Finanskrisen i Europa - Anja Folkesson (Swedish)

Finanskrisen i Europa •

Anja Folkesson

April 2010 1

Global Utmaning är en fristående tankesmedja.

Vi är ett kvalificerat nätverk från samhälle, näringsliv och forskning som verkar för lösningar på de globala utmaningar som rör ekonomi, miljö och demokrati.

Finanskrisen i Europa Författare: Anja Folkesson Utgiven av Global Utmaning Stockholm, april 2010

Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • www.globalutmaning.se

Förord Finanskrisen och lågkonjunkturen har tydliggjort och fördjupat de strukturella, ekonomiska problem som många europeiska länder har idag.

Det land som just nu har de mest akuta svårigheterna är Grekland, men många andra länder svåra problem som dessutom kommer att förvärras i takt med att Europas befolkning blir allt äldre. Därför brådskar det med att förstå och angripa de underliggande orsakerna.

Alla tycks vara eniga om att de regelverk som idag finns för unionen och det europeiska samarbetet är otillräckliga. Många röster höjs för att det politiska samarbetet måste fördjupas för att valutaunionen ska kunna överleva. Andra är mer pessimistiska och menar att själva konstruktionen med en stor valuta union är feltänkt.

I denna genomgång av debatten som gjorts av ekonomen Anja Folkesson på Global Utmanings kansli har vi främst lyssnat till de röster försöker finna långsiktiga och konstruktiva vägar till en utveckling av samarbetet. Anja Folkesson har bland annat intervjuat Fabian Zuleeg, som är chefsekonom på den Europeiska tankesmedjan European Policy Center (EPC). Zuleeg menar att

det är viktigt att tankesmedjor för upp de frågor som är svåra för politiker att hantera i det korta perspektivet. Tankesmedjor som EPC och Global Utmaning har också ett ansvar för att inte bara beskriva och kritisera utan också att komma med förslag till realistiska och genomförbara lösningar.

Syftet med denna text är att ge underlag för diskussionen om EU:s och eurons framtid. Även om Sverige idag står utanför euro-samarbetet påverkar det som händer i hög grad oss. Det sker genom vårt stora beroende av handeln med Europa men också därför att vi är en del av EU i många andra politiska och sociala betydelser. Jag citerar EU-parlamentets president Jerzy Buzek från hans tal den 25/3: The stability of the euro-zone is crucial not only for its members, but also for those outside the zone, regardless if they want to join or not. We are one Union.

Det är Europas framtid som diskuteras. Den kommer att påverkas av de val som görs den närmaste tiden.

Stockholm 17 april 2010 Kristina Persson Ordförande för Global Utmaning

3

Inledning Finanskrisen och lågkonjunkturen har avslöjat och fördjupat de underliggande strukturella problem som flera europeiska länder har. Det land som i nuläget har störst problem är Grekland, vilket beror på problem som har byggts upp under lång tid. Men även länder som Spanien med en snabbt växande fastighetsmarknad och inflöde av kapital drabbades hårt när efterfrågan minskade. När högkonjunkturen var över hade Spanien fått höga löner men svag konkurrenskraft. Vi kan idag se att tillväxt- och stabilitetspaktens regelverk inte har varit tillräckligt för att förhindra moral hazard, vilket innebär att om man inte behöver ta hela kostnaden för sitt handlande själv, blir man mindre försiktig. Handelsobalanserna har också inneburit att krisen drabbat EU's medlemmar ojämnt, vilket är svårt att korrigera för länder som delar valuta.

Syftet med denna text är att sammanfatta den intensiva debatt som förts, framför allt av ekonomer och politiker, och på så sätt skapa förståelse för vad som hänt och hur vi kan röra oss framåt. Även om det mest akuta just nu är Greklands problem, fokuseras här framförallt på ett långsiktigt perspektiv och hur EU kan undvika att hamna i samma situation igen. Vilka vägar framåt finns? Även om Sverige inte är med i EMU (idag) påverkar det som händer i EU även oss. För att i framtiden kunna fatta ett väl överlagt beslut om den gemensamma valutan är det därför viktigt att förstå hur ett sådant samarbete fungerar. Euron är dessutom en central del av EU och dess stabilitet och trovärdighet påverkar därför alla EU:s medlemmar.

talet och nu hus på 2000-talet. Den andra obalansen består i finanssektorns benägenhet att ta risker. Den tredje består i en kraftig ökning av konsumtionen av kapitalvaror, nybyggnation (USA) och investeringar i exportindustrin i Kina.

