GÄSTKRÖNIKA: THERESE KROJEGÅRD Foto: Martin Ekman
Byxskydd H
an upptäckte min talang för att skriva – sen förgrep han sig på mig sexuellt. Han var 28 år och jag var 15. Han hade makt och jag var ett tonårsbarn. Inför en byxskyddslag NU! Jag var visserligen byxmyndig, brådmogen och nyfiken på killar och sex. Jag såg upp till honom och suktade efter bekräftelse. Såklart blev jag smickrad när han upptäckte min talang för att skriva. Kände mig sedd. Sen började han skicka sms med komplimanger som rörde mitt utseende och kropp. Snart kom det sexuella inviter. Jag förstod inte vad som hände, ville bara bli omtyckt, och när han förgrep sig på mig stelnade jag till. Frös. Lämnade min kropp kvar på marken och stängde av. Det var obegripligt, det han gjorde med min kropp. En gång trädde han på en kondom på en gurka och körde upp den i mitt underliv. Den fysiska smärtan var brutal. Ändå var den ingenting mot den psykiska. Kränkningen, att en vuxen man så brutalt och maktfullkomligt kunde gå över ett tonårsbarns gränser. Utnyttja henne å det grövsta. Mitt psyke kunde inte ta in det. Jag förträngde alltihop. La skammen på mig själv. Tänkte ”jag var nog kär i honom” och ”jag sa inte nej, gjorde inte motstånd, skrek inte, slogs inte för mitt liv eller sprang därifrån, utan lät det hända.” Mitt psyke gjorde tolkningen ”om någon kan göra såhär mot mig, måste det betyda att JAG är värdelös”. Jag blev traumatiserad. Det tog 15 år att förstå och lägga skammen där den hör hemma – hos förövaren. Först #metoo-hösten 2017 förstod jag att jag varit med om upprepade övergrepp. Först då, när jag var 30 år gammal, klarade psyket av att låta insikten komma till mig
10
och jag kunde bearbeta smärtan och åren av skam. Skammen, som tagit sig uttryck i form av upprepade perioder av ångest och depressioner. Jag tryckte ner mig själv, i tanken och i handling, tyckte inte jag var värd någonting. Trots att jag försörjde mig som journalist redan på gymnasiet tvivlade jag om och om och om igen på om jag verkligen kunde skriva? Om jag hade talang? För min förövare sa ju att jag var duktig, men sen förgrep han sig på mig. Hur skulle jag kunna lita på hans ord? Det spelade ingen roll hur många efter honom som berömde mig för min journalistiska fingertoppskänsla. Tvivlet gnagde. Det är sorgligt. Och sorgen över vad mitt 15-åriga, sårbara jag, blev utsatt för bär jag med mig resten av livet. Våra byx myndiga tonårsbarn behöver skyddas från gränslösa, vuxna män som han! 15-åringar må vara byxmyndiga och måste få utforska sex – med samtycke! – med jämnåriga. Men jag var en 15-årig flicka och oskuld. Jag ville inte! Om han hade brytt sig om mitt kroppsspråk, om han hade sett mig i ögonen, hade han sett att de skrek nej. Att jag var rädd. Med dagens samtyckeslag hade han kunnat dömas för oaktsam våldtäkt. Byxmyndigheten som idag är 15 år bör finnas kvar, men inför en byxskyddslag för tonåringar som är över 15 år men under 18 år. Byxskyddslagen innebär att det införs en femårsregel i åldersskillnad mellan tonårsbarn och vuxen vid sexuellt umgänge. Då får tonårsbarn som har blivit byxmyndiga samma lagliga skydd som barn under 15 år. Om byxskyddslagen funnits när jag var 15 hade jag kunnat skyddas – för då hade han kanske inte ens vågat försöka. # Therese Krojegård
