De hundra åren - Stadsfullmäktige i Hälsingborg 1862-1962 by Helsingborgs stad

111P --

DEHUNDRAÅREN

DEHUNDRAÅREN STADSFULLMÄKTIGE I HÄLSINGBORG

1862 -1962

Minnesskrift UTGIVEN PÅ STADSFULLMÄKTIGESUPPDRAG AV SÄRSKILDA KOMMITTERADE

Till

Stadsfulmäktige Stadsfullmäktigebeslötden15september1959, § 191, att tillsätta en särskildkommittémedtreledamöter för attutredaochför stadsfullmäktige framläggaförslagomutgivandeav enminnesskrift i anslutning till stadsfullmäktigeinstitutionens 100-årigatillvaro. Härefterutsågstadsfullmäktige den20oktober1959, § 234,undertecknadrektorSalomonssonatt jämte redaktörenAllanSelgeochchefredaktörenOveSommeliusvaraledamöter i kommittén.Sedankommitténrådfört sigmedöverbibliotekarienKrister Gierow i Lundochtilsammansmedhonomdragit upp riktlinjerna för en minnesskrift,anvisadefullmäktigegenombeslutden20 juni 1961, § 180, ettanslagav 60.000kronor för utgivandeav enminnesskrift i huvudsak efterde riktlinjer,somkommittén i detsammanhangetredovisat för fullmäktige. Minnesskriftenföreligger färdigochöverlämnashärmed till fullmäktige. Genomsitt innehåll får skriftenpresenterasigsjälv. Kvarstår för kommitténnuendastatt framföra ett varmttack till överbibliotekarienKrister Gierow.Gierow har ickeendast varit redaktör för minnesskriften.Hanhardessutomvarit flitig författare i denna.Genomsin uppslagsrikedomochkunnighetpåområdetharhangivit kommitténimpulser,somsedansatt sinprägelpåminnesskriftens innehåll. Hälsingborg i december1964. K.Salonionsson AllanSelge 1 SCH-MIOTSBOKTRYCKERIAB OJ3176 1 X I , S I N I G O O R

Sonimelius

FÖRHUNDRAÅRSEDAN AvKRISTERGIEROW.

•Densovandestaden" är enbeteckning,sommedrätta omock med någonöverdriftanvänts omHälsingborg för ett hundratal år sedan. Ur litteraturen från äldre tid, geografiskabeskrivningarochreseskildringar m.fl., kanutläsas, hur den under medeltidenochnyaretidens första halvtannatårhundradeblomstrandeköpstadenHälsingborg— tillika med sinstarkafästningenstödjepunkt i detdanskaförsvaret,jämteKronborg påandrasidanSundetettlås för infarten till Östersjön,enmer eller mindre regelbundetåterkommandevistelseort för dendanskekonungenochhans följeochplatsen för enrad viktiga tildragelser i Danmarksäldre historia —efterSkånesövergångfrån dendanska till densvenskakronanoch i synnerhetefter krigets härjningar under Karl XI:s regeringsjönk ned till att bli en ort av fögabetydelse,obetydlig i jämförelsemeddet mitt emot liggandeHelsingörochävenmedgrannstadenLandskrona,på vilkenden svenskaregeringensatsade,när det gällde att återställadetnyvunna,krigssargadelandskapet. Hursågdåstadenut, där den låg vidlandborgens fot ochdåsadepå minnenfrån fornstoradar? Hur levdeman i det lilla samhället?Fanns detvid tidpunkten för stadsstyrelsensförändringickenågrateckenpå att Hälsingborgäntligen efter näratvåhundra år höll på att vakna,gjorde någraansträngningar att vinnatillbaka sin ställningsomenavSkånes livaktigasteochförmögnastestäder? Urdenav Cla6Wigströmår 1862utgivna"Skånesadress-ochaffärskalendersamtresehandbok inomMalmöhus ochChristianstads-län"kan manhämtaföljandeuppgifteromHälsingborgvid justdentidpunkt,dåden nyakommunalastyrelsenskullegenomföras.Hälsingborg, "en af Skånes äldsteochmärkvärdigasteStäder",omnämndredan av krönikeskrivaren AdamavBremen800 år tidigare,hade enligt Wigström år 18594.776 invånareochlevde"huvudsakligen af handelochsjöfart,åkerbruk,handtverk,fabriksrörelseochfiske".Hamnen,somanlagts medunderstödav staten,mätteett djupav 8 å10 fot. Ar 1858räknadestaden55handlande och102hantverksmästare,år 1860enhandelsflottapå16 fartygomsam-

manlagt515 läster (c:a 1.250 ton). En skvadron av Husarregementet KonungCarlXVvarförlagd till staden,ochskvadronchefenfungeradesom stadskommendant,den förste i radenav uppräknademyndighetspersoner. Prästerskapetbetodav kyrkoherdenochenstadskornminister,rådhusrätten avborgmästareochtvårådmän.Magistratenräknadeföljandebefattningshavare:magistratssekreterareochnotarius publicus,stadskassör,exekutionsförvaltare,hamnkapten,skeppsmätare,skeppsklarerare,hamnkassör,vågmästare,stadsfiskal,stadsvaktmästareochstadsläkare.Kyrkorådeträknade fyraledamöter,fattigvårdsstyrelsentvå. Vidhögreelementarläroverketfanns förutomrektor sjucollegaescholae,vid folkskolanenlärareochenunderlärare, vid Josephinasflickskolaundervisadede bådalärarna vid folkskolanochdärjämtefyra lärarinnor. Denhäråtergivnaförteckningenövermyndighetspersonerochförtroendemänm. fl.kanochbörgivetvis i dettasammanhangkompletterasmeddeuppgifterangåendestadensstyrelse,somkanhämtas ur borgerskapetsäldstes protokoll för desistaåren,som1619års aldrig utfärdadekungligastadga omstädernasadminstrationännuregleradedekommunalastyrelseformerna. Borgerskapetsäldste utgjorde en församling om femtonledamöter och ordförande.Mandattidenutgjorde för ledamöternatre år så, att vid varje årsslutfem i turavgåendeledamöterersattesgenomnyval.Omvalförekom dock.Ordförandenutsågs direktgenomval inför magistraten,mandattiden var för honomsex år. Under detsistaåret,borgerskapetsäldsteutövade stadsstyrelsen,hadeförsamlingenföljandesammansättning: Valda1859:HandlandenChr.Johnsson HandlandenC.Westrup BagareJ. E. Holmberg FärgareLudvigBorg SkomakareP.C.Schultz Valda1860:HandlandenP.Olsson HandlandenAugustBorg GarvareAxelHenckel SnickareP.J.Lundgren EärjemannenAdolf Bohle Valda1861:HandlandenC.Hedström Handlanden,konsulA. Nilsson SkomakareAlex Ljungberg Vagnmakare0. Andersson SvarvareLindberg 8

OrdförandevarhandlandenS.H.Hafström,somvaldes inför magistraten den27 april 1859 efter handlanden A. Petersson,som blivit försatt i konkursochdärigenomförlorat sinvalbarhet till ledamotskap i deäldste. Detvarenförhållandevis liten församling,somhandhavandetavstadens a betydandeutökningavdensamma.Vid detförstavalet till stadsfullmäktige untsågstjugosjuledamöter. I förteckningenöverborgerskapetsäldsteåterfinnes g åtskiligakändaHälsingborgsnamn,personersomgjort betydelsefulla ie nsatser i stadensutveckling,ingennämndochingenglömd.Förteckningen gerocksåett intressanttvärsnittgenomskaranav näringsidkare, till den del l demeddegamlabestämmelsernavarvalbara. Vidsammanträdeden21december1861utsågborgerskapetsäldstevad säomi våradagarbrukarkallas "ledamöter i styrelserochnämnder".Ordg förande hade,somredannämnts,valts i annatsammanhangochunder a endraformer. Till viceordförandevaldesnubagareJ.E.Holmberg.Bisittare i rådstugurättenblev förutombagareHolmberghandlandenChr.Johnsson nchfärgareLudvigBorg,ledamöter i inkvarteringskammaren(skyldigheten o attsörja för inkvarteringav de i Hälsingborgförlagdahusarernaåvilade h ännustaden)handlandenaC.WestrupochC.Hedström.Syningsmänblev e handlandenaC.WestrupochAugustBorg,snickareP.J.Lundgren,garvare Axel t Henckel,skomakareP. C. Schultz ochfärgareBorg. Till att "ombesörjaväglagningoch gropning" å Norra resp. Södravägenutsågs e handlandenaP.OlssonochBorgochfärjemannen Adolf Bohleresp.skormakareAlex Ljungbergochvagnmakare 0. Andersson. Att granskauppbördsbokenför år1862uppdrogs åthandlandenaJohnssonochA. Nilsson. bBagareHolmberg,handlandenNilssonochsvarvareLindbergfick iuppdrag iatt"hafva tillsynochlåtaverkställamindrereparationer å Tullhus Iocalen ochdessinventariersamtuthyraSollennitets salen"ochhandlandenaJohnslson,OlssonochHedströrnsamtsvarvareLindbergsammauppdrag i fråga aomlärdomsskolan. — Denhär gjorda,måhändanågotlångrandlgauppräkningenav uppdragochförtroendemänmåvaramotiveraddärav att ddenger ett tvärsnitt av detkommunala livet i stadenunder dengamla eordningenochhugfäster minnet av dehälsingborgare,sombar ansvaret .förstadsstyrelsen i dessgamlaform. K o HursågdåsmåstadenHälsingborg ut vid 1860-talets början?Först de yttrekonturerna.En år 1853publiceradkartaöverHälsingborgger klart m beskedomstadensbegränsadeomfattning.Förändringarnaunder de närm 9 u n a l s t

mastföljandecirka tio årentordeha varit obetydliga. Av kartanframgår, liksomav de skriftliga beskrivningarnaochvyerna, att bebyggelsenvar nästanhelt koncentrerad till området nedanförhöjdsträckningen. Det endaundantagetutgjordes av bebyggelsenkring Långvinkelsgatan,som likt ententakelsträcktesig inåt land till Stattena, ett namnsomexisterade redanpådentiden.Områdethärutehärjades f. ö.av ensvåreldsvådaår 1851,såomfattande, att enligt ett brev frånPeterWieselgren till vännen GustafAndersson,v. rektor vidKatedralskolan i Lundochsjälv gammal hälsingborgare,ickemindreänett 80-talpersoner blivit hemlösa. Denofantligautsträckningen i norr-söder,som nu sålänge varit utmärkandeför Hälsingborg,var viddenna tid trots att stadenalltsåännu ickebrett ut sig inåt land, icke alls kännetecknande för densamma.Den nordligagränsengick vid Kullagatans norramynning vidnuvarandeS:t Jörgensplats. I södergickgränsenvidSödraStorgatans slut vidnuvarande Stadsparken.Avståndet från norr till söder var alltså ickemer än jämnt enkilometer.Detstadsplaneradeområdetomfattadepå1853årskartanågot över66tunnland eller c:a33hektar. I västergickgränsenför bebyggelsen i stort sett längs nuvarandeJärnvägs-ochDrottninggatornas östrasida. EnjämförelsemeddenkartaöverHälsingborgs fästningochstad,som Erik Dahlberghupprättadeefter fredsslutetmedDanmark år 1679, ger i självaverket vid handen, att stadsplanen förblivit tämligenoförändrad, dettatrots att staden till väsentlig del lagts ispillror genomdanskarnas bombardemang i juli 1676, dåickemindreän247gårdarförstördes.Det var f. ö. i sambandmed att kvarteren i centrumdå helt jämnadesmed marken,somStortorget fick sinnuvarandesträckning.Det tidigare torget, Axeltorgetkallat,somvar väsentligtmindre, upptogkvarteretsydostom detnuvarande(områdetfram till Hallbergs trappor). Söderomsjälvastadenlågdennyabegravningsplatsen(nuvarandeGamla kyrkogården),som1817ersattdenigenlagdaäldre kringMariakyrkanoch denvidPrästgatan. Gatunätetvar i 1850-talets Hälsingborg i stort settdetsammasom i stadensnuvarandecentrum.Gatunamnenvarockså till stor deldesamma. Alla äldrebeskrivningar av Hälsingborg ger en ochsamma bild av staden:högtuppepåsluttningens kröndengamlaKärnan,somdåännu meraän nu domineradestadsbildenicke minstmedhänsyn till att den övrigabebyggelsengenomgåendevar låg. Nedanförbrantensjälvastaden grupperadkring torgetochmeddenärevördigaMariakyrkansomdenenda meraframträdandedetaljen i gyttret av hus ochgårdar kring desmala gatorna.Dennastadsbild blev beståendelångt fram i tiden. Denmest 1 0

•••••••

6••• y , "T • ' . .

1 :' ;

—4 .••• ,

•

, •••1 , • -.•, ...•••.. 1 < ..,,....._ ••'' ...........,„..):s. , ,• ,; < • .. 0

i •••••

\ .. 5r N , .

4 ‘' • " : N i Ot V ' ' k

, . ,(/).'4•s• i , .. 0"'' it' • , ,1 J',.•'1-- , \ •9•••••• j• ,, m • . 6 • , . , , „" mc ) , ' , , • o.,••1• z , t c• • ?

\ 5./i> 1)\ 1 5 ,, 5•,. •-.-,7-,51,_-5'4> ••!

•

3 __\ c )

;

$-• A

, ......,•,> ',o•,,, to 1 V ‘t . •

th • ' • , , e

. , • • •

t•-•• ••:

• 41 L

••. ••:•

A , A

Detaljav"Karta ötverstadenHelsingburgmed dertill lydandeegor uprättad af GustafLjunggren. År 1853".

betydelsefullaförändringenunder1800-talets förra hälft, ochsträngttaget denendavärdattnämnaskom,närdenenklabrygga,dens.k.Broen,som skötut frånstrandbrinkenochsomutgjordedenendatiläggsplatsen för fartygen,äntligenersattesmedenordentlighamnanläggning. Dennastadsbild,medbebyggelsenpraktiskt helt ochhållet förlagd till densmalaremsannedanförsluttningarna—remsanvar i äldre tid avsevärtsmalareän vad dennumera, efter omfattandeutfyllnadsarbeten är —framträderocksåtydligt av olikatopografiskamålningarochplanscher från1800-talets mitt. Den av dentyskföddelitografen AlexanderNay utfördalitografinöverHälsingborg för detunderåren 1850-56 utgivna planschverket"Sverigeframstäldt i taflor" utgör ett gott exempelhärpå. Konstnärenhar för sin litografi avbildatutsiktenuppe från Bergaliden. Kärnanresersig i ensamtmajestätuppepåhöjdenomgivenav dens. k. Tornvången,icke ett spåravannanbebyggelseskymtas,ävenomensådan fannslängre norrut längsLångvinkelsgatannere i dälden. Inomområdet nedanförsluttningen höjer sigMariakyrkanhögt överdenkringliggande bebyggelsen,somvälundantagslöstbestårav en-ochtvåvåningshus.Vyn begränsas till vänsterav det år 1845uppfördanyaläroverket, "nya lärdomsskolan". I självaverketsträcktesigstadenredan ett styckelängre söderut.Denocksåtämligennyanlagdahamnensträckersinabådaarmar ut i Öresund.Rökpelaren,somstiger från ett av fartygen, härrör från Hälsingborgsflottans stolthet, den år 1856anskaffadeförstaångbåten,som barstadensnamn. Gårdarnalängsstadenshuvudgatorvar i allmänhetstora. I regelhade manrörelse — handels- eller hantverksrörelse — ochbostad i samma byggnad.Ochbostädernavar rikligt tilltagna. Till huvudbyggnadenhörde därjämteoftasten hel radandrastörre eller mindremagasins-ochuthusbyggnader.Liksom i andrasmåstäderviddenna tid levdeman,somlängre framskallnärmarebelysas,fortfarande till icke ringa del kvar i sj älvhushållningens förhållanden. Till köpmans-ochhantverkargårdarnaoch jämväl till degårdar,sombeboddesavmyndighetspersonerochtjänstemän, hördeicke blott stall för vagnshästarnautan ofta ävenladugård för kor ochannanfänad.Betesmarkerhademanuppepåhöjden. Hurtogsignustadenut vidnärmarebeskådande?Låtossföreställaoss, att vi kommersomendåtida turist till Hälsingborg,icke för att efter en hastigtintagenmåltidpånågotav demångavärdshuseneller eneventuell övernattning i ett avdemfaravidare eller för attbegeossrakavägen till 12

l o; i': • ' Joe, d Io; elle, f fi e e /9/ , , e t i •Yookleei lr i T 34,4. bitAot oo //o o m oNo•oi/vo o./ lee••oee'•iteeliegy , •iy. ,/ o/3M 4k Sproelhmil ,V t h, e0

_ å * / / :,L , , /0 ) I n \i 'A t KvAy ' 11 0 (1 ,..I i -1---,1,.milt m L1 I/ 1 -oo • ) l-l'_____ , -1 J_,--iiiI.o/rtoe« \_ ',,o , _ P• -,, _ -,, _/ , - sandedenegentligastadsbebyggelsen „ Detaljav1853års ' karta,vidutvi 1800-talets mitt. _ Ra)mlösabrunnför att njuta-av- dethälsobringandevattnetochdetfashionabla sällskapslivet,utan för\att verkligenlärakännastaden.Låtossvidareantaga, - - sjövägenöverÖresund.Har vi hunnit ner att-visomsåmångakommer _ till Helsingörs kaj vid den tid pådagen, då ångfartyget"Helsingborg" - årför sindagliga_tur, -väljer vi naturligtvis dettamodernaochkomforavg tablakommunikationsmedel annat fall anlitar vi den av färjemännen, _att. Iombesörj - står i tur för dagen som aöverfarten,och har vi dålyckan medossär det enav-de_ hälsingborgskafärjemännensdag,ochmåhända far/ vimedAdorfBohl e,somär ålderman i detgamlafärjemanslagetoch i sinegenskapav enavborgerskapets äldstekanstå till tjänstmedvärde/ fulIlaförhandsupplysni -ngarunderseglatsen. Att vi somnutidsmänniskor / H 13 i e”1„•lee.. „.„1,

"i •

e.1; I et

A o h e eA;t115 a,, e!k , e e n . , i t e e l ,

Ilitillit I littne

Pe . 9115• , 14:9"e4wiefre 1• A. ,p rd ,.

i ooeyp..•d'emandege 11.er ' e„ , 4le'• ele oi . •'••.4,1 die ...e II

le;ot.•„,„•fa„ 1.111„eoe.edeml., I i ,Veire5, Å oeptiorå lad, It lio„teo.1,1 • .4

kanunder vårrundvandringhärochdärse litet in i framtiden, gör den ännumeragivande1). Vifängslas naturligtvis ochbeundrarhöjdsträckningensvackrakontur ochKärnanstunga,mäktigategelmassiv,sådantdetvar förerestaureringen, innan vi fångas in avhamnensvälkomnandearmar. Vi stiger i land vid tullhusetochblickar upp motstaden.Såvärstmycketser vi förstås inte. Ochdet viser i förstahand,ärickesärskiltimponerande.Visserligenligger rådhusetrakt framföross,mendessvackrafasadskymmesavsevärtav de s.k. "röda bodarna",somligger mellandetsammaochhamnenoch inrymmervakthusetochvåghuset,ochden intill liggandelikbodenochandra småhus.Ochrådhuset i sin tur spärrarutsiktenuppemot torget. Norrut ligger försthusarskvadronensridhus ochridbanaochdärefter en lång rad småhus,mestadelsbeboddaav fiskare,färjernänochannat sjöfolk samt tullpersonal eller inrymmandesjömanskrogar,av vilka det finns många. Ickeheller åt söder är bebyggelsenav imponerandeslag, möjligenmed undantagför dedärbelägnaindustrierna,järngjuterietochlerkärlsfabriken, bådagrundadeavgreveE.Ruuth,denskånskastenkolsindustrinsstorman. Vipasseraremellertidbodarna,går över det mellandemochrådhuset liggandefisktorget,därfiskargummornafrånRååbjuder ut sinavaror intebaradehavetshåvor,sombärgatsmednätochkrok,utanockså,enligt vadsompåstås, litet mer i skymundansmuggelbrännvinochandralurendrejerivaror—ochfortsätter uppför dentrånga lilla gata,somlängs rådhusetssödragavellederuppmottorget. Vi tarossenomedelbaröverblick överdettastadenscentrum:välhållnagårdarpåömsesidor,envåningsoch tvåvåningslängor ochendast ett endatrevåningshus uppe i fonden vid höjdsluttningen.Meninnan vi fortsätter uppåt torget, tar vi välrådhuset I) Det ärgivetvisickemöjligt att härgenomföraengenotngåendeidentifieringavdåtidens Hälsingborgsgårdar, ickeens demerabetydande. Ett utomordentligt hjälpmedel för en sådanidentifieringharmanannars i f. d.faniunkarenE. E.Tengbergs skrift "Helsingborg år 1816 daterat 1869), återgertomt-ochägareförhållandena,sådanade var i författarens unga d-agarmenlämnardärjämteåtskilliga uppgifteromsenareinträffadeförändringar, hänförandesig till den tid, som härbehandlas. Ett synnerligenvärdefullt ochsom källa gi etvisymeravetenskapligt tillförlitligt komplement utgör de av TorstenMårtensson i (vN publikationen"Kring Kärnan 0",baseradepålantmätarnaGabrielBiörkengrensochCarlEgerströms år 1787uppo185p r-ättade u t karta g i voch n senar a ekartmaterial, äldre ochyngrefastighetsägareförteckningar päm!nasbörkanske, att Tengbergs skrift förutom uppgifteromtomterochägareockså N rinnehål e dleroettvrikligt i s och n i brokigt personhistoriskt material, ofta i anekdotens form och .mycketbelysande för levnadsförhållandena i gamlatiders Hälsingborg. Den bär i rundn n alämnadebeskrivningenav Hälsingborg för hundra år sedanbygger vangdringaensr form t sentligenpådessaarbetenochpåFritz Netzlers"Helsingborgsminnenfrånmin ungdom vä a(1928). v .r "4 T o m t . '1 ä g a r e 1 i 9 H ä l s i 0 n g b o 2 r g ) . i n t D i l l

inärmarebetraktande,detkanden lillabyggnadenfrån1700-talets slutvara v ngen,sommot torget har storaingångenoch fyra halvrunda äbottenvåni fönster,ligger bl. a.medingång från norragavelnstadenshäkte,somen rg uvenLasse-Maja. I övrevåningenresiderarmagistratenochdär har dstortj å borgerskapetsäldste sinasammanträden i den stora sal, somockså vid .e nnstakatillfällenanvändessomfestlokal.Rådhusethar för endastkort tid se n,år1859, fått enextraprydnadmittpådettegelkläddataket, ettklockD gdamed torn urtavlorvettandeupp mot torgetochned mothamnen.Staden eihardärmedocksåfått en ny befattningshavare,urmakareStridbeck,som nåtagitsig att mot särskildersättningstå för urets underhålloch att två gångeriveckanjusteradetefter uretpåtelegrafbyggnaden. äl Efter att habesettrådhusetger viossuppöver torget. Det har börjat mörknaoch vi får därför tillfälle att draganyttaav enannanavstadens ro y in gcksåenmoderngatubelysning,somvisserligenmycketsnart visat sig o varaotillräcklig,mensomändågivetvis inneburit enoerhördförbättring. tm e Ivovarj d e fall hadede,somklagat, fått till svar, ''att Helsingborgärdenbäst relystastaden i Sverige i förhållande till sin folkmängd b g å-iutl aovadfontän i torgets övredel,somskulle varit kringgärdadmedgase har emellertidickekommit till ståndutanersatts av enblygsam lyktor, v.h tbrunnsanl äggni p lng. a— n Vi e lärmnar a dalltsårådhuset, o c ochheftersomdetsomsagt eEatn börj bli kväll, är detskälattsökalogi för natten.Har vi ennågotsånär åte väl: tilltagenreskassagår vi längssödrasidanav torget, därstadensbåda nrb ästahotell ärbelägna.Men,somsagt,reskassanfår ickevara för knapp, ia a svresenärer,somtidigarebesöktstaden,har vi hört, att hälsingborgarnavet l slåmyntavdenstarkaströmmenav turisterochandrabesökandeochatt natt å hotel l lochvärdshus håller högapriser trots attdessareglerats avstadens gm d yndigheter. Vi passerar i torgetssydvästrahörndens.k.högvakten,den atbyggnadfrånGustav III:s tid, där den tjänstefria delen av det militära vaktmanskapethar sin förläggning, en liten vackerbyggnad,vars hela rsnfasadupptagesav trestoraportar, väl för att möjliggörasnabbutryckning ihändelseavbehov.Något längre upp ligger Hotell Munthe, uppkallat ,e n efterentidigareägare,handlandenochtraktörenAndreas Munthe,som d dodrivitrörelsenfrån 1799 efter gästgivarenNils ViljamssonVredoch till år1846,Ägareär nu,sedan1848,änkefruChristineRosenlöf.Det ea täsirnstdöd a d e n snäststörstahotellmedfemegentligaresanderumochsex benn atjäntrumochenstormatsal i huvudbyggnaden.Men längreuppåt torget njb 15 eu i dll ra i eft ite o m t n

-, N r , -

Hälsingborgpå1860-talet. Efter samtidaoljemålning.

Gamlarådhuset,fasadenmotväster,och"rödabodarna".

ligger Hotell de Mollberg, det störstahotellet. Det var till för kort tid sedanenganskaanspråkslösbyggnad, ett envåningshus i korsvirke.Men dennabyggnadhar fått lämnaplats för dets.k.NyaMollberg, en ståtlig byggnad i tvåvåningar,sominvigts medstor bal i festsalensåsentsom i januari1861. Vi föredrar naturligtvis Mollbergmeddessmodernakomfort framförMunthe,ävenomdetsistnämndasermyckettrivsamt utochhar gott renommé.Desmåvärdshusenoch till krogarnahöranderesanderummen, i förstahandfrekventeradeavsjömän,somligger in i smågatornarunt torget, reflekterarvi inte på. Påföljandemorgonskall vi på allvarbesestaden.Men förstmåste vi få i väg ett brevhemochberätta, att vi kommit lyckligt fram till första svenskahamn. Vi sneddaröver torget, går förbi det därtrevåningshuset, somviobserveratredanföregåendedagochsomtillhör handlandenKjellman,ochgår in i denvackravitatvåvåningsbyggnadmedfrontespis, där postkontoretär inrymtochdärpostrnästarenhar sinbostadentrappaupp. Postenbefordras inomlandetännumeddiligens. Manhar just fått daglig diligensförbindelsemed Lund och Malmö ochäven till Göteborg går diligensregelbundet.Ochinomensnarframtidkommerkommunikationerna attutökasmeddetsenastepåområdet,järnvägsförbindelsemedLandskrona

ochEslöv.Ett bolag för anläggandeavdennajärnväghar i september1862 bildatspåettavryttmästareTorn&hielmutlystmöte. När vi efter uträttatpostärerulekommit ut igen påtrappan, tar vi en överblickövertorget i heladessutsträckning.Menvimåtteselitet villrådiga utochär det välockså,när det gäller att startavår tilltänkta rundvandring istaden. I varje fall kommernästangenastenman i femtioårsåldernfram ochfrågar, omhankanstå till tjänstmednågot. När vi talar om vår önskanatt stiftabekantskapmedstadenssevärdheter,lyser det faktiskt till avglädje i hansögon,ochhanförklarar sigvaramerän villig att tjänstgöra somciceron.HanpresenterarsigsomfanjunkareEdvardFredrik Tengberg, ochhanvisar sigvara ett levandelexikon i frågaom allt, somrör Hälsingborgsäldrehistoria,dessbyggnaderochinvånare.Hankangivabesked omtidigareochnuvarandeägare till varendagård,ochhankanockså,visar detsig,peka ut varendakändborgareochmyndighetspersonoch vartendaoriginal,som vi möter under densightseeing,som vi startar tillsammans.Eftervadhananförtroross,harhansamlatuppgifter omgårdar ochgårdsägareundermångaår,ochhanhar för avsikt att engångställa sammansinaanteckningar till en liten bok,somhan tror kan bli av värde förkommandegenerationerav hälsingborgare.

Utsiktenöverstadenscentraladelar kan bli ännubättre än från posthusetstrappa. Vi går in i SödraStorgatan,passerarkonsulinnanHallbergs hus,som liggerpådenplats,där detgamlatorget föredenstoraförödelsenår 1679 låg. Det är en av stadensstörstagårdar ochinrymmer en festsal,som innanNyaMollbergstod färdigt anlitades för festligheter av olika slag, soaréerochliknande. Vi viker av till vänsteroch går längs Kyrkostigen uppfördenbrantasluttningen.S:taMariakyrka,somvi kommit tätt förbi, fåranstå till ensenaretidpunkt.Uppepålandborgen,somvi når efter en ganskamödosamklättring, bredervångarna ut sigmedpittoreskanamn somVintapparelyckan,Pottmakarelyckanoch Lilla Möllevångenoch det meraseriöstklingandeTornvången,somsjälvfalletbetecknarområdetnärmastKärnan.Här är vi utepårenalandsbygden.Här betar korochhästar, tilhörandestadensborgareochhantverkaremenävenämbets-ochtjänstemän.Varjemorgondrivs kreaturen i vall ochpåkvällen tillbaka till stall ochladugårdar av vallpojkarnagenomgrändenner till dälden norr om Kärnan,därLångvinkelsgatan— eller lLöper motstadenscentraladelar.Invånarna i Hälsingborglever forti dner e invi farande ssmån i självhushållningens tid. Till de störregårdarnahör -allade suthus, o som m hörsadmmaendärmed, n stallar, logar,ladugårdar,svinhus, h ö n sh u s m. m. Vi skal l se n a re p a ssa v a n l i g e n påattgöraettbesök i ensådangård. Mendetvarutsiktenfrånhöjdenneröverstadenvi skulle titta på.Bäst kblir den a naturligtvis l l uppe a från s Kärnans krön, men det är icke alltid så lätt att få tagpåmannen,somharhandomnyckeln,ochdenärsannerligen — ickedålig frånmarknivåndäruppe.FanjunkareTengbergpekar ut de förnämstagårdarnavid torget.Påsödrasidanhade vi redanföregåendekväll påväg till Mollbergkommitförbispannmåls-ochdiversehandlandenKallings storahus i tvåvåningar.Ägarenärenavstadensmestbetroddamänochdriver sinrörelse i stor skalamedspannmålsmagasin i NorraStrandgatanoch diversehandelnvidLångvinkelsgatan.Ytterligare ett pargårdarförtjänar att nämnas,barberareSandgrens,traktörenCalmersoch påandrasidanden lilla gata,somleder in till NorraKyrkogatan,häradshövdingAbergs intill hotellMollberg.Pånorrasidanligger överst,mellanNorraStorgatanoch Kullagatan,järnhandlare Nils Arnhamns storaochvackragårdmed en ungefär tio år gammalenvåningsfasad. I västradelenav denna, i hörnet motKullagatanhar enavstadensyngstahandelsborgareetableratsigbara för någotårsedanefter att tidigareha varit bodbejtänt i konsulHallbergs butik vid SödraStorgatanunderdenneochdärefter underdennes efterträdarenCarlHenckel.Detärdenknappt25-årigeNilsPersson,enlovande 18

Stor/orgel.

ungman,somfått sitt burskap i slutet av år 1860ochsomförutspås en framgångsrikbana.Redannågra årsenareåterfinneshan f. ö.somägare till denElerskafastighetenvidNorraStorgatan,enav de fåbyggnaderna i staden,som undgått förödelsen vid den storaeldsvådan. Ytterligare ettpar årtiondensenareflyttar hanmed sin familj in i denförnäma EssenskavillanocherövrarplatsensomenavHälsingborgsstörstaindustriföretagare,omickedenstörste,genomtiderna. NedanförKullagatankommeren ny stor tomt,somsträcker sigända nedtill NorraStrandgatanochägesochbebos av konsul Carl Flyborg, ochdetsistahusetpådennasidaav torget är ett litet envåningshus,bebott avett par hantverkare.Sedankommer slutligenbakom ett högt plank husarernasridbana. IdenMollbergskafastighetenligger f, ö.enhalvtrappauppenliten affär, varsinnehavare, eller rättareinnehavarinna, på sin tid kommitganska mycketbuller åstad.Hon heterJennyDuncan, är född i Skottlandoch kompå sin tid till Hälsingborgsomguvernant för ryttmästare Follins döttrarpåPålsjö slott norr omstaden. I slutet av 1230-taletkomhon, sedanflickornasuppfostranvaravslutad,på iden att slåsigpåaffärsverksamhet.Borgerskapetsäldstesatte sig emellertid emot detta påfundoch avstyrkteett pargångerhennesansökanomrätt att drivahandel,eftersom honejsomfruntimmerkunde fåsammarättighetersomhandlandenaoch detvar tvivelaktigt, om honkundeskötakorrespondens och bokföring nI FrökenDUnCangav sig emellertid inte, öppnade butik i järnhandlareArnhamnsfastighet vid torget,ochdrev därmedstorframgång handelmed"fruntimmersvaror"medallastadensfinare fruarsomkunder, 19

eftersomhon alltid hade detmodernastenytt i klädvägochlikaså det nyaste i den mera privata lokala nyhetsförmedling,som plägar kallas skvaller. Kort efter det att detnyahotell Mollbergstod färdigt, flyttade honsåtvärsövertorget dit. Avgatorna,somgrenar ut sig från torget, är SödraStorgatan åt ena hålletochNorraStorgatanochKullagatan åt det andradeviktigaste. Vi harredangått igenomdennärmasttorget liggandedelenav SödraStorgatanpå vår väg upp till utsiktspunkten på landborgen. Nu fortsätter vigatanfram.Eftersomdet just är gudstjänsttid följer vi deskaror,som samlas i S:taMariakyrka för att höradenallmänt avhållnekyrkoherden Holjer Witts redbaraochlågmältaförkunnelse,somnogkännsganska rogivande för mångaav försatnlingsborna, vilkaendastnågra år tidigare lyssnat till denkändeprostenochnykterhetsivrarenPeterWieselgren,som sannerligenickedrog sig för att, när hansåfann lämpligt, tagadegoda hälsingborgarna i upptuktelse,stundommednamnsnämnande,ochsom underårenkring1850varit i bitter fejdmeddentalangfulleochradikale redaktörenför öresunds-Posten,OscarPatricSturzen-Becker.Dåharkyrkoherde Witt lättare att dra jämt meddennuvaranderedaktörenFredrik Borg,somvisserligenocksåhanförfäktar radikalaidéermengör detmed betydligtmerasans. — Mitt emotkyrkan ligger apoteket,somäges av apotekareH. B. Hamn till, vi fortsätter gatan fram. På höger hand ligger vid hörnet till -Möllenär grändendengård,somtillhör handlandenS.H. Hafström,ordförande imars borgerskapetsäldste,ochytterligare ettstyckebort har garverifaktorC.C. Trapp hand flertal tomter,somgjort honom till enav sestörsta t eefter rm b arkägarna h u förvärvat s . inne iett d staden.Längstupp i Himmelriksgränden,som Y temot t eMölrlegränden l i g leder uppmot höjdplatånochsom i äldrehandmitt laingar r kal e las "Himmerigtssträtet"och av Tengberg"Hernmerikssträtet", liggerstadensganskanyligen, år 1859,öppnadesjukhus. I hörnet till Nya n å gan,som r sedandenviddennagataliggandeNyakyrkogården, Kyrkogårdsgat ä ve n kal l a d fatti g kyrkogården, lagts igenomdöpts till Prästgatan,ligger det a avåtskiligabyggnaderbeståendekyrkoherdebostället,somocksåinrymmer h u tionen,medsin gulalängautmedStorgatan.Det har för ett pastorsexpedi tiotal s år sedan,underprostenWieselgrens tid, genomgåttenvälbehövlig restaureringefter att tidigare,dåprostenElias Follin, författaren till denav l eselä Wi grenutgigvna"Helsingborgs historia", ochprostenCarlHallbeck i tur g ochordni e ngrresideradedär, ha befunnit sig i ett miserabeltskick.Det varviddennarestaurering,somlänganutmedStorgatanfick detutseende vensedanhade,sålängeden fick ståkvar. Tidigarebestodden av två d i 20 m ä r k e

Å_

P' ti 15I'•• , •

•

• -

•, n • „ . ,. , _,: -• •• .1.— › ,•.,,,,, —:‘0 • , . a, ••—,,„,.....,. t . 4 ,, el-y-._C••• :kan ,,. ..,::, , .,,rfr ii9:4,,.. „.1 • " m, ., . ... ,,,e;,,,,59.,, ; ; '•7%7 4o of l''':-••• , -, 4. , , •, ,e 3 , $Hälsingborg -3 , 4 Vyöver från öster. Pennteckni ngav C. S.Bennet. . 4 ' C • 1 • ( U p p sa l a uni v er.ri t el s bi b l i o tek.) , • pi. 3rtg:s , . . _ / ' 1 1 byggnader. • . •Mitt över gatan, på särskildamindre östra sidan alltså, 2 ; 4 _ : . . ocharkitekten C. G. Brunius liggerdenav1denkände ndaprofessorn 1 5lu— uppfördabyggnaden för l ä rdomsskol an,sominvigts 1845.Ochovanför, . 1 • - harman 1 , kpåbörj . . ... uppepåhöj den, at,dennyaskolbyggnaden,somskall ge ( fhögre fi allmänt läroverk, samtidigtsommankan rumför ett fullständigt 2 r - ; a,somkanflyttafråndeotilräckliga lösalokalpm;r4„.... roblemet för•stad-e4 n4s)fol•kskol . erna i. hörnetKullagatan—Hästmöllegrändochövertaga ochdåligalokal - 2 1somengång i tiden blir stadensmuseum. byggnadenvid- SödraStorgatan, 5 us, är ingenting att taga fel på,denhar just *4Bruni Attbyggn2. adenritats av dennygötiska4stil,som•. blivit - såpopul : lär justgenomBruniusochsomåterfinnespå,byggnader fråndenna tid främst i Lundmenocksåpå en del , , eochherregårdarochsånaturligtvis kyrkor i •- slott avhonomrestaurerade - df. ö."•prov påhansarkitektoniskautformningav enklare Skåne.Det finns .,•• byggnaderockså i staden, till Eneborghörandegårdsbyggnaclerna, .i delen" -• us-sti uppförda i det- för "Bruni karakteristiskaröda — ickesomskol1

•

,•

, , . e t, v p. , •

, ' 4; : '. . 7' , : ,,I.

M O

Jå teglet. Till skolbyggnadenhör också ett särskilt byggnadensgrågul - a— gymnastikhus,somemel lertidickesyns från gatanutan ligger ett stycke 2 ochsorZmär ; avsettattgöratjänstävenför detnyaläroverket. uppi sluttningen , Viharnuinte långt till SödraStorgatans slut. När vipasseratkvarteret . . efterprästgården,där,vagnsfabri körenFribergs gård ligger, ochpåandra . sidangatanen' anhopni.4ng.av rent ut sagtruckel,kommer vi fram till den

.1 . .' -2 -r ' "P 7 -/ . '

punkt, där denegentligastadenslutar. Här, strax intill liden upp mot vångarnaochlyckornakringKärnan,var tidigaresödrabommen,vid vilken manfram till år 1810kontrolleradeinförseln av varor från densöderut liggandelandsbygden för att kräva ut den s. k. landtullen eller "lilla tullen". Nu harHälsingborgemellertid hunnit i någonmånväxaut över dengamlagränsenåt detta håll. Påandrasidanliden liggerstadensutan jämförelseförnämligastehögreståndshus,den s. k.Essenskavillan, uppfördunder 'åren 1846-47 av general-befälhavaren för första militärdistriktet,generalmajorvonEssen,inomenvidsträcktträdgård.Ochsöder därom,sedanmanpasseratden s. k."Stampen" — där en fördjupning in i backsluttningenav folkfantasin gjorts till enunderjordisk gångupp till Kärnan,medanden i självaverket utgör spår av deundersökningar greveRuuth gjort i fråga omeventuellt förefintliga kolflötsar — ligger kyrkogården. Västerut,mellanvägen ut motRååfiskelägeochmotLandskronaoch stranden,ligger ett väldigtområde intill dens.k.Bollbrolyckan.Här ligger detcorpsdelogi,somgreveRuuth låtit uppföra,dens.k."Grönalängan", medtilhörandebyggnadernärmaststranden,ochhär liggerocksådebåda avhonomanlagdaindustrierna,somredanomtalats.Ägare är nu brukspatronenJ. A. Dreilick,en för dekommunalaangelägenheternaintresserad, allmäntbetroddman,somnämnesblandkandidaternavid det snart föreståendeförsta valet av stadsfullmäktige. "Gröna längan", som tar sig mycketblygsamut i jämförelsemeddenståtligaEssenskavillanmeddess fyravåningar,har förnämligatraditioner ickeendastgenomattdessbyggherrevar enföregångsmaninom detskånskanäringslivet. Vid flera tillfällen har Karl XIV Johantagit in somgäst där, och det var för hans bekvämlighet,sompå sin tid infarten frånSödraStorgatantogs uppoch endel förändringar av tomtens planeringgenomfördes.Även drottning Desir&har efterkonungensdöd varit gäst i "Grönalängan". — Deav greveRuuthuppfördabyggnadernaför gjuterietochlerkärlstilverkningen harsenare,ickeminstavdennuvarandeägaren,utökatsmednya för olika ändamål,ochdet helautgör enganskaimponerandeanläggningfrån kontorsbyggnaden vid den gamla ingången från Prästgatan och till de egentligaverkstädernamedtilhörande"modellkammare"ochandraspecialbyggnadernermotstranden.Förenickesakkunnigbesökareär detnaturligtvisicke lätt att få klarhet i de olikabyggnadernasfunktionerochde olika processerna i tilverkningen. H ä r kan i förbigåendenämnas, att Hälsingborgjust fått en ny industrigenomden i september1862grundade cikoriefabriken. 22

Dets.k. 'Bruket",denvanligasammanfatandebenämningenpåfabriksa sn Bol rolyckan, i dagligt tal kalladBrukslyckan,därsenareKrookskaplantlterinlbgen kom att bilda ett välgörandeochvackertinslag i denväxande st a d e n s södra delar.OchytterligaresöderutSandlyckornamedsinavädera ä kva rnarochdens. k.Södraplanteringen,somsträcker sigändaner mot d gu 'plsgtatsenochvägen,somleder uppmotegendomenEneborg,ligger fäladsmarkeroch vågar. Efter att ha överblickatdessaområden från överb nm våningen i "Grönalängan"återvänder vi emellertid till stadenscentrala e del argenomporten vidPrästgatan. ia Vi kommer ut vid hörnetavPrästgatanoch Lilla Södergatan,somvanb nrligenkallasBruksgatanochsåsmåningomofficiellt får dennabenämning. ygkHärligger västeromSödergatandengamlateaterbyggnaden,somfram till 1859ägts avRamlösahälsobrunnmensomdetta år tilsammansmed g aedetpåsammatomtbelägnabadhusetutannonserades till försäljningoch g rförvärvadesav staden."Gamla ladan", somteatern brukar kallas, var redanvidstadensövertagande i mycketdåligt skick ochhar vållat stora e nbekymmer.Efter att först haansett det inte vara lönt att kostapånågra lareparationerav den fallfärdigabyggnaden,har man likväl för något år s,tsedaninomborgerskapetsäldstebeslutat att sätta den i stånd trots att planernapåenny teaterbyggnadbörjat tagaform.Och fru Löfving,som e biarrenderatteaternochbadhusetsedanapril 1860, har sett till att hälsingborgarnahar fått sitt påfallande livliga intresse för teaterföreställningar n ilochliknandearrangemangtillfredsställt -- Vi fortsätter Lilla Södergatan .lfram,passerarScherberskonditori,inköpsstället för denobligatoriskateaterkonfekten,går längskyrkoplanensvästrasidaochkommergenom Lilla S dR Torggatantillbaka till Stortorget.Och vi hardärmedavverkatvår rundö avandring i stadenssydligadel. Den har tagit morgontimmarna i anspråk, middagstidenärredanöverskridenochvi har hunnit bli ordentligthungriga d ruochtörstiga.FanjunkareTengbergavböjervår inbjudan till middagsrnåltid e dspåenderaMuntheeller Mollbergmenföreslår i stället, att vi skall fåoss renmatbit i Ifverssons källare i Arnhamnskafastighetentvärs över torget, .eb därhantrivs bättreän i debådahotellens merafashionablamatsalar. Vi d nyt ljerförslaget,ochkan efter någontimmemedstärktakrafter fortsätta a ä . jH t a rstanutesl sinbörj anmpå edNorra Storgatan. _. dtv utande storaköpmansgårdar. Påvänster reO h a n d , intill Arnham nska huset, ligger handl a nden P. Carl s sons fastighet, ä o v 23 a fm r iua nn tid s bf tö rr ir t e vL

somi norr når fram till Strömgrändenoch i västerner till Kullagatan. I dennagård,somunder desenastefemtioårengångpågång bytt ägare, mensomtidigare undernästan lika lång tid tillhörde handlandenLars Engström,hadeGustav IV Adolf sinbostad år 1807under ickemindre änsexmånader.Drottningenboddeunder tiden i gårdenpåandrasidan Strömgränden,somägdesavkommerserådetPeter Möller. Dennamycket storagårdägesavhandlandenJ.Elersochhansomyndigabarnmenövergår någraårsenare,somredannämnts, i NilsPerssonsägo.Dekungligabesökeni dehärnämndagårdarnamåförtjäna attnämnas för att visa, att det här är frågaomförnämligahus medutrymmenochkomfort tillräckliga förävendemestanspråksfullagäster. PåandrasidangatanliggerhandlandenFredrikHenckelslikaledes stora gård,tidigare tilhörandekamrnarherrinnanErpinger,rnedenvackerträdgårdsanläggningmedvattenkonstoch en hög fondmur mot sluttningen, ochlängrefram har vi påvänsterhandhandlandenC. E.Hedströmsoch stadsfiskalenIsaacBeensfastigheter.Beträffandenästansamtligagårdar pågatansvästrasidagäller, attdesträckersigtvärsigenomkvarterenner till Kullagatan, i allmänhetså,atthuvudbyggnadenvettermotStorgatan,under detattsträckningenmotKullagatanger plats åtmagasinsbyggnadero. dyl. Längstframpåhögerhandligger denkanskeallraförnämstaavstadens mångastoraköpmansgårdar, intill denöppnaplats vidLångvinkelsgatans mynning,som kallas Kungstorget till minne av att Oscar I liksom tidigare Karl XIV Johanbott där vidbesök i stadenår 1846.Hälsingborg görskäl för beteckningen"konsulernas stad".FramlidnehandlandenHallberg,vars storagård vidSödraStorgatan vi tidigare pådagenbesett,var niofaldigkonsul.HandlandenFlyborg vid Stortorgetbärsammatitel. Och här, i gården,sombegränsasav NorraStorgatan i väster,Springpostgränden i söderochKungstorget i norr, bor konsulC. J. Fredrik (Fritz) Rooth. Hanharendastnågraår tidigare tillträtt ledningen för firman,somsaluför ett rikt sortimentavvaror.HosRooths,sägsdet,kanmanfå allt vadman önskar.Sittnuvarandeutseendehargården fått underfaderns,konsulCarl HenricRooths tid. Dennehade1823 vid trettiotreårs ålder invalts bland borgerskapetsäldsteochsedanspelat enframträdande roll i stadens liv bl.a.somordförande i äldsteförsamlingen. När Carl Henric Roothavled år1858lämnadehan efter sigenav devackrastegårdarna,beståendeav etthus,somupptoghälftenavdenvidsträcktatomten,ochenträdgård,som nåddeända fram till Långvinkelsgatan.Huset var i två våningar, och underRoothd.ä:slevnadboddesonen i övervåningen. I trädgårdenfanns ettutsiktstornav trä,senareav Roothd. y.utbytt mot ett förnämligareav 24

sten.Trädgårdenhörocksåtill devackraste i stadenmedett högtjärnstaket motStorgatan, ett springvattenochett parpittoreskalusthus.Här residerar alltsånu konsul Fritz Rooth,liksomfadern en av stadensledandemän. —PåKungstorgetsvästrasida ligger en av de få gårdar,somundgick förödelsenviddenstorabranden, ett vackertkorsvirkeshus i tvåvåningar, s årtal o et1641återfinnes på en inmuradstentavla. Det har påsenare tid fleragångerbyttägare,mendet har ständigt varitrepresentanter för handelsskrået,somflyttat in,senasthandlandenMalmberg. m o Sedanvi hunnitnärmarebeseochbeundraJacobHansenshus — det harickesin like i stadenoch,enligt vadsomsäges,endastfå i helaSkåne, f ärsåmycketavgammalbebyggelseskattat åtförgängelsen,ochdärkorsd tvirkeshusen i allmänhet varitmycketanspråkslösaochsaknategentlig utsmyckning—blickar vi frånKungstorgetupplängsdenbranta,vindlande agata,somleder uppmot höjden,ochsomutgör storautfartsledenösterut kochvidareuppåtlandet.Dengörverkligenskäl för sittnamn,Långvinkelsg atan.Backenserganskaavskräckandeut, ocheftersomhusenlängs denasa mmaverkar°ansenliga,är vimestbenägnaattavståfrån attbesedennärm l are,såmycketmersomvi fåttbeskedom,attguldsrnedenMöller,somvid sidanav sitt egentligayrkeävenharhandomskjutshållningen i staden,bor ldärochvi alltsåändåmåstebegeoss dit upp,när det är tid föravresafrån aHälsingborg.Det är i självaverketbaraett pargårdar,somser ut att vara avnågonbetydelse.FanjunkareTengbergpekar ut de olikagårdarnaoch snämnerderasägare,och vi får hörayrkesbeteckningarochnamnsom JgarvareCederborg,hattmakareLundgren,bagareMöller, färgareJ.Scholinrg,somhar ett förnämligthusnere i hörnet till Fågelsångsgatan,tunnaBo bindareBernström,kopparslagareHolmberg,murarmästareRosendahloch chatmakareEek.Långvinkelsgatan, i varje fall dessnederstadel, är som synesi förstahandenhantverkarnasgata.Menundantagfinns.Uppevid oSp ringpostgrändensmynningligger påhögerhandhäradshövdingFredrik bW.CöstersgårdochtvärsöverLångvinkelsgatanetttvåvåningstegelhusmed frontespisoch en stor port i fasadens övre ända. Där bor, omtalar H fanjunkaren,stadsläkarenJ. E. Netzler. a Somvi nustårdärnedanför "Liden" ochredanharbestämtoss för att nfortsättanorrutgenomFågelsångsgatan,kommeren herreungefär i vår ciceronsålder förbi, ochfanjunkarenhälsar vördnadsfullt pådenganska skortvuxneochsatte,medtätt svartskäggutrustademannen.Det visar sig, enärhanstannarochmedenknappastmärkbarbrytning i språketförfrågar tig om • n fen. 25 sg b e r hg s uh ä sl s ea , fv

sammanträffandeblir, att vipådoktorNetzlers inbjudan följer meduppför backenför atthälsapå i hanshem.För naturligtvis försummar vi ickedetta tillfälle att fåbeseenavdestörreHälsingborgsgårdarna,somnuvisserligen tillhör enavstadenshögretjänstemän,mensomtidigareägtsavhantverkare ochhar bibehållit den typ, somkännetecknardessasfastigheter. Siste ägarenföre doktor Netzler vartunnbindareBernström,somhar sinverkstadpåandrasidangatan. FörstnågraordomdoktorNetzler själv.Denredannämndabrytningen i hans tal hörsammanmedhanshärkomst.Han är tysk till börden, född i Flensburg,har avlagt sinläkareexamen i Köpenhamnmensenareflyttat över till Sverige,förstsompraktiserandeläkare i Ystadochsenare,efter år1847avlagdsvenskläkareexamen,från1848somstadsläkare i Hälsingborg.Därharhansnabbtblivitenavstadensmerabemärktamedborgare,som tagit livligt del i dekommunalaangelägenheternaoch tagit initiativ eller medverkat till åtskilliga av dereformerochförbättringar, särskilt på det socialaområdet,somgenomförts undersenareåren eller är under förberedande.Redanåret efter sinutnämning till stadsläkaretjänstenhar han flyttat in i gårdenvidLångvinkelsgatan. Påinbjudanav doktor Netzler stiger vi alltså in genomporten för att besehanshernochallt vadsomdöljer sigbakomgatuhusetsfasad.Ochdet ärsannerligenicke litet. Denenagårdeninnanfördenandra, ett otalbyggnaderför demestskildaändamål,trädgårdsanläggningar,somsträckersig uppför sluttningen. Det är faktiskt fullständigt omöjligt att hållaredapå allt. Menåtskilliga år efterbesöket i detNetzlerskahuset får vi ordning ochreda i minnenaochintryckendärifrångenomenskildringav sitt barndomshem,somNetzlersson,doktor Fritz Netzlerd.y. givit i sina"Helsingborgsminnen "Tomtenvar stor. Innanför denbrädbelagdaporten var en stor gård, -begränsad till vänsterav ett 2-våningskorsvirkesgårdshus, till höger först ,voettchögt h plank, därefter av en störreved-ochkolbod motgrannens a gård, av2dassarochslutligenavenstörrekostall.Fondenutgjordes saven odärefter m rkes korsvi stenbyggnadmedhögällemedhomeja,varigenomfoder vkundei upphissas. Till vänster i dennabyggnadvar ett rymligt stall för 5 ar, till dhästä r höger f framtill plats för vagnar,baktill enstörrevedbod.Bakom gårdensfondbyggnadlågenstörres.k.bakgård, vartill enstörrestentrappa öledde, r dåbakgårdenlåg på ett högreplan.Dennagårdbegränsades till kvänsteraav ett högtplank motgrannenstomtoch till högerav ettkorsvirkeshus,inrymmandeenstorlogemedlergolvmedutgånggenom2halvdörrar nåtbakgården,varigenomden med plejel tröskadehalmenutbars och c i t 26 e r a :

stackadespåbakgården.Framför dettahus låg ett störresvinhus av trä medhönshusunder det sluttandetaket. En dörr till bakgårdenledde ut frånhögällen till vänsteromstentrappan.Strax innanfördennadörr var ettenkeltrum,somstundombegagnades till drängkammaresålängestallet var till vänster i gårdensfondbyggnad.Gårdenvar stensattliksomden förstamedkullersten. I vänstrahörnetmot stalletstodengammalvördig pil.Senaresattes åbakgårdens mitt ettprydnadsträd.Fondenutgjordes av enhöggråstensmur, till vänsterförseddmedenhögträtrappa,ledandeupp till den i 4 terrasseravdeladegamlavackraträdgårdenmedsinamånga storagivandefruktträd. A överstaterrassen till höger låg ett stortlusthus med2skjutfönsterochendörr,äfvenförseddmedettstörrefönster upptill. Upptill varjeterrassleddeträtrappor.Frånlusthusetochfrån helaöversta terrassenhademanenhärlig utsiktöverstadenochSundetochdendanska kusten,dåöverstaterrassenlåg högre än de nedanför liggandetaken i gården.—Senareökadesträdgårdenmedännuenterrasshögstpåplatån, dåhusägarnaav handlandenElers inköpte ett störrestyckeav hans åker för attbakomalla trädgårdarnaanläggaenbred allé till stadensförskönande.Härigenomfick varjehusägare tillfälle attgenomköputvidga sin trädgård.Din farfar byggdedå till höger pågränsen till denna allé ett störrelusthusmedplatt tak, varifrånmanävenhade fri utsikt mot norr överSundet,samtpåvänstrasidanavgränsenmot allén enstörreberså medvildvin. - Fritz Netzler d. y.,somnedskrivitsinaminnen för sindotters räkning, harocksåendetaljeradbeskrivningav hurboningshuset,somåtgårdssidan vari korsvirkemedhomeja,vardisponeratmedsinafemrumochkök i bottenvåningen,sju rumochkök i andravåningenochytterligare femrum i överstavåningen,denmedfrontespisen. Det skulleemellertid bli alldeles föromständigtatt återgivaävendenna,ochdetmådärförendastnämnas, attbottenvåningendisponerades av doktor Netzlers mor och tvåsystrar, menatt de övriga tolv rummenutnyttjades av honomsjälv ochhans växandefamilj. Sedanvi tagit farväl av deneleganteoch på en gångverseradeoch < h t yntligestadsläkaren,går vi åter ner för "Liden" ochviker av åt höger 'inpåFågelsångsgatan,där vi läggermärke till det hus, i vilket muraregesällernahade sitt härbärgefram till år 1846, då den nyahantverksordningenutfärdades,denstoramedplank inhägnadeträdgård,somäges avryttmästareTorn&hielm,ochdet lilla hus,somägesav rektor Gustaf Andersson i Lund,prostenWieselgrensnäravänfrånungdomsåren,sedan 27

hansmoder,änkaefterstadsvaktkarlenAndersGustafsson,avlidit för ett parårsedan. Ochdärmed är vi ute vid gränsen för stadsbebyggelsenåt detta håll. Menvi fortsätter ettstycke till ochFågelsångsgatanövergår i engångstig förbi Lilla Möllevångens sluttning.Såtar vi av till högerlängs denväg, uppmotStattena,somleder förbi engammalgårdmedtilhörandevattenkvarn,drivenmedden lilla bäck,somrinnergenomdälden. Här ligger Hälsanmedsinberömdakälla,somvarit kändredanunder medeltiden ochfått sitt namnavGustav IV Adolfs drottningFredrikaDorotea.Den idylliskaplatsenhar förlorat åtskilligtav sinskönhetgenomden för endast sju—åttaårsedananlagdakörvägen,somstryker tätt förbi. Ochdenhar ocksåi annatavseendeförlorat en del av sin tidigarelockelse.Ändåhade Hälsanvid1850-talets börjanrustats uppbetydligtav sindåvarandeägare, direktören1.Balabrega, enligt vadsomsägesholländare till bördenoch tidigareverksam i trollerifacket.Balabregahadesålunda låtit uppföra en nybrunnsal, endanssaloch ett nytt badhus.En kort blomstringsperioct följde pådessaförbättringars genomförande,ochBalabregahadekunnat skrytamedatt antaletbrunnsgästerår 1851 varit störreännågonsin.Men konjunkturernablev snartåterförsämrade,ochhelaanläggningenutbjöds någraårsenareettpargånger till försäljningochkom1861 i possesionatenI. Lindgrens påFredriksdalägo,varefter en ljusare framtid för den traditionsrikabrunnenåterkunnatskönjas. Sedanviavsmakatdetalkaliskavattnet,återvänder vi in motstadenoch tardennagångenvägengenomKullagatan,somutgör (len egentliga infarten till stadennorrifrån.Sistnämndaförhållande är välorsaken till att såmångaav destoragårdarna i kvarterenmellan Kulla- ochStorgatorna ärbebyggdamedmagasinmotförstnämndagata. Det har varit detmest praktiskamedhänsyn till bådeavlämnandeochavhämtandeav t. ex.spannmålen,enav deviktigastehandelsvarorna.— I gatansmynningligger en delsmåhus,ochförstframmevid Algrändstöter vi påenstörrebyggnad tilhöranderegementsläkareStenkula,och den stora gård,somäges av handlandenPetterOlsson,enav demestframgångsrikayngreaffärsmännen,tidigare anställdhosS.P. Kallin& PetterOlssonhar främstkommit attsysselsätasigmedspannmålshandelochärkändför sinvarmareligiositet. Gårdenligger på en tomt,somtidigare tillhört häradshövdingCöster. I doktorStenkulashus ärsedan1854telegrafstationeninrymd. Meneftermiddagstimmarnahar runnit bort, ickeminstpågrundav det långvarigabesökethos doktor Netzlerochvilopausenvid Hälsan,och vi måsteökataktennågot för att avslutadagensrundvandring. Vi fortsätter 28

därförKullagatanframutan att ägna allt för ingåendeuppmärksamhetåt gårdarnalängresöderut.Med tvåundantag. I hörnet av Kullagatanoch Flästinöllegränden, på västrasidan, ligger tvåbyggnader,somTengberg tidigare talat omochsomvi därför tycker vi bör taga i betraktandeoch höralitet meraom. I det nordligahörnet ligger detgamlas.k.hospitalet ellerfattighuset.Tidigarehar till dennainrättning hörten litenkyrkobyggnad,mendennahar år 1815ändrats ochupplåtits till garnisonssjukhus ochäven till gymnastiksal för någraår framåt.Förhållandenainom fattighusetvarlängeuruslamenblev åtskilligt bättreefterdenuppgörelseprosten Hallbeck haft rnednågraavstadensmyndighetspersonerbeträffandederas sät att förvaltafattigkassan,enuppgörelse,sombetecknatssomettstorverk för sin tid. Ochdeförbättrades ytterligaregenomden för desocialaproblemenhängivetintresseradeprostenWieselgren.Sedan ett par år är dagligbespisningav fattiga barnanordnad i fattighuset,och i samband därmedharstadensinvånaregenomuppropuppmanats att ickeuppmuntra detomfattandebarntiggeriet. —Påandrasidangrändenligger denbyggnad, i vilken folkskolan varit inhyst till helt nyligen. Ny ägare är nu handlandenAlexanderWestrup,somomedelbartsatt i gångmedändringsarbetenför attgörabyggnadenlämpligsomprivathus. Sågår vi alltså direkt tillbaka till torget utan att falla för frestelsen att i förbifartendricka ett glaspunsch i Uddesons konditori,stadensandra ochelegantaste,ochsägertack till fanjunkareTengberg,som offrat en heldag för att tillfredsställa enresandesvetgirighet.Ochdet är ju inte litet vi fått erfaraomstadenochdessinvånare förr ochnu.SomTengberg påpekar,finns det ytterligareen hel del hus ochgårdar,somhan velat redogöraför, omtidenräckt till, menhanmenarlikväl, att vi hunnitmed detviktigaste.Hanrekommenderaross emellertid att ägnaendag åt de vackralanderiernaochherrgårdarna i stadensomedelbaranärhet och nämnerFredriksdal,Pålsjö,Gåsebäckm. fl. Hanmenarockså,att vi nödvändigtvismåsteägnaytterligareendag åt ettbesök vidRamlösabrunn, somför någraårsedanefter enkritisk periodövertagits av ett aktiebolag medett flertalhälsingborgaresomintressenterochmedkonsulRoothsom direktör. Det nyabrunnshusethar just blivit färdigt, en hel del andra förbättri ngar period till möthar es.åstadkommits,ochRamlösabrunnsynesgåenny glansMenentidenräckericke till, ochtrots att förslagen är lockande,måste vi hållafast vid vårt beslut att fara vidarenästamorgon. Vi begeross då Upptill skjutsstationei belägen.Och dmärånsgomomsnkärmivnntas 29

svenskaskjutsväsendetsytterstadagarupplängsLångvinkelsgatansoändliga radavsmåhus,genomStattenaoch förbi Filborna, där hälsingborgarnas hjälte,MagnusStenbock—sannolikt till dedåtidastadsinvånarnasmåttliga glädje— för all framtidsäkradeSkånesochdärmedocksåHälsingborgs kvarstannandeunderdensvenskakronan. "Naturenhar gjortmycket för Helsingborg;menmenniskanhar gjort litet; låtomossäta, drickaochvaraglada!, är valspråket för stadens invånare."SåhopsummerardenengelskeresenärenHoraceMarryat sina intryckavHälsingborg i sinkändareseskildring "Ett år i Sverige",somär baseradpåupplevelserunder en i april 1860påbörjad färdgenomvårt land. Efter att hanämntnågotomstadens forna storhet, fortsätter han: "Helsingborg,ehurunumer förfallet, ärdock,egetnog, i olikhetmeddem, somsett bättredagar,belåtetmedsin lott. Stadengår obetydligt framåt; fabrikerna,bland hvilkafinnesen för tillverkning av cichoria,äroendast fåoch°ansenliga,husen (två gamlaträhusvisadessåsomfordom tillhörigaDyveka)ärogodaochrymliga,medhängandeträdgårdar på höjdernabakom,hvilkabeherrskaKronoborgochSundetmeddess talrika skeppochfartyg." MarryatsförklenandeomdömeomHälsingborgståringalundaoemotsagt i den ungefär samtidalitteraturen.OscarPatric Sturzen-Becker,signaturenOrvarOdd,under ett par perioderhälsingborgaresomutgivareav respektivemedarbetare i Öresunds-Posten,har i den lilla skriften"Helsingborgochdess nejder" (tryckt i hansegen officin i stadenår 1851, ny upplagamednågotändrad titel 1858) i det första kapitlet, betitlat "Ett förstaögonkast",oreserveratförklaratstadensinkärlek. Eller kanske,när alltkommeromkring,Sturzen-Beckerstår påsammalinje somMarryat. Kanskeär detså,att hanmedsinmindreutprägladeinriktning pådetsakliga, låtit sittomdömetämligen heltochhålletbestämmasav det,somäven Marryaterkänner,nämligenstadensutomordentligtvackranaturliga läge: "här åter harmanett målerimedfigurer, ett rörligt, ständigtomveyclande ochsigförnyandeskådespel;det ärennatur, vid hvilkenmanicketröttnar, medhvilkenmankanInngås i stället för att blott i förbigåendebeundra den.Stig upp envårmDrgon,dåsolen ligger öfver dendanskakusten, i dessaträdgårdar, dristigthänkastadehär och der i de nyckfulltskurna branter,under hvilkas skuggaHelsingborg är anlagt, stig upp, om ni behagar,ochblicka ut öfver Sundet!"Men"såsomstad",skriver Sturzen B - ecker i kapitlet "Handelochindustri", "i specielaremening,synesplatsen 3 0

deremotlängehafva varit af jemförelsevis mindre vigt ochbetydelse VidvissatidpunktersynesHelsingborgs stadsålundanågotrepa sig och u snartåtersesdenfalla ner i ett lägervall,hvarurdennästagångförst efter lp ångatider och medmöda lyfter sig upp." Sturzen-Beckeransåg sig emel p lertidkunnapekapå ett förhållandevis starktekonomisktuppsving underdenärmastförflutnadecenniernaochsätterdet i förstahand i samt andmedbyggandetav stadens första egentligahamn,genomfört åren b kri r ng1830meddenkändeBaltzar vonPlatensomdrivande kraft. Och slutomdömet blir onekligen långt merasmickrande för stadensinvånare ä ä id nomenjemförelsevisganskaringatidrymdarbetatsigupp till ett vackert n a nseendeochenaktningsvärdsoliditet." a MHoraceMarryats ovanciterade, syrligaomdömeom de godahälsinglaborgarnakan i vissmånsägashabestyrktsavenannanskribent,somkunde byggasittomdömepåmeraänden ytligabekantskapen tillfällig resenär iku r ndestiftamedstaden.Fredrik Borg,öresunds-Postenskändeochaktade trredaktör,gavvisserligen,omedelbartefter det att han år 1853 flyttat ned frånStockholm till Hälsingborg för att inträdasommedarbetare i Öree ysunds-PostenunderSturzen-Becker, i ett brev till vännenC. W. Bergman tauttryck för denstörstaentusiasm:''Hvad migangår,trifves jag gudomligt vti Helsingborgochlängtar ej alls till Stockholm."Menmycketsnarthörs andratongångar. I ettbrev till sinsysterskriverBorgendasttiodagarsenare: e s"Ännuharjag ejkunnatblifvaensannskyldigHelsingborgare—ochGud r:vet—omnånsin ..." Borgsägersigvaramedvetenom, att hanicke är "någongladsällskapskarl,toujours supearoder eller dylikt", och att hans k"renommésomsådan"genastochför alltid.., lidit etteverdligtskeppsbrott." ~ äsn uttryckerdockdenförhoppningen, att hanskall få möjlighet att leva H sitt liv i staden i enlighet medsin natur, "utan att nödgasumgåsmed a eandraochpåannatsättänsombehagar mig."Senaresägerhan sig icke deltagai sällskapslivet,"emedandeäromestbaler,spelochsuperier."Men m ldetärickeendastsällskapslivet,somförefaller honomosympatiskt. 1 ett m ssenarebrevheter det: "Jagtycker ejsärdelesombefolkningenhärsåsom vanligengränsfolk — lurendrejareochhandlande,hvilkas moral ofta är a islapp rnlängsöresundskustenvid denna tid, och densomoffentligen gick till -ngreppmotdensamma,löpte enligt en författareuppenbar fara.) Och, a e gfortsätter Borgomhelsingborgarna,"man böjerendastknä för mammon. . p bDärti l kommer att folket är sönderslitet i tvennepartier,Wieselgrenare (S å om u 31 h rg g a gl i n n hg e d an e rfl ls o

ochhansmotståndare,hvilkaäroternligenhätskamothvarandra. Allt detta i ensmåstadmåstegöra ett mindrebehagligt intryck. Sjelfva familjerna ärodelade i kotterier, af hvilka jag ejkännernågot,menhvilkainstinkten manarmig attundvika.Beträffandemig sjelf, måttejag i derasögonspela enömklig figur." —Härmåinskjutas, att Borgpågrundav sin ställning sommedarbetare i öresunds-Postenochävenpå grundav sinaåsikter i politiskaochkyrkliga frågor kundesägas självfallet hörahemmabland motståndarna till denstridbareprostenWieselgren,varsvärstevedersakare varSturzen-Becker,menatt Borgdetoaktatkomatt knytapersonligavänskapsbandmedWieselgren. — Att Borg, "Väktaren på Kärnan"som ViktorRydbergkallarhonom i ettbrev från år1864,medsittsocialapatos skullehasvårt att förlika sigmedåtskilliga sidor avsmåstadslivet i Hälsingborg—'kråkvinkelförhållandena" för attbegagnaett uttryck avStuezen-Becker i ettbrev till honom—ochkändesigmanadattmedskärpagå till angreppmotendelmissförhållanden,varganskagivet.Ochdetvar i det sistnämndasammanhangethan, trots alla andramotsättningar, fann en anknytning till Wieselgren.Ochliksomdennedömerhansinamotståndare hårt:hansägersig i sindagligaverksamhetvara"ofta omgifven af menniskor,somligahyggligaochbeskedliga,andraoförskämda,durndryga,°hyfsade.Men ej nog härmed: folket på platsenräknar bland sig många uslingar,moraliskamissfoster,demjag i detenskilda lifvetmåsteförfölja förderas dåligheter. le dde till direkt stridmedstadensmäktigasteman, i brevendiskretomnämnd s-om— konsulR.(dennämndekonsulnochhandlandenFritz Rooth),enstrid sBomounder r gåren s kring 1860 var synnerligen bitter. Med tiden inträdde emel l e rti d ändrade landen för Borgpersonligen,somgjordehonom °minfdre öavogt r sinställd k förhål till sinomgivning,ochävenförhållandena i stadens liv r ändrades ä c k för t den a delen. a n g r Deehälsin pgborgare,som till äventyrskom att läsaMarryats "Ett år i pSverige"—måhändalånatdenpå det år 1860genomskomakareSchulz' initiativ tillkomnastadsbiblioteket— harmedstörstasannolikhetreagerat pganskahäftigt mothansärerörigauttalande,somovanciterats,nämligen åattnaturenvisserligen gjort mycket för staden,men att manickekunde sägadetsammaomdessinvånare.Ochmankundeocksåicke utanskäl m i sin s protest. s ÄvenomHälsingborgs utveckling frånsmåstad till inlägga dernstorstad fmoö r h eftersvenskamått sätter in först någotsenare,kännetecknaslikväl just tiden kring år 1860 av en icke obetydliglivaktighet. å l l a n32 d e n a

Talrika initiativ,såvälfråndeoffentligamyndigheternassomfrånenskildas sida,togs till förändringarochnyheter,somkorn att sättaväsentligaspår istadens liv ochbefordrautvecklingen.Fredrik Borg,som ju gjort några ovanciteradestarktkritiskauttalandenomdenstad, i vilkenhankomatt utföra sitt livsverk,harocksåviddennatidpunkt, i maj1862 i ett brev till vännenLarsJohanHierta funnit sighaanledningatt yttrasigmerapositivt ochförhoppningsfullt: "Att reformeraHelsingborg är ej roligt i längden, ehurujag ejkanpåståattjordmånenär alldelesotacksam.Underdenkorta tid jag varit här, har uti flere rigtningarstadengått framåt, och — jag vågarsäga— till engoddelgenomÖ.P.ochmigpersonligen.Denkommunalaandanhar blifvit bättreochen deloskick,oformligheterochrent afolagligheter afhulpna." — Någraav de ur olikasynpunktermerabetydelsefullanyadragen i stadensfysionomimåhärnämnas. Till någondel harderedanantytts i denskildringav gatorochgårdar,somovanlämnats. Denbetydelse,somHälsingborgs läge förskaffatstaden ur samfärdssynpunkt,har redan i detföregåendeunderstrukits.Den år 1832av Karl XIVJohaninvigdahamnen,somavlösteden tidigarebrygganoch för förstagångengav enmotnordväststormarnaskyddadtiläggsplats åt fartygen,visadesigsnart otillräcklig för enblomstrandesjöfart.Redanvid 1850-talets slut varman i gångmedenutvidgninggenomentilbyggnad avnorrahamnarnnen,ochunder ett tiotal år framåtpågick olika utvidgnings-ochförbättringsarbeten, till desshamndirektionen i augusti1867 kundeinbjudastadsfullmäktigeatt besiktigadefärdigaanläggningarna.De förbättradehamnförhållandenaverkadeomedelbartstimulerande på sjöfarten,somredan1856 fått ett viktigt tillskottgenomdenförstaångbåten istadensflotta,dentidigarenämndaångskonerten"Helsingborg". Urkommunikationssynpunktminst lika viktig var givetvis tilkomsten avdenförstajärnvägen.Planernapåenjärnvägtogs uppredanunder år 1859påförslagavryttmästareTorn6rhielm,ocharbetetpådensammakunde påbörjasfem år senare.Invigningen av bansträckanHälsingborg—Bileberga—Landskrona,somförrättades av Karl XV i juli 1865, blev enav destoratildragelserna i stadens historiaochutgjorde denkanskemest betydelsefullaförutsättningen för det industriella och merkantila uppsvingetunderdenärmastföljandedecennierna. Menävenpåandraområdenvidtogs betydelsefullaåtgärder i modern anda.År 1858kundedet första, för stadensegnainvånareavseddasjukhuseteftermångårigaplaneringsarbeteninvigas. Ett provisorisktsjukhus hadeåtta år tidigareanordnats i det s. k. Norrabadhuset,beläget vid nuvarandeS:tJörgens plats, vilket inköpts av staden.Men i maj 1857 33

beslötspåallmänrådstuga, att ett nyttsjukhus skulleuppföras vid Himmelriksgränden.Detkunde,när det påföljande år stod färdigt, tagaemot minst25patienter ''i händelseav epidemi"(manhadekoleraepidemierna, densenasteår1848, i färsktminne),ochdesslägebetecknades i OresundsPostensom"förmodligen det friskasteochvackraste i helaSverige,särdelessjukrummenutåt Sundet."Uppförandetav ett nytt kall- ochvarmbadhusbeslöts1863ochgenomfördessåsnabbt, att anläggningen,somvar belägenpådens.k.Trekantennorr omstaden,kundeinvigas ochöppnas förallmänheten i juli påföljandeår. —Blandandra initiativ pådetsociala områdetkannämnasbildandetavSkyddsföreningenår1859medgrevinnan LouisePosse i spetsenochmedsyfte att "medverka till lindring af de fattigas nöd"ochavsällskapetFörbundetfemårsenaresomenvälgörenhetsföreningblandstadensborgare. År 1865öppnadesdetgenomdonation av 0. D. Krook upprättadeGåsebäcksbarnhem.De härnämndasociala åtgärdernabärvittnesbördom, att dentidenännuvaravlägsen,dåsocialvårdenblivit ensjälvklar huvuduppgift för statochkommun.Det var i ställetenskildapersonersochsammanslutningars vilja ochinsatser,som detnästanheltkomanpå,när detgällde att lindra fattigdomochnödbland stadensinvånare. Blandåtgärder vid denna tid för stadenstrevnadochsäkerhetkan nämnas,att den tidigaremiserablagatubelysningenblev tidsenlig i och medattgasverketblev färdigt under år 1859ochdenyalyktornabörjade kastasitt bländandeskenpå själva julafton detta år, samtidigtsomefter handdeenskildahushållendrog nytta av denbekvämlighet,somgasen innebar. År 1861nyorganiseradesstadensbrandväsen.En frivillig brandkår hadebildats redan1834ochhannunderårensloppgörabehjärtadeinsatser vid flera tillfällen. Såsmåningomvaknadeemellertidstadensstyresmän till insiktom, att detbordevaradetallmännas,ickeenskildassak attsvara förbrandsäkerheten,ochenstadensbrandkårbildades, i vilken alla,som ickevarhindradeavsjukdomeller lyte,varskyldigaatttjänstgöra. Frivilliga brandkårenfortsatteemellertid att existeraännuunder åtskilliga år. Pådet kulturellaområdetskeddeflera betydelsefulla ting underåren kring1860. I första hand månämnas de åtgärder,somvidtogs inorr denhögreskolundervisningen.Denbyggnad,som1845uppfördes eftei ritningar av densomarkitektberömdelundaprofessorn i grekiskaC. G Brunius för trivialskolan (den nuvarandemuseibyggnaden vid Södra Storgatan),ochsomersattedengamlabofälligaskolan intill Himmelriks gränden,visadesigsnart bli otillräcklig.Ochdåefterutfärdandetav 185 6stadågaf för ! rikets allmännaelementar-läroverkstadensmyndigheterbeslö

attgöraenframställning till Kungl. Maj:t omutvidgningav trivialskolan till elemantarläroverk och bifall erhölls, blev frågan om en tillbyggnad a alternativtprojekt,avseendeennyskolbyggnaduppepåhöjdenovanför kett denbefintligaskolan.Ytterligaremöjligheter till lösningavfrågandiskutetradesocksåpåallmännarådstuganoch i stadens tidningar,men år 1861 ufatadesbeslut till förmån för alternativetnybyggnadpå landborgen. I augusti1863kundedennyaståtligaskolbyggnadeninvigas.— Stadsbiblioeteketstillkomst år 1860harovan i förbigåendeomnämnts. Ett annatbelt årtidigaregenomden bildningscirkel, vars egentligeupphovsmanvar ly0, P.Sturzen-Beckeroch i vilken debåda i övrigt häftigaantagonisterna Sturzen-BeckerochPeterWieselgrenfick ettgemensamtintresseochetablera.d deett resultatriktsamarbete. e Enpålängre sikt likasåväsentligåtgärdpå det kulturellaområdetvar E tlstadensförvärv år1859avdengamla,Ramlösahälsobrunntillhöriga teaterladanvidBruksgatan.Förvärvetskedde i sambandmeddenrekonstruktion tsavbrunnsbolaget,somgenomfördes underåren 1856-57 och väl innefebardessräddning.Detnyabolagetutbjödsåvälteaterladansomden intill badinrättningen till salu,ochköpareblev alltsåstaden.Det kan öflf.iggande ö. i dettasammanhangnämnas, att vid rekonstruktionenav Ramlösarubolagetenbetydelsefull för attickesägaavgörandeinsatsgjordesav enrad hälsingborgare,främstryttmästareR.Torn6chielmochkonsulFritz Rooth. slS tadensövertagandeav teaternmedfördevisserligenickedenupprustning lav * • ten i detnärmastefallfärdigabyggnadenhölls ickeens i nödtorftigtskick, a detfordradesonekligen ett stort mått av intressefrån publikens sida l 'odi giför att denåtminstonevintertid skullekunnahärda ut i ensalong,som o nsaknadeuppvärrnningsmöjligheterochsomickeens bjödskyddmotväder h k iochvind.Emellertidvardet för framtidenavavgörandebetydelse,attstaden äpåsättsomskett iklätt sigansvaret för attteaterverksamhetenskulle få en a themvist.Ochredanföre1859årsutgångdiskuterades påallmänrådstuga r l itDiskussionernakom att fortsätta år efter år, olika alternativ framlades, e am i principbeslutfattades vid ett par tillfällen att försäljateaterladan,men i ö letsatsademanunderåren 1863-64ganskamycketpå att sättaden r tstäl l i gånd.Detdröjdedärefter ettdecennium,innanteaterfråganpå nytttogs n ijUPP,ochförst år 1880stoddennyabyggnaden,dennuvarandeteatern, l a vlfärdig, b , pi 35 l g s å e o fh v m oe v lt c ä e k l n

Ävenmedavseendepåmusiklivetmedfördeårenkring1860ettmärkbart uppsving.Kärnan i deensembler,som i olikasammanhangframträddemed konserter,bildadeden till husarregernentethörandemusikkåren,menäven inomenskildaföreningaromhuldadesmusikutövningen,såinom Frivilliga brandkåren,SkarpskytteföreningenochHantverksklubben.År 1863bildades enorkesterförening,"Musikaliskasällskapet",med lektor Astolf Mozart Möller, själv enframståendemusiker,somdirigent. För att tillvarataga de gåvor,somMarryatmed rätta konstaterat att naturen i sårikligmånströttöverstaden,tilsattes år1861enförsköningskommitté. Ytterligare en rad åtgärderoch initiativ underdessaår skullekunna anförassombeläggförenuppfattningmotsattMarryats.Mendehärnämnda måräckaför att gebildenavenstad,somjust står i börjanav enperiod, prägladav framåtskridandeochblomstring, under ledning av män,som redanbörjat görasigbemärkta,ochsom i fortsättningenskulle bli det än mera,bärareavnamn,somär intimt förknippademedHälsingborgsutvecklingunderdet följandeseklet,

HÄLSINGBORGSSTADSPLAN OCHBEBYGGELSE AvGUNNARSUNDBÄRG. IdenförstaanblicksomHälsingborggerdenresande,finns detingenting meraänKärnansomsäger att stadenär gammal.Densomkommer från landsidanmåstedessutomhaögonenmed sig för att observeraKärnan. Mendensomnärmarsigfrånsjösidanochstiger i land,kanknappastundgå attfrapperasav dettagamlamörkatorn,somredanpå långt håll ger ett såövertygandeintryck avmassivitetochtyngd,ochsompå ettsåsjälvklart sät visar att där det står, där ärstadens mitt. I övrigt vänderdengamlastadennedanförlandborgen mot sjösidan enkraftigskärmavbebyggelsefrån slutetav 1800-taletochensenaretid. FördensomspejarnogaskallMariakyrkans tornskymta i enöppning i skärmen,menomnågraår är väldenlägrebyggnadenpådennaplats avlöst avennybyggnadsomgår upp i höjdmeddeflankerandefasaderna,och dååterstårendastensmalgatumynning,somknappt är tillräcklig för att visadenkarakteristiskamörkatrappgaveln. I dengamlastadensmodernaochhögafasadskärmmot sjön öppnar Stortorgetsigsomen klyfta. Mananar härgenasthurbebyggelsenligger tryckt intill landborgen,mennågragamlabyggnadersermaninte, Stortorgetinramaspåbäggesidornaavmodernafasader. Förstdåmangår ingenomnågonavdetrångagatumynningarna i denomslutandeskärmenupptäckermanattmanär i engammalstad,medutpräglat medeltidagator,trångaochsvagtslingrande,menutomMariakyrkan förmårmaninteupptäckaenendamedeltidabyggnad.Envidareutforskning avområdetskallvisa, att detävenpånorraochsödrakortsidornaär inneslutetbakomenskarptskurenskärmav högafasadermotöppnaplatser, ochattbebyggelsen i områdets inresågottsomheltochhållet är lägre, till stordel i tvåochtrevåningar.Detskallävenvisasig, att denäldstaprofanbyggnadenär daterad1641, att ett par hus vidsammagatustråk fåfängt sökerunderenklassicistisk1700-talsmaskgömmaenstruktur från 1600 et;manobserverar en sirlig korsvirkesfasad från I700 -tal sö erutvidStorgatsstråket ett eller annathus från tiden omkring1800, -end sortsommöterhärochdärävendåmanger sig in i desmalaregatorna talet, l ä n g r e 37

ochgränderna,ochdessemellankonstaterarman att åtskilligt från 1800 talets mitt ännustår kvar. - VidMariakyrkan,somnumeraligger tämligeninstängd,kanman inte undgåatt frapperas avbyggnadenskärvhetochmäktighet,ochmåhända kandet förefallasomomdenverkarmedsärskild kraft därför att den intesynspålångt håll utanmankommerinpådenplötsligt. I självaverket saknardenendast20meteravLundsdomkyrkaslängd. Att dennamörka tegelkyrka är byggdunder medeltidens slutskedeundgår man inte att känna,men ommanförstårstenarnasspråk skall manmedförundran betraktaderomanskaskulpturfragmenten i södraportalenochlåtahanden glidaöversockelnsgamlasandstensbiock. Manstår i det ögonblicket inför deendabevaradebyggnadsdelaröver marken,somvittnar om att Hälsingborg är mycketäldre än från slutet eller mitten av medeltiden. En kort promenad från Mariakyrkantvärs överStortorget in i Kullagatan leder till mynningenav enmycketsmal grändsnettuppåthöger.DenheterStrömgränd.Densomgår in i Strömgrändkanbeståsigenkänslaav att trampaett av deäldstagatustråksom finns i Sverige— ominte det allra äldsta.Strömgrändslutar mot Norra Storgatan,mennågrasteg åt vänster i dennaochnågrasteg åt höger i nästagränd,Springpostgränd,sombörjar stigabrantuppåt, leder in i den snedalinje somen gång har hängt ihop medStrömgrändochsompå 1600-taletblockeradesav ennybyggdborgaregård—Henckelskagården, somännu ligger kvar. FrånSpringpostgrändkommerman in i Långvinkelsgatan,denurgamlafortsättningenavsammastråk — denslingrar sigupp i ennaturlig ravin i landborgenochnår slutligenplatåndäruppe. Dettastråk har varit denurgamla infarten till staden från Sverigeoch Norge,ochhar väl trafikerats avresande till ochfrån tiläggsplatsen för defartygsomsedanurminnes tid gick av ochanöverÖresundviddess smalastepunkt, långt innandetfannsnågonstadvid färjestället. Bebyggelsenpåömsesidor av Långvinkelsgatanhar åtminstonesedan ett parhundraår fortsatt ettstyckeuppepåplatån. Att dennabebyggelse ärännuäldreändetidigastekändakartornavisar, får antagas,ochantydes avdessplanstruktur,som i sinkaraktär är medeltidsaktig.Den harsedan gamlatider — hur gamlavet ingen,mendär låg redanpå1100-taleten kyrka,S:tClemens,somrevs underreformationen — bildat enutlöpare frånstadendärnedanförlandborgen.Sådanautlöpare frånstädernautmed utfartsvägarnahar förekommit i alla tider ochhar långt inpå vår tid visat enoerhördenvishet i attuppståävendärmanharsträvat att för trafikew skullhindrasådana"ribban developments 38 .

