43 minute read
Gästkrönika: Therese Krojegård
Foto: Martin Ekman
Byxskydd
Advertisement
Han upptäckte min talang för att skriva – sen förgrep han sig på mig sexuellt. Han var 28 år och jag var 15. Han hade makt och jag var ett tonårsbarn. Inför en byxskyddslag NU!
Jag var visserligen byxmyndig, brådmogen och nyfiken på killar och sex. Jag såg upp till honom och suktade efter bekräftelse. Såklart blev jag smickrad när han upptäckte min talang för att skriva. Kände mig sedd.
Sen började han skicka sms med komplimanger som rörde mitt utseende och kropp. Snart kom det sexuella inviter. Jag förstod inte vad som hände, ville bara bli omtyckt, och när han förgrep sig på mig stelnade jag till. Frös. Lämnade min kropp kvar på marken och stängde av. Det var obegripligt, det han gjorde med min kropp. En gång trädde han på en kondom på en gurka och körde upp den i mitt underliv.
Den fysiska smärtan var brutal. Ändå var den ingenting mot den psykiska. Kränkningen, att en vuxen man så brutalt och maktfullkomligt kunde gå över ett tonårsbarns gränser. Utnyttja henne å det grövsta. Mitt psyke kunde inte ta in det. Jag förträngde alltihop. La skammen på mig själv. Tänkte ”jag var nog kär i honom” och ”jag sa inte nej, gjorde inte motstånd, skrek inte, slogs inte för mitt liv eller sprang därifrån, utan lät det hända.”
Mitt psyke gjorde tolkningen ”om någon kan göra såhär mot mig, måste det betyda att JAG är värdelös”. Jag blev traumatiserad. Det tog 15 år att förstå och lägga skammen där den hör hemma – hos förövaren. Först #metoo-hösten 2017 förstod jag att jag varit med om upprepade övergrepp. Först då, när jag var 30 år gammal, klarade psyket av att låta insikten komma till mig och jag kunde bearbeta smärtan och åren av skam. Skammen, som tagit sig uttryck i form av upprepade perioder av ångest och depressioner. Jag tryckte ner mig själv, i tanken och i handling, tyckte inte jag var värd någonting. Trots att jag försörjde mig som journalist redan på gymnasiet tvivlade jag om och om och om igen på om jag verkligen kunde skriva? Om jag hade talang? För min förövare sa ju att jag var duktig, men sen förgrep han sig på mig. Hur skulle jag kunna lita på hans ord? Det spelade ingen roll hur många efter honom som berömde mig för min journalistiska fingertoppskänsla. Tvivlet gnagde.
Det är sorgligt. Och sorgen över vad mitt 15-åriga, sårbara jag, blev utsatt för bär jag med mig resten av livet. Våra byxmyndiga tonårsbarn behöver skyddas från gränslösa, vuxna män som han! 15-åringar må vara byxmyndiga och måste få utforska sex – med samtycke! – med jämnåriga. Men jag var en 15-årig flicka och oskuld. Jag ville inte! Om han hade brytt sig om mitt kroppsspråk, om han hade sett mig i ögonen, hade han sett att de skrek nej. Att jag var rädd. Med dagens samtyckeslag hade han kunnat dömas för oaktsam våldtäkt.
Byxmyndigheten som idag är 15 år bör finnas kvar, men inför en byxskyddslag för tonåringar som är över 15 år men under 18 år. Byxskyddslagen innebär att det införs en femårsregel i åldersskillnad mellan tonårsbarn och vuxen vid sexuellt umgänge. Då får tonårsbarn som har blivit byxmyndiga samma lagliga skydd som barn under 15 år. Om byxskyddslagen funnits när jag var 15 hade jag kunnat skyddas – för då hade han kanske inte ens vågat försöka. #
För Anna Sundin och Malin Sjödén, Björn Lundén AB, var detta deras första nätverksfrukost med Bokadero. Något de båda tyckte var både kul och inspirerande.
Linda Johansson, Samhall, har varit på denna typen av träffar tidigare och tycker att det är väldigt inspirerande och roligt att få träffa en hel del andra företag och höra vad de håller på med. Anna Hansers Rutäng hälsade alla välkomna. Gänget på Bokadero vill skapa ett "Netflix för nätverkande". Vd Jonas Lööw till vänster i bild.
Jesper Ek drog in i lokalen full av energi.
NETFLIX FÖR NÄTVERKANDE
De anordnar bland annat nätverksfrukostar och vill bli ett ”Netflix för nätverkande”. Inom fem år hoppas de även ha öppnat upp över hela Sverige. – När jag började att starta upp i Söderhamn, hade jag jättesvårt att träffa företag. Man fick jaga dem i ett år för att komma på ett möte, säger Jonas Lööw.
TEXT & FOTO: ALICIA MÅRTENSSON
DET ÄR EN tidig morgon på Parkhyddan i Hudiksvall och gäster hänger av sig ytterkläderna och tar sig dagens första kopp med kaffe. Anna Hansers Rutäng från Bokadero hälsar välkomna till nätverksfrukosten innan hon lämnar deltagarna med lite frågor att diskutera vid borden. När erfarenheter är bytta och nya bekantskaper har knutits tar Jesper Ek över och ger deltagarna en inspirerade föreläsning om ledarskap utifrån sina egna erfarenheter.
När applåderna rungat ut och deltagarna tackat för sig får jag tillfälle att byta några ord med Jonas Lööw, grundaren av Bokadero. Företaget som Jonas formellt sett grundades för fyra år sedan under ett annat namn, men som för två år sedan kom igång på riktigt.
– Anledningen till att jag startade från början var att jag arbetade som ekonom och tyckte att folk behövde dela personal med varandra. Vi hade folk som stod på lådan och egentligen bara kostade massa pengar och jag tyckte kan vi inte samverka och hyra ut personalen till de som behöver dem den tiden istället. Så jag tyckte det behövdes en plattform för det här, säger Jonas och tillägger att han har fått förändra den affärsidén eftersom.
IDAG HAR DE föreläsare och konsulter som man kan boka, ett rekryteringsverktyg, och anordnar nätverksträffar både fysiskt och digitalt. – När jag började att starta upp i Söderhamn, hade jag jättesvårt att träffa företag. Man fick jaga dem i ett år för att komma på ett möte, säger Jonas som då tyckte det behövdes en mötesarena där man enklare kunde träffa olika företag.
Efter att ha anordnat nätverksträffar i ett år i Söderhamn startade han sedan upp i Bollnäs och Hudiksvall. Idag har de även expanderat utanför Hälsingland och öppnat upp i Östersund. – Vi hoppas starta upp i hela Sverige inom fem år. Men ja vi får ju se, medarbetarna säger att det ska vi göra, så då gör vi väl det, skrattar Jonas.
MED PANDEMIN KOM dock utmaningar för företaget som då inte kunde ha sina fysiska träffar och fick övergå till att anordna allt digital. Ett koncept som uppskattats av deltagarna berättar Jonas. – Folk kom inte till de digitala träffarna för att nätverka och mingla på samma sätt, utan vill snarare ha ut någonting av det i kompetensväg, berättar han och förklarar att de av den anledningen vill bli ett ”Netflix för nätverk”.
