Kunskapsöversikt-Transnationella-band-FINAL-webbversion1

Delrapport 1: Kunskapsöversikt

Louise Granath ● Anna Horgby ● Veronica Nordlund ● Lisa Pelling

April 2013

INNEHÅLL SAMMANFATTNING ................................................................................................................................ 3 Tabellförteckning .............................................................................................................................. 5 Figurförteckning ................................................................................................................................ 5 INLEDNING............................................................................................................................................... 6 Studiens innehåll............................................................................................................................... 7 BAKGRUND .............................................................................................................................................. 8 Vad är transnationella band?............................................................................................................ 8 Vad är remitteringar? ....................................................................................................................... 9 Vad är integration? ......................................................................................................................... 11 Teorier om de transnationella bandens betydelse vid migration .................................................. 12 Transnationella band och integration............................................................................................. 14 Migration från Irak och Afghanistan till Sverige ............................................................................. 16 DE TRANSNATIONELLA BANDENS PÅVERKAN PÅ INTEGRATION OCH LIVSVILLKOR I SVERIGE............. 20 Transnationella band – en resurs ................................................................................................... 20 Pressen att skicka hem pengar ....................................................................................................... 21 Boendestandard och val av bosättningsort .................................................................................... 22 Relation till arbetsmarknaden ........................................................................................................ 27 Etnisk segregation ........................................................................................................................... 30 Bristande kunskaper i svenska ........................................................................................................ 32 Genusaspekter: Påverkas män och kvinnor olika av transnationella ............................................. 33 band? .............................................................................................................................................. 33 VAD SAMHÄLLET KAN GÖRA FÖR ATT UNDERLÄTTA TRANSNATIONELLT ENGAGEMANG .................. 35 KÄLLOR .................................................................................................................................................. 36

2

SAMMANFATTNING Denna kunskapsöversikt är den första delrapporten som publiceras inom projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige. Projektet drivs av Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektets mål är att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar nyanländas boendestandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige.

Kunskapsöversikten utgör ett viktigt underlag för nästa steg i projektet: inhämtning av ny kunskap genom grupp- och djupintervjuer samt bearbetning av ny statistik.

Transnationella band är de band som knyter migranter till familj, släktingar och andra gemenskaper i ursprungslandet. Exempel på transnationella band kan vara de pengar som migranter skickar hem, så kallade remitteringar, överföring av kunskap eller handelsrelationer – förbindelser som människor upprätthåller över nationsgränser i sitt dagliga liv. Det transnationella perspektivet kan beskrivas som ett försök att redogöra för att många migranter lever sina liv i och identifierar sig med två eller flera länder och samhällen samtidigt, och att det inte bara är migranterna själva som påverkas av migrationen, utan i stor utsträckning också de anhöriga som blir kvar. Beslutet att migrera är ofta ett kollektivt beslut som fattas inom en familj eller inom ett hushåll. I länder med otillräckliga sociala skyddsnät ersätter pengaöverföringar inom familjer olika typer av socialförsäkringar. När en familjemedlem flyttar utomlands blir dessa överföringar inom familjen till remitteringar. Enligt Världsbankens uppskattningar är det totala värdet på de pengar som migranter skickar till anhöriga, släktingar och andra mottagare i sina ursprungsländer över tre gånger så stort som värdet på världens samlade officiella bistånd.

De transnationella banden har stor betydelse, både för hur de internationella migrationsströmmarna ser ut och för hur migrationen till Sverige sett ut under de senaste årtiondena. Sociala nätverk och kontakter framhävs ofta som mest avgörande för beslutet att migrera till ett visst land och information som förmedlas i det transnationella nätverket anses ofta vara mer tillförlitlig än information som förmedlas av myndigheter. Som en konsekvens av att tidiga migranter underlättar för de migranter som kommer senare sker invandringen till Sverige från ett givet sändarland ofta i vågor. Inom projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige intervjuar vi nyanlända från Irak och Afghanistan: I statistiken över migrationen från båda dessa länder kan man tydligt se att de initiala flyktingströmmarna kommer tätt åtföljda av vågor av anhöriginvandrare ett till två år efteråt.

Migranters transnationella band påverkar integrationen och livsvillkoren i värdlandet på olika sätt: 

Många som kommer till Sverige som asylsökande eller anhöriga bär på ett ansvar för att försörja familj och släktingar som finns kvar i hemlandet. Det är dessutom inte ovanligt att asylsökande har tvingats skuldsätta sig för att kunna ta sig till Sverige. Pressen att skicka hem pengar eller betala av på skulder tär på nyanländas resurser och kan bidra till trångboddhet och fattigdom. I vår genomgång av tidigare studier som redovisas i den här rapporten hittar vi bland annat vittnesmål från migranter som avstått från att läsa svenska på SFI eftersom de varit tvungna att arbeta för att betala igen skulder eller bidra till anhörigas försörjning i ursprungslandet.



Migranters sociala nätverk och transnationella band ger fler möjligheten att välja bort Migrationsverkets anläggningsboenden och istället bo i eget boende (ebo) i närheten av

3

anhöriga och landsmän. Ersättningen till asylsökande är så låg att i princip alla som bor utanför Migrationsverkets anläggningar bor inneboende. Att bo i närheten av anhöriga och landsmän innebär många fördelar. De studier vi tagit del av pekar till exempel på att nyanlända upplever att det är tryggt att bo i närheten av någon som kan hjälpa till att hitta rätt i värdlandet (uppsöka vård, etc). Anhöriga och bekanta kan också hjälpa till att ordna jobb. Men det fria valet av bostadsort har också ifrågasatts. Trångboddhet och frekvent flyttande mellan olika värdfamiljer för att inte vara till för stor belastning pekas ut som faktorer som i vissa fall försvårar integrationen för nyanlända. 

Problem uppstår när den invandrade genom att aktivt välja bostadsort efter närheten till landsmän väljer bort mindre orter där dennes arbetskraft behövs bättre. Den förväntade tillgången på anställningsmöjligheter framstår som ett starkt skäl till att många invandrade tackar nej till kommunplacering och söker sig till storstadsregionerna. Rapporter vi tittat på visar dock att uppfattningen att det är lättare att ta sig in på arbetsmarknaden i storstäderna inte nödvändigtvis överensstämmer med verkligheten.



Invandrade arbetar oproportionerligt ofta med landsmän. För den som har svårigheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden kan den transnationella gemenskapen utgöra ett ovärderligt stöd. Det finns en risk att invandrade fastnar i osäkra vänskapsanställningar hos landsmän. Litteraturen vi har tagit del av vittnar om att det förekommer att arbetstagare hamnar i en beroendesituation gentemot arbetsgivaren i de transnationella nätverken – en situation som befästs ytterligare i de fall där arbetsgivaren också är den som hjälpt arbetstagaren med boende.

Att människor håller kontakt med varandra över stora avstånd är i grunden något positivt: en källa till trygghet och tillhörighet såväl som till ekonomiska möjligheter och affärskontakter. Litteraturen finner inga entydiga samband mellan transnationella band och integration, transnationellt engagemang förekommer såväl hos välintegrerade migranter som bland migranter som befinner sig i utanförskap. Ofta är det de som är bäst integrerade som har de resurser som krävs för att utnyttja de möjligheter som finns kopplade till deras transnationella band. När de transnationella banden fungerar som en resurs kan de bidra till att underlätta integrationen, medan ansvar för att försörja familj och släktingar i ursprungslandet kan vara betungande och ett hinder för integration i andra sammanhang. Detta komplexa samband återspeglas i litteraturen om transnationella band och integration.

4

Tabellförteckning Tabell 1. Tre perspektiv på invandrades integration………………………………………………………………………… 15 Tabell 2. Asylsökande, de 15 största länderna…………………………………………………………………………………. 18 Tabell 3. Kommuner i Sverige 2011 med högst andel utrikes födda………………………………………………… 25 Tabell 4. Studieresultat t.o.m. 2009 för elever som påbörjat sin utbildning 2007 (procent)……………. 32

Figurförteckning Figur 1. Vilja, planering samt förberedelse av migration med och utan stöd från utlandet……………… 12 Figur 2. Antal utomnordiska invandrare efter grund för bosättning och tid…………………………………….. 13 Figur 3. De 20 största grupperna av utrikes födda i Sveriges befolkning 2011…………………………………. 16 Figur 4. Invandring från Irak 2004-2011 efter grund för bosättning…………………………………………………. 17 Figur 5. Invandring från Afghanistan 2004-2011 efter grund för bosättning…………………….……………… 19 Figur 6. Andelen invandrade grannar år 2006, efter storstadregion och födelseregion…………………... 27 Figur 7. Genomsnittlig andel invandrade bland kollegor på arbetsplatsen 2006, efter storstadsregion och bakgrund………………………………………………………………………………………………………………………………….. 31 Figur 8. Genomsnittliga andelen ”landsmän” (personer från samma födelseland/-region som individen själv) respektive andra invandrade bland kollegor på arbetsplatsen 2006……………………….. 31

5

INLEDNING Denna kunskapsöversikt är ett försök att ge en översikt över befintlig forskning och kunskap om de transnationella band som binder nyanlända migranter till anhöriga och släktingar i migranternas ursprungsländer och den inverkan förekomsten av dessa band har på integrationsprocessen.

Kunskapsöversikten är den första delrapporten som publiceras inom projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige. Projektet drivs av Global Utmaning med medfinansiering från Europeiska flyktingfonden. Projektets mål är att presentera ny kunskap om hur transnationella band påverkar nyanländas boendestandard, val av bosättningsort samt relation till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige. Ökad kunskap om hur pressen att skicka hem pengar påverkar livsvillkoren för nyanlända kan bidra till en förbättrad utformning av samhällsinformation till asylsökande och personer som nyligen beviljats uppehållstillstånd, och bättre metoder för att stödja ett tidigt arbetsmarknadsinträde. Projektets andra steg är en empirisk undersökning av de transnationella band som binder nyanlända till sina anhöriga och släktingar i ursprungslandet. Denna undersökning som genomförs med hjälp av kvalitativa intervjuer med nyanlända från Irak och Afghanistan. Det tredje steget är en analys av invandrades ekonomiska resurser och överföringar till anhöriga i ursprungslandet utifrån Levnadsnivåundersökningen bland utrikes födda och deras barn (LNU-UFB) som blev klar 2012.

Projektets utgångspunkt är att kunskap saknas om hur nyanländas transnationella band till ursprungslandet påverkar den första tiden i Sverige. Nyanlända har många gånger ansvar för att bidra till försörjningen av familj och släktingar som finns kvar i ursprungslandet. Dessutom är det vanligt att människor tvingats skuldsätta sig för att finansiera resan till Sverige, och sedan för att hjälpa familjemedlemmar att ta sig till Sverige. Det vi söker svar på är vad denna press att skicka pengar till familj och anhöriga samt att betala tillbaka skulder innebär för den nyanländes livssituation och olika val under den första tiden i Sverige. Hur påverkas boendestandarden? Hur påverkas valet av bosättningsort? Hur påverkas relationen till den svenska arbetsmarknaden?

Denna kunskapsöversikt är ett viktigt underlag i förberedelserna både inför insamlingen av empiriskt material genom djupintervjuer och fokusgrupper, steg två i projektet, samt under steg tre, bearbetningen av data från Levnadsnivåundersökningen för utlandsfödda (LNU-UFB).

Den här kunskapsöversikten har tagits fram genom en genomgång av uppsatser, avhandlingar och vetenskapliga artiklar som publicerats i Sverige under de senaste åren. Vi har också gått igenom statliga utredningar, rapporter från Migrationsverket och andra myndigheter, artiklar i dagspress och inslag på radio och TV. Relevant internationell forskning har avgränsats till publicerade artiklar i internationellt ansedda vetenskapliga tidskrifter. Vi har också gått igenom material från IOM (International Organisation for Migration). Urvalsprocessen bestod av en genomläsning av titlar, sammanfattningar och innehållsförteckningar, samt manuell sökning på nyckelord i de utvalda artiklarna. I urvalsprocessen har hänsyn tagits till publikationernas vetenskapliga kvalitet.

De sökord som använts är: Nyanländas etablering i Sverige, nyanländas boendestandard, invandring och arbetsmarknad, invandring och informell arbetsmarknad/svartarbete, transnationella band och integration, afghaners integration i Sverige, afghaners etablering i Sverige, irakiers integration i Sverige, irakiers etablering i Sverige, remitteringar från Sverige, etc. samt sökordens motsvarigheter på engelska.

6

Studiens innehåll I det följande kapitlet presenterar vi bakgrunden till projektet Transnationella band och asylsökandes första tid i Sverige. Här sammanfattas för studien centrala definitioner och begrepp och vi återger några av de dominerande teorierna kring de transnationella bandens betydelse vid migration och integration. I slutet av kapitlet beskriver vi hur migrationen till Sverige från Irak och Afghanistan har sett ut under de senaste decennierna. Efter bakgrundskapitlet följer ett kapitel där vi återger och sammanfattar befintlig kunskap kring de transnationella bandens påverkan på olika aspekter av integration och livsvillkor i Sverige. Här ser vi att de transnationella banden både kan fungera som en resurs och en belastning under nyanländas första tid i Sverige och vi diskuterar kopplingen mellan transnationella band och boendestandard, val av bosättningsort, relation till arbetsmarknaden, etnisk segregation samt diverse genusaspekter. Det avslutande kapitlet besvarar frågan om vad samhället kan göra för att underlätta transnationellt engagemang.

7

BAKGRUND Vad är transnationella band?

Transnationella band är de band som knyter migranter till familj, släktingar och andra gemenskaper i ursprungslandet. Under de senaste 20 åren har migranters transnationella band fått ökad uppmärksamhet inom migrationsforskningen, och det finns numera en omfattande litteratur om transnationell migration och de relationer som denna skapar. För översikter se bl a Levitt och Jaworsky (2007) samt Bauböck och Faist (2010). Enligt en ofta citerad definition är transnationell migration "en process under vilken invandrare skapar och upprätthåller mångfacetterade relationer som binder samman deras ursprungs- och värdländer1" (Basch, Glick Schiller och Szanton Blanc 1994, 6). Det handlar om sociala, kulturella, ekonomiska och politiska band som människor upprätthåller i sitt dagliga liv över nationsgränser. I ett transnationellt perspektiv är det inte meningsfyllt att dela upp migranter i invandrare och utvandrare. Det transnationella perspektivet kan istället beskrivas som ett försök att se att många migranter lever sina liv i och identifierar sig med två eller flera länder och samhällen samtidigt (Levitt 2001). Det är, argumenterar de Haas, allt svårare att upprätthålla "en tydlig dikotomi mellan 'ursprung' och 'destination' och kategorier som 'permanent migration', 'tillfällig migration' och 'återvandring'" i en värld där allt fler migranter rör sig fram och tillbaka mellan olika länder, och känner samhörighet med fler än ett samhälle samtidigt (De Haas 2010, 247).

