Berättelse

BERÄTTELSE En flygresa till Australien

FOTO: PATRIK KÄLLESTIG

Jag har tänkt på en sak, eller jag har tänkt på många saker, men just nu har en sak har slagit mig. Säg att man ska flyga till Australien, varför flyger man då inte norrut. Alltså åt motsatt håll mot det man gör idag. Det vill säga om jorden verkligen är rund. För flyger man åt motsatt håll, då borde det ju gå snabbare, för då måste man ju inte flyga över alla länder som man flyger över idag och man kommer bakvägen, så att säga.

Förutsatt att jorden verkligen är rund då och en annan tanke är att om man skulle flyga åt motsatt håll, alltså norrut, skulle flygplanet vid ett tillfälle hamna upp och ner på då?

Återigen förutsatt att jorden verkligen är rund. Eller har jag fel? Jag ser jorden varken som platt eller rund, utan jag ser jorden mer som en snöglob. Ni vet en sån som man hade när man var barn. Jorden är platt på ytan, men ser rund ut från rymden.

Låt säga att jorden är rund, då skulle det teoretiskt sett vara snabbast att flyga norrut och komma bakvägen, för då slipper man ju flyga över alla de länder som man flyger över. Varför har ingen tänkt på det tidigare? Eller är jag helt ute och cyklar?

Snubben som sa att jorden är platt kanske hade rätt ändå. För mig är jorden platt i alla fall och det står jag för. Sen bryr jag mig faktiskt inte om hur det ser ut ifrån rymden, jag är aldrig där ändå. Vem vet, atmosfären kanske är en illusion som får jorden att se rund ut. Är det någon som har tänkt på det?

Jag lämnar er med denna tanke. Kanske ni har tankar om detta. Det vore i så fall kul att höra de tankarna.

STEFAN WERME

Jag är inte rädd

Jag brinner. Jag brinner av en längtan. Längtan efter vad, har jag ännu inte förstått. Jag vet bara att jag brinner. Jag springer ut, jag springer ut, på den vidsträckta ängen. Ut! Bland blommorna som växer sig stora och fina efter att ha legat i dvala under vintern. Se hur blommorna sträcker sina blad mot solens värmande, smekande strålar. Jag är inte rädd. Jag är, inte rädd! Jag kysser orden med mina läppar. Jag smeker orden med min tunga. För jag är inte rädd. Tänk att fyra små enkla ord kan bilda en sådan kraftfull mening. Det här är jag och jag är inte längre rädd.

STEFAN WERME

BERÄTTELSE

LEJONEN VID VATTENHÅLET – del 1

TEXT: STEFAN WERME ILLUSTRATIONER: ANDERS JOHANSSON

Varje dag samlas lejonen vid vattenhålet för att dricka och umgås. Det är en viktig social del i lejonens liv. Just de här lejonen var speciella för de leddes av två lejonhonor. Det var sex medlemmar i flocken och alla var speciella på sitt sätt. Förutom alfahonorna så var det en lejonhona och tre lejonhanar i flocken. Lejonhonan kunde vara borta i flera dagar utan att någon visste vart hon hade varit. När hon väl hade sällat sig med flocken så var hon ganska tillbakadragen av sig. Den yngste lejonhanen ville bara leka hela tiden. Han var full av energi. Han sprang runt och hoppade och hade sig. Ibland blev det för mycket, då sa alfahonorna till, men det var inte alltid att lejonhanen lyssnade. De andra två lejonhanarna höll sig mest på sin kant. De låg mest och latade sig. Ibland så ville den yngste hanen leka med dem, men då viftade dem bara bort honom. Ibland kommer det inkräktare men de varar inte länge. Lejonflocken är väl samlad och dynamiken inom gruppen är klockren. Alla i flocken vet sin plats. Hierarkin är påtaglig. Det finns outtalade regler som alla inom gruppen följer. Ibland uppstår det konflikter i flocken, men det löser alfahonorna ganska snabbt. När alfahonorna ryter till då lyssnar alla. Alfahonorna styr flocken inte med järnhand utan flocken får i stort sätt göra vad den vill, inom rimliga gränser. Ibland kan det hända att det är någon i flocken som gör någonting som alfahonorna inte tycker om, då säger dem ifrån. Annars råder det en bra stämning i flocken. Lejonen tycker det är skönt att komma till vattenhålet. Där kan dem skoja och busa och samtidigt släcka sin törst. När dem har fått nog av allt stoj och stim och när dem har druckit färdigt så går dem tillbaka till sin lejonkula. Följande dag går de till vattenhålet och så fortsätter det.