world economic forum DAVOS 2011
Gemensamma värderingar fÜr en ny verklighet
Den nordiska modellen
Gemensamma värderingar för en ny verklighet
Vad är det som är så speciellt med de nordiska länderna? I internationella jämförelser, inte minst i World Economic Forums jämförelseindex, återfinns de nordiska länderna nästan alltid långt fram. I ett metaindex som är en jämförelse av sexton olika index (konkurrenskraft, produktivitet, tillväxt, livskvalitet, välstånd, jämställdhet osv) toppar de fyra största nordiska länderna – Sverige, Norge, Danmark och Finland – listan. (Tällberg Foundation, 2009) Vad beror det på? Finns det en gemensam ”modell” som gäller särskilt för de nordiska länderna? Och om det är så, kommer den att hålla även i framtiden? Är den överförbar till andra länder i världen? I den här lilla skriften vill vi förmedla en del tänkbara förklaringar till de nordiska samhällenas relativa framgång. Om dessa kan öka förståelsen för vårt sätt att organisera samhällen och dessutom inspirera till debatt och utveckling i andra delar av världen skulle det glädja oss. Delade värderingar handlar också om att dela med sig av värderingar och erfarenheter till andra. Det faktum att de nordiska länderna klarade sig förhållandevis bra under den senaste finanskrisen verkar till stor del bero på den djupa kris som regionen gick igenom på 1980- och 1990-talen. Under dessa kriser förnyade och moderniserade de nordiska länderna sina respektive ekonomier på sätt som ibland bröt mot tidigare regel- och skattesystem. Klas Eklund, senior advisor på SEB och adjungerad professor i ekonomi vid Lunds universitet, hävdar i sitt bidrag att vi snarare bör söka en ”nordisk erfarenhet” med andra ord effektiva sätt att möta djupa kriser – än en ”nordisk modell” fri från kriser. Frågan kvarstår dock varför de nordiska länderna var kapabla att möta dessa utmaningar. Här verkar den sociala sammanhållningen, traditionen av ”consensus” ha spelat en roll när det gällde att möjliggöra tuffa reformer.
Den andra artikeln av Henrik Berggren, historiker och tidigare politisk redaktör på Dagens Nyheter, och Lars Trägårdh, historiker och professor vid Ersta Sköndals högskola, berör just denna fråga i sitt bidrag ”Social tillit och radikal individualism”. Många ser de nordiska länderna som någon sorts kompromiss mellan socialism och kapitalism. Men enligt Berggren-Trägårdh så förhåller det sig inte alls på det sättet. Det är istället kombinationen av extrem individualism och en stark stat som har skapat grogrunden för en effektiv marknadsekonomi. Genom att individer av båda könen är mindre uppbundna av lagar och praktiska och moraliska skyldigheter inom familjen kan de vara rörligare och delta produktivt inom marknadsekonomin. Jämställdhet mellan könen har resulterat i både högre födelsetal och ett större deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden än i andra delar av Europa. Ekonomiska prestationer gynnas också av låga transaktionskostnader, vilka i sin tur beror på social tillit, att man följer lagar och regler och av att korruptionen inte är utbredd. I vissa studier (World Value Surveys Eurobarometer ESS, EVS) är det de mest moderna och mest individualistiska länderna, och då särskilt de nordiska, som kännetecknas av denna utbredda sociala tillit. Vi tror, precis som de tre författarna, att det inte räcker att dela värderingar. Värderingar måste också uttryckas i och överföras till institutioner, lagar och regler. Det är inte lätt att exportera kulturella och sociala värderingar över gränserna, men system och tillvägagångssätt som har visat sig fungera bra kan i alla fall verka som inspiration för andra. Stockholm, december 2010 Jacob Wallenberg Ordförande Investor
Kristina Persson Ordförande
Global Utmaning och
Föreningen Norden i Sverige
4
Klas Eklund
Nordisk kapitalism: Vad har vi lärt oss?
U
nder den senaste finanskrisen visade de fyra större nordiska länderna motståndskraft. De drabbades visserligen av nedgången men studsade tillbaka ganska snabbt. Inget av dem drabbades av någon ödeläggande bankkris. Även om den danska fastighetsmarknaden blev hårt åtgången visar inget av länderna något allvarligt budgetunderskott och inget av dem har problem med bytesbalansen. Den här motståndskraften har återuppväckt intresset för det som ibland kallas ”den nordiska modellen”. Man bör dock vara försiktig med att använda den termen. Det är svårt att hitta någon gemensam nordisk ekonomisk blåkopia som går att överföra till andra länder. Dessutom följer de nordiska länderna i viktiga avseenden olika strategier. Det märks tydligt i deras hållning gentemot euron. Finland är EU-medlem och har infört euron. Danmark är EU-medlem med en undantagsklausul när
det gäller valutaunionen men har sin valuta nära knuten till euron. Sverige är EU-medlem men utan undantagsklausul – men står ändå utanför valutasamarbetet och har en flytande valuta. Norge, slutligen, är varken EU-medlem eller med i valutasamarbetet. Fyra länder med fyra olika strategier. Naturligtvis finns ekonomiska likheter. Alla fyra är små, öppna ekonomier med hög inkomstnivå per capita. Allihop har stor offentlig sektor med högt skattetryck och alla är välfärdsstater som inkluderar hela folket. Men samtidigt har de olika historia och struktur. Nordens rikaste land, Norge, baserar sitt stigande välstånd på olje- och gastilllgångar. Danmarks ekonomi bygger till stor del på transport och jordbruk. Sverige har varit framgångsrikt inom massa och papper, telekom och design. Finlands industriella struktur är snarlik Sveriges men tillverkningsindustrin är inte lika bred. Danmark och Sverige har det
5
Stark nordisk konkurrenskraft Institutions 7
Innovation
Infrastructure
6 5
Business sophistication
Macroeconomic environment
4 3 2
Market size
Health and primary education
1
Technological readiness
Higher education and training
Financial market development
Goods market efficiency Labor market efficiency
Nordic (FI, DK, SE, NO)
United States
EU 27
När World Economic Forum sammanställer sitt konkurrenskraftindex baseras detta på enviktning av tolv ”pelare”, däribland utbildning, infrastruktur, marknadens effektivitet etc. I den senaste rapporten utklassade de fyra största nordiska länderna Europeiska Unionen då de överträffade EU i alla olika pelare. Samtidigt slår de nordiska länderna USA i nio av tolv pelare, och förlorar endast i marknadsstorlek (förstås), innovationer och ”arbetsmarknadseffektivitet”. Definitionen av det senaste är dock tveksam eftersom ”flexicurity” i de nordiska ekonomierna utgör ett annat sätt att organisera arbetsmarknaden på än det anglosaxiska sättet – annorlunda men inte nödvändigtvis mindre ”effektivt”. Källa: World Economic Forum Global Competitiveness Report 2010-2011
6
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
högsta genomsnittliga skattetrycket beräknat som en andel av bruttonationalprodukten (BNP) i världen. Finland har lägre skatter.