I vår studie riktar vi uppmärksamheten mot just detta: att människor som kommer till Sverige inte ensidigt kan betraktas som "invandrare" som har hela sitt fokus på sitt liv och sin integration i Sverige. Istället vill vi försöka beskriva hur inflyttade människors liv i Sverige påverkas av att de samtidigt är "utvandrare". Som utvandrare har de förpliktelser mot anhöriga som finns kvar i ursprungslandet, men har ofta också tillgång till hjälp och stöd därifrån. Det transnationella perspektivet bidrar också till att synliggöra de som inte migrerat, men som ändå påverkas av migrationen och av de band mellan olika platser och länder som migrationen ger upphov till. De som finns kvar i ursprungslandet spelar en viktig roll i att skapa och upprätthålla transnationella band, inte minst genom att de i olika omfattning har möjlighet att påverka om, när och varför migranter skickar hem pengar (så kallade remitteringar) (Orozco med flera 2005).

Eastmond och Åkesson menar att transnationella band inte bara är band som binder en plats till en annan. De transnationella banden ger också upphov till en livsstil där den migrerade lever sitt liv både i ursprungsland och i mottagarlandet samtidigt. Kontakter och kapital-transaktioner till ursprungsland kan också vara en del i att förbereda för en framtida återvandring till ursprungslandet.

Eastmond och Åkesson (2012) delar i sin analys in de transnationella banden i fyra olika kategorier: ekonomisk och materiell hjälp till kvarvarande i ursprungslandet, omsorg av beroende familjemedlemmar, känslomässig bekräftelse och moraliskt stöd och avslutningsvis byggandet av ett liv och en tillvaro i mottagarlandet samtidigt som man återskapar en tillhörighet och ett hem i ursprungslandet.

1 Vi väljer att inte använda termen “hemland” eller “nytt hemland” eftersom det lätt skapar en föreställning om att människor enbart kan ha ett hemland. Istället använder vi termen “värdland” om det land där den invandrade för tillfället är bosatt, och “ursprungsland” för det land där den invandrade är född.

8

Transnationella band kan vara både sociala och ekonomiska band mellan länder och sociala grupper.

Remitteringar, information- och kunskapsöverföring, stöd, idéer och hjälp är några exempel på transnationella band (Vastra 2004). I en studie av hur transnationellt engagemang bidrar till utveckling i Latinamerika och Karibbien har Orozco med flera definierat transnationella band som "5Ts": (penga)transfereringar, turism, transport, telekommunikationer och ”nostalgic trade” (Orozco med flera 2005, 13). Är rörelse, att flytta eller migrera "den äldsta åtgärden mot fattigdom" som John K. Galbraith har hävdat? (Galbraith 2001, 136). Enligt Faist finns det två huvudfåror i debatten. Å ena sidan finns det de som lyfter fram transnationella band som en viktig strategi för människor att ta sig ur fattigdom och förbättra villkoren för sig själva och sina familjer, i ursprungslandet och i andra länder. Andra pekar på den diskriminering och det utanförskap som migranter möter, och den underklass som internationella migranter ofta utgör. De beskriver migration som en social fälla, som en återvändsgränd för de som vill förbättra sin sociala status (Faist 2013).

Migranter tvingas ofta leva under otrygga omständigheter. Ändå är det inte sällan trygghet som är målet med migrationen. I en värld utan perfekt information gör varje migrant en riskfylld investering, men ”nätverk gör internationell migration extremt attraktivt som en strategi för riskspridning och nyttomaximering2” (Massey med flera 1998, 43). Om migrationen får ett olyckligt utfall kan man hoppas på stöd hemifrån, i gengäld kan den familjemedlem som befinner sig utomlands skicka hem stöd om hemorten drabbas av ekonomisk nedgång (dåliga skördar, arbetslöshet). Som vi ska se i nästa kapital kan migration fungera som en form av försäkring i länder med otillräckliga socialförsäkringssystem under förutsättning att banden med släktingar och vänner över nationsgränser upprätthålls.

Vad är remitteringar?

En viktig del av migranters transnationella band är sändandet av remitteringar, det vill säga de pengar som migranter skickar till anhöriga, släktingar och andra mottagare i sitt ursprungsland3.

Migranter har förmodligen i alla tider skickat hem pengar och stöd till sina anhöriga. Under 1970- och 80-talen dominerade en negativ syn på sambandet mellan migration och utveckling (De Haas 2010), men under 1990-talet blev det stöd som migranter skickar hem i form av remitteringar ett nytt “utvecklingsmantra” (Kapur 2004). men det är först sedan 1990-talet som remitteringar hamnat i fokus för studier av bland andra Världsbanken. År 2012 skickades enligt Världsbanken 406 miljarder dollar i remitteringar till världens utvecklingsländer (Ratha, Aga och Silwal 2012). Ett sätt att få en uppfattning av storleken på remitteringsströmmarna är att jämföra dem med det internationella biståndet. År 2012 var summan av remitteringar mer än tre gånger större än summan av världens samlade officiella bistånd (Ratha, Aga och Silwal 2012; OECD DAC 2012).

De största remitteringsströmmarna går till stora, folkrika länder såsom Kina och Indien. Minst remitteringar skickas till länderna i världens fattigaste region, Afrika söder om Sahara. Ändå utgjorde remitteringarna en lika stor andel av BNP som biståndet i Afrika söder om Sahara år 2007 (Singh 2

Författarnas översättning.

3

Remitteringar kan också skickas till andra länder än ursprungslandet. Det är inte ovanligt att människors om fått asyl i Sverige har anhöriga och släktingar som är på flykt i andra länder. Till exempel går förmodligen en stor del av den somaliska gruppens remitteringar till de stora somaliska flyktinglägren i Kenya, och många afghaner skickar remitteringar till anhöriga i flyktingläger i Pakistan eller Iran där de flesta afghanska flyktingarna befinner sig.

9

2010). I flera små länder utgör remitteringar en stor andel av landets inkomster: remitteringar från migrantarbetare i framförallt Ryssland utgjorde till exempel 47 procent av Tadjikistans BNP år 2011, och samma år stod migranter för 23 procent av Moldaviens BNP (Ratha, Aga och Silwal 2012).

Remitteringarna har fortsatt att öka trots den ekonomiska krisen som utbröt 2008/2009.

Remitteringar verkar vara motståndskraftigare mot ekonomisk nedgång än såväl bistånd som utländska direktinvesteringar, såväl över längre tid (Buch och Kuckulenz 2010) som under den senaste ekonomiska krisen (Mohapatra, Ratha och Silwal 2011).

Global Utmaning har i tidigare rapporter konstaterat att det finns mycket bristfällig statistik över remitteringar från Sverige. Möjligen är migranter Sveriges viktigaste biståndsgivare, men deras ansträngningar är i princip osynliga (Pelling 2009; 2011).

Den nationalekonomiska standardteorin behandlar migrationsbeslutet som ett rationellt beslut för att maximera nytta; ett beslut taget efter noggrann jämförelse av vad man får om man flyttar respektive stannar, med själva flyttkostnaderna inkluderade i beräkningen. I en sådan modell kan både monetära och ickemonetära kostnader och intäkter inkluderas (Sjaastad 1962). Enligt neoklassisk ekonomisk teori är beslutet att migrera ett resultat av en individs beräkningar av kostnader och möjliga vinster (Massey med flera 1993, 434). Under 1980-talet bidrog studier av de band som migranter upprätthöll med sina familjer och anhöriga till att ifrågasätta denna fokusering på enskilda individer. Det visade sig att beslutet att migrera ofta är ett kollektivt beslut, och en del av ett helt hushålls försörjningsstrategi (se bland annat Taylor 1986 och Stark 1991). Människor är fortfarande rationella aktörer som nyttomaximerar, men nu är det den förväntade gemensamma nyttan inom ett hushåll som värderas i migrationsbeslutet. I en ofta citerad studie beskriver Lucas och Stark (1985) migration från landsbygden i Botswana, och de remitteringar som skickades mellan migranten och hans eller hennes ursprungliga hushåll i hembyn. Lucas och Stark beskriver hur en familjemedlems migration kan ingå i en ömsesidig försäkring: om skörden slår fel i hembyn kan den familjemedlem som migrerat till storstan skicka hem pengar, och om det blir arbetslöshet i staden kan familjen i byn rycka in och hjälpa till (Lucas och Stark 1985).

I många länder i världen ersätter pengaöverföringar inom familjen olika typer av socialförsäkringar.

De som jobbar försörjer de som går i skolan eller på universitetet, och de kan förvänta sig att blir försörjda av de yngre generationerna när de inte längre kan arbeta. Dessa överföringar mellan generationer, mellan friska och sjuka, mellan arbetsföra och barn och åldringar omvandlas till remitteringar när en familjemedlem befinner sig utomlands. Melander konstaterar i en studie om somaliska flyktingar i Göteborg att "det informella sociala försäkringssystem som fanns mellan släktingar i Somalia fortsätter att existera efter migrationen" (Melander 2009, 256). Att skicka remitteringar kan med andra ord vara ett sätt att återbetala exempelvis ett studielån.

I grunden handlar det om mänskliga relationer, och om människors ansvar för varandra. Som den norske antropologen och remitteringsexperten Jörgen Carling har sammanfattat: "Det är denna sociala förpliktelse som är hjärtat i remitteringsmönster och utgiftsbeslut" (Carling 2008b, 55). För en översikt kring studier om remitteringsmotiv, se till exempel Carling (2008a) och Hagen-Zanken och Ziegel (2007). Sirkeci, Cohen och Ratha (2012) ger en översikt av forskning kring hur remitteringarna påverkats av den nuvarande globala ekonomiska krisen.

10

Vad är integration?

Regeringens övergripande mål för integrationspolitiken är ”Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund” (Arbetsmarknadsdepartementet 2011).

Vad integration innebär är omtvistat och definitionerna varierar både mellan olika politiska kontexter och inom integrationsforskningen. Ett sätt att definiera integration är att se integration som en process där skillnader mellan infödda och invandrade4 minskar på områden som exempelvis inkomst och sysselsättningsgrad. En integrerad arbetsmarknad innebär med en sådan definition att infödda och invandrade individer av samma ålder, och med liknande utbildning, färdigheter och erfarenheter har samma lön och sysselsättningsgrad. Integration kan även inkludera en social aspekt som ofta mäts genom den invandrades kontakter med befolkningen i värdlandet (Venturini 2011).

Sverige ligger ofta i topp när olika höginkomstländers integrationspolitik jämförs. Migrant Integration Policy Index (MIPEX) jämför integrationspolitiken i 31 länder i Europa och Nordamerika. Sverige har haft högst poäng sedan MIPEX presenterades första gången 2007. År 2011 fick Sverige 83 poäng av 100 möjliga (Huddleston med flera 2011).

Enligt en nyligen genomförd undersökning lyckas Sverige dock dåligt med att utjämna skillnaderna mellan invandrade och infödda på arbetsmarknaden (Szulkin 2012; Wiesbrock 2011). Jämfört med andra länder i Europa har Sverige en hög andel sysselsatta bland de infödda, men en låg sysselsättningsgrad bland invandrade. Det gör att skillnaden i sysselsättning mellan infödda och invandrade i Sverige är högre än i de flesta andra länder i Europa. Sverige utmärker sig negativt särskilt när det gäller sysselsättning bland invandrade som varit mindre än tio år i Sverige. Bland män som invandrat för mindre än tio år sedan ligger arbetslösheten på i snitt 23 procent och för kvinnor 27 procent (Szulkin 2012).

En central del i människors vardagsliv är boendet. Att ha ett boende som passar de egna förutsättningarna och som man trivs med kan därför ses som en förutsättning för integration och hur väl man fungerar i andra delar av samhällslivet (Boverket 2011).

Det finns en mycket omfattande litteratur om integration av invandrade i Sverige och svensk integrationspolitik. Vi har inte utrymme att gå igenom den i den här rapporten. För bra översikter se till exempel Borevi (i Bengtsson med flera 2010), Hansen och Hager (2010) eller Lundh (2010). Under de senaste åren har en rad statliga utredningar kring integrationsfrågor presenterats, bland annat ”Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet” (SOU 2005:56), ”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering” (SOU 2006:79), och ”Integrationspolitiska maktutredningen” (SOU 2004:21, Ds 2005:12 Integrations- och jämställdhetsdepartementet).

4

I likhet med till exempel Grip (2010) har vi valt att använda termen ”invandrad” för att beteckna någon som migrerat till Sverige. Termen invandrad refererar, som Grip påpekar, till något som en person har gjort medan termen ”invandrare” ofta används för att beteckna något som en person är (Grip 2010, 10).

11

Teorier om de transnationella bandens betydelse vid migration De transnationella banden mellan länder och platser har stor betydelse för hur de internationella migrationsströmmarna ser ut. Sociala nätverk och kontakter framhävs ofta som mest avgörande för beslutet att migrera till ett visst land. Detta bekräftades bland annat av Gallups World Poll från 2010, som visar att förekomsten av transnationella sociala nätverk ökar sannolikheten för att människor ska vilja migrera. Gallups World Poll är en undersökning baserad på 750 000 intervjuer med människor i över 150 länder. Skillnaden mellan de som "kan räkna med hjälp från någon utomlands" och de som inte kan det är betydande. Enligt Gallups World Poll vill ungefär elva procent av de som inte har någon kontakt utomlands migrera, medan så många som 30 procent av de som har en kontakt utomlands vill migrera. Skillnaden mellan de som tar emot remitteringar och de som inte gör det är ännu större: bland de som tar emot remitteringar uppger 38 procent att de vill migrera, medan enbart tolv procent av de som inte tar emot remitteringar vill migrera (Esipova, Ray och Pugliese 2011, 34; se också figur 1). I Gallups undersökning frågade man dem som sagt att de vill migrera om de planerar att migrera inom de närmaste tolv månaderna: åtta procent av de som vill migrera planerar att göra det inom det närmaste året (Esipova, Ray och Pugliese 2011, 20). Också här är skillnaderna stora mellan de som kan räkna med hjälp från någon utomlands (14 procent planerar att migrera) och de som inte har det (sex procent av dem planerar att migrera) (Esipova, Ray och Pugliese 2011, 34; se även figur 1).

