den ömsom liberala, ömsom konservativa tidskriften Neo ägnas ett par uppslag åt porträtt på människor som på ett eller annat sätt hjälper andra frivilligt. Engagemanget imponerar.

Och berör. För vad kan vara finare än att, utan ersättning, vika sin hårt inrutade tid till att sträcka ut en hand till människor i nöd?

Den borgerliga drömmen om den magra staten förutsätter den självuppoffrande människan. Moderata ungdomsförbundet, MUF, lyfter ibland upp Sjöräddningssällskapet som exempel, där ett nätverk av människor frivilligt går ihop för att vakta våra hav och rädda människor i nöd. Tanken är att om hela samhället kunde bygga på samma idé skulle vi slippa det där jobbiga tvånget och de höga skatterna. En win-win, helt enkelt.

Det går att jämföra med att äta ute. Konceptet med dricks bygger nämligen lite på samma princip. I samhällen med låga minimilöner tvingas servitörer och restaurangpersonal lita till kundernas välvilja för att tillvaron ska gå ihop. Bra service resulterar, i bästa fall, i några extra slantar utöver grundlönen när dagen är slut. En dålig dag kan innebära ekonomisk katastrof.

Om medmänniskans utsträckta hand och välgärning räckte skulle kvinnan i tunnelbanan inte behöva sitta där timme ut och timme in.

Då skulle den där vackra frivilligheten kliva in och utradera fattigdom och armod. Men nu sitter hon ju där. Än en gång är borgerlighetens största fiende verklighetens skarpaste kanter och hörn. Den där utsträckta handen blir i själva verket osynlig.

Människor som brinner för att hjälpa andra är fantastiska, men principen ska aldrig göras till en grundbult i välfärden. Välfärden ska vara det tätmaskade skyddsnät som knyter ihop människor, gör oss ömsesidigt beroende av varandra och som bygger in solidaritet med förtroendet för att gemensamma system faktiskt levererar. Kvinnan vid tunnelbanan ska aldrig behöva buga inför någon annan. Felet ligger inte i att för få människor gör volontärarbete. Felet ligger i att samhället trasats sönder till den grad att det inte ens är kapabelt att svara mot de mest grundläggande behov.

Gärna frivilligarbete, men först en rejäl välfärd. S

Frivillighetsmedaljen har en baksida. Att bygga upp välfärden kring välgörenhetens till synes ärliga och öppna princip bygger in en destruktiv maktmekanism. Just frivilligheten är central i den borgerliga tankevärlden. Liksom tacksamheten och skulden för andras uppoffring. Den blir ett socialt kontrakt som bygger in en vertikal maktrelation där det är kristallklart vem som dikterar villkoren.

Det är ingen slump att socialdemokratin ägnade hela 1900-talet åt att bygga en välfärd som var generell och oberoende av välvilja och tillfälligheter. Människans frihet och makt över sitt liv är för viktiga värden för att låta slumpen snurra roulettehjulet.

I gamla tider fick arbetare stå med mössan och hand och be om mat och husrum av kyrkan. Där fanns aldrig gemensamma system för att garantera trygghetens minsta beståndsdel.

För vad händer när välviljan inte finns där, när drickskoppen blir tom, volontärlistorna ointecknade och civilsamhällets välgärningar inte räcker till?

I många andra länder är fattiga direkt beroende av religiös välgörenhet. I USA är exempelvis bidrag till välgörenhet avdragsgillt på

Daniel Mathisen är chefredaktör för Frihet. daniel.mathisen@frihet.se, twitter.com/danielmathisen

3 3/2013

FRIHET

INNEHÅLL

14 13 RAPPORT FRÅN FRONTEN

Erika Eckeskog, projektkoordinator på Läkare utan gränser, kopplar ihop Sverige och Etiopien i sin gästkrönika.

22

14 DEN NORSKA JOBBRESAN

Med en skenande ungdomsarbetslöshet och inga jobb i sikte erbjuder Söderhamn i stället unga resor till Norge.

21 ARVET EFTER THATCHER

Katrine Kielos skriver om Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher och undrar när de svenska glastaken ska spräckas.

22 KAWA ZOLFAGARY

Med hjälp av humor och skratt som fastnar i halsen avslöjar han den svenska rasismen.

28 UNDER HOT

Tjuvjakt och illegal skövling av regnskog hotar Sumatras sista tigrar. Frihet följde spåren i skogen.

38 RÄDSLANS POLITIK

22

Spaningen dissekerar hjärnan i jakt på hur rädsla och psykologi används för att manipulera och styra människor.

47 FOKUS SSU

Frihets Sverigetur stannar i Ludvika. Intervju med Naser Muradi. SSU Västmanland hade distriktsårskonferens. Rapport från Socialdemokraternas kongress. Å andra sidan - kärnkraft.

Gabriel och Ellinor om rasism, första maj och att klappa kalvar.

13 38 4 3/2013

FRIHET

28

Frihet Besöksadress — Sveavägen 68, plan 4 101 31 Stockholm Postadress — Box 554 101 31 Stockholm Leveransadress — Luntmakargatan 53, 101 31 Stockholm Prenumerationsärenden — 08 714 48 00 Mejl — info@frihet.se Annonsbokning — Great Beyond: 08 562 120 02 Prenumerationspris — 150 kronor/år Tryck — Sörmlands Grafiska, Katrineholm Upplaga — 11 200 exemplar (TS-kontrollerat gällande 2012) Frihet är Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds medlemstidning.

Du som inte är medlem i SSU kan prenumerera på tidningen för 150 kronor om året. Tidningen är socialdemokratisk men åsiktsmaterialet behöver inte alltid följa en socialdemokratisk linje. Redaktionen arbetar självständigt från SSU och skriver om politik, samhälle och kultur för en ung publik.

Frihet Nummer 3/2013, årgång 95 Utgivare — Frihet Media Ek. Förening Omslagsbild — Märta Thisner Ansvarig utgivare — Daniel Mathisen Chefredaktör — Daniel Mathisen, 076 199 40 02 daniel.mathisen@frihet.se Andreredaktör — John Antonsson, 076 199 40 02 john.antonsson@frihet.se Layout — Camilla Frantzell, 08 700 26 00, camilla.frantzell@frihet.se Form — Vår

För eventuell vinstskatt på av Frihet ordnade tävlingar ­ansvarar vinnarna själva. För insänt ej beställt material ansvaras ej. Den som säljer material till Frihet anses ­medge digital lagring och publicering.

Du kan köpa Frihet på Direkten i Sunne, Press Stop på Drottninggatan i Göteborg, Press Stop på Götgatan i Stockholm, Tidskriftsbutiken i Malmö och Torslanda bokhandel.

5 3/2013

FRIHET

Korrektur — Per Axelsson Krönikeporträtt — Annelie Carlström Medarbetare 3/2013 Chrissie Abbott, Erika Eckeskog, Johan Apel Röstlund, Johan Augustin, Jonas Gratzer, Katrine Kielos, Linus Fremin, Märta Thisner, Nils-Petter Ekwall, Pernilla Wahlman, Sara Hansson, Texasjohny, Tove Solbeckar

Brev!

En förlorad generation?

Jag läser samhällsvetenskap på gymnasiet.

På helger och ett flertal kvällar ägnar jag mig åt att sälja hamburgare, fritera pommes frites och vika Happy Meal-kartonger. Jag har haft tur att som sjuttonåring få ett jobb i ett land med 25 procent ungdomsarbetslöshet, vilket är bland de högsta siffrorna i Europa.

En sådan stor arbetslöshet bland unga innebär dels ökade ekonomiska klyftor mellan de som kan försörjas av sina föräldrar och de som inte har den möjligheten. Men framför allt innebär den utanförskap och en växande rädsla för det främmande. I ett sådant samhälle frodas rasismen, homofobin, antifeminismen och kriminaliteten. Där växer även stödet för Sverigedemokraterna.

Regeringens politik har misslyckats och deras passivitet förvärrar endast situationen. Ett tudelat samhälle med ”vi och dem” växer fram i Sverige och för att trycka tillbaka den samhällsutvecklingen måste vi ändra synen på unga bland makthavare, inom både politiken och näringslivet. Man pratar ofta om hur vi ungdomar är framtiden, men det visas inte tillräckligt i praktiken. Ungdomsarbetslösheten och ungdo-

mar i allmänhet måste prioriteras, för det finns inga vinnare på en förlorad generation. /Ida Harju Håkansson, Järfälla

Det förtryckande bakverket Negerboll. Ett litet bakverk vars namn gett upphov till en ständig debatt som aldrig verkar finna någon lösning. Motståndare till ordet menar att det kränker människor, medan förespråkarna anser sig ha rätten att använda ordet som de alltid använt sig av. När debatten uppstår viftas den snabbt bort som om det vore ett icke-existerande problem, motståndarna uppmanas i stället ta striden om det ”riktiga” förtrycket.

Så vad är då ett riktigt förtryck? Existerar det ens? Skulle det då innebära att det finns ett ”låtsasförtryck”?

Negerbollsdebatten ses av många som en oproblematiserad fråga, till synes obetydlig för samhället. Vi tycker att detta så kallade ”låtsasproblem” snarare är ett tecken på ett vidare utbrett förtryck i vårt samhälle. Ordet neger är ett historiskt betingat uttryck som förknippas med slaveri. Att ta sig rätten att använda ordet visar på att maktordningen fortfarande existerar, om än mindre uttalat.

FOTO: PRIVAT

Medarbetaren Linus Fremin, kulturkrönikör Ålder: 28 år.

Bor: Stockholm.

Gillar: Mina vänner, postkolonial feminism och Oprah Winfrey.

Ogillar: Vita heterosexuella medelklassmän som inte inser sina egna privilegier.

Dela med dig av åsikter, skriv till oss! (Max 1 500 tkn) Frihet förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

Adress: Frihet, Box 554, 101 31 Stockholm E-post: info@frihet.se

Sverige anser sig vara antirasistiskt men många envisas ändå med att krampaktigt hålla fast vid ordet och låta det leva vidare, i det här fallet som namn på ett bakverk.

De flesta är medvetna om att ordet kommer att såra, kränka och nedvärdera människor men väljer trots detta att bagatellisera det. Man gör helt enkelt ett val att ogiltigförklara andra människors känslor och åsikter.

Genom att göra frågan till en bagatell talar man om för människor att det är en form av låtsasrasism och inget riktigt problem. Det är dessa så kallade små problem, som finns överallt i vår vardag, som lägger grunden till det stora förtrycket. Förtrycket består av val och fördomar som är mer eller mindre medvetna och synliga.

För att problemet på något sätt ska komma till ett avslut är det de kränktas åsikt som måste bli hörd, ingen annan har rätten att tala om vad en annan person borde känna.

Det är viktigt att inse att de till synes små frågorna är lika viktiga som de stora för att förstå och förhindra förtryck och rasism.

Det finns inga kriterier ett förtryck måste uppfylla för att räknas som riktigt. Därmed finns det heller inget låtsasförtryck. Allt förtryck är, och bör behandlas som, riktigt förtryck. /Emma Kaivola, Evelina Börjesson, AnnaGabrielle Karlsson

Ville bli som liten: La Camilla Henemark i Army of Lovers.

Du är kulturkrönikör på Frihet. Vad gör du annars?

– Jag arbetar som journalist. Ibland som frilans och ibland på redaktion. Det senaste året har jag hoppat in på Dagens Nyheters featureredaktion.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har arbetat ihop stora CSN-skulder!

Förutom min journalistutbildning har jag kandidatexamen i både genus- och statsvetenskap.

6 3/2013

FRIHET

Vad kännetecknar en bra krönika?

– Att den känns personlig och ger läsaren några nya tankar.

Var hittar du inspiration?

– I allt från feministiska bloggar till riktigt dåliga realityserier till sena fyllesamtal på någon efterfest.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Dricker öl, tittar på ”The Good Wife” och sliter med två bokprojekt.

Vad önskar du mest av allt just nu?

– Att feministiska frågor lyfts upp på den politiska dagordningen.

ILLUSTRATION: CAMILLA FRANTZELL

Nato – inget för Sverige Utan förvarning så slår den allsmäktiga ryska stridsmaskinen till. När de väl är här, utan att ha brytt sig om att ta Finland, har de kontroll över hela befolkningen efter lite mer än en vecka. EU, FN och våra kära grannar tittar på och skickar ett brev som säger lycka till med det nya språket. Visst håller Ryssland på att bygga upp sitt försvar och visst håller många av oss kanske inte med Putins regim och vad den står för. Men tänk efter. Varför skulle Ryssland attackera oss utan anledning?

Världen funkar inte riktigt så. Överbefälhavare Sverker Göransons uttalade sig nyligen om möjligheten till ett svenskt Natomedlemskap med budskapet: ”Låt de andra göra jobbet åt oss; gå med i Nato”. Vi fick till och med en bekräftelse från Reinfeldt att försvaret bara är ett ”särintresse”.

Försvarsalliansen Nato har sedan kalla krigets slutscen varit med i ett antal humanitära interventioner, framför allt de i BosnienHercegovina, Kosovo och Irak. Allt för att täcka över den politiska aspekten i organisationen och attrahera fler människors stöd.

Efter Sovjetunionens kollaps hade USA en

öppen lekplats och de neokonservativa i landet visste att de skulle få vara den suveräna supermakten. De visste också att de inte kunde göra det genom direkt kontroll. Därför bestämde sig USA för att använda Nato. Systemet går ut på att amerikanska företag använder sig av Nato för att marschera in i länder, öppna upp marknader och eventuellt ta över ”viktiga” resurser. Alla medlemmar i Nato är i själva verket satellitstater till USA. Medlemsländerna för ständigt fram resolutioner i FN som innebär militärt ingripande i stället för sanktioner och andra

”Jag är för ett globalt samhälle, men utan korruption och diktatur och där folket får bestämma.” sorters icke-våldsamma ingripanden. Det pekar bara på hur Nato är en hungrig krigsmaskin.

Tänk om vi i stället använt fredliga metoder för att hjälpa folket i Libyen. Tänk om USA och EU slutade ge vapen till samma sorts grupperingar i Syrien som dem man bekämpar i Afghanistan.

Syrien, Jordanien, Libanon och Iran är faktiskt de enda länder i Mellanöstern som inte har

amerikanska militärbaser.

Nato är ingen plats för Sverige. Vår militär måste förbli oberoende. Nato skulle bara tvinga oss att vara inblandade i konflikter och öka riskerna för Sverige. Vi måste kunna skydda och styra oss själva om något händer. Ateist, muslim, buddist, kristen, mörkhyad, vit: Vi är alla svenskar. Jag är för ett globalt samhälle, men utan korruption och diktatur och där folket får bestämma.

Sverige måste börja investera mer i försvaret och påbörja en omorganisation för effektivitetens skull. Försvaret har två nödvändiga roller. En är att säkerställa vår existens som självständig nation och skydda våra rättigheter som medborgare.

Den andra, kanske viktigaste, är det humanitära arbetet. Försvaret behöver inte alls betyda våld och vapen. Våra tappra volontärer kan åka ut till länder för att hjälpa människor i nöd, för att rädda andra som lider efter naturkatastrofer och återuppbygga efter krig.

Om alla väljer sida vem är det då som ska medla i fredsförhandlingarna? Vem ska ingripa med viljan att hjälpa och återuppbygga? Vem är det som ska använda sig av pennan och inte svärdet för att lösa världsproblemen? Vi behöver inga krig, vi behöver solidaritet. Det är i solidaritetens och demokratins namn vi borde bygga upp försvarsmakten. /Gabriel Rindborg

Vad hände sen? ”Stängda dörrar för migranter”, Frihet 7/2012 I reportaget “Stängda dörrar för migranter” från Frihets sjunde nummer för 2012 får vi möta de unga migranter som riskerar livet för att komma till Europa.

Förutom riskerna med att hitta livsfarliga transporter över hav eller land möts de ofta av brutalt polisvåld och aggressiva nynazister. För många möts drömmen om ett nytt liv i ett nytt land av haglande batongslag och glåpord. Organisationerna Läkare utan gränser och Amnesty International rapporterade nyligen om fortsatt våld längs Europas gränsposteringar. Än en

gång är det Grekland som står i fokus. De många flyktingarna från krigets Syrien blir ofta fängslade eller möts av oskäligt polisvåld.

- Det finns en total avsaknad av humant bemötande och solidaritet gentemot Syriens flyktingar, kommenterade Willem de Jonge, generaldirektör för Läkare utan gränser i Grekland nyligen. de Jonge berättade också att många lider av psykologiska trauman som förvärras i de flyktingläger som upprättats i Grekland.

7 3/2013

FRIHET

H AL LÅ DÄ BILD: PRIVAT

R!

– Hon är på de diskriminerades sida

Parisa Maleki Jurist och projektledare för Revajouren, en grupp jurister, rättsvetare och människorättsaktivister som ifrågasätter lagligheten av polisens arbetsmetoder inom ramen för Reva-projektet.

Varför startade ni projektet?

– Vi hade alla upprörts över de uppgifter som förekommit i medier och bland bekanta om polisens id-kontroller i tunnelbanan och beslutade oss för att tillsammans granska polisens tvivelaktiga arbetsmetoder med stöd av juridiska verktyg.

Hur många är ni som jobbar med det i dag?

– Vi är fyra personer som är med i gruppen, men vi har ett stort nätverk runt om oss eftersom vi alla sedan tidigare är aktiva i andra organisationer och nätverk.

På vilket sätt jobbar ni?

– Vi har till en början försökt hjälpa personer som blivit utsatta för id-kontroller utan tydlig anledning i tunnelbanan och upplyst dem om vilka möjligheter de har att göra JOoch DO-anmälningar. Vi har märkt att många

inte har kunskap om sina rättigheter. Vi har bland annat tryckt upp flyers på olika språk och vi kommer framöver delta i olika forum i utsatta områden. Vi har även mycket kontakt via webben, där vi hjälper personer med olika frågor.

Hur ser du på den svenska flykting- och asylpolitiken?

– Jag är kritisk till asylprocessen, där det är befogat att ifrågasätta rättssäkerheten för enskilda. Jag anser att den migrationspolitik som framför allt Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna lade grunden till under 2000-talet lett till en mycket restriktiv lagstiftning och praxis. Jag hoppas på en lagändring. tEXT: DANIEL MATHISEN

”Kanske stöter jag på Gangnam Style-snubben när jag är där.”

26

Förre NBA-stjärnan Dennis Rodman inför sitt besök i Nordkorea. Artisten Psy är från Sydkorea.

Studentbal för alla På Wilcox County High School i den amerikanska delstaten Georgia tillåts svarta och vita ungdomar inte gå på samma studentbal. I stället arrangeras två separata, segregerade, tillställningar.

Nu har en grupp ungdomar, både vita och afroamerikaner, börjat protestera mot det osunda i att tillämpa en form av social apartheid år 2013. Förra året nekade polis en student tillträde till den vita balen då han inte ansågs tillräckligt vit.

MILJONER Så många var arbetslösa i EU:s 27 medlemsstater i början av året.

Persisk tidsmaskin?

En 27-årig iransk vetenskapsman vid namn Ali Razeghi, som även är chef för Irans centrum för strategiska innovationer, påstår att han konstruerat en tidsmaskin. Tidsmaskinen kan enligt upphovsmannen inte förflytta oss till framtiden, i stället ska framtiden komma till oss.

Med hjälp av komplexa matematiska formler ska maskinen kunna förutspå fem till åtta år in i framtiden med hela 98 procents säkerhet.

”Ska vi investera våra surt förvärvade pengar i att köpa böcker?”

Anders Hultin, vd JB Education och före detta moderat skolpolitiker, apropå varför hans skolkoncern saknar bibliotek.

8 3/2013

FRIHET

VAL I VÄRLDEN: iran

Typ av val: Presidentval.