Omsåledesutlöparen frånstadenutmedLångvinkelsgatan är gammal, tordedet likväl vara rimligt att antagaatt decentralapartiernaav staden nedanförlandborgen är ännuäldre. Men inte ens det är absolutsäkert, eftersomLångvinkelsgatstråketmöjligenkanhauppståttsomutlöpare från enstaduppepå platånnedåtsundet. I självaverket har engammalbebyggelsefunnits däruppeochvissafynd tyder på att denkan ha varit denäldstastadsbebyggelsen. I så fall har denuppenbart haft gott skydd bakomdenkungligadanskaborgen. I vilket fallsomhelsttycksemellertidävenstadennedanförlandborgen haexisterat på 1000-talet. Det har på sistone blivit brukligt att ange årtalet1085somstadensfödelseår,mendet kungligadokumentsomman därvidstöder sig pånämnerHälsingborgsomenexisterandestad. De isländskakrönikorsomnämnerstaden i sambandmedhändelserpå 900taletochundersjälvaåret1000,sålundagottochväl föreSigtunasgrundläggning,har ju intenamnochvärdighetavhistoriskakällor. Kortsagt:uppkomstenavstadenHälsingborgförlorar sig i förhistorisk tid—alldelessomfallet ärmedLund. Pådennutidakartanöverstadenframträderdengamlastadsdelennedanförlandborgenganskaskarptsom ett särskilttättbebyggtområde. Men ävendetnyssnämndaurgamlastadsområdetpå platånbakomborgen markerarsig tydligt somen hopträngdbebyggelseav en särskild typ. Måhändahar dettaurgamlaHälsingborg,somnu heter Olympia,sträckt siglängremotvästerändennuvarandebebyggelsen,somär avskurenav 1600-taletsdanskabefästningslinje. Ochdessegendomligaplanmönster speglarvälingentingavdenursprungligastrukturenfråndenförhistoriska tidensövergång i medeltiden,utan får välansesbildatgenomenhistoriens tillfällighet. DetgamlaHälsingborg,somhadebibehållit sinutsträckningpraktiskt tagetoförändradgenomårhundradena,började inteväxapå allvar förrän eftermittenav 1800 ö erinnanförsingränserochåtsöderutanför. För övrigtväxtedenäven -åst tväster,därganskastoraområdenfylldes ut i sundet.Påutfyllnaderna talet. e n onerochhamnkvarterochdärinnanförnyastadsladesytterstM järnvägsstati kva rt e r och en bred boulevard,Drottninggatan, mellan denyakvarteren d å ochdengamlastaden.Dessutomskapadesävendenramav högmodern vrandbäebygxgesl etkring e dengamlastadensomhar figurerathärovan,som s t a d 39 e n å t a l l a h å l l ,

i stort sett behöll sitt utseendeframåt andravärldskriget, och i vilken endastnågrafå heltnyafasaderhar infogats därefter. Denstadsomsålundamöttedetandravärldskriget,bestodav ett affärscentrumsom i det väsentligasammanföllmedden gamlanedrestaden meddessnyareramochen början till utväxtutmeddengamlautfarten motLandskrona,Södergatan; av ett markeratindustristråk söderut på ömsesidoromutfartenmenframför allt påvästrasidan;ochav ett konglomeratav yttrebostadsområdensompå alla trelandsidornagrupperadesig kringcentrum,menmedenmarkeradöverviktsöderut. I dennaskepnadhadestadeningen form. De nyabebyggelsernahade slungats ut alltför hastigt, det varsomeffektenav enexplosion. Det hela var tillfälligt ochkaotiskt.Menett nyttdraghadebildats i stadensfysionomi somblev karakteristisktochbestående,nämligen det storaobebyggdautrymmetkringKärnan,dennuvaranderomantisktvackraparkenSlottshagen, somsålundakomatt för all framtid skiljastadensbäggeförhistoriska urstäder,platåstadenpåOlympiaochlågstadennedanförlandborgen, från varandra.Vid sidanav Slottshagenbildades de alltjämtbeståendeparker, somuppepåplatånflankerarHälsovägensravinochsomför all framtid, tävlandemedSlottshagen i skönhet, bildar sitt sällsamtformadegröna motiv i staden. Ovanhar talats omLångvinkelsgatans ravin,ochnysssomHälsovägens ravin.Dennasistnämndaskär djupare in i landborgen ett par hundra meterlängrenorrut, strax bortomdenmedeltidanederstadensnorraände. Ravinernaär ett karakteristisktdrag i terrängen i Hälsingborgochtrakten däromkring.Dennordligaste inomstadensnuvarandegräns är Sofieroravinen,sombildar dencentraladelen av den nutida kungligaparken. Söderutavlöserravinernavarandra, ibland svagtutbildade, ibland stora, djupaochslingrandelångt uppåt det inre av platån.Kännetecknandeföl demalla ärdenfrodigavegetationsomjordmåner'ochskyddetför vindarm hargynnat,deskuggasav tungalövmassoroch i deras botten har vatten dragengrävtsinafåror. Ibland ligger källorna i ravinerna, ett paravden gerkändamineralvatten. I den inrestadenhar gatorochhussedangam malttvingat vattnetunder jorden,menännunågra år efter andravärlds krigetsprangenstråleständigt fram ut ett stenkar i Springpostgränden; sedanmuradesden in menmanhördedenporla inne i murverket;numera ärdet slutmeddenna lilla glädje för denvandraresomför ett ögonblick sökersigundanmotorbullret. Detkanfrågas, ommanhelst bör tala omnedfarter från platån ti fl nederstadeneller omuppfarter från densistnämnda.Men dånederstade 40

åtminstonesedanmångahundra år har utvidgat sig uppåt, är uppfarter enriktig term ur genetisksynpunkt. Uppfarternafrånstadensnedre plan till dessövre har sålundadelvis lagts i ravinerochdelvis i sidlutningsnettutmedlandborgensbrant,varvid i senare fallet av allt att dömavissasekundäraterrassformationer har u Dånederstaden är mycketlångsmal i formenochuppfarterna därifrån t huvudsakl igenligger i snedavinklar, vad beträffar uppfarterna från det cent r al a nedre områdetsändarmycketsneda,hardetbildats ettkarakteristiskt n önstereller motiv i det ursprungligagatusystemet,somsenarehar återym kommit i järnvägslinjerochnyareyttre utfarter. Dettamönsterhar tidigt tkompletteratsmedenansats till enringgata,somfrån dengamlastadens södraändpartistiger i en ravinochfortsätter ettstyckeuppe på platån. tM endennaringväghar aldrig fullföljts genomatt i norrdragas ned på jstrandbräddenigen, uppenbarligen helt enkelt därför att där inte har tsnågonravin i lämplig riktning att utnyttja. afunni Trafikledsmönstret i staden,sådan den framträdde efter 1800-talets tochsekelskiftets storaexpansionsperiod,hadesålunda blivit inte endast sextremtuttänjt pålängdenutanävenosymmetriskt. Därtill kommer, att den i och för sig alltför långsträcktacentralanederstadensaknadeannan .uppfartmellanändarnaänLångvinkelsgatan,som för längesedanvar Talltförsmalochbrant för trafikenochsompå intet sättkan fylla någon väsentliguppgift i en framtidsomförutsätter enstarktökadmotortrafik. i Dessaförhållanden har gjort, att förbindelsernamellan den centrala l nederstaden,somnuutgörstadensaffärscentrum,ochdenstora,vidsträckta replatånäransträngda,ochatt det har möttstorasvårigheter att planera l in ettvälfungerandesystemav trafikleder.Dessasvårigheterberör emellertid shuvudsakligendetnärmastebältet kringstadenscentrum,som till stora arärtättbebyggtoch i övrigt inrättatsåatt störreingrepp är synnerligen t del besvärligaochdyrbara.Såsnartmankommernågot längre ut, har den ostarkaspridningav bebyggelsensomkännetecknarstadenochsomhar tonatsovan,visat sig underlättaarbetetochberett över lag godamöjr bligeheter attinpassade radiella trafikledernas fortsättningar i tillgängliga döppnastråk.Vissaingripandenharävenkunnatgöras i sistastund,såt. ex. dAngelholmsvägen,somgenomensnabbstadsplaneregleringstrax efter evi andravärldskrigetbreddades kraftigt,såatt enhotandebebyggelseinpåen l dåfastställdsmalaregatusektionhindrades. vanharnämntsnågotomdenegendomligasnedhet i det inrehuvudhgaO tsystemet, sombildas av den halvaringgatan,Bergaliden. Den är ju a 41 r u p p f a

Drottninggatan'var i äldre tidpfrämst r en stillaochvacker,trädbeskuggad

VaradagarsDrottninggataär i förstahandenavstadensviktigastekommunikationsleder,ochdenvackraträdalMnhar fatt vika för denständigtväxande trafikenskravpåutrymme,

o betingadav naturliga hinder,mmensvararuppenbarligenäven mot en snedhet i trafikrörelserna.Scheematär i någonförenkling: en led utmed nederstadenslängdriktningmedfortsättning i kustvägarnabåde i söder n nederstadenmotövreSverige (i gammal ochnorr, en led påtvären från tid mot SverigeochNorge),aen snettavskärandeled mellandessaför genomgåendetrafik mellansödra ochvägenuppåtlandet. d kustvvägen Dettakarakteristiskatriangehnoti har upprepats i det större trafikp lsomfrånRamlösapekarsnett norrut mot ledssystemet i enyttrelandsväg, yttredelenavÄngelholmsvägen. a t Genomenplanering efter andravärldskrigethardensatts i förbindelsemeddensödrakustinfarten. . I det fullt utbildadetrafiklsedssystem somnumera är uppdragetsom stommei engeneralplan,ochsomnulångsamtbygges utstyckeförstycke, avtecknarsig dettadubblatriangelmotiv. Det är emellertidkompletterat medåtskilligastoraleder,som i princip är radiellamensom i konfigurationenintekonvergerarmotengemensampunktinomstadenutansnarare motett virtuelltcentrumute i sundetochsåledes i relation till detonormalt långdragnastadscentrumområdetkonvergerarmedspridning i sidled. Alladessaradiella leder har kopplats på ettlängsgåendesystern.Detta

beskrivesenklastsomen led i helastadsornrådetslängd, påenmittsträcka ungefärsvarandemot det nubebyggdastadsområdetdelad i ennedre led passerandedengamlastaden i yarnvägsgatan— Drottninggatanoch en övreavlastningled i Stenbocksgatan — Romaresväg. En del av Södra Stenbocksgatanförutses därvidbreddadgenomrivningar. För dennedre ledenhar börjats omfattanderivningar för passageutmedjärnvägarnas gemensammasödrainfartslinje. I dettasystemavkombineradelängsgående huvudleder,av vilkadennedre till sinnaturegentligenär radiell samtidigt somgenomgående,inlöperävenenplaneradmotorväg,somäravseddsom blivandehuvudinfart till stadenfrånsödermenäven får andrauppgifter. DetcentralastråketDrottninggatan—järnvägsgatan,somnämndesnyss, förtjänar att betraktas litet närmare. Det löper egentligensnarareutmed stadenscentrumochbildar samtidigtdensammanbindandelänkenmellan deviktigasteinfarterna, särskilt den frånsöderochden från norr. Järnvägsgatanskall enligt avtalmedJärnvägsstyrelsenvidgas till sammabredd somDrottninggataneller 38meter. Intemångastädersersig i denlyckliga situationenattäganågotsådant. Heladettasålundakomponeradesystemav huvudtrafiklederinneslutes

mellantvåplanerademotorvägar.DenenaärdenblivandeEuropa-vägnr 6, som i SverigepasserarmellanMalmöochGöteborg,den andra är den framtidasträckningenav Europa-väg nr 4, som från landfästet av den blivandenorrabronöverÖresund,400metersöderomSofiero,pekarmot StockholmochkorsarEuropa-vägnr 6 strax österomHälsingborgsstadsgräns,norromKroppskyrkaochsöderomdennuvarandeEuropa-vägnr 4. Dåmanbetraktarmotorvägssystemet,framträder dendubblabetydelsen avdenovannämndasydligamotorvägsinfarten till Hälsingborg.Denkan nämligeninte endastleda trafik frånsöder motstadens inre delar och tvärtom,dengerävenen lätt framkomligväg för sådantung trafik från norrsomär destinerad till desödraindustri- ochhamnområdena i Hälsingborg,ochkommersålunda att skonade inre delarnaav staden från olägenhetenav dennatrafikspassage. Densödramotorvägsinfarten, från Europa-väg nr 6, går långt in i stadenochfortsätts omedelbartav enplaneradtrafikled,somvisserligen intemedmotorvägsklassmenlikvälmedhögstandardleder ända in till affärscentrumochdirekt fortsätter i järnvägsgatan.Från norr, från bron ochEuropa-vägnr 4, harpågeneralplanendragitseninfartutmedstranden, likasåmedhögstandardochmeddirekt förbindelsebådemedDrottninggatansinre delochdirektmeddeutrymmensomkanvinnas för parkering ochannatpånuvarandefärjestationensområde,ombron för medsigden önskadeomläggningenav järnvägssystemet.Det kansägas, att få städer hardemycketgynnsammaförutsättningar för goda infarter somsålunda harpåvisats för Hälsingborgs del. Strandledenfrån norr löper förbi tvåkommunalabadanläggningaroch kommervid full utbyggnad att inkräktanågot på dem. Men i gengäld hållernaturensegnakrafter,medbenägenhjälpav enklaanläggningar,på attutmedvägsträckningenbilda ensammanhängandeplage av över en kilometerslängd.Badstränderavaktningsvärdalängder finnsäven i söder, viddetgamlafiskelägetRåå,mennågotlängrenorrut har det intekunnat undvikas att dennyaSydhamnenhar växt ut över enstrandsom i äldre tiderhörde till kurortenRamlösa. -- Blir detöverhuvudtaget möjligt att bada i Öresund i framtiden? 1 den viktiga fråganomreningsverk i alla städerochsamhällen vid strändernahar i varje fall hittills förekommit avsevärtmeratal änhandling. Medansålundasystemetav väg- och gatutrafikleder är mycketnoga utarbetatochknappasttordekommaatt vid utförandetändrasannatän detaljer, är stadensjärnvägssystemännuunderarbete. År 1945träffades mellanstadenochKungl.Järnvägsstyrelsenett avtalomnyabangård5anord44

n n iinvigdaSydhamnenhar anlagts så att denpåavsettvis kombinerasmed in densamma,ochbyggnadsarbetetpådeganskaomfattandeplanskildakorsni n gngarnamellangatorochjärnvägslinjer i mellanliggandeområdeär påbörj at i detväsentliga i enlighetmedavtalet.Men i övrigtharverkställandet g avavtaletuppskjutits,emedandet snart blev uppenbart att denblivande a rbronöverÖresundskapadehelt nyaförutsättningar. r, Att påbasis avdessanyaförutsättningaråstadkommaett ur olikasynpunkterändamålsenligtjärnvägssystemärenmycketvidlyftig uppgift. Arben stetärigångsattavensärskiltanlitadprivatkonsulterandefirma,menkommer heltvisst att krävalång tid ochstorautredningarävenfrånStatensJärna ovägarssida. h m a f Utanförstadensgamlacentrumfinns egentligeningenbebyggelsesom raäräldreänsenaredelenav 1800-talet—ommanbortser från detgamla ägetRåå,somännubevararnågrarester av vadsombyggdes upp d sfiskel efterdendag år 1788, då hela detdåvarandefiskelägetbrändes av en e trysklandstigningstrupp. De äldstadelarna av stadenutanför det gamla centrumär från 60-70-talenochbeståravnågrahusradernedanförlandn sborgennorr omcentrumochpå platån vidÖresundsparken,utanför den n taldrigfullbordadebefästningen från 1600-talet, möjligen någraspridda yäresterav enutvecklingsöderututmedSödergats-stråket,småklungor av smärrehus i Stattenalängs yttreÄngelholmsvägen,österutbortåtHusensjö a l ochkringRamlösahälsobrunn. essaförstautväxterfråndengamlastadenfylldes delvis ut under1800g l taleD tssenaredecennier,samtidigtsomen blandad villa- ochhyreshusbeo dbyggelsebörjadeväxaupp påTågaborgsplatånnorr omHälsovägenoch d ehyreshusenskötuppkringSödergatanochdärifrån i allt tätareradervandrade ppåtbackarnapåEneborgs-området,medensmalutlöparesomplötsligt ssu uppstodännulängreuppochbildade början till det blivandeHögaborg. b aFrånsammaperiod är ävende äldsta partiersom i dag bildar ensorts kärnor i denmycketblandadebebyggelsesom,ännu här och där med a vavsevärdaluckor,sträckersigsöderutmotRåå. n K Redandenytterbebyggelsesomuppstodstrax efter 1800-talets mitt och någraårtiondenframåt,hadeenutprägladsocialskiktning:redandå blev g ulägetnorromcentrumsocialtutmärkande,däremottordedet tidigt, liksom å nnu,haansetsmestsomensmaksakommanföredrog att boovanför eller rg 4 d 5 l e . n M va ij d :

nedanförlandborgen. Att industriarbetarnakorn att företrädesvis bosätta sigpåsöder,och i någonmånösterut,där likväl nogenvisssocialblandningförekom,hängeruppenbarligensammanmed att industrierna förladessöderut. Att dettaskedde,hadesina naturligaorsaker: där fanns vidsträcktslättmarkutmedjärnvägslinjerochbangårdar att byggafabriker på,medanstrandremsannedanförlandborgennorrutvarsmal.ochintegav bekvämajärnvägsförbindelser. Stadsdelarsomhar vuxit uppoch fått sin huvudsakligaprägelunder börjanav 1900-taletfinns intemånga. Ett par stråk av vilabebygglesepå yttreHusensjöochsöderut i dennuvarandestadsdelenPlanteringen får väldateras till dennaperiod, liksom framför allt Olympia, en ganska säregenbebyggelsebeståendeavhyreshus,mest i tre våningar, friliggande mentätt sammangyttradeochmedhögstoregelbundnaplanformer och pittoreskmenoskoladytterarkitektur.NumeraharOlympia-området,något moderniseratoch i relativt gott underhåll, en viss svårdefinierad,redan någotgammaldagscharm,somgör att manegentligenogärnaskullese dessakuriösahusraseradeochersattaav en helt modernbebyggelse.— I övrigthar1.900-taletsbörjanmestinskränktsig till att fylla ut bärochdär i denågotäldrestadsdelarnaochsändaut mindreutlöparepå ett ochannat ställe. Däremotfinner manendominerandeprägel av perioden efter första världskriget i fleraganskastoraområden. Hit hör vilaområdenochhyreshuskvarterpå inre delenav Tågaborg, hit hörocksåtämligenstora villaområdenösterut,FältabackenochutvidgningaravHusensjö,sombildar ett sammanhängandehelt, detnyanlagdaEskilsrninnepåsödrasidanavGåsebäcksravinen,somhär kallas jordbodalen, ochvidarestörreochmindre vilaområdensåsomdet s. k. Miatorp i Planteringen utåt Räå. Hit hör vidareettganskastorthyreshusområdepåHögaborg,somlikväl intestod färdigt vidandravärldskrigets början. Dedelar av Hälsingborg,som är planeradeochbyggda efter andra världskriget,har,medundantagav de treområdenaSofieberg,Ringstorp ochsödraElineberg,därbyggandetännupågår,påolikasätt fått sinprägel avdenstarkabrist påmark i stadensägosomhar rått under heladenna period,ochävenav tillfälligheten i dentidigarebebyggelsenslokalisering ochomfattning.Dettaär att förståsålunda.Sofieberg,RingstorpochElinebergärtämligen fritt belägnautanfördenäldrebebyggelsenochharkommit istadensägo i sin helhet på engånggenomköpochhar kort därefter kunnatplanläggasochbebyggas — påSofieberghar det likväl dragit ur överett tiotal år. Alla deandrabebyggelsernaär mindre i omfångetochde 46

StadsplanekontoretsmodellavHälsingborg,sådandenvisadespåutställningen H55.Modellenharsedanökatsmednyaprojektochkompletteratsmednybyggnader,menhar hittills aldrigäterkunnatställas upp i sinhelhet. flestaliggerinneslutnaav äldrebebyggelseochupptarområden,somvid andravärldskrigets slutverkadesomtillfälligt uppkomnaluckor i enstad, utvuxenpåenslumpochutan form. I desvårighetersomdåochlänge framåtråddegenombristenpådisponiblastörresammanhängandeområden kundedeomedelbarabehoventäckasgenomatt mångasådana till synes bortglömdatomrummedolikamedelkundegörasdisponiblaochbebyggas efterhastigtutarbetadestadsplanereller ändringaravredanfastställdamen otilfredsställandeplaner.Dessanyabebyggelserligger nuinsmälta i staden ochhar givitdenenbetydligtmeraavrundadgestaltändenhadevid krigsslutet.Omfattningenavdessaolikabebyggelservar för sigär,somnämndes, intestor; i ett par fall rör det sigomett fåtal kvarter, iblandom ett enda kvarterellerrentavenbyggnadsgruppsomendastupptarendelav ettkvarter. Någraavdessabyggnadsgrupperbeståravhyreshus, i andra fall rör detsig omenfamiljshus.Deäröverlagganskaenhetliga i exteriören. Dessabebyggelsegrupperav måttligt, ofta litet omfånghar fyllt många vanstälandeluckor i stadensgestalt utan att inskränkamöjligheterna att friläggaöppnaparkstråk av tillräcklig storlek.Omedelbart efter kriget drogshuvudlinjerna till ettsammanhängandeparksystern,somavsågsutbreda sigöverheladetredan till storadelarbebyggdaytterområdetochvidare

överdeännuobebyggdaviddernautanfördetsamma.Dettaparksystemutformadessedanvidare under generalplanearbetet, Härvid visade det sig varaenmycketlyckligomständighet,attdenyttrebebyggelsenunderstadens storaexpansionsperiodhaderåkat bli såstarktspridd. Detvisadesigockså, att fleraavdekarakteristiskaravinerna,somhadelämnatsobebyggda,delvis måhändaav detenklaskälet att det varmycketlättare attbyggapåandra ställen,utgjordeenoskattbar tillgång, ochatt ett smaltöppetstråk mellan Olympia—HögaborgochHusensjö—Fältabacken,somengånghadelagts utsomjärnvägsreservat,kundeutvidgas på ett par ställenochinfogassom ett viktigt led i parksystemet. Vid flera tillfällen senarehar det satts i frågaatt utnyttjadelaravdettaparkstråk förbebyggelse,men i detväsentliga harsådanaförsök kunnatavvärjas.Självakärnan i det yttreparksystemet, frånvilkendessolikagrenarstrålar ut, bildasavdetmycketstorakomplexet Olympia—Fredriksdal.Dettaområdehar på tidigt stadium blivit räddat frånbebyggelse,Fredriksdalredanunder förstavärldskrigetgenomdona. tion till friluftsmuseum,ochdetangränsandeOlympia,ursprungligen er naturpark,genomdisposition för idrottsplats vid någotsenaretidpunkt Härtillkom för Olympias del ettsenarekommunalt initiativ att reserver; helaområdetför centralaidrottsanläggningar i storskala,slutligenbekräftat genomett stadsfullmäktigebeslut i andravärldskrigets slutskede.Tack varedettabeslut har Hälsingborg för all framtid fått ett grönområdeav ovanligtstoramått. Det varvisserligen från börjanbelägetutanförstadsbebyggelsen,menläget börjar redan bli meracentralt,ochmedtidenoch stadensytterligare tillväxt kommer det att bli ännumeracentralt.Som kärnområde i ett blivandeyttresammanhängandeparksystem i framtidens HälsingborgkommerOlympia—Fredriksdal att bli enattraktionav utomordentligt stortvärdeochmedfåmotstycket i landet. Detskedei Hälsingborgsutbyggnad,somkommerattförändraOlympia— Fredriksdalfrån ettnågotavsidesoch,vadbeträffarFredriksdat,halvtokänt område till ensammanhängande,allmäntkändochuppskattadrekreaticasplats i stadens mitt, är redan inlett. Det betyder att bebyggelsen,bosttningenochävenarbetsplatserna, i stor omfattningryckerlångt utanförden nuvarandeegentligastaden.Detbetyder att helt nyastadsdelar, i ettsammanhangplanlagdaochbyggdaenligt helt nyaprinciper,växer upppå olikahåll. AvsådananyastadsdelarärredansödraElineberg i söderochRingstOX i norr i slutskedetav sinutbyggnad.SödraElinebergär ett renthyres1u område,detrymmer1200lägenheterochhar planlagts pågrundvalav ett arkitekturprojektsomvid enallmän tävling år 1954belönadesmedförsta 48

pris.Ringstorpsområdetrymmerbådehyreshuskomplexochradhusgrupper menärnågotmindre i omfånget.Bäggedessaområdenharförsettsmedlokala affärscentradär skyltfönsterochingångar är tillgängligaendast för fotgängare,medanvarutrafikenär helt avledd. I södraElinebergkanman, o buti utan att korsanågonkörtrafik,men i Ringstorp har det inte m kerna kunnat undvikas att manmåstekorsaenkörgata,visserligen inte starkt trafikerad. I stället har denlokalaparkeringenkunnatordnas på mindre m b e svä r a n d e sätt i Ringstorp.Därhar f. ö.affärscentrumsammankomponerats a medenblivandeförsamlingskyrka,somförutses bli behövligvidendelning navMariaförsamling. i Etttredjehyreshusområde,somännuendastärplaneratmensomkommer att bli behövligt för denärmasteårensefterfråganpånyabostäder, ligger no th molmsvägen.Bebyggandet av detta områdekommer att bli det första avgörandestegetmotFredriksdalsinväxande i staden—och, får manväl ehoppas,därmedäven i dessmedvetande.Fördennärmasteytterligarehyresdhusbebyggelsensynesstadenknappastkunnadisponeraannatutrymmeän denärmastangränsandeområdenautanför dennaförstaEredriksdalsberebyggelse,somkommer att omfatta ca 1000lägenheter.Lyckligtvis har alterrängförhållandenaochendelandragivnaförhållandenvisatsiginbjuda till uppdelningavstadsområdet i relativtsmåenheter, vilket ger förhopprbningarom att dennyabebyggelsens oundvikligt storaskalaskall kunna saförenasmedenvissgradav intimitet.OmdenförstaFredriksdalsbebyggelsen, s.densomnu är planeradmenännu inte påbörjad,kannämnas, att irdd.ev. nharkunnatdisponerassomen inom sig tämligenslutenenhetmed gtparkeringav tillräcklig omfattningytterstochmeddirekt kontaktmellan och ett inre parkområdeav generösamått, genom fuvarjebyggnadsenhet ~Vilket manfrån varjepunktbekvämtkannåfotgängaregatan i det lokala ötafärscentrumutan att korsanågonkörgata. Utanför Ringstorpplaneras områdeenligtsammaprinciper. raettB ebyggandetav dettaområdeutanför Fredriksdalsmuseumkommer onävenattöppnaen lokal förbindelseutanförOlympia—Eredriksdalmellan eolikaöstligastadsdelarna,somnu har skjutit ut vart på sitt håll utan m fd inbördeskontakter. vö är Innanvi gör enöversiktöver hur stadensexpansionkangestalta sig gFutövervadsomredanär visat, är detskäl attkastaenblick pådet affärsar 49 re ,d ör vi ek rs

centrumsomskallbäras uppav dennyabosättningen. Ett satellitcentrum vidfästet för Öresundsbronkommer inte att rubba denmycketstarka förankringsomstadensgamlahuvudeentrumhar i sittnuvarandeläge.Detta område,sominteendastomfattardengamlastadennedanförlandborgen utanocksåhelaSödergatsstråket,rymmerbetydandelatentareserver för expansionav affärslivet.Noggrannastudier har visat, att medeltidsstaden påolika sättkananpassasväl till ett nutidaochframtida affärslivs krav. Enprincipplan har utarbetats;denbaseraspåenkonsekventuppdelning i butiksstråkochlaststråk och en kombination av parkering, med tillfart frånlaststråken,inomdestörreaffärsbyggnadernaoch i övrigt i parkeringshus.Medsådanamedel har gatuvidgningarnakunnatinskränkas till ett minimumoch det väsentligaav denmedeltidakaraktären i gaturummen räddas.Att allt dettahar varit möjligt ärdelvis att tillskrivadenlättnadsom ligger i denomedelbaranärheten till stråketDrottninggatan—järnvägsgatan.1 enlighetmeddessaallmänna riktlinjer reglerasområdet i detalj allteftersomdet blir aktuellt.Någranäraföreståendeeller redanpåbörjade nybyggnaderkommer,hoppasman, att snartlämnapraktiskaexempelpå hurregleringenkommerattverka. Dencentralaparkeringenär ett problem i Hälsingborg—somöverallt. Utmeddetlångsmala affärscentrumfinnsganskastoraöppnaplatsersom ioch för sig är godareserver för parkeringshus dåutrymmetpåmarken intelängreräcker,och flerareserverväntarmansig dåÖresundsbronen gånghar frigjort endelutrymmenvidVästkustbanansstation.Men ett par behövligapublikabyggnaderkonkurrerarmedparkeringshusenomutrymmet.Omde får företrädet,kommerordnandeav parkeringenutan tvivel att bli dyrareän i annat fall, ochav allt att dömakan det bli svårt att förebyggapraktiskakomplikationer underövergångstiden. Någraordbörsägasomdet alltid aktuellaämnethögbebyggelse.Hälsingborghar, lyckligtvis enligt författarens mening, i jämförelsemedandra städerkunnathållas tämligen fri frånextremhögbebyggelse.Defemtornhusen i rad vidRektorsgatanhörde till detidigare i sin art utanförStockholm. De var beslutadeochpåbörjaderedan vid krigsslutet. Trots sin sympatiskamoderation i höjdenhardeinte fått enlycklig effektpåstadens konturmotHelsingör.De trehöghusen i norradelenav Planteringenhar inteuppförts avnågonprivatexploatörutanav detkommunalafastighetsbolaget.DetensammaåttavåningshusetvidStrandvägenhar ställts där för attmarkeraslutpunktenavdenlågasammanhägandebebyggelsennedanför landborgenjustdärlandborgenviker inochävenbebyggelsenhar dragitsig inåtsåattmanutifrånsundetharenkänslaavenöppenbukt;menhänsyn 50

till detmycketexponeradelägethademanmåhändakunnatönskaenytterarkitekturav stor finess.Denblivandetornhusgruppenpå Elineberg har kommit till genomenarkitekttävlingunderhögbebyggelsensstorasvenska triumfperiod,den blir högst i stadenochsenareförsök attreducerahöjden harinte lett till resultat. Storaområdenpå olika håll planeras nu för enfamiljshus.Bankogården utanförEskilsminneochPålstorpsöderomRåå-ånär redanunderbyggnad, till stor del blir detgruppbebyggelse.Såkommerturen till egendomarnaAdolfsberg ochRagnvalla utanför Sofieberg. I och för sig hadedet varit lämpligare för staden att förstbebyggadeganskastora arealersomännu ligger tommalängre inåtHusensjö,mendessahar inte i tid kunnatgöras disponibla. UtanförBankogårdenligger Brunnsberga, Gustafslundm. fl. egendomar,somstår påstadensprogram för dennärmasteperiodenframåt,menännuåterstår här behövligamarkförvärv. Längstbort i norr ägerstadendäremotmark av ansenligomfattning —menhär är det denfastaförbindelsenöverÖresundsomhindrar en planläggning för omedelbarbebyggelse,trots att systemetav motorvägar ochgatuledersomskall bilda tillfarterna till denfastaförbindelsen, till bron,är planeradesedanflera år i samrådmedvägmyndigheterochÖresundsdelegationensbro-experter.Ännuväntarmanpåklarhet i fråganom vardenförstabronöverÖresundskallbyggas— att det förr ellersenare blir tvåbroar,en nordligochensydlig, har merochmer börjat gå upp förenvar. Medanmotor-trafiksystemetärutarbetat isambandmedbro-utredningarna, såärdäremot,somredan är nämnt här ovan,järnvägssystemetännu inte klart.Det torde inte kunnaundvikas att dettautredningsarbetekommer attkrävaytterligareavsevärd tid, och det är uteslutet att dessförinnan planeraberördaområdenför bebyggande;det är ensaksombörinses lätt. Åtminstone till rätt stor delmåsteemellertiddispositionenavområdena inärhetenavbrofästetmeddesstilfartsanordningaravolikaslaganpassas till trafikanläggningarnainte endast i rummet utanockså i tiden. Det är nämligenuppenbart, att först i ochmed att trafikanläggningenfinns där hbörjarfungera,uppstårförutsättningarna för ensådanbebyggelseav deomgivandeområdena, att de möjligheter för stadens förkovransom lagetintilleninternationelltrafikled förmedsig,tas tillvara effektivt.Utan tvi internationellatrafikenmöjlighet till enaffärsbebyggelsepå evelgerden basisänendasten lokal bosättning bildar. Utan tvivel ger den l venförutsättningar för enbostadsbebyggelseav delvis annan art än en ä vanl ä igytterområdesbebyggelse,Manfår föreställasigerisortssekundärstad, 51 n t ö u e

ensatellit till det äldreHälsingborg.Härav följer, att deområdenvilkas utnyttjandekanstimuleras av grannskapet till deninternationella trafiken börhållas i reserv tills trafikenärfärdig att börja rulla. I annat fall försitter stadendensällsyntachanssomden allsidigakontaktenmed den stora rese-ochtransportleden till ochfrånkontinentenger. I dennakontaktmåsteHälsingborgsegrunden för sin framtidautveckling. Att staden blir såstorsommöjligt är väl i och för sig ingenting att strävaefter, inte heller att folkmängdenskall ökamyckethastigt. Men stadenbör bli större för att få ett tillräckligt bärkraftigt underlag för allsidigakulturinstitutioner, och för att dess alltför splittrade och från varandraisoleradedelar skallsmältasammantill ett harmoniskthelt. Förensådanutvecklingkräves etablering av nyaföretag, störreoch mindre. För affärslivets expansion finns betydandelatentautrymmesreserver.För industrinstårännu rätt storatommaområdenkring dennya Sydhamnen till buds,mendärutöverkrävsstoraarealer.Sådananyastora utrymmenför industriellnyanläggninghar nyligenkommit i stadensägo genomöverlåtelsefrånKronanav det fornaSkånskaKavalleriregementets övningsfält vidBerga,ochytterligareutrymmendärintill harmarkerats på generalplaneförslaget. I söderharstadenbörjat förvärvamark i storskala påområdetbortomAttekulla, och planering för industriändamålpågår. Ävenhärkanytterligarestoraarealerpåräknas,omsåskulle bli nödvändigt. MenredanmedBerga-ornrådetmedangränsandeutrymmesreserv,ochmed Ättekulla-områdetär förutsättningarskapadeför enetableringav industri, somger löftenomenmycketbetydandeframtidautvecklingavHälsingborg, dennaurgamlastadsomförblev sålitenochoansenligända tills denmiste sinpolitiskaochstrategiskabetydelse.Ett nyttEuropatycksmödosamthålla påatt finnasinform.Denstoraframtidsommantyckersigkunnaskönj2 förHälsingborg, är oupplösligtförbundenmeddettanyaEuropa, i vilkei Sverigehoppaskunna fylla en plats.

DETNUTIDA HÄLSINGBORG AvFOLKEANDERSSON. Denförsta plan för stadensutveckling,sombehandlats av stadsfullmäktige,tillkom efter enmotionutav ledamotenav stadsfullmäktigelasarettsläkarenmed.doktornG.Naumann. I skrivelse till stadsfullmäktigeden 15november1892anfördedenneföljande: "DåHelsingborgunder desistadecenniernatillväxt medenhastighet, sominom vårt land tordevaranästanexempellös,så har det ej kunnat undvikas,att framtidsblicken ej alltid hållit jernnastegmedeller, rättare sagdt,kunnatförutsedennautveckling.Somen följd häraf hafvaen del missförhållandenuppkommit,hvilka äro till verkligolägenhet för staden, ochhvilka i längdenejkunnafå förblifvasådana,denuäro.Jag vill endast anföraettendaexempel.Stadensbangård är sålundaobestridligen alltför trångför dennuvaranderörelsenochhar dertill sinahufvudsakligavexlingsspårjust på den plats, der trafiken till hamnenochångfärjan är lifligast. Föratt nu för framtidensökaförekommadylikapraktiskaolägenheter voredet af stor vigt, att en,såattsäga,generalplan för stadensvidare utvecklingunderdenärmasteårtiondenauppgjordes.Dennaplanbordeomfattareglering af Jernvägarneinomstaden,förslag till vidare utvidgning avhamnarne,förslag till gaturegleringm.m•Hvadjernvägarneangår, vill jagsärskiltframhålla den vigtiga förbindelsenmellan norra ochsödra hamnarne,möjligheten afanläggandeaf enjernvägsstationå norr, hufvudspårensledandepå en viaduktgenomstaden,hvarigenomdetsamma ej längrekommeatt utgöra ett hinder för trafiken,möjligheten af inrättande utafenrangerbangårdåt Ramlösahålletm.m.Beträffandehamnarnetorde anläggandetafenhamnellerhamnkanalsöderutförtjenasärskildtafseende, ochslutligentordeenomfattandeplan för enframtidagaturegleringvara välbehöflig• Lämpligastbör väl ensådanallmän plankunnautarbetas på det sätt, attfackmänneninomjernvägarne,hamnenochstadenfinge af stadsfullmäktg i e i uppdragatt hvarocheninom sittområdeframläggamotiverade förslag till dearbeten,somför framtidenkundeanseserforderliga, under förutsättningattstadensutvecklingkommeatt fortgåsåsomhittills. 53

Sedandessaolika förslag understälts herrar stadsfullmäktige för de möjligaändringarochtillägg, hvilka dekundefinna lämpliga,borde allt dettamaterial för vidarebearbetningöfverlemnas till någon inom vägochvattenbyggnadsfacketerkändauktoritet,sommedledning häraf finge i uppdrag att utarbetaförutnämndegeneralplan, hvilken äfven, der så skekan, borde innehållaaproximativakostnadsförslag.Dennefackman bordeunder allaomständighetervarabosattutomHelsingborg,så att han vore fullt opartisk och ej förvilades af smärrelokalintressen. Det blefve pådettasätt möjligt att få enöfverblick öfverhvadsombör utföras,och livadsomför stadenär utförbart. Densålundauppgjordaplanenbordederefterunderårenaslopptjena till ledning vid fattande af beslutomochverkställande af allmännaföretag inomstaden,så att man ej för framtidenbehöfverbefara, att det ena kommei stridmeddetandra,utantvärtomdåengemensamplan följdes, hadesäkerhet för att de olika företagenutveckladesig till ett organiskt helt,ochsålundaåtstaden för framtidenbereddesdestörstamöjliga fördelar för denminstamöjligakostnad". DenavNaumannväcktamotionenbehandladesavstadsfullmäktigesamma dagdenvardagtecknad.Drätselkammarensyttrandeövermotionenförelåg vidstadsfullmäktigessamtnanträdeden 17 mars 1896. I detta yttrande framhölls ifrågaombyggnadsverksamheten,att deolikastadsdelarnaborde byggasvarochen i enlighetmedsinkaraktär.Handelscentrumbordeligga i de äldredelarnaav staden,beläget i mitten av denna. Industriellaanläggningarochbostäder för dem,sommåstebo i närhetenavdessa,borde förläggas uti densödrastadsdelen.Bostadshus i allmänhetskulleförläggas i dennorrastadsdelensamt offentliga institutioner ochvilakvarter inom stadsdelarnapåhöjdplatånovanförstadens äldre delar. I övrigt uttalades följandeönskemål: 1:o) att stadenmåtte i sågod tidsommöjligtsökamedsigfullständik inkorporerade delar af närmastangränsandelandsbygd, till hvilkabyggnadsverksamhetenvisadeböjelseattutsträckasig; 2:0) att pastors,rektors ochstadskomministerslöningsjordar blefve af 115 stadenförvärfvade; 3:0) att välbelägenoch tillräckligt stor plats för ett offentligt slakth i god tidutsåges; 4:o) att nuvarandegasverkets tomtreserverades för beredande af tillfälle attåstadkommaförbättradkommunikationmellannuvarandesödra hamnenjämteblifvandehamnanläggningaråSödersamtstaden; 54

5:0) att Drottninggatanutvidgades till nöjaktigbreddmellanTågagatan ochPålsjöbäck; 6:0) att om möjligt ännuenbekvämuppfartsväg till stadens på höjdplatånbelägnadelar måtteåstadkommas; 7:0) att områdetösteromKärnan,omslutet af kvarteretTornet,Bergalidenochläroverkstomten,reserverades till allmänpark (Slottsbagen); so) att förslagetom att sättaStortorget i omedelbarförbindelsemed platsenomkringKärnanförverkligades (Terrassen); 9:0) att Fågelsångsgatanframdroges till Hälsovägensamtsattes i förbindelsemedKullagatanmedelsten eller tvåtvärgator; 10:0) att Hälsovägenutvidgades ochlägenheternaHälsan, Nybodal ochJensenskaträdgårdenförvärfvades ochsammanslogesmedöresundsparken till enbrunnspark; 11:0) att en brunnsinrättningskapades,inom sig inneslutandeSofiakällanochförenadebehagen af denvackrautsikten frånöresundsparken ochdenskuggrikadalgångengenomHälsansochNybrodalsområden(en sådanbrunnsinrättningansåg°såvälkommitteradesomdrätselkammaren skolablifva till mycketstor fördel för Helsingborg, i det att den "ej blott skulletillförastadenenstormängdbrunns-ochbadgästersamtandra,som sökahvilaundersommartiden,utanock föranleda inflyttningochdärmed förbundenökadbyggnadsverksamhet"); 12:0) att närochhvarsådantlämpligenkundeskepromenaderanordnadeslängsbackkrönetpåhöjdenofvanförstaden; 13:o) att utvidgning af stadenshamn, hvilket inom en snart framtid tordevisasigvaraafbehofvetpåkalladt,skeddemedelstytterligareutsträckningafhamnanläggningarneåt söder,möjligen i form af enkanalhamn, hvarigenomäfvenbetydandelandvinningar borde kunna erhållas (en sådanutvidgningsyntes lämpligsåväl från handels ochindustriens synpunktsomförbyggnadsverksamhetensordnande i enlighetmedsamhällets idesshelhetintresse); 14:0) att inrehamnen,såsnartdenansågeskunnaundvaras,blefve i samfärdselnsintresseigenfylld; 15:o)ifrågaomjärnvägsförbindelsernainomstaden delsattstatensjärnvägarsnuvarandehufvudspårmellanångfärjestationen ochcentralstationenflyttades västeromkvarteret Carl XV och tullhuset samtdrogesjämte ett förbindningsspårmellanhamnarneå en bro öfver inrehamnbassängenoch delsattsöderomstadenanladesenrangerbangård,sommeddubblaspår förenadesmeddennuvarandebangården (allt för att undvikadenständiga 55

vagnsväxlingen å stadens gator m. m.och gifva j ä r r i lrymme); l 16:o) 1 " att 1 statens " ' järnvägsinfart till stadenblefve i en framtidgenom rnvägens 7ändri v näg af gjäa r n eriktning ö k ai stdadens t grannskap u t - flyttad från norra till södrastadsdelen". I enredogörelserörandeHälsingborgs utveckling,redovisad i denminnesskrift,somutgavs i anledningavstadsfullmäktiges femtioåriga tillvaro, konstaterar en av stadensmerabemärktaförtroendemän,konsulnOscar Trapp, inte utan stolthet att nu, d. v.s. tjugo år efter det att förslagen väckts,såhadeflertaletutav deuttaladeönskemålenhelt eller delvis förverkligatsochåtgärdervidtagits för att realiseraplanerna i samtligaövriga hänseenden. Detskulle emellertid dröja länge, innanstadensbangårdsförhållanden blevoordnade.Än i dagärfråganomdenrättalösningenavjärnvägskomimmikationerna till ochfrånHälsingborg ett problem för stadensstyrande attbrottas med.Få frågor haenså vitalbetydelse för stadensutveckling somdenna.Ingenharsomden rört invånarnassinnen.Nar det nu gäller att i anledningavstadsfullmäktigesetthundraårigatillvarotecknadetnutida Hälsingborg, är det därför naturligt att börjamed att tala ombangårdsfrågan. Stadenstopografiochdet sätt, på vilketdennatopografi utnyttjats, försvararpå ett olyckligt sättenlösningavstadensjärnvägsproblem.Stadens centrumär belägetmellanlandborgenochÖresund.Utrymmetärsåsmalt, att det ickejämteen för ett centrumlämpligbebyggelselämnar plats föi encentralstationmedtilhörandebangårdsutrymmenochenhamnmed till gängligautrymmen för magasinoch övriga lokaler.Staden har nu två järnvägsstationer.Det ärHälsingborgsFärjestation,somtar emotdennorr ifrånkommandehuvudlinjenfrån Ängelholm,västkustbanan.Denna linje framföres från Pålsjöskogdelvis på viadukt fram till stationen, där tågfärjelägenäroanordnade.Denandra är Hälsingborgs Centralstationmed detvå frånRamlösastation pågemensambanaingåendehuvudlinjerra frånÅstorpochBileberga.Bådastationernaäro ur trafikteknisksynpunkt attbetraktasåsomsäckstationer,menCentralstationen är medhänsyn till grundformenochtypen attansesåsomengenomgångsstation, d. v.s.stationshusetär beläget vid sidanav stationenstågsystemochdetta ar i viss utsträckninganordnatsomrundspår.Debådastationernaförbindasgenom 56

•

ettspår,somärdragetösterominrehamnen.Genomväxlingsrörelseröverförasvagnar, i huvudsakgodsvagnar,överdettaförbindelsespårmellande bådastationerna.Någongenomgåendetrafik avperson- eller godstågförekommerdäremoticke. Detärengammaltanke, att debådastationernahär i stadenbordesammanföras till engemensamcentralstation.Redanår 1899uppdrogstaden åtdedå i bangårdsfrågormycketanlitadeingenjörernaGleimochEide att u upprättade ocksåettsådantförslag.Deframförde i sambanddärmedjämp vältankenpå eningångslinjeösteromstaden,vilken linje via enkurva p sydostomstadenskulleföras in till enpersonstationungefär där nuCentral stationenligger.Underårenslopphafleraolikaförslag till lösningutav g stadensjärnvägskommunikationerframförts. Resultat av de verkställda utredningarnanåddesemellertid först under mitten av 1940-talet. En utö ng,somverkställts i samarbetemellanrepresentanter för stadenoch rredni Statensjärnvägar,leddefram till enöverenskommelseomordnandetutav abangårdsförhållandena i Hälsingborg.Överenskommelsengodkändes för fstadensdel av fullmäktige i principgenombeslutden 20 juni 1944och slutligtgenomantagandeav ett avtalmedStatensjärnvägar vid stadsfullömäktg i essammanträdeden 20 november1945. 1945 års bangårdsavtal ti l k om eftermyckenstrid ochsedanensärskildopinionskommitteinom r stadenframlagtochförsökt få antaget ett egetförslag. Avtaletgodkändes savKungl. Maj:t den2 juni 1950.Detinnebar i huvudsak,attstadenskulle lutrustasmedenjärnvägsstationungefärpådennuvarandeCentralstationens plats,attjärnvägarnas infartslinjer skullebibehållas i stortsettoförändrade, aattvästkustbananskulleföras över en igenfylld inre hamn till dennya gstationenävensomatt en särskildrangerbangårdskulleanläggas på det nyaexercisfältet. t Opinionskommitten i bangårdsfråganriktade sig särskiltemot, att det imelanstadenochjärnvägsstyrelsenträffadeavtaletskulleraseraskönhetschstadsbildsvärden.Kommitténkundestödjasigpåenmäktigopinion.Den lhoa debakomsigickemindreän12.309avstadens31.707röstberättigade. l Genomatttecknasinanamnpåsärskildapetitionslistor biträddedessaen hemstälanfrånkommittén,vilken i april 1946ingavs till Konungen.Den eu tinynnadei, att Konungenskulleåterförvisadet träffadeavtalet till järnnvägsstyresl enför förnyadbehandling. I sin framställning,somfinnesredodi stadsfullmäktigeshandlingar för år 1946,anfördekommittén bl. a.: cvisa "Föropinionskommittenstår det klart, att kommitténsatts att bevaka eintressenav den allra mestvitalabetydelse.Försåvittbevarandetav oern 57 t r a l s t

sättligaskönhets-ochstadsbildsvärdenäro en hela folkets angelägenhet, kunnadessaintresseningalundabegränsas till enfråga,somberörenbart Hälsingborgsstadochdessinvånare.Dennatankegångvinner i styrka,om manbeaktar, att Hälsingborgutgör enav rikets viktigaste in- ochutfartsportar. Ettgenomförandeavstadsfullmäktiges beslutskulle i självaverket innebära, att stadenskulleavskäras från sitt naturligasambandmedÖresund.DensäregnaochutomordentligtvackrastadsbildenkringHamntorget, somi Stortorgets förlängningnår direktkontaktmedvattnet,skullestyckas ochfördärvas. Inrehamnen,somsträckersig rakt in motstadens hjärta, förmedlandekänslan av havets omedelbaranärhet ochunderstrykande Hälsingborgskaraktäravsjöfartsstad,skullespolieras.Viadukten,somutgör endelavVästkustbanansinfartsvägochsomfördärvarhögstbetydandevärdeninom ett avstadens allravackrasteområden,skulle för oöverskådlig framtidkonserveras". Bangårdsavtalethar genomförts i vadavserrangerbangården. I övriga delarhadeavavtaletomfattadelösningarnaendastvarit föremål för vidare utredningarochstudier.Dessaha särskiltkoncentrerats på densödra ingångslinjenochdennasexaktasträckning.Huvudskälet till att avtaleticke genomförts är, att den i avtaletinnefattadelösningenlämnadefråganom tågfärjelägenasplaceringöppen.Avtalet utgick ifrån, attsådanafärjelägen skullekunnaanläggas på dens. k."hucken" vid infarten till densödra hamnbassängen.Senareundersökningar ha emellertid visat, att det icke tordevaramöjligt att utanengenomgripandeändringavhamnenanlägga färjelägen,somskullekunna få en godtagbarspårförbindelsemedden planeradecentralbangården. Att få till stånden hygglig lösningav järnvägskommunikationernaär enavförutsättningarna för attstadenskallkunnautvecklaspå ett sätt,som svararmotstadensläge.Insiktenhäromär allmän. Mot bakgrundenhärav framstådeupprepademisslyckandenaatt nå ett praktisktresultatnärmast såsomett belägg för denuppfattningen, att enekonomisktvettig lösning avproblemenickestår attuppnå.Såtordenu intevarafallet. Men attstora svårigheterföreligga är uppenbart.Med nu tillgängliga trafikmedelsynes detnämligenintevaramöjligt attutanbetydandeingrepp i hamnenanlägg tågfärjelägen,somgå att ansluta till denplaneradenyastationen. Densnabbautvecklingenefter slutet av det andravärldskriget har nu påväsentligapunkterändratförutsättningarna för 1945årsbangårdsavtoI. Trafikenistadscentrumharökat,ochdetframstår i dagsåsomettträngande behovatt i störstamöjligautsträckningfrigöraområdetnedanförlandborgen frånsparförbindelser.Under tiden harocksåett gammalt projekt blivit 58

•

föremål för enintensifieradutredning.Enfastförbindelseöversundetoch därmedett trafikmedel,somskullekunnalösatågfärjeproblemenär i sikte. Inomstadens förvaltning ha slutligen nyamänkommit i stadsstyrelsens ledning,mänsomärobundnaav1945årsbangårdsavtal.Förutsättningarna förenrevisionavdettaavtaläro förstadensdel för handen. I slutetav år 1960söktestadsstyrelsensledningkontaktmedjärnvägsstyrelsenochnåddedärförståelse för denuppfattningen, att denallmänna utvecklingenmedförtändradeförutsättningar för bangårdsavtaletoch att detalltså förelåganledning attundersöka,om inte det ur bådaparternas synpunktskullevaralämpligt att revideradettaavtal. I fullt samförstånd medjärnvägsstyrelsenlåterstadensedandess ett särskiltföretag,Allmänna IngenjörsbyrånAB,arbetafram ett förslag till ett förbigångsspårösterom staden.Hittills framlagdaförslagvisapåensträckning,somnärmastmed detGleim-Eideskaförslagetsomförebild i stort ansluter till den östra stadsgränsenför attsydostomRamlösa i enbågeansluta till ensydlig ingångslinje till Centralstationen. Närdettaskrives,hasärskildaexperter, tillsatta avsvenskaochdanska regeringarna,framlagt ett förslag omÖresundsförbindelsen. Efter vidlyftigutredning,somspänneröverentidrymdav meränåtta år, hadessa experterkommit till det resultatet, att tidennuärmogenförenfastförbindesl eöversundet. I valetmellan ett sydligtalternativ,somavserenfast förbindelsemellanMalmöochKöpenhamn,och ett nordligt alternativ,som avserenförbindelsemellanHälsingborgochHelsingör,förordaexperterna detnordligaalternativet. FörslagetomenÖresundsförbindelse,somredovisas i nr 54 avStatens OffentligaUtredningar för år 1962,ändrar på ett radikalt sättdensnart sjuttioårigabangårdsfrågan i Hälsingborg.Förverkligas förslagetomenbro förmotor-ochjärnvägstrafik mellanHälsingborgochHelsingör, föreligga uppenbaramöjligheter för stadenattkommaifrån ickebaratågfärjelägen utanävenjärnvägsspår i dendelavområdetmellanlandborgenochsundet, somligger norrominrehamnen.Ävenomexperternasförslagomenfast förbindelseöversundet,när det gäller anslutningen till stadensjärnvägskommunikationer,bygger på det gamlabangårdsavtalet, är det nämligen självfallet, att förutsättningar föreligga för enöverenskommelse,somlöser detaproblempå ett helt annat sätt. I anslutning till det av Allmänna Ingenjörsbyrånutarbetadeförslaget,börjärnvägstrafikenöversundetkunna ledasnorromS:taMariasjukhus till enstation i traktenav Gyhult.Omedelbartösteromdennastationkantrafiken norrifrånochfrån bronföras idetavingenjörsbyrånföreslagnaförbigångsspåret till engemensamin59

framförallt norr menävensöder omHälsingborg. Till Laröd-Hittarpsområdet i Ödåkrakommunhar skett enmarkant utflyttning. Inte minst efterförslaget omen fast förbindelseöversundet är det självfallet, att stadensutvecklingbörgå i förstahandnorrut. Det är för hälsingborgarna såvälsom för flertalet invånare i Ödåkrakommunalldeles klart, att i förstahanddessabådakommunerbörasamarbetaochnå fram till engemensamhet.Stadenharocksåvaritstarktkritisk motlänsstyrelsensförslag till blockindelningochförhoppningenstår nu till, att Kungl. Maj:t,somskall fatta det slutliga beslutet omblockindelning,kommer att föra ödåkra kommun till Hälsingborg. I sådant fall torde jämvälKattarps kommun kommatill Hälsingborgsblocket,eftersomKattarp ickeensamkanbestå somkommunochickelämpligenkanföras till någotannatkommunblock. Skullestadensönskanvinnagehör,skullestadeninomöverskådlig tid kunnafå en arealav 343.681.000kvm.Verkställdaberäkningarvisapå enfolkmängdinomdennaarealår 1975av 99.800invånare.Omdetta är välendast attsäga, att stadenhar att underordnasig de störresammanhangen.Sett enbart ur stadenssynpunkttorde eljest denutgångenvara bäst,att enbartÖdåkrakommunfördes till Hälsingborg.Stadenhadedå fåttenmerarimlig arealmedenrelativtkoncentreradbefolkningochsammanhängandebebyggelseoch blivit fri från alla despecielaproblem,som måstefölja videnföreningmeddemeralandsbygdsbetonadekommunerna Mörarp,WallåkraochKattarp. Självfallet blev det vid ensådankommunbildningnödvändigt att upprätthållakontakternamedkommunernainom 11111.Hälsingborgsområdetochdå i förstahandmedde i blocksammanhanget aktuellakommunernagenom ett intimt regionaltsamarbete. Det finnes emellertid all anledningförmoda, att ett sådantsamarbeteskulle utan svårighetkunnakomma till stånd i alla aktuellaspörsmålavbetydelse.

gångslinjesöderomstaden.Aldrig tidigare harstadensstyrandestått inför enuppgift,somharsåväsentligbetydelseför stadensvidareöden,somatt i anslutning till ett beslutomen bro mellanHälsingborgochHelsingör nåensådanöverenskommelse.Förårhundradenframåtkommeravgörandet utavjustdessafrågor attvarabestämmandeför omHälsingborgsstadskall utvecklaspå ett sätt,somsvararmotstadensnaturligaförutsättningar, eller huruvidastadenskallhänvisas till att leva i ettlugnaretempo. Förstadens liv är detav väsentligbetydelse,inom vilketområdestaden harattutvecklas.Medstadenharinkorporerats:1/11905störredelen,med 1.676invånare,och1/11907återstoden,med28invånare,avHälsingborgs landskommunsmunicipalsamhälle;1/11914hemmanenPålsjöochSenderöd, med359invånare från Hälsingborgslandskommun;1/1 1918 ytterligare delav Hälsingborgslandskommun,med397invånare, jämte till denna kommunhörande, inomRauskommunbelägenenklav,samtvissaområdeninom Allerums kommun,ävensomhelaRauskommunmed därinombelägnasåvälmunicipalsamhällen(Ratts plantering ochRåå)som delarav samfäligheter tillhörande Kvistoftakommun,medsammanlagt 8.491invånare.(Rausegetpastoratförst 1/5 1929); 1/11919återstoden avHälsingborgslandskommun,med1.069invånare;1/1 1920 ett område avAllerumskommun,med122invånare,ochettområdeav Kroppskommun.Exkorporeringhar skett1/1 1892 till Kvistoftakommunvissadärinombelägna,Rauskommuntillhörandeområden; 1/1 1920fastigheten Filborna n:r 24 (ingen däri kyrkoskriven) från Hälsingborgs stad till Allerumskommun.Härefterharstadenensammanlagdarealav52.221.000 kvm.Antaletinvånareär den1 jaunari196377.628. 1952årsstorkornmunreformmedfördeförstadenintenågraförändringar. I anledningutav 1962års lag omändring i 1919års lag omändring i kommunalochecklesiastik indelning har länsstyrelsen nu lagt fram ett förslagom s. k. blockbildning, enligt vilket förslag Hälsingborgjämte MörarpochVällufs kommunerskolabilda ettkommunblock.Avsiktenär attdetinomkommunblockenskallkomma till ståndett frivilligtsamarbete ochatt dettasamarbeteskallutmynna i enöverenskommelsemellankom munernaom ett definitivtsamgående.För Hälsingborgs del skulle de alltsåinnebära, att Hälsingborg till slut skullekunnakommaattbeståutav såväldetnuvarandestadsområdetsomMörarpsochVällufs kommuner.Ur Hälsingborgssynpunktär dettaförslagicketilfredsställande. Det attraktivl boendetvid kustenhar föranlettmångenhälsingborgare att bosättasig 60

E ,

•

FörenstadmedHälsingborgs läge vid det starkasttrafikeradesundet ivärldenär tilgångenpåengodhamnav väsentligbetydelse.Hälsingborg fickdockickenågonriktig hamnanläggningförrän i börjanav 1800-talet. 1832invigdeKonungKarl XIVJohanHälsingborgs förstaegentligahamn. Den28augusti1962, på dagenetthundratrettio år senare,kundehans sentidaättling KonungGustaf VI Adolf inviga den nyaSydhamnen iHälsingborg,en,ävenmättmedtidens mått,imponerandeanläggning, somnäranogfördubblarhamnkapaciteten i staden. DennyaSydhamnenväxerfram i omedelbaranslutning till dentidigare Nordllainnen.MedSvdhamnentillföres hamnennyamassgods-,industri-och 61

oljehamnarochöver 400.000kvm. ny exploateringsmark.Tilsammans omfattahamnarnanu i landområde1,2 miljoner kvm.,-vattenområde0,6 miljonerkvm.,tomtareal0,7 miljoner kvm,ochkajlängder6.795meter. Dennyaoljehamnen,somhar ett djupav 11meter, tillför stadenickebara nyatiläggsplatserochstörrearealer,utanenmodernare,rationellt planerad anläggning.Kapaciteten är tre gångersåstorsom i dennuvarandeoljehamnen.Gatuförbindelsernamellanoljehamnenochstadenframdragas på viadukt, vilket medföravsevärdafördelar ur distributionssynpunkt.Massgods-ochindustrikajernaärodimensioneradeför fullastadefartygommax. 6.000å7.000dw.ton.Vattendjupethar i förstahandbestämts till 8meter. Möjlighet finns emellertid att här som i oljehamnenöka vattendjupet enhalv meter. Sydhamnenhar tillkommit efter en utredning,sompåbörjadesgenom attstadsfullmäktigeden19 januari1943tillsatte ensärskildkommitté för utredningav fråganomhamnensframtidautbyggnad. I september1949 vorostadsfullmäktigefärdiga att fatta det slutliga beslutet,Hamnenhar i allt kostat i runt tal 54 miljoner kronor.Omhamnensutbyggnadharicke ståttsammastrid,somnär det gällt bangårdsfrågan. I stort kanmannog konstatera, att stadensinvånareuppfattat enutbyggnadav hamnensom ennödvändigförutsättning för ett framtida liv ochhadenmeningen, att depengar,denkostat,är enlönsaminvestering. Underåren1935-1938 tillkom i dengamlaNordhamnenssödrabassäng entorrdocka,somstadenarrenderadeut till HelsingborgsVarfs Aktiebolag, varvsindustriensendeföreträdare i Hälsingborg.Sedansjöfarten i allt större utsträckningövergått till attanvändasigutav störreochstörrefartyg, hat dennatorrdocka blivit för liten. Varvet i Hälsingborg,somsysselsätter i runt tal600man,harsedanlång tid tilbak'aväntsig till stadensmyndigheter för att fåstadensbiträdemedattbyggaenstörredocka.Motbakgrunden avdenrådandevarvskrisenär det naturligt, att dekommunalamyndigheternavaritmycketbetänksammamot attsatsapåenexpansionutavden varvsrörelse,somdrives i Hälsingborg. A andrasidanhar denmeningen förfäktats, att enhamnav,denstorlek,somHälsingborg nu äger,borde varautrustadmed ett varv ochendocka,somskullekunnabetjänaåtminstonemedelstorafartyg. Ensådanbetjäning skulle vara en naturlig funktionavhamnensverksamhetochgörahamnenattraktiv i konkurrensen medandrahamnar. Fråganomhamnenskallutrustasmeden ny ochstörredocka,lämplig eftermodernaförhållanden, är ännuicke helt avgjord. Ett förstasteg i positiv riktning har dock tagits genomatt stadsfullmäktigestå i begrepp

Vyöversydhahnznen, attbeslutabemyndigahamndirektionen att urhamnkassananlita 100.000 kronor för provborrningar för utförandeaventidsenligdocka. Varvsfråganär ettavdeproblemfördagensstyrande i Hälsingborg,vars lösningvållatmyckenmöda.Någonegentlig skiljaktighet i uppfattningen råderdockicke.Tveksamheteninför avgörandetdikteras helt av, att läget påmarknadenär labilt och att ett kommunaltengagemangkommer att tagai anspråkmedelav mellan 20 å 25 miljoner kronor, enmedhänsyn tillstadensekonomiskaförutsättningarbetydandesumma.

d - tinHäl sinngborg är mest känd s- ochsjmarknadsomstäl öfartsstad. Menlniäven dustri har slagit signed härsom ochhandel denpågående ngen skapardelvisnyaförutsättningar för Hälsingborgsåsomindustristad.Framför allt kommatransportkostnaderna att tillmätas störrebetydelse än tidigare,UrdennasynpunktframstårHälsingborg—medsitt lägenärmare kontinentenännågonannansvenskstad — i dagsåsomen av demest 63

l nsammaplatserna för lokalisering av inte barahandelutan jämväl av ö industri. 1medvetandehärom har stadenunder desenareåren vidtagit omfattandeåtgärder för att planeralämpligaindustriområden.Denmestomfattandeutavdessaplaneringarföranleddes i förstahandav att Hälsingborg underår 1960aktualiseradessomcentralort för denförstasvenskapetrokemiskastorindustrin.DetvarStandardOil of Indiana i AmerikaochKooperativaFörbundet i Sverige,somvorohuvudintressenter i ett företag,som avsågatt till Hälsingborgförläggaensteamcrackeroch i anslutning härtill enradutav petrokemiskaföretag.Stadens uppgift var att skaffafram ett lämpligtområde, tillgång på erforderlig mängd av industrivatten och elektrisk energi, förbindelser till Sydhamneneller en särskild för ända-målettilskapadhamnochbostäder för deanställda.Medanförberedelsearbetenahärförpågick för fullt i Hälsingborg,diskuteradehuvudintressen temadeekonomiskavillkoren för detsamarbete,somskulleetableras. 1ett hektiskttempoarbetademanfrånförsommarenfram till höstenhär i Hälsingborgpåprojektetochskapadeunderdenna tid genomenmäktig arbetsinsatsdelokalaförutsättningarna för förläggning hit av den ifrågavarandeindustrin.Dennaskulleförläggas till Ättekullaområdet,därstaden börjadeköpauppmarkenochvidtog åtgärder för expropriationav den mark,somintekundeförvärvas frivilligt. Erforderligtvattenskullekomma från Rå-ii. PreliminäraöverenskommelserträffadesmedSydsvenskaKraftaktiebolagetifrågaomdenelektriskaenergileveransen.Förberedelsergjordes för att förbindaindustriområdetmedhamnengenompipelinesochåtgärder vidtogos för att tilskapa denödvändigahamnförutsättningarna.Projektet förverkligades emellertid aldrig, eftersomhuvudintressenternaickeblevo i tillfälle att i tidenasomvillkoren för ettsamarbete. I stället togoandra huvudintressenterhand om denpetrokemiskaindustrin i Sverigeoch förladedenna till Stenungsund. Det är väl uppenbart, att en förläggning till Hälsingborg utav en industriavdetnuifrågavarandeslagetickehadekunnatskeutanolägenhet. Luftföroreningarhadeickekunnat helt undvikas.Såframgick tydligt av deutlåtanden,somstadeninhämtadefrånStatens institut för folkhälsan. Aandrasidanär det klart, att en dylik industriförläggninghade för lång tid framåtsäkerställtstadensbehovutav tillgång till produktivverksamhet, Enmäktig industriexpansion i Hälsingborg stod inför dörren. Verkningarnahadeotvivelaktigt,nackdelarna till trots, varitstaden till fromma Nuvisadedet sigsnart, att allt detarbete,somlagts ned för attskap6. ,delokala förutsättningarna för denpetrokemiskaindustrin, ingalunda 64

varitförgäves.Stadensstyrandehade fått blickenöppen för Ättekullaområdetsalldeles specielaförutsättningar för industriförläggning. Även ommångafortfarande vill, att områdetmedhänsyn till dennatursköna belägenhetenskallgöras till ettnaturstråkmedsäteför enbostadsbebyggelsei anslutningdärtill, såtordedet i dagrådamajoritet för denuppfattningen, attområdet i sinhelhetskallexploateras för industribebyggelse. I anslutning till dennauppfattninghar ett särskiltkonsulterandeföretag erhållitstadens uppdragatt planeraområdet försagdaändamål.Enstorindustri, för övrigt landetsstörsta,ASEA,har redanförvärvatmark för förläggning dit utav endel av sinverksamhet. Området,somligger österomdennyahamnanläggningen,har enareal avcirka2,5 miljoner kvm.Det får direktaspår-ochgatuförbindelsermed Sydhamnen.Det är möjligt attmeddirektledningarnåhamnanläggningarna vidkusten.Områdetligger vidare i omedelbaranslutning till stadens järnvägsförbindelserochindustriernakunnaalltsåräknamedickebara förbindelserna till hamnenutan ävenutmärktajärnvägsförbindelser överhuvud.Härtill kommer, att denunderbyggnadvaranderikshuvudvägen2 direktkommer att ansluta till områdetsöstragräns och att infarten från rikshuvudväg2 till stadenscentrumkommer att följa områdets nordliga gräns.Råå-ån i områdetssödragräns kan tillfredsställa de högstställda kravpåtilgången till vatten,somalltefterbehovetkanserverasmedolika gradav renhet.Liksom i övriga delar av staden är markbeskaffenheten lämplig förbebyggelse.Verkställdaprovborrningarvisapå attävenmycket tungabyggnaderkunnauppföras utansärskildakostnader för grundläggning.1 allt framstårområdetsåsomett ur skildasynpunkterutomordentligt lämpligtobjekt för industrilokalisering. Det finns all anledningförmoda, attområdetskall, inför dentidsomkommer,visasigvaraenutomordentlig tilgång förstadensvidareutveckling. Ettannatstortindustriområdeplanerasomedelbartnorrom K 2:sgamla kasernutmedÄngelholmsvägen.Alltsedan1951 års riksdags beslut om l i D 1953,har det varit aktuellt för Hälsingborgs stad att förvärva det s. k. i n Bergafältet.Den i fältet ingåendemarkenhade i huvudsak upplåtits av stadentill Kronangenomavtal i september1903 i sambandmed att "ett d r förKungl.Skånskahusarregementet i dess helhet avsettetablissement" a g förlades till staden. Avtalet återfinnes på sid. 1364 c. f. i kommunal författningshandbok för Hälsingborg för år 1915.Förhandlingarnaom n i ettförvärvutavBergaområdetdrog° emellertid ut påtiden.Anledningarna n g härtil voro flera. I första hand gällde, att kasernetablissementetbörjat a 65 v S k å n s

utnyttjassåsomprovisorisktfängelseoch att fängelsets framtid var oviss. Vissabyggnaderinomområdethadeocksåblivit säte för ett djursjukhus försödraSverige.SlutligenbegärdeKungl. Maj:t, attstadenskullemotivera sinönskanatt förvärvaområdetgenomatt utförligt redovisa,vadden i otnrådetingåendemarkenskulleanvändas till. Först på 1960-talet blev det fullt klart, att Bergafängelsetskullekommaatt beståunder ytterligare enföljd av årochatt jämväldjursjukhusetskullekommaatt bestå.Sedan stadenhärefter framlagt g besi nggavbområdet, blev det slutligt bestämt, att stadenskulle få förovä dttni tområdet a aerda rva m undantagavkasernetablissernentetochdetinomområdet suppförda k ädjursj l ukhuset, omvars fortsatta ödeden slutligaöverenskomm e s l e n skulle f ö r komma att stå mellan Kungl. Maj:t ochKronan, å ena sidan,ochhushållningssällskapet,åandrasidan. s Geniomförvärvet, n somslutfördes under år 1962ochsomgodkändesav östadsful n lmäkti s geden k 20 februarisagda år, tillfördes staden cirka 2,5 miljonerkvm,mark,av vilkadock 0,5 miljoner kvm, låg utanförstadsagränse nn.Av områdetplanerascirka1,5 miljonerkvm, för industriändamål. Om rå detskal a t l i förstahandutnyttjas försådanaindustrier,somickebehöva tillgång till järnvägsspårochsomicke hellerbehövaligga vid hamn.En t stordelutavområdetkommeratttagas i anspråk för behov,somsedanflera k årtillbaka o äroaktuel m la för företag i ochutomstaden. Förvärvetav Bergafältet har skett i enighetenstecken.Meningarnaom mmarkensautnyttjande hadäremot varit delade.Från olika håll har frami förts dentanken, att störredelenav områdetbordeanvändas till bostadsbebyggelse.Denmeningenharocksågjorts gällande, att enväsentlig del avområdetnärmastÄngelholmsvägenbordereserveras för sjukhusbygg -nader.Ävenomnågonstadsplan för områdetännuickeupprättats,torde fråganomområdetsanvändningnumeravara slutligt avgjord.Bergafältet kommeratt i huvudsakreserveras för industriändamål.Riktighetenutav dettabestämmandekan väl ifrågasättas. För stadens framtidautveckling tordedetplaneradeindustriområdetemellertid bliva en värdefull tillgång. Detmodernasamhälletsbehov av elektrisk energi är svårt att mätta. Deständigtstegradekravenha föranlett flerastäder attövervägaenegen kraftalstring. Samtidigt ha förslagväckts att centraliseradistributionen avvärme till fastigheter. Inte minst medhänsyn till möjligheterna att genomen sådancentraliseringeliminera eller åtminstoneminska luft. föroreningarnahar problemet fått en ständigtökadaktualitet.Sedandet 66

visatsiglönsamt att byggaångcentralersåutförda, att de distribuerade delsvärme till fastigheterochdels elektrisk energi, ha ett flertal städer börjatbyggasådanacentraler,s. k.kraftvärmeverk. Redangenombeslut den 21 februari 1956anvisadestadsfullmäktige 100.000kronor för utredningomutförande i Hälsingborgav ett kraftvärmeverkoch därtill anslutetdistributionsnät för värme till fastigheter. I april1960förelågaffärsverksstyrelsensförslag, vilket förslagbaseradespå envidlyftig utredning,verkställdav särskildakonsulter.Utredningen,som redovisades i nr 19 av stadsfullmäktiges trycktahandlingar för år 1960, visade,att stadenhadegynnsammaförutsättningar för byggandeav ett kraftvärmeverkoch att byggandetav ett sådantverk var enförutsättning för att elkrafttaxorna för industriochbostäderpålängresikt skullekunna hållasnerepå enkonkurrenskraftignivå i jämförelsemedandrastäder, sombyggt eller planerade att bygga ett kraftvärmeverk. I utbyggtskick beräknadesenanläggningkosta i runt tal75miljoner kronor.Anläggningen skullebyggas i etapper. I förstahandskullestadenutrustasmeden provisoriskvärmecentralinomkvarterenSyranochFosfaten. Till dennacentral skullesuccessivtolikastadsdelars fastigheteranslutas.Kraftvärmeverket skullekomma i andrahandoch för verketskullekvarterenPythonoch Proserpinareserveras. Detråddeav naturligaskälstortveksamhetinför ettsåkapitalkrävande engagemang.Någonenighetkunde inte nås, när fråganbehandlades vid stadsfullmäktigesbudgetsammanträde i oktobermånad1962.Stadskollegiet hadeanvisatvissaförutsättningar för att kunnabiträda ett förslagom ett kraftvärmeverkochföreslog i förstahand, att affärsverksstyrelsensförslag ickeskulleföranleda till någraåtgärder.Stadsstyrelsensinställningdikterades ihuvudsakav läget påkreditmarknaden,somicke vid det tillfället visade påstörreförutsättningar för ett kommunalt lån till ett kraftvärmeverk. 1 andrahandvisadeverkställdautredningar på ett tillfälligt energiöverskott i landet,somberäknadesvaraunderdenärmasteåren.Någonklarhetkunde slutligenintevinnas omkraftkällan. Det rådde rätt delademeningarom, vidvilken tidpunkt ett atomkraftverk skullekunna bli lönsamt,och om detfannsanledningattväntaochse, till dess att problemetomkraftkällan blevytterligareklarlagt. Fråganblev föremål för enutav dehetsigastedebatter,somunder de senareårtiondenaförekommit i fullmäktige.Anhängarnautav projektet hävdademedstyrkanödvändighetenav, att stadenskaffadesig ett kraftverk,så att stadenskulle kunnapresterakonkurrenskraftigataxor för elektriskenergi.Medskärpaframhölls från dennasidaocksåangelägen-

betenutav, att samhället för uppvärmningav fastigheteranvändesigutav enteknik,somminskadederisker för hälsan, vilka följde av luftföroreningarna från de konventionellauppvärmningsanordningarna.Resultatet blev,att fråganåterremitterades för förnyadeöverväganden. Undertidensedandess har kapitalmarknadenförbättrats. Det finns all anledning förmoda, att samling skall ske kring projektet och att Hälsingborgalltså får ett egetkraftvärmeverk. För att underlätta finansieringutav projektet torde detkommaatt bildas ett kommunaltbolag, somkanutnyttjaobligationslånutan att inkräktapåstadenslånekvot.Man får utgå ifrån, att desom få ansvaret att byggakomma att ha blicken öppen för teknikens alla nya möjligheter. Framför allt torde det vara angeläget, att verketprojekteras på ett sådantsätt, att det kanutnyttjas ävenmedenmodernarekraftkällaändentänkta. Det är inte baraelektrisk energi,som i detmodernasamhället är en storförbrukningsvara.Detanvändesocksåstoramängdervatten.Medanman för hundra år sedankunderäknameden vattenförbrukning per person ochdygnav mindre än 100 liter, måsteman i dagräknameden motsvarandeförbrukningav mer än300 liter. Det är inte barabefolkningstilväxtenochmoderniseringenutavbebyggelsenochdeskärptahygieniska kraven,somskapabehov av meravatten,Företagsamhetenkräver i allt störreutsträckning tillgång till vattenledningsvatten.Vattenförbrukningen ärettutavdestoraproblemen i dagenssamhälle. Underåren 1883-1885 färdigställdes den förstaallmännavattenförsörjningsanläggningen,"Hildesdalsledningen- i Hälsingborg.Stadenhade dåenfolkmängdav omkring12.000personer.Redan1885påbörjadesanläggningenutav enny vattenledning i Viska.Leveransfönnåganviddessa tvåvattentäkteruppgick till cirka1.000kubikmeter för dygn. Efter nedläggningavdessaledningarharstadentagit sitt vatten i huvudsak från två olikatäkterkoncentrerade till Bergalidsverketochörbyverket. Denständigtstegradeökningenutav vattenförbrukningenföranledde i slutetpå1930-taletstadensmyndigheter att påbörjaenutredning för att tilgodosedet framtidabehovetutav vatten.Utredningenvisade, att vattentilgången i och invid Hälsingborg var relativtbegränsadoch att man därförbordesökaefter en vattentäktmed rikliga vattentilgångar,även omden låg långt ifrånstaden.Valetstannadeslutligen vid Ringsjönock manutgick ifrån, att det skullevara möjligt att från dennasjö kunru bortledavatten,såattstadenochstädernaLandskronaochEslöv,medvilka stadensamarbetade,skullekunna få tilgodosett sitt vattenbehov fram till ochmedår 1980. 68

Efterlångvarigtutredningsarbetevorostadsfullmäktigeden21 februari 1950färdiga att i principbeslutagodkännaförslagom attstadenefter år 1955skullebortledavatten från Ringsjön för vattenverketsbehovoch att detskulleske i samarbetemedövrigaintressenter.UtredningsarbetetangåendeRingsjönsreglering,anläggningarnavidRingsjönsamthuvudledningen mellanRingsjönochHälsingborgsstadbedrevsdärefter kontinuerligt fram till år 1959,dågatunämnden i sambandmedfastställandeav förslaget till budgetför år1960erhöllbemyndigandeatt utföradegemensammaanläggningar,somerfordrades för deplaneradeleveransernaav vattenledningsvattenfrån Ringsjön till Eslöv,LandskronaochHälsingborg.Totalkonstnadenberäknades till 30,7 miljoner kronor, varav 2,4 miljoner kronor skullebelöpapåEslöv,8,7miljoner kronorpåLandskronaoch19,6miljoner kronorpåHälsingborg. Under år 1963kunna de anläggningar,somsammanfattandebenämnasRingsjöprojektet,beräknasvarafärdigaochtagas i bruk ochringsjövattnetbörja rinna i stadensledningar. Deberäknadeskostnadernatorde kommaatt förslå.Uppenbartär, attsåstorinvestering,somdethär är fråga om,kommer att påverkakostnaderna för vattnet. I förhållande till vad somgäller för övrigastäder i landet ärdockännusålängedenavgift om 50örekbm.,somstadenuttager för sitt vatten, rimlig. DettillåtnavattenuttagetfrånRingsjönansesredanvaraför litet. Planerna förenvattenförsörjning för tiden efter år 1980 äro aktuella.Metodiken fördenframtidaförsörjningen är ännuoviss.Det tordefinnas skälöverväga,huruvida inte siktet kanställas in på att tilgodosestadensbehov utavvattengenomenreningutavhavsvatten.Metoden för ensådanrening är ju redangammalochkostnaderna för framställning av vatten enligt dennyametodenäro i sjunkande,medandengamlametodensmotsvarande kostnaderäro i stigande. Ävenom de materielaproblemenkräva stor uppmärksamhet,ägnar stadentraditionellt tillbörligt intressejämväl åt de kulturella frågorna. Redanett uppföljande av skolreformentvingar för övrigt härtill. Skolplaneringenpekar på eninvesteringsvolymunder dennärmastefemårsperiodenav cirka 27 miljoner kronor. Vad dennyagrundskolanangår, äremellertidstadenendast i sammalägesomlandets övrigakommuner. I detföreliggandesammanhangetkan det räckamed att konstatera, att utbildningsfrågornakommaatt under denärmaste tio årenpåkallastora insatserfrån detallmännas sida. 6 9

11.11. Sta1dsbi1blio1teket,efter modellav 'Arton",konsulterandearkitekterSAR. 11 1111. 1 Idrotten 1 . 1 har 1 .särskiltunderdensenastetioårsperioden blivit välomhuldad ochsedan1957harstadenenavEuropasmodernasteanläggningar för inom1husi " dM m Hus,somanläggningenheter,kostademångapengar, rott.gIdrottens "i runt " —tal 7,5 miljoner kronor.Anläggningenär välvärd sitt pris.Denhat underdegångnaårenvisat sig fylla en viktig funktion i samhälletsarbete förfysisk fostranochungdomensdaning.Ämnet idrottkommer i övrgt blivabelyst i ett särskilt avsnitt av dennabok, varför dennaartikelkan stannaviddettaomnämnande. Stadsbiblioteket,somär några år äldre än s —tdet första lilla biblioteket tillkom 1860ochfanns inrymt i husetmed adressHästmöllegränden nr 4 vid KonsulOlssonsplats — har underde a åren fört en ytterstambulerande tillvaro. Efter skiftandeöden hundra kod mbiblioteket 1935 f.ed.i bankl r ti Terrasshuset vid Stortorget tn ä kfrån t i gvilka n s tokal i t eu iavsettsochäven till loskalf eur li lKonserthuset, ursprungl igen utnyttjats o förrestaurangrörelse.Redan i mittenpå1930-taletaktualiseradespåallvar frågan n e om n ensärskildbyggnad för stadsbiblioteket.Frågan föll emellertid dåför atttagasupp i mittenpå1950-talet.Verkställdutredninguunynnade 70

Förslag till nyteaterbyggnad,efter modellav "Arton", konsulterandearkitekterSAR. i slutligt beslututav stadsfullmäktigeden 17 april 1962 omanslag för uppförandeutav ett nytt stadsbibliotek i Krookskaplanteringen,kostnadsberäknat till 3.620.000kronor. I börjanpånästaår kanmanalltsåvänta, attgrundenlägges för det nyastadsbiblioteket.Mångakomma väl att beklaga, att dennaparkanläggning vid Centralstationen hårt "naggas i kanten"av en publik byggnad. A andrasidan torde alla medgiva, att lägetär urmedborgarnassynpunktypperligtoch att det var hög tid, att stadsbiblioteketfick ordentligaarbetsförhållandenochutrymmen,sompå etttidsenligtsättkundebetjänaallmänheten. Ändockfinnes anledning att fråga,huruvidastadsbiblioteket tillkommit ien lycklig stund.Under utredningen för byggnadensuppförande har utvecklingenlöptsnabbtochtelevisionensomett nyttmediumkommit att spelaenbetydligtstörre roll änvadnågonhadeanledning att räknamed. Urdennasynpunktär att beklaga, att utredningen inte dröjt ännunågon tid.Detfinnesnämligenanledningförmoda, att utredningar i ämnetpå centralthållkommaattvisa, att ett stadsbibliotekav i dagbordedisponeras 71

påett någotannorlundasätt än vadsom är fallet beträffande det nya stadsbiblioteket i Hälsingborg. LiksomHälsingborg har landets äldstastadsteaterinstitution, så har stadenocksålandetsäldstateaterbyggnad.Redanår 1817fick Hälsingborg ens. k.teaterlada.Den var givetvis ingen fullgod teater ochdenkunde ickeanvändasundervintern,eftersomuppvärtnningsanordningarsaknades. DennuvarandeteaterbyggnadenvidPrästgatan,somföljde påteaterladan, invigdes1877menvar inte fullt färdig förrännågraårsenare.Av denna byggnadär detvälbaradenintimasalongen,somkanstämma till romantik, ochdå enbarthos teaterhabitua I övrigt äroutrymmena i byggnaden otidsenligaochdeanställdaarbetaunderdesämstatänkbaraförhållanden, Enmoderniseringeller ennybyggnadutav teaternharlängevarit på tal. Redanpåtrettiotaletbörjademanatt upprättaskissritningar för enmoderniseringutav dennuvarandeteaterbyggnaden.Sedandess har fråganstötts ochblötts tid efter annan.Motioner haväcktsochkommitt& ha tillsatts. Enredogörelse för frågans behandling skullenärmastframståsom en dödsdomöverdenkommunalaförvaltningens möjligheter attarbetaeffektivt. Efterenmotion i stadsfullmäktigeår 1944av chefredaktörSommeliusom ennybyggnadutav teaternoch ett förslag av teaterstyrelsenom en ombyggnadutav dengamlateatern,beslötostadsfullmäktigeden20december 1955att i princip uttala sig för ensnar lösningav teaterns lokalfråga i förstahandgenomombyggnad i huvudsak i överensstämmelsemed det förslag,somteaterstyrelsenframlagt, eller, omdettaickeansågslämpligt, genomnybyggnad. 1960förelåg ett förslag till ombyggnadutav dengamlateatern. Förslaget,som i princip innebar uppförandet av en ny teaterbyggnad på dengamlateaterns plats, hadekostnadsberäknats till 6.100.000kronor. Dennakostnadansågsickesvaramotvadmanskullekunna få ut av de förutsättningar,somplatsen för dengamlateaterbyggnadenkundebjuda. Detvisadesigockså,att enombyggnadinte kundegenomföras utan att teaterverksamhetenlades ner under nära två år. I densituationenvalde fullmäktige attgenombeslutden20 juni 1960begärautredningomuppförandeav en ny teaterbyggnadpå lämplig plats. Siktet är inställt på Gröningennorromdet i slutetav 1920 avplats är emellertidmycketomstritt.Påområdetdrives för närvarande -val utställningsverksamhet i särskilda för ändamålet uppfördabyggnader. Dennaverksam talet u p phetfkan ö näppel r d aigenläggasnedutanattnyautrymmenanvisas förutstäl och är ovi sådanautrymmenkorning K o till nlninförfogande. sgsverksamhet e r t Ur h stadspl u det sanesynpunkt e t sst,när attstå ansesvidareGröningenböra . 72 e D t t a

reserveras i förstahand för parkeringsändamål. Det föreligger emellertid i dagettskissförslag till enny teaterpåGröningen.Så vitt mankandöma utavenupprättadmodell,kommerensådanbyggnad att smältaväl in i miljönochharmonieramedKonserthuset. Kostnadernaför ennybyggnadpåGröningenuppskattas till i runt tal åtta miljonerkronor. Till ennybyggnadkanmanpåräknastatsbidragur lotterimedelsfondenmed i runt tal två miljoner kronor. Det är alltså möjligt att påGröningenfåenheltnyteaterbyggnad,somär i allaavseendentidsenlig förenkostnad,sominte äravsevärtstörreänvaddetskullekostaattbygga o fördevarmasteförhoppningarom att dennasnart trettioåriga fråga skall m bringas till enlösningunderår 1963.Riskenär välannars, att de,somha a dnsvaretförteaterverksamheten, till slut tröttnaochlägganerverksamheten o dåkandet blimycketsvårtatt åter få till ståndenstadsteaterinstitution eich Hälsingborg. n Hälsingborgsmuseum,vars historiabörjade1902, har sedanår 1905 si gnasamlingar i detnuvarandestadsmuseet i Storgatan. Till museethör vidaredelsFredriksdalsfriluftsmuseum,somtillkom år 1918genomdonatiaonav konsulinnanGiselaTrapp, och dels Vikingsberg,som år 1925 uppl m äts för denmuseettillhörigakonstsarnlingen. Dagensmuseummåsteframläggasinasamlingar på ett sätt,som vid l etidpunktkanförståsochaccepterasutav allmänheten. Alla äroense varj o am,attdeutrymmen,somstå till museetsförfogande, inte förslåochdelvis inteärolämpliga för attmuseetskallkunna fylla ensådanfunktion. För tenplaneradut-ochnybyggnadutavmuseetharockså i den för år1963— 1967gällandeinvesteringsplanenupptagits ett belopp av 6 miljoner ekronor. a Närdet gällerplatsen för ennymuseibyggnadochutformningenav en tsådanäromeningarnadelade.Det är i huvudsaktvåuppfattningar,somstå motvarandra.Denenauppfattningen,sommuseistyrelsennärmastrepreee senterar,vill attmuseetskall ligga i stadenscentrumochhelst i anslutning rtill de medeltid n ligenKärnanochMariakyrkan.Styrelsenhar i februari1960framlagt aäm nett förslag till ennymuseibyggnad i Slottshagen,redovisat i nr 9 avstadsmlmiäkti ngn iful ese trycktahandlingar för år1960.Denandrauppfattningen,somi smärk P i ahi m örst rfe nybyggnadskallförläggas i anslutning till det av staden fisrni , a ,n d o s)0slott, vilketsistnämndasombyggnadsminnesmärkebör äsm i t u s sm 73 t a h tfl o r t v gfse a r t a,a n d e a te e i afisr l nt s n

lur restaurerasochutgöracentralpunkten i enmodernmuseianläggning.Sakkunnigapåområdetha haft tillfälle att yttra sig i fråganochav stadskollegietföranstaltadeutredningarangåendeHälsingborgsmuseumfinnas redovisade i nr 30 av stadsfullmäktiges trycktahandlingar för år 1962. Varmtkulturelltintresseradeochbesjäladeutav nit ommuseetsbästahade bådameningsriktningarnatyvärr stannat i u vidadetta poförenl p f aiga.t tDet n i är ng r , förhållandesvårt att sia om när eller hur museifrågankommeratt få sinlösning. s Förodestyrande m i dagens ä samhäl r le är o det en viktig uppgift att bereda sam häl l e t s i n vånare förströel s e under fritiden. I nu sagthänseendehar h e l t Hälsingborg att följa upp alldeles specielakrav, dels därför att staden ärett turistcentrumochdels därför att konkurrensenfrån grannlandet är stor.Motbakgrundenhärav är det naturligt, att stadsfullmäktige,dåstaden genombeslutden16 maj1961förvärvadedeAB Folkets Park tillhöriga markområdenaomedelbartnorr omidrottsplatsenHarlyckan,uppdrog° åt stadskollegietattundersöka,omdeförvärvadefastigheternakundeanvändas för,somfullmäktigeuttrycktedet, "utställningar ochliknande ändamål edningav dettastadsfullmäktiges besluthar verkställts enomfattande ..I anltektutredni arki ng,som lett till det uttalandet, att folkparksområdet väl .lämparsig för enanläggning,avsedd för utställningsändamålochdärmed förenligverksamhet,med så väsenligaattraktionsvärden, att den blir känd i vidakretsarävenutanförstadensnärmasteomgivningar.Efterdenna utredninghastadsfullmäktigedels i den för åren 1963-1967 gällande investeringsplanen för anläggningar för utställningar,rekreationoch förströelseupptagit ett beloppav 9 miljoner kronor ochdels uppdragit åt fastighetsnämnden att skyndsamtslutföra en på arkitekternas förslag grundadutredningrörandeanvändningenutav folkparksområdet. Arkitektförslagetsbebyggelsehar grupperats kring enfestplats omca 6.500kvm. Till dennakommermanöverenentréplan,sommeden yt a avca. 2.000kvm,avser att ge plats åt utställningssignaturer, flaggspe m.Byggnadernaäro fördelade i fyra kroppar eller hallar, som till lsam mansinnehålla i runt tal10.000kvm.Enav hallarnaharsådanadimen si o ner, att denskullekunnatagas i anspråk för inomhusbanaunder tiden -dåmässo rnainte hasäsong.En hall är anordnadsompermanent utstäl ningshall.Denbefintligarestaurangenochteaternskullekompletterasoch lom rådetskullevidareutrustasmedtvåutställningsterrasser,denenaom ca.4.000 kvm,avsedd för frituftsutställningar och den andra om ca. 3.000kvm.* I dettasammanhangskall inteförglömmas detvandrarhem,somstaden 74