Lärdomar av tidigare kriser De nordiska länderna har inte varit fria från kriser. Jag skulle tvärtom vilja hävda att en av de viktigaste orsakerna till deras relativa framgång idag är just att de genomgick djupa kriser på 1980- och 1990-talen – men då hade förmågan att lära av dem. Samtliga nordiska länder utnyttjade kriserna till att modernisera sina ekonomier, reformera ganska statiska system och göra dem mer flexibla.
och brist på trovärdighet för den ekonomiska politiken. 1982 knöts den danska kronen till D-marken. En rad åtstramningsprogram under 1980-talet – särskilt ”potatiskuren” – stabiliserade ekonomin och gjorde valutapolitiken trovärdig. Men samtidigt steg arbetslösheten. Svaret blev att göra arbetsmarknadspolitiken mycket mer flexibel. Så småningom sjönk inflationen och gradvis också arbetslösheten.
I den meningen är de nordiska länderna exempel på lyckad krishantering. På bara ett par decennier har de gått från svaga ekonomier till att idag vara starka. Men det finns inget gemensamt mönster i deras krisstrategier. Danskarna började vända utvecklingen så tidigt som sent 1970-tal, norrmännen hade sin kris på 1980-talet medan svenskar och finnar inte drabbades förrän på 1990-talet – och då mycket hårt.
Norge drabbades av en utdragen finans- och fastighetskris efter en mis�skött låneboom under sent åttiotal; denna slutade i en kris för banksystemet och de största bankerna förstatligades. I början av 1990-talet ingick regering en överenskommelse med arbetsmarknadens parter: en stram budgetpolitik skulle bidra till att stabilisera produktionen. Sysselsättnings- och lönepolitiken skulle öka konkurrenskraften på exportmarknaden medan penningpolitiken blev ett redskap för att skapa en stabil valutakurs. Under den europeiska finansiella krisen 1992 satte penningpolitiken istället upp ett inflationsmål och accepterade att valutan flöt.
Danmark hade länge den svagaste ekonomin i Norden med både hög inflation och hög arbetslöshet. Landet gick med i EU så tidigt som 1973 (långt före Finland och Sverige), och beslöt tidigt att en fast valutakurs var nödvändig för att få bukt med inflation
I både Finland och Sverige medförde 1980-talet hög inflation och svaga valutor. Båda nationerna har gått igenom flera devalveringar med påföljande hög inflation. Precis som i Norge hade de problem att kontrollera efterdyningarna av avreglering-
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
7
arna på kreditmarknaden, och båda länderna drabbades av ekonomiska chocker under tidigt 1990-tal. Finlands handel med Sovjetunionen kollapsade och Sverige införde höga räntor för att skydda den fasta växelkursen. Resultatet blev bankkris, följd av dramatisk ekonomisk tillbakagång med fallande bruttonationalprodukt och snabbt stigande arbetslöshet.I Sverige nådde budgetunderskottet 12 procent av BNP och Riksbankens styrränta hamnade på 500 procent. Arbetslösheten fyrdubblades; i Finland nådde arbetslösheten nästan 20 procent. Inte förrän den hårda valutapolitiken övergavs 1992 kunde man lägga grunden för en vändning, men en period av stram finanspolitik gjorde återhämtningen smärtfull. Den nordiska ekonomiska politiken var således inte särskilt framgångsrik under 1970- och 1980-talen, milt uttryckt. I stället drabbades alla fyra länderna av ekonomisk tillbakagång. Men sedan dess har Norden fått fason på ekonomin. Orsaken till det är emellertid inte att skatterna har höjts eller att förmånerna har blivit mer generösa eller något annat som många brukar koppla samman med en ”nordisk modell”. I stället har den ekonomiska politiken i alla de fyra ekonomiska länderna, om än i olika grad, moderniserats, inte minst genom marknadsreformer.