Valdatum: 14 juni.

Invånare: 75 miljoner.

Statsskick: Islamisk republik.

Kuriosa 1: Iran rymmer en av Mellanösterns få kondomfabriker och regimen genomför sexualupplysning för nygifta.

Kuriosa 2: Omkring 70 procent av Irans befolkning är under 30 år.

Hur: Iran går till val för att välja en efterträdare till den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad, som suttit två mandatperioder och enligt konstitutionen inte kan ställa upp igen.

Historia: Perserna, en västiransk folkgrupp som i dag utgör 61 procent av Irans befolkning, omnämns för första gången 844 år före vår tideräkning som bosatta vid sjön Urnia. Först år 700 före vår tideräkning upprättades en centraliserad stat i Persien, grundad av hövding Akaimenes. Kyros den store enade de två stora iranska folkstammarna och störtade medernas härskare 550 år före vår tideräkning. Kyros räknas som Irans förste shah och grundare av det persiska riket. Imperiet erövrade allt land från Indusdalen till nuvarande Bulgarien. Persien var som störst under Dareios I, som ledde armén till Indus floddal och till Thrakien i Europa. År 480 före vår tideräkning besegrades grekerna i slaget vid Thermopyle. Alexander den store krossade slutligen det persiska riket år 330 före vår tideräkning. Under 600-talet invaderas Persien av araber och landet underställs det muslimska kalifatet. Landet islamiserades snabbt och persiskan förbjöds. Under 1500-talet föll Persien i händerna på det osmanska riket. 1906 genomfördes en konstitutionell revolution, som resulterade i att Iran fick Mellanösterns första demokratiska konstitution. Reza Shah Pahlavi ledde landet från 1925 till 1941 och genomförde en rad moderniseringsreformer, men också med hårda nypor och förföljelse av oliktänkande. 1979 genomfördes en islamisk revolution och Ayatollah Khomeini utropade en islamisk republik. Efter valet 2009 utlöstes massiva protester mot regimens förmodade valfusk, något som kallats det största hotet mot regimen på 30 år. Tusentals människor arresterades och 20-talet sköts i samband med demonstrationer.

9 3/2013

FRIHET

Inför valet: Frihet har pratat med Rouzbeh Parsi, lektor i mänskliga rättighetsstudier vid Lunds universitet.

Mahmoud Ahmadinejad avgår i samband med valet. Vilket arv lämnar han efter sig?

– Han är en polariserande person som gör folk förbannade. Hans tid har uppenbarat sprickor inom den konservativa falangen i Iran, och visat att den inte är så enig. Han har pushat gränsen för sin makt genom att ta maktstrider med landets högste ledare.

Vad skiljer de kandidater som hittills offentliggjort sin kandidatur åt?

– Först ska de gå igenom de formella kraven för att få ställa upp, något som Väktarrådet avgör i ett politiskt maktspel som syftar till att skydda den islamiska republiken. Generellt är det många konservativa kandidater, även om tidigare presidenten Khatami räknas som reformist.

Vilka politiska frågor blir avgörande?

– Ekonomin. I dagsläget är den både fragil och oförutsägbar. Ekonomin har försämrats och blivit en oroshärd som spätt på de interna konflikterna i regimen. Bilden bland befolkningen är att Ahmadinejads regim saknar kompetens för att styra upp ekonomin.

Förra presidentvalet omgärdades av mycket kritik om bristen på öppenhet, med stora frågetecken om den faktiska utgången. Hur pass fritt, eller ofritt, blir valet den här gången?

– Det är ett val där kandidaterna måste köpa republikens ramar, svära en trohetsed till regimen. Men min spekulation är att det blir ett mer transparent val, där de konservativa kandidaterna är överens och accepterar det valfusk som sker mot reformistiska kandidater.

TEXT: DANIEL MATHISEN BILD: TEXASJOHNY

Liv under isen?

Ett gäng ryska vetenskapsmän kan ha hittat en okänd livsform i den underjordiska Vostoksjön i Antarktis. Under mer än tio år har forskningslaget borrat i området och funnit dna från åtskilliga livsformer. Nyligen hittades dock dna som man ännu inte lyckats matcha med någon känd art. Under våren hoppas man få ett mer definitivt resultat sedan proverna analyserats i laboratorium.

”Jag har nog knaprat mig igenom hela FASS-katalogen.”

60

Författaren Bodil Malmsten om perioder av medicinering mot ångest och depression. (Värvet)

Rekord i föroreningar

länder

illustration: annelie carlström

Den kinesiska staden Peking har slagit rekord i luftföroreningar, med nivåer som är 35 gånger högre än FN-organet WHO:s gränsvärden. De extrema värdena beror på speciella väderförhållanden, som kapslat in föroreningarna över staden. Dessutom ökar användningen av fossila bränslen, till exempel kol, vilket också ökar föroreningarna.

Den kinesiska regimen beslutade nyligen att begränsa biltrafiken och utsläpp från fabriker.

drabbades av väpnade konflikter under förra året enligt Röda korset.

Hoppfullt om hiv En grupp läkare meddelade nyligen att de lyckats bota ett barn i den amerikanska delstaten Mississippi som fötts med hiv. Läkarna spår att resultatet kan replikeras och därmed användas på andra barn som fötts med immunbristviruset som ofta övergår i den dödliga sjukdomen aids.

Barnet behandlades redan när det bara var 30 timmar gammalt och avslutades när det var 1,5 år. Ett år efter avslutad behandling konstaterade gruppen att det inte längre fanns något spår av hiv-viruset i kroppen. Lyckas forskningen repetera resultatet innebär det sannolikt en revolution inom hiv-behandling världen över.

Omkring tre miljoner barn lever med hiv globalt, uppskattar FN.

”Vi kan till exempel strejka och stänga ner en fabrik.”

Musikern, författaren och konstnären Patti Smith uppmanar till politisk aktion för att förändra samhället.

Färgglatt spelande Ett gäng spelintresserade filmskapare söker just nu pengar för en dokumentär om hbtq-rörelsen inom spelvärlden. Projektet “Gaming In Color” har som mål att ge folk en inblick i vilka normer som dominerar spelvärlden och hur hbtq-personer inte alltid ryms.

- Spelvärlden präglas av betydligt större mångfald än vad medier ofta beskriver. Vi vill dokumentera erfarenheterna hos hbtq-personer och kvinnor för att ge nya perspektiv på spelande, säger en av upphovspersonerna bakom projektet.

Projektet söker motsvarande drygt 300 000 kronor på Kickstarter för att finansiera intiativet och har hittills lyckats samla in ungefär halva summan.

”När man ordnar en bussresa till överklassområden blir det ett himla liv. Däremot får man göra hur många reportage som helst från förorterna.”

Torun Carrfors, Arbetet, kritiserar normerna som styr vad som bevakas.

10 3/2013

FRIHET

SEXSPALTEN

Fråga Tove om relationer och sex!

POLITISK KALENDER

26 MAJ – 23 JUNI

Tove Solbeckar är sexualupplysare för RFSU och svarar på frågor om relationer, sex och kroppen. Mejla dina funderingar till tove.solbeckar@rfsu.se.

Varför somnar en del personer direkt efter sex?

– När man har sex och är kåt så ökar blodflödet i kroppen. Ofta spänner man många muskler i kroppen, både medvetet och omedvetet. Efter sexet slappnar musklerna av och blodflödet minskar igen. Då kan man uppleva en plötslig trötthet. Det kan hända oavsett om man fått orgasm eller inte, men en orgasm kan ibland förstärka tröttheten.

Att ha sex, med sig själv eller någon annan, kan faktiskt vara ett medel mot sömnproblem. Om man får orgasm så utlöses bland annat oxytocin, ett hormon som minskar stressnivån. Men det fungerar inte alltid eller för alla.

En anledning är att vid orgasmen så får man även gläd-

”Att ha sex kan faktiskt vara ett medel mot sömnproblem” jehormoner i kroppen som kan göra att man blir pigg.

Kan jag bli smittad av någon könssjukdom om en tjej runkar av mig ifall hon själv är smittad av någon könssjukdom?

– Att ta på varandras kön med händerna är säkrare än sådant sex där slemhinnor möts, som två kön eller kön och mun. En del sexuellt överförbara infektioner kan dock även överföras genom att någon kroppsvätska överförs till en slemhinna via till exempel en hand.

Det betyder att det finns en viss risk att du kan få en sexuellt överförbar infektion om din tjej har tagit på sitt eget kön innan hon runkar av dig.

Om du har haft sex som innebär en risk för överföring av könssjukdomar, tveka inte att gå och testa dig på en ungdomsmottagning eller STD-mottagning.

Många sexuellt överförbara infektioner ger inga symtom, så det enda sättet att veta om du bär på någon sådan är genom testning.

Hur mycket sperma är normalt att det kommer?

Brukar det vara riktig sperma i porrfilmer?

– Vid en utlösning kommer det oftast ungefär en tesked sperma. Många tycker att det ser mer ut, eftersom sperman ofta sprids ut. Vid en orgasm drar musklerna i underlivet ihop sig rytmiskt, och sperman kommer därför ut i stötar.

Ibland är det riktig sperma i porrfilmer, ibland inte.

Många saker är överdrivna i porren jämfört med vad som är vanligt i verkligheten, precis som i en actionfilm. Det kan vara bra att tänka på, så att man inte jämför sig med det man sett på film.

26

maj. Parlamentsval i Ekvatorialguinea

28

maj. Kommunalarbetareförbundet håller kongress.

1

juni. Livsmedelsarbetareförbundet håller kongress.

5

juni. Internationella världsmiljödagen.

SKILJELINJEN

Är du för ett kommunalt veto för friskolor?

GABRIEL WIKSTRÖM,

– Ja. Men kan inte det förhindra elevers valfrihet?

– Nej, det tror jag inte, det är en kvalitetsfråga, alla skolor ska vara bra, oavsett kommunala eller privata.

Eftersom kommunpolitiker

bestämmer så får man en bättre kvalitetssäkring. Då kan elever och föräldrar känna sig trygga i de val de gör.

Vilka problem ser du med fri etableringsrätt för friskolor?

– Under de senaste åren har vi sett ett antal nedläggningar

där elever blir av med sin skola från en dag till en annan.

Kommunerna har ansvaret när de lägger ner, men har inget ansvar när de öppnar. Det är kommunerna som betalar och har ansvaret, då måste de få bestämma.

– Nej. Den kommunala vetorätten är omhuldad av mindre kommuner som inte vill att eleverna på orten ska kunna välja bort den utbildning som de själva bedriver, även om den är undermålig. Det gynnar varken eleverna, lärarna eller resultaten.

Vilka problem ser du med

friskolesystemet och kan man komma åt det?

– Eleverna ska få tydlig, opartisk information innan de väljer skola, så att skolvalet inte handlar om glossiga broschyrer och laptops.

Jag vill se hårda inspektioner samt en liknande ranking för gymnasieskolor som för högskolor,

där inte bara betygssnittet utan också elevnöjdhet och hur stor andel av eleverna som fått arbete eller studerar vidare räknas in.

Kan du tänka dig andra sätt att begränsa den fria etableringsrätten?

– Nej. Alla huvudmän som uppfyller kvalitetskraven ska få bedriva skola.

14 17

juni. Första omgången i Irans presidentval.

juni. G8-möte i Nordirland.

ordförande ssu

Linda Nordlund, ordförande luf

11 3/2013

FRIHET

23

juni. Parlamentsval i Albanien.

12 2/2013

FRIHET

GÄSTKRÖNIKA

ILLUSTRATION: NU AGENCY/CHRISSIE ABBOTT

Från bomull till bär Efter nästan ett år på den etiopiska landsbygden vid gränsen till Sudan har jag inte bara fått kunskap om migrantarbete och lobbyverksamhet för utsatta människors rätt till sjukvård, utan även väckt liv i tankar kring blåbär och papperslöshet i Sverige.

Till byn Abdurafi, som vid ett första besök tycks ligga bortom all ära och redlighet, kommer varje år tusentals personer för att skördearbeta under regnperioden då sesam, sorgum och bomull växer så det knakar. De flesta kommer från höglandet och har låg immunitet mot sjukdomar som malaria och kala-azar, en sjukdom som sprids av sandflugor och är dödlig utan behandling. De flesta är män i åldrarna 15–45 och med dem anländer även en stor skara kommersiella sexarbetare. De lever under mycket enkla förhållanden, sover ofta utomhus och arbetar långa pass utan tillgång till varierad kost. Dessa personer utgör i huvudsak majoriteten av de patienter som Läkare utan gränser tar hand om på sin fältklinik.

Eftersom de inte är registrerade i denna del av Etiopien och är låginkomsttagare har

de inte rätt till fri sjukvård och ofta inte råd att köpa mediciner. Som tur är erbjuder Läkare utan gränser gratis sjukvård och medicin, men vad händer den dag vi inte längre är här? I går besökte jag vår kala-azar-klinik och pratade med en ung kille som varit inlagd hos oss i en månad. Han berättade att han fortfarande går i grundskolan men att han på helgerna hjälper till vid familjens sesamfält där han sover utomhus och därför haft upprepade malariaattacker. Han tog sig hit från Cor Humer – vilket under regnperioden är en hel dags resa med traktor, eller tre dagar till fots – eftersom han hade hört att det finns bot mot kala-azar på fältkliniken.

När jag ser dessa män på fälten, sedan på sjukhuset och när jag träffar officiella ledare för olika myndigheter för att väcka uppmärksamhet kring deras arbetsvillkor och rätt till hälsa, styrs mina tankar till Sverige. Hur är verkligheten för de tusentals bärplockare som varje år tar sig in i de djupaste av norrländska granskogar i hopp om att tjäna en hygglig slant? Vad händer när de blir sjuka? Vad blir konsekvenserna av ett dåligt bärår i kombination med frost och snålblåst när ditt

13 3/2013

FRIHET

hem är ett tält av halvbra kvalitet? Hur känns det att komma in på en vårdcentral och höra att ett läkarbesök kostar mer än vad du lyckats få ihop på en månad, eller att du inte kan få hjälp eftersom du inte har dina papper i ordning? Papperslösas rätt till vård är fortfarande en fråga som det tvistas om i svensk politik, samtidigt som människor ligger sjuka utan omsorg.

Etiopien och Sverige må geografiskt sett vara långt ifrån varandra, men från ett bomullsfält i Abdurafi till svenska blåbär tycks steget kort.

Frågan som kräver ett svar vare sig man bor i Etiopien eller Sverige är: Vem tar ansvar? S

Erika Eckeskog är projektledare på Läkare utan gränser i Etiopien. erika.eckeskog@gmail.com

14 3/2013

FRIHET

Jobbflf lykten Ett omtalat jobbprojekt i Söderhamn, där kommunen betalar arbetslösa ungdomar för att flytta utomlands, har börjat spridas landet runt. Reaktionerna har varit blandade i en stad där befolkningen minskat med nästan en tiondel det senaste decenniet. Frihet åkte dit för att höra efter varför så många unga väljer att flytta – och varför det är så svårt att bo kvar. text: Johan Apel Röstlund FOTO: Pernilla Wahlman

15 3/2013

FRIHET

fly Ko tta mm u u ut tom nen an la s fö nd sä r d s tt et ha att eg r g hj na et älp lä t ek a u ne o n ts äv gd gr en om än lå a se ng r a r. t tt

F

redag morgon. Kön ringlar sig redan lång uppför trapporna till den andra våningen i Arbetsförmedlingens lokaler. I huset som även rymmer polisstation och försäkringskassa, sitter en medelålders man framför en av de utställda jobbsökardatorerna. Solen letar sig in genom fönstren och i receptionen möter Mohamed Chabchoub, chef för Arbetsförmedlingen i Söderhamn, upp och visar vägen in till sitt tjänsterum. Han är en av dem som ligger bakom det omtalade projektet Jobbresan, ett projekt som skapat rubriker långt utanför länets gränser. I höstas rapporterade både brittiska BBC och amerikanska Washington Post om hur Söderhamn med sina drygt 25 000 invånare och med en sjunkande befolkningskurva betalar arbetslösa ungdomar för att flytta. Till Norge.

Som ett sätt att få ner den dystra statistiken och samtidigt, enligt både kommunen och Arbetsförmedlingen, ett tillfälle att ge unga en schyst chans att på sikt klara sin egen försörjning. Få en bra start i vuxenlivet.

Här är arbetslösheten, precis som i resten av Gävleborgs län, hög.

Och hårdast tycks det drabba just unga. Fabriker har lagts ner och arbetstillfällen försvunnit. I dag saknar var fjärde ungdom jobb i kommunen.

Men det finns planer, berättar Mohamed Chabchoub och tittar ut över centrum genom kontorsfönstret. Genom samarbetet mellan kommunen, Arbetsförmedlingen och det FN-finansierade arbetsmarknadsprogrammet Nordjobb hoppas både politiker och arbetsförmed-

lare kunna slussa ungdomar ur arbetslöshet vidare till något som är tänkt att ge både självförtroende, försörjning och framtidsutsikter.

– Vad är alternativet, och vad händer om de här ungdomarna inte får något jobb?

Mohamed Chabchoub låter varken uppgiven eller särskilt bekymrad. I stället konstaterar han vad som tycks vara fakta. Det finns knappt några arbeten på orten längre och utvecklingen de senaste 20 åren har gått enormt fort. Utbildningsnivån är, liksom i resten av länet, låg.

– Tidigare räckte det med att gå förbi en av fabrikerna så fick du jobb. Människor stod vid sågverken i generationer och därför var det sällan tal om att plugga vidare.

Så lade flygflottiljen F15 och Eriksson/Emerson-fabriken ner och jobben försvann. En väckarklocka om att den nya tiden var här, precis som på andra industriorter i Europa.

– Samhället ser annorlunda ut i dag. Det tar liksom inte hand om oss på samma sätt längre, i stället finns det större krav på att var och en ska klara sig själv, säger Mohamed Chabchoub.

I kommunens resurscentrum, inne på den gamla brandstationen, sitter ett tjugotal ungdomar framför sina datorer. De är inne på sin andra vecka av fyra innan det är dags att ge sig av till det nya landet.

Tomas Nilsson, 20 år från Trönö strax utanför staden, hoppas på ett jobb inom den norska byggbranschen och tycker det är bra att kommunen hjälper till.

– Här är det svårt att få annat än lite ströjobb, så det är lika bra

16 3/2013

FRIHET

– Tidigare räckte det med att gå förbi en av fabrikerna så fick du jobb. Människor stod vid sågverken i generationer och därför var det sällan tal om att plugga vidare.

Ar Moh be a ts me fö rm d C ed ha lin bch ge ou n i S b är öd ch er ef ha p m å n.

att passa på, säger han och tittar ut över salen där de andra nickar medhållande.

Tomas har gått arbetslös under stora delar av förra året och bortsett från lite snöröjningsarbete är det nästan omöjligt att tjäna några pengar, säger han.

Att flytta är inget som egentligen verkar bekymra, även om han helst hade bott kvar.

– Det ska bli roligt att prova något nytt, och jag har redan ett hus fixat tills jag flyttar hem igen.

Mellan ströjobben lagar han lite bilar åt folk i trakten och mekar med skotrarna hemma i garaget. Han tror att erfarenheterna från Norge, tillsammans med det treåriga industriprogrammet på gymnasiet i Bollnäs, kommer att göra det lättare för honom i framtiden.

På gågatan genom centrum är det fullt med folk. Vid den stora parkeringen står Stig Andersson, 68 år, med hunden Nisse. Stig är pensionär och har valt att flytta tillbaka till Söderhamn efter många år i Stockholm. Han skakar irriterat på huvudet när han berättar om utvecklingen i kommunen.

– Det är bedrövligt. Här finns ju inga jobb längre sedan alla industrier lagts ner.