Thaa l ssa. i samarbetemedSvenskaTuristföreningen anlagt på Pålsjöplatån. För anordnande i och vid Villa Thalassaav ensådananläggninganvisade stadsfullmäktigegenombeslut den 17 maj 1960 ett belopp av 653.000 kronor.Av dettabeloppskulleSvenskaTuristföreningen tillskjuta185.000 kronor.Anläggningen,somkallas Villa Thalassa, blev från början en succé.Redanförstasommarenhadebesökarefrån världens alla nationer gästatvandrarhemmet.Det visadesig nödvändigt att omedelbartplanera förentilbyggnadoch i år eller 1962vorostadsfullmäktigefärdiga att härföranvisa275.000kronor. I sitt slutligaskickkommeranläggningen —ommanräknarmedkostnaderna för förvärvetav självafastigheten— attkosta i runt tal en miljon kronor.Den får då,förutomadministrationsbyggnaden,tillhopa åttapaviljongermed i runt tal 200_bäddar.Gästerna hasamstämmigtgett uttryck för denuppfattningen, att Villa Thalassa i Sittslag är en av världens förnämstaanläggningar.Dennauppfattning tordeocksådelasutav deledandeorganisationernaför vandrarhemsrörelsen. Åretefter invigningenförladenämligendenvärldsomspännandeorganisationenTheInternationalYouthHostelFederationsinomfattandekongress 75

till HälsingborgochVillaThalassa,ettevenemang,som i höggradbidrog till att världenöverskapakännedomomochintresse för Hälsingborg. För att beredastadensinvånare tillfälle till friluftsliv har stadensamarbetatmedSkid- och friluftsfrämjandet. Den 30 mars 1960 invigdes skidfrämjandetshälsingborgsavdelnings nya friluftsgård i Asljunga. Till kostnaderna för uppförandetutav dennahadestadenanvisat ett belopp utav125.000kronor. Under år 1960anvisadestadsfullmäktige19.080 kronor för färdigställandeav skidbackaroch1962beviljade fullmäktige ettanslagav 58.825 kronor för tillbyggnad av ekonomiutrymmenoch särskildungdomslokal.Frituftsgården, somkallas Asljungagården, har plats för 50övernattandegäster. I Storstuganfinns plats för 200gäster vidbordoch i Lilstugan125platser.Eftersommanserverar från bar är omsättningensnabbochundersöndagarär enutspisningutav 1.500gäster inteovanlig.Detfinns iterrängenfyrapromenad-ochskidspår. Till gården hör ettskogsområdeav 100.000kvm. Det finns för skidfrämjandetmöjlighet att härutöveranläggaspår påtusentals tunnlandskog runt själva Astjungagården.Gårdenerbjuder hela året godaförutsättningar för ett rikt ochnyanserat friluftsliv i en omväxlandeterräng. Friluftsgården utnyttjas i storutsträckningav hälsingborgarna.Under1962hadegården besökavmerän10.000skolbarnfrånHälsingborg.Stadensidrottsföreningar harliksomenskildaävenvarit flitiga gäster.Asljungagården har snabbt blivit populärochdenfyller utantvekanenviktig funktion i s amhälls liv et. Deett hundra år, under vilka stadsfullmäktigeutövatbeslutanderätten i staden,avslutasmedattstadenåterinträder i Malmöhusläns landsting, ur vilketstadenpå grundav automatisktverkanderegler utträdde år 1918. Eftersärskildutredning,redovisad i nr 31 av stadsfullmäktiges tryckta handlingar för år 1961, beslöt Kungl. Maj:t den 26 januari 1962, att stadenfr. o.m.den1januari1963skulleåterinträda i landstingskommunen. SamtidigtmeddeladeKungl. Maj;t debestämmelser,somskulle gälla föt indelningsändringensgenomförande.Ävenom det på några håll kunnat spårasen visstveksamhet på utredningsstadiet,rådde, när beslutet väl skullefattas,inomsåvällandstingsom i staden,en i detnärmasteenhällik uppfattning, att ettsamgåendebordekomma till stånd.Manvar påömse hållenseom, att manhärigenomkundeskapaförutsättningar för en rationellareordning än dengällande inomhälso- ochsjukvårdens olika verksamhetsgrenaroch att fördelar kundestå att vinnaävenframdeles i 76

anslutning till det pågåendenydaningsarbetet inom såvälkropps-som mentalsjukvården. Beslutetomåterinträdet i landstinget är av väsentligbetydelse för invånarna i stadenochlandstinget.Förutom att alla få till sitt förfogande betydligtökadesamladeresurser,tillkommer för invånarna i nordvästra Skåneslandskommuner att de åter få tillgång till vårdmöjligheterna på lasarettet i den för demnaturligacentralortenHälsingborg.Aterinträdets inverkanpå förvaltningsapparaten är avsevärd.Dennaverkan kan lätt påvisasgenomdeenklauppgifterna, att vid återinträdet i runt tal 1.300 avtotalt 4.150anställdakommaatt överföras till landstingetoch att kostnadernaför delandstingskommunalauppgifterna vid tiden för återinträdet kunnaberäknassvaraemot i runt tal 17procentavomslutningenavstadens budget.Genombeslutetöverföras följande uppgifter till landstinget,nämligenlasarettsvården,tuberkulossjukvården,epidemisjukvården,vårdenav långvarigtsjuka,mentalsjukvården,undervisningenochvården för psykiskt efterblivna,distriktsvården,dispensärvården,denförebyggandemödra-och barnavården,barnmorskeväsendet,folktandvården, den psykiskabarnaochungdomsvården,sjuktransportväsendet,barnhemsverksamheten,husmoderssemesterverksamhetenochrättshjälpsvården. Avdessalandstingskommunalauppgifter, somstadsfullmäktigeunder sålång tid haft att sysslamed,knyter sighuvudintressetsjälvfallet till lasarettsvården,enkannerligenlasarettets byggnadsfråga.Först i mitten på1800-talethadeHälsingborg ett sjukhus i meramodernmening.Detta tilkompå initiativ avstadsläkarenJ. F. Netzlerochinrättades i det s.k. Norrabadhuset. Ar 1857, dåstadenhadecirka 6.000invånare,beslöts uppförandetav ett nyttsjukhus pådenstadentillhöriga tomtenHimmelriketvidHimmelriksgränden.Detsjukhusetblev färdigt ochtogs i bruk år1859.Det varavsett för 25patienterochanvändes till år 1879, då ett nyttlasarettmed 40 vårdplatseruppfördes på det nuvarandelasarettsområdet.För dettasistnämndalasarettstodMalmöhus läns landstingsom byggherre.Efter handbyggdesdettalasarett ut, så att det år 1907hade 127vårdsplatser.Stadenhade vid den tidpunktenca. 33.000invånare. Stadensutträde ur landstinget1918gjorde inte slutpågemenskapenifråga sjukvårdenGenom ett särskilt avtal år 1917,somstadsfästes utav o :t1918,överenskommoparterna, att lasarettet fr. o.m.1918 skuledrivasva sgemensamt.Samtidigtkommanöverens om, att lasarettet K skullegenomgåenbetydandemoderniseringochutbyggnad.Dennagenomnfördesunderåren1921-1929. I mars 1925stodo färdiga ny kirurgisk nyadministrationsbyggnadmed mottagningsavdelningar föl u 77 l n g s j i u

medicinskaochkirurgiskaklinikerna i bottenvåningen>röntgenavdelning i förstaochpersonalbostäder i andravåningen. År 1929varombyggnaden avdenmedicinskakliniken färdig.Genomdessanyaombyggnaderökades lasarettetsvårdplatsantal till 282.Stadenhadedåca.55.000invånare. Lasarettetsbyggnaderärosålundagamlaochomoderna.Vissaavdelningar, i förstahandavdelningen för öron-,näs-ochhalssjukdomar,äro ur arbetssynpunktundermåliga.Redan i slutet på1940-taletuppdrog°ocksåstads. fullmäktige åt direktionen för stadenssjukvårdsinrättningar att verkställa enutredningangåendegestaltningenav sjukvården i Hälsingborg.Denna utredningvarnärmastföranleddutav, att samarbetsavtaletmellanstaden ochlandstingetuppsagts.Denresulterade i ett förslagden1 maj1952 till generalplan,somskullegenomföras i etapperochberäknadeskostacirka 14miljoner kronor att genomföra.1953 uttaladehälso- ochsjukvårdsstyrelsen,somdåmeraövertagitledningenavsjukhusväsendet i staden, att planeninte bordekomma till genomförande,ochbegärde i ställetanslag till provisoriskaändringar av vissalasarettsavdelningar.Anledningen till attplanen inte genomfördes var, att planen i huvudsak inte tillförde lasarettetnågranyavårdplatser.Förutsättningarna för generalplanenhade dessutomändrats.Desenareårensutvecklingpå detmedicinskaområdet hadeådagalagt, att ett moderntlasarettmedtilhörandespecialavdelningar måstetillföras ett störreantalpatienter änvadstadenensamkundebjuda. Detvar inte försvarligt att dimensionera ett lasarett efter enbartstadens egetinvånarantal. Påförslag av hälso- ochsjukvårdsstyrelsentillsatte stadsfullmäktige den17december1957 en utredningskommitte,somskulle lägga fram förslagomlasarettetsutbyggnad.Dennakommittéframlade i maj 1960 förslagangåendeutvidgning av lasarettsområdet, vilket förslag finnes redovisat i nr 23 av stadsfullmäktiges trycktahandlingar för år 1960. Enligtkommitténsmeningbordelasarettetdimensioneras efter ett invånarantalav 130.000,motsvarandecirka 700vårdplatser. Enligt kommitten5 uppfattningvore detnuvarandelasarettsområdet,beståendeav kvarteret Lasarettet nr 1+2, Fasanennr 1 ochVattentornet nr 4, icke tillräcklig för enutbyggnadav antaletvårdplatser till cirka700.Endastunder för utsättni ng att enbetydandeutvidgningavområdetkom till ståndförelåg -förutsättni ng för lasarettets kvarblivande pånuvarandeplats. Denverkställdautredningenådagaladeemellertid, att utvidgningenkundeskegefiOl angränsandekvarterenFasanennr 2,stadsägannr 1053ochBastionen flatt nr 24 tillades området.Omområdetvidgades på dettasätt, var det til räckligt stort för att det skullekunnaanseslämpligt för ett lasarettmed 1. 78

angivenstorlek.Även för framtiden skulleområdetvara tillräckligt för att tillåta erforderligautbyggnader.Somenförutsättninggälldeemellertid, att igenläggning för allmän trafik skeddeavMunkavägensamt att gatumarkentilades lasarettsområdet.Medhänsyn till intressetav att kvarteret Bastioneninteskildes från detövrigalasarettsområdetavgataupplåten för allmäntrafik,ansågkommitténvidarestarkaskäl tala för, attSkånegatan intekom till utförande.Kommitténslutademedatt föreslåstadsfullmäktige att i principbesluta, att deavvattenverketresp.socialnämndendisponerade

kvarterenFasanen nr 2, Bastionen nr 24 ochstadsägan nr 1053samtden

gatumark,somförnärvarandeingick i Munkavägen,skulle tillföras lasarettsområdetochatt överförandetskulleskefr. o.rn.den1 januari1965. Stadsfullmäktigeblevo emellertid icke i tillfälle att fatta någotbeslut i anledningavkommitténshemställan,Utredningenomstadensåterinträde i landstingetkom i stället påbordetoch i sambandmeddennautredning träffadelandstingets förvaltningsutskottochstadskollegiet en preliminär överenskommesl erörandelasarettets utbyggnad, vilkenöverenskommelse godkändesav stadsfullmäktige. Detta avtal innebar, att landstingetoch eldenskulleutsegemensamlasarettskommitte, vilken skulleplanera ett lasarett i Hälsingborg för ett upptagningsområdemed 120. 000 nvånare.Kommittén skulle bedrivaplaneringsarbetetmedskyndsamhet -io chså att landstinget om möjligt fick tillfälle att före utgångenav år 130. 1964besl 000 uta i frågan.Parternasavsiktvar, att lasarettetskullestå färdigt år1970. I frågaomförläggningen — ochdetta är intressant— innehöll avtaletföljande föreskrift: "Därestlasarettet får enannanförläggning änvadstadensutredningskommité i sin utredning(redovisad i betänkandetomstadensåterinträde i landstinget)utgår ifrån, skallstadenutanersättningöverlåta för ändamålet erforderligmark mot att landstingetutanersättning till stadenåterlämnar dendelav detavutredningskommittenavseddalasarettsområdetmeddärå nuuppfördabyggnader,somenligtvadsomär känt vidtidpunkten för det slutligabestämmandetutav lasarettets förläggning ickekommer att användasförlandstingsändamål.Ombyggnadååterlämnatområde,beträffande vilkenlandstinget efter tillträdet utfört särskiltkostnadskrävandearbete, skalsärskildöverenskommelseträffas". Efterstadensåterinträde i landstingetskullelasarettskommittenupplösas ochkommitténsarbetsuppgifter,sådanadepreciserats i avtalet, tilkomma deorganinomlandstinget,somdettautsåg. Denovanciteradesärskildaföreskriften i avtalet mellanstadenoch la n varett uttryck för denav allt fleraförtroendemänomfattade E d it tn ge

m o eningen,att ett nytt lasarett — i motsats till vad1957års utredningsk jungfruligmark.Skälen för ettsådantståndpunktstagandekunnasammanfattas på i huvudsak följande sätt. Vid remissbehandlingenav utredmngsn h å p y d o b it— g la s re fökommi m rå d e o chdär på tensförslagframkom bl. a., attbyggnadsnämnden i stadenkunde tilstyrka en förläggning av lasarettet till detnuvarandelasarettsområdet endastunder förutsättning attSkånegatanfick beslutadsträckninggenom områdetfram till Bergaliden,medanlandstingets centralasjukvårdsberedning för sin del tillstyrkte förslagetendastunderförutsättning, att någon trafikledintedrogs framgenomlasarettsområdet.Manstod inför ungefär liknandeproblem,somvar för handen,när 1945års bangårdsavtalslöts. Detavtaletförutsatteenplaceringutav tågfärjelägena,somdentekniska expertisenbestämt tagit avstånd ifrån, Dennaoöverensstämmelsemellan avtaletochdenutav teknikernahävdadeuppfattningen har sombekant föranlett, att avtalet intekunnatgenomföras, låt varaatt dettanu inte varit någonstörreolycka. Inför kravetpå ett odelatlasarettsområdeanslöt sig nuflerochfler till denmeningen, att det ur stadsbildningssynpunktskulle varaolyckligt att förlägga ett nytt lasarett till det gamlalasarettsområdet, eftersomområdetpå en väsentligsträckning då skulleavskärade östra stadsdelarnasförbindelsermedstadenscentrum. Manmenadeockså, att områdetinteskullegearkitekternasammafrihet att utforma ett nyttlasarett somjungfruligmarkpåett nyttområdeskullekunnaerbjudaochattområdet intevar tillräckligt stort för att beredaönskvärdmöjlighet till framtida utveckling.Detmåstevidareinnebäraavsevärdaolägenheter lör bådevårdpersonalochpatienter att underbyggnadstidenarbetaochvistas på det gamlalasarettet.Områdetgav inte den tillgång till bilparkeringsplatser sommankundebegäravidenplaneringutav ett nyttområdeochdetfanns ,inte heller i närhetennågonmark,somskullekunnaanvändas för uppförandeutavbyggnaderför personalbostäder.Slutligenhademan i tankarna denstatligautredning,somvisadepåenöverföringavhuvudmannaskapet förmentalsjukvårdenfrånstaten till landstingen.Mankundemedkännedom omdennautredningräknamed, att efter ensådanöverföringS:taMaria sjukhusskullekunnaläggas ned. Ett mentalsjukhusanpassatefterstadens behovbordedåbyggas i anslutning till detnyakroppssjukhuset.För ett sådantmentalsjukhushadedetgamlalasarettsområdetintenågonplats. Opinionenmenade,att det nyligenförvärvadeBergafältetutmedÄngelholmsvägenerbjöd lämpligtområdeför sjukhusbyggnad.Detnyalasarettet skullebetjänaickebaraHälsingborgochdessinvånareutanäven befolk ,nin •gen i denlandsbygd,somlågnorrochösteromstaden.Områdetösterom 8 0

Bergakasernenframstodosöktsåsomsynnerligenlämpligt för förläggning utavett nyttlasarett.Områdetlågcentralt i förhållande till denbefolkningsmassa,somlasarettetskullebetjäna.Kommunikationerna dit voroutomordentligtgodasåvälfrån norrsomfrån österoch frånstadenscentrum. Områdeterbjödvidarefrihet förenplanläggning,somhadeatt tilgodosedet somursjukvårdssynpunktvoredetbästa.Denumerasåviktigaparkerings. problemenkundehär få engeneröslösning. Denför landstingetochstadengemensammalasarettskommittn,som uteslutandehunnit attsysslamedfråganomlasarettets planläggning, har nuefter jämförelse mellanBergaområdetoch det nuvarandelasarettsområdetkommit till det resultatet, att det nyalasarettet bör byggas på detsistnämndaområdet.Skälen för ståndpunktstagandetäro i huvudsak avekonomisknatur.Approximativakostnadsberäkningarvisa,attkostnaderna för ettlasarettpåBergaområdetskulleuppgå till cirka66,7miljoner kronor medanmotsvarandekostnaderpå detgamlalasarettsområdetskullestanna vidcirka 58,2 miljoner kronor. Härtill kommer, att räntekostnaderna å nedlagtkapital för ett nytt lasarettmåstekommaatt överstigaräntekostnadernaför utbyggnadav det gamlalasarettsområdet,eftersom ett helt nytt lasarettsvårligenkantagas i bruk förränpraktiskttagethelasjukhuset blivit färdigställt,medanenutbyggnadpå detnuvarandeområdetmöjliggör en successivinflyttning. I ochmed att den för stadenochlandstingetgemensammalasarettskommiténsagtsinmening,tordefråganomlasarettets placering fåanses varaavgjord.Avgörandetmåste ur stadenssynpunktbeklagas. Ur stadsbildningssynpunktkan det inte varatilfredsställande, att manpådenna centralaplats till ett komplexsammanför alla debyggnader,somkomma attingå i detnyalasarettet,ochdärmedpåenväsentligsträckningomöjliggör naturligakommunikationermellan deöstraochvästrastadsdelarna. I en vettigplaneringavHälsingborgsynesdetvaranaturligt att försökafrigöra deni detnuvarandelasarettsområdetingåendemarkenför till endelbostadsbebyggesl eoch till en delskolbyggnader i anslutning till redan befintlig skolbebyggelse.Naturligt är vidareattsamladenifrågavarandebebyggelsen försjukvårdsändamålkringBergaområdetvid2ingelholmsvägen,eftersom därfinnas tilgängligamarkområden,somerbjuda fri planeringochutrymmenför parkering,samtenuppväxandebebyggelsedärstädes lätt kange plats för byggnader för personalbostäder.Jämväl ur ekonomisksynpunkt tordeenplacering dit av lasarettetvara för stadenfördelaktig. Marken inomdetområde,somnuplaneras för ett nytt lasarett, får nämligenanses varasåmycketmeravärdänmarkenpåBergaområdet, att mervärdetmer G

änvälsvararmotdeökadekostnadernaför attbyggaett lasarettpåBergaområdet.Kommandegenerationerhälsingborgaretordetyvärr få anledning att djupt beklaga ett genomförandeav ett slutligt beslut om en vidare utbyggnadför sjukvårdsändamålutav detnuvarandelasarettsområdet. Fördenslutnaåldringsvården>somär enprimärkommunaluppgift och somstadsfullmäktigesålundaävenefter återinträdet i landstinget ha att sörjaför, förfogarstadenöver 266vårdplatser,fördelademed35 platser påLilla ålderdomshemmet,30 platser påKrookskastiftelsen, 60 platser påInackorderingshetnmet,120platser påStoraålderdomshemmetoch21 platserpåPörsörjningshemmetförmänpåFredrikshorgsgård.Befolkningsutvecklingen i vårt landkännetecknasav en kraftig förskjutning till de högreåldrarna.Sålundafanns i januari1955663.000ålderspensionärer, d. ii. s.personer,som fyllt 67 år. Dennabefolkningsgruppväntaskomma attökamed15.000per år under tiden fram till 1970, då antalet utgör 890.000. Enligt gjordaberäkningarskerökningen i antalet åldringar i snabbaretakt i städernaän på landsbygden. En särskildundersökning beträffandeförhållandena i Hälsingborgjämförtmedförhållanden i riket idesshelhetvisar, att Hälsingborgblandstädernainte är i någongynnsam ställning.Medanantaletåldringar, d. y.s.personeröver67 år, i hela riket 1950var 8,5procentoch196010procent,såvar antalet åldringar i Hälsingborgmotsvarandeår 8,3och10,6procent.Socialnämndenhar för sin del gjort gällande, att antalet åldringar i Hälsingborgöver 67 år skulle kommaatt stigamedminst150personer för år eller under20-årsperioden 1955-1975medtilsammans 3.000personer.Socialnämndenräknarmed att90procentav detökadeantalet åldringar skulleredasigsjälvaochatt endast10procentskulle bli i behovavvårdpåålderdomshemavnågotslag. 1975skulledåbehövasfemnyaålderdomshemmedplats för 60pensionärer för varje. Debefintligavårdresursernaäro alltså helt otillräckliga ochstadsfullmäktigehaocksåfastställt en plan för utbyggnadav denslutnaåldringsvården.Somett förstaled i dennaplanhastadsfullmäktigeunder år1962 fattat beslut omuppförandeutav ett nyttålderdomsheminomkvarterel PrinsGeorg i Öresundsparken.För ändamålethastadsfullmäktigeden januari1962anvisat ett belopp av 3.670.000kronor. Planenupptage vidareålderdomshem i Gåsebäcksområdet,där avsikten är att uppföra et hemmedplats för 90personeroch ett hemmedplats för 60 person8 I denekonomi skaplanen för utbyggnadutav åldringsvårdenräknarrna Slutligen 0person 6 sfö å R m h vid rln e g ta p u medatt investera under år 1963 3 miljoner kronor, under år 1964 4, 82

miljoner kronor,under år 1965 1,5 miljoner kronor,under år 1966 1,8 miljonerkronorochunderår19670,8miljonerkronor.Omdennautbyggnad utavåldringsvårdenråder i denbeslutandeinstansen full enighet.

Ävenomdenlämnaderedogörelsenendastkunnatberöradeviktigaste aktiviteternainom olika avsnittutav denkommunalaverksamheten,torde avredogörelsenframgå, att dekommunalaarbetsuppgifterna i det nutida Hälsingborgärobådeomfattandeochskiftandeoch att dehaenväsentlig betydelseför samhällsekonomin. I självaverket äro de till dennormala verksamhetenhörandearbetsuppgifternasåpassbetungande, att utrymme intefinns över för initiativ i denutsträckning,somkundevaraönskvärd. Någongång kan detta leda till enförsummelse,somkanske inte kan repareras.Somexempelmånämnas,att stadenmärkligt nog inte har visat tillräcklig aktivitet för att vinnaanslutning till de nationellaochinternationellaflygnäten.Detfanns vid denaktuellatidpunkten inte tillräcklig insiktomvadsomhöll på att händaochstadenkomav dennaanledning intetillräckligtsnabbtmed i konkurrensenomdet flygfält i södraSverige, somanladessomenpendang till Kastrup i Köpenhamn.Mycketsnartvar tidenför endirekt anslutning till flygnätetförsutten.Stadentorde nu ha att helt inrikta sig på att nå såsnabbaförbindelsersom möjligt med KastrupochBulltofta.Avsaknadav flygfält skulle,omsådanaförbindelser kunnavinnas, inte betydanågonstörreolägenhet.Under 1950-talet ha åtskiligaförslagväckts i sådantsyfte, bl. a.omhelikopterförbindelsemed KastruprespektiveBulltofta eller upprättande i samarbetemedHelsingör avensnabbbilförbindelseHelsingör—Kastrupsflyghamn.Av olika, framföralltekonomiskaskäl, hadessaförslag hittills inte avsattnågotresultat. På1960-talethar dennyasvävfarkostenkommit i blickpunkten.Den är intressantframföralltpågrundavdenhögatransportfarten.Det är möjligt attmedensådanfarkost taombordpassagerarepå lämpligplats på land i Hälsingborg,välja lämpligvattenväg till Kastrups flygplatsochlanda vid flygplatsensstationsbyggnad.Svävfarkosternastransportekonomi är emellertid inte för närvarandehelt utreddoch en förbindelse av antytt slag förutsätter i förstahandnoggrannaundersökningarav förbindelsens drift ochekonomi.Det torde bli enav de uppgifter,sominomden allra närmastetidenkommeratt påkalladestyrandesuppmärksamhet.

Detåterstår att talanågotomdenförvaltningsapparat,somhar att lösa demångakommunalaarbetsuppgifterna i staden.Gällandelegalaregler för denkommunalaförvaltningenbygga i stort sett pågrunderna i 1862års kommunallagstiftning,stadsfullmäktigeinstitutionens magnacharta. 1930 och1953års lagstiftningar ha i huvudsakendastanpassatdessagrunder efterutvecklingenochgett lagstiftningenentidsenligdräkt.1 ett väsentligt styckeinfördedockdennya k destörrestädernamöjlighet att läggastadsstyrelsenpå ett för ändamålet oinrättat särskilt organ, ett stadskollegium.Huvudregeln var eljest, att i städm erna m udrätsel n a lkamrarna l a g e liksomtidigare skullehandhajämteandrauppjämvälastadsstyrel sen.Såsomdenendastaden i landet utnyttjade ngifter vsina Hälsingborggenom fullmäktige möjligheten att i denna ordning åeffektivirseraförvaltningsapparaten.Samtidigtsomstadskollegiuminrättades, 1frigjordes 9 detta 5 i största 3 möjligautsträckningfrånrutinmässigaförvaltningsu emöjlighetnför särskildaledamöter i kollegiet att hell:ägnasin tidocharbetsp åt dekommunalaarbetsuppgifterna.DessaÅtgärdergav förtroendenkraft y h e pmännenstörre möjlighet att utöva ett inflytande påförvaltningen,som t svara.demotdeuppdragde fått avsinaväljare. g att DstaIdsyfte e lokaltsamladekommunalakontorenpå ett centralt ställe i i enochdärmedskapaen ytterligare förutsättning för effektivitet i n förvaltningenhastadsfullmäktigebeslutatomuppförandetav en förvaltf g ningsbyggnad. a Denna,som fått sitt lägebestämt till kvarteretNajaden t snettemotRådhusetmenpådenvästrasidanav Drottninggatan, äravsedd v attutföras i treetapper.Denförstaavdessa,somstod färdig att tagas i ebruk1961,kostadecirka5,3 miljoner kronor.Ytan i denuppfördabyggr nadenuppgår till 6.667kvsn.,fördelademed397kvm,påbutiker i bottenngen,5.900kvm,påkontoroch470kvm,påarkiv.Denandraetappen, . våni somavseren ren tilbyggnad till denfärdigabyggnadskroppen,beräknas Gkommaatt påbörjas under år 1963.Utformningenav dentredjeetappen, e somskallbyggasmedfasadenmotSundstorget,ochav dennaanledning kräversärskildomsorg,är för närvarandeföremål för studier. n Eftergenomförandet av de ändringar,somföranleddes av den nya o kommunallagstiftningenochbeslutetomstadensåterinträde i landstinget, kommerdenkommunalaförvaltningen i Hälsingborg att varaorganiserad m påsätt,somvisas i sammanställningarnapåsid.87och88. i Sedankrigsslutetochframför allt under detsenasteårtiondet har cler kommunalaaktiviteten i oavbmtentakt ständigt ökat.Orsakerna härtill n kunnaallmänthänföras till samhällenasfortgåendeurbanisering,detökade f 84 ö r a n d

statligainflytandet på utformningen av denkommunalaverksamheten, kravenpåökadstandardvid detallmännas betjäningavsamhällsmedlemmarnasamtbefolkningenssammansättning. Omfattningenoch arten av de problem,som följt av dennaökade aktivitet,kunnabelysasav någrauppgifter ombruttoinvesteringarnasoch konsumtionensvolymmässigautveckling,primärkommunernas inkomster ochutgiftersamtdenkommunalautdebiteringen. I enindexserie,som år 1946 har bastalet 100, svarainvesteringarna exklusivebostädermot följande tal. 1958 1 9 5 9 1 9 6 0 253 2 6 9 2 8 6 Kommunalbruttoinvestering Statlig 1 9 7 2 2 0 2 1 5 Privat 1 6 5 1 7 5 1 8 6 Kommunalkonsumtion 200 2 0 9 2 1 5 Statlig 1 3 9 1 4 8 1 5 4 Privat 1 3 8 1 4 3 1 4 5

Primärkommunernasinkomsterochutgifter voro i mkr. Inkomster Däravkommunalskatt statsbidrag Utgifter Därav löner ochpensioner

1957 6868 3472

1958 7234 3073 1754 7481 2572

1228 7 2380 0 0 teringenvar Dentotalagenomsnittligakommunalautdebi 5

1959 7887 3332 1932 8051 2730

1960 8630 3610 2030 8600 2980

Är Kronor

ltd

l i r b e t r ä f f a r

1961 1962 15,00 15,24 1 1 1 Denökadekommunalaaktiviteten har genomgri9pandebetydelse för , ldeavspeglar sig i samhälsekonomin,ett förhållandesom för denenski anspråkenpåhansskattekraft.Somaldrig tidigareframstår det i dagens 6 lägesomenangelägenhetavstörstavikt, attkommunerna ägna erforderlig 6 uppmärksamhetåtplaneringsarbetetpålängresikt.Vad särski l t Häl singborg 0 3

synpunktogynnsamutveckling mot dehögreåldrarna. Detsynes därför här i stadenvarasärskiltangeläget att i planeringsarbetethauppmärksamhetenriktad pånödvändighetenutav att öka den produktiva delen av befolkningen.Härigenomskulledet bli möjligt attocksåökaelensamlade skattekraftenochdärmedgivasamhällsmaskineriet det nödvändigaekonomsi kaunderlaget för ett handlande.Stadensekonomiska liv bäres nu 85

HÄLSINGBORGSKOMMUNALFÖRVALTNING 1963 i förstahandav handelochsjöfart,medanindustrin är mindremarkerad. Ävenomhandelnochsjöfartenärostadda i ständigutveckling,synesdetta ickeförslå. Skallstadeninte stagnera,torde det varanödvändigt att få till ståndenindustriexpansion.Otvivelaktigtskulleensådanrelativtsnabbt gestadendenekonomiskakraft,somärerforderlig förenlivaktigutveckling. Deproblem,somdet nutidaHälsingborgstår inför, påminna i mycket omdem,somengångföranleddelasarettsläkarenNaumannattväckasitt förslagom en generalplan. Densnabbautvecklingen i vår tid kräver emellertid en annanplaneringsmetodik. Det gäller att ständigtanpassa planeringenefter utvecklingens skiftandebehov. En ständigöversynav planernaär därförnödvändigochs.k. rullandeplaner är i dagpåmodet. Alltsedantilkomstenav dennyastadsstyrelsenhastadsfullmäktige i Hälsingborg i sambandmedprövningenav utgifts- ochinkomststatenfastställtinvesteringsplaner,somavseverksamhetenunderdennärmaste5-årsperioden.Avsikten är, attdessaplaner, allt efter utvecklingens skiftande behov,skolarevideras.Det föreliggerocksåett förslag till generalplan för staden.Detta förslag har emellertid av olika skälännuickeunderställts fullmäktigeävenomförslaget, särskilt i vadangår kommunikations, liggersomengrund för detkommunalahandlandet.Anledningen till att generalplaneninte förelagts fullmäktige för fastställelsehängersamman medettavdespörsmål,somberördes i denutavNaumannväcktamotionen. Vi äromedandraord tillbaka till Hälsingborgsbangårdsfråga.Ovissheten omjärnvägskommunikationernas slutligadragningutgör alltjämt ett hinder förHälsingborgs naturligautveckling.Fråganär, om detsominomden närmastetidenkommer att händakangestaden i händernanyckeln till enmera slutlig lösning utav stadensmångskiftandeproblem. Självfallet är ett ordnandeav kommunikationsfrågornabata ett momentom än ett mycketviktigtsådant i händelseutvecklingen.Ledarnafördestörstapartierna i stadenha i stadskollegietetablerat ett fruktbärandesamarbete,som i hög gradmedverkat till att skapaförutsättningar för en målmedvetenoch företagsvänlig politik. Stadenhar att fortsättamedensådanpolitik, om detskall blivadagensledandekommunalman,stadsdirektörenBörjeSkarstedt,förunnat att —liksomengångkonsulnTrapp—kunnakonstatera, att flertaletavde i dagplaneradeprojekten helt eller delvis förverkligats ochattåtgärdervidtagits för att i övrigastyckenförverkligaplanerna.

STADSFULLMÄKTIGE Beslutochrepresentation STADSKOLLEGIUM Ledning,beredning,rättegångar, arkivvård m. in.

Icke reglerad förvaltning DrätselkammareFastighetsnämnd Gatunämnd (5+3) ( 5 + 3 ) ( 5 + 3 )

iUi

i ga valtning Ö re Drätsel Bostadspolitik Gatoroch vägar Af yrelse c färsverksst Parker Medelsförvaltning Fastighetsförvalt(7) n Vatten ning k g yrelse (7) Badhusst Underlydande Husbyggnader Avlopp Bostadsförmedlingsverk: yämnäd(3+3) Markfrågor Renhållning n Drätselkontor Daghem sstyrelse (7) U n d e r l y d a n d e U n d e r l y d a n d e Uppbördsverk r etilskanämnden Est verk: Auktionskamverk: Gatukontor mare Fastighetskontor e(9+3) Gymm nastiknämnd(7) Parkförvaltning i e r rektion (9) Hamndi Vattenverk Idrottsnämnd (5+3) Renhållningsverk Lönenämnd(9+3) Musei styrelse (9+3) Avloppsverk Sociaalbyrå,styrelse för (9) Spårvdagsstyrelse (5) Stadsbi d bliotek,styrelse för (7) r Trafikenämnd (7+5) Ungdom f sstyrelse (9+3) f Nämnder för reglerad förvaltning i s ö Arbetslöshetsnämnden (Arbetslöshetsnämnden fun- Polisnämnden (5+5) r (15) (8+3) gerarsom familjebidrags- Skolstyrelsen Arbetsvårdsnämnden(5+2) nämnd) Slakthusstyrrelsen (5+3) Barnavårdsnämnden (9+3) Famihebidragsnämnden S Brandstyrelsen(5+3) Taxeringsnäm (8+3) - nderna (5+5 o distr. 6+6+ordf. Byggnadsnämnden(5+5) och Handels-och sjöfartsnämn- ett Civilförsvarsnämnden(5+5) den(7) kronoombud) Hemhjälpsnämnden(5+5) c Hyresnämnden (6+6) (3 i ordf., 3 ledam., 6 suppl.) Hälsovårdsnämnden(7+7) a Nykterhetsnämnden (7+4) l n ä m n d e n 1

HÄLSINGBORGSCENTRALAKOMMUNALFÖRVALTNING1963 VALBEREDNING 7ledamöter

STADSFULLMÄKTIGE 51ledamöter,varav 30S,12 H, 9 Fp Ordförande:KarlSalomonsson 1:ev. ordf.:Ture Ågren 2:eNr.ordf.:GunnarNordqvist

EXPED1TIONSNÄNMD

2ledamöter - - -BESVÄRSNÄMND 5ledamöter 3suppleanter

STADSKOLLEGIUM (stadensstyrelse) 9ledamöter (5 S, 3 H, 1 Fp) 5suppl. (3 S, 2 H) Ordf.Börje Skarstedt V.ordf.:OveSommelius

RotelS:

RotelA: Allmännaärenden, föredragande: B. Skarstedt

Social-ochkulturärenden, föredragande:0. öhrström

Ro/elT.

Tekniskaärenden föredragande:G-1-1.Johnsson

1— — STADSKANSLI (tjänsteorgan för stadsfullmäktige och stadskollegiet) Kanslichef: E. Andersson Stadssekr.,kanslinot., registrator tn. fl.

STADSREV1SION 25ledamöter s a m t (löneroch pensioner 25suPPL organisationsfrågor) Revisionskontor 9ledamöter,3suPIDI• Lönekansli

LÖNENÄMND

\ Aktuarie U T R E D DRÄTSELKAMMARE N (stadensfinansstyrelse) I 5ledamöter suppl. N3 Drätselkontor G S K O N T O R

HUNDRAÅRSKOMMUNALVAL IHÄLSINGBORG AvKRISTERGIEROW, Somi annatsammanhangbelysts,befann sig Hälsingborg vid 1860talets ingång i en period av påtagligutveckling.Såvälav borgerskapets äldstesomav enskildahade initiativ tagits till betydelsefullaåtgärder på detkommunalaområdet.Samtidigtbefannsigstaden i enperiodav stadig befolkningstilväxt.Medanantaletinvånare år 1850 höll sig vid 4.140, hadedet fem årsenarestigit till 4.473. År 1860var enligt de officiella siffrornaantaletinvånare5.333.Detvar,somvistrax skallse,enbetydelsefullgräns,somdärmedpasserats.Naturligtvis varHälsingborgfortfarande ensmåstad,nummer17blandSverigesstäder,nummerfem i Skåneefter Malmö,Lund,LandskronaochKristianstad i nu nämndordning. Först under1850-talethademanf. ö.passeratYstad i denskånskarangordningen. Mendetvarensmåstad i framåtskridande,omockännublottlångsamt,och förutsättningarfanns för ett sådant i stegrattempoickeminstgenomde förbättradekommunikationsförhållandenasåväl till landsgenomjärnvägsförbindelsesom till sjössgenomden för sin tid utmärktahamnen.Detkan därförmedfogsägas,att kommunalreformenmeddessmöjligheter till en effektivkommunalstyrelsekomsynnerligenlämpligt för Hälsingborgs vidkommande. Innanvi härgör ettförsök attbelysadenkommunalpolitiskautvecklingen i Hälsingborg,sådandenavspeglarsig i dekommunalavalen,kandetvara påsinplats att i korthetantydadenbefolkningsutveckling,somförvandlade småstadentill enstad i dentäta, från år till år påsistone i frågaomden inbördesordningenvarierandegruppenavstädernärmaststorstädernaStockholm,GöteborgochMalmö. I stadsfullmäktiges minnesskrift till femtioårsjubiMethar Carl Lindmanundersöktbefolkningsförhållandenaunder perioden1860-1910, vilkamedförde,att Hälsingborgryckteuppfrånden sjutonde till densjätteplatsenblandSverigesstädervadfolkmängdenbeträffar.SomLindmanframhåller börjadeexpansionen för Hälsingborgs vidkommandejustmed1860-talet,fortsatteunderdetpåföljandedecenniet ochlen'mineradeunder1880-talet.Underdessatre årtionden,skriver Lind89

man,"fanns i vårtlandingenstad,somi afseendepåfolkökningkundetäfla medHelsingborg".Med1890inträddeenvissavmattning för Hälsingborg liksomförandrastädermedstark befolkningstilväxt,sammanhängandemed attnytilkommandeindustriorterdrog till sig allt störredelavlandets rörliga befolkning. Hurkraftigbefolkningstilväxtenvarunder50-årsperioden,särskiltunder detre förstadecennierna,framgår av destatistiskadata,somanföres av Lindman.Undertioårsperioden 1861-70ökades'olkmängdenmed38,3 procent (för landetssamtligastäderärmotsvarandesiffra 21,3), 1871-80 varökningen37,3procent(samtligastäder 24,4), 1881-90 58,4(samtligastäder 26,2). Dehär återgivnaprocenttalenillustrerar, vadsomovan sagtsomdenexplosionsartadeutvecklingenunderdessaårtionden,särskilt under1880-talet,dåfolkmängdennästanfördubblades.Avmattningenunder tiden1891-1900återspeglas i procenttalet19,1(motsamtligastäder20,7), denendagångenHälsingborgliggerundergenomsnittstalet.Återhämtningu pa 30,3procent(samtligastäder21,5). I absolutatalåterspeglasbefolkningsäe m ciu lsfö -ta 0 9 r1 e d n m lrtid dåfolkökning e tm rkn ökningenpåföljandesätt:18605.333invånare,18707.941,188011.550, 189020.140,190024.670,191233.877. Vill mangöraenjämförelsemellanbefolkningsutvecklingen i Hälsingborgå enasidanoch i övrigastäder å denandra,kan det väl varaav specieltintresse att jämföra deskånskastädernasutveckling.Somredan nämnts,lågHälsingborgvid1860-taletsingångpåfemteplats blandSkånes städerefter Malmö,Lund,LandskronaochKristianstad i nunämndordning.1863gick Hälsingborg tillfälligt upp till tredje plats ochunder det följandeårtiondetväxladeordningenmellanLandskrona,Kristianstadoch Hälsingborg.Redan1867gick Hälsingborgemellertid definitivtornLandskrona,1873hadeKristianstad slutgiltigtpasseratsoch12 år senarehade andraplatsenframför Lunderövrats,Hälsingborglåg dåmedsina15.230 invånarepåniondeplats blandSverigesstäder. För att närmarebelysatillväxten i invånareantal för Hälsingborgs vidkommandekandetvaralämpligt att ytterligarebegränsajämförelsenmed övrigastäder till attendastinnefattaMalmöochLund,dels för attdessa bådastäder alltså under större delen av detsenasteårhundradet bildat tettrion i Skånetilsammans Hälsingborg,dels för att befolkningsutveck -lingen i detrestädernaföreterganskapregnantadrag. Vi kan för ensådan jämförelse till väsentligdelbyggapåenundersökning,somgenomförtsaN Carl-AxelNilssonl) medsärskildhänsyn till det för Lunds stadkarak 1 90) K o m m u

teristiska i utvecklingen.Härskallgivetvis i ställetförsökgöras attprecisera, adsomvarit specieltutmärkande för utvecklingen för Hälsingborgs vidkommande. AvdetreskånestädernauppvisarMalmöochHälsingborgenåtminstone periodvismyckethastigtillväxt, underdet attLundundertiden 1860-1910 kännetecknasav enökningundergenomsnittet för destäder i landet,som existeradeunderheladennaperiod (i runt tal 250 % mot genomsnittligt 300,Hälsingborgs ökning ligger,somframgårav ovanredovisadedetaljsiffror; ett gottstyckeöver600 c/ e0ndel inkorporeringar in i samtliga tre städers befolkningstilväxt. För MalmösochLundsvidkommandeinfaller deunderförstahälftenav1910). t i vi ddkom e m nandeundersenarehälften,Inkorporeringen talet,F föröHälrsingborgs a v Ra u s och delar av l a ndsförsaml ingen år 1918 tillförde stadenmeden n ä r m a s t gång8.888invånareochgav denfemteplatsenbland rikets städer.Beefolkninfgsökni t ngen e i Mal r möochHälsingborglöper tämligen parallelltmed u n d a n t a g för i n korporeri gsperioderna.DistansenmellanMalmöochLund 1 9 1 n0 harökatsväsentligt,1865var förhållandetmellaninvånarantalen i debåda sstädernapc:a 2:e1, 1960 l c:a 5: a 1.Hälsingborg,som1860startade i klart runderläge i jämförelsemedLundmedendast i runt tal hälftensåstor befolkning,gick under1880-talets kraftigaexpansionsnabbt förbi Lund ochvar längemer ändubbeltsåstort. Undersenaste tid har emellertid kurvornabörjat närma sig varandranågot, i det att Lund uppvisat en accelereradbefolkningsökningunder tiden efter 1940-talets mitt, under detatt ökningen i Hälsingborg efter 1930-talet varit mindreaccentuerad ochbetydligt lägreän i bådeLundochMalmö,somunder1950-taletbefunnit sig i snabbframmarsch.Ensammanfattandejämförelsemellan de treskånestädernager vidhanden, att HälsingborgochMalmöunder det senastförflutnaårhundradets första del, fram till ungefär 1920, företer enlikartadbefolkningskurva,somstarktavviker frånLunds,under det att desistafyraårtiondenauppvisaren för LundochMalmö likartad, från Hälsingborgavvikande,särskilt förMalmösvidkommandestark folkökning, —Densvagaretendensen i Hälsingborgs tilväxtkurvager juocksåutslag i placeringeninomgruppen"större,mellanstorastäder". Efter att länge— underåren1918-60 —halegatpå5:eplats, intar Hälsingborgmedsina 78.296invånarevidsenasteårsskiftet7:erummet. Dennyakommunallagenav år 1862,somegentligenbestodav fyra kungligaförordningar —omkomrnunalstyrelsepålandet,omkommunal91

e e e e le .

styrelse i stad,omkyrkostämmasamtkyrkorådochskolrådsamtomlandsting,samtligagilladeochstadfästadeden21mars1862 - fastställde för städernasvidkommandesomgrundprincip, att varje stadmeddärunder lydandeområdeskulleutgöra för sigensärskildkommun,varsmedlemmar ägdeatt själva enligt förordningensbestämmelservårdasinagemensamma ordnings-ochhushållningsarigelägenheter".Undantagnavarendastsådana angelägenheter,somdet enligtgällandeförfattningar tillkomannanoffentlig ämbetsmyndighetatt handhava,samtkyrkligaangelägenheterochärenden rörandefolkskolan,varomsärskiltvarstadgat.Sommedlemavstadskominun angavsvarochen,somdär varmantalsskriven,ochdärjämteenvar,som utanattvaramantalsskrivenpåortenvarskattepliktig för fastegendomeller inkomstav kapital eller arbete.Samtligamedlemmaravstadskommunen— medvissainskränkningar, till vilka skallåterkommas — hade att taga del i dekommunalarättigheter,somtidigareuteslutandetillkommitborgarna, ochlikaså i deskyldigheter,vilkauteslutandeålegatdessa,dettamedundantagför desärskildarättigheterochskyldigheter,somvarförbehållnaborgerskapetenligt grundlagarna. Stadskommunernasbeslutanderättskulleutövas vid allmänrådstuga,som bestodavsamtligaröstberättigade, ellergenomstadsfullmäktige.Detsenare alternativetgällde obligatoriskt för alla städermedöver 3.000invånare, mindrestäderkundesjälvabestämma,ommanvillehastadsfullmäktigeeller ej.Medsinaöver5.000invånarehördeHälsingborg ju till denförstnämnda kategorin.Verkställighetenav fullmäktiges beslutochförvaltningenskulle undermagistratensöverinseendetillkommadrätselkammarenoch de särskildastyrelserochpersoner,somutsågsav fullmäktige. Valav stadsfullmäktigeförrättades vid allmänrådstuga,ochvalrätt tillkom"en hwarwälfrejdadswenskundersåte,somär medlem af enstadskommunsamt förbunden atterläggaskatt till kommunen,ochickehäftar föroguldnastacIsutskylder".Manskullealltså för att få utövarösträttvara myndigmyndighetsåldern för mänvarsedan1721liksom nu21 år — ochvälfrejdad,manskullehabetalt sinkommunalskatt.Rösträtt vidkommunalaval tillkom underdessabetingelsersåvälmänsomkvinnor. För omyndigafick rösträttenutövasavförmyndare.Betydelsefulltvar, att rösträtt tillkom ickeendastfysiskautanävenjuridiskapersoner,såsombolag ochoskiftadedödsbon. Valbara till stadsfullmäktigevar allaröstberättigade.Menävenhär gällde inskränkningar.Manmåsteha uppnått 25 års ålder, man fick ickevara °myndigförklarad,man fick ickevaraförsatt i konkurs eller "för nesligt brott tilltalad eller under framtiden ställd". Att manicke fick ha blivit 92

genomdomstolsutslagförklaradmedborgerligtförtroende förlustig, är ju självklart.Slutligenvarendelämbets-ochtjänstemänmedhänsyn till sin ställningickevalbara.Det gälldelandshövding,landssekreterareochlandskamrerare,vilket icke var av betydelse för Hälsingborgsvidkommande, menävenmagistratspersoner,tjänstemänochbetjänte vidmagistraten, allmänåklagaresamtdetjänstemänochbetjänte,somvaranställdavidstadens drätseleller andradessförvaltandeverk. Antaletstadsfullmäktigevar dåsomnuberoendeavstadensstorlek. I stadmed2.000invånareeller därunderskulleantaletvara20.Medantalet invånareöver2.000och till ochmed5.000var fullmäktigeantalet 21-25, medöver5.000och till ochmed10.000invånare 2 6 antaletstadsfullmäktige,somkundeförekomma,var 60ochdettaendast i - ädermedöver40.000invånare.Hälsingborghade,somredannämnts,helt st nyl 3 0igenöverskri o . dsitinvånarantal . v et5.000 . mednågrahundraochhadedärmed rätt att utse 26-30 stadsfullmäktige. Inomdessagränser fick mansjälv H öm bestäm agantalset. tVidadet förstastadsfullmäktigevalet i december1862 stodenligt beslut på allmänrådstuga 26 mandatunder val. Man hade alltsånöjt sigmedminimiantalet, vilket ju såtilvidavar rimligt,somman lågendastobetydligtöverdennedregränseninomgruppen. Närnudehälsingborgare,somuppfylldedennyakommunalförfattningens krav i frågaomrösträtt,samlades till allmänrådstugapårådhusetden 2 december1862 för att inför magistratenföretagadet förstavaletavstadsfullmäktige,skeddedetunderformer,somvår tid ingalundakanbetrakta somdemokratiska.Det var alls ickeså, att varjeröstberättigadavgav sin röst.Rösträttvarensak,röstetalenannan. I kommunalförfattningenstadgadesnämligen, att "den,somwie]allmänrådstugaröstberättigadär, äger enröst för hwarje, enligtsednastupprättadewederbörligenfastställdabewilings-taxeringslängd,honom påförd hel riksdalers bewillning till staten munalavalen, det vardenordning, dens.k.census,sområdde,ochsom k-omattbestå i senarenågotmodifieradform till 1909ochdärefter i form a.ven J u40-gradigskala till 1918, då denkommunalarösträtten först blev h1862 öårs författningvargivetvisockså,att rösträttsomnämntsäventillkom b al g r liksom°skiftadedödsbon.Det helahade f. ö.somsynesickeså litet likhetmedett aktiebolag,där varochenhadeinflytande i förhållande till oe lsipnekonomiskainsats, i detta fallet i formavskatteutskylder. Hurdetkornunalavalsystemet i städernafungerat, framgår av den i lå f 93 nö r ad ls gt äa nt l

"Bidrag till Sveriges officiella statistik"(Serie R) intagnastatistiskaredogörelsen lör 1871års val, de tidigareredovisade. Enligt uppgifterna där hadeHälsingborgmedsina8,116invånare1.514röstägande.Röstetalet (antalet bevilningskronor till statligskatt)uppgick till 16.377. I medeltalhadevarjeröstägande11röster.Menrösternavarsynnerligenojämnt fördelade,vilket juocksåär attvänta.633röstägandeförfogadeöverendast 1röstperman,160över 2. Drygt hälftenav deröstberättigadehadealltså tilsammansendastenknapp17-delavdettotalaröstetalet.Ochdenära2.000 somsvaradeför 1-5 röstervardera,hademindreinflytandepåvaletände 18röstberättigade,SOLDbildadedenhögstagruppenmedmerän100röster vardera.Högstaröstetalet var 908,menden,somlåg pådennatetplats, kundeicketilnärmelsevis tilgodogöra sig detta antal.Redan i 1862års kommunalförfattningstadgadesnämligen, att ingen vid allmänrådstuga fickutövarösträtt för störreantalröster,änsomsvarademotentjugondedel avdettotalaröstetaletenligtröstlängden.Ochdennabestämmelsehade1869 skärptsdärhän, att ingenfick tilgodoräknasigmeränenfemtiondedelav helaröstetaletochhögstdet antal,somsvarademot en bevillningbaserad påeninkomstavarbeteeller kapital på10.000kronor, d, y.s.100röster (den i rösträttsdebattenframgentmycketomdiskuteradeS. k. hundragradigaskalan). Röstlängdenuppgjordes av magistratenoch upptogsamtliga i staden röstberättigadeenligt deovanrefereradebestämmelserna i kommunalförfattningensamtför varochenantaletrösterpågrundvalavtaxeringslängden. Vidvaletangavvarjeröstberättigadpå sitt röstkuvertdet antalröster,han varberättigad till, vilket kontrollerades motvallängden.Det är självfallet, attdetmeddettaförfaringssättblev siochsåmedvalsekretessen, i varje fall i frågaomde störreröstägarna. Manskullekanskeföreställasig, att detförstakommunalvaletenligtden nyaordningenskulle tilldraga sig stortintressefrånallmänhetens sida.Så blev emellertid ingalunda fallet. Något slags valkampanjser manicke skymtenav.öresunds-Postenerinradekort förevaldagenomvaletsbetydelse, medtankepåattstadsfullmäktige"nästanheltochhålletträdde i allmänna rådstugansställe",ochföreslogendelledamöter,ochHelsingborgs-Poste gavredan i septemberendelnyttigaanvisningar åtvaldeltagarna,valet fick n därutöver i förvägendastdenpublicitet,somdetavmagistratenförfattning enligtmeddeladetilkännagivandet,närochvardetskulleägarum,innebar. 5. Ochvaletkommenteradeshellericke i efterhand.öresunds-Posteninnehåller sålundaenbartenkortnotis, i vilkenuppräknasdenyvaldastadsfullmäktig e9 4

RudolfTornrhielln ( 1863 1885) medangivandeavröstetalet för debåda,brukspatronDreilick ochskomakarenLundqvist,somtoppadelistanmed6.521respektive3.924röster. Intressetför valetvarsålundaobetydligt.Ochantaletröstberättigadeoch rösterenligt vallängdenvar ensak,antaletröstandeochavgivnaröster enannan.Valdeltagandet var allt annat än livligt, antalet "soffliggare" stort.Mankanocksåförstå, att hälsingborgarna X och Y medvarderaen röstellerkanskeett par icke fann detmödanvärt att begesig till rådhusetpåutsattdag,den2december,för attanvändasigavsinmedborgerliga rättighet i ett val, påvarsutgånghanicke i nämnvärdmånkundeinverka, eftersomdenväsentligenbestämdesav det fåtal,somsattinnemeddestora röstetalen.Såförblev detocksålångt fram i tiden. Manhar liknatstadsfullmäktigeunderdenförstatiden efter dennyakomininalförfattningens ikraftträdande vid en klubb,varsmedlemmarstyrde och politis partibildning exisä terade ännu ickeett i det kommunal alivet. ställdemedkkom munensangel genheter med i stort sett allmänt förtroendeoch till detallmännasbästa.Dettautesluter naturligtvis icke att bsåcdieenskildaintressenochgruppintressenkundegörasiggällande,ochatt kternaomvadsomvar till allmäntbästakundegå i sär. Att gruppefterhandkomatt bli motstridandeochstundomoförenliga, hör 95

G.0. Peyron(1886-1887)

N.Persson(1904-1908)

P.Olsson(1888-1903)

till densocialautvecklingen,likasådenpolitiskapartibildningen.Menden senarelågännu i ettavlägsetfjärran. Detvar underdessaförhållandenganskagivet, att det första valetav stadsfullmäktige i Hälsingborgickeskullemedföranågonmeraväsentlig förändringavstadsstyrelsen.Skilnaden lågväsentligen i denstörrenumerären. I stället för 16medlemmaravborgerskapetsäldstehademanfått 26 ledamöteravstadsfullmäktige.Jämförmanförteckningarnaöverdessabåda församlingar,finnermannaturligtnog, att flertaletnamnåterfinnes ibådadera.Detvardegamlabeprövadekommunalmännen,somalltforthandhade stadensangelägenheter,och det var i huvudsaksammasamhällsgrupper, somvarrepresenterade i dengamlaochdennyastadsstyrelsen.Gårman igenomförteckningenöverdenförstauppsättningenstadsfullmäktige,kan manemellertidkonstateraen förändring i fråga omrekryteringen,som ickeär utanintresseochbetydelse.Medengränsdragning,som i vissa fall kanvaranågotvansklig, kan de 26 stadsfullmäktigesägasrepresentera följandebefolkningsgrupper:handlande lo, hantverkare 5, tjänstemän5, industriidkare 4, militär 1, färjeman 1. Det,somkansägasvaravärt att notera,är detförhållandevisstoraantalettjänstemänochlikaså, att militären blivit representerad.RyttmästareTornerhielmblev f. ö. stadsfullmäktig es 96

MalteSommellus(1908-1919)

Försteordförande.Även i fortsättningenkommilitären att intaga framridandeplatser i kommunalstyrelsen,liksomtjänstemännen.Enförteckning iverden förstauppsättningenav stadsfullmäktige har meddelats av G. ;chlyter i dennesuppsats"Helsingborgs stadsförvaltningnärmastföre1863 )chöfvergången till dessnuvarandeform" i minnesskriften till stadsfullmäktiges50-årsjubileum. Till dennauppsatskanocksåhänvisas för uppgifterbeträffandeorganisationenavkommunalförvaltningenenligt dennya prdningen,deförstaförtroende-ochkommunaltjänstemännen. I uppsatsen 'Kortfattadåterblick öfverHelsingborgsutvecklingunderhalfseklet1863— 1912" isammaminnesskrifthar 0. TrappochG.Schlyterlämnatytterligare upplysningaromkommunalförvaltningenunder det förstahalvseklet efter kommunalstyrelsereformen.

«At

Denärmastföljandestadsfullmäktigevalengerbelägg för vadovansagts beträffandedetringaintresset,mendevisarockså,attdetexisteradeett utbrett msi snöe j meddenrådandeordningen,ochsamtidigt, att enpåtagligkänsla avmaktlöshetgjordesiggällandeinomdekretsar,däroppositionenhadesin förankring. Vid1864års valkomlikväl ett visstintresse till uttryck,ochmankan 7

CarlJohansson(1919-1930)

HjalmarForsberg(1931-1941)

i dettasammanhangfaktiskttalaomnågotavenvalkampanj.Den4december anordnade"Handtverkarnes klubb"möte, vid vilketmannomineradestadsfullmäktigekandidater. Att dethärvarfrågaomettuttryck för enopposition motdensammansättning,somstadsfullmäktige fåttgenomdet förstavalet, framgårav det sätt,varpåöresunds-Postenomnämnerdetta n möte. I tidningentalas ironisktom, att detkanskevorebäst,omsamtliga ofullm i nge, e som r i nstod g si -tur att avgå,blev omvalda,eftersomdettaskulle mäkti innebära,attsammapersonerfick föradeolika projekt till avslutning,som hunnitpåbörjasunderdengångnatvåårsperioden.Men,fortsätterÖresundsPosten,"skullederemotdenalismäktigamajoritet,somtillsatt denuwarande fullmäktige,anseatt detdockkundewara i sinordningochnyttigt församhället attäfwenoppositionenochminoriteten,hwilka i detta fall tordekunna ansesrepresenteraflertalet afstadensröstberättigade,finge ett ordmed i lagetrörandestadens a klubb"föreslagnakandidaternavaralämpliga.Därmedickesagt, att dealla n enh e tionen.Tidningenslutarmedattframhävavalets kungdeesälgä asgtillhöra opposi tbet eydel r "se, , eftersomdetgälldeattutsedemän,somenväldigtskullebestämma om allastadensgemensammaekonomiskaangelägenheter.Den 8 didfråga ecembåeromtalar tidningen, att "Handtverkarnes klubb" väckt förslag s k u l l e98 d e a v ' ' H a n d t v e r

EdwinBerling (1941-1951)

AndersPersson(1951-1954)

omen petition till Hans M:t Konungenomenproposition till riksdagen beträffandeändring av stadgandenaröranderösträtt i kommunalaangelägenheter,ochatt dettaförslagväcktuppmärksamhetoch bifall påmånga håll i landetspress. I sin den 15decembermeddeladerapport omvalet kundeöresundsPostenemellertidkonstatera, att intresset varit ringa. Av c:a1.100 röstberättigadehadeendast75begagnatsigav sinrösträtt,öresunds-Postenger denrimliga förklaringen: "Flertalet finner det naturligtvis motbjudande, attgåochgällasomringabråktalmotnågra få personer,hwilkauppwäga hundratalsochhwilka alltid infinnasigatt afgörastadensangelägenheter". Denrådandeordningen för dekommunalavalenmåsteenligt tidningen komma"att döda allt kommunallif", ochmanhadeocksåpå flera häll börjatinsedet orimliga i att av enstadsinvånareflertalet "har att lyda några,oftaokunnigaochinskränkta,penningemagnaters vink." Mendenansats till livaktighet,som i varje fall gjordesiggällandeföre valetår1864, höll icke i sig.Resignationenvar påtaglig.1868års val föregicksickeavnågraoffentligadiskussioner, i varje fall kaningaspårdärav märkas.Ochvaletkommenteras i öresunds-Postenhelt kortfattatmenmed destostörrebitterhet: "Endast 19personer af 12 å 1300röstberättigade 99

ibb•K tir BörjeSkarstedt(1955-1960)

KarlSalomonsson(1961—)

deltogo i walet,ochafdessa19hadeenperson1/20 af helastadensröstetal. —Hwilken herrlig illustration till wår kommunalt I frågaom1872årsstadsfullmäktigevalkundeemellertidsammatidning -konst atera,att "walet följdesmedlifligasteintresse."Valdeltagandetinnebar ocksårekord,c:a200personerutnyttjadesinrösträtt. Valetbetecknassom öst-orätt!" "ettglädjandelifstecken".Oppositionen;somdennagångverkligenlyckats bådauppsinaresurserblandväljarna,hadeenpersonligudd, riktad mot stadsfullmäktiges viceordförande, denmycketomstriddepossessionaten N.P. Nordin,somocksåblevutslagenochsomsnartdärefter heltförsvann fråndenkommunalavädjobanan.Mendennakraftyttringvisadesigvara tillfällig. Inför valet år 1876göröresunds-Postendenreflektionen, att i åtskiligastäderanordnatsförberedandemötenför attöverläggaomlämpliga kandidater,men "i Helsingborgtycksmanansesådantobehöfligt,åtminstone hawi ännu ej förnummitnågonåtgärd i den riktningen. Det endaman häromhörär attstadsfullmäktigewaletheltochhålletkommerattbestämmas af det föreståenderädmanswalet.Wacker vy, sa' Bromander;men än wackrare,eller hur, vore det \väl, omstadensröstberättigadeinwånare öfwerenskommeomatt widwaletendasttilgodosestadensintresseochatt wäljaendastde\värdigaste,demestoegennyttige,insigtsfulle eller nitiske? 100

••••-•

Mensåhögtharmåhändakommunalanclanännuej hunnit i wårgodastad." Någradagarsenarekundeemellertid tidningen gestadsfullmäktiges ordförandeeneloge för att hangenomett snabbtingripandeförhindratsammankopplingenav detnämndarådmansvaletochvaletav stadsfullmäktige. Mensamtidigtgjordedenett nytt häftigt utfall motfåväldetochpenningväldet i stadsstyrelsen.Någoninverkan på valet hadeemellertidvarken detena eller det andra.Ochresignationenhar väl varit fullständig, när tidningenefter valetmeddelarresultatetutan ett ordskommentar.Detkan vältänkas,att kritiklustennågotdämpatsavvadsomhadekunnatfastslås avfullmäktiges ordförandevid detnärmastföregåendesammanträdet,nämligen att stadensfinanservargoda, trots de nyaprojekt,somunder de närmastföregåendeårenigångsatts,och att Hälsingborg till skilnad från åtskiligaandrastäderickehadebehövthöjauttaxeringen. Tilläggas kan, attden,somfördepennan i öresunds-Postenskritiskakommentarer,var Fredrik T. Borg, enav rösträttsreformens ivrigasteförfäktareävenpå det rikspolitiskaplanet, bl. a.somledamotav andrakammarenfrån år 1879. Borgvar f. ö. initiativtagare till "Handtverkarnes klubb" och likaså till dennasefterföljare, den1867bildade, radikalt reformvänliga"Arbetareföreningen".Själv gjordehanredannågraår efter stadsfullmäktigeinstitutionens tillkomst sitt inträdesomledamotsomdenförsterepresentanten Fördetkommunalpolitisktbetydelsefullainslag,somföreträdarnaför "tredje statsmakten"sedermerautgjort i Hälsingborgsompåsåmångaandrahåll. Mankanalltsåunderstadsfullmäktiges förstaperiodspåraenpåsamma gångoppositionellochresigneradinställning från degruppers sida,som kändesigmissgynnadeavkommunalförfattningensbestämmelseromrösträtt ochröstetalvid dekommunalavalen.Någradirekt politiskamotsättningar kanmanknappasttalaom,någonpartibildning ej heller,snarareomsamhällsgrupperoch i vissmånkotterier.OchnärÖresunds-Postenpläderar förenannorlundasammansättningavkommunalrepresentationen,uttalar tidningensig i principendastför att till fullmäktigeskallutsessådanapersoner, somutmärktsig för duglighetochoväld.Mankanfinnadirektaparalleler melanEBorgsuttalanden i dettaavseendeochdenpropaganda,somkanske meraenergisktbedrevs av redaktör Christian Billow, Borgs näravän, i lundatidningenFolkets Tidning.Densistnämndatidningens inställning till politisk partibildning,somtagit siguttryck i enuttaladförhoppning, att när engångrepresentationsreformenvargenomfördochståndsmotsättningarna eliminerade,Sverigeskulle bli ett landutanpartier,återfanns på åtskilliga håll. Att i Hälsingborgoppositionenfick sinnaturligaochstarkasteanknyt1 0 1

ning i "Arbetareföreningen"ochdärmedkorn attnärmasig partibildning, ärnärmastsjälvklart. Borgvar radikal-liberalochfördesomsådanoppositionens talan. Men hanvar klar ochobevekligmotståndare till desocialistiskaidéerna,och närdessa i taktmedindustrialiseringenbörjadevinnainsteg i deväxande arbetarskarornai staden,vardetandrasammanslutningaränBorgsarbetareförening,somkom att leda oppositionen. Den på 1870-talet bildade program, ochförstmeddenvid1880-talets mitt stiftade"Socialdeinokratiska I föreningen" fick arbetarrörelsenvind i seglen i Hälsingborg,somredan n1888avAxelDanielssonkundebetecknassom"enavdeviktigastehärdarna dförarbetarrörelsen i Sverige." År 1890komsåen ny lokal organisation till ståndgenomden påDanielssons initiativ bildade ubetarekomtnun",somlevdeentämligenobemärkt tillvaro under ett drygt Hälsingborgs A r sårtionde.Först år 1901 fick arbetarekommunenden tyngd ochstadga, somgjordedet möjligt fördenattgörasitt inflytandegällande i kommunala t sammanhang. r Detvar emellertidunder1800-talets sistadecennierfrämst tullfrågan, vilkenväcktesådanstrid från1880-talets mitt ochettstyckein på90-takt, i ochden allt överskugganderösträttsfrägan,somstodpådenframväxande - arbetarrörelsensdagordning.Aktiviteten på detkommunalaplanet var än ålängeavsevärtmindre, partibildningen gick långsammare.Den 100osgradi gaochdärefterden40-gradigaskalangav heller ickestorachanserför c oppositionenatt slåigenom i formav representation i kominunalstyrelsen. Det är välocksåsymtomatiskt, att när den förste s h moten,representerandearbetarekominunengjorde sitt inträde i fullmäktadsfultrnäktigeleda Atigeförsarnlingen,dettaskeddeickesom följd av ett val efter partilinjer -utangenomatt inflytelserikapersoner i stadsledningeninsågrimligheten i ro chnödvändighetenav att arbetarna i åtminstonenågonutsträckningfick ko b mmatill tals i fullmäktige. Det var år 1899,somsocialdemokraterna i singborgfick sinförsterepresentantinvald.HarryOhlssonhar i kapitlet e Häl "Frånnådepall till ordförandestol" i HälsingborgsArbetarekommunsmint nesskrift"Socialdemokratin i Hälsingborg" (1951) berättat om, hur det dtillgick, ochåberopatSigfridEwaldsförstavolymav Hälsingborgs a därvi mi n nen, "FrånLidängarna till Pålsjöbäck"(1944). Ewaldskriverhärom: r -"Detdröjde, innansocialdemokraternablev representerade i Hälsingborgs e stadsfullmäktige.Närdeäntligenfick inenavdesina,kundedeegentligen tackakonsulernaPerssonochTrappdärför.Dessaframståendekommunal. f mänansågnämligen, att detvarenbrist, attarbetarnaskullehållas utanföl ö 102 r e n i n

debeslutandekommunalaorganen." Enligt Ewaldhölls ett förberedande valmötehemmahos NilsPersson,ochdärvidskallOscarTrapphaframfört somsinuppfattning, att arbetarrörelsenbordehaåtminstoneenledamot i stadsfullmäktige,ochföreslagitträarbetarenCarlJohansson.Ochsåblev ocksåbestämt."Påsåsätt", skriverEwald, pol itiskamotståndare m hjälpavdenhundragradigarösträttsskalan."Han b a r mer l edän blelvejuvsenaC reunder ettdecenniumstadsfullmäktigesordförandeoch lJedamot första o hav a n kam s m saren. o n för arbetarekommunen i stadsfulli Inval n etav v den a förste l representanten d mäktigekannaturligtvis anförassomettexempelpå riktig politisk bedömangfråndevmakthavandessida.Mendetär föreståeligt, att CarlJohansson, ni närhansäkerligennågotöverrumpladmottogerbjudandet att ingå i fullmäktigemed hjälp av de politiskamotståndarnasröster,ansågsig böra rådgöramedsinapartivänner.Resultatetblev,somnämnts, attJohansson fickdetförstasocialdemokratiskamandatet i fullmäktige i Hälsingborgoch samtidigtmed en socialdemokratisk fullmäktig i Västerås det första i Sverige.Vid ett fyllnadsval år 1903 — såtillvida betydelsefulltsom att arbetarekommunendå för förstagångenframträddesomorganiserat politisktparti—upprepadeserbjudandetfrånhögerhåll,mendennagångblev denlanseradekandidaten trots detta icke vald. Motgångengjorde, att arbetarekornmunenbeslöt att ickedeltaga i ett kort därefter inträffande nyttfyllnadsval. Vid det närmastföljande ordinarie valet 1904enademan sig inom arbetarekommunenomatt avböjasamverkanmedandrapartieroch att gå frammeden "ren lista", somupptogickemindre än ett tjugotalnamn. Framgångenuteblev emellertid helt. Utöver CarlJohanssonkom ingen representantför socialdemokraternain i stadsfullmäktige.Mentvåårsenare accepterademanånyovalsamverkanmed de borgerligamedresultat, att arbetarekommunenfick sinandrarepresentant i fullmäktige. Efter ett nytt bakslag år 1908och ett vid dubbelt fyllnadsval 1909 sommåhändakansättas i förbindelsemeddenomständigheten, att vid detavalickemindreänomkring3.000röstberättigadediskvalificeradespå grundavobetaldaskatter,komemellertiddenförstabetydandeframgången viddetförstaval, i december1909,somförsiggick enligtden1908genomfördanyaordningenmed40-gradigskala.Dennainnebar givetvis ett viktigtsteg i riktning mot ett demokratisktvalskick,eftersom de stora röstinnehaven i varje fall blev mindreutslagsgivandevid valen.Resultatet blev,att detsocialdemokratiskainslaget i stadsfullmäktigepåengångtre1 0 3

dubblades,alltså till sexmandat, för att efter tre årökasmedytterligare fem.Stadsfullmäktige,somräknade42ledamöter,bestoddärigenomav 27 representanter för högern, ii för socialdemokraternaoch6 för deliberala. Ar1917höjdes antaletledamötermedanledningav inkorporeringenav Rauskommunfrån42 till 51,ochunderdettaochpåföljandeår förrättades försistagångernaval enligt den40-gradigaskalan.Dessavalresulterade i attdensistauppsättningenstadsfullmäktigeledamöter,utseddaenligt den gamlaordningen,bestodav28representanter för högern,18 för socialdemokraternaoch5 för liberalerna. Den17december1918fattaderiksdagende beslut,genomvilka den segslitnarösträttsfrågan efter ett halvsekelsdebatteroch strider fick sin lösning.Reformernaberörde i förstahanddenkommunalarösträtten. Utskyldsstrecket, d. y.s. villkoret att ha fullgjort skatteplikt,uppmjukades därhän,attskattmåstevaraerlagdendastför ettavdetrenärmastföregående åren,dets.k.fattigvårdsstrecketmildrades,såattendastden,somanlitade fattigvården för varaktig försörjning, fråntogs sin rösträtt. Betydelsefullt vargivetvis,ickeminst i ensnabbtframåtgåendeindustri-,handels-Och sjöfartsstadsomHälsingborg, att enligt dennyaförfattningen bolagicke längreägderösträtt.Menviktigastav allt vardock, att denfyrtiogradiga skalanavskaffades,att varjeröstberättigadägdeenröstoberoendeav storlekenavdepåfördautskylderna.Envissbegränsningavrösträttenmedförde likväldensomeneftergift åtdeborgerligapartiernagenomfördahöjningen avrösträttsåldern till 23år. Dennyavallagenutfärdades av Kungl. Maj:t den 23december1.9i8. Genomriksdagens beslut skulle de fungerandestadsfullmäktigeförsamlingarnaupplösasden31mars1919ochnyvalskeenligtdennyaordningen. 1919Årsvalblev,somväntatär, enmycketstorframgång för socialdemokraterna.Derasröstetal i detrevalkretsarna, i vilkenstadendåvarindelad, ökadesmed i genomsnittdrygt 140 %. Röstökningenslogocksåkraftigt igenomvid fördelningenav mandaten i stadsfullmäktige.Arbetarepartiet erövradeickemindre än fem platser från högernoch blev därmeddet störstapartiet.Högernfick sitt antalreducerat till 20, under det att liberalernabehöllsina6mandat.För förstagångeninvaldesenkvinna i stadsfullmäktigesomrepresentant för arbetarepartiet. Efterkraftsamlingen inför de första valen efter rösträttsreformen — dekorntättmedvalbåde1919,1920och1922—inträddeenvissavmattning i valrörelserna. Valet 1922 är såtillvidaremarkabelt,som att kom-

1o 4

••••

munisternaerövradetvåmandatfrån deliberala,somfått antaletrepresentanterminskat till tre1920ochnublev helt utanrepresentation i ochmed att det tredjemandatetgick till socialdemokraterna. Det kommunistiska inslaget i fullmäktige blev emellertidav kort varaktighet. Vid valet 1926 försvanndet igen för att därefteråterkommaendastvid två tillfällen med femmandatgenom1946års valoch ett mandatgenom1954års, i båda fallenåter för endastenvalperiod. Fluktuationerna i mandatfördelningenvarunderdetförstaårtiondet efter rösträttsreformen för övrigt obetydliga, vilket framgår av följande tabell: Valår 1919 1920 1922 1926 1930

Höger 20 22 22 23 21

Liberaler 6 3 _ 2 _

Soc.-dem. 25 26 27 26 28

Komm.

Övriga

2 2

Ändringarna i stadsfullmäktigessammansättningvar likväl tillräckliga för attredan1920 låta denborgerligamajoritet,somrått alltsedanstadsfullmäktigeinstitutionens tilkomst,förbytas i socialdemokratisk.Ochdedärefter inträffadeförändringarnaharickevidnågot tillfälle rubbatdennaställning. Redani sambandmed1919års val, dåsocialdemokraternablev detstörsta partiet,övergickordförandeskapet i fullmäktige till enrepresentantför detta partiochhar där förblivit. Från1930-talets ingång blir fluktuationernaåterstarkarepå det kommunalaliksompådetrikspolitiskaplanet.Fram till 1940-talets mitt betingas detill endelavdendragningmotytterlighetspartiernapåbådahållen,som återspeglardet världspolitiskaskeendet.Den kommunalpolitiskautvecklingen i Hälsingborgframgårav följande siffrormedutgångspunkt i 1930 årsstadsfullmäktigeval: Valår 1930 1934 1938 1942 1946 1950 1954 1958 1962

Antalgodkända röster 21.306 24.229 27.042 31.169 35.334 40.789 42.196 43.063 44.549

Borgerliga 8.354 9.856 9.505 7.574 8.857 15.933 18.028 19.735 18.250

Socialistiska

övriga

11.516 14,053 17.313 20.819 23.215 24.850 24.166 23.323 26.298

1.436 320 224 2.776 3.262 6 2 5

105

Utdelningen i formav stadsfullmäktigemandatblev för de olika partigruppernaföljande: Valår H ö g e r F olk par t. 1930 2 1 1934 1 8 2 1938 1 0 1 1942 1 1 2 1946 9 4 1950 1 1 9 1954 1 4 8 1958 1 9 6 1962 1 2 9

Soc.-dem. KO M M . 28 31 36 35 5 30 31 28 26 30

Övriga 2 4 3 3

Detkanvaraav intresse att jämföradenprocentuellafördelningen av rösternapå de olika partigrupperna i Hälsingborgmedmotsvarandefördelning i ett antalandrastäderav ungefärHälsingborgsstorleksordning ochlikasåmedfördelningen i helalandet.Omvi förstserpåprocentsifErorna förHälsingborgsvidkommande,ter desigpåföljandesätt: Valår 1930 1934 1938 1942 1946 1950 1954 1958 1962

Borgerliga 39,5 40,7 35,1 24,3. 25,1 39,1 42,7 45,8 41,0

Socialister 53,8 58,0 64,1 66,7 65,7 60,9 57,3 54,2 59,0

Övriga 6,7 1,3 0,8 9,0 9,2

= 100 = 100 = 100 100 100 = 100 100 = 100 = 100

Siffrornaåterspeglarsomsynesenstark tilbakagång för deborgerliga partiernabörjandemed1938årsvalochmed1946somlågvattensmärke,sarni avenmotsvarandeframmarsch för vänsterpartierna.Med 1950 års va infaller enbetydandeåterhämtning för deförstnämndapartierna,starkare accentuerad1954 ochkulminerande1958. Det senastevalet, år 1962, medfördeen icke obetydligtilbakagång för de borgerligaoch en motsvaranderöstvinst för vänstern.Endast en gångunder åren 1930hardeborgerligapartierna varit i närhetenav majoritetsställningen,som 62 1helaperioden i övrigt varitsäkertförankradhossocialdemokraterna. Vill vi göradenovannämndajämförelsenmedandrastäderav Håtsingborgsstorleksordning,kan vi utnyttja ensammanställningavvalresu 106

taten i 25städer i mellanskiktet, d.Nr.s.närmastefter de trestorstäderna Stockholm,GöteborgochMalmö,somgjorts av Pär-ErikBack i enundersökningav dekommunalavalen i Lundundermotsvarandeperiod.')Som avBackframhålles,vidlåderenvissinkonsekvensensådanjämförelsemed hänsyn till attsammansättningenavdennagrupp är varierandeunderden avseddaperioden.Olägenhetenhärav är emellertid,somBackocksåunderstryker,ickeav störrebetydelse,eftersomickemindreän21städer tillhör gruppenunder helaperioden,nämligenNorrköping,Hälsingborg,Gävle, Örebro,Västerås,Eskilstuna,Jönköping,Borås,Uppsala,Karlskrona, Linköping,Lund,Landskrona,Karlstad,Halmstad,Kalmar,Sundsvall,Mölndal, Uddevalla,TrollhättanochSödertälje.Invånarantalet i de olikastäderna inomgruppenskiljer sigganskaväsentligt,mendetorde likväl utgöra ett representativturvalavstäderav mellanstorlek. Denprocentuellafördelningen av de vid stadsfullmäktigevalenunder perioden1930-62avlämnadegodkändarösternapåborgerligaochsocialistiskapartier i de 25städernaär följande: Valår 1930 1934 1938 1942 1946 1950 1954 1958 1962

Borgerliga 45,1 41,3 35,2 33,7 34,8 38,8 42,8 44,2 40,9

Socialistiska 53,5 57,0 63,0 63,7 63,2 61,1 57,2 55,8 55,8

Övriga 1,4 1,7 1,8 2,6 2,0 0,1

0,3

= 100 = 100 = 100 = 100 = 100 = 100 = 100 -=100 100

Avdenanalys,somBack gör av procentsiffrorna för de 25städerna, måföljandeåtergivas för att belysadet för utvecklingen i Hälsingborg karakteristiska. Av den officiella valstatistikenframgår, att socialdemokraternahardenstarkasteställningen i demedelstorastädernaunder40.000 invånare.Högernsochfolkpartiets ställning är förhållandevis stark i städernamedhögreinvånareantal.Gemensamtför alladestoraochmedelstora städernaär,attsocialdemokratinärvälhävdadochuppnåttgynnsammarevalresultatdär ängenomsnittet för landets samtligastäder,somvisar bättre resultat för folkpartiet ochkommunisternaän vad fallet är med de 25 städerna. Avtabellen för de 25städernaframgårockså,hur deborgerligapar') I; Kommunalsjälvstyrelse i Lund 1964.

107

tiernasandel i antaletavgivnaröstersuccessivtsjunker från en relativt god ställningår1930ochnår sinlägstapunkt år1942 för att därefter återvisa enuppåtgåendekurva,somkulminerarmed1958års valmen1962åter vikernedåt.Desocialistiskapartiernavisarenomvändutvecklingmedsin maximalaandelavväljarkåren1942ochendärefterfortgåendenedåtriktad tendensfram till 1962,dåröstkurvanåterpekaruppåt. Alltsomallt harden politiskautvecklingenpå detkommunalaplanet i dennagruppav städer inneburit, att ställningen vid 1930-talets början är i detnärmasteidentisk meddagensläge. Inomgruppenavvikervissastäderickeoväsentligt från den i tabellen redovisadegenomsnittligaröstfördelningen.Städermedexceptionelltstark ställning för desocialistiskapartiernaärLandskrona,Eskilstunaoch Trollhättan,därsocialdemokraternamestadels erhållit mellan60och70procent avrösterna,medkulmen1938.Vidareföreterendelstäderenfrån detnormalaavvikandestorröstandelförkommunisterna.Dettagäller emellertiduteslutandestäder i Mellan- ochNordsverigeav utprägladindustrityp,som förstsentnåttupp till ettinvånarantalberättigande till enplats blandde25 städerna. I deskånskastädernaär detkommunistiskainslagetgenomgående svagt.Emellertidexisterarocksåen ickeobetydlig grupp inomgruppen, därröstfördelningenavviker från dengenomsnittliga i andrariktningen, ochdäralltsådeborgerligaharen i vissafall ickeobetydligtstörreandelav rösternaänvadtabellenutvisar. Det kanunderperiodens första del röra sigom8 till 15procentövergenomsnittet,underdesssenaredel 5 till 10 procent. Hit hör enligtBacks utredningstädernaÖstersund,Sundsvall, Kristianstad,Falun, Uppsala,Jönköping,Karlskronaoch, mindre klart, Karlstad. Mellandessabådaytterlighetskategorierinomgruppenav de25städerna ligger den,somkännetecknasav relativt obetydligavvikelsefrångenomsnittet.Avvikelserna åt enderahållet är tillräckliga för att dennamellangruppskallinrymmasåvälstädermedborgerligsomsådanamedsocialistisk röst-eller mandatmajoritet. Till dennagrupp d e n störstaav de tre hörbl.a.skånestädernaHälsingborgochLund,trots attdesinsemellanföreter enickeobetydligskilnad,eftersomHälsingborgunderhelaperioden haft säkersocialistisk majoritetmedprocenttal från 53,81930 till 66,71942, underdet att i Lund,som i långt högregradänHälsingborg är tjänstem val å c8 4 5 9 j1 m fö lih rg o b ,e std n a ochvisserligenknappt förlorat den1962menbibehållit enminimalmandatövervikt. Denhär i huvudsak efterBacksframställningåtergivnaanalysenav val1 0 8

resultatenfrån år 1930, vilken i viss utsträckningkompletteratsmed för Hälsingborgspecieltrelevantafakta, ger bilden av enstad,befolkningsmässigthörande till detövremellanskiktetblandlandetsstäder(medsina 78.296invånareden 31dec.1963 ligger Hälsingborgsomnämnts f. n. på7:eplatsen),medenunderhelaperioden1930 62 säkeromocknågot fluktuerandesocialistisk majoritet, medsocialdemokraternasomdet utan jämförelsestörstapartiet,menmeden trots dettaövergenomsnittetstark borgerligopposition,inomvilkenhögernintardenobetingatfrämstaplatsen. Avdenovanlämnaderedogörelsen för dekommunalavalen i Hälsingborgframgår, att intressetochdärmedocksåvaldeltagandetvar skäligen obetydligtunderdenlångaperiod,dåvalenskeddeenligtcensusprincipen, först i dessvidsträcktaretillämpning, därefter i enlighetmeddenhundragradigarespektivefyrtiogradigaskalan. Det har ju ocksåframhållits, att detsvagaintresset för kommunalvalenkanbetraktassomennaturlig följd avcensussystemet,eftersomdetstoraflertaletmedborgaremedsinaenstaka eller fåtaligaröstermåsteha varitmedvetnaomsinoförmåga att i nämnvärdgradpåverkavalutgången,somnästanheltbestämdesav de få, stora röstägarna. moderntid, efter rösträttsreformensgenomförande, blir bildenannorlunda.Visserligenefterföljdes det livliga valdeltagandet vid de första, år 1919verkställdavalen enligt dennyaordningenav enviss avmattning, mendennavarendast tillfällig. Att röstsiffrornastiger för varje valsammanhängernaturligtvis delvismedbefolkningsökningen.Menvalstatistiken gervidhanden,att detkommunalpolitiskaintresset i Hälsingborgalltsedan 1920-talets mitt varit starktochnästanoavbrutetstigande.Avnedanstående tabellkanvissaslutsatserdragasbeträffandevalintresset. Valår 1919 1920 1922 1926 1930 1934 1938 1942 1946 1950 1954 1958 1962

Invånarantal 45.330 45.927 47.655 51.381 55.299 57.872 60.759 63.209 69.051 71.718 72.660 75.473 77.027

Antalröstberättigade 24.647 24.622 26.146 29.284 32.994 35.328 38.938 42.792 46.985 49.166 50.462 52.055 53.663

Valdeltagande % Antalröstande Riket Hälsingborg 14.318 58,1 59,9 11.030 44,8 34,9 14.600 55,8 41,7 17.040 58,2 52,9 21.392 64,8 61,6 24.284 68,7 64,8 27.129 69,7 67,7 31.341 73,2 68,0 35.529 75,6 73,5 41.190 83,8 81,5 42.715 84,6 80,3 43.497 83,6 79,3 44.818 83,5 80,3

1 0 9

Servi någotnärmarepå siffrorna för antaletröstberättigade, finner vi, attökningenår1942är klartöverdetnormala.Sammaär förhållandetmed antaletröstande,somfrån1938 stigitmeddrygt4.200motknappa3.000 undernärmastföregåendefyraårsperioder. Det är den1941genomförda sänkningenavrösträttsåldern till 21år,somslårigenompådettasätt.Vidare kanvi,somredanantytts,konstateraenoavbrutenstegringavvaldeltagandet fram till 1954,sommedsina84,6procentutgör kulmen,varefter detvå senastevalenföreterenvisstilbakagångmedalltsomallt 1,1procent. Att det kommunalpolitiskaintresset,sådantdetavspeglarsig i valstatistiken, alltsedanrösträttsreformenvarit starkt i Hälsingborgframgåravjämförelserna medprocenttalen för samtligarikets städer.Endastenendagång, vid det allraförstavalet1919, ligger Hälsingborgundergenomsnittet för samtliga städer.Viddenärmastföljandevalenligger Hälsingborgnära10respektive drygt 15 procenthögre än genomsnittet,ochävenom i fortsättningen skilnadenkrymperavsevärt,ärdistansenmellanHälsingborgsochsamtliga städersvaldeltagandegenomgåendeklar. Enannansak är, att Hälsingborg ickeligger alls såbra till i statistiken för samtligastäder i Malmöhus län, därvaldeltagandetgenomgåendevarit livligt ochdär, för att ta ettexempel, 1946ickemindreänfemstäderkomupp i över80rk ochgenomsnittet för samtligastäder var 78,7 ck, medan,somavovanståendetabell framgår, Hälsingborgstannadevid 75,6. Somredan i denföregåendeframställningenframhållits, kanmanicke skönjanågonegentlig partibildning i nutidameningunder de förstadecenniernaefter 1862årskommunalreforms ikraftträdande. Man kan tala omgrupperochkotterier, ompartiorganisationer var det ännuicke tal. Först i ochmed att "Hälsingborgsarbetarekommun" i april 1901antog stadgarför ensärskildvalberedning,förelågförutsättningarna för enorganiseradpartiverksamhetpådetkommunalpolitiskaplanetgenomvalagitation ochgenomhjälp åtpågrundavuteblivenskattebetalningickeröstberättigade medlemmar.Vid ett fyllnadsval till stadsfullmäktigesommaren1903framträddearbetarekomintinenför förstagångensompolitiskt parti vid ettkommunaltval.Pådenborgerligasidankomförutsättningarna för enfastare partibildning, vilken väl tidigarebetraktatssomskäligenonödig,genom tilkomstenav debådariksorganisationerna"Frisinnadelandsföreningen" år1902och"Allmännavalmansförbundet"(högerorganisationen) två år senare.Partibildningenkansessomett utslagav detkärvareklimat,sorn inträtt i sambandmed den politiska storstrejken år 1902, vilken fick 110

betydandeomfattning i Hälsingborgmedöven4.000strejkande,och de följandeårens oroligheter pådenlokalaarbetsmarknaden.Partibildningen förblev därefter t. v.konstantmedde tre partiernahöger, liberaler och socialdemokrater. Inför valet1916diskuteradesgemensampartibeteckning försocialdemokraterna,somvid dettaochföregåendevalgick framunder beteckningen"Arbetarepartiet", ochliberalerna. Vid 1919års val framträddevänstersocialisternasomeget parti, dock utannämnvärdframgång. Entillfällig ickeobetydligframgånghadekommunisterna i sambandmed valet1922,dådesomredannämntserövradetvåmandat,vilka likväl gick förloraderedan1926.Sistnämndaårändradeliberalernasinpartibeteckning till frisinnade.Frånochmed1934,då folkpartietbildadessomriksorganisationoch i sigåterförenadedefrisinnadeochliberala partierna, har den borgerligavänsterflygelnframträttunderdennabeteckning. Denpolitiskt oroliga period,somomfattar 1930-taletoch1940-talets förrahälft,kännetecknasavskiftandepartibildningarochpartibeteckningar liksomav olika kartellbildningar. Vid 1930års valgickhögerntilsammans meddenpolitiskt°klassificeradegruppen"övriga" framunderdengemensammabeteckningen"De borgerliga".Socialdemokraternasamverkademed Kilbom-fraktionenavkommunistiskapartiet,defrisinnadegick framunder beteckningen"De frisinnadeoch fria gruppen"ochSilMn-kommunisterna längst ut påvänsterkantenställde uppmedegenlista. 1934samverkade högernochfolkpartietunderdengemensammabeteckningen"Samling för samhäletsväl",socialdemokraternaochvänstersocialisternamedbeteckningen "Arbetarepartiet".Kommunisternahadedennagångendasten lista, och somnytt ytterlighetspartiframträddenationalsocialisterna. Vid 1938 års valnåddepartidifferentieringen sitt maximum,ingen kartellbildning förekom.Socialdemokraternaantogbeteckningen"Arbetarepartiet",högern"De borgerliga",folkpartietanvändesigav det officiellapartinamnet.Somnytt borgerligt parti på ytterkantenframträdde "De nationella" eller "Medborgareförbundet",somden officiellapartibenämningenlydde,ochytterlighetsgruppernavarrepresenteradegenomsåvälnationalsocialisternasom Kilbom-kommunisterna—"Arbetarepartietkommunisterna"—ochSiWnkommunisterna"Arbetarepartiet-socialisterna". 1942etableradede tre borgerligapartierna,högern, folkpartietochbondeförbundet,somnu för förstagångenframträdervidkommunalaval i Hälsingborg,samarbeteunder beteckningen"Borgerlig valteknisksamverkan",övrigapartibeteckningar var"Arbetarepartiet-socialdemokraterna","Medborgareförbundet"och "Arbetarepartietkommunisterna". Det första efterkrigsvalet innebar ingen störreförändring i partigrupperingen.Valbeteckningarnavardesammasom 111

vidföregåendeval, menbakombeteckningen verkan B orgerlig stäl - ldeickeuppdennagång.Kommunisternagick återochliksomvid närvmast afölljande t e val k fram n i med s ken lista, ochhade f. ö. just vid 1946års val ssintojämförligt o största framgång. 1950varbondeförbundetpånyttmedi den s a m dborgerligakartellen,somalltså åter omfattade alla de tre borgerliga par-tiernamedbeteckningen"Hälsingborgsvalet"."Medborgarförbundet- har dutgått e ur konkurrensenomväljarna. Vid de tresenastevalen har förbud nmontanvändningav kartell- ochfraktionsbeteckningarpåvalsedlarnaförelegat. I valet1950deltoghögern,folkpartiet,socialdemokraternaochkomamunisterna,samtligaalltsåmedegnalistor. 1958 tillkom en liten grupp gövriga,och vidsenastevalet, år 1962, varbondeförbundetunder sin nya beteckningcenterpartiet åter med. Alla de fem störstapartierna deltog åalltsådennagång. n g 1sambandmedredogörelsen för det förstastadsfullmäktigevalet i Häle singborg i enlighetmed1862års kommunalförfattninggjordes ett försök till analysavdenförstauppsättningenfullmäktigemedhänsyn till deyrkesn grupper,derepresenterade.Det kundenaturligtvis i och för sig varaav d visstintresseatt fullfölja ensådananalys för heladetgångnaseklet.Värdet skulleemellertid bli endastbegränsatochdettaav olika anledningar. För a xiocialutkä tg u vrh ö sa å m n e s detförstaskärpartitillhörighetenigenomgränserna för samhällsgruppid t jförtroendeposterna i såstorutsträckningombildats till ornbudsmanna-och h äandraliknandetjänster, attgruppentjänstemänutanpartipolitisk tillhörighet redovisad i varjeenskilt fall blir jämförelsevismycketstor. Vi avstårdärför öm frånensådanfram till våradagargenomfördanalys av stadsfullmäktiges g nsammansätningochnöjerossmedattkonstatera,attHälsingborgsstadsfullge i dettanupåettväsentligenkorrektsättåterspeglarförhållandena i e i mäkti enstad,somkännetecknasavenutpräglatstarkföretagarandamedväxande r nhandel,industriochsjöfartochmedenbefolkning,somvuxit i taktmed. n gnäringslivetsutvecklingochharsinutkomstdärav. o. cr hö f r 112 od l e kt pa an d

PIONJÄRERNA AvALFÅBERG.