8
Politisk förändring Den inflationsdrivande politik som tidigare dominerade har ersatts av nationella inflationsmål både i Sverige och Norge. Danmark och Finland följer den Europeiska Centralbankens mål. I det avseendet har alla länderna inflationsmål, även om det i Danmarks fall uttrycks via fast växelkurs. Den tidigare alltför slappa budgetpolitiken har ersatts av stränga budgetregler. I både Sverige och Finland uppgick den finanspolitiska åtstramningen till 7-8 procent av BNP i mitten på 1990-talet, främst via nedskurna utgifter. I Sverige är budgetmålen idag mycket hårdare än i Euro-zonen. Budgeten förväntas visa ett ordentligt överskott under goda år för att kunna upprätthålla ett litet överskott över konjunkturcykeln som helhet, med målsättningen att sänka statsskulden. I Norge gäller att intäkterna från gas och olja hanteras enligt strikta regler, detta för att hålla budgeten mer eller mindre balanserad. Merparten av intäkterna förvaltas i en fristående fond – den globala pensionsfonden – för framtida behov och investeringar. Dessutom får budgetunderskott inte överstiga de fyra procent som fonden förväntas avkasta. I samtliga nordiska länder har flera olika marknader avreglerats. Skatter såväl som förmånsnivåer har sänkts. I Sverige har skatteintäkterna som del av BNP sjunkit från 56 procent under sent 1980-tal till 47 procent 2010. Utgifterna
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
har sjunkit ännu snabbare och vänt ett budgetunderskott till ett överskott. Både Finland och Sverige lyckades genomföra omfattande reformprogram, huvudsakligen på grund av det politiska trauma som den ekonomiska tillbakagången skapade. Under bara ett par år under mitten av 1990-talet skapades ett nytt makropolitiskt ramverk med oberoende centralbank, strikta budgetregler, avreglering och sänkta förmåner. Detta ramverk har gett båda länderna en stabilt låg inflation. I Sverige har ett nytt, mer avgiftsbestämt pensionssystem ersatt den gamla förmånsbestämda ATP. Därutöver var både Finland och Sverige väl positionerade för att skörda väldiga vinster från ”den nya ekonomin”. Båda länderna är i världsklass när det gäller IT och telekom och har sedan länge företagsledningar som aktivt expanderat internationellt. Resultatet har blivit en snabbt ökad produktivitet. Danmark har tjänat på den ökande globala handeln och ökad efterfrågan på jordbruksprodukter. Norge har i sin tur naturligtvis tjänat på den ständigt växande efterfrågan på råvaror och energi. Men även om de blivit starkare, var naturligtvis inte de nordiska länderna immuna mot den senaste krisen. Den danska fastighetsmarknaden har tagit skada på grund av alltför höga värderingar före krisen, och den privata skuldsättningen är fortfarande hög. I Sverige ägnade sig ett par banker åt omfattande utlåning till de
baltiska länderna, som gick igenom en fruktansvärd krasch. Den svenska fastighetsmarknaden skenar nu – vilket får vissa ekonomer att frukta att en ny bubbla håller på att blåsas upp. Trots det har nordborna som grupp klarat sig bättre än invånarna i de flesta andra länder. Och ärrade av bankkrisen under tidigt 1990-tal hade de nordiska bankerna inte vågat sig på att satsa på exotiska och farliga finansiella instrument. Som framgått ovan, menar jag att denna relativa nordiska framgång i hög grad beror på hur kriserna under 1980- och 1990-talen hanterades. Här har andra europeiska länder något att lära: en snabb och bestämd reformstrategi kan leda till bättre resultat än en tveksam och utdragen.
En nordisk erfarenhet av kriserhantering? En lärdom av den nordiska krishanteringen är att det är möjligt att återskapa stabilitet och att krisekonomier kan tillfriskna. Men vi ska också vara medvetna om att det i samtliga nordiska länder krävdes djupa kriser för att sparka de nödvändiga reformprogrammen. Den slutsatsen väcker naturligtvis en mer grundläggande fråga. Vad var det som gjorde att de nordiska länderna faktiskt kunde utnyttja sina respektive kriser? President Obamas tidigare stabschef Rahm Emanuels uttalande ”Låt aldrig en bra kris gå till spillo!”
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
9
Pålitliga offentliga institutioner i Norden
Global Competetiveness Index 2010–2011 7
6 DK 5
SE FI
NO
4
3
2
1 1
2
3
4
5
6
1st pillar: Institutions Ett av indexen i World Economic Forums rapport om konkurrenskraft behandlar öppenhet och effektivitet i offentliga institutioner. I den senaste rapporten tillhörde fyra av de sex bästaplaceringarna i denna ”pelare” de nordiska länderna. Källa: World Economic Forum Global Competitiveness Report 2010-2011
10
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
7
är väl känt. Men det är just vad många länder gör. Hur kom det sig att just de nordiska länderna inte lät sina gå till spillo? Finns det något i det nordiska sättet att hantera kriser som kan överföras till andra länder? Finns det en speciell nordiskt erfarenhet som vi kan lära oss något av?
effekter på politik och tillväxt. Kombinationen av liberal arbetslagstiftning – det är jämförelsevis lätt att både anställa och avskeda – och generösa ersättningsnivåer och aktiv arbetsmarknadspolitik har kallats ”flexicurity” eftersom strävan är att kombinera både flexibilitet, ”flexibility”, och trygghet, ”security”.
Det är, som sagt, nästan omöjligt att kopiera system till andra länder, med en annan struktur i en annan tid. Och, som framgår av ovanstående, så använde sig de fyra länderna av olika strategier när det gäller valutapolitik, inkomstpolitik och så vidare. Icke desto mindre uppvisar de nordiska ländernas politik vissa gemensamma drag. Alla fyra har en tradition av att uppnå konsensus när det gäller politiska lösningar – det mest tydliga exemplet är Norges trepartsuppgörelse.
Systemet fungerar dock inte alltid som det var tänkt. Det har inte hindrat arbetslösheten från att stiga över tid och under de senaste kriserna. Det har inte heller lyckats undvika det faktum att vi fått en stor grupp invandrare som drabbats av strukturell arbetslöshet. Det skapar klyftor i dessa tidigare så homogena länderna. Men även med dessa brister är arbetsmarknadspolitiken i vid mening en viktig del av den nordiska erfarenheten.
Det finns ingen nordisk strategi. Men ändå många gemensamma nordiska drag.
Dessutom är deras ekonomier öppna och mot alla former av protektionism. Fackföreningarna har en positiv inställning till ny teknologi. Och de har samtliga inställningen att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar ska vara både generösa och tillväxtfrämjande. Detta skapar en speciell social sammanhållning som i sin tur har fördelaktiga
Men därmed radar nya frågor upp sig, som leder till nästa analytiska nivå: Hur kommer det sig att just de nordiska länderna har tagit till sig den här ”flexicurity”-modellen, som trycker så starkt på arbetskraft och arbetsmoral? Här måste den enkle ekonomen lämna över till historikerna. Just den frågan analyseras i nästa essä av Lars Trägårdh och Henrik Berggren.
NORDISK K APTIALISM – VAD HAR VI LÄRT OSS?
11
12
Henrik Berggren / Lars Trägårdh
Social tillit och radikal individualism Paradoxen i den nordiska kapitalismens hjärta
I
ett brett globalt perspektiv kan Norden verka marginellt. De nordiska länderna har tillsammans 25 miljoner invånare, men pratar man i kvalitativa termer kan man ändå visa på styrkan i den typ av kapitalism som den nordiska utgör.
