För Daniel Börtz står de grundläggande existentiella frågorna i centrum. Hans stora genombrott kom 1991 när han samarbetade med Ingmar Bergman i operan Backanterna. Året därpå ägnade Konserthuset Stockholm sin internationella tonsättarfestival åt hans musik. Närmare fyrtio verk framfördes under festivalen som blev en stor publiksuccé.
Några år senare, 1998 när Stockholm var Europas Kulturhuvudstad, hade Marie Antoinette premiär på Folkoperan. I dag är den efter Karl-Birger Blomdahls Aniara den mest framförda moderna svenska operan.
De stora orkesterverken, inte minst symfonierna, eller sinfoniorna som han väljer att kalla dem, är ofta storslagna och klangrika. Bruckner och även Mahler nämns som föregångare och inspirationskällor. Under 1990-talet fick det melodiska och sångbara större utrymme i hans musik. En rad instrumentalverk fick titlar med anknytning till det vokala: Sånger och danser för trumpet och orkester, Sånger och skuggor för violin och orkester och Sånger och ljus för klarinett och orkester.
I maj 2019 uruppfördes hans Sinfonia 13 i Konserthuset Stockholm. Den stod klar 2018 och utgör nummer tre i en triptyk som också består av I mörkret av röster för kör a cappella med texter av Göran Sonnevi, och helaftonsoperan Medea. Operan bygger på Euripides antika drama om en kvinna som flyr sitt land för att leva med sin make, men i stället blir bedragen och lämnad. Hon hämnas sin man på värsta tänkbara sätt, genom att ta livet av deras gemensamma barn. Alla tre verken samverkar med texter och Sinfonia 13 innehåller tio texter ur Kjell Espmarks bok Skapelsen där både anonyma döda och historiska personer slåss för att få liv, i dikterna och i oss. Vi möter krig, flykt och förföljelse.
– De tre verken i triptyken är väldigt olika till det yttre, men bottnar alla i en mörk grundsyn där bara människan själv har möjlighet att påverka världen i en ljusare riktning. I musiken finns det svartaste mörker, våldsam aggressivitet och den mildaste ömhet. Man skulle måhända tycka att Sinfonia 13 likaväl som symfoni kunde benämnas oratorium. Men dels är för mig den kanske viktigaste ingrediensen i ett oratorium en kör och i Sinfonia 13 finns ingen dylik, och dels tycker jag mig i hög grad ha använt den ’symfoniska penseln’ i detta verk, kommenterar Daniel Börtz.
Verket består av tre delar och förutom den rikt utsmyckade orkestern medverkar två recitatörer, en kvinnlig, en manlig, samt tre sångare, mezzosopran, countertenor, baryton. Bakom det finns en vilja att vidga hela orkesterinstrumentet. Börtz har ju också en utvecklad känslighet för rösten och textens valörer. Hans trettonde sinfonia är också den i särklass längsta.
– I de här tre ”tegelstenarna”, körverket, operan och sinfonian, finns det dessutom gemensamma drag som handlar om människans förhållande till både naturen och hur vi uppför oss här i världen. Vilket är viktigt i den tid vi lever i nu med de förskräckliga tunga ting som sker omkring oss.
I sin recension av Sinfonia 13 skrev Sofia Nyblom i SvD att den kan ses som ”ett innerligt försök till svar på världens svåra tillstånd och människans sorgliga ofullkomlighet”.
Sinfonia 13 är sannolikt det mest mörksynta Börtz komponerat. Med Sinfonia 14 för stråkorkester ville han hitta ett nytt spår.
– Jag vände på alltihopa och blickade bakåt på min egen Sinfonia nr 1 från 1973, säger han när vi talas vid på telefon.
Och på ett liknande sätt som i den första sinfonian startar Sinfonia nr 14 med ett svagt durackord som växer och till slut exploderar. Den är komponerad direkt för Musica
Vitae på initiativ av orkesterns tidigare konsertmästare och konstnärliga ledare, violinisten Malin Broman. I en kommentar i samband med uruppförandet i Växjö den 12 februari i år sa Malin att ”Daniel Börtz musik drabbar en som alltid på djupet, och Sinfonia 14 innehåller allt: den är dramatisk, vacker och innerlig”.
Samarbetet med Malin Broman går tillbaka till slutet av 1990-talet, och år 2000 komponerade han en pianotrio för Kungsbacka pianotrio som hon hade varit med och bildat tre år tidigare. Direkt för Malin har han också skrivit Double Concerto for One som stod färdig 2020.
– Från början var den tänkt som en violakonsert, men sedan hörde jag henne i något sammanhang spela både violin och viola och insåg att det faktiskt går att använda båda instrumenten i en och samma konsert. I princip är det format så att yttersatserna är för viola och mittensatsen för violin. Vi gjorde den själva, hade alltså ingen beställning, men när den var klar sa Norrköpings symfoniorkester att de ville framföra den, sedan har flera orkestrar hakat på. Det är verkligen glädjande, säger Daniel Börtz.
Efter dubbelkonserten har Daniel Börtz hunnit med att komponera ytterligare en sinfonia, nr 15. Den kom till under coronaåren 2021-22 och kommer att uruppföras av Kungliga Filharmonikerna under hösten. Hans kommentar om musiken signalerar både dramatik och dynamik.
– I Sinfonia 13 ålades orkesterns ”alternativinstrument” en ganska stor roll, till exempel altflöjten, engelska hornet, basklarinetten, et cetera . I Sinfonia 15 har dessa instrument plus piccolon, ess-klarinetten, och så vidare, ytterligare lyfts fram. De spelar roller i gränslandet mellan ljus och mörker. De vågar utmana och med sina röster bygga broar över det svarta, det hotande. Ibland misslyckas övertygelsen om något bättre, och skuggan eller mörkret drar in. Men så ibland: ljuset, lugnet, värmen. Om detta handlar Sinfonia 15.
I huvudet på Daniel Börtz är den musikaliska aktiviteten alltid igång. Nu fyller han 80 och gör vad han vill. I den biografi om honom som publicerades 2017, skriven av Sara Norling och utgiven av Kungliga Musikaliska Akademien i samarbete med Gidlunds förlag, säger han: ”Med ålderns rätt känner jag en större frihet att överraska mig själv och ibland låta uttrycksmedlen bestämma åt mig. När man är yngre är det svårare att bejaka, då vill man vara strikt, sann mot sina ideal eller vad fasiken det kan vara för något.”
Och det vi kan räkna med att Daniel Börtz den närmaste tiden bejakar och överraskar både sig själv och oss med kommer vi helt säkert om en tid att få se i kammarmusikalisk form, avslöjar han.
Göran Persson