För att kunna erbjuda både de fysiska träffarna och de digitala så bjuder de numera in externa aktörer att driva nätverk digitalt inom deras kompetensområden, men i Bokaderos regi. Jonas förklarar att ju fler deltagare föreläsarna har på sina träffar desto större del av intäkterna får det. – Så det blir typ som Netflix, att de producerar innehållet i våran arena och deltagarna har ett abonnemang där de får tillgång till allt.
Jonas förklarar också att de gärna vill koppla samman föreningslivet och näringslivet. – Jag tror att de skulle ha väldigt stor nytta av varandra, säger han och förklarar att många företag skriker efter arbetskraft, men att det inte finns.
Något som fått dem att ta fram en jobbportal för föreningar där sponsorernas annonser även syns hos dem. – Jag tror att föreningar kan skapa en väldigt stor kedja och spela en väldigt stor roll i hur de kan hitta varandra. Så istället för att man bara köper en skylt och sponsrar en förening kanske man kan hitta folk till företaget istället och på så vis kunna sponsra mer och därmed bidra till ett rikare föreningsliv. #
Connected Edition
Privatleasing fr 4.795 kr/mån
(inkl. miljöbonus)
Den ikoniska BMW 3-serien Touring som laddhybrid har alla de där smarta lösningarna som BMW-ägare blivit bortskämda med: Till exempel ett intelligent hybridläge som själv räknar ut när det är dags att skifta kraftkälla, ett prisvinnande infotainmentsystem och fjärde generationens batteriteknologi med råvaror hämtade från noga kontrollerade leverantörer. Det är kort sagt en bil för dig som värdesätter köregenskaper. Och lastutrymme. Varför välja?
Beställ nu, så ingår vinterhjul.
Molin Bil
Landsvägsallén 71, Sundsvall Bilförsäljning 060-66 98 80 | Mån–fre 09–18, lör 11–15.
molinbil.se
Se våra BMW i lager
Följ oss!
BMW 3-serie Touring. Bränsleförbr. l/100 km bl. körning (WLTP): 1,4–7,5. Utsläpp CO2 g/km: 31–172. Privatleasing anges inkl. moms, avser 36 månader löptid och en avtalad körsträcka om 3.000 mil. Uppl- och admin. avgift f.n. 595 kr resp. 55 kr samt skatt och avg. från Transportstyrelsen tillkommer. Finansiering via BMW Financial Services Scandinavia AB. Priserna baseras på vägledande frånpriser från BMW Northern Europe AB, varje enskild återförsäljare äger rätten att sätta egna priser. Vinterhjulserbjudandet avser nordiska friktionsdäck i standarddimension och gäller endast bilar ordertecknade senast 2021-12-31. Större fälgstorlek och dubbdäck kan väljas som tillval mot en kostnad.
UPPTÄCK NYA MINI COUNTRYMAN PLUG-IN HYBRID.
BIG LOVE.
Med MINI Countryman Plug-In Hybrid får du 220 hk, ALL4-fyrhjulsdrift, automatisk växellåda och navigationssystem som standard. Lägg till smarta, uppkopplade lösningar och du har en rolig och dynamisk bil som passar lika bra för smidig vardagskörning i stan som för helgens familjeäventyr. Hitta din MINI Plug-In Hybrid hos oss. MINI COUNTRYMAN PLUG-IN HYBRID MED EXPERIENCE
Privatleasing från 3 995/mån* .
Molin Bil
Landsvägsallén 71, Sundsvall | Bilförsäljning 060-66 98 80 Mån–fre 09–18, lör 11–15. molinbil.se
Se våra MINI i lager
Följ oss!
Nya HÄLSINGEGUIDER
Besöksnäringen växer i Hälsingland och efterfrågan på utbildade guider gjorde att Forsa Folkhögskola förra året startade en guideutbildning med fokus på Hälsingland ur ett besöksperspektiv. – Vi har hört önskemål om utökad kvalitet på guidningar från både turistbranschen och besökare, framförallt med inriktning på kulturhistoriska miljöer, berättar Helena Hammarström som tillsammans med Krister Enström är lärare på guideutbildningen.
I slutet av oktober följde tidningen #Hälsinglands egna hälsingeguide med årets klass under en dag som bjöd på både slott och koja. Vi presenterar resan i två delar, varav den första delen kommer här!
Voxna bruks herrgård från 1793 är byggd i två och en halv våning och har både tornspira och tornur. Den är byggd av slagg, är vitrappad och uppförd av brukspatron Jürgen Christoffer Müller. Med på Voxna bruks herrgård var även fjolårsdeltagarna Catharina Wedholm och Barbro Löfstedt, här med läraren Helena Hammarström.
Voxnabruks herrgård
På Voxnabruks herrgård är det Christoffer Karlström som tar emot oss. Han tog över herrgården 2019, och kanske skulle man kunna tro att den 850 kvadratmeter stora herrgården skulle hålla honom sysselsatt livet ut. Men Christoffer är en man med många järn i elden. Han driver också Voxnabruks kanot och camping, och två restauranger. – Egentligen är jag ju kock. Jag ska laga mat och det finns andra som kan berätta om herrgården mycket bättre, förklarar han för elva storögda guideaspiranter.
TEXT & FOTO: FRIDA KLANG
VOXNABRUK ÄR MER än bara en maffig herrgård, historien börjar redan 1726 när man fann järnmalm i Gymåsberget och kunde starta järnbrytning. För att framställa järn behövs, förutom malmen, även skog och vatten för att frakta timmer på. I Hälsingland finns det gott om detta och under 1700- och 1800-talet startades många järnbruk i landskapet.
I slutet av 1700-talet var det omkring 1000 personer som arbetade och bodde vid Voxna bruk vilket gjorde att bruket var ett av Nordens största. I Voxna finns både den gamla stångjärnssmedjan från 1893 och masugnen från 1857 välbevarade efter att smidestillverkningen la ner 1932.
UNDER BRUKSTIDEN ANVÄNDES herrgården som pensionat, semesterhem och sommarkoloni för barn till bolagets anställda. Flera ägare har kommit och gått under åren och ni är säkert många som har era egna minnen från besök på herrgården. Om det inte är de omtalade spökena ni sett, så kanske var ni en av alla tusentals besökare som såg Dr Skora vaxdockor på 70- och 80-talet?
Idag är det dock mer än vaxdockorna som drar besökare. – Tidigare hade vi endast öppet för bokade sällskap, men när vi beslutade att hålla sommaröppet och erbjuda servering för besökare blev det mycket fler än väntat. Jag insåg att jag inte skulle kunna göra allt själv och i sommar har jag haft hjälp av Gun-Marie Swessar som guidat.