"Somstenarståvarandrabi attbäraochattstöda, vilyfteskrinmedpärlor Vivoroendastbladen, somingenräknarhöstochvår, blottträdetlövasochbestår. Dethettestaden,staden." Ordenärhämtade i HeidenstamsvackradiktomVisby,menkundeockså gällaHälsingborgochhälsingborgarnaunder1800-talets sistaårtionden. Kanskehar aldrig lokalpatriotismenochkärleken till stadennågongång varitstarkareän underdessaexpansionens år, då Hälsingborgsprängde sinagränserochväxteupp över höjdenoch ut i havet. Dekommunala nstansernasamarbetadenäramedindustrinochgav all upptänkbar hjälp itdemsomville startanyaföretag.Riksdagsmännenkändesig intebundna avsin partitillhörighetmeraän att de i förstahandbevakadestadensoch hemmaindustrinsintressen, och företagarnavisade å sin sida sin tacksamhetmotstadengenomatt villigt satsapengar i kommunalaföretagav storamått. Detär enmärkligandaav samarbetsviljaochframtidstro,sompräglar detsenare1800-taletsHälsingborg.Kanskeberoddedet på att stadenfick såringastödavstatsmakternaunder sinframväxt. Det varsomommotståndetfrån destyrandessidaochkonkurrensenfrån deövrigaSkånestädernastimuleradehälsingborgarnaskommunala aktivitet. "Konsulernas stad"kalladesdentidens Hälsingborgefter sinabådaledandemänPetter Osl sonoch Nils Persson,men det kan inte nogunderstrykas att deras arbeteskulleha varit fåfängt utan det kraftigastödetav intresseradeoch riskviligahälsingborgare i skilda politiska läger. De bådakonsulerna be l vutåtsettdefrämstarepresentanterna för dennaspecielahälsingborgsanda,ochderas industriella ochkommunalaföretagsamhetgav uttryck hdennaskaparglädjeochlokalapatriotism. 8

1 1 3

Debådakonsulernagick i spetsen för stadensutvecklingunder den kanskeviktigasteperioden i desshistoria, dåHälsingborglämnadeidyllen ochgrundladesinställningsomstorstad.Deliknade intevarandra.Olsson varenkargochslutenarbetsmänniska,somhadeföga tid över för nöjenoch ceremonier,en särlingmed få förtrogna,somföraktadevärldenochhade sammatrosomGamlaTestamentetspatriarker.Perssonvar enöppenoch vänsällman,enestetochvärldsman,somvardennaturligamedelpunkten i deförmögnahälsingborgarnassällskapsliv. Bådakonsulernavar inflyttadeochkomfrånsammatrakt i nordvästra Skåne.Olssonvarsex år äldreochbörjadesinverksamhetlångt före den andre.Hanföddesår1830 i Fleninge,därfadernförestodgästgivaregården. Modernhärstamrnadefrån gamlaborgarsläkter i HälsingborgochLandskrona;namnenGertzen,Siöberg,FlyborgochRönnowförekommer i den antavlaöverOlssonshärstamning,somDavidöstrandupprättat år 1961. Redansomtvååringförloradehansin far, menhans mor fortsatteensam värdshusrörelsen.Minnenafrångästgiveriet i Fleningesattkvarsomtaggar i hanssjälochyttradesigblandannat i hansavsky för brännvinochtobak. I sin livsföringvarhanpuritansk. NärOlssonvarfemtonårgammalfickhansinförstaplatshoshandlanden S.P. Kalling, och från ochmed nu var han helt hänvisad till sinegen förmåga.De tre förstaårenarbetadehanmotenbartkostochlogi, men i februari1848blev hanförstehandelsbokhållareochtre årsenarefick han enlön på550riksdaleromåret.Olssonförblev livet igenommyckettacksammot sinförsteochendearbetsgivare för delärdomarsomdennegett honom;Kalling varenavstadensledandeköpmän,spannmålshandlareoch kommunalförgrundsgestalt. Under1850-talets förstaårupplevdedeskånskaspannmålshandlarnaen högkonjunktur,somkulmineradeunder krimkriget. Envårdag1853blev den22-årige Petter Olssonuppsökt av tunnbindareSvenBernström, somhadesinverkstadpåhörnet till Springpostgränden.Omsamtaletdem emellanföreligger tvi olika versioner, av vilka tyvärr ingen låter sig verifiera. EnligtOlssonsberättelsehadeBernströmerbjudit sig att låna honom10.000riksdaler för att hanskullekunnasättauppenegenspannmålshandel.MeddessapengarpåfickanforOlsson till Köpenhamn,gjorde eninkomstbringande affär på entobakslast,vändeåter,betaladetillbaka pengarnaochhadeändåtillräckligtmycketkvar atthankunde bli sinegen. Enligt en tradition i denBernströmskafamiljenhadeBernströmerbjudit Olssonkompanjonskap i enspannmålshandel.Efternågon tid hadeOlsson motBernströms vilja löst ut sinkompanjonur rörelsenochdärefter blivit 114

inegen.Det gick överhuvudtagetmångaryktenomOlssonshårdhänta affärsmetoderunder1850-taletochsenare.Jagägeren heldossierhärom, yvärranonymochomöjlig attbestyrka. Spannmålshandelnvar ända från början föremål för Olssonsstörsta intresseochmed liv ochlustägnadehan sig åt dennarörelse. Är 1858 inköptehan en tomt mellanKullagatanochElgelsångsgatan. Där uppfördehanettmagasin,inredde sitthemoch i övrevåningenengudstjänst. lokalåtdenlågkyrkligaväckelserörelse,varsledandemanhanblev i staden. Olssonhadeframgång i sinrörelse,ochKullagatanblevenbetydandeaffärsgata. Dit rulladefororna nerförHälsan,ochibland dröjde det långt fram påkvällarna,innan allaspannmålssäckarnavarinburna i magasinet. Efter Krimkrigetupphördedegodatiderna.KrisennåddeSkåne i slutet av1857ochmedfördeflerafallissemang i staden.Under hela1860-talet råddeett ekonomisktbetryck i landet,somtog siguttryck i bl. a.en stor reformiver.Mot slutetav 1850-talet följde fleramissväxtår,sommedförde svårdyrtidochökademigration.ÄvenOlssonvar orolig överdendåliga avsättningen i utlandetochkändedessutomendjupmisstromotsinakolleger. I sindagbokantecknadehan i september1859:"Sept. 9. Bedröfvad ochnedslagen.Haft stor tröst vidtankenpåattGudär i Kristo minFader, som,omocksåunder lidandeochbekymmer,styrer allt till mitt sanna bästa.Bedit den 86Psalmen af David.Myckentillförsel af Hafre, varit sorgsenöfver attingenderafkunnatsäljas.Bedit attHerrenäfvenvillestyra dessajordiskagöromåler efter Sin vilja, och att om det är Hans vilje, HandåmåtteläggaSinvälsignelse till mitt arbeteochhjelpa mig,så att desomviljasesin lust påmigickemå få det." Denpsalmhanlästevar denfrommes bönunder förföljelse. En av versernalyder: "Gud, fräcka människorharestsiguppmotmig,ochvåldsverkarenashopstår efter mitt liv; dehaicke dig för ögonen." Det är intenågontvekanom att Petter Osl sonmeddessaondamänniskoridentifierademajoritetenav sinayrkesbröder,köpmännen i Hälsingborg, främst brödernaJohanoch Fredrik -kuckel.Den rent religiösamotsättningenmellanhonomoch"världens 5arn ocksåandramöjligheter erbjödsig, ladehangrunden till sinpersonlighet, e"nsärlingsombaravågadelita påsigsjälvochsinGud. öÅr1863,bara tio år efter detOlssonbörjat sinhandel,visarhamnkontökretsjournaler, att hanutskeppademerspannmålän sinakonkurrenter. HansinköpsområdeomspändeSkåne,Halland, Bohuslän,Blekinge och adraSmåland.Hansysselsateett stortantaluppköparefrånStrömstadoch sö Gö d teborg i norr till Simrishamn i söderochKarlskrona i öster.Uppköpet e 115 e n d a s t

avspannmålenvardenenasidanavOlssonsverksamhet.Denandragällde avsättningenavsäden i utlandet.Ävenhär gick hanframefter stora linjer. Kopieböckernavisar hur hanmetodisktbyggdeupp sinkundkrets.Hans äldstakommissionärervar firmornaF. M. Kiörboe i Köpenhamn,Pontoppidan i HamburgochBrödernaWestenholz i London. Idecember1860blevOlssoninvald i Borgerskapetsäldste,föregångaren till stadsfullmäktigeinstitutionen.Undersammanträdenagjorde han snart sinstämmahörd.Hansspråk var enkeltochsakrikt,ochhanövertygade alltid sinaåhöraremeragenomförnuftsskälängenomenbländandetalekonst.Hansretoriskastyrkalågfrämstpådet intellektuellaområdet, i hans rikabegåvningochgrundligakunskaper.Somledare för engruppav hantverkareochsmåhandlaregick han till angreppmot de större, ofta sinsemellanbesläktadeköpmännensvälde i stadensstyrelse. Hösten1860blevOlssoninvald i denkommittésomskulleutredafrågan omutbyggnadenavstadenshamn,ochsedanKungl. Maj:t godkänt förslaget,leddeOlssonsomställföreträdandeochsenareordinarieordförande utbyggnadenförstavInrehamnenochdärefteravSödraochNorrahamnen. Hanengageradesigocksålivligt i denandrastorakommunalafrågan, järnvägsbyggandet,främstHässleholms-ochVästkustbanan. Olssonsverksamhetblev mångskiftande,menhansplittradeändåaldrig sinakrafterpåett flertalsinsemellanskildaföretag. Det var för att främja sinhandelsintressesomhanblev kommunalpolitikerochhamndirektionens ledareochengageradesigsåhårt i järnvägsbyggandet.Hanvarorganisatör ochsystematikerochplaneradelångt fram i tiden. Alla deföretaghanlade handenvidbildadepånågotsättenenhetmedhonomsommittpunkt,staden till nyttaochhansspannmålshandel till förkovran. Hösten1869övertogOlssonstadensstörstaindustri, Bruket, av dess dåvarandeägare,brukspatronen J. A. Dreilick. Några år tidigare hade stadeninvigt sinförstajärnvägmellanHälsingborgochLandskrona.Olsson förstod att Bruketmed sitt gjuteri och sinmekaniskaverkstadskulle få mycketatt bestyramed det nyakommunikationsmedlet. Det nybildade

Helsingborgslern-ochLerkiirlslabriksakilebolagkomdock till enbörjan

mestattsysslamedtorritaffärer.Dentrångastadennedanförhöjdenväxte söderutmotjärnvägen,ochstorakvarterrestes påBruketsområdelängs JärnvägsgatanochPrästgatan.Brukets ägaretjänadestorapengar på de åtråddatomternanärahamnenochjärnvägen. Detkapitalsom inflöt från tomtförsäljningarnaanvändeman till att rustauppföretaget.Manuppfördenyabyggnader,anskaffademaskineroch utvidgadegjuteriet. År 1878 fick verkstadenoch gjuteriet en ny före116

ståndare i maskiningenjörenH. W.Widmark,somundermångaår förestått enstörremaskinfabrik i England.Widmark blev enavOlssonsnärmaste medarbetare,ochunderhans tid fick denmekaniskaverkstadensitt första ;torauppsving. Vid Widmarks sidastodunder flera år ingenjörenR. E. Berg,skaparenavdenskånskacementindustrin. Industrinväxteår från år,ochdetblev snart alltför trångtomutrymmet påtomtenvidJärnvägsgatan.År 1885beslötmanatt flyttamekaniskaverkstadentill destoratomtersöderomjärnvägsstationen,sommanredanköptav handlandenC.C.Trappssterbhus.Expansionenfortsatteunder1880-talet. Deviktigastefabrikaten var ångmaskinerochångpannor,pumpar och iärnvägsmaterielmenocksåtröskverk,plogar ochspisar.Olssons övriga företagutgjordedestörreblandverkstadenskunder,ochdessverksamhet varsamordnadmeddem,fastverkstadenheltstodpåegnaben. Stadensandrastoraindustriföretag på 1870-talet varSkånskaSuperfosfatö-svavelsyreaktiebolaget—Eosfatengemenligenkallad.Dessgrundarevardenandreavstadenspionjärer, NilsPersson.Hanvarföddår1836 i ett burgetlantbrukarhem,Lundsgården i Allerum.Hans mor varsyster till konsulJohannesHallberg, en avstadensstoraspannmålshandlareoch chefför dess frivilliga skarpskyttekår.Hanägdede fastigheter i Södra Storgatanmitt emotkyrkan, vilkasenareövertogs av handlandenAugust Wingårdh.Hallberg gav sitt namn åt de trappor,somledde upp mot höjdengenomhans tomt.SedanPerssongenomgåttlärdomsskolan i Hälsingborg,börjadehan femton år gammal sin banasombodbetjänthos konsulHallberg. Eftermorbroderns dödtjänstgjordehanhoshandlanden ochskeppsredarenCarlHanckel,somövertogHallbergs affär. Hösten1860blev Nils Perssonsinegenochöppnadediversehandel i NilsArnhamnshus i hörnetav torgetochKullagatan.Fyraårsenareslog hansig ner i denberömdaElerskagården,Gamlegård, vid Kullagatan. Perssonsysslademedlanthandel i stor stil. Hansålde inte barakolonialvaror,foderämnenoch vin utanimporteradeocksåartificiella gödningsämnen.Importenblevsåomfattande, attPerssonfrågadesigommaninte skullekunnaproduceradessagödningsämneninomlandet. Är 1872köpte marksöderomjärnvägsstationenochanladehärSkånesförsta gödI n Stadensbådaledandeindustrimänhadeintemycketgemensamtmende undvek att konkurreramedvarandraunder deframgångens år, då de i adesinaförmögenheter. Derespekteradevarandraoch höll självgrundl i 117 i i i i l l

fallet kontaktmedvarandra.Olssonstodmedsominbjudare till aktieteckning i Perssonsgödningsbolagtilsammans med bl. a.överhovstallmästareRudolfTornerhjelmpåVrarnsGunnarstorpochprofessorHjalmar Nathorst i Alnarp. Bolagetskulle ha till uppgift — hette det i bolagsordningen— att "tillverkakemiskaprodukter,såsomartificiellagödningsämnen,svavelsyrarn.m.samtidka i sambanddärmedståendebergsbruk ochhandelmedartificiellagödningsämnen". Kombinationenkemiskaprodukterochhandelmedartificiellagödningsämnenkundeförefallaegendomligåtminstone för ett företag i dentidens Skåne,sägerTorstenAlthin i sinhistorik överReymershohnsbolaget(1955), menPerssonvarredandåinnepådenlinjen. Hanförvärvadenågotsenare Sulitelmastorasvavelkisgruvor för att därifrån skaffaråvaror,ochsuperfosfatskulle bli en av deviktigastefaktorer,sommedverkade till en år från år ökadavkastning från deskånskaåkrarna.Perssongav sig helt industrin i våldochgrundadefleraandrastorföretag i staden,blanddem Hälsingborgsångtegelbruk år 1873ochKopparverket år 1910. Perssonskommunalabanabörjade, då han år 1867kom in i drätselkammaren.40årgammalinvaldeshan i stadsfullmäktigeår1876.Härhade hantillfälle attkomma i närmarekontaktmedOlsson,somsuttit i denna församlingsedandess tillkomst hösten 1862. Aren 1888-190 Olssonordförande i stadsfullmäktige.Persson,som år 1899valdes till 4 ar vicevordförande, efterträddehonomsomstadsfullmäktiges ordförandeoch tjänstgjordesomsådan till år 1908. OlssonochPerssonblev bäggekonsuler —PerssonefterträddeOlsson somtysk konsul år 1894. Debådamännenbrevväxlademedvarandra i gemensammaaffärsangelägenheter,närOlssonvistades vid riksdagen,och konkurrensenmellanderastegelbruk,mellan"Olsastenen"från Rögleoch "Perstastenen"från Hälsingborg,skapadeinte någonmisstämningdem emellan. SamarbetetmellanOlssonochPerssonblev ännumerafruktbärande under1880-talet.Destöddebådaprojektet attdenplaneradeVästkustbanan skullesträckasnorrutgenomPålsjödalen till ödåkra,ochbådasattmed hamndirektionen, när manfattade det viktiga beslutet att byggaNorra hamnent e n geochkontinen m o t Sveri Samtidigtsomkommunikationernavidgades Ar1884utfärdadeOlssor uppfördes det nyaindustrier i Hälsingborg. skulleuppföraenvalskvart ettupprop för aktieteckning i ett bolag,som 118

•

istaden.Spannmålshandelnbefann sig vid denna tid i en ny svår kris, ochOlssonansågatt denendamöjligheten att ta uppkonkurrensenmed denutländskaspannmålenvar att förbättra kvalitetenoch tillverka högvärdigt mjöl. Aktierna i HelsingborgsÅngqvarns Aktiebolagtecknades heltav honomsjälv ochhans industrier,Mekaniskaverkstadenoch HelsingborgsTräförädlingsaktiebolag,somgrundlagts tre år tidigare.Kvarnen anladespåentomt vidSödrahamnen,ochrörelsenkomraskt i gång. Sitt avsättningsområdehadebolagetlängsVästkustbananupp mot Göteborg samt i Småland. Industrialiseringenfortsatte.OlssonochPerssondominerade helt utvecklingenunderdessaårtiondenochknappastnågotstörreenskilt eller kommunaltföretag blev igångsatt utanderas bifall ochmedverkan.De varaldrig ovilliga att själva ta initiativet ochsätta in sin kraft och sitt kapitalpånya,oprövadeprojekt. I slutet av oktober1888utsändeOlssonkallelsebrev till ett möte på Västkustbanansjärnvägsbyrå för att överlägga"angåendeett för samhället ochorten viktigt företag".Femtonavstadensstöttepelareinfann sig, bland demkonsulernaPersson,köpmanChr.EhnbergochjärnvägsmannenC.G. Stewenius.Handskfabrikören A. C. Löthmanhadehörsammatinbjudan tilsammansmedfabrikörerna A. B. Henckeloch N. Sjunnesson,liksom ocksågrosshandlarnaAugustSylvanoch A. B.Wessberg.Bland demera remarkablagästernabefann sigocksådrätselkammarensviceordförande, ingenjörenOscarTrapp,ochstadensmångbetroddehamningenjörJ.Dunker. YngstvarhandlandenAugustWingårdh,sompåsinålders höstberättade för mig hur stolt hanblev överdennainbjudan till konsulernaskrets. Olssonöppnademötet ochinformerade de närvarandeomsockerindustrins ställning i SkåneochDanmark.Hanansågnu tiden vara inne attbyggaensockerfabrik i Hälsingborg,somskullekunnabådetillverka råsockerav vitbetorochraffinerakolonial-ochvitbetssocker. Alla vareniga omatt företagetbordeförverkligasochatt desannoliktskulle bli intebara lönandeutanocksånyttigt för stadenochorten. I november hölls ett allmänt möte för intresserade i stadens gamla rådhus.Olssonframladeplanerna på ett bestickandesätt.Stadenskulle vinnastorafördelargenomfabriken.Hamnensinkomsterskulleökaliksom stadensskatteinkomster.Arbeteskulleberedas åt 250personer,ochmånga lantmänskullebesökastaden till glädje för handelsbodarna.Värdshusen nämndehan inte i dettasammanhang,eftersomhanogillade krogliv. En kominitt(-!tillsattes. Vintern ochvåren1889bearbetadessocknarnarunt Hälsingborgmedföredragomsockerbetsodling.Resultatetblev gynnsamt. 119

Aktiertecknades för hela 1,2 miljoner kronor i det nyaSockerbolaget, ochvåren1889börjademanutfyllatomternavidsödrastranden,därsockerfabrikenskullebyggas.EftersomOlssontecknatmest aktier, uppfördes fabrikenmedtegel frånhansbådaföretag,RögleochSennan. År 1890 stodfabriken färdig atttas i bruk. DebådakonsulernaOlssonochPerssonfann engemensamarbetsuppgift i Sockerbolaget,därOlssonsattsomordförandeochPerssonsom verkställandedirektör.Kontorslokalernahyrdeman i Olssonsnyamagasin i kvarteret Karl XV vidHarnntorget.UnderPerssonsfrånvaro fränstaden sommaren1890erbjödsigOlssonatt uppehållahans tjänstochförrättade fleratimmardagligen"noggrann tillsyn" överfabriken. Våren1892inträddebolagets revisor,bankdirektör MalteSommelius, somverkställandedirektör,medanPerssonkvarstod i styrelsen. I fortsättningenrepresenteradesbolagetavSommeliusochdebådakonsulerna, mendenverkställandedirektörenblevbolagetsdrivandekraft.Sockerbolaget blevredanfrån börjanengod affär fördessägareochkundesågottsom varjeår utdela 10 V chtrygga tbetsodlingenköptebolagetflerastoraegendomar i nordvästra oo ae,där v viman Skån ocksådrev åkerbruk ochboskapsskötselefter moderna aprinkcipter. ie k a p var inte långt mellanjordbruketochdenförstageneAvståndet rationenav stadens industrimitn! Är 1907inlöstes HälsingborgsSockerifabri t aksakti l eebol t .agav det dåbildadeSvenskaSockerfabriksaktiebolaget,som Fverkadeöför ensammanslagningav allasockerfabriker i riket bl. a. för att rregleraproduktionenav betor. Stadensnyanlagdafabrikerhadeett ständigtbehovavbyggnadsrnateriel, aochsärski t ltOlssonskyndadesig att utnyttja degodakonjunkturerna. Ar t 1881grundadesdetredannämndaHälsingborgsTräförädlingsaktiel2olag medhamningenjörDunkersomverkställandedirektör. En fabrik anlades, ssomtilväerkadeallaslagavträvaror förbyggnadsändamål:golv ochpaneler, listverk,jalusierochdörrar.Under1880-och1890kfönsterr ochdörrkarmar, a taletshektiskabyggnadsperiodvar fabrikenenav huvudleverantörerna till sstadensindustri i erochföretag. g I enannanavstadensbyggnadsindustriermöttes debådakonsulerna. Våren1891 togPerssoninitiativet till HälsingborgsCinders-och Kalkf fal»•iksAktiebolagtilsammansmedbl. a.AugustSylvanochdirektör Axel öHenckel.Bolaget uppförde undersommarenen fabrik med kalk- °cl] ndersugnar,en 21meter högskorstenoch ett magasin för denfärdiga r ci cindersenute påsöder. Vid denkonstituerandebolagsstämmanpåhösten k inträffade o något n somliknadeenpalatsrevolution.Detvisadesig attOlsson k 1'20 u r r e n s

tecknatensåstor post aktier i bolaget att han inte kundeförbigås vid styrelsevalet.KonsulPerssontycks samtidigt ha utträtt ur bolaget, och några år efteråt följde SylvankonsulPerssonsexempel.Produktionen ställdes till övervägandedel i byggnadsverksamhetenstjänst.Verksamheten gickhela1890-taletmedgodförtjänst.Disponentvar till enbörjan Axel Henckel,somsnartefterträddes av en av konsulOlssonsmedarbetare, RobertLjunggren. Är1896anladesocksåenjutefabrik i staden.Skånskafutetabriks Aktiebolagets uppgift skulle enligt bolagsordningenvara'att driva spinnerioch väverimedjutegarn.Olssonhadetecknaten stor aktiepost,och i övrigt varaktiernaplaceradehos hans industrier ochmedhjälpare,Widmark, SommeliusochDunker.Fabrikenuppfördes året efteråt vid Södergatan. Fabrikationenvarganskainvecklad.Disponentvar ingenjörenR. K Lindblad,ochsomverkmästareanställdes skottenRobert Mac Intosh från Dundee,som blev hälsingborgareoch under många år skulle förestå fabriken.SedanSommelius år 1898 efterträttOlssonsomordförande i styrelsen,beslötman att samverkamed de bådaandrajutefabrikerna i OskarsströmochSödertälje.EnavHälsingborgsfabrikensstoratilverkningar varsäckar till konsulOlssonsspannmålsfirma. Listanöver de industrier,somgrundades i Hälsingborg av de båda konsulernaunderdenna tid, skullekunnautökasmedännuflera.Bakom derasengagemanglåg ständigttanken att bygga ut deegnapositionerna mensamtidigt att förvandlastaden till enkonkurrenskraftigochmålmedvetensjö- ochindustristad.Bådakonsulernadrabbades under det nya århundradetavsvåraekonomiskamotgångar.KonsulOlssonssistalevnadsår —handog år 1911 — fördystrades av deständigaochstoraförlusterna vidhans HyllingeStenkols- och lerindustribolag. OchkonsulPersson förloradeföre sinbortgångår 1916enstor delav sinförmögenhetpådet s.k.Metallurgiskapatentaktiebolaget.Dessamotgångarvar pånågot sätt typiska för industripionjärerna. De måste ta stora risker för att kunna byggaut sinverksamhetochhadebara sitt eget kapital att falla tillbaka påomberäkningarnaavnågonanledning inte höll streck.Mentrots detta skulledeflestaavderas företagägabeståndomockså i nya former och mednyauppgifter. Dettaavsnitt har i huvudsakbehandlatdebådakonsulernasbakgrund ochindustriellaverksamhet.Deraskommunalainsatser har antytts i ett parandrasammanhang.Personligenkan de bådakonsulernases som representanter för var sinmänniskotypunder det sena1800-talets omvandlingstid.Olssonsökteomfatta allt ochomskapastadenefter sin vilja.

tb i

121

ochLöthmanen tomt för fabriken ute vidsödrastranden. I januari1891 konstitueradesHelsingborgsGunzmilabriks Aktiebolag.Fabrikensutrymme varnågotmerän2.000kvadratmeter.Experimentenvardyrbaraochaktiekapitaletvar helt förbrukat år1893.KonsulOlssonerbjödsig attsatsanytt kapitalunder enendaförutsättning, nämligen att ingenjörDunkers son HenryDunkerinträddesomdisponent i bolaget.Henry Dunkerhadedå i tvåårs tid arbetatvidfabrikenochvunnitkonsulnsförtroende.Ordförande i styrelsenvarOlssonochviceordförandeSommelius. Företagethadegrundats på ett beloppav 150.000kronor, ochdenna summavarsnartförbrukad.KonsulOlssonfick skjuta till nytt kapital i den besvärligastarten. Enligt vadHenry Dunkerberättat för mig, gjordehan det till envanaattbesökakonsulnpåhanskontor vidHamntorgetföre alla andrapåmorgonen.När hankom dit vid halvåttatidenpåmorgonen,var Olssonännupå gott humör. Alla sombesöktehonompåkontoretkorn i regel för att lånapengar,ochframåtförmiddagenblev han lätt irriterad. MenmotDunkervar han alltid förstående.Det gälldebara att inte förskönasituationen, ty konsulnhade gott minne för siffror ochblev förbittradomnågonsökteförahonombakomljuset. Dunkerframfördeocksåvid ett samtalmedmig någrasynpunkterpå Olssonsekonomiskatransaktioner,somsäkertvartypiska för industripionjärerna.KonsulOlssonoroadesig aldrig för framtidenochtänkte aldrig på attkonsoliderasina företag. Han ville barautvidgaverksamheten. Det enaföretaget fick understödjadet andra. När hanplaneradenågot nytt företag,fickhansgamlaföretagstödjanderyckain. Hanhadesällannågra pengarfria. Konstenvarpådentiden att skaffapengarochsätta in dem i lönsammaföretag.Delvis levdehanpåinlåningar av bönder,somsatte in sinapengar i hansspannmålsfirma. I börjanav sin tillvarohadegummifabrikenmångasvårigheter att överunna.Framför allt gälldedet att fåtagpåenfackman,sombehärskadehela Biverkningen.Dunkerbegav sig till Ryssland,ochlyckadesengageraen itmärkttekniskmedhjälpare,Julius vonGerkan,somvarit anställdpåen galoschfabrik i Riga. Eftermångaexperimentkundefabriken äntligen ta ippkonkurrensenmedderyskagummifabrikanterna. Ar 1891förarbetades Sver60 % av densvenskaimportenav obearbetadkautschuk i Hälsingporgsfabriken. Ar 1903såldeOlsson sitt dominerandeaktieinnehav till lisponentDunker.Chefen för sockerfabriken, denenergiskeoch upp-

Hanvar i enpersonköpmanochindustrigrundare,riksdagsmanochkommunalpolitiker,hamn-ochjärnvägsbyggare,filantropochväckelserörelsens ledandemanochnitiskepredikant i nordvästraSkåne.Hans tro,hansföretag ochhansstadvardetrehörnstenarna i hans liv. Perssonhade inte så vittsyftandeintressen. Han höll sig inom det industrielaochdetkommunalalivet.Hanvarstorborgaren,somlevdeenkelt ochsparsamt i vardagslagmensomtyckteomattrepresentera i denvackra Essenskavillan ochhadesinne för världens behagligheter.Han ville att ocksåstadenskullevaravackerochdrömdeom att härskapaensvensk rivieramedplageochlångpromenaelstrand.Han villeocksåatt alla skulle finnasig till rätta i stadenochvar avgjortmeraintresseradav trivselfrågan i fabrikernaänkonsulOlsson.Medsinöppnaochförståelsefullaläggning tyckshanha åtnjutit popularitetblandarbetarna. Dentredje i skaranavstadensindustripionjärer varHenryDunker.Han varfödd i Esbjerg år 1870ochson till ingenjörenJohanDunker,som byggdeSödraochNorrahamnen i Hälsingborg.HandeladekonsulOlssons uppfattning attstadensframtid lågpåhavetochvarmed i fleraavdennes storaföretag, blanddemValskvarnenochSockerbolaget. HenryDunkervaräldst isyskonskaranochuppfattadedettasomettomen. Hanbrukadeciterastrofen: befal la.Kunde ingenvara,därför fick hanegenskara." Vid sexton F s under årsöåldderdskiecka deshan till firmor i HamburgochBerlin för att lära sig ätyska l ,men d sefter t någraår blev hanhemkalladavfadern,somerbjödhonom e n framti d spl a ts i Hälsingborg. a v IngenjörDunkerhadeundernågra år umgåtts meddjärva planer att bstartar enö d gummi e rindustri.Densvenskaallmänhetenvarsedanlänge svensk avanatt l fylla l sittabehov , av galoscher från FörentastaternaochRyssland. Särskilteftersöktavarderyskagaloscherna,somhadeenhögkvalitet. En dinhemsk ä fabrikrationkunde a bli lönande,mendetbehövdes ett stort kapital vför attkunnaförverkligaprojektet. Hösten1890sammankalladeingenjörDunkerochfabrikör A. C. Löthl mannågra ä intresserade r till ett möte i frågan.Blanddemsomhörsammade dinbjudan ebefannsigkonsulOlsson,ingenjör Widmark ochdirektörSommelius.Dunkerhälsadevälkommenochmeddelade att hananskaffat en hfackman,William a Gislow,somarbetat i enamerikanskgummifabrik och var villig att bli verkmästare i denplaneradefabriken. n SedanOlssonförklaratsig villig atttecknaaktier i bolaget,utsågDunker 122

II-

rdförande.HamningenjörDunkersattkvar i bolagetsstyrelse till sindöd ;t 9 I 123 a g i s s r

Är1905övertogDunkeraktiemajoriteten i detnygrundadeTrelleborgs Guminifabriks Aktiebolag,som i sin tur övertagitverksamhetenavJohan Kocksgummifabrik "Velox".Medangummifabriken i Hälsingborgfrämst tilverkadegaloscherochbollar,ägnadesigTrälleborgsfabrikenåt allaslags andragummiprodukter: bil- ochcykelringar,tekniskagummivaror,skyddskläderochregnkappor. HenryDunker blev över 90 år gammal.Hansågden första lilla anläggningenväxa ut till stadensstörsta industri medförgreningar både inomochutomlandets gränser. HansågocksåHälsingborgförvandlas från en småstadsidyll till en av rikets störstastäder, ett centrum för handelnochkommunikationernaöverhavet.Under åtskilliga år satt han med i stadsfullmäktigeochvarocksåmedlemav en hel delstyrelseroch kommittéer.Någrastörrekommunalaintressenhadehan inte. Han var i motsats till debådakonsulernahelt inriktad på att förkovra sin industri. Mendestoradonationerhanochhansmakagett till allmännaändamål vittnaromattocksåHenryDunkerhörde till dengruppindustripionjärer somkändeansvar inför sinstad.Hanförsäkrademig, att han alltid haft ettutmärktsamarbetemeddekommunalamyndigheterna i Hälsingborg. Månganamnhar förekommit i dennauppsats,och flera av dem•—• MalteSommelius,OscarTrapp, H. W. Widmark o. a. — hadeförtjänat enutförligarepresentation i •pionjärernasskara.Stadenhar alltid haft sitt ansikteriktat mothavetochfleraavdeförstaredarna—främstblanddem OttoBanck—kundehanämnts blandstadensförstastoraföretagareoch välgörare. Detvaröverhuvudtageten driftig företagargruppsomväxteuppunder 1800-taletssistaårtionden.Mångaav dembörjadesomkonsulernasmedarbetaremenskullesnartståpåegnabenochfortsättastadensomvandling. Stadenväxteoavlåtligt,ochständigtnyaskaroravarbetareochtjänstemän strömmadein i stadenochblevhälsingborgare.Detskullevaraenintressant forskningsuppgift att sökakonstateravarifrån inflyttningenskedde till staden.KonsulernasHälsingborgsträckte ut sinaförbindelser långt förbi detgamlaupplandetochsamlade till sigframåtsträvandeungdomar,som allablevmedomattbyggadennyaindustri- ochsjöfartsstaden.

124

DETSOCIALAKAPITLET AvALLANSELGE. Densocialaomvårdnaden för hundra årsedankan i Hälsingborg lika litetsompå andraplatserjämföras medförhållandena i dag, allraminst derentkommunala.Innehållet i stadenssocialakapitelundergårsålunda i sekelperspektivet1863-1963 stora skiftningar. På sitt sättåterspeglar dedenallmännautvecklingenliksomförändringarna i tänkesättenoch oftadåunderinverkanav allmänt politiskaströmningar. Medutgångspunktfrånåret1862ter sigdekommunalasocialaanstalterna knappa.Samhällsåtgärdernaför hjälp åtbehövandeuttrycktesnärmastmed ordetfattigvård.Översikten i minnesskriften1912 omstadsfullmäktiges 50-årigaverksamhetförmäler sålunda helt kort, att "år 1862 voro i dåvarande,numeraförsvunna, å kvarteretHospitaletbelägnaFattighuset inhysta30mänoch21 kvinnor eller tillhopa 51personer, af hvilka 43 ansågossomarbetshjon". Kostnaderna för dennafattigvård var ävenefter dentidens penningvärdeförhållandeninte stora.Helainkomstenpåfattigvårdsstatenstannade vid18,294riksdaler och av demutgjorde fattigskatten 7.060. Samtliga utgifter uppgick till 16,743 rdr, ochdärav utbetalades i kontant hjälp endast4,825 rdr. Nya"fattigvårds- ocharbetsinrättningen"ersatte i slutet av 1800-talet dettidigarefattighuset. År 1900omfattadevården153män,107kvinnor och49barn,sammanlagt309personerochavdemvarendastett tjugotal fullt arbetsföra.Kostnadenhar då stigit till 97,134kronor,därav 28,696 i kontantunderstöd.Dennyainrättningentogs i bruk 1889ochkostadedå i uppförande181.000kronor (namnetändrades1909 till ålderdoms-och sjukhemmet),ochdenhadeplacerats "å ett högt och fritt beläget, till ungefärhälftenplanteradtområdeom17,150kvm." Dåtidenssamhällsåtgärder för debehövandeleddeshuvudsakligenav fattigvårdsstyrelsen.Dessförsteordförandevar teol.och fil. dr H. A. 'Witt (1858-1865),med dr J. E. Netzler (1865-1866), fil. dr S. J. Åberg ( Fri erg(1888-1890), grosshandlare A. B. Wessberg(1891-1892), 1tb ryt mästareE. E. Trägårdh (1893-1903), konsulLars Virgin (1903— 8 125 6 7 1 8 7

1905), f. stadsfiskalenG. S. Eksandh (1906-1912) och från 1912 grosshandlare(senarebankdirektör)Bernh.Blasberg. Efterhonomutsågs till fattigvårdsstyrelsens ordförandefrisörmästare EnochBruhn.Hanefterträddes av trafikförmanKlasPetterssonochdenne i sin tur avombudsmanEdvinHansson. När i fullmäktigeinstitutionens 50-årsskift i korthetredogjordes "för institutioner, hvilkas befintlighet förutsättes i gällande författningar" (bl.a.fattigvårdsstyrelsen), har författarna tydligen haft känslanav att någotbör tiläggas. I ett avsnittom"Insatserpåkulturellaområdenin. fullständigar de bilden så här: "Afven för välgörandeändan/al, för hjälpandeaf fattigaochsjuka,åläggersigstadenuppoffringar. I budgeten förekommasålundaanslag till 'asylen för aktningsvärdaålderstigna', till föreningen'Helsingborgs sommarkolonier',Helsingborgssjukkassor, föreningen'Mjölkdroppen' m. Mångadonationersyftadeockså till viss form av social hjälp. De förvaltadesmestadelsav staden,ochbland destörregåvorna för välgörande ändamålårtiondena före och efter sekelskiftet är CarlKrooks fond, R. Tornerhjelms fond, Malte och Elvira Sommelius' donationer (huvudsakligen till en konstavdelninginom inus&t), EvaTornerhjelms barnasylfond,konsuloch fru N.Perssonsdonationer för pauvreshonteuxsamt gamlatjänareochtjänarinnor, f. skeppsredarenB. M. Anderssonsdonationer till hemför ogiftamödrarochderasbarn,konsuloch fru A.Hanssonsdonation,konsulP.Olssonsdonation för bildande af ett tjänarinnehem samtytterligare ett antalgåvor. År 1900representeradedonationerna ett sammanlagtvärdeav651.000kronorochtio årsenare1,4 miljoner kronor. Donationer för socialverksamhetvarsålundarätt vanliga i Hälsingborg. Enskildaträddeunder 1800-taletssenare del ofta till för att antingen tillfälligt lindra nöd eller för att genomgåvor bidra till institutioner för olikahjälpbehov. "Ett starkt socialtmedvetande"förmäldes hos en del givaremed religiöst grundadmedkänsla för föräldralösabarn eller för fattigagamla,heterdet i ertlevnadsteckningöverenavdestörredonatorerna genomtiderna,konsulP.Olsson. Hanmedverkadedirektår1900vidtilkomstenavStiftelsenHelsingborgs Sö j manshem.Andrahumanitäraföretag på hans tilskyndan är hemmet för tjänarinnor i stadensamthemmet för kvinnligaarbeterskor.Vården om"värnlösa ochvanvårdadebarn", som de föräldralösa eller under skadligahemförhållandenlidandebarnenkalladespådentiden,intresserade ocksåenstormansomP.Olsson.Samhälletbestodsig ickemedordnad

12 6

'MOM 111117.1-110:li_aHdkfil I I Ii i , 711 N1 . ' 1k n 4_ • Alderdoms-ochsj 4ukhemmet i sitt ursprungligaskick, : e tadeansatser barnavård.• Manlskym i fattigvårdens utgiftsposter i form av 1' "uppfostrin gskostnader". Genom fatti gvårdsinrättningenutackorderades O r nödställdabarn påkommu1nensbekostnad.Såsentsom1909redovisades , fatti 1gvård att"Helsin1gborgs i har lämnatunderstödåt 17föräldralösaäkta barn,14moderl ö sa oäkta barn, 199andrabarn". r Stiftelser,föreningar ochenskildabarnavårdsinstitutionersvaradeäven i Hälsingborg för vissbarnavårdandeverksamhet,delvis redanpåden tid dåfattigvårdsstyrelsengenom1871 års fattigvårdsförordninghade att lämnanödtoftig fattigvård åt minderårig, alltsådensomvar under15 år, Fattigvårdsstyrelsenstodockså för kläder ochunderhåll åt skolbarn, då föräldrarnainte kundeklarasådanautgifter. I Hälsingborginriktades en år1858bildadarbetsföreningssträvandennärmastpåvårdenav fattiga barn, i förstahandgenomplacering i familjer.Behovetav ettgemensamt hemfördessabarnyppades för P.Olsson.HanköptedåKjelstorps gård vidBergaochställdeutankostnadstoramanbyggnaden till arbetsföreningens förfogandefördessskyddslingar.Kjellstorp blev ett barnhem för flickor, arrendegårdenNellåkra i Allerumöppnades1865 för pojkar,mendetta hemstängdes1879,närmastdärför, att personal intestannadekvar. De företrädesvis inomväckelserörelsenbildadearbetsföreningarnanöjde sig meden torftig målsättning för barnhemsbarnen:flickor blev hembiträden ochpojkarjordbruksarbetare.Donatorn till det i och för sig välrustade Kjelstorphadesammauppfattning, och i bokenomkonsul P. Olsson berättar Alf Åbergattkonsulnbekräftadesinsynpåbarnhemsverksamheten r

127

i endeklaration: "Vi vilja helt enkeltuppfostrabarnen till dugligatjänare ochsökagörademhemmastaddameddesysslor,desåsomsådanakunna kommaatthandhava.Meningenär att det i hemmetskall gå rätt husligt till. Att sticka,sy,spinna,väva,skuragolv,sopa,tvätta, deltaga i kökets göromålochrenhållningoch i allt detta tillhållas renlighet ochordning —sedär vadmanå enasidan får sebarnensysselsättasigmed. Därtill kommeråandrasidanävenläsning,skrivningochräkning, varutibarnen dagligenövas''. Somprogram för ett barnhem för snarthundra år sedanharbeskedet intresse, i och för sigochsombekräftelsepå att, för att lånagrundarens ord,påKjelstorpochNellåkraär ''ingentingstorartat,ingenting ovanligt". Likvältordedet fördentidenovanligaliggajust i att ettbarnhemgrundades ochenverksamhetstartadesmed ett klart ochenkeltsyfte att intill konfirmationengesamhälletsstyvbarnåtminstonenågonformav hjälpochstöd. Fastänhär närmastskallredovisas det socialakapitlet i stadenunder detsekel,stadsfullmäktigehar styrtHälsingborg, finns anledning till en återblickännulängre bort i tiden.Såmycketvetman, att redanpå1600taletfanns i Hälsingborg ett s.k. hospitaloch att understödlämnades åt fattigaochsjuka. Detta hospital ( fattighus) hade,visade en utredning 1808,tillkommit "genomdonationer af enskilde", Vidare klarlades då, attdet "ej tillhörde eller var ställdtunderSerafimerordens Gillet". Detvar, —enligt Fritz Netzler i hansHelsingborgsminnen—däremotställt under magistratensstyrelse.Hanansersigocksåkunnafastslå, att "Helsingborgs stadsinnevånarestädsevaritbesjälade af menniskokärlek".Hansnärmaste exempelhämtas från tiden efter 1814, då"ståndspersoner af alla klasser" samlatin pengar till förmån för såradeochstympadekrigsmän. I sin bok "Helsingborg år 1816' ger E. P. Tengbergen skildringav dentidens hjälp åt fattiga i staden: "Vid Jultiden fingo alla hjonen från Borgmästaren,LagmannenStähles hus, groft och fint bröd, kött, fläsk, ljus, lutfisk ochkorngryn;likasåhosRådmannenFredr.Bergsamthvarje hjon 1 Rdr af RådmanNum. FörmodligenansågodessaHerrar detta såsomräntebetalning för defattigmedeldessaHerrarinnehadeochhvilka ProstenHallbäck såskoningslöst tog ut af derassterbhus.Mångaandra förmögnarehusdeladeutbådepenningarochvaror vid jultiden." Tengbergomtalarocksåatt "nästan alla Fattighjonenhadevissahus i staden,hvarifrån de åtnjöt° lernningar af mat ochnågongångaflagdt linne in. In.", ochhansammanfattar: 128

"Sådanvar fattigförsörjningen för 50 år sedanochända till 1832 dåProstenHallbäck,somoftanämndtär,började,han fick 1833enstark handräckning af BorgmästareLundberg,hvarigenomen utsigt till något bättreförekomochsedermerautvidgades till hvaddet nuär, dertill Doctor Wieselgren i ickeringamånbidragit." Omdet gamlahospitalet,somfick nyttreglemente1817, gör Netzler ocksåen del påminnelser.1876fanns donationsmedel för fattighuset på .73.872kronor, "hvars afkastning skulle utdelas åt behöfvandeinom 71elsingborgsstadsochlandtförsamling".En bildavdengenomfattigvårdsstyrelsenutövade"socialvården"gersammetidsskildrare: "Hvarje år kungjordeFattigvårdsdirektionenomupphandling från den ninstbjudandeproviantartiklarsombehöfdes,såsområgochhvetemjöl, Lrter,korngryn,smör,kött,fläsk, sill, potatissamttalgljus, tranochrafinerad oljam.m•hvarafstadensfattigvårdsinrättningvar i behof,hvaromhugade pekulanterpå detta sättunderrättades." Den6 April 1858varnarstadensFattigvårdsstyrelsestadensinnevånare utuppmuntratiggeriet, dåbarnsomverkligenbehöfvaunderstöd få mat ;ratis i Fattighuset 3 dagar i veckan,mot att de dersysselsätasmed för dempassandearbeteunderen eller annantimme. Den16 April 1859anmäldeFattigvårdsdirektionenhosBorgarskapets ildste, att allaallmännaplatserutomstoratorgetkundeframdeles,såsom lågon tid skett, blifva renhållna från gräs af fattighjonen mot en årlig nbetalning till fattigkassan af 50 RdrBanco.Dennarenhållning af gator )chgränder af fattighjonen fortgick ännumångaår, ty jagpåminner mig Trångaår hafvasett fattighjonen sitta pågatanochmeden ejvass knif ukauppdenspädagrönskansomspirademellanstenarna". Påtalomtiggeriet,såförbjöds det helt 1846ochsammaår tilsattes en 'attigvårdsdirektion.Denordnademedutdelning åtbehövandevarjevecka ;amtvid jultiden. Fattigvårdsdirektionenfick 1861ett nyttreglementeoch Jetaanpassades1871 till fattigvårdslagen. Inovember1866aktualiserades tiggeriet på nytt genom ett av fattigvårdsstyrelsenmedordföranden1. F. Netzler i spetsen i tidningarna infört appropav följandelydelse: "För att förekommadet påsenastetider öfverhandentagandetiggeriet )chinförandeafannonser i tidningarne,hvarutiallmänhetensbarmhertighet inropas till lindrandet af fattigepersonersnöd(liksomHelsingborgsstad ;kullevara i saknad af ordnadfattigförsörjning) jemte uttalande af sitt )gilandeöfver ett dylikt olagligt förfarande vill Fattigvårdsstyrelsenhos stadensrespektiveinnevånareanhålla: att afvisa alla bettlare — menom 129

någontillhörande dettasamhällebefinnersig uti sånödställdbelägenhet, attdenickekanförsörjasigochdesinaochhvaresig af okunnighet eller blygsamhetafhålles från att vändasig till fattigvården,sådantmåhos någonafossanmälasmeduppgift ådennödställdesnamnochbostad,då genastundersökningföretagesochnödigtunderstödlemnas. Skulledeafstadensinnevånare,somönskaberedadefattigeengladhelg, eller vid annat tillfälle, vilja i likhet medhvad å andraorter är brukligt viddeinstundandeutdelningarne till jul-, nyårs-ochtrettondeaftnar eller vidsärskildautdelningar till Fattigvårdenaflemnastörre eller mindre gåfvor i födoämnen,penningar, kol in. m.anmodasdesseatt till fattighuset insändasinabidragsåskallFattigvårdensstyrelseefterbästaförståndsamma blandde fattige fördela, antingen efter gifvarens anvisning eller i mån afbyarsochens behof". Uppropetangreps häftigt i öresunds-Postenmenmöttemeraförståelse i Helsingborgs-Posten,sommenade att det "kansynas hårdhjertat att ställasådanauppmaningar till allmänheten,men riktigt resonerat är det enafvislig pligt för hvarochensomtänker sundt" (att ickeuppmuntra tiggeriet vid dörrarne). Stadsfullmäktigegodkände 12december1871 det till fattigvårdsförordningenanpassadeförslaget till "Reglemente för Fattigvården i Helsingborgsstad".Någrautdragkantämligenvälbelysabådesyftetmedoch formerna för dentidens samhällshjälp åt behövande.Sålundaheter det paragraf3, att "fattigvårdmeddelasdelsgenom full försörjning åstadens Fattigvårdsinrättning, delssåsomuppfostringshjelp åt minderårigabarn, delsgenomunderstöd af denbeskaffenhet,som för hvarjesärskildt fall finnes lämpligt". Ogiftahjälpbehövandemödrartogs omhand villkorligt: "Qvinna,somför oäktabarnsökerfattigvårdochej är lagstadttjenstehjon, kanerhållaunderstödendastunder vilkor, att arbete å Inrättningen af henneförrättas, såsnarthenneshelsotilstånd det medgifver".Styrelsen hadeårligmönstringmedunderstödstagarna. I femteparagrafenbetonas att det tillhör "Styrelsensärskildt att göra sigunderrättad,huruvidautackorderadebarnerhållabehörigvårdochuppfostran".Depåfattigvårdsinrättningenintagnakundeocksåanvisas lämpligsysselsättning.Reglementet föreskriverdärvid, att "arbetslönenmåej öfver-menvälnågotunderstiga denallmänt gällande". Påhösten1900togs fråganuppomen ny organisationav denöppna fattigvården i staden.Sedan1889fannsen frivillig fattigvårdsföreningmed sjuttiotaletmedlemmar.Denhade till uppgift "attsåsomvårdarebiträda fattigvårdsstyrelsenviddenöppnafattigvårdenshandhafvande".Föreningen 130

ombildadessenare till "Helsingborgs frivilliga barnasylförening". Fattigvårdsföreningenbildades eftermönsterav dets.k.Elberfeldsystemet.Medlemmarnaskulle bl. a. "skriftligen till fattigvårdsstyrelseninsändaanmälningaromhvad de för sina sjelfvaldaskyddslingaransåg° af behofvet påkalladt",skriverfattigvårdskamrerC.Munkberg i enrapport12november 1910till G.H.vonKoch.Munkbergberättarockså,attfattigvårdsföreningen "fortfor att påofvanangivnasättet,dock med alltjemt minskatintresse, verka till den 18 mars 1893", då man efter diskussion vid ett möte konstaterade, "att beslut omgamlaföreningens upplösningmåsteanses obehöfligtdådenaf allateckenattdömaupplöstsig sjelf". I fortsättningen fickdens. k.distriktschefen— stadenindelades i tolv fattigvårdsdistrikt —"sjelf utseochsökavinnapersonersombiträde inom sitt distrikt". IntressetinomHelsingborgs frivilliga barnasylbetecknarMunkbergsom minimalt. Ennågorlundasamlad bild av densocialaomvårdnaden i Hälsingborg fårman i eninspektionsrapport1913 av L. Barkman. Sitt intryck från fattigvårdsanstalten— "ett störrekomplexomfattandeett flertalbyggnader för olikaändamålsamtenareal af 28 tid åker jämteområden för park ochträdgård—sammanfattarhan i enmening:"Folkethadedetbra,både friskaochsjuka,ochdetycktesocksåfinnasigväl".Fastänbådestoraoch smålogementvarsnyggaochordentligaanmärks, att "sysslomannenhade alltmisslyckats i sinsträfvan att göra'hemtrefligt', ty dethade blivit för 'grannt' ".Omanstaltsarbetetsägerhanatt "i allmänhettycktesickeendast arbetsflitutan t. o.m.något af arbetsglädjeförefinnas". Hananmärker påattsärskildarumsaknas för turberkulösaochomtalar, att barnenbodde medsinamödrar i enstorsalsamtattdettaår137barnfannsutackorderade, deflesta i enskildafosterhemmenocksåpå olika anstalter.Omen liten pojkegerhanföljandeskakandeskildring: "En 8årsgossegicksedanett parårpåanstalten,hanhar ensvårartadsyfilis,somgör att hudochkött ständigtbrista, än här än där ochden lille stackarnkan ju inteberedas någotannathem. OmbarnavårdsverksamhetenantecknarBarkmanbesviken, "att derespektivearbetsområdena" — barnavårdsnämndens ochfosterbarnsnämndens (hälsovårdsnämnden)—ickebearbetadessåvärst ifrigt". Hanharberömför VitaBandetssmåbarnshem(då med11 platser) och åt frökenAmanda Perssonsarbetedär(honvartidigarepåKjelstorpshemmet),ochinspektören nämner,att "barnensågovälskötta ut och i all sin storaenkelhetgjorde hemmetettganskagodt intryck",menhanhoppas attdonationsresurserna skallanvändas till enbarnavårdscentral.Barnasylen,en vanligbarnkrubba, 1 3 1

n 1111111111111111111111 m i f i l l 1 Entrivsamvrå i Bergalidsinackorderingshem. 1 kvinnorarbete,menstamtruppeninskränkte sig till 20, och för dem "tordestörstaförtjänsten vara 18 kr pr vecka,medeltaletkommer ju 1 af sevärdt 1Under1880-taletsdiskussionerbåde i fattigvårdsstyrelsenoch i stadsfullmäktigeom en ny fattigvårds- ocharbetsinrättningtalades både föl u1 ppskovoch för snabbaåtgärder. Mot dröjsmål var prosten Witt och erinradeom, "att sjukamänochkvinnorkundeejskiljas i gamlafattighuset afbristpåutrymme— detgamlafattighusetvore för litet, dåmanredan h1 adeflera fattighjonutackorderade i staden". En annantalare i stadsfullmäktigevidsammanträdet8november1880,mjölnare N.Sjunnesson, a nsåg,"att Helsovårdsnämndenhade rätt att slåned på hela fattighuset 1 såsomhelsovådligt". Det blev emellertiduppskov, trots att den gamla fattigvårdsinrättningenredan1868hadeutdömts av enspeciel kommitt 1 m Axelde la Gardie, I. F. Netzler, P.Olsson, N. P.JenssonochP. C. éedu Sch ltz.Ävenvid fullmäktigemötet 23maj1881skötmanpåavgörandet m e n med aktiva, attsakenskulleavgörasunderåret. 1Missnöjettetvarlöftestorttillmdeedmera dengamlafattigvårdsinrättningen i kv Hospitalet —mellanNorraStrandgatanochKullagatan —, ochredan1876 upplät 1 133 K . L s

m u= MEM ••••• , E1 .1 4 = O I B

Interiörfränförstaålderdomshemmetmedettpargamlamakar, ansesfylla "det storabehofvetpå ett godt sätt", likasåspädbarnskrubban vidGurnmifabriken (en helt privat inrättning), medanMjölkdroppens verksamheticke är vidareuppskattad. Motbakgrundav vår tids genomde från 1955arbetandecentralstyrelsernas för vårdochundervisningav psykisktefterblivnainsatser är det intressantatt ta delavrapportörens uppfattningomdåvarandeNyhem"för vårdaf obildbara idioter inomSkåne".Hansäger att trots utrymmes-och utrustningsbristerfinnermanpåNyhcm"en ton af någotkärleksfulltgodt blanddetta till synessåhopplösaelände".Barkmanfortsätter(sedanhan omtalat att anstalten vidhansbesök1913hade108skyddslingarmellan 1och63 år): "Det ärsorgesamtatt tänkapå allt detmänskligaelände, somi demmötteen—samtidigtärdetenlättnadvetademvarapåNyhem. Närensådanidiot träffas i fattigvårdsanstalt eller inackorderadhos familj ges i de flästa fall intryck af något rent fasansfullt, ofta betraktas han lägreståendeän ett djur M e n påNyhemär det enstackarsolycklig, sjukmänniska". Till socialbildenav 1913 kanocksåläggasverksamhetengenomFör. eningenhemarbete för fattiga kvinnor, "något liknande FVO:s slöjdafdelning, stiftad af societetensdamer 1908". Tidvis bereddes 80-talet 132

« E=

~ o g men.m s lunim

pel cmim «el tEE

002•••.•

Åd l erdomshemmetKrookskastiftelsen vidHälsoviigen, stadsfullmäktigenyttområde,nämligendärålderdomshemmetsenarebyggdes.Det stod färdigt 1889ochharsedanutvidgats i olikaomgångar— 1909tillkomsinnessjukhusetsom ett led i utbyggnaden,och efterhand har följt storaförändringar.Sålundakannämnas att ett förslag1915 från ensärskildkommittéresulterade i de i november1918 färdiga och på nyåret1919 invigda barnavdelningenoch lilla ålderdomshemmet. i l barnavdelningenvårdades tidvis ända till ett fyrtiotal barnsamtidigt,och ålderdomshemmetsdåvarande fyrtio platser blev i det närmastebelagda frånbörjan. Någraår efteråtaktualiserades ändringavkommungårdenFredriksborg till arbetshemefter ett förslag,somhelt fick kanslirådetG. H. vonKochs gilande. Dentidigare fattigvårdsinrättningens utveckling till dagens sociala anordningar i Hälsingborgkansammanfattningsvis i väsentligastycken belysasav följandesakuppgifterangåendedeorganisatoriskaoch i övrigt yttreanordningarna: 1918byggdesnyakontors-ochförvaltningsbyggnader.Nästastegvar tilkomstenav lilla ålderdomshemmet.Därigenomfick mångagamla ett

134

InackorderingshemmetpåBergalid. egethemmedmöjlighet attordnamerapersonligt för sig.Dennaanordning ärett av uttrycken för ett nytttänkandevidomvårdnadenav degamla. Denhälsingborgskafattigvårdens förgrundsmanundermånga år, bankdirektör B.Blasbergformuleradevadsomskettsåhär i en intervju, när hanverkatinomfattigvården i 25 år: "Det är glädjande att vi i våradagar (detta var 1928) har kommitså långt, att understödstagarnainte längrebetraktassomnågraslags utskott, vilketfaktisktskedde förr i världen.Begreppetnådehjon är bortarbetat. —Ettbevis på hur allt förändrats är ju, att ävenåldringarmedinte föraktligakapitalsökasig in påålderdomshemmet ddet tillfället var fråganomarbetshemaktuell, likaså förbättringar -inoVi målderdomshemmetssjukavdelning.Alderdomshemmets nyasjukhus .blevverklighet i november1934, ochstrax efter skeddeinvigning och inflyttning. I januari1919togs —somantytts — fleranyabyggnader i anspråk: administrationsbyggnad, lilla ålderdomshemmetochbarnavdelningenoch i anslutning till dennaensoliglekplats. Ett nyttmärkesårär 1934: dåstod i oktobernyasjukavdelningenfärdig, ochmoderniseringargjordes i de äldrebyggnaderna.Sjukbyggnaden— underjordisktförbundenmedålder135

P--

domshemmetshuvudbyggnad — fick från börjansex avdelningarmed varderatjugo platsersamtenobservationsavdelningoch en försörjningsavdelning.Alderdomsheminetshuvudbyggnadrenoveradessammaår, bl. a. moderniseradesekonomiavdelningen. Motslutetav 1920-talet fick fattigvårdsstyrelsenövertaförvaltningenav Krookskastiftelsensamtbegärdeoch fick anslag för att ändraden till ålderdomshem(vid Hälsovägen).Behovetav ännu ettålderdomshemvar detaktuellaåret,1927,mycketstort. InackorderingshemmetBergalidbeslöts i stadsfullmäktige i mars 1953, ochdåanslogsenochenkvarts miljon.Byggetpåbörjades i november1954 ochhemmettogs i bruk i januari1956.Totaltkostadedet1.260.000kronor. Storaålderdomshemmetmoderniserades på hösten1961. Från den tidpunktenkallas detVårdhemmet. Socialnämndensvarar nu för driften vid storaålderdomshemmet(124 platser), lilla ålderdomshemmet(35 platser), Fredriksborg (21 platser), Krookskastiftelsen (32 platser)samtinackorderingshemmetBergalid (60 platser).Krookskastiftelsenskallförsvinnaochersättasav nyaålderdomshemmet i Öresundsparken,underbyggnadfrån våren1963, mendärom mera i fortsättningen. Jämsidesmedutbyggnaderochmoderniseringarunderdesenastedecenniernahar följt enstrukturförändring,som i sin tur har direktsamband meddesocialareformerna i helasamhället.Under de drygt tjugo åren från1940kanförändringarna i korthetbeskrivassåhär:Medanmandå i stortsetttog in äldremänniskor,somhjälpligt kunderedasigsjälvainom ålderdomshemmet,tar mannumeraenbartemotpensionärer i behov av ingripandetillsyn ochvård.Denna i och för sig riktiga utveckling har markeratsgenomatt denöppnaåldringsvården lett till, att pensionärerna medsamhälletsstödkankvarbo i egenmiljö längreän förr. Somett direkt ochbetydelsefullt led i denöppnaåldringsvården hat kommithemtjänst åt gamla.Genomdensvararsocialnämnden för att gamla i behov därav i sinahem får tillsyn och vårdgenomåldringsvårdarinnor.Deras uppgift är i främstahandatt hjälpadegamlamedolika göromål, i regel ett par timmar dagligen. 1962 var antalet hjälptimmar omkring80.000.Dennahjälpformhar i många fall medfört, att degamla ickebehövtsöka till ålderdomshemutankunnatbokvar i sin miljö. Vidare ärdenöppnaåldringsvården i det individuella fallet normalt billigare för detallmännaändenslutnavården. Senasteoch icke minst betydelsefullafasen inom åldringsvården är beslutetomnyttålderdomshem i kvarteretPrins Georg i Öresundsparken ,136

Perspektivskiss till detnyaalderdomshetuntet i kvarteretPrinsGeorg intillÖresundsparken,

(där Villa Walltorp förut låg). Efter ingåendeutredningarkom1960 till stadsfullmäktigeförslag frånsocialnämndenom ett hemmed80 platser i PrinsGeorgkvarteret i stället för Krookskastiftelsen.Intressantnoghade mankommit till dennalösninggenomett triangelbyte:Ahlen & Holmfick Krookskastiftelsens tomt i utbytemot attbolagetförvärvadearkitektG.W. Widmarksfastighet (Walltorp) i kvarteretPrins Georgoch lät staden övertaden.Kostnaderna för hemmet som får ett underbart läge — beräknas till 4,5 miljoner kronor.Socialnämnden,somförut öppnatvårdhemmetBergalidsparkområdeför allmänheten,kommeratt tilämpasamma princip för nyahemmet, d. y.s.öppetområdemotoresundsparken. Till 1oktober1964 får socialnämndenutankostnaddisponeraöverKrookska stiftelsen. Isocialnämndensframställningsommaren1960ingickocksåförslagom denförutnämndarenoveringen för enkvarts miljon av storaålderdomshemmet(somefterhandskall försvinna)samtomuppdrag till nämnden attplaneranyahempåGåsebäcksområdet(ett försärdelesskröpligt klientel) samt i Råå.Tanken att bygga ett nytt hempånuvarandeVårdhemmets platsfrångicksdärmed,senareocksåpropånom ett ålderdomshem i kv. Kyrkoherden.Vad som skall ske är, att storaålderdomshemmet efter handavvecklasochersättes med två nya hemmed 90 respektive 80 137

platser(GåsebäcksamtPrins Georg), vidare att två nyaålderdomshem med60 platservarderaav typinackorderingshemuppförs (ett i Rååoch ett i Gäsebäck).Totalt blir platsantaletinomåldringsvårdendå406.Detta tilstyrktes av stadskollegietochbeslötsav fullmäktige. Hemmet i Rååberäknaskomma till stånd1965ochdet i Gåsebäck1970. PrinsGeorgshemmetkantagas i bruk under1964.Ändå får manräkna medväntelistaävensedanövriga i planenupptagnahem blir färdiga.Man gårnämligenmedledning av statistiskautredningar ut från, att antalet åldringar i Hälsingborgöver67år skallstigamedminst150omåretunder tiden1955-1975. Antarmanatt 90procentavdemskallredasigsjälva ochendast10procentbehövervårdpåålderdomshembehövs till 1975 i Hälsingborgfemnyaålderdomshemmed60platser i varje. Situationen1963belysesav att väntelistanomfattar 325personer. För att i någonmånminskakönbegärdeochfick socialnämnden1963pengar för attprovisorisktordnaålderdomshem i kv,Fasanennr 2, därvattenverket föruthadelokaler. För 40.000kronor får manett 20-tal tillfälliga platser. Denegentliga fattigvården i seklets börjanskedde i olika former. Budgeten för 1909 talar om utspisning,beklädnad,penningunderstöd, uppfostringskostnaderochskolbarnsbespisning. Inför denväntadehårda vintern1910ordnadesvissakommunalaarbetenåt grovarbetare.Samtidigt betonades från fattigvårdskontoret "att fattigvården ju ej ingriper i de särskildafallen, förränsjukdomochandraömmandeomständigheter tillkommit". Inför julen det året fick 3.000behövandejulgåvor. Till utdelningenkomde — berättar ett tidningsreportage — "i smågrupper — gamlaochungakvinnor,medschalaröfveraxlarnaochkorgarpåarmarna, småpojkar i för stora tofflor och för trångaöfverkläder ochtrumpna, orakadearbetare, hvilkasenaretydligen alla hadedetgemensamt att de voroarbetslösa". Deköadeutanförålderdomshemmets port. Innanför dörren"ordnades skaranefter numrenpåpoletterna.Ordningsmanvar folkskolläraren Nils Krok,hvilken log ett bredtjulaftonsleendemot byar individ hansläppte in i ettangränsanderum, där fattigvårdsstyrelsenochkamrerMunkberg tronade,omgifna af ett berg af grofbrödochsöttbröd,gryn-, kaffe- och sockerpåsarsamttre storakarmedsaltadt fläsk". 2.842personerhade,stoddet i tidningen,"beredts tillfälle till ensmula julglädjeochfå nunågra—tyvärr blott få -- dagarvarabefriadefrånde evinnerligastridernamot enförtärande nöd". Understödåt arbetslösablev nödvändiga,menfattigvårdsstyrelsen för1 3 8

‘ ,3 1 ena II I1ItIi 1 1 1dettastoranybyggeflyttardesociala1 1örvaltningarna in pånyåret1964165 dådensamordnadesocialvårdenalltsåävenlokalmässigtfår sinmarkering.Huset ligger i kvarteretBelgiennorraochgränsar till Eneborgsvägen, SödergatanochGasverksgatan.(Per1 spektivskiss av arkitektfirmanArton). 1föranledautdelandeav understöd klarade1911 att "arbetslöshet bör icke utan i stället,sålångtskekan,avhjä1 lpasgenomberedandeav arbetstillfällen och därigenomsjälvförsörjning". Uttalandet gjordes sedan hr Christiernson(med A. J.sominitialer1ochkändsomdenstridbaresocialdemokratiskechefredaktörenundersignaturenLukas) i en motion föreslagit5.000 kronor i kommunaltanslag att utdelas bland nödlidande i samhället.öresunds-Postentogocksåitu4medhögertidningarnasom"skyndat försäkra,att någonsådannödickeförekommer här att denkräverextra . hjälpåtgärder"ochskrev, att "de (tidningarna) tyckas följa ensådanotillbörliggrundsatssom att ävenmänskligbarmhärtighet och ömhet mot lidandeböraförstummasochnekaatt,fungeranär det är s oc i ali s te r, somvädja till dem".Manmenadeatt vid tillfällig arbetsbristbordeäven fattigvårdengeunderstöd "utan att detta skall hasammakaraktäroch verkansomvanlig fattighjälp, vilken ställer denmottagandeunder fattigvårdsstyrelsenshusbondeväldeochberövarhonomvissahansmedborgarrättigheter, t. ex.rösträtten". Fastänfattigvårdskamrern i februari 1912menadepå tal omvinterns Påfrestningar för defattiga, att "någonhungersnödeller fara för svältdöd 139

behöfvermanväl då inte tala om" ('inrättningen' hade i januari lämnat hjälpmed287kronor i kontanter,36 kolpoletter å40kg, 59 mått kol, 77 par tofflor till skolbarnochett brödpå 4 kg), kundeenavsluinsystrarna, EllenKredgerberättanågot heltannat. Vi har,sadehon till enintervjuare, "bådedetrasigaochdebrödlösa i ett proportionsvis stort antal, och vi kunnakonstatera, att nöden i regelicke är självförvålladutanframkallad af lifvets hårdalagar".Hennesintryck var att "påsina håll harnöden fört medsigfullständighopplöshetochuppgifvelseafdenenklastesjälfbevarelseinstinkt". Efterförstavärldskrigetochundertrycketav 1920-taletssysselsättningskriserändradessynenpå bl. a.samhällshjälpen åt arbetslösa.Meningarna brötsigdock tidvis starktpådetkommunalpolitiskaplanetomprinciperna förbådekommunalaberedskapsarbetenoch för kontantunderstöd. Sedanarbetslöshetsnämndenstillkomst år 1934råder enannanordning. Enligtgällandekungörelse vars innebörd är att obligatorisk socialhjälp ickeutgår till personeröver16 år vilkas hjälpbehov är föranlett avarbetslöshet — utgår kontantbidrag åt arbetslösa, eller anskaffas arbete eller ordnasutbildningskurser.Målsättningenärocksåattförebyggaarbetslöshet. Tilkomstenav arbetslöshetsförsäkringenhar avlastaten hel del arbete frånarbetslöshetsnämnden,somemellertid alltjämt har stora uppgifter. Ordförandeär rådman AllanPerssonochföredragande är socialchefen. Ännu i 1920 års fattigvärdsreglementefanns föreskrifter om understödenåtarbetslösa.Dekundedåhjälpasmedhögst18:30 perveckaom familjenhade1 barn. För varje ytterligarebarn tillkom 50 öre per dag, ochhögstaveckobldraget till familjeförsörjare utgick med 26 kronor (makarsamt 6 barn eller flera). Ickeförsörjningspliktigaarbetslösakunde "i kontater eller in natura" hjälpasmed8 kronor för manoch 6 kronor för kvinnapervecka,högst 10:20respektive8 kronor. Inomobligatoriskaskolanhar underårenlämnats viss hjälp av social karaktär.Bespisningenhadefrån börjansådanbakgrund, alltifrån 1852då folkskoldirektionen i börjanansåg, att rätt till bespisningshjälpbör "förvägrasdesmåskolbarn,somvoroföddautomäktenskap", till den tid, då bespisningenännu hårtbehovsprövades.1924inrättades inomdåvarande folkskolstyrelsenensocialbyrå för att geskolhjälp åt °bemedlade i folkochfortsättningsskolan,beklädnadshjälp,bespisningsamt fri materieloch läkarhjälp.Skolmåltiderna—för enkostnad1963av1,6miljoner kronor— ärnumeraobligatoriska i alla skolformer,ochhar alltsåickekaraktärav 140

socialhjälp, ochsocialabyrånsunderstödjandeverksamhetövertogs från 1januari1957— dånyalagenomsocialhjälpträdde i kraft —avsocialnämnden.Lagenförutsätter att "hjälp till beklädnadav skolbarnoch till egentligsjukvårdåt skolbarn i fortsättningenskallmeddelassåsomsocialhjälpav socialnämnden". Sommarkoloniverksamheten — med start 1900 — har skötts av en föreningmenhaft näraanknytning till skolansorganisation.Undermånga årbetingades den av socialaförhållanden.Även påmedicinskagrunder skeddeuttagningen. Den ökadestandarden har efterhand lett till, att sommarkoloniernasursprungligabetydelseavsevärtminskats. Samtidigt harfrekvensengått ner,ochmankanförutse engradvis omläggningav koloniverksamheten.Ensärskildutredning har 1962förordatderaskommunaliseringmedbarnavårdsnämndensomhuvudman,ochdettabeslöts i december1963 i stadsfullmäktige. Reglementet1920 för fattigvårclen i stadentalar bl. a.omskyldigheten attbiståminderårigochdensom "i följd av ålderdom,sjukdom, lyte eller eljestbristandekropps- eller själskrafter är oförmögen att genomarbete försörja sig" ochomstyrelsens uppgift att "bevilja pensionstilskottoch sjukvårdsbidrag,vilka ickeskolavara att ansesåsomfattigvård". I 24:e paragrafensägs, att "fattigvårdsstyrelsen bör verkadärför, att samhällets invånaregenomförsäkring, inträde i sjukkassorochunderstödsföreningar, insättningar i sparkassoreller annorledesberedasigtrygghetmot nöd vid arbetsoförmåga,sjukdomeller andraolyckor'',och att styrelsen"bör ock i övrigtsökagenomtjänligaåtgärderförebyggaframtidafattigvårdsbehov". Ettsenareoch i stort sett ännugällandereglemente för fattigvården preciserarolika former av understöd i denöppnafattigvården:understöd föruppehälle,varaktig hjälp och tillfällig, understöd till hyra och/eller bränsle,engångsunderstöd,hjälp till självhjälp,kommunaltpensionstilskott samthjälp i form av medicin,ordinerad av styrelsensläkare. I reglerna fördennaöppnafattigvårdangesockså,att "understödetskallavvägasså, attdet i regelickeuppgår till belopp, jämförligt medde lägstanormalt förekommandearbetslönerna",varjämte"avseendeskallfästas vid såväl lijälptagarensegensomannanhushållsmedlemsinkomster". Försocialnämndensverksamhetgäller för övrigt lag omsocialhjälpav 4januari1956.Nämndenshuvuduppgift är att behandlafrågor ombeviljandeavsocialhjälp— d. v.s.bestämma i vilka fall, i vilkenomfattning ochunder vilka former socialhjälp skall meddelas. Den obligatoriska hjälpenskallomfattablandannat"vadsomerfordras för livsuppehället" 141

ochdetbetonas i kommentarernaatt "givetvis bör hjälpen inteutmätasså snålt, attvederbörandenättochjämnthålles översvältgränsen,menåtandra sidanbör hjälpen inte heller varasåfrikostig, att hjälptagarenberedesen högrelevnadsstandardänden,på vilken fullt självförsörjandemedborgare ismåekonomiskaomständigheterlever".Socialnämndenskallocksåenligt lagenutövaverksamhet''för bistånd i personligaangelägenheter". Enannanviktigbestämmelse i gällandesocialhjälpslagär att "obligatorisk socialhjälpskallutgå till den,somavhälsoskälbör helt eller delvis avhålla sigfrån arbete".Därigenomhar,sägs i kommentarerna till lagen, den tidigareinvändningenundanröjts att enligt gamlafattigvårdslagen "rätt till fattigvårdinteförelågförränarbetsförmåganredan—ochofta definitivt —gått förlorad". Allmäntuttrycktharsocialhjälpslagen,somträdde i kraft 1januari1957, ersattfattigvårdenmeden ny hjälpform, kallad socialhjälp. I konsekvens därmedhar detkommunalaorganet för dennasocialvårdandeuppgift fått namnetsocialnämndistället för det tidigarefattigvårdsstyrelse. Vidstadsfullmäktiges100-årsjubileumbestårsocialnämndenavombudsmanEdvinHansson,ordförande,folkskollärareEvaKarlsson,vice ordförande, fru SigridAndersson,riksdagsledamotIngeborgCarlqvist,ingenjör BörjeChristiansson,chaufförGunnarJohansson,rektor HilmerJohansson, stadskomministerYngveKareld,metallarbetare Bertil Larsson, fru Edith Nihlén,arbetsförmedlingsföreståndare Carl Sjölin ochkassörskanAina Westlund.Suppleanter:gummifabriksarbetareYngveBruce,assistent Nils Eric Lundblad, fru LouiseBjörkholtz-Pettersson, förste kontorist Inga BergqvistochbrevbärareMalteFäldt. Ävendå det gälldebarnavårdenvar förr i världenfattigvårdensamhällets organ.Fattigvårdsanstalternavargemensammaför barnochvuxna meden viss differentiering. Somav det föregåendeframgått utgjorde Hälsingborgingetundantag. Ocksåhärdrabbadesbarn av undernäring,vanvårdochsanitäramissförhållanden.Inomfattigvårdens ramlämnadesviss vård, ibland tämligen likartad för bådebarnochvuxna.Bortauktioneringavfosterbarn för ett år i tagetförekom till in på1900-talet,ochgenomsnittligtvar vidsekelskiftet omkringenfemtedelavdeomhändertagnabarnenutplaceradepådettasätt. Systemetmedfördeenfrestelse för mycketfattigapersoner attskapaett näringsfångsomfosterföräldrar.Rättvisankrävererkännandet att även gångnatiders fosterhemlämnadeskyddslingarnatrygghetoch efter sina 142

möjligheterbättrevårdänfattighusenmedderasblandningavvårdtagarna. Närlagen omfosterbarns vård och om uppfostran åt vanartadeoch i sedligtavseendeförsummadebarn tillkom 1902,börjadeblygsamten ny era.Ensärskildfosterbarnsnämndhadeatt "egnasärskildomsorgåt fosterbarn till skydd för derashelsaoch lif". Fosterhemmenkomunder bättre kontroll. Ändåkundeicke alla brister botas,"Angalamakeri" — med andraordettslagsupprörandefosterbarnsindustri—förekomrättsentockså i Hälsingborgmenär nu ett minneblott,menett dystertsådanthärliksom i en del andrastörresamhällen. Såsentsom i juni 1917dömderådhusrätten i Hälsingborgen fostermoderför sjubarnamordatt mistalivet.Fruktansvärdaförhållandenblottadesunderrättegången,Denslutademedatt rättenav dentiltalades "egna erkännandenochförhållanden, i övrigt fannådagalagt att hon i uppsåt att dödamedberåttmotavdagatagit— sju barn".Rådhusrättendömdehenne därför att "i enabotmista livet ochvaramedborgligtförtroendeförlustigt för alltid". Alla sjuavlivadebarnenvar i spädbarnsåldern.Fostermodern hade"för samtligadessabarnmottagit större eller mindrebeloppsåsom ersättning i ett för allt förbarnensunderhållochsåledesberettsigekonomisk fördelgenombarnensundanröjande". Från1917 till 1920medverkadenyalagar till enbättreordning—lagarna Omäktenskapligbörd,ombarnutomäktenskapochomadoptionsamtom barn i äktenskapochommakesunderhållsskyldighet mot andramakens barn.Barnenutomäktenskap—såsom"oäkta" tidigarenästanrättslösa ochsåsomfosterbarnskyddslösa— fick nubarnavårdsman, ett stortsteg framåt,eftersom— för att citerabarnavårdschefenLennartKarlsson— "genombarnavårdsmannainstitutionens tillkomstsamhälletsbarnavårdfick denviktigasteuppgiften dittills". Emellertidvar fattigvård åt minderårigahjälpformen, när dekom i nöd, ävenenligt fattigvårdslagenav 1918, då för övrigtminderärighetsgränsen höjdesfrån15 till 16år.Dåförbjöds emellertidrotegångochbortauktionering,ochbarnöver tvåAr fick inte mer än tillfälligtvis tas in på fattigvårdsanstalt.Manhadesålunda vid denna tid barnavårdenfördelad på treolikakommunalamyndigheter:fattigvårdsstyrelsen, dit nödställdabarn hänvisades,fosterbarnsnämndenmed sin specialuppgift,samtbarnavårdsnämndenför devanartadeoch sedligtförsummadebarnen, Splittringen fördemedsigolägenheterav olikaslag,ochkrav påenreformeradbarnavårdslagstiftningledde till ett förslag 1921 av fattigvårdslagstifningskonunitt&Ioch1924 till propositionochsammaår till riksdagsbeslutom lagenomsamhälletsbarnavård.Därigenomkoncentreradesarbetetochan143

LekocharbetepåRådbarnhem.

Frånspädbarnshemmet• svaret för barnenhos barnavårdsnämnden,som skulle finnas i varje kommunochövervakasavlänsstyrelsernaochderasbarnavårdskonsulenter. 1924års lagverkadeunderåren 1926-1960.Sistnämndaår tillkom nu gällandelag, varigenombarnavårdsnämndernaålades att ocksåövervaka deungalösdrivarnamellan18och21 år,ramen för vårdenvidgades från 16- till 18-årsgränsen för samhällsvård (förut skyddsuppfostran), de individuellaförebyggandeåtgärdernabyggdes ut rned möjlighet till ekonomisktochannatstödåtbarnochungdomutanformelltomhändertagande samtalldeles särskilt viktigt, vård i enskilthemges principiellt företräde framföranstaltsvård. I Hälsingborghadeäven före 1960barnavårdsnämndeneftersträvatenförskjutning frånanstalter(upptagningshemeller specialhem) till enskildahem.En följd härav blev, attmankundeavveckla Gåsebäcksbarnhem1947ochKjelstorps 1949samtLars Virgins minne sombarnhem1953. VitaBandetssmåbarnshemlades ner 1950,åretinnan upphördetnödrahemmetpåTornerhjelmskahemmetmedanår 1946Borgmästargårdensspecialhemtillkom. Dennyabarnavårdslagensyftar till att ge de ungagoda u hållandenochbetonarsärskiltdenförebyggandevården(genområdoch ppv äx tför 14-4

stöd,föreskrifter, fritidsanordningar för barnochungdom o. s.v.), och härkannämnas, att stadensbarnavårdsnämndsenasteåret har 30.000 kronor till förfogande för dettaändamål.Totaltslutadebarnavårdsnämndens statår1962på4.014.000kronor. För1963omsluterbarnavårdsstaten3,5miljoner kronor,varav till allmän barnavårdgår 2,1 miljoner och till anstaltskostnader232.000 kronor. Förändringen i särskiltanstaltskostnadernasammanhängermed att när Hälsingborgfrån 1963återinträdde i Malmöhus läns landsting,övertog dettadetekonomiskaansvaret för barnhemmens drift (alltsåBorgmästargårdenochRååbarnhem,mödrahemmetochspädbarnshemmet). Tidigareharnämnts attskolansvaradeförvissasocialpedagogiskaanordningarända in på1950-talet.Barnavårdsärendenhörde kring sekelskiftet tillskolans uppgifter.SålundainträddeHälsingborgsskolråd från 1903 i funktionensombarnavårdsnämnd. skol spekt A rinb e tö-reArvid t Gierow i bokenHälsingborgsbarndornsskolagenom tiderna — g ear n i för s e a indspektören e do ennrinstruktion folkrskol medavseende på barnavårdsu d n denåliggandeärenden,somden 7 april 1905förelågochenhälligt sdämn e n 145 ln ä r os m ak s r i v e rt e ft i o l k -d e n

antogs.Efterdessariktlinjer verkadebarnavårdsnämnden, till dess nya barnavårdslagarav den 14 juni 1917trädde i kraft. Enbarnavårdsbyrå medfru Lily Månssonsomföreståndarinnaupprättades.Denna omorganisation var betingad av bl. a.bestämmelsenom anmälningar av havandeskapenligt § 14 av sagdalag". Folkskolinspektörenslapp från nyåret1920barnavårdsärendena. I ställetutsågs en särskildbarnavårdsinspektör. Närbarnavårdsnämnden1926 tillträdde enligt 1924års barnavårdslag vidgadesverksamhetsområdet,ochsamhälletsbarnavårdlöstes helt från sambandetmedskolansledning.Hälsingborgharsålundafrån1926barnavårdsnämnd i denmening, vi enligt 1924års ochsenare1960års lagar inlägger i begreppet. Barnavårdsnämndenstillkomst föregicks av en utredning under polismästareJannePalmsordförandeskap.Denvaldes i juni1925ochordförande blevmålarmästareEdw. Berling, vice ordförandepolismästare J. Palm ochövrigaledamöter dr A. Gierow,frisörmästare E. Bruhn,stadskomminister E. Eriksson, fru Lily Månsson,laboratoriebiträdet K. Löfgren samtfrökenSigneWennberg. I juni 1925beslöt fullmäktige inrätta enbarnavårdsbyråmedtvå fast anställda(byråföreståndarinnan Lily Månssonochbarnavårdsinspektören överlärareG. Hedin). Vidarebeslötsanordnaettupptagningshem(genom övertagandeavfattigvårdsanstaltensbarnavårdsavdelning)och ettbarnhem samtatt vidtaåtgärder för att fåLjungskoggodkäntsomskyddshem. Barnavårdsnämnden,somdåhade att av olika anledningaromhänderta barnunder 1.6 år, övertog samtidigtfosterbarnsnämndens tillsyn över fosterbarnen. I denförstaårsberättelsensägsblandannat, att "det ligger i sakensnatur, att det i upptagningshemmetförekommerenständigomsättningav barn —dels plockas de för merastadigvarandesamhällsvårdomhändertagna såsmåningomut till enskildafosterhemochdels befolkas ju hemmetav endel barn,som till följd av ekonomisktblottställdaföräldrars sjukdom ellerandravidrigaomständigheteräro i behovav en i regelmera tillfällig omvårdnadochsom,såsnartförhållandena i detegnahemmetändrats till detbättre, återförts till detta, varvidsarnhällsvårdenupphört". Mangör häriakttagelsenatt byråföreståndarinnananvänderordet"samhällsvård",ickeskyddsuppfostran— ett utbytesom i lagenskeddeförst frånårsskiftet1961. Därutöverkanfrån förstaverksamhetsåretnämnas,attbarnavårdslagens lokalaåterverkningarmotsågsmedstoraförväntningar.Nämndensförste 146

barnavårdsnämndensvänthallharsmåttingarnamycketatt förströsigmed. ordförandeblevriksdagsmanEdwinBerlingochäven i övrigt ficknämnden enmycketkvalificeradsammansättning:polismästare,komminister, folkskolinspektör,rektor,stadsläkare,hemmafruoch två kommunalpolitiker samtsomsekreterarestadssekreteraren, Vid startårets börjanövertogs för samhälsvård191 barn från fattigvården och under 1926omhändertog nämndenytterligare81barn,främst till följd av föräldrarnassjukdomeller barnensegetbehov av sjukhusvård.Somupptagningshemanlitades då åd l erdomshemmetsbarnavdelning,men rätt snart fick nämndenegetupptagningshem i gamla,numeranedlagdaepidemisjukhuset.Påenvälgörenhetsföreningsspädbarnshem(Vita Bandet)vårdades 11 omhändertagna barnochpåandrabarnhem8 barn. I enskildahemfanns första året153 barn,och i enrapport till statensfattigvårds-ochbarnavårdsinspektörom förstaverksamhetsåretnämnes, attdessabarn"behandlassomegnabarn ochi många fall anserdesigsjälvasomsådana, i all synnerhetomde i tidiga år införlivats medhemmet". Vid den tidpunkten var den s. k. fosterlegan300kronor per år för barnunder 2 år, 240 kronor för barn mellan3och7 år,216kronor för barnmellan8och11 år och180kronor 147

föråldersgruppen 12-15 år.Dennaersättninghar höjts underåren. Intill 1963hardens.k. "basersättningen m - ehniåspeci l l ietla fall s har i den g rört sigomhögrebelopp, i vissa fall betydligt högre.Förskyddsuppfostranomhändertogsförstaverksamhetsåret34barn, vdäravi10fli dckor,ochdeplacerades i deskyddshem,stadenhadedel i. Nämndenägnade 1 3 1926 0 ocksåuppmärksamhetåt deavnödbostädernaföranledda hygieniskaochmoraliskavådorna för barn.Denutövadeocksåenvidgad kkontrol r löver o fosterhemmen, n o r ochredanförstaårethadenämnden26arvodes. panställdabarnavårdsm e r änochfrämsttack varedemförmedlades i underhållsbidragfrånbarnafäder72.657kronor. m Underåårensnlopp har a barnavårdsbyråns d verksamhetökats starkt och personal e n omfattar nu 45-tal e t anstäl l d a, därav ett antalspecialutbildade , assistenter påbarnavårdsmanna-,utrednings- samtvårdavdelningarna. 1 spetsen för arbetet stårbarnavårdschefenLennartKarlsson,knuten till uppgiftenfrån1947.En bild avnämndensorganisationocharbetenumera fårmanav följande uppgifter: denarbetar på fyra delegationer(beredningsutskott,arbetsutskott,anstalts- samt familjedelegerade), 1961 var antaletanmälningarenligtbarnavårdslagen533och156föranleddeåtgärder enligtlagen,(motsvarandesiffror 1963var941och217), familjedaghem fanns för 289 barn,husmorsstipendier har beviljats i över hundra fall, bidrag ur donationsmedel i stor utsträckning, i fosterhemfannsplacerade 279barn, mödrahjälpochallmännabarnbidrag har utgått med42.800 kronorrespektive7,2 miljoner kronorochundernämndensorteradeRåå barnhem,Borgmästargården,mödrahemmetsamtspädbarnshemmetjämte inackorderingshemmetLars Virgins minne (för flickor) ochCP-daghemmet.Detvåsenarestårävenefterstadensinträde i landstingetunderdirekt kommunalförvaltninggenomnämnden.Antalet platser påRååhemmetär 26,Borgmästargården12,mödrahemmet15,spädbarnshemmet20, Lars Virgins 10ochCP-daghemmet15. Ettsärskiltinackorderingshemför pojkar är aktuellt.Barnavårdsnämnden placerarårligen ut hundratals barnunderskolåldern påsommarvistelse i enskildahempålandetochdriverjämsidesdärmedett stortbadläger vid örbyängarsamtdagkolonipåRåånorraskola.CP-daghemmet(förut Vita Bandetssmåbarnshem) har blivit mycketuppskattatoch tar emot barn frånstadenochgrannkommunernasamt får av landstingetbidragmed60 procent till kostnaderna. Omdenärmasteplanernaaviserarnämnden i budgetskrivelsen för 1964 attgenomlandstinget denpsykiskabarna- ochungdomsvårdenkommer attväsentligtutvidgas.Familjedaghemsverksamheten blir dyraregenom 148

aöjningfrån 7 till 8kronor perdagaversättningen.Samtidigthöjs ersättingen till fosterhemmenfrån 130 till 180kronor permånad(basbelopp) Dchtilsynenavsjukabarn i hemmenutvidgas. 1963harbarnavårdsnämndenföljandesammansättning: fru Sigrid Anlersson, dr EvertHansson,typograf Erik Lindell, folkskollärareGeorg 1\lordqvist, fru EbbaPersson,redaktör AllanSelge,ordförande,arbetsförmedlingsföreståndareCarl Sjölin, kyrkoherdeGunnarStenbergsamt till;ynslärareNilsSvanberg,viceordförande,medfolkskollärareKarinNilsson, mätareStureKristianssonoch fru GunvorBergströmsomsuppleanter. Nämndensordförandehar varit 1926-1935riksdagsmanEdw.Berling, 1935-1946rektor KarlSalomonsson,1946-1960 rektor Lars Sonden ochfrån1960redaktör AllanSelge. Avsiktenmed1960års förbättradebarnavårdslagär att görabarnavårdsnämnderna till ett samhällsorgan,somverkligenförmår aktivera allagoda krafter:hem,skola,polis,nykterhetsarbetare,storaochsmåorganisationer. HälsingborgsbarnavårdschefLennartKarlssonsummeradeefter drygt ett årserfarenhetav nyalagen: "Denlångadiskussionenombarnavårdslagstiftningen,somföregick den nyalagenochnu fortsätter efterdessikraftträdande, har tagitbarnavårdsnämndernaur deras hittills tämligenskyldatillvaro.Nämndernasmålsättning för denpågåendeomprövningsprocedurenpekar hän mot en framtidsbild, där det samhälleligabarnavårdsorganetbestämtkontureras som ettpositivt, aktivt och tidsenligt fungerandeinstrument för att skapa gynnsammavillkor åt denyagenerationernasväxtochutveckling. — Den aspektenattbarnavårdsnämndernaskallaktiverahem,skolaochalla andra godakrafter i samhället till värnochfostranav barnenochungdomenär onekligenfantasieggande.Barnavårdsnämndernagår in påsammalinjesom föräldrarna, inte för att träda i föräldrarnas ställe utan för att stödjaoch hjälpadem i deras fostrargärning". Ommandärtill lägger att vid varjeåtgärddet för barnetbästaär riktmärkeför barnavården i staden har angetts skilnaden mellan nu och tidenföredensärskildabarnavårdslagens tillkomst. Spritproblemetochbehovetav samhällelignykterhetsvårdfanns naturligtvisbådeinnanochsedansprithandelnreglerats.Detkanha sitt intresse attBorgerskapetsÄldstebeviljadeenansökanom ett "spritbolag"den31 mars1862.Föruthadebrännvinköpts i alladiversebodarutanvarjekontroll. 1861blev detpåhandlarhåll talomett bolagochintressenternabadBorger149

skapetsÄldsteomsanktion förensamförsäljningsrättav sprit från ettenda ställe i staden. Vid behandlingen i beredningsutskottet — somföreslog attbolagetskullebetala13.500riksdalerriksmynt,varav 7.500varbrännvinsskattoch6.000skullegå till stadenskassa— ville kyrkoherde Witt, attmanskulleinskränkatiden för utskänkningen,"hvilket kundeleda till befrämjande af sedligheten", ochberedningsutskottetföreslog därför att "utskänkningaf sprithaltigadryckerej fingeskepåsön-ochhelgdagar". Fullmäktigebestämde att inkomsten av "spritbolaget" skullesålunda användas,"att 750Rdrskulleutgå till 3extralärarevidfolkskolan,500Rdr skulleställas till 'Försköningskommitte'ns'förfogandeochgasverketskulle imånafbehoferhållamedel till räntaochamortering,restenskulleanvändas till att betäckakostnaden för undersökningaroch ritningar vid jernvägsföretaget". Nykterhetsorganisationernaspeladeredanföre sekelskiftetenbetydelsefull roll i arbetetmedatt spridaupplysningomspritmissbrukets vådlighet, bådeför individenoch för samhället. Kommunaltutgickvissaanslag till detta frivilliga nykterhetsarbete.Som exempelkannämnas att 1915 fick Hälsingborgsnykterhetsförbund till "upplysningsverksamhetoch för nykterhetens främjande" ett anslag på tusenkronoravstadenochdessaanslagfortsätter. I stadsfullmäktigeväckteledamöternaEdw.BerlingochHjalmar Gunnarsson i december1915förslagomennykterhetsnämnd,ochvid februarisammanträdet1916beslöts ensådannämnd. Beredningsutskottetsade i sitt yttrande, att fråganomnykterhetsnämnder ikommunernablivit aktuell förstmedtilkomstenav lagenombehandling avalkoholister,antagen av riksdagen1913. Det väntades då att lagen skulleträda i kraftunderår1916. Nykterhetsnämndens uppgift blev blandannat "att, innanansökanom internering af åtdryckenskaphemfallenpersongöres,försökaåterföradylik person till ett nyktertochordentligt lif, genomatt vidtagahärför lämpliga åtgärder,såsomattsökaförmåhonomatt ingå i nykterhetsförening,bereda honomför minskande af frestelserna till bruk af rusdrycker,anställning hoslämpligpersonellerombyteafverksamheteller vistelseort,utverkahos försäljareafbrännvin,vinochöl, attsådanadryckerejutlämnas till honom, förmåhonom att rådfrågaläkareoch följa dennes föreskrifter eller att frivilligtsökavårdå lämplig anstalt". Uppgifternalågsålunda i huvudsak på detförebyggandeområdet,och denlinjen har undernämndens snart 50-årigaverksamhetaccentuerats alltmera. 150

Beredningsutskottet fann strävandena "att rädda en åt dryckenskap hemfallenpersonjämväl utan internering å allmän anstalt för vård av alkoholister"mycketangelägnaochskrev: "Då en dylik nämnd i dess verksamhetskullekunnagöraafsevärdnytta, äfven förelagensangående behandlingaf alkoholisterikraftträdande, har utskottetansettdet lämpligt, at:redannuennykterhetsnämndtilsättes för staden". Ävenfattigvårdsstyrelsen tillstyrkte motionen, och den 15 februari foljdefullmäktigeförslagen. Antaletledamöter i nämndenbestämdes till sju,ochden13 april 1916 vaIdes i nämndenstadsnotarienHugoSandell,disponenten Karl Ekström, folkskolläraren Nils Krok,målarmästarenE. Berling, med. lic. Joh. Th. H gardt,frisörmästarenE.Bruhnsamt fru Sigrid Lundin.RådmanSandell bl nämndensförsteordförande. Inämndensförsta instruktionföreskrivs bl. a. att nämndenskall "till förebyggandeaf missbruk af rusdryckervidtagade (ytterligare) åtgärder, somangifvas i § 4 mom. 2 af lagenombehandlingav alkoholister"och denhadeockså "att rikta sinuppmärksamhet påsådanaförhållanden beträffandeförsäljningenafrusdryckerinomstaden,somkunnavaraägnade at:föranledagröfremissbruk". Inspektören för spritdrycksförsäljningenochutskänkningenhade i sin rapport1916en del attsäga, bl. a.omdet s.k.ångköket.Därbespisades dagligen500folkskolbarnochdessutomlikamångamiddagsgäster.Barnbespisningensamtidigtmedoch i sammalokalsomövrigagästermåste ansesolämpligt, skrev inspektören.Ominskränkningen i tiden för utminuteringav sprit det åretsägerhan, att "dennainskränkninghar icke visatsig effektiv". Och ominskränkningen i tiderna för spritbolagets utskänkningrapporteras, att fastänvarkensprit eller öl fick serveras,inte enstill mat, efter klockan5 e.m. "inträffade, att fylleriförseelsernaunder närmastemånaderstego i höggradochsedan,oaktadtdyrtiden, hållit sig vidsammahögaantalsomföregåendeår.Orsakenhärtill är uppenbarligen den,att drinkarepåförhandförsettsigmedomåttligakvantiteterbrännvin frånutminuteringsställena,hvilketfrekvensendär tydligenådagalagt,under detatt ånämndedagar efter kl. 5 e. m. intet erhölls å spritutskänkningsstilena,därdockeneffektivare kontroll är genomförd,menåölutskänkngsstälenaservering af öl utaninskränkning fortgått alla dagar till kl. 9e.m.Åtgärdenharsålundavaritsnarare tillskadaängagnför nykterheten". Denförstanykterhetsnämndenvaldes till utgångenav 1916. I december 1)16komberedningsutskottetmedännu ett utlåtande,baseratpå ett års e•farenhet.Utskottetskrev bl. a.:"Ehuruantaletärenden,somdennuvarande 151

nykterhetsnämndenhandlagt, varit ringa, ochsåledeserfarenhetenvisat, attnågotstörrebehof af ennykterhetsnämndej för närvarandeförefinnes, harlikväl utskottetansett detönskvärdt, att ensärskildnykterhetsnämnd tilsättes för Stadenfrån den 1 januari 1917". Dettablev fullmäktiges beslut, och därmedanförtroddes samhällets nykterhetsvårdandeåtgärder åt denmyndighet,somalltjämt fullgör denna uppgift. Förenykterhetsnämndenstillkomst lågnykterhetsvårdenhos fattigvårdsstyrelsen.Tilkomsten av denspecialregleradenykterhetsnämndenledde efterhand till störreresurserochenmeranyanseradsynpånykterhetsproblemenochpådeindividuellaorsakerna till missbrukav alkohol. Enföreställningomnykterhetsarbetets omfattningochinnebörd i våra dagargerredovisningenav hundratalsrådgivandesamtal,hjälpåtgärder till över500personerpå ett år medkostoch logi, arbetskläder,verktygoch resekostnader till arbetsplatsersamtåtgärder för placeringpå vård- eller konvalescenthem. Ensärskilt viktig del avnykterhetsnämndensarbete ligger i den förebyggandeocheftervårdandeverksamheten, bl. a.genomen positiv övervakning,även av ett antal frivilliga medarbetare.Eftervården(sedan anstaltsvistelsenupphört)skapar för varje år allt störreproblem. I arbetsanskaffningsfrågorsamarbetarnämndenmedarbetsförmedlingen. Undersenare år har ungdomens höga fyllerisiffror skapat oro, och kraftåtgärdersignaleras för att få buktmedsituationen.Bristen påvårdplatserhar1963aktualiseratfråganomett egetvårdhemför Hälsingborg. Ettinackorderingshemblev klart för inflyttninghösten1964. Ettvärdefulltkomplement till nykterhetsvårdenär densedansommaren 1961inrättaderådgivningsbyrån i alkoholfrågan.Byrånbeslöts i december 1960efter förslag frånnykterhetsnämnden,ochverksamhetenbygger helt påfrivillighet. Patienten får bestämdaförsäkringar om att anonymiteten är helt skyddad.Resultatetav byrånsverksamhethar motsvaratförväntningarnaocherfarenhetenvisar, att den frivilligt söktavårdenglädjande oftautlöserpositivmedverkanfråndenalkoholsjuke. NykterhetsnämndenharsomordförandefaktorSvenLundgrenochsom viceordförandeandrestadsläkareErnstOlssonsamtledamöter i övrigt fru AnnaNorling, assistentEric Malmqvist,assistenHans Brandt, fabrikör JohnRåvikochsjuksköterskanRutLarssonmedlagerbiträdeArneNilsson, kassörArneHansson,tjänstemanChristerHederstiernaochfärghandlare EricEricssonsomsuppleanter. FörsteordförandenvarrådmanHugoSandell, efter honomkom dr H. 152

Hirschlaff,1918blev rektor Nils Krok ordförande,mellan1921och1947 bekläddesposten av frisörmästareEnochBruhn, åren 1948-1955 av magasinsföreståndareOscarJ.Olssonsamt frånsistnämnda år av faktor SvenLundgren. Detre dominerande"socialvårdsblocken" är alltsåsedanlängebarnavårdsnämnd,socialnämndochnykterhetsnämnd. Till derasverksamhetanslutersigandrasocialafunktioner. Härkannämnasungdomsstyrelsen,verksamsedan1961och i samverkan medbarnavårdsnämndenochungdomsorganisationernagenomungdomsrådettillsatt för att främjaanordningar för ungdomenstrivseloch fritidssysselsätning.Från1955 till sommaren1963arbetadeCentralstyrelsen för undervisningoch vård av psykiskt efterblivna menavvecklades,sedan dennauppgift helt övergått till landstinget från nyåret1963.Rättshjälpsanstaltenär ett samhälleligtorganför bistånd i juridiskaochlikandefrågor It denenskilde,hemvårdsnämndenhar under ett antal år verkat för utbyggnadav arbetsvårdenochkommit att betydamycket för de partiellt arbetsförasomskolningochinslussning i normalt arbetsliv. En ny och modernverkstadsbyggnadblev våren 1964 färdig för nämndensmera differentieradeutbildningliksomfördenskyddadeverkstaden.Nyaträningsverkstadenmedför flera produktionsgrenarochverksamhetsinriktningar. Hemhjälpsnämndenärstadensorgan för densocialahemhjälpsverksamheten,somunder1963hadesextonheltidsanställdahemvårdarinnor i arbete. Frånnyåret1963övertoglandstingetde förut avnämndenutdeladehusmodersstipendiernaochbidragen till semesterhem.Hemhjälpenkommer eftersamordningenavsocialvårdenatt sorteraundersocialnämnden. Lekskolorna — som nu har kommunaliserats sommarkolonierna ochpsykiskarådgivningen(som efter inträdet i landstinget får verksamt bidragdärifrån) är andrauttryck för socialomvårdnad.Detsammagäller Hälsingborgsstads daghem(Friherrinnan Eva Torn&hjelms barnasyl, grundad1895),somnumeraunderegenstyrelseförvaltar ettdaghemmed omkring85platser. Till daghemmetärockså,liksom till spädbarnshemmet, knutendenpraktiskautbildningenavelever vidyrkesskolansbarnsköterskekurser. Bildenavsamhälletssocialavårdnads-ochskyddsåtgärderfullständigas avdestatligaåtgärdernamedbosättningslån,moderskapsförsäkring,mödrahjälp,allmännaochsärskildabarnbidragsamtfolkpensionering. 153

Socialvårdenhar,somframgårav detföregående,skötts av olikakommunalaorgan:barnavårdsnämnd,socialnämnd,nykterhetsnämnd, familjebidragsnämnd,hemhjälpsnämnd,arbetslöshetsnämndocharbetsvårdsnämnd, 1956tillsatte stadsfullmäktigeemellertid en kommitté på fempersoner medtrafikförmanKlasPetterssonsomordförandeochmeduppdrag att förutsättningslöstutreda i vilkenutsträckningdesocialvårdandeuppgifterna istadenkundesamordnas.Efter tvåårsarbetebadkommitténfullmäktige omett principelltställningstagande,ochpåstadskollegiets tilstyrkanbeslöts den20 januari1959, "att samordningavHälsingborgssocialvård i princip skullekomma till ståndochattdennasamordningskullevarasåfullständig sommöjligtochinnebära, att ommöjligt allasocialvårdandeinstitutioner i stadenskulleföreläggas till ettsocialtnämndhuseller till andragemensamma lokaler". I april 1962framladeskommitténs förslag. I huvudsakinnebär det en samverkangenomett administrativtsamordnandeorganbenämntStyrelsen försocialbyrånochbeståendeav nio ledamöter.Ordförande i styrelsenär från1963rådman Allan Persson,vice ordförandefolkskollärare Eva KarlssonochledamöterombudsmanEdvinHansson,intendentSethHansson,faktorSvenLundgren, fru Inga-BrittPålsson,redaktör Allan Selge, arbetsförmedlingsföreståndareCarl Sjölinochtilsynslärare Nils Svanberg. I reglementetangesstyrelsens uppgift vara "att verkaadministrativt samordnandeinomsocialbyrån".Socialbyrånär indelad i barnavårdsavdelning,nykterhetsvårdsavdelningochsocialvårdsavdelning(somocksåhandläggerhemlijälpsärendenochvarunderarbetslöshetsnämnden,tillika familjebidragsnämnd,lyder) vartill kommerkameralavdelningsåsomett administrativtserviceorgan för socialbyrån i desshelhet.Arbetsvårdsnämnden blir somförut fristående.Omdaghemsstyrelsenär ännu1963 påhösten ingentingavgjortmen i decemberbestämdes att denfrån1965skallupphöraochhemmetförvaltas avbarnavårdsnämnden. I sinskrivelse till fullmäktigeanförStyrelsenför socialbyrån, att "nämndernaärosuveränainom sinarespektivevårdområdengenomuttryckligabestämmelser". Fråganomgemensammalokaler har lösts så att socialbyrånmedsina olikaavdelningarfrånårsskiftet1964/65 får flytta in i enstorny fastighet i kv Belgiennorra (uppförd i privat regi), där möjligheter till framtida utvidgningavutrymmenafinns. Barnavårdschefär 1963LennartKarlsson,socialchef C. G.Johnsson ochnykterhetschefBoBerggren.

