Gästkrönika: Håkan Persson

TEMA SKOG&JAKT

Gran- och kottstadiet

Fyra kottar och några trästickor. Så såg mina leksaker ut i min tidiga barndom. Plockade direkt ute i naturen och helt kostnadsfria. Man kan jämföra med dagens leksaker – mobiltelefonerna. Vadå kottar, tänker ni kanske? Jo, familjen bestående av mor, far och fyra osnutna ungar hade inte råd med några dyra leksaker. Det blev till att ränna ut i Norralaskogarna för att plocka gran- och tallkottar. I vår barnsliga fantasi fick grankottarna vara kor och hästar och tallkottarna grisar och får. Benen gjorde vi av tändstickor eller andra trästickor. Tråkigt? Nej, vi hade fantastiskt roligt och fantasin kunde skena iväg ordentligt ibland. Kreativiteten flödade! Kolsta, min hemby i Norrala, var ju liksom stora världen för oss ungar. I dag möter man barn i tre- till femårsåldern sittande i en barnstol med en mobiltelefon i händerna. Säkert inga riktiga mobiltelefoner. Men ändå. När man växt ur gran- och kottstadiet kom ett nytt kapitel i livet – skolan. På gott och ont, tyckte jag då. Men ändå ganska roligt, som när Blomman, vår lärarinna i ettan, läste om Nalle Lufs. Minns inte vad som var så roligt, men skrattade gjorde vi.

Bland det allra tråkigaste i skolan var när vi skulle skriva uppsatser. Jag drog ut på bokstäverna för att få ihop två sidor. Men nej, något författarämne var jag nog inte vilket lärarinnan fru Widegren-Claesson underströk när hon många år efter min skolgång kom in på HT:s lokalredaktion i Söderhamn och fick se mig sittande framför en skrivmaskin. "Jaså, blev det kontorist av dig?" "Nej, jag jobbar som journalist" svarade jag. Till lärarinnans stora förvåning: "Men du kan väl inte skriva, och formulera dig – kunde inte det i skolan i alla fall". Kanske var det hennes kommentar som triggade mig att försöka bli en nyheternas förmedlare. Och så fick det bli – i 43 år och två månader på samma tidning. 41 av åren på Hudiksvalls tidning i Glada Hudik. I huset som nu är rivet och fått ge vika för en ny domstolsbyggnad.

Jag avgick med pension den 28 februari för åtta år sedan – samma dag som förre påven överlämnade sitt ämbete till sin efterträdare.

Minnena från barndomen känns klarare nu än förut. Ibland kan jag komma ihåg händelser i klara bilder. Minns hur lillsyrran och jag kom osams ganska ofta i sandlådan. Men i vuxen ålder har vi alltid varit sams, hon får till och med klippa mitt hår!

TEMA SKOG&JAKT

Mikaels fascination för fetved började med en älgfejad tall.

Fetvedsmicke

Det är skillnad på trä och trä. Det vet snickaren och byggnadsvårdaren Mikael Tiljestrand Edström. Med traditionella metoder framställer han kvalitetsvirke – för att kunna bygga hållbart.

TEXT & FOTO: LOVISA SPAUDE

En randbarkad tall.

FETVEDENS VÄNNER

En intresseförening som bildades 1999 av Mikael Tiljestrand Edström. Föreningen finns i flera länder och vänder sig till alla som är intresserade av att utveckla användningen av tjärtallar med fetved. Syftet är bl.a. att fungera som en naturlig mötesplats kring fetved, samla in referensmaterial om ämnet, väcka debatt och sprida kunskaperna vidare.

För att nå upp krävs ett barkjärn med långt skaft.

MIKAEL TILJESTRAND EDSTRÖM

Ålder: "Drygt 34 i sinnet". Bor: I Rengsjö. Familj: Fru och fyra barn. Gör: Föremåls- och byggnadsvårdare. I BJÖRTOMTA UTANFÖR Rengsjö vajar de höga tallarna i vinden. Men en av dem sticker ut. Barken har skalats av i långa ränder och kåda rinner ner för stammen. Den ser naken ut där den står, men allt är som det ska.

Fetvedsmicke har varit i farten.

Det är så han kommit att kallas, Mikael Tiljestrand Edström. Sedan intresset för fetved tog fart har han kommit att bli lite av en expert på ämnet och genom åren föreläst för såväl Skogsstyrelsen som byggnadsvårdare och skogsägare.

Han plockar fram en bit vedstock med tydlig genomskärning; återstoden av den fura som föranledde hans fascination, och med vilken allting började för snart tjugo år sedan. – Det är älgar som har fejat den här biten. "Det här var ju intressant", tänkte jag som den tränörd jag är.

Det Mikael hade lagt märke till var att träet var hårdare och mer kådrikt på de ställen där barken hade gnagts bort. Han blev nyfiken, och började göra efterforskningar. Det visade sig att det där med att karva bort bark för att åstadkomma motståndskraftigt virke – så kallad fetved – är en metod som använts i hundratals år. – På tallen finns kärnved och ytved. Förr, när man avverkade skog, var det jättemycket kärnved. Nu avverkar man skogen tidigare och tidigare, och då krymper den här kärnvedsandelen, förklarar Mikael.

GENOM ATT MEDVETET skada trädet med hjälp av metoder som barkning och toppkapning stressas det att producera kåda och hartssyror, vilket skapar en naturlig impregnering och med tiden – ett hållbart virke.

Just hållbarheten är en viktig aspekt för Mikael. Som snickare och byggnadsvårdare är han mån om att bevara, renovera och lappa istället för att lättvindigt byta ut hela paneler, till exempel. – Genom att använda sig att högkvalitativt trä förlänger man cyklerna mellan byten av brädor. Det är en otrolig miljövinst, egentligen.

Vi rör oss från skogsdungen till den intilliggande gården och det timmerhus som den nakna tallen snart ska förenas med. Den tio meter långa syllstocken ska bytas ut och ersättas med furan ett stenkast bort. Men det blir först framåt hösten. Innan dess ska den stå till sig, för att slutligen blockhuggas och timras in. – Visst är det häftigt? Här snackar vi närproducerad slow wood! säger Mikael. #

TEMA SKOG&JAKT

”Många växter är ju hotade idag för att man inte sköter marken på samma sätt med slåtter och bete som man gjorde förr”

– Hanna Alfredsson

”Biosfärområde Voxnadalen vill bidra till att bevara det öppna, artrika och levande kulturlandskapet.”