Till sist pekar Wolf även ut handelsobalanser med kapital som flödar in i USA och andra högkonsumerande länder.

Wolf menar att det finns två troliga vägar framåt.

Den "framgångsrika" vägen skulle innebära att vi får igång den privata konsumtionen igen och går tillbaka till det normala, men det kommer att leda till nya kriser. Men om vi misslyckas med detta kommer skulderna och underskotten att växa sig ännu större, vilket också kommer att leda till nya kriser. Den enda hållbara vägen är, menar han, att de stora överskotten används till privata och offentliga investeringar över hela världen och att Kina börjar konsumera.

Paul de Grauwe från Centre of European Policy Studies beskriver i rapporten Crises in the eurozone and how to deal with it, hur de privata lånen ökade när det gick bra.2 När krisen sedan kom så minskade de offentliga inkomsterna samtidigt som dess utgifter ökade till följd av ökade sociala kostnader. Eftersom de privata skulderna delvis skyddas av regeringarna blev den offentliga sektorn tvingad att öka sina egna skulder ytterligare. Men eftersom de offentliga skulderna nu bör minska hamnar man i en paradox (the Fisher paradox): Det blir svårt att tvinga regeringar att minska sina skulder samtidigt som den privata sektorn försöker minska sina. Det leder till en kontraproduktiv dynamik som riskerar att leda till deflation.

PIIGS och valutasamarbetet

Orsaker till krisen och situationen idag Martin Wolf tar i Financial Times upp fyra olika obalanser som pekats ut som orsaker till ekonomiska kriser.1 Den första är de prisbubblor som då och då uppstått för tillgångar, som aktier på 901 The World Economy has no easy way out of the mire.

Financial Times 23/2-2010

Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien är länder som har fått extra stora problem. Deras problem har olika grunder och kan därför inte enbart härledas till finanskrisen med oreglerade finansinstitutioner och bonusar.

Paul De Grauwe på CEPS (Centre of European Policy Studies) menar att de problem som startade i Grekland och som nu lett till en kris för euroområdet beror på tre olika aktörer. För det första 2 CEPS Policy Brief. No. 204/February 2010

hur Grekland har skött de offentliga finanserna.

För det andra finansmarknaden som präglas av överdrivna reaktioner. Aktörerna på finansmarknaden har en tendens att upptäcka kriser först när de redan skett vilket leder till överdrivna reaktioner - då alla reagerar starkt och på samma gång. Den tredje aktören består av euroområdets myndigheter och deras ovilja att ge en klar och entydig signal om att Grekland bör räddas. Detta ledde till att finansinstitut med grekiska statsobligationer snabbt blev medvetna om riskerna.

Frederico Steinberg, ekonom och expert på internationella handelsfrågor på Institut Royal Elcano i Madrid, menar att Spanien hade två grundläggande problem som förvärrade effekten av den internationella finanskrisen.3 Dels var de beroende av utländskt kapital för att finansiera den fastighetsbubbla som uppstått p.g.a. låga räntor. Detta kapital försvann när krisen slog till och Spanien kunde inte själva finansiera sina underskott. Dels förlusten av konkurrenskraft då de gick med i euron. När Spaniens arbetskraftskostnad steg snabbare än i andra länder förlorade de i konkurrenskraft mot sina huvudsakliga handelspartner vilket ökade underskottet. Även Wolfgang Münchau, redaktör för Financial Times skriver att Spanien fastnat i en fälla.4 De borde aldrig gått med i euro-samarbetet så tidigt då den låga räntan ledde till en boom som inte kunde hejdas. Enligt honom var det alltså inte bankernas fel utan medlemskapet i euron som ledde till en av Europas största fastighetsbubblor.