Figur 1. Vilja, planering samt förberedelse av migration med och utan stöd från utlandet Vill migrera

Planerar att migrera

Förbereder migration

Källa: Esipova, Ray och Pugliese 2011, 34.

En studie av Neumayer visar att asylsökandes val av destinationsland bestäms av en kombination av en mängd faktorer, men att den enskilt viktigaste faktorn är huruvida andra asylsökande från en persons ursprungland redan befinner sig i destinationslandet (Neumayer 2004, 24). Att migrera till en plats där det redan finns släkt, vänner och nätverk av tidigare landsmän underlättar den migrerades

12

etablering i mottagarlandet. Släkt och vänner kan till exempel ge praktisk hjälp med boende och arbete (Hedberg och Malmberg, 2008).

Tidigare migranter som bosatt sig och byggt upp diasporor i mottagarländer bidrar till uppkomsten av informationskanaler, idéöverföring och kapitaltransaktioner länder emellan. I den transnationella sfären ryms utbyten mellan familjemedlemmar, släkt och vänner runt om i världen i form av remitteringar, råd, information, känslomässigt stöd och hjälp med att sköta kontakter med myndigheter i mottagarlandet (Melander, 2009). Information som förmedlas i det transnationella nätverket anses ofta vara mer tillförlitlig än information som förmedlas av myndigheter. Denna information är därmed mycket betydelsefull för den som ska migrera som på så vis kan begränsa risker och kostnader. Litteraturen vittnar om hur informationsutbytet i den transnationella sfären ger upphov till migrationskanaler, eller transnationella korridorer mellan länder. Detta i sin tur bidrar till att migrationen från ett visst land ofta koncentreras till ett begränsat antal destinationsländer (Pelling, 2012).

Som en konsekvens av att tidiga migranter underlättar för de migranter som kommer senare sker invandringen till Sverige från ett givet sändarland ofta i vågor, det vill säga börjar svagt och ökar sedan gradvis till det att den når en topp och sedan avtar (Hedberg och Malmberg 2010, 42). Således begränsas delvis staters möjligheter att kontrollera migrationsströmmar eftersom skapandet av sociala nätverk ligger bortom regeringars kontroll (Massey med flera 2002, 45). En vidare konsekvens är att migrationen blir mindre selektiv över tiden – efter hand kan individer som inte från början skulle ha haft resurser för att migrera också ta steget. På så sätt transformeras och befästs migrationsprocesser (Massey med flera 2002, 33).

I den svenska statistiken för 2000-talet visar det sig att betydelsen av transnationella band och familjenätverk blivit allt mer betydande för migrationsmönstret. Mer än 40 procent av de som invandrar kommer som anhöriga till personer som redan befinner sig i Sverige, även om andelen anhöriginvandrare avtagit något efter 2009. Många av dem flyttar för att bilda familj, så kallad marriage migration. Särskilt bland kvinnor är anhöriginvandring den dominerande grunden för bosättning i Sverige (SCB 2012a).

Figur 2. Antal utomnordiska invandrare efter grund för bosättning och tid

Källa: SCB 2012a.

13

Transnationella band och integration Har migranter som har starka band till sitt ursprungsland svårare att integrera sig i landet där de bor?

Detta motsägs av ett antal studier som genomförts under de senaste åren. I en studie av invandrade i Nederländerna fann Snel, Engbersen och Leerkes (2006) att transnationellt engagemang inte var ett hinder för integration: invandrade som var dåligt integrerade i Nederländerna, till exempel genom att de stod utanför arbetsmarknaden och hade dåliga kunskaper i nederländska, var inte mer engagerade i transnationella aktiviteter än andra grupper av invandrade. Ofta är det de som har jobb och bra inkomster, de som alltså är bäst integrerade i termer av inkomstnivå och sysselsättning, som har störst möjligheter att hålla kontakt med ursprungslandet, genom att till exempel resa dit eller göra investeringar där (De Haas, 2006; Guarnizo, Portes och Haller, 2003).

Levitt (2003) och andra har uppmärksammat att det ser olika ut i olika inkomstgrupper. Det kostar pengar att engagera sig transnationellt (till exempel att resa fram och tillbaka mellan ursprungslandet och värdlandet), vilket gör att människors möjligheter att engagera sig transnationellt är beroende av deras ekonomiska resurser. Invandrade med mindre socialt kapital i värdlandet kan å andra sidan vara beroende av transnationella nätverk för sin försörjning, vilket kan fungera som ett hinder för integration i värdlandet (Levitt 2003, se också Joppke och Morawska 2003). Transnationella aktiviteter kan alltså kopplas till två motstridiga faktorer: tillgång till resurser som gör att man kan engagera sig, eller brist på resurser vilket gör att man måste använda sig av sitt transnationella nätverk. Detta gör att transnationellt engagemang förekommer bland såväl välintegrerade migranter som bland migranter som befinner sig i utanförskap (Snel, Engbersen och Leerkes 2006, 300).

Guarnizo, Portes och Haller (2003) har gjort en ofta citerad studie av politisk verksamhet bland latinamerikanska invandrade i USA. De konstaterar att "det är inte de lägst utbildade, mer marginaliserade eller mer nyanlända som är mest benägna att upprätthålla band med politiken i deras hemländer"5 (Guarnizo, Portes och Haller 2003, 1229). Istället fann de att det är personer med relativt hög social status som är engagerade i ursprungsland politik.

Det är ett misstag att tolka invandrades engagemang i sina ursprungsländer som ett tecken på bristande vilja att integrera sig i värdlandet, argumenterar de Haas (2006). Det är snarare så att möjligheten att engagera sig i till exempel utvecklingsprojekt i ursprungslandet ökar med ökande integration: "det är framförallt de relativt framgångsrika och "integrerade" migranterna som har tiden, kunskapen och resurserna att skicka pengar, som blir aktiva i diasporaorganisationer och som fortsätter engagera sig i den sociala och ekonomiska utvecklingen i ursprungsländera"6 (De Haas 2006, 96). Invandrade har förmodligen aldrig assimilerats fullständigt, varken i redan existerande "kulturer" eller i smältdeglar (som USA brukat beskrivas som). Istället, skriver Levitt och Jaworsky (2007, 130), ingår och påverkas migranter av de mångfacetterade transnationella rum de lever i. Det är också viktigt att komma ihåg att de normer och traditioner som människor uppfattar som ett lands “kultur” ständigt förändras, inte minst genom att de påverkas av invandrades förhållningssätt och praktiker.

5

Författarnas översättning.

6

Författarnas översättning.

14

Faist (2000) tecknar en intressant jämförelse mellan olika sätt att betrakta invandrades integration i värdlandet. Kan man förvänta sig att invandrade med tiden helt ska assimileras i värdlandet, och är det ett eftersträvansvärt mål? Eller leder invandring snarare till etnisk pluralism, alltså en mångfald av olika kulturer som lever sida vid sida i samma land? Det transnationella perspektivet erbjuder ytterligare en möjlighet, det vill säga att människor i allt högre grad lever i ett transnationellt rum, där identiteter och tillhörigheter blandas och omskapas. Se Tabell 1.

Tabell 1. Tre perspektiv på invandrades integration Tillvägagångssätt

Assimilering

Etnisk pluralism

Gränsöverskridande utvidgning av sociala rum

Huvudsaklig förutsägelse Politisk

Sammansmältning

Pluralitet

Transnationalitet

nationellt medborgarskap: enhetlig nationellt politisk kultur

multikulturellt medborgarskap: gemensamma inslag av politisk kultur som innefattar erkännande av kulturella skillnader

dubbelt medborgarskap: inslag av politisk kultur från flera stater kan komplementera varandra

Kulturell

ackumulering: fullskalig anpassning av värderingar och beteende till nationalstatens kärna

kulturell kvarhållande: bevarande av praktiker i nya kontexter; kollektiva identiteter flyttas över från utvandrarland

transnationell synkretism: spridning av kultur och framväxt av nya typer - blandade identiteter

Anpassningssfärer

Källa: Faist 2000, 15 (författarnas översättning).

Det finns alltså inga entydiga samband mellan transnationella band och integration. Å ena sidan kan transnationella band vara en viktig resurs när invandrade integrerar sig i ett nytt land. Å andra sidan är det ofta de som är bäst integrerade som har de resurser som krävs för att odla och använda sig av de möjligheter som finns kopplade till deras transnationella band.

15

Migration från Irak och Afghanistan till Sverige Irak är idag Sveriges närmsta utomnordiska grannland. Bara gruppen utrikesfödda finländare är större än gruppen utrikesfödda från Irak, se figur 37.

Figur 3. De 20 största grupperna av utrikes födda i Sveriges befolkning 2011

Källa: SCB 2012b.

Migrationen från Irak till Sverige var under 1900-talet länge mycket begränsad. Den tog fart först mot mitten av 70-talet när kurder från Irak beviljades asyl. Framför allt var det från slutet av 80-talet som den stora vågen irakiska migranter kom till Sverige. De flydde undan förföljelse under Saddam Husseins regim. Åren 1992 och 1993 beviljades sammanlagt 6 262 irakier asyl i Sverige. Antalet ökade sedan långsamt fram till 2003 års USA-ledda invasion av Irak. Under det inbördeskrig som följde på invasionen med mycket höga våldsnivåer ökade invandringen från Irak till Sverige mycket kraftigt (Pelling, 2012).

7 Människor födda i de olika delarna av före detta Jugoslavien utgör dock tillsammans en större grupp än människor födda i Irak.

16

Figur 4. Invandring från Irak 2004-2011 efter grund för bosättning

Källa: SCB, 2012a.

Nästan varannan asylansökan som gjordes av irakier i Europa under 2007 lämnades in i Sverige (Migrationsverket, 2010). En viktig anledning till att så många av de irakiska flyktingarna valde Sverige som destinationsland är den transnationella korridor och de transnationella band som skapats av tidigare migranter från Irak under 1980- och 90-talet. Den redan relativt stora gruppen irakier i Sverige gjorde att många genom kontakter och sociala nätverk sökte sig till landsmän i Sverige som kunde erbjuda information, kontakter och hjälp (Hedberg & Malmberg, 2008; UNHCR, 2009; Nordlund & Pelling, 2012).

Irakierna utgör nu, i början på 2010-talet, en sjunkande men fortfarande relativt stor andel av de asylsökande migranter som kommer till Sverige (se tabell 2).

17

Tabell 2. Asylsökande, de 15 största länderna Medborgarskap

2012

2011 640 3 981 4 122 2 705 1 647 1 109 981

Förändring antal 7 174 1 663 633 -8 709 1 180 568

Förändring procent 1 121 42 15 0 43 106 58

Syrien Somalia Afghanistan Serbien Eritrea Statslös Bosnien och Hercegovina Iran Albanien Irak Kosovo Ryssland Georgien Makedonien Nigeria Övriga TOTAL

7 814 5 644 4 755 2 697 2 356 2 289 1 549 1 529 1 490 1 322 942 941 748 634 501 8 676 43 887

1 120 263 1 633 1 210 933 280 890 340 7 794 29 648

409 1 227 -311 -268 8 468 -256 161 882 14 239

37 467 -19 -22 1 167 -29 47 11 48

Källa: Migrationsverket 2013a.

I förhållande till migrationen från Irak höll migrationen från Afghanistan länge relativt låga nivåer. I början av 2000-talet kom förhållandevis få asylsökande från Afghanistan, men antalet har ökat stadigt sedan 2006 och den stora ökningen ägde rum 2011, då Afghanistan blev det land som flest asylsökande i Sverige kom ifrån. Flertalet av dessa var ensamstående män eller ensamkommande barn och ungdomar. Sammanlagt sökte under åren 2000-2011 omkring 14 000 afghaner asyl i Sverige och drygt 7 500 afghaner fick svenskt medborgarskap. 2011 bodde 12 710 afghanska medborgare i Sverige. Den stora majoriteten afghaner som kommer till Sverige kommer som skyddsbehövande (se figur 5). En anledning till att migrationen från Afghanistan ökat så snabbt de senaste två åren kan vara den osäkerhet som råder kring vad som kommer ske när de internationella ISAF-förbanden lämnar Afghanistan 2014 (Migrationsverket 2013b).

18

Figur 5. Invandring från Afghanistan 2004-2011 efter grund för bosättning

Källa: SCB, 2012a.

Afghanska medborgare utgjorde 2012 den största gruppen ensamkommande barn och ungdomar som kom till Sverige. 2012 beviljades 193 afghanska medborgare under 18 år uppehållstillstånd i Sverige (jämfört med 36 från Somalia, som var den näst största gruppen), varav majoriteten var pojkar över femton år. Året innan beviljades 1511 afghanska ensamkommande barn uppehållstillstånd (Migrationsverket 2012b; 2012c; 2013c).

19

DE TRANSNATIONELLA BANDENS PÅVERKAN PÅ INTEGRATION OCH LIVSVILLKOR I SVERIGE Transnationella band – en resurs I den här översikten tittar vi på ett antal situationer och sammanhang där de transnationella banden är betungande för migranter i Sverige, ibland så betungande att de blir ett hinder för nyanländas integration i Sverige. Det är dock viktigt att betona att transnationella band i grunden är något positivt. Människor håller kontakt med varandra över stora avstånd och ibland under långa tidsperioder för att det ger dem mycket. Inte minst handlar det om sociala aspekter: människors band med sitt ursprungsland är en källa till trygghet och tillhörighet. Men de transnationella banden kan också ha ett ekonomiskt värde. Till exempel kan personliga band mellan olika länder underlätta affärskontakter, handel och investeringar. Kontakt med tidigare migranter är en stor tillgång för människor som planerar att migrera, vilket bland annat undersökningen World Poll visat (se kapitlet Teorier om de transnationella bandens betydelse vid migration), och för nyanlända migranter som befinner sig i ett nytt, okänt land.