Han säger att skillnaden är stor jämfört med när han växte upp i slutet på 1940-talet, därför förstår han också varför många unga väljer att flytta.

– Egentligen är det ju fruktansvärt. Men vad ska de göra?

T ha be fly om n stä tte as tjä m n N na t s till ilss t i ig No on ho fö , r p r a ge, 20 til tt lrä fly äve år, s ck tta n o er lig ti m fr t m llb ha am ed aka n r em pe så ed ot ng sn an ar ar . t

Inne på Arbetsförmedlingen igen. Mohamed Chabchoub berättar att idén med att hjälpa ungdomar till Norge varit lyckad. Intresset är stort och projektet börjar efter snart två år att sprida sig till andra kommuner runt om i landet.

– Det ringer norska arbetsgivare till oss hela tiden. Många av ungdomarna har redan två-tre intervjuer bokade redan innan de åker.

Jobbresan, alltså samarbetet mellan Nordjobb, kommunen och Arbetsförmedlingen, står för resekostnader och uppehälle den första månaden. Tanken är att alla som vill ska få en bra introduktion på plats i Oslo, och Arbetsförmedlingen i Söderhamn hjälper dem att snabbt komma i kontakt med såväl arbetsgivare och fackliga organisationer som nödvändiga norska myndigheter. Allt är planerat i detalj. Även i kommunhuset tycks politikerna överens. Få, om någon, ifrågasätter.

17 3/2013

FRIHET

– Jag har väl visserligen också haft funderingar på att flytta till Norge, och brorsan trivs ju där. Men jag tycker det är fel att man utbildar folk för att de ska flytta.

På trottoaren vid vägen från resecentrum in till stadskärnan promenerar Roger Norén, 36 år. Han är kritisk till att kommunen hjälper de unga därifrån. Även om hans lillebror flyttat till just Oslo och trivs tycker han att det vore bättre om folk stannade och det i stället satsades på arbeten på hemmaplan.

– Jag har väl visserligen också haft funderingar på att flytta till Norge, och brorsan trivs ju där. Men jag tycker det är fel att man utbildar folk för att de ska flytta, säger Roger Norén och kisar mot förmiddagssolen.

Efter en stund stannar också Rauni Lang, Benny Jonsson och barnbarnet Timothy Hedberg.

Både Rauni och Benny är positiva till kommunens satsning.

– Jag tycker det är bra. Det finns ju inga jobb här och det är nog nyttigt för många att komma ut och prova sina vingar, så det är klart att kommunen ska hjälpa till, säger Rauni Lang.

– Söderhamn har haft sina stålbad med all industri som försvann.

Ungdomen behöver all hjälp de kan få och förhoppningsvis får de in en fot i arbetslivet och kan ta med sig de erfarenheterna tillbaka, fyller Benny Jonsson i.

Utanför Staffansgymnasiet är det öde. Eleverna har påsklov men Ann Öhman, lärare på individuella programmet, stannar till med hunden Hjördis. Hon säger att problemet med ungdomsarbetslöshet knappast är typiskt för Söderhamn.

– Det ser ju likadant ut på de flesta mindre orter. Jag kom hit 1982 och sedan dess känns det som att det mesta gått utför. Arbetslösheten gör att många tappar sina framtidsvisioner. Det är lätt att känna sig som en loser om man går runt utan jobb och inte lyckas flytta hemifrån. Därför kommer jag att uppmuntra min dotter att flytta för att utbilda sig efter gymnasiet, men man ska inte bara måla fan på dörren. Staden är bra att bo i på många sätt också.

Magnus Nilsen, ansvarig för Jobbresan på kommunens resurscentrum, berättar att de försöker hjälpa ungdomar som kanske aldrig tidigare haft en riktig anställning eller ens gått på en jobbintervju.

– Vi vill erbjuda dem att komma ut i världen. Jag ser på dem som kommer tillbaka att de verkligen vuxit som människor under den tid de varit borta.

Precis som Mohamed Chabchoub är han noga med att förklara att det inte rör sig om något tvång från kommunens sida. Parallellt med Norge-projektet försöker de också hjälpa de ungdomar som vill stanna kvar att komma ut på praktik. Men något riktigt jobb verkar det svårt att få.

Söderhamn liknar på många sätt de flesta andra bruksorter i Gävleborgs län, stora delar av övriga Norrland och Bergslagen.

18 3/2013

FRIHET

Här har Socialdemokraterna styrt länge och storindustrierna har hållit staden under sina vingar. Men i och med den alltmer globaliserade världsekonomin har produktionen flyttat och kommunen tappat de stora arbetsgivarna till låglöneländer. På 1970-talet avvecklades flera fabriker i Marma och Ljusne några mil utanför staden. I mitten av 1990-talet kom varslen från Ericsson och F15, få nya företag tillkom och frustrationen växte under ytan hos dem som blivit av med sina jobb. Sedan år 2000 har befolkningen minskat med nästan en tiondel.

Ove Söderberg är ordförande i nämnden för lärande och arbete i kommunen och arbetar samtidigt fackligt inom GS. Han har på nära håll sett förändringen och berättar att det för många Söderhamnsbor kom som en chock.

– Föräldrarna till den generation som nu växer upp hade aldrig några problem att få jobb. Arbetsmarknaden var öppen för alla. Det vi ser i Söderhamn och på många andra orter i Sverige i dag är en ny generation som kanske aldrig känt sig behövd.

Han ser, precis som de flesta andra politiker i kommunen, ingen annan utväg än att erbjuda ungdomar hjälp att ta sig därifrån.

– Arbetslösheten är ju beklämmande och det är klart det finns de som menar att vi exporterar bort vår framtid. Men jag vill inte se det så. Många får

väldigt kvalificerade jobb när de åker och kan ta med sig de erfarenheterna tillbaka. Om de flyttar hem igen.

På en parkbänk i solen sitter 18-åriga Sandra Stråhle. Hon går andra året på Nytorps naturbruksgymnasium i grannkommunen Bollnäs men är hemma under påskledigheten.

– Det är många här som bara går hemma på dagarna. Jag känner flera som flyttat och skulle absolut kunna tänka mig att göra samma sak. Företagen här borde satsa på att anställa unga, nu är det mest de äldre som jobbar, säger hon och tittar bort bland husen på andra sidan av den nedlagda järnvägen.

Hon berättar om gamla klasskompisar som erbjudits praktikplatser och hamnat i arbetsmarknadsåtgärder i stället för att erbjudas riktiga jobb.

– Inte många i min ålder vill bo kvar, de flesta verkar ganska oroliga för framtiden. Söderhamn är visserligen en bra stad att växa upp i som barn, men när man blir lite äldre finns det inget att göra. Här finns det ju bara enstaka jobb på sommaren, jag har städat badplatsen någon gång i veckan till exempel.

Hon kan ändå tänka sig att flytta tillbaka i framtiden, om hon skulle bilda familj.

– Men först vill jag se mig omkring, säger Sandra Stråhle.

er m a a ts sa mm g. e rd he in bo går ättn n s ge om el ta a s yss s re fö ång lst tt e ra tm h ke ve som yc n , t Ho on år a. åg 18 ung n n a e, hl lla ut rå tä a St ns arn ra tt a ag d nd a Sa på på

19 3/2013

FRIHET

JOBBRESAN Jobbresan är ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, Resurscentrum Söderhamn och det FN-finansierade arbetsmarknadsprogrammet Nordjobb.

Under 2013 får 50 ungdomar från Söderhamn ekonomiskt stöd för att flytta till Norge och leta arbete. Ytterligare 100 ungdomar från resten av Hälsingland får samma stöd.

Projektet har väckt intresse i andra delar av landet, och flera kommuner i Stockholmstrakten, Skåne, Dalarna och Värmland har hört av sig till Söderhamn.

Enligt det norska näringslivets huvudorganisation, NHO, kommer varje år mellan 20 000 och 30 000 unga svenskar till Norge för att söka arbete.

l de s la de ion he n la n t an tilje n e r m ot sta se gfl nä rg fly ed bo h rs oc it m ca a nk Os rn ju ke n s d vi ri n fab nge i se at an kn pl ed ol ks . S bef ki ut trum har r ån n Fr ce ne .

– Jag hatar Söderhamn.

Ska jag vara ärlig tycker jag inte om någonting här förutom mina vänner. Jag trivs inte på något vis.

Inne på biblioteket några kvarter bort sitter Amina Svensson. Hon är 19 år, mammaledig och har precis börjat plugga körkortsteori. Precis som många andra i hennes ålder har hon också funderat på att sticka till Norge.

– Jag hatar Söderhamn. Ska jag vara ärlig tycker jag inte om någonting här förutom mina vänner. Jag trivs inte på något vis.

Hon suckar och tittar ut genom glasväggen mot gågatan. Att hon ändå stannar kvar, förklarar hon, har mest med praktiska skäl att göra. Det är till exempel inga problem att få förskoleplats. Men helst skulle hon flytta till något större. Sundsvall, Gävle eller Hudiksvall.

– Men har man barn så blir man lätt kvar. Så är det ju. Min brorsa flyttade till Australien. Han hittade ett jobb, tjänar pengar och verkar trivas. Här är det bara trist.

På Arbetsförmedlingen igen. Mohamed Chabchoub berättar att han upplever läget som mer positivt nu än för några år sedan, då han tillträdde som chef i Söderhamn. Även om han är medveten om att långt ifrån alla som flyttar till Norge kommer att återvända till staden, hoppas han ändå att de som väljer att göra det också får med sig något. Kommunen håller regelbundet kontakt med ungdomarna i Oslo och informerar dem om vad som händer i staden.

– Trodde jag inte på den här idén så skulle jag inte sitta här. Det märks att vi i Söderhamn gjort avtryck i andra delar av Sverige. Förutom kommunerna i länet har det även hört av sig folk från både Skåne, Stockholmsområdet, Dalarna och Värmland som är nyfikna på vad vi håller på med.

Avtryck har projektet även gjort i Norge. Det norska näringslivets huvudorgan, NHO, uttryckte för någon månad sedan stark kritik mot att Sverige skickar sina arbetslösa ungdomar över gränsen för att jobba. De menade att Sverige inte tog sitt ansvar för den egna arbetslösheten, något som både Mohamed Chabchoub och kommunstyrelsens ordförande i Söderhamn, socialdemokraten Sven-Erik Lindestam, reagerade på.

– Jag har full respekt för vad de säger. Men samtidigt är jag förvånad. Vad hade hänt om svenska ungdomar inte åkt dit och jobbat med att bygga upp infrastrukturen och på alla kaféer till exempel, säger Mohamed Chabchoub.

Sedan flera norska arbetsgivare också ställt sig kritiska till NHO:s uttalande kom dock ett förtydligande från näringslivets sida. De ändrade sig och beskrev plötsligt arbetskraftsinvandringen från Sverige som oerhört viktig.

Inne på resurscentrum börjar dagen ta slut. Flera av dem Frihet pratar med har jobb att söka när de kommer fram till Norge.

För Mohamed Chabchoub väntar ett möte på Arbetsförmedlingen i Bollnäs. Där håller projektet också på att dras igång, liksom i andra kommuner i länet som Sandviken, Ockelbo, Hofors, Hudiksvall och Gävle. Kommuner som alla ligger i topp när det gäller ungdomsarbetslöshet. S

20 3/2013

FRIHET

KRÖNIKA

ILLUSTRATION: TEXASJOHNY

När krossas Sveriges glastak?

Jag skrev en artikel om Margaret Thatcher samma dag som hon dog. Om massarbetslöshet, upplopp, fattigdom och kriser. Om att hon så sent som 1988 införde en lag som förbjuder brittiska skolor från att berätta om homosexualitet. Att vad svenska borgerliga ledarsidor än säger var arbetslösheten högre när hon avgick än när hon tillträdde. Jag skrev att hon var en usel feminist och under alla sina år bara tillsatte en enda kvinnlig minister.

Men jag skrev också att Thatcher var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister och att hon förtjänar respekt. Att hon genom att vara kvinna på denna position omdefinierade vad makt och kvinnlighet är.

Jag tror aldrig att jag har fått så många arga mejl från vänstermän. Ja, ”arg” är en underdrift. Folk blev vansinniga. Att skriva att Thatcher bör respekteras som person var att svära i en kyrka som jag inte visste att jag var med i.

Margaret Thatcher blev premiärminister i ett konservativt land 1979. Under de över 30 år som gått sedan dess har vi i Sverige, ett mycket mer jämställt land, knappt varit i närheten av en kvinnlig statsminister.

(Nej, vi vet inte vad som hade hänt om Anna Lindh inte gått till NK den där dagen, men sådana saker är för smärtsamma att spekulera om.)

I vår värld definieras politisk makt och kvinnlighet som en motsättning. Kvinnliga politiker bedöms utifrån sitt kön. Manlighet betraktas däremot som synonymt med mänsklighet och därför som neutralt. Göran Persson var politiker. Mona Sahlin kvinnlig politiker. Anders Borg är finansminister.

Magdalena Andersson är ”Magda”.

Man brukar skilja mellan ”illvillig” och ”välvillig” sexism. ”Illvillig sexism” handlar om att se kvinnan som farlig, ond och ute efter att kontrollera män. Den konservativa Thatcher och Australiens nuvarande socialdemokratiska premiärminister Julia Gilliard har mycket lite gemensamt – förutom att de båda brukar kallas för ”häxor” av politiska motståndare. ”Illvillig sexism” är också vad som dyker upp i anonyma nätkommentarer. Oavsett om de är riktade mot en 20-årig bloggare eller en etablerad kvinnlig författare, säger de samma sak: ”håll käften”.

Eftersom du är kvinna. ”Välvillig sexism” är krångligare. Begreppet står för attityder som går ut på att kvinnor är godare än män. Mer vårdande. Mer lyssnande.

Automatiskt.

Denna hållning blir sexistisk när den definierar kvinnan som ett komplement till mannen.

Hon måste vara omhändertagande – eftersom han slår folk på käften.

Hon måste vara mildare – eftersom han skriker.

Hon måste vara lyssnande – eftersom han är en buffel.

Kvinnan definieras som ett komplement till mannen. Inte som något eget. Om hon sedan bryter mot detta manus trillar hon direkt in i häxkategorin. Politisk makt är ett spel som är svårt för kvinnor att vinna.

Maud Olofsson må ha varit en dålig centerledare, men hon var en lysande partisekreterare för Moderaterna. Men har någon noterat hur den borgerliga Alliansen började haverera efter att Maud Olofsson avgick? Nej, Alliansen

21 3/2013

FRIHET

är framgångshistorian om Anders och Fredrik (samt ibland Per Schlingmann). Den roll Maud Olofsson hade, att hålla ihop och entusiasmera, beskrivs knappt av journalister.

I många fall är kvinnliga ledare annorlunda än män, allt annat vore konstigt med tanke på hur samhället ser ut. De är ofta mer lyssnande och mer långsiktiga. (Men även mer konflikträdda och osäkra.) Problemet är när de här egenskaperna blir tvång. Flickor lärs upp i att de måste vara på ett visst sätt för att komplettera pojkarna. ”Sitt mellan Nisse och Jakob, så att de inte slåss.” ”Ta plats i den här styrelsen så att gubbarna inte tar för stora risker och spekulerar bort pengarna.”

Sverige är betydligt sämre än jämförbara länder på att få fram kvinnor i ledande positioner. Det har gått 30 år sedan Margaret Thatcher krossade det ultimata glastaket i Storbritannien; jag tror att vi behöver fråga oss själva varför ingen sedan dess har gjort det i Sverige. S

Katrine Kielos är författare, skribent och krönikör i Aftonbladet. katrine.kielos@aftonbladet.se

”Det fif inns inget viktigare än att organisera sig” Med sidan och boken ”Vita kränkta män” fick Kawa Zolfagary tiotusentals att skratta åt det rasistiska och antifeministiska hatet. För Frihet berättar han om varför han inte orkade mer, Eskilstuna och revirpinkande inom arbetarrörelsen. text: john antonsson Foto: märta thisner

N

är Kawa Zolfagary hade talat inför den utrikespolitiska föreningen på Lunds universitet fick han en recension: ”Vi har aldrig haft någon som svurit så mycket.”

– De är vana att lyssna på såna som Kofi Annan och Hillary Clinton. Och så kommer jag, tjena, säger Kawa.

Han var där för att prata humor och rasism. Och så ”Vita kränkta män”, förstås. Så vi tar det från början.

Det var mitten av oktober 2011. Mörkt och jävligt. För ett år sedan hade Sverigedemokraterna valts in i riksdagen och en rasistiskt motiverad mördare hade gjort sitt bästa för att döda en massa människor i Malmö. Sommaren 2011 var sommaren då den högerextrema terroristen Breivik sköt ihjäl 69 människor.

Breiviks idéer var födda i en nätmiljö där hatet regerade. Någonstans där föddes ”Vita kränkta män” ur Kawas frustration.

– ”Vita kränkta män” var en reaktion på två saker. Dels att näthatet var som det var. Vi hade ett tag en diskussion om att Breiviks dåd var kopplat till en större rörelse. Hans hat var en del av en kultur som finns på nätet, på Avpixlats kommentarsfält, inom SD och på Dokument.no som är den norska motsvarigheten till Newsmill. Om man översätter Breiviks kommentarer går de inte att särskilja från svenska kommentarsfältherrar. De delar samma världsbild, menar Kawa.

– Den diskussionen blev nedtystad eftersom det var väldigt många ängsliga liberaler som tyckte att vi försökte skylla på högern. Nej, det gjorde vi inte, vi ville bara visa att det var en politisk rörelse och inte en ensam galning.

– Jag var också trött på att höra att vi skulle ta debatten. Jag hade tagit debatten hela mitt jävla liv för jag har inte ens haft ett val. Det är inte så att man kan sätta sig ner och ha ett givande samtal när jag förklarar att det kan vara stötande att säga negerboll och får till svar att jag, blattejävel, ska hålla käften och gå och dö.

– Jag ville bara skratta åt skiten. Jag kände att det behövdes en oas där vi tar allt det här bajset och bara skrattar åt det.

De första sex månaderna var han anonym. Det passade väl in då alla uttalanden gjorts under fingerade namn, förutom en handfull offentliga personer.

– Jag ville visa att det var strukturerna och inte människorna som skulle hållas ansvariga.

Anonymiteten höll bara så länge. Efter ett tag var det en reporter som drog kopplingar när Kawa via Twitter frågade efter en bild, som snart dök upp på ”Vita kränkta män”.

– Då kände jag att det var på väg ut. Så jag outade mig själv, vilket ledde till en enorm förändring. Främst för att rasisterna då visste vem de skulle skicka hotbreven till.

Först växte Facebook-sidan gradvis för att så småningom explodera. När sidan lades ner (vi kommer till det senare) hade den över 70 000 gillningar. Självklart finns det sidor med fler, medger Kawa, men det unika med ”Vita kränkta män” var att den trängde genom bruset och faktiskt ändrade samtalsklimatet.

– Jag såg folk på Flashback som ägnat sitt liv åt att skriva nazikonspirationer som började skriva att de valde orden mer försiktigt för att de inte ville hamna på ”Vita kränkta män”. Folk blev rädda för andras omdöme om dem, det hade de inte varit tidigare. De var vana att skriva vilken rasseskit som helst utan att behöva stå för det.

Kawa återvänder hela tiden till det här med att ”ta debatten”. Ett uttryck som förmodligen fick fäste efter att de etablerade parterna valde att bojkotta Sverigedemokraterna när de började växa sig starka.

Men debatten ska visst tas med trollen också.

– De människor som hamnar på ”Vita kränkta män”, att debattera med dem, det är som att låta en astrofysiker debattera med någon som tror att jorden är platt. Det är inte debatt, det är galenskap.

