Åsliden En svängom på

Magasin Järvsö besökte Åslidens dansloge.

text: Therese Krojegård foto: Martin Ekman

INGEN SOMMAR UTAN DANS. Det är sen gammalt. Åtminstone om du frågar ”invigda” i dansens värld. På Åsliden i Nor utanför Järvsö dansas det varje tisdagskväll från maj till augusti. Tre och en halv timmes bugg och fox till tonerna av svensk, modern dansbandsmusik.

– Vi fokuserar på de banden som drar lite yngre publik, men egentligen spelar det ingen roll för oss vilka som kommer, vi vill bara ha mycket folk, säger Leif Persson, vice ordförande för Järvsö Bollklubb, som arrangerar danserna på Åsliden. Från 150 upp till 550 besökare per kväll hittar ut ”på vischan”, där den rundade dansbanan, med det vackra trägolvet och färgglada vimplarna ligger, intill fotbollsplanen, omringad av skog och grönska.

– Det ligger avsides, men på en så fin plats!

Och vi har en unikt ”städad” publik. Vi behöver inte ens ha ordningsvakter längre eftersom ingen kommer hit berusad! Förut hade vi två varje kväll, men när det hade gått 17 år sedan senaste ”incidenten” fick vi lov att klara oss utan, säger Leif Persson nöjt.

OCH, JA, LOV, det får du på Nor. Om du vill dansa alltså. Eller, för den delen, bara lyssna på Maria Perssons ljuva stämma, sångerska i Blender och, för andra året i rad, framröstad till ”Årets sångerska” på Guldklavengalan. Något som Järvsö BK, kvällen till ära, uppmärksammat med en ”grattis”-skylt vid entrén.

– Det är ju ett publikpris, vilket känns jättestort för mig. Överraskande och roligt! Jag vill verkligen ha kontakt med publiken, de ger mig energi, säger hon.

Just Blender, ett av Sveriges främsta moderna dansband, spelar sedan många år på premiären på Nor i maj – och i samma veva på niornas avslutningsdans, en tradition som kapellmästaren Lasse Lundberg skapade i samarbete med Lions för över 30 år sedan. Bandet Blender startade han 1992 och länge utgick de från Hudiksvall. Nor känns följaktligen lite som att komma hem.

– Det är ett jättetrevligt ställe, men med dålig akustik och svårt att få till ett bra ljud i lokalen, säger Lasse, som fått kämpa under bandets soundcheck, och tillägger att han är ”lite petig”.

EN PASSIONERAD PERFEKTIONIST till ”dansbandsnörd” skulle man kunna kalla honom, själv understryker Lasse att det är i utbytet mellan bandet på scenen och dansarna på golvet som ”det händer”.

– Vi älskar att spela musik, publiken att dansa. Vi vill förmedla något till publiken, oavsett om de dansat till oss 18 000 gånger eller om de hör oss för första gången, säger Lasse medan han snabbt svidar om till scenkläder i den vinröda turnébussen med guldtryck på, som står parkerad alldeles intill dansbanan i Nor.

Det börjar bli lite brådis nu, klockan slår snart åtta och då ska han, Maria och de andra stå redo på scen. Nu rullar bil efter bil in på parkeringen och det ringlar en kö av glada människor fram till biljettluckan. En stämpel på handen och så är man inne. Glida lite och ”känna” på golvet, är det lagom halt?

Jeanette Ekelund från Arbrå och Jörgen Terner från Sundsvall har funnit varandra inför första dansen.