Gun-Marie Swessar, som gick Forsa Folkhögskolas guideutbildning förra året, har haft en givande sommar. – Det har varit en fantastiskt rolig sommar att vara guide på Voxna bruks herrgård. Där har jag berättat olika delar av herrgårdens särskilda historia, järnhanteringen och även lite personskildringar som om familjerna Müller, Hallwyl, Kempe och även lite om Jussi Björling, berättar Gun-Marie och fortsätter: – En annan del som väckt stort intresse har varit Dr Skoras vaxkabinett, där valda delar visas idag. Många besökare återvänder med minnen sen barnsben och de delger gärna vad de minns och hur de upplevde de besöken. Mycket roligt är också att några gäster återkommit med nya vänner eller släkt för att gå med ännu ett varv.
DAGEN FORTSÄTTER SÖDERUT mot Finnskogsmuseet i Skräddrabo för att träffa ytterligare utexaminerade guider. Om det kan ni läsa om i nästa nummer.#
Den gedigna trappan som leder oss upp genom huset sägs ha byggts av ryska krigsfångar på 1700-talet med samma teknik som användes när man byggde skepp – utan en enda spik! Inte ett knarr hörs när tolv studenter följer efter Christoffer en våning upp. Under 70- och 80-talet drev Dr Skora herrgården och gjorde sig känd för sina vaxdockor föreställande både lokalkändisar och rikskändisar. Han gjorde över 100 dockor som efter att de såldes i början på 80-talet, köptes tillbaka till herrgården för bara några år sedan. Idag visas 19 dockor upp för allmänheten högst upp i huset.
Tavlan är målad 1994 utifrån ett original från 1884 som visar hur bygden såg ut då. Christoffer Karlström, som själv är uppvuxen i Voxna, visar att skolan han gick i som barn stod där redan på 1800-talet. Salen med de vackra takmålningarna och den gigantiska kakelugnen används till exempel vid bröllopsmiddagar. KRÖNIKA: FRIDA KLANG När det stod klart för mig och min familj att vi skulle lämna Uppsala för att flytta hem till Hälsingland funderade jag på vilka kunskapsluckor jag hade för att kunna få ett bra och roligt arbete här uppe. När vi siktat in oss på Järvsö insåg jag att åren inom marknadsföring nog borde kompletteras med en turismutbildning, för allt i Järvsö handlar väl ändå om turism? ...tänkte jag.
Sagt och gjort. Jag hittade utbildningen på Forsa Folkhögskola förra våren, tänkte hela tiden ”turism” och att själva guidningen mer var en bisak. Under antagningsintervjun sa läraren Krister Enström ”Du har en liten annan ingång än de andra här”. Inte ens då förstod jag att jag inom ett år skulle stå längst fram i en buss och göra en säkerhets genomgång, under-hålla passagerare och berätta inför en jury om Iggesunds järnbruk, eller att mina barn skulle få höra historien kring August Palm som godnattsaga varje kväll innan uppguidningen inför Sweguide som skulle göra mig till certifierad hälsingeguide. Och allt gick bra. Men det är fortfarande inte guidningarna jag tar med mig från utbildningen. Det är allt jag fått lära mig om Hälsingland; järnbruken, skogsfinnarna, invandring och utvandring, kyrkorna och konsten, och kanske allra mest allt jag lärt mig om vårt fantastiska världsarv – Hälsinge gårdarna. Som grädde på moset fick jag lära känna en massa nya människor och hade vänner i byn innan vi ens hittat ett hus i Järvsö. Och idag arbetar jag med precis det jag vill! Som att formge, skriva och fotografera innehåll till den här tidningen – tidningen #Hälsingland! – om saker jag inte visste fanns innan utbildningen, eller att skapa material till Destination Järvsö och att göra skyltar och hemsidesdesign till ett världsarv!
JENNY NORDLUND
Ålder: 36 år. Bor: Edsbyn. Familj: Gift med Johan. Gör: Undersköterska. På fritiden: Då är jag ute med husvagnen så mycket jag kan.
Som handledare på äldreboendet får Jenny Nordlund chansen att introducera nya elever till undersköterskeyrket – en uppgift hon tar på stort allvar.
Specialiserade sig inom äldrevård
Jenny Nordlund visste att hon ville arbeta med människor. Men på vilket sätt, det skulle hon bli varse först när hon provat på det i praktiken.
TEXT: LOVISA SPAUDE FOTO: MARIA G NILSSON
ATT HON VILLE jobba med omvårdnad, det var Jenny Nordlund från Edsbyn ganska övertygad om redan i unga år. När det var dags att välja gymnasieprogram föll valet på barn- och fritidsprogrammet, med siktet inställt på att arbeta på dagis.
Men det är inte alltid verkligheten överträffar dikten. När praktiken kom och Jenny väl fick sätta sin fot på ett dagis, insåg hon snabbt att det där med att arbeta med barn inte var något för henne. Istället för att hoppa av programmet lyckades hon inför nästa praktikperiod knipa en plats bland personer med betydligt högre medelålder – på ett äldreboende i Edsbyn. – Då kände jag: ”men varför har jag inte gjort det här tidigare?!”
JENNY UTBILDADE SIG till undersköterska, och när det började klia i fingrarna efter att fortbilda sig ytterligare fanns ingen större längtan efter att lämna branschen – tvärtom. Efter två år på Yrkeshögskolan i Skövde kan hon nu titulera sig äldrespecialiserad undersköterska.
Utbildningen är framtagen i nära samarbete med arbetslivet och riktar sig till den som vill vara med och utveckla framtidens äldreomsorg. Med kurser som välfärdsteknologi och kvalitetsarbete har Jenny fått upp ögonen för vilka möjligheter som finns inom äldrevård. – Det var de kurser jag trodde skulle vara tråkiga som var absolut roligast! Vi har verkligen fått fördjupa oss, vilket var vad jag var ute efter. Samtidigt tror jag aldrig att man blir fullärd, utan man lär sig något nytt hela tiden, säger Jenny, som har fått en förnyad respekt för undersköterskeyrket. – Jag har alltid varit stolt över yrket, men nu är jag ännu mer stolt och uppskattar det på ett annat sätt.
I framtiden hoppas hon på en större efterfrågan på den här typen av specialistkompetens, och att det leder till höjd status för undersköterskor. – För mig handlar det om att hjälpa och skapa en meningsfull vardag. Att få hjälpa, och ge dem en fin stund i livet. Det finns många förutfattade meningar om äldreomsorgen, men det är ett jätteroligt och givande arbete. Jag är så glad att jag valde det här yrket en gång i tiden och tycker att fler ska ge det en chans, säger Jenny. #
Julkonserter i Hälsingland
27 NOV
Julvisor i Folkstämning – Gyttring, kl. 19, Altorp Bygdegård i Norrala.
28 NOV
Christmas Night med bl.a. Wiktoria, Sonja Aldén, Bruno Mitsogiannis och Johan Boding. Kl. 18, Kulturhuset i Bollnäs.
1 DEC
Julkonserten Änglarnas tid med Magnus Carlsson, kl. 19, Järvsö Kyrka.
3 DEC
Julkonsert: Engmans kapell, kl. 19, Ljusdals kyrka.