PIIGS-länderna har på ytan samma problem: hög inflation som lett till låg konkurrenskraft, fallande export, budgetunderskott och enorma statsskulder.5 Men orsaken till deras problem skiljer sig åt. I Grekland, Italien och Portugal beror det på dålig budgetdisciplin och i Spanien och på Irland beror det på en hög kredittillväxt som skapat fastighets- och lönebubblor. För att komma till rätta med sina underskott behöver de nu exportera mer men har för dyr arbetskraft, 3 Toute l'Europe.fr, 18/2 -2010 4 Why I Worry More About Spain than About Greece.

Eurointelligence.com 18/2-2010 5 EU's Lehman brothers, Fokus.se, 19/2-2010

vilket på grund av den gemensamma valutan inte går att parera med hjälp av devalvering.

Dock menar ekonomen Paul Krugman att det i praktiken är otänkbart att bryta upp eurosamarbetet och menar istället att den enda utvägen för EU är att gå mot en politisk union och på sikt bli allt mer som USA.6 Krugman jämför Spanien med Florida där samma sak hände men där federalt stöd ledde till ett helt annat resultat. Det som hänt i Spanien visar dessutom att man kan sköta sina statsfinanser väl men ändå drabbas.

Erik Jones, professor i europeiska studier vid SAIS Bologna Center, menar att problemet för Grekland inte är dålig konkurrenskraft.7 Problemen skulle funnits där oavsett euron och han ifrågasätter med hjälp av data huruvida Grekland faktiskt haft problem med konkurrens i form av höga löner. Under sitt medlemskap i valutaunionen har Grekland dessutom lyckats behålla sin marknadsandel på den europeiska exportmarknaden. Han menar därför att en devalvering skulle för Grekland vara till liten hjälp. Problemet är istället att Grekland utnyttjade den kreditvärdighet de fick med euron vilket resulterade i stora skulder. Jones kritiserar att man vid bildandet av euron mest diskuterade huruvida stabilitets- och tillväxtpakten skulle begränsa självständig beskattningsrätt och att man därför missade risken för finanspolitiskt slöseri.

John Plender tar upp Tysklands roll i det hela och skriver att så länge hela Sydeuropa plågas av en övervärdering av euron och behovet att öka exportefterfrågan så kan Tyskland inte fortsätta med sin exportledda tillväxtmodell och strukturella sparande.8 Även Martin Wolf skriver om Tysklands problematiska budgetpolitik.9 Han menar att man i den tyska inrikesdebatten antar att deras politik är föredömet för alla euroländer på grund av deras disciplin. De verkar då inte förstå är att en sådan lösning går emot universiella regler. Alla kan inte ha överskott om inte hela eurozonen får ett handelsöverskott gentemot 6 The Making of a Euromess. New York Times Opinion, 15/2-2010 7 Greek Competitiveness is Not the Issue, Fiscal Discipline is. Eurointelligence.com 4/3-2010 8 Greece Will Not be Fixed by Populist Measures. Financial Times 23/2-2010 9 The Eurozone Crises is Now a Nightmare for Germany. Financial Times 10/3-2010 5

andra länder. Hur skulle en sådan politik förklaras för EU's globala partners? Tyskland måste alltså bli mindre som Tyskland för att andra euroländer ska kunna bli mer som Tyskland. Till skillnad från Erik Jones, menar Wolf att det inte är brist på disciplin som är problemet utan obalanserna mellan eurozonens olika medlemmar. Även Laurence Boone på Eurointelligence har diskuterat detta. Hon menar att det är viktigt att inte enbart kritisera Tyskland utan att se hela bilden. Alla euro-länder har på olika vägar sett till att dra nytta av valuta-samarbetet utan att fundera på vad som krävs för att kvaliteten på den gemensamma varan (valutan) bibehålls.10 Den höga konjunkturen i början av samarbetet, låga räntor samt stabilitetspakten gjorde att länderna till en början närmade sig varandra i form av skuldsättning. Men när ingen vidare politisk koordination fanns började så småningom länderna på olika sätt dra nytta av den gemensamma valutan. De med något högre inflation tjänade på de låga räntorna och de med konkurrensfördelar tjänade på lättare handelsutbyten.

