VI TAR DEBATTEN OM
FRAMTIDENS
EUROPA
SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR
MIN VISION FÖR EUROPA INLEDNING | EVA NORDMARK
N
är jag var 18 år satt jag hemma i soffan i Luleå och tittade på TV. Det var i november 1989 och jag såg en frihetsvåg svepa över Europa. Jag såg ungdomar i min egen ålder riva muren mellan öst och väst. Den känslan – av att vi nu har en chans att bygga ett nytt samhälle och ett enat Europa – bär jag med mig fortfarande. EU byggdes upp som ett politiskt och ekonomiskt projekt färgat av ett Europa sönderfallet efter två världskrig, med svaga demokratiska institutioner, stora sociala och ekonomiska klyftor mellan länder och svag framtidstro. Det är ett samarbete som i grunden har förändrat de politiska och ekonomiska förutsättningarna i Europa. Sverige är numera en integrerad del av det kontinentala Europa – socialt, ekonomiskt och politiskt. Svenskt välstånd och ekonomi är beroende av hur det går för resten av Europa. På samma sätt är numera alla EU-länders
M I N V I SION F ÖR EU ROPA
välstånd allt mer beroende av handel, rörlighet, tillväxt och framtidstro i hela Europa. När EU bildades präglades arbetet av starka visioner om ett bättre, tryggare och fredligare Europa. På samma sätt måste det framtida Europa byggas av starka visioner om ett bättre liv för medborgarna. EU går nu igenom en ekonomisk, social och demokratisk kris. Den ekonomiska tillväxten kommer vara lägre än i andra delar av världen. Arbetslösheten och fattigdomen har nått oacceptabla nivåer. Tilliten till de demokratiska institutionerna krackelerar. Det saknas inte idéer och visioner för Europa. Det saknas inte insikter om problemen. Men det saknas mod för en politik som kan lösa de ekonomiska likaväl som de sociala och demokratiska dimensionerna av krisen.
E VA NOR DM A R K
57
MEST OROAR JAG MIG ÖVER VAD DEN ENORMA UNGDOMSARBETSLÖSHETEN GÖR FÖR UNGDOMARS FRAMTIDSTRO, FÖR DERAS SYN PÅ POLITIKERNA.
58
Krisen har på många sätt drabbat löntagarna oproportionerligt hårt, och den har också lett till en backlash för jämställdhetsarbetet på många håll. Men jag kan inte se någon annan lösning för de europeiska länderna än samarbete, och just därför är det så viktigt att många röster hörs – och att vi i facket står upp för löntagarnas rättigheter, för mänskliga rättigheter och för jämställdhet.
Mest oroar jag mig över vad den enorma ungdomsarbetslösheten gör för ungdomars framtidstro, för deras syn på politikerna. EU behöver också ta ungdomsarbetslösheten på större allvar. Nuvarande situation är katastrofal för en hel ungdomsgeneration, där många i de värst drabbade länderna riskerar att stigmatiseras livslångt och förlora tron på Europas demokratiprojekt.
Det bekymrar mig att politikerna under krisåren, har pekat finger åt varandra och att ingen vill ta ett gemensamt ansvar fullt ut. Det gäller även Sverige och diskussionen om den kommande långtidsbudgeten för EU var ett tydligt exempel på detta. Att bevara den svenska rabatten på avgiften blev det viktigaste perspektivet, när vi istället borde prata om vilka satsningar och investeringar vi behöver göra för att ett bättre Europa. I den situation vi har idag vill människor se en förändring, en politik som skapar framtidstro liksom fler och bättre jobb.
Den ekonomiska krisen måste hanteras på ett sätt som sätter jobb och tillväxt främst. Det kräver högre efterfrågan i ekonomin och att investeringsnivån ökar radikalt, inte minst för att klara klimatomställningen och göra Europa mer konkurrenskraftigt. Europas medborgare behöver känna framtidstro. Finans- och penningpolitiken måste prioritera högre sysselsättning och inte bara strukturreformer.
E VA NOR DM A R K
Ett socialt Europa förutsätter starka välfärdsin-
M I N V I SION F ÖR EU ROPA
stitutioner och en politik som skapar goda förutsättningar för facklig organisering, respekt för kollektivavtal och självständiga parter på arbetsmarknaden. Sämre jobb till lägre löner är ingen framgångsväg för EU. Europas ekonomiska och sociala utveckling kräver att det skapas fler och bättre jobb där konkurrenskraften gentemot omvärlden skapas genom kunskap och innovationer. Därför behöver EU ett massivt kunskapslyft.