3 DEC
A Christmas with Elvis and Friends, kl. 19.30, Kulturhuset i Bollnäs.
4 DEC
Julkonsert med The Real Group, kl. 19.30, Kulturhuset i Bollnäs.
5 DEC
Julkonsert med Säljesta Byorkester, kl. 18, Järvsö Kyrka.
5 DEC
A Christmas with Elvis and Friends, kl. 19.30, Slottescenen Ljusdal.
6 DEC
Julkonsert: Engmans kapell, kl .19, Ovanåkers kyrka.
9 DEC
I Midvintertid" med Northern Resonance och Axvy, kl. 19, Stenegård Järvsö.
10 DEC
Hälsingevind firar jul! Musik och underhållning av Engmans Kapell, Per Persson & Nya Packet och Trollkarlen Jakob. Julbord. Aktivitetsfabriken i Hudiksvall.
11 DEC
Julshow med Hudik Gospel 'n' soul, kl. 19, Järnbruket Iggesund.
12 DEC
The Christmas Feeling med Peter Asplund och Sandviken Big Band, kl. 16, Söderhamns teater.
19 DEC
Julhits med Elvisgänget, kl. 16, Bondis i Gnarp.
11 DEC
Julkonsert med Andreas Weise, kl. 20, Mellanfjärden.
12 DEC
I Juletid – med Elisa Lindström, kl. 18, Jättendals kyrka.
15 DEC
Julkonsert: Engmans kapell, kl. 19, Rengsjö kyrka.
21 DEC
Hemma hos – Sofia Karlsson. Kl. 19.30, digital julkonsert som sänds via hemmahos. dramatix.tv
18 DEC
Järvsö kyrkas julkonsert, kl. 18, Järvsö kyrka.
26 DEC
Julkonsert med Familjen Timan Olofsson, kl. 19, Höglidenkyrkan Hudiksvall.
Julmarknader i Hälsingland 27 NOV 28 NOV 4 DEC
• Julmarknad på Ystegårn, Forsa, 1116. • Gammeldags julmarknad, Delsbo forngård, 1116. • Julmarknad på Söderblomsgården, Trönö 1116. • Gammaldags julmarknad på Kvarnen, Söderhamn, 1217. • Julmarknad på Kalahari, Harmånger 1116. • Julmarknad på Per Jansgården, Idenors hembygdsförening, 12. • Julmarknad på församlingshemmet, Bergsjö, 1115. • Ljusne julmarknad, Folkets hus Ljusne, 1417. • Julmarknad på Farmhouse, Delsbo, 1217. • Julmarknad på Hertsjögården, Bollnäs, 1116.
• Julmarknad och hantverk, Träslottet Arbrå, 1116. • Träffa jultomten, Ystegårn Forsa, 1113. • Julmarknad, Kulturhuset Hudiksvall, 1217. • Gammaldags julmarknad på Kvarnen, Söderhamn, 1217. • Julmarknad på Godtemplarhuset i Kallmyr, Ljusdal, 11. • Hudik Citys julmarknad, Hudiksvall, 1217. • Julmarknad på Farmhouse, Delsbo, 1115.
• Julmarknad, Mo bygdegård, Söderhamn, 1015 . • Järvsö julmarknad med mat, hantverk och dans. Stenegård Järvsö, 1116. • Julmarknad i ”Prästgården”, Los, 1117. • Julmarknad på Farmhouse, Delsbo, 1217.
• Järvsö julmarknad med mat, hantverk och dans. Stenegård Järvsö, 1116. • Julmarknad på Bergviks industrimuseum, Bergvik, 1216.
• Julmarknad, dansklubben Glada Hudik, Hudiksvall, 1115. • Julmarknad, f.d. Jättendals skola, 1116. • Julmarknad på Farmhouse, Delsbo, 1217.
• Julmarknad och hantverk, Träslottet Arbrå, 1116. • Julmarknad, dansklubben Glada Hudik, Hudiksvall, 1115. • Gammeldags julmarknad på Älgeredsgården, Bergsjö, 1115. • Julmarknad, f. d. Jättendals skola, 1116.
5 DEC 11 DEC 12 DEC
Hallå där... TOBIAS KARLSSON
...som under Järvsö julmarknad kommer bjuda upp till dans på Stenegård. Vad blir det för typ av dans? – Jag vet inte riktigt vad det blir för dans än, men någon kombination av disco och juldans tror jag. Sen på Camp Järvsö blir det lite dirty dancing och baila baila med Alvaro Estrella. Så det blir en liten blandad kompott.
Dansa utomhus i vinterväder, är det något du gjort förut? – Nej, det tror jag inte att jag har gjort faktiskt. Men alla nya upplevelser är bra upplevelser att samla på i minnesbanken. Det är kul att få dansa på en julmarknad också för det har jag inte gjort förut.
Var kommer ditt dansintresse ifrån? – Jag kommer från en liten by som heter Hallsberg i Närke och när man var åtta år där kunde man spela fotboll eller åka skidor, det var det som fanns att göra, tills att det kom en danslärare till vår lilla by som heter Lena Johnson. Och då så var jag mycket bättre på att dansa än vad jag var på fotboll och skidor. Och när man får lite uppskattning och bekräftelse så tycker man att det är kul, och det var som startskottet på min danskarriär.
Vilket är ditt bästa dansminne? – Jag var ute med ett danskompani som hette Burn the floor i fyra år på världsturné och hade huvudrollen där. De åren är svårtoppade när det kommer till att få stå på scen och dansa varje kväll med publik och fullsatt varje gång i arenor runt om i hela världen. Men sen är de här mötena jag har gjort i Let´s dance – att få träffa någon i 16 veckor och lära känna den på djupet i en sån miljö är också häftigt och utvecklande som person. Det handlar inte bara om dans, utan man får byta erfarenheter, drömmar och mål. Så går man igenom motgång och medgång, gråter och skrattar, och bygger ett sånt sjukt fundament med en människa. Så de mötena har varit fantastiska också.
TOBIAS KARLSSON
Ålder: 44 år. Bor: Stockholm. Gör: Dansare, koreograf och föreläsare. Favoritdans: ”Jag älskar rumba och lindy hop. Rumba har jag hållit på med ganska mycket själv, men lindy hop är jag ganska novis på, men tycker det är sjukt häftigt att titta på och är en stor beundrare av den dansformen och de som bemästrar den.”
Näringsliv
ARBETAR FÖR FLER HÄLSINGAR
I projektet Från besökare till bofast samverkar Hälsinglands kommuner för att inspirera fler människor att flytta till Hälsingland. – Med fler som flyttar till Hälsingland och stärker våra företag genom sin kompetens utvecklas företagen och kan anställa fler, säger Mikael Löthstam, ordförande i Hälsingerådet och kommunstyrelsens ordförande i Hudiksvall.