– Men så ser det ut när man pratar om feminism och migrationsfrågor. Människor som är pålästa, kunniga och verklighetsförankrade bemöts av totala galningar och får höra att de måste ta debatten. Vi måste inte ta debatten, i stället kan vi skratta åt den här skiten.

22 3/2013

FRIHET

23 3/2013

FRIHET

– Bert Karlsson stod typ på flygplatsen och heilade när jag kom. Det var inte bara problem med utbredd rasism, det var samtidigt en enorm ekonomisk katastrof och allt gick åt helvete.

Kawa kom till Sverige under 90-talet. Ekonomin var i botten, Bert Karlsson och Ian Wachtmeister fick in främlingsfientliga Ny demokrati i riksdagen och Ultima Thule-skivor gick att beställa från den populära Ginza-katalogen.

– Alla vet att det var den bästa tiden att komma till Sverige som flykting, säger Kawa skämtsamt.

– Bert Karlsson stod typ på flygplatsen och heilade när jag kom. Det var inte bara problem med utbredd rasism, det var samtidigt en enorm ekonomisk katastrof och allt gick åt helvete. Det finns så mycket från min barndom då och min uppväxt i Eskilstuna under fattiga förhållanden som följer med hela tiden.

Det är den uppväxten som Kawa skriver om i sin kommande, ännu obetitlade, bok.

– Jag brukar säga att jag skriver Jonas Gardells ”En komikers uppväxt”, minus en bög och plus en flykting. Det är en sjävbiografisk bok som handlar om att växa upp i en industriort under 90-talet.

Kawa växte upp i Eskilstunaförorten Lagersberg. För några månader sedan besökte han de gamla hemkvarteren och slogs av hur nedgånget det var, fasaderna var slitna. När Kawa var en liten pojke och bodde där var färgen ny men fattigdomen utbredd. Däremot var Lagersberg betydligt vitare. Han minns så väl första gången han mötte det svenska samhället utan föräldrar. Förskolläraren visade runt. De kom in i ett rum där det satt tre killar runt ett bort.

– Det här är Kawa och han ska börja hos oss, sa hon.

Då ställde sig en av killarna upp och sa: – Å nej, inte en svartskalle till.

Kawa var sex år gammal. Så mötte han Sverige för första gången.

Killen fortsatte att vara en plågoande för Kawa under hela förskolan.

– Flera år senare stötte jag på honom. Han kom från ingenstans och bad om ursäkt, han sa att det var hans farsa som tutat i honom det där. Men det gav mig inte så mycket då jag vet att han umgås i högerextrema kretsar.

Kawa tror att folkrörelser och organisationer är avgörande för att människor ska få en annan världsbild.

– Det finns inget annat sätt. Det kan låta fjantigt men det är sanningen. Det finns ingenting viktigare för oss inom arbetarrörelsen än organisering och att vara inkluderande. Jag har sett många hemma i Eskilstuna som inte brytt sig om politik och haft vidriga åsikter.

Men så har de kommit i kontakt med någon för att mamman sitter i någon nämnd åt något parti eller syrran gick med i SSU för att hennes kompisar gjorde det. Så sipprade något in. Det är svårt att undvika när man är med i en rörelse som är så pass inkluderande som arbetarrörelsen. Det vete fan var jag hade varit i dag annars.

Eller mina föräldrar.

Kawas föräldrar var med i en vänsterrörelse i Kurdistan.

– Om inte arbetarrörelsen hade varit där hade min mamma levt under religiöst förtryck, säger Kawa och fortsätter: – Och min farsa hade antagligen varit den som utövade det religiösa förtrycket. ”Vita kränkta mäns” popularitet eskalerade och lagom till jul släpptes bokversionen. Men till slut blev det för mycket. Kawa jobbade heltid, frilansade som skribent, föreläste och pluggade journalistik på kvällarna. Han fick det inte att fungera.

– Jag blev tvungen att hoppa av för annars skulle jag dö, till råga på allt skulle jag hantera alla hot och påhopp. Det var egentligen när jag hoppade av som ”Vita kränkta män” fick upp frågorna på agendan.

Efteråt skrevs det artiklar om debatten mot rasismen. Sedan vi la av har andra tagit upp facklan.

Efter att Kawa bestämt sig för att hoppa av ”Vita kränkta män” var han med och hjälpte det nya gänget under en övergångsfas. Bland läsarna blev det en grej att folk klagade på att det inte längre var kul utan Kawa. Fast det lika gärna kunde varit Kawa som tipsade om inlägget som kommenterades.

När Kawa pratar refererar han till ABF-gubbar som alltid driver samma fråga på varje seminarium. Han vet hur det ser ut i en föreningslokal. För några år sedan var han nämligen aktiv i Ung vänster.

– Sedan hoppade jag av. Allt. Packade väskan och flyttade till Stockholm för att jobba på Unga örnar.

Men att Kawa lämnade politiken hade inte att göra med att han tröttnat på den. Inte alls.

– Jag blev rekryterad till att jobba på en pr-byrå med chansen att påverka på ett annat sätt. Jag vill stå bredvid och är rätt trött på att det är så svårt att bli hörd om man kommer från en viss utgångspunkt.

Det finns en renhetshets inom vänstern. Socialdemokrater säger alltid att ni aldrig kommer att få regeringsmakten om ni står stenhårt för de här grejerna. Vänsterpartister säger alltid att ni är svikare som inte vågar stå för det som är rätt. Egentligen finns det jättemånga duktiga antirasistiska aktivister i båda partier men de kommer inte överens för att partipolitiken står i vägen. Nu kan jag stå bredvid och lobba mot alla, det har funkat asbra.

Kawas jobb går ut på att hjälpa organisationer synas och höras för att nå ut med sina budskap. När Frihet träffar Kawa har Centerpartiet sin stämma.

– De låtsas vara i opposition och klagar på sossarna. Men det är de som har makten, jag hatar den leken för att den är så intellektuellt ohederlig, men den funkar ju. För om du låtsas vara i opposition tränger du undan den riktiga oppositionen och slipper ta ansvar för det du gör.

Hela Alliansen är proffs på det. S

24 3/2013

FRIHET

kawA ZOLFAGARY Ålder: ”27, men cirka 15 i huvudet”.

Gör: Arbetar som konsult, klappar min katt.

Läser: Marcus Priftis – ”Främling, vad döljer du för mig”?, och Oivvio Polite – “White like me”.

Fantasi eller verklighet: ”Det är som att fråga ‘Föredrar du långa diskussioner om skattenivån på gödsel eller att flyga med en drake som skjuter laser?’”

Vad får dig att skratta: Roliga bilder på katter.

Vad får dig att gråta: Ignorans och stängda sinnen. Och när jag ger pretentiösa svar.

25 3/2013

FRIHET

Frihetskolan

Vissa äter det varje dag, andra aldrig.

Hur mycket kött äter vi, och hur mycket tål egentligen miljön?

Köttet och miljön

text: Daniel Mathisen illustration: nils-petter ekWall

Antal kg per person och år TOTalkonsumtion av kött

Griskött

Nötkött Fågel

Så mycket äter vi Konsumtion av mat påverkar miljön och därmed förutsättningarna för mänskligheten i stort. Våra val, beteenden och attityder har därför betydelse för hur stor påverkan blir på miljön.

De senaste 30 åren har den sammanlagda konsumtionen av kött ökat med en tredjedel, till 85 kilo per person och år. Mer eller mindre alla former av köttkonsumtion har ökat. Störst är den för fjäderfäkött: Från 5 kilo år 1980 till 18 kilo år 2010. Under samma period har konsumtionen av frukt och grönsaker också ökat, medan konsumerade mejeriprodukter minskat.

Köttet och miljön Köttindustrin står för 80 procent av allt kväve- och fosforutsläpp inom jordbruket, och omkring en femtedel av den globala uppvärmningen, enligt FN:s Mat- och jordbruksorganisation. Efterfrågan på kött kommer enligt prognoser att fördubblas till 2050.

De fem enskilda aktiviteter som ger störst upphov till ungefär hälften av de svenska utsläppen är: hur mycket och i vilken bil vi åker, hur vi värmer våra bostäder, vår elanvändning i bostäderna, hur mycket och vilket kött vi äter, hur långt och hur ofta vi flyger.

Beräkningar visar att enbart maten vi äter orsakar cirka två ton koldioxdiutsläpp per person och år. Kött är den livsmedelsgrupp som står för störst utsläppsandel bland livsmedel, med cirka 0,7 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Räknas dessutom utsläpp på grund av förändrad markanvändning, till exempel avverkning av regnskog för att bereda plats åt bete och foderodling, är utsläppen desto större.

26 3/2013

FRIHET

Källa: Jordbruksverket

Summa kött

Djurhållning Djur avlivas genom avblodning när de ska användas som livsmedel, så kallad slakt. Slakt omfattas av lagar och förordningar, av vilka de viktigaste är Djurskyddslagen, föreskrifter från Jordbruksverket samt EU:s direktiv som kompletterar nationell lagstiftning.

Djurskyddslagen säger bland annat att ett djur ska vara bedövat vid slakt, det vill säga medvetslöst, innan blodet tappas. I föreskrifterna finns reglerat hur olika djurslag ska hanteras inför bedövning, vilka bedövningsmetoder som är tillåtna för olika djurslag, hur djuret ska avlivas och hur kontroll av bedövning och avlivning ska ske. Beroende på djurslag kan djuret bedövas med bultpistol, kulvapen, elektricitet och koldioxid samt i vissa fall slag i huvudet.

Efter avlivningen flås slaktkroppen, tarmar och inre organ tas ut och kroppen styckas och klyvs. Före slakt måste djuren ha tillgång till mat och vatten.

Många länders djurskyddslagstiftning är bristfällig, ibland saknas den helt. Djur skadas och dör under transporter till slakt eller gödning, bara i Europa transporteras varje år 250 miljoner djur. Många forslas vidare till utomeuropeiska länder, där de slaktas utan bedövning.

Köttproduktionen Animaliska produkter i olika former kräver avsevärt mer energi jämfört med vegetabilier. I en amerikansk studie konstaterades följande: - USA:s boskapsdjur konsumerar fem gånger så mycket spannmål som den mängd som konsumeras av den amerikanska befolkningen.

- 41 miljoner ton protein i säd blir 7 miljoner ton animaliskt protein för mänsklig konsumtion.

- I genomsnitt förbrukas 28 enheter fossilt bränsle per enhet animaliskt protein för mänsklig konsumtion. För nötkött och lammkött var förhållandena 54:1 respektive 50:1. Sädesslag kräver omkring 3,3 kilokalorier fossilt bränsle för varje enhet vegetabilisk protein.

- Varje kilo nötkött förbrukar 100 000 liter vatten om produktionen av foder inkluderas.

- Varje år produceras 7 miljoner ton animaliskt protein i USA, vilket ger 75 gram animaliskt protein per invånare och dag.

Möjliga lösningar Liksom klimathotet i stort har frågan om köttets påverkan genererat olika svar. Somliga menar att enda lösningen är att begränsa själva köttkonsumtionen i sig, det vill säga förändra människors beteende.

Professor Mark Sutton, huvudförfattare till FN:s rapport om köttkonsumtion, uppmanar invånare i den rika världen att bli så kallade demitarianer, det vill säga halvera sin köttkonsumtion av miljöhänsyn.

Naturvårdsverket menar att den industrialiserade delen av världen bör komma ner till två ton koldioxidekvivalenter per person till år 2050.

Som en jämförelse bidrar varje svensk i dag till tio ton koldioxidekvivalenter årligen.

Andra pekar på att det med hjälp av ny teknik är möjligt att fixa miljövänligare produktions- och transportmetoder. Nya forskningsrön om möjligheten att ”odla” kött ger också hopp om miljövänligare sätt att lägga biffen på tallriken.

Effektivisering och minskat djurantal inom svensk jordbruksindustri har exempelvis gett minskade utsläpp om 1,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 1990–2005.

Det finns ett antal möjliga verktyg för att justera köttets påverkan på miljön, till exempel ekonomiska styrmedel - som Bonus Malus, som använder ekonomiska instrument för att belöna positiva beteenden och bestraffa negativa - olika moms på olika livsmedel, punktskatt, tullar på klimatskadligt kött liksom klimat- och miljömärkning.

27 3/2013

FRIHET

Sumatra sista cha Tjuvjakt, illegal skövling, befolkningsexplosion – hoten mot de sista tigrarna på Sumatra är många.

Ett avelsprogram ser ut att vara den enda strimma av hopp för världens minsta tigerart.

Text: Johan Augustin foto: Jonas Gratzer

28 3/2013

FRIHET

tigerns ns

29 3/2013

FRIHET

Överste Suhana håller upp ena handen som ett klartecken, och sekunderna senare rusar ett virrvarr av höga militärkängor, uniformer och testosteronstinna män ner för kullen samtidigt som kulor viner i luften. Några parkvakter snubblar på vägen och fastnar i lianliknande växter, men de andra hinner fram till de misstänkta som trycks ner i gyttjan och slås i handfängsel. Tre av dem tillfångatas men den fjärde undkommer i tumultet. Medan de misstänkta är tystlåtna med nedböjda huvuden ser parkvakterna, som fortfarande är uppe i varv, nöjda ut och Suhana klappar några av sina underordnade på axlarna. Därefter påbörjar de sin marsch tillbaka till de fyrhjulsdrivna jeeparna några kilometer bort.

Efter ett tag har adrenalinet lagt sig och kvar i skogen är nu bara Febri med två naturvårdsstudenter från Yogyakarta som ska få lära sig hur man sätter upp kamerafällor på lämpliga stigar. Febri berättar att Tesso Nilo med sina 45 000 hektar låglandsregnskog beräknas ha elva tigrar, en siffra hans WWF-medarbetare lyckats fastställa genom flera års arbete med hundratals bilder och filmklipp från kamerorna.

En uppmärksammad Youtube-film från Febris team som visade en tigermamma med sina två ungar mitt i en palmoljeplantage spreds i fjol till sociala medier världen över: ett bevis på att tigern är anpassningsbar.

– Den behöver inte bara orörd regnskog, utan kan även jaga i plantager med gummi, oljepalmer och avverkade områden, säger Febri.

Samtidigt innebär det att kattdjuret ofrivilligt har allt närmare sin värsta fiende. Människorna på Sumatra blir allt fler för varje år som går och kräver allt större ytor skogsmark för jordbruksmark eller plantager. Konflikten hårdnar när tigern följer sina favoritbytesdjur sambarhjort och vildsvin, som båda trivs bra i avverkade marker där det finns frodig undervegetation med mycket plantor. Från flera provinser rapporteras nu om upprepade tigerattacker inte bara på tamdjur som getter, kor och hundar, utan även på lokalbor.

– I Riau- och Jambiprovinserna har vi tigrar som på sistone attackerat och dödat bybor. Senast var det en mamma som förlorade sin dotter i en oljepalmsplantage mitt på dagen – ett exempel på att tigern förlorat sin naturliga rädsla för människor, fortsätter Febri.

30 3/2013

FRIHET

an m n. en arke l er ip alp til gr n n k tio ge ar a in lp v n n na a led tio ing an na vl ta . lo kö rs d Ni l s stö hota a o ss leg en gs Te t il är d nin å d t vi sig ing tro l u er kt ar öv är va ägn l sk rn e rk a Pa som lleg t tig I at

F

ebri Anggriawan smyger försiktigt på den smala stigen, omgiven av gigantiska ormbunkar med vassa taggar som vill borra sig in i skinnet på den som saknar passande kläder. Det har 24-åringen som specialiserat sig på Sumatratigern genom fem års studier på universitetet i Jakarta.

Denna morgon ska Febri genom Världsnaturfonden, där han varit anställd i ett halvår, sätta upp ”kamerafällor”, digitala infraröda kameror som fotograferar kroppstempererade objekt som passerar. Dessa ska placeras ut längs stigen i nationalparken Tesso Nilo i Sumatras Riau-provins, belägen i mitten av den enorma ön. Längs med stigen visar han vant upp spår av hjort, utter och vilda elefanter. Men i dag är ingen vanlig tigerspaningsdag för Febri. Med sig på stigen har han nämligen en grupp av tjugotalet tungt beväpnade parkvakter och medlemmar från armén. De har fått nys om att det ska finnas illegala skogshuggare i parken och har fått i uppdrag att arrestera dem. Plötsligt rasslar det till i den täta undervegetationen som den bitvis avverkade, bitvis orörda regnskogen består av, och en vildsvinshjord försvinner lika snabbt som den nyss visat sig. Alla i gruppen håller sig tysta och smyger vidare på stigen. Efter en halvtimme närmar de sig sektor två, kärnan i området, när ljudet av motorsågar efter några minuter tränger genom skogen. Parkvakterna och soldaterna osäkrar sina indonesiska Pindad-automatvapen, och när de kommer upp på en liten höjd ser de ner på fyra män som än så länge är ovetande om att de är omringade.

Sumatratigern Sumatratigern är den minsta underarten och blir drygt en meter hög och två och en halv meter lång. Arten, som sägs vara den mest aggressiva, blir 16-25 år i det vilda och 10-15 år i fångenskap. Sumatratigern blir könsmogen vid tre års ålder och får mellan en och sex ungar åt gången. Vid rätt förutsättningar, som bra livsmiljö med riklig tillgång på bytesdjur, kan en tigerpopulation därför snabbt föröka sig. Tigerhonan kan få nya ungar med 22 månaders mellanrum, även fast hälften av ungarna beräknas dö innan de når vuxen ålder.

Ett revir ska vara 40–70 kvadratkilometer för en hona, och 180-380 kvadratkilometer för en hane. Sumatratigern trivs bäst i låglandsskog men finns även i bergiga landskap upp till 2 000 meter.

65 procent av beståndet på Sumatra lever utanför nationalparkerna – ofta i gummi- och oljepalmsplantager. Ett skinn av Sumatratigern kan inbringa strax över 300 000 kronor på den illegala marknaden, och en tand omkring 6 000 kronor. Inom österländsk medicin sägs magnesiumet i tigerns skalle och skelett ha en läkande effekt. Inälvorna används till ”tigervin” och genitalierna sägs vara potenshöjande.

En av Indonesiens rikaste affärsmän – Tony Winata, har bestämt sig för att hjälpa till att rädda underarten, och har inrättat en 45 000 hektar stor park i Lampung (södra Sumatra), där fem ”problemtigrar” från Taman Safari släppts ut, och det finns planer på att släppa ut sex till inom kort. I nationalparker som Tesso Nilo har patrullerandet gett resultat.

Sumatras största nationalpark Kerinci Seblat har nu fler tigrar än för tolv år sedan, cirka 160 stycken.

31 3/2013

FRIHET

få vi Fe ng d br a Te i A en ss n av o N ggr de ilo iaw sk na an yg tio s ga na ätt tig lpa er u ra rk pp rn i h k a på opp ame bi om ra f ld at ällo . t r

so Feb m ri sk An a få ggr lä ia ra w sig an hu me rm dt an vå sä nat tte ur r u vår pp ds ka stu m de er nt af er äl lo r.

Vid varje sådan konflikt, minskar chanserna att rädda de mellan 300 och 400 vilda Sumatratigrar som fortfarande finns kvar på ön från utrotning. Egentligen finns inga säkra uppgifter från alla de elva provinserna om hur många tigrar Sumatra verkligen hyser, eftersom siffran drygt 300 är från 2007 då WWF gjorde den senaste beräkningen.

Febri skär av några småkvistar på ett lämpligt ungt träd och fäster den kamouflagefärgade kameran en meter upp på den nu kala trädstammen. Han och studenterna – Ari Sewarashati, 23, och jämnåriga Dika Guritno, är omgivna av djungelns ljud – en orkester där syrsor och andra högljudda insekters- och fåglars läten blandas i en naturlig kör. Kamerorna brukar få sitta kvar så länge batterierna håller – oftast en månad, och resultatet är alltid lika spännande att se, vare sig det är kameror med stillbilder eller videofilm, förklarar Febri.

