GÄSTKRÖNIKA: HÅKAN PERSSON TEMA &
SKOG JAKT
Gran- och kottstadiet F
Foto: Unsplash
10
yra kottar och några trästickor. Så såg mina leksaker ut i min tidiga barndom. Plockade direkt ute i naturen och helt kostnadsfria. Man kan jämföra med dagens leksaker – mobiltelefonerna. Vadå kottar, tänker ni kanske? Jo, familjen bestående av mor, far och fyra osnutna ungar hade inte råd med några dyra leksaker. Det blev till att ränna ut i Norralaskogarna för att plocka gran- och tallkottar. I vår barnsliga fantasi fick grankottarna vara kor och hästar och tallkottarna grisar och får. Benen gjorde vi av tändstickor eller andra trästickor. Tråkigt? Nej, vi hade fantastiskt roligt och fantasin kunde skena iväg ordentligt ibland. Kreativiteten flödade! Kolsta, min hemby i Norrala, var ju liksom stora världen för oss ungar. I dag möter man barn i tre- till femårsåldern sittande i en barnstol med en mobiltelefon i händerna. Säkert inga riktiga mobiltelefoner. Men ändå. När man växt ur gran- och kottstadiet kom ett nytt kapitel i livet – skolan. På gott och ont, tyckte jag då. Men ändå ganska roligt, som när Blomman, vår lärarinna i ettan, läste om Nalle Lufs. Minns inte vad som var så roligt, men skrattade gjorde vi. Bland det allra tråkigaste i skolan var när vi skulle skriva uppsatser. Jag drog ut på bokstäverna för att få ihop två sidor. Men nej, något författarämne var jag nog inte vilket lärarinnan fru Widegren-Claesson underströk när hon många år efter min skolgång kom in på HT:s lokalredaktion i Söderhamn och fick se mig sittande framför en skrivmaskin. "Jaså, blev det kontorist av dig?" "Nej, jag jobbar som journalist" svarade jag. Till lärarinnans stora förvåning: "Men du kan väl inte skriva, och formulera dig – kunde inte det i skolan i alla fall". Kanske var det hennes kommentar som triggade mig att försöka bli en nyheternas förmedlare. Och så fick det bli – i 43 år och två månader på samma tidning. 41 av åren på Hudiksvalls tidning i Glada Hudik. I huset som nu är rivet och fått ge vika för en ny domstolsbyggnad. Jag avgick med pension den 28 februari för åtta år sedan – samma dag som förre påven överlämnade sitt ämbete till sin efterträdare. Minnena från barndomen känns klarare nu än förut. Ibland kan jag komma ihåg händelser i klara bilder. Minns hur lillsyrran och jag kom osams ganska ofta i sandlådan. Men i vuxen ålder har vi alltid varit sams, hon får till och med klippa mitt hår! Håkan Persson Foto: (en annan) Håkan Persson