TEXT: ALICIA MÅRTENSSON
I PROJEKTET FRÅN besökare till bofast vill Hälsingerådet, som är en ideell organisation bestående av representanter från Hälsinglands sex kommuner, inspirera fler människor att flytta till Hälsingland. Projektet sker i samarbete med Destination Järvsö och kopplat till projektet finns även ett arbete med att stärka Hälsingland som varumärke. – Kopplar man arbetet vi dels bedriver inom ramen för Hälsingerådet, dels de olika stegen inom varumärket Hälsingland, handlar det indirekt om kompetensförsörjning. Med fler som flyttar till Hälsingland och stärker våra företag genom sin kompetens utvecklas företagen och kan anställa fler. Så det här är en jätteviktig del i arbetet som vi håller på att utveckla och intensifiera inom ramen för Hälsingerådet, säger Mikael Löthstam, ordförande i Hälsingerådet och kommunstyrelsens ordförande i Hudiksvall.
Maria Rosén, som är projektledare för projektet Från besökare till bofast, berättar att det stärkta samarbetet mellan kommunerna i Hälsingland inleddes 2017. – Då bestämde man sig för att vi tillsammans i kommunerna ska jobba för att få fler besökare och att landskapet ska växa, säger Maria Rosén och fortsätter: – I och med att det arbetet löpt på är det många företag i Hälsingland som gått in och stöttat det här arbetet och som har bildat ett nätverk som vi kallar för ambassadörsnätverket.
MARIA BERÄTTAR ATT ju mer Hälsingland utvecklas desto lättare upplever företagen att de har att rekrytera den kompetens de behöver. – Det är en jättespännande resa vi har framför oss och genom att vi pratar om hela Hälsingland får vi fler anledningar att flytta hit, än om vi bara pratar om en kommun i taget. Vi har allt att tjäna på att marknadsföra hela landskapet, säger Maria och berättar att de tillsammans med ambassadörsföretagen skapat ett rekryteringsverktyg för att föra samman företag med potentiella inflyttare. – Vi har börjat bygga upp det här verktyget lite försiktigt och tänker att det ska utvecklas mycket mer, men har ändå 140 cv:n registrerade där idag, berättar Maria och förklarar att ambassadörsföretagen får ett mejl när någon som matchar de kompetenser de söker registrerar sitt cv.
Och anställa är något även Hälsingerådet kommer att göra framöver. – Vi kommer att anställa ett antal personer och många av delarna de ska jobba med har bäring i att stärka Hälsingland som landskap och göra Hälsingland mer känt nationellt och ner i kretsarna kring departement och regering, säger Mikael och fortsätter: – Vi behöver tala om att vi finns och att vi har ett väldigt fint landskap med många ledande företag som behöver kompetens till sina verksamheter. I kommunerna behöver vi också ha till oss kompetenser och det är inte enkelt idag med stora pensionsavgångar och ibland är utbudet av personer betydligt mindre än den efterfrågan vi har. Då ska man vara med på den marknaden och konkurrera och då gäller det att vara attraktiv, konstaterar Mikael. #
Mikael Löthstam, ordförande i Hälsingerådet och kommunstyrelsen ordförande i Hudiksvall.
Maria Rosén, projektledare för projektet Från besökare till bofast.
Monitor ERP System Oilquick Byggfakta group Holmen Iggesund USNR Hexatronic Hälsinglands sparbank Bruks siwertell Swedbank Hälsingland Plyfa Sörens el Propus Mtek industry Björn Lundén Hudikgalleriorna
Hallå där... MIKAEL OHLSSON
...verksamhetssamordnare på Arbetsförmedlingen. Hur ser kompetensbehovet ut i Hälsingland? – Man kan säga att det finns en brist över hela linjen, men störst behov ser vi inom vård och omsorg. Där rör det sig mest folk och omsättningen på arbete är också högst och andelen pensionsavgångar störst. Men allt måste ställas till relation till hur många som jobbar inom branschen och vård och omsorg är en stor bransch. – Det är också en svårbedömd arbetsmarknad just nu om man tittar på efterfrågan. Alla rapporterar heller inte in sina lediga platser till oss, som hotell- och restaurangbranschen, de rekryterar ofta genom Facebook eller vänner och bekanta och då kommer det inte med i vår statistik.
– I ett länsperspektiv ser vi alldeles för många som saknar gymnasiekompetens. Under oktober hade vi 12623 arbetssökande och där är det nästan hälften som saknar gymnasial examen. Och det är få jobb som man anställer personer utan gymnasial bakgrund.
Vad har du för tips till arbetsgivare som söker kompetens? – Företagare som behöver personal på sikt, om kanske 3-4 månader, gör klokt i att kontakta vuxenutbildningen. Man får inte glömma bort att just nu utbildas folk på vuxenutbildningarna som letar efter kopplingar till arbetsmarknaden. Så om ett företag vill rekrytera så kan det vara en god idé att kolla av med vuxenutbildningen i respektive kommun. Där kan det finnas personer som inte hittat någonstans de kan vara och skulle då en företagare ringa upp skolan och säga att de får slutföra sin utbildning på deras företag tror jag att vi skulle se många bra matchningar. #
NYANMÄLDA LEDIGA PLATSER
med mer än tio dagars varaktighet, januari-oktober 2021:
Administration: 180 Bioteknik: 16 Byggverksamhet: 193 Ekonomi: 112 Fiske: 1 Grafiker och tryckare: 0 Gruvindustri: 0 Handel: 1805 Hotell- och restaurang: 357 Industri: 212 IT: 236 Jordbruk: 26 Kultur: 9 Lager: 15 Livsmedel: 3 Media: 31 Offentliga tjänster: 359 Reparation och underhåll: 58 Service: 183 Sjöfart: 0 Skogs- trä och pappersindustri: 107 Skogsbruk: 32 Telecom: 34 Transport: 82 Trädgård: 18 Utbildning: 763 Verkstad: 214 Vård och omsorg: 3346 Övriga: 24
#Hälsingland testar
Driva företag
ag kan inte minnas att jag någonsin drömt om att bli företagare som barn. Att jag haft en önskan om att ”vara min egen chef” som många kallar det. Jag minns egentligen bara att jag drömde om ett yrke – och det var komiker. Det var på den tiden då Parlamentet var nytt program på bästa sändningstid och att vara rolig var min största dröm. Det blev inget av den karriären dock. Men så för något år sedan berättade en väns mamma att jag och vännen tydligen hade sagt att vi då minsann skulle bli chefer och få bestämma när vi blev stora. Inget jag själv minns – men det var något som min väns mamma lagt på minnet. Ganska roligt så här i efterhand – nu när jag är tillträdande vd för det bolag som jag, tillsammans med mina parhästar, köpt in mig i. Efter en ganska lång process från att den första frågan om att köpa in sig i bolaget ställdes till att vi signerade papperna så står vi nu här. Med världens, enligt oss, roligaste uppdrag. Vi får alltså äran att förvalta och utveckla det som grundarna och de tidigare ägarna skapat och byggt upp.