154

HÄLSINGBORGSSKOLVÄSENUNDER DESISTAHUNDRAÅREN Av ÅKE LJUNGFORS.

Hälsingborghadeunder1800-talets förra hälft börjatutvecklasalltmera. Menförst efter det att desistaresternaavÖresundstullenupphävtsden14 mars1857, tog dennautveckling fart på allvar ochgick efter hand allt snabbare.På allaområdenav samhällslivetkanmansespårenhärav, inte minstinomskolväsendet. Förnågotmeränhundraårsedanfanns det ettganskaringaantalskolor i Hälsingborg.Lärdomsskolan,som under sin flerhundraåriga tillvaro tidviskämpatmedstorasvårigheter,tycktes nuundersina driftiga rektorer AndersLundquistochHansWesterberghastabiliseratsochsegla i medvind, särskiltsedandessorganisationkompletteratsmedenapologistskola.Denna hadeursprungligeninrättats somensjälvständigskolformpå initiativ av stadenskyrkoherdePeterWieselgren,mendenhadeefternågraår förenats medden lärdaskolan.Eftersomläroverkethade haft vissasvårighter i sambandmedgenomförandetav 1849års skolordning,hadedess rätt att dimitteraelever till universitetetråkat i fara.Genomapologistskolanssammanslagningmeddenlärdaskolanhadesituationenräddats,åtminstone för tillfället. Dennyaorganisationenmedden efter detmodernalivets krav meraanpassadeapologistskolanmotsvaradenämligenbättre än den lärda skolan i detväxandesamhälletsstrukturochbehov. Närden nyaläroverksstadganav 1856utfärdades,råkadeemellertid Hälsingborgslärdomsskolas rätt att dimitteraelever till universitetet återigen i fara.Läroverketansågsnämligenha för fåeleverochför få lärare för att få behållasingamlaställning. Domkapitlet i Lundingrepochgjorde vadsomgöraskunde,menKungl. Maj:t beslötden20mars1858 att Hälsingborgsläroverk skulle bli fullständigtendastpå reallinjen, ochdenna ordningbibehöllsockså i denjusteradestadganav jaunari 1859. Kungl. Maj:tsbeslutväcktestark opposition, då tidigareunderhandsmeddelanden gjort, att man i Hälsingborgväntat sig enannanutgångav ärendet. För att inte deelever,somgått igenomfemteklassenpå latinlinjen, skulle tvingas att bytaskolaunder desistaåren,löste rektor ochkollegietmed

L II

•

155

domkapitletsgodaminneproblemetså,attundervisning i latinlinjensämnen gavsprivat av lärarna utanför det ordinarieschemat,ochdennaextra undervisningfinansieradesmedpå frivillighetens väginsamlademedel. Dennaprovisoriskaanordningkändes djupt otilfredsställande, dådengav lärarna i vissaämnenen alltför storarbetsbelastning,ochförhållandet påtaladesmedskärpaav det nyaläroverkets förstematematiklektor, Astolf MozartMöller. Men denprovisoriskaanordningenledde efter några år till attmyndigheternaändradeinställning. Vid1866årsriksdagmotionerade nämligenstadensegenriksdagsman,konsulRoth,ochkyrkoherdeSimonsson i örtofta — tidigarerektor i Kristianstad—omatt Hälsingborgsläroverk skullegöras fullständigt påbådalinjerna. Motionen bifölls, ochavsaken intresseradepersonerställdemedel till förfogande för attdennyaordningen skullekunnagenomförasomedelbart.Från år 1867hadeHälsingborg ett fullständigthögreallmäntläroverk,och i juni1868utexamineradeläroverket sinaförstaegnastudenter. Att dessahändelserinträffade samtidigt, torde dockvaraen tillfällighet. Vidsidanavläroverketfanns i Hälsingborgsedan1838enallmänbarnaskola,vilken i principmotsvaradevåradagarsfolkskolaochhadeavlösten tidigare befintligstads- eller fattigskola, i vilkenundervisningenbedrevs enligtlancastermetoden.Barnaskolanhadeinrättats genom ett beslut av sockenstämmanochstodunderöverinseendeav dekyrkligamyndigheterna. Detärocksåbetecknande, att reglementet för denallmännabarnaskolan redanfrån börjankompletteradesmedett reglemente för ensöndagsskola, avseddatt hållareochgesäller, vilka vilja sigdäravbegagna,bereda tillfälle till vinkn andeav en hittills saknadundervisning uti de i allmänna livet mest hnödvändi a n dgakunskapsgrenar a.Dennaorganisationmåsteansesganskaenastående,även e-fortsättni l s engsskol l ommankansökamotsvarighet till den i denlärdaskolasapologistklasser, e.vilkD vaarbetade ee rn, nmed a sammamål.Söndagsskolanhadeett förhållandevis stort antal el e ver till ett inpå et,dålagenomnäringsfrihetinfördes. hs öa nn d a gstycke k 1860-tal Eftersomlärlingarnasdåsinte längrebehövdenågraskolbetygöver sina tofärdi vl gaheter, e slutadede attbesökaskolan,somdärmed för en tid förlorade sinbetydel skalljagsedanåterkomma till. rm k s ste.De sssvi vdare aöden Attoäven flickorna skul le ha rätt till någon form av undervisningpå -rmyndi a ghet dernas e bekostnad,var en ide. somunder 1840- och1850-talen oalångsam l tarbetade l sitg fram i det allmännamedvetandet.Sedanett försök att få magi s traten att intresserasighärförmisslyckats,togssakenomhand cs å avprivatpersoner.Ens. k.fruntimmersföreningbildades,ochgenomdess he fn156 a b r i k s l ä r l i n g a r

försorgöppnadesdens.k.prinsessanEugeniasskola. I dennaskulleman i förstahandtillse, att flickornafick undervisning i kvinnligahandaslöjder jämtegivetvis kristendom,skrivning, räkningochsång.Eftersomen stor delav eleverna i dennaskolavarmedellösa,togs deomhandav privatpersonerbådeunderskoldagenochefterdessslut—en för sin tid märklig skolsocialåtgärd.DennaprinsessanEugeniasskola,somfickmycketunderstödochröntemyckenuppskattningävenpåhögstaort, arbetademeden vissframgångsomsjälvständigorganisation, tills densåsmåningom, allteftersomfolkskoleväsendetutvecklades,sögs upp av denallmänna folkskolan. Till skolansframgångunder tidigare år bidrogsäkerligenockså denomständigheten, att flickorna,sedande gått igenomskolan, i stor utsträckningfick anställningar i stadens bättresituerade familjer, vilka därigenompåettbekvämtsättlöstesittarbetskraftsproblem. Utöverdessaskoloravmeraoffentlig karaktärfanns det för hundra år sedani Hälsingborg ett antalprivatapensioner,vilka år 1848uppgick till ejmindreänniostycken.Eleverna idessakomgivetvis frånmerabemedlade hem.Tre av demvarseddaenbart för flickor, tvåenbart för pojkar — dettavar föreapologistskolansinrättande—medanrestenvarsamskolor, i vilkadockflickornatyckshadominerat.Dessaskolor,omvilka vi vetmycket litet, tordedock inte haspelatnågonsärskiltframträdande roll i Hälsingborgsskolväsen.Detycksha drivits i mycketliten skalaavenstakalärare ellerlärarparochhaexisterat blottsålängevederbörandelärarelevat eller haft kraft att bedrivaundervisning.Såmycketkandocksägas, att flickpensionernavarit dengrogrund, ur vilkensedanunder 1870-och1880talende privataflickskolornaväxtefram. Ommanser till demöjligheter att fåundervisning,somerbjödsungdomen i Hälsingborg för hundra år sedan,kanmandärför konstatera, att dessa möjlighetervarganskagoda,sannoliktbättreän i åtskilligaandrastäder i landet.Förskolutbildningen i Hälsingborgvardetalltsåvälsörjt,åtminstone påpapperet. Denallmännabarnaskolanstod enligt reglementet av år 1838under ledningavendirektion,varsstommebetecknandenogutgjordes av fattigvårdsstyrelsen,förstärktmedtvåborgaresamtenhusägareutanför borgerskapet.Stadenskyrkoherdeochborgmästarevarsjälvskrivnaledamöteroch tjänstgjordesomordförande,respektiveviceordförande.Motsvarandedirektion försöndagsskolanbestodav desjälvskrivnaledamöternakyrkoherden ochborgmästaren isammafunktionersom i denandradirektionen,handelssocietetensordförandesamtde i stadenverkandeskrånasåldermän.Sam157

mansättningenavdebådadirektionernagerossenfingervisningomdebåda skolornasursprungochkaraktärmenocksåom vilket inflytandekyrkan i äldre tider hadepåundervisningsväsendet.Skolväsendets historia under desistahundraåren blir såväl i Hälsingborgsomannorstädesberättelsen omhur dettainflytandestegför stegminskas för att mot slutet av 1950talet helt upphöra. Benämningendirektion behöllstyrelsenunderdeförsta tio årenav sin verksamhet,och först 1848 infördeman i enlighetmedterminologien i folkskolestadganav1842benämningenskolstyrelse ( folkskolestyrelse). År 1862inträffadeemellertidenförändring,dåman i augustidettaårövergick till att kallaskolledningen för skolråd i enlighetmedbestämmelserna i de dettaår utfärdadekommunallagarna.Kyrkoherdenvar fortfarande självskrivenordförande,ochenviss tillsyn överskolrådetsverksamhetutövades avdomkapitlet. Dåbarnantalet i folkskolanunder1860-taletstarktväxteochskolan fått nyalokalerpåSödraStorgatan i denbyggnad,somläroverket1863lämnat för att flytta in i sinanyauppe vid Bergaliden, blev det nödvändigt att anställaflera ordinarie lärare.Hälsingborgs folkskola fick nuocksåsin försteöverlärare, J. Ljungh, som tillträdde sin befattning 1864. Under hansledningutbyggdesfolkskolan,ochbarnantaletväxtesnabbt.Närhan tillträddebefattningen,undervisades i folkskolan458barn(53,5 % av antalet skolpliktiga),menelevantaletstegstadigtår efter år,såatt det1886uppgick till inte mindre än 1910 (77,4 % ). Undersådanaförhållandenmåste överlärarensarbete ha varit ytterstbetungande,och efter vadmankan utläsaavdeförsiktigtomskrivandeberättelsernaomfolkskolansverksamhet underLjunghs tid, harsamarbetetmellanöverlärarenochskolrådetmånga gångergnisslat.Medtiden blev Ljunghs exceptionelladuglighetuppmärksammadavkonsulPetrusOlsson,och1892toghanavskedfrån sinöverlärarebefattningoch blev kamrerare vid Hälsingborg—Hässleholins järnvägsaktiebolag.Hanblev emellertidsamtidigt invald i skolrådetochbehöll därigenomkontaktenmedsingamlaverksamhet. Ljunghsefterträdareblev PerNorén,ehuruhanfick titeln förstelärare. HansverksamhetinomHälsingborgs folkskolor blev kort men rik på resultat.Skolrådetomorganiseradespåhans tid så, att det fick tvåutskott, ettpedagogisktoch ett ekonomiskt. Antalet barn i skolornaväxte,nya skolorprojekteradesochuppfördes,ochNoKns insatser, framför allt på skolhygienensochskolgymnastikensområde,blev avmycketstorbetydelse. Menarbetetblev för mycket för honom.Redan1902påsommarenavled han,blott 46 år gammal. 158

NärNoréngick bort,hadeemellertidledningen för Hälsingborgs folkskolor fått ett heltannatutseende.Efterhemställanfrån ett enhälligtskolråd hadenämligenkyrkostämmanden23maj1898beslutat tillsättaensärskild kommunalfolkskoleinspektör.Beslutetmotiverades i förstahandmeden hänvisning till det omfattandeorganisationsarbete,som blivit nödvändigt, sedanennystadgaför folkundervisningeninförts den10december1897. Manhänvisadeockså till stadensväldiga tillväxt i folkmängd,mendet viktigasteskälet var sannolikt, att en liknandeorganisationfanns i de fem andrastädernautanför landsting. Påsommaren1898 ledigförklarades därför tjänstensomkommunal folkskoleinspektör, vilken skulle tillsättas på förordnande för tre år i sänder.Intemindreän18ansökningarkomin,ochblanddesökandelägger manmärke till såkvalificeradepersonersomdåvarandedocenten i filosofi HansLarsson,docentenNatanaelBeckman,folkskoleinspektören i Jönköping RobertJohanssonsamtdenyngsteavdemalla, den blott 26 S amuelStadener.Densistnämndeblevnästanenhälligt vald,ochdetnågot -öve rraskandebeslutetmotiveradesmed att pastorStadenervisat prov på år skiciklge ighet ipärendens a s thandl o räggni n ngochgodrepresentationsförmågagenom sinverksamhetsomviceordförande i Lundsstudentkår.Han tillträdde sin tjänstvidnyåret1899.Hans tid i Hälsingborgblev emellertidkort,eftersom hanredan påsommaren1901utsågs till NatanSöderblomsefterträdare sompastor i svenskakyrkan i Paris. Stadenersarbetesomfolkskoleinspektörfinnsredovisat i digraochdetaljrikaårsredogörelser,ochav demframgår, att hans kortaverksamhetsatt djupaspår istadensfolkskoleorganisation.Detfinnsknappastnågotområde, därhaninte gjort enreformerandeinsats.Undervisningenmoderniserades i enlighetmed de krav dennyafolkskolestadganuppställt, nya lokaler inreddes i gamlabyggnaderochnyaskolorprojekterades. Ett teckenpå moderniseringenvar, att folkskoleinspektörens expeditionutrustadesmed entelefonväxel,somhadedels enallmän linje ochdels direkta linjer från expeditionen till tilsynslärarnas expeditionerute i deolikaskolorna' ). NärStadenersommaren1901fick tjänstledighet för att uppehållaSöderblomstjänst i Paris,förordnadesdenblott 27-årigeregementspastornArvid 1 medåren rätt mycketbesvärdärmed.Expeditionen varnämligenpå den tiden förlagd )till inspektörensbostad.Sommaren1911avskaffadesväxeln,och i stället fickmansjälvständigaledningar ill de olikaöverlärareexpeditionernamedanknytningardels till överlE ärarensklassrumoch i vissafall även till skolornasvaktmästarbostäder.Dessutomfick då d etrestörstaskolornasöverlärare,barnavårdsnämndensvaktmästareliksom tidigare folksko f lekassörenfri telefon i sinabostäder. t 159 e r s o m s a

Gierow till hansvikarie,ochnärStadener blivit utnämnd,blev hanutanansökanutsedd till hansefterträdare.Hansförordnandeförnyades år efter år, tills tjänstenefter1924årsreglementeblev ordinarie.Somfolkskoleinspektör tjänstgjordeGierowsedan till uppnåddpensionsålder i augusti1938.Hans efterträdareblev då Lennart Levin,somavgick medpensionsomskoldirektörsommaren1961. ArvidGierowutsågs till folkskoleinspektör i Hälsingborgpå ett ytterst informellt sätt,menskolrådets beslutvisadesig vara ett lyckokast.Vad hanhar betytt för Hälsingborgsskolväsen,kanknappastuttryckas med någrafå ord.SamStadenerhadedragit upp de yttreorganisatoriska riktlinjerna för Hälsingborgsfolkskoleväsen,ochGierows verk var, att han fylldedennaorganisationmed ett levandeinnehåll.Hans 3 7 samhet i Hälsingborgsammanföllmeddedecennier,dåstadenväxtesom -snabbastochdådentekniskautvecklingenutgjordeen ypperliggrogrund åförrnya i g apedagogi v eska r kidéer - ochreforintankar.Gierowshuvudintressevar pedagogiken,ochhanvar alltid redoattprövanyauppslagpådettaområde, ochfolkskoleinspektören i Hälsingborgansågssomenavdenyapedagogiska strömningarnaspionjärer. Till Hälsingborgs folkskolor vallfärdadeunder hanstidpedagogerfrånbådeSverigeochutlandet, vilka där fick idéeroch uppslag,somdesedanomsatte i praktiken i sinaegnaskolor. MenfördepedagogiskaidéernaförsummadeinteGierowdeandrasidorna avsitt arbete.Somnedanskallvisas,gav hanuppslag till ochgenomförde värdefullaorganisatoriskanyskapelser,ochpå detskolsocialaområdetvar hanocksåenföregångsman. Trots införandetavtelefonenvararbetetpåfolkskoleinspektörensexpedition i seklets börjanganskapatriarkalisktorganiserat.Expeditionen var förlagd till Gierowsbostad,och hanhade till sitt förfogande blott ett endaskrivbiträde. När folkskoleorganisationenväxte, blev arbetet på expeditionenefter hand alltmerabetungande,ochinspektörens arbetstid blev oftaoskäligtlång.Folkskolanskassörhöll inte heller till påinspektörens expeditionutansköttefolkskolornasräkenskaperochutbetalningarhemma i sinbostad, tills kassaexpeditionensåsmåningomfick enegenlokal på Slotsvångsskolan. 1924hadeemellertidorganisationen vuxit såstarkt, inte minstsedan Raus1918hadeinkorporerats, att det blev nödvändigt att genomföraen centralisering.Ensärskildkamreraretjänstinrättades,ochunderdennelades heladenekonomiskaförvaltningen.Därigenomavlastadesenmängduppgifter fråninspektörer',vilketvarnödvändigt,dåunderdenärmastföljande årendennyaskolreforrnenkrävdeenökadinsats av honompå det peda -160

gogiskaochorganisatoriskaområdet.Sammaårinrättadesocksåenskolsocial )yrå,somfick handomdesocialaochhygieniskafrågor, vilkainspekötren idigarehadehaft att handlägga. Pådetsättetomvandladesdengamlasmåttidylliskafolkskoleinspektörsexpeditionenfrånseklets början till ett ämbetsverk i miniatyr. Men därgenomblev detocksåomöjligt att bibehållaexpeditionensanknytning till nspektörensbostad.Denflyttades nu till lokaler i stadenscentrum, först ill Centralstationensannexbyggnadpåjärnvägsgatan, där manemellertid nartblevganskatrångbodd.Den1 april 1942 fick folkskoleexpeditionen nyaochrymligare lokaler i Marianybyggdaförsamlingshus på Södra Storgatan, dit expeditionenvar förlagdända till sommaren1961, då den 'icksinanuvarandeutrymmen i detnybyggdastadshuset. Enligtbestämmelsernaav 1862var detkyrkostämmansomstyrde folkskolorna.Allteftersomskolväsendetutvecklades,kändes emellertiddenna anordningytterstotilfredsställande.Kyrkostämmanvarennyckfull instituion;emedandet intefannsnågrabestämmelseromminimiantal för beslutmässighet,var oftaavgörandetav viktigaskolfrågorberoendeavslumpen. Ochdåfolkskolans stat för varje år upptogen allt störredel av denkommunalabudgeten,menadedekommunalamyndigheterna,att detvoreskäligt, attkommunenfingestörremöjlighet att kontrollerafolkskolornas utgifter. Reformkravetvannbeaktande,och1909utfärdaderegeringenLindmanen agomordnandetavfolkskoleväsendet i vissaav rikets städer. Enav deförstastäder,sombegärdeatt få tillämpadennyalagen (det gälldesådanastäder,där stadsfullmäktigefanns), var Hälsingborg.Detta var i och för sig intet förvånansvärt,eftersomHälsingborgs stadredan påutredningsstadiet varit inkoppladpå.ärendet.Övergångenförbereddes genomenrad kommitt ochsedanvederbörligaval gjorts, träddedennyalagen i kraft pånyåret é 91.1.Deviktigastenyheterna i dennyaorganisationenvar, att detgamla er i n försvann o m ochersattesav enfolkskolestyrelse.Kyrkoherden i förkolrådet am l i n gen o c heller denav kyrkoherdarna,somdomkapitletutsett, var visserigenfortfarandesjälvskrivenledamot i folkskolestyrelsen,menhan var uvitelätngreosjälvm skrivenordförande. (Att hansåsomkyrkoherdeClaes Elis r o h a n sso n i Häl s t a d ssinfgborg u av praktiskaskälomvaldes till ordförande, så ängehansattkvar i folkskolestyrelsen,varensak för sig).Ledamöterna i l;tyrel l sm k antal t i i Hälsingborgfastställdes till 12, skulleutses till en,viälkas giälften e av stadsfullmäktigeoch till hälften avkyrkostämman.Därigenom minstadsfullmäktige att få bättre kontroll överfolkskoleväsendet,medan u n d 161 e r å r 1 9 1 0 ,

kyrkostämmansinflytandereducerades,ochavdetfornakyrkligainflytandet påfolkskolanåterstodnumerablottkyrkoherdensledamotskap i styrelsen. Folkskolansfrigörelse från det kyrkligainflytandethadebörjat. Valetav ledamöter i dennyafolkskolestyrelsenägderum i december 1910.Desexavstadsfullmäktigeutseddaledamöternautsågosutansvårighet, medandäremotkyrkostämmans val föranleddesvårameningsbrytningar. I folkskoleinspektörensårsberättelse av 1909-10 heter det helt kort: —"videnstämmaav 231/ 2kyrkoförsaml t i m mingen a ssinasexmedlemmaravdennyainstitutionen".Gårman till lokalpressen,finnermanockså, att avgörandetträffades efter en valvstrid aavr säl alsynt k itntensi i gtet. Ett vittnesbördomhur starktengageradehälsinghborgarna e t var i dennafråga ärocksådenomständigheten, att resultatetav kyrkostämmansbeslut tilkännagavs av Helsingborgs Dagbladgenom dextrablacE e n 6 Dekommunalamyndigheternahadealltså fått ettökatinflytandepåskolväsendetsledning ochorganisation, och det är närmast mot bakgrund ohäravman c har atthsedentidigarenämndaomorganisationenav skolförvalt7ningen. Det låg liksom i luften under 1920-talet, att det kommunala inflytandet väsendetskullestärkas ytterligare. Tidigast ser man dresul e avpå cdeskol tatet ssaesträvanden i 1927års skolreform. När dennabörjade mtilämpas b 1928, e varrenavdeviktigastenyheterna i läroverkensorganisation införandetav enlokalstyrelse,vars ledamöterutsågs av länsstyrelseoch ustadsfullm t äktige(rektor varsjälvskriven).Genomatt en delav deekonosmiskaoch å organisatoriskafrågornalades i händernapålokalstyrelsen, fick l ä roverken institution,somrätt mycketnärmadesigfolkskolestyrelsen. gDettakomen sedanatt visasigbetydelsefullt. Mendestörstaförändringarnaskeddedock inomfolkskolansorganisation.Dageninnan denandralindmanskaregeringenavgick,utfärdades i konseljenett helt knippenyalagar.Deviktigasteavdessaär lagarnaom församlingsstyrelsemenocksåomskolstyrelse i vissakommuner,varigenom dengamlalagenav 1909upphävdes. Dennya lagen gick ett steg längre än den gamla.Kyrkostämmans inflytandepåskolväsendetförsvann helt — lagenomförsamlingsstyrelse införde i dessställedennyainstitutionenkyrkofullmäktige — ochledamöterna i folkskolestyrelsenutsågs numeraenbart av stadsfullmäktige. Kyrkansinflytande på skolväsendetminskades ytterligare, vilket bäst framgårav dennyalagens § 13. Enligt dennaskalldomkapitletutseen representantblandstadenskyrkoherdar,ochdenneäger blott rätt att yttra 162

sigochframställaförslagmenickedeltaga i besluten.Borta är alltså nu kyrkoherdenssjälvskrivenhetsomordförandeochledamot. Dennyafolkskolestyrelsenutsågs den 13 januari 1931,ochdess ordförandeblevriksdagsmanCarlJohansson.Somledamöteringick enradav stadensmerabetydandekommunalmänmedöverlärareHjalmarForsberg i s är typiskt för Hälsingborgsstadsfullmäktigessynpåskolfrågorna, att ledap möternaavfolkskolestyrelsen alltid tagits blanddemestaktivakommunale itikerna. pol t Denintensivaskoldebattenunder 1940- och1950-talensattegivetvis ocksåspår i Hälsingborgsskolväsen.Närenhetsskolan i principgenomförts, sföljde här somannorstädes en omorganisation av skolväsendets lokala ledning.1958träddedennyaorganisationen i kraft. Dengamlafolkskolee styrelsenoch de olikaläroverkenslokalstyrelserupphörde,och i stället n komen för allastadensskolorgemensamskolstyrelse.Dendåvarandefolk.skoleinspektörenLennartLevinblev chef för skolorna i egenskapav skoldirektör,ochvidhanssidaställdes efterentidenbiträdandeskoldirektör. Till U dennabefattningutnämndesdåvaranderektornToreBerg,ochnär Lennart nLevinpensioneradessommaren1961, blev dennehans efterträdare. Biträdandeskoldirektörblevdårektor L. G.Hedin.Omdaningenfullbordades dgenomenåtgärd,somknappastmärktes utåt;domkapitlets befattningmed eskolväsendetupphördeheltgenomatteforusämbetetavskaffades,ochlikaså försvanndetvidläroverkenbefintligainspektoratet.Pådetsättethadeskolan rheltsekulariserats,visserligen i etappermenefter enkonsekventgenomförd åplan. r e Deskolor,somvar inrättade i Hälsingborgunder förra delenav 1800talet,hadeliksom i riket i övrigt till syfte att i förstahandgepojkarna nutbi ldning.Flickornas utbildningansågs i vida kretsar vara mindre sbetydelsefull. l I mittenav 1800 sigfram. Förmångaframstoddetsomalltmera klart, att ävenflickorna ohad-erätt till enutbildning,somvisserligenintebehövdevaralikadan eller omfattandesompojkarnasmensom i stället togsiktepåderasspeciela plikatalet förutsättni behov.1847gjordeskolstyrelsenett försökgenomsin a dngar e och pt. f•hordförande pastor A. J.Björck att fåmagistratenatt inrättaensärskild ma,e e skulle få undervisningintebara i teoretiskaämnen därlflicl korna hflicekskol utarnotckså i "sådana handaslöjder,somflickor behöfvalära". Framställi d a 163 n r e sn t y yu p p f r a t t n ei n g b ö

ningenledde inte till någonåtgärd,sedandenavstyrktsbådeav borgerskapetsäldsteochhusägarnasdeputerade. Mentankenlevdekvar,ochdenförverkligades påprivat initiativ genom attden1846bildadefruntimmersföreningengrundadedentidigarenämnda prinsessanEugeniasskola.Medel till denna fick mangenominsamling, ochblandbidragsgivarnamärktesfrämstkungaparet. I ochmedatt denna skolakorn till stånd, blev flickornas rätt till undervisningochutbildning engång för alla fastslagen,ochefterhandöppnadesocksåfolkskolan för dem.DärigenomminskadesemellertidbetydelsenavdensärskildaEugeniaskolan,ochdenbakadessåsmåningom,somjag tidigarenämnt, in i folkskolanochfortlevde där undersenaredelen av 1800-taletsom ett par slöjdklasser för att slutligen heltabsorberasavdenna. PrinsessanEugeniasskolavar i förstahandavseddför undervisningav fattiga flickor, ochhelastrukturenav institutionen visar, att manockså utomsjälvaundervisningenhadesocialhjälp till demedellösaelevernapå sittprogram. I detavseendetpassarskolansinrättande väl in i det stora privatavälgörenhetssystem,som är såkarakteristiskt för förhållandena i mittenav 1800-talet. Men det var inte bara de fattiga ochmindre bemedladeflickorna,sombehövdeundervisning. För flickor från de högre socialskiktenfanns någrapensioner,vilkas kvalitetsynes ha varitganska skiftandeochvilkas livslängdsammanföllmedderas föreståndarinnors. Efterhandsomdennyasynenpå alla kvinnors rätt till utbildninggenom FredrikaBremersochhennesefterföljerskorsverksamhetträngdeigenom, bereddesockså i Hälsingborgmarken för en ny typ av undervisningsanstalter,den privata flickskolan,varsundervisningsplanvar direkt avpassadefter flickornas naturellochutbildningsbehov. I Hälsingborginrättadesmellan 1870 och 1890 inte mindre än tre dylika skolor: Högre elementarskolanför flickor,grundad1873,EbbaLundbergshögreläroverk för flickorav1880ochNyaelementarskolanför flickorav år 1889. Elevtilströmningen till dessaskolorvisar, hur starktbehovetavsärskilda flickskolorvar.Destörstaochlivskraftigastevardetvåförsta,vilkas elevantaloavbrutetstegunder hela slutet av 1800-taletochbörjan av 1900talet.Toppunktennåddes i alla tre skolornaunder 1920-talet, då Högre elementarläroverkethadeomkring390,EbbaLundbergs c:a450ochNya Elementar,varselevantalkulminerade1920,c:a270elever.Skolornahade ennågotvarierandeorganisation—stommenvar givetvis enåtta-(senare sju-)klassigflickskolamednormalskolekompetens, till vilken anslöt sig enförberedandeskola, i vilkenmottogsbådepojkar och flickor för att beredas till inträde i läroverket.NyaelementarskolanochHögreelernentar -64 1

skolanhadedessutomkindergarten,medandäremot EbbaLundbergs läroverk från1904hadegymnasiummeddimissionsrätt. Detskulleföraalldeles för långt att i detalj följa deolikaflickskolornas utvecklingunder de sista 75 åren, men helt kanman inte förbigå den insats,somgjorts av de olikaflickskolornasgrundareochförstaorganisatörer,GustavaHolstochSophie Witt, vilkagrundadeoch i 33 år ledde Högreelementarskolan,CarinWesterbergochhennessysterEbbaLundberg,somgrundadeochleddesinskolaända till år1919,samtOlgaAppelgrenochAinaÅkesson,somstod i spetsenför Nyaelemantarskolan.Den idealitet,energimenocksåekonomiskaklokhet,somlågbakomgrundandet av d eDeolikaflickskolornafickbyl gsammastatligaochkommunalabidragoch v sgifster.Dennaomständighetgjorde, att elevmaterialethuvudsakligenkom aatthämtas från desocialgrupper, där manhaderåd att betala dedryga a ravgifterna.Desomintehadedeekonomiskaresurserna,var i storutsträcksning—detfannsnågrafå friplatseroch i begränsadutsträckningmöjlighet datt fånedsättning i terminsavgifterna— ur ståndattbegagnasigavdenna k äutbildningsmöjlighet.Dettakom i sin tur attpåverkavissakretsars inställoning till flickskolorna.Debetraktadessomöverklasskolor,och i radikala rkretsarblevderasanseendedärefter.Mankundeemellertid intefrånkänna l fflickskolanett visstberättigande,och därför måstemanförsökaersätta odenmednågontingannat.Ochdettaandrakommeddenstoraskolreformen ö rav,år1927,dåmanbeslöt, attdestatligaochkommunalaskolorna i princip rskulleståöppnaävenför flickor.Genomdettabesluthadeäntligenflickornas brättatt åtnjutasammaundervisningsompojkarna officiellt fastslagits,men n abeslutetkomocksåatt innebäradenförstasvårastötenmot denprivata öflickskolan.Utvecklingenav frågankanmedfördelexemplifierasmeden rr d re Genomriksdagsbeslutetav 1927bestämdes,att ett statligt läroverk för sflickormedbåderealskolaochgymnasiumskulleinrättas i Hälsingborg. id aDetnyaläroverketbörjadesinverksamhethöstterminen1929ochharsedan ko startenoavbrutet vuxit, så att det nu något mer än trettio år efter sin kbegynnesl ehar åtskilligt meräntusenelever.Avgifterna var till att börja lg ameddesammasom i andrastatligaläroverkochavskaffadessåsmåningom iö meddenna för föräldrarna billigareundervisningsformkundede dhelt,och " privata fli ckskolorna inte konkurrera.Redan1932framtvingadestadens grn elyndighetergenom ett beslut omanslagsindragningensammanslagning fevEbbaLundbergs läroverk,vars gymnasiumnedlagts 1931, och Nya a rl 165 t us t ke f tf i .ö n ar f

1E~

elementarskolan.Denförenadeskolanförlades till elementarskolanslokaler vidTrädgårdsgatan.Dealltmerastigandekostnadernamot slutetav 1930taletochunderkrigetgjordedetdock alltsvårareatt hållaHögreelementarskolanochEbbaLundbergsläroverk i gång.Den15september1941sände därför de bådaskolornasföreståndare, lektor UrbanOlssonochfröken EbbaLundberg jr enskrivelse till stadsfullmäktige, i vilkendemeddelade, attdesågsigurståndatt fortsättasinverksamhetochbegärdeförhandlingar. Avsiktenvar givetvis, att manskulleförsöka få Hälsingborgs stad att övertadebådaskolornaochinrätta enkommunalflickskola i likhetmed vadsomskettpåandraplatser.Däravblev emellertid intet. Stadsfullmäktige hadeingenbenägenhet att just då inrätta enkommunalflickskola,och långvarigaöverläggningar följde. Deleddesåsmåningom till detresultatet, attdebådaskolornafrånhösten1944slogssamman till en,ochdennanya skolafick sinalokaler vid Trädgårdsgatan.Stadensförhandlareutövade underöverläggningarnaenvisspåtryckninggenomatt i likhetmedtaktiken 1932dekretera, att man inte ville gekommunaltanslag till mer än en flickskola i Hälsingborgochdennaskulle dåbeståav debådasammanslagnaflickskolorna.Först när dettaskett, fick skolansåsmåningomen halvtkommunalkaraktär, vilket markeras av att stadsfullmäktigeutser ordförandeochviceordförande i styrelsen. Hur den gamlaflickskolan skallutformas nu,sedanbeslutetomgrundskolanfattats, är ovisst; det synesknappastsannolikt att den får leva kvar, i varje fall inte i sin nuvarandeform. Densnabbatekniskautvecklingenunder årtiondena kring sekelskiftet ställdeökadekrav påsamhälletsinvånare.Det blev allt tydligare, att den undervisning,som hittills meddelats i skolorna, på ett annatochbättre sättmåsteanpassas till samhällsutvecklingen.Somett led i strävandenaav dettaslagharmanattseomorganisationenavläroverken1904.Menockså i denlägreundervisningenbörjadedetkommaframnyaideer.Dendåvarande folkskolansyntes otillräckligsomgrund för enmedborgerligutbildning, ochman ville därförsökaförbättradennapå olika sätt. Antingenskulle manbättreförberedaungdomen för desskommandeverksamhetgenom attskapaettsystemavyrkesbetonadefortsättningsskolor,enskolform,som såsmåningomdefinitivt utformades genomVärnerRydén, eller också tänktemansig att införa ytterligare ett obligatorisktskolår (ett sjunde) i folkskolanochdessutomenpåbyggnadav dennarnedhögreavdelningar inomfolkskolan,somskulle leda till realexamen.Densistnämndaskol166

formenvar den,som först blev färdig, ochstadganom inrättande av högrefolkskolorutfärdadesavdenlindmanskaregeringenpåhösten1909. Deövrigabefannsigdåännupåförsöksstadiet1). I anslutning till utfärdandetav dennyastadganominrättandeav högre folkskolor tog Arvid Gierow ett viktigt initiativ. I början av april 1911 inlämnadehan till folkskolestyrelsenen utförlig skrivelse, i vilken han framladeett förslag att i Hälsingborginrättaenhögrefolkskola i enlighet meddennyligenfastställdastadgan,att utredamöjlighetenav attorganisera yrkesbetonadefortsättningsskolelinjer eller 'förberedelser till sådana,och slutligen attocksåeventuelltutredafråganominrättandeav enkommunal mellanskola i staden. Detgierowskaförslagetmottogsmycket välvilligt i folkskolestyrelsen ochremitteradesomedelbart till desspedagogiskautskott för vidareutredning.Dennablev emellertid ytterstomfattandeochtidsödande. För att utredningenskulle blisåallsidigsommöjligt, gjordeutskottetsmedlemmar studieresor åt olika håll, ochderas iakttagelserredovisadesunder utredningensgång inför densamladefolkskolestyrelsen,vilkenocksåtydligen, ehurudet inte direktutsäges i handlingarna,hela tiden hölls å, jour med arbetetinomutskottet.Redanpå ett tidigt stadiumavfördes frågan om inrättandeavyrkesbestämdafortsättningsskolelinjer ur uppdraget,dådenna frågaväntades bli löstgenomlagstiftningsåtgärder 1914— efter treårsarbete—varutskottet färdigtmedett förslagomatt i2nrättaenhögrefolkskola i Hälsingborg.Dettaförslag var dåsågenomarbetat, ). F öattr det s tenhälligt d eantogs n av folkskol 2 estyrel 4 sen,ochenframställning iaförslapgetsrandai gjordes i sept e m ber till stadsful lmäktige.Äveninomdenna l institution var inställningen till förslaget välvillig, men när frågankom upp till behandling vidsammanträdet i december,bordlades den för att sedani januariåterremitteras till folkskolestyrelsen.Anledningen till detta förfarandevar den, att dåvarandefolkskolläraren Hjalmar Forsberg i 1 iRaushösten1905.Dessgrundandemöjliggjordes av endonation på 33.000:— kr av e )ngammalrauspojke,byggmästarenJ. Andersson i Stockholm. Det visadesig snart, att denfyllde ett stort behov,ochdesselevantal var underdessglanstidganskahögt. När e Dmelc:rtidett åttondeskolårinfördessomobligatoriskt i Hälsingborgs folkskolor, gick elevantaletsnabbtner, ochskolanfick intelängrenågotexistensberättigande.Medläsåret e1941-12nedladesden,ochdessrektor Alf. Pehrsson,somvaritverksamvidskolansedan 1908,överflyttades till denprakiskarealskolan. t2 O bligatorisk från att förut ha varit frivillig. Genomden inriktning depraktiskalinjerna ä )viddenhögrefolkskolanochvidyrkesskolornasspecialkurserfick, blevdenorganisationen här i Hälsingborgav mindrebetydelse. rD a 167 e vt vt ia ks tk a e

motionföreslagit, attman i sambandmedinrättandetavenhögrefolkskola skulleöverväga,omdet intevorelämpligt att införa ett obligatorisktsjunde skolår.Ensådananordninghadetidigareprövats i Malmö.Denforsbergska motionentilstyrktes enhälligtavfolkskolestyrelsenochbifölls lika enhälligt avstadsfullmäktigepåhösten1915.Följandevårkundesådetgierowska förslagetav år 1911— ehurumedhänsyn till grundenavsevärtförbättrat —äntligengenomdrivas i stadsfullmäktige,ochhösten1916börjadeden högrefolkskolan sinverksamhet.Redanfrån början blev undervisningen därpraktisktbetonad, i det attmanbeslöt att inrättaenyrkesbetonadlinje för pojkar och en för flickor. Denutformningen har skolan(numera praktiskarealskolan)sedanbehållit. Med tiden har denocksåutvecklats i oväntathöggrad;elevantalet,somhösten1920var 175,hade fyrtio år senarestigit till 899. Att såkunnatske, har berott på att depraktiska utbildningslinjernaökat i antal. Till deursprungligagrenarnaför handels-, verkstads-ochhushållsgöromål har kommit en kemisk-teknisk och en sjöfartslinje, vilkensenareärenspecialitet för Hälsingborg—dennärmaste motsvarighetenärdennavigationslinje,sominrättats i Göteborg. Denviktigaste av de specialutbildningsanstalter,somkom till under 1900-talets förstadecennier,var emellertidhandelsgymnasiet.Somalla de andrainstitutionernaavsammaslagkomocksådettagymnasium till på frivilighetens väg.InitiativettogsavgrosshandlarenOttoJönsson,som i en skrivelse till Hälsingborgshandelsförening1901begärde, att föreningen skullelåta utredafråganom att inrätta ett högrehandelsinstitut i staden. Att förslagetkomjust viddentidpunkten, är ingen tillfällighet. Densnabba utveckling,somdensvenskaindustrinochhandelnhadegenomgåttunder detresistadecenniernaav 1800-talethadeskapatenstark efterfråganpå kunnigtochutbildat folk inomaffärsvärlden,ochdennaefterfrågankunde intetilgodoses i såstorutsträckningsombehövdes.Den tid varnumera förbi, dåenungmänniskapraktiskttagetutanförkunskaperkundekomma in i enaffärsrörelseochdärsåsmåningomavancera;kravetpåsolida förkunskaper i för affärsverksamhetviktigaämnenställdesnumera allt mera bestämt. GrosshandlareJönssons initiativ mottogs med välvilja — behovetav enmerkantilutbildningsanstalt var allmänt känt, ochsammaidé framfördesunder denärmasteårenpå olika håll i landet.Utredningenverkställdes,ochgenomlämpligakontakterintresseradesstadsfullmäktige för saken— detsenarevar inte såsvårt,eftersom flera av utredarnamed direktör MalteSommelius i spetsenvar ledamöter av dennaförsamling. Modeller att ta efter hademanockså i SchartausHandelsinstitut i Stock-

7 1 1 " -

holmoch i GöteborgsHandelsinstitut.Påhösten1904kundesåHälsingborgsHandelsinstitutbörja sinverksamhet i lokaler,somstadsfullmäktige ställt till förfogande i gamlaläroverket.Under de förstaårenkämpade emellertiddet nyainstitutetmedstoraekonomiskasvårigheter. Tillströmningenav elever blev intesåstorsomberäknats,ochstyrelsennödgades fleragånger tillgripa dengarantifond,somnågraav handelsföreningens medlemmarsatsat för att få anstalten i gång, för att den skullekunna klarainstitutets ekonomi.Institutets försterektorochendeheltidsanställde läraretröttnaderedan1907ochåtergick till sin adjunktur vid ett stockholmsläroverk.Ledningen för institutetövertogs dåav lektor Elis Herdin vidläroverket i Hälsingborg,ochhanfick läroverksöverstyrelsens tillstånd attinnehadennabefattning vid sidanav sin ordinarie tjänst.Dennaomständighetblevsäkerligenavstorbetydelseför handelsinstitutetsekonomiska stabilisering.Undervisningenkom nu att helt bestridas av timavlönade krafter,somhuvudsakligenhämtades från läroverketochaffärslivet. Därigenomhölls utgifternanere,ochpådetsättetlyckadesHerdinbyggaupp ensäkergrund för institutet,som1912ändradesittnamn till Hälsingborgs Handelsgymnasium.Elevantaletväxteundan för undan, och 1918hade manfåttsåpassmånga(70 st.), attarbetsbördanblev för stor för Herdin. Manvågadenuåtergå till detursprungligasystemet,ochstyrelsenanställde enrektor,somheltägnadesig åthandelsgymnasiet,ochdessutomenlektor ihandelsämnen.Rektor blev GunnarBjörklund,sommedstor framgång verkadevid gymnasietända till sin bråda död genomolyckshändelse 1949,dåhanefterträddes av lektorSvenOlsson,somanställts påsamma gångsomhan.Underdessabådasledningharhandelsgymnasietytterligare vuxitoch blivit en av de viktigasteutbildningsanstalterna i Hälsingborg vidsidanavdetraditionella.Gymnasietsutvecklingkanavläsas i deständigt stigandeelevsiffrorna;underdeallraförstaårenhadeinstitutet blott 15-20 elever,menredanunderHerdins första år hadeantalet stigit till 33 för attvidBjörklunds tillträdeuppgå till 70. Kringdennasiffra höll sigelevantalet i stortsettända till mittenav 1930-talet,dådetsnabbtsteg till 112 (1937)och140 (1938). Under 1940-taletochbörjanav 1950-talet höll detsigsåkonstantkring dettaantal, varefter det åter börjadestiga,så att gymnasiet1960hadeomkring200elever. Ar1961inträffadeemellertidenförändringavgenomgripandebetydelse. Regeringentogdåuppengammalutredning,som i fleraårlegatpåis och genomdrev i riksdagenen fullständigomläggningav handelsutbildningen. Utbildningstidenökadesfråntvå till treår,ochenomfattandedifferentiering aveleverochkursergenomfördes. För Hälsingborgshandelsgymnasium

169

168

innebärdettanågotavenrevolution,varsverkningar just nuknappastlåter sigöverblickas.Såmycket är säkert, att handelsgymnasiet i fullt utbyggt skickkommeratt omfattaomkring20klassavdelningarmot tidigare 5 å 6, ochdettakommer i sin tur attmedföraenväldigansvällningavelevantalet menocksåbesvärligalokalproblem.Eftersomhandelsgymnasietnumeraär kommunalt, har dess lokalproblem tagits upp till undersökning i den storainvesteringsplan för skolväsendet i Hälsingborg,somvåren 1962 gjorts av skoldirektionen. Den lösning man där stannat för, har klart provisoriskkaraktär,menhur längedettaprovisoriumskallvara,står i vida fältet. Somjagredantidigarenämnt,fanns det i dens.k.söndagsskolanredan vidmitten av 1800-talet ett slagsyrkesundervisning i Hälsingborg.Den varavseddsomen första utbildning av praktisk natur för eleversom genomgåttfolkskolan,ochnär elevantaletgick ner efter näringsfrihetsförordningensgenomförande,ladesdenom,såattdenkomattbedrivas i form avkurser utanförelevernas arbetstid,huvudsakligen på kvällarna. 1909 fickdennaundervisningenfastareorganisation,ochvidsidanav aftonkursemafick manävenundervisning på dagtid. Av dessaskolor fyllde ett behovkanmanseavårsredogörelsenför 1909-10, där detmeddelas, att antaleteleverhadeuppgått till 245 i den ordinariedagundervisningen, vartillkom354elever,somdeltagit i olikakurser.Följandeårhadeantalet stigit ytterligare till 293,resp.561. Deämnen, i vilkaundervisningmeddelades,var ihuvudsakolikaformeravteckning,kvinnlig slöjdsamträkning ochbokföring. Efter handväxteorganisationenytterligare,och i daghar Hälsingborgsyrkesskolorenomfattandeverksamhetmedhuvudviktenlagd pårentverkstadstekniskaämnen. Detökadebehovav folk medhögreteknisk utbildning,somgjorde sig gällandeunder 1940-talet, fick ocksåbetydelse för skolförhållandena i Hälsingborg.Genomett beslut av 1947års riksdaginrättades nämligen härett teknisktgymnasium,sombörjadesinverksamhetsammahöst.Som allaskolor fick denbörjaundersmåförhållanden,menredan1951stod ennybyggnadfärdigpåOlympiaområdetstraxbakomdennågraår tidigare byggdapraktiskarealskolan.Elevantalet harocksåsnabbt stigit från det förstaårets 60 till 396 år 1961,ochsomen följd härav harocksåde för tioårsedanuppfördalokalernavisatsigvaraotilräckliga,ochenutbyggnad hållernupåattplaneras. På1940-taletblevocksåbehovetav folkskollärareakut.Riksdagenbeslöt dåatt ta ett krafttagochinrättade ett antalnyafolkskoleseminarierpåolika platser i riket. Till destäder,sombegåvadesmed ett dylikt seminarium, 170

hördeocksåHälsingborg.Redanfrån början var dock dettaseminarium tänktsomett provisoriumochmottogendasteleverpåstudentlinjerna. Det ficksinalokaler i dens.k.wintzellskaskolan,somdenfornaNyaelementarskolanför flickor populärtkallades,lokaler,somhade blivit ledigagenom sammanslagningenav NyaElementarochEbbaLundbergsskolanågot år tidigare.Seminarietbörjadesinverksamhetpåhösten1946ochvar under åtskiliga åtganska livligt besökt— dethadeunder störredelen av sin tilvaro omkring 180elever. Men när behovetav folkskollärarebörjade fyllas,avveckladesseminariet,och det upphördemedläsåret 1955-56. Förhundra år sedanvar skolorna i Hälsingborgbelägna i stadens c Kul lagatan, intill södrahörnetavnuvarandeKonsulOlssonsplats.Redan edåvar debådaskolformernas lokaler för trånga. I sambandmed att lärndomsskolanblev läroverk löstesdesslokalproblemgenomennybyggnad. nna,somvar ritad av Helgo Zettervall, togs i bruk medbörjan av tDe höstterminen1863ochvar belägenuppe pålandborgen vid Bergaliden. rDärmedhadedet förstastegettagits för att flyttastadensskolor från den ucentralanederstadenupp på höjderna. Den gamlaläroverksbyggnaden övertogsav folkskolan,somanvändedenen del år, varefterHälsingborgs museumfick sinalokaler i byggnaden. , Dennyaläroverksbyggnadenföreföll att vara frikostigt tilltagen och inrymdeförutomklassrumen rektorsbostad på sju rum och kök samt lmindrevåningar för deäldstaadjunkterna. Vid planeringenhademanemelälertid inte kunnatdrömmaomvilkenshabbutvecklingstadenunder de närmastedecenniernaskullefå.Redan1870—sjuår efterdet attbyggnaden rinvigts—måsterektorsbostadentas i anspråk till klassrum,ochunderden oföljandetidenhankademansig framnågorlunda,ehurumed allt större svårighet.1880gjordes en tilbyggnad,menävendennavisadesig snart votilräcklig,ochunder1890-taletstoddet klart, att denendatänkbaralöseningenpåläroverketslokalsvårighetervar attbyggaett helt nytt läroverk. Dettaplaceradespåtomten intill detgamlapådetgamlasvartbrödraklostrets rområdel),och det stod färdigt ochinvigdes i november1898 av Lunds kstiftsnyebiskop Gottfrid Billing. Dengamlaläroverksbyggnadentogs i aål —sedansin tillkomst 1904harhandelsgymnasiet f ksinaakndra där. etbru t1 ligenuppfördagymnastillyggnadertoch slippabyggaen ny. Denomständighetenhar pny )emellertidlängevarit till hinders förplanernapå attbygga utläroverkesgymnastiklokaler. åE 171 n S a öv do r as a S k

\ il JULI J1---k_)\ 11

Medtidenvisadesigävendennabyggnad bli för liten. När läroverket under1940-och1950-talen,såsomjag tidigarenämnt,börjadesvälla,blev lokalsvårigheternanärmast olidliga. Inte minst gäller dettaförhållandena i det gamlagymnastikhuset,sombyggts i början av 1870-taletsom ett annex till det gamlaläroverketoch fått tjänstgörasomsådantäven till detnya.1947 tillsatte därfördrätselkammarenen kommitté,somskulle göraen allsidig utredning av läroverketsbyggnadsbehov.Dess förslag blev färdigt några årsenareochgodkändes i princip av stadsfullmäktgie sommaren1951.Enligtdennaplanskulleläroverketbyggas till i tvåetapper, ochsomförstapunktpåönskelistanstoduppförandetav enny gymnasiebyggnad.Dennalades österom det gamlaläroverketochförenadesmed dettagenomenövertäcktgång.Självabyggnadsarbetetkom att i någon månkomplicerasochfördröjas av attmanvidgrundgrävningenpåträffade resterav det gamladominikanklostretsbegravningsplats.Arbetetmåste därföravbrytas för en tid, medanarkeologiskaundersökningargjordes, ochnär tilbyggnaden1953stod färdig,markeradesvissapartier av det gamlaklostretgenomstenläggningpåskolgården.Denandraetappenav tilbyggnadsplanen— uppförandetav ett nyttgymnastikhusjämte lokaler för skolmåltider -- har ännu inte påbörjats,menfrågan har under det sistaåretavanceratsålångt, att manberäknar att kunnapåbörjaarbetet våren 1963 1 Just1930-och1940-talen,dåenmängdnyaskolformerintroducerades i Hälsingborg,har präglats av en livlig verksamhetpåskolbyggnadsfronten, ). ochHälsingborgsstadhar fått ikläda sigstora utgifter för att kunna tillhandhahållalokaler åtdeorikaskalorna. I stadsplanenharmanreserveratett särskiltområde i närhetenav Olympia för skolorna.Denförsta,somförlades dit, var det1929inrättadestatligaflickläroverket,vars lokaler först blevklaravåren1933,sedanarbetetlegatnere ett halvår pågrundav en avtalsstridigmurarstrejk.Lokalernavisadesigemellertidganskasnart otillräckliga,sedanlärjungeantaletunder1940-och1950-talen stigit meraän manväntatsig,och till dettakom, att bådastatsläroverkenfrån1958blev provårsläroverk,varigenombehovetav störrelokaler ytterligareaccentuerades.Under1962har därför läroverket blivit förmål för enomfattande om-ochtilbyggnad. 1 läroverken i stadenfrån1964att bli samliroverk.Dennabebådadeförändring i läroverkens )strukturharnödvändiggjort ennamnändring,ochpreliminärt harmanbestämt att flickläroverket skall hetaOlympiaskolanochgOssliroverketNicolaiskolan efter svartbrödra kl Sostret. o 172 m e n f ö l

-cet •6 E 0 0 c‘d

,•S •• C cl C

CCKO 1" > H : 2 gr,

tu'sc;

0 9

173

Straxsöderomflickläroverketfickså i mittenav 1940-taletdenpraktiskarealskolansinbyggnad,ochnågraårsenareförlades österdäromdet nyatekniskaläroverket.Därigenomharmanfåttenhel litenskolstadmellan SödraStenbocksgatan,FilbornavägenochSkånegatan,och påandrasidan lasarettsområdetligger såSlottsvångsskolan,gossläroverketochhandelsgymnasiet.Koncentrationenavsåmångaskolor till ettbegränsatområdehar undervissatideravdagenskapatrelativtbesvärligatrafiktekniskaproblem, menhittills har de gått attbemästra.Hur framtidenmeddessökade biltäthetskallgestaltasig i dettaavseende,är emellertidovisst. Medanalltsådenhögreundervisningen i Hälsingborgförlagts till ett relativtbegränsatområde, är det annorlundamedlokalerna för deandra skolformerna.De olika folkskolorna är givetvis förlagda till olikastadsdelar,ochhistorienomdessastillkomst blir därför historienomHälsingborgsbefolkningsutvecklingochombosättningens förändringar under de sistahundraåren. Ombyggnaderna i dencentralastadenhar jagredantalat. Under1860taletbörjadestadsbebyggelsenatt breda ut siglängs stranden, först mot söderochsedanmot norr. Dettanödvändiggjordeanskaffandet av nya skollokaler.Redan1870 fick manen liten skolapåsödersomritats av överlärareLjungh. Den innehöllsexklassrumochvar belägenöster om ochalldeles intill dennuvarandeGustafAdolfskyrkan.Ljunghvaremellertid intefackmansomarkitekt,ochhansskolbyggnadsaknadevissaväsentliga ting; bl. a.kundeman inte ventilera på någotannat sätt ängenom att öppnafönstren.Trots dehygieniskabristernaanvändesden lilla skolan i trettio år, innanden1900revs.Annorlundavar detmeddens.k. Norra skolan(S:tJörgensskola)somvarnågraår yngremenbyggdmedstörre sakkunskap.Denskolananvändesännu i dag. Under1890-taletväxteHälsingborghuvudsakligenåt två håll, dels uppåt landborgenoch åt söder, dit industrierna i staden i stor utsträckning förlades.Därför var det naturligt, att manvid planeringenavdessaområden toghänsyn till stadsdelarnasbehovav folkskolor.Mantänkteochplanerade emellertidnupå ett helt annatsättäntidigare,ochbyggdeinte skolor för baraett hundratalbarnsom förr utan gjordenoggrannaprognoseröver utvecklingenochbyggde i stort.Resultatetavdessaundersökningarblev stadensförsta tvåkasernliknandefolkskolor,Slottsvångsskolanav 1892 ochGustafAdolfsskolanav1900.Dessabådamastodontliknandebyggnader harsedermeraupprepadegångerom-ochtilbyggts,ochskolväsendet i de stadsdelarnahar helt dominerats avdessajätteinrättningar.Just nu börjar dessabådaskolor att förorsakastadensskolledningvissabekymmer.Den

174

tiltagandecitybildningen i stadenscentraladelarhar gjort, att befolkningen i allt störreutsträckning flyttar ut till ytterområdena.Detta har i första handkommit att inverkapåSlottsvångsskolan,menävenGustaf Adolfsskolanhar fåttkännapåenminskningavelevantalet. I dentidigarenämnda investeringsplanen för skolväsendet i Hälsingborg,somskoldirektionen låtit utarbetavåren1962,konstaterarocksåskoldirektören, att det finns risk attstoradelaravdenämndaskolornakommerattståtommaomnågra år.FörSlotsvångsskolans del föreslårhan, att deledigalokalernaövertas avHandelsgymnasiet,vars lokaler viddess nupågåendeutvidgning blir helt otilräckliga,och i GustafAdolfsskolantänkerhansigmöjligheten att placeraett antalspecialklasser. Underdeförstaårenav 1900-taletbörjadehälsingborgarna i allt större utsträckningflytta ut på norr, och denomständighetenkomockså att påverkaskolplaneringen.1911invigdes dentredjeavstadensstoraskolor, MagnusStenbocksskolan namnet hadeden fått under intryck av det intensivaStenbocksfirandetföregåendeår—ochdennaskolavarföredömlig i planeringenintebara för sin tid utanocksåför skolarkitekturenunderde närmastföljandeåren. I Stenbocksskolanhar man brutit meddet gamla kasernsystemetoch i stället tillämpat ett modifieratpaviljongsystem,och dettasätt attbyggaskolor blev normerande för åtskillig tid framåt. Deskolbyggnader,somfanns i Hälsingborgs landsförsamling,hade i huvudsakuppförts underdesistadecenniernaav 1800-talet,ochnär församlingeninförlivades medsjälvastaden,fick dennaettganskastort tillskottav mindreskolbyggnader,ochdetsammablev fallet, närRaus1918 inkorporerades medHälsingborg. Detta gjorde, att manansåg sig ha tillräckligtmedfolkskolelokaler för en tid framåt,ochdärförbryddeman siginteomattplaneranågotnyttskolbygge.Mannöjdesigmedattreparera ocheventuelltbygga till deredanbefintliga.DetendatillskottetavbetydenhetvarbyggandetavNorrehedsskolan1922.Förstmotslutetav 1930-talet börjadedet bli aktuelltmedattbyggaytterligareenskola,ochdetområde, somdånärmastansågskunnakommaifråga, varstadsdelarnasydostom Olympiaområdet,där viddennatidbebyggelsenbörjat bli allt tätare. Kriget komemellertidemellanochförst i december1945kundemanbörjabygga Wieselgrensskolan.Den blev färdig ochinvigdes hösten1947, och den utgördetsenastetillskott i fråga ombyggnader,somfolkskolan hittills harfått. Idagensläge är situationenden, att Slottsvångsskolan,Gustaf Adolfsskoa l noch i vissmånMagnusStenbocksskolanärbelägna i stadsdelar,vilkas befolkningochdärmedocksåantalet skolpliktigabarn håller på att avta. 175

I ställetkanmankonstateraenstark ökningavbebyggelsenutåtBergasamt åtElinebergochRamlösahållet.Behovetav nyaskollokaler i dessaytterområdenkommerdärför att bli mycketstort,eftersomstörredelenavdem somskaffarsigbostäder idessatrakterär familjermedsmåbarn.Riksdagens beslutominförandetavgrundskolanharockså i höggradpåverkatutformningenav denstorainvesteringsplanen för Hälsingborgsskolväsen.Änså längebefinner sigskoldirektionensplaneringsverksarnhetbara i början, ochden första plan somavlämnatssysselsätter sig huvudsakligenmed dispositionenavderedanbefintligaskollokalerna.Problemetomatt bygga nyaskolorkräverenbetydligt grundligareutredningochsäkareprognoser änvadsomnukanåstadkommas,eftersomHälsingborgs framtidautvecklinggenomen radplaneradeprojekt mer ännågonsintidigare ligger i stöpsleven,ochverkningarnaavdemkan just nu intemedsäkerhetöverblickas. Förhundraårsedanansågsdet, attskolansviktigaste— för mångaden enda— uppgift var att bibringaelevernanödigakunskapersamt att hålla demi tuktochHerransförmaning.Dessauppgifter är fortfarandeväsentliga för skolan,men till demharunderårens loppkommitåtskiligaandra, ochdessutomhar självasynenpåskolans uppgifterochsättet att lösadem förskjutitsavsevärt.Orsakenhärtill är sannoliktdenförändring i sammansättningenav skolornas elevmaterial,som blivit alltmera påtaglig under detsenastehalvseklet. Under1800-taletrådde en stark motsättningmellaneleverna i läroverketoch i folkskolan, naturlig nog, eftersom de bådaskolformerna rekryteradesitt elevmaterial ur olikasocialgrupper.Inslaget av elever ur denlägstasocialgruppen i läroverkenvar såobetydligt, att detknappast betyddenågot i jämförelsemedantalet elever ur debådahögresocialskikten. I folkskolanråddedetomvändaförhållandet.Däravskapadesen starkanimositetmellan debådaskolformernas elever,ochslagsmåldem emellanhörde till ordningen för dagen.Läroverkenhadedessutomden fördelenframför folkskolan, attdesselevmaterialvarmer gallrat. Undersådanaomständigheterställdesfolkskolans lärareochledare inför besvärligapedagogiskaochsocialaproblem, vilkamotsvarandekategorier i läroverkenlängevarförskonadeifrån.RedannärSamStadenerbörjadesin verksamhet i Hälsingborg, tog han uppvissaavdessafrågor. Hankoncentreradesigdärvid i förstahandpåsådana,somhade"enrentmedicinsk aspekt,ochhanvar enav deförsta i vårt land,somgenomdrev, att man

176

skulleinföraspecialklasser för vanartadeochavandraskälsvåruppfostrade barn.Vidareanordnadehanspecialundervisning för sådanabarn,somvar fysisktklena—oftastgenomatt det i derashemfannsanlag för tuberkulos —ochsomdärför integärnakundeundervisastilsammansmeddefriska barnen.Dessaelever ficksedermerasärskildalokaler i Pålsjöskola.Men förStadenergällde detocksåatt pånågotsättse till, att defysisktklena barnenfick möjlighet att återvinnaochstärkasinakrafter,ochdärför tog hanett betydelsefullt initiativ. Genomhans försorggrundades de första s.k.sommarkolonierna i landet,ochdebörjadesinverksamhetsommaren 1900. Pådengrund,somStadenerlagt,byggdeArvidGierowvidare,menhans verksamhetmedfördeocksåförbättringar ochnyauppslag.Redan1903 infördehanskolbad,ochsedanföljdebeklädnadshjälpåt fattiga barn, fria läroböckero. d. åtsammakategorier.En del avdessasocialaåtgärdervar ettarv från 1800-talet,då. all hjälp åt mindrebemedladeskolbarn,som tidigareantytts,hadekaraktärenav fattigvård.Menefter handblev inställningenenannan. Allt sommarkeradefattigdomochsocialunderlägsenhet i desocialabidragen i skolan,rensadesut, för attde°bemedladeelevernainte skulleutsättas för hånochföraktavsinabättresitueradekamrater. I stället fickmanettbidragssystem, i vilketsågottsomalla utanbehovsprövning komi åtnjutandeavförmånerna.Dennaförändringmärktes inte minstpå dethygieniskaområdet;bespisningen i skolornas t. ex. har numera inte fattighjälps karaktärutan är ensjälvklar rättighet,sommotiveras av andra skäl,främstav attbarnenhar långväg till skolaneller harsvårt att få ett målmathemmamitt pådagen,ombådaföräldrarnahararbeteutomhemmet.Enannanåtgärdavstorbetydelse,sominfördes påGierows tid ochpå hansinitiativ, var denregelbundnahälsokontrollen,varigenomskolläkaren fick möjlighet att i tid taensjukligelev under lämpligmedicinskbehandling.Mendetsägersigsjälvt, att alladessasocialaåtgärdermåstekontrolleras ochsamordnas,ochdärför inrättades,somtidigarenämnts, i sambandmed denstoraomorganisationenavfolkskolansexpedition1924ensärskildskolsocialbyrå.Dessverksamhetleddes under en lång följd av år av en av socialaarbetetsföregångskvinnor i vårt land, överlärareAgnesStenberg, ochdet ärhennesförtjänst, att Hälsingborgsskolor fått enrangställning i skolsocialasammanhang. Somhärav framgått, var denskolsocialaverksamheten i första hand koncentrerad till folkskolan. I läroverkensaknademan i stort sett motsvarigheter till dennaomfattandesocialaverksamhet— det endaundantagetvardenhälsokontroll,somutövadesav skolläkaren,mendennavar 12

177

störreochmeraeffektiv påpapperetän i verkligheten.Även i dettaavseendekomemellertid den lärda skolansåsmåningom att undergå en förändring.Enav deviktigasteföljdernaav denstoraskolreformenav år 1927varnämligenden, att läroverkenöppnades för storaskiktav delägre socialgrupperna.Denlärdaskolanändradekaraktär,ochnärtendensenväl hadebörjat visa sig, komden efter hand att tillta i allt snabbaretakt, allteftersominkomstökningen i samhälletkombineradmeden minskning avbarnantalet i familjerna gjorde detekonomiskt möjligt för allt flera familjer att låta sinabarn gå i de högreskolorna.Såsmåningomväxte emellertidbarnkullarna, och då inställde sig även i de högreskolorna behovetavökadesocialahjälpåtgärder.Dessahar emellertid fått endelvis annanutformning än i folkskolan. De fria skolmåltidernaoch de fria läroböckernahargenomförts i läroverken,men i övrigt hardesocialahjälpåtgärdernadär koncentrerats kring problemen om trivsel ochyrkesval. Dessafrågor harunderdesenasteårenstått i förgrunden för diskussionen, mendenorganisationsomskapats är ännu ej definitiv.Sedan1961 har mangemensamtför bådaläroverken i stadeninrättat en tjänstsomskolkurator,ochdennehar till sinhuvuduppgift attsysslameddessaproblem. Genomsitt geografiskalägehar Hälsingborgalldeles specielasvårigheter i dettaavseende,eftersomlättheten attkommaöver till Danmarkochtrångboddheten i hemmenskaparstörredisciplinäraochsocialaproblem här änpåmångaandra håll i landet, ommanbortser från de allra största städerna. FörhundraårsedanvarHälsingborgen litenstadochhadeföljaktligen ocksåett fögautvecklatskolväsen. I bådaavseendenaharförhållandenaförändrats.Menförändringen är inte barakvantitativ utan i minst lika hög gradkvalitativ. Att det har blivit så,kanHälsingborgsstadtackaen rad pionjärerpåolikaområdenför, pionjärer,somvarochenpå sitt sättoch påsitt områdegjort insatseravbeståendevärde,ehuru blott få av dem fåttpasserarevy i dennakortfattadesammanställning.

178

BIBLIOTEK OCH FOLKBILDNINGSSTRÄVANDEN AvÅKE LJUNGFORS. Stadsbiblioteket i Hälsingborg har liksommotsvarandeinstitutioner i andrastäder sitt ursprung i privatalånebibliotek, vilka ofta i förening medboklådor —etableradesunder1800-talets första hälft. Det förstaav dessavar grundat av boktryckarenJöns Torell så tidigt som i slutet av 1320-talet,ochhans idé upptogs ochfördes under en kortare tid vidare avOscarPatrikSturzenbeckerochboktryckaren E A. Ewerlöf. Detgemensammafördessprivatabibliotek var, attmanmotenfast avgiftkundelåna nyutkommenlitteratur — det blev mestsådanav ringa litterärt värde— menocksåköpadenyaböckerna. Omkring1860hadeintresset för folkbildning tagit ordentlig fart — folkskolebildningenhade nu förmåttgenomsyraen förstageneration — ochmeddetta följdestigandeläslustochläsbehov.Inte minst gälldedetta landsbygden,därmöjligheterna till avkopplingochförströelseundervintern varbetydligtfärreän i städerna.Mankansedettapådenmängdavsockenbibliotek,som i rask takt inrättades under årenomkring1860,ochäven i städernaskapadesoffentliga bibliotek genommyndigheternasmedverkan; delslåg detta i liberalismens intresseochdels ville mankoppla bort det privatavinstintresset,somföreträdesvis var inriktat på mindre värdefull litteratur.Detärmotdenbakgrundenmanskallseinrättandetavstadsbiblioteket i Hälsingborg i december1860. Hälsingborgsstadsbiblioteks historia har på ettmycketförtjänstfullt sätt skildrats av dessnuvarandechef,stadsbibliotekarieBengt Hallvik, i en minnesskrift till desshundraårsjubileum,och i dettasammanhangtillåter utrymmetendastnågrakortarandanteckningarochkompletteringar.Först någotompionjärerna: densommestochivrigastagiterade för att man skulleinrätta ett stadsbibliotek i Hälsingborgvar redaktör Fredrik Borg i öresundsposten,enmanmedmångareformicker,menstundomobekväm fördeledandeskikten i stadengenomsin ettrigarabulism.Hanhadeen hängivenmedhjälpare i sinagitation i skomakarmästarenP.C.Schultz,som gjordeett försök att intressera folk för ett stadsbibliotek redan i februari 179

1860;dengångenhadehaninte dragit i derättatrådarna,ochfrågan föll. Mennågraveckorsenarehadehanlyckats få medsig någraav stadens ledandepersonligheter,främstbrukspatronDreilick ochhandlandenC. E. Hedström.Ochnu gick det bättre. I september1860hademan fått in så mycketmedelpåutsändasubskriptionslistor, attmanansågsigkunnavåga försöketattsättaigång.EndirektionbildadesmedDreilicksomordförande ochHedströmsomkassör,detförstareglementetblev klartden26november, ochden 10decemberkundehandlandenHedströmsätta in den första annonsenomatt biblioteketöppnadesden12december. Frånbegynnelsenfinansieradesbiblioteketsverksamhetmedavgifter — enriksdaleromåret—ochmanhadeursprungligentänktsig, att°bemedlade skulle få lånautan avgift,mendennaprincipnödgadesmanefter ett par årfrångå.Dessaavgifter varsomsynesytterstblygsamma,ochbiblioteket arbetadeundermycketbesvärliga villkor. Stadenlämnade från 1861 ett kontantanslag till bibliotekariens lön — medlentogs ur dendå nyligen infördahundskattenochuppgick till att börjamed till 100ochefter ett år till 150riksdaleromåret.Utöverdettahademanblygsammainkomsterav donationsmedel. Till att börjamedcirkuleradebibliotekariesysslanmellandirektionens medlemmarett år i taget.DenförstevarhandlandenHedström,menfrån 1863anförtroddesuppdraget åt Schultz,ochhansköttedetsålängehans krafterräckte;1890efterträddes han av sin dotter,somtidigare av och till varit sinfader behjälplig, samtidigtsomhonupprätthöll sin tjänstsom slöjdlärarinna vidstadensfolkskola,ochhonverkadesedanvid biblioteket ända till 1920.Stadsbibliotekets äldre historia är alltså helt domineradav familjenSchultz,ochdetärdessasinsats,somharsattsinaspår i bibliotekets bokbestånd;enligt Hallviksomdömevardet ett förbluffande gott bibliotek, särskiltommantarhänsyn till desmåinköpsresurser,sombibliotekarien hade. Denursprungligadirektionendecimeradesefter hand,och1897övertogs 'verksamhetenav Hälsingborgs stad.Förändringensattegenastsinaspår. Detkommunalaanslagetsteg,och biblioteket hölls öppet varje kväll, i stället försomtidigaretvåkvällar i veckan.Men i övrigtvarförändringarna intestora,ochmankanknappastsäga,att biblioteketväxte i sammahastiga taktsomHälsingborgsstadutvecklades.Först1914ändradesförhållandena helt.Dåföretogsengenomgripandeomorganisation:låneavgifternaslopades, enavstadsfullmäktigevaldbiblioteksstyrelseinrättades,ochbiblioteket fick statsbidrag.1917 fick biblioteketsåsin förstaheltidsanställda,biblioteksutbildadechef i StinaCallmer. 180

Deändradeförhållandenamärktessnartävenutåt. Underen lång följd avår var ArvidGierowbiblioteksstyrelsensordförande,ochdet kultur-och arbetsprogram,sombiblioteksstyrelsenskisserade i enav sinaansökningar till staden,är i varje fall inspireratochsannoliktocksåförfattat avhonom. Detprogrammethar tjänatsomriktmärke för biblioteksarbetetunder de sistafyrtioåren,ochförst påsistoneharmanbörjatkunnagenomföradet fullständigt. Attsåintehar blivit fallet tidigare,berorpådebesvärligalokalförhållandena.Frånbörjan fick biblioteket gratis lokaler i folkskolan vid Kullagatan,menredanefter två år flyttadedetmeddenna till läroverkets gamlalokaler i SödraStorgatan i det hus, där Hälsingborgsmuseum numerahar sinverksamhet.Hösten1899fick detnyalokaler i dengamla läroverksbyggnadenvid Bergaliden(nuvarandeHandelsgymnasiet),och härfick detvara till 1912, då det 1904grundadeHandelsinstitutethade vuxitsåpass,att detbehövdeävenbibliotekets lokaler.DåordnadeDrätselkammarensnabbtmed att biblioteket flyttades till stadenssedermera till postverketförsåldafastighet i NorraStorgatan6,ochhär höll biblioteket till fram till 1921,dåmanfick lokaler i SkandinaviskaKreditAB:sbanksalvid hörnetavSödraStorgatanochtorget. Här låg biblioteket till 1935,då det somett provisoriumfick delokaler i Konserthuset,somdetsnartäntligen skalllämnaför att flytta inunderegettak. Demångaflyttningarnaavbiblioteketharsingrund i attdessbokbestånd vuxitså,att deolikalokalernaenefter en blivit för trånga,menmankan ocksåur demutläsa, hurstadensintresse för biblioteketsverksamhetefter handökats.Flyttningenupp till Bergalidensammanfaller i tidenmed att stadenmeradirektengageradesig i biblioteket,ochdeföljandeflyttningarna måstesessometapperpåvägenmotdetstoraslutmålet—ettegetbibliotekshus.Näromorganisationenavbiblioteketgenomförtsunderdetförstavärldskriget,serman,hur bibliotekarieochstyrelseenergisktgriper sig anmed dettaproblem.Biblioteketsekonomiskavillkor hadeviddentidenavsevärt förbättratsgenomattdessverksamhetkom att finansierasmedhjälp av nöiesskatemedel—enintressantparallell till atthundskattemeellenspelade enstor roll vidtilkomstenav biblioteket.Menlokalfråganhar varit ytterligt svaratt lösa:denhar stötts ochblötts påsammanträdeeftersammanträde i snart fyrtio år. En tid räknademanmed att få denessenskavillan till bibliotek,mennär dettagick omintet, fick manbörjapånytt. Enmängd förslagharframlagtsochdiskuterats,innanman till slutkom till resultat, ochnu påsommaren1963 harspadensatts i jorden för att uppföra en biblioteksbyggnad i sydöstrahörnetavStadsparken;den skallstå färdig i 181

Per>

slutetav 1964,och dåkommer efter långväntanstadsbiblioteket att få lokaler,somäravpassadeefterdessställning,verksamhetochbetydelse. UnderP.C.Schultz'sista tidsombibliotekarie, dåstadsbiblioteketdrog sigframmedytterligtsmåmedelochmednödochnäppevar i stånd att fyllasin uppgift, fick biblioteketkonkurrens.Under1800-taletssistadecennierhadearbetarrörelsenlångsamtbörjatväxasigstark i Hälsingborg,och i sambandmeddettaväxtebehovetavkunskaperochutbildninghosarbetarna. Detärenrörelse,somharvissaparallelermedden,somdrev framgrundandetavstadsbiblioteketungefär trettio år tidigare,meddenskilnaden, att det dengångenvar liberalt inställdaborgare,somgick i spetsen,medan nu arbetarnasjälvakändesigmognaatt taansvaret.Det är därför naturligt, attdenyabildningssträvandenainomarbetarrörelsenföljdes medsärskild sympatiav dengamleFredrik Borg,somunderstöddedemsålängehan levdeochävenvidsindödgenomenstörrebokdonationvisadesinvälvilliga inställning till dem. Dennanyariktningblandarbetarnatogsigolikauttryck,vilka allapåsitt sättsträvademotsammamålochsomhar gettupphov till olikagrenarav denbildningsverksamhet,somär i gångän i dag.Påhösten1894började samtidigtdels föreläsningsföreningensmeraregelbundnaverksamhetoch delsinrättadearbetarkommunenett egetbibliotek. Dettadrevsmedbidrag avdeolikafackföreningarnaochmedblygsammalåneavgifter — attdessa inkomsterunder arbetarrörelsens kamp- ochgenombrottsår var ytterst obetydligaär klart —mendetsomhjälpte detnystartadebiblioteketöver deförstasvåraårenvar, att det fick enverkligt duglig ledare i tobaksarbetarenCarlMagnusson.Vadhanhar betytt för arbetarbiblioteket i synnerhetochbildningsarbetet i Hälsingborgöverhuvudtagetunder det första kvartssekletav 1900-talet, kan inte skattas nog högt, och dettakommer ocksåfram i den skildringavhansinsats,somgjorts i denminnesskrift, somutgavs,närarbetarkommunens bibliotek firade sitt femtioårsjubileum 1944. GenomCarlMagnussonsochävenandras uppoffrandearbete,genom fackföreningarnasalltmeraökadeintressesamtinte minstgenomdensolidaritet,somvar såkännetecknande för den äldstaarbetarrörelsen, fick biblioteket ute påsöderen allt starkareställningoch allt bättreresurser. Detuppträddesomen allvarlig konkurrent till stadsbiblioteket, vilket kan avläsaspåutlåningssiffrorna; relativt snart fick detgenomingripandeav MalteSommelius ett omänblygsamtkommunaltanslag,ochhangav det ocksåpersonligenenstörredonation. Menkonkurrensenmellan debåda 182

bibliotekenhadeocksåstimulerandeverkningar,ochmankan intekomma ifrån, att justdessaomständigheterökadedeborgerligagruppernasintresse för att görastadenseget bibliotek bättreochändamålsenligare,ochdetta resulterade i denförutnämndaomorganisationenav biblioteket1914. AllteftersomHälsingborgväxtesöderut,visadedetsigemellertid, att detfanns utrymmeför stadenseget bibliotek i dencentralastadenoch för arbetarkommunensbibliotek i Folkets-hus-lokalernaute påsöder.Konkurrensen efterföljdes avsamarbete.Efter handblev emellertidstadsbiblioteket det större,och1953slogmansåsammandebådainstitutionerna.Sedantio år tilbakaärarbetarkommunensgamlabibliotek filial till stadsbiblioteket,och dennasammanslagningharvisatsigvara till båtnadförbådaparter. Behovetav bildning eller snarare utbildning bland arbetarnakunde em D eflestaavdentidensvuxnaarbetarehadeenmycketbristfällig skolutbilde ninlgl bakomsig;ekonomiskaskälhade gjort, att arbetarfamiljernahade m eårsttlåta sinabarnge sig ut i förvärvslivet,såsnart detöverhuvudtaget va rmöjligt. När nufackföreningsrörelsenbörjadeväxasig stark,kändes id b ehovetavkunskaper för folk avdessakategorierännumerträngandeän i jest,ochdettaärförklaringen till deninriktning,sombildningssträvandena el in nomarbetarrörelsenfick.Manintresseradesig i förstahandför depraktiska behoven— attökaochnyttiggöradeelementärakunskaper,somarbetarna tfått i skolan.Redan1887bildades endiskussionsklubb,Vikingen,sompå esittprogramhadesyftet att vid sidanav studiernautbildamedlemmarna till godadebattörer.NamnetVikingen gerockså i och för sig en fingertvisiningomföreningens karaktär.Denvaransluten till nykterhetsrörelsen, lsom l viddennatid i sinpropagandaoftaanknöt till fornnordiskaideeroch )tiv; detvarenutlöpareav nittiotalsromantiken.Vikingenkompletterades gseJanavBalderorden,somt. o.m.gav ut enegentidning. Ett par av förundsfigurerna i dennarörelse — folkskollärarenRichardKaner och ogr fr sörmästarenEnochBruhn — komsenareatt spelaenganskastor roll dil iälsingborgskommunalaliv. Menarbetarklassen i gemenstodänsålänge osa;tortsettkallsinnigmotdessabildningssträvanden,ochförstsedanverkrnhetentagit signyaformergenomattmanutnyttjadedenav lektorOscar sojIssonlanseradestudiecirkeln, tog arbetet ordentlig fart. Som alltid var lertid föret i portgångentrögast,och flera försök att ordnastudieeemel ve r ksa hetenrationelltmisslyckades.Förstomkring1910 fick mannågra sSt idiecim rklar,somlyckadesöverleva.Mankanfrågasig, varför det dröjde e 183 n b a r t g

sålängeeller varför detlyckades just då,ochdet ligger dånära till hands attantaga, att införandet av denallmännarösträtten för män 1907 atåtminstonenågon roll. Genomdenhademöjligheterna för arbetar-spel klassenradikaltförändrats,ochnukundestudiecirklarnasorganisatörer för 09 arbetarnapekapå att dekundehadirekt praktisk nyttaav att utvidgasina kunskaper.Det ärocksåbetecknande,att idessastudiecirklar just studietav stats-ochkommunalkunskap,praktisk föreningskunskapochsocialaoch ekonomiskafrågor intogenframträdandeplats. Dessastudiecirklar,somjag här nämnt,hadeemellertidfortfarandeen starkanknytning till nykterhetsrörelsen. Parallellt meddembildades så småningomnågracirklarinomfackföreningarna—denförstaavtypografen ErhardNordvall i Typografernas fackförening. Han hade gått igenom Brunnsvikochdär tagit djupt intryck av MajaochRichardSandlersdynamiskapersonligheter.Dencirkelnblevenvissframgång,ochdenefterföljdes avflera liknande i andrafackföreningar. Nordvall togocksådet första initiativet till attsökabilda ett Arbetarnasbildningsförbund i Hälsingborg i oktober1915.Hanvar emellertid lite för tidigt ute. Trots att hansuppslagivrigtunderstöddesavredaktör Nils Karleby,dröjdedetfemår, innan detbar frukt. Härär inte platsen att skildraABF:s historia i Hälsingborg— den intresseradehänvisas till debådaminnesskrifter,somfinns utgivna.Somalla ideellaorganisationerhadedenbesvärligt i början,men efter hand förbättradesdess villkor. Till att börjamedverkadeförbundet dels genom studiecirklarmendels ocksågenomföreläsningar; desenarevar ibland ganskatalriktbesökta,menoftastvisadedetsig, att deinteförmåddesamla någotnämnvärtpublikintresse. Ett lysandeundantagutgjorde den serie läkarföreläsningar,somkom till stånd på hösten1935 på initiativ av dåvarandeinstruktören KarlSalomonsson — de blev både publikt och bildningsmässigtensådansuccé,somenkulturarbetaredrömmerom att fåuppleva.Uppslagetuppmärksammadesocksålångt utanförstadenoch ledde till efterföljd påandrahåll. Efterhandharstudiecirkelsystemetmerochmer kommit att dominera ABF:sverksamhet,inteminstsedandennatypavbildningsverksamhet i särskilt hög grad kommit att favoriseras av statsmakterna.Med den nya generation,somnu vuxit upp, har emellertidcirklarnasämnen i vissmån ändratkaraktär.Denökadeskolbildning,somnumerakommer allt vidsträcktaregrupper inomsamhället till del, har gjort demeraelementära studiekursernaonödiga. Den praktiskasynpunkten är fortfarande den vägledande;språkstudierav olika slag tar ett mycketstortutrymmeinom 184

verksamheten,men till dettakommernuocksåett för varje år allt mera växandeantalkurseravhobbykaraktär,kurser,somskallgedeintresserade uppslag till att utnyttja sinökade fritid på ett nytt ochnyttigaresätt.På dessaområdenhar ABFnumera fått konkurrens av andrastudieförbund, bådepolitiska somMedborgarskolanoch Liberala studieförbundet och fackligtbetonadesomTjänstemännensbildningsverksamhet,men ABF harfortfarandegenomsinstarkaorganisationvisatsigkunnavälhävdasig i konkurrensen. ABFhar i stort sett övergivit föreläsningarnasomverksamhetsform. Fråndettafinns detemellertidtvåundantag,bådabetingadeav traditionen. Delsordnar förbundetsedanett tjugotal år tillbaka varje år i november dens.k.Bokensdag,ochdels har mansedanmitten av femtiotalet tillsammansmedStadsbiblioteketarrangerat s. k. litterära aftnar, vid vilka framståendekulturpersonligheter eller författare framträder för hälsingborgspubliken.Dessaaftnar,somnumera blivit något av en institution, harröntenenaståendepublik uppskattningochutgör ett viktigt inslag i det kulturellaarbetet i Hälsingborg. Menbådadessaföreläsningstyper är litterära till sin uppläggning,och ABFbegränsarsig därtill. Vid sidanavdennaverksamhetfinns emellertid enomfattandeföreläsningsverksamhet,sombedrives av organisationeroch specialföreningar av olika slag. Den äldsta ochlivskraftigaste av dem ä•utantvekanHälsingborgsföreläsningsförening. Hälsingborgsföreläsningsföreningär ett barnav denströmning att göra vetenskapensresultatkändabland folk i allmänhet,somärsåkarakteristisk fördesistadecenniernapå1800-talet.Denär bildad eftermönsterav motsvarandeföreningar i Stockholm,MalmöochLund, menävenomdessa föreningar till att börjamedbärnamnetarbetarinstitut, är deingaarbetarföreningar i egentligmening. Initiativet har utgått från radikalakretsarvid niversitetet,läroverkochfolkskolor,ochföreningarnavändersig i enlighet medåttiotalets ideal till justarbetarpubliken,åtminstone till att börjamed. Detblir pådetsättetenströmninguppifrån,somhämtatsin inspiration ur sextiotalets liberalt-radikalakretsarochsomsökersammapublik somde gentligaarbetarföreningarna.Men detta är bara i början; såsmåningom tvidgaspublikunderlaget, och redan i början av detta sekel har man Dsorberatnyakretsar i samhället.Visserligenär arbetarinslagetfortfarande :arkt,inteminstgenomtraditionens makt,menefter handharävenandra )cialgrupperdragits till föreläsningsföreningarna för att få del av vetenKapenssenasteframsteg i populär form.Föreläsarnaär i regelknutna till 185

universitetochhögskolor eller andrahögreläroanstalter,ochdesomleder föreningarnaäroftastskolmänav olikakategorier,somärburnaavidealism ochsträvan att spridakunskapoch bildning till såvidsträcktakretsar av folketsommöjligt. Denallmännatendens,som jag här skisserat,möter vi också i Hälsingborg.Föreläsningsföreningenhär är en av de äldsta i riket — den börjaderedanpåhösten1891ochhar verkatregelbundetochsystematiskt frånvårterminen1895.DessstarkemanvarfolkskollärarenNils Krok,som varföreståndarealltifrånbegynnelsenända till 1927— entidrymdav 36 år— ochdet är hans förtjänst, att föreläsningsföreningen i Hälsingborg fickdeninriktningochutomordentligagoodwill i staden,somdensedan harhaft. Till att börjamedfick hanbestyrasågottsomallting själv:ordna medlokaler —manhöll till i läroverkets aula—skötareklamochskaffa föreläsare;detsistavar intedetminstviktiga,ochdetgav Nils Krokmycket arbeteoch vidlyftigkorrespondens.Verksamhetens omfattning var inte ringa.1 deäldstastadgarnafinns enännugällandebestämmelse,att föreningensmedlemmarhar rätt att för sin avgift få åhöraminst tjugo föreläsningarper år,ochdenomfattningenharverksamhetensedandessbibehållit — i våradagaranordnarföreningenfortfarandeomkring 25 föreläsningarvarjeläsår.För Nils Krok varendastdetbästa i föreläsarväggott nog;hans dotter har berättatenbetecknandeepisod. Nils Krok hadevid sekelskiftetlyckats få SvenHedin att tala i föreläsaingsföreningen.Den berömdeforskningsresandenkom till stadentidigare än väntatochsökte därföruppKrok i hansskolsal,där hanåhördelektionerna,varefter Krok ochhanbegav sig till ångfärjestationenochöverraskadeden därsamlade mottagningskommittenmedborgmästaren i spetsen! SedanCentralbyrån för populäravetenskapligaföreläsningar i Lund bildats 1898,underlättades Nils Kroks arbetemed att skaffaföreläsare väsentligt,ochhankundekoncentrerasigpådelokalaarrangemangen.Han fickdärvidengodhjälpavrektorMagnusafMalmborg,somvarföreningens ordförandeunderhelasintjugofemårigarektorstid.Denneförtröttades aldrig i att görareklamför föreningen;varjetisdagsmorgonrekommenderadehan kvällensföreläsning efter morgonbönens slut, ochdärigenom tillfördes föreningenett fast klientelavskolungdom,somfick för vanaatt engång iveckangåpåföreläsning,envana,sommångaavdessaungdomarsedan desshar bibehållitsomvuxna.Kontaktenmedarbetarkretsarnasomfunnits frånstarten,bibehöllsocksågenomattföreståndarenförarbetarkommunens bibliotek CarlMagnussonvarenmycketaktivmedlemavstyrelsen.Närhan avled,fickmansåsmåningomennymanfråndennasamhällsgrupp i styrel-

sen,mekanikernSamuelAndersson,en bildningstörstandeeldsjäl av den gamlastammen,somverkade i styrelsensomordförandeända till 1960och fortfarandetarverksamdel i föreningensarbete. Nils Krok efterträddessomföreståndareav sinsvärson,handelsläraren, sedermerarektorn EmilJohansson,ochdenneavlöstes på fyrtiotalet av folkskollärarenHarryJohnsson,vilken i sin tur varföreståndare till 1961, dåhan för en kortare tid efterträddes av lektor Folke Linder. Det är emellertid ett vittnesbördomkontinuiteten i föreläsningsföreningens verksamhet,att EmilJohanssonefter sin avgångsomföreståndareövertog postensomföreningenskassörochsköttedennaända till 1962, då han medålderns rätt drog sig tillbaka efter 34 års arbete i föreningen; på sammasätt har HarryJohnssonefter sinavgångsomföreståndare blivit föreningensviceordförande till år 1964. UnderEmilJohanssons tid råkadeföreningen ut för vissasvårigheter; publikenbörjadesvika — det var radionsföreläsningsverksamhet,som satesinaspår. Men detta blev övergående.Snart tröttnade folk på att blotthöraföreläsare i mekaniskåtergivningochville hameradirektkontakt meddem.Publiksiffrornastegåter,menunder HarryJohnssonssista år fickmanenny kris,närtelevisionenblev vanlig i staden.Ocksådenkrisen tycksnumeravaraövervunnen i stortsett.Åtminstonegerdenserieexperimentföreläsningar,somföreningenmedsärskiltbidragfrånSkolöverstyrelsen anordnadeundervintern 1962-63, enantydan i denriktningen—medeltaletbesökarestegdå från 120 till 177. Menbådadessakriser tvingade föreningensstyrelseatt prövanyavägar för attmötasvårigheterna.Lokalen i läroverketsaulavisadesigvaramindrelämplig,ochmanexperimenterade dåpåolikasätt.Påförsök förlademanunder trettiotaletnågraföreläsningar ute i Råå,mensåsmåningomflyttademanverksamhetenhelt till Jacob Hansenshus.Lokalerna där visade sig emellertid inte riktigt motsvara förväntningarna,ochnär Mariaförsamlingshus i börjanav fyrtiotalet stod färdigt, flyttademanföreläsningarna dit, ochdär harmansedanstannat. Densistakrisenharföreningensstyrelseförsöktmötapåannatsätt. Konkurrensenmed TV har gjort, att manhar måstsatsamerapå att skaffa sigkvalificeradeföreläsare i föreningens katedersommöjligt. Detta har inneburit ettekonomisktchanstagande,somansträngtföreningensresurser intill bristningsgränsen,menpublikenhar kommit i allt störreskaror,och detharvisatsig, attstyrelsenräknaderätt, närdentogdennarisk. När Nils Krok började, bars föreläsningsföreningens arbete upp av idealismochfolkbildningsintresse,ochentKavgifternavarhär i Hälsingborg liksompåandraplatser ytterligtblygsamma.Menidealismräckerinte i det 187

186

nide

långaloppet.Redan tidigt sökteochfick manett kommunaltanslag,och dettaharsedan,allteftersomomkostnadernaökats,långsamt stigit. Detta harmedfört, att Hälsingborgs stadbegärt och fått insyn i föreningens arbete:dessräkenskaperrevideras av enav stadenförordnadrevisor,och stadentillsätter numerafyraledamöter i styrelsen.Detmåstedocksägas, attdetta inte innebär, att Hälsingborgs stadutövar någotslags påtryck' ningpå föreningen;styrelseledamöternautsesmedomsorgav valberedningen,såatt föreningensönskemåltilgodoses,ochdeväljasocksåbland personer,som har ett levandeintresse för folkbildningsarbetet. På det sättetharsamarbetetmedstadenalltid förblivit det allrabästa. Våren1963beslötriksdagen, att allföreläsningsverksamhet i riket skulle omorganiserasochförmedlingsarbetetcentraliseras. Vilka verkningardetta kommeratt få för Hälsingborgsföreläsningsförening, är inte gott attsäga, menföreningens ledningsermycketljust påframtiden. Denplanta,som Nils Krok satteochömtvårdade, har vuxit sig stark, ochföreläsningsföreningenstisdagsföreläsningar har blivit en fast institution i samhället, sombådar gott för fortsättningen.