Betar för den goda sakens skull

BIOSFÄROMRÅDE VOXNADALEN

I juni 2019 utsåg Unesco Voxnadalen till biosfärområde; en plats för att utforska idéer om hur man kan skapa en hållbar relation mellan människa och natur. Genom olika projekt bidrar man till genomförandet av Agenda 2030 och arbetar med tre fokusområden: Skogen som hållbar resurs, Levande vatten och Ett öppet och levande landskap. Förra året upprättade Ovanåker, Bollnäs och Ljusdals kommuner en plan för att främja biologisk mångfald med särskilt fokus på den tätortsnära miljön. Nu går man från ord till handling – med fyrbenta djur i täten.

TEXT & FOTO: LOVISA SPAUDE

I BOLLEBACKEN VÄSTER om Bollnäs betar fjällkorna förnöjt. Monica, Julia, Kea, Mimmi och Carina som de heter är ett konkret resultat av den aktionsplan för biologisk mångfald som togs fram i fjol för Biosfärområde Voxnadalen. – Dels skapar de lite störningar i marken när de trampar runt, vilket gynnar vissa växter och dels gör betandet att vegetationen hålls nere lite på samma sätt som med slåtter, vilket gynnar mångfalden, säger Hanna Alfredsson som är koordinator för Biosfärområde Voxnadalen.

Satsningen på betesdjur är en del av det tvååriga projekt där fokus ligger på att främja biologisk mångfald i tätortsnära miljöer. Projektet, som utförs med stöd från Lokala naturvårdssatsningen (LONA), innebär ett flertal åtgärder i Ovanåkers, Bollnäs och Ljusdals kommuner.

– Många växter är ju hotade idag för att man inte sköter marken på samma sätt med slåtter och bete som man gjorde förr. Ju större mångfald av olika blommor och örter vi har, desto större mångfald av insekter får vi, vilket i sin tur gynnar fågellivet. Det är ett komplicerat nät med olika länkar som hör samman, förklarar Hanna Alfredsson.

I BOLLNÄS OCH Ovanåker har man sett ut slaghacksytor där ny ängsmark med en lågväxande örtflora som prästkragar och blåklockor ska etableras. Det är ett arbete man tagit sig an under sensommaren och slutresultatet ser man först efter ett par år. – Vi har betesputsat och tagit bort materialet, därefter har vi satt pluggplantor med örter som rödblära, prästkragar och getväppling. Senare ska vi även så ängsfrön, säger Hanna Alfredsson.

Nästa sommar kan även Edsbyborna förvänta sig betesdjur i sin slalombacke. Något som förhoppningsvis glädjer inte bara djur och växter. – Det har ju sociala värden också. Att se kor gå och beta är ett ganska fridfullt inslag i närmiljön, säger Hanna Alfredsson, som uppskattar att projektet leder till konkreta resultat. – Som biolog känns det jätteroligt, säger hon. #

TEMA SKOG&JAKT

Morgonsamling med ett glatt gäng jägare. Erik Blom briljerade som viltkock med sin mobila muurika.

Rådjursjakt i Alfta

I december fick tidningen Allt om Jakt & Vapen följa med på rådjursjakt med duktiga drevrar i Alfta. En jaktdag med fina drev, härliga jägare och god mat.

TEXT: KATHARINA OLSSON FOTO: JOHAN OLSSON

JAG FICK ETT sms som vägbeskrivning inför vår samling till dagens jakt. Det brukar oftast gå till så när vi åker ut på våra reportage. Det behövs heller inte mer, för som så många gånger förut slås jag av hur mycket jakten förenar oss jägare.

Jag kliver ut på parkeringen och vi morsar glatt på varandra i det svaga morgonljuset. Vi är fem jägare och två hundar till antalet. Två fina drevertikar vid namn Sejch Långskogens Kendra från egen uppfödning och J Seuch Trolltivedens Kiara som är dotter till Kendra. Erik Jonsson och Marika Gunnilstam har också med sig sin lilla dotter Agnes på 14 månader, och det märks på gänget att det inte är något att höja på ögonbrynen för utan att det är en vanlig syn. – Ja, hon är van. Eller hon har väl kanske inget val, skrattar Marika när hon sätter Agnes till rätta i bilbarnstolen.

Erik berättar lite om planen inför första såten.

– Rådjur är ju överst på listan, men det kan också komma räv, säger Erik. – Det kan komma kron också, bryter Göran "Gök" Mårtensson in.

Det märks direkt att det är Gök som är spelevinken i gänget, och det skrattas friskt åt hans skämt medan vi packar in våra jaktprylar i bilarna för att ta oss ut på pass.

ERIK BLOM VISAR mig ut på mitt pass. Han är lång, mycket längre än mig, och han har ett steg som gör att det krävs fyra av mina normalsteg för att ligga i rygg på honom när han tagit ett. Men det är inget jag vill avslöja utan jag täpper igen luckan bakom honom. Vi går uppför en liten skogsbacke och jag ser mitt pass, en träbänk strax intill en tall. Jag tittar mig runt och ser att det finns en hel del bra skjutgator och att det borde vara ett bra pass. Erik stannar till och vänder sig emot mig och pekar in mot träbänken. – Det här är ett bra pass. De brukar alltid springa förbi här så var med. Jag går upp en bit här i backen och tar ett pass där.

Vi viskar ett tyst "skitjakt" till varandra innan han fortsätter skogsbacken uppåt. Jag ställer av min ryggsäck och tar fram skjutkäppen. Jag ställer in den och tittar i siktet för att bedöma avstånd och skjutriktningar. Det känns som ett bra pass. Jag

Göran ”Gök” Mårtensson blev dagens skytt.

Erik Jonsson, jaktledaren för dagens jakt.

Marika Gunnilstam. laddar bössan samtidigt om jag hör på radion att Erik har släppt Kendra, och då är vi igång. Det är alltid lika spännande oavsett jaktform och jaktdag. Just den här stunden, precis då man strukit kopplet av hunden och det börjar. En helt oskriven jaktdag ta form.

JAG STÅR OCH ser ut vid mitt pass när Erik plötsligt ropar på radion att det är upptag. Jag tittar ner i min Ultracom och ser att jag står väldigt bra till. Jag gör mig redo och lägger bössan i klykan på skjutkäppen. Jag kan se på pejlen att drevet går nära Erik Blom. Jag hör hur skallet ekar i skogen. Det är ljuv musik. Drevet snurrar runt bergskullen som jag står på men det vill inte riktigt komma inom skotthåll. Gök ropar på radion att han nyligen såg drevdjuret, men att det var på för långt avstånd. Kendra jobbar bra. Lite för bra för det går ner mot ett område som är fridlyst. Skallen tystnar och jag kan se att drevet är rätt långt ifrån där jag står.