Som Klas Eklund visar i sin artikel har regionen fortsatt att må förhållandevis bra även under de senaste kriserna, med budgetöverskott och inte alltför skuldsatta invånare. I ett längre perspektiv karakteriseras de fyra största nordiska länderna av en stadig tillväxt, långvarig politisk stabilitet, öppna institutioner, teknisk anpassningsförmåga, flexibla arbetsmarknader, öppna ekonomier och hög utbildningsnivå. Allt detta placerar dem i toppen av internationella rankinglistor, både ifråga om ekonomisk slagkraft och levnadsstandard. Det har också sagts att de nordiska länderna är bättre rustade att hantera genomgripande förändringar när det gäller hållbarhet i allmänhet och när det gäller den globala uppvärmningen i synnerhet.
Hur kan man då förklara den nordiska kapitalismens relativa framgång i en globaliserad värld? En förklaring kan vara att människor i Norden är ovanligt bra på att samarbeta. De är rationella och mindre benägna att falla för locktonerna från marknadsegoismen än andra. Om det är så, finns det inte mycket att lära från andra håll – möjligen att världen vore en bättre, men också tråkigare, plats om där bara bodde svenskar, danskar, norrmän och finnar. Men om vi antar att invånarna i Norden på det hela taget liknar andra mänskliga varelser när det gäller både goda och dåliga sidor handlar det om andra faktorer, nämligen att den sociala verkligheten, de långsiktiga institutionerna och erfarenheterna är det som bygger upp den nordiska kapitalismen. Det innebär inte att det finns en fristående nordisk modell som kan överföras till andra länder. Däremot betyder det att vissa delar av den nordiska kapitalismen kan vara relevanta om man vill definiera globaliseringens problem, social uppdelning och den moderna finanskapitalismens instabilitet.
13
Individuellt oberoende och social tillit Vad är då det mest framträdande i det nordiska samhället när det gäller den ekonomiska effektiviteten? Av tradition har utomstående bedömare tryckt mycket på den sociala solidariteten – en förmåga att underordna egenintresset till förmån för en kollektiv rationalitet. Ofta har denna tonvikt på solidaritet setts som en motsats till grundläggande marknadslogik. Det var det perspektivet på det hela som Marquis Childs gjorde berömt redan på 1930-talet när han skrev Sverige: medelvägen där han menade att Sverige hade funnit en väg till en sund jämvikt mellan självuppoffrande socialism och egoistisk kapitalism, den tidens förenklade ytterligheter.
inte särskilt vänstervridna i sina attityder när det gäller personlig frihet, frågan om lika eller meritbaserade löner eller statlig eller privat ägo. Som Ole Listhaug har sagt: ”Detta kan sägas visa en större individualism och ett större stöd för marknadens principer än i den gängse uppfattningen om Skandinaviens invånare”.
Nordisk individualism Även om mycket har skrivits om de institutionella aspekterna på den nordiska välfärdsstaten är det få som har uppmärksammat dess underliggande moraliska logik. Även om utvecklingen inte gått spikrakt kan man genom 1900-talet i de nordiska länderna urskilja en övergripande ambition att inte socialisera ekonomin, utan istället frigöra den enskilde medborgaren från alla former av underordnande och beroende, inom familjen och civilsamhället: de fattiga ska frigöras från välgörenhet, arbetarna från sina arbetsgivare, hustrur från sina män, barn från sina föräldrar och tvärtom när föräldrarna åldras.
Det är den starka individualismen som definierar de sociala relationerna och politiken i de nordiska länderna
Men detta är bara halva sanningen. Tyngdpunkten på social sammanhållning skymmer den starka, för att inte säga extrema, individualism som definierar de sociala relationerna och politiken i de nordiska länderna. Det är just det grundläggande samspelet mellan den sociala överenskommelsen och marknadens grundläggande principer – att individen är grunden för samhället och att politikens centrala mål borde vara att maximera individens självständighet och sociala rörlighet – som man kan se som nyckeln till den nordiska kapitalismens livskraft. Från ett europeiskt perspektiv är invånarna i Norden
14
I praktiken har den individuella frihetens företräde institutionaliserats via en mängd lagar och regler som har påverkat nordborna i stort som i smått. Ömsesidigt beroende inom familjen har minskats genom särbeskattning av makar, refor-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
mer inom familjerätten har undanröjt skyldigheten att ta hand om åldrande föräldrar, en mer eller mindre allmän barnomsorg har gjort det möjligt för kvinnor att arbeta, studielån som inte behovsprövas i förhållande till föräldrarnas inkomst har gett unga vuxna en större frihet i förhållande till sina föräldrar, barn har fått en mer självständig ställning genom en stark betoning på barns rättigheter och kroppsagans avskaffande. Denna lagstiftning har tillsammans gjort de nordiska länderna till de minst familjeberoende och mest individualiserade samhällena i världen. Familjen är förvisso fortfarande en central social institution i Norden, men den är också behäftad med en moralisk logik som betonar oberoende och jämställdhet. Idealfamiljen består av förvärvsarbetande vuxna som inte är ekonomiskt beroende av varandra, och barn som uppmuntras till självständighet så tidigt som möjligt. Istället för att se detta som att det underminerar ”familjevärderingarna” kan det tolkas som en modernisering av familjen som social institution. Även om man får acceptera att långa äktenskap inte längre är en norm så tar ”den nya nordiska familjen” föräldraskapet på allvar, både ur demografisk synvinkel (nordiska länder har högre födelsetal än mer traditionella familjekulturer i Sydeuropa) och när det gäller hur mycket tid både gifta och ogifta föräldrar tillbringar med sina barn. I kvantitativa termer bekräftar World Values Survey den bilden och pekar på att de nordiska län-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
15
Secular-Rational Values
Rationella värden och uttrycksfrihet dominerar i Norden 2.0 Japan
1.5
1.0
Bulgaria
Russia
Estonia
Macedonia
0
-0.5
unis m m o C Ex- Bosnia
t
Romania
South Asia
-1.0
Bangladesh
Pakistan South Africa
-1.5 Jordan Zimbabwe Morocco
Spain Uruguay
-1.5
-1
English speaking
Iceland
New Zeeland Canada Australia
U.S.A Portugal
Chile
Ireland
Argentina
Dominican Republic Peru Brazil
Latin America
Ghana Uganda Nigeria Algeria Egypt Tanzania
-0.5
Great Britain
Vietnam
Mexico Venezuela Colombia El Salvador
-2.0
Austria
N. Ireland
Africa
-2.0
Luxembourg
Italy Croatia
Turkey Indonesia Phillippines Iran
Netherlands
Belgium
Poland India
Traditional Values
France
Israel
Catholic Europe
Georgia Azerbaijan Armenia
Denmark
Switzerland
Greece
Hungary
Norway
Finland
Slovenia Slovakia
Sweden
West Germany
S. Korea
Montenegro Lithuania Taiwan Latvia Serbia Albania Moldova
East Germany
Protestant Europe
Czech
Belarus
Ukraine
0.5
C
China
ian c u f on
0
0.5
Survival Values
Puerto Rico
1
1.5
2
Self Expression Values Factor Score
I kvantitativa termer bekräftar data från World Values Survey den bild som säger att Norden utmärker sig som ett kluster av samhällen där människor lägger stark tonvikt vid vikten av individens självförverkligande och personlig självständighet. Källa: World Values Survey (WVS), fourth wave (1991-2001). Se Ronald Inglehart och ChristianWelzel, modernisering, kulturella förändringar, och demokrati: Human Development Sequence.Cambridge: Cambridge University Press, 2005.