Boone menar därför att en ekonomisk styrning måste till och pekar på två viktiga faktorer för att detta ska ske: länder måste dels förmås att i högre grad bry sig om den gemensamma varan, dels på något sätt tvingas att inrikta sin ekonomiska politik mot de gemensamma målen. I en annan artikel av Boone pekar hon på två centrala problem: för det första det kortsiktiga av finansiell art och för det andra de stora obalanserna. Hon menar att båda leder fram till samma fråga, ska vi ha mer finansiell integration eller inte?11 Vidare visar Rebecca Wilder i artikeln The endgame for Europe - wage cutting and the battle for exports, hur de flesta länder i EU låtit löneökningarna stanna av och i vissa fall sjunka, allt för att öka exporten.12 Det uppenbara problemet är att alla inte framgångsrikt kan föra denna tillväxtpolitik.

Wilder varnar därför för att när exporten inte ökar leder detta enbart till växande offentlig 10 Is Germany egoistic? No we all are. Eurointelligence.com 24/3-2010 11 The real case for fiscal integration. Eurointelligence.com 8/4-2010 12 The endgame for Europe - wage cutting and the battle for exports. 7/3 www.newseconomics.com

skuldsättning då skatteintäkterna minskar med lägre löner.

Slutligen understryker den amerikanska finansmannen George Soros att det inte räcker med att rädda Grekland för sen finns andra länder som Spanien, Italien, Portugal och Irland kvar.13 Vad händer vid nästa kris? Han menar att strängare övervakning och institutionella arrangemang för villkorad hjälp behövs, men finns den politiska viljan för dessa åtgärder?

Det akuta problemet Grekland och räddningspaketet. Räcker det?

Den senaste tidens debatt har framför allt rört sig kring det mest akuta, Greklands situation och hur resten av euro-länderna ska hantera detta. Den 12:e april kunde vi läsa att euro-ländernas finansministrar skrivit under ett räddningspaket.

De har därmed enats om att bidra med minst 30 miljarder euro och en ränta på 5% vilket ligger under marknadsräntan på ungefär 7,3%,14 vilket Tyskland tidigare inte velat bevilja. Dock är inte svårigheterna därmed över.

Wolfgang Münchau har tidigare höjt en kritisk röst och sagt att bördan på Grekland kommer att bli för stor och att de därför, trots hjälppaket, med all trolighet har en konkurs att vänta.15 Efter det nu senast beslutade paketet ställer han sig positiv till den lägre räntan, men han är osäker på om det räcker.16 Kortsiktigt tror Münchau att paketet kan rädda betalningssvårigheterna, men han håller fast vid att Grekland på längre sikt ändå kommer att misslyckas med sina betalningar. Han menar att det beror på att det är omöjligt för Grekland att fixa till de stora problem de har utan skuldsanering. Münchau ser tillbaka på de senaste månaderna och ser ett EU som har misslyckats både med att samarbeta och att göra det i tid, vilket inneburit onödiga kostnader. Även om Grekland räddas, står fler länder på tur.

Möjligtvis skulle man ha råd att hjälpa Portugal, men Spanien? Och Irland?17 Detta leder till att vissa ekonomer, däribland den chilenska Gonzalo 13 The fate of the eurozone. Financial Times 22/2-2010 14 Euro zone readies 30 bn euros to rescue Greece.

Euractive.com 15 Se: Why greece will default. Eurointelligence.com 1/42010 16 Finally a deal. Financial Times 13/4-2010

Lira, tvivlar på att euron kommer att överleva.

Lira menar att det beror på systematiska motsägelser som gör euron omöjlig.18 Motsägelserna består framför allt av att det rör sig om länder som delar valuta men själva styr över sin statsskuld, vilket gör att länder kan låna sig till välstånd för att hamna på samma nivå som de andra euroländerna. Både Lira och Wolfgang Münchau ifrågasätter euron som en gemensam valuta och menar att det enbart är ett komplicerat system för en fast växelkurs, som till slut kommer att kollapsa. Münchau skrev om detta när Tyskland gjorde det klart i slutet av mars att Grekland skulle bli tvungna att även ta hjälp av IMF.19 Och han har som sagt inte blivit övertygad om motsatsen efter det senaste beslutet om ett räddningspaket.