– Allt som rör sig fångas på bild: tigrar, leoparder, tapirer, men även illegala skogsavverkare och tjuvjägare.

Trots att han sätter upp en skylt bredvid kameran med en indonesisk text som förklarar att man inte ska röra kamerorna så händer det att de försvinner.

Skövlingen av regnskogen och omvandlingen till plantager och odlingsmark är stora hinder för tigerns överlevnad. Men det största direkta hotet stavas alltjämt tjuvjakt. Snaror som ofta sätts ut på djurstigarna för att fånga hjort och vildsvin fångar även tigrar, och när en tiger väl fastnat med tassen i en fälla går den en plågsam död till mötes.

Om en tjuvjägares kula inte hinner före, vill säga. Tesso Nilo ser ut som många andra indonesiska nationalparker: På pappret är parken

32 3/2013

FRIHET

– Allt som rör sig fångas på bild: tigrar, leoparder, tapirer, men även illegala skogsavverkare och tjuvjägare.

Andra underarter Utöver Sumatratigern finns det fem underarter av tiger: Sibirisk (Amurtiger) – cirka 400 i Kina, Nordkorea och Ryssland.

Bengalisk – cirka 2 000 i Indien, Bangladesh, Nepal, Bhutan och Burma.

Indokinesisk – cirka 500 i Thailand, Vietnam, Laos och Kambodja.

Sydkinesisk – cirka 70 i södra Kina (uppfödningsprojekt med framtida utsättningar planeras för sydkinesisk tiger).

Malaysisk – cirka 500 på Malackahalvön.

Tre underarter är utdöda: Kaspisk (början av 70-talet).

Javanesisk (början av 70-talet).

Balinesisk (början av 30-talet).

Samtliga länder som hyser tigrar i vilt tillstånd har bestämt att det år 2020 ska finnas dubbelt så många som i dag. Det beräknas finnas cirka 4 000 vilda tigrar i Asien, samma siffra för 100 år sedan var 100 000.

Källor: Världsnaturfonden, Taman Safari

skyddad enligt nationell lag, men verkligheten ser annorlunda ut. Inne i kärnan har stycken av det som tidigare var orörd regnskog med tjocka trädstammar fått ge vika för motorsågar. Utkanterna av parken består av buffertzoner, där lokalbefolkningen mer eller mindre får fria händer att göra vad de vill med marken. På många håll växer bara ormbunkar eller småträd: resterna av sedan länge skövlad mark som lämnats. Febri brinner för naturen, det märks när han pratar om tigrarna som om de vore hans egna, och han är nedstämd när han förklarar att nationalparken för tio år sedan var dubbelt så stor till ytan. Hans grupp jobbar i

motvind men förklarar att Världsnaturfonden och andra organisationer i samarbete med regeringen nu försöker återplantera det som gått förlorat. Steg för steg, eftersom man ”inte vill reta upp lokalbefolkningen för mycket”.

För tigern i området ser det lite ljusare ut än för skogen. Parkvakternas hårdföra bevakning har gjort att antalet dödade tigrar i nationalparken gått ner från fem per år mellan 2004 och 2010 till tre 2011. Tidigare saknades det rättsliga påföljder för den som ägnade sig åt smuggling av tigerdelar, men även det har ändrats.

33 3/2013

FRIHET

in Ton ne y på Su sit ma tk m on pa to u r.

– Djurparker i till exempel Europa och USA efterfrågar nytt blod, som vi producerar genom att inseminera våra tigrar.

– Parkvakterna förstör fällor, och numera blir det fängelsestraff för tjuvjägarna, berättar Febri och fortsätter: – 2011 fångade teamet en tjuvjägare med ett tigerskinn, och det blev världens uppståndelse i media, alla tidningar skrev om händelsen!

För att bevarandearbetet ska fungera i det långa loppet måste emellertid lokalbefolkningen inkluderas, de måste tjäna pengar på naturen som tigrarna lever i, menar Febri. Varje år kommer ungefär tjugo ekoturister och ett par hundra studenter till Tesso Nilo, men Febri menar att dessa siffror skulle kunna vara mycket högre.

– Om lokalbefolkningen ser att de kan tjäna pengar på att sälja honung och handgjorda saker till turister kommer de inte tjuvjaga eller skövla skogen längre. Det handlar om en attitydförändring.

in Ned ne fr på yst et tig t l er ab sp b e på rm Ta a fö m r an av Sa lin fa gss ri. y fte

Tony Sumampau visar upp ärret på underarmen. Det är bara ett av många minnen från närgångna tigrar som täcker 65-åringens kropp.

Redan som 17-åring drev Tony cirkusar på olika håll i Indonesien, och djungelns härskare blev favoritdjuret som han skulle ägna sitt liv åt att försöka rädda. 1984 öppnade han djurparken Taman Safari i staden Bogor på Java – med vad som kan vara den sista livlinan för Sumatras tigrar.

– Djurparker i till exempel Europa och USA efterfrågar nytt blod, som vi producerar genom att inseminera våra tigrar, berättar Tony i jeepen som kör genom den 200 hektar stora parken som påminner om en blandning mellan Kolmården och Jurassic Park.

I den tropiska miljö som tidigare var teplantage finns nu regnskog, vattenfall och konstgjorda bergsklippor. Här promenerar djur som lejon, tapirer och flodhästar alldeles intill strömmen av passerande bilar och givetvis strövar även huvudattraktionen, Sumatratigrarna, omkring här. Taman Safari i Bogor har för närvarande 24 Sumatratigrar. Sammanlagt finns det enligt Tony lika många exemplar av underarten i världens äldsta djurpark som i det vilda, det vill säga ungefär 300.

Förutom att fungera som en spermabank som ger ”nytt fräscht tigerblod”, tar parken även emot ”problemtigrar”, som på något sätt hamnat i konflikt med människor. Parken ser då till att tigrarnas hälsa är på topp innan de återinförs i ”säkra områden”. Hittills har

34 3/2013

FRIHET

35 3/2013

FRIHET

på Ton av y S lin u gs ma pr m og pa ra u h m m äls et ar på på Ta en m an tige Sa r in fa n ri. e

”Det krävs att regeringen och organisationer inkluderar lokalbefolkningen i räddningsarbetet, där de sistnämnda kan dra nytta av nationalparker med tigrar i.” sju tigrar fått halsband med sändare där batterierna håller i ett år – och samtliga tigrar har kunnat följas med positiva resultat under hela perioden. Det största problemet som kattdjuret har framför sig är befolkningsexplosionen på Sumatra, spår Tony.

– Folk tittar på teve och ser fina saker. De tänker: ’Jag vill också ha ett stort hus, luftkonditionering, en bil’. Sedan ärver sonen två hektar mark av sina föräldrar som han ska odla på, och sedan får sonen nya barn och så vidare.

Efter tjugo minuters uppvisning av djur från olika världsdelar stannar jeepen vid avelscentret. Hit kommer inga turister eller andra besökare, enbart journalister och biologistudenter. Massiva stålburar avskiljer Tony och hans grupp från tigrarna, men några av de tiotalet katterna stryker sig mot metallen för att komma närmare betraktarna,

samtidigt som tigrarna utbringar spinnande läten. ”Ara”, 14 år, har bara en stump kvar som vänster framben. Hon fastnade i en snara i Riauprovinsen, lämnades till lokala naturvårdsmyndigheter och kommer få tillbringa sina sista år i Taman Safari. De flesta tigrar har inte samma tur som Ara, de flås och delarna säljs på den illegala asiatiska marknaden. Varför är det då så viktigt att inte arten ska gå samma öde till mötes som släktingarna Java- och Balitigrarna? I grund och botten handlar det om att behålla den ekologiska balansen, menar Tony.

– Tigern är en paraplyart, som kontrollerar andra arter. Nu när det knappt finns några tigrar kvar på Sumatra har vi problem med vildsvin – de är en pest på många håll!

Han jämför med Java, där man i vissa områden har problem med råttor – eftersom ”människor dödar alla ormar som är naturliga råttjägare”.

Vad krävs då för att rädda Sumatratigern från utrotning?

36 3/2013

FRIHET

Det krävs att regeringen och organisationer inkluderar lokalbefolkningen i räddningsarbetet, där de sistnämnda kan dra nytta av nationalparker med tigrar i, säger Tony och drar en parallell med Taman Safari.

– Vi har bara taggtråd kring parken, och det är ingen som försökt ta sig in här. Lokalborna skyddar oss, de tjänar ju pengar på att vi finns här, säger han och beskriver de stånd med morötter, bananer och andra varor som säljs längs med huvudvägen.

Vid det senaste tigermötet i staden Jambi diskuterade flera organisationer om de skulle följa afrikanska projekt, där områden med vilda djur inhägnas, och på så vis skyddas från människor. Det är dock ett exempel på dålig naturvård, menar Tony.

– Vi måste först bevara miljön, sedan är ekoturism ett sätt för lokal-

befolkningen att tjäna pengar på naturen runt omkring dem.

Taman Safaris status som spermabank och rehabiliteringscentrum har gjort att framtiden för Sumatratigern som art kanske inte är lika förlorad som för dess utrotade släktingar.

– Om jag hade börjat med räddningsplaner för tigrar tidigare hade vi haft Javatigrar i fångenskap nu, och arten hade räddats. Nu har vi bara skinnen kvar.

I nationalparken Tesso Nilo förhörs de tre illegala skogsavverkarna som tidigare under dagen togs på bar gärning. Överste Suhana är övertygad om att männen kommer få ”mellan nio och tjugo år långa fängelsestraff”. Samtidigt går det bra att betala sig ut ur häktet, och Indonesien är sedan länge ökänt för sin utbredda korruption.

– Ja, borgen fungerar om de kan garantera att de inte kommer syssla med illegal avverkning igen, avslutar Suhana. S

37 3/2013

FRIHET

Rädslans politik Rädslan är en av våra innersta drifter. Vi håller den i liv genom promenader, filmer och nyhetsrapporter. Rädslan kan hjälpa oss, men den kan också användas av makten för att styra oss. text: john antonsson illustration: camilla frantzell

K

anske är det mörkt ute. Du går längs en gångväg där gatljusens sken är svagt. Det har gått några minuter sedan du senast såg en annan människa. Plötsligt hör du ett prasslande i buskarna. Blir du rädd? Förmodligen. Och för en sekund händer det saker med din kropp. Sedan ser du ljuset reflekteras mot en liten kattunges ögon.

Under det lilla ögonblicket av rädsla gör vi människor precis som alla andra djur oss beredda på att slåss eller fly.

Kanske tycker du efteråt att du var blödig när du skrämdes så av en liten kattunge. Men det som händer sker främst undermedvetet. Det handlar om signaler som skickas genom hjärnan. Dels handlar det om en snabb signal som skickas till hypothalamus med så få depåstopp som möjligt. Det är en snabb signal utan eftertanke. Dels skickas en annan

signal som passerar ett par ställen till i hjärnan och ger mer tid till reflektion. Den här rädslan är nedärvd och finns för att försvara oss mot de faror vi kan utsättas för.

Rädslan är en av våra innersta och mest svårgripbara känslor. Den där rädslan vi drabbas av vid rörelser i buskar känns direkt. Ungefär som när någon drar i duschdraperiet i en skräckfilm. I litteraturen fungerar inte rädslan på samma sätt. Det går inte att skrämmas med musik eller hoppeffekter. I stället måste rädslan byggas upp långsamt och gradvis. Den är en känsla som ska tränga sig på hela vägen in i ryggmärgen. Den skapas genom ord, miljöer och handlingar.

Precis så är det nog också när vi är rädda för att drabbas av brott.

Det är en rädsla som skapas av faktorer utanför dig själv. Konstigt nog är rädslan för att drabbas av brott inte kopplad till den faktiska risken.

38 3/2013

FRIHET

SPANINGEN popkulturella sätt att bli rädd: 66Böcker: ”Samlade svenska kulter” Anders Fager, ”The missing” – Sarah Langan och ”Vålnader” – Joe Hill 66Filmer: ”Låt den rätte komma in”, ”The Thing” och ”Psycho” 66Tevespel: ”Silent Hill II”, ”Lone survivor” och ”The Walking Dead”

”Rädslans kultur har avlat fram intolerans, misstänksamhet mot främlingar och införandet av rättsliga procedurer som underminerar fundamentala värden om rättvisa. Oskyldig till motsatsen bevisats har försvagats om inte gjorts ogjord.”

Varför? Kriminologen Anita Heber har studerat just det.

Enligt henne är de som faktiskt drabbats av brott inte mer rädda än andra. I stället talar hon om människors sårbarhet som något som skapar rädsla. Med sårbarhet menas här att en person på grund av sociala, fysiska och ekonomiska omständigheter har svårt att hantera en brottslig händelse.

Det som är spännande med rädsla är att den som en av våra innersta drifter är något vi har svårt att förstå. Vissa delar av rädslan har evolutionära förklaringar. Att hoppa till vid åsynen av en spindel kan ha räddat din släkting för tusen år sedan.

Men rädslan kan också vara någonting större. Ett sätt att hålla dig i schack.

Lingvisten, debattören och anarkisten Noam Chomsky argumenterar för att rädslans kultur många gånger byggs för att behålla en ojämlik ordning.

Rädslan används för att föra ett krig mot fackförbund, partier, intellektuella och andra som kan tänkas vilja ändra en orättvis ordning.

Rädslan blir ett slags makt som genomsyrar stora delar av samhället. Chomsky berättar om när dödspatrullerna i El Salvador under 80-talet inte nöjde sig med att mörda sina motståndare. De halshögg dem och placerade deras huvuden på påkar. Dödspatrullerna var närmast religiösa och hyllades av det styrande partiet som en nationell frälsningsarmé. Rädslan och de makabra mordmetoderna användes för att bibehålla makten. Chomsky menar att ”rädslans kultur” var vanlig i de latinamerikanska länder som gränsade mellan demokrati och diktatur och hade nära band till USA. Det intressanta här är att flytta från ett av rädslans mest extrema

exempel till en i jämförelse mer subtil tillämpning. Efter terrorattackerna i USA 11 september inledde president George W Bush kriget mot terrorismen. Och med kriget skapades enligt Zbigniew Brzezinski, statsvetare och rådgivare till president Jimmy Carter som drev en hård linje mot Sovjetunionen, en kultur av rädsla.

Kriget mot terror som begrepp är vagt, menar han, och troligtvis medvetet och uträknat. Brzezinski tycker att ständiga referenser till kriget mot terrorismen skapat en kultur av rädsla. En rädsla som fördunklar förnuft, stärker känslor och gör det lättare för politiker att få med sig folket. Förmodligen skulle Irakkriget aldrig gått att driva igenom i den amerikanska kongressen om det inte vore för den chock 11 september innebar. Stödet för Bush vid valet 2004 var också kopplat till att USA var i krig. ”Rädslans kultur har avlat fram intolerans, misstänksamhet mot främlingar och införandet av rättsliga procedurer som underminerar fundamentala värden om rättvisa. Oskyldig tills motsatsen bevisats har försvagats om inte gjorts ogjord”, skriver han i Washington Post.

Att USA får vara med och klä exempel är kanske inte så konstigt.

De har till och med uttrycket ”fear mongering” som just innebär att använda sig av rädsla för att få sin vilja igenom.

I ansedda New York Review of Books skriver Mark Danner att rädslans politik anammats och förfinats av Barack Obama. ”Båda partier har med full kraft gett sig in i en kamp om att vara tuff och tuffare. Om president Obama gjort sig oantastlig för rädslans politik är det för att han tagit till sig den genom kyliga och hänsynslösa metoder, och lämnat lite utrymme för diskussioner. Rädslans politik har förkroppsligats i landets politik, utan motstånd från medborgarna. Rädslans politik har vunnit.”, avslutar Danner. S

39 3/2013

FRIHET

KULTUR & NÖJE

Fascismens inre väsen

Henrik Arnstads ”Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia” är en mästerlig genomgång av tankegodset som i jakten på nationens själ fått – och får – hatets fackla att flamma.

TEXT: Daniel Mathisen foto: björn leijon

5

1919. Milanos torg är födelseplatsen för tidens nya ideologi: Fascismen. Den europeiska kontinenten kokar av uppbrott efter första världskrigets kaos och våld.

Ur askorna av förnedring och förlust växer de nationalistiska idéerna sig starkare, med löften om återfödelse och återupprättelse.

Henrik Arnstads ”Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia” söker sig till fascismens idépolitiska och filosofiska rötter. Vilka drivkrafter i början av 1900-talet skapade en grogrund för en auktoritär, våldsbenägen och maskulinitetsbesatt ideologi? Och hur kom den till makten?

Tidigare försök att placera och förklara fascism har ofta slutat med platt fall. Skribenter till höger har inte sällan sökt klumpa ihop ideologin med kommunism, under förevändningen att de båda resulterat i diktaturer.

Vänsterskribenter, å andra sidan, har menat att fascismen är kapitalismens naturliga fortsättning. Dess mer våldsamme broder.

Arnstad bemöter och nedmonterar båda synsätten. I stället förklarar han fascismen som sprungen ur medelklassen.

Under början av 1900-talet representerades överklassen av konservatismens ideologi, som syftade till att bevara eller återinföra samhällets strukturer. Den framväxande arbetarklassen fick sin röst hörd i socialdemokratin och socialismen. Medelklassen röstade ofta liberalt.

Arnstad menar att liberalismen saknade svar till ett sargat och identitetslöst Europa efter första världskriget. Samtidigt var medelklassen ansatt från två håll: en framväxande, organiserad, arbetarklass och en etablerad överklass. Ur den frustrationen, ur det vakuumet, vann fascismen mark, när en rotlös och otålig medelklass såg alternativ till urvattnad liberalism. Fascismen fungerade som en handlingskraftig hävstång mot socialistisk revolution, kaos och klasskonflikter. Blev ett ideologiskt balsam.

Fascismen behövde, och fann, en grogrund när det gemensamma intresset mellan arbetar- och medelklass upphävdes. I länder där dess respektive intressen kunde vävas samman, som i Sverige, lyckades fascismen aldrig etablera en folklig massrörelse. Men där klassintresset splittrades blomstrade den auktoritära nationalismen.

40 3/2013

FRIHET

Somliga skulle invända mot att Arnstad i sin iver att täcka alla möjliga aspekter av fascismen ibland blir väl omständlig. Och visst, vissa partier i boken kan bli väl tjatiga. Men det fyller också sin funktion. För aldrig har vi fått läsa en så pass precis och heltäckande definition av fascismens funktion, form och innehåll. Liksom ideologins enorma sprängkraft.

Arnstad lyckas berätta fascismens historia, knyta ihop spretiga trådar till en helhet och se en röd tråd mellan Nationella fascistpartiet i Italien 1922 och Sverigedemokraterna i Sverige 2013. Med en maktanalys som går bortom stöveltramp och slagord.

2013. I Ungern bränns hus som tillhör romer och judar till grunden, sanktionerat av ett parti i regeringsställning. I Grekland försöker ett nazistiskt parti i parlamentet avskaffa demokratin. I land efter land vinner nyfascistiska partier makt. Och än en gång blomstrar den, fascismen. S Bok – ”Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia”, Norstedts förlag, finns i din bokhandel nu.

Han kan än

4

Italiens baksida

I New England sjöng han ”I was 21 years when I wrote this song, I am 22 now but I won´t be for long.” Det stämmer. Billy Bragg slog igenom samtidigt som punken, han var en enmansorkester som slogs mot rasismen och för gruvarbetarna mot premiärminister Thatcher 1984. Hon vann mot gruvarbetarna och fortsätter att vinna från andra sidan graven. 29 år efter strejken och Billy Bragg är fortfarande vid liv och vid god vigör. Han är i och för sig inte längre rösten av en ung generation längre. Protestpunkaren har blivit gubbe.