Ett sätt att mäta den ekonomiska betydelsen av sociala nätverk är att se vilka möjligheter människor har att lösa akuta ekonomiska problem. I levnadsnivåundersökningen LNU-UFB som avslutades 2012 fick de medverkande frågan om de skulle kunna skaffa fram 14 000 kronor på en vecka, och hur de skulle bära sig åt för att göra det. Bland de infödda skulle de flesta ta pengar från sitt bankkonto (78 procent), och bara nio procent skulle låna från familjen eller annan släkt. För invandrade från Afrika och Asien är resurser i familjen viktigare: bara 65 procent skulle kunna ta pengar från sitt bankkonto, medan 14 procent skulle låna från familjen eller från övrig släkt (elva procent eller dubbelt så stor andel jämfört med infödda).

Ofta är transnationella praktiker och integration ömsesidigt förstärkande. Karpathakis (1999) fann till exempel att den grekiska diasporans försök att påverka den amerikanska politiken gentemot Grekland fungerade som en dörröppnare till det amerikanska politiska livet. (Karpathakis 1999; citerad av Gran 2007, 43). Att stå med en fot i vardera landet, och känna tillhörighet med mer än ett land samtidigt kan vara en rikedom. I en sammanfattning av de senaste årens forskning kring transnationella band konstaterar Levitt och Jaworsky att forskningen "tyder på att flerfaldiga tillhörigheter kan förstärka snarare än konkurrera med eller motsätta varandra (Levitt & Jaworsky 2007, 137). Abdi-Noor Mohamed, en av författarna till rapporten ”Somalier i Sverige” (2013) är inne på samma spår. Han understryker vikten av att kunna bevara kontakten med sitt ursprungsland och sina landsmän. Starka transnationella band kan, enligt honom, både bidra till en förstärkt identitet och till att underlätta integrationen i det nya samhället (Carlson & Mohamed m fl, 2013).

Det finns samtidigt ingen anledning av måla bilden av migranters transnationella band i rosenrött.

Många migranter ställs inför motstridiga krav, de måste hantera behov i mottagarlandet, och släkt och vänners krav och förväntningar i ursprungslandet. En känsla av exkludering och utanförskap i mottagarlandet kan också bidra till en stark önskan om att återvända till ursprungslandet. För många är detta inte möjligt och det ger istället upphov till att man lever kompensatoriska liv där det lyckliga

20

livet man önskar leva finns i ursprungslandet. Livet i mottagarlandet blir associerat med krav och en marginaliserad tillvaro (Eastmond och Åkesson, 2007).

Att transnationella band i många sammanhang kan fungera som en resurs gör att det inte finns ett givet samband mellan transnationella band och integration. När de transnationella banden fungerar som en resurs kan de bidra till att underlätta integrationen, medan ansvar för att försörja familj och släktingar i ursprungslandet kan vara betungande och ett hinder för integration i andra sammanhang.

Detta komplexa samband återspeglas i litteraturen om transnationella band och integration.

Pressen att skicka hem pengar Många gånger anses det vara en tvingande norm att den migrerade ekonomiskt ska bidra till familjen som är kvar i ursprungslandet. Kvarvarande familj visar sig ofta också ha orimligt höga förväntningar på den migrerades remitteringsförmåga vilket kan ge upphov till svåra konflikter (Eastmond och Åkesson, 2012).

En avhandling från Göteborgs Universitet som bygger på djupintervjuer med invandrade från Somalia diskuterar invandrades transnationella försörjningsstrategier (Melander, 2009). Individerna i Melanders undersökning brottades med det moraliska dilemmat att avgöra hur deras ofta små ekonomiska resurser skulle fördelas mellan det egna hushållet och släkt och vänner utomlands.

Melanders informanter kände en stark press och skyldighet att hjälpa släkt och vänner i nöd. Det gjorde att de fick prioritera bort de egna behoven och önskemålen för sig själva och sina familjer i Sverige. Melanders intervjupersoner vittnar om hur man tvingats avsluta SFI studier och blivit tvungen att avstå från att avsluta de egna universitetsstudierna för att kunna försörja familjen som var kvar i ursprungslandet (Melander, 2009). Likande vittnesmål återfinns hos Pedersen (2012). En studie av vidarebosatta flytkingar från Sydsudan (dåvarande södra Sudan) i USA beskriver de omfattande förpliktelser inte bara gentemot släktingar som finns kvar i ursprungslandet, utan också gentemot anhöriga som befinner sig på flykt i andra delar av världen (Riak Akuei 2005). Riak Akuei beskriver till exempel situationen för "Joseph" som inom två år efter att han kommit till San Diego i USA blev ansvarig för att hjälpa 24 släktingar spridda över sju olika länder (Riak Akuei 2005, 6).

Resultatet är en stark känslomässig press, och svårighet att till exempel kunna betala för ett bra boende.

En intervjustudie bland kurder i Uppsala visade att en del lever under press att skicka pengar till ursprungslandet oavsett hur de egna ekonomiska möjligheterna ser ut. Pressen att skicka hem pengar är inte sällan orsak till familjekonflikter, och migranten tvingas avstå möjligheten till egen konsumtion och sparande i mottagarlandet till förmån för familj och släkt i ursprungslandet (Pelling, 2010). En migrant Pedersen intervjuat för uppsatsen Hur påverkar remitteringar livet i Sverige beskriver med irritation ett tillfälle där hennes man utan att fråga henne skickat en större summa pengar till en släkting, något som vände upp och ner på hushållets budget den månaden: ”[…] pengarna skulle vi handla mat för och på dem skulle vi klara oss nästan hela månaden […] då blir man riktigt förbannad” (Aisha, intervjuad i Pedersen 2012, s.25).

Beslutet att migrera från ursprungslandet till ett annat land har i den neoklassiska nationalekonomin förklarats som ett resultat av individens önskan om att maximera sin förväntade nytta. Denna traditionella syn på migration har ifrågasatts av forskare som hävdar att beslutet att migrera sällan fattas av en isolerad individ (se bland annat Carling 2008b). Ofta är beslutet att migrera ett resultat

21

av en hushållsstrategi för att öka och inte minst trygga hushållets inkomster. Att en medlem i hushållet arbetar utomlands fungerar som en inkomstförsäkring mot oväntade ekonomiska händelser i familj och släkt (Holst och Schrooten 2006).

Studier tyder på att inkomstnivån antingen har en positiv påverkan eller ingen påverkan alls på remitteringsbenägenheten (Hagen-Zanker och Siegler 2007). En förklaring till att inkomsten i vissa fall inte påverkar remitteringarna kan förklaras av att migranten oavsett inkomst har en press på sig att remittera och faktiskt gör så oberoende av inkomst (Carling 2008a). Exempelvis om migrationen är en del i hushållets ekonomiska strategi att sprida de ekonomiska riskerna och migranten på lång sikt planerar att återvända till ursprungslandet (Faist 2000). En studie om invandrades remitteringsbenägenhet i Tyskland vittnar om just detta. Studien visade att invandrade från Turkiet och Jugoslavien var de invandrargrupper som remitterade signifikant mer än andra invandrargrupper och det var också de som hade den största benägenheten att återmigrera till ursprungslandet (Holst och Schrooten 2006).

Boendestandard och val av bosättningsort Vad är det som styr var i Sverige nyanlända bosätter sig? Även om det i slutändan är många faktorer som tillsammans avgör hur och var invandrade bor sina första år i Sverige så handlar det ofta om en beslutsprocess som tagit sin början redan innan migranten lämnat sitt ursprungsland. De flesta migranter följer ”upptrampade stigar” och slutdestinationen vid migrationen är sällan bara ett land utan ofta en plats eller en/flera personer. Migranter planerar för sitt eget mottagande: finns det någon som jag kan bo hos den första tiden, känner jag någon som kan hjälpa mig hitta jobb? De transnationella banden har en stark inverkan på både boendestandard och val av bosättningsort i Sverige, något som i förlängningen kan antas påverka integrationsprocessen både positivt och negativt.

Abo eller ebo?

Nyanlända migranter har ofta en låg boendestandard. Asylsökande som kommer till Sverige kan sedan 1994 välja mellan att bo på ett av Migrationsverkets anläggningsboenden (abo), eller i eget boende, även kallat ebo. Nyanlända som väljer att bo i eget boende får en liten ekonomisk ersättning: 2012 var ersättningen 71 kr/dag för vuxna ensamstående och 61 kr/dag för vuxna som delar hushåll samt upp till 50 kr/dag för barn upp till 17 år. Denna ersättning ska räcka till mat, kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror samt fritidsaktiviteter. Nyanlända som väljer att ordna eget boende får i regel själva stå för boendekostnaden, men om man har blivit erbjuden eller fått arbete kan man ansöka om bostadsersättning på 850 kr/månad för familjer och 350 kr/månad för ensamstående (Migrationsverket 2012d). Ersättningen räcker sällan till att betala hyra för en egen lägenhet. De flesta som bor i eget boende bor därför inneboende hos anhöriga och bekanta.

Boverket presenterade 2009 en rapport om nyanlända flyktingars boendesituation. I alla kommuner som rapporten innefattar fortsätter nyanlända flyktingar som under asyltiden bott i eget boende också att bo inneboende efter det att de beviljats uppehållstillstånd (Boverket 2009). Det fria valet av bostadsort har ifrågasatts eftersom det tycks öka förekomsten av trångboddhet. Trångboddheten gör i sin tur att asylsökande ofta bor korta perioder som inneboende i olika värdfamiljer för att inte vara

22

till för stor belastning eller tära relationerna. Så här förklarar en intervjuperson som arbetar på Migrationsverket i Solna läget i Boverkets rapport: Vi har hört från personer vi träffar att de går hemifrån tidigt på morgonen för att lämna barnen till skolan. Föräldrarna går sen till centrum eller till biblioteket för att vänta på att barnen slutar skolan. När de hämtat barnen i skolan så går de med dem till centrum eller till biblioteket till dess att det är dags att gå hem för att sova. Familjen kan inte vara hemma eftersom de inte vill eller kan störa värdfamiljen (Boverket 2008 24).

Framför allt är det barnen till asylsökande som drabbas av denna osäkra boendesituation där hela familjer flyttar runt mellan olika boenden. Barn som hela tiden flyttar mellan olika hem slutar i viss mån att skaffa nya kompisar efter ständiga uppbrott med tidigare vänner och skolkamrater. Barnen har sällan tillgång till eget rum att leka eller göra läxor i vilket ger dem sämre förutsättningar i skolan. Även det materiella slitaget på lägenheterna är stort då många människor lever på alltför liten yta och risken för psykiska och fysiska hälsoproblem ökar. Migrationsverket i Malmö vittnar om hur upp till tolv personer lever tillsammans i en tvårumslägenhet (Boverket 2008). I en studie med intervjupersoner som bor inneboende i Göteborg berättar respondenterna om hur man påverkas negativt av att bo inneboende hos någon annan och hur man känner en ständig tacksamhetsskuld till värdfamiljen. Boendet är bara ett rum som man lämnar på morgonen och kommer tillbaka till på kvällen. Det är svårt att finna lugn och ro i tillvaron vilket bidrar till att intervjupersonerna vittnar om psykisk ohälsa (Hussein och Zan 2009). Även Gunnar Myrberg (2012) identifierar, utifrån intervjuer med tjänstemän i Malmö, boendet och den psykiska ohälsan hos nyanlända som de faktorer som oftast lyfts fram som avgörande för nyanländas introduktionsprocess. En SFI-rektor som Myrberg intervjuat säger: Det som upptar mina tankar just nu är frågan om våra deltagare har rätt förutsättningar för att ta till sig undervisningen. Svaret är nej, inte alla. Många har ju ett boende som gör det nästan omöjligt att kunna följa studierna. Boendet är alltså under all kritik för många (Myrberg 2012, 57).

Trots boendestandarder som ofta är dokumenterat sämre än på anläggningsboenden, så är ebo det naturliga valet för många – eller som en av Myrbergs intervjupersoner beskriver valet av ebo: I annat fall hade du fått välja abo, vilket i de flesta fall innebär att bo med någon du inte känner någonstans i Sverige som du inte vet var det är. Då är det klart man väljer ebo. Det är ett väldigt mänskligt val (Myrberg 2012, 61).

Anledningar som invandrade ofta uppger för valet att bo i eget boende är att det ger en större frihetskänsla, man kommer närmare samhället och har större möjlighet att hitta arbete, bli självförsörjande och integreras. En utvärdering som gjordes av Boverket 2008 visar att de som ordnat eget boende under sin asyltid hade större chans att ha eget hem eller bostadsrätt och arbete, än personer som under asyltiden bott på en av Migrationsverkets anläggningar (Boverket 2008).

Utredningen ”Egenansvar – med professionellt stöd” pekar även på att boende med anhöriga kan innebära en trygghet för den nyanlände (SOU 2008:58). Statistik från STATIV, SCB, från 2006 visar också att invandrade som bott i eget boende integreras bättre i det svenska samhället om man jämför sannolikheten att ha ett eget hem och arbete än de som bott i abo (Boverket 2008). I

23

Arbetsförmedlingens utvärdering av det första året efter den så kallade etableringsreformen som infördes år 2010 skriver man: Anhöriga och EBO som är inneboende har troligtvis bättre möjligheter att få hjälp med praktiska frågor då de ofta har kontakt med en person som vistats längre tid i Sverige. En del personer i ABO saknar denna typ av kontakt och har därmed inte samma möjlighet att få hjälp med praktiska frågor. Arbetsförmedlingen får då bidra med denna hjälp vilket gör att delar av etableringssamtalet läggs på dessa frågor. Tiden fram till en etableringsplan blir som följd av detta längre. Det belyser behovet av att tidigt i etableringsprocessen få hjälp av en lots (Arbetsförmedlingen 2012, 39).