188

ETTSEKELSTEATER OCH MUSIK I HÄLSINGBORG AvLENNARTLEVIN. Vid tiden för kommunallagarnas tillkomstsaknades i desvenskaprovinsstädernamed få undantagförutsättningar för sådanaväsentligainslag detoffentliga kulturlivetsom,visserligenmedavbrott,existerat i huvudstadenändasedanstormaktstiden:teaterochmusik.Medsittännuvidmitten tv1800-taletjämförelsevis ringa invånartal (år 1850:4140) skilde sig Hälsingborg i dettahänseendeinte från andralandsortsstäder.Om ett latentintresseute i landet för skådespelarkonstenvittnadedock tilkomsten påolika hållunder1800-talets första hälftavs.k.teaterlador— i Hälsingborgredan1817. Trots sin ytterst primitivakaraktär fick denna"teater" tjänstgöra i sextioår, innandenår 1877avlöstesavnuvarandeteaterbyggnaden i Prästgatan.Därmedinleddes en ny epok i stadensteaterkrönika. Deturnerandeteatersällskapensbesökblev tätare,derasföreställningar flera ochgenomdennyascenensstörreresurserkvalitativtbättreäntidigare.Såväl antaletgästandeskådespelartruppersommängdenav vid varjebesökgivna representationerväxladeemellertidstarkt från år till år. Under trettioårsperioden1877-1907uthyrdes teatern i Hälsingborg åt inalles 320 turnerandeensembler,d. y.s.genomsnittligt10per år,medanmedeltaletföreställningaruppgick till 29.Motsvarandesiffror för sjuårsperioden1900— 1907var16,resp.135.Överhuvudtagettordedeambulerandeteaterbanden Sverigehahaftsinbådekonstnärligtoch i frågaompublikfrekvensenframgångsrikasteepokårtiondenanärmastföreochefter sekelskiftet1900.SålundabesöktesHälsingborgdåregelbundetav vissavälsammansvetsade ochhögeligenpopuläraensembler.Självfalletbestämdesrepertoaren i hög gradavdenbredapublikenssmak,ochföljaktligendominerade'denborgerligasedekomedin,folklustspeletoch det lättaresångspelet". Vid det nya ;ekletsbörjangjordesigförnimbarendragningåtromantiken.Envissuppnärksamhetägnadedockdessateatersällskapåtdramats"klassiker",Shakeyeare,Ibsen,Strindbergo.a. Somdenmärkligastehändelsen i HälsingborgsteaterkrönikaföreStadsteaternsinrättande villmangärnabetraktaurpremiärenpåIbsensGengångare

189

PP•

den22/81883,sedanpjäsensom"omoralisk"refuseratsavteaterledningarna i Kristiania,KöpenhamnochStockholm. Ettdecenniumsenareförlades hit urpremiärenpåEdvardBrandesskådespelUnderlagen,spelatavenensemble frånDramatiskateatern under Emil Hillbergs ledning.Överhuvudtaget kännetecknasförkrigstidenssvenskalandsortsteater,sådandenkanavläsas i Hälsingborgsteaternsrepertoarförteckning, av ett betydandenorskt och dansktinslag. Deninhemskadramatikenförnyadeslångsamt,och ännu vidsekelskiftetförekomborgerliga1800-talsidyllikersomAugustBlanche, FransHedberg,JohanJohnochGustaf af Geijerstamstadigt i densvenska repertoaren.Efter förstavärldskrigetförloradedock detmestaav förkrigsdramatikenpublikensgehör. Förstavärldskrigetskatastrofalahemsökelsemeddessgigantiskaförintande avandligaochmaterielavärdengavnådastötenåtdenkulturoptimism,som sattsinprägel på det slutande 1800 neutral a folk förbyttes den i en ofta fatalistiskt färgadpessimism, mot - lkendock vi starktkontrasteradeett hektisktnöjesliv,en yttringav krigstillståndetsabnorma krisekonomi(gulaschen).Inomteaterns värld talet. B å och d osunda e dom i n erade sce n ko n st e n s uppl uckradeformer: fars, operettochrevy. De h o s turnerandesällskapenav äldre typmedsingedignarerepertoar fann icke klängre r gehör i g utan f ömåst r eageupp. n d e De n värdeful l a teaterns anhängare gavdockinteslagetomlandsortsteatern o c h förlorat. Olikaförslag till entidsenligareorganisationdryftades.Ett alternahtiv varencentral o tledd s ambulerandescen,subsidieradavsamhälletochmed verksamhetenbaseradpåenpublikorganisationavvarierandekaraktär(Riksteatern,folkparksteaternetc.). Ett annatvarskapandetav ett antal "fasta" scener i landsorten,stads-eller kretsteatrarmedlokalisering till visscentralortochmedintermittentaframträdandeninom ett givetområde.Denna organisationsformöppnadeävenstörremöjligheter för demodernaideer i frågaomteaterverksamhetensutformning (regi, scenbild,dekorochbelysning),somfrånsekelskiftetrevolutionärtförändratdestorakulturländernasteaterochsomvunnitgenialarepresentanter i Sverige:enPerLindberg, enOlof Molander o.a. Attlandets förstastadsteaterupprättades i Hälsingborgkort efter världskrigets slut (1921) var ingen tillfällighet. Flera år tidigarehadeenvädjan riktats till styrelsen för teaterfastigheten att söka få till ståndenstående teaterhär. Efter förhandlingarmedledandeteatermän i huvudstaden bildadesnämnda år AktiebolagetHälsingborgsStadsteatermed den unge skådespelarenRudolf Wendbladhsomteaterchef. Aktiekapitalet 15.000 kronorhadetecknats i StockholmochHälsingborg, till driften beviljades 190

avlotterimedelstatsanslagmed120.000kronor,och härtill kom ett kommunaltårsbidragav 25.000kronor. Denvaldaorganisationsformenmed administrationenuppdeladpåStockholmochHälsingborgvisadesignästan genasttungroddochytterstoekonomisk.Publikintresset var splittrat och detoumbärligastödetav en lokal opinion otillräckligt. Efter tvåsäsonger gavteaterbolagetupp.Stadensledandeteaterentusiaster (direktör Enoch Bruhn,redaktör Nils Christiernsson,konsulernaIvar P:sonHenningoch IvarAspegrenm. fl.) kastadedockickeyxan i sjön.Enny rent lokalt förankradsammanslutning,FöreningenHälsingborgsStadsteater,komunder våren1923 till ståndmedett inomstadentecknatandelsbelopppå30.000 kronor.Ansvaret för verksamhetenlades i fortsättningen på en vid föreningensårsmötevaldstyrelse, i vilkendessutomskulle ingå några av stadsfullmäktigesomanslagsgivareutseddaledamöter.Detlöpandearbetet skulleskötasav ett verkställandeutskott,beståendeav ordföranden,kassaförvaltarenochverkställandeledamotenmedteaterchefensomadjungerad. Fördenekonomiskaförvaltningen harsenaretillkommit ett paravlönade befattningar(kamrer,reklamchef). Somkonstnärligledare för det reorganiseradeteaterföretagetinträdde TorstenHammaren(1923-26), vars treårigaerabetecknatssom"glansperioden i Stadsteaternshistoria".Såvälkonstnärligtsomekonomisktkunde teaterledningenregistrerabetydandeframgångar, vilka väckteuppmärksamhet i heladensvenskateatervärlden. Ett resultathärav blev, att Hammarenkallades attövertagachefskapetför dendå10-åriga"försöksscenen" i riketsandrastad,Lorensbergsteatern,somefter denlysandePerLindbergepoken(1919-23) haderåkat i bakvatten.Dennateaterochdessarvtagare GöteborgsStadsteaterägnadeHammarenrestenav sinlivsgärning. OmdentredjeavHälsingborgsStadsteatercheferunder "det gladatjugotalet",GöstaCederlund(1926-29) har detsagts,atthanschefsgärning "i höggradprägladesavhansgladaochspirituellapersonlighet". Efter tre år föredroghan likvälmeraobundnaarbetsförhållandenochlämnadechefsposten.Nuåterkom till StadsteaternRudolfWendbladh,somunderåren efter1923 bl. a.studerat demodernaströmningarnainomteatern ute i Europasamtöverhuvudtagetfördjupat sin förtrogenhetmedscenkonsten. Wendbladhsnyachefsperiodkomatt omfattadenför ett konstnärligtledarskapovanligtlångatiden 15 år (1929-44). För andragångenfick han pådennautsattapostupplevaett världskrigsförödandeverkningarpå kulturlivets yttringar,teaternsekonomiskatrångmålunderknapphetens kalla Stjärnaochdenbredapublikenseskapism. I förhållande till driftskostnaderna visadesigpublikfrekvensen i Hälsingborgorimligt dålig,ochvederbörande 191

myndigheter(teaterrådet o. a.)avstyrktedå ett fortsatt statligtanslag.En bitterbismak fick åtgärdengenomatt samtidigt ett större statligt anslag beviljadesdennystartadestadsteatern i Malmö,somhösten1944kundeta i bruk sinnyaståtligateaterbyggnad. Hälsingborgsteaternsförkämpargav trots allt ickeslaget förlorat. Vissa medelfannsreserverade,kommunenhöjde sitt anslag till 50.000kronor perspelår,ochdärmedvarekonominsäkradåtminstone för dennärmaste framtiden.Ennyensemblefick engageras,och -- viktigastav allt — till teaternknytas enkonstnärligledare,entusiatisk,orädd,uppslagsrik. I den ungeregiassistentenvidKungl.TeaternIngmarBergmanfannmanvadman sökt.Redanfrånbörjantogdennyateaterledningenreklamenochpropagandan i sintjänst,ochpubliksiffrornaskötraskt i höjden.Enstor delaväran för detekonomiskatillfrisknandet tillkommer tvånyengageradekrafter, Karl AxelForsbergsomekonomichefochCurtEdgardsomreklam-och abonnemangschef.Hurbradennyaregimenlyckadesbemästradefinansiela svårigheternatordeframgådärav, att detindragnastatsbidragetefter ett år ånyokomHälsingborgsteatern till del,visserligenstarktreducerat.DåForsbergochEdgardefter ett par år lämnadeStadsteatern,efterträddes deav SvenWilanderochWilly Keidser,vilka alltjämt synnerligenförtjänstfullt fungerarsomkamrerresp.reklam-ochabonnemangschef. Efter tvåårschefskap i Hälsingborg (1944-46) var IngmarBergman redanmogen för nästaetapp på sin meteorliknandevandring mot den scensi kakonstens topp. Åter var detGöteborgsStadsteater,sommedsina rikareresurserkundebjudastörreochmerakrävandeuppgifter åt ennyskapandebegåvning.Fråndennateater flyttade i stället till Hälsingborg regissörenLars LeviLrestadius, en annanav landets yngreredannamnkunnigateaterledare.Hans fyraårigachefskaphär (1946-50) blev utan gensagaenavStadsteaternslyckosammasteepoker,såvälkonstnärligtsom ekonomiskt. Att ävenLxstadiusganskasnart skulleerbjudas ett större arbetsfältvarmangivetvisbereddpå i Hälsingborg.Förhansvidkommande blevdetnärmastMalmöStadsteater,somlockademedsinchefspost.Denna gångfannStadsteaternenersättare,vars utbildningochtioårigaverksamhet somregissör varit förlagda till Stockholm:JohnZacharias (1950-53). EfterenmindrelyckadförstasäsongfickZachariasvind i seglenunder sitt andraår,främsttackvareenlustspelssuccémedhögpopulärgäst.Trots detta accepteradehandockredanefter treårssejourhär ettanbudatt bli chef för StadsteaternNorrköping/Linköping. Då östgötateaterns chefJohanFalck samtidigttackadeja till motsvarandepost i Hälsingborg,resulteradedethela i ett av alla partergodkänt, ur principiellsynpunktintressantpersonbyte 192

r -

teatrarnaemellan.JohanFalckkomattstannavidStadsteaternsexår(1953— 59)eller likalängesomförut i Norrköping.Medteatern i blodetochgenom utbildningochstudier grundligtförbereddsamtfylld aventusiasmför uppgiftenharJohanFalckpåallasinaverksamhetsfältsattbeståendespårefter sig.TyvärrladeGöteborgsStadsteaterbeslagävenpåhonom. JFrankSundströmfick Stadsteaternenchef,varsnamnvar känt vida utanförteaterbesökarnaskretsgenombärarens tioårigaverksamhet i amerikarisk film, enmångkunnigochuppslagsrik teaterman.Tyvärrövergick Sundströmefter tvåår till Uppsala/GävleStadsteater.Somenfransysk visit fårmanvälbetecknagöteborgarenMatsJohanssonsettårigachefskapvid St3.dsteatern,enetapppåvägenfrånFolkteatern till Stadsteatern i Göteborg. Fr o.rn.spelåret1962/63ärdenungeregissören/skådespelarenPerSjöstrand fr inStockholmStadsteaternschef. Blanddemångaartister,somunderHälsingborgsteaterns tillvaro givit formoch färg åt scenrummetgenomdekor ochkostymer,kannämnas EinarHjort (1937engagerad till Storateatern i Göteborg), Martin Ahlboin,GunnarLindblad, Olof Montelius ochUlrika Friberger.Oumbärliga medarbetarevidskapandetav enteaterföreställning är juocksåolikaslags tekniskpersonal. Här månämnasStadsteaternsmångårigemaskinmästare HenryLarsson. Dock— hur viktigdenmaterielainramningenän är vid enteaterföreställnings tillblivelse,såär det likväldenmänskligafaktorn,somgerskådespeletliv. Ar enpjäsöverhuvudtagetspelbar,beror detytterstpåaktörerna, omden blir enframgångeller ett fiasko.Redandeambulerandeteatersällskapenunder1800-taletssenarehälft inrymdeenmyckenhetav individuellt kunnandeoch fullödigtsamspel.När efter förstavärldskrigetstadsteateridénlanseradesoch, först i landet, praktisktprövades i Hälsingborg, anstäldesvälskådespelarnaalltjämt enligt traditionellpraxis, d. v.s.personalombytenafrån spelår till spelår var relativt fåtaliga. UnderStadsteaterns förstadecenniersträvadeledningen att få till stånd enhomogenkärnensemble.Efterkrisen1944frångickmanmedvetetdentidigareanställningsprincipen.Medteaterchefernasökaderörlighet följdeskådespelarnas.Det ä umeraganskavanligt, att enavgåendechef till sinnyaverksamhetsplats tar:nm edsig ett störreantalsujetter från sin "gamla"scen.Självfallet motverkashärigenomsträvandenaattbyggauppenhomogenensemble.A andra sidangeronekligenmiljöbytenavidgadevyerochrikaremänniskokunskap. Vårtidsskådespelarehar ofta efter ett antal aktiva år stiftatbekantskap 2dfleraavlandetsfastateaterscener. 13

193

I HälsingborgsStadsteaters förstaensembleingick bl. a.ElsaCarlsson ValborgHansonochOlgaRaphael-Linden. I dentrupp,varmedTorstenHammarénstartadesintreårsepok,återfann bl.a.AnnaLindahl,WandaRothgarth,TorstenBergström,JohnEkmanoci RobertJohnson.Ävenmeddentredjestadsteaterchefen,GöstaCederlund följdenyaengagement.När Wendbladhåterkomsomchef1929,fanns dennyaensemblenblott ett par aktörer frånstarten1921:TeklaSjöblon ochE 0. Öberg.Bland denya1929märktes KarinCarlson(sedermen Kavli) ochOttoLandahl.Underdettachefskaps15 år skiftadeensembler såsmåningomnästan helt utseende.Kanskeskeddedennödvändiga för. nyelsenlikväl alltför sakta för en nyckfull publik; denuteblev från före ställningarna,och till sistblevkraschenoundviklig. NärdenpurungeIngmarBergman1944tillträddechefsbefattningenvid Stadsteaternmedföresatsenatt göradenna till ett centrum i stadenskultur. liv och till enlevanderealitet i hälsingborgarnasmedvetande,hade har helt naturligtmedsigenskådespelartrupp,somkändehansintentioner ocl optimism. Av det gamlagardetstannadenästanbara Ottc -deladehans Landahl kvar.Denyavarmednågraundantagnyligenkomnafrån elev. skolan:Siv Thulin, AnnikaTretow,ÅkeFridell, StureEricson, Ulf Johansson,ErlandJosephsonochBirger Malmsten.Omkring hälften av denna ensembleblev kvar, då Lars Levi Lxstadius övertogledningen. Under hansfyra år vidHälsingborgsscenennyengagerades likväl ovanligtmånga sujetter.Åren 1946-50 finnermanbl. a. följandeskådespelareanställda för flerasäsonger:MargaretaBergfelt, HarrietHedenmo,Dagny Lind, KerstinRabe,StinaStåhle,ElsaWidborg,Ann-MariWiman,ThureCarlman,GunnarEkström, Willy Keidser, Otto Landahl, Lennart Lindberg ochGunnarStrååt. Endastett fåtal avdessaartisterstannadekvar vid Lxstadius'avgång. Utöverdemnyanställdes av JohnZacharias relativt få sujetter, bl. a. Brita Bilisten,GöstaBråhner, Åke Fridell, Erik Hell ochSvenMagnusson. Zachariasanlitade i vissaroller gäster:MarianneLöfgren, ErnstEklund, Nils PoppeochGeorgRydeberg. Av denensemble,med vilkenJohan Falckhösten1953startade sitt sexårigaledarskapvidHälsingborgsStadsteater,var blott ett halvtdussintidigare fast anställdahär. UnderFalcks relativtlångvarigachefskapägdehelt naturligt ensuccessivförnyelserum. Till hansensemblehördesåledesunder ett ellerHeraspelår bl. a.Margareta Bergfelt,MargaretaKrook,DagnyStenius,OlofBergström,Erik Berglund, GunnarEkström,ÅkeEngfeldt,ErnstHugoJäregård,JohnHarryson,GunnarStrååt,Max vonSydowochMånsWestfelt. 194

Omkringhälften av 1958/59års ensemblestannadekvar, när Frank Sundströmhösten1959grep rodret.Engagerade för speciela roller blev bl,a.underdennaepok Marianne Aminoff, HarrietAndersson,Harriet ForsellochGujeLagerwall.Endast ett fåtal avdessablev kvar vidSundströmsöverraskandesorti1961.HansefterträdareMatsJohanssonlyckades dock få till stånd en spelstark trupp med bl. a.ThureCarlman, Arne Eriksson,Willy Keidser, Alf Nilson, HarrietHedenmo,GerdHegnelloch NadjaWitzansky.Extraengageradeharspelåret1962/63varit LenaEwert, PerOlofErikssonochErik Strandell. Gästspel i vedertagenmening(av enkändskådespelare i viss stjärnroll) v ändri ghärvidlag. Ett pargästspelav angiventyp per spelår harnästan ablivitntradition i Hälsingborg.Fleraavdessagästspelandeberömdheterhar ranlitatsmeränengång:VictorSjöström,EdvinAdolphson,MaxHansen, ldingGavle,GöstaCederlund,Nils Poppe,AliceEklund,IrmaChristenäHi sonochInga Tidblad.Glömmas bör ej heller de utbytenstadsteatrarna nemelanav respektiveensembler,somförekommitundersenastförflutna ndecennium. u Omteaterföreställningar i Hälsingborg före dennuvarandeteaterbyggunadenstillkomst år 1877finns endastfragmentariskauppgifter.Ävenom teaterhändelsernaockså i fortsättningen inträffademycketojämnt, hade ndockstadensteaterintresseradevarjespelår tillfälle varamedomnjutbara dföreställningarpådennyascenen.Somhär tidigarenämnts,dominerade i repertoarendenborgerligasedekomedinochfolklustspelet (inemot 60 %) esamtdet lättaresångspeletochopera(mer än 10 T rd oramatiken(tragedin) upptogknappt30 % av repertoaren. Blanddramatikensmästarefrån äldreepoker ärsommankundevänta 1S )h .akesp Deareden n ende, a som l l vmer a regel r l biundet g aförekommer r e i programmen från här behandl a de skede av Häl s i n gborgs teaterkröni k a. Redan år 1878 9 ea l spådennyascenenbådeHamletochEnvintersaga,ochsedanföljde 4sp genomårenytterligare sju avmästarensmerapopuläraskapelser,bland 0demMycketväsenför ingenting,Såtuktasenargbigga,OthelloochRomeo chJulia. AntalShakespeareföreställningaruppgick till nära60. — Själv-o falletsatteunder detslutande1800-taletdensamtidanordiskasamhällstkritiskadramatikenstarkt sinprägelpårepertoaren.Ibsenlederöverlägset medomkr. 40 föreställningar,medanStrindbergspelas 23 gånger och aB Ö j tISOLI13.BlanddussinetframfördaIbsenverkmärkesfrämst Ett docklhem,HärmännenpåHelgeland,SamhälletsstöttepelareochGengångare; e 195 t s ä l l s

detsistnämndahadesinmycketuppmärksammadeurpremiär på Hälsingborgsteaterden22augusti1883medAugustLindbergsomiscensättareoch huvudrollsinnehavare. Av sju uppfördaStrindbergsverk tilldrog sig de historiskadramernaMästerOlofochGustafVasastörstintresse.Blandsärskiltminnesvärdaevenemangunderperioden föreStadsteaterns tillkomst kannämnasteaterbyggnadensfestligainvigningden27/91877medFlotows operaMartha,urpremiärenpåhälsingborgaren Nils Kroks socialadrama IngeborgHolm i november1906samtfirandetavStrindbergssextioårsdag den22 januari1909meduppförandeav Gilets hemlighet.Teaterintresset i Hälsingborgsyneshakulmineratårenkringförstavärldskrigets slut; spelåret 1918-19 gavs här under en180-dagarsperiod130 föreställningar av40sällskap. Pjäsvaletundermellankrigsårenkännetecknasgivetvis i hög grad av dragkampenmellanmera tungtvägandeting ochrenaförströelseteatern. Manmåsteemellertid hållateaterchefenWendbladhräkning för att han aldrigtappadeur sikteStrindbergsdramatik,medintresset lika fördelat på historiskaochnaturalistiskadramer. Att däremotsamtligamellankrigstidens teaterchefervisadesig rätt njugga i fråga omShakespeareföreställningar beroddekanskemer på otillräckligaresurserän påbristande vilja. I den internationellaskådespelsproduktionen,varur teaterledningarna årligenhämtarenstor delavingredienserna till kommandesäsongprogram, skeddeunderhärbehandladeepokensuccessivförskjutningfrånkontinentalt till engelskspråkligt.Tidensvagapessimism,denvästerländskamänniskans ångestinför detväxandehotetomenny världskatastrof,vidavärreänden nyssavslutade,har i höggradsattsinprägelpådennadramatik.Dentraditionellaskilnadenmellan tragediochkomedisuddades alltmer ut. Av världskrigetsupplevelserinspireradeskådespelsomSuttonVanes Till främmandehamn(Stadsteatern1925)ochR.C.SheriffsResansslut (1930) gjordeettstarktintryckpåbådepublik ochkritik menharickedestomindre trotspremiärsuccenförsvunnit frånrepertoaren.BernardShaw(varsskådespelHjältar redan1906uppfördes i Hälsingborgav JuliaHåkanssonssällskap)ägnades ettväxandeintresseunderåren 1926-44; sålundaspelades härfemavhanspjäser, bl. a.PygmalionochSanktaJohanna.LondonfavoritenNoelCowardskvickamenytliga dramatikpresenterades nu(1926— 41).Enfrämmandemenfascinerandevärldmöttepubliken i demoderna amerikanernaEugenO'Neills Anna Christie (1924), Dagar utan mål (1935),ochJohnSteinbecksMössochmänniskor(1940)samtMånenhar gåttned (1943). Ävenom— bortsett från detidlösamästerverken—enstakaskådespel 196

frånförkrigstiden alltjämt spelas (t. ex.Dumas d. y.Kameliadamen, A. Tjechovskomedier),sätter i denmodernadramatikengenerationsväxlingen in i snabbaretempoän förr, påkontinentenlikavälsomhosanglosaxarna. PjäsersomJ.RomainsDiktatorn, M. PagnolsManus, F. Molnars Liliom, K.CapeksLavinenochR.RollandsSpeletomkärlekenochdöden,vilkapå 20-och30-talet blev storasuccéer,synes nu definitivt borta frånscenen. Detsammagälleråtminstonedelvis Pirandellos verk. IngmarBergmaninledde sittchefskapvidden för andragångenreorganiseradeStadsteaternhösten1944medparollen hörn" så åningomsinaintentionergenomvaletavSoyas T e aoch t ekla r rgj norde"Fan —sm bisarra "revykomedi ger ett anbudsomsäsongensutspel nr 2. Med snpåtagl t aigd e n e strävan attlasnseranyaresvenskresp.nordisk dramatiklyckades B oergm r anförena o l siinhonetta g aambition att framförabådeenStrindbergpjäs (Pelikanen)ochensärspräglad,fascinerandeiscensättningavShakespeares Macbethsamtdärutöverpresenteraåtskilliga prov på internationellamodernaunderhållningsstycken. Omrepertoarenunderteaterchefen L. L. Lxstadius fyraårigaera torde i korthetkunnasägas,att denvittnadeom djup förtrogenhetmedtidens strömningar,ovanligkringsyn i denmodernadramatikenochhögt ställda kravpå den'sceniskautformningen, Bland de 45skådespelav inbördes skiftandekaraktärochvärdesomgavspåStadsteaternåren1946-50 finner manvisserligenendast ettShakespeareverk (Lika för lika) menhela fyra Striulbergsdramer(Denstarkare,Fordringsägare,FrökenJulieochPåsk), IbsensVildanden,HolbergsJeppepåberget,Molieres TartuffeochGogols Revisorn.Utom tio pjäser av samtidanordiska författarepresenterade Lxstadiusunderdessaår moderndramatik från England, U. S.A. och FrankrikemedverksomT. Rattigans Fallet Winslow, J. B.Priestleys Allt sedanparadiset,Sartres All världensrikedomarochJeanAnouilhsRomeo ochJeanettesamtSlottsbalen. JohnZachariasarbetadepå det helataget eftersammakonstnärliga urvalspricipersomföreträdarenmenmedmindrelyckaändenne i starten. HanfortsattedenavLxstadiuspåbörjaderadenavStrindbergsnaturalistiska dramatik (Brott och brott, Dödsdansen),gjorde godaframföranden av ShakespearesTrettondagsaftonochHolbergsErasmusMontanusmenlyckadesinteunderde tre årenåstadkommameräntvåpremiärer påmoderna svenskaverk.Detstörstainslaget i treårsrepertoarenutgjordes av ett 20-tal franskaochanglo-amerikanskanutidskomediermedvarierandedoserallvar. JohanFalck varStadsteaternskonstnärligeledareundersex år — längre ännågonannanmedundantagavR.Wendbladh oc h redankvantitativt 19 7

liggerhansgärningalltså i topp.DengördetocksåkvalitativtgenomFalcks intellektuella rörlighet, omfattandekulturorienteringochgrundligateatererfarenhet.Visserligeningick i desexårensrepertoarendasttvåShakespearepjäser,StormenochSåtuktasenargbigga,samttreStrindbergsaker,DrottningChristina,FadrenochFrökenJulie, detvåsistnämndasomgästspelsprogramför enensemblefrånDramatiskateatern.Menvarjespelårframfördesdockminstettverk frånnågonäldreepok;andrarangsklassikersåsom Dumasd.y:sKameliadamen,BeaumarchaisBarberaren i SevilaochFigaros bröllop,ShawsSanktaJohannasamtBrechtsTolvskilingsoperan.Säkertär, attFalckmycketförtjänstfullt lösteproblemenkringavvägningen i repertoarenmellan äldreochnyaredramatik, mellansvenskt(nordiskt) och utländsktsamtolikaspråkområdenemellan. Tvåsäsongersprogramvalräcker självfallet inte för att kunnage en direktuppfattningomenteaterledares intentioner.Två.Shakespearepjäser, Somni behagarochHamlet,på två år får välansesvittnaomintresse för klassiskdramatikhosFrankSundström.Märkasbör, attvåradagarsfrämste franskedramatikerJ.Anouilhspelatsbådaåren(Generalenpåskolbänken, Såtuktas kärleken). På1920-och1930-taletförekomganskaregelbundetnamnenHjalmar Bergman,SigfridSiwertz,OscarRydqvistochBirgerSjöbergpåprogrammen.Under40-och50-talet får de i vissutsträckninglämnaplats åtyngre dramatiker:VilhelmMoberg,HerbertGrevenius,RagnarochErlandJosephson,Lars Levi Lxstadius och Ingmar Bergman. Aren 1945-55 uruppfördes ej mindreänåttamodernasvenskaskådespelpåHälsingborgsscenen—verkavSuneBergström,011eHedberg(Rabies),BengtBlomgren, IngmarBergman(Kamma noll), StigDagerman,ToreZetterholm(Simon trollkarlen) och Lars Helgesson.Sådanaframförandenbordeutgöra ett självklartinslag i varjeårsprogram. Naturligtvisförekommer i enstadavHälsingborgsstorlek åtskilligteaterverksamhetvid sidan av denståendeteatern:revyer ochshowföreställningarav skiftandekvalitet. Undermångaår harocksåsommartid i Hälsingborgs folkpark givits opera- (operett)föreställningar av ambulerande sällskap,engageradeav Folkparkernasteaterorganisation. Ett unikt och charmfulltinslag i stadensnöjesliv undersommarenharlängevarit friluftsteaternpåFredriksdal(stadensfriluftsmuseum); detekonomiskastödkommunenårligenlämnardettaföretagkanansesvaravälanvändapengar. Denjust nu allt överskuggandeangelägenheten för Hälsingborgsstadsteaterärbyggnadsfrågan.Detavgörandebeslutetharännuicketräffats,men 198

sannoliktresulterarmångaårsutredningar,förslagochdiskussioner i enny teaterbyggnadpåcentralastmöjliga plats. Någotoffentligt musikliv i vedertagenmeningkanknappastsägasha existerat i svensklandsort före mitten av 1800-talet.Konserterav vokalellerinstrumentalsolisteromtalassporadiskt i olikalandsändarslokalapress. Framför allt i universitetsstädernanämnesockså ett och annat framträdandeavkammarmusikaliskaamatörensembler,stundommedinslagav yrkesmusiker.Med deakademiskamanskörerna i UppsalaochLundsom förebilder tillkom frånseklets mitt påspriddaställen i landetkörsammanslutningar,somemellanåtredovisaderesultatenavsinakonstnärligasträvandengenomoffentligakonserter.Den"högre"sakralamusikenbetraktades välännusåsentsomför femtioårsedanmerasåsomenintern kyrkligangelägenhet, ett medel att vid särskilt högtidliga tillfällen förhöja menighetensandakt,mindresåsomenkonstnärligmanifestation.UtanförStockholmochGöteborgvarmöjligheternaatt stiftabekantskapmedskildaformer avmusikdramatiskverksamhetmycketbegränsade;enstakagästspelavoperasälskappådeunderseklets lopphärochvar i landsortenupprättadeteaterscenernabidrogknappast till musiklivets intensifiering. Understörre delen av 1800-talet torde musiklivet i Hälsingborg ha haftungefärsammakaraktärsom i denövrigalandsorten.Liksom i en del andragarnisonsstäderfannsdockenvärdefullmusikalisk tillgång:regementsmusiken.Redan1833varSkånskahusarregementetsmusikkårutökad till 30man,ochdennablåsorkestergavdåochdåkonserter,dels frilufts-, dels inågonavdefögalämpligalokaler,somstod till buds.Jämförelsevis tidigt blevocksåkvartettsångenett betydelsefulltinslag i stadensmusikliv.Under åren1848-95bildadesenradsångföreningar,av vilka flertaletdockblev ganskakortlivade.Meddestrax föresekelskiftetstiftademanskörernaKvartetsångsällskapet i HälsingborgochManskörenHarmonistabiliseradesemellertidförhållandenapådettaområde.På1920-talet tillkom ytterligare en manskör:Lyran.Dessatre framträder vidspeciela tillfällensomenhelhet, kalladAllmännasången. Detförstaallvarligaförsöketattorganiseraenoffentligkammarmusikalisk verksamhet i Hälsingborggjordes år 1885,dåpå initiativ av bl. a.lektorn AstolfMöller ett parsoaréeranordnadesmedanlitandeavsåvällokala förmågorsomyrkesmusikerfrånKöpenhamn.Det dröjdesedanhela tio år, innanett nyttochsomdetvisadesigbetydelsefullareförsök gjordes.1896 stiftadesHälsingborgsmusiksällskap,somangavsomsin uppgift att "söka lyftaochförädladenmusikaliskasmakenhos denstoramusikintresserade 199

W•••

allmänhetengenomatt värdigt framföragodochgedigenmusik av såväl klassiskasommodernamästare".Ordförande i sällskapet blev generalmajorenG.Bergenstråhle,sekreterareochkassaförvaltarebankkamrerenE. HolmqvistochdirigentrnusikdirektörenOlof Lidner,som1894kallats till ledareför husarregementetsmusikkår.Därmedbörjadedenmerän fyrtioårigaepok i Hälsingborgsmusikkrönika, för vilkennamnet Olof Lidner kommitattståsomsignatur. Musiksällskapetav år 1896skulle välkunnakallas 'orkesterföreningens förelöpare".De linjer förverksamhetensbedrivande,som i bådafallenuppdrogsvidstarten,sammanfallerpraktiskttaget helt.Musiksällskapets årliga spelplanerupptogdels ett störreantalkonserteravövervägande"populär" art,dels ett par festkonsertermedklassisksymfonisk musik eller något körverk (t. ex.GadesElverskud,EvaldHolmqvistsBergakungens brud). Sinsistastörreinsats gjordeHälsingborgsmusiksällskapgenomatt medverka i den av kapellmästaren/tonsättarenAndreas Halkn 1902startade "Sydsvenskaharmonien",somdocknödgadesnedläggaverksamhetenredan efter ett år.—Samtidigtsomdenouttröttlige Lidnerochhanskommittenter arbetadevidarepåsin uppgift: attskapaochvidmakthållaenkonstnärligt fullgodsymfoniorkester i HälsingborgochNordvästskåne,arbetade i Stockholmden år 1902bildadeKonsertföreningenunderdirigenten/tonsättaren TorAulinsentusiasmerandeledning för att få till ståndenuteslutandepå konsertverksamhetinriktad stororkester vid sidan av Hovkapellet, vars arbetsuppgifter ju väsentligenhördehemmainom ett annatområde. Var svårigheternastora,när det i huvudstadengällde att få till ståndenfrämst påsymfoniskmusik inriktadkonsertverksamhet,såkundedenärmastsynas oöverstigliga för delandsortsstäder,därmanomkringsekelskiftet tagit sikte påsammahögamål.Lyckligtvis hadetonkonstensfrämstavårdare i riket, Musikaliskaakademinmeddåvarandepreses,presidentenfriherreErikMarks vonWiirtemberg i spetsenuppmärksamhetenriktadpådessaavvarmkärlek till musikenburnasträvanden. I maj1909tilställdes ett antalhälsingborgare encirkulärskrivelsemedfrågor rörandeförutsättningarna för att upprätta enorkester "till höjandeav musiklivet i stadenochtraktendäromkring". Till detekonomiskaunderlagetladesgrundengenomriksdagensbeslut år 1911att anslå28.000kronor "för underlättandeavorkestrarsupprättande i svenskaprovinsstäder".TackvareHälsingborgsmusiksällskapsverksamhet fannshär juredanenorkester,varsprestationerrönterkännandeickeblott i hemstadenutanävenpåandraplatser i nordvästraSkåne.Detvaralltsåhelt naturligt, att Hälsingborgblev enav debådaorter (Gävlevardenandra), somförstkorn i fråga att erhållastatsbidrag till enståendeorkesterunder 200

förutsättning, att "vederbörandekommuneller andradonatorer för år1912 beviljat ett statsanslagetmotsvarandebidrag för dettaändamål". Efter ett krävandeförberedelsearbetekunde i september1911 vid ett allmäntsammanträde i HälsingborgNordvästraSkånesorkesterföreningkonstitueras, stadgarantagasochstyrelseväljas. Till ordförandeutsågsregementsläkaren Ernfrid Möller, till viceordförandedirektören MalteSominelius och till kassaförvaltarestadskassörenC. Gleerup.Kapellmästare blev självfallet OlofLidner, åt vilkenuppdrogs attengageraorkesterrnusiker. I november1911 fick dennybildadeorkesterföreningen i Hälsingborg officielltbesked,att den tilldelats ett årligt statsanslagav 13.500kronor underovanangivnaekonomiskaförutsättning(motsvarandelokalt bidrag). IAkademinsskrivelseuppdrogs riktlinjerna för denstatsunderstöddaorkesterverksamheten•Denskulleframför allt ha till ändamålatt "göravärdefull musik tillgänglig för kroppsarbetareochandra°bemedlade", i främsta rummetgenoms.k.folkkonserter,varvidbordeeftersträvas "en välavvägd fortskridandeutveckling".Ävenkörkonserterbordedärvidanordnas. FörOlof Lidnerochhansmusikerinnebarvälupphöjelsen till statsunderstöddorkesteringastörreförändringar i denmusikaliskavardagen.Orkestermedlemmarnasekonomiskaförhållandenvar i regelbekymmersamma.Anställningenräknades för kalenderår (t. o.m. 1927), menavlöningutgick endastunderspelår = 1/10-31/12, 1/1-30/4. Fördeorkestermedlemmar, somsamtidigtvarregementsmusiker,var lägetgivetvis bättreän för övriga. Dessakundedock i viss utsträckningskaffasigextrainkomstergenomatt spelapårestauranger,biografero. likn. Underorkesterföreningenstvåförsta decennieringick vanligensomenviktig faktor i ensemblenett antaldanska orkestermusiker,vilka fördeladesinyrkesutövningmellanKöpenhamnoch Hälsingborgterminsvis.Förstsåsmåningomgjorde sig verkningarnaav inflationen i förstavärldskrigets spårmärkbara. Vid slutet av det femte arbetsåret(1916)heterdetoptimistiskt i årsberättelsen:"Ensamladåterblick pådefemårenvisar bildenav ett företag,somtrotsmångasvårigheterav ekonomiskart, tack vare enväxandeförståelse för föreningens viktiga sarnhällsuppgift f. n.kansägashavaennågorlundatilfredsställandeekonomsi kställning".1918nödgadesmandockkonstatera,att "föreningen haft attdragasmedbetydandesvårigheteravsåvälorganisatorisksomekonomisk art".Detekonomiskanödlägetbeaktadesavstadsfullmäktige i Hälsingborg, somutöverdet "ordinarie"anslaget för år1921(20.000kronor) beviljade orkesterföreningenett extrabeloppav 25.000kronor ur nöjesskattemedel. Utgi fortsatteår efter år attöverstigainkomsterna. I självaverketfick ma fterna alltjämt för att balanserabudgeten lita till offervilligheten från en201

skildassida, bl. a. i formav bidrag ur för detplaneradekonserthusbygget fonderademedel. I ochmedatt byggetigångsattes (januari 1931) bortföll självfalletdettabidrag. Detär lätt attförstå, attorkesterföreningens ledningmedspändförväntan sågfram motdendag, dåkonserthusets fullbordan skulle radikalt ändra förutsättningarna för verksamheten.Medberättigad stolthetkonstateras i årsberättelsenför 1932-33: "Dengångnasäsongenhar pågrundav konserthusetsfärdigställande varit ettmärkesår för musiklivet i Hälsingborg. Ävendemestoptimistiskaförhoppningarbeträffandeökadpublikfrekvens haröverträffats. Antaletbesökareåorkesterföreningenskonserterenbart i Hälsingborghar uppgått till 28.530 eller 634 i medeltalperkonsert. Till jämförelsekannämnas,att antaletbesökandeåorkesterföreningenssamtliga konserter i Hälsingborgföregåendesäsongvar 7.640 eller 241 i medeltal perkonsert". Mot inkomstökningensvaradeemellertidbetydandeutgifts. stegringarpågrundavkonsertverksamhetensförändradeyttreförutsättningar. Förhoppningarnaombättreekonomiskaförhållandengrundadesnärmastpå dennyaordningen för statens hjälp åt bl. a.orkesterföreningarna.Fr. o.m. säsongen1934-35 hardessabidragickelängreutgått i formavstatsanslag utansomanslagur lotterimedelsfonden.Samtidigtökadesbidragets storlek från14.500 till 30.000kronor.Det år1927inleddasamarbetetmedRadiotjänst(Sveriges radio) gav underdeföljandefemtonåren ett naturligtvis mycketvälkommetmensynnerligenblygsamt årligt inkomsttilskott (kr 2.000). Genomkonserthusets tillkomst 1932 fick konsertverksamhetens lokalfrågasinlösningför överskådligframtid.Andrabrännandeproblempockade nupåuppmärksamhet.Viktigastvarfråganomhelårsanställningförorkestermedlemmarna.Kombinationenorkestermusiker/militärmusikerupphördeså småningom i sambandmedregementsmusikensgradvisaavveckling.Ännu trettio år efter startenvar emellertidmångaavorkestermusikernahärsom annorstädesunder det konsertlösasommarhalvåretnödsakadeatt för sin utkomstskaffa sig extrasysselsättninginom eller utom sitt yrkesområde. Genomöverföringavmusikernasarvodenför radiokonserterna till orkesterföreningensbudgetsamtandratillfälliga anordningaråstadkomsomsiderden önskadehelårsanställningen.Efter någraårförladessommarspelningenhelt till parkerochplanteringarmedstadensomuppdragsgivare (årligt anslag kr15.500). Heltidsanställningeninnebar i princip, attorkestermedleminarnaräknades somordinarietjänstemän. I anslutning härtill fick tvååtgärderbrännande aktualitet:musikernas anslutning till lämpligpensionsanstaltsamtderas 202

nordnande i statlig eller kommunallöneplan. Vid fyra av destatsunderstöddaorkestrarna(Stockholm,Göteborg,HälsingborgochMalmö) fanns i slutetav1940-taletpå frivillig vägåstadkommapensionskassor,omvilka emellertid1947 års Musikutredning i ett sommaren1951 avgivet delbetänkandenödgadeskonstatera, att "depensioner,som f. n.kanutbetalas, ärmycketobetydliga, ochpensionskassornaomfattar icke alla orkestermusiker".MU:söverväganden i dennafrågautmynnar i enlighetmedutredningensallmänna riktlinjer i ett yrkande, att "musikerna i samtliga s ko stnadernaför pensioneringenbörfördelaspåstatochhuvudmän (=, resp. ykommuner)". Av musikutredningensmångaförsvensktmusiklivbetydelsefulla m förslagtordedettavaradetsomsnabbastförverkligats.Genomstatens o chberördakommunerspositivaställningstagandeharunder 50 fhälft för deanställdastrygghetochtrivseloskattbarareformgenom-oFörts.denna Av storbetydelsevar därvidde lokaltåstadkomnafonderna(Nordtalets e n a r negspensionskassauppgick vid överlämnandet vä st r a Skånessorkesterföreni n:illSPA till kr 270.000). i frågaomorkestermusikernasinplacering i allmänlöneplan för statskommunalanställdahadeMU "kommit till uppfattningen, att för flero)ch Laletorkestermusikerenlönesättningmotsvarandefolkskollärarkårens vore rvälmotiverad". k Sedanförstorkestermusikenslokalfråga i Hälsingborg fått en utmärkt lösningochdäreftermusikernasanställningsförhållandenreglerats pågodetagbartsätt, blir orkesterfåreningensfrämsta uppgift i fortsättningen att i ssamarbetemedövrigamindresymfoniorkestrarmålmedvetetinrikta sigpå detför enfullständigorkesterverksamhetvitalaproblemetomutökningav tensemblensnumerär.Även i detta fall borde1947årsmusikutrednings förrslagkunnatagas till utgångspunkt för denfortsattadiskussionen.Utredningenrekommenderarenorkesternumerärav 44man.Debetydandekostanadsökningar,som blir en följd avdessa i och för sigmycketmoderata ryrkanden,får givetvisvägasmotdestorakulturellavinsteråtgärdenmedför. Verksamhetenhar underde femtioårenfortgått i huvudsakligöverensastämmelsemedfrån börjanuppdragnalinjer, alltsåmedett årligt konsertnantalunderdenegentligakonsertsäsongenav 60 å 65. Av organisatoriska, ekonomiskaellerandraskälharpublikfrekvensenochdärmedkonsertantalet svari eratganskabetydligt. De första tjugo årendomineradeprogramav lövervägande"underhållnings"- eller studie-karaktär,medanhögst 15 % vkonserternaägnadesåt rentsymfoniskmusik.Medkonserthusetsianspråkua tagandeupphördedentidigareuppdelningenav icke-symfoniskaprogram t 203 e s t i l l

e ll

på"folkkonserter"och"populärkonserter p es.Samtidigtökadesinslagetav symfonikonserter till omkring 30 y,. -Daed— riktlinjer orkesterledningenunder olikatidsskeden följt, torde i sina sasnurddeaårligageneralprogrammen. fhuvuddrag ö r s kunna t n äutläm E n sammanstäl l n i n vinsari attnde g femtioårens programdominerats av bwienkl eassincistisäk och mg romanti sk,enkannerligennationalromantisk musik. sMedhänsyn l tillopublikin-ställningenmåstedetansesnaturligt, attBeethoven, HaydnochMozarttoppar listanmedSchubert,MendelssohnochBrahms tätt i hälarna.ValskungenJohannStrauss d. y:shögaplaceringväcker ej hellerförvåning.Sedanföljer romantiken i alladessförgreningarmedviss favoriseringavnationalromantiken—Grieg,Tjajkovskij,Borodin,Dvorak, Wagner,Weber,Liszt,Smetana,SchumannochChopin.Blandbarockens mästarenårBachenanmärkningsvärtmeraframskjutenpositionänHändel ochGluck.Inomfransktonkonstharmanavgjortföredragit1800-talsmästare somSaintSans,Berlioz ochDebussysamtoperaskaparnaBizet,Massenet ochAuber.Urvaletav italiensk musik omfattar i förstarummetoperakomponistersomCherubini,Donizettiochveristernamenävenrepresentanter för andramusikformersombarockmästarnaCorelli ochBoccherini• De nyasteströmdrageninomtonkonstenharundan för undanberettsstörreutrymme;namnsomBartok,Kodaly,HindemithochStravinskijförekommer allt oftare i årsprogrammen.Det liggerdock isakensnatur, attdennasmakförskjutningkräverlång tid. Blandsvenskatonsättarefrån tiden före 1800har av givnaskälendast enkommitmedhär:J.El.Roman,dockmedenrespektingivandeframskjuten placering. Att densvenskeklassikernFranz Berwaldhåller förstaplatsen vittnardelsomdeninneboendelivskraftenhosdennatonkonst,dels givetvis omhur trogetsvensktmusikliv följt kontinentalamönster.För övrigt dominerardennationellaromantikenmedHugo Alfvål, Kurt Atterbergoch AugustSöderman i spetsen,dock medstarkainslagav mer eller mindre modernistiskttonskapande, i stor utsträckningmedsydsvensktursprung (GustafPaulson, HildingRosenberg,JohnEernström,Lars-ErikLarsson, GunnarEkochKnutHåkansson). Självfallet har då och då givits festkonserter,motiveradeav speciela jubiker.Sålundacelebrerades Olof Lidners 25-årigadirigentskap i Hälsingborgmedenkonsert i april 1920,liksomhansavgångfrånkapellmästarbefattningengavanledning till enstrålandeavskedskonsertden26 april1937. —Enligtrådandepraxis hardärefterhögtidskonserteranordnatsåren1942, 1947,1952och1957, debådasenastegångernamedBeethovenssymfoni nr9påprogrammet.Viddetbetydelsefullajubiket1962framfördesHaydns 204

ratoriumSkapelsen.— Vidmångahögtidligheter,anordnadeav Hälsingborgsstad,har självfalletorkesterföreningenmedverkat, t. ex.viddenoförglömligautställningen i juni—augusti1955 (H 55). Bl. a. hölls femfestkonsertermedenradförnämligasolister. Denmärkliga, i slutetav1940-taletstiftadeorganisationenKullabygdens musikfrämjandetogredanfrån börjankontaktmedHälsingborgsorkestern fö juli anordnas på olika ställen i Nordvästskåne.Sedanstatsbidrag r omånad .m.1951beviljats till verksamheten,blev det möjligt att i konserta rieninfoga någraframförandenav större format, oratorier, symfonier se o t .likn.Arrangemangetanslutersiguppenbarligenhelt till denvidorkesterföreningensstartknäsattaprincipenomHälsingborgsorkesternsomenregiot institution.Omsatt i praktikenhar dettainneburit, att omkringhälften nal kavorkesterns årliga offentligaframträdandenförlagts till andra orter än Hälsingborg. Till deredan från börjanassocieradegrannstädernaLandsn kronaochÄngelholmhar fogatsHöganäs,Hässleholm,Åstorp,Laholm, örkel y ljungasamttidvis Klippan, Bjuv ochEslöv. I det regionalapropagandaarbetetliksom i studiekonsertverksamheten tharunderårens lopp framför allt treorkestermedlemmar gjort oskattbara insatser:intendenten/violinistenJohnEernström,kapellmästarenStenEryka bergochkonsertmästarenFelix Cruce. d Ett fyrtiotal kompositioner har under det förflutnahalvseklet fått sitt ii edramtörande i NordvästraSkånesorkesterförening.På ett undantagnär hardetgälltkompositioneravskånskatonsättare:GustafPaulson,JohnFernnStIröm,EvaldHolmqvist, KnutHåkansson,WaldemarRudolf m. fl. t Somkonsertmästarehar underangivnatidsskede11 violinister fungerat. amnsomCarlNordberger,ErnstTörnqvist, °svald Wolf (1919-40), iN SvenKarpe (1940-42) ochFelix Cruce(1942 ) vittnar omdenkonstlnärligastandarden. raSkånesorkesterföreningblev vid sin tillkomst i ovanligthög lgraNordväst denmansverk. Olof Lidner var dendrivandekraften i förberedelsedarbetetochleddesedansomdirigentdenkonstnärligaverksamheten i 27år. eHanägde i rikt måttegenskaper,somkännetecknarenkonstnärligledare: storsakkunskap,oböjlig viljekraft ochpersonligauktoritet. Hanfordrade nmycketavsinorkestermenännumerav sigsjälv. Ettbeundransvärtarbete edladehanpå att omarrangerasådanaverk,somvar skrivna för större sn orkester,såattdekundeframförasävenavenmindreensemble.När Lidner e1939vid72års ålderavgick fråndirigentbefattningen,efterträddes hanav rdenknappttrettioårigeGävledirigentenStenFrykberg,somgenommångi 205 e k o n s e

fasetteradkunnighet,idérikedomochentusiasmvisadesigsynnerligenväl skickadatt förvaltaarvet efter Olof Lidner.Frykberghadebl. a.starkt intresseförkörsångochtog livligt del i strävandenaattskapaenblandadkör, Symfonikören,knuten till orkesterföreningenochanlitad vid framföranden avstörrekörverk.Den hittills siste"heltidsanställde"dirigentenvarHåkan vonEichwald (1945-59). Musikaliskt rikt rustad vann han vackra konstnärligasegrarunderåren i Hälsingborg. Fr. o.m.1959 har orkesterföreningenprövatdetav flertaletstatsunderstöddaorkestrarknäsattasystemet medspelåretskonserterfördeladepå ett urvalgästdirigenter. Näranog allasvenskadirigenter av godklassochett antalryktbara utländskakapellmästarehar underårens lopp gästdirigerat här; bland de sistnämndamåanförasDeanDixon,GeorgHöeberg,J. L. Mowinckel,Carl Nielsen,HenrySwobodaochAlbert Wolf. Underorkesterföreningens tidigareverksamhetframfördesganskaofta sångkompositioner i transkription till lämpligt instrument. 1sådanakompositioneravsakraleller profannatur, där ordet (texten) utgörryggraden (kantater,oratorier o.s.v.) kansjälvfalletdevokalainslagenicketranskriberas.Framförandeavsådanakörverkförutsätter alltid vokalistiskmedverkan i såvälkör-somsoloform. Vidkonserteravdennaart harorkesterföreningen i storutsträckninganlitat lokalakrafter,solisterochkörer. Somett värdefullt inslag i orkesterföreningensverksamhethar alltid betraktatssamarbetetmeddenkyrkligamusikensföreträdare,främstgivetvis deolikaförsamlingarnasorganister.Detta harmanifesteratsgenom1 å 2 årligakyrkokonsertermedinstrumentalmedverkanav orkesterföreningen ochvokalavrespektivekyrkokör.Både i Mariakyrkan(organisternaHjalmar JohanssonochTorstenNilsson) och i GustavAdolfskyrkan(organisten GustafPaulson)har musiklivetblomstratgenomåren.GustafPaulsonhar därtillbakomsigenbådekvalitativtochkvantitativtbetydandekomponistisk produktion i enutpräglatpersonligochklartmodernistisk stil. I enhälsingborgskteater-ochmusikkrönikafår självfallet BirgerSjöberg ickesaknas.Sombekantlevdeskaldenstörredelenav sitt liv i Hälsingborg (1907-1929),ochsåvälflertaletavFridas visorsomhansövrigalitterära verkutformades här.

206

KULTURMINNESVÅRD OCH MUSEIVERKSAMHET AvTORSTENMÅRTENSSON.

Kulturminnesvårdenerbjöd ickemångadiskussionsämnen för dennya tadsstyrelse,som1863börjadesinasessioner i Hälsingborg.Stadenvar sinnoberörd av dennybyggnadsverksamhet,somsedandess helt har omvandlatstadsbildenochskapatsåmångaav vår tids problemställningar pådettaområde.En fråga av fornininnesvårdsnaturkomdock rätt snart u sym olochstoltaminnesmärke,som lidit svartav förvittring ochvar i p bbehov stort av reparation.Redan1876hadesmärrelagningarbekostats a pvstaden.1886begärdesbesiktningav ruinengenomriksantikvarienoch 1888anslogs påriksantikvarienHildebrands framställning700 kr för åtp gärder,somansågsnödvändiga.Enmeraomfattanderestaureringav det gamlatornet framstodemellertidsom ett synnerligen viktigt önskemål, å vilketåren1892och1893debatterades i fullmäktige.Ävenfrånstatsmaktens ssidavisades stort intresse för genomförandeav ett sådantföretag. För st t adensvidkommandelöstesfrågansedanledamotenherr Trappden2maj .893 i enmotionföreslagit, att stadsfullmäktige ur RudolfTornerhjelms afond skulleanslå ett beloppav 15.000 å 20.000 kr för ruinenKärnans drestaurering,samtattdessaarbetenomedelbartskullepåbörjas. s Motionärenvar ingenjören,sedermerakonsulnOscarTrapp.Han intog dåenförgrundsställning i stadenskommunalaliv, och i frågaomåtgärder fi kulturminnesvårdensandastår hansomobestriddföregångsmanunder uentid, dåsådanaingripanden var helt beroendeav enskilda initiativ. KonsulTrapphade1880 blivit invald i stadsfullmäktige.1894 blev han lviceordförandeoch1904ordförande i drätselkammaren. I dennaegenskap lfickhanstörremöjligheter att göra sitt inflytandegällande, till förmån för bl.a.enavstadensanktionerad,bättre kultur-ochfornminnesvård.Bakom m hanssträvandenlåg ett levandeintresse för kulturhistoriska frågor i allämänhetochförhemstadenshistoriaochminnen i synnerhet,ochdettakom kl lie mas somskeddevidgatuarbetenochrivningar i staden,tillvaratog t) v 207 iö ät gå a em tti sd ll få u ön t

P»

åtskiligavärdefulla ting,somsedermerainförlivats medmuseetssamlingar, ochengageradesigocksåsjälv i konst-ochkulturhistorisktforskningsarbete. I sinverksamhetpådessaområdenstodhan i näraförbindelsemedbåde in-ochutländskaforskareochinstitutioner;hanblevävenkorresponderande ledamotavVitterhets HistorieochAntikvitetsAkademien. Vadkulturminnesvårdeninomstadenbeträffar var detmångainitiativ avvärde,somavkonsulTrapptogsbåde till undersökningsarbetenoch till byggnadsrestaureringar. Hit hör — förutomrestaureringenav Kärnan — bl.a.arbetena i Mariakyrkan1898samtbevarandetochrestaureringenav Tornerhjelmskahuset. Av icke mindrebetydelseblev hans insatser för skapandeav ettmuseum i Hälsingborg. Deplanerpåinrättandeav ettmuseum i staden,somvid tidenomkring sekelskiftetbörjadeventileras,resulterade1902 i tilsättande av enkommittemeduppgift att "föramuseifråganframåt".KonsulTrappblev kommittensordförandeochledandekraft. Hanhademångaintresserademedhjälpare,blanddembör särskiltnämnasläroverksadjunktenGustaf LöfgrenochstadsingenjörenSigfridEwald.Densistnämnde,somåren1919— 1949varmuseistyrelsensordförande,verkadepå ett synnerligenförtjänstfullt sättförkulturminnesvården i staden. Avavgörandebetydelse för museifrågans lösning blev att dennaredan frånbörjan fick åtnjutaunderstödfrån detallmännas sida, vartill konsul Trappspersonligaintresse för sakentvivelsutan i höggradbidrog.Redan i oktober 1905 beviljadestadsfullmäktige ett anslag av 34.764 kr föl museiändamål ur Rudolf Tornerhjelms fond. Ytterligare anslutning till stadsförvaltningenfick museifrågan, då stadsfullmäktige1906beslöt att förvärvaoch till det blivandemuseetsdisposition ställa dens. k.central. skolan,d. v.s.den1845av professorC.G.Brunius uppfördabyggnad— i sigsjälv ettbyggnadsminnesmärke— i vilkenhuvuddelenav dekulturhistoriskasamlingarna i skrivandestund alltjämt är inrymd.Påföljande ål anvisadestadsfullmäktige20.000 kr för centralskolansomändrande till museilokal,ochden1 maj1909kundeHälsingborgsmuseumöppnas föl allmänheten.Dessförinnanhadelokalerna tagits i anspråk för en om -fattandehistorisk-topografisk utställning. Trots attstadensåverksamtbidragit till desstilkomst, var detnyskapade museetingen egentligstadsinstitution,men fick enslagshalvkommuna karaktärgenombestämmelserna i de stadgar,somantogs av den1908 konstitueradeHälsingborgs museiförening,ochocksåav stadsfullmäktige godkändes. I stadgarnas § 1sadesnämligen, att museet, "vilket med allt 208

vaddärtill med full rätt förvärvats eller kommer att förvärvas skallvara Hälsingborgsstadsegendom,skallutgöraensjälvständiginstitutionunder inseendeavenförening,benämndHälsingborgsmuseiförening".Föreningensstyrelseskulleutgörasav9ledamöteroch4suppleanter,av vilka5ledamöterochtvennesuppleanterskulleutses av stadsfullmäktige,somäven hadeattutsetvåavdetrennerevisorernaochtvåavderassuppleanter.Stadsfullmäktigehadesålundatilförsäkrats majoritet i dennybildademuseistyrelsen,och i stadgarnahadeuttryckligenfastslagits, att samlingarnavore stadensegendom. AttkonsulOscarTrappblevmuseistyrelsensförsteordförandevar självfallet;hankvarstod i dennaegenskap till sitt frånfälle i aug.1916. Förhållandet attmuseetägdes av staden,menförvaltades av en i viss månsjälvständigförening,medförde i förvaltningsavseendeviss oklarhet, somblev alltmeraframträdande i denmånmuseetsarbeteutökadesoch förvaltningenkom att omfattanyaochoförutseddauppgifter. Av denna anledningbeslötstadsfullmäktige1931 att fastställaändradestadgar för museet,somdärigenomblev en helt kommunalinstitution, förvaltad av enavstadsfullmäktigeutseddstyrelse.Denursprungligaförbindelsenmed museiföreningenbibehölls dock på så sätt, att föreningen fick rätt att föreslåtrenneavdeniostyrelseledamöterna. I övrigt blev museiföreningen omorganiserad till en sammanslutningmed uppgift att stödjamuseets verksamhet. Enåtgärd,somför arbetetinommuseetliksom för kulturminnesvården istadenblevavstörstabetydelse,ochsomävenledestillkompåkonsulTrapps initiativ, var att från ochmed1912somchef för museetanställdes en tjänstemanmedmusealfackutbildning — tidigarehadedennabefattning haftkaraktär av bisyssla.Detta innebar givetvis för, museetväsentligt ökaderesurser att i sinverksamhettilgodosedenlokala kultur- ochhembygdsvårdenskrav —genomorganiserandeav därmedförknippatarbete, genomi egenregi utfördagrävningarochbyggnadsundersökningar,genom uppläggandeav ett antikvariskt-topografisktarkiv för stadenochdess omnejd—samt tillika ökademöjligheter attgenomföredrag,kurseroch publicistiskverksamhetgörapropaganda för och spridakännedomom frågorav hithörandenatur. Museetsförsteintendent,somocksåtagitverksamdel i museetstilkomst, varläroverksadjunktenGustafLöfgren. Efterhonomhar intendentsbefattningeninnehafts av fil. dr Sigurd Wallin 1912-13, av fil. dr Torsten Mårtensson1913-1956ochav fil. lic.Lars-GöranKindströmfrånår1956. Il

209

Enordinarieochenextraordinarieamanuens,bådafackutbildade,är (1963) anställdavidmuseet. I likhet medde flestalandsortsmuseerstartadeHälsingborgsmuseum medsamlingar av mycketolikartadkaraktär. Till en början utgjorde de naturventenskapligasamlingarnaenmycketbetydandedelavföremålsbestandet. Härtill kornarkeologiska,etnografiskaochkulturhistoriskasamlingar jämteenavdelninghälsingborgiana,samtslutligen enkonstsamling,som till övervägandedelbestodav oljemålningar. Att fådessamångaheterogenaelement attsamsas i ck lokaler,somstod till museiledningensförfogande,varickenågon lätt uppgift.Utvecklingen harocksåefterhand lett till viss omläggningavverksamheten,sominneburit, att denkulturhistoriskaochsärskiltdenstadshistoriskaavdelningen alltmera trätt i förgrundenochnumerastårsomdenfrämstaavmuseets arbetsuppgifter.Det är dekulturhistoriskasamlingarna,som f. n.upptager huvuddelenav detutrymme,somstår till buds i denavstadenupplåtna museibyggnaden.Dennavaremellertidredanfrån början i minstalaget för sittändamål,ochmuseets ledning har därför måstdragasmedständiga lokalbekymmen Enviss lättnadbereddesvisserligen, när denmycketutrymmeskrävande konstsamlingen— väsentligenutökadgenombådenyförvärv ochdonationer—1929kundeöverflyttas till ett särskiltkonstmuseum,denpålandborgskrönet vid Hälsovägenutomordentligtvackertbelägnaegendomen Vikingsberg,vilken av makarnaOttooch IdaBanckskänkts till staden. Mendetta var långt ifrån tillräckligt. Denmycket kraftiga ökning av föremålsbeståndet,somunder årens lopp skett, tillämpning av musealt godtagbarautställningsformer,mycketangelägnaarbets-, arkiv- ochicke minstmagasinslokaler,plats för utställnings-ochkursverksamhetrn.m.har skapatnyautrymmesbehov,somresulterat i en för museiarbetetsynnerligen besvärandeochhindersamtrångboddhet.Nya,väsentligtutökadeochefter modernamuseitekniskaprinciper och krav konstruerade och byggda museilokalerstarsomettträngandebehov,somocksåavstadensmyndigheter uppmärksammatsochupptagits i dessinvesteringsplaner.Det nyasekel i stadsfullmäktigeinstitutionens historia,sommed år 1963 tar sin början, tordeförmuseetsdelinnebäralösningpådessav olikaskälmycketkompliceradenybyggnadsproblem. Det1909öppnademuseetställdes snart inför helt nyaoch°påräknade arbetsuppgifter.Museetfick 1918emottagaendonation,somfördessfortsattaverksamhetblev utomordentligtbetydelsefull.ickeminstmedhänsyn ,210

Fredriksdalsherrgård, till möjligheterna att tillgodosekulturminnesvårdensintressen i staden. KonsulOscarTrapphadeundersenaredelenav sinlevnadinnehaftoch bebottlanderiet Fredriksdal, en gustaviansk herrgård, anlagd 1787 av direktörenFredrik WilhelmCöster,somvar det dåtidaHälsingborgsmest framståendeochförmögnastestorborgare. Till denförhållandevis väl bevaradeherrgårdenhördeenpark,somdels utgjordes av "franskaparken", enklassicistiskanläggningmedav tuktadeavenbokshäckarkantadegångar ett rätvinkligtgångsystem,dels invid denna av denmeraromantiskt betonade"engelskaparken",alltsåbådadeledandeparksystemen i en liten lerrgårdsminiatyrformat. Den18mars1918överlämnadekonsulinnanGiselaTrapp, f. Henckel, ;omhadedelat sinmakeskulturhistoriskaintressen, ''enligtOscarTrapps, minälskademakesönskanoch till ettbeståndandeminneavhansstorakärlek :illfädernestaden" till HälsingborgsstadgåvobrevpåhuvuddelenavegendomenEredriksdal.Ändamåletmeddonationenvar attherrgårdenjämte ett )mgivandejordeområde,sammanlagtomkr. 35 hektar, skulleförvaltas av nuseistyrelsenochdisponeras för museiändamål,medanåterstoden,omkr. 77hektar,skulleförvaltas avdrätselkammarenochinkomstendärav bilda !rifond,kallad"OscarTrapps fond", vilkenskulleanvändas för museiområdetsunderhållochförsättande i värdigtskick,samtdärutöver enligt i donationsbrevetgivnabestämmelservaradisponibelt förandramuseiändamål. 211

Dennadonation,somöppnadeett nyttområde för museetsverksamhet, innebar, att institutionen fått ett friluftsmuseiområde, till arealenungefärligen jämförligtmedSkanseni Stockholmochmedenpåplatsenbelägen 1700-talsherrgårdsomanläggningenscentrum.Därjämtefanns tillräckliga utrymmenför uppförande i denmånomständigheternagjordesådantnödvändigtav äldrebyggnadsverk frånbådestadochlandsbygd,vilkakunde anseshasåstort kulturhistorisktvärde, att derasbevarandegenomöverflyttning till ett friluftsmuseumframstodesåsomönskvärt. Att detta ur kulturminnesvårdenssynpunktinnebarenvinningav utomordentligtvärde ligger i öppendag. Den lilla friluftsavdelning, för vilken plats tidigare hadeberetts pålandborgsplatån invidmuseibyggnaden,hade helt saknat utvecklingsmöjligheter. Hurdenna i sitt slagenaståendedonationutnyttjats, kan här endast i korthetberöras. För allmogekulturensvidkommandeupplades planerna medledning av en i samarbetemedNordiskamuseetföretagenundersökningav bebyggelseförhållandena i nordvästraSkåne. De viktigaste byggnadsminnesmärken,somuppställdes på friluftsmuseet, var LillarydsgårdenfrånPerstorpssockenochAgården frånMarkarydssocken,båda utmärktaexempelpå utvecklingenav plangivning,byggnadsmaterialoch byggnadsteknikinomdettakulturområde.Agården,somvarenfullständig ochvälbevaradfyrbyggdgård, hardessvärre fått uthuslängornaförstörda videneldsvådasommaren1962. Avbyggnadsminnesmärkenfrån staden har på Fredriksdal uppförts gamlaprästgårdenshuvudbyggnad,enenvåningslänga,varsnorradelhärrör från1770-talet,medandensödrapåbörjades1849.Prästgårdenhar i sin helhetöverförts till Fredriksdal,mengårdslängornaärännuickeuppförda. Ettlusthus i klassicistisk stil har fått en tillfällig placering i närhetenav prästgården,medanRingstorpskvarn, en s. k.holländare från 1803, placeratspåhöjningen i områdetssydöstradel, där denutgör en viktig riktpunkt förvägsystemet_ Enväsentlig utökning av det stadsparti, vartill prästgården utgör början, är underförberedelse,Tvennegårdar,Hedströmskagården i kv. MagnusStenbockochengård i kv.Strömkarlen, vilka för planeradenybyggnadermåsterivas, har skänkts till museet för ilteruppförande på Fredriksdal,somdärigenomfår möjlighet att göraytterligareenvärdefull insats påkulturininnesvårdensområde. Till Fredriksdalsmuseetsförnämligaframtidsmål hör ävenfullföljande avdenbotaniskaträdgård för denskånskavildväxandefloran,somsedan ett antal år varit i arbetepå ett omkr. 6 hektar stortområde i museets 212

dvästradel, ochsom i hög grad påkallarintresseochstöd från såväl .mänhetenssomdetallmännassida. Till anläggningenavbotaniskaträdrdenhar intresseradekrafter inom och utommuseistyrelsenverksamt dragit— i främstaledet har ståttprofessor Nils SylvinochstyrelseledaDtenlektor Hervid SlutligenmåerinrasomFredriksdalsklassicistisktutformadefriluftsteater edsalong,foajéerochscenkulisserbildadeav tuktadehäckaravavenbok ochlind, planterad i "franskaparkens"anda ochmedkonung Adolf Fredriks teater i Drottningsholms park somnärmasteförebild, Omständigheternahar sålunda lett till, att museet blivit uppdelat i trmnepå olikaplatserbelägnaavdelningar:Stadsmuseetvid S.Storgatan, omfattandestads-ochkulturhistoriska,arkeologiskaochnaturvetenskapliga samlingar,vidarefriluftsmuseetFredriksdalsamtkonstmuseetVikingsberg. Därtill har emellertid kommit ytterligare några utanfördessaområden belägnabyggnader,vilkaavstadsfullmäktigemedhänsyn till deraskaraktär avbyggnadsminnesmärkenlagts undermuseetsförvaltning.Främstbland demstår Kärnan,stadensförnämstafornminne. De övrigautgöres av tvennekvarnbyggnader, för vilkas restaureringstaden beviljat anslag, ttenmöllanvid Pålsjödammochväderkvarnen i Stattena. Vadmuseetsverksamhetunderårens lopp inneburit för kulturminnesvärdensvidkommandekanicke i detaljredovisas;det hör till den rutinmässigayrkesutövning,somdetmusealaarbetetpåkallar. Dit hör bl. a. bevakningavarbetsplatservidgrundgrävningar för tilvaratagandeav fynd ochbehövligaundersökningar. I några fall har emellertidmeraomfattande utgrävningsarbetenutförts av museet,gällandesåvälfornlämningarsom byggnadsminnesmärken.Av debådauppepålandborgenbelägna,försvunna medeltidskyrkornaS:t PetriochS:tClemensharbådegrundmurarnaochde till kyrkornahörandekyrkogårdarnavarit föremål för sådanaundersökningsarbeten.Såharocksåvarit falletmeddebevaraderesternaav dominikanerklostret.Dettahar legatpådenplats,somnuintagesav Nicolaiskolan -- skolanhar fått sitt namn efter klostretsskyddspatron S:t Nicolaus, tidigarehettedenHögreallmännaläroverket för gossar.Närskolans1895 påbörjadehuvudbyggnaduppfördes,hadeuppenbarligenen del murrester frånklostretförstörts, utan att dettasyneshaobserverats — enplanskiss avnågrapåskolgårdenpåträffadegrundmurspartier blev dock uppgjord genomkonsulTrapps försorg. Ar 1952skulleläroverketutökasmeden nybyggnad,för vilkenplats föreslagits norromdenförefintligabyggnaden. Frånmuseetssidamisstänktes, att lämningar av klosterkomplexetskulle 213

rob -

Kärnanförerestaureringen1893.

Grundmurama till klosterkyrkanskor.

kunnafinnas just där.Påuppdragavdrätselkammarenföretogs därför av museetprovgrävningar för närmareundersökningavdessaförhållanden. Därvidkonstaterades, att enmedeltidakyrkogårdjämtebetydandebyggnadsresterfanns på denföreslagnaplatsen. Murpartiernablottades och visadesigutgöradesynnerligenmassivagrunderna till klosterkyrkans kor. Medhänsyn till byggnadsresternasstorahistoriskabetydelse för staden träffades — i samarbetemedriksantikvarieämbetet—medskolansbyggnadskommitéenöverenskommelse,sominnebar, att borttagande av de medeltidamurpartiernaskulleundvikasdärigenom, att nybyggnadenförlades ett styckelängre från dengamlaskolanänavsiktenursprungligen varit. Korpartiet blevsedermerautgrävt,liksombevaradedelar avkyrkans treskeppigalånghus ochvissa till klosteranläggningenhörandebyggnads lämningar.Även den medeltidakyrkogårdenundersöktes och viktiga medeltidsfyndgjordes påplatsen. Av ännukvarståendemedeltidabyggnadsminnesmärkenäger staden trenne. Till KärnanochMariakyrkaninomdetgamlastadsområdetkommernumera— efter inkorporeringen1918avRaussocken—ävenmedeltids kyrkan i Raus.

FrämstblanddessastårKärnan i sinegenskapav icke blottstadensutan landets i sin art förnämstafornminne, ett medeltidaförsvars-ochbostadstornochtillika denendabevaradebyggnadenfrånHälsingborgsmedeltida slott.Detgamlatornets tinnkranshadepå1600-talet blivit nedbruten,och dåövertäckningsaknades,hadetornets övredelar börjat starktskadasav förvittring. 1 det föregåendehar omnämnts de av konsulOscarTrapp inspireradeåtgärderna till Kärnansrestaurering, för vilketändamålmedel anslogsav stadsfullmäktige.Tornets historiskavärdegjorde, att restaureringenav Kärnanbetraktadessomenriksangelägenhet, för vilkenäven riksdagenbeviljade ett anslagav 15.000 kr. Restaureringengenomfördes åren1893-94 efter ritningar av stadsarkitektenAlfred Hellerströmoch innebarfrämst lagning av det yttremurverketsamtuppförandeöver de gamlamurpartiernaav ett nytt, tinnat krön, utbildat till enutsiktsplattform, frånvilkenbesökarnakannjutaavaspektenöverstadenochdessomnejd, kustenuppmotKullabergsamtsikten ut överSundetmedönVen,danska landet Helsingör ochKronborgsamtKöpenhamnstornspirorskymtande i AttKärnans inre vid restaureringenlämnades i huvudsak orört vittnar omframsynthetochförståelse för byggnadensegenart. I senare tid har ej hellerannatåtgjorts medinteriören än reparation av bjälklag och för215

214

nein

bättringav golv.Däremot har den 1893-94 byggdautsiktsplattformen, varsbärandejärnstativ blivit förrostat,ersattsavenmodernövertäckningav betong,varjämtevissaanordningar för debesökandesbekvämlighet vidtagits i det vidrestaureringenuppfördaparti,sombyggtsovanfördegamla tornmurarna. Kärnanhar företett den rätt märkliga bilden av en kapitalstark ruin. Besöksfrekvensenhar varit storochävenominträdesavgifternahållits låga hardärifrånavsättningarkunnatgöras till RuinenKärnansrestaureringsfond, ur vilkenstadsfullmäktigehaft möjlighet att anslåmedel till reparationsarbetenochundersökningar. Kärnanvar i sitt ursprungligaskickomgivenav eninre,kvadratisk ringmur,belägenpå ettavståndav blott omkr. 4 meter från huvudtornet. Av dennaringmur, blottades. Närdessaåren 1931-32 skullekonserverasochförses med tövertäckni o r n mng,aföretogs n vissagrävningsundersökningar,somefterhand uttstreäckt l nes att omfattahelaområdetnärmastKärnanochgav nyaochöver-raskandebidrag till Kärnansbyggnadshistoria. Det visade sig, att den mäktigaKärnanickevar detförstacentraltornetpåplatsen.Denhadehaft ,enföregångare i formavencirkelrund,friståendekastalmedungefärligen ama madim ensionersomKärnan,c:a15meter i diameterochmed i bottenfsski n ftetomkr.5metertjock mur.Dettaäldsta,helrundakärntornvaremellerntidicke s byggtavtegelutanheltavsandsten,ochdaterades till omkr.mitten a v 1100-tal t.Sedermerahadedettarunda tornomändrats påsåsätt, att rdetkleättsm seed ettskalav tegelochdärvidgivits kvadratisk planform, vilket tansesehaskett r någongångefter år1343.Sårevsdettadelvisombyggdatorn kheltned, v ochalldeles invidplatsen fördetsammaladesdenutomordentligt kraftigagrund,påvilkendennuvarandeKärnanuppfördes. a Åtski r ligaandrabyggnadsdelarblottadesunderdessautgrävningsarbeten, så vä l medel tidasomfrånsenaretidsepoker, bland demmycketkraftiga , grundmurar,somkanhärrörafråndenmedeltidaborgenshallbyggnad. v Ettytterl i igare märkligt resultat av undersökningarnavar blottancletav l grunden k till ett i denyttreringmurenvidlandborgsbrantenbyggtrundtorn, från handl gar käntsomS:t Mickels torn eller Rundelen.Tornetvisade asig i verkliginheten ha varit enbyggnadav rundkyrkotyp, i bottenvåningen vinrymmandeett sannolikt åt ärkeängelnMikael,borgarnasskyddspatron, gt slottskapell.Upptäckten,somgav uppslag till undersökningarav i sinavi mmanaturochmedlikartat resultat i ärkebiskopEskilsSöborgnorrom dHelsingör,innebar värdefullabidrag till lösningenav dennordiskarundrkyrka ensprobl s em. t 21a u r6 e r i n g e n

Grundmurarna till detäldsta,rundahuvudtornetframförKärnan. Senareharundersökningar i Slottshagenoch vidbyggnadsarbetendär)mkringutförts dels för att sökafastställa den medeltidaringmurens sträckning,dels för att nåexaktkartläggningav denfortifikation,sompå 1670-taletanladesomkringdetgamlastottsområdet. Vaddebådamedeltidskyrkornabeträffar har underårens loppmycket arbetenedlagtspååtgärderavkulturminnesvårdandenatur,somgällt både kyrkoarkitekturochinventarier. I Mariakyrkanföretogs 1898enrestaureringavkyrkansinre, varvidövervittningenav valv,väggarochpelareborttogs.Sedermerahar vidmångatillfällen reparationerochinstallationsarbeten sket,som givit möjlighet att tilvarataga fynd och erhålla material till kyrkansbyggnadshistoria.Detharsålundapågrundvalavgjordaiakttagelser ochfyndkunnatkonstateras, att dennuvarandegotiskategelkyrkan haft enromanskföregångareav sandsten.Rauskyrka var 1905 föremål för reparationerochinredningsarbeten,som bl. a.innebaråteruppsättandeav kyrkansförnämligaaltaruppsats i renässans.Även i Raus har i samband medutfördaarbetenviktigabyggnadshistoriskaresultatkunnaternås.Aktiv medverkanvidsådanaarbeten i medeltidskyrkornahar för museet varit ensjälvklarangelägenhet. Såharocksåvarit fallet vidhandläggningenav ärendenochutförande 2 1 7

avuppdrag för fornminnesvården.Blanddeinsatser,somfrånstadenssida gjorts,är attantecknadessåtgärder -- isamarbetemedriksantikvarieämbetet ochlänsstyrelsen— för inregistreringsomformninnesområdeav strandområdetvid"Råå vallar' fikati .fortim e odnenviddRåå. e Rååvallar är visserligensomfornminneskyddatav fornminneslagen,mendåstrandenhär blivit enundersommarensynnerkligen v livligt a r frekventerad s t å badplats, har det ansetts lämpligt att genom ienregi s treri n gen ytterl i g are utökamöjligheterna till skyddsåtgärder. n d e d e l a r n Avadet förutsagdaframgår, att sedanstadsmuseettillkommit och fått ligheter, har dennainstitution för stadens räkning aerforderligaarbetsmöj v handhaftenstor delavvadmankundekallakulturminnesvårdenspraktiska ddetaljarbete. eMuseet har emellertid icke varit det endainstrument,som nstadenhaft till sitt förfogande för penetreringav frågor,som fallit under kulturminnesvårdensram. Ett annathar varit denestetiskanämnd,somav 1stadsfullm7äktigetillsattes 1917 ochsom har till uppgift att verka för 1bevarande2avstadensskönhetsvärdensamt för konstnärligutsmyckningav aden.Det gersigsjälvt, attbevarandetavstadensskönhetsvärden i många ast ninrisä fallmåst ktasl påsådantsätt, att det fått endirektkulturminnesvårdande averkan.Såväl g gatubi d ldens karaktärsomdenarkitektoniskt värdefulla beb yg g e l s e n har varit förnämndensuppmärksamhet.Estetiskanämnadenharocksåtagitföremål initiativ,somkommitdenkulturminnesvårdandeverksamhetentill godo,exempelvisenverkställdinventeringavdenålderdomliga bebyggelsen i fiskelägetRåå. Deninventeringskommitt6som1962tillsattes meduppdrag att i samarbetemedNordiskamuseetföretagaeninventeringavHälsingborgsäldre bebyggelse,harlikaledes inneburitenvärdefullinsats i kulturminnesvårdens tjänst. Nämnasbör, att det i stadenävenfinnes enskildasammanslutningar, i vilkasarbetsprogramkulturminnesvården varit av betydelse.Sedan192 existerar Gillet GamlaHälsingborg,somvid flera tillfällen tagit initiativ ochbekostatminnesmärken,somär att hänföra till kulturtninnesvårdande verksamhet.Fornminnes-ochkulturminnesvårdingår även i riktlinjerna

förarbetetinomSödraLuggudehäradshembygdsförening,och i Råå museumför sjöfartochfiskehar dettaskeppare-ochfiskaresamhällefått encentralpunkt för ortsbetonadesamlingarav kulturhistorisktvärde. 218

M1,04% l t r a r

1 1 1 1 M b

LYAYJYdY1kriYrigNi13ÅWZIL711u1 ._11111111111 JacobHansenshus,

Till de uppgifter, vilka i engammalhistorisk stadsomHälsingborg i särskilthöggradpåkallatkulturminnesvårdensintresse,har hörtbevarandet sålångtskekunnatavsådanaur kulturhistorisk ocharkitetonisksynpunkt värdefullapartier av stadens äldrebebyggelseoch gatubild, som trots enmycketomfattandenybebyggelsefunnits kvar in situ. Uppgiften har av mångaskäl, icke minstekonomiska, varit svårlöst, menmed hjälp av mycketviktigainsatser,som i sammasyfte gjorts från enskilt håll, har dockgodaresultatkunnatnås,ägnadeatt i sinmånuppehållastadensrykte somenort, därbebyggelsenalltjämt företer inslagav äldrestadsarkitektur. Dettagäller främst NorraStorgatan,som alltid varit dengamlastadsdee l nsförnämstagatustråk, där 1600- och1700-taletsköpmannasocietet hadesinaförnämligahandelsgårdar. Här framträder i husradernatrenne byggnader,sompå ett utmärktsättrepresenterarolikastadier i korsvirkesarkitekturensutvecklingochsompågrundav dennamedeltidsgatasnågot svängdalinje ger envissaccentåt helagatubilden. Set från Stortorget ligger i fondenJacobHansenshus,daterat1641, mensannoliktåtminstonedelvis ombyggt på 1660-talet. Med sin bjälkutkragadeövervåning,fasadensstolpindelning,symmetriskasnedstyvoroch skulpteradekonsolerochfyllnadsträn är dettahus ett ypperligtexempel 219

pådenkorsvirkesarkitektur,somunder 1600-talet helt prägladestadens borgerligaarkitekturr.Gården är inköpt av Hälsingborgs stad,somombesörjtrestaurering av byggnaden, vilken därvid inretts till lokal för sammanträdenochföreläsningar. Vid mitten av gatanssödrasida ligger denav med. dr MarthaP:son HenningägdaochrestaureradeGamlegård,enbyggnad,någradecennier yngreänJacobHansenshus ochrepresenterandeett senareskede i korsvirkesarkitekturensutvecklingshistoria. Här harövervåningens utkragning försvunnitochersattsmedensvagprofileringavandravåningens fotträ, medandesymmetriskasnedstyvornabibehållits.Huset är byggtsannolikt 1709avrådmannenMickelSwertfegerochhans hustru.Ägarenhar ombesörjtdess inregistreringsåsomkulturhistorisktbyggnadsminnesmärke. Dentredjebevaradebyggnaden vid N. Storgatan, av dennuvarande ägarenkalladSpringposten,men för de äldrehälsingborgarnamerakänd somHenckelskagården, tillhör kooperativaföreningenSvea,sominköpt fastighetenochrestaurerathuvudbyggnadensamtidigtmedatt deninreddes fördessaffärsverksamhet.Dennabyggnadexemplifierar ytterligare ett stadium i denomvandling,somkorsvirkethargenomgått.Den är uppförd 1681avrådmannenochvinhandlarenHermanSchlyter i 1600-taletskarakteristiskakorsvirkesstil.1700-taletsklassicistiskaströmningarinnebarenstark reaktionemotdenna.Detblevenmodesakatt döljakorsvirkeskonstruktionen, vilketskeddegenomputsning av fasaderna eller deras beklädnadmed brädpanel.Såhar skettmedHenckelskagårdensgatufasader,medanmot gårdssidankorsvirketärkvar.Av intresseärsärskiltdenbrädpaneladegavel, somvättermotdenmärkliga lilla trädgårdsanläggningenmitt emotGamlegård.Trädgården,anlagdavCöstertroligen1766, har vissreligen i någon månändrats i det att ingången till affären nu gårdärigenom,menutgör alltjämt ett värdefullt ochuppskattatinslag i NorraStorgatans gatubild. Bevarandetochrestaureringenav detrennehärnämndabyggnadernastår somett utmärktexempelpå godsamverkanmellanstadenochenskilda till kulturminnesvårdensfromma.