Erik ropar ut på radion att Kendra har gått över det fridlysta området, vidare ut mot en hårt trafikerad väg. – Jag försöker möta upp Kendra nu och koppla henne så passar vi på att ta lunch innan nästa såt, ropar Erik på radion.

VI SAMLAS NERE på en liten snötäckt äng för lite lunch. Erik Blom backar upp sin bil mot vår tilltänkta lägerplats och jag funderar lite om han är så lat så han inte orkar gå ända fram. Men strax förstår jag varför. På flaket trollar han fram en mobil muurika och vips bytte han roll från rådjursjägare till viltkock. Han serverar rökt rådjurs- och älgskött med kulpotatis och en sås som är rent av gudomlig. Det mesta smakar ju bra i skogen men det här var nog för mig, en av topp tre bästa smakupplevelserna i skogen hittills!

Vi sitter runt brasan och låter oss njuta av den goda maten samtidigt som jag får en pratstund med dem alla. Det visar sig att det är ett gäng som jagar mycket tillsammans och har gjort så en längre tid. – Det var väl egentligen Gök och min pappa som började jaga tillsammans. Dessvärre så gick pappa bort 2016 och då fick vi liksom adoptera Gök, skrattar Marika.

VI TAR NYA tag och Erik berättar att vi ska bege oss ut på en annan mark där det brukar vara gott om rådjur. Jag packar ihop och åker efter Gök som i den här såten fått äran att visa mig på pass. Jag får ett pass efter en väg och Gök pekar ner mot det håll där Erik kommer börja gå med den äldre tiken Kiara. Jag tittar på klockan och inser att skjutljuset inte kommer att vara med oss särskilt länge till. Kiara får dock upp och börjar driva fint. Jag kan se att drevet går upp där Erik Blom står och jag inväntar bara en smäll när det plötsligt vänder ner igen. Det går dessvärre åter igen ur marken in på det fridlysta området och vi tar beslutet att bryta jakten, och eftersom skjutljuset strax är helt borta väljer vi att ta upp jakten igen en annan dag.

NÅGRA DAGAR SENARE får jag ett sms av Erik som undrar om jag är redo för jakt dagen därpå. Självklart är jag det. Han vet bara inte hur redo. Jag är alltid redo när det gäller jakt.

Den här gången ska vi jaga på en annan mark och Erik och Marika kommer gå med både Kendra och Kiara. Återigen möts vi på en parkeringsficka i skogen. Den här samlingen känns ännu mer hemtam än förra gången eftersom vi redan gjort bort de där artighetsfraserna.

Gök kliver fram och gör en "coronahälsning" samtidigt som han vräker sig över förra helgens jakt. – Men du skulle ha varit med i lördags. Jädrar vilken jakt och vad med djur det var på benen! – Men lägg av, svara jag. Du behöver väl inte börja jaktdagen med att berätta hur mycket djur det var då. Det är ju nu vi ska ha dem på benen, säger jag och låtsas vara lite sur på honom.

VI TITTAR PÅ kartan och Erik berättar om dagens plan. I första såten har jag lång sikt och Erik föreslår att jag ska ta kulbössan. Det är en sådan här gång man önskar att man hade en drilling i skåpet. Jag tror att jag ska lägga in om en sådan till min födelsedag i höst...

Jag stod inte länge alls på mitt pass förrän Marika ropar på radion att Kendra har fått upp en räv. Jag hör drevet ett par gånger där jag står men inser också att jag inte kan skjuta åt det hållet eftersom jag inte har något bra kulfång i den riktningen. Skulle det komma hit kommer jag vara tvungen att hålla in tills det förhoppningsvis kommer i ett bra läge. Det regnar på tvären och jag tänker att det är ju tur att jag inte är gjord av socker. Räven visar sig för flera av passkyttarna men det går alldeles för fort för att få till ett bra avslut och när den springer ut på farlig is kopplar Erik upp Kendra för att släppa på nytt i en annan såt.

Regnet har slutat strila och vädret är ganska bra helt plötsligt. Men eftersom jag är en fryslort av naturen så är jag glad över de plusgrader som visar sig i bilens display när jag hoppar in för att köra till den andra sidan av marken.

VÄL PÅ PASS känner jag mig hoppfull. Så känner jag varje gång jag kommer ut på ett nytt pass. Erik hinner knappt släppa Kiara förrän hon kommer på slag och börjar väcka. Jag väntar spänt på att få en rapport på radion vad det rör sig om för djur. – Jaha, jag tror nog att det är en hare som hon nystar med nu för jag kan se fullt med harspår här, ropar Erik på radion.

Kiara får hålla på en stund till innan Erik beslutar sig för att koppla henne.

Vi byter såt en tredje gång för dagen och jag får nu stå intill en liten åker med en skogsdunge i ryggen. Jag hinner knappt ställa mig på pass förrän jag ser Kiara komma förbi och försvinna in i skogsdungen framför mig. Strax därefter hör jag hur hennes skall börja eka så där vackert. Jag står beredd om drevdjuret skulle komma ut ur skogsdungen men hör att hon driver framåt åt höger från mitt håll ut emot vägen där Gök står. Jag hinner inte ens ropa ut på radion förrän jag hör en smäll. – Ja, men då så. Jag fick skjuta mig ett rådjur idag och jag tror att jag fick det på film, ropar Gök glatt på radion.

Vi samlas i skogsbrynet där rådjuret ligger och där Kiara malligt ruggar sitt vilt. Gök berättar om skjutsekvensen så som man alltid gör vid en lyckad jakt. Jag märker att de är ett väl sammansvetsat litet jaktgäng det här, och jag är glad för att jag fick äran att få vara en del av deras gemenskap en stund. Jag tackar för mig och vi bestämmer att vi ska hitta fler tillfällen att jaga tillsammans. #

TEMA SKOG&JAKT

↑Ved och flis är vad vardagarna fylls med.

→ Från kontor och papper till natur och ved. Anders Ingvarsson sadlade om.

Från kontorsstol till vedkap

ANDERS INGVARSSON

Ålder: 46 år. Bor: I ett hus i Parten, Vallsta. Familj: Fru, tre döttrar och ett barnbarn. Plus två jakthundar och en katt. Gör: Driver två egna företag, Hälsinge Skog & Fastigheter och Anding Kommunikation AB. Har även planer för ett tredje företag som blir verksamt i början av nästa år… Anders tipsar: Torka trattkantareller och använd till en gräddig trattkantarellsoppa. Den är oslagbar – oavsett finmiddag eller älgpass. Anders Ingvarsson sadlade förra året om från chefredaktör till vedtillverkare.

