Lenard hotas med utvisning

Nioåriga Lenard som har svår autism bor i ett eget barnboende i Eskilstuna. Han lider också av svår intellektuell funktionsnedsättning och epilepsi. Nu ska han utvisas till Kosovo, ett beslut som skulle kunna liknas med en dödsdom eftersom hemlandet saknar vård för utsatta handikappade barn, landet saknar en utvecklad offentlig sjukvård.

TEXT: REDAKTIONEN // FOTO:ANDREAS OSKARSSON

Lenard är hyperkänslig men har samtidigt inget sätt att uttrycka sig. Det gör honom frustrerad och tar sig uttryck i aggressioner mot honom själv. Han slår sig hårt i huvudet eller bankar det mot golvet och slutar inte självmant. Han måste vara under ständig uppsikt så att han inte skadar sig fatalt. Under alla åren från det han föddes fram till i våras var det hans föräldrar som själva och utan någon hjälp utifrån tog hand om honom. De behövde vara alerta under dygnets alla timmar, den ena fick avlösa den andra så att den skulle kunna få lite sömn. Pappa Azem tänker när han ser tillbaka på dessa år: Hur orkade vi hålla ut? Föräldrarna kände hur situationen bara blev värre med tiden. Utbrott med höga skrik och självskadebeteendet, föräldrarnas sömnlöshet och det faktum att de inte hade tid till förvärvsarbete och inte fick något offentligt stöd ledde till beslutet att söka sig utomlands. Läkarna rådde dem att resa till Skandinavien. Sverige har ett gott renommé utomlands när det gäller landets stöd för autistiska barn, och familjen som nu utökats med lillebror Lonik, kom till Sverige 2016.

Familjens asylansökan fick dock tre avslag, det sista från Migrationsöverdomstolen. Om det inte

varit för Lenards bräckliga hälsa hade familjen aldrig rest hit, men nu befann de sig i en omöjlig situation då en resa tillbaka till Kosovo inte var att tänka på, med de fatala risker för honom det skulle medfört. Låsta i Sverige, under en tid med illegal status, fick mamma Sabrija veta "Kostnaderna för att hennes egen far låg för döden

Lenards boende är och hon hade ingen möjlighet att höga, men föräldrarna säger att deras resa till honom. Familjen bodde under den första tiden i sörmländska Malmköping. Trots den tunga asylansökan enbart tillvaro de själva levde i kunde de handlar om att Le- hjälpa folk i sin omgivning.

nard ska kunna få det

stöd han behöver för att överleva." Den desperata tillvaron fortsatte och i desperation, för att få någon slags avlastning, och trots att de tidigare nekats hjälp, vände de sig till socialkontoret i Eskilstuna, När man där insåg att familjen hade nått den yttersta gränsen för vad de orkade med reagerade Socialtjänsten omedelbart. Lenard fick plats på ett korttidsboende men snart beslutade socialnämnden om tvångsomhändertagning därför att den första insatsen fortfarande var otillräcklig. Tvångsomhändertagandet blev en avlastning, men det kändes väldigt tungt. Särskilt mamma Sabrija berättar hur psykiskt jobbigt det var. Kostnaderna för Lenards boende är höga, men föräldrarna säger att deras asylansökan enbart