Vikten av att bo nära landsmän Integrationsverket presenterade år 2000 en rapport som byggde på intervjuer med nyanlända flyktingar om deras val av bosättningsort. I rapporten framhålls närhet till anhöriga och landsmän som den enskilt viktigaste orsaken till att den invandrade väljer en bostadsort före en annan. Motivet att söka sig till landsmän är ofta känsloorienterat, det vill säga att man känner en trygghet och tillhörighet och värdesätter betydelsen av nära relationer och sociala länkar. Ett annat motiv är att man genom landsmän som redan är bosatta i Sverige tänker sig att det blir lättare att komma in i det svenska samhället (Integrationsverket, 2000). Uppsatsen ”Det är jobbigt att inte ha eget boende, men ännu jobbigare om man skulle blivit tvingad…” Nyanlända flyktingars val att bosätta sig i Göteborg och deras boendesituation söker svar på de motiv invandrade har till att tacka nej till placering i en annan kommun till förmån för att bosätta sig i Göteborg. Informanterna i denna studie menar att valet är baserat på en tanke om att storstaden erbjuder bättre möjligheter till bland annat arbete och utbildning samt med anledning av närheten till landsmän och den social gemenskap och möjligheten att tala det egna språket som detta innebär (Hussein och Zan 2009). Listerborn (2012) pekar även på mer praktiska anledningar till att bosätta sig nära sina landsmän, såsom att det förenklar organiseringen av bland annat barnomsorg, samhällsinformation och specialiserade mataffärer.

Arbetsförmedlingen vittnar om samma prioriteringar i invandrades val av bostadsort. Enligt Arbetsförmedlingen är frågan om huruvida det finns landsmän på den ort den invandrades anvisning avser mycket vanligt förekommande. Överlag tackar nyanlända oftare nej till mindre kommuner än till större. Speciellt vanligt är detta hos dem som bott i större kommuner under asyltiden (Statskontoret 2012, Arbetsförmedlingen 2012b).

Kopplingen mellan bostadsort och arbetsmarknad Enligt Boverket är det dock felaktigt att nyanlända skulle basera sitt val av bosättningsort enbart på var släkt och vänner är bosatta. Boverket menar att valet av bosättningsort i stor utsträckning förklaras av hur den invandrade ser på arbetsmarknadsmöjligheterna (Boverket 2009). En av informanterna i studien från Göteborg resonerar just kring hur hen tycker det är felaktigt att basera sitt val av bostadsort utifrån närheten till landsmän och nätverk och menar att valet måste grundas på vad som är bäst för den enskilda individens relation till arbetsmarknaden (Hussein och Zan 2009). Ändå pekar Riksrevisionens granskning (2012) på en bristande koppling mellan bosättning och arbetsmarknad. Riksrevisionens rapport uppger att det i praktiken verkar vara andra faktorer än tillgängligheten på jobb som styr kommunmottagandet (Riksrevisionen 2012).

24

I utredningen ”Egenansvar – med professionellt stöd” beskrivs valet av bostadsort som en balansgång för den invandrade. Medan närhet till det personliga nätverket kan verka attraktivt i vissa fall, kan fördelen med att flytta till en ort med bättre anställnings-förutsättningar väga över i andra fall (SOU 2008:58). Även i Integrationsverkets rapport lyfter man fram arbetsmarknadsmöjligheternas påverkan i valet av bosättningsort. En vanlig anledning till att många invandrade väljer att bosätta sig i storstäderna är att man tror att det ska vara lättare att hitta arbete i en större stad jämfört med i en liten, samt att vänner, släkt och landsmän finns till hand för att förmedla jobb på egna företag eller genom kontakter (Integrationsverket 2000).

Storstäderna lockar I statistiken över antal invandrade som valt att bo i eget boende år 2012 ligger Stockholm i topp följt av Göteborg, Malmö, Södertälje och Botkyrka (Migrationsverket 2012a).

Tittar man på siffror från Statistiska Centralbyrån från 2012 ser vi att dessa kommuner kommer igen som några av de kommuner i Sverige med högst andel utrikesfödda i sin befolkning. Det är tydligt att kommunerna med högst andel utrikes födda i sin befolkning är gräns- och storstadskommuner medan kommunerna med lägst andel utrikes födda framförallt är kommuner i norra Norrlands inland (Arbetsmarknadsdepartementet 2011).

Tabell 3. Kommuner i Sverige 2011 med högst andel utrikes födda Utrikes födda

Folkmängd

Andel av befolkningen

Haparanda Botkyrka

4 001 32 290

10 041 84 677

39,85% 38,13%

Södertälje

28 715

87 685

32,75%

Malmö

92 228

302 835

30,45%

Burlöv

4 544

16 843

26,98%

Sundbyberg

10 389

39 539

26,28%

Huddinge

25 877

99 049

26,13%

Solna

17926

69946

25,63%

Sigtuna

10 266

41 329

24,84%

Övertorneå

1 189

4 810

24,72%

Upplands Väsby

9 765

40 194

24,29%

Landskrona

10 190

42 189

24,15%

Eda

2 026

8 460

23,95%

Järfälla

16 093

67 320

23,91%

Göteborg

118 603

520 374

22,79%

Stockholm

195 039

864 324

22,57%

Haninge

17 477

78 326

22,31%

Upplands-Bro

5 172

23 984

21,56%

Strömstad

2 541

12 010

21,16%

Eskilstuna

19 886

97 596

20,38%

Källa: SCB 2012c.

Det visar sig dock att invandrade de senaste åren spridit ut sig mer i landet än tidigare (Boverket 2009).

25

Den vanligt förekommande föreställningen att det skulle vara lättare att ta sig in på arbetsmarknaden i storstadsregionerna stämmer dock inte alltid med verkligheten. Arbetslösheten bland invandrade är tvärtom värst i storstäderna, medan möjligheterna till både arbete och bostad ofta är bättre i många mindre kommuner. Ändå lockas inte invandrargrupper att bosätta sig där när de kommer till Sverige, utan föredrar storstäderna med kranskommuner. I en undersökning från 1999 har Ekberg kartlagt sysselsättningen bland bosniska män som fick uppehållstillstånd 1993 och 1994. De hade ingen möjlighet att själva välja bosättningsort, utan placerades i olika kommuner som en del av strategin "Hela Sverige". Överlag var den strategin inte positiv för invandrades möjligheter att integrera sig på arbetsmarknaden (Edin, Fredriksson och Åslund samt Åslund och Rooth, citerade av Ekberg 2010, 10).

Det finns regioner där invandrade får jobb i mycket högre grad än i andra. Cirka fem år efter att de bosniska männen i Ekbergs studie fått uppehållstillstånd var sysselsättningsgraden för bosatta i Malmö 37 procent jämfört med 90 procent för de som placerades i kommuner i det så kallade småföretagardistriktet i Västra Småland (Gnosjöområdet) (Ekberg 2010). Det framgår inte av Ekbergs studie om hänsyn har tagits till att de som av någon anledning inte fått arbete i Småland eller i andra delar av Sverige sökt sig till storstäder som Malmö efter det att kommunplaceringen upphört.

I Integrationsverkets rapport från 2000 vittnar många av intervjupersonerna om en stark önskan av att hitta ett arbete. Många menar att de skulle lämna Malmö för en annan ort om de bara kunde få ett arbete någon annanstans. Vi har tyvärr inte kunnat hitta någon studie som undersöker om den högre sysselsättningsgraden på mindre orter är resultaten av positiv selektion. Kan det vara så att enbart de som kan få formella jobb relativt snabbt flyttar till mindre orter, medan de som har svårt att få jobb (såväl på mindre orter som i storstäder) stannar i städerna där det finns bättre tillgång på informella jobb?

Boendesegregation Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har i en rapport kartlagt etnisk segregation i boende, arbetsliv, skola och familjebildning i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Enligt IFAU är situationen väldigt likartad i de tre storstadsregionerna. Rapporten visar att segregationen i alla storstäder ökat med tiden. Invandrade har en högre andel invandrade grannar, kollegor och skolkamrater och graden av segregering kan till stor del förklaras av den invandrades ursprung (se figur 6). Irak utmärker sig som en av de mest boendesegregerade invandrargrupperna i rapporten. Efter att ha tagit hänsyn till tänkbara förklaringsvariabler till boendesegregationen såsom förvärvsinkomst, utbildning, ålder och familjesammansättning visar det sig att 50-70 procent att av variationen i boendesegregationen fortfarande inte är förklarad (Nordström Skans och Åslund 2010).

Boendesegregationen kan också tänkas ge upphov till en ökad arbetsplatssegregation eftersom människor tenderar att arbeta nära hemmet. Ungefär 50 procent av Sveriges arbetstagare arbetar inom en radie av fem kilometer från sin bostad (Zenou, Åslund och Östh 2006 ). Det är då rimligt att anta att arbetsplatserna i väldigt segregerade bostadsområden också domineras av invandrad arbetskraft. Se avsnittet om etnisk segregation nedan.

26

Figur 6. Andelen invandrade grannar (i procent) år 2006, efter storstadregion och födelseregion

Källa: Nordström Skans och Åslund 2010, 17.

Förekomsten av transnationella band verkar i hög grad styra vart i Sverige nyanlända bosätter sig, både under sin tid som asylsökande och efter beviljat uppehållstillstånd. Huruvida detta är något som är övervägande positivt eller negativt är svårare att svara på. I rapporten Ethnic enclaves and the economic success of immigrants – evidence from a natural experiment menar författarna att fördelarna med transnationella nätverk och kontaktnät möjligen väger upp de nackdelar boendesegregationen för med sig (Edin, Fredriksson och Åslund 2003).

Relation till arbetsmarknaden I en jämförelse av olika länders integrationspolitik gjord av the Migration Policy Group år 2011 låg Sverige i topp bland 31 länder. På en skala från ”kritiskt ogynnsam politik” till ”gynnsam politik” lyckades Sverige att kvalificera sig för ”svagt gynnsam” eller ”gynnsam” i alla kategorier som utvärderades; rörlighet på arbetsmarknaden, skydd mot diskriminering, tillgång till medborgarskap med flera. Detta resultat kontrasteras dock med data från både OECD och Eurostat som visar att Sverige i internationell jämförelse lyckas relativt dåligt med integrationen av utrikes födda på arbetsmarknaden (se till exempel de studier av Wiesbrock och Szulkin som vi beskriver ovan).

IFAU har i flera av sina rapporter studerat vad det är som gör att invandrade lyckas etablera sig på svensk arbetsmarkand. Paramentar som utmärker sig som viktiga för sannolikheten att hitta en sysselsättning är utbildning, att bo nära arbetsmarknader och kontaktnät (IFAU 2012). Vilken typ av jobb kan en nyanländ migrant få i Sverige? De som saknar högre utbildning, specialist eller yrkeskunskaper som kan användas i Sverige är ofta hänvisade till lågbetalda, okvalificerade arbeten.

En av huvudrekommendationerna i Riksrevisionens (2012) granskning av mottagnings-systemet för asylsökande utifrån ett integrationsperspektiv är att arbetslinjen i mottagandet bör stärkas. Även om asylsökande sedan den 1 augusti 2010 har fått utökade möjligheter att arbeta under asyltiden så är det få asylsökande som har ett registrerat arbete: 2011 uppfyllde omkring 19 procent kraven för att få arbeta, och av dessa hade endast nio procent ett registrerat jobb (Riksrevisionen 2012, 41). Att så

27

få arbetar under asyltiden beror förmodligen till stor del på att handläggningstiderna för asylansökningar numera endast är några månader. Enligt Migrationsverkets årsrapport för 2012 var handläggningstiden för de som beviljades uppehållstillstånd i första instans i genomsnitt 191 dagar.

För hälften av dem som fick uppehållstillstånd i första instans tog det mindre än sex månader mellan asylansökan och bosättning i en kommun. För de som överklagade var den genomsnittliga handläggningstiden 532 dagar, och hälften av dem hade antingen återvänt eller fått uppehållstillstånd och bosatt sig i en kommun inom ett år (Migrationsverket 2013, 21).

De första jobben Erfarenheten från Hotell- och restaurangfacket är att arbeten inom hotell- och restaurangbranschen är vanliga som första arbetsplats för nyanlända invandrade i Sverige. Den invandrade som får anställning inom hotell- och restaurangbranschen är enligt Hotell- och restaurangfacket (2012) oftast inte branschutbildade och kan sällan prata tillräckligt bra svenska eller engelska utan får förlita sig helt på det egna modersmålet. Väl i Sverige är de ofta helt utelämnade till sin arbetsgivare som är deras inkomstkälla och inte sällan också den som hjälpt till med boende. Utsattheten förstärks av att många som kommer till Sverige har tvingats ta lån och skuldsätta sig för att kunna bekosta migrationen (Hotell- och restaurangfacket 2012).

I en artikel publicerad i Sydsvenskan 21-07-12 beskriver Johanna Karlsson sin och sina invandrade kollegors verklighet i restaurangbranschen. Hon vittnar om hur de lever på slavliknande löner, arbetar under dåliga arbetsförhållanden och får pengarna i fickan efter varje arbetspass.

Restaurangerna hyr lägenheter där personalen får bo, vissa bor inneboende hos ägaren eller till och med i restaurangens förrådsutrymme. Hon berättar om en kollega som har med sina barn under vissa arbetspass. Karlsson berättar om förhållandet mellan en arbetsgivare i behov av lojal och billig arbetskraft och en arbetskraft med skulder vilka på något sätt måste betalas tillbaka. Karlsson själv har också varit långivare till kollegor som måste skicka hem pengar (Karlsson 2012).

Andra är hänvisade till informella arbeten. En asylsökande från Irak som fått avslag på sin ansökan och återvänt intervjuades i staden Erbil i irakiska Kurdistan (Pelling 2009). Han menade att han haft tur som kunnat ordna ett jobb på ett internetcafé som drevs av en annan irakier i Stockholm: “Jag jobbade tolv timmar om dagen, ibland 14. För nio tusenkronor i månaden. Men de flesta andra som jag kände hade det sämre: de jobbade som städare, eller på restauranger.” (Pelling 2009, 14).

Egenföretagande Många invandrade startar företag. I texten Köksingång till den svenska arbetsmarknaden? Om företagande bland personer med utländsk bakgrund beskriver Klinthäll och Urban hur viktigt invandrades företagande är för sysselsättning bland utrikes födda (Klinthäll och Urban, 2011). Det är vanligare att utrikes födda driver företag, och företag som drivs av utrikes födda sysselsätter i genomsnitt fler än företag drivna av personer med svensk bakgrund (SOU 2008:58; Skr. 2008/09:24; Ullenhag, 2012). Denna trend illustreras i utredningen Egenansvar – med professionellt stöd: ”Att andelen nystartade företag av personer med invandrarbakgrund är större än samma grupps andel bland de befintliga företagen tyder på att invandrares företagande blir allt viktigare” (SOU 2008:58: 244). En anledning till att migranter startar företag är att inhemska arbetsgivare kan ha svårt att värdera den kompetens och de kunskaper som invandrade har med sig från utlandet. Trots att

28

företagande är relativt vanligt bland invandrade, så möter många hinder. De nekas bland annat lån i större utsträckning än svenskfödda företagare (SOU 2008:58, Skr. 2008/09:24).