Numera finns det en tydlig koppling till naturen i det mesta Anders gör. – Det som lockar är friheten och att få känna väder och vind, säger Anders.

TEXT & FOTO: ALICIA MÅRTENSSON

NÄR JAG RULLAR in på det gamla sågverksområdet i Skästra utanför Järvsö spottar kapen ifrån sig ved och flisor som samlas i påsar nedanför. Kyliga vindar blåser från Bodasjön, men Anders Ingvarsson står iklädd shorts och t-shirt vid sin kap och verkar inte det minsta berörd av att hösten gör sig påmind. – Står jag still fryser jag, men eftersom jag mestadels rör på mig svettas jag istället, säger Anders och berättar att han numera känner sig starkare och friskare i kroppen.

För ett år sedan bytte Anders kavaj mot shorts och handskar. Konferensrum mot bar himmel och att duscha efter jobbet istället för före. Men att han gick från att vara chefredaktör till att just tillverka ved var egentligen bara en slump. – Det som var så skönt och kul när jag började var att producera någonting som man ser en början och ett slut på, det var väl det som fascinerade mig. Så det kunde ha blivit vad som helst egentligen, säger Anders och fortsätter: – Det som lockar är friheten och att få känna väder och vind.

När Anders inte arbetar med att få timmerhögen på grusplanen att minska är det skogen som lockar honom. Han både jagar, plockar bär och svamp och hemma har de som mål att allt de ställer på bordet ska de ha plockat, odlat eller förädlat själva. – Att laga mat är ett stort intresse för mig och det flyter ihop med allt det här andra, med jakten och veden som också är en förädling av naturen. JUST NU ARBETAR Anders enbart med veden och förvaltning av fastigheter, men i framtiden kommer han att behöva bredda sig. – Det går inte att livnära sig enbart på det här, då skulle jag behöva växa något fruktansvärt och det vill jag inte, berättar Anders. I oktober drar Anders därför igång ytterligare ett företag där han ska hjälpa andra med deras kommunikation. – Jag har sett flera exempel som nästan gjort mig ledsen på hur företag havererar i sin kommunikation, säger Anders vars plan är att hjälpa företag att nå ut med sina budskap och erbjudanden. Att detta skulle bli det Anders kompletterar sin nuvarande verksamhet med kom av samtal han haft med folk genom vedtillverkningen. – Man sitter och pratar med någon som säger att "du som har jobbat med journalistik, kan inte du hjälpa mig med det här" och så pratar man lite till och så föddes idén om att starta det här. # Bytte kavajen till shorts och handskar.

#Hälsingland testar Näst ut på tur i vår nya serie ”TH Testar” är vår cyberrymds expert Robert ”Mr. Brun” Höök. Här ska skjutas! KA-BOOMKA-BOOM SKOG JAKTTEMA &

SKYTTESKLUBBEN I Nor strax utanför Järvsö huserar Järvsö jakt- och sportskytteklubb. Där har de tre olika banor, en älgbana på 80 meter och en på 50 samt en hagelbana. Här har Jon Stengel skjutit många skott och har dessutom börjat tävla i lerduveskytte. – Det är bra jaktträning och sen är det roligt när det smäller. Det är impulsivt till skillnad från ett kulvapen där man måste gå fram och kolla på tavlan, här ser du direkt om du har träffat, säger Jon Stengel. För att bara ha tävlat i ett år medger han att det har gått rätt så bra.Föreningen ordnar skjutkvällar för medlemmarna, då finns funktionärer på plats och möjlighet även för den utan vapenlicens att testa på skytte i sällskap av en skjutledare. Jon berättar också att de gärna ser att fler får upp ögonen för skytte. – Vi behöver främst bli fler kvinnor och juniorer i föreningen. Det finns några som skjuter lite grann, men det hade varit roligt att bli fler. Är du sugen på att testa skytte eller vill veta mer om föreningen är du välkommen att höra av sig till ordförande Hans Sandström på 072-737 62 69. Mersmak på skytte Det var en nervös stämning när vi stod uppradade på skjutbanan i Nor den där sommarfesten med kollegorna i mitten av juni. Jag hade visserligen skjutit luftgevär tidigare, men inget mer avancerat än så, och nu stod jag med en hagelbössa i min hand. Ett vapen jag har väldigt stor respekt för, vilket i och för sig är bra då det inte direkt är någon leksak. Jag var på helspänn, rädd för att göra fel då konsekvenserna skulle bli så enormt mycket större än med ett luftgevär.Eftersom vi sköt med hagel som splittrar sig och träffar ett större område jämfört med en kula tänkte jag att det borde göra det enklare att träffa de här lerduvorna vi skulle sikta på. Men det skulle visa sig att jag hade fel. Skott efter skott brann av och hade man tur såg man ett splitter av orange lera singla ner mot marken, oftast fortsatte dock lerduvan flyga vidare in mot skogen. Trots att jag kanske träffade fyra av vad som kändes som 300 skott så var det väldigt roligt att få skjuta med ett så kraftfullt vapen. När det sedan var dags för att byta vapen och istället sikta på ett älg-plank som rörde sig från den ena sidan till den andra kän-des det som att jag hade mer kontroll. Nog för att det visserligen inte gick så bra på älgen heller... Man visste inte riktigt när älgen gick och att snabbt hinna ladda om innan den sprang sin kos var aningen stressande.Bland kollegorna var det ganska spridda skurar i träffsäkerheten på älgen, men jag tror inte någon älg behöver vara särskild skakig på benen om den ser någon av oss sitta på ett älgpass i höst. Och när det kommer till lerduvorna var vi övervägande jämna, förutom Ida som nästan verkade lika träffsäker som skyttefören-ingens instruktör Jon Stegel. Till skillnad från oss andra impone-rade han med att träffa lerduva efter lerduva i ett högt tempo. Mot slutet av kvällen kände jag mig varm i kläderna – trots att jag inte träffade och det kändes som jag hade gjort det här i 100 år. Och mersmak det fick jag definitivt. Så för min del blir nog nästa grej att kanske testa på pistolskytte. /Robert

Sylvia Häggeborg bor i Bollnäs men härstammar från Sveas i Åsbo, Järvsö.