På det nya albumet ”Tooth and Nail” har han tagit steget från plakat till berättelse fullt ut. Med det menar jag inte att Bragg har svikit sina ideal – det kommer han aldrig att göra.

När musiken är politisk kan det röra sig på en abstraktionsskala som sträcker sig från det lilla exemplet i en berättelse till de storslagna.

Det storslagna och bombastiska kan ibland bli pajigt, slagord gör sig bäst när de skriks på demonstrationer, sprayas på en vägg och affischeras på natten.

Bäst blir den politiska musiken när den rör sig på den här abstraktionsskalan. Från den lilla berättelsen till det storslagna och tillbaka. Låten ”No one knows nothing anymore” är en existentialistisk låt som tar sin början i studsande atomer under marken och gör en avstickare till vår tids problem på finansmarknaden. Om studsande atomer är abstrakta eller konkreta tvistar de lärda fortfarande om. Men hur som helst är låten ”No one knows nothing anymore” grymt bra.

4

redan som 26-åring debuterade Silvia Avallone med romanen ”Stål”, som väckte stor uppmärksamhet i Italien där den kom ut 2010 och nominerades till Italiens finaste litterära pris, Premio Strega.

Den starka vänskapen mellan de två 13-åriga tjejerna Anna och Francesca är det centrala i denna utvecklingsroman. Tjejerna bor i ett nedgånget betongkomplex i den lilla kuststaden Piombino i Toscana, där det skitiga stålverket Lucchini är det som sysselsätter majoriteten av männen i staden. Vi får följa tjejerna i osäkerheten mellan barndomen och klivet in i vuxenvärlden där de drömmer om ett liv fritt från misshandlande och småkriminella fäder och tablettmissbrukande och kuvade mödrar. Anna vill plugga på universitetet och bli domare eller politiker och Francesca vill bli velina, fotomodell eller jobba på teve. De drömmer också om att ta sig till paradisön Elba som de skymtar i horisonten och som ligger så nära men ändå är så långt bort från tjejernas verklighet.

Jag blir fullkomligt uppslukad av denna fantastiska debutroman som skildrar livet i ett bostadsområde i underklassens Italien. Silvia Avallone briljerar med sitt raka språk och sitt sätt att frambringa den speciella stämningen och känslan när hon beskriver miljöerna. Hon lyckas även skildar personerna på ett fängslande och kärleksfullt sätt.

Samtidigt som berättelsen är mörk och sorgsen så finns ändå hoppfullheten där när jag lägger ifrån mig boken.

KALENDERN 20 MAJ – 26 JUNI

20

maj. #Iampride. Hbtq-festivalen i Göteborg börjar.

24

maj. Noveller. Dubbla novellsamlingen ”Det är så du förlorar henne / Sjunk” av Junot Diaz släpps.

26 22

maj. I Globen. Pink kommer till Stockholm. juni. Slutet. ”World War Z” har biopremiär.

text: john antonsson

Alternativ verklighet. Francis Spuffords roman “Red Plenty” placerar berättelsen i Sovjetunionen år 1959, med en alternativ historia om tidsanda, optimism och brutala verklighetskrockar.

Tillbaka där det började. På nysläppta “Början på allt” möter vi en Petter som inte varit så här hungrig sedan debuten 1998.

Demokratiperspektiv. I Roger Osbornes ”Av folket, för folket” berättas demokratins historia underifrån.

Ja, ja, ja. Kultförklarade konstpunkarna Yeah Yeah Yeahs har släppt ny skiva. Alltid skönt att höra Karen O sjunga.

Indisk apokalyptik. Manil Suris ”The city of Devi” är en apokalyptisk roman som tar plats i Mumbai.

Bok - ”Stål”, Natur & Kultur, finns i din bokhandeln nu.

Se rie te Na ckn nn ar e se a J n o rie oh ch r sk sk ans ma n s ev a he prä on usfö t. r g o (F las m v fatt ok a a us av rfö ren r )

REKOMMENDATIONER

Text: camilla frantzell

gi ”J stjälla ag r o r ch th nä g a so ris ko r. - r ”

Skiva – ”Tooth and Nail” finns i skivhandeln och på Spotify nu.

41 3/2013

FRIHET

25

juni. Skönsång. Souldrottningen Mavis Staples släpper nya albumet ”One true vine”.

26

juni. Loreen och Håkan.

Stadsfestivalen i Skellefteå börjar.

Tjärsvart och vackert

Genrernas krig

3

3

Det är inte på något sätt dåligt.

Till och med ganska bra. Lyssnar om skivan. Försöker bli lika kär i musiken som några av er andra, går inte. Det blir för många frågetecken. Varför stammar han i ”Du kan gå din egen väg”? En låt som dessutom är en parafras av Fleetwood Macs briljanta ”You can go your own way”. Det är en bra låt om det inte vore för att jag är oerhört förtjust i förlagan. Håkan Hellström är i svenska mått en väldigt duktig artist, men i förhållande till många av musikhistoriens stora är han kanske inte så mycket att hänga i julgranen.

Håkan Hellström är utan tvekan en duktig textförfattare.

Hans texter har ett djup som ligger bortanför det örat först hör, som lyssnare måste jag koda av texterna. Det gillar jag. Musikaliskt har han kommit ganska långt sedan genombrottet. Som tur är har han kvar den själfulla sången. Kanske talar Håkan Hellström till ditt hjärta, men för mig blir han aldrig mer än en helt okej artist bland alla andra.

Text: Daniel Mathisen

Text: john antonsson

Bok – ”Det bästa barnet” (Galago förlag) finns i handeln nu.

Skiva – ”Det kommer aldrig va över för mig” finns på nätet och i din skivbutik nu.

Bok – ”Medley” (Kolik förlag) finns i handeln nu.

Hiphopproducenten och legenden Dr Dre meddelade år 2001 att hans sista skiva, “Detox”, skulle släppas bara något år senare. Ett tag ryktades det om 2005, senare 2008. I dag, 2013, är det ännu högst osäkert om och när skivan släpps. Somliga menar till och med att den överhuvudtaget inte finns och “att göra en Detox” har närmast blivit synonymt med en skiva som aldrig kommer ut.

42 3/2013

FRIHET

st in ha Bi n eb b e so erö r h m rd ad i d es e s ag av itt är A eg et nn et t m e F sä us ra tt a eu nk tt m s h sä . us ga a

Visst känner du igen känslan av att gå och längta efter en viss skiva? Förr i tiden var den konkret, en fysisk produkt som du plockade upp i skivbutiken. Känslan av att försiktigt dra av plasten, fingra på texthäftet medan första spåret tonar in. I dag kan den vara betydligt mer utdragen, i form av rykten om samarbeten och läckta mp3låtar. En skiva som spänner över den moderna musikhistoriens metamorfos är Guns N’ Roses “Chinese Democracy”, som offentliggjordes redan 1994. Fansen till det Los Angeles-baserade rockbandet fick vänta hela 14 år, till 2008, innan plattan slutligen släpptes. Och då till ljumma recensioner.

Text: John Antonsson

tt

Efterlängtade skivor

Lisa Medins ”Medley” är ett serieäventyr som drar musikgenrer nas krig mot sin spets. Vi svenskar är oerhört bortskämda med välgjorda självbiografiska serieromaner och politisk satir i bild och bubbla. Så pass bortskämda att man ibland glömmer bort hur kul det kan vara att släpas in i en galen berättelse. I ”Medley” presenteras en härlig ensemble (sic!) med syntpopparen Axel, rockaren Stefan och violinisten Catherine som jobbar för den styrande gruppen Symfonien.

Berättelsen utspelar sig en tid efter den stora striden mellan musikstilar och människorna krigar med instrument. Axel är ett kärleksbarn av en syntare och en poppare, alla ser honom som syntaren, och alla vet ju att syntare saknar själ. Som ni förstår är världen vi besöker helt bananas och det är härligt och trovärdigt. Medin har en mangainspirerad tecknarstil som är snabbläst och med ett bra tempo. Saktar man in läsningen är det slående att Medin är en skicklig konstnär som briljerar när hon målar snygga byggnader.

h ho ”F ad p ö va e p r ri h ni - be t on ng lieen sv is be

r. ”

Sofia Olsson red på den svenska serievågen med albumet ”Hetero i Hägersten” 2010. Då fick vi möta henne i en självbiografisk berättelse som varvade vardagskomik med frågor om genus, klass och segregation. I uppföljaren ”Det bästa barnet” tar humorn ett kliv tillbaka till förmån för ångest och må-dåligt-dialog. Stommen är berättelsen om paret som vill skaffa barn men inte kan, hur bubblande kärlek ersätts av svartsjuka och otrohet liksom om det där stora i livet som borde hända men inte gör det. Olsson lyckas skickligt ducka för överlastad dialog. I stället tillåter hon tystnaden gestaltas i seriebubblor som skriker av smärtsam realism. För det är ingen solskenshistoria som vecklar ut sig i albumet: ”Det bästa barnet” använder spermafläckar och hormonsprutor för en historia om att må dåligt. Hur det känns att ligga hopkrupen i fosterställning på golvet och vänta på det där sms:et. Hur den där klumpen i magen aldrig vill ge sig. Och hur bräcklig människan egentligen är. Sofia Olsson lyckas än en gång leverera mästerlig seriekonst som finner näring i vardagens komplexitet.

Ju

4

Fattar inte grejen

SERIEN AV SARA HANSSON

43 3/2013

FRIHET

– Sverige är på väg åt helvete En diagnos från läkaren satte hela världen på ända. Trummisen, journalisten och författaren Kristian Gidlund har magcancer och ska dö. Han är 29 år.

P

Text: John antonsson foto: Malin Sydne

ysen är nyklippt, pälsen är len. De bruna hundögonen lyser av tillgivenhet. Kristian, som levt med den fyraåriga hunden i fyra veckor, har ännu inte vant sig vid att promenera i Pysens tempo, det är fortfarande svårt att veta hur lång tid det tar från punkt A till B. Men det är härligt med hund.

– Det är skönt att flytta energi från någonting annat än sig själv. När man är vuxen är det så svårt att bryta sina vanor och rutiner, man utmanar sällan sig själv till att utvecklas. Jag känner mig lite trött i den vetskapen, jag ville göra något som tog mig framåt på något sätt. Det förändras snabbt när man får en annan liten parvel att ta hand om.

– Det har dels gjort att jag rör på mig mer, det gör mig gladare att se att han mår bra, det gör också att jag inte kan sitta och okynnesslöa på internet. Det är ganska stora förändringar. För hur många dötimmar spenderar man inte vid datorn? Då är det skönt att göra något annat i stället.

Kristian är trummis i bandet Sugarplum Fairy, var med och drev tidningen Miss World, och har magcancer. När han fick beskedet om sjukdomen började han blogga om det som händer i hans kropp. Nu finns stora delar av bloggen samlad i boken ”I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början”. Där får vi följa Kristians kamp,

en kamp han först såg ut att vinna efter en cellgiftsbehandling. Men i augusti förra året var cancern tillbaka och obotlig.

– Det förvånar mig hur rädda vi är för döden. Det är rätt hemskt att säga det men jag börjar bli rätt luttrad i det här. Det förvånar mig, men ingen av oss kommer undan det, det går inte att fly från, vi kommer alla att dö någon dag. Ska vi därför gå runt och vara livrädda? Eller ska vi acceptera det och göra det bästa vi kan?

Kristian har alltid känt sig hemma i språket. Men han började inte skriva aktivt förrän 2007. Det är han tacksam för i dag, för han vet inte hur han hade tagit sig igenom allt utan skrivandet.

Jag är mer attraherad av bokformen än av bloggformen. Jag är inte så förtjust i formatet och hade egentligen aldrig tänkt starta en blogg.

Kristian och ett par av hans närmaste vänner reste nyligen genom USA, ett gigantiskt land som de gjorde sitt bästa för att uppleva till fullo.

– För mig var det viktigt att få uppleva en så stor resa. Jag tror att det kommer vara värdefullt för dem när jag inte längre finns, att vi har det minnet tillsammans.

Det var en kontrastrik resa. Det var glädje och skratt men också mycket sorg.

44 3/2013

FRIHET

– Jag gör mer av min tid än många andra; trots situationen uppskattar jag mitt liv mer än de flesta andra.

– Man brottas med det här monstret hela tiden.

Men det blir så, man kan inte enbart vara glad, men inte heller enbart vara ledsen. Det är mycket jag vill göra, men det är så lite tid. Jag gör mer av min tid än många andra; trots situationen uppskattar jag mitt liv mer än de flesta andra. vid en cellgiftsbehandling fryser man ner sperma eftersom det kan bli svårt att få barn efteråt. Sedan ligger den där på sjukhuset. Eftersom Kristian har en diagnos som talar emot att han får uppleva barnets 18-årsdag kommer han aldrig att få ge den till någon, aldrig få uppfylla sin längtan efter barn.

– Det är ett stort ämne det där. Jag kan inte gå in på juridiska detaljer. På ett emotionellt plan har jag vissa moraliska dubier själv också. Om jag nu fick och kunde, skulle det vara försvarbart med tanke på att jag alldeles säkert inte kommer att uppleva barnets uppväxt? Det tål att funderas på. Samtidigt är livet ömtåligt. Om jag bedömdes vara kärnfrisk kunde jag bli påkörd av en lastbil. Det där kan man diskutera i en evighet. Det är ett motsägelsefullt resonemang jag inte riktigt köper.

Kristian vet inte riktigt hur länge han blir kvar här i livet. Läkarna vill inte konkretisera. Får man ett återfall av en så här allvarlig cancerform har man i bästa fall några år.

– Jag hoppas att jag får vara lite ledig från behandlingarna i juli och augusti. Sedan får vi se.

Längre än så planerar jag inte.

Vad vill du göra i sommar?

– Det är inte så mycket märkvärdigheter. Klassiska grejer. Sitta på en klippa någonstans i solen.

Bada lite. Det är väl typ det liksom.

Finner du ro att läsa?

– Bra fråga, du. Det var en lång period när jag inte köpte några grejer alls. Men nu har jag börjat köpa böcker igen och det känns fantastiskt. Jag älskar att bara köpa en bok och gå hem och lägga den på en fin plats i hyllan eller på en byrå. Däremot har jag fortfarande svårt att koncentrera mig. Men jag övar och försöker bli bättre och tror att jag snart kommer kunna sätta mig och läsa.

– Boken ska vara bra om jag ska lägga tid på den.

Ser jag på en film och tycker att den är dålig efter en halvtimme slår jag hellre av den.

Pysen sitter oftast lugn. Men ibland vill han iväg någonstans. Kristian är hela tiden mjuk i handen när han drar kopplet och hunden mot sig.

– Jag tycker att det är för hysteriskt här ute. Ute i världen. Jag förstår inte riktigt vart vi är på väg.

Jag tycker att Sverige är på väg åt helvete.

Du skrev väl att vi får se vem som kommer dit först?

– Mm. Det är min bestämda uppfattning. Mycket konstigheter som händer i vårt samhälle i dag som jag har väldigt svårt att blunda för. Jag ser ju Sverige förändras och jag tycker inte om utvecklingen.

Vad tänker du på då?

– Jag ser ju hur kollektivet monteras ner till förmån för individuella karriärer. Kortsiktiga beslut, kortsiktiga vinster är dagens melodi. En skattelättnad på si och så många kronor i månaden, hur det står i kontrast till en sämre skola, sämre tandvård, sämre sjukvård. Det där har vi svårt att se, men får vi 200 spänn mer i månaden är vi jävligt glada. Samtidigt blir vi blåsta på konfekten någon annanstans.

Tänker du mycket på det?

– Ja. Jag tycker det är tragiskt att se. Det skrämmer mig att Sverigedemokraterna emellanåt bedöms vara det tredje största partiet. Hur är det möjligt?

Hur kan så många människor tycka att Sverigedemokraterna står för en politik de tror på? Det är fullständigt horribelt om man tänker på det. De står ju för en politik som vill avskärma människor från varandra. De vill säga vilka som är vi och dem och att de två grupperna inte ska mötas. Jag föraktar deras politik och är besviken på deras väljare, säger Kristian.

Kristian flyttade från Borlänge och Dalarna 2006. Ibland bryter dalmålet igenom lite extra. När han är hemma i Borlänge blir det mycket prat om politik med hans bror som jobbar på stålverket.

När Kristian läser är det några böcker som kommer tillbaka. Ibland plockar han fram en scrapbook om Hunter S. Thompson, bläddrar i ”Legenden om Sally Jones” och läser om unga män som skickats till ett Vietnamkrig de inte tror på i Mickael Herrs ”Rapporter”.

– Det låter lite morbitt. Det som fascinerar mig med Vietnamkriget är att det var första gången det fanns en opposition i det krigförande landet. Här skeppades tiotusentals ungdomar iväg till ett krig som inte var deras. De dog ju där borta på platser de inte kunde uttala namnet på för en konflikt de tyckte var helt värdelös. Nog hade de hellre varit hemma och sysslat med sitt. Exakt så känns det för mig nu.

– Jag befinner mig i ett krig. Är du helt säker på att det är förlorat?

– Om jag inte blir ett av de mirakel man ser på TV4 Plus ibland. Du vet de där konstiga dokumentärerna om mannen som blev träffad av en blixt 17 gånger. Visst vore det underbart att bli en av dem, att bli en repris på teve. Men det tror jag inte, även om jag hemskt gärna har fel. S

45 3/2013

FRIHET

FRIHET LISTAR Böcker med verkligheten som stoff

T F M T K C

unn luft – Jon Krakauer En fascinerande och otäck resa mot Mount Everests topp.

rämling på tåg – Jenny Diski Hon gillar inte ens att vara bland folk men ser dem som få andra.

ig äger ingen – Åsa Linderborg En vacker uppväxtskildring som är brinnande röd. he Gonzo Papers Anthology – Hunter S. Thompson En reportagestil som ingen annan. Dekadent, smart och rolig. lass - är du fin nog? – Anneli Jordahl En kort men fantastisk skildring av strukturerna som hämmar.

an’t Stop Won’t Stop: A History of the Hip-Hop Generation – Jeff Chang Från Bronx till topplistorna.

Hiphop som politisk, social och kulturell rörelse.

N

othing To Envy: Ordinary Lives in North Korea – Barbara

Demick Människorna som flytt diktaturens grepp berättar själva.

T K R D

he dirt – Neil Strauss Bekännelser från världens mest ökända rockband Mötley Crüe.

awaii – Marita Lindqvist Beskrivning av det japanska pojkbandsfenomenet och miljardindustrin kring det. espect – Carmilla Floyd Reportage om unga gängmedlemmar i East L.A. är jag kommer ifrån – Per Wirtén Wirtén knallar från Stockholmsförorten Kungens kurva till Gullmarsplan och berättar historien om en stad i förändring.

M L

aus - Art Spiegelman Art berättar historien om sin far Vladek som överlevde Förintelsen. andet utanför Kristina Mattsson Det finns ett Sverige utanför Stockholms lattebarer.

Det har Mattsson förstått, och visar det på ett förträffligt sätt.

Upproret startar mellan benen Alla pratar om hans penis. Den visas upp, inspekteras och analyseras i sociala medier och på otaliga skvallersajter. Till och med speciella bloggar har skapats enbart med bilder på det imponerande skrevet. I centrum för all uppståndelse står ”Mad Men”-stjärnan Jon Hamms nedre regioner. Tydligen är hans penis så stor att affischerna för den hyllade teveserien retuscheras så att bilister inte ska köra av vägen när de ser den på anslagstavlor runt om i USA. Tydligen är penisen så stor att underklädestillverkare vill skapa XXX-stora kalsonger inspirerade av honom. Tydligen är den så stor att den knappt får plats i de tajta 60-talskläder han bär i teveserien. Ryktena är många, och just det är anmärkningsvärt. För sällan har en känd mans påklädda nedre regioner diskuterats så ingående i medier. Själv är Jon Hamm inte särskilt road av uppmärksamheten. Till Rolling Stone sa han nyligen: ”Det är oförskämt. Det finns en anledning till att de kallas privata delar. Jag har på mig byxor, för fan. Lägg av.”