Betydelsen av sociala kontakter Svårigheten att komma in och avancera på den svenska arbetsmarknaden är ett av de mest påtagliga problemen för utlandsfödda i Sverige idag. Det handlar om diskriminering och exkludering som försvårar möjligheten att få fäste på den svenska arbetsmarknaden eller komma i fråga för arbete som motsvarar den egna utbildningen. Allra sämst har förutsättningarna varit för invandrade under 1990-talet. Att inte vara en del av den svenska arbetsmarknaden innebär i förlängningen en kil mellan de invandrade och de sociala kontakter som ofta krävs för att uppnå en delaktighet i det svenska samhället. Det innebär också en ekonomisk otrygghet, inte minst för dem med försörjningsansvar för kvarvarande släkt och vänner (Eastmond och Åkesson, 2007).

Sociala nätverk och informella kanaler är på den svenska arbetsmarknaden avgörande för sannolikheten att hitta en sysselsättning (Andersson 2007). Det gäller såväl för infödda som för utrikes födda. Att invandrade använder sig av egna nätverk och informella kontakter i jakten på ett arbete är därför inte konstigt då invandrade har svårt att bli en del av den redan uppbyggda struktur av informella kanaler som byggts upp under flera generationer på svensk arbetsmarknad (Andersson 2007).

Detta bidrar till att göra det fördelaktigt att bosätta sig där många landsmän redan bor (se avsnittet “Val av bosättningsort”). Invandrade arbetar också oproportionerligt ofta med, eller anställs av landsmän.

För den enskilde individen kan de transnationella banden ha en positiv betydelse för integrationen i mottagarsamhället genom den transnationella sfären inom vilket information, hjälp, arbeten och kontakter kan förmedlas. För den som har svårigheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden och i det svenska samhället kan den transnationella gemenskapen vara nyckeln till en fortsatt positiv självbild och det stöd som behövs. Problem uppstår när den invandrade genom att aktivt välja bostadsort efter närheten till landsmän väljer bort mindre orter där dennes arbetskraft behövs bättre på arbetsmarknaden. Eller att den invandrade fastnar i osäkra vänskapsanställningar hos en landsman. Forskningen vittnar om denna typ av beroendeförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare i de transnationella nätverken. Att nyanlända invandrade utnyttjas inom det egna transnationella nätverket är inte ovanligt och väldokumenterat i forskningen (Vastra 2004). Är ett jobb hos en landsman en återvändsgränd eller en genväg till jobb på den reguljära arbetsmarknaden? Den frågan ställer Andersson Joona och Wadensjö i en artikel från 2012. Genom att analysera registerdata över manliga invandrade som kom till Sverige mellan 1993 och 1998 och följa dem fram till 2005 konstaterar Andersson Joona och Wadensjö (2012) att de invandrade som arbetade hos en landsman en kort tid efter ankomsten till Sverige uppvisade en högre sannolikhet att vara sysselsatta än de som inte hade jobb en kort tid efter ankomsten. Däremot hade de som hade jobb hos en landsman lägre inkomster än andra grupper, och efter några år fanns det i princip inga skillnader i inkomst mellan de som arbetade hos en landsman en kort tid efter ankomsten till Sverige och de som inte var sysselsatta vid samma tidpunkt.

29

Etnisk segregation Etnisk segregation kan mätas på olika sätt. I grunden handlar det om att "människor med olika etnisk bakgrund ofta bor åtskilda, jobbar på olika arbetsplatser, går i olika skolor och umgås i olika kretsar" (Nordström Skans och Åslund 2010). Det är inte självklart att etnisk segregation alltid är negativt. Att bo nära människor som talar samma språk och delar samma erfarenheter (till exempel genom att de kommer från samma land) kan underlätta när man gör affärer, och människor har användning för sitt sociala nätverk inom snart sagt alla områden i livet: när man letar efter bostad, söker nytt jobb eller behöver hjälp med något i vardagen. Nordström Skans och Åslund har studerat segregation i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö utifrån fyra dimensioner. De analyserar genomsnittet av det de kallar "invandradexponering" på arbetsplatser, i bostadsområden, i skolan och i valet av partner. Analysen visar att en faktor, ursprungsland, återkommande är den mest avgörande faktorn för graden av segregation, oavsett stad och oavsett vilken av dimensionerna författarna analyserar.

En annan slutsats i rapporten är att samma invandrargrupper som var de mest segregerade på 1980talet också är de mest segregerade grupperna idag. Utrikesfödda från Irak, följt av Somalia och övriga länder i Mellanöstern/Nordafrika är idag de mest segregerade grupperna i samhället, och graden av segregation visar sig också ha också ökat över tid (Nordström Skans och Åslund 2010).

Nordström Skans och Åslunds resultat står delvis i kontrast till vanligt förekommande förklaringar till varför vissa grupper är mer segregerade i det svenska samhället än andra. I en rapport från Socialstyrelsen från 2010 presenteras en studie av Hedberg och Malmberg där de analyserat migranter från fyra ursprungsländer som migrerat till Sverige under två olika tidsperioder; chilenare och iranier (1985-1989) samt bosnier och irakier (1990-1995). Studien kommer fram till att tidsperioden under vilken migranterna invandrat och framför allt det ekonomiska läget i Sverige vid denna tidpunkt, har betydelse för hur snabbt grupper integrerats i det svenska samhället. En förklaring till att den irakiska gruppen är mindre integrerad är att de kom till Sverige under en ofördelaktig tidsperiod: en period med låg ekonomisk tillväxt och hög arbetslöshet. En annan förklaring som presenteras i samma studie är det faktum att den irakiska diasporan i Sverige var relativt liten i början av 1990-talet då många irakier migrerade till Sverige. De irakier som kom i början av 1990-talet hade därmed tillgång till ett mindre nätverk av landsmän än det som mötte de tre andra grupperna (Hedberg och Malmberg 2010).

Arbetsplatsen är en mycket viktig mötesplats för människor där kontakter och vänskap uppstår. Att vara på en arbetsplats med enbart landsmän betyder att detta möte med den infödda befolkningen uteblir. Arbetsplatssegregation kan också vara en bidragande orsak till invandrades bristfälliga ekonomiska integration om invandrade i hög utsträckning får arbete genom informella nätverk i branscher där de ekonomiska utsikterna och karriärmöjligheterna är mer begränsade. Nordström Skans och Åslund har i en studie av svenska arbetsplatser från 2010 visat på en omfattande arbetsplatssegregation och en stark koppling mellan låglöneyrken och invandrardominerade arbetsplatser (Nordström Skans och Åslund 2010). En bild av arbetsplatssegregationen i storstadsregionerna ges i figur 7.

30

Figur 7. Genomsnittlig andel (%) invandrade bland kollegor på arbetsplatsen 2006, efter storstadsregion och bakgrund

Källa: Nordström Skans och Åslund, 2010.

Graden av arbetsplatssegregation skiljer sig mycket mellan olika invandrargrupper. Detta åskådliggörs i figur 8.

Figur 8. Genomsnittliga andelen ”landsmän” (personer från samma födelseland/-region som individen själv) respektive andra invandrade bland kollegor på arbetsplatsen 2006 (i procent)

Källa: Nordström Skans och Åslund 2010, 31.

Invandrade från framför allt Turkiet, men också Mellanöstern, Nordafrika och Irak är de invandrargrupper som utmärker sig som mest etniskt segregerade på arbetsmarknaden (Nordström Skans och Åslund 2010, 31; se figur ovan). Det finns effektivitetsvinster av att anställa och anställas på en arbetsplats som domineras av arbetskraft från det egna ursprungslandet. Fördelarna handlar till exempel om möjligheten att använda det gemensamma språket och ett gemensamt arbetssätt. Detta kan öka förtroendet och minska transaktionskostnader och osäkerhet i arbetet.

Det finns alltså enligt Nordström Skans och Åslund ett samband mellan segregerade invandrargrupper å ena sidan och sysselsättningsnivå och låga inkomster å andra sidan. Ett tydligt samband,

31

som också ökat i styrka över tid, är sambandet mellan antalet invandrarkollegor och låga löner. Detta tyder på att när individer från invandrargrupper med låg sysselsättningsgrad väl kommer in på arbetsmarknaden så hänvisas de till invandrardominerade arbetsplatser med låga inkomster (Nordström Skans och Åslund 2010). Många anställs av sina landsmän. Detta gäller inte minst gruppen nyanlända från Irak. En analys av arbetstillstånd till irakier utfärdade under 2011 visar att nästan 90 procent av de 58 arbetsgivare som anställt två eller flera irakiska medborgare (165 av totalt 545 arbetstillstånd till irakiska medborgare under 2011) leddes av personer "som har ett namn som tyder på att de har sitt ursprung i Mellanöstern" (Jonsson 2012). Global Utmaning har tidigare publicerat resultat av intervjuer med 45 nyanlända migranter från Irak. En av dem, "George" berättar "Jag har inte kontakt med svenskar. Jag har inte umgåtts med dem. Jag har inte kunnat lära mig något om deras traditioner, deras kultur och seder." (Nordlund och Pelling 2012, 15).

Bristande kunskaper i svenska Forskning pekar på att språkstudier i allmänhet förbättrar invandrades arbetsmarknadsutsikter. Ändå väljer en stor del av nyanlända invandrade att avstå från att delta i svenska för invandrade (SFI). Av de 173 858 utomnordiska invandrade som fick uppehållstillstånd åren 1994–2001 var det 35 procent som inte deltog i SFI-undervisning (Kennerberg 2009, 8). Många som börjar SFI väljer också att avbryta innan utbildningen är fullföljd. Mellan 2007 och 2009 gällde detta cirka en femtedel av kvinnorna och en fjärdedel av männen (Arbetsmarknadsdepartementet 2011, 28).

Tabell 4. Studieresultat t.o.m. 2009 för elever som påbörjat sin utbildning 2007 (procent) Nybörjare år 2007

Totalt antal

Samtliga elever

Slutfört kurs

Avbrutit Fortsätter kurs utbildning

34 104

61,8

23,4

14,8

Kvinnor

17 856

65,9

20,1

14

Män

16 248

57,3

26,9

15,8

16-19 år

1 021

63,8

19,5

16,7

20-24 år

6 044

64,5

22,8

12,6

25-39 år

19 785

62,9

22,7

14,4

40-54 år

6 274

58,2

24,4

17,4

980

42,3

38,4

19,3

i 0-3 år

3 890

60,8

21,8

17,4

i 4-6 år

3 332

57,8

24,4

17,9

i 7-9 år

4 667

57,1

26

17

i 10-12 år

9 779

61,7

24

14,3

12 436

65,1

22,1

12,8

därav:

därav:

kön

i åldern

55 årdärav:

i 13 år eller mer

med utbildning

Källa: Skolverket, i Arbetsmarknadsdepartementet 2011.

Vilka individer är det som väljer att inte delta i SFI, och hur försörjer de sig? Enligt Kennerbergs studie (2009) var många av de som inte deltog i SFI personer som från början hade större chans att komma in på arbetsmarknaden eller som hade större benägenhet att flytta till anställning på annan ort.

Anledningen till att deltagare i SFI arbetade i något mindre utsträckning än icke-deltagare kan även

32

bero på att de hade mindre tid för arbete eftersom de studerade (Kennerberg 2009). Kennerbergs resultat sammanfaller med resultat från internationella studier. Sannolikheten för att ha en anställning som invandrad i Sverige efter två år visar sig vara större för den som arbetstränat, alternativt haft någon form av anställning tidigare, jämfört med den som gått SFI. Detta är en fingervisning om att SFI utbildningen i Sverige är för lång (Wiesbrock 2011).

Kennerberg fann också att en oväntat stor andel av dem som inte deltog i SFI varken hade en arbetsinkomst eller var mottagare av några offentliga transfereringar. Detta kan bero på att de försörjdes av en annan familjemedlem, eller fick ekonomiskt stöd från utlandet för att kunna läsa på högskolan i Sverige. Totalt var det ca 8 800 personer, eller 15 procent av alla som inte deltog i SFI, som levde i hushåll med små eller inga disponibla inkomster, och enbart en femtedel av dem var inskrivna vid högskolan (Kennerberg 2009, 17–18). Kennerbergs studie ger inga svar på hur de försörjde sig, men det är möjligt att de hade inkomster antingen från utlandet eller från informella källor i Sverige. Kennerberg fann som sagt att en del av dem som inte hade någon känd försörjning var inskrivna vid högskolan, och menar att det är troligt att det i denna grupp ingår studenter som får stöd hemifrån för att plugga i Sverige. I den här gruppen kan det dock också finnas personer som inte har tid att läsa svenska, på grund av de är under press att snabbt betala igen skulder och/eller skicka pengar till anhöriga.

Genusaspekter: Påverkas män och kvinnor olika av transnationella band?

Påverkas män och kvinnor olika av transnationella band? Med andra ord, spelar genus någon roll för hur transnationella band påverkar nyanländas boendestandard, bosättningsort och relationen till den svenska arbetsmarknaden? Många studier om remitteringar saknar ett genusperspektiv (Rahman, 2012). Det finns många antaganden om att kvinnor sänder en större andel av intjänade pengar till sina hemländer (UNDP 2009, 72) samt använder remitteringar bättre. Bland annat visade en genomgång av 50 000 remitteringar från Spanien under två dagar 2006 att kvinnor stod för över 60 procent av summan av remitteringar från Spanien. Kvinnorna i undersökningen remitterade visserligen mindre summor (333 Euro i genomsnitt jämfört med 348 Euro i genomsnitt för män), men eftersom kvinnor remitterar oftare kommer de sammataget upp i en högre summa (Moré med flera 2008). Empiriska exempel visar dock att verkligheten är mer komplex. Enligt Kunz går det inte att generalisera om detta, utan hänsyn måste tas till kontexten (Kunz 2008; se även Orozco, Lowell och Schneider 2006; Martin 2007). Hur det ser ut i Sverige är hittills relativt outforskat. En undersökning av remitteringar från kurder i Uppsala har visat att kvinnor är något mer benägna att skicka remitteringar, 57,5 procent av de kvinnor som deltog I undersökningen uppgav att de skickat remitteringar mot 51,9 procent av männen (Pelling 2013, 181). I en online-undersökning riktad till invandrarorganisationer I Sverige fann Engdahl att remitteringsbenägenheten var något högre bland män: 61 procent mot 50 procent bland de kvinnor som deltog I undersökningen (Engdahl 2008, 14).