Jag är alltså chef – i enlighet med min önskan som litet barn. Knasigt – hur det kan bli. Det är farligt att drömma, de kan ju faktiskt slå in. Nu ska alltså jag, Nathalie och Håkan testa på att driva företag tillsammans. Efter knappt två månader kan jag konstatera att det är mycket att tänka på – allt från att läsa posten till medarbetarsamtal, förhandla om telefonabonnemang och tryckpriser till att sätta mål för verksamheten på kort och lång sikt. Följa upp verksamhet och budget. Ni hör ju, det är massor. Och jag älskar det!
Men för att inte förvilla mig själv i allt detta har jag givit mig själv några råd på vägen. 1. Du kan inte allt, men våga utmana dig själv!
Du kan mer än du tror, men du kan inte allt. Prova det du inte kan och utmana dig själv, men våga be om hjälp från de som kan. Alliera dig med bra personer som du kan använda för att ”provtänka” med och som kan lyssna när saker känns tungt, och som kan hjälpa dig när du behöver. Och ja, det är läskigt att inte ha svaren på allt och att inte veta vad framtiden bär med sig. Men det är också oerhört spännande och lärorikt. Vila i de två sistnämnda känslorna när det känns läskigt och ovisst. 2. Våga drömma och ha höga ambitioner
Det sägs att man hinner mindre än vad man tror på ett år, och mer än vad man tror på tre år. Så dröm stort och satsa. Uppenbarligen kan drömmar slå in – och det ger dig en riktning i arbetet. 3. Ha roligt!
Se till att ha roligt på vägen. Omge dig med människor som får dig att skratta (tacka vet jag mina partners i företaget och min partner i privatlivet, men också medarbetarna – inte undra på att jag har roligt om dagarna!) – då kommer utmaningarna att kännas mindre jobbiga. 4. Allt är resultat
Även allt det som inte blir som det önskade resultatet – är också ett resultat. En del ser det som misslyckanden. Försök se det som resultat och lär dig något av det. Vad kunde ha gått bättre? Vad gick bra, trots det oönskade resultatet? 5. Kom ihåg var du kommer ifrån
Visa ord från bolagets grundare att hedra och leva efter. Var ödmjuk och ta ansvar för lokalsamhället!
Nu när jag sagt (skrivit) dessa visdomsord till mig själv är det fritt fram att korsförhöra mig – om jag lever som jag lär när vi ses eller talas vid. För det är lätt att säga (skriva) en massa saker – men svårt att göra ibland. Så alla påminnelser och uppmaningar tages tacksamt emot.
Håkan Frank, till vänster, har gjort fem kolmilor i sina dar. För Johan Båggagård var det i år första gången han var med.
Drängen Jonas Eriksson tillsammans med Olof Lund och hans son Erik. Foto: arkivbild från Arbrå Hembygds- och Fornminnesförening
Kolmila
Förr i världen stod kolet högt i kurs, idag är det snarare grillentusiaster och personer med ett intresse för historia som ser värdet i kolning. Ett arbete som var slitsamt och krävde konstant övervakning. – De hade en rundad stubbe som de satt på för att inte somna och gjorde de det så tippade de omkull, förklarar Håkan Frank.
TEXT: ALICIA MÅRTENSSON FOTO: HÅKAN PERSSON
KOLNINGENS BETYDELSE HAR genom åren gått från att vara avgörande för järnproduktionen och många människors försörjning, till att idag ha sitt värde i historien och den där perfekt grillade oxfilén (om moderniteter som gasolgrill inte finns i hemmet det vill säga). Men brann milan upp förr i världen blev det varken något smide gjort eller någon oxfilé på bordet det året.
Håkan Frank i Förnebo utanför Järvsö har i fem år gjort kolmilor och dessutom byggt ett antal kolarkojor. Hans fru Eva Frank brukar under tändningen av kolmilan ha fullt sjå med att förse besökare med kolbullar, eller rättare sagt – kôlbullar. – Kolen har inte något värde idag, det är mest för syns skull, och så är det lite festligt, säger Håkan som gör det här för att bevara det gamla så man inte glömmer bort det.
IDÉN TILL ATT göra en kolmila kom från Håkans kompis som ett år föreslog att de skulle prova. – Vi visste inte hur vi skulle göra, men det finns mycket att läsa och sen får man lära sig av felen. Det här är femte milan och vi får nog göra fem till innan vi tror att vi kan, berättar Håkan och nämner att första milan inte gav mer kol än en påse. – Hon brann upp för oss. Det var vinden som tilltog en natt och då hade vi släckt ner henne, men det var väl något hål som det kom in syre i, säger Håkan och Eva fortsätter: – När jag gick en promenad på morgonen så tyckte jag att den såg konstig ut uppepå, så jag gick närmare och såg att det var ett stort hål rätt ner i den.
Håkans kolmila är uppbyggd på en gammal kolbotten från förr i tiden, och kolarkojan som står intill har han byggt upp på samma plats som den tidigare kojan stått på. Och intresset för kolarkojor är något som Stig Norell från Järvsö delar med Håkan. Stig har besökt omkring 1500 kolar- och skogshuggarkojor ute i Hälsinglands skogar. – Det finns kojor som är byggda på nyare tid, men de äldre kolarkojorna är det knappt något kvar av, berättar Stig som har dokumenterat sina fynd väl med både bilder och en karta där han märkt ut var de ligger. – Man bytte ofta plats när man kolade för att kolarveden tog slut, och då byggde man upp en ny kolarkoja. Med sig tog man fönstret och dörren, det andra lämnade man, förklarar Stig.
Den äldsta kojan som stått upp när Stig besökte den är en skogshuggarkoja från 1933 som ligger på väg mot Alfta, inte långt från Järvsögränsen. – Det är roligt när man hittar namnet på kojorna, saker som Eviga vila och Sov i ro är det vanligt att de heter, säger Stig och förtydligar att det var ett sätt för skogsarbetarna att veta var de skulle ses i skogen.
DET VAR OFTA skogsarbetarna som högg kolarveden för att sedan under hösten lämna över bygget av kolbottnar och kolandet till kolaren. När kolaren förberett kolbotten kom hästkarlarna dit med veden och resningen av milan börjades. Håkan berättar att milan han reste i år var på tio kubikmeter, men att de milor som restes förr kunde vara upp mot 300 kubikmeter stora. – Förstå vad jobb, och tänk om de brann upp, ojar sig Håkan och berättar att det fanns mycket skrock kring kolmilor. – Man fick inte nämna ordet eld, utan det skulle värmas, annars kunde det hända att hon brann.
Och en del av den skrocken och folktron sitter kvar än idag. Något som Håkan säger att han inte nödvändigtvis tror på, men som han gör ändå av tradition. – Vittra tillhörde kolmilan och brukade väcka milvaktaren, så vi startar alltid med en kôlbulle åt Vittra som vi lägger upp på en stubbe där, säger Håkan och pekar på en stubbe en kort bit från kolmilan. #
Mats Holm är en av fotograferna som startade Galleri Mazarin men han har idag lämnat verksamheten. Marie Näslund är aktiv styrelsemedlem och utställningssamordnare. Mazarin fyller 40 år och en jubileumsutställning visas just nu på Café Rådis i Söderhamn. På bilden syns vänner som träffas här varje vecka för att sticka tillsammans.