220

IDROTTOCH FRILUFTSLIV I HÄLSINGBORG AvNILSCARLILIS. Vidsammanträdeden 16 mars 1909beslötostadsfullmäktigeutse en särskildstyrelse—idrottsnämnden—meduppgift atthandhaidrottsplatsen Olympia i och för tilgodoseendeavstadensochidrottsväsendetsintressen. Närmarebestämmelseravsågmanlåta inflyta i stadgarochordningsföreskrifter förnämnden,mensådanakomförst till stånd23årsenare,dåstadsfullmäktigeden18oktober1932fastställderegler för Hälsingborgsstads idrotsnä rtnförstatnilidrottsnämndenhadeföljandesammansättning:KontoristS. Bengtsson,löjtnant P. H. Hedenblad,kapten A. Lagercrantz, löjtnant I Ståhleochauditör A. Wollin. Suppleanter:BrandchefG.Braunochhamningenjör A.Lange. ldrottsnämndenkan i sambandmedstadsfullmäktiges 100-årsjubileum setillbakapåenmeraänfemtioårigverksamhet.Låtossemellertid, innan vistuderardettaintressantaavsnitt i idrottens ochfriluftslivets utveckling, förstsetilbakapå,vadsomhände i vårstadpådessaområdenföre idrottsnämndenstilkomst! Gulnadepapperkunnaomförmäla, att Hälsingborg på 1800-talet vid minsttreolika tillfällen vartävlingsplats för storaidrottsarrangemang.Mest sensationellaochunikatordedärviddeidrottsspelha varit,somåren1834 och1836höllos pågamlakappridningsfältetsöderut i staden. I mitten på 1930-taletriktade entysk tidninguppmärksamhetenpådessaur idrottshistorisksynpunktsynnerligenintressantahälsingborgstävängar. Under tubriken"Olympiskaspel i Sverige för 100 år sedan"anfördes i artikeln, attmanår1833bildadeens.k."olympisk förening" i Syd-Sverige,samtatt dennaföreningåren1834och1836anordnade"olympiader R mlösa möhus forskningarhabekräftat, -attaispel nen,"en äomfattade rliten h ebadort t e inMal a län". vsSenare brottni ng,vighetsrörel er,balanser,språng i höjdmed o lcina,kapplöpning till fots påkortareochlängresträckorsamthästkapplöpningar.Deltagarantalet i 1834årsspeluppgick till 43idrottsmän. Vid 1836 Årsspelförekomocksåensärskildförfattartävlan. h u 221 t a n s t å

De d .

Me"'

Initiativtagarentillsåväldenolympiskaföreningensomdebåda"olympiaderna"varläraren igymnastikviduniversitetet i Lund,fäktmästarenJohan GustafSchartau.Detärsålundahansförtjänst,attHälsingborgkommitatt skrivanågramärkliga,olympisktinspireradeblad i densvenskaidrottens historia. NästagångHälsingborgkom i detidrottsligarampljusetvar år 1868, dådenförstainternationellaroddregattan i Nordengenomtidernahölls i staden.Regattanpågick i tredagar—den 1 2 utöverroddävenhästkapplöpningochsegling.Höjdpunktenvar kappr-odden,somsamladedenimponerandepubliksiffranavmellanfemtonoch gotusen Karl XV,Danmarkskronprinssamtprins 1tju4 j u pe l rs i oner.Konung O s c a r var n ä rv a ra n d e vid a rra n g emangen,sominramadesavlysandefester o c h ochmiddagar.Prisutdelningeneftertävlingarnaförrättadespårådhusetav orinsm a d samtl e igadeltagaretillsupépåsittresidens p Oscafr,soamävtentinviterade Sofiero. Dettredjestoraidrottsminnetfrånförraårhundradetärdeförstasvenska mästerskapstävlingarnai idrott,somhöllos i Hälsingborgden 7-9 augusti 1896.Avsiktenvar, atttävlingarnaskullearrangeraspåensammaår nyinvigdidrottsplats—stadensförsta— intillnuvarandeVikingsberg.Av olikaanledningar—mankomheltenkeltinteöverens—måstetävlingarna förläggastillannanplats,troligen till detområde,därAllersFamilj-Journal ochHälsingborgsjacquardväverihaftochfortfarandedelvisharsinafabriksanläggningar i Rausplantering.Arrangörsuppdraget,somförsttilldelats detår1895bildadeHälsingborgsIdrottsförbund,övergicktillHälsingborgs AtletklubbochAtletklubbenKärnan.Tävlingarnasamladeomkringett hundradeltagareochtävlingsgrenarnautgjordelawntennis,fotboll,dragkamp,viktlyftning,brottning,hastighetslöpning100meter,uthållighetslöpning1.500meteroch10.000meter,häcklöpning110meter,höjdspring överhäst,längdspring,stavsprång i höjdöverribba,kulstötning,spjutkastningpålängdsamtsläggkastning. I inbjudantill tävlingarnaingingoockså grenarnacricketochrodd,mendessagenomfördesinte. Deförstasvenskamästerskapstävlingarnautgjordeengodstimulansför stadensidrott.Visserligenfunnosföreår1896ettparlokalaidrottssammanslutningar — HälsingborgsRoddklubbfrån år 1883samtAtletklubben Kärnan,HälsingborgsAtletklubbochHälsingborgsIdrottsförbundfrånår 1895—mendetärförstunderochomedelbartefterår1896,somidrottens organisationslivbörjarfinnafastaochbeståendeformer.Sommaren1896 togdåvarandelöjtnantenHjalmarHedenbladinitiativet till Sällskapet IdrottensVänner,enorganisation,somkanskefårbetraktassomHälsing222

borgsförstaegentligaidrottsförening.LöjtnantHedenbladbildadeockså BolklubbenG.F.K.Bådadessaföreningarförenadestydligentämligen omedelbart i IdrottsföreningenKamraterna,varsstiftelseår är just 1896. IdrottssälskapetGötabildadesår 1898. Avövrigaföreningarfrånförra seklet,somalltjämtäroverksamma,grundadesGymnastikföreningenFram år1897genomensammanslagningavAtletklubbenKärnanochGymnastikföreningenSvea,vilkensenarefunnits till sedanår 1890ochhaft sina förstaövningar iHälsingborgsMuseumsnuvarandefågelhusvidSödraStorgatan.Denstorapubliksportenunder1900-taletsförstadecenniumvar cykelsporten,som i HälsingborgföreträddesavHälsingborgsCykelklubb ochHälsingborgsArbetaresCykelklubb.Cykelsportenavlöstessåsmåningom avfotbollensomdenstorapublikidrotten,ochdenförening,somgenom tidernagjortHälsingborgsnamnmestkäntsåväl i hemlandsomutomlands —HälsingborgsIdrottsföreningmedickemindreänfemsvenskamästerskapstitlar i fotboll — kom till år 1907genomensammanslagningav IdrottsföreningenSvithiodochStattenaIdrottsförening. IdrottsplatsenOlympiainvigdesden31 juli 1898medidrottstävlingar igemensamregiavIdrottsföreningenKamraternaochIdrottssällskapetGöta. Debådaföreningarnaarrangeradeocksåtilsammansstorainternationella idrottstävlingar — Skandinaviskaidrottsfesten —sommaren1902med deltagandeavbl.a.dekändasvenskaidrottsmännenKristianHellströmoch EricLemming.År1905erhöllI.F.K.uppdragetattanordnasvenskamästerskapstävlingarna i allmänidrott.IdrottsplatsenOlympiaägdesviddenna tidavettbolag,A.B.Olympia,sombildats i januarimånad1897,ochsom disponeradeettjordområdepåungefär10tunnland.År1907tillkomIdrotts. förbundetOlympiasomensamorganisationmellan LEK, I.S. Götaoch RIR I.F. Olympia,somgenomtidernahaft enoerhördbetydelseför idrottensutvecklingiHälsingborg,inleddeförhandlingarmedA.B.Olympia omförhyrandeavidrottsplatsområdet.Överenskommelsehäromträffades attgällafr.o,m.den1 juli 1907.Arrendebeloppetuppgicktill 800kronor perår.Redanett årsenareövertogemellertidHälsingborgsstadmarkområdetav kil Olympia,menI.F. Olympiaerhölläven i fortsättningen möjlighetattarrenderaanläggningen.Hyressummanuppgicknu till 1.500 kronorperår.Efterövertagandetavidrottsplatsenvisadestadenstortintresse förområdetochstadsfullmäktigeanslog° i marsmånad1909ettbelopppå 19.393kronor till delsreparationerochförbättringar,delsuppförandeav åskklartribunmedsittplatserochentreliosk,uppsättandeavstängselsamt anläggandeavtennisbanor.Tyvärrräckteinteanslagsbeloppettillanläggande avytterligareenvälbehövligfotbollplanochej heller tillomläggningav 223

pien.

löparbanorna.Dessafrågor löstes emellertid år 1915, dåstadenanvisade 7.000kronor under rubriken "Nödhjälpsarbete", varjämte Centralföreningenför idrottens främjande i Stockholmbidrogmedsammanlagt2.400 kronor. I.F. Olympiatillskötdessutomomkring10.000kronor.Nuförsvann vallarna till cykelbananochjorden fylldes i dens. k. "hålan", varigenom denlilla fotbollplanenkundeanläggas.Samtidigtbreddademanstora fotbollplanenfrån50 till 65meterochförlängdedenfrån100 till 110meter. Slutligenanlademanlöparbanorna runt storaplanen,varigenomidrottsplatsenerhöllsammautseende,somden i huvudsakfortfarandehar. Den utvidgadeochnybesåddafotbollplanentogs för förstagången i bruk vid landskampen i fotboll mellanSverigeochNorgehösten1917, dåSverige mönstradeett helskånsktlagmedickemindreän nio H.I.F.:are.Matchen slutade 3-3. Denkommunalaidrottsstyrelsen—idrottsnämnden— tillkom,somtidigarenämnts,den16mars1909.Nämndens uppgift var att tekniskthandha idrottsplatsenOlympia.Samarbetetmellan id rottsnämndenoch idrottsföreningarnavar detbästatänkbara. I SkånesIdrottsförbunds årsbok för år 1914anges, att idrottsnämnden ''allt från börjanmed full förståelsegått idrottsmännensberättigadeanspråk till mötes•.IdrottsplatsenOlympiablev ändafram till 1930-taletdenendaegentligasamlingsplatsen för idrottsföreningarna i staden. I.F. Olympiavar fortfarandearrendator för anläggningen,menidrottsnämndenbidrogpåolikasätt till idrottsplatsensutvecklingochskötsel.Arrendesummanutgjorde6.000kronor år1930,då ett nytt femårskontrakttecknadesmellannämndenochförbundet.Stadensbetydande tillväxtsamt det ökadeidrottsintressetmedverkadeemellertid till en utökningav antaletidrottsanläggningar.Redanhösten1928föreslogchefredaktörOveSommelius i en motion till stadsfullmäktige, att "i varje årsbudgetett belopp ur nöjesskattmedelskulleavsättas för anläggandeav nyaidrotts-ochlekplatser".Motionen bifölls avstadsfullmäktige.Samtidigt anhöllHälsingborgsfolkskolors idrottsföreningommedel till ordnandeav ett lek- ochidrottsfält pådens. k.Fredriksdalskaskogsplanteringennorr omidrottsplatsenOlympia.Stadsfullmäktigebeslöt() upplåtaområdet — början till detnuvarandeOlympiafältet— till idrottsnämndenhösten1930 ochnämndenerhöll året därpåmedel till anläggandeav en fotbollplan, löparbanor in. m.En hel delplaneringsarbetenpå dennyaidrottsplatsen beräknadesdessutomkunnafullgörassomstatskommunalareservarbeten. Ävenövrigastadsdelarbörjadegöra sig påminta i idrottssammanhang. Under år 1931överlämnades till idrottsnämndenframställningar om anläggandeav dels tennisbana,dels idrottsplats i Rå. Något år senare 224

anhöllEskilsminneIdrottsföreningochRamlösaIdrottsföreningomanslag för förbättrandeavsökandenasidrottsområden.De olikaframställningarna aktualiseradebehovetav kommunalaidrottsanläggningar i de södraoch östrastadsdelarna. Vid sammanträde i novembermånad1932 föreslog idrottsnämndenutredningrörandeförläggandeavenidrottsplats till "något stadentillhörigt jordområdestrax söderomNorrehedskolan",och i juni månad1933godkändeidrottsnämndennuvarandeplatsen för idrottsplatsen Heden.Stadsfullmäktigebeslöt° i septembermånad1933, att "det föreslagnaområdetfingesuccessivtiordningställas för idrottsplats".Beträffande deöstrastadsdelarnaförelåg i junimånad1935enmotion i stadsfullmäktige avskeppsredareMorganWedlinomanordnandeav enidrottsplats "i centrumav Eskilsminne,RamlösaochRamlösabrunnssamhällen". Idrottsnämndenföreslog i septembermånad1937, att viss del av stadsägan Harlyckanskullereserveras för idrottsändamål,ochstadsfullmäktige biföll° idrottsnämndensförslag i oktobermånadsammaår. Debådaidrottsplatsprojekten i de södraochöstrastadsdelarnavoro lärmed i principgodkända,ochidrottsnämndenförsöktenumed all kraft påskyndaanläggningarnasfärdigställande.IdrottsplatsenHedentogs i bruk år1939 och idrottsplatsenHarlyckan,somdelvis tillkommitsomstatskommunaltreservarbete,invigdes år1942.Samtidigtövertogidrottsnämnden ettområdepåÄttekullavidKöpingemölla,somiordningställdessomfotbollplan till RamlösaBoll- & Idrottsförening. I ochmedtilkomstenav denyaidrottsplatsernaHedenochHarlyckan hadefråganomdenframtidaförvaltningenavstadensidrottsplatserkommit i blickpunkten,och en motion i ärendetav drätselkammarensdåvarande ordförandeEdwinBerling år 1941föranleddeenutredninggenomenav drätselkammarenochidrottsnämnden tillsatt delegation. Vidsammanträde den18september1941beslötidrottsnämnden i enlighetmeddelegationens förslagföreslåstadsfullmäktige, attstadenskullegenomegetorganförvalta samtligaoffentliga idrottsplatser fr. o.m.den 1 januari 1942,varigenom utarrenderingenavidrottsplatsenOlympia till I.F. Olympiaskulleupphöra, samtatt idrottsplatsförvaltningenskullelydaunderidrottsnärnndenensam ochvarafriståendefrånstadensfastighetskontor.Förslaget,somgodkändes avstadsfullmäktigeden21oktober1941,innebar en milstolpe i stadens idrottskommunalahistoria. För I.F. Olympiautgjordeåtgärdenenbeklaglig slutpunktpåenframgångsrikochföredömligförvaltningundernära35 år avstadensstörstaidrottsplats,mensetturmodernarationaliseringssynpunkter måstebeslutetbetraktassomfullt naturligtochändamålsenligt.Enny epok nomHälsingborgs idrottsvärldhadetagit sin början!Utvecklingenpå det 225

OPP" kommunalaidrottsområdetunder1940-och1950-talenvisarocksåklart, attomorganisationsbeslutethösten1941 blivit till störstaglädje för idrottslivet i staden. Redan i decembermånad1938hadechefredaktörOveSommelius framlagt en motion i stadsfullmäktigeom tillsättande av en kommittémed uppdragatt verkställautredningangående"slutligt ordnandeavdecentrala idrottsplatsernasamtuppförandeav ett Idrottens Hus". Stadsfullmäktige uppdrog°åtdrätselkammarenochidrottsnämndenattutsedens.k. idrottsplatskommitt&i,som till sakkunnigvaldeingenjören vidStockholmsstads idrotts-ochfriluftsstyrelse BertilSvensson.Efter ettomfattandeutredningsarbeteföreslogkommittén den 15 mars 1945, att stadsfullmäktige för idrottsändamålskullereserveraett70tunnlandstortområdemellanFilbornavägen—Hävertgatan—MellerstaStenbocksgatan,d. y.s.nuvarandeOlympiafältetmedde ytterligareområden,som f. n.disponeras av bl. a.stadens trädgårdar.Inomområdetavsågkommitténinplaceradels en ny centralidrottsplats i stället för idrottsplatsenOlympia,somdock skullebibehållas somtävlingsplats,dels ett IdrottensHus,varavkommitténansåg"tvingande behovföreligga".IdrottsnämndenochdrätselkammarentillstyrktekommitK-nsförslagochstadsfullmäktigebeslöt°den19 juni 1945 "att i princip för idrotts-ochfriluftsändamålreserveradetavidrottsplatskommitte'nföreslagnaområdet".Stadenshögstabeslutandemyndighethadedärigenompå ettsynnerligenföredömligtsätt för alla tiderskänktidrottsrörelsen i Hälsingborgett verkligttummelområde. Lokalfrågorna för inomhussporterna i stadenhar under alla år varit ett problem.Under 1800-talets sistadecennieranvändeman för inomhusövningar i idrott ett par lador pånuvarandeSlottshagensområde,därockså dens.k,maskinhallenfrånHälsingborgsutställningen1903blev ett populärt tillhåll för utövarnaavcykling,tennisochgymnastikändafram till år1920 Enannanunder långa tider disponibel lokal har varit gossläroverket. gymnastiksal,somtillkom år 1873,ochsomf. n. (år 1964)ersättesav er ny,moderngymnastikbyggnad.På1930-taletställdes på privat initiativ er tidigareindustribyggnadvidKvarnstensgatansöderut i stadensomsporthal till idrottsfolkets förfogande. I sambandmedkrigsutbrottet år 1939om. ändradeshallen till lagerlokaler. Vid ettpar tillfällen—åren1928och1935 —hastadsfullmäktigebeslutat att kostnadsfrittupplåtamarkdels i Pålsji skoginvidutomhusanläggningen för tennis,dels påOlympiafältets nord västradel till privatabolag i ochför uppförandeavtennishall. A k t i pågick f. ö. år 1939 för realiserandeav desistnämndaplanerna,dåandra e världskrigetstoppade alla möjligheter. Publikainomhusarrangemangha tec k ning 226

dessutom i olikasammanhangförlagts till Folkets hus,Folkets park samt Konserthuset.Ar 1952förhyrdeidrottsnämndenavkronandenstoragymnastiksalenpåBergaochinreddehärenprovisorisk hallanläggning för handbollochtennis. Denav drätselkammarenochidrottsnämnden tillsatta idrottsplatskornmitt&I,somår1945framlagtförslagetomidrotts-ochfriluftsreservatetpå Olymplafältet,återkomden 9 april 1948medförslag till stadsfullmäktige attbesluta "att pånyssnämndaområdeuppföra ett Idrottens Hus i huvud. sakligöverensstämmelsemedav kommitténutarbetatförslagsamtatt uppdragaåt drätselkammaren att i samrådmedidrottsnämnden vid lämplig tidpunkt för stadsfullmäktigeframlägga slutligt förslagmedbegäranom anslagför ändamålet".Stadsfullmäktige.biföllokommittrades förslag i septembermånad1948.PrincipbeslutetomIdrottens Hus vardärmed i hamn ochdet gällde för idrottsnämnden att trots debesvärligabyggnadsrestriktionernaefter krigsslutetbevaka alla möjligheter till förverkligande av planerna. Vidsammanträdeden 10mars 1950beslötidrottsnämnden att hosdrätselkammaren"anmälanämndensmeningomönskvärdhetenav en snabbhandläggningav ärendet"Idrottens Hus".DrätselkammarenanmodadearkitektenSARMogensMogensenattöverarbetatidigareförslag.Samtidigtsökteskontaktmedlokalkommitt6a för FolkrörelsernasSparkampanj, sominbjödrepresentanter för stadenssamtligaungdomsorganisationer till sammanträdeden13november1950 i stadsfullmäktigessessionssal i rådhuset.Ungdomssammanslutningarnabeslöt° enhälligt, att anmälansnarast skullegöras till Länsarbetsnämnden i Malmöhus län, attungdomsorganisationerna i Hälsingborgenatsigom"Idrottens Hus"sominvesteringsobjekt förUngdomenslönsparande i Hälsingborg.Enallmänaktionstartadesbland ungdomen i staden för deltagande i lönsparandet, vilket enligt gällande bestämmesl erbl. a.skullekunnamedföravissalättnader för idrottsnämnden atterhållabyggnadstilstånd för denplaneradeanläggningen.Dessutom anmodadeidrottsnämndenHälsingborgsidrottensSamorganisation e n sammanslutningavstadenssamtligaidrottsorganisationer — att inventera idrottsfolkets aktuellabehovav inomhuslokaler. Efter ett omfattandeutredningsarbeteframladeidrottsnämndenden 24 juli 1953 ett fullständigt förslag till Idrottens Hus ochden 20 oktober sammaår beslöt()stadsfullmäktigeanslå5.756.000kronor till uppförande a äggningen. Av kostnadsskälställdes densärskildarestaurangbyggnvaklanl en,beräknad till enkostnadav 530.000kronor, på framtiden.Arbetsinarknadsstyrelsenbeviljade tillstånd för schaktnings-ochgrundläggningsarbetenaredan före årsskiftet 1953.-1954ochåterkomåret därpåmed 227

1 .~ • • • •

IdrottenshusmedArne Jones' skulpturSekvens,

byggnadstilstånd för förstaetappen till anläggningen.Trots ett parbesvärliga vintrar fortgickbyggnadsarbetena i stortsett efter uppgjorttidsschema. Efter framställningar av idrottsnämndenbeviljadestadsfullmäktigeytterligare590.000kronor till inredningochinventariersamt250.000kronor till iordningställandeavområdetkringbyggnaderna. Lördagenden24augusti1957blev enhistoriskdagför helaHälsingborg. Dåinvigdes Idrottens Hus av KonungGustav VI Adolf.Byggnadenvar intebarastadens dittills störstakommunalaanläggning utan även den idrottenshögborg,somhälsingborgsungdomendrömtom i fleradecennier. Konungenlyckönskadestadensamtuttaladeetttackocherkännande till alla dem,sommedverkat till tilkomstenav denförnämligaanläggningen. IdrottensHus,somtotalt dragit enkostnadav c:a7,5 miljoner kronor, har blivit en verklig tillgång för invånarna i Hälsingborg.Anläggningen omfattar trebyggnadskroppar—tävlingshallenmedentréhallochträningshall, B-hallen(förbindelsebyggnad)samttennishallen—medensammanlagdbyggytaav c:a8.000 m 2 228o c h e n v o l y m a v c : a 1 0 0 . 0 0 0 m 3

träningslokalerna,variförutomlokaler för handboll,tennis,gymnastik,boxning,brottningochbordtennisäveningåskjutbana,roddbassäng,bowlinghall,hobbylokalersamtklubbrum,hakommit till enmaximalanvändning, ochi tävlingshallarnahar detenastorevenemangetavlöstdetandra.Inomhussporternaoch då främsthandbollsporten ha genomgått en fantastisk utveckling—stadensspecialklubb i handboll,Vikingarnas IF, har bl. a. erövratsvensktmästerskap—ochanläggningenharkommit till godanvändning för skolgymnastik.Bland destörstaidrottsarrangemangen,somvarit förlagda till Idrottens Hus,märkasvärldsmästerskapstävlingarna i bowling år1959samt i grekisk-romersk brottning år 1963. Issporternaskridsko,bandyochishockeyha i alla tider, främstberoende påklimatiskaförhållanden, haft storasvårigheter attkämpamot i vårstad. Minnesgodahälsingborgareerinra sig säkertisbanornapåGåsebäckoch idrottsplatsenOlympiaunder1900-talets förstadecennier,somsamladestora skarorvintersportentusiaster,dåkylaochvädersåtillät°. Efterstadensövertagandeav Olympiasamttilkomstenav denyaidrottsplatsernaOlympiafältet,HedenochHarlyckanharidrottsnämnden i månav möjligheter låtit färdigställaisbanorävenpådessaanläggningar.Önskemålenomenmodern ishockeybanabörjar göra sig påminta i slutet av 1940-talet, och I.F.K. tilskrev stadsfullmäktigemedanhållanomlämpligtmarkområdeför ändamålet.Förstaframställningenavslogs av olika skäl,men när föreningen hösten1952kom tillbaka,anvisades plats för enishockeybanamed en mindreoinklädnadsbyggnad i östradelenavdenigenfylldaRingstorpsgrusgrav.Anläggningeninvigdes den 7 februari 1953 av drätselkammarens ordförandeKlasPettersson.Nästaetapp i issportens historia i Hälsingborg blevtilkomstenavdenkonstfrystaisbananpåOlympiafältet. Initiativtagare till anläggningenvar ett privat bolag, A.B. Hälsingborgs Isbana,som i sambandmed tillblivelsentecknadeavtal medstaden, vari bolaget mot vilkoret att efterentioårsperiodöverlämnabanansomgåva till stadendels erhöll ett kommunaltanslagpå100.000kronor,dels tilförsäkrades kommunalgaranti för ettborgenslånhosFolksam,Stockholm,på350.000kronor. Isbananinvigdesden21januari1959avSverigesRiksidrottsförbunds direktörTorstenWiklund. IdrottsplatsenOlympia,sommedundantag för tilkomsten av en ny entrebyggnadsamtståplatsgradängerav betongpåöstralångsidan i stort set behållit sittutseendesedandegenomgripandeomändringsarbetenaåren 1 ö9kadpublikkapacitet.Hösten1948anvisadestadsfullmäktige efter framställningfrånidrottsnämndenettanslagpå100,000kronor f0ö r m o d e r n i s e 229 9 o c h 1 9

ringochutbyggnadav sittplatsläktaren"påidrottsplatsenenligt ett av arkitektenSARMogensMogensenutarbetat förslag. Tyvärr kombyggnadsrestriktionersamtprisfördyringaremellan,ochdennyaläktarenkundefärdigställas förstvåren1952,sedanbyggnadstilståndet dröjt i tvåhela årsamt kostnadernastigit från100.000 till 265.000kronor. I sambandmedvärldsmästerskapstävlingarna i fotbollsommaren1958,varitvåmatchervoro förlagda till idrottsplatsenOlympia,utökadespublikkapacitetengenomsärskilda läktaranordningar till 30.000åskådare.YtterligareenanläggningharsedermeratillkommitpåidrottsplatsenOlympia.Hösten1962tillskrev° friidrottsföreningarnaLEK. ochI.S. Götastadsfullmäktigeochanhöll°, att staden dels villesomgåvamottagaen s. k. ballonghall i armeradplastväv,dels svaraför kostnaderna för uppsättningoch drift. Stadsfullmäktige biföll° framställningen,ochsistaveckan i novembermånad1962invigdes landets förstaplasthall för friidrott pådens.k.kastplanenpåidrottsplatsenOlympia avstadsfullmäktigesordförandeKarlSalomonsson.Hallen,somharmåtten 50X12><6meter, har blivit en verklig tillgång för friidrottsfolket,som underledningavdenavIdrottstränarkommitt(m i Hälsingborgmedkommunaltstödalltsedanår1940anställdefriidrottsinstruktörenhärkanägnasig åtteknikträning i löpning, hoppochkastpåkolstybbsbanorhela vintersäsongen. I olikasammanhanghar idrottsnämndenalltsedan1930-talethos de centralakommunalamyndigheternaaktualiseratfråganomanläggandeav encentralidrottsplats i denorrastadsdelarna.Fråganhar pågrundav den besvärligamarksituationenvisat sigvarasvårlöst.Under tiden ha idrottssammanslutningarna i nämndastadsdelar— i förstahandKullavägens Bollklubb—genomarrenderingavmarkområdeanlagt fotboltplanermedomklädnadsmöjligheter. I sambandmedförhandlingar år 1961mellankronan ochstadenomstadensövertagandeav Bergafältet harsydvästomBerga kasernplatsanvisats för enkommunalidrottsplats,varsförstaetappberäknas kunnainvigas våren1964.Genomtilkomsten av dettanyaidrottsplatsområde,somövertagitnamnetNorrvalla frånKullavägens13.K.:sanläggning,haridrottsnämndensplaneringsprogramför idrottsanläggningar i olika stadsdelarnåttenändamålsenliglösning.Nämnasbör i dettasammanhang, attmarkområdenreserverats i denkommandegeneralplanen för stadens fortsatta tillväxt för enklareidrottsplatser i Senderödoch i områdetväster omRamlösaplantskolorsamtför encentral, fullt utbyggdidrottsanläggning i GustavslundösteromBankogården. Dennaredogörelsehar hittills i huvudsak rört sigomidrottsgrenar,som tillhöraidrottsnämndensverksamhetsområde. För fullständighetens och 230

korrekthetens skull böra emellertidävendearbetsområdenberöras,som orteraundergymnastiknämndenochbadhusstyrelsen. KonsulOscarTrappmotionerade år 1913 i stadsfullmäktige, att en gymnastikkommitteskulle tillsättas i staden.Stadsfullmäktige biföll° för;laget,ochåretdärpåstartadedenföreslagnaorganisationensinverksamhet. anslagför år 1914erhöllman1.500kronor.Kommittén,somsedermera erhöllnamnetgymnastiknämnden, fick följandesammansättning:Konsul OscarTrapp,ordförande,redaktör A. J. Christiernson,överlärare M. A. Lindén,regementsintendentMax SchtirervonWaldheimsamtgymnastikdirektör F. W.Svedenberg.Gymnastiknämndenhar haftmycketstorbetydelseförmotionsgymnastikensutveckling i staden.Förstaåretstartademan fyraavdelningar i s.k. "folklig gymnastik",menredantvå årsenarehade antaletvuxit till sexmedsammanlagt200gymnaster.Antaletgymnastikavdelningarvidhalvsekeljubil&t,somkommeratt firas i aprilmånad1964, ippgår till 31medc:a1.300gymnaster i olikaåldrar."Kommunalagymnastiken",som blivit det populäranamnet för gymnastiknämndensmotionsavdelningar,hargenomtidernadeltagit i samtarrangeratmångaförnämliga ochattraktivagymnastikuppvisningar.Gymnastiknämndenharocksåunder årenslopp tagit ett flertal förgymnastikverksamhetenvärdefulla initiativ i Hälsingborg. Elit- ochtävlingsgymnastikenharocksåden i alla tider haft godjordmån i staden.Samtligagymnastikidkandeföreningar — f. n. 33 ill antaletmed136avdelningarochc:a3.800aktivagymnaster — äro amrnanslutna i HälsingborgsGymnastikförbund,somstiftades år 1919. Sedanstadsfullmäktige vid sekelskiftetbeslutat inköpamarkområdena vidnuvarandeHälsovägen,bl. a.lägenheten"Hälsansbrunnspark", tillsatte drätselkammarenden5mars1901ensärskildbrunnskommitte"för ordnande ivbrunnsdrickning i Helsansamtförsäljningenavdesssaliniskavatten". Dennakommittétordefåansessomursprung till dennuvarandekommunala tyrelsen för Hälsingborgs samtligabadanläggningar,nämligenbadhustyrelsen. Deförstakallbadhusenochävenvarmbadhusen för allmänhetenhade ulanpå1800-taletuppförtsavhälsobrunnarnaHälsanochRamlösabrunn. Hälsanskallbadhus låg i Hälsovägensförlängning motväster i nuvarande lortahamnen,ochRamlösabrunnskallbadhusvarbyggtpåpålar ettstycke it i vattnet i höjd mednuvarandeTriangeln. På1880-talet tillkom det , 'fUtfarandedrives undernamnetPålsjöbaden.Utställningssominaren1903 Ippfördesytterligaretvånyakallbadhus,dels ett i Rå, detnuvarandeRååo 231 l l i n s k

baden,sominköptesavstadenår1918,samtNorraKallbadhuset,somredan frånbörjan tillkom i kommunalregi. Deäldstavarmbadhusen i Hälsingborgäro,somtidigarenämnts,knutna till hälsobrunnarna.Ramlösabrunnsvarmbadhusär fortfarande i bruk,men Hälsansvarmbadhus,somlågvidnuvarandeS:tJörgensplats, ärförsvunnet. I börjanpå1870-taletuppfördeett privatbolag,HälsingborgsVarmbadhus A.-B., en varmbadinrättning vid Drottninggatansnettemotrådhuset. Ar 1917inköptesvarmbadhusetavstaden,somävenbyggt ett mindrebadhus, dets.k.Folkbadet,pådens.k.Wetterlingskatomtensöderut i stadenvid GustavAdolfskyrkan. Dentidigareomnämndakommunalabrunnskommitt&I från år 1901 ombildades år 1908 till brunnsstyrelseochersattes efter förslagav drätselkammarenfr. o.m.år1918avHälsingborgsstadsbrunns-ochbadhusstyrelse meduppgift "att förvaltahälsobrunnenHälsanjämtestadensvarmbadhus, folkbadanstaltochsamtligakallbadhus".På.våren1932 "entledigades" brunns-ochbadhusstyrelsenochersattes av Hälsingborgsbadhusstyrelse. Instruktion för dennyastyrelsenfastställdes av stadsfullmäktigeden 29 december1932. Behovetav ett moderntbadhusmedsimhallbörjadegörasig allt mera påmint.Redanår 1925hadestadsfullmäktige "till grundplåt för en ny, tidsenligfolkbadanstalt"reserveratfondmedelåsammanlagt38.000kronor, ochett par årsenareökadesfolkbadhusfondenmedc:a275.000kronormed medelur"SyskonenKrooks fond". Den17september1929beslötostadsfullmäktige, att ett nyttvarmbadhusskulleförläggas till lämplig plats i kvarteretBayern i desödrastadsdelarna,och i oktobermånad1936överlämnadebadhusstyrelsenett förslag till nyttvarmbadhus till decentrala kommunalamyndigheterna.Stadsfullmäktigebeslöt()den19oktober1937 att för frågans lösning tillsätta ensärskildutredningskommitté,den s. k. badhuskommitt&I,ochdennakommittéframladeden 13 juni 1938 fullständigtbyggnadsförslagför enberäknadkostnadav1.652.000kronor.Som sakkunnigför utredningsarbetethadefungeratarkitektSARMogensMogensen.Stadsfullmäktigegodkändeförslagetvidsammanträdeden21juni 1938, ochi juli månadåretdärpåpåbörjadesgrundgrävningsarbetenaför detnya badhuset.Byggnadstidenblev i detnärmastetre år. Den 6 april 1941 invigdes"Simhallsbadet"av t.f. landshövdingen i Malmöhus län E.Sverne, varefterdenav såvälallmänhetensomsimmarfolketmycketefterlängtade anläggningenkundetagas i bruk.Simhallsbadetinnehåller simhallmedtvå bassänger—entävlingsbassäng14X25meterochenövningsbassäng14X 7,5meter — jämtebastu-,karbads-ochromerskaavdelningar för såväl 232

damersomherrar. I byggnadeningådessutomlokaler för restaurang, tvättavdelning,frisersalongochaffärslokaler.Totalkostnaden föranläggningen i l . ytterområdenuppgick till c:a1.850.000kronor. Ur denstatliga"Fonden för idrottens främjande" erhöllstaden ett bidrag ur sk. tipsmedelmed100.000kronor.Simhallsbadethar bl.a.medfört möjlighetför skolförvaltningen i stadenatt införaobligatorisk simundervisningpå scolschematför eleverna i årskurserna3 och 4 under ledningav enkommunaltanställdsiminstruktör. I badhusstyrelsens regidrives slutligensedan år1950utöver friluftsbaden norrutochsöderut i stadenävendenmycket populäracampingplatsenpåRååvallar, där antaletövernattningarunder sommarhalvåret1963beräknades till c:a174.000. Redogörelsenför dekommunalainsatsernaför idrotts-ochfriluftslivet i Hälsingborgskullevaraofullständig, om inte ett par raderägnades åt st De nnaföreninginköpte år 1941 ett områdepåc:a20.000 m' kring den a sk. Klinten i Asljungasamterhöll år 1946 ett statligtanslagpå170.000 d för byggandeav en friluftsgård. Ar 1948beslötföreningsstyrelsen kronor eattordnaförläggning för skolbarn,ochstadsfullmäktigebestämbidragamed 30.000kronor för inköpavbaracker.Friluftsgårdeninvigdes den28 maj n1951.Tvåårsenareeller i aprilmånad1953förstördesanläggningen fullgtgenomeldsvåda,menstyrelsengav intetapptutanbeslöt"medverka sständi till uppförandetav enny friluftsgård, ommedel härtill kundeanskaffat. sHälsingborgsstadbeviljade nu ett direktanslagpå100.000kronor. Till tarkitekt för anläggningenutsågsstadsarkitektArne Ljung, Hälsingborg. Den30mars1960invigdesdennyaAsljungagårdenavordföranden i Skidö ol Eriluftsfrämjandet,skeppsredareSvenSahMn.Anläggningenhar blivit el stor tillgång för friluftsfolket i HälsingborgochnordvästraSkåne.Under d vintersäsongen1962-63 uppgick antaletgäster till c:a15.000personer. å Stadsfullmäktigeha visat sinuppskattningavverksamhetenpå Asljungatgårdengenomatt ytterligareanslådels19.080kronor till diverseytterarbeten -- bl.a.skidbackarochidrottsplats—dels8.825kronor till nödvändigoch H välbehövligtilbyggnadavgården. ä l s Idrotts-ochfriluftslivets utveckling i Hälsingborguppvisarutan tvivel ngavackrasidor. Dekommunalamyndigheternaha på olika sätt ställt i 'å igförståendeochpositiva till tidens strömningarsamtbehov,ochidrottsn:hfriluftssanunanslulningarna hagenomolika initiativ visat godsamg 233 b o r g s a

le•

arbetsvilja.Fåstäder i vårt land torde ha tillgång till såförnämligaoch modernaidrottsanläggningarsomHälsingborg.Idrottsungdomarnafrån vår stadhaocksåframgångsriktochmeddenäran fört Hälsingborgs färger på idrottsbanornahemmaochute i världen,

KYRKOLIVETIHELSINGBORGGENOM HUNDRAÅR Omkring1860—1960 AvALEX.WESTIN.

Helsingborgvar för 100årsedanmedsinaca,5.000invånareen fattig småstad,menidyllisk, trivsamoch fridfull. Inte långt frånMariakyrkans portarskvalpadeSundet.Strandengick vidnuvarandeJärnvägs-ochDrottniPeterlytorna.ieseigren,vars namn utan jämförelse är det mestlysande i stadenslångakyrkoherdelängd,hade1857 avflyttat till domprosttjänsten i Göteborg.Undersina tio år härhadehansattdjupaspårochgivit starka impulser till den följandeutvecklingen.Porträttet av honom i sakristian visarettansikte"medögonsomeldslågor"ochpräglatav kraftochbeslutsamhet.Mycketav detkommandeandligauppvaknandetstammarockså frånhonom:den fria andligaverksamheten,folkupplysningen,nykterhetsarbetet,denbegynnandestriden för socialutjämningochrättvisasamt för verkligreligionsfrihet. Hindret för sistnämndavar främst det s. k. konventikelplakatet av år 1726 som förbjöd religiös lekmannaverksamhet. Dethadetillkommit för att bevarafolkets religiösaenhet. Men tvång tvingaraldrig in, utan bort.Mångalekmän i väckelserörelsernaavstängdes frånkyrklig aktivitet, ochpietismenkom i vårt land att drivas i radikal ochseparatistisk riktning, i stället för attsåsom i Danmark i stort sett bevarasinomkyrkan.År 1858togskonventikelplakatetbort. Wieselgrenhadefått avslutaennödvändigochvälmentmenhårdrestaureringavMariakyrkan.Vapenhusetpåsödrasidanochsakristianpånorra hadebrutits ned,ochkoromgångenhade fått denavbalkningutantaksom ihundraårskullekallassakristia.Värstvar, attdengamlafina orgel nx"från 1641 idkyrka nsnorraskeppsåldes för 600riksdaler till Torrlösa. B u t e h u e Kyrkansnyaståtliga orgel ochorgelläktare(placerad framför det igensatavästfönstret vid huvudingången) ochkyrkans i övrigt förskönade gestaltväcktepådentidenmyckenbeundran.Wieselgrenmenar,säkerligen medall rätt, "att kyrkannuickeharmångalikar i vårt land". I folklivet hade här somannorstädesdryckenskapenvarit ett mycket 234

235

ell••

i Helsingborg, troligen denmärkligastelekmannaförkunnaren i vårt land nästefter Carl Olof Rosenius.Åberg varocksåenverksamledamot av kyrkorådet. ef rtal cn ö r dennafriare andligaverksamhet,leddav lekmän,var "Missbnshuset"vidBruksgatan,invigt 1877.Härifrånkomimpulserna till det framgångsrikaarbete,sombörjadespiraupppå.olika håll i staden,oftast lettavmänochkvinnorsomaktivt tillhördernissionsföreningen.Mankan nämnaensynnerligenstarksöndagsskolverksamhet;Kjellstorps barnhem 1863;sjömansmissionen, från 1871 i Sjömanssalen— inrymd i konsul Olssonsspannmålsmagasin i Södrahamnen -- senare i Sjömanshemmetvid Drottninggatan från 1902; Kristliga Ynglingaföreningen1876; Kristliga föreningenavungamän(K. E.U. M.) 1891; Kristligaföreningenavunga kvinnor (K. E.U. K.) 1895;soldathemsverksamhet,sombörjade1907och 1927fick detvackraSoldathemmetvidhusarkasernenåBerga. KonsulP.Olsson,denmäktigeindustrimannenochstadsbyggaren,var ändatill sindödår1911denfrikostigestordonatornochklokeledarenav alldennaverksamhet.Detgodaförhållandet till kyrkanbevaradesgenom allaåren. I regelhölls aldriggudstjänstunderhögmässotid,ochnattvardsge m e Arbetarrörel n sensframväxtoch densocialarevolutionen, främst under å t ti o tal e t, hade liksomden andligalekmannaverksamhetenen stark insk ve r ka n på de kyrkliga förhållandena.Industrialiseringenhade politiska, Denandligalekmannaverksambetenbörjade i Helsingborgpåettmjukare a p e ko n o m s i ka och soci a l a följder avstorräckviddochverkadehärsomannorsättänannorstädes,tack vare att Wieselgrenståttväckelserörelsennära. estädnesupplösandepådenkyrkligaseden.För storafolkgrupper blev det Vidhans bibelförklaringar i prästgårdenoch på olika håll i hans stora inomvärldsligaperspektivetdominerande.Attityden motkyrkanvar kylig pastorathadeävenlekmän fått förkunnaordet.Redan1852fanns det en m 1 påsina håll fientlig. Kritiken mot "tronen ochpenningpåsen" försöndagsskolaunderhansbeskyddoch ledd av flickskoleföreståndarinnan kn ippadesoftamed kritik motkyrkanbådesomsamhälleligochreligiös einsti CeciliaFryxell. 1856 tillkom Helsingborgs Traktatsällskap,senareomtution. bildat till HelsingborgsEvang. Luth. Missionsförening.Samlingarägde d Mensedandammet lagt sig efter alladessaomvälvningar, kan man rum i "Olssons sal" i konsulP.Olssonsspannmålsmagasinvid Kullagatan, samt i "vonEssensridhus" och"Helsans Brunnssal". Vid mötenamedkkonstatera,att bitterhetenmotkyrkan aldrig blev såstor i vår stadsom verkademänsomdoktorPeterFjelstedt,kyrkoherdeH.B.Hammar i Mjällypåandrahåll. Enorsak har mansagt, jag tror medrätta, är att impulby,sångarenOscarAhnfeldtochengångsjälveCarl OlofRosenius.Den t a k serna i arbetarrörelsenhärmestkomfrån England,medandekom från rTyskland till andra orter, t. ex.Malmö.Engelsk arbetarrörelsehar som strategiskeochekonomiskeledarenvar tidigt konsulP.Olsson.Dennestod ekantaldrig varit såreligions- ochkyrkofientligsomdentyskakunde alltid i ett förtroendefullt förhållande till kyrkansmänochblev vald till kb va ra,där t. ex. Karl Marx nogstundomförknippade sitt socialapatos ledamotav detnyinrättadeKyrkomötet.Andraledandemän i dennaverko c h sinärligakampför arbetarnas välmedsinateismochsinjudiskamota samhetvarmaskiningenjörH. W.Widmark,trafikchef AdolfTaube,major J.A. Ulfsparresamtfrån1890redaktörAndersÅberg,som i 50årverkade nviljamotkristendomen,mer eller mindremedvetet. Ett litet exempelpå 237 b 236 e v a r a

svårtkapitel.öresundspostensredaktör, 0. P.Sturzenbecker,somofta varit Wieselgrensmotståndare,erkändedennes "hjältemod när striden gällde brännvinsflodenshundratusenhövdadehydra eller smugglerietssmygande härskaror".SärskiltvarspritsmugglingenfrånDanmarkstor. Ett protokoll avår 1858säger,att bara till Rååkundepå ett år införas 600tusen liter. MenWieselgrensgärningsattedjupaspår.Kustbevakningenskärptes, liksomlagstiftningenangåendeförsäljning av spritdrycker.Stadens tretton krogar fick ordentlig tillsyn. Mest betyddedock nykterhetsrörelsen på kristengrundochdetsenarereligiösauppvaknandet. Vid skiftet mellanWieselgrenochhans tilbakadragne,mensällsport redbareocharbetsammeefterträdareHolger Witt år 1858,avskildesRaus' ochVällufs församlingar från Helsingborgs pastorat. Kyrklig sed var i stortsettobrutenochutomkyrkligarörelsertämligenokända.Witts ämbetsberättelsevittnar om att läskunnighetenvarganskaallmän, bibeln fanns isågottsomallahemochatt devanligasteandaktsböckernavarav Luther, Nohrborg,ArndtochBåld.Mariakyrkanmedsina1•020sittplatser(varav 450kundeuthyras)fylldes fleragångervarjesöndag.Antaletkommunioner vidde talrikanattvardsgångarnavar lika stortsomantaletförsamlingsbor. Manklagadeöverträngseln i kyrkanochbörjadediskuterabyggandetav ytterligareenkyrka eller uppsättandeav en ny läktare i stället för den riktskulpteraderenässansläktare,sommåstlämnaplats för dennyaorgeln ochsålts till Rauskyrka.

dennaskillnad mellanMalmöochHelsingborg är, att medantidningen Arbetet i Malmöinte tog in någrapredikoturer,hadede alltid förekommit iSkånskaSocialdemokraten(numeraNyheterna), jämte under lång tid ensöndagsbetraktelse.Ochnärman i Helsingborgunder tio- ochtjugotalen hadeenegen "julotta" i Folkets Hus juldagsmorgon,firademan25-årsjubileethärav med att inställa den. Tilläggas bör, att den aldrig var ateistisk eller kyrkofientlig. UnderHolger Witts trettio årsomkyrkoherdefyrdubbladesförsamlingen ochtog allahans krafter i anspråk.Långt ut pånätternalystehansarbetslampa i prästgårdenvidSödraStorgatan (nu å Fredriksdal).Manfrågade honomengång,hur hankundehinnamedallt. Dettänkvärdasvaretblev: "Jaguppskjuter aldrig någonting". Tre år var han t. o.m.riksdagsman,men detpassadehonom dåligt. Sonenberättar hurhansfader redavsysslolösheten!— Värstvar det, när konungCarl XV lät frågadenstilsammeochblygeHelsingborgsprästen, omhan ville åtagasigpostensomecklesiastikminister. Witt sändeett svar somtroligen någotomredigerades,innan det nåddefram: "Omkungen hartappathuvudet,såhar jag i varje fall inte gjort det.Jag vill hellre hållamigundanfrån taburettenän sitta därsomen nolla". Ochsåreste hanmedlättat hjärta tillbaka till sinvåldsamtväxandeförsamling. Utomsin rent kyrkligagärninghadehan härocksåkraft till insatser i stadsfullmäktige, fattigvårdochskolväsende. I folkskolans viktiga ungdomsårvarhanskolstyrelsensordförande (från 1862skolrådet)medlång erfarenhetsomläroboksförfattareochfolkskoleinspektör.Ochsominspektor vidläroverketvarhandensommestbidrog till dettasstorautvecklingunder 60-70-talen. År1889fick Holger Witt lägga sitt tröttahuvud till vila. Stridbarhade hanaldrig varit, menen trogenarbetare.Åttiotalets hårdapåfrestningar för kyrkolivetbådefråndenbegynnandefrikyrkorörelsenochfrånarbetarrörelsenhadehan, lika litet somkyrkan i stort i vårt land, kunnatmöta medkraftochnyainitiativ. 1891utnämndesClaes ElisJohansson till hans efterträdare. Niniotalets Helsingborgvar en hastigtväxandeindustri- ochhandelsstad.Denkris,somprägladekyrkolivet i helavårtland,satteocksåhärsina spår.Kyrkokritikenhade blivit vassare.Knappt de som höll fast vid fädernaskyrkaansågsig hanågotansvar för den. Manklandrade"dogmerna"ochsågkyrkansomenprästernasangelägenhet,enanstalt, ettslags 238

SvenAnderssonssmidningInteriör,Metriakyrkan1890. 1predikstolenprosten Holjer Witt.

serviceorganungefärsompostverket.Omkring år 1900hadenogkyrkan i stortnått ett bottenläge,mendåvarredandenyamännenpåtrapporna: NathanSöderblom,Einar Bill ing,ManfredBjörkquistochandra. 239

Krisenmärktesdockkanskemindre i Helsingborgän påmångaandra håll.Delsfanns härentrogenförsamlingskärna,delsbetyddedetgodaförhållandet till lekmannaverksamhetenmycket.Medenbefolkningpå23.000 ansågsMariakyrkanalldeles otillräcklig, fast där hölls dubblahögmässor. Stadsfullmäktigeskänkte välvilligt en utmärkt kyrkotomt vid Nytorget. 48.000kronordonerades av någraenskilda.Och år 1897kundeGustaf Adolfskyrkaninvigassomannexkyrka. Dåhade flera rent frikyrkligasammanslutningarbildats också i Helsingborg.Denäldstaförsamlingenav dettaslag är baptistsamfundet,vars kyrkaTabernaklet tillkom1897(numeraSlottshagskyrkan).SvenskaMissionsförbundetbörjadesinverksamhet1882ochfick sinnuvarandeBetaniakyrka1931.Metodistförsamlingen från år 1890byggde S:t Petrikyrkan 1896.Pingströrelsenverkarsedan1919 i Filadelfia;nuvarandekyrkan tillkom år 1935. — Andrasamfund är fribaptisterna(Salemkyrkan)och adventisterna(Adventkyrkan). En romersk-katolsk församling har i S:t Clemenskyrka sitt centrumsedan1928.Frälsningsarmén,somdock icke börräknassomfrikyrkligt samfund,har verkatsedan1890och fick sin samlingslokalredan1892. Förhållandetmellankyrkaochskolahar alltid varit gott. Ledningenav folkskoleväsendetlåggenomhela1800-taletochett gottstyckein pådetta århundrade i kyrkoherdenshändersomordförande.Eolkskoleinspektörerna varpräster från 1899 till 1938.Fastnumerapå helt frivillig basis gäller dettagodaförhållande alltjämtbåde i frågaomgrundskolaochläroverk. Talrikaskolgudstjänsterliksomhögtidligaskolavslutningarhålles i kyrkorna. Ochtill morgonandakter i samtligaskolorkallas oftastadenspräster.— Vi har nått nutiden,destoraochsnabbaförändringarnas tid. Claes Elis Johansson,den lärdeteologenochutprägladeteoretikern,hade välvissa svårigheter i det praktiskaförsamlingsarbetet.Hans juridiskabegåvning ochosvikligasäkerhet i formella frågor,somkräverenkyrkoherdesuppmärksamhet,komdock till sin rätt. Den varocksåhonom till hjälpsom ledamotavstadsfullmäktigeochordförande i skolstyrelsen.Denyakyrkliga rörelsernaförstodhaninte.Förtecknethoshonomvar ej aktivitetmenplikttrohet. Efterhans frånfälleavskildesGustafAdolfs församlingsomsjälvständig år1927. 1918 inkorporeradesRaus'församlingmeddessvackramedeltidstempel,somsedandessytterligareförskönats. År 1931ersattes i stort settdengamlakyrkostämmanav den nyakyrkofullmäktigeinstitutionen. 240

e mmaa~un ålae'mega Mae m 111111011memgemimMENU Bgemma— Ir3P3 SEM111111 lanaganme Ve om eg leil NERI le me IMI Tir MEN. MIM

"•5 .3 ., Eni r.;k MIMI MEM1111 p MIN BEIM

MEI 11.1111111 11111 E N

RobertNilssonsKristus,polykrom relief påGustaf Adolfsförsamlingshus.

Ochförutomvarjeförsamlings egetkyrkorådtillkom nu detgemensamma 'Samfälldakyrkorådet - I de tre pastoratenutvecklades församlingslivet efter nyare former: ungdoms-ochscoutverksamhet,söndagsskolor,församlingsaftnar, studie. rklar,kyrkobröder, demångaarbets-ochmissionskretsarna för stödav ci erkans he kyr a Mariakyrkanrestaurerades, fick ny orgel 1928 jämte en ny bänkinredning.Detvackratornkapelletinrättades,ochkyrkanberikadesmedmånga tdyrbaragåvor. Ar 1942invigdes MariaochGustafAdolfs ståtligaförsamrlingshus,centraler för ett rikt förgrenatförsamlingsarbete.Redan1928 . 241 16 bete, m i s s i o n o c

hadeRaus fått sitt församlingshus. Det harsenare blivit starkt till- och ombyggtochheter i sin förskönadegestaltRaus'församlingsgårdmed Allhelgonakyrkan(1959).OcksåGustafAdolfskyrkan har helt nyligen (1963) fått engenomgripanderestaureringochförsettsmednya,värdefulla inventarier,främstdenvackraaltarutsmyckningen. 1 Smakyrkorörelsen i vårt land,somgjort vår tid till denstarkastekyrkobyggnadsperiodensedan11-1200-talen, harocksåhär sattsinaspår. InomMariaförsamlingbyggdes först denstoraochvackraS:ta Maria sjukhuskyrkamed sin centralradioanlägning1927. 1950 blev Stenbocksgårdenden förstastadsdels- eller distriktskyrkan,senare följd av S:t MikaelochBergakapell (f. d.Soldathemmet). I dettasammanhangbör ocksåHelsingborgsSjömansgårdmeddessS:t Nikolai kapellnämnas,säkerligen vårt landsmodernasteochmeständamålsenligtinrättade institution för kyrkligsjömansvård.Besökssiffran,27.000på ett år, vittnar omdess rikaochviktigaverksamhet. I GustafAdolfs församling tillkomundersammatid S:tOlofs, S:tEskils ochS:tAnsgarssmäkyrkor.OchRaus'församling,somsedan1928 haft sinAllhelgonakyrka i församlingshuset,väntassnart få ensärskilt stilfull ochpåkostadstadsdelskyrkaåElineberg. Ettavkyrkansstörstaproblem i vårt land är vårajättelikastadsförsamlingar, f. ö,enastående i kristenheten.Distriktskyrkornabetyder en stor hjälp.MensärskiltMariaförsamling,somnustarkt håller på attutbyggas mednyastadsdelarochmedallasinasjukhus,behöversnarastmöjligtdelas. Dopen,somunder åtskilligaårtiondenmestägt rum åbarnbördshuset, flyttades1953därifrån tilbaka till kyrkorna(och i någonmån till hemmen). Söndagsskolanarbetar, förutom i samtligakyrkor, i enmängdlokaler i skildastadsdelar.Kyrkansungdomsråd,enfastanställdungdomssekreterare ochenstorskaraledarestår vidprästernassida i junior-,scout-ochungdomsverksamheten.Kyrkomusikenochkyrkokörernas rika, intensivaverksamhetstårpåett högtplanochbetyderpåsitt sättenviktig gärningbland deunga.En ståtligförsamlings-ochungdomsgård,inköpt för donationsmedelochmedstöd för driften av kyrkofullmäktige,planeras i Arild. Varjeförsamling har sitt kyrkoblad,somvarjemånadutsändes i stora upplagor.Församlingarnahar återfått sinadiakonisstjänster, vilkabetyder ett viktigt ochstortarbetesärskiltblandsjukaochensammaoch för den 242

starktväxandeskaranav gamla. "Mors Vila" ger sedan 30 år många tröttamödrarentids vederkvickandesommarvistelse.De talrikasjukhusen, kroniker-ochålderdomshemmenliksomvissastiftelserochpensionärshem harregelbundnagudstjänster.Ochhögmässan i Maria-ochGustafAdolfskyrkornakanöverföras vialasarettetscentralradio till allasjuksängarnaoch dagrummen. Genomdetkristnaungdomsrådethar 'Telefonbibeln" tillkommit: numni 20055gerdagens bibelord. Detekumeniskasinnelagochden vidhj irtadesamarbetsvilja,sompräglar alla dekristnasamfunden i vår stad, är ettglädjandenutidstecken i kyrkolivet. Ett exempelhärpå är densamkristnaaktionenochnamninsamlingen(1963) för kristendomsundervisnimenågymnasiet.Påmycketkort tidsamlades i vårstad16.200namnunderskrifter Lagen1952 om fritt utträde ur kyrkanhadeunder sin första tioårsri Peod följande resultat i våra tre församlingar:sammanlagtbegärdes utträdeav561,meninträdeav589personer. Antaletdop,konfirmanderochkyrkligavigslar visar ingentendens att åska.Nattvardsfrekvensenär i stigande. Ar1962utfärdades nyatjänstgöringsföreskrifter för prästerskapet.De innebären viktig nyhet, i det att därävenupptagits t. ex.söndagsskola, ungdomsverksamhet,studie-ochkretsarbete,församlingsaftnarm.m., vilket allt tidigarebetraktatssom"frivilligt församlingsarbete".Dessasenare tillkomnaarbetsformerhardärmedinordnats i prästerskapetsåligganden,och skilnadenmellan legalt föreskrivnaoch frivilliga arbetsuppgifter har försvunnit.Dennautvidgning av tjänstgöringsföreskrifterna har skett i enlighetmeddennyalagenomförsamlingsstyrelse,somträdde i kraft nyåret 1963.Blandförsamlingsangelägenheternämnesdär"åtgärder till främjande av gudstjänstlivochkyrkligförkunnelse i övrigtsamtavkristenverksamhet blandbarnochungdom,ålderstigna,sjukaochandra,somäro i behovav omvårdnad".Vidareföreskrives, att kyrkorådet,somförsamlingensstyrelse, "skallhavaomsorgomförsamlingslivetochverka för dessutveckling". Varjeändamålsenlig form av kyrkligverksamhet är sålunda en angelägenhetför kyrkorådet,somär detledandeochinitiativtagandeorganet för detandliga livet i församlingen.Tidigare harkyrkorådenofta tenderat att nästanuteslutandesysslamedekonomiskaochrent administrativafrågor. Detärmedtilfredsställelsemankonstaterar, att denyaformuleringarna i lagensåeftertryckligtinskärperderasförsamlingsvårdandeuppgifter.

243

P»

Till bildenav detandligaarbetet i vårstadkanocksåfogasdenviktiga gärning,somutföres av demångaideellaföreningar,organisationer,scoutkårer,klubbarochordenssällskapav andligt- kulturell art. Ickesällan firar dessasinajubileerochhögtider i kyrkanmedengudstjänstsomett naturligt inslag.Detsammagäller i till synesstigandegrad en del allmänna, "världsliga"föreningarsochförbundskongressero. dyl. Densäkerligenmycketstora radio- ochTV-församlingen bör också nämnas.Ochickesällanunderårens lopp harbåderadio-ochtelevisionsgudstjänster blivitutsändafrånstadenskyrkor,liksomandakterfrånstudion i Konserthuset. S:taMariakyrka,vårstadsskönasteklenod,ärsomintet annatensymbol för "kyrkolivet i Helsingborg", inte baradesistahundraårenutangenom demångaseklerna. År1951firadesdess500-årsjubileumsomett gotiskttempel.Dessföregångarefrån 1100-taletvar ju byggd i romansk stil.Genomallaskiftande ödenochrestaureringarhar denbevaratsochvårdatssåömtochhänsynsfullt, att sakkunnigapåstår att den är denbästbevaradeav alladanska medeltidskyrkor.Jubileetlösgjordemyckengivmildhet,ochmångadyrbara gåvorskänktes.Kyrkofullmäktige,somalltid visatenmycketstorförståelse ochgenerositet, när det gällt kyrkansbehov,gav detdyrbarasteoch förnämstatillskottet:kyrkansnyaorgelochorgelläktare, färdig 1959.Denna orgelharredangenomsinklangskönhetfåtteuropeisktrykte.(Manförsökt( f. ö. få köpatillbaka"Buxtehudeorgeln" från Torrlösa,seovan,men ett anbudpå50.000avvisades!) Sedankannämnaskyrkansnyaglasmålningarav konstnärernaForseth Gehlin,Bergholtz,Emondoch Erik Olsson.Derasskimrandefärgprakt ochandligainnehållhar i höggradberikathelgedomen.Stadenskänkteer praktfullljuskrona till dopkapellet.Konungenochdrottningenochandra donatorerskänktedyrbartnattvardssilver,gåvor till skrudkammaren,tvenne votivskepp,timglas till predikstolen, förgyllt altarkrucifix etc. En unil chmärkligsevärdhet är en "Tidstavla", somberättarkyrkans,stadem ,o ochandelivets historiaundertusenår. År1953frilades koromgången,ochny sakristiabyggdes påden 184 nedri vnasplats.Dopkapellinreddessammaår i Bileskagravkoret. Ocl om-rådetkringkyrkan,somvaritkyrkogård i mångaårhundraden,planerade! d påettmycketvärdigtochstilfullt sättochpryddes bl. a.medGustal år1951 Nordahlsskulpturer: Maria (vid kyrkansvästfasad)ochJohannes (vi( 244

GustafNordahlsLivetskälla,skulptur i bronsframförMariakyrkanshuvudingång. sakristian). Demångamänniskoben,somuppsamlades vid arbetet med planeringen,fick engemensamhetsgrav.Gillet GamlaHelsingborgskänkte enståtliggravhäll till dennamedentankeväckandeinskription. "Gammalär kyrkan,Herrens hus, Står,medanmänskoverk falla. Tinnarsåhöga blivit grus; Anhennesklockorosskalla." GrundtvigspsalmensordpassarpåS:taMariakyrka,fordomkallad Vårfrukyrkan.Desshistoria ärgenomårhundradenainnerligt förbundenmed 245

pi vårstads, i med-ochmotgång, i pest-ochkrigstider, i nedgångs-ochuppgångsperioder,Där har kyrkolivet tänts och därifrån utstrålat. Den har velatvaradetvarma,klappandehjärtat i vårstad.Självakyrkanär älskad avmångaochenögonstenför alla, jag trorocksåför deeljests.k.°kyrkliga. Menden vill intebaravaraettmuseummedstorakonstskatter eller bara varaminnenasochfädernaskyrka.Den vill blivavårochvårabarnskyrka. Viser i daginteendasttillbakaöver ettgångetårhundrade,menframåt. Ochi denmedeltidalagen,somgällde i vårabygder,finner vi mottotoch ochmålet för bådedagensochframtidens kyrkoliv: "KYRKANSKALLVARMANSHEMOCHHUSVARA"

246

MILITÄRSTADENHÄLSINGBORG AvKRISTERGIEROW. Ettmarkantinslag i stadens liv för hundraårsedan—liksomframmot dettaårhundrades mitt utgjorde militären.Hälsingborgs forna storhet varju i väsentliggradbaseradpådetstrategiskaläget.Denstarkafästningen uppepålandborgenutgjordetilsammansmeddet mittemotpåandrasidan SundetbelägnaKronborglåset till denviktigasteinfartsporten till Östersjön. DensombehärskadeÖresunds infart, varocksåherreöverÖstersjönmed alltvaddettainnebar ur politisk och—ickeminst—ekonomisksynpunkt. Dehäftigastridernamellansvenskarochdanskaromdenskånskaprovinsen underKarl XI:s skånskakrig 1675-1679 kom att innebära slutet för Hälsingborg i dettahänseende.Detvåldsammabombardemangetår 1676, somföregickfästningens kapitulation fördanskarna,medfördestoraskador, ochgenomdenfortsattakrigföringen,dåstadenänvar i svenska,än i danska händer,ödeladessåvälsjälvastadensombefästningarnanästan i grund. Efterfredsslutetbeslöt Karl XI, att deåterståendebefästningsverkenskulle nedrivas.Det var påLandskronasommilitär stödjepunkt,somregeringen satsade,År 1684vardemoleringsarbetena i stort settgenomförda.Endast Kärnanmedsinamassivamurar, alltförmassivaför att nedrivningenskulle kunnaverkställas utan storabesvärligheter ochomkostnader,stod kvar somettminnesmärkeöverHälsingborgssvunnastorhet i militärthänseende. Detmilitära inslaget i stadslivet vid 1860-talets början var av skäligen blygsamomfattning: enskvadronkavalleri. Det var f. ö.redan år 1772, somstadenHälsingborg fick denanknytning till detskånskakavalleriet, somskullekommaattbeståändafram i senastetid. När Kungl.husarregementet,eller somdetocksåmeraallmäntkalladesMörnerskahusarregementet,nämndaår överflyttades frånPommern till Sverige,fördelades de sexskvadronernapå en rad förläggningar i städernalängs kusten, från FalkenbergochHalmstad i norr till YstadochSimrishamn i söder. Till Hälsingborgförlades 6:eskvadronen,från1791utbytt motden5:e. Detregemente, i vilketHålsingborgsskvadroneningick, kom att under tidernas lopp fleragångerhinnabytanamn,Fram till år 1797 vardess officielabenämningdenovannämnda,Kungl.husarregementet.Därefter 247

vardetunder25års tid uppkallat efterrespektiveregementschefer,Hornska husarregementet,MörnerskahusarregementetochCederströmskahusarregementet.Är 1822fick detnamnetKronprinsenshusarregemente,somdet senarekomatt bäraunderdensistaperioden i sinhistoria,mensom1859 förändrades till Konungensvärvadehusarregementeochåret därefter till HusarregementetKonungCarl XV. År 1882återinfördes namnetKronprinsenshusarregemente. 1860-taletshälsingborgare,åtminstonedeäldre,tycktenog allmänt, att detmilitärainslagetpåsistoneblivit tämligen torftigtvadutstyrselnbeträffar. Denuniform,sombars avhusarernafram mot1800-talets mitt, har med rättabetecknatssomfantastiskochteatralisk. Till densammahördeenhög mössai gultochblåttmedenbaktillnedhängandeguls.k. flygelochmed enuppstående,myckethög vitståndareav fjädrar,vidarehusarensspeciela uniformsplaggdolmanochpäls,bådamedtätatvärgåendesnörmakerieroch tofsar i guld,skärplikaledes i guld, gulaskinnbyxorochhalvlångastövlar. Allt som allt en ytterligt praktfull utstyrsel, i första handgivetvis för officerarnamenäven för underofficerareochmanskap,som i hög grad livade upp stadsbilden framför allt i centrum, vid Stortorget, där de militäraanläggningarnavarplacerade.Genomden förenkling,som1845 genomfördes för samtligasvenskaarm(2uniformer,försvann åtskilligt av grannlåten.Snörmakeriernaochknappradernareduceradesoch den höga mössanersattesmedenlångochplattmössa,fögaestetiskttilltalande. Dei regementetsradav olikabenämningaroftaåterkommanderegementschefsnamnensammanhängermeddesskaraktärav värvatregementemed tilämpningav dens.k.passevolansen.Regementschefernaochävenskyadronschefernaskrev kontraktmedKronan,genomvilket de åtog sig att motfast ersättningsvara för anställningav personalochanskaffandeav hästarochlikaså för utrustningochunderhåll. Dettasystemtilämpades ändafram till år1874,ochävenefterdennatidpunktvarregementetspersonalvärvad.Förstunder1890-taletträddedeförstavärnpliktiga in i leden. Husarskvadronensstallarochridhus varbelägna intill gamlarådhuset, i torgetsnordvästrahörn (på dentomt, där detnuvaranderådhusetstår). Stallarna,somursprungligen varit kronomagasin,bestod av två längor medplats för tilsammans 75hästarochutrymmen för höochhalmsamt rustkammarepåvindarna.öster omstallarna låg deninhägnaderidbanan ochintill dennaridhuset.SnettöverStortorgetlågHögvakten,någotväster omdenplats, därrestaurangenmedsammanamnnu är belägen.Det var enliten ur arkitektonisksynpunktintressantbyggnad,somGustaf III låtit uppföraår1778, i vackernyklassisk stilmedfasadenmottorgetnästanhelt 248

ei;r1/ bit 0 d t gAtAr:"t a t > if1947,y7' il

a dt <i 4 ' 7i 1, 1, 4 1/ Högrakten. 4, u äggning för det urskvadronenutkommenderadevaktmanskapet. pförlNå , ngsbyggnad gonkasernellerannanförmanskapetgemensamförl,äggni pfanns vid denna tid icke. Denförmodan,somuttryckts i publikationen , att det nnesblad ur Kronprinsenshusarregementes historia"k(1937), t"Mi i äldre tid var "förmodligen inlogerat å olika platser" är både riktig och abestyrkt.Av enaktion,somigångsattes år1859,framgår,1 att detålågstaden sörja för inkvarteringenavskvadronensmanskap.Dettagjordes påså gatt sätt,atthusarernainhystes mot ringa betalninghos enski 4lda, ofta ett par emanisammaosnygga,oeldadekyffe.För att avhjälpamissförhållandena— få bättre ; nochmåhändaockså för att genomengemensamförläggning disciplinbland de tämligenråbarkadehusarerna,somickesällan gjorde asigskyldiga till övergreppochoftalevereradebataljmed•gesällerochandra blandstadensyngremanligabefolkning — bildadesnämndaår enkom-

-0 4 2 1 1 1 1 • 1 *

v mittéförbyggandetavenkasern, i vilkenhelaskvadronensmanskapkunde fhasittkvarter. Ett förslagingavs till magistraten, att enkasernskulleuppeföraspåridbanans plats,varvidmanräknademedatt kunnadisponerade kommunaa l medel,sominkvarteringen i sin hittilsvarande formkrävde, mchdessutomhoppadespå statligtbidrag. Till någotresultatleddeicke h 249 ö g a p o r

dettaförsök att ordnaförläggningsfrågan. En framställning till Kungl. Maj:t i ärendetlämnades i november1859utan bifall. Enprovisorisk lösningåstadkomsunder:1870-taletgenomattmanskapskaserneninrymdes i ett privat,skvadronschefen,ryttmästare L. von Horn tillhörigt hus vid Älgrändstrax intill stallarna,somocksåbeboddesavägarensjälv. Medanman alltså långt fram i tidensaknadeen egentligkasern för manskapet,fanns detsedanlängeetts.k.garnisonssjukhus i staden— f. ö. ändafram till 1850-talets slut det endaexisterandesjukhuset där. Det utgjordesav ett litet envåningskorsvirkehus i hörnet mellanLångvinkelsgatanochPilgränden. Tidigarehade det varit inrymt först i dengamla hospitalsbyggnaden,''fattighuset", i hörnetav KullagatanochHästmöllegrändochdärefter från1821 i enav generaltuildirektörenupplåten tullhusbyggnad.Enligt en skrivelse från Kungl. Krigskollegium till länsstyrelsensistnämndaår åviladeansvaret för lokaler för garnisonssjukhuset staden,"somhardetåliggandetattdenderförlagdaskvadronenmedinkvarteringförse". Förstår 1882 fick "kronprinsarna"enegenfast förläggning i staden. Dettaår kundede i södradelenav stadenuppfördahusarkasernerna,en för sin tid synnerligenmodernanläggning,tagas i besittning, med ett närbelägetexercisfältmellannuvarandePlanteringsvägenochjärnvägen. Isambanddärmedöverflyttaclesregementets 4:eskvadronfrån Ystad till Hälsingborg,ochpåföljande år, 1883,utökades antaletskvadroner till tre genomatt 6:eskvadronenöverfördes från sintidigare förläggning i Ängelholm.DärmedhadehalvaKronprinsenshusarregementeförlagts till Hälsingborg. De övriga tre skvadronernahadesammandragits till Malmö. Sedanregementet fått sin nyakasernbyggnad i sistnämndastad färdig, sammanfördes år 1897 för förstagångenefter regementets överflyttning till hemlandetsamtligaskvadroner till engemensamförläggning, och Malmöblev "kronprinsarnas"hemort under återstoden av regementets tillvaro, fram till år 1927, då det i enlighetmed1925 års härordning blev indraget. Detvakuum,somuppstodgenomde tre Kronprinsenshusarregemente tilhörandeskvadronernasavflyttning frånstaden,fylldes redanpåföljande år,1898,genomattSkånskahusarregementetsskolor för fast anställdpersonaltilsammansmedregementsexpeditionenförlades till de ledigblivna kasernerna.Regementet,somledde sitt ursprung från det år 1659 av översteLybeckupprättade"LybecksSkånskaryttare'' och uppträtt under växlandenamn i äldre tid, från 1807Skånskahusarregementet,hade i 250

•

enlighetmed:1892års härordningnyligenombildats från indelt till värvat regemente, i det att deindeltaryttarnaochderasrusthållshästar efter hand ersatesmedvärvadpersonalochKronan tillhörigahästar.De tio skvadronerna,somingick i regementet,saknadeliksomövriga indeltaregementen fastaförläggningar. De årligenåterkommandeövningarna i s. k.exercisskvadronerägderum vid Herrevadskloster, de s. k.storlägren, då hela regementetdrogssammanför fälttjänstövningar,förlades till Ljungbyhed, somjuäven i fortsättningenvarregementetsövningsplats. Skånskahusarernautgjorde, när regementets rekryt-, korpral-, underofficers-ochremontskolor1898ryckte in i kasernerna i Hälsingborg, inte enheltnybekantskapför hälsingborgarna.Redan i detbrev,dateratden21 maj1658,genomvilket Karl X GustafgavgeneralguvernörenöverdetnyerövradeSkåne,greveGustafOttoStenbockorder att vidtagaåtgärder för uppsättandetavdetskånskarytteriet,gavsocksåanvisningom,att i denmån tillräckligt antalhemmanickefanns att tillgå i Kristianstads län för ryttarnas försörjning,skullemantillgripa tillgängligaresurser i Hälsingborgs län.En heldel avregementetspersonalkomocksåatt varabosatt i Hälsingborgstrakten,ochdettagälldeickeminstofficerarna. Vid1800-talets mitt hade sålundaregementschefensitt boställepåTomarpskungsgård i Kvidinge, förstemajorenboddepåHjelmshult i Anemin,andremajorenpå Billesholm i Norra Vram.Stallmästaren var bosatt i Sönnarslöv,regementsskrivaren i Risebergao.s.v. Vid 1860-talets börjanhadeickemindre än nioavregementetsofficerarepostadressHälsingborg,likaså flera underofficerareochdebådapistolsmedarna(karbinensomkavalleristensspeciela handeldvapenkomförstsenare i bruk). Av de tiostabstrumpetarna,d. v.s. regementetsmusikkår,var alla utomenbosatta i staden, i vars musikliv dei äldre tiderspeladeenickeoväsentlig roll. Dengradvisaövergångenfrån indelt till värvadfast anställdpersonal, sompåskyndadesav att indelningsverketgenom1901års härordningslutgiltigtupphävdes,medförde, att efterhandregementet i allt störreutsträckningblevkasernerat, fr. o. in. år 1909 i sin helhet.Kasernerna i Hälsingborgvaremellertidickedimensioneradeför tioskvadroneromsammanlagt 1.000man.Endast fyraskvadroner,bildande 1. bataljonen, förlades till Hälsingborgtilsammansmedregementsstaben.Av deövrigaskvadronerna förlades fyra till Landskronaochtvå till Uppsala.När denyakasernerna vidBergaår 1912stodklara för inflyttningochHälsingborgs-bataljonen fick sitt hemdär, överfördes enskvadron från Landskrona-avdelningen. —Degamlakasernernaöverlämnades i sambandmedöverflyttningen till Bergatill Hälsingborgsstadochhar därefter bl. a.inrymtstadensslakthus. 251

ily••

MilitärgudstjänstpåStortorgetunderNordensstudievecka1922. 1925årshärordning,sominnebardödsdomenförsåmångaavdesvensk kavalleriregementena, bl. a. för debådaandraskånskaregementena,Kror prinsenshusarerochSkånskadragonregementet, lät Skånskahusarreg< mentetlevavidareomock i beskurenform. Antaletskvadronerminskad till hälftengenomatt degamlasammanslogstvåochtvå.Fyraskvadron< kvarstannade i Hälsingborg,en i Uppsala,dockendast för något år. Ti regementet,som i dettasammanhangår 1928 fick singamlabetecknin K5ändrad till K 2ochsitt officiellanamn till Skånskakavalleriregemente överfördesofficerare,underofficerare,underbefälochmanskapfrån e helradandraregementen,huvudsakligen frånsådanaunder indragnini Särskilt från debådaandraskånskakavalleriregementenablev tillskotte stora.FrånSkånskadragonregementetöverfördessålundasex of ficeran frånKronprinsenshusarregementesju. Av regementets egna officerai kvarstodefteromorganisationentolv. DetnyaSkånskakavalleriregemente gjordealltsåskäl för sitt namnickeendastpåsåsätt, att det fr. o. in. 3 1927var det endakavalleriregementet inomSkåneslandamären, uta ocksågenomattdetmedfull rättkundesägasföratraditionernafrånsamtlig detreärorikaryttarregementena i pronvinsenvidare— låt varaendast ft enkort period.Samtidigtkundedet emellertidmedlika storaskälhävda! 252

att Karl XI:s ochöversteLybeckers"Skånskaryttare" alltfort och i obruten följd levdekvar i detsamma. Erfarenheternaavmodernkrigföring frånandravärldskrigets inledningsskedeledde till omfattandeorganisatoriskaförändringar inom detsvenska försvaret.Förändringarnagick bl, a. ut överkavalleriet,somväl i förstone i allt för höggradansågshaväsentligenspelat ut sin roll. Enligt 1942års riksd pan5arregem entet,medbibehållande av förläggningen till Hälsingborg. ags R edan1946förflyttades emellertidpansarförbandet till Hässleholm i samb e med att kavalleriregementetåteruppsattes.Densistanådatidenblev bard emel s l ulertidkort: år1952indrogsgenomriksdagensbeslutSkånskakavalleriregementet.Detskånskarytteriets historia vardärmedslut. Slut varockså t adenHälsingborgsmånghundraårigamilitära traditioner. st o Påtal omde till Kronprinsenshusarerhörandeskvadronernasöverflyttning till Malmöskriverenförfattare: "Enbemärkelsedagför Helsingborg m varden 8 oktober1897, då alla treskvadronernalemnadeHelsingborg, för mångasom ett eller annat sätt råkat ut för de ofta råa otill glädje r ochbrutalahusarerna.Otaliga voro demångengångblodigaslagsmålen gema elandemoch civila, hvarvid desistnämndaoftast blefvobesegrade, m e n n i till storsorgför denkvinnligabefolkningen,somsentkundeglömma destiliga officerarnaochhusarerne,men de vackra gula ränderna på suniformen e ochdeemotgatstenarneslamradesablarne".Denmilitäraståten ogju efter hand,motsättningarnamellan militärenochde civila eller ravta i varje fallderasmeravåldsammayttringar välockså.NärSkånskakavalleridregeementetsstandarefter densistaparadenför sistagångentroppades,var snogkänslanav ett visstvemodförhärskande i staden. En betydelsefull faktor i dess liv försvannmedregementet, ett väsentligt eller i varje fall S karakteristisktdrag i stadsbildenlikaså.DeståtligaparadernapåStortorget, kmilärvesprarna i Mariakyrkan,somförfattarenavvissaskälhar i i särskild hågkomständafrån de tidigabarnaåren,kapplöpningarnapåBergafältet, åalltvar ett minne blott. n Ungefärsamtidigtmedregementetförsvannocksådet högre militära sorgan,somsedanlänge varit förlagt till staden,fördelningsstaben.Redan kföreår1860hadeprovinsenshögstemilitär,general-befälhavaren för första militär-distriktet,generalmajor G. A. R W. vonEssenetablerat sigmed asin stab i Hälsingborg, i vars södra del han låtit uppföra den ståtliga kEss•esl kavillan(sedermera tillhörig konsul Nils Persson,av dennesson, konsulIvarP:sonHenningdonerad till staden).Generalbefälhavarenoch a 253 v a l l e r i r

stabenhadeviddenna tid ingenfaststationeringsort. Av vonEssensföreträdarebodde t. ex.generallöjtnant BrorCederström,segraren vid Bornhöved,påSäbyholmvidLandskrona,Essenskavillankomemellertid att bli hemvistförenhelradavhansefterträdare,ochsåsmåningomfickstabenoch desschef,senarekalladarme'fördelningschef, officielltpostadressHälsingborg— i dubbelbemärkelseeftersomstabsepeditionenundermånga år ochtill sinavflyttningfrånstadenvarinhyst i posthuset. Vid andravärldskrigets utbrott blev det emellertid slut meddennaepok i Hälsingborgs militära historia.Stadensutsattaläge var väl anledningen till att förd(1ningschefen,generalmajorGeorg af Klerckermed sin staböverflyttades till Kristianstad. I ochmed att befästningarnademoleradesunderochefter detskånska kriget,förvandladesHälsingborgfrån att havaritenavprovinsensstarkaste militärastödjepunkter till att bli enöppen,obefäststad. Helt utan militär bevakningblev stadenemellertid icke Liksom under dendanskatiden insattes enstadskommendant,som till sitt förfogandehade en mindre garnisoneller snarareen truppvaktmanskap— under fredstid har den endastuppgått till ett 20-talmanenligt enföreliggande uppgift. Det var närmastdenstarkaresandeströmmen,somföranleddedennasäkerhetsåtgärdfrånsvenskaregeringenssida.Särskilt i fredstidermenävenunder mindrespändapolitiska förhållanden var det av vikt att haresenärerna underkontrollmedtankepåspionageo. d.Gränsbefolkningens opålitlighet i politiskthänseendegjorde detocksånödvändigt att hålla förbindelserna meddetgamlalandetunderuppsikt.Trots att borgerskapetvid 1719års riksdaggjorde gällande, att kommendantsbefattningenvar onödig i en öppenstad,komdenlikväl att existeraunderytterligarec:a150år. Densisteinnehavarenav befattningensomstadskommendantvaröverste Abr. Z. Callerholm,somavled1860 efter att ha varitkommendantsedan 1824,ochsombi. a. varit ordförande i hamndirektionen.Däreftervakantsatesstadskommendaturenochuppehölls under en följd av år av chefen förden i stadenförlagdahusarskvadronen,förstryttmästareT. Boltenstern ochdärefterundernågotår ryttmästare L. vonHorn. I 1870års rulla tör arménhar den helt utgått.Därmedförsvannen militär befattning,son' i såvitt mankansetämligenobruten följd existeratändasedanmedeltiden. Vid1860-talets ingångbörjadeny typ av uniformav militärt snitt dåochdåsynas i gatulivet i Hälsingborg.Denkundepå intet sätt tä i, frågaomgrannlåtmed"kronprinsarnas",ickeens i dennasförenkla se nasteutformning, men den bars likväl medpåfallande stolthet c 254

martialiskaåthävoravdehälsingborgare,somgenomattanslutasig till den nyligenorganiserade frivilliga skytterörelsenförskaffat sig rätt till densamma. Dfrivilliga skytterörelsen, eller skarpskytterörelsensomdenvanligen komatt kallas,hadevuxit fram ur despändapolitiskaförhållandenakring år1850, främst 1848 års dansk-tyska krig och Krimkriget, och under decennietsfortsättning.Känslanav attSverigestoddåligt rustat i händelse a sivcktankenpå ettstärkandeav rikets försvarskraftpå frivillighetens väg. Somenav defrämstaförespråkarna för tankenframstod Viktor Rydberg, seomi oktober1859 i enraduppmärksammadeartiklar i GöteborgsHandelso öfartstidningunder rubriken "Huru skallSverigebevarasin sjelfnchSjg ständi het?"pläderade för en ny försvarsordning, i vilken engenomförd lkandstormsorganisationochsockenvisordnadeskarpskytteföreningarskulle irngå,liksomenredan i skolanpåbörjadfysiskoch militär fostranav ungdomen.Appellenvannomedelbarochstark genklang,den förstaskarpi skytteföreni ngenbildades redan i maj 1860, och snart var arbetetmed att organi s era föreningar i gångöver helalandet. g Även i Hälsingborgbildades en föreningunder loppetav 1860, till en i anunder namnet"Helsingborgs medborgarebeväpning".Föreningen börj svarfr. c).m. 1 jan. 1861organiserad i tvåkorpralskap— vilket tordeha motsvarat40å,50man—och till korpralerutsågshandlandenC.-E.Medkström,somunderdess fortsattaexistens gav prov på ett synnerligen kfrikostigtintresse fördessangelägenheter,ochbagareHansson. Sedanenkungl.kungörelseden 8 mars1861meddelatföreskrifter för oskarpskyt terörelsen,varigenomden blev en riksomfattandeorganisation, nsnartmedstatligt bidrag,komman i Hälsingborgunderfundmeddels att benämningen"Medborgarbeväpningen"icke var så helt lyckadoch att fd en i varje fall ickefanns på någotannat håll, dels att denexisterande lföreningensorganisation på någrapunkter icke var i överensstämmelse edkungörelsensbestämmelser.Ansatser till bildandeav en ny förening im gjordesgenomupprop i pressenfrån "någrapatriotisktsinnadeungamän". kEmellertidföretogMedborgarebeväpningendengranskningav föreskriftternaförskarpskytterörelsenför erforderligomorganisationav föreningen, somefterlysts av initiativtagarna till den tilltänkta nyaföreningen. Man vtogvisserligengod tid påsig,men vid ett möte i februari1862 på Soläietetssalenkundebeslutfattas ombildandet av Helsingborgs Frivilliga •pskyttekårmedförbindelseatt "ställasig till efterrättelsedevillkor under xhvilkaKong!. Maj:t utidessnådigakungörelseden 8mars1861förklarat t 255 e s i g a l

sig vilja påräkna FrivilligaSkarpskyttekårernasmedverkan till Fäderneslandetsförsvar i farans stund". Denpåsåsätthelt i enlighetmedbestämmelsernaorganiseradeföreningen gicken livaktig period till mötes.Mananordnadeövningar tvågånger i veckan,onsdagaftonochsöndagmorgon.De,somtidigare varit med i Medborgarebeväpningen,slapp likväl liksomrekryternaundanmed en övningpervecka.Av väsentligbetydelseför intressetsvidmakthållandevar givetvis, att deltagande i föreningens utbildning fick tilgodoräknas vid värnpliktstjänstgöringen i den s. k. förstabeväringsklassen.Antalet medlemmarökadeunderdeförstaårensnabbt.Redan i mars1862hadeantalet korpralskapvuxit till fyraochett femtevarunderbildande. Enligt kungl. kungörelsenhadeföreningen rätt att till chefskapetnomineratrepersoner, blandvilka Kungl. Maj:t därefterutsågchefen. Det blev J. L. 0. Toll, kaptenvidNorraSkånskainfanteriregernentetmenkommenderad till tjänstgöring vid 1:a militärdistriktets stab i Hälsingborg,somfick förtroendet attledaskarpskytteföreningensverksamhet. Liksomdeövrigaskarpskytteföreningarna i landetanlade Hälsingborg föreni särskilduniform: livrock medbälte, grå byxorochmössaav s- ngen militär modell. Skarpskytteföreningensprogramupptogingalundaenbartexercisochövningar i vapnensbruk.Manförenade i höggradnyttamednöje. Soar bal er,konserter—manhadeegenmusikkår—ochutflykter i detgrönamed é barnochblommautgjordeinslag i verksamheten,somuppskattades livligt ickeendast er o c havföreningensmedlemmarutanavstadensbefolkning i gemen. Efterhandavtogemellertidintresset för de rent militära sidornaav skarpskytterörelsensverksamhet.Dettafenomengjorde siggällande i hela landetmot1880-talets slut.Skarpskytteföreningarnaavsomnade,trots upprepadeupplivningsförsök vid de riksomfattande s. k.skarpskyttemötera, ochdet blev skytteföreningarna,somfick föra traditionernavidaremed begränsning till självaskjutövningarna. I Hälsingborghadeen civilskytteföreningexisterat långt föreskarpskytteföreningens bildande,ändasedan år1834. I konkurrensenmedskarpskyttarnafördedenunder lång tid en ganskatynande tillvaro. Men år 1878 ställde sig någraledandemän i staden i spetsenför enny skytteförening,somkansägasha i sig upptagit bådeden tidigare skytteföreningenochskarpskytteföreningen,och son sedanfortlevat in i våradagar.Den frivilliga militära utbildningenåterupplivades först år 1911genombildandet av Hälsingborgslandstorms förening,senareliksom landets övriga landstormsföreningar år 19 43 ombildad till befälsutbildningsförening.