Ny svensk feministisk forskning visar att invandrade män och kvinnor homogeniseras i den dominerande integrationsdiskursen. Den invandrade familjen antas vara mer patriarkalisk än den svenska och utgå från en enförsörjarnorm där mannen förstås som den huvudsakliga försörjaren (Carbin 2010; Grip 2010; Folkesson 2012; Horgby 2013). Denna syn på ”invandrarfamiljen” innebär att transnationella band uppfattas som viktigare för män än för kvinnor. I utredningen ”Egenansvar – med professionellt stöd” kan man till exempel läsa: 33

Det stora flertalet utlänningar som kommer till Sverige vill sannolikt jobba och inte leva på bidrag. Inte minst för männen i många av de kulturer varifrån de nyanlända kommer betraktas det som en social skam att vara någon till last, såväl för individen som för anhöriga (SOU 2008:58, 110).

I den svenska debatten är det även en allmän föreställning att nyanlända kvinnor har sämre nätverk än nyanlända män (se t.ex. Dir 2011:88; Engström 2011a/2011b/2011c; Sabuni och Ullenhag 2012; Ullenhag 2011). Listerborn, professor i statsbyggnad, menar dock att kvinnor utnyttjar både lokala och globala nätverk, men att detta är något som ofta ignoreras (Listerborn 2005; Listerborn 2012). Även psykologerna Thomsson och Hoflund som har intervjuat invandrade kvinnor som har deltagit i arbetsmarknadsåtgärder, framhåller kvinnors internationella nätverkande. Många av de intervjuade kvinnorna efterfrågade till exempel internationellt gångbara utbildningar eller att kunna arbeta i kontakt med sina tidigare hemländer (Thomsson och Hoflund 2000, 113).

Invandrade kvinnor använder sig däremot av andra platser i sitt nätverkande och de offentliga svenska rummen domineras av män, konstaterar Listerborn (2005; 2012). Både män och kvinnor bosätter sig nära släkt och vänner, men när det kommer till de transnationella bandens roll för arbete, menar Listerborn (2012) att kvinnor inte har samma användning av sina nätverk som män Mahler och Pessar drar liknande slutsatser och refererar till forskning som visat att transnationella organisationer såsom lokala föreningar ofta är mansdominerade och att denna mansdominans gör att kvinnor har mindre nytta av att tillhöra dessa organisationer än män (Mahler och Pessar 2006).

Kakabeveh (2007) beskriver kvinnor och mäns komplexa band till ursprungslandet och dess implikationer för integrationen i Sverige. I sitt kapitel Kurdish women in Sweden: a feminist analysis of barriers to integration and strategies to overcome them skriver hon bland annat att […] familjer upplever många svårigheter i Sverige. Pojkar har en definierad maskulin roll, efter vilken de antas utbilda sig själva och vara självständiga, medan flickor är uppfostrade till att vara lydiga och undergivna […] Ofta blir flickor som tar steget ut i det svenska samhället och väljer sina egna liv avvisade och utstötta av sin församling (Kakabaveh 2007, 1268).

Hur de transnationella banden påverkar kvinnor och mäns integration är som uppvisat ett outvecklat forskningsfält, men tidigare forskning tyder på att kvinnor och män påverkas olika.

8

Författarens översättning.

34

VAD SAMHÄLLET KAN GÖRA FÖR ATT UNDERLÄTTA TRANSNATIONELLT ENGAGEMANG Melander, som har studerat somaliska flyktingar i Göteborg menar att de moraliska dilemman som hennes intervjupersoner hanterar i vardagen inte borde ses "som deras individuella moraliska dilemma, utan som en del av ett globalt moraliskt dilemma." Bör och kan Sverige ta ansvar för att, som Melander skriver "en del av dess medborgare har sin tillhörighet till transnationella sociala världar, inom vilka de förväntas delta i att utjämna globala orättvisor genom transfereringar till släktingar i mindre privilegierade delar av världen"? (Melander 2009, 259).

Migranters möjligheter att agera transnationellt skiljer sig åt mellan olika mottagarländer. Som vi har beskrivit ovan kan transnationella engagemang underlättas av att migranter har tillgång till resurser i det land där de bor: möjligheten att remittera är till exempel beroende på om migranter kan arbeta och deras inkomster (Carling 2008). Om den svenska regeringen vill öka summan av remitteringar från Sverige kan alltså insatser för att öka invandrades sysselsättningsgrad och ekonomiska resurser vara avgörande. Många länder har också vidtagit åtgärder för att försöka sänka kostnaden för att skicka remitteringar. Den Globala Kommissionen för Internationell Migration konstaterade i sin rapport 2005 att transaktionskostnaderna kan vara så höga som 25 procent (GCIM 2005).

Kostnaderna varierar dock stort mellan olika länder. Detta gäller även inom EU. Det spanska centret för remitteringsforskning remesas.org konstaterar i en jämförelse publicerad i februari 2009 att transaktionskostnaderna är nästan dubbelt så höga i Tyskland (13,1%) som i Spanien (7,79 %) (remesas.org 2009). Tyvärr ingick inte Sverige i studien. Wang (2010) har i en studie av reglering av informella remitteringskanaler i fem europeiska länder konstaterat att remitteringar från Sverige underlättas av att Sverige inte, som exempelvis Norge, förbjuder användningen av så kallade Hawalaöverföringar. Hawala är ett system för internationella pengaöverföringar som bland annat används mycket i den muslimska världen.

I flera EU-länder finns det numera en hemsida där migranter kan jämföra priser och andra villkor för pengaöverföringar. Detta gäller bland annat Storbritannien (tidigare www.sendmoneyhome.org, efter privatisering www.fxcompared.com) och Tyskland (www.geldtransfair.de) samt sedan helt nyligen Stilla Havsländerna (www.sendmoneypacific.org). Global Utmaning har länge drivit att den svenska regeringen bör skapa en sådan sida. Förhoppningsvis kommer en sådan hemsida förverkligas som en del av Sveriges ordförandeskap för Global Forum on Migration and Utveckling (GFMD) från januari 2013 till juni 2014.

Möjligheten att röra sig mellan värdlandet och ursprungslandet underlättar också transnationella kontakter. Störst möjlighet att röra sig mellan värdlandet och ursprungslandet har de som har dubbelt medborgarskap. Sverige tillåter till skillnad från många andra länder dubbelt medborgarskap, och det är lättare för invandrade att få svenskt medborgarskap i Sverige än i de flesta andra jämförbara länder (Bauböck 2007; Howard 2009). Den parlamentariska utredningen om cirkulär migration och utveckling (CIMU) som presenterade sitt slutbetänkande år 2011 har lagt fram en rad förslag för att ytterligare underlätta för migranter att röra sig mellan Sverige och andra länder.

Utredningens förslag bereds just nu på Regeringskansliet.

Frågan om hur samhället kan underlätta migranters transnationella engagemang kommer vi att ta upp i andra delar av det här projektet, inte minst i samband med våra grupp- och djupintervjuer med nyanlända.

35

KÄLLOR Andersson, R. 2007. Ethnic residential segregation and integration processes in Sweden. I Residential segregation and the integration of immigrants: Britain, the Netherlands and Sweden, Schönwälder, K. (red.), 61-90. Berlin: Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung.

Andersson Joona, P. och adensjö, E. 2012. eing Employed by a Co-national: A Cul-de-sac or a Short Cut to the Main Road of the Labour Market? International Migration & Integration 13(1):99–120. doi 10.1007/s12134-011-0195-3.

Arbetsförmedlingen. 2012. Nyanländas etablering – reformens första år. Rapport: Fickfakta 2010 Statistik om integration/Arbetsförmedlingen. Stockholm: Arbetsförmedlingen. http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.4c507a4c135613b5bc180006999/nyanlanda120222.pdfArbetsmarknadsdepartementet (Hämtad 2013-01-25).

Arbetsförmedlingen. 2012b. Etablering av vissa nyanlända – Bosättning. Årsrapportering/ Arbetsförmedlingen. Stockholm: Arbetsförmedlingen.

Basch, L. G., Glick Schiller, N. och Szanton Blanc, C. 1994. Nations Unbound: Transnational Projects, Postcolonial Predicaments, and Deterritorialized Nation-States. Basel: Routledge.

Baser, B. 2012. Inherited Conflicts: Spaces of Contention Between Second-Generation Turkish and Kurdish Diasporas in Sweden and Germany. Diss., European University Institute.

Bauböck, R. 2007. Stakeholder Citizenship and Transnational Political Participation: A Normative Evaluation of External Voting. Fordham Law Review 75(5): 2393-2447. http://ir.lawnet.fordham.edu/flr/vol75/iss5/4 Bauböck, R. och Faist, T. 2010. Diaspora and Transnationalism: Concepts, Theories and Methods.

IMISCOE Research. Amsterdam: Amsterdam University Press.

Borevi, K. 2010. Dimensions of Citizenship: European Integration Policies from a Scandinavian Perspective. I Diversity, inclusion and citizenship in Scandinavia, Bengtsson, B., P. Stömblad och Bay, A-H. (red). Newcastle: Cambridge Scholars.

Boverket. 2008. Asylsökandes eget boende, EBO - en kartläggning. Karlskrona: Boverket.

Boverket. 2009. Mellan uppehållstillstånd och bostad. En kartläggning av nyanlända flyktingars bostadssituation. Karlskrona: Boverket.

Boverket. 2011. Vad är integration? http://www.boverket.se/Boende/Sa-bor-vi-iSverige/Integration/ (Hämtad 2012-11-27).

Buch, C. och Kuckulenz, A. 2010. Worker Remittances and Capital Flows to Developing Countries.

International Migration 48(5): 89-117.

Carbin, M. 2010. Mellan tystnad och tal – Flickor och hedersvåld I svensk offentlig politik. Diss., Stockholms universitet.

Carling, J. 2008a. Determinants of migration remittances. Oxford Review of Economic Policy 24(3): 582–599.

Carling, J. 2008b. Interrogating Remittances: Core Question for Deeper Insight and Better Policies. I Migration and Development: Perspectives from the South, Castles, S. och Delgado Wise, R. (red.), IOM. http://www.iom.int/jahia/webdav/site/myjahiasite/shared/shared/mainsite/published_docs/boo ks/MD%20Perspectives%20from%20the%20South.pdf (Hämtad 2009-02-15).

Carlson; B. och Mohamed, A-N. (red.). 2013. Somalier i Sverige – Mellan hopp & förtvivlan.

Stockholm: Fores Förlag.

36

De Haas, H. 2006. Engaging Diasporas: How Governments and Development Agencies can Support Diaspora Involvement in the Development of Origin Countries. Oxford: Oxfam Novib.

De Haas, H. 2010. Migration and Development: A Theoretical Perspective. IMR 44 (1): 227-264. doi: 10.1111/j.1747-7379.2009.00804.x.

Dir. 2011:88. Ökat arbetskraftsdeltagande bland nyanlända utrikes födda kvinnor och anhöriginvandrare. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Eastmond, M. och Åkesson, L. m fl. 2007. Globala familjer – transnationell migration och släktskap.

Riga: Livonia Print.

Edin, P-A., Fredriksson, P. och Åslund, O. 2003. Ethnic enclaves and the economic success of immigrants – evidence from a natural experiment. The Quarterly Journal of Economics 118(1): 329-357.

Ekberg, J. 2010. Ankomstortens betydelse. Regionala skillnader i invandrares sysselsättning. I Lyckad invandring, Ådahl, M. (red.), Stockholm: Fores Förlag.

Engdahl, M. 2007. Penningförsändelser från Sverige till utlandet: Kartläggning av den svenska remitteringsmarknaden. Masteruppsats, Uppsala universitet.

Engström, H. 2011a. Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden. Interpellation 2010/11:425.

Engström, H. 2011b. Utrikesfödda kvinnors situation på arbetsmarknaden. Interpellation 2011/12:78.

Engström, H. 2011c. Sysselsättningsgraden hos utrikes födda kvinnor. Interpellation 2011/12:245.

Esipova, N. Ray, J. och Pugliese, A. 2011. Gallup world poll: the many faces of global migration. IOM Migration Research Series 4. http://publications.iom.int/bookstore/free/MRS43.pdf (Hämtad 2012-03-05).

Faist, T. 2000. Transnationalization in international migration: implications for the study of citizenship and culture. Ethnic and Racial Studies 23(2): 189-222.

Faist, T. 2013. Social Inequalities: What Role for Transnationality? Abstract, Transnationell migration offentlig föreläsning 22 januari. Stockholms universitet.

Folkesson, K. 2012. Inkludering, marginalisering, integration? Enskilda medborgares identifikationer och kommunalpolitisk utveckling. Diss., Örebro universitet.

Galbraith, J. K. 2001. The Nature of Mass Poverty. San Jose: IUniverse.

Gamlen, A. 2006. Diaspora Engagement Policies: What are they, and what kinds of states use them?

Working Paper 06-32. Oxford: University of Oxford.

Gran, E. 2007. Imagining the Transnational Lives of Iraqi Kurds. Diss., University of Oslo.

Grip, L. 2010. Likhetens rum - olikhetens praktik: om produktion av integration i fyra svenska kommuner. Diss., Karlstad universitet.

Guarnizo, L-E., Portes, A. och Haller, W. 2003. Assimilation and Transnationalism: Determinants of Transnational Political Action among Contemporary Migrants. American Journal of Sociology 108(6): 1211–1248.

Hagen-Zanker, J. och Siegel, M. 2007. The Determinants of Remittances : A Review of the Literature.

Working Paper 003, Maastricht Graduate School of Governance.

Hansen, P. och Hager, S. B. 2010. The Politics of European Citizenship: Deepening Contradictions in Social Rights and Migration Policy. New York: Berghahn Books.

Hedberg, C. och Malmberg, B. 2008. Den stora utmaningen: Internationell migration i en globaliserad värld. Rapport/Globaliseringsrådet: 18. Stockholm: Globaliseringsrådet/Utrikesdepartementet.

Hedberg, C. och Malmberg, B. 2010. Social Rapport 2010. Rapport/Socialstyrelsen: 2010. Västerås: Socialstyrelsen.

37

Holst, E. och Schrooten, M. 2006. Migration and Money – What determines remittances? Evidence from Germany. Discussion paper 566: German Institute for Economic Research.

Horgby, A. 2013. Constructions, identifications and ambivalence - the encounter between perceived and lived reality of immigrated women. Masteruppsats, Stockholms universitet.

Hotell- och restaurangfacket. 2012. Till vilket pris som helst – en uppföljning av arbetskraftsmigranters villkor i hotell – och restaurangbranschen. Rapport/Hotell- och restaurangfacket.

Howard, M. 2009. The Politics of Citizenship in Europe. New York: Cambridge University Press.

Huddleston, T., m fl. 2011. Migrant Integration Policy Index III. Brussels: British Council and Migration Policy Group.

Hussein, N A. och Zan, O. 2009. Det är jobbigt att inte ha eget boende, men ännu jobbigare om man skulle blivit tvingad… Nyanlända flyktingars val att bosätta sig i Göteborg och deras boendesituation. Kandidatuppsats, Göteborgs universitet.

IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering). 2012. Utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden. http://www.ifau.se/sv/Press/Aktuellt-i-debatten/Utrikes-foddaseta-pa-arbetsmarknaden-/ (Hämtad 2012-11-28).

Integrationsverket. 2000. Storstad eller småstad – hur väljer man? Djupintervjuer med nyanlända flyktingar om deras val av bosättningsort. Rapport/Integrationsverket: 2000:11. Norrköping: Integrationsverket.

Johansson, L. 2009. Familjeband en vanlig orsak till invandring. Välfärd 4(4): 10-12.

Jonsson, H. 2012. Irakiska AT 2011. Rapport/Migrationsverket: 2011. Norrköping: Migrationsverket.

Joppke, C. och Morawska, E. 2003. Toward assimilation and citizenship: immigrants in liberal nationstates. Basingstoke/New York: Palgrave Macmillan.

Kakabaveh, A. 2007. Kurdish women in Sweden: a feminist analysis of barriers to integration and strategies to overcome them. I Social Inclusion for Young People: Breaking Down the Barriers, Colley, H. m fl. (red.), 125-144. Strasbourg: Council of Europe.

Kapur, D. 2004. Remittances: The new development mantra? G-24 Discussion, Paper No.29. Geneva: UN Conference on Trade and Development.

Karlsson, J. 2012. I det svarta. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/i-det-svarta/ (Hämtad 2012-12-05).

Karpathakis, A. 1999. Home Society Politics and Immigrant Political Incorporation: The Case of Greek Immigrants in New York City. International Migration Review 33(1): 55–78.

Kennerberg, L. 2009. Hur försörjer sig nyanlända invandrare som inte deltar I SFI? Rapport/IFAU – Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering 2009:9. Stockholm: IFAU. Khayati, K. 2008. From Victim Diaspora to Transborder Citizenship? Diaspora formation and transnational relations among Kurds in Sweden and France. Diss., Linköpings universitet.

Klinthäll, M. och Urban, S. 2011. Köksingång till den svenska arbetsmarknaden? Om företagande bland personer med utländsk bakgrund. I Lyckad invandring, Sandelid, C. och Ådahl, M (red.), 99-118. Stockholm: Fores.

Koopmans, R., Statham, P., Giugni, M. och Passy, F. 2005. Contested Citizenship: Immigration and Cultural Diversity in Europe. Minneapolis: University of Minnesota Press.

Kunz, R. 2008, ‘Remittances are eautiful’? Gender implications of the new global remittances trend.

Third World Quarterly 29(7): 1389-1409.

Levitt, P. 2001. The Transnational Villagers. Berkeley och Los Angeles: University of California Press.

38

Levitt, P. och Jaworsky, N., B. 2007. Transnational Migration Studies: Past Developments and Future Trends. Annual Review of Sociology 33: 129–56.

Listerborn, C. 2005. Kvinnors liv i Husby: en skildring av kön, plats och etnicitet. Forskningsrapport.

Lund: LTH. Listerborn, C. 2012. Suburban women and the ‘glocalisation’ of the everyday lives: gender and glocalities in underprivileged areas in Sweden. Gender, Place & Culture: A Journal of Feminist Geography. 1-23. DOI:10.1080/0966369X.2011.649351.

Lucas, R. och Stark, O. 1985. Motivations to Remit: Evidence from Botswana. Journal of Political Economy 93: 901–918.

Lundh, C. 2010. Invandringen till Sverige. Stockholm: SNS Förlag.

Martin, S. 2007. Women, Migration and Development. Transatlantic Perspectives on Migration Policy Brief 1. Washington D.C.: Institute for the Study of International Migration, Georgetown University.

Massey, D. S. m fl. 1993. Theories of international migration: a review and appraisal. Population and Development Review 19: 431–466.

Massey, D. S. m fl. 2002. Worlds in motion: Understanding international migration at the end of the millennium. Oxford: Clarendon Press.

Melander, C. 2009. Inom transnationella och lokala sociala världar - Om sociala stödutbyten och försörjningsstrategier bland svensksomalier. Diss., Göteborgs universitet.

Migrationsverket. 2010. Årsredovisning 2009.

Migrationsverket. 2012a. Personer boende i Migrationsverkets mottagningssystem. http://www.migrationsverket.se/info/5646.html (Hämtad 2012-10-01).

Migrationsverket. 2012b. Avgjorda asylärenden ensamkommande barn - Migrationsverket helåret 2011. http://www.migrationsverket.se/info/5646.html (Hämtad 2012-01-01).

Migrationsverket. 2012c. Aktuellt om ensamkommande barn & ungdomar.

Rapport/Migrationsverket. Norrköping: Migrationsverket.

Migrationsverket. 2012d. Boende och ekonomiskt stöd. http://www.migrationsverket.se/info/1631.html (Hämtad 2012-10-01).

Migrationsverket. 2013a. Asylsökande 2011 och 2012. http://www.migrationsverket.se/info/5206.html (Hämtad 2013-01-10).

Migrationsverket. 2013b. Varför söker afghaner skydd i Sverige? http://www.migrationsverket.se/info/5606.html (Hämtad 2013-01-10).

Migrationsverket. 2013c. Avgjorda asylärenden ensamkommande barn - Migrationsverket helåret 2012. http://www.migrationsverket.se/info/6821.html (Hämtad 2013-03-01).

Mahler, S.,J. och Pessar, P, R. (2006) Gender Matters: Ethnographers Bring Gender from the Periphery toward the Core of Migration Studies. IMR 40(1): 27-63.

Mohapatra, S. Ratha, D. och Silwal, A. 2011. Outlook for Remittance Flows 2012-14, Remittance flows to developing countries exceed $350 billion in 2011. I Migration and Development Brief 17.

Migration and Remittances Team, Development Prospects Group, World Bank.

Moré, Í. M fl. 2008. Cuantificación de las remesas enviadas por mujeres inmigrantes desde España.

Rapport/Remesas. Madrid: Remesas. http://www.remesas.org/ 09cuantificacionmujeres.html (Hämtad 2009-04-19).

Myrberg, G. 2012. Var ska de nyanlända bo? Perspektiv från Malmö och Århus på svensk och dansk flyktingplaceringspolitik. Forskningsrapport 2012:2/ Institutet för Framtidsstudier. Stockholm: Institutet för Framtidsstudier.

39

Neumayer, E. 2004. Asylum Destination Choice: What Makes Some West European Countries More Attractive Than Others. London: LSE Research online.

Nordlund, V. och Pelling, L. 2012. Den nya vägen in – ett migrantperspektiv. Stockholm: Global Utmaning.

Nordström Skans, O. och Åslund, O. 2010. Etnisk segregation i storstäderna – bostadsområden, arbetsplatser, skolor och familjebildning 1985-2006. Rapport 2010:4/IFAU. Stockholm: IFAU. OECD DAC. 2012. DAC Members' Net Official Development Assistance in 2011. http://www.oecd.org/dac/aidstatistics/statisticsonresourceflowstodevelopingcountries.htm (Hämtad 2013-01-24).

Orozco, M., Lowell, L. och Schneider, J. 2006. Gender-Specific Determinants of Remittances: Differences in Structure and Motivation. Rapport/World Bank Group Gender and Development Group. Washington DC: World Bank.

Orozco, M. m fl. 2005. Transnational Engagement, Remittances and Their Relationship to Development in Latin America and the Caribbean. Rapport/ Organization of American States.

Washington DC: Institute for the Study of International Migration, Georgetown University. http://www.thedialogue.org/PublicationFiles/Orozco-%20Transnational%20Engagement.pdf (Hämtad 2010-09-25).

Pedersen, A. 2012. Hur påverkar remitteringar livet i Sverige? En studie av hur migranter upplever att livsvillkoren påverkas av att de skickar pengar till sina ursprungsländer. Kandidatuppsats, Göteborgs universitet.

Pelling,L. 2009. Remitteringar från Sverige. Delrapport juni 2009/Global Utmaning. Stockholm: Global Utmaning.

Pelling, L. 2010. Transnationella band – En fallstudie om remitteringar från Sverige.

Delrapport/Global Utmaning. Stockholm: Global Utmaning.

Pelling, L. 2012. Ny väg in. Forskningsstudie om migrationskanaler/Global Utmaning. Stockholm: Global Utmaning.

Pelling, L. 2013. Post-remittances? On Transnational Ties and Migration Between the Kurdistan Region in Iraq and Sweden. Diss., University of Vienna.

Rahman, M. 2012. Gendering Migrant Remittances: Evidence from Bangladesh and the United Arab Emirates. Rapport/ International Oraganization for Migration (IOM). Geneva: IOM. Ratha, D., Aga, G. A. och Silwal, A. 2012. Remittances to developing countries will surpass $400 billion in 2012. I Migration and Development Brief 19. Migration and Remittances Unit, Development Prospects Group, The World Bank.

Riak Akuei, S. 2005. Remittances as unforeseen burdens: the livelihoods and social obligations of Sudanese refugees. Global Migration Perspectives 18. Geneva: Global Commission on International Migration (GCIM).

Riksrevisionen. 2012. Början på något nytt – Etableringsförberedande insatser för asylsökande.

Rapport 2012:23/Riksrevisionen. Stockholm: Riksrevisionen.

Sabuni, N. och Ullenhag, E. 2012. Bättre stöd för kärleksinvandrare. Svenska Dagbladet. 18 juli.

SCB. 2012a. Invandrare (medborgare utom Norden) efter grund för bosättning, födelseland, kön och tid. www.scb.se (Hämtad 2012-10-03).

SCB. 2012b. Utrikes födda efter kön, tid och födelseland. www.scb.se (Hämtad 2012-10-03).

SCB. 2012c. Utrikes födda efter region, tabellinnehåll och tid. www.scb.se (Hämtad 2012-10-03).

Singh, R. J. 2010. From Shock Absorber to Shock Transmitter: Determinants of Remittances in SubSaharan Africa. Migration Letters 7(2): 231–240.

40

Sirkeci, I., Cohen, J. H. och Ratha, D. (eds.). 2012. Migration and Remittances during the Global Financial Crisis and Beyond. Washington DC: The World Bank.

Sjastaad, L.A. 1962. The costs and returns of human migration. The journal of political economy 70(5):80-93.

Snel, E., Engbersen, G. och Leerkes, A. 2006. Transnational Involvement and Social Integration. Global Networks 6 (3): 285-308.

Skr. 2008/09:24. Egenmakt mot utanförskap – regeringens strategi för integration. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

SOU 2003:75. Etablering i Sverige- möjligheter för individ och samhälle. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

SOU 2008:58. Egenansvar – med professionellt stöd. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Stark, O. 1991. The migration of labor. Cambridge: Basil Blackwell.

Statskontoret. 2012. Etableringen av nyanlända – en uppföljning av myndigheternas genomförande av etableringsreformen. Rapport 2012:22/Statskontoret. Stockholm: Statskontoret.

Szulkin, R. 2012. Se upp för dörrarna, dörrarna stängs. Framtider 4/2012 - Tema integration i arbetslivet. Stockholm: Institutet för framtidsstudier.

Taylor, J. E. 1986. Differential migration, networks, information and risk. Stark, O. (red.) Migration, Human Capital and Development. Greenwich Conn: JAI Press.

Thomsson, H., och Hoflund, L. 2000. Vem ska hjälpa vem? En kritisk analys av arbetsmarknadspolitiska insatser riktade till kvinnor med invandrarbakgrund. Rapport/IFAU. Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU).

Ullenhag, E. 2011. Integration med ökat fokus på jämställdhet. Göteborgsposten. 20 februari.

Ullenhag, E. 2012. Det måste bli billigare att anställa i utsatta områden. SVT. 20 februari.

UNDP. 2009. Human Development Report: Overcoming barriers: Human mobility and development.

Rapport/UNDP. New York: UNDP. UNHCR. 2009. Global trends: Refugees, Asylum-‐seekers, Returnees, Internally Displaced and Stateless Persons. Rapport/UNCHR. New York: UNHCR. Vastra, E. 2004. Informal Employment and Immigrant Networks: A Review Paper. Centre on Migration, Policy and Society Working Paper No. 2. Oxford: University of Oxford.

Venturini, A. 2011. Should Europe speed up integration strategies? I Moving Beyond Demographics: Perspectives for a Common European Migration Policy, Karlsson, J. O. och Pelling, L. (red.).

Stockholm: Global Utmaning.

Wang, J. 2010. Regulation of Informal Value Transfer Systems: A Comparative Analysis of Five Remittance-sending Countries. Paper/PRIO. Oslo: PRIO. Widell, J. 2012. Flyktingström av syrier till Sverige. Svt Nyheter. http://www.svt.se/nyheter/sverige/flyktingstrom-av-syrier-till-sverige (Hämtad 2012- 12- 14).

Wiesbrock, A. 2011. The integration of Immigrants in Sweden: a Model for the European Union?

International Migration 49(4).

Zenou, Y., Åslund, O., och Östh, J. 2006. Hur viktig är närheten till jobb för chanserna på arbetsmarknaden? Rapport 2006:1/IFAU. Uppsala: IFAU. Østergaard-Nielsen, E. 2003. Transnational Politics: Turks and Kurds in Germany. New York: Routledge.

41

Birger Jarlsgatan 27 6tr, 111 45 STOCKHOLM info@globalutmaning.se www.globalutmaning.se