TEMA SKOG&JAKT

TEXT & FOTO: FRIDA KLANG Fyrahundraåringen i Åsbo

På Klackberget i Åsbo i Järvsö står en stolt tall som vuxit sig stor under de senaste fyrahundra åren. Man kan se att den är gammal på de stora barkrutorna, vilket den nyligen gjorda borrningen också bekräftade. Och att tallen fortfarande växer och mår bra skvallrar den gröna kronan om.

Skogsägaren Sylvia Häggeborg visar vägen upp i skogen och berättar hur den här tallen har kommit att påverka familjer under flera generationer: – Min morfar var skogsvaktare och gick här över skogarna. På den tiden fanns inga skogsvägar eller fordon att ta sig fram med.

Och intresset för skogen har gått i arv, och kanske speciellt för just denna tall. – Vi har alltid pratat om den här tallen i släkten. Hur den överlevt skogsbränder och att den ska få stå kvar länge till. Jag och min man brukar gå upp hit med matsäck. Och nu när min son kommer upp och hälsar på tar han med sina barn hit och fikar.

Att just denna tall klarat sig från avverkning kan bero på läget, men kanske mer troligt att den på ytan varit så skadad från bränder att ingen ville ta ner den.

Tallen står stadigt i Åsbo och i Järvsö är det nog bara tallarna på Kyrkön som vi vet är äldre.

Att vi tar hand om våra äldsta träd innebär att vi kan bevara gamla arter som vuxit i landet i tusentals år, för att förhoppningsvis ha kvar dem lika länge till. #

Foto: Andrzej Kulig SVERIGES ÄLDSTA TALL

Visste ni att Sveriges äldsta tall växter i Hälsingland? En tall som överlevt flera bränder och stått pall för havsvindar genom decennier.

Sveriges äldsta tall hittar vi i naturreservatet på norra Hornslandet utanför Hudiksvall. Trädet slog rot redan på 1200talet och är idag nio meter högt och står lutat mot en klipphäll.

Tallen har växt så långsamt att årsringarna sitter så pass tätt ihop att det är svårt att veta exakt hur gammalt det är, men genom att man borrat i trädet kan forskarna säga att det är minst 770 år gammalt.

Gillar man gamla tallar så finns det i naturreservatet ett 20tal knotiga tallar som är äldre än 500 år! Passa på att besöka Hornslandet i höst och fascineras av den storblockiga terrängen. Här kan du promenera och upptäcka grottor, skogen, havet och den orörda naturen.

TEMA SKOG&JAKT

Sågverksarbetare som stod lägst i rang trängdes i enkla arbetarkaserner. Åt byggherrarna och träpatronerna byggdes herrgårdar, så kallade disponentvillor. Den enda disponentvillan som inte rivits är före detta wärdshuset i Stenö, som i dag är privatbostad. Foto: Arkiv och Johanna Syrén Göran Strandows skulptur av en stabbläggare finns att beskåda i Bruksparken i Sandarne. Stabbläggaren bar på tunga brädor och staplade dem sedan i meterhöga stabbar. De hade det hårdaste och mest riskfyllda arbetet och var därför högavlönade. Foto: Johanna Syrén

På sågverken arbetade män, kvinnor och barn. Arbetsvillkoren var svåra och lönerna var för många låga. Foto: Ur boken Söderhamn 400 år Långrörs sågverk i Sandarne, under guldåldern. Foto: Ur boken Söderhamn 400 år

NISSE RUNDQVIST

Yrke: Pensionerad bibliotikarie. Bor: Sandarne, Söderhamns kommun. Familj: Fru, två barn och två barnbarn. Intressen: Historia, kultur, sport, resor och möten. "Jag och min fru är engagerade i språkcaféet här i Sandarne, och det har gett oss vänner för livet."

Guldår och sågverksdöd

För snart 160 år sedan trängdes 424 internationella fartyg längs Söderhamnsfjärden, i väntan på export av träprodukter. 25 år senare byggdes ett palats i Stockholm. I dag finns få spår av sågverken kvar, medan palatset har blivit kulturhistoriskt.

Tidningen #Hälsingland träffar Nisse Rundqvist och tar reda på mer om sågverksepoken.

TEXT: JOHANNA SYRÉN

VI BESTÄMMER TRÄFF i Bruksparken i Sandarne. Nisse Rundqvist, en före detta stadsbibliotikarie med passion för historia, visar runt bland prunkande grönska och ståtliga skulpturer. Han och ett tiotal vänner i föreningen Sisam/Kult driver trädgårdsskötseln, och Nisse visar stolt upp parkens ring av konstverk. Här står bland annat en skulptur i corténplåt, skapad av konstnären Göran Strandow. Den föreställer en stabbläggare på 1850-talet, vars uppgift var att bära undan tunga brädor för stapling i meterhöga stabbar på brädgården. Stabbläggarna hade det hårdaste och mest riskfyllda arbetet på sågverken, berättar Nisse, och var därför högavlönade. Splitvedsjäntorna, påstickarna och kantgossarna däremot stod inte lika högt i rang. – Kanske dyker det upp skulpturer med splitvedsjäntor också som hedrar deras minne, säger Nisse, medveten om att historieböckerna oftast belyser männen.

MARIEHILL, GRUNDVIK, LÅNGRÖR och Källskär. Mellan 1850-1930 låg i området ett pärlband av sågverk, och Söderhamn var under ➢denna tid det största exportdistriktet av träprodukter.

TEMA SKOG&JAKT

Vid sågverken producerades brädor, plank, ribbor och stav. Utvecklingen skapade arbete och invånarantalet femdubblades, till stor del med arbetskraft som kom vandrandes från Värmland. Vid varje sågverk byggdes små samhällen upp med affärer, skomakerier och skolor.

Ägarna, som kallades träpatroner eller disponenter, köpte av bönderna billig skog och tjänade snabbt stora summor. I ägaren Oscar Dicksons fall gick delar av förmögenheten vidare till dottern Wilhelmina, som senare lät bygga Hallwylska palatset i Stockholm.

Men livet som sågverksarbetare var hårt, med långa och riskfyllda arbetspass. Kvinnor och flickor utgjorde en fjärdedel av arbetskraften, men tjänade bara hälften så mycket som männen. – Sågverksepoken brukar kallas Guldåldern och betydde mycket för Söderhamns historia och utveckling. Men det var samtidigt en hierarkisk tid med barnarbete och stora klyftor. Arbetarna hade usla arbetsvillkor utan chans till påverkan.

