Den inre resan "Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar, inte bara för sin egen skull, utan också för att ta ansvar för sin omgivning, sina medmänniskor och sitt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller oss alla." Så talade stadsminister Stefan Löfven i sitt tal till nationen söndagen den 22 mars. Jag kände som många andra stundens allvar. Det är bara tillsammans vi kan klara det här tänkte jag. Vi behöver ha omsorg om varandra. Värna om varandra. Så vi har lärt oss hålla social distans, be grannar om hjälp, hälsa varandra med händer i luften och hålla möten med hjälp av digitala plattformar. Men vad händer med oss inuti? Just som vi verkligen behövde varandras sällskap, se människor i affären och sucka tillsammans över hur livet har blivit, just nu ska vi hålla oss i självisolering och avstå från kroppskontakt. Men jag tänker att vi klarar det här. Vi människor med all vår mänsklighet, hjälpsamhet, skaparkraft och empati - vi klarar det! Samtidigt som den här rädslan bredde ut sig kände
jag också att något annat föddes och blev starkare och starkare: en lågmäld godhet. En omsorg. Och ur den kom en varm känsla av gemenskap i att vi är i det här tillsammans! Trots alla våra olikheter så påverkas vi alla av detta. Och vi kan genom kaoset se på varandra och veta att vi just nu lever i samma situation av begränsning. Det är också en gemenskap. Men tänk om rummet inte längre är en begränsning. När vi inte kan resa ut kanske vi istället kan resa in? Bo Setterlind har skrivit en dikt om att den längsta resan är den resa som går inåt. Att resa inåt är att finna den där stilla punkten inom oss. Den där vi kommer i kontakt med vår inre källa. Det har alltid varit en väg till inre kraft och lugn. Där viker rädslan undan och förvandlas till trygghet och tillit. Så nu vill jag visa dig en väg in till dig själv och din inre källa. Bon voyage - god resa! TEXT Annika Hansson Lindström
14
1. HUR DU BÖRJAR Sätt klockan eller mobilen på 15 minuter. Det är en bra start. Du börjar genom att enkelt sluta dina ögon och andas några gånger. Sucka riktigt och ljudligt och låt luften i andetaget släppas ut helt, utan att hålla emot. Du kan känna efter i din kropp hur den har det. Bara notera hur det är, men analysera inte. Känn hur det är att sitta där med dig själv. Hur dina andetag går av sig själva, hur du kan sucka eller gäspa lite - det är kroppens sätt att göra sig av med spänningar.
2. ANDNING OCH TANKAR Fäst nu du din inre blick lite snett framför dig på golvet och börja andas i din egen takt samtidigt som du tänker: "jag andas ut min oro - jag andas in Din frid." "Jag andas ut min oro - jag andas in Din frid." Efter en stund sjunker orden undan och ditt medvetande vilar i din kropp, stilla men aktivt. Du sjunker ner i medvetandet som det omsluter dig med närhet och värme. Som att vara i en källa. Eller i en glänta. En trygg plats som tar emot dig och håller om dig... Du andas, vilar stilla och bara är.
3. ÅTERVÄNDANDE Efter en stund signalerar klockan att det gått 15 minuter och du kan röra lite på fingrar och tår, sträcka på dig och öppna ögonen. Du har kommit närmare dig själv och hämtat kraft ur din inre källa där du också kan möta Gud. När du återvänder till rummet är världen lite grann förändrad. Du har fått ett nytt perspektiv, genom att du har varit på en resa, in till dig själv.
foto Shutterstock
ALTERNATIVA RESOR