Utställningen invigs lördagen den 20 november och pågår till och med den 14 december. Fotoelever från Staffansskolan har visat bilder via Mazarin sedan 20 år tillbaka. ”Det ger de unga fotograferna ett pirr i magen och är bra för motivationen”, säger Marie Näslund som arbetar som elevernas fotolärare. Fotograferna Lars Furubom, Mats Holm, Per-Håkan Laurin och Tage Persson fick inte delta i Söderhamns stora konstutställning 1981. Därför startade de Galleri Mazarin tillsammans.
FOTOGALLERI FYLLER FYRTIO
Det startade med ett konstbråk. Över 350 fotografer och nära 400 utställningar senare firar ett av Sveriges äldsta fotogallerier 40 år.
TEXT & FOTO: JOHANNA SYRÉN ÅRET ÄR 1980 och Söderhamns konstförening efterlyser verk till en samlingsutställning. Fotografen Mats Holm ansöker men blir inte antagen, och det blir ingen annan fotograf heller. ”Fotografi är inte konst”, tycker konstföreningens ordförande, och ett långdraget bråk tar form. De ratade fotograferna startar bildgruppen RAP (Ratade Arga Pojkar) och föreningen Fotografiska Galleriets Vänner. 1981 öppnar deras Galleri Mazarin på anrika Rådhuskonditoriet mitt i stan – en utställningslokal endast för fotografi.
MAZARIN HAR GENOM åren visat hundratals utställningar, och blivit en fotografisk mötesplats för både amatörer och proffs. Hasselbladpristagaren Sune Jonsson har visat bilder här, liksom Anders Petersen, Hans Strand, Nina Korhonen och Anna Clarén. Sedan 2001 har lokala fotoelever på Staffansskolan ställt ut. Marie Näslund är både aktiv styrelsemedlem i fotoföreningen och fotolärare. Att träffas fysiskt och kolla på inramade fotografier tillsammans betyder mycket för eleverna, säger hon. – Jag märker att de har ett behov av att prata om fotografi tillsammans med andra. Många längtar efter mer feedback än en snabb tumme upp i sociala medier.
Men få unga fotografer ansluter sig till föreningsverksamhet. Medelåldern i landets fotoklubbar är hög och majoriteten är män. Att fotografi är mansdominerat både som hobby och yrke märks även i jubileumsutställningen, där få verk skapats av kvinnliga fotografer.
Galleri Mazarin har under åren huserat i några olika utställningslokaler, och i nuläget finns ingen färdig planering för framtida verksamhet. Styrelsen letar just nu efter fler fotointresserade Söderhamnare som skulle vilja vara med i arbetsgruppen, berättar Marie. – Eldsjälar har drivit den här föreningen i 40 år. Eldsjälar behövs, och det gör fotografi också, avslutar grundaren Mats Holm. #
GALLERI MAZARIN
1980-tal Fyra fotografer startar Fotografiska Galleriets Vänner. Föreningen öppnar året därpå Galleri Mazarin på Rådhuskonditoriet – en utställningslokal endast för fotografi.
1990-tal Galleri Mazarin visar 1990 sin 100:e utställning. Den första av fem stora fotobiennaler arrangeras. Medlemslotteriet startar. Den första vinsten är ett fotografi av Sune Jonsson – senare mottagare av det prestigefyllda Hasselbladspriset. Mazarins verksamhet prisas med Söderhamns kommuns kulturpris och tidningen Ljusnans kulturstipendium. Fotografiska Galleriets Vänner utses 1996 till årets förening. Bland utställande fotografer finns ”mästarfotograferna” Christer Strömholm och Anders Petersen.
2000-tal Staffansskolans fotoelever bjuds in att medverka med en utställning som visats nästan årligen sedan dess. Rådhuskonditoriet byter ägare och arrendator. 300:e utställningen visas 2009. Bland utställande fotografer finns Anna Clarén, Nina Korhonen, Lars Tunbjörk och DAWID.
2010-tal 30årsjubileum på Söderhamns Stadsmuseum. Utställningar visas i perioder på CFL istället för på Rådhuskonditoriet. Galleri Mazarin tar mellan 20152016 en paus. 2017 visas bilder av Ma Lou Skoglund och Anders Petersen på Söderhamns teater.
2020-tal November 2021: 40årsjubileum på Café Rådis – tidigare Rådhuskonditoriet. Rådis har konstutställningar planerade till och med april 2022, men Mazarins verksamhet ingår ej i planeringen i nuläget. Framtiden för Galleri Mazarin är enligt styrelsen oviss. Medlemsantalet sjunker och arbetsgruppen är liten.
”Vi behöver fler som engagerar sig för att kunna fortsätta”, säger styrelsens Marie Näslund. Vill du bli medlem? Swisha 100 kronoe till 12329 77 569.
NY SERIE MED MATHISTORIA DEL 1 AV 5
• ”Olof Broman (1676–1750)
Liv och Verk” av JanOlov
Nyström. • ”Glysisvallur” del IIII av
Johan Olof Broman. • ”Smakarv Hälsingland – tradition & trend” av Viola
Adamsson.
Olof Broman avbildad i Jakobs kyrka. Foto: Björn Wiksten
Olof Broman Hudiksvall (1676–1750) – beskrev hälsingarnas kulinariska historia SMAKARVET
TEXT: VIOLA ADAMSSON
DEL1: INTRO
OSTKAKA, TUNNBRÖD OCH KO-OST är några av de kulinariska upplevelser som är typiskt hälsingska. Men fanns ostkakan före mor och mormor? Och hur var det med tunnbröd och ko-ost, fanns de?
Svaren finns i "Glysisvallur", ett storverk skrivet av Olof Broman (1676-1750). Han korresponderade via brev, han reste i Hälsingland och skrev ner det han såg, skrifterna blev till storverket Glysisvallur, tre flockar (samlingar) på cirka 2800 sidor, där den tredje samlingen ”Slota Baba” kom att intressera mig som kostforskare mest. ”Olof Broman var en produkt av stormaktstiden i Sverige, men också en människa med en väldig arbetskapacitet, ett stort ego och en aldrig stillad nyfikenhet”, så skriver Sven-Åke Thoresson, kommunalråd, i sitt förord till Jan-Olov Nyströms bok ”Olof Broman (1676-1750) Liv och Verk”. ”Var han präst, läkare eller vetenskapsman?” skriver Jan-Olov Nyström när han presenterar Olof Broman i boken Smakarv Hälsingland, och konstaterar att Olof Broman kan benämnas som universalist – en som kan allt. Präst, läkare, lärare, författare och diktare för att nämna några av Bromans meriter.
Jag vill göra tillägget kostrådgivare, receptskrivare eller kanske mer receptbeskrivare, eftersom recept på den tiden sällan innehöll exakta mängder, och matskribent med särskild kunskap om hembränning, till Olof Bromans alla meriter. Om Linkedin hade funnits på den tiden skulle många ha intygat dessa som några av hans egenskaper.