Densnabbatekniskautvecklingenunder första hälften av 1900-talet harmedförtdjupgåendeförändringar på alla områden.Icke minst har bilismenochtrafikflygets definitivagenombrott efter andravärldskriget påverkatlevnadsförhållandena.Resandet,somtidigare var förbehållet en favoriseradsamhällsklass,har blivit enmöjlighet för detstoraflertaletsom enföljdavdenhöjdalevnadsstandarden,ochturismenärnumeraenmycket betydandeekonomisk faktor. Hälsingborg,som på grund av sitt läge vid densmalastedelen av Öresundalltid varit en inkörsport från kontinenten till vårt land, fick omedelbartefter detsenastekrigsslutetenmycketpåtagligkänningav hur denspårburnapersontrafikenbörjadevika för landsvägstrafiken.Bilarna ökade i antalochbusslinjerna knöt större delar av bygdennärmare till staden. Menbussarnarullade inte bara i närtrafik. Efter amerikansktmönster organiseradeABLinjebuss ett vittutgrenat trafiknätöverhelaEuropa,där järnvägarnaännuinte övervunnitsviternaav krigets härjningar. I tusental söktesvenskarsig ut i Europamedde blåbussarna,och för att bättreoch biligareskeppadessaöver Sundetsatte bolaget in en egen bilfärja, "Betula",somsnartnogfick ettsysterfartyg i denspecialbyggda"Primula". Turistbusstrafikenkom,efterhandsomdeprivatapersonbilarnablev allt fler, att förlora sinbetydelse,men i gengäldökadelastbilstrafikennågot alldeles otroligt. Ytterligare enLinjebuss-färja är klar att vidbehovsättas inävenpåHälsingborg—Helsingörsleden,därdessutomDanskeStatsbaners tåg-ochbilfärjor går i tät trafik för att fraktaöverströmmenav bilar och degenomgåendepersontågensamtgodsvagnar till ochfrån utlandet.DSB harsommartidsex färjor pådennarutt. Underturistsäsongenupprätthålles båtförbindelsemellan Hälsingborg ochKöpenhamnav ett privat rederiföretag.Bådeföreochnågra år efter andravärldskrigetgick ett avÖresundsbolagets fartygsommartidmellan dessastäder. Ytterligare ett privat rederimednorskaägarehar bidragit till att göra

256

TRAFIK - TURISM - UTSTÄLLNINGAR AvGUNNARENGFORS.

257

111E•

sundstrafikensmidigaregenomatt sätta in tresnabbgåendesundsbussarpå ledenHälsingborg—Helsingör. Någrasiffror ur Hälsingborgs Turisttrafikförenings statistik belyser tydligt, hur trafikenöverSundetssmalastedel undergått en fortlöpande ökningpåsenareår.Medantotalsiffran för persontrafikenöverSundet till ochfrånHälsingborgår1933var840.000uppgick antalet för år1962 til alltså en tiodubbling på trettio år. Några siffror från mellan l8.500.966, l-iggande år visar, hur ökningenskett. Ar 1950 varresenärernas antal 1.918.888ochår1960var totalsiffran7.724.458. Denkolossalaökningenär i någonmånkonjunkturbetonad.Pågrundav biligare priser och förmånligväxelkurs har mångahälsingborgareoch andranordvästskåningar förlagt sina inköp av vissamatvaror till den danskasidan.Handelnär emellertid inte ensidig.Mångadanskarär regel b -undnakunder i Hälsingborgs butiker. Hur stor delav trafiken,somdessa inköpsresenärerrepresenterar är ovisst,menden är inte av denstorleks ordning,mangärnaföreställer sig.Dettaframgårdärav, attmedantrafiken mellanHälsingborgochHelsingörochomväntvintertiduppgår till omkring 300.000personer i månaden,såsvällerdenna trafik under juni till en miljon, juli 1,6 miljonerochaugustimånad till 1,2 miljoner. Sermanpå siffrorna för den årliga motorfordonstrafikenöverSunde till ochfrånHälsingborg,skallmanfinnaenbrantkurvaävenhär.Under år1962fraktadessammanlagt516.953motorfordon över Sundetmed färjor till ochfrån Hälsingborg. För år 1960var siffran 412.740, för år 1950ickehögreän127.102, för år 1947,alltsåstrax efter kriget, 53.30, för år 1939, året omedelbart före kriget, 50.175,medansiffran för år 1930var11.111och för år 1924endast955. DennafordonstrafiköverSundetinnebär i inkomster förstadenbetydande belopp.Endast för in- ochutgåendebilar år1962uppbarhamnen350.943 kronoroch i avgifter för bilburetgods823.105kronor.Hamnens årliga inkomster i övrigt av färjetrafiken,denprivataochden statliga, rör sig omflera miljoner kronor. Majoritetenav fordonen i de återgivna siffrorna var personbilar,och mankansäkertutgå från att bilisterna till övervägandedel var turistei svenskarochpåsenareår allt fler utlänningar.Bilismenochturismenhör intimtsamman.Huvudpartenav främlingar,somkommer till Hälsingborg underturistsäsongen,kommermedvisshetbilburna. Att turistlivet ändratformer beror naturligtvis inte enbartpådenökade rörlighetenutan framför allt på detökadevälståndetochdenfortgåend 258

Bussar,långtradareochpersonbila i långarader i Vänlan p att skeppasöver tillr Danmark.

urbaniseringen. Vid seklets början kom turisten till Hälsingborgsom brunnsgästför att drickadetsaliniskavattnet i Helsaneller detalkaliska i Ramö l sa. I sambandhärmedutvecklades ett glatt sällskapsliv,somlängst levdekvar i Ramlösa.Dit sökersig alltjämt ett mindreklientelavfordrande brunnsgäster. Detvarhuvudsakligensvenskar,somkom till hälsobrunnarna.Utlänningarna,danskaroch i stor utsträckningäventyskar,söktesig till Arild

ochframför alltMölle,somblevmycketuppskattadebadorter.Desalta badenochdesolstektaklippornavidRansvik,därnågotfördentidenså

chockerandesomgemensamhetsbadtilläts, var en turistisk lockelse.Sommarhotellenhadeglansdagar,och Mölle nåddeinternationellberömmelse ickeminsttackvaretyskekejsarens visiter. Nuharsommargästerna blivit bofasta i egnahus i Nordvästskånes badorterochdet finnsävensådana,somkommer till Hälsingborgoch tar

egenvåning i besittningellerhyrin sig. Menturistenharsomsagtblivitenmycketrörligperson,vilken i eget 259

fordon,sommedåkandeellersomtågresenärutrustadmedturistbiljett far frånplats till plats ochunder någrasornmarveckorhinner avbetastora turistområden. Mitt i ett sådantligger Hälsingborgmedmassorav attraktioner inom bekvämträckhållbådepådensvenskaochdanskasidanavÖresund,och i sigsjälv ärstadenenattraktionsågodsomnågon,"Sundets Pärla",med Kärnansominternationellt käntvårdtecken. Sedanår 1926finns i stadenenorganisation,Hälsingborgs Turisttrafikförening,med uppgift att säljastadenochbygdenturistiskt.SomturistchefharmajorHarry Burnettfrån1932 till ochmedår1962varitden,som svaratför detorganisatoriskaarbetet. Dennaförening,somhar ett intimtsamarbetemedSvenskaTuristtrafikförbundetochSkånesTuristtrafikförbundsamtmotsvarandeorganisationer påandrasidanSundet,verkarsomPR-organisation för stadenute i världen ochsomserviceorganisation för främlingar,somkommer till Hälsingborg. Propagandaverksamhetenbedrives främstgenomdistribution av ett antal broschyrerpå flera olikaspråk. År 1962var densammanlagdaupplagan avsådanareklamtrycksakeruppe i omkring120.000exemplar. FöreningensmedKAKgemensammaturistbyråhar blivit ensjälvfallen rådfrågningscentral.Denbesöktesår1962av48.017personer,varav21.244 varutlänningar.Motsvarande siffror för år 1950 var 16.346respektive 4.573,ochgårmantillbaka till år 1935, finnermanytterligare ett klart bevis för turismensoerhördaökning.Dåvar siffrorna2.684respektive454. Deinformationer,somlämnas,rör HälsingborgochSkåne,desssevärdheter, kommunikationer,icke minst de sommartidanordnaderundturerna, råd beträffande hotell ochrestaurangersamtnaturligtvis upplysningar i viss omfattningävenbeträffandeutlandet, framför allt Danmark. Turisttrafikföreningensrumscentralanlitasockså i stor utsträckning för förmedlingav hotell-ochprivatrum,liksom för inkvarteringavdeltagare i kongressersamtsällskaps-ochgruppresor. I genomsnittförmedladesunder femtiotalet12.000bäddarårligen. Denstatistik,somTuristtrafikföreningenför, gerocksåupplysningarom frekvensenpåstadens hotell,campingplatserochvandrarhem, siffrorsom ytterligarefastslår Hälsingborgs betydelsesom turistort. För år 1962 redovisadehotellen108.975gäster,därav 16.095utlänningar. Camping -platsenpåRååvallarsåldesammaår162.805dagsbiljetter. Hurcampingen ökatframgårav attmotsvarandesiffra för år 1.955var 40.022. Då skall mantamed i beräkningen, att dennasommarvardenvackrastepåmånga årochdessutomutställningssommar.Vandrarbemsrörelsen,som innan 260

hm-

SvenskaTuristföreningenetableradedenstoramodernaanläggningenpå ochvidThalassa i Pålsjö,var helthänvisad till skolorna,harocksåfått en ökadbetydelse i Hälsingborgs turistliv. Några siffror,sombelyserutvecklingen,kanmeddelas ur Turisttrafikföreningens statistik. Antalet vandrarhemslogiår 1935var 1.151,ochår 1950hadesiffran stigit till 4.883 för att år 1962nå16.538. Turisttrafikföreningen har hos de kommunalamyndigheternabegärt utredningomuppförandeavelevhemför studerande i stadensskolor, vilka bostadskomplexsommartidskullekunnaanvändassomhotell, ochvidare framlagtförslagomanläggandeavensemesterby.Ytterligarecampingplatser harskisserats,och inombadhusstyrelsenarbetar man på att bygga ett friluftsbadavmoderntypmedbassänger i strandkanten,menuppepåland, s o Enberäkningav turismensekonomiskabetydelse för Hälsingborg har gjorts av Turisttrafikföreningenmed stöd av den mycketomfattande m statistiksomfortlöpandeföres alltsedan30-talet. Man har kommit fram till att omsättningen för 1962uppgick till omkring 55 miljoner kronor. e Inköpen i stadens affärersammaår uppskattas till sju miljoner kronor, rvarförden totalaomsättningenkanberäknas till i runt tal 60 miljoner skronor. ä t Föratt stimulerahandelnochintresset för hantverketochdenspirande industrinanordnades i Hälsingborg mot slutet av förra århundradet en tradmindreutställningarmedolika tidsintervall. Kulmennåddesmedden nstoramycketpåkostadeindustriutställningen1903 på områdetuppe på landborgenöster omKärnan. Det var enmanifestation,sommanlänge italadeom.Destörreutställningsbyggnadernafick ståkvar i mångaår,och ndärarrangeradesspecieltträdgårdsutställningar, en utställningsformsom senaretogs upp i konserthuset,när detta i börjanav 30-taletstod färdigt. g Bådepå 20-talet och 30-talet börjademan i Hälsingborgdiskutera fmöjlighetenav att återanordnaenstor utställningmedtankepådedirekta ochindirektabetydandefördelar,som1903års medfört för staden.På ö40 rl-edamotenchefredaktörOveSommelius,attstadenskullegöraenutredning omanordnandetav en utställning. Efter fleraårskommittéarbete,under N ta vilkaolikaprogram för arrangemangetdiskuterats,framlades våren1952 ole ettintressantförslagomenbostadsutställningpå Elineberg, varvidman rträknademedenstörrearkitektpristävlingomstadsplanochbostädersamt 261 rf ai K c ak lp ll b

förutsåg, att denpermanentabebyggelsenskulleutgörakärnan till utställningenkompletteradmedprovisoriskahallar. Tidenvar emellertid för knapp för att dettastorstiladeprojekt skulle kunnaförverkligas,mennärSvenskaSlöjdföreningen vid dennatidpunkt anmälde, att denhade för avsikt att under alla förhållandenarrangera enstörrekonstindustriutställningår 1955— 25 år efterStockholmsutställningen— fortsattekommittén sitt arbeteochladepåvårenår 1953fram ett slutligt förslag till stadsfullmäktige. Utställningenskulle enligt dettaanordnas av Hälsingborgs stad tillsammansmedSvenskaSlöjdföreningen, och den skulle förläggas kring norrahamnbassängenmedutnyttjandeav heladenlånga,smalakajen i västerochGröningenmedkonserthuset i öster;debådaområdenaförenade medengångbro. Utställningenfick namnet H 55, ett slagkraftigtoch ur reklamsynpunkt användbartnamn;denstorabokstaven H återkomblandannat i de färggladaflaggor,somkomponerades för utställningen. SvenskaSlöjdföreningenavsågatt meddennautställning göra en programbetonadaktion för konstindustri,heminredningochbostadsutformning. Hälsingborgsstad ville göraenpropaganda för staden,dess turist- och näringsliv,särskilt sjöfarten,samtstadensbostads-ochplaneringspolitik. ResultatetavElinebergstävlingenskulleocksåredovisaspåutställningen. Innehållet blevocksådenmodernamänniskans miljö uppdelad på tre avsnitt:bostaden,bohagetochden offentliga miljön. Områdetlängstsöderutpådenvästrakajen fick geutrymme åt konstindustrin, detsmala,långaområdetmellankajenochparapetenutformades för denoffentliga miljön, ochGröningenvidkonserthusetkomatt utgöra bostadsavdelningen. Manhadefrån börjanräknatmed att någraavutställningsbyggnaderna skullekunnagöraspermanenta,nämligendenrestaurang,somplanerades pådengamlaHamnpaviljongens plats, och en störreutställningshall på Gröningen,vilken i fortsättningenskullekunna bli enpermanentkonsthall. Avolikaskälfullföljdesdessaplaner blott i frågaomrestaurangen,vilken uppfördes efter ritningar av arkitektBengtGateochdöptes till Parapeten. Någraav deprovisoriskabyggnadernapåGröningenstår kvar,och dit harocksåflyttatsdenstörreavhallarnafrånutställningensborterstaområde vidParapeten. Huvudentrénförlades till Gröningen vid konserthuset,ochdenöppna platsenbakomde lågaentrebyggnadernablev festplats medutescenmot konserthusetsnordvägg. 262

åte

Iygbi1dÖverH553utstäld lnäinrogsområde medbrest/tran mkotistindustri allarna. Parapetenoch till höger 263

Inomkonserthusetsmurarhadearrangeratsen liten instruktiv utställning, sombelysteHälsingborgsstads utvecklingmedintressantstatistik, överskådlighistorik från äldsta tider, ochstadensutvecklingsmöjlighetermarkeradepå en jättekarta, varjämte en bildmonter erinrade om den stora utställningen från år 1903. Påfestplatsenstod en svartcementskulptur,"Monumentalfigur" av ChristianBergfrånStockholmsutställningenår 1930. Dengångenvarproblemet förSvenskaSlöjdföreningenheltmodernistiskt medfrämstamål att försökaskapaen ny stil ochövervinnadetmyckna efterbildandet. Hälsingborgsutställningen ville understrykaformskaparnassträvan att ställasig i produktionens tjänstochgegod form åt devardagligatingen, genyttoföremålenskönhet. H55blev emellertid inte baraen utställning av bruksföremålutan en redovisningavvåryttre miljö, ochdengaven bild avbostadsutformningen ochbohagetsamtvisade därtill fritidsmiljön. Med utställningengjordes enkritisk värdesättningav flåddaresultatochenpropaganda för industridesignavhögklassmedsiktepådenkommandeutvecklingen. Bostadsavdelningendominerades av femsmåenplanshusbyggdaenligt elernentprincipenmedfabriksfärdigadelar av betong,lättbetong eller trä. Varjehustypbelystedels ett byggnadstekniskttema,dels ettboendetema. Dessahus var komplettmöblerade. Dessutomvisades en radutländskabostadsmiljöer, till vilka fogats en svenskmotsvarighet.Man fick seprov på jämförligstandard från Danmark,Finland,Frankrike,Storbritannien,Schweiz,JapanochVästtyskland. Ickeminstdenjapanskaavdelningenväckteintresse,kanskefrämstgenom föremålensartistiskautformningochdet förnämligautförandet. Somen orientering till bostadsutställningenhadeSvenskaArkitekters Riksförbundanordnatenpaviljongmedmotto"Svenskbostad", därman ficksegeneralplaner,stadsplaner,bostadsområdenoch flerfamiljshus i ritning ochmodell. I modellvisadesocksåenexperimentbostadkallad "Atrium", utfördgemensamtav Slöjdföreningens skola i Göteborgoch ChalmersTekniskaHögskola. Slutligen fick manstuderaresultatet av Hälsingborgsstadstävlingomstadsplanochhustyper för Elinebergsområdet i bilderochmodeller. Gröningensförbindelse med det yttre utställningsområdet, den 800 meterlånga,smaladelenavkajenlängsparapetenochdetbredareområdet längstsöderut,var enbroöverjärnvägenochnorrahamnens kaj.Denna 200meter långakonstruktionbyggdessomövningsuppgift av en trupp 264

r Ing 2ochmotstodunder helautställningstiden destorapåfrestningar, somdenutsattes för underdevärstarusningstimmarna. Längsdenlångaparapetenhadesamlatsdet,somskullevisadenoffentliga miljön. Tre lätta utställningshallar medglasväggar på smäckrapelare byggdesfrånparapet till kajochmellandemenkedjalägrebyggnader för skildaenä storahalleninrymdeenspecialutställningöverelektricitetens roll n medhuvudvikt vidmaskiner inte blott för verkstadenutanäven för köketoch kontoret. n Mellan io nrym de en snabbserveringmedstorkapacitet,"Bar 55'', hadeett stort utS t r ö rdymmeägnatsdeminstabarnen.Avdelningenbarnamnet"Lekaochlära". m I enm trafikskol e a,därDanmarkochSverigeförenatsmeddenförstaverkrliganöresundsbron,fick småttingarnablandannatövahögerkörning. måltiden fick en speciell avdelningkombineradmed en barna -Skol rest aurang,ochsmåskolans miljö skildrades i ett dansktoch ett svenskt klrassrum. ,mellan "Bar 55'' och nästa stora utställningshall "Ombord" hade isas mlatsverksamheterunderrubriken "Till er tjänst saomenhuvudgatamedresebyrå,bank-ochpostkontor,butikerochkiosker fö-rosouvenirer. nm .Avdel D neingen n n-a d e l å l . påuO Häl ett mycketuppskattat inslag. d tsminfgborgs m a av d sjeöfartsstad, s b oo rrkaraktär Speci e l t i n tresse tilldrog sig den av Hel s i ngborgs Varfs AB uppförda fartydegsbrygganmedallamanövreringsfinesser.Dengav tack vareläget på den-nsmalaparapetenbesökarnailusionenav attvara till sjöss. Inanslutning till dennabryggavisadessvenskaochdanskahyttinredningar b skal l ae i full ,vilkvagavengoduppfattningomstandardeninomhandelsflottan iNorden i dag. ,a Fhråndennabyggnadfram till BengtAmundins vptur,i som l blev H 55-utställningens specielasignum, hadeområdet 111/*skul K o s m iskt r u m " , utformats ka esom t encharmfullpergolaochen älskligrosengårdåtskildaav e ang,nsomvisadefärgavannatslag,industrifärg,färgsystematik ettdarrangem äl loc ekl l r lning, därSvenskaSlöjdföreningeningårsommedarrangör, :P dåenutstäl g akonstindustrielaavdelningen få enmycketframträdandeplats. m å s t e den ' nö s rP es an , åkpta a H I ft ö r 265 ur tioks l a 55 f rt l i ge t gi t h äm l tl el a rg

rik

Enutblick motnorröverdetsmalautställningsområdetlängsParapetengenom BengtAmundinsnonfigurativaskulpturKosmisktrum. Densvenskahallenbyggdes påkajkanten mitt emot inrehamnenoch stadenscentrum. I vinkel motdenna hall ochlängs norrahamnenssödra kajuppfördes enmindre hall, somkom att inrymmakonsthantverk från deövriga trenordiskaländerna. Sveriges hall var en nära 80 meter långbyggnadmedglasfasaderpå bådalångsidorna,denenavändmotcentrumavstadenochspeglandesig ihamnensvattenyta,ochden andra mot gårdenbakomParapetenmed smäckrasnedställdasträvor. Den var i plan och innehåll delad i tre avdelningar. Entréhallenhadeutformatssomeninformation, enallmän introduktion som , utveckladetemat "Tingen omkringoss". 266

Dengenerösttilltagnaövervåningenrymdedet,somkundesamlasunder beteckningenbruksvaran,kräset valt blandmångakollektioner av serietilverkadeindustrivarorochävenprov pågodhemslöjd.Man fick härse exempelpådebästamöbler,inredningstextilier,armatur,servisporslinoch matbestick,linnevarorsamttapeter,somsvenskindustriproducerade. Dentredje, denexklusivaavdelningen,visadeelitvaran från konsthantverkarens atelj varor ochkonstnärligabokband, unikt stengodsochsmiden i guld och ven silé ,Detre andranordiskaländernaskonsthantverks-ochkonstindustriprodukter u t hade s öso kmnämntssammanförts till engemensambyggnad,där varje landhadesinavdelning.Dendanskahadearrangeratsav Landsforeningen a Kunsthaandvxrk,dennorskaav LandsförbundetNorskBrukskunst Datnsk och den t e finl x ätndskaavKonstflitföreningen i Finland. Arrangörsorganisationernavar en borgen för att kvaliteten på det i llda i bleevr helt i klassmedvadmankundekräva för deltagandet i en utstäl utstäl , lningav dettaslag,och det blev engodpropaganda för respektive länm dersspeci inomdebegränsadeområdenafrämstkeramik,glas, a ädel t eslamiart textiloch de. M e edreniutställning av typen H 55förknippas traditionellt nöjesattrakdonet ochsandra publikaarrangemang,både av underhållningskaraktär ochamelraseri ösprägel.Desåkallade"dagarna"utgjorde ettmycketmarkant inslkag ö i hälnsingborgsutställningen. Där anordnadessålundaen "Nordens Daag"isambandmedFöreningenNordensfullmäktigesammanträde,en"FörsvaretsDag"medpopuläruppvisningpåOlympiaochinstruktiv utställning påo Gossläroverket.Dendagengav desammanslagnaorkestrarnafrån fyra sydcsvenskaregementenenkonsertpåfestplatsen. Endelavprogrammetunder"HembygdensDag",folkdansuppvisningarna ochhspelmanskonsertenförsiggick inomutställningen,ochunder"Hantverkets Davg"förrättades gesällinvigningen i sambandmed ett musikarrangemang i konserthuset. a Dendag,somsamladedet ojämförligt störstaintressetblev "Marinens Dacg"med en väldig flottuppvisning i Skäldervikenkallad "Operation 'Kullen'.Sedandeomkringfemtiokrigsfartygenav allaslaggenomförtsin upkpvisning, inför storamänniskoskaror på Skäldervikens stränder längs Kulelithalvön,defileradefartygenner genomSundet förbi utställningsområdet,därpublikenträngdeslängsdenlångavågbrytaren.Flottansmusikkår t konsertpåStorascenen. gavrdendagen f"Frankrikes Dag" firades liksom"Danmarks Dag", då utställningsbeo 267 r m a d e l

-9 1 1 1 1 1 1 p P " --

Detilumineradevattenspelei i hamnbassängenvar ett verkningsfulltdekorativt inslagnärkvällso7örkret föll överutställningsområdet. sökarnafickseenfantastisk uppvisningavdanskavattenskidåkare i hamnbassängenochhöratoppartister i arrangemanget"En hyggelig af ten". Detseriösamusikinstagethade givits namnet H 55Musikfestivaloch omfattadesexstörrearrangemang,däriblandenoperaföreställning i konserthuset. I Mariakyrkangavsett flertalkonserterarrangeradeavmusikdirektör TorstenNilsson. Förden lättaremusikendisponerades Storascenenochdansplatsen "Bryggan" ute på parapetområdet, där undersommarens lopp flera avlandetsförnämstadansorkestrargladdedenungdomligakvällspubliken. Det allt överskuggandenöjesarrangemangetpå H 55var China-varietén i konserthuset.Femolikaprogramgenomfördesundersommaren,ochhälsingborgarnatogverkligen tillfället i akt,när det för engångsskullvisades variet&ippträdande av högstavärldsklass.China-artisterna gjordeocksåframträdandenpåStorascenen,framför vilken detunderhelautställnings tidenoftast var trängsel.Någraav de verkligt storaarrangemangendär månämnas,nämligendenryskavariet&ruppensmidsommardans,Operabalettensgästspeloch den väldigamanskörenskonsert i sambandmed skånesångarnaskongress. Antaletbesökarepå H 55uppgick till i runt tal 1.100.000personer,

268

vilketmåstebetecknassomenimponerandesifframedtankepå att Hälsingborgsinvånarantalendastuppgick till knappa75.000. Den,som i egenskapav generalkommissarie, höll i trådarna för det omfattandeutstäliningsarrangemangetvarverkställandedirektören i Svenska Slöjdföreningenarkitekt Åke H. Huldt. Arbetsutskottethadesomförste, respektiveandreordförande fil. doktor GotthardJohanssonoch chefredaktörOveSommelius.GeneralsekreterarevarkanslichefFolkeAndersson ochskattmästareframlidnestadskamrerareWilhelmNektman.Denarkitekt, somvid sidanav BengtGatesatteprägel på utställningenvar Carl-Axel Acking. Utställningenöppnades av konungGustav VI Adolf den 10 juni i strålandesol,ochdendagenblev enendasammanhängandefest. Det kan manför övrigtsäga,att helautställningenblev.Dedagar,dåsolengömde sigbakommoln eller någonenstakaregnskur friskade upp blomsterarrangemangenpådetutsattaparapetområdet,var lätt räknade.Festligblev ocksåavslutningenmedett fyrverkeriavmäktigskönhet i denmörkanatten till den29augusti. UtställningsområdetGröningenhar blivit flitigt utnyttjatårenefter H 55. ABHälsingborgsutställningar, ett kommunalt företag, har där bedrivit omfatandeverksamhet,ochvarjesommarhararrangemangenavlöstvarandra i rask följd. Där har ordnatsmässorav olika slag, bland annat i sambandmedkongresserav schaktningsentreprenörer,rörledningsinstallatörerochsmidesfabrikörer,trädgårdsutställningar,hunduppvisningaroch vidett par tillfällen antikmässor,somväcktinternationelluppmärksamhet. Denstorakonstindustrihallen från H 55,somflyttats till Gröningen, har kommitsärskilt väl till passsomenanvändbarutställningslokal.Underen följdav år hardenblandannatgett plats åt enlokalhöstsalongför måleri ochskulptur. Attintresset för den fortsattautställningsverksamherenpå Gröningen kunnathållas vid liv bådeinomochutomlandet beror självfallet påden betydandereklam,som H 55blev för Hälsingborg,menocksåpåstadens idealiskalägeochkaraktäravSverigesinkörsportfrånkontinenten.

269

HÄLSINGBORGSBILDER AvADOLFANDERBERG. NärHälsingborg1912 högtidlighöllstadsfullmäktiges 50-åriga tillvaro ingick i en av dennaanledningutgivenminnesskriftävenen av Yngve vonSchmicItenskrivenbådeväldokumenteradoch väl illustrerad artikel: "Helsingborggenomseklerna.Några bilder och erinringar". Själv född i stadenhadedendå35-årigeförfattarenminnensomsträcktesig ett par decenniertillbaka i detföregåendeårhundradet.Hanhadesett hur alltsom årengick, detgamlasattes påundantag,medannyaplanerpockadepåen lösning,avseddaatt träda i detförbrukades ställe. Idyllen från detslutande 1800-talethade,då artikelnskrevs,kommit bort.Utvecklingenharsedan dessår för år fortgått i ett allt hastigaretempo.Depittoreskamotiven,som konstnärernaälskade,suddades ut i likhetmedvadsomnutildags sker i vårastörrestäder. Hurskallmandå få en trovärdig uppfattningomHälsingborggenom tidernaunderdegångnahundraåren?Härlämnarossmålare,grafikeroch tecknareenvärdefull hjälp.vonSchmidtenharjämsidesmeddetpublicerade ilustrationsmaterialet i stora drag skildrat Hälsingborgs historiagenom tiderna.Enupprepninghärav ingår ej i min uppgift. Man får nogdåoch dåej alltför rigoröst hålla på desträngakonstnärligakraven i det bildmaterialsomstår till buds.Ett ej ringaantalstoramålningarmedeller utan signaturgerossantagligenganskaexaktabeskedom, hurstaden i svunnen tidteddesig från olikautsiktspunkterseddagenomett yrkesmässigtfungerandetemperament.Troligen är det i sådanafall frågaomprodukterav kringresande,flyhäntavedutmålare,somlängre eller kortare tid stannade påolika platserochdärunderstodintresserade till tjänstmednaturtroget utfördaredogörelser för vidautsikteröverstadeneller blott vissakvarter, däroftadenavbeställarenägdafastighetentydligt bordekomma till synes. Någraav de i den förut omnämndauppsatsen— "Helsingborggenom seklerna"—reproducerademålningarna från förraårhundradets mitt har kanskeettsådantursprung.Deskalldärförhär blott i undantagsfallåtergivas ellerbehandlas.Värdetavdessabilder skalldock ejunderskattas.En förnyadkontaktmeddenföregåendejublieumsskriften är attrekommendera. Blanddet därpubliceradeilustrationsmaterialetkan jagdock ej under270

låtaattåterframhållaenbild frånHälsingborgpå1800-talet.Mannen i den högahattenmedtidningen framför sig ärredaktörenOscarPatricSturzenBecker(1811-1869), medskaldenamnetOrvarOdd. Trots det att han hörde till de inflyttadeharOrvarOdd knutit sitt namn till demest förälskadetonfall,somvi hörtnågonuttalaomstadenvidSundet.Dardanellerna bleviblandanväntsomjämförelse,menOrvarOddretadedåupp sigoch ropade"LeveÖresund".Därstortrivdeshan.Därvarnästanalltingbra.Hans kärleksträcker sig till bådasidor omSundet,och självfallet även till Ramö l saochdet'romaneska"Hälsan. Det varocksåSturzen-Becker,som någongångförälskadstod vidSundetsstrand, en höstafton, då hansåg rosenmolnspeglasig i det lugnavattnet,ochpåavståndskymtadeKöpenhamni enförtrollande violett färgtonoch"på vattnetlystenågravitasegel somgungandesvanor i aftonrodnaden".Sturzen-Beckerkundemålamed ord,ochdärför kanhanförtjänanämnasbland deverkligakonstnärerna. (Denhäråsyftadebilden är återgivenovans. 16.) Somenintroduktion till den lilla ingalundafullständigakavalkadmålningarochandrabilder,som i fortsättningenskall glida förbi, kan jag ej underlåtaatt dröja vid ett parsnart200 år gamlateckningarav största intresse.Denenaärreproducerad i vonSchmidtensartikel,medanakvarellen visandeenpittoresk utblick överkvarterenkring detdå ej utformadeStortorget,medKärnanlängst upp på höjden, ej kommitmed. Det gamla tornetstårdärsomensvårtsöndervittradbautasten,minnandeomensvunnenstorhetstid.Konstnären är Elias Martin (1739-1818), Sergelssamtidaochvän,utbildad i England,1700-taletsstörstesvenskelandskapsmålare. Hansproduktionomfattardessutombistorie-ochporträttmåleri,genrebilder ochkarikatyrer.Hanmålade i olja, akvarell,gouache,pastell,graverade i linje-, punkt-,mezzotint-ochakvatintmankr.Hanvarävenminiatyrmålare. Enmångsidigkonstnäralltså,som i alladessaolikaframställningssättblev enavdefrämste. I CarlTersmedensmemoarerfår vivetaatt Elias Martins hemresafrånLondongicköverHälsingborg,Lund,LandskronaochKalmar, varunder"hanupptogendelvyer,sedanutförda i oljaochakvarell."Omtalandetavdessabådabilder, utförda i Hälsingborg, faller nogensmula utanförramenkringdenna lilla konstrond.Men konstnärligtoch lokalhistorisktärdesåvärdefulla— i synnerhetStortorgsidyllen— att ensådan tilbakablickmåhändakanansesursäktlig. Jagkommer i det följande att företrädesvis röra migmedmaterial,som finns istadensoffentligasamlingar:detgamlamuseetvidS.Storgatanoch påVikingsberg.Endast i någotundantaghar jag kunnat få utrymme för 271

e l~

Okändkonsinir;Rarniösdbrunn,1820.

medges.Menmanglömmer detta, när manforcerattrappornaoch från höjdenkan njuta av denhänförandeutsikten bort överSundetoch det danskalandet.Vackrarelägehar ej någotannatmuseum i Europa.Asynen avFrans Hals utomordentligaDescartcs-porträtt är ävenensamt det en tillräckliggottgörelse, för att manbesväratsig dit upp. Men det gamla museet i stadenscentrumharocksåhelt tagit mitt hjärta. Denåldrigaav Bruniusbyggdatrivialskolan,som1906reserverades för museiändamål,är kanskeejnågonskönhetssyn.Mendekonst-ochkulturhistorisktvärdefulla skatter,sominrymts i deejstoramenvälavpassadelokalerna,kommerhelt till sin rätt. Det ärav vikt, attmanävenpå ettmuseumskall finna trivsel. Känslanhärav gör sigförnimbarredanvid ett förstabesök.Denförstärkes vidupprepadkonfrontationmedsamlingarna. Är man i Hälsingborgriktigt pådet klaramed,vilkasevärdheterochvackraarrangemangmanhar inpå dörrarna? I rummenåt Storgatan i gamlamuseetobserverarmanflerastoramålningar,vars tillkomsttidungefärsammanfallermedstadsfullmäktigeinstitu -tionens.Någraav dem är observerade i den förra jubileumsboken.Nya 272

stadsbilderharsedandess— ej sällandonationsvägen— tillförts museet. Låtossstannaettögonblick inför enganskaliten, påfallandenaivistisk målLing:"Ramlösabrunnspark 1820';mästareokänd.Utanatt drajämförelsen för långt kanmandock ej undgå att inför den låtatankarnagå till den franskemålaren HenriRousseau(1844-1910), kallad le Douanier", naivismensförgrundsfigurmedsenttilerkändvärldsberömmelse.Han fullbordadeenmålning, harmansagt,ungefärpåsammasättsomenbrodös broderar.Dettakangott gällaävenför denokändemålare, vi i dettasamIT'anhangintresserarossför.Läggexempelvismärke till detelegantaekipagets omnämnandeavarbeten i privatsamlingar. I Vikingsbergrymsenstor del avmuseernassamladetavelbestånd: porträtt, landskapsbilder från olika delaravvårtland, grafik etc.Det ärbesvärligt attkommaditupp, detmåste detaljer,hästarnasstruktur,trädkronornas utformning.Koloristiskaaccenter harhan noga tillvaratagit; damen i rött, promenerande på den gröna slänten;enryttaremedgulabyxorochdenbrunahästenmedröttsadeltäcke etc.Mankanej låta bli atttänkapåRousseausbekanta,långtsenare(1908) tilkomnamålning,"Fader juniets vagn",avbildad i nästanalla,ävenganska summariskauppslagsböcker.Solskensglansenöver detsistnämndamotivet hardock i Ramlösa-tavlansjunkit till enutprägladgråvädersstämning.Carl AugustEhrensvärd,Sergels ochMartins vän,greve, militär, filosof och tecknare,somsadesframleva sitt liv ej "i lineautanpunkter",vistades där kanskesamtidigtsommästaren till vårmålning.GrevenstortrivdesochantecknadeomBrunnshusetviser t. h.påtavlan, att detvar "artigt byggtoch inrättatav en liten grekiskochmycketsvensksammanstöpning", rätt och riktigt uttrycktsomdetmesta i deuppteckningardenneskarpsynte,kunnige :hvittberestemångsysslarenedskrivit. "Strandnorromhamnen i Helsingborg",en liten rasktuppmåladskiss, påträffarman i sammarum.Signaturenoläsbarmen i nedrehögrahörnet stårantecknat''19 juli 1859". Vi ser här ett gottbevis för vaden tydlig målarbegåvningkundefå fram ur ett alldagligt, ejsåvärstattraktivt motiv. Maximilian Carpdan ( 1 7 8 7

demerakända konstnärsnamn,somsigneratbildermedHälsingborgsmotiv. Hanvarfödd- i Finland,deltog i finskakrigetochfälttåget motNorgeoch 8m 3 0överstel ) öjtnantochchef för Ingenjörskårensgraveringsslötsinkarriä1rso kontor.Hanräräihågkommen k n a s som en mycket skickligtecknare,även m s ä k 1816" e r ärl som i gteckni e ngmästerlig.Overlandborgens B ä 'slottstornochnmörknandeskogsåsar,överMariakyrkanochdentätabebyggelsendäromkrin eg,tsökandjesig ut mothamnfästet,översträndernalängrebort a 273 t n i l l s i t n s g t o l c e h

P 1 1 1 H. (?) Kramer: Vy avÖresundfrånHälsingborg,1847.

medtreuppdykandeväderkvarnarochdärutanför framglidandeskepppå detblickstillaÖresundvälver sig känsligtskisseradeskyar.Somkartritare varCarpelanberömd.Hanshandatlas (1828-1832) var i Sverigeden första i sitt slag. Enmycketoriginell målning,medmotiv frånlandborgsbrantennedanför Kärnan,signeradKramer, tilldrar sig våruppmärksamhet. Är denne KrameridentiskmedentyskmålareH.Kramer,född1808 i Berlin?Studeradedäroch i Paris,sedanbosatt i Berlin, varifrånhanårligenföretogresor till olika länder, bl. a.Sverige.Dukens format hör till demeraovanliga (34X144cm)medgenomgåendebetonadutsträckning i horisontalplanet alltså.Derödategeltakenpåkorsvirkeshusenbildar ett effektfullt förgrundspartimed fintavvägdafärgnyanser.TeckningenavhusradernautmedStortorgetsamtMariakyrkan t. Ni.,somhelt domineraromgivningen, är utförd medosvikligsäkerhet. I bakgrundenhamnen,Sundetochdendanskakustlinjen. Delångsträcktamåttenvar tydligen ett karakteristikon för denne konstnär.Påkungliga slottet i Stockholm,därmuseetsmålning engång funnits, fann jag för en tidsedanenmotsvarighet till Hälsingborgs-tavlan. Motivethadedockhämtats frånhuvudstadensomgivningar.Kramers målninginköptesavOscar I; övergick i prins Augustsägo;hamnade i Gustaf V:ssamlingochskänktesdärifrån till museet. Erntried1Vablquist (1815-1895) var kändsommånskensmålare.Det blevhans specialitet,medansjälvalandskapsbilden ofta försummades. Historienomengelsmannen,somköpteenmålningavdennekonstnär, lär varasann.När likvidenerlagts, togköparenfram sinpennkniv ochskar utsjälvamånskenet i tavlansenahörn. Det andraintresseradehonomej. MuseetsWahlquist-tavla är — lyckligtvis kanmanvälsäga— ej någon månskensstudie.Den lilla målningen,sombehandlar motivet otillåtligt fritt, är envinterbildmedstadenochKärnanskymtande i bakgrunden t. h. Övrigadetaljer är tillägg utanmotsvarighet i verkligheten.Jag har ofta stannat inför dennamålning, fylld av välsammangjutnadetaljer. Kilian 274

JohanChr.Berger; Utsikt iver Hälsingborg,1853.

Zollsnamnkommeren i tankarna,enkonstnärsamtidigmedWahlquist ochundersistadecenniernahämtadfram ur en alltför långvarigglömska. HanansesnusomenavdefrämstablandenäldregenerationSkåne-målare. Wahlquists lilla anspråkslösvinterstudiestårsig rätt väläven i såkrävande sällskap. "Utsiktöver Hälsingborg 1853", en målning av JohanChr. Berger (1808-1871)väckerintresse.Motivet är det traditionella — frånsydost -- medKärnanlängst upp t. h. i bakgrunden. Mittpartiet domineras av Essenskavillan, ettganskanytthus— ritningarnaav C. F.Hetschfärdiga 1846—sedangärnaanväntsomtillskott i stadsbilden.Nederst t.Nr. i förgrundenupptäcker mangravvårdar på Gamlabegravningsplatser'. En ryttaresynspådenväg,somsenareblevSödergatan.Längst ut motSundet sermanRuuthskajärngjuteriet,hamnenochsegelbåtar.Konstnären har ocksåvågatsigpå att målagräsetgrönt—docksvagtskiftande i gult — Påslänten,där folk i Luggude-dräkteruppehåller sig. Påhöjdenovanför synsenherdemedboskap.Trädochbuskarhar fritt spelrumbådevid infartsvägarna till staden,ändaupp till Kärnansomgivningarochfram till 275

självacitygränsen,där Mariakyrkanmedomgivandehusklungorframstår somennågotmollbetonadsilhuettmotSundetochdendunkeltframtonande danskakustremsan. Dennemålarehör ej till demerakändafråndentidsepok vi härsysslar med.Dockmedorätt! ViggoLoos har (i Svensktkonstnärslexikon)redovisatgrunderna för enomvärdering.Bergers motivvärldvar i förstahand havet,hamnarochfartyg.Däranteciperarhan i vissmånMarcusLarsonoch närdet gällerlandskapsmotivävenWahlberg,Edv.Bergh,Skånberg,GegerfeltochHagborg.Han var lärare för OscarI:s barnochblev kungl. målare.Sinamestbeståendeintryck fördehanmedsig från England, där Turner blev denbeundradeförebilden. Berger var en konstnär i Elias Martins efterföljd, enfriluftsmåleriets pionjär; enförimpressionist.Vår här omnämndamålningav Bergerger ingalunda ett fullgottbeskedomhans rangställning.Denerövradehanunderdet tjugotal år,somförflöt efterbesöketi' Hälsingborg.Tavlan i museetgerossdockenvärdefullpåminnelse omett halvt förgätetkonstnärsnamn,tydligendock ett av dåtidens märkligare.Bergerkomocksåtidigt, som vi skallse, att på ettavgörandesätt ingripa,dåMarcusLarsonstodtveksaminför valetav rätt väg för fortsatt utbildning.Envackerakvarellav Kärnansigneradav Berger1847finns i museetssamlingar. OmMarcusLarsons (1825-1864)konstnärsäventyrvetman ju ganska gottbesked.Kanskesvävardock de flesta i okunnighetom, vilken roll fördennemålaresutvecklingett kortuppehåll i Hälsingborgvårenochsommaren1849kom att spela.Däromstår att läsa i Axel Gauffinsbok om dennekonstnär.MarcusLarson fick efter påstötningav dennyssnämnde målar-kaptenenBerger — militärbananhadedenne i likhet med flera andrablivandemålareocksåprövat på — göraenresa till Hälsingborg, därmanförespeglathonomett vikariat för ritläraren viddärvarandeskola. Avdettablev emellertidingenting. Därfanns helt enkeltingenritlärare att vikarieraför!MarcusLarsonstartade i ställetenhögstprivat"målarakademi", därdet,somGauffinsäger,blev enmodesakatt låtaburgnafamiljers söner draganyttaavdenännuej färdigaakademielevenspedagogiskaskicklighet. SällskapetIduns i Stockholmsedermeraberömdesekreterare,bibliotekarien HaraldWieselgren,fanns blandeleverna. FöreHälsingborgs-resanhadeMarcusLarsonmålatom ejmassorså i alla fall enimponeranderadlandskapoch porträtt. Vyerna vid Sundet vidgadehanskonstnärligahorisont.Hansutvecklingleddes in i en helt ny strömfåra.Han blev nuhavetsmålare. Först försiktigtsomframgår av Vikingsbergsmuseets"Hälsingborgs hamn",signerad1849; en romantisk 276

MarcusLarson:KvällsmotivfränHälsingborgshamn,1849stämningsbildfrånhamnenmeddenkraftigtuppskjutandefyren,balanserad avhögaskeppsmaster t. h. I bakgrundenkontureravkvarnarnasöderom staden,svagtframskymtande i det diffusa månljuset. Enannanmålning visar:"Hälsingborg frånsjösidanmedEssenskavillan. 1850 förbryl lande—verkarnärmastsomett "porträtt" av dennybyggdavillan. - mål Var ningenkanskeutfördpåbeställning?Jagskulletro, attdenutfördes i .StoM o i v någon e t hasti ägt utförd r teckning.Havetsynesgå långt upp ckh lmtefter motvillan;terrängendärbakomär godtycklig.Denvälbesattaroddbåtenfår manvälanta, att Larsons alltid arbetsviligekamrat Kilian Zoll befolkat. Detråddenämligenensådanarbetsfördelningdememellan. MarcusLarsonmåladeocksåKronborgs slottupprepadegånger i ungefärsammastämningslägensomhamntavlan. I dessabilder blir manpåmind omdepanoramabilder han beundrat hos sin lärare Carl Johan Fahltraniz ( 1 277 774 -18 61) , p r o f

I I

fl -

JohanKnutson:UtsiktöverHälsingborgfrånsöder,1863. tydligenredan i börjanav1800-talet gjorteninrutningavHälsingborgsstad nedanförKärnan.En i museetbevaradteckningvittnaromhansnoggranna studiumav den vitt utbreddabebyggelsens alla detaljer:byggnader,träd, vägar,hamnenetc. Flera oljemålningar finner vi återgivna i den förut nämndajubiluemsboken. FörMarcusLarsonvardock det gamla nu förgånget. I oktober1849 löstehan i Hälsingborg biljett till Köpenhamn,där, enligt Gauffin,några timmars lektioner för WilhelmMellbye lade denfastagrunden för den läraktigemålarelevens utveckling till Nordens störstemarinmålare. Utgångspunktenhadedock varitSundetsstränder vid Hälsingborg,sompå honomfrånförstastundutövadeenoemotståndligdragningskraft. JohanKnutson(1816-1899) har undersinskiftesrikalevnadbådesom barnochvidmogenålderstannat till i Hälsingborgnågragånger.Hanvar f. ö. född i Allerum,tjänstgjordeunder46 årsomteckningslärare i Borgå, Finland, där hanknötkontaktermed bl. a.Runeberg,somunder flera år ävenvarMarcusLarsonsgeneröseochöverseende"hyresvärd".Mötetmed MarcusLarsonsattesinaspår i Knutsonsproduktion,varomett par i museetsägobefintligamarinermedutsiktöverSundetgerbesked.Runebergs vardagsliv— i synnerhethansjaktfärder —harKnutsonskildrat i enlång seriebilder. En av dem,"Runebergpå andjakt", har hamnat i museet. 278

Knutsonsstoramålningmeddetavsåmångamålare—Fahlerantz, Billing o.a.—medförkärlekanvändamotivet:"Hälsingborg frånsöder"(1863), därstadsbilden är upptecknadmed ytterlignoggrannhet,avtecknandesig motenbakgrundav känsligtmodelleradeaftonskyar,skall härocksånämnas.Dennamålningskall — enligt vaddoktorMårtenssonmeddelatmig engångvaritavseddatt somhyllningsgåvaöverlämnas till Garibaldi, denäven i Sverigemycketpopulärefrihetshjälten.Manharifrågasatt riktighetenav dessauppgifter. Närmareundersökningarbestyrker emellertid derastrovärdighet.FrånHälsingborghadesannoliktpåinitiativ avöresundspostensredaktörFredrik Borgavsäntslyckönskningstelegram till denlysande frihetshjälten. Vänligt svarhadeemottagits.Man ville nu görameraoch somminneskänkaGaribaldiKnutsonstavla.Därav blev dock intet. Bland dem,somlämnatbidrag till inköp av målningen,anställdes lottdragning, varvidtavlanhamnade i familjenLöthmansägo,därdenännubefinnersig. PåmödernethärstammarchefredaktörenOveSommelius fråndennasläkt. Detärocksåhansombestyrkt dr Mårtenssons uppgifter omdetta unika händelseförloppsamt välvilligt låtit inhämtadeupplysningargåvidare till C P författarenav dennauppsats.Man får glädja sig över att denvärdefulla målningenfåttstannaihemstaden.Detpittoreskamotivetfrån"Knegahusen" påstrandenvid Pålsjöbäckvarslaromdetimpressionistiskamålningssätt, varmedKnutsonsenarekomattvisaenganskaförvånandesläktskap. JönsgoRydbecks(1827-1901) "Pålsjödamm1876"uppvisarejsådana konstnärligakvalitetersomdennyssnämndamålningen,menidyllendärute meddenvitahusväggensomvackertavspeglas i detmörkavattnet, där en svan(?)medenlångradungar glider fram, är ejoävetåtergiven.—Rydbeck,nu ett bortglömtnamn,boddeundersinasistaår i Hälsingborg.Han 111."ansågssomett oförargligt original;syssladetidvis medfrenologiochhar efterlämnatskisser i oljasamtteckningar—enstor del i museetsägo— utmärkandesig för säkertdetaljstudium. JosefinaHolmlund (1827-1903) studeradepå1860-talet i Diisseldorf ochpåvägendit eller återfärdendärifrånharhontydligenavlagt ettbesök i Hälsingborg.Svenskakonstnärskolonien i Diisseldorf var dengången rikligt företrädd.Mångahadekommit dit för att sökahandledninghos norrmannenHansGude,omvilkens undervisningengångkungl.målaren GustafRydbergför mig fälldeomdömet:"För vadjag lärtochkanhar jag Gudeatt tacka."Gudes friska naturuppfattning har tydligenävenskänkt josefinaHolmlundvissaimpulserochframför allt fått henne att förstå värdetavdedirektanaturstudiernautanföratelj6Täggarna.Man harockså omhennesagt, att honhadesammafriska hurtigasynpå livet somen 279

losefinaHolndund:Hälsingborgfrånsöder. LarsTheodor U t s i k t överHälsingborgfrånsöder. turist.Hennesmålningpåmuseetmeddetsedvanligamotivet: "Utsikt mot Kärnanfrånsöder"jävar ejalldeles ettsådantomdöme.Det ärensommarstämningmed ett visstbehag.Gräsetkan numålas grönt, ej bruntsom oftast förut varit fallet. Springbrunnens vatten glittrar nedanförEssenska vilan. SvenAndersson(1838-1893)omhänderhade1871-93teckningsundervisningenvid läroverket i Hälsingborg.Han har nog ofta förväxlatsmed denbekanteriksskulptörenmedsammanamn,dennadockmerakändsom "Sven i Rosengård". I uppslagsböcker får vi vetaattdennesnamnemålade landskapmedmolnöverSkåneochSmåland.Somlandskapsmålaregjorde hansigaldriggällandemenett par interiörer frånMaria-kyrkangörhonom merarättvisa.Denenaåtergivesovan(s. 239).Templetärganskavälbesökt ochpåpredikstolenär prostenA. H. Witt i full aktion.Manmärkerupphovsmannenssäkerhet i återgivandetav arkitekturdetaljermenfäster sig ocksåvidvilkasvårigheterhanhaft attlevandegöraförsamlingsbornasnunor. Damernaselegantahattutstyrseltycks i högregrad haintresserathonom. Hanmedarbetadeflitigt i Ny Illustrerad Tidningmedsäkertutfördabilder avnybyggnader i staden.Omdengamleteckningslärarenkanmaninhämta vidareupplysningar i SigfridEwaldsbok "FrånLidängarna till Pålsjöbäck". 280

••_

Hälsingborghadetroligensedannågothundratal år tillbakaansettssom enlämpligareutfartsport mot andraländer än Malmö. DemångamålningarnamedHälsingborgsmotiv, vi harbevarade,ger enantydan i den riktningen.RedanLinnéhar vidrörtdetta. I sin1751utgivna—tvåårdessförinnanslutförda—Skånskaresasägerhanmångavackraord omHälsingborg.Det härliga läget har,påpekarhan,ävendenfördelen att "här ärrättafarvägen till utrikesorterochomvinterndenendaste".Konstnärerna hartydligen haft gottbeskedhärom.Desomlängre eller kortare tid stannadekvar, har i regel ställt uppsina ritattiraljer så, att man från söder hadedenbästautblickenöverhelastaden. SåharocksåLarsTheodor Billing (1816-1892) efter entidigareskiss målatstaden.Tavlan har slutförts 1852. Vi skymtar — dock ej alls för förstagången—enrykandeångbåtsskorstenute i Sundet.Mariakyrkanhar förlänats ennågot väldominerandeplats i kompositionen.Målningen är utantvivelenav devackrastestadsbilderna i museetsägo.Stadsidyllenhar hangjort all rättvisa,ochmangläder sig åtdenuppmärksamhethanägnat deframböljandemolnpartierna,någotpåminnandeomGustafRydbergsfina lufttoner.Dennatavlamålade Billing före sinutresa till Paris.Hälsing281

borgsmotivetkanmåhändabästinrangeras blanddemålningar frånkonstnärenstidiga år,somfått dengemensammabeteckningen:"täckaochsamvetsgrantutförda". JacobKulle (1838-1898) är representeradmed ett i hans produktion ganskaovanligtmotiv."Bondgenren"vareljesthansspecialitet,men i dethär åsyftadefallet harhanförfogatsig till stadsmiljön, till portvalvet i Kärnans förstavåning, där tvåungdomarsäkerligenhar en del attsägavarandra. Bakomenpelarebespejasdeemellertidavenskumfigur, tydligenenmedtävlareomflickans gunst.Tavlans namn är också"Rivalerna". De röda massivategelväggarnamedstarktbetonadeljus- ochskuggpartier är ett upplivandeinslagblandKulles eljest av detaljeröverbetonademålningar; kanskemestvärdefullasomkulturhistoriskadokument,intresseradsomhan var för dentextilahemslöjdenochgrundareavvävskolorbåde i Lundoch Stockholm.Tavlan är intressantäven ur densynpunkten, att vi har så få interiörmotiv från det gamlaborgtornet,medanlandskapsmålarnasällan eller aldrigförsummade att användaKärnans exteriörsomen väsentlig riktpunkt i sinakompositioner.PåVikingsbergfinnermanemellertid en litenstudiefrånenannanvåning i Kärnan,signeradGiselaHenkel-Trapp, någotfriare målad än Kulles interiör, där varje detalj var omsorgsfullt utpenslad. TorstenMårtensson,museets förre intendent, har i SvensktKonstnärslexikonlämnatvärdefullauppgifteromsinfaderfönsMårtensson(1855-1912).Jagkändehonom väl ochbeundrade alltid hans mångsidighet: målare,ävenväl förfaren i konsthantverkets olika grenar, där han i vissa fall var enoupphunnenföregångsman;bokilustratör, där debådabibelverken i LundsDomkyrka"Menniskones son"och"Salomoshögavisa" avslöjar verkligtmästerskap.Bland minnena från konstnärens Hälsingborgstid bör främstihågkommas:"Stortorget i Helsingborg från väster medgamlarådhuset" (1890). På tavlan i museethar plats reserverats för flera i stadenvälkändapersoner.Det är envederhäftigmålningmed tyngdpunktendocklagdpåett korrektåtergivandeavdengamlabyggnaden, som1800-1897 gjorde tjänstsomstadensrådhus.Omenannanmuseet tillhörig målning"Tidningsankan"lämnas av T. Mårtenssonroandeupplysningar i Lucasgilets publikation "Finn", årg. 1955. I någralandskapsbilderredovisarJönsMårtenssonenanmärkningsvärdförmåga att välavvägaettnaturavsnittmeddessdagrarochskuggoröversandsträndernastångvallar eller nyplöjda fält längreuppåtlandsidan.Enganskaunik målning, ennattstämning i ochkringHälsingborgshamn,signerad1891,börmanej förbigå.Denger tydligabeskedomJönsMårtenssonstekniskakunnande. 282

JönsMårtenSSOn:Hälsingborgsgamlarådhus,1890. Skogenavskeppsmasterär mästerligtåtergiven,ochmånenssilverljus över landochvatteninsveper allt i enpoetiskstämning. MedNils Forsberg(18/12--1934) flyttade1902en efter 1888plötsligt världsberömdkonstnäröver frånFrankrike till Hälsingborg, där hanblev bofastända till sin död.Hans märkligaödensomvaktpojke i Riseberga; somlärlinghosmålarmästareLundgren i Hälsingborg;sommålargesäll i Göteborgochelev viddessTekniskaskola;överresan till Paris 1868 — avseddattsträckasigövertreveckormenmeddefinitiv återfärdförst efter 38år; hansfruktansvärdaupplevelser i Paris inkl. deltagande i fransktyskakriget, innanbladetvändesigochtriumfen tillföll honom,då "En hjältesdöd" fick guldmedaljen,1:staklass;dedystraårensomföljde därefterdådethopplösaarbetetpåLlitzentavlan stalhansbästaarbetsår — alltdettaochmer därtill fårmanett utförligtbeskedom i boken "Mitt liv". Hansvistelse i Hälsingborgbjöd inte heller pånågotöverflödav solskensdagar,ända tills hannågraår före sin dödav riksdagentilerkändes enårligstatspensionpå4.800kronor. Forsberggladdesig alltid överdenhärligautsiktenöverSundetochDanmarkfrån höjden, där hanbodde.Densynenåteruppväcktehos honom 283

opi

NilsForsberg:Vinterlandskap.Motiv frånHil.tingborg,1909. lustenatt målalandskap.Vinter- ochsommarmotivenvar för honomlika lockande. UnderHälsingborgsårensigneradeForsbergmångaporträttochinteriörer medfigurinslag. Ett par äldresjälvporträtt, detenafrån tiden föreutresan till Paris, det andra i Rödakorsets uniform finnermanpåVikingsberg Dessutomhängertilsammansmeddem ett rätt summarisktutkast i olja till "En hjältes död" samt en teckning."Stenbocks kurir" tillkom efter Forsbergsöverflyttning till Hälsingborg. Flera av hansvännerbesparade honomutlägg för modeller. KristinaBorg,dennagamlaädla,godhjärtade damfrån nu längesedansvunnadagarochstadsingenjörenSigfridEwald offrademyckentid för att hjälpakonstnärenattinomrimlig tid få •kurired färdig.Forsbergmåladeocksåstileben, helstjordgubbar,underbartsköna, vilkaAnnaMunthe-Norstedt,själv mästarinna i sådanauppgifter,generöst betygsatte:"Ack,ommankundemålasomhan!"Denna lilla raramänniska varsyster till PuckMunthepåCapri.Vemminnshennenu?Honvardock bosatt i Hälsingborgrättmångaår.Enminnesutställningär säkerligensvår attnusammanbringa,menvoredenej värdbesväret?Ett parandrakonst närinnorkommermigjustnu i tankarna,BådeGerdaNordling, fin grafiker 284

ochmålarinnanAnnaWengbergärvärdaattihågkommas.Bådahar efterlämnatmotiv frånHälsingborg. CarlReinholdCallmander (1840-1922) varundermångaår enmycket verksamochbetrodd kraft i Göteborgskonstliv bl. a. in på 80-talet lärare vidValandsmålarskola.Redanunderdeförstaårenpå1860-talethadehan utgivit ettskämtteckningsalbum:"Komiskastentryck'',och till dennaserie kanvillocksåinräknasdenuppsluppnabildenmedett slädparti,dragande genomKullagatanenvinterdag1867. Det var ej somskämtecknarehan skapadesig ett namn,någotsomocksåstyrkes av ett studiumav hans riktbefolkadeslädparti, därstämningendocksynesvarahög,manifesterad avflygandefanor,klingandespelochsällsammafortskaffningsmedel. Påmuseetfinnesocksåen intressantakvarell av Callmander, kallad "Hantverkarnas klubb"ochmåladsammaår (1867).Somhälsingborgsbild ärdenovanligsåtilvida,somdenickevisarnågonstadsbildutaneninteriör, Motivetär hämtat från botelMollbergs storasal, därhantverkarnas klubb anordnatmaskerad-ellerkostymbal.Fleraavtidenskändahälsingborgareär avbildade, bl. a.redaktör Er. Borg,somunderhåller sigmedmålarmästare Pretoriusochandramedlemmaravborgerskapet. Va/fridNelson (1849-1930), inslF agai gatubi r b r ldoen, r engrandseigneurav nu sällanskådadart. Ävenhan hadestuderat i Köpenhamnochsomritlärare haft förbindelsemedÄngelå l del aenr ave sitt " liv , boddehandock i Hälsingborgochblevsom holM m.Större kon st n ä r speci a l i s t på hav, båtar ochsolnedgångar.Engång(1916)målade r entavla,som hanvpå14aminuter skullevisadedåvarandemodernisternas e t t lättsinnigasätt attlösakonstnärligaproblem. jag skulle varit glad, om jag kun ustrera dnatile k detta o om r näm anandtemedenreproduktionjustavdentavlan. Denblev —såunderligt det änkanlåta —hansmästerverk.Delysande i vserjtagännuklart för mig,trots desnartfemtioår,somsedandess färgerna förflutit. OlofKrumlinde (1856-1945) var ju hälsingborgare i högregradän deflesta,ävenomhanvar född i Ängelholm. InvidSkäldervikensstrand sågjag för förstagångenenkonstnär i full aktivitet. Detvarensolskensdag vid1890-talets mitt, ochmålarenvar Olof Krumlinde. Detta tillfälle har inristat sig i mitt minne,ochmotivet:Skäldervikenshamn vidRönneås utloppmeddetgamlanu för längesedannedbrutnakallbadhusetfasthakat videnavhamnarmarna,harsedandess varit mig kärt. EhuruKrumlinde viddet tillfället ännuhade ett femtiotal år framför sig att verkasom konstnär,tror jagnogmankansäga,atthandengångenhadeenstor delav sinfinasteproduktionbakomsig.Detvarunderdessatidiga århan i Gustaf 285

Mo'

JustusLundegård:Hälsingborg vid sekelskiftet. Litografi. OlofKrumlinde: UtsiktöverHälsingborgfrån norr.

Rydbergsefterföljdkundesigneraej få avSkånekonstenskänsligastelandskapsbilder.Någotav skimret fråndessalyckliga år dröjer kvar i det här avbildademotivet frånenutsiktspunkt,ovanligtnogbelägennorr omHälsingborg.Under tio år efter 1887var Krumlindebosatt i Danmark,med avbrott för tillfälliga uppehållpåVäderön, i Arild ochMölle, platsersom efter1915skänktehonom full sysselsättning.Hans ständigaadress var dockHälsingborg. JustusLundegärd(1860-1924) varKrumlindes kusin,menderasvägar motett fördjupatkonstnärsskapgick åt skilda håll. Lundegårdsstudier i Frankrike (1891-92) blev av heltavgörandebetydelse för hans framtid sommålare.Hanblevdå,somhansjälv sagt,impressionist.Dennariktnings livfullauttrycksformerpassadehonomprecis.Dendåprövadedjärva,hetsiga penselskriften följde honomsedangenom livet. MedHälsingborghade Lundegårdtidiga förbindelser.Medanfadernvarregementspastor i Landskrona,var skolhushåll för Justusochhans bröder ordnat i Hälsingborg. Hanvändesomerkändkonstnärfleragångertillbaka till sinskoltids stad. Åtskiligamålningaravhanshandharocksåfått stannakvardär.Debästa visarmotiv frånhamnen,medkonturernaavnyarådhusetochKärnansom 286

dominerandeblickpunkter.Flertaletavdessamålningar finns i privatägo. Liknandemotiv harhanocksåanvänt för ennu i SvenskaHandelsbankens hälsingborgslokalerplaceradjätteduk ung. 4 m. lång —sommannog har skrifanl ten.edningattobservera.Denärreproducerad i förutnämndajubileumsVill manharedapå, hur allting engång för ej såvärstlängesedan verkligensett ut i Hälsingborgpågatorochtorgoch i gränderochgårdar kanmanmedförtroendevändasig till museets rika samlingtuschteckningar från 1916-47 medAntonASSOW(f. 1879) somupphovsman. Hanvar bokbindare,tecknare, grafiker ochakvarellmålare. Om hans konstnärligaförutsättningarochsituation geross bilderna i ovannämnda samlingejfullständigabesked.Menhansnoggrannagenomgångavpittoreska kvarlevoravgamlastadensalla vinklarochvrår ärvärd allt erkännande,och imotivensupptecknandetorde man sällan eller aldrig kunna påträffa någotfel. Tvåkonstnärerfrånsenareår,EsterochHugoGehlin, böräven i enså kortfattadresumésomdenhär ifrågavarande ejglömmas bort. Sinamest verksammaochkonstnärligt settmestbetydande år tillbragte de i Hälsingborg. EsterGehlin ( 1 8 9 2 287 1949) ä r j u f r ä m s t k ä n d

HugoGehlin:Utsiktöver5:1Jörgensplats,1928. EsterGehlin: VarbildmedKärnan,1934. benmålarinnaochför sinatextilaapplikationer,desenareocksåavhögklass Mendenvackrautsiktenfrånhemmet i Kärnansskuggaframlockadeäven hennesbästaegenskapersomlandskapsskildrare.Där har hon fått inspira. tion till någraoljemålningar,somhelst tolkarnaturensuppvaknandeuncle] klaravårdagar,varvid oftaträdens ännunaknavittutspändagrenar ingår somsammanhållandelänkar i välavvägdakompositioner. HugoGehlin (1889-1953) betecknas i uppslagsböckersommålare, tecknare,grafiker,glasmålare,mosaikkompositör,skulptör ochkonsthant verkare.Omhonomkan vi fällasammaomdöme,somnär det var fråga omElias Martin: i alladessaolikauttryckssätthar hanåstadkommitverk avbetydandevärde.Dennamångsidighetochbehärskningav olikakonst arterhadeockså till följd, atthan i helavårt[andvarenavSkåne-konstens mestkändanamn. Alla minns vi juhansavgamleJoachimSkovgaardhög lovordademedarbetarskapunder åren 1924-27 vid färdigställar-L-t av 288

a)sidmosaiken i LundsDomkyrka.Denkyrkligakonstenägnadehannog huvudpartenav sin outtröttligaarbetsförmågaochsin alltid ickrikaskaparkraft. I Hälsingborghar dennahansverksamhetlämnat värdefullaspår eftersig. Låtossnämnanågra:takmålningarna i JacobHansenshus och i Allhelgonakyrkan i Råå;pannåerochåttamusicerandeskulpteradefigurer förorgelläktaren i Mariakyrkan (nu borttagna), reliefer för altarskranket därstädes;glasmålningar i Mariaförsamlingshems vigselrum;glasmosaik förGustafAdolfs församlingshem;mosaikdekoration i Banckskasjukhuset; mosaikutsmyckning i Hälsingborgs simhall. I översextiosydsvenskakyrkor finnermanavhonomsignerademåladeglasfönster.Vad jag härnämntär blottendelav destorauppgifterhan för kyrkliga eller profanabyggnader slutfört.MenHugoGehlins tavelmåleri bör ej ställas i skuggan.Hanhar efterlämnatbådeporträtt ochlandskapsinotiv.Utsiktenöver S:tJörgens plats får illustrera vårt alltför kortaomnämnandeav dennekonstens trägnearbetare,som i Hälsingborg i sitt vackrahemkunde få en högt skatadochnödvändigavkoppling. Dethadevarit värdefullt, om jag vid sidanav dennamycketflyktiga 19

289

Kilian Zoll:Hälsingborgsredd.

AlfredWablberg:Hälsingborg,1871.

belysningavenkonstnärlighändelsekedja,ävenkunnatfullständigabilden medengenomgångav enmängdteckningarochgrafiskablad,somger osskanskeännumerexaktaupplysningaromstadensutseendeunder olika perioder.Mångaav dessablad har konstnärligtvärde. Ett par av våra bilderkanvittnahärom. TackvaretilmötesgåendefrånNationalmuseum,där manbesväratsig göraeninventering i degrafiskasamlingarna,inriktad på att finna Hälsingborgsmotiv,kan jagreproduceranågrasvartvitblad,somförmodligen hittills varitokändahärnere.Det rör sigomfyra blad: enblyertsteckning från1830av C.J.Fablcranizvisandedenlångsträcktastaden,Sundetoch dendanskakustlinjen,somhansenarefleragångeråtergav på sina oljemåningar;enlavyrav Kilian Zoll (1818-1860), ovanligt nogskildrande enstormdagpåHälsingborgs redd,alldeles utanförhamninloppet,därhan nästansyneshavelatgesig in i närkampmedsin iblandnågottyranniske arbetsgivare,MarcusLarson;enblyertsskissav J. ALSläck (1812-1868) "Helsingborg 16 juli 1850", troligenavsedd att bli vägledande för en senareoljemålning,varompåteckningarna— brun tång, vit sand— ger enantydan.Sist i radennämner vi Alfred Wablberg (1834-1906), den storemästarensommedsinalärdomar frånFrankrikeåstadkomsådanuppståndelseblanddenfastlåstaakademiskatraditionens försvare.Underen

sommartilsammansmeddenbästevännen,kungl.målarenGustafRydberg, harhan väl gjort ett hastigtbesök i Hälsingborgochdå fastnat för det pittoreskagatuperspektivetvid Liden. Bladet är daterat71771. Det är en litenimpressionistiskteckningmedenoöverträffadsäkerhet i strecketutan noterandeavonödigadetaljer.Rydbergharförrestenocksåuppehållit sig i Hälsingborgsnärhet, i Råå, varifrån han i sinaskissböckerefterlämnat motivutkast,docktyvärrsåflyktigtantydda,att deejvederfares full rättvisa videnreproducering. "Liden grannl andboendekonstnärer.En junidag 1888ställdeDanmarks nu så berömdemålareAlberiGottschalk ( 1 8 6 6 cblevenav pärlorna i Hirschsprungskasamlingarna i Köpenhamn, resul -dittdeytatet n i n 1957för kr10.000,ett prissomvidaöverstegHälsingborgs s köptes 1u9kse0n ) h ävidrdet tillfället. u p Först p sent fick manuppögonen för m i n6sresurser dsenhneisålätngettillsidosattemålaresbetydelse.Hansdjärvasmåskisserär kolaoristiskamästerverk.Omhonomberättades atthantrivdes i städernas uts etr,och ahan f safldesockså i ön , skabrantabackgatormedlågahus.Motivet vid kant u t "Li d en" var därför uppl a gt för honom.Ingenhardärstörthansro. T. o. o h pol iöskonstacpelnpåtrottoaren till vänstertyckshahaft till uppgiftatthålla obehörigapåavstånd. v 29 a t 1 e n s t a

290

IM•

Kr. 1.Anderberg:Himmelriksgränden•

SomslutvinjettåtergeshärenblyertsteckningavKr,1.Anderberg(1881.— 1955).Hans serieHälsingborgs-bilder är mycketomfattande. Flera blad befinnersig i stadensochmuseetsägo.Hans osvikligtsäkrahandhavande avritstiftetdokumenterasävenav liknandeserierstadsbildermedmotiv frånMalmö,ÄngelholmochSimrishamn. Jagskulleocksågärnavelatnoggrannareredogöra för deverk avyngre målargenerationer,somantingen håller traditionerna från gångna tider levandeeller fullföljer nyaochannorlundaavsiktermedsittkonstskapande. Dennagångenhar jagnödgatsstannainför arbetensigneradeavkonstnärer somslutat singärning,ochävenblanddessahar jag blott kunnatgöra ett urval. Det är f. ö.egendomligt att se, hur man i skånskautställnings katal ogerfrånsenareårtiondenalltmer sällanmötertavelrubrikerangivande - mm sa anhangmedtorg, gator, gränderochutsiktspunkter i Hälsingborg. Påen utställning i museet1922fanns gott omhamnbildersigneradeav förut i dennaredogörelseomnämndakonstnärer. I deraskölvattenpåträffade 292

mant.ex. AlbertAbbeochAndersOlson,skulptörensomhögg i stenoch användemålarpenselnmedexempellös frejdighet. Vid gårds- och gatumotivochvidstrandbäddarnaharmanävensett Eric Cederberguppställa sitt staffli. Uppräkningenkundegivetvisutökas. SlårmanuppSkåneskonstföreningssalongskataloger från de sista tio åren,tordemanocksådärförgävessökaefter motiv frånHälsingborg.Under ettbesöknyligenpåvårutställningen1964 i Vikingsbergkundejag i katalogenej finna uppgift omenenda bild från Hälsingborg. I sanning ett ganskamärkligt förhållande,närstadenbåde till landsochsjössärsåöverflödanderik påanvändbaramotiv. Menegentligen är detkanske ej så underligt. Nyamålsättningar för konstnärligtskapandehar längekunnatförmärkasochgör sigäven i dag starkaregällande ännågonsin.Verkligheten,naturen tror man sig vara färdigmed. För egen del tvivlar jag icke på att motiven ute i naturen skallåterfå sin relevans, om ock de då kommer att presenteras i en annorlundaexpressionism, än den vi är förtrogna med. Denmoderna konstenhar dockskänktossvärdefullalärdomar.Våra nukanskealltför traditionsbundnabedömningarkanmåhända bli tillrättalagda efter helt förändradesmaknormer. Till dentiden — eller rättare långtdessförinnan —får manhoppas, attstadenskonstskatterskall få rymligare,välbelägna lokaler,nödvändigaförutsättningar för att ettlevandemuseumskallkunna fyllasinaviktiga kulturuppgifter. Hösthäftet1961av publikationen"Hälsingborg,stadenvidSundet"ger ossvärdefullaupplysningaromatt ej heller skulpturenåsidosattsavstadens myndigheterochenskildadonatorerunderolikaskeden. I nyssnämndahäfte avbildas ej mindre än 23 på offentliga platser uppställdaskulpturverk. Manhar vidstadensprydandemedkonstverk visat stor generositetäven i vaktavkonstnärer.Deyngre,modernaskulptörernahar ingalunda blivit lottlösa,någotsommedstor tilfredsställelsekanantecknas.Efter hösten 1961har depå offentligaplatseruppställdaskulpturernas antal ytterligare ökats,nuöverstigandeett 30-tal,resultatavkommunalochenskildfrikostighet.Konstensutvecklingkanmanganskaväl följa undervandringar till dessamonument, allt ifrån den stabilanaturalismen fram till otvungna abstraktioner.Om vi nämnernågranamn blir situationen klar: Christian Eriksson— barn J a-k t — -K o 293 (( S sS : l o t t si h a m t en) sg J—k tö ro r uc

9 1 1 1 1 1 1 1 • • • • -

AxelWallenberg:Lekandebarn.

ChristianBerg:Torso.

hus)—ochBengtOrup—"Kamp"(förhallen i Idrottens hus).' nämDndaegruppen sistnämndakanutökasmedväsentligaverkav 3utmärkta n f likösom r sden konstnärer. Chri stitan-Bergs"Torso",huggen i norsk granit (Konserthusplanen)står i enklass för sigochdet gällerocksåCarl Milles "Sjöfartsmonumentet",sombästkommer till sin rätt, närmanserdetunderen vandringfråncentralstationenin motstaden.Det tersigsomenhälsning till densomåtervänderochenvälönskan till demsomdragerbort.Nämnasbör ocksåSvenLindqvists märkliga fontän "Fiskafänget"med rik reliefutsmyckningpåbrunnskaretochfriskulptur i brons,enpräktigutsmyckningav GustafAdolfs Torg.Enannanbruimskulptur finnermanvidTygeBraheplatseninvidJacobHansenshus:enhimmelsglob,formadav G. W. \Vidmark,envackerochsinnrik hyllning till denstoreastronomensminne. Till monumentetöver under krigsåren förlista ochsaknadesjömän, en stor

skulpturavRobertNilsson,uppställd i öresundsparken,finnerocksåmånga vägen.Alla sombesökerVikingsbergsmuseetdröjer väl någraögonblick framförIvarJohnssons"David",somengång,dådenplaceratsnedanför terrasseninne i stadenåstadkomsåmyckenobegripligförargelse, att den måsteflyttas upp till enmeralugn plats framförVikingsbergsmuseet.Väl vardetförresten.Verketsskaparebörvaranöjd, i medvetandetomatthans "David"troligen aldrigmerkommeratt förflyttas.Platsenäridealisk. Viden genomgångav'>skulpturdetaljen"förvånarmansigkanskeöverattpersoner, somsattsinprägelpåolikaskeden i stadenshistoria, ej fått någraminnesmärken.MenFrida-skaldenBirger Sjöberghar mandock ej glömt. Vid stadsbiblioteketsermanhans bild i brons,signeradSiggeBerggren.

*Amundins"Kosmisktrum" är avbildadovans.266, ArneJones"Sekvens"ovans.228. 29 4

Låtemellertiddennarapsodiskaexposéavslutasmedmitt tidigastekonstminnefrånHälsingborg. 295

p le ~

CarlMilles:Sjölartsmonumentet.

Dennaförstakontaktvarganskakylslagen.Denhänför sig till avtäckningenavStenbocksstatyn,en kall, snöigdecemberdag1.901. I stadenhade talatslängeomdettaevenemang,Jagvet ejav vadanledning,men vi skolpojkarvarnyfiknamånader i förvägpå,hur "gubben"skulleseut, närden kommitpåplats. Vi tjuvtittade pådeimponerandeskulpturdelarnaredan innandeforslats bort frånlastvagnarnapåCentralstationensstickspår. Vi följdemedintressemodellens förflyttning till olikaplatser för att finnaden definitivaplaceringen.Ochsåvar detsåmycketprat påförhandomvem, somskullebjudatäckelset falla. Skulle det bli gamlekungOscar II eller prinsCarlellervemeljest?Detblev landshövdingDickson i Malmö.Varför kornintekungen,somavossalla varsåbeundradochvälbekantfrånhans årligahöstuppehållutepåSofiero?Nåja, vi låter frågan falla. Såvar då det storaögonblicketinne. Herrarna,husarernaoch vi skol296

IvarJohnsson:David,

pojkarhadeintagitanvisadeplatser.Vältaligheten,somvid tillfället väl i förstahand föll pådenstoreskandinavenprofessor Martin Weibulls lott, gickoss—ensmula i periferienutplaceradeungdomar—alldeles förbi. Vi hördeförresten ej heller ett ordav någonannan,somyttradesig. "Stenbocken"var emellertidenvackersyn,när hanäntligen blev befriad från detbesvärandetäckelset,somvid nerfalletskadadestatynsenasporre. Ännuefter 60 årbevararjagenannanklar minnesbild från dendagen. Närvi huttrande i kylanefterceremoniernastodväntandepå att bli hemförlovade,vardärnågonsomstöttemig i sidan. "Där går han",hördejag. Han—detvarstatynsupphovsman,professorJohnBörjesson,en kraftfull gestalt,somintresseradstannadeochgick omkring, från olika sidor beskådandesitt verk,somhantycktes finnaganskagott. Vidmångasenarebesök i Hälsingborghar jag alltid glatt migöverSten297

bocksstatynsförnämligaplaceringmedhimmelskupansomenidealisk bakgrund.Där har skettenändring,menstatynstår i alla fall "mitt i byn". Ochdärkommerdensäkerligenatt förbli.

HÄLSINGBORG I LITTERATUREN

Ur"Svensktkonstnärslexikon" (Allhems förlag) har för dennauppsats värdefulla uppgifterhämtats. Vid färdigställandetsåväl av bild-somtextmaterialet har jag fått högt skatadhjälpsåvälav Hälsingborgsmuseumsförre intendentTorstenMårtenssonsomav nuvarandemuseichefenL. G. Kindströmochdennesmedarbetarevidmuseet.

AvKRISTERGIEROW.

•

1 298

Förstsent—mot1700-talets slut—trädergenomdenvittreprostenHans BergeströmstadenHälsingborgfram i denlitteratur,sombrukarkallas den s k öna. Detta är väl i och för sigickesåmärkligt. I såväldiktensomden berättandelitteraturen är alstermedtopografiskanknytningenförhållandevissenföreteelse.Annorlundaliggersaken till omvi gårutanförskönlitteraturensområde.DärmöterskildringaravHälsingborgredan tidigt. 1700-talsförfattarenMatthias Claudius'bevingadeord harunderårhundradenW bevisatsin giltighet direktgenomdenymnigtflödandereselitteraturen. Enelitteraturmedgamlaanor. De förstatrycktareseskildringarnaär i det närnmastejämngamlamedboktryckarkonsten. Till en början var det upplevelserochintryck frånresor i heltandratrakterändetavlägsnaNorden, som ngav stoff åtdessaskildringar.Främstvar det pilgrimsfärder till det Helj igalandet,somförevigades i tryck.Menredanunder 1500-talet fann enstakaresenärer,somstyrtfärdennorrut, det värt att introduceradenordiska e länderna i denständigtväxandereselitteraturen.Den del av denna litteratur, m somharsambandmedNorden, harocksåhunnit nåenmycket betydandeomfattning.SamuelE. Brings utomordentliga bibliografi över a behandlanderesor i Sverigeupptarsålundaickemindreändrygt litteratur 3.2n 00nummer.Ickepå långt när alla avdessareseskildringarkomatt befordras till trycket vid tidpunkten för sin tillkomst.Mångaav dem,även högidntressantasådana,har underårhundraden förblivit liggandeopublicerade ei enskildägoeller— i stortantal— i bibliotekenshandskriftssamlingar. Menåtskilliga avdessamanuskript har letats fram ur sinagömmor av intreisseradeforskareochbidragit till att geossen tämligen klar bild av gånngnatiders länderochorter, bl. a.ocksåavstadenHälsingborg. e tkanvälsägasvaratypiskt, att denäldstakändaskildringenav HälDe singborg, R härrörandefrån år 1567menpubliceradförst 350årsenare,står i förbindelsemedkopparhandelnochlikasåmedtransportförhållandena gene omÖresund.Derikedomar,somhämtadesupp ur dendå till synesouttöml i igaFalukoppargruva,utgjorde den viktigaste faktorn i det dåtida s 299 e t u t , s

Sverigesutrikeshandelochspeladeen betydelsefull roll i deneuropeiska handelnöverhuvudtaget.Denhär aktuelleresenärenvarombud för det inflytelserikahandelshusetEugger i Augsburg.Ändamåletmedhansresa varattgenomunderhandlingarmeddanskakronanbefästahusetFuggers finansielainflytandeidenordiskaländerna,särskilt i frågaomdensvenska kopparproduktionen,och att säkramöjligheterna förpassagemedkopparlastadefartyggenomÖresund.Detgällde ju i detsistnämndasammanhanget attnåenöverenskommelsebeträffandeöresundstullen,denna rikt flödande inkomstkällafördendanskakronan,somvarsåförhatlig för dekontinentala handelshusen• Euggeragenten,sombar namnetWusenbencz,var alltså ute i affärer. Ochgemensamtför nästanalla debevaradetidigarereseskildringarnafrån denordiskaländernaär, att deras författare varit ute i bestämdaärenden, justsomaffärsmän eller sombefullmäktigadesändebud för främmande makter.Dehar inte varit uteochrest för sittnöjes skullochför attbeskåda skönanaturscenerierochintressantaorter.Dehar haft rentpraktiskasyften, ochdettaharocksåpräglatdeiakttagelser,somde gjort ochsomdenedtecknat i sinareseskildringar.Ettochannatundantagfinns emellertid.Enav deallratidigastereseskildringarna,somberörHälsingborg,har författatsav enmedlemav en rik patriciersläkt i Ulm vidnamnSamuelKiechel,som besökteDanmarkochSverige vid slutet av 1580-talet. Han var en vida berestman,hade i självaverket— till synesenbart för sitt nöjes skullock för att tillfredsställa sinkunskapstörst— tillbringat störredelenav sitt liN påresor, vilka bl. a.berörtPalestina,EgyptenochTurkiet förutomston delaravEuropa.Hanharsäkerligenmed full rättbetecknatssom"enav d( förstaomejdenförstaturist,somskildratsinaintryck från vårt land." Menävenomresansändamålochresenärenspersonlighethar gjortSamue Kiechelsberättelseöver färden till Nordanlandannorlunda än flertale andraskildringar —hanhar bl. a.en livfull ochdrastisk skildringavva( envägfarandekunderåkaut för vidövernattning i enbondgårduppåtSmå landsgränsen—såskiljer sig uppgifternaomHälsingborgickenämnvärt frånövrigaresenärers.Hantalaromsvårigheternaatt tasig dit överöresund vintertidpågrundav isen,somändriver utåt, än tillbaka in i Sundetmed vinden,ochhurmankundefå liggaochväntabådetreochfyradagar,innan detvar möjligt attmedhjälpavsåvälsegelsomårortilryggaläggadetkorta avståndetmellanHelsingörochHälsingborg. I frågaomdessabådastäder, varsnamnhanförvanskat till HollschnörrespektiveHallschnburg, har Kiecheluteslutandefästsigvidderasstrategiskalägeochdetutomordentliga sätt,varpådebehärskadeinloppet till Öresundochdärmedkundege full 3 0 0

effekt åt påbudetomÖresundstull.OmsjälvastadenHälsingborgsäges egentligenendast,att denbeståravenby invid ett fast slotthögstuppepå ettberg, byggt likt en klippa,somsvararemotHelsingör, "ty de ligga alldelesemotvarandra,såatt intetskepputanstorfarakangåemellandem, emedanmankanskjutafråndetenaslottetpådetandra." Hälsingborgs slottmeddenstoltaKärnanhargenomgåendetilldragit sig resenärernasspecielaintresse.DentidigarenämndeEuggeragentenWusenbenczgerenganskautförlig beskrivningavbefästningsanläggningarnamed slottetomgivetav vallgrav ochmurarochmeddet fyrkantigatornet,som redanbetecknassomgammalt,samtinnanför murarnabl.a. det likaledes gamla"frankiska"hus till höger innanförhuvudporten, vilket dendanske kungenbrukadeanvändasombostadvidsinabesök i slottet. Enresenär från 1590-talet,registratorn i kurpfalziskakanslietMichael HeberervonBretten,måhärocksånämnas,mindrepågrundavdenendast mycketknapphändigabeskrivninghangerav Hälsingborgänpågrundav enlustig skildringhangeravsinaäventyrligaupplevelservidavfärdenfrån staden,dåhanglömdekvarsinväskamedbl. a.helareskassan i värdshusets sal,vilkethanupptäckteförst vidankomsten till Helsingör.Hanfick hastigt återvända till Hälsingborgochdet helareddeuppsig.Ledsamtnogansåg sigvärdshusvärden i Helsingör ha anledning att förundra sig överhans utomordentliga tur —medhänsyn till att det fanns såmångatjuvaktiga element i Hälsingborg. Debådaresenärer,somnämnts i detföregående,har utöver det att de påsinfärdbesöktHälsingborgocksåhaft detgemensamt,att dehaftTysklandsomsitt hemland.Dettaberorickepånågon tillfällighet. Detsenare 1500-taletsreselitteraturger klart vidhanden,att det till övervägandedelen varitpersoneravtyskhärkomst,somfunnit anledningattbesökadenordiska änderna.Förklaringenär given.Såväldepolitiskasomdeekonomiskaför)indelsernagick i övervägandegradsöderut, mot decentraladelarnaav Kontinenten. Ettstyckeinpå1600-taletblev situationenradikaltförändrad.Trettioåriga crigetochKarl X Gustavs fälttågavskarsågottsomfullständigt förbinlelsernanorrut från Mellan- ochSydeuropasåväl för handelnsom för )rivataresenärer.Det blir nu i ställetbesökarefrån devästradelarnaav Europa,somdominerar,en följd av att denpolitiskaochhandelspolitiska )rienteringengick i denriktningen.Hälsingborgberördes emellertid föga Ivdennaresandeströmvästerifrån.Stadenhadesinbetydelse i förstahand ;omgenomgångsstationför deunder fredliga förhållanden talrikaresande, 301

•••••-

somi ett ellerannatärendevarpåväg till Sverige.Despändapolitiska förhållandenamellanDanmarkochSverigeochdeständigtåterkommandekrigenmedfördeett avbrott i dennatrafik,ochderesenärer,somhadeenbart Danmarksommål,saknadei allmänhetanledningattbegesigöverÖresund. Resandenatill Sverigetogsjövägen till GöteborgellergenomSundetoch Östersjön till Kalmar eller någonannanav hamnarnalängs kusten eller direkt till Stockholm. GenomRoskildefredenochSkånesinförlivandemedSverigeändrades situationengivetvis pånytt.Öresundblev ickelängreenförbindelsemellan detvåhuvuddelarnaavkungariketDanmarkutanskiljelinjenmellangrannländernaSverigeochDanmark,mellanvilkagrannsämjanunderlångatider framåtvarobetydlig. I ställetöppnadesSkånesgräns norrut.OchinförlivandetmedSverigemedfördegivetvis, attsvenskaresenärer i privatamenännu mer i officiellaärendenbegavsig till dennyasvenskaprovinsen.Desvenska besittningarnapåandrasidanÖstersjön fick nuocksåsin naturliga förbindelsemedhuvudlandet viaSkåne.Trafiken i dettasammanhanggick emellertid i förstahandöverYstad,somupplevdeenblomstringsomsjöfartsstad,ochberördeickeHälsingborg. Detblev för denyasvenskamakthavandena i Skånegivetvis angeläget attomedelbartefterRoskildefredenpå ortochställegörasigunderkunniga omförhållandenadär.Redanföre 1658års utgångfick riksrådetChrister Bonde i uppdragav Kungl. Maj:t att företagaenresagenomdeerövrade landskapenför att avgiva"en utförlig relationomalla orters tillståndoch lägenhet, tillika hvadmerader uti kankomma i consideration."Det är här alltsåicke i vanligmeningfrågaomenreseskildringutanomen officiell rapport,menBondehar i fleraavseendengivit sin relation en form,som närmarsigdenförstnämndalitteraturartens.Ochinledningen till detavsnitt avrelationen,sombehandlarSkåne, är rent av ickeutan enviss poetisk flykt:"HvadSkåneär för ett land, det håller jag onödigt för E:s K. Maj:t beskrifva,emedandet af E. K. Maj:t Sjelfsedtär; dettamåstejagallenast deromsäga; attsåsomdet heterSkåne,såär det troligt att detsammaaf Skönebekommithafver,efter detöfverflödarmedfruktbarÅkeroch4,kngsmark,Skog till brännande,Svins gödning, jagt ochen del till byggning, fiskerier,och allt detsom till bästaochnyttamenniskansyneshafva af nöden." VadHälsingborgbeträffar,konstaterarBonde, att stadenanlagts för att tjänaförbindelsernaöverÖresundoch att denminskat i betydelse.Den "hafver tillförne varit af temmeligtBorgerskap,hvarafännunågrafåfinnas 302

somväl ärobehållne, helstBorgmästarenEllers, hvilken ickeallenast är temmeligenrik, utanockennyttigochbeskedligman."DenhäravBonde omnämndeborgmästarenEggertElers var ju enav storborgarna i 1600taletsHälsingborg.Hanvarholsteinare till bördenmenflyttademedfadern över till Ronneby.Genomenkusin,AndreasMäes,somvarhandelsman i Hälsingborg,lockades han dit under 1630-taletochövertog efter några årdenneskramhandel.Elers blev rådman1650ochborgmästarefem år senare.Tiläggas bör, att Hälsingborgliksomandradanskastäderhadetvå borgmästare,Elers kollegahetteJensNielsen.Nämnaskanockså,att Elers skaffadesig ett namn i rederirörelsens historia i Hälsingborg. Av Bondes omnämnandeav Elers framgår, att denne åtnjötsvenskarnasförtroende. Hankvarstodocksåpå sin postsomborgmästare i staden till sin död år 1667,dåhanefterträddes av Bendt Pihl,sombetecknatssom"den dominerandegestalten i Hälsingborgs dåtida historia."Somensistakommentar till Bondesupplysningomborgerskapet i Hälsingborgmåocksånämnas, attborgmästarnaviddenna tid förenade sitt ämbetemednågot borgerligt yrke,vanligenköpenskap. 1 Omnäringslivet i HälsingborgmeddelarBonde, att manunder den danskatiden försörjt Helsingörochendelav Själandmed"småvictualier" )chattmandrivit affärermedpasserandefartygmedsammavaror. — Av o senarereseskildringarframgår,som vi skallse, hur Helsingör i det här avseendetfullständigt tog loven av Hälsingborg. — Bondenämner för övrigt, att "formänochfärgekarlarsamtgästgifvareochannat fattigt folk" haftsinbärgningav demångaresenärerna.HandelnmedNordskånehar varitdålig, "efter det är någotmagert,ochickesåfett ochgodt,somden öfrigadelen af Skåne."Stadenstilbakagångkonstaterasav Bonde riktigt nogvaraen följd av krigen,dåunderden tid denