Mitt jobb: Tandläkare

Balangaz Mousa

Ålder: 36 år. Bor: Hudiksvall. Familj: Frun Gulshan, sonen Abudi och en dotter påväg. Fritidsintresse: Försöker åka längdskidor om vintern, träffa kompisar och pyssla med allt möjligt händigt.

Balangaz Mousa Tandläkaren med stort hjärta

Redan tidigt visste Balangaz Mousa att han ville bli tandläkare. När han går in på kliniken lyser kollegornas ansikten upp och det märks att han har hittat sitt kall i livet. – Jag vet verkligen vad det betyder när man vill ha hjälp eftersom jag har bott i krigsländer, säger Balangaz Mousa.

TEXT & FOTO: ALICIA MÅRTENSSON

BALANGAZ MOUSA ÄR tandläkaren med stort hjärta. Det viktigaste för honom är att hjälpa andra. – Efter att jag utbildat mig klart åkte jag till Libyen för att arbeta som tandläkare men kort tid därefter började krisen i Afrika, så vi samlade ihop oss och hjälpte flyktingarna där och blev kvar i Libyen. Jag fick ekonomisk hjälp av min pappa eftersom jag inte hade någon inkomst under den här tiden och jobbade helt frivilligt, berättar Balangaz.

Sedan stängdes allt i Libyen och han kunde inte längre få några pengar skickade till sig. Då beslutade han sig för att resa till Sverige eftersom det inte var ett alternativ att återvända till hemlandet Syrien. Efter att ha pluggat på SFI och läst en kompletterande utbildning för tandläkare på Karolinska universitetet började han arbeta som tandläkare igen. Att hjälpa andra som inte har samma möjligheter som alla andra är något han brinner för. – När jag var klar med skolan sa pappa till mig och mina bröder att ”det är en sak jag vill ha från er nu och det är att ni hjälper andra. Tänk på de som behöver och inte har pengar. Ni ska inte alltid tänka på att tjäna pengar, ni ska göra exakt det ni gör för dem med pengar för de som inte har det gratis”. – I livet är det alltid någon som är stark och någon som är svag. Och man måste hjälpa varandra. Jag kanske inte orkar bära den här stolen, men om vi gör det tillsammans kan vi, säger Balangaz varmt.

ATT ARBETA INOM vården kan man nästan säga går i släkten för Balangaz vars syskon och många andra i släkten också är läkare. Även hans fru utbildar sig till att bli läkare. – Sedan jag var 13-14 år visste jag hela tiden att jag ville bli tandläkare, det kändes i mig, berättar Balangaz som efter skolan gick till sina släktingar som var tandläkare bara för att få se vad de gjorde.

En arbetsdag kan se väldigt olika ut för Balangaz och han har haft patienter inom spannet från en timme gammal till 104 år. – Vi är inte här bara för att behalndla tandbesvär med mera och säga hej, hejdå. Vi behöver kunna vara kurator också för mycket handlar om hur man pratar med patienten. – Jag är alltid väldigt glad och gillar att sprida glädje. När jag kommer hit börjar alla skratta, det är väldigt skönt, berättar Balangaz som alltid blir på bra humör när han tar på sig arbetskläderna.

IDAG GÖR BALANGAZ många operationer i sitt jobb och drömmen är att någon gång bli käkkirurg. Men oavsett var han möter folk, om det är i operationssalen eller på promenaden hem till familjen är det viktigaste för Balangaz att visa att han bryr sig om personerna han möter. – Jag vet verkligen vad det betyder när man vill ha hjälp eftersom jag har bott i krigsländer. Jag vet vad det betyder när man inte har vatten att någon ger en vatten att dricka, säger Balangaz. #

Bästa med jobbet

– För mig är det allt, men att få träffa folk och hjälpa folk tycker jag om. Och det gäller både kollegor och patienter.

Sämsta med jobbet

– Ingenting, allt är bra. Det är jag som har valt det här jobbet och det känns väldigt skönt. Visst det kan vara stressigt ibland, men jag tål en hel del stress än så länge.

Viktiga verktyg

Bemötandet – Vad vi säger och hur vi bemöter folk betyder väldigt mycket. Det är det viktigaste verktyget, att vi är trevliga mot varandra. Borren – det finns knappt något som vi kan göra utan borren. Så den är väldigt viktig. Lampan – Utan en stark lampa skulle det bli svårt att se in i munnen och därmed svårjobbat.