Krönika: Micke Färlin

Kall men glad Micke Färlin, med nyfångad vårgädda från Ljusnan på nästan en meter. Vikten uppgår till drygt fyra välfyllda blöjor. Säkert mer. Foto: Mattias Furuskog

Känner ni doften av fisk i luften?

Lukta lite på bilagan i Ljusdals-editionen av vår tidning så känner ni doften. Det är nämligen dags för årets upplaga av ”Fiska i Ljusdals kommun”. Ett säkert vårtecken och en välkommen guide för boende och turister i vår kommun.

För oss som ägnar sig oss åt den ädla konsten sportfiske börjar en fin tid nu. Blotta åsynen av de blanka sjöarna och sprittande vattendragen är som älgjakt och julafton på samma gång – ja, ni fattar.

Många ler igenkännande och tänker: ”Jag vet nog hur en fiskare beter sig. Dessa grundligt störda personer som ankrat i fel vik. Den person i släkten som man inte pratar högt om. Som får stå längst bak på familjefotot så gummistövlarna inte syns. Helst vid ett öppet fönster för det luktar lite fisk”.

Vi fiskare är nämligen en aning annorlunda. Lite eljest. Har ni någonsin sett den dimmiga blicken eller hört den häftiga andningen vi fiskare får när vi har en meterlång gädda på kroken? Inte ens Casanova var på sin tid så upphetsad när han kurtiserade de flesta kvinnor som kom i hans väg. Tänk vilken konkurrens han hade haft av en gäddfiskare som flåsat ikapp med honom i jakten efter dåtidens mistresser. Med ett rejält kastspö och halvmeterslånga wobblers i grälla färger kan jag garantera att jag slagit honom på fingrarna. Eller hunnit först till ståndplatsen om jag får prata fisketermer.

Mitt fiskeintresse är ibland på gränsen till vad som är nyttigt för mig. Under den ljusa sommartiden kan det bli väldigt lite sömn för att inte missa viktiga fisketimmar. Men vila får man göra när man bor i en etta med jordvärme.

Hur blir man då så besatt av att fiska? I några få fall gör naturen ett misstag, men oftast är den orsakad av en fiskeintresserad förälder eller annan förebild, för givetvis vill alla vi fiskare föra genen vidare.

Men hur går man rent praktiskt tillväga? Kan man vara en fiskets Frankenstein?

Om jag utgår från att ni som läser har barn, börja så tidigt som möjligt att prägla dem. Jag kan bara tala av egen erfarenhet och rekommenderar er att prova lite betingad respons á la Pavlov. En metod känd från psykologins barndom. • Byt ut nappen mot en färgglad wobbler (utan krokar förstås, er äkta hälft kan bli lite lätt irriterad annars). • Aprikospuré byts med fördel ut mot mosad gäddfärs eller blandmaggot. • Väg blöjorna! En välfylld blöja kan lätt komma upp i drygt ett kilo. Vid sådana lyckade tillfällen ger man barnet, vid dessa tillfällen kallad för arvingen, en välförtjänt high-five. • Sagostunden är också en högtid man ska ta vara på. Skit i

Alfons och Babar – det är Napp och Nytt, Fiskejournalen och Båtliv som gäller. Riktig läsning. Sådant som bygger egot. Det är viktigt för oss fiskare. • Lägg fokus på utrustning och upplevelser. Normalt att kolla när man köper barncykel är att det finns dubbla spöhållare, och man cyklar självklart inte utan flytväst.

Semestrar förläggs alltid vid fiskodlingar. Inga resor går till fjällen, vi fiskare har redan fjäll på kroppen. • Om jag ska relatera till idrotten säger man att vilja slår klass. En talang blir oftast omsprungen av den som är träningsvillig. Så vill ni ha ett barn som alltid är på hugget, är grundligt fiskeintresserad och en fena på allt? Då är det bara träna, och åter träna, som gäller. Tillbringa mer tid bakom flötet. Det behövs ju bara ett fiskespö och att vara ute vid ett fiskevatten. Men glöm för guds skull inte äta mosad gäddfärs!

Då kan det till slut bli en gammal fiskegubbe som jag.

Skitfiske på er!

Fiskehälsningar från Micke Färlin (Han som lider av kronisk fiskefeber, fiskar jämt, äter mycket fisk men föredrar Färilakôrv och forbondekôrv.)