Stabilitetspakten och behovet av reform Stabilitetspakten idag För att valutasamarbetet ska fungera måste medlemsstaterna enligt tillväxt- och stabilitetspakten uppfylla två kriterier. Det årliga underskottet får inte vara mer än 3% av BNP och den totala statsskulden får inte överstiga 60 % av BNP. För att länderna ska följa detta finns det en no bailout-klausul som säger att man inte ska hjälpa de länder som får problem. Idag ser vi effekterna av att Grekland inte har följt pakten och fuskat med bokföringen för att kunna ingå i eurosamarbetet.

Senaste reformen av stabilitetspakten skedde år 2005 och man beslöt då om ett antal undantag för budgetdisciplinen, nämligen naturkatastrofer, pensionsreformer, och stora investeringar. Man ville göra tilämpningen litet mjukare för att ge varje enskilt land mer frihet. Redan då skrev Lars Calmfors en rapport om stabilitetspaktens urvattning som han ansåg undergrävde den finansiella disciplinen.20 Calmfors menar nu att 17 The PIIGS Problem: Maginot Line Economics. Naked Capitalism 12/4-2010 18 Systemic Contradictions. Naked Capitalism, 11/42010 19 The beginning of the end of the euro area. Financial Times 24/3-2010

detta är en av orsakerna till att vi hamnat där vi är idag.

De frågor vi nu behöver ställa är om stabilitetspakten bör reformeras och om det behövs andra institutioner såsom en europeisk valutafond. Ytterligare en fråga är om EU måste gå mot en mer gemensam ekonomisk politik med samordnade skatter och strukturpolitik.

Reformering av stabilitetspakten och andra åtgärder Grekland har visat att hotet om no bailout inte fungerar för att länder ska föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Problemet är att även om det går att hota med no bailout så slipper resten av EU:s länder inte undan problemen. Om man hjälper Grekland blir hotet verkningslöst och hjälper man dem inte får det negativa följder för hela euroområdet.

Hur kan man då undvika att hamna i samma loselose situation igen? Bland de åsikter som hörs från medlemstaternas ledare finns bland annat Nicolas Sarkozy som menar att det finns konsensus kring behovet av europeisk ekonomisk ledning, och Van Rompuy som sagt att staternas ledare bör mötas minst en gång i månaden för att Europeiska rådet ska ha möjlighet att koordinera sin politik. Även Brian Cowen, Irlands premiärminister, talar om att förstärka de regler som finns idag inom stabilitetspakten istället för att skapa nya regler. Alla länder måste visa att de känner en plikt att följa stabilitetspakten.21 Även den svenske ekonomen Lars Calmfors menar att det krävs regler som biter mer än de gör idag, vilket även var hans kommenter vid reformeringen 2005.22 Chefsekonomen på European Policy Center (EPC), Fabian Zuleeg, framhåller i en intervju att den stabilitetspakt vi har inte är anpassad efter världen idag.23 Han menar att vi har kunnat se att,, tillväxt- och stabilitetspakten inte har fungerat som enkilt instrument och vi kan därför inte 20 What Remains of the Stability Pact and What Next?

Sieps 2005 21 The Fate of the Eurozone. Financial Times 22/2-2010 22 Rädda inte Grekland. E24 4/2-2010 23 Intervju med European Policy Centers chefsekonom Fabian Zuleeg, utförd av Global Utmaning den 16/32010 7

enbart reformera Stabilitetspakten, utan vi måste se till hela den ekonomiska styrningen. På grund av de olikheter som finns mellan länderna krävs en bredare syn på hur den monetära unionen bör styras.

Då stabilitetspakten är utformad på historisk grund, måste en omvärdering göras. 3%- och 60%-målen är inte längre effektiva och enligt Zuleeg bör vi istället för att ha specifika mål se till sunda offentliga finanser. Eftersom länderna är så pass olika måste reglerna dessutom vara landspecifika. Ett problem är att många länder, särskilt de större, saknar insikt om att ett så stort projekt som den monetära unionen kräver regler som kan appliceras på alla länder. Zuleeg drar därför slutsatsen att problemen för unionen inte kommer att lösas med de medel som används för att hjälpa Grekland utan att man måste se till styrningen i hela euroområdet.