16
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
derna framträder som en grupp samhällen där människor starkt betonar betydelsen av individuellt självförverkligande och personligt oberoende. Med WVS språkbruk kännetecknas nordborna av å ena sidan ”emancipativa frihetsvärderingar”, å andra sidan ”sekulära och rationella värderingar”.
på individen och av att tillhandahålla sådant som gör att den enskilde kan öka sitt värde på marknaden. Historiskt sett har de nordiska länderna den högsta läskunnigheten och har länge toppat listorna när det gäller grundläggande utbildning och investering i forskning.
En effekt av denna genomgripande individualism blir att människor i Norden, relativt sett, är mer villiga att acceptera marknadsekonomin både som konsumenter och producenter. Genom att de är mindre bundna av juridiska och moraliska förpliktelser gentemot familjen men ändå har ett bra skydd genom ett allmänt socialt säkerhetsnät blir de mer flexibla på arbetsmarknaden. Som enskilda konsumenter har de också fått långt större behov av produkter och tjänster än den traditionella familjen kan tillgodose. Denna marknadsorientering underbyggs på många sätt i de nordiska länderna, inte minst via ett socialförsäkringssystem som bygger på hur mycket den enskilde tjänar i sitt förvärvsarbete. Genom det skapar man en drivkraft att arbeta samtidigt som man tillhandahåller ett tillräckligt skydd vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet. För närvarande är det bästa exemplet det danska systemet ”flexicurity”.
Den sociala tillitens institutionella grund
Till detta kan tilläggas en lagstiftning som av hävd betonar rätt för alla, inte bara till sjukvård och pensioner, utan också till utbildning. Det har medfört en lång tradition av att satsa
Bilden av ett starkt individualiserat marknadssamhälle som består av enskilda konsumenter kan förefalla dyster och materialistisk. Men även om den bilden i någon mån är sann är det märkbart att det sociala deltagandet inte avtar, känslan av främlingskap inte ökar eller till att det allmänna förtroendet för det sociala systemet inte har glidit över från varm ”Gemeinschaft” till kall ”Gesellschaft”. Det antagande som dessa teorier bygger på är att tilliten uppstår i små tätt sammanhållna gemenskaper som har en hög grad av ömsesidigt beroende. Senare forskning visar dock att det är just de mest moderna och individualistiska länderna, som de nordiska, som karakteriseras av en bred social tillit som sträcker sig bortom familjens intima sfär och vänner och som också inkluderar andra samhällsmedlemmar. Återigen ser vi att de nordiska länderna, (och Nederländerna) sticker ut, i studier gjorda exempelvis av World Values Survey, European Social Survey, European Va-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
17
Generell tillit – en internationell jämförelse DENMARK SWEDEN NETHERLANDS FINLAND UNITED KINGDOM SPAIN IRELAND GERMANY EU15 ESTONIA AUSTRIA LUXEMBOURG EU25 BELGIUM TOTAL HUNGARY SLOVENIA PORTUGAL MALTA ITALY FRANCE BULGARIA CYPRUS (SOUTH) GREECE ROMANIA CZECH REPUBLIC SLOVAKIA NMS10 LATVIA LITHUANIA POLAND 0
10
20
30
40
50
Källa: the EuroBarometer 62.2 (2004). Data weighted.
lues Study och Eurobarometer. Till den starka betoningen på självförverkligande kan läggas att dessa länder kännetecknas av en hög social tillit: en bra bit över 50 procent av de som svarat på undersökningarna menar att de litar på andra människor, också på främlingar. Till denna sociala tillit kan man dessutom lägga
18
60
70
80
% Of respondents
ett stort förtroende för samhällets institutioner - som rättsystem, offentlig administration, statliga verk och så vidare. Ekonomiskt sett innebär detta sociala förtroende och denna vilja att följa regelverket en betydande fördelar för systemet, som man i
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
ekonomiska termer kan beskriva som ”låga transaktionskostnader”. Här, måste man til�lägga, räknar vi inte bara in direkta ekonomiska transaktionskostnader som härrör sig från att man i mindre grad skulle behöva skrivna kontrakt vid affärsuppgörelser, mindre lagligt skydd och byråkratiskt pappersarbete utan också sociala och politiska transaktionskostnader som utgör indirekta utgifter, samt ineffektivitet som i grunden också kan läggas till de finansiella kostnaderna. Ett exempel på hur en kombination av social tillit och förtroende för lagstiftningen lett till lägre transaktionskostnader är svenska Lantmäteriet som har registrerat markägande sedan mitten av 1600-talet. På grund av denna exakta registrering av markgränser och den allmänna tilliten till myndighetens opartiskhet är antalet rättsliga marktvister försumbara, vilket både har minskat kostnaderna för den enskilde och uttömt många tillfällen till sociala konflikter. Ett annat exempel är relationerna på de nordiska arbetsmarknaderna som, även om de inte alltid är fredliga, karakteriseras av en ömsesidig respekt för ingångna avtal mellan arbetsgivare och anställda. Lägg märke till att under större delen av 1900-talet spelade politisk lagstiftning en mycket mindre roll när det gällde reglerna på arbetsmarknaden än frivilliga uppgörelser.