NISSE RUNDQVIST GUIDAR vidare till Stenö camping, som är startpunkten för Sågverkstrampet – en cykel- och vandringsled som slutar vid Faxeholmen. Leden är 13 kilometer lång med informationstavlor längs vägen, men finns också som en två kilometer lång snabbversion precis intill campingen. – Hit kommer många turister, och under hösten ska jag ge guidade turer för skolklasser, berättar Nisse, som är glad över att föra kunskaperna vidare till yngre generationer.

Någon kilometer bort från Stenö ligger Källskär, där vi gör dagens sista stopp. I vattnet syns resterna av en 1800-talspir, och på land står ett övergivet maskinhus – den enda bevarade industribyggnaden från sågverksepoken. På långsidan av tegelhuset har någon klottrat "SD" i svart, och någon annan "Carpe Diem" i blått. #

I närheten av Stenö havsbad står sågverksepokens enda bevarade industribyggnad. I vattnet syns spår av en pir. Foto: Johanna Syrén

Sågverksvägen i Ljusne idag. I närheten ligger Ala sågverk, som grundades 1854 och idag ägs av Stora Enso. Företaget har 134 anställda och producerar årligen 400 000 m3 sågat virke, 50 000 m3 processat trä och 100 000 ton pellets. Foto: Johanna Syrén

Foto: Hallwylska museet HIERARKI SKAPADE KULTURPALATS

Hallwylska museet är ett kulturhistoriskt museum i Stockholm som innehåller paret Hallwyls stora samlingar konst, antikviteter, vapen, porslin och silver. Wilhelmina Hallwyls förmögenhet kom till stor del från fadern Wilhelm Kempe, en sågverksägare som i mitten av 1800-talet köpte upp skog och grundade LjusneWoxna aktiebolag. Ljusne utvecklades under denna period till en av landets mer betydande industriorter, men på bekostnad av arbetare med svåra arbetsvillkor där facklig och politisk verksamhet var förbjuden.

SÅGVERKSEPOKEN

Under den första halvan av 1800-talet är nyttjandet av den svenska skogen litet. Stränga lagar förhindrar skogsskövling, och man är skeptisk till etableringen av sågverk eftersom det konkurrerar med laxfiske, järnbruk och skeppsvarv.

I mitten av århundradet sker industriell utveckling i Europa, och i Sverige skapas stor efterfrågan på trävaror. Med liberaliserade lagar tar exploateringen av Sveriges skogar fart.

Träpatronerna Oscar Dickson och Wilhelm Kempe letar sig till området för att köpa mark och billig skog. Enligt sägen var betalningen till bönderna sällan mer än ett par kronor och en brännvinsflaska.

Den första stora industriella sågen invigs i Ljusne 1849. Distriktets första ångsåg invigs i Ala 1854. 1857 anläggs en järnväg, som blir länken mellan sågverken och hamnarna.

Exporthandeln blomstrar. 1864 trängs 424 internationella fartyg längs Söderhamnsfjärden. 1890 finns 9 vattensågar och 16 ångsågar i området. Etableringen skapar arbetstillfällen och femdubblar Söderhamns invånarantal.

Arbetsvillkoren är hårda, och klasskillnaderna stora. På sågverken råder hierarki och stora löneskillnader. Barnarbete är inget ovanligt och männen tjänar dubbelt så mycket som kvinnorna.

Under 1920-talet drabbas Sverige av ekonomisk depression och arbetslöshet. Samtidigt minskar efterfrågan på träprodukter, eftersom den internationella konkurrensen blivit stor.

Detta blir slutet på sågverksepoken längs Söderhamnsfjärden.

RONJA VIKSTRÖM

Ålder: 32 år. Bor: Alfta. Familj: Maken Jimmy och sönerna Leon, 9, Loui, 7 och Liam, 3. Arbetsplats: Ica Supermarket Alftahallen. Aktuell med: Icas ledarskaps- och företagsutbildning, med start i september. Intresse: Uteliv och hemesterdagar i familjens husvagn. Motto: "Våga satsa! Allt går att nå."

Ronja trivs med den nya vardagen i Alfta. Här är kunderna glada, pratsamma och öppna, tycker hon. Ronja och maken Jimmy tröttnade på att sitta i bilköer. Nu bor familjen ett stenkast från jobb och skola.

Här är man glad, pratsam, öppen och aktiv!

Ronja Vikström drömde om att lägga familjetid på annat än bilköer. Sedan i fjol bor hon med maken Jimmy och deras tre söner i Alfta, där hela familjen är engagerad i den lokala matbutiken. För Ronja väntar nu en ettårig utbildning i ledarskap, med målet att bli Alftahallens första kvinnliga chef.

TEXT & FOTO: JOHANNA SYREN

EN AV LANDETS nära 1300 Ica-butiker ligger på Långgatan i Alfta. Mellan 1983 och 2017 drevs den av Per-Erik Algotsson, och dessförinnan av hans far. Under drygt två år hette handlaren Jonathan Barnes, som våren 2020 lämnade stafettpinnen vidare till Jimmy Vikström från Stockholm. Då hade varken han eller hans fru Ronja satt en fot i landskapet, men länge längtat efter att få driva en mindre butik tillsammans. De såg fram emot en annan vardag med sönerna, och att kunna lägga tiden på annat än bilköer. Förväntansfulla bytte de livet i Nacka kommun med sina 105000 invånare mot Ovanåkers knappt 12000. Ronja ler vid tanken på det livsavgörande beslutet. – Nu arbetar vi ett stenkast hemifrån och barnens skola ligger granne med butiken. Det gör att vår verksamhet involverar hela familjen. Det blir ett naturligt häng i butiken och sönerna är intresserade och delaktiga.

Ronja uppskattar allt med det nya livet i Alfta, och imponeras speciellt av kommunens satsning på idrottslivet för barn och ungdomar. – I Nacka kostade en årsavgift i pingisklubben 2000 kronor per barn, men här bara en tiondel så mycket. Vissa aktiviteter är till och med gratis, och den tillgängligheten öppnar upp för både glädje och mångfald. Det vill vi och våra barn verkligen vara en del av.

Familjen hyr tills vidare en lägenhet i ett rosa sekelskifteshus. Drömmen är att köpa en enkel villa i närområdet. – Livsstilen som Ica-handlare ger ingen tid över för renoveringsprojekt, direkt. Vi spanar och spanar efter färdiga hus men få finns till salu, tyvärr. Men det är ett gott tecken, att folk trivs så bra här i Alfta att de vägrar flytta på sig!

