Det är nära...

Chefredaktören längtar till sommaren och drömmer om att bli sportfiskare, sluta fred med myggen och höra ljudet av cyklar. Tycker du att det låter galet? Det gör övriga redaktionen också...

Av Martin Ekman

Järvsö Bergscykel Park har blivit den nya stora turistmagneten i Järvsö. Här är det cykling för alla – stora som små. Enligt uppgift så var den yngsta cyklisten 4 år och den äldsta 72 år.

Cykelparken har på en enda sommar blivit den stora snackisen inom Cykelsverige, och i delar av världen med för den delen.

Det ska ärligt sägas att som chefredaktör för ett vintermagasin, sätta sig ner och skriva en artikel om hur underbart det är under den varma delen av året känns märkligt.

För sju år sedan kändes det helt otänkbart, då var det bara vintern som gällde. Dagen efter liften i Järvsö stängde var jag där med stighudarna och gick upp. Hade man tur så fanns det kanske en skoteråkare man kunde få lift upp med. Så fortsatte det ända tills det knappt gick att åka längre.

Då det var det dags för alla andra att öppna sillburken och börja sjunga på ”små grodorna” öppnade jag dörren till bilen och satte mig för att åka 100 mil, enkel resa till ett grannland för att, just det, åka skidor. Jag ville helt enkelt inte att säsongen skulle ta slut, jag var beroende av snö, kyla och skidåkning.

Känslan av att mitt i sommaren bestiga ett berg på stighudar och känna svetten rinna efter ryggen var svår att överträffa.

Trodde jag.

De senaste åren har det hänt något, jag är fortfarande lika beroende av att åka skidor, men jag har börjat uppskatta våren och sommaren på ett helt annat sätt än den nästan fientliga inställningen jag hade förut.

Jag tror inte att det är jag som har förändrats, utan det är Järvsö som har förändrats och i sin tur förändrat mig, utan att jag egentligen har förstått ett smack om hur det gick till.

Det kan vara så enkelt att det händer så mycket roligt och intressant här under sommaren att det inte finns någon anledning att åka härifrån.

Det kan vara så enkelt att gamla vänner har flyttat hem till byn efter många år i en större stad, i Sverige eller utomlands.

Det kan också vara så att Järvsö utvecklas och att det hela tiden kommer hit intressanta människor som startar företag och driver på utvecklingen.

Det mest troliga svaret är att det är en kombination av alla ingredienser som gör att Järvsö har blivit året runt för mig.

Till exempel har ett gammalt intresse fått nytt liv när Järvsö Bergscykel Park öppnade den 6:e juni 2010. Cykelparken har på en enda sommar blivit den stora snackisen inom Cykelsverige, och i delar av världen med för den delen. Här har barnfamiljer cyklat sida vid sida (inte bokstavligen) med världseliten.

Känna tystnaden, bli ett med myggen, dra upp några ordentliga fiskar som på uteserveringen i kvällssolen bara ökar i bredd, längd och kilo.

Tack vare att cykelparken öppnade har Järvsö fått flera nya invånare som bosatt sig här med den enda anledningen att Sveriges roligaste cykling går hela vägen ner i byn, ända till after biken på uteserveringen... Sen att cyklingen skapat ett par nya kärlekspar är helt fantastiskt, men en helt annan historia.

Under hela sommaren 2010 har jag inte haft en tanke på att sticka iväg och åka skidor, det har snarare varit så att jag inte har haft tid att göra allt som byn bjuder på.

Ta bara en sån sak som fiske. Det låter helt fantastiskt när man pratar med fiskare, som tagit Jeepen ut till någon avlägsen sjö, långt in i en skog, slagit upp tältet och graciöst kastat med flugspöt hela helgen. Känna tystnaden, bli ett med myggen, dra upp några ordentliga fiskar som på uteserveringen i kvällssolen bara ökar i bredd, längd och kilo. Jag säger till mig själv varje vår att ”nu är det dags att du blir fiskare.”

Tyvärr blev jag ingen fiskare i år hel- ler. Min fångst av vattenlevande djur sträckte sig till en tur på älven i en roddbåt (som på vintern går att göra om till en takbox) och några små abborrar som katten fick. Ingenting att skriva hem om, men jag hoppas och tror att jag för någon sekund när flötet guppade upp och ner i vattnet, var en riktig fiskare.

Nu är det vinter och jag trivs hur bra som helst, men någonting i kroppen tycker att månaderna gärna får gå lite fortare så snön tinar bort och jag får plocka fram cyklen igen.

Och vem vet, det kanske blir ett flugspö till slut. Blir det inget flugspö så kan i alla fall mina aborrar öka några gram i kvällssolens ljus med goda vänner.