Vilka är det nordiska sociala kontraktets historiska rötter? Som vi har sett, samvarierar social tillit och förtroende för institutioner också med låg korruption. Historiskt utmärker sig Norden också som en ”rättsgemenskap”. Det var det dessutom redan innan de enskilda nordiska staterna bildades. Lagen – ”land ska med lag byggas” – var central för det sociala kontrakt som låg till grund för utvecklingen av staten. Att kungen och hans administration stod under och inte över lagen var avgörande för statens legitimitet. Att man kan lita på institutionerna hänger samman med i vilken grad lagstiftningen accepteras men ännu viktigare med i hur hög grad de värderingar som finns inbyggda i de formella lagarna också finns inbyggda i de sociala normerna. Eller annorlunda uttryckt, i vilken grad lagar, regler och institutioner accepteras som legitima och upplevs ha uppstått ur demokratiska beslutsprocesser och gemensamma värderingar, kommer att avgöra hur bra de kommer att fungera. Ju mer de accepteras och integreras ju mindre korruption och laglöshet får man. Den axel runt vilken det nordiska sociala kontraktet snurrar är alliansen mellan stat och individ, något som vi kallar ”statsindividua-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
19
Maktförhållanden i moderna välfärdsstater
State
Sweden
Germany
Family
Individual United States
Maktdynamik i moderna välfärdsstater. Grafiskt illustrerat som ett ”triangeldrama” därstat, familj och individ kontrasteras mot varandra i USA, Tyskland och Sverige. Källa: ”Pippi Långstrump: ”Pippi Longstocking: The Autonomous Child and the Moral Logic of the Swedish Welfare State” i Helena Mattsson och Sven-Olov Wallenstein (red.), Swedish Modernism: Architecture, Consumption and the Welfare State. London: Black Dog Publishing, 2010.
lism”. Här sammanfaller betoningen på den individuella friheten med en positiv syn på staten som allierad, inte bara med de svaga och sårbara utan med befolkningen som helhet. Detta hör samman med en negativ syn på ojämlika styrkeförhållanden mellan individer i allmänhet och mot hierarkiska institutio-
20
ner i synnerhet, exempelvis den traditionella patriarkala familjen och välgörenhetsorganisationer som kan upplevas kränkande. I det avseendet skiljer sig den nordiska modellen från både angloamerikanska och europeiska motsvarigheter på kontinenten.
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
I ovanstående figur försöker vi fånga de dynamiska krafterna i en modern välfärdsstat grafiskt uppritat som ett ”triangeldrama” där vi visar statens, familjens och individens position i Förenta Staterna, Tyskland och Sverige. I denna skiss utgör staten och individen den avgörande alliansen i Norden. I Förenta Staterna övertrumfar individens rättigheter och familjevärderingarna staten, som alltid ses som ett hot mot friheten. I Tyskland slutligen är staten och familjen det centrala. Där spelar både de individuella rättigheterna, som i Förenta Staterna, och den nordiska betoningen på individuell självständighet en mindre roll. Detta blev allt tydligare efter första världskriget när de nordiska länderna gemensamt gjorde stora ansträngningar för att förnya familjelagstiftningen i respektive land. Det resulterade, med små variationer, i den mest jämställda äkenskapslagstiftningen i hela Europa på den tiden. Dessa lagar fastställde att man och kvinna skulle vara likställda inom äktenskapet, men ändå vara ansvariga för olika delar när det gällde hemmets skötsel.
ställdheten mellan könen. Inom jämförande forskning har man noterat att både jämlikhet i allmänhet och jämställdhet mellan könen samverkar med en rad andra sociala dygder och kollektiva värden, såsom social tillit, lycka och ekonomisk utveckling. Däremot har man inte i motsvarande grad uppmärksammat att även om jämställdhet ofta kopplas till social ingenjörskonst och allmän politik i akademisk litteratur så går denna jämställdhet inte att skilja från individualism och oberoendevärderingar. Enligt det vi har kallat ”en svensk teori om kärlek” så är verkliga kärleks- och vänskapsförhållanden bara möjliga mellan personer som inte är beroende av varandra eller påverkade av ojämlika styrkeförhållanden. Ser man det på det sättet är självständighet, jämställdhet och individualism oupplösligt sammanlänkade. Vilka politiska eller kulturella nackdelar som personlig frihet, en stark stat och social jämställdhet än må innebära – det har vanligen kritiserats för likformighet, ensamhet och en påträngande byråkrati – så bör man lägga märke till fördelarna: medborgare som känner sig motiverade, är positiva till nytänkande, vill uppnå ekonomisk effektivitet och väl planlagt beslutsfattande.
” en svensk teori om kärlek”
Jämlikheten i de nordiska samhället och dessa samhällens sociala och politiska liv, är ett drag som ofta noteras. Detta gäller också jäm-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
21
Är den nordiska kapitalismen hållbar? Den svenska, eller nordiska, modellens förestående död har förespåtts många gånger. Den förutsägelsen återfanns i det kalla krigets svikna förhoppningar och ställdes mot Childs mer uppskattande sätt att se på saken med sin ”Middle Way”, en definition som passade bättre under depressionen eller New Dealeran. Och sedan dess har denna olycksprofetia återkommit, särskilt i Förenta Staterna. I viss mån kan det faktum att dessa förutsägelser inte slagit in bero på ett missförstånd hos både entusiaster och kritiker, nämligen att de nordiska länderna bygger på en kompromiss mellan socialism och kapitalism. För kritikerna har det inneburit att de dyra och improduktiva ”socialistiska” inslagen i modellen på sikt ofrånkomligen skulle ta över de produktiva ”kapitalistiska”, som man behållit i nåder. Men, som vi har sagt i den här essän, denna argumentering bygger på bristfälliga antaganden som undervärderar den grundläggande samstämmigheten och vitaliteten i den nordiska kapitalismen.