RONJA ÄR UTBILDAD ekonom och i hennes arbetsroll ingår ansvar för butikens sortiment och försäljning. Hon har daglig kontakt med kunder, och trivs med de nära relationerna som bara en liten butik kan ge. – Trots pandemin har vi känt oss välkomna och inkluderade från start. Vi beslutade snabbt att erbjuda kundbeställningar via telefon, och det har hjälpt oss att bygga relationer med alla i byn – även de som fysiskt inte kunnat besöka butiken.

På frågan vilka egenskaper som beskriver den typiska Alftabon behöver Ronja ingen betänketid. – Här är man glad, pratsam, öppen och aktiv! Det är helt fantastiskt och smittar av sig. Självklart kan det också finnas dagar när jag eller en kund känner sig lite nere eller är tystlåten. Så måste det få vara, livet händer ju oss alla.

SNART VÄNTAR NYA utmaningar. Ronja utsågs i våras till en av 25 utvalda stipendiater, och i september påbörjar hon en ettårig utbildning i ledarskap. Det innebär heltidsstudier parallellt med heltidsjobb, men tar henne närmare drömmen om att bli delägare.

Detaljhandeln som bransch är visserligen kvinnodominerad, berättar Ronja, men fortfarande är de flesta cheferna män. För att motverka bristen av kvinnor i högre positioner delar man inom Ica årligen ut ett tjugotal ledarskapsstipendier. De hjälper till att finansiera en ettårig intern ledarskaps- och företagsutbildning (FLU) som är ett av flera grundkrav för att kunna driva sin egen Ica-butik. Stipendierna har delats ut sedan 2009 och andelen kvinnliga handlare har under samma tid ökat från 16 till 21 procent. Jämställdhet är en viktig fråga även för Ronja, som är en av årets 25 stipendiater. Hon längtar tills när hon på papperet kan bli delägare i maken Jimmys butik. Inte minst är det en viktig signal till parets tre söner, menar hon. – Vi vill lära dem att det inte behöver vara skillnad på mammas och pappas jobb. Många hamnar i kvinnofällan, men lyckligtvis växte jag upp med en förälder som fick mig att tro att jag kunde allt! Hon var ensamstående och slet på tre olika jobb för att få allt att gå runt på den tiden, men kör idag omkring i en foodtruck med sin sambo. Jag är så stolt över henne, och hon över mig. #

070-359 17 40

Eget hyvleri med stort utbud. Även specialtillverkning efter dina önskemål.

www.olssonshyvleri.se

Behöver du reservdelar eller service

av Iwabo eller Nymos pelletsbrännare? Kontakta då oss.

Vi säljer KMPs skorstenslösa kaminer

Ståhls Plåt

Sibo Sandersberg 3453, Kilafors 0278-65 15 50, www.stahlsplat.se info@stahlsplat.se

Nybyggnationer & renoveringar

Vi utför allt från små till stora byggprojekt i Alfta, Edsbyn & Bollnäs med omnejd. Kontakta oss, så hjälper vi dig! 0702797510 langbobygg@gmail.com

Din flytt blir snabb och effektiv med hjälp av oss!

• Vi packar ner och plockar upp • Vi flyttar allt från enkla möbler till bohag och kontor • Flyttstäd • Kontorsflytt • Magasinering, kortsiktigt eller långsiktigt

Glöm inte RUT-avdraget!

Ring Pelle 070 200 25 44 • sodersmöbelexpress.se

VARMT OCH SKÖNT HEMMA

aroTHERM plus

Kostnadsfri inspektion och offert

värmepumpstekniken med naturligt köldmed-

Kostnadsfri inspektion och offert

•P assar också för modernisering, vilket möjlig • Mossa på taket?

Mossa på taket?

Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. Så här får du ditt

tak behandlat:

TakeT blir renT och SnyggT!

1. Kostnadsfritt hembesök

Kostnadsfri besiktning och offert

•

tätbyggda radhusområden •E nastående kvalitet och hållbarhet. Utvecklad i

Tyskland och producerad i Europa

Värmepumpar bergvärmelösningar ifrånV aillant Isolering miljövänlig lösull ifrån iCell 0278-652 021 info@molleenergi.se molleenergiab Acktjära 2209, 821 91 Bollnäs www.molleenergi.se

garanTerad effekT!

Kostnadsfri inspektion och offert Mossa på taket? 3. Behandling Taket behandlas med A-delete Pro som är miljöklassat. Resterande på växt dör och släpper från pannorna med tiden, ca 1-2 år. Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. Mossa på taket? TakeT blir renT och SnyggT! Kontakta 020-11 33 30 • www.takvard.se garanTerad effekT! TakeT blir renT och SnyggT! Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. 4. Avslut All mossa och skräp städas upp och kastas på närmaste returpunkt. Uppföljning efter 4 år. Pontus Enmalm, 072-538 44 29, pontus.enmalm@takvard.se Kontakta 020-11 33 30 • www.takvard.se SödrA dAlArnA: Pontus Enmalm, 072-538 44 29, pontus.enmalm@takvard.se norrA dAlArnA: Patrik Gunnarsson, 073-649 79 16, patrik.gunnarsson@takvard.se garanTerad effekT!

TakeT blir renT och SnyggT! Så här får du ditt tak behandlat: 1. Kostnadsfritt hembesök Inspektion av taket, graden av påväxt fastställs och takets yta mäts ut. Offert med fast pris på plats.

2. Förbehandling

Grönmossa skrapas bort och blåses ner ifrån taket. Hängrännor tömms garanTerad effekT! och trasiga pannor byts ut. 3. Behandling Taket behandlas med A-delete Pro 1.Kostnadsfritt hembesök Besikting av taket, graden av påväxt Kostnadsfri besiktning och offert Så här får du ditt tak behandlat:Mossa på taket? Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. som är miljöklassat. Resterande påväxt dör och släpper från pannorna med tiden, ca 1-2 år. 4. Avslut fastställs och takets yta mäts ut. Offert med fast pris på plats. 2.Förbehandling Grönmossa skrapas bort och blåses ner ifrån taket. Hängrännor tömms och trasiga pannor byts ut. 3.Behandling Taket behandlas med A-delete Pro som är miljöklassat. Resterande påväxt dör och släpper från pannorna med tiden, TakeT blir renT och SnyggT! All mossa och skräp städas upp och kastas på närmaste returpunkt. ca 1-2 år. 4.Avslut All mossa och skräp städas upp och kastas på närmaste returpunkt. garanTerad effekT! Uppföljning efter 4 år.Uppföljning efter 4 år.

Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. • Inspektion av taket, graden av påväxt fastställs och takets yta mäts ut. Offert med fast pris på plats.

