den inre resan

"Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar, inte bara för sin egen skull, utan också för att ta ansvar för sin omgivning, sina medmänniskor och sitt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller oss alla."

Så talade stadsminister Stefan Löfven i sitt tal till nationen söndagen den 22 mars. Jag kände som många andra stundens allvar. Det är bara tillsammans vi kan klara det här tänkte jag. Vi behöver ha omsorg om varandra. Värna om varandra. Så vi har lärt oss hålla social distans, be grannar om hjälp, hälsa varandra med händer i luften och hålla möten med hjälp av digitala plattformar. Men vad händer med oss inuti? Just som vi verkligen behövde varandras sällskap, se människor i affären och sucka tillsammans över hur livet har blivit, just nu ska vi hålla oss i självisolering och avstå från kroppskontakt.

Men jag tänker att vi klarar det här. Vi människor med all vår mänsklighet, hjälpsamhet, skaparkraft och empati - vi klarar det! Samtidigt som den här rädslan bredde ut sig kände jag också att något annat föddes och blev starkare och starkare: en lågmäld godhet. En omsorg. Och ur den kom en varm känsla av gemenskap i att vi är i det här tillsammans! Trots alla våra olikheter så påverkas vi alla av detta. Och vi kan genom kaoset se på varandra och veta att vi just nu lever i samma situation av begränsning. Det är också en gemenskap.

Men tänk om rummet inte längre är en begränsning. När vi inte kan resa ut kanske vi istället kan resa in? Bo Setterlind har skrivit en dikt om att den längsta resan är den resa som går inåt. Att resa inåt är att  nna den där stilla punkten inom oss. Den där vi kommer i kontakt med vår inre källa. Det har alltid varit en väg till inre kraft och lugn. Där viker rädslan undan och förvandlas till trygghet och tillit.

Så nu vill jag visa dig en väg in till dig själv och din inre källa.

Bon voyage - god resa!

TEXT Annika Hansson Lindström

1. HUR DU BÖRJAR Sätt klockan eller mobilen på 15 minuter. Det är en bra start. Du börjar genom att enkelt sluta dina ögon och andas några gånger. Sucka riktigt och ljudligt och låt luften i andetaget släppas ut helt, utan att hålla emot. Du kan känna efter i din kropp hur den har det. Bara notera hur det är, men analysera inte. Känn hur det är att sitta där med dig själv. Hur dina andetag går av sig själva, hur du kan sucka eller gäspa lite - det är kroppens sätt att göra sig av med spänningar.

2. ANDNING OCH TANKAR Fäst nu du din inre blick lite snett framför dig på golvet och börja andas i din egen takt samtidigt som du tänker: "jag andas ut min oro - jag andas in Din frid." "Jag andas ut min oro - jag andas in Din frid."

Efter en stund sjunker orden undan och ditt medvetande vilar i din kropp, stilla men aktivt. Du sjunker ner i medvetandet som det omsluter dig med närhet och värme. Som att vara i en källa. Eller i en glänta. En trygg plats som tar emot dig och håller om dig... Du andas, vilar stilla och bara är.

3. ÅTERVÄNDANDE Efter en stund signalerar klockan att det gått 15 minuter och du kan röra lite på  ngrar och tår, sträcka på dig och öppna ögonen. Du har kommit närmare dig själv och hämtat kraft ur din inre källa där du också kan möta Gud.

När du återvänder till rummet är världen lite grann förändrad. Du har fått ett nytt perspektiv, genom att du har varit på en resa, in till dig själv.

De trodde att Jesus var borta. De trodde att Jesus var död. Då kom han på stranden en morgon som lyste röd.

Han stod mitt ibland dem som förut. Bland stenarna brann det en glöd. Han lät dem få fi skar i näten och gav dem bröd.

Tro inte att Jesus är borta. Tro inte att Jesus är död. Han lever och ger oss att äta av livets bröd.

Psalm156 ur Den Svenska Psalmboken

Kom & var med

TRÄDGÅRDSTISDAG

Kom och hjälp till i Frustunas blomsterodling vid Frustuna prästgård, du jobbar så mycket du orkar och du behöver inte kunna något om odling sedan tidigare. Kravlösa samtal över blomsterbäddarna. Kom som du är och gå härifrån lite jordigare. Fika vid elden om vädret passar.

Tisdagar kl. 13-15, vid Frustuna Prästgård. Ingen anmälan behövs.

Det är tid för en lång resa en färd till ett annat land ett land som fi nns i vårt inre osynligt och utan band Där är ljuset ett sätt att leva ett smycke är mörkret där och det största berget man har att bestiga är att lämna sin egen värld. Det är tid för en lång resa för ett möte med han som är.

Hemesterresans intåg

HEMESTRA I GNESTA

Att tillbringa sin lediga tid i närheten av sitt hem är inte ett nytt fenomen. Det har vi gjort långt innan det fanns ett ord för det. Men ordet i sig är inte helt nytt heller. Hemester är ett så kallat teleskopord, sammansatt av hem och semester, och fanns med på Språkrådets nyordlista 2009. Det är en svensk variant på de engelska begreppen staycation (en lek med orden stay och vacation) och holistay (en sammanslagning av holiday och stay)

I USA myntades dessa begrepp redan under tidigt 2000-tal, men  ck stort uppsving runt 2008. Vad hände under den tiden, som utlöste behovet av ett nytt ord? Det korta svaret är: en  nanskris. Människor stannade hemma av ekonomiska skäl, utforskade sitt närområde och fann en meningsfull tillvaro utan att resa bort.

De svenska motsvarigheterna, begreppen hemester och Svemester har använts som ett sätt att bryta mot en sorts  yg- och resnorm – för att manifestera att man inte måste åka iväg för att ha semester ”på riktigt”. I och med att  er och  er får upp ögonen för de konsekvenser som  yget har på vårt klimat, kan det vara lättare att känna sig tillfredsställd med ett beslut att avstå från nöjesresor med  yg om det  nns ett begrepp för det.

Idag är utbudet av aktiviteter av uppenbara skäl begränsade, och vi vet inte under hur lång tid det kommer att vara så. En hemester för ett år sedan kunde innefatta till exempel museibesök, salsakvällar i Stockholms parker, konserter, sportevenemang… Ja så här i backspegeln känns det som att tiden innan coronavirusets utbrott hade helt obegränsade möjligheter. Vi i Frustuna församling vill fokusera på det vi kan göra, och det är att erbjuda mötesplatser, gudstjänster, konserter och vandringar, där vi av omsorg för varandra upprätthåller möjlighet att hålla avstånd.

Kolla in kalendariet på s.7

TEXT Lotta Aggeborn