tiska länder eller att de inte skulle ha drabbats av ekonomisk tillbakagång på grund av dåliga politiska beslut på nationell nivå genom åren. Men på det hela taget har den nordiska kapitalismen visat sig förvånansvärt hållbar utifrån den kunskap och fakta som finns tillgängliga idag. Ändå kan man naturligtvis fråga sig hur hållbar och relevant modellen kommer att förbli i framtiden. Vissa hävdar att den ökande mångfalden när det gäller etnicitet och religion, tillsammans med tillströmningen av politiska flyktingar utgör en stor utmaning för den sociala sammanhållningen i Norden. De politiska konsekvenserna kan redan skönjas via de främlingsfientliga partier som bildats. Om immigranter och minoriteter kommer att uppfattas både som bördor för välfärdssystemen och hot mot den nationella kulturen kan man fråga sig om det starka stödet för ett system med social service finansierad med skattemedel kommer att kunna bestå.
Den nordiska kapita- lismen har visat sig vara förvånansvärt hållbar
Detta innebär naturligtvis inte att de nordiska länderna är mer immuna mot tillbakagång och globala finanskriser än andra kapitalis-
22
Andra pessimistiska argument handlar om nyliberalismens påverkan på den sociala sammanhållningen. Oroväckande tecken pekar mot ökad ekonomisk ojämlikhet och mot förmåner och privatisering av utbildning, sjuk-
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
vård och pensioner. Den utvecklingen, menar man, kommer med tiden att underminera allmängiltigheten i den klassiska nordiska välfärdsstaten till förmån för ett mer pluralistiskt system karakteriserat av privata, marknadsbaserade alternativ som kommer att leda till segregering och minskad tilltro till de sociala systemen. Mot denna dystra framtidsvision, som just nu fokuserar på de främlingsfientliga politiska partierna i Norden, kan man ändå ställa en mer optimistiskt framtidsbild. Det grundläggande argumentet är i själva verket mycket enkelt och vilar på två tankegångar: (1) att kampen för individens frihet och välstånd (liv, frihet, att uppnå lycka) kan ses som en allmän strävan och att (2) denna önskan bara kan förverkligas genom ett fungerande socialt, legalt och institutionellt sammanhang. Ser man saken på det sättet karakteriseras det institutionella ramverket i Norden av dess möjlighet att skapa såväl social tillit och förtroende för institutionerna och lagstiftningen som ett individuellt oberoende i samklang med marknadssamhällets inneboende logik. Sett på detta mer optimistiska sätt skulle suget efter individuell frihet och social trygghet troligen snarare ”naturalisera” invandrarna än att få dem att på allvar utgöra ett hot mot den nordiska kulturella och institutionella systemen på längre sikt. Och trots den neoliberala
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
23
24
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
utmaningen – med friskolor, valfrihet inom sjukvården och ett delvis privatiserat pensionssystem – förblir dessa system i hög grad bestämda inom ramen för den moraliska logik som betonar lika tillgång till grundläggande allmänna nyttigheter. Även om marknadsinslagen i den offentliga sektorn väcker frågor om ansvar, kvalitet och rättvis fördelning av vård och omsorg, utbildning och annan service, så verkar de fortfarande inom ett system som är mycket annorlunda än mer utpräglade marknadssamhällen som det i USA. Således samverkar kombinationen av de kulturella och moraliska krafter som det nordiska sociala kontraktet bygger på, och det fasta institutionella ramverket som främjar den till synes paradoxala samexistensen mellan emancipatorisk individualism och social trygghet. Denna kombination kan mycket väl visa sig vara en stark fördel på en global marknad samtidigt som den är attraktiv ur individens synvinkel. Huruvida den är tillräckligt stark för att stå emot de skärpta motsättningar som orsakas av immigration och ökad mångfald – tillsammans med ökade klyftor när det gäller välfärd, inkomst och tillgång till utbildning och arbete – är en empirisk fråga som måste analyseras fortlöpande framöver.
Finns det lärdomar att dra av den nordiska versionen av kapitalism? Uppenbarligen är många av de framträdande dragen i den nordiska kapitalismen specifika för Norden. De har skapats genom en kombination av tillfälliga omständigheter, som uppstått ur allt från geografiska förhållanden och naturresurser till religiösa riktningar och politiska tillfälligheter. Men detta gäller också den klassiska marknadsekonomiska modell som har setts som ”allmängiltig”. Särskilt brittiska och amerikanska erfarenheter av moderniseringen har setts som historiska sanningar och applicerats på andra kulturer, ibland mycket lyckosamt men i andra fall med häpnadsväckande dåligt resultat. Poängen är att det inte är fel att försöka testa de system som andra framgångsrika kulturer använder sig av (hur skulle mänskligheten annars lära sig något?), men man bör vara lyhörd när man gör det och – vilket är mycket viktigt – inte utan föregående analys anta att bara en sorts kapitalism är användbar som inspirationskälla.
ramverk som främjar samexistensen mellan individualism och social trygghet, kan vara en stark global fördel
Det är dock ingen lätt uppgift att definiera och överföra dessa erfarenheter på ett sätt som gör dem användbara och tillgängliga.
