6 minute read
Fastställa bokslutet samt behandla frågan om beviljande av ansvarsfrihet för styrelse och övrig redovisningsskyldiga
Nils-Erik hade inte ro att vara pensionär – blev researrangör
Sluta jobba hade Nils-Erik Friis ingen tanke på, när han 64 år gammal gick i pension år 2013. I stället grundade han Friis & Resor och nu otaliga resor senare vet han att det var rätt. – Jag tror det är viktigt med en andra karriär, att kunna ägna sig åt något helt annat än det man jobbat med tidigare, säger han. För Nils-Erik, som dittills arbetat med journalistik, öppnade beslutet dörren till fler erfarenheter och kontakter än han kunnat ana.
Advertisement
Ärligt talat var resebyråidén inte särskilt långsökt, för på hobbybas hade han sysslat med researrangemang i mer än ett par decennier när han till slut bestämde sig för att göra det professionellt. – Jag har väl alltid haft ett missionsbehov. Ska man få människor att förstå, så måste de uppleva saker själva.
Vad han velat visa upp har också varierat, och mest för att privata reseupplevelser gång på gång fått honom att tänka, att hit skulle det vara roligt att ta en grupp.
Vilket han förr eller senare gjort!
Men Friis & Resors ambition är mycket större än att bara pricka in sevärdheter. Nils-Erik lägger alltid upp programmet så, att alla lär sig något, till och med när de, som han själv uttrycker saken, inte egentligen vill. En av firmans sloganer lyder: ”Vi tar dig till platser som du inte vetat att du vill se.”
På det sättet har han skapat en nisch, resor med innehåll som man inte riktigt förväntat sig, till platser som alla inte ännu upptäckt. Receptet låter enkelt: – Tycker jag inte själv att upplägget är intressant, så gör andra det knappast heller.
Skräddarsydda program
Det kräver förstås att han läser på, spårar inspirerande guider, provåker rutter, inspekterar hotell och matställen och är lyhörd för önskemål. På det sättet har han – utan att aktivt ha planerat det – landat i något som kan beskrivas som dagens trend: Att skräddarsy reseprogram med lite annorlunda upplevelser för mindre specialgrupper.
Intresserad av att resa och av världen har Nils-Erik Friis alltid varit. Visserligen interrailade han aldrig i unga år. I stället åkte han på bilsemester med tält i Norden, Holland, Belgien och Tyskland i slutet på 1970- och in på 80-talet. Men på 1990-talet blev en påsk på Korfu upptakten till ett brinnande intresse för Grekland och en kurs i estnis-
I Kiparissi skördas oliverna vid jultid och NilsErik hjälper gärna sina vänner Jannis, Alekos och Esther med arbetet.
ka på Arbis i Helsingfors slog upp dörrarna till mängder av upplevelser i Baltikum. Och eftersom han njuter av att visa andra sådant som han upptäckt, så har land efter land småningom fogats till reseprogrammet. Ett återkommande mål på senare år är Albanien, som han själv blev positivt överraskad av år 2006. Hittills har han faktiskt arrangerat resor till sexton länder och i höst hoppas han kunna foga ytterligare ett land till listan: Georgien.
Baltikums utveckling inspiration
Reseverksamhet började han med av en slump. I mitten på 1990-talet blev Nils-Erik så intresserad av utvecklingen i Baltikum att han bestämde sig för att lära sig något baltiskt språk. Det blev estniska och en termin på Arbis i Helsingfors gav mersmak. Våren 1997 fick han sedan studieledigt från jobbet som radioreporter på Yle och åkte på språkkurs till Tartu universitet. – Baltic studies, som jag egentligen hade sökt till, ställdes in, så språkkursen för utlän-
”Så länge jag hade heldagsjobb ordnade jag kanske bara en eller ett par resor per år. Men när jag gick ner till deltid år 2009 dök Eino Leinosällskapet, Finlands kritikerförbund och några till upp som kunder, så när jag sedan gick i pension på riktigt år 2013 tyckte jag det kunde vara intressant testa hur det är att driva ett företag.”
profil
Nils-Erik Friis
ʶ Född 25 mars i Gamlakarleby, bosatt i Helsingfors. ʶ Reporter på Radio Östnyland 1974, journalist på Borgåbladet från -76. ʶ Ombudsman 1984–86 på Finlands Journalistförbund. ʶ Politisk och ekonomisk reporter på Rundradion 1990–2000, sedan verksam vid HBL fram till 2013, dels som administrativ redaktionschef, dels som reporter med politik, arbetsmarknad och ekonomi som specialområden. ʶ Familj: sambon Theresa Norrmén. ʶ Intressen: Holmliv i Esbo skärgård, där han njuter av att fixa, renovera och laga mat om somrarna. ”Och så är jag väldigt intresserad av solenergi.”
ningar som jag tog i stället var inte mitt första val. Men den var väldigt effektiv. Trots klena språkkunskaper förväntades deltagarna genast läsa tidningar och böcker, gå på teater och museum. Redan efter tre veckor i Tartu stavade jag mig igenom Viivi Luiks Seitmes rahukevad, Den sjunde fredsvåren.
Vid det laget hade han flera år privat åkt kors och tvärs i de baltiska länderna och i mitten på 1990-talet ordnade han till och med en bussresa med miljötema till norra Estland för medlemmar i Finlands svenska publicistförbund. En av de sakkunniga, som berättade om miljöproblemen där, var estniske politikern Andres Tarand, som då varit miljöminister och senare blev premiärminister. – I mitten av 1990-talet var det viktigt för mig att ta folk över till Estland, för i Finland beskrevs Estland på den tiden som rena rövarparadiset. Jag ville att människor med egna ögon skulle se hur landet utvecklades.
Växande kontaktnät
Han är också noga med att påpeka att han ofta haft andra att tacka för att ha dragit i väg åt ett visst håll. Viktiga kontakter har knutits via vänner och bekanta. Kollegan Elisabeth Nordgren på HBL var det till exempel som tipsade om Tarand, som hon kände.
Den första bussresan var innehållsrik. Ryktet spred sig. Nya förfrågningar kom. – Så länge jag hade heldagsjobb ordnade jag kanske bara en eller ett par resor per år. Men när jag gick ner till deltid år 2009 dök Eino Leinosällskapet, Finlands kritikerförbund och några till upp som kunder, så när jag sedan gick i pension på riktigt år 2013 tyckte jag det kunde vara intressant testa hur det är att driva ett företag.
Det gick bra. Största problemet var att kalendern tenderade bli för full. Nils-Erik hann inte riktigt vara pensionär ...
I dag kan han se tillbaka på otaliga resor för vitt skilda sällskap, främst med anknytning till journalistik och kultur. Men till hans kundkrets hör också bland andra Blomsterodlingens vänner, Helsingfors släktforskare, Odd Fellows och till och med Tartu universitet.
Återvänder alltid till Grekland
Den grekiska byn Kiparissi med ett par hundra fasta invånare hade Nils-Erik ändå länge tänkt hålla för sig själv. Dit har han återvänt sedan mitten på 1990-talet och sedan år 2001 firar han och sambon Theresa Norrmén inte bara jul här utan också påsk. Ofta blir det besök andra tider på året också.
Men när den ekonomiska krisen slog till i Grekland kring 2010 insåg Nils-Erik att det var dags att tänka om. Ett turisttillskott i början av säsongen kan rädda hotad service, tänkte han lite själviskt. Därmed var en ny tradition skapad och också i år åker han ner med fullbokad grupp till den grekiska påsken.
För honom är Kiparissi praktiskt taget ”hemma”. När han och Theresa är där på tu man hand blir de inte bara ideligen hembjudna till alla som de lärt känna under åren utan ger också gärna ett handtag där det behövs. Att ställa upp när oliver ska skördas är sedan länge en självklarhet.
Det professionella resandet har Nils-Erik tänkt sätta punkt för när nästa års program är genomfört. – Men egna resor slutar jag inte med. Också efter år 2022 kan jag tänka mig att arrangera resor, men då får det bli under någon annans paraply och inte längre i egen regi.