Jämställdheten har varit frånvarande i den europeiska debatten. Det är synd, därför att en ökad jämställdhet i sig är en möjlighet att skapa både nya jobb och tillväxt. Därför ska vi ha sysselsättningsmål – lika högt, förstås – både för män och för kvinnor så att vi kan följa utvecklingen och driva på.
Det EU som växer fram efter krisen behöver sätta jämställdhet, social trygghet och mänskliga rättigheter högt upp på agendan. Målet bör vara att kvinnor och män har samma möjligheter att förverkliga sina drömmar, göra karriär och tjäna sin egen inkomst. Arbetet mot främlingsfientlighet och rasism måste på allvar upp på EUs dagordning. Förra året tog TCO fram en rapport tillsammans med Expo kring de högerextrema partier som tagit plats i allt fler europeiska parlament de senaste åren. För människorättsorganisationer, antidiskrimineringsorganisationer och fackföreningar är arbetet mot homofobi och högerextremism, samt förståelsen av hur dessa hänger ihop, viktigt av flera skäl. Först och främst står extremhögerns agenda i direkt kontrast till främjandet av lika rättigheter för alla. För det andra är människorättsorganisationer och fackföreningar ofta även uttalade mål för högerextremister. Dessutom kan människorättsorganisationer och fackföreningar samarbeta för att bekämpa homofobi och rasism för att minska dessa partiers påverkan och framgång i framtida val.
Tre saker – särbeskattning, bra föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg – har varit helt avgörande för ökad jämställdhet i Sverige – och TRE SAKER – därmed också för SÄRBESKATTNING, På vissa håll har det jobb och tillväxt. börjat höjas röster Det är viktigt att BRA FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING om att begränsa jämställdhetsarbeOCH UTBYGGD BARNOMSORG den fria rörligheten tet blir samma tillväxtmotor också for – HAR VARIT HELT AVGÖRANDE inom unionen. Det tror jag är helt fel EU. Kommissionens FÖR ÖKAD JÄMSTÄLLDHET väg att gå. Att kunna landrapporter borde I SVERIGE. arbeta eller studera i ta upp hur skattesysett annat EU-land, tem- och välfärdsinstitutioner ska bidra till ökad jämställdhet och till med samma rättigheter som landets egna medboratt föräldraskap är förenligt med lönearbete för gare, är en grundläggande del av EU-samarbetet både män och kvinnor. och en självklarhet för den generation jag tillhör.
M I N V I SION F ÖR EU ROPA
E VA NOR DM A R K
59
Oron för så kallad social turism, att medborgare från fattigare EU-länder flyttar till rikare EU-länder för att utnyttja sociala välfärdssystem, har gång på gång visat sig obefogad, ändå kommer den ständigt tillbaka i den politiska debatten. För att få till stånd en fungerande fri rörlighet är det snarare nödvändigt att stärka migrerande arbetstagares rättigheter. Det gäller inte minst utstationerade arbetstagare, som formellt är anställda i ett land men arbetar i ett annat. Genom en kombination av inkonsekvenser i EU-rätten och svårigheter att övervaka att de regler som finns faktiskt följs har det uppstått en situation där vissa arbetstagare förnekas den likabehandling som annars anses vara en förutsättning för den fria rörligheten. De senaste åren har EU har varit drivande i att uppmana medlemsländerna till försvagning och även kränkningar av fackliga rättigheter. EU blandar sig i medlemsländernas lönebildning och välfärdssystem på ett sätt som är oacceptabelt.
institutioner. ILO bör få större möjligheter till insyn i de beslut som tas i trojkan vad gäller åtgärder för de länder som får krisstöd. Också Europeiska centralbanken behöver en starkare demokratisk styrning och det behövs tydliga regler om att EU inte skall lägga sig i lönebildningen. Jag vill se ett annat EU, ett där människor ges möjligheter att växa – i yrkeslivet, i skolan – tillsammans med andra. Där det finns en insikt om att jämställdhet, generösa välfärdssystem och kunskap skapar konkurrenskraft. Ett EU som skyddar mänskliga rättigheter – på hemmaplan och utomlands – och som är ett föredöme för andra länder i världen. Medlemsländerna måste ta samma ansvar för varandra som arbetstagarna fått göra, och inskränkt nationalism och oinskränkt egenintresse måste ge vika för samarbete och solidaritet. Jag vill se ett Europa där alla kan se konkreta framsteg. Och där alla bidrar för att så blir fallet.