2. Förbehandling

Grönmossa skrapas bort och blåses ner ifrån taket. Hängrännor tömms och trasiga pannor byts ut.

3. Behandling

Taket behandlas med A-delete Pro som är miljöklassat. Resterande påväxt dör och släpper från pannorna med tiden, ca 1-2 år.

4. Avslut

All mossa och skräp städas upp och kastas på närmaste returpunkt. Uppföljning efter 4 år.

Kontakta 020-11 33 30 • www.takvard.se

Pontus Enmalm, 072-538 44 29, pontus.enmalm@takvard.se

Kostnadsfri besiktning och offert Så här får du ditt Mossa på taket? 1.Kostnadsfritt hembesök tak behandlat: Besikting av taket, graden av påväxt Mycket mossa på taket kan orsaka att vatten fastställs och takets yta mäts ut. Offert med fast pris på plats.rinner bakom pannan och skadar undertaket. Mossans rötter växer genom betongpannan och till slut spricker den. TakeT blir renT och SnyggT! 2. 3. Förbehandling Grönmossa skrapas bort och blåses ner ifrån taket. Hängrännor tömms och trasiga pannor byts ut. Behandling Taket behandlas med A-delete Pro som är miljöklassat. Resterande påväxt dör och släpper från pannorna med tiden, ca 1-2 år.

4.Avslut

All mossa och skräp städas upp och kastas på närmaste returpunkt. garanTerad effekT! Uppföljning efter 4 år.

Kontakta 020-11 33 30 • www.takvard.se

SödrA dAlArnA: Pontus Enmalm, 072-538 44 29, pontus.enmalm@takvard.se norrA dAlArnA: Patrik Gunnarsson, 073-649 79 16, patrik.gunnarsson@takvard.se

Kontakta 020-11 33 30 www.takvard.se

Pontus Enmalm, 072-538 44 29, pontus.enmalm@takvard.se

JAG HAR VÄLKOMNATS ” MED ÖPPNA ARMAR”

I september 2020 satte han sin fot i Bollnäs för första gången, med målet att hjälpa herrlaget att ta sig upp från botten i division 3. Ett år senare bor Joseph "Wheels" Wheeler kvar i stan, och funderar på att stanna för gott. Här svarar han på några frågor från tidningen #Hälsinglands läsare.

TEXT: JOHANNA SYRÉN

Hej Joseph! Vilket var ditt första intryck av Sverige? – Jag tyckte att det var likt Kanada geografiskt, men upptäckte snabbt att det finns kulturskillnader. Småpratet, till exempel, som inte är lika vanligt här som i Kanada. Men när svenskar väl öppnar sig är de mycket vänliga och genuina.

Hur ser dina framtidsdrömmar ut? – Det vore en dröm att kunna spela hockey på en konkurrenskraftig nivå så länge som möjligt. Mitt huvudmål just nu är att hjälpa Bollnäs IS att avancera från division 3 till division 2. I år satsar vi på slutspel – allt annat vore en besvikelse.

Berätta om ditt lag! – Vår nya huvudtränare Jonas Engberg är en perfekt kandidat för att leda vårt lag till slutspel. Jag gillar verkligen lagledarna också (Daniel "Forse" Forslin och Dan "Parne" Glavén Lekstrand reds. anm). Parne är en klippa och en bakom kulisserna-kille som verkligen förtjänar beröm för allt han gör för hockeyn. Vår lagkapten Ludwig Woxlin är en nära vän till mig, och grunden i laget. Han har gjort en hel del uppoffringar för att spela för Bollnäs IS och jag känner djup respekt för honom. Jag är assisterande kapten, och hoppas kunna stötta honom under hela säsongen.

Vad gör du när du inte spelar hockey? – Då spelar jag fotboll. Jag hade aldrig testat innan jag kom till Sverige men mina lagkamrater har lärt mig allt så nu spelar jag för fullt i Växbo IF. Jag har också arbetat som bartender och servitör hemma i Kanada, och hjälpt till att driva ett våffelcafé här i Bollnäs.

Hur gillar du den svenska matkulturen? – Jag har testat både sill och surströmming, och det smakade faktiskt bättre än förväntat. Men största skillnaden måste vara kaffet. Här i Sverige är det väldigt mörkt! Mina kompisar tittar fortfarande konstigt på mig när jag häller mycket mjölk i koppen.

Har du lärt dig svenska? – Litegrann. Jag studerade svenska i några månader, och utvecklas genom jobb, sport och vänner. Men det är ett svårt språk.

Vad är det bästa med Hälsingland? – Mina lag så klart! Bollnäs IS och Växbo IF. Det finns också många unika platser att besöka. Den första sommaren här i Hälsingland har varit vacker och minnesvärd.

Vad saknar du hemifrån Kanada? – Det kan tyckas märkligt kanske, men jag saknar nästan ingenting. Sverige har allt jag behöver för att vara lycklig och jag planerar att stanna här permanent. Mitt liv har förändrats totalt sedan jag flyttade hit och jag trivs verkligen i Bollnäs. Det beror främst på alla underbara människor – jag har fått många vänner och välkomnats med öppna armar. Det har gjort året här till det bästa i mitt liv. #

Joseph "Wheels" Wheeler har spelat i Bollnäs IS herrlag sedan hösten 2020. Foto: Nike Storm

"Sverige har allt jag behöver" tycker Joseph, här fotograferad på semesterresa i Göteborg. Foto: Privat

JOSEPH WHEELER

Smeknamn: Wheels. Född: 1999. Spelat hockey sedan: 2002. Hemstad: High River, Alberta, Kanada. Familj: Ensamstående mamma, två systrar, bror och brorsdotter. Aktuell med: Gör sin andra säsong som forward i Bollnäs IS. Tidigare klubbar: The Long Beach Bombers, Los Angeles, och Las Vegas Thunderbirds, Las Vegas. Favoritlag: Montreal Canadiens och Brynäs IF. Favoritspelare: Filip Forsberg i Nashville Predators.

BOLLNÄS IS

Klubben bildades 1939 som IK Warpen, men bytte 1966 namn till Bollnäs IS.

Hemmamatcherna spelas sedan 1980 i Bollnäs ishall.

Här finns hockeyskola för de yngsta och lag i samtliga serier.

I herrlaget finns i nuläget sex spelare från Kanada. Ytterligare en importspelare väntas från Belarus.

Klubben har 260 aktiva och växer i snabb takt. – Vi vill starta både damlag och flicklag men istider saknas i nuläget, säger klubbens ordförande Lena Engberg, som hoppas på kommunens stöd i behovet av ytterligare en ishall.