Egentligen är det inget nytt att storleken på mäns könsorgan diskuteras i medier och skildras i populärkulturen. Tidningar som Elle publicerar artiklar om kändisar som Enrique Iglesias och Ashton Kutcher med rubriker som ”Kända män med små penisar”. Aftonbladets sexexpert Malena Ivarsson hade länge ett

KULTURNOTERAT

speciellt telefonnummer enbart för män som ville prata om penisstorlek. Och i teveserier och filmer skämtas det ständigt om mäns tillkortakommanden mellan benen. För det är uppenbart att storleken har betydelse. Medan små penisar förlöjligas så hyllas de stora. Som när kritikerna förtjust satte popcornen i halsen när de såg välhängde Michael Fassbender naken i filmen ”Shame” häromåret. Till och med Jon Hamm vet att storleken har betydelse då han mitt i all sin frustration konstaterar att det är bättre att de påstår att han har en stor penis ”än att de påstår motsatsen”.

Vår kultur har alltså redan penisar på hjärnan, men den överdrivna fixeringen vid Jon Hamms skrev visar att besattheten tar allt mer sexistiska uttryck. Han själv tycker säkert att det är trevligt att folk anser att han är sexig, men knappast att medier ingående diskuterar hans könsorgan. Men alltmer tyder på att vi är på väg mot en kultur där även män får utstå den sortens intima och kränkande sexualisering som kända kvinnor har tvingats uthärda i decennier. Där kändisfotografer använder extra starka blixtar för att få syn på en bröstvårta genom kläderna eller fotar uppför deras kjolar när de kliver ur bilar. Det uppenbara problemet är att utvecklingen riskerar påverka mäns sexualitet negativt. På nätet finns otaliga forum där tusentals mindre

Engelsfors blir film. Det efter att ett nytt filmbolag köpt rättigheterna, en av ägarna är Abba-Benny Andersson. Först ägde Filmlance rättigheterna till projektet. Men efter att författarna sagt att de inte kunde stå bakom produktionen såldes rättigheterna till det nystartade bolaget.

välhängda män lättar sina hjärtan om hur jobbigt det är att förlöjligas och känna att de inte räcker till. Många av dessa män har inte ens små penisar enligt medelsnittet, utan tror bara det på grund av de normativa föreställningar som finns gällande hur en ”riktig” karl ska se ut mellan benen.

Jag har länge varit av åsikten att det kan finnas en poäng med att män objektifieras på liknande sätt som kvinnor. Att det kan vara ett sätt för dem att på riktigt förstå hur det känns för kvinnor att ständigt reduceras till sexobjekt för en manlig blick. Jag tror att allt fler män kommer att börja förstå det i takt med att paparazzilinserna allt mer riktas mot deras nedre regioner.

Frågan är bara vad de sedan gör av den insikten.

Jag föreslår revolt. S

Linus Fremin är skribent

Nintendo; uppföljaren kommer att släppas til Nintendos bärbara konsol 3DS.

zeldafansen jublar “cirkeln” blir film Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs populära ungdomsböcker om häxor i

”Zelda – A link to the past” hålls av många som ett av spelhistoriens bästa. Nu jublar fansen då Nintendo tillkännagett att de ska släppa en uppföljare. Förra gången det begav sig var det på 16-bitarskonsolen Super

thatcher förstörde premiär Premiären av efterlängtade serietidningsfilmen ”Iron Man 3” sköts upp i Storbritannien

46 3/2013

FRIHET

och bloggare.

på grund av begravningen av förra premiärministern Margaret Thatcher. ”Iron Man 3” är en film om den superrike miljardären Tony Stark som har en dräkt med krafter som kvalificerar honom som superhjälte.

Kanske är Stark okej med förskjutningen efter allt Thatcher gjort för kapitalismen?

Vi

er

ns t

ri

-s ta

ät

er

e

di

in

rig

M ve

sS

et

Fr ih

t al a la

D ed

m

at t

an

st

Li

g

I N F S Y O S H L U E K ! T & E R

ng

ko

en

ss

re

r

.

er

es a

el st rik ö g f år i ro ts v de u til L or m ly e n lD u t d åt fö bl r al ta s r ev e an ar d . m

ko b n v de s. ån 5 2 m l

. ad 50 a. i k pr e e om v rs a he is sp s s. l v e å . 5 48 S4 te.

en

tri

d

m

ad ib

O

ur

rM

se

Na

rd en

fä

äl

iv

St

FOKUS SSU

FRIHET

47 3/2013

SVER IGERESAN

Dalarna vaknar efter generationsskiftet Bland dalahästar, Leksand hockey och skidspår finns ett Dalarna som kämpar. När arbetslöshetens och utflyttningens ok är tungt fyller föreningslivet en viktig roll. Den vill SSU:arna i Ludvika ta. Text & foto: John Antonsson

V

Victor Ahlén har photoshoppat ihop små flygblad inför SSU:s mingel. Det ska bli lite festligt. De gillar att variera sig.

Förra gången bjöd SSU Ludvika in till Café Proletär, en kväll i sann kollektivistisk anda. Hos ABF på Köpmansgatan 1 har SSU ett litet rum.

– Vi vill ha den stora lokalen som kallas vardagsrummet. Men vi var sena att boka, nu är det en man som ska prata om höns där, säger Victor.

SSU i Ludvika har just genomgått ett generationsskifte och jobbar för att hitta sig själva och sin roll. På gatorna är det glest med folk på dagen. Ungdomarna är på skolan, många arbetar. Andra har flugit iväg. Victor Ahlén kommer från grannkommunen och kommer inte på så mycket han vill visa förutom ABF

Notiser M stänger kulturhus

och 34:an, det bohemiska konstnärskaféet han gillade så mycket. Det som fick läggas ner.

Ludvika upplevde sin storhetstid under 60- och 70-talen. Sedan dess har befolkningen flytt. Nu har utflyttningen mattats av och runt 25 000 bor i kommunen.

15 kilometer österut ligger Smedjebacken.

Om möjligt ännu rödare och ännu mera bruksort än den något större grannstaden. Smedjebacksungdomarna åker till Ludvika för att gå gymnasiet på veckorna, på helgen gäller fritidsgården Haffas eller en fest.

De två kommunerna hänger verkligen ihop.

Inte minst genom SSU. På dörren till SSU-lokalen står det SSU Ludvika-Smedjebacken och SSU Smedjebacken-Ludvika. Jämlikhet.

– Det finns ju inte så jättemycket att göra.

haft huset som mötesplats. Därför ska alla föreningar som har verksamhet vräkas och kulturhusföreningen ska bort. I stället ska kommunen ta över driften. Nu protesterar SSU i Jönköping mot beslutet.

Kulturhuset i Jönköping har varit en institution i staden i ungefär 30 år. En mötesplats för kulturutövare, föreningar och aktivister. Där har SSU:are och andra träffats för att prata politik, lyssna på band som The Cure och The Cardigans. Det moderata kommunalrådet gillar inte det och speciellt inte att den autonoma vänstern har

Improvisationsteater

Forskarträff på Runö

SSU Skåne har dragit igång en improvisationsteatergrupp. I början av maj träffades gruppen för första gången. Då hos ABF Malmö.

Så snart gruppen lanserades på sociala medier visade flera SSU-medlemmar intresse.

LO har gjort till vana att besöka Arbetarrörelsens forskarnätverk, ett nätverk av forskare som delar arbetarrörelsens värderingar. I mitten av maj träffades de på Runö folkhögskola för att diskutera full sysselsättning och makten över arbetet. I två dagar träffades forskare, politiker, fackföreningsfolk och andra för att diskutera arbetsmarknadens förändringar.

48 3/2013

FRIHET

Men föreningslivet är bra här. Det går att sporta om man vill det. Och så kan man gå till ABF, de hjälper alltid till om det behövs, säger Victor.

Det mesta är redan fixat inför minglet.

– Det var en stor protest utanför mötet. Kul sätt att börja i Social- och omvårdnadsnämnden, säger Johan Noresund när han stöter på Victor vid Mc Donald’s.

Johan och Victor kör till Smedjebacken 15 kilometer bort för att hämta en kabel. Johan är född stockholmare men har bott i Dalarna sedan han var åtta år. Nu är han 21.

– Jag fick jobb efter studenten så jag blev kvar. Nu har jag jobb, lägenhet och bil. Annars vet jag inte om jag blivit kvar, säger Johan.

Victor är 17 år och går andra året på samhällsprogrammet. Han kommer förmodligen att dra och plugga efter studenten.

– Men jag gillar hur folk är här. Men det finns inte alltid så mycket att göra, utbudet är ganska monotont, säger Victor.

Många ungdomar sticker alltså, men en del kommer också tillbaka. Andra kommer bara.

En av dem är Malin Arvidsson. Hon kommer från Säter och har efter en mellanlandning i Stockholm hamnat i Ludvika, 21 år gammal.

Hon jobbar deltid på samma snabbmatsrestaurang som Victor nyss köpte en burgare på.

– Ludvika är en bra stad att bo i, man lär känna allt och alla. Men det finns inga jobb.

Alls. Det är tufft att få bostad. Jag hade tur när jag fixade min, säger Malin.

Den här dagen hade hon en arbetsintervju på badhuset. Det kändes bra. Annars är de stora arbetsgivarna i Ludvika ABB och Spendrups och Ovako i Smedjebacken.

Kim Andersson, 22 år, jobbar på ABB. Han gör något med transistorer, det är svårt att förklara. Än svårare att förstå. Han hamnade där och trivs tills vidare. Ludvika är precis som många andra bruksorter helt beroende av de stora arbetsgivarna. När det går dåligt för ABB sprider sig oron i stan. Just nu går det bra, så pass bra att ABB söker personal med rätt kompetens. De vill öka produktionen, men för det behöver de offentliga investeringar i järnvägen. Spendrups också. Regeringen.

Stockholm. Statsmakten är inte intresserad.

– Var det värsta värvarfesten på skolan i dag? säger Kim. – Jag hörde det. Du, ska vi lägga jordgubbarna på en speciell tallrik om någon är allergisk? säger Malin.

Snittarna kommer i olika varianter. Jordgubbarna läggs upp i plastglas av champagnemodell. Någon flyttar runt stolar. Någon annan går ut och tänder en marschall.

– Vi får se det som att även om det inte kommer någon så har vi det roligt vi som har fixat, säger Victor.

Någon nickar medhållande. De börjar ta för sig.

– Mina blev väldigt starka. Jag tror att någon skrev matsked i stället för tesked på dijonsenap, säger Kim. Klockan hinner bli en bit efter sex innan det börjar halka in nyfikna. Fint folk kommer sent. S

Ska få klubbar att växa SSU har dragit igång projektet #SSU500, ett projekt som ska få fler klubbar och kommuner att bli större. Några klubbar ska tillsammans arbeta efter målet att bli 500 personer var. De klubbar som är med kommer att få söka upp till 10 000 kronor. Klubbarna kommer dessutom att få vägledning och utbildning av SSU:s egna experter.

500

SSU i media

”Sverige är mycket bättre än så här. Tyvärr går kapitalet allt mer före människan och människans värde. Det är förfärligt! Jag vill inte att mitt lands positiva rykten, som vi vände oss hit för, ska förstöras. ” Zeinab El-Mestrah, ordförande SSU Kristianstad, skriver under rubriken ”Vad är en människa värd Billström?” Ur ETC Malmö.

”En viktig fråga är den psykiska ohälsan bland unga, för det är ett problem som växer.”

SSU Västerbottens nya ordförande Paulina Granberg lyfter fram två viktiga frågor. Ur Västerbottens Folkblad.

”Men QR-koden funkar inte för oss. Vi lever bland en trendkänsligare målgrupp.”

SSU:s kommunikationsstrateg, Juan-Pablo Roa, om varför de valde att göra ett eget första maj-märke. Ur Dagens Media.

”När 20 000 platser försvinner från de eftergymnasiala utbildningarna under 2012 och 2013 innebär det aktuella förslaget på 9 400 platser inte att antalet utbildningsplatser ökar.”

Sara Yazdanfar kommenterar regeringens ”utbildningssatsning”. Ur Dagens Arena.

”Kulturen hade de satt på nattmanglingen. Jag yrkade att de nytillförda resurserna till kulturen ska fördelas över hela landet.”

Kata Nilsson debatterade kultur på partikongressen. Ur P4 Jämtland.

49 3/2013

FRIHET

nya distriktsordförande i landet Blekinge: Elina Gustafsson, omval Bohuslän: Daniel Eklund, nyval Dalarna: Viktor Nordström, nyval Gotland: Embla Asklöf, nyval Gävleborg: Daniel Olsson, omval Göteborg: Linus Glanzelius, nyval Halland: Sebastian Ghafari, omval Jämtland: Kata Nilsson, omval Jönköping: Martina Berggren, nyval Kalmar: Hmida Benatallah, omval Kronoberg: Henrietta Serrate, omval Norra Älvsborg: Filip Svantesson, omval Norrbotten: Alexander Nilsson, omval Skaraborg: Erik Ezelius, omval Skåne: Filip Rostlund, nyval Stockholm: Amne Ali, omval Stockholms län: Alexandra Völker, omval Södra Älvsborg: Therése Björklund, nyval Sörmland: Marcus Gunnarsson, omval Uppland: Sanna Eliasson, omval Värmland: David Hakula, omval Västerbotten: Paulina Granberg, nyval Västernorrland: Niklas Säwén, omval Örebro: Sofia Märkel, omval Östergötland: Jonathan Hermansson, omval

Antonia tar över klubban I mars och april hade alla SSU:s 26 distrikt årsmöten.

Där beslutades framtidens politik och nya styrelser valdes. Flera distrikt bytte också ordförande. Som i Västmanland där Antonia Lundin tar över.

Text: John Antonsson FOTO: ssu västmanland

Antonia Lundin är snart 20 år. Förra året tog hon studenten från estetiska programmet, nu ska hon leda SSU Västmanland.

– Ah, ska jag vara ärlig har jag inte riktigt landat i det än. Det är riktigt häftigt och är en härlig känsla att få förtroendet. Och så har jag så mycket jag vill göra och är otroligt peppad.

Jag ser fram emot att inleda valkampanjen redan nu och kampanja på skolor.

Som ordförande för SSU Västmanland måste Antonia Lundin stå bakom det distriktskongressen, DÅK:en, beslutat om.

– Vi har inte tagit något beslut jag tycker det är jobbigt att stå bakom. Dessutom är det mitt uppdrag att vara ambassadör för de beslut årsmötet tar, det är så man gör när man är förtroendevald och det får man vara beredd på.

Årsmötet hölls i slutet av mars och var en ganska lugn tillställning. Som mest hettade det till när årsmötet skulle diskutera sms-lån och arbetstidsförkortning. Arbetstidsförkortningen avslogs. Däremot förlorade distriktsstyrelsen frågan om att förbjuda sms-lån.

Martin Andersson, som var ordförande förra året, sitter kvar och ska hjälpa Antonia Lundin med övergången och vara ett allmänt stöd.

– Det är skönt att han finns kvar och ger stöd, säger hon. Årsmötet hölls i Västerås stadshus.

50 3/2013

FRIHET

– Vi får vara där gratis, det är ganska nice.

Det är det billigaste stället vi kan vara på och det är en fin lokal och det finns mikrofoner överallt.

Förutom att besluta om motioner och välja styrelse tog SSU Västmanland ett nytt politiskt program. Så helgen var jäktig. På lördagen samlades SSU:arna i utskottsgrupper och pratade om det politiska programmet. Sedan fick de gå runt mellan dem i styrelsen som hade ansvar för olika avsnitt.

En sak Antonia Lundin är extra nöjd med är att distriktet ska driva frågan att ta bort belöningssystemet i SFI och i stället satsa pengarna på språkanpassade lärare.

– I SFI får man belöning i pengar om man klarar kursen snabbt. För det första orättvist beroende på vilka länder man kommer från.

SFI är inte heller något man ska stressa sig igenom. Det är väldigt få som lyckas få bonusen. Pengarna som är avsatta vill vi lägga på språkanpassade lärare i stället för att ha en lärare för studenter som har helt olika förstaspråk. S

Frihet från förr. 2003 Tidigare det året hade Timbuktu släpp albumet ”The botten is nådd” och gått från undergroundrappare till folkhemsfenomen. I låten ”Ett brev” kritiserar han Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson (S). Persson kritiseras för att vara Bushkramare, för agerandet vid Göterborgskravallerna och för att välfärden är på väg att ta slut. Göran Persson ville inte vara sämre och svarade Timbuktu. Brevet är också det en raptext och statsministern erkände att han fått hjälp av sina medarbetare.

4 FRÅGOR

Mirza Barakzahi, 24 år, SSU Angered

Alva Dahn, 17 år, SSU Nacka

Nimer Jesus Iglesias Jassir, 26 år, SSU Vilhelmina

1. Vad ska du göra i sommar?

– I sommar ska jag förhoppningsvis jobba.

Det är dåligt med sommarjobb i min kommun, varken jag eller min syster fick jobb förra året.

– I sommar samlar jag kraft.

– Ska söka till högskolan utomlands, läkarlinjen.

2. Vad lyssnar du på just nu?

– Just nu lyssnar jag på mycket musik från Sverige. Cholera Jasna, Kent och Håkans nya platta!

– Jus nu lyssnar jag på P1.

– Duktiga tjejer från SSU-Vilhelmina.

3. Vad gör dig arg just nu?

– Förutom det uppenbara att SD sitter i regeringen och att rasismen breder ut sig i landet, så är jag förbannad på processerna kring partiets valberedning.

– Det som gör mig arg är att det finns föräldrar som inte har råd med glasögon till sina barn.

– Landstingets besparingar på grund av dålig politik på riksdagsnivå.

4. Vad vill du hälsa statsministern?

– Sluta ta avstånd från feminismen, jämställdhet gynnar alla. Och avgå.

– Var inte orolig. Vi ska hitta en bra arbetsmarknadsutbildning till dig efter valet, så du kan jobba till 75.

– Vad har hänt med de jobb du lovade och med de pengar som gick till stora skattesänkningar du gjorde för stora företag?

51 3/2013

FRIHET

Naser berättar sin historia Hedemorabon Naser Muradi är SSU:aren som berättar historien om sin resa från Afghanistan till Sverige så fort han får chansen. För att få fler att förstå hur svårt det är, och varför alla inte kan fly. Text & foto: John Antonsson

T

alar du med en sverigedemokrat eller någon annan med skev uppfattning om invandring är det troligt att bilden av flyktingen är den av en lycksökare. Hen kommer hit i flygplan och lever la vida loca på försörjningsstödet. Naser Muradi är SSU-aktiv i Hedemora, Dalarna. Han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och berättar en historia som visar hur tufft det är att komma hit.

– Man sitter inte i ett flygplan och kommer hit. Det betydligt svårare än så.

– En människosmugglare hittade oss igen, de visste på något sätt var vi var, säger Naser.

Han väntade i ett par månader. Till sist fick tre personer åka under lastbilen.

– Det var jättefarligt. Jag hade ont i ryggen och vi åkte där i 24 timmar.

I Italien blev det lite lättare. Det svåraste var över.

– Om jag hade tvingats lämna fingeravtryck i Italien hade det varit kört på grund av Schengenavtalet.