Vidare menar Zuleeg att budgetbalansen är en viktig aspekt där man måste se till hela konjunkturcykeln, d.v.s. att man inte enbart bör ställa krav vid lågkonjunkturer, utan även se till att länder sparar när ekonomin går bra. Dessutom måste man i det långa perspektivet se till fler aspekter såsom jämlikhet mellan olika generationer. En generation ska inte kunna skuldsätta en annan på ett sätt de inte kan ta sig ur.

Wolfgang Münchau skriver i en artikel i Financial Times om vad euroområdet måste göra för att överleva och sammanfattar det i tre punkter.24 För det första måste krishanteringen vara robust och transparent samt fungera så att den minskar moral hazard. Länder som får hjälp måste acceptera viss förlust av suveränitet. För det andra måste obalanserna i området reduceras, vilket kräver handling från både länder med en lång historia av underskott som Grekland och Spanien men även från länder med stora överskott som Tyskland.

Finansministrarna måste samarbeta för att utjämna obalanserna. För det tredje är det nödvändigt att det finansiella systemet är mindre fragmenterat.

De ovan nämnda föreslagen till åtgärder är preventiva och om de inte fungerar finns andra 24 What the eurozone must do if it is to survive. Financial Times 31/1-2010

alternativ. Att ge nya lån är ett dåligt sådant, eftersom det inte går att lösa problem med samma medel som orsakade dem. Münchau tror dock inte att länder skulle acceptera att förlora sin suveränitet. Därför skulle det bästa alternativet vara att skapa en "Euro(pean) Monetary Fund" (se nedan) som har både finansiellt stöd och möjlighet att ställa krav. Om man följer det förslag som Gros och Mayer ger i sin rapport skulle länder med större risker få betala mer till fonden, vilket minskar incitamentet att föra en politik som ger höga skulder.25 Emellertid uttrycks tvivel om viljan hos politiker att införa en sådan institution. Münchau menar även att man bör överväga en ”fiscal federation” med gemensamma skatter och transfereringar. Här finns dock stora politiska svårigheter och problem.

Ytterligare ett problem är att Tyskland, pga. sin historia, så starkt betonar stabilitet hos valutan och behovet av en oberoende centralbank utan att möta detta monetära engagemang på den finansiella sidan. Som Fabian Zuleeg påpekat tidigare krävs regler som även vänder sig till Tyskland när de bryter mot reglerna, vilket de vid ett flertal tillfällen faktiskt gjort.26 Det var bland annat det som ledde till att reglerna mjukades upp år 2005. (red. kom.) Men det är något som man i Tyskland inte är intresserade av att diskutera, och enligt Zuleeg gör maktobalanserna inom EU att det är omöjligt att få Tyskland att göra något om de inte själva vill.

EMF I rapporten från CEPS, skriver Gros och Mayer om möjligheten för en europeisk variant av den internationella valutafonden att hantera medlemsländer i kris. Författarna menar att en sådan är överlägsen både IMF och andra redan existerande institutioner inom EU. En tydlig ram måste finnas för hur sådana här situationer ska hanteras och beslut bör inte tas under extrem tidspress när skadan redan är skedd. De menar att det finns två huvudfördelar med ett EMF: sättet det finansieras på, att man får betala efter storleken på sin statsskuld vilket skulle ge klara 25 How to deal with the sovereign default in Europe: Towards a Euro(pean) Monetary Fund. No. 202/February 2010 26 Intervju med European Policy Centers chefsekonom Fabian Zuleeg, utförd av Global Utmaning den 16/32010

incitament att sköta sina finanser samt att de kan tillhandahålla ett riktigt konkursförfarande. Båda dessa egenskaper skulle, enligt Gros och Mayer, minska risken för moral hazard.