Olof Broman skrev i Glysisvallur; ”Naturlige orsaker till folkens starka krafter och långa livstid woro måtelig kost, utan att äta många rätter, och godt vatten drickande. Vilket den gemene hopen här i landet ingalunda låta sig inbilla, än mindre övertalas at häldre dricka bara watnet än slå uti sig en hoper vassla, messu, sur och seger mjölk och annat skadeligt hållandes det för sit största nöje at gott öl få dricka, supa starkt brännvin och röka wilsint tobak.”
Jag kommer att i fem artiklar skriva om delar av Hälsinglands kulinariska historia som jag kallar vårt smakarv. Mjölk och spannmål, eller sädesarter som Broman kallar det i Glysisvallur, var basen i hälsingsk hushållning och med små variationer i tillagning blev det till en mångfald maträtter och produkter som vi än idag uppskattar. Broman beskriver hur råvarorna tillagas och att man måste träna för att tillreda naturens gåvor, som Broman skrev. 1. Introduktion av Olof Broman, han beskrev hälsingarnas kulinariska historia.Denna del läser du alltså just nu. 2. Om hälsingarnas reslighet. Ett tecken på god hälsa och bra mat? 3. Om sädesarter, som Broman kallade ”guds lån”, och som blev till bröd, gröt, dryck och brännvin. 4. Mjölkhushållningen, ost och ostkakan. 5. Om drycker och hembränningen. #
Far och son Grahn spelar dubbel mot Wilmer Norell och Matija Berce.
LJUSDALS BADMINTONKLUBB
Grundades: Under 1970talet. Aktiva spelare: 3035. Grupper: En nybörjargrupp och en hopslagen tävlings och motionsgrupp. Träningar: Giganten Arena i Ljusdal; onsdagar: nybörjargruppen 17.3018.30, tävlings och motionsgruppen 18.3020.30, söndagar: nybörjargruppen 17.0018.00, tävlings och motionsgruppen 18.0020.00.
Malte Grahn, Wilmer Norell och Matija Berce. I badminton får man träna på bollkänsla, kondis och taktik.
Framgångar för hälsingespelare
Trots att Hälsinglands små badmintonklubbar har sämre förutsättningar än de stora klubbarna som finns söderut i landet fostras många bra spelare i landskapet. I augusti plockade spelare från både södra och norra delen av landskapet hem medaljer i U17SM. – Det var helt fantastiskt att få se dem lyckas så bra, säger Stefan Grahn, tränare i Ljusdals badmintonklubb.
TEXT & FOTO: ALICIA MÅRTENSSON
NÄR U17-SM SPELADES i Täby i augusti i år tog spelare från bland annat Kilafors och Ljusdal hem medaljer i flera valörer. Det blev bland annat ett guld i singel för Kim Linell från Kilafors efter att ha vunnit mot lagkamraten Edvard Hylander. Edvard behövde däremot inte nöja sig med ett silver utan kammade tillsammans med Elliot Grahn från Ljusdal hem guld i dubbel. Killarna som fostrats i Hälsinglands små badmintonklubbar går idag på badmintongymnasium i Umeå. – En av anledningarna till att det går så bra för just dessa grabbar är att de har sporrat varandra, säger Stefan Grahn, tränare i Ljusdals badmintonklubb och pappa till en av medaljörerna. – När det var träning i Kilafors så satt de på X-tåget för att åka dit och träna, och vice versa.
ATT KONKURRERA MED storklubbar som har tillgång till egna hallar där de kan träna när de vill, har flera anställda och en shop där de kan prova ut grejer, är svårt berättar Stefan. Men trots det har klubbarna i landskapet fostrat duktiga spelare som kan stå upp mot det tuffa motståndet. Och hur de lyckats ➢
Stefan Grahn är en veteran inom sporten och tränare i Ljusdals badmintonklubb.
Matija Berce spelar för BMK Tranan, Bollnäs. Ljusdals badmintonklubb och BMK Tranan, Bollnäs, samtränar en del. TJUSNINGEN MED BADMINTON
Malte Grahn, Wilmer Norell och Matija Berce spelar badminton i Ljusdals badmintonklubb respektive BMK Tranan i Bollnäs. Alla är de rungande överens om att det roligaste är att åka iväg och tävla trots att resorna ofta är långa. – Det är roligt att tävla för då får man kompisar från hela Sverige, säger Malte, och Wilmer instämmer: – Ja, allt häng runt om är nog det roligaste.
Matija Berce håller med kompisarna och tillägger att tjusningen med badminton också sitter i det faktum att man får ta ut sig rejält. – Det händer mycket och det går snabbt när man spelar badminton, vilket är kul och man blir riktigt svettig, säger han.
Och ta ut sig får ungdomarna göra då de ofta får möta äldre och mer erfarna spelare. Något de tycker är både roligt och lärorikt samtidigt som de, precis som sin tränare Stefan Grahn, önskar att det ska komma fler spelare till klubben. – Det är lite tråkigt att vi inte är så många i vår ålder, säger Malte som hoppas på att få fler kompisar att spela med framöver.
med det tror Stefan att det finns många anledningar till. – Dels handlar det om att vi är tvungna att alltid hålla en väldigt hög kvalitet på våra träningar eftersom det är så svårt att få tider, berättar Stefan som på söndagar och onsdagar håller i träningarna på Giganten Arena i Ljusdal. – Och delvis handlar det om att ungdomarna inte enbart fått spela mot folk i sin egen ålder, utan även mot äldre personer som är bättre än dem, säger Stefan och förklarar att varför det blir så beror på att de inte har tillräckligt många spelare.
I Ljusdals badmintonklubb uppskattar han att det är ungefär 30-35 aktiva spelare och då är det långt ifrån alla som tävlar. – Vi vill gärna bli fler och har nu startat en motionsgrupp för personer från 15 år och uppåt, så där är även de äldre nybörjarna välkomna, hälsar Stefan.
DET SOM DRIVER Stefan är delvis att hans barn spelar och det därför kommer naturligt för honom att engagera sig. Något som även är en självklarhet för många andra föräldrar, vilket Stefan poängterar är en del i varför det gått så bra för spelarna. – En annan drivkraft är att jag tycker att det är fantastiskt roligt, säger Stefan som själv tävlar en del och som i slutet av november ska resa till Spanien för att delta i veteran-VM. – Något som är fantastiskt med badminton och som få vet om är att det är en väldigt social sport, berättar Stefan och förklarar att spelarna får träffa kompisar från hela landet när de reser runt på tävlingar. – Alla pratar med alla och under en tävlingshelg är det både tjejer och killar i alla åldrar från U11 upp till min ålder på plats, berättar han och fortsätter: – Och jag tror nog att grabbarna som är här och tränar idag instämmer med mig om att den sociala biten är bland det bästa med sporten. #
↑Malte Grahn, Ljusdals badmintonklubb.
← Wilmer Norell, BMK Tranan, Bollnäs.