Därifrån åkte Naser tåg. Över gränsen till en liten stad i Frankrike och därifrån tog han sig till Paris. Efter några veckor i Paris åkte han bil hela vägen till Malmö. Där väntade Migrationsverket.

– Jag gick runt i Malmö och hittade till slut en afghan som kunde persiska. Han sa att jag skulle gå till polisen. Jag har jättedåliga erfarenheter av poliser. Hur de har varit i Afghanistan, Pakistan och Iran.

De säger att poliser är snälla men jag kan inte tro det.

Naser hittade en polisstation. De behandlade honom som ett djur, berättar han. Han var trött, rädd, törstig. Till sist berättade han allt som hänt genom en tolk. Han fick efter ett tag asyl i Sverige och hamnade på ett boende för ensamkommande i Hedemora. Resan till Sverige tog åtta månader.

2008 lämnade Naser Afghanistan. Ett land som lidit av krig och kaos i över 30 år. Han reste till Pakistan för att bo hos sina släktingar men de kunde inte ta hand om honom. Släktingarna pratade med en människosmugglare.

– När man pratar med människosmugglare är det inte en person, det är många, som en maffia.

Naser och 80-100 personer åkte i en lastbil. Han blev chockad, det går egentligen inte att få plats så många. Han kunde knappt andas bland all lukt. Lastbilen åkte till ett berg. Där promenerade de. Från Pakistan till Iran. Utan mat. Utan vatten. Kallt på natten. Stekhett på dagen. Till sist kom de till Iran. Det tog en vecka. Naser kände sig livrädd. Maktlös.

Hopplös. Han hade ingenting. Ibland fick han lite mat och vatten. I Iran fick de bo i en lokal. Kanske en månad. Sedan åkte de 8–9 personer i en bil. De reste till Turkiet. Gick över ett berg. Kallt.

– Två personer från Pakistan orkade inte med. De dog på vägen.

Människosmugglarna lämnade dem där. Jag såg flera människor dö under min resa.

När de kom in i Turkiet fick de återigen åka lastbil, till Istanbul, för att vänta i två månader. Sedan båtresa till Grekland.

– Kanske kan fem personer åka på en sån båt. Vi var 27. Mitt i vattnet tog bensinen slut och båten började ta in vatten. Det blåste jättemycket.

Som tur var blåste det åt rätt håll och de hamnade i Grekland.

Hedemora är litet, trångt och långt från det Naser är van vid.

– Du ser ingen på stan klockan fyra, du blir nästan rädd om du stöter på någon.

Naser fick vänta länge på att få lära sig svenska. Men nu kan han det. Och brinner också för politiken. Vid valet 2010 läste han på om alla partier. Jämförde sina värderingar och hamnade mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Valet föll på S och han ringde själv upp för att få komma med i SSU. Han vill framför allt jobba för jämställdhet.

Naser vill berätta historien om sin resa till Sverige så ofta han kan.

– Folk vet inte att människor dör på vägen. Det finns så mycket risk, om 100 åker från Afghanistan kan 20 personer dö. Det finns ingen säkerhet. Det handlar om maffiapengar.

– Jag vill också att människor ska veta att alla inte har möjlighet att fly, det kostar väldigt mycket pengar, säger Naser. S

I Grekland var det inga människosmugglare som tog emot dem. Naser och två kamrater sov i skogen en natt för att sedan gripas av polisen. Efter en vecka i fångenskap sa polisen att de var tvungna att åka till Aten. Där fanns människor från alla möjliga länder. De sov på gator och i parker.

52 3/2013

FRIHET

Naser Muradi Ålder: 18 år.

Bor: Ronneby.

Tycker om att läsa: Har läst om Mandela och läser om Olof Palme.

Tittar på teve: Tittar på Kunskapskanalen, jag gillar historia.

Där vill jag plugga: Helst Uppsala.

Uppsala och Stockholm är mina favoritstäder.

Ser fram emot: Komma in på universitet, min dröm är att bli ambassadör.

53 3/2013

FRIHET

Sko n g re ss

Striden som ställdes in Socialdemokraternas kongress i Göteborg tippades bli en kraftmätning om vinster i välfärden. Men konflikt blev kompromiss när ombuden ställde sig bakom partistyrelsen.

Dessutom fick SSU igenom kravet på 90-dagarsgaranti mot ungdomsarbetslöshet.

Text: daniel mathisen foto: simon röder

D

et ligger en spänd förväntan i den pampiga kongresssalen när partiordförande Stefan Löfven förklarar mötet för öppnat. Henrietta Serrate från Växjö, SSU:are och kongressombud för första gången, är uppe i en debatt som handlar om huruvida papperslösa ska ha rätt till vård.

Partistyrelsen är emot men till sist röstar en majoritet av ombuden för förslaget.

– Det är en fråga om mänskliga rättigheter. Vård måste gälla alla, oavsett om du är medborgare eller inte. Jag blev jätteglad när vi vann.

Också SSU:s förslag om en 90-dagarsgaranti för unga i arbetslöshet vinner gehör. Redan i Stefan Löfvens inledningstal meddelar han att Socialdemokraterna tänker driva reformen i praktisk politik.

– Otroligt bra! Det var en tydlig seger för oss unga socialdemokrater, en tydlig signal om att vi inte accepterar att unga inte får jobb, säger Henrietta.

Däremot är hon besviken över att partiet inte gick längre i frågan om föräldraförsäkring. Hon vill helst se en individualiserad försäkring, eller åtminstone en tredelad.

– Det är en så extremt viktigt maktfråga som spelar roll för så mycket annat i samhället. Vi måste ta det steget nu.

Luften i kongressalen ligger tjock och många är ombuden med rödblossade kinder och trötta blickar. Det har blivit dags att besluta om hur vinster i välfärden ska hanteras. På förhand har frågan dubbats som en stor vattendelare inom socialdemokratin, som polariserar medlemmar till vänster och höger. Men i slutändan lyckas partistyrelsen få till en kompromiss som samlar alla ombud. David Lindvall, SSU:are från Gotland och kongressombud, är nöjd med beslutet.

– Det var väldigt viktigt att kongressen kunde enas kring ett beslut som samtidigt var bra politik.

Han är däremot kritisk till att alltför många vita, medelålders heltidspolitiker är ombud. Nästa kongress måste präglas mer av mångfald, menar David.

– Makt och inflytande i partiet måste delas av fler och med större mångfald. Har man varit på nio kongresser är det kanske dags att ge plats för någon annan. S

54 3/2013

FRIHET

Å andra sidan

Kärnkraft Martin Tunstöm, SSU Helsingborg

Fanny Blombäck, SSU Kalix

Varför tycker du att det är en bra idé att Sverige satsar på kärnkraft?

– Därför att kärnkraften är en storskalig energikälla som under sin livscykel släpper ut ytterst små mängder växthusgaser. Även vindkraften släpper ut koldioxid under sin livscykel. På så sätt når vi upp till klimatmålen vid produktionen av elektrisk kraft samtidigt som vi genom billig el bibehåller Sveriges konkurrenskraft.

Genom att satsa på kärnkraften kan vi också försörja en växande elbilspark så att vi kan få bort bensinbilarna.

Varför vill du avveckla kärnkraften och i stället satsa på andra energislag?

– För att göra det tydligt så vill jag avveckla den traditionella kärnkraften, den så kallade fissionskraften. Jag antar att frågan syftar på fissionskraften eftersom vi än så länge inte har upplevt något annat energislag under namnet kärnkraft. Men den fyller en funktion, så jag tror inte på en omedelbar avveckling. Som det ser ut nu så står det flera fissionskraftverk, som det är enkelt att bryta sig in i, i närheten av kärnreaktorn. Det bär med sig en säkerhetsrisk, som jag tar på allvar.

Ett recept för undergången eller tillväxtens räddare i klimatförändringarnas tid. Kärnkraften är fortfarande en het potatis.

Flera kärnkraftsolyckor genom historien, nu senast i Japan, pekar på brister med säkerheten. Hur ser du på riskerna?

– Närmast all mänsklig aktivitet medför risker. Sedan har vi att förhålla oss till om vi anser att vi är bereda att ta de riskerna. Vi accepterar till exempel större risker med andra typer av mänskliga aktiviteter. Bilen har medfört tiotusentals döda svenskar sedan vi började använda den i Sverige. Varför förbjuder vi inte bilen? Varför förbjuder man inte människor att bosätta sig på den japanska östkusten trots att 20 000 människor dog som en konsekvens av den japanska tsunamin 2011? Vid två tillfällen har vi haft olyckor vid västerländska kärnkraftverk, Harrisburg och Fukushima, och ingen har som följd av de två olyckorna avlidit. Än så länge saknas det sätt att lösa frågan om slutförvaring av uttjänt kärnbränsle. Hur ska vi i så fall lösa det?

– I Finland har man valt att slutförvara det använda bränslet runt 400 meter ner i berggrunden. Från svensk sida (SKB) har man valt att gå vidare på den lösningen och lämnat in en ansökan till staten. Oavsett om man är motståndare till kärnkraften eller inte så måste frågan lösas.

Vi har använt bränsle som måste slutförvaras. Själv tycker jag man ska forska mer på upparbetningstekniken eftersom det innebär att man kan minska halveringstiden och kan ta tillvara mer energi ur bränslet.

Men är inte kärnkraften ett bra och rent alternativ till exempelvis kolkraft?

– I dag tvivlar jag på att det fungerar att avveckla den traditionella kärnkraften. Varken fissionskraft eller kolkraft är bra alternativ på grund av att den traditionella kärnkraften kräver omfattande säkerhetshantering, någonting som har haft stora brister och är farligt att handskas med. Dessutom är resterna radioaktiva och måste bevaras under mark för en lång tid. Medan kolkraftens kolbrytning leder till miljöförstörelse.

– I framtiden vill jag att vi ersätter fissionskraften med fusionskraften. Inte förrän då har vi svaren som gör det möjligt att avveckla både fissions- och kolkraftverken. Fusionsenergin är inte farlig, och lämnar inte skadligt avfall. Tanken är att man ska kunna återskapa den process som sker i solkärnan. Just kärnkraft är så brett att det blir som att debattera för eller emot sylt – vilken sylt? Jag är emot den traditionella sorten.

Hittills är det oklart om det går att täcka upp energibehovet med förnybara energikällor. Hur ska samhället hantera det?

– Vi behöver lyfta miljön till högre prioritet, och satsa på investeringar inom forskning, för inget av de energislag som finns i dag lever upp till att fungera i längden och samtidigt vara trygga alternativ för natur och samhälle.

55 3/2013

FRIHET

1 Bildbevis

2

3

1. SSU Karlstad efter möte om psykisk ohälsa.

2. SSU Sollefteå kampanjar på Gudlav Bilderskolan.

3. Rozgar Watmani, medlemsutvecklare på SSU-förbundet, gläds åt Socialdemokraternas beslut om 90-dagarsgaranti för unga.

4. Europaparlamentarikern Åsa Westlund föreläser på en kurshelg i SSU Stockholms län.

5. En bild från avslutningen av verksamhetsplaneringen för SSU Västmanland.

Mejla dina egna SSU-bilder och en beskrivning till info@frihet.se, märk mejlet ”Bildbevis”.

5

4

56 3/2013

FRIHET

5

Var höll du ditt första maj-tal och vad talade du om?

– Jag pratade i Uppsala, tillsammans med Thomas Bodström. Mitt tal handlade om hur ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse, till skillnad från högerregeringens passivitet. Att bekämpa ungdomsarbetslösheten lyfte jag fram som den viktigaste frågan. Jag pratade också om hur vi måste jobba för att bli en modern folkrörelse.

Nu är det vår, snart sommar, vad ska SSU:are tänka på om de vill planera sommaraktiviteter?

– Tyvärr har SSU en tendens att pausa på sommaren, bara för att skolorna är stängda. Ta inte paus! Sommaren är en utmärkt tid att göra roliga saker som vi annars inte brukar få till. Varför inte

– Varför inte köra en strandaktion med ett gäng Frihet-tidningar som delas ut? köra en strandaktion med ett gäng Frihet-tidningar som delas ut? Eller dra ihop en kubbturnering i närmaste park. Det funkar minst lika bra att värva på stadsfestivaler som på skolbesök. Många SSU-distrikt ordnar också roliga sommarläger som man kan åka på. I år satsar SSU på ”SSU-sommar” där förbundet kommer åka ut och hjälpa till att organisera aktiviteter, hoppas vi ses i samband med det!

Vad tycker du om att göra på sommaren?

– Eftersom jag är en riktig politiknörd så tycker jag att lägerkvällar på någon härlig kursgård eller i något annat land är svårslaget på sommaren. Jag ser också fram emot att hinna hem till Valbo och få njuta av såväl mormors kokkaffe som att klappa på nyfödda kalvar. Sedan så missar jag aldrig att dansa loss i Prideparaden.

57 3/2013

FRIHET

V ju ad st gö nu r d ? u

Hur fick ni igenom 90-dagarsgarantin på Socialdemokraternas kongress, och varför är det viktigt?

– Vi bedrev en kampanj som pågick i drygt två månader. Det handlade om att hela tiden resa runt och träffa företrädare, samtidigt som vi försökte få medial uppmärksamhet. Vi tyckte att det var viktigt att partikongressen tydligt prioriterade ungdomsarbetslösheten. 90-dagarsgarantin är en tydlig lösning. Det finns två delar i det här. Det ena handlar om att man måste ha en politik för fler jobb och fler företag. Den andra delen handlar om att man har en arbetsmarknadspolitik så att de arbetslösa är rustade att ta de jobb som finns. I dag måste man vänta tre månader för hjälp. Med vårt förslag får man jobb från dag ett. Och rätt till sysselsättning efter tre månader. Det är viktigt att Sveriges största parti tydligt pekar ut ungdomsarbetslösheten som ett stort problem; genom att lägga förslaget visar man att man tror på unga och kan ge dem hopp inför framtiden.

Rasism och islamofobi har diskuterats mycket den senaste tiden, vilken politik krävs för att stoppa rasistiska strömningar?

– I grund och botten kan vi se att det växer när klyftorna växer och människor går arbetslösa och känner att grupper måste ställas mot varandra för att resurser ska räcka till. Fler bostäder, fler män-niskor i jobb och bättre utbildning. Sedan är det inte hela förklaringen, det finns strukturer, fördomar och människor som av ideologiska skäl ställer grupper mot varandra. Det är viktigt att de etablerade partierna inte säger att invandring är ett problem för Sverige. Arbetslösheten beror inte på invandrare, det beror på en dålig ekonomisk politik. Jag tror att man på det sättet kan bemöta de strömningarna.

Vad gillar du att göra på sommaren?

– Sola och bada och gärna gå på någon konsert också. Det finns inget bättre än att lyssna på en artist man tycker särskilt mycket om. Som Håkan Hellström!

Ri bo Le o id in ko Tv m fö st da ad ed r r n ä åg m p eo för ra en log SS – Ja ser rdra – U ko efo – J ads mo Al frå t i pa na isk U g va g töv lle rm ust p g S ss n ie n t -k ha tiv so e g om och ver ong r ä a v m k r de or i rog u s or o S U: fe i s r å k v f t ki sk tyg res en g s om t jo örb am ter ch för n Tv b lla ri s o m b di u m är un r o van . På en bes m er bar nd et jag c dr ds ch de si sam ök sve at ja sst un oc a h s t s t g d y p g ty fe t s ta h d re m om ti t sn ist er ö an för rels er v beh de a rik v dl fu e l in se n äl an is po n ck er a m m o llt . färd dla a ts ed . litis har t o års Sve m me sa r r kt ja m ko rig mo d an v e sn m va g ä ref nfe e ra nä sv itt iss pe ve or re oc lka sta ar et va n n mi ns h v ko n fö t r u i m fö sm er ä r lls frå ro m s en re t am n c m s o äv läs om ch vär h d er di m t l p en e an str ep de en av s ikt hå n d ny pa n. en lli el t a t

Förbundssekreterare SSU

in

Förbundsordförande SSU

Ny St f un fö si m g o t v ack f g r el i k lig – J do kon till t di – J ack la s m us lig an a ta m tr ag po åk led t n sför kte ig o ikte an G a are u h bu n m n sv l rim i tis på i å n m m m a k no dis ller d. ed an ed rar om be L f u t v ö rd ri ja O is kt g p oc ill f tbil r de bud rg k h råg dn t sm ar en. å a f L be Ja tt O- a o ing ac kl an ts g h pl f a m ö m a rb n r, o iga S S U ar åll ne un åg ch a kn er ra de on m rbe ad oc en n, tin an te sk ks u S S g. k t o on å p tbi U Ja an ch fe å ldn är g o jo re at ju an cks bb ns t s ing äv sva å ar i D tyr fö e r ra hö m a n an ih a LO r o ra a yck m op lla :s ck v et ar så k. så

Ellinor Eriksson

at

Gabriel Wikström

V ju ad st gö nu r d ? u

Sossesfären

T Ne vw ser Yo ien rk s r Ma ek d M la m en by so rå m vä u rld tsp på ela 60 r si -t g i al et ..

FOTO: PRESSBILD

7 FRÅGOR

Vinn biobiljetter och Frihetkassar.

Skicka in din lösning till Frihet Media, Box 554 101 31 Stockholm, eller mejla till info@frihet.se senast den 7 juni.

PS. Glöm inte att meddela oss namn och postadress.

TÄVLING

1

Tiger Woods ex-fru Elin är dotter till en före detta migrationsminister. Vem? 1. Jan O Karlsson.

X. Maj-Inger Klingvall.

2. Barbro Holmberg.

2

Vilken NHL-målvakt bjöd in Kristian Gidlund till sin match tidigare i år?

1. Henrik Lundqvist, New York Rangers.

X. Johan Hedberg, New Jersey Devils.

2. Victor Fasth, Anaheim Ducks.

3

Teve-serien ”Mad Men” utspelar sig kring reklamgatan Madison Avenue i New York. Gatan har fått sitt namn efter en amerikansk president. Vad heter han?

1. James Madison.

X. George Madison.

2. John Madison.

4

Filmen ”Kon-Tiki” regisserades av två norrmän vars tidigare film handlade om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Vad heter filmen?

1. ”Motstånd”.

X. ”Max Manus”.

2. ”Inglourious Basterds”.

58 3/2013

FRIHET

5

Lady Gaga väckte stor uppmärksamhet för några år sedan genom att dyka upp i en klänning helt gjord av kött. I vilket sammanhang bar hon klänningen?

1. Grammy Awards.

X. Country Music Awards.

2. MTV Music Awards.

6

Justin Bieber tatuerade sig när han var på Grand Hotel i Stockholm i samband med sina konserter. Vilket djur tatuerade han på överarmen?

1. Kattunge.

X. Tiger.

2. Lejon.

7

Serien ”Iron Man” skapades bland annat av den kända serietecknaren Stan Lee. Vilken av dessa karaktärer har han inte skapat?

1. Stålmannen.

X. Spindelmannen.

2. Hulken.

Grattis!

Lisa Erkinzoda, Ludvika, Lovisa Lyngfelt, Göteborg, Erivan Waysi, Grums. Ni har vunnit två biobiljetter och en Frihettygpåse var.

59 4/2012

FRIHET

Frihet

Jämlikhet

Solidar itet

Att bli fler SSU:are har ett egenvärde. Vår styrka ligger i att vi är många som tror på de socialdemokratiska idéerna. Värvning är därför en viktig del i organisationens utveckling. Genom aktiv politisk debatt, bred verksamhet, kampanj och värvning stärker vi vår organisation och formar folkrörelsen SSU. Bli medlem, eller värva en kompis till SSU. Sms:a in SSUmedlem [mellanslag] ditt personnummer till nummer 72 456, och bli en del av vår rörelse. Kostar bara 20 kronor för ett helt år.

60 2/2012

FRIHET

www.SSU.se