De transaktioner som inte registrerats till EMF skulle dessutom bestraffas när de kommer fram i efterhand vilket skulle bidra till en transparens av medlemmars offentliga finanser. En sådan institution skulle enligt författarna även skydda de länder som sköter sig och förhindra att dessa hamnar i en lose-lose situation.27 Ett förslag i den här riktingen kom den 7:e mars från den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, då han föreslog att EU skulle införa en europeisk valutafond enligt ovan.28 Det är osäkert huruvuda alla EU's 27 länder skulle delta eller enbart de 16 euro-länderna och han uttalade sig inte heller om någon tidsplan. Ett stort hinder för en sådan här lösning är att EU:s fördrag skulle behöva skrivas om. I och med att detta just gjorts genom Lissabonfördraget, vilket inte lät sig göras utan motstånd, kan det ställa till problem att få igenom något sådant så snart igen. Det finns en rädsla att medborgarnas stöd för EU och EMU ska bli svagare.

Ytterligare en försvårande faktor, enligt artikeln ovan, är att medlemmar ser olika på orsakerna till dagens kris. Medan Frankrike m.fl. menar att budgetobalanserna, och då även Tysklands överskott är det stora problemet, så ser Tyskland sitt sparande som ett uttryck för deras konkurrenskraft. Kritiken mot att hotet om no bail-out kan bli svagare vid införandet av ett EMF bemöts med att länder idag ändå kan räkna med hjälp då en konkurs skulle ge negativa effekter för flertalet andra länder. En av de viktigare anledningarna till att skapa ett EMF är dock att det skulle förbereda EU inför nya kriser vilket inte är fallet idag. Även Fabian Zuleeg på EPC ställer sig något kritisk till förslaget om ett EMF.29 För det första finns det stora hinder för att faktiskt få igång en 27 How to Deal with the Sovereign Default in Europe: Towards a Euro(pean) Monetary Fund. No. 202/February 2010 28 Financial Times 8/3-2010 29 Intervju med European Policy Centers chefsekonom Fabian Zuleeg, utförd av Global Utmaning den 16/32010

liknande europeisk institution. Många beslut måste tas om finansiering, plats mm. Dessutom kan man räkna med både rättsliga och politiska invändningar från många håll. För det andra är IMF en föråldrad institution i sammanhanget. Det man talar om som förebild är ett IMF från 70och 80-talet, då de använde sig av sina åtstramningsprogram, men idag ser både IMF och världen annorlunda ut. Vidare menar Zuleeg att länder enbart skulle vända sig till en sådan institution när de redan fått stora problem och då är det troligen försent. Ett europeiskt IMF skulle vara ytterligare ett instrument som bara vänder sig till enskilda länder och inte hela området. Det är inte vad som idag behövs, och precis som med dagens stabilitetsregler behövs snarare förnyelse än tillbakablick.

Dock har det den senaste tiden varit tyst om EMF-förslaget. Det kan bero på att fokus nu legat på det mest akuta problemet, hur Grekland ska kunna räddas och i det fallet är inte EMF ett alternativ, då det skulle ta alldeles för lång tid. Det kan också bero på att det är fler än Fabian Zuleeg och Wolfgang Münchau30 som inte tror på att den förändring i fördraget som måste till är aktuell i dagsläget.

Politisk konsensus. Mot en politisk union?

Jaques Delors, den tidigare EU-parlamentariken och ordföranden för kommissionen, sa på 80talet: “We’re not here just to make a single market – that doesn’t interest me – but to make a political union.” Gideon Rachman trycker på detta uttalande när han i Financial Times skriver att Greklands kris inte enbart hotar euron utan hela uppbyggnaden av den Europeiska Unionen.31 Risken är nu att om inte EU rör sig framåt kommer det att röra sig bakåt. Vid skapandet av en egen inre marknad expanderade den europeiska lagstiftningen och därmed skedde en urgröpning av staternas självständighet.

Ett förslag i rikting mot en politisk union framförs av Sotiria Theodoropoulou på EPC.32 30 The Problems with the Schauble Proposal.