EVA NORDMARK
Detta är också på sikt farligt för förtroendet för demokratin. Därför behövs en större insyn i EUs
60
E VA NOR DM A R K
ORDFÖRANDE FÖR TCO
M I N V I SION F ÖR EU ROPA
HARMONISERING OCH FRAGMENTISERING HANNA BEGLER
E
n ögonblicksbild från eurokrisens utbrott: ett EU i gungning, växande statsskulder och stigande räntor, räddningspaket, stängda butiker, demonstranter med molotov cocktails som skär igenom den atenska himmelen. Och så dagens tillstånd: ihållande arbetslöshet, växande sociala klyftor, utebliven tillväxt, medlemsländernas flaggor som vajar i vinden utanför Bryssels kontorskomplex där unionens tjänstemän och politiker strömmar fram och tillbaka. En kris som har övergått i ett slags normaliserat stiltje. Som alla unionsbyggen rymmer det europeiska projektet två motsatta strömningar som levt sida vid sida genom historien. Den ena en ganska lågmäld och subtil sådan, med drag av ”den enda vägens politik” som till stora delar förs i det fördolda, alltför komplex för den vanlige medborgaren att förstå.
H A R MON I SE R I NG O C H F R AG M E N T I SE R I NG
Den andra en mer högljudd, expressiv och EU-kritisk strömning som beskrivs med alarmistiska övertoner i den mediala debatten. Den ekonomiska krisen har gett nytt bränsle till de båda.
Den första strömningen är den harmoniseringstanke som legat djupt inneboende i det europeiska projektet sedan dess begynnelse, och som utgör unionens raison d’être. Genom historien har EU antagit en alltmer homogen form via de olika fördrag som format unionens gemensamma arkitektur. Steg för steg har medlemsländernas lagstiftning harmoniserats och omfattat allt fler områden. En gemensam utrikes- och säkerhetspolitik har börjat ta form, asyl- och migrationspolitiken samordnas alltmer och den inre marknaden fördjupas. I vissa avseenden har harmoniseringen drivits på av krisen. Som ett direkt svar på den ekonomiska turbulensen
H A N NA BE GL E R
63
började gemensamma budgetregler att utformas. Vägen mot en fullödig bankunion håller sakta men säkert på att stakas ut och förslag på en gemensam skattepolitik diskuteras. Parallellt med harmoniseringen – och till viss del som en reaktion mot den – ser vi en fragmentering i det europeiska samarbetet. Denna fragmentering är lättare både att åskådliggöra och att förstå. Ur medial synvinkel är den också tacksammare att skildra – sönderfall och splittring har alltid lämpat sig bättre för den mediala dramaturgin.
Fragmenteringen pågår på flera nivåer. Mellan unionens medlemsstater som drar åt olika håll, som alltid har dragit åt olika håll, men där krisen har tydliggjort olika grupperingar: krisekonomier mot mer stabila ekonomier, euro-länder mot icke-euro-länder, Nord mot Syd. Men även inom medlemsländerna pågår en fragmentering mellan olika grupper i samhället. Nationalistiska och EUkritiska partier finns numera representerade i de flesta nationella parlament och deras framgångar förklaras delvis med den försvagade sociala sammanhållningen inom medlemsstaterna som krisen gett upphov till. Slutligen har ytterligare en skiljelinje kommit att bli alltmer framträdande: den mellan unionens eurokrater som utgör dess politiska makt och delar av medlemsstaternas nationella politiska etablissemang. För både medborgare och deras folkvalda framstår EU alltmer som ett projekt som konstrueras på en avlägsen plats, av en grupp anonyma teknokrater, utifrån en vision som ingen längre känner till.