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
25
Helt säkert finns det en rad viktiga lärdomar inbyggda på vägen mot en utvecklad nordisk kapitalism. Den första är att oklara definitioner av begreppen ”värderingar” och ”kultur” inte gör saken lättare. Vad som behövs är en handfast och jordnära analys av institutionerna som sådana och av den konkreta politiken. Men specifika lagar, institutioner och politik är även med den åtgärden långt ifrån lätta att överföra till andra sammanhang med andra traditioner och historiska bakgrunder. Ändå skulle vi vilja peka på ett nät av institutioner och politiska erfarenheter som verkar hålla de kapitalismens destruktiva krafter i schack i de nordiska länderna, samtidigt som de marknadsekonomiska krafterna finns kvar, och som skulle kunna överföras till andra delar av världen. 1. Nordisk kapitalism visar att individualism inte behöver leda till social splittring, misstro och en kortsiktig vinstmaximering. Att genom politiken främja personligt oberoende kan istället leda till en ökad social sammanhållning om den bygger på jämlik grund. Försvagade patriarkala strukturer betyder att fler känner sig motiverade och nöjda med sina liv. Detta gäller särskilt för kvinnor som vill delta i arbetslivet utan att behöva avstå från att vara mödrar. I auktoritära och hierarkiska system där individens längtan till oberoende inte ges tillräckligt utrymme för obe-
roende även om den enskilde önskar sig det. Här kan man förvänta sig politiska spänningar eftersom den sociala tilliten och förtroendet för de gemensamma institutionerna med all sannolikhet kommer att minska. I det perspektivet verkar politiska system som främjar jämställda utbildningssystem, särbeskattning, barnomsorg och familjelagstiftning som förhindrar patriarkala familjemönster, rent allmänt vara en god idé även om den uppenbarligen stöter sig med gamla traditionella normer som finns i vissa kulturer. Nu är kanske inte rätt tillfälle att föreslå att den Europeiska Unionen utvidgar sitt mandat på bekostnad av de enskilda staternas nationella suveränitet, men på längre sikt kan det bli nödvändigt att utveckla en gemensam, mer individcentrerad och ekonomiskt livskraftig familjepolitik i Europa. 2. Nordisk kapitalism visar också sina fördelar när det gäller den positiva synen på staten, inte bara som ett skydd för de svaga som främjare av jämställdhetsideal och personlig frihet. Betoningen på social tillit och fötroende för de offentliga institutionerna är naturligtvis inte unik för de nordiska länderna. Inte heller medvetenheten om att en positiv syn på staten inte kan upprätthållas om de sociala och ekonomiska klyftorna växer sig alltför stora. Målet att hålla nere ar-
individualism behöver inte leda till social splittring
26
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
betslösheten och att ha välfärdssystem som är knutna till sysselsättning och arbetsmoral är verkligen inte unika för de nordiska länderna utan utgör grundläggande målsättning för de flesta europeiska välfärdsstater. Däremot lyckas de i olika hög grad. I de nordiska länderna sammanfaller social tillit, förtroende för de gemensamma institutionerna och en relativ jämlikhet. Kanske är det graden av integration mellan medborgare och civilsamhälle i styrprocessen som är mest avgörande när det gäller den positiva återkoppling som har lyckats stabilisera de nordiska ekonomierna på en produktiv nivå, med social rörlighet för individen, ekonomisk effektivitet och en relativ jämlikhet. Den nordiska erfarenheten visar att ju mer man har av detta, desto större förtroende och tillit får man och ju troligare är det att grundvärderingarna och de sociala förhållandena förblir i harmoni. I denna anda är det tillrådligt att uppmuntra dialog och kommunikation i styrprocessen. Trossamfund, fackföreningar, välgörenhets- och andra organisationer bör stödjas, tillfrågas och involveras via kommittéer, samråd och på andra sätt tillåtas att samverka med stat och samhälle. I de nordiska länderna har en sådan statlig/samhällelig samverkan etablerats och blivit något av rutin på ett sätt som kan inspirera andra.
förutsättning. Medborgare som samarbetar, inte i första hand för att skydda sig mot godtyckliga övergrepp mot utsugande övermakter eller affärsintressen utan för att öka sina möjligheter till självförverkligande och oberoende, bidrar troligen också mer till samhället rent allmänt. Detta möjliggör i bästa fall ett mer konstruktivt engagemang och i sämsta fall en alltför nära sammanflätning med staten (ett korporativt dilemma av samförstånd och ömsesidigt beroende). Ett exempel är relationerna på arbetsmarknaderna i de nordiska länderna där fackföreningarna rent allmänt inte har haft ett snävt och egennyttigt sätt att se på sin roll utan istället tagit ett mer universellt ekonomiskt ansvar. För att uppnå detta sociala ansvar är det nödvändigt att dessa och andra gräsrotsorganisationer stöds både via lagstiftning och ekonomiska subventioner som uppmuntrar till att organisera ett effektivt och inkluderande nätverk i samhället. I verkligheten kan det som föreslagits här verka som det slutgiltiga uttrycket för naiva nordiska vanföreställningar. Men även om mycket litet av de nordiska erfarenheterna skulle vara direkt överförbara till andra kulturer bidrar de ändå på ett viktigt sätt till diskussionen: En ekonomisk politik som tillgodoser både vårt behov av personligt oberoende och vårt behov av gemenskap och trygghet kan visa sig vara anmärkningsvärt framgångsrik
3. En stark stat och personlig frihet är inget hot mot civilsamhället utan är istället dess
SOCIAL TILLIT OCH RADIK AL INDIVIDUALISM
27
13006 FWD 2011
I internationella jämförelser, inte minst i World Economic Forums jämförelseindex, återfinns de nordiska länderna nästan alltid långt fram. Vad beror det på? Finns det en gemensam ”modell” som gäller särskilt för de nordiska länderna? Och om det är så, kommer den att hålla även i framtiden? Är den överförbar till andra länder i världen? Den här skriften togs fram i samband med World Economic Forum i Davos 2011 och fick stor internationell uppmärksamhet. För att nå en ännu större publik i Sverige har vi nu översatt den till svenska.
Desktop rgb-BLÅ = 0, 43,127 Desktop rgb-GUL = 252, 181, 20
Investor är ett investmentbolag med nordisk bas som bildades för snart hundra år sedan av familjen Wallenberg. Idag bedrivs investeringsverksamhet i Europa, USA och Asien.
Nordiska ministerrådet är det officiella samarbetsorganet för de nordiska regeringarna.
Föreningen Norden i Sverige är en organisation som arbetar för ett bättre samarbete i Norden.
Global Utmaning, Birger Jarlsgatan 27, 111 45 Stockholm Sweden. +46–8–787 21 50.
Global Utmaning är en fristående tankesmedja som verkar för lösningar på de globala utmaningar som rör ekonomi, miljö och demokrati.
WWW.GLOBALUTMANING.SE