Eurointelligence.com 16/3-2010 31 Greece threatens more than the euro. Financial Times 22/2 -2010 32 Addressing Europe’s employment crisis: what policies for recovery and reform? EPC, feb 2010 9

Hon menar att en sammanslagning av nationella finanspolitiska program är önskvärd för att lindra de effekter lägre offentliga utgifter skulle ha för arbetsmarknaden. En starkare finansiell koordination bör därför vara en del av 2020strategin. Även Paul De Grauwe anser att problemen har uppstått på grund av obalansen mellan en fullt centraliserad penningpolitik och nationella politiska instrument.33 Det saknas en mekanism för att samordna medlemsstaternas ekonomiska politik, vilket leder till olikheter i länders sparande och detta riskerar att leda till kriser. Problemet, menar han, är att det inte finns någon vilja att röra sig mot en mer politisk union. De Grauwe instämmer med Gros och Mayers i att en lösning skulle kunna vara att skapa ett EMF som har möjlighet att hjälpa behövande länder och även befogenhet att ställa krav och se till att kraven följs.

Gideon Rachman skriver att för grundarna var tanken bakom en ekonomisk union att det var ett steg mot en politisk union.34 Han menar därför att det är ett problem att de politiska ledarna inte talar om det idag, eftersom ett logiskt steg vid de problem som vi nu står inför är att införa en gemensam europeisk skatte- och finanspolitik och en mekanism för finansiella transfereringar mellan EU's stater. Det är sådana möjligheter som smörjer USA:s valutaunion. Problemet, menar han, är att den sortens djupa politiska integration påverkar medborgarna mer eftersom det handlar om skatter och konsumtion.

Fabian Zuleeg håller med om att den politiska integrationen bör öka men menar samtidigt att debatten är överdriven.35 Alla viktiga ekonomiska beslut bör inte tas på EU-nivå, men däremot måste obalansen mellan finans- och penningpolitik jämnas ut. Vidare måste lösningen kunna appliceras på alla euroländer, då det enligt Zuleeg inte är ett alternativ att skapa en mindre union med mer likasinnade länder inom unionen.

33 CEPS Policy Brief. No. 204/February 2010 34 Greece threatens more than the euro. Financial Times 22/2 -2010 35 Intervju med European Policy Centers chefsekonom Fabian Zuleeg, utförd av Global Utmaning den 16/32010

Ett grundproblem, enligt Rachman, är att européer har svårt att identifiera sig som EUmedborgare.36 I princip kan man gilla tanken om en gemensam union men inför frågan om tyskar ska betala för att rädda Grekland känner man sig plötsligt väldigt tysk igen. Och om Greklands ekonomiska beteende leder till att grekerna förlorar viss självstyrelse är risken stor att de upplever EU mer som en kolonialmakt än en politisk union.

Emellertid menar Zuleeg att vi i slutändan kommer att gå mot gemensamma skatter. På grund av att det är så politiskt kontroversiellt, kommer det vara en långsam process men det är så gott som oundvikligt. Grekland hade inte varit i den situation de är i nu om det funnit gemensamma strukturer och skatter. Istället har nu deras självständiga finanspolitik lett till att de är bundna och tappat kontrollen helt. Det krävs dock många regler för att ett sådant samarbete ska fungera, bland annat i form av sanktioner mot länder som uppvisar falsk statistik.

I det längre perspektivet handlar det därför enligt Zuleeg om val. EU's länder måste bestämma sig för vad man vill göra tillsammans och vad man vill sköta på nationell nivå. Vill man satsa på att få en fungerande monetär union måste mer kompetens in på EU-nivå. Det är dock en känslig fråga eftersom det innebär att ge upp viss nationell kontroll för att unionen ska fungera bättre. Därför är det en långsam omvandling vi går emot. Mest troligt är att det går via fler kriser, där medlemstaterna för varje kris tar ett steg närmare varandra, då man inser att det är nödvändigt.

Zuleeg menar slutligen att även om det finns en risk för att samarbetet nu tar ett steg tillbaka, så är den risken relativt liten. Eftersom vi befinner oss i en värld med ekonomisk globalisering och öppenhet, har EU en klar fördel i att gemensamt kunna skapa ramar och strukturer.

36 Greece threatens more than the euro. Financial Times 22/2-2010

11