64
H A N NA BE GL E R
Harmonisering och fragmentering – i flera avseenden står dessa två motsatta rörelser i direkt relation till varandra. De har kommit att ingå i ett ömsesidigt förstärkande växelspel där de båda är varandras naturliga konsekvens. Ökad harmonisering leder till ökad fragmentering som i sin tur bemöts av ökad harmonisering. Den ekonomiska krisen har gett nytt bränsle åt detta samspel. TEMPERATUREN STIGER MEDAN EUROPA STAGNERAR
Klimatfrågan är som bekant svårbegriplig och komplex till sin natur. Utsläpp påverkar ofta fler områden än ursprungslandet, och processerna är komplicerade. Frågan inrymmer dessutom en stor pedagogisk utmaning: vi har svårt att förstå hur vårt eget beteende påverkar framtida generationer och människor i andra delar av världen. Just på grund av frågans komplexitet har behovet av ledarskap setts som särskilt akut. Ekonomiska styrmedel och lagstiftning behövs, men för att det ska komma till stånd krävs ett politiskt ledarskap där vissa länder eller grupper av länder går före. EU har framhållits som en aktör som kan axla ledarskapet inom klimatområdet. Under framförhandlandet av Kyotoprotokollet spelade EU en drivande roll, och vid senare klimatförhandlingar har unionen drivit på krav om kraftigare utsläppsminskningar. De senaste åren har dock EU kommit att anklagas för ett bristande ledarskap i klimatfrågan. Den vedertagna förklaringen handlar om den ekonomiska krisen; akut krisbekämpning och strukturreformer har fått gå före klimatåtgärder och mer långsiktiga satsningar. Det är svårt att av-
H A R MON I SE R I NG O C H F R AG M E N T I SE R I NG
färda denna förklaring. Men kan det kanske finnas fler skäl till varför EU tycks ha tappat ledarskapsrollen i klimatfrågan? Stora politiska projekt bygger på en gemensam vision. En vision måste peka på en tydlig riktning och ett övergripande mål att gemensamt sträva mot. Men en vision är aldrig helt och fullt realistisk och vägen dit inte alltid självklar. Därför bör det finnas utrymme för improvisation på vägen mot visionens förverkligande.
Vilket utrymme för improvisation bjuder dagens EU? Den ökade harmoniseringen har pressat ihop medlemsländernas politiska ramverk till den grad att unionen sakteliga börjat anta den spelteoretiska bilden av ett fångarnas dilemma: att inte göra fel har blivit viktigare än att göra rätt. Samtidigt har den politiska och sociala fragmenteringen gjort det svårare att gemensamt driva en politisk linje. Samspelet mellan harmonisering och fragmentering har skapat en konstruktion med ett sorts jämviktsläge, där visioner och ledarskap inte ryms annat än i marginalerna. Det europeiska projektet måste frigöra sig från den statiska och närmast paralyserande konstruktion som det kommit att ingå i. För att göra detta krävs en ny vision och ett gemensamt mål att sträva mot. DET VAR EN GÅNG ETT FOLK SOM LÄNGTADE EFTER ETT GEMENSAMT PROJEKT
Vad hände med planerna på en EU-konstitution med gemensam flagga och nationalsång? Lissabonfördraget som antogs 2009 kom aldrig att innehålla några sådana förslag. Det fanns ingen tillräcklig
H A R MON I SE R I NG O C H F R AG M E N T I SE R I NG
vilja hos unionens medlemsländer att uppgå i en europeisk federation. Att få européerna att omfamna idén om en gemensam europeisk identitet har heller aldrig varit lätt. Ja, vi delar arbetsmarknad och lagar men nej, det är trots allt viss skillnad på polacker och danskar, på finnar och spanjorer. Men – ändå. Finns det inte alltid ett behov hos människor att ansluta sig till ett gemensamt projekt, att ha ett mål att sträva mot tillsammans? Den ökande harmoniseringen och fragmenteringen må ha tvingat in den europeiska unionen i en konstruktion som försvårar för enskilda länder att gå före. Men i det stillastående läge som EU tycks befinna sig i idag finns ändå både en möjlighet till, och ett behov av, en ny vision att sträva mot. Klimatfrågan binder oss samman och den kräver ett gemensamt engagemang. Ska frågan lyckas få tyngd i den politiska debatten och beröra medborgare på allvar, bör den dock kopplas samman med andra politikområden. Insikten om att klimatfrågan och arbetslöshetsfrågan kan lösas gemensamt har börjat omfattas av allt fler, såväl stater som individer och företag. EU har mycket att tjäna på att tydliggöra de vinster som ett engagemang i klimatfrågan kan få för medlemsländernas tillväxt och dess medborgares sysselsättning och välfärd. Genom att införliva klimatfrågan i tillväxt- och sysselsättningsområdet blir den en europeisk angelägenhet som mer omedelbart berör unionens medborgare. På så sätt kan klimatfrågan också utgöra grunden för en ny vision för Europa.
HANNA BEGLER PROGRAMCHEF HÅLLBARA STÄDER, GLOBAL UTMANING
H A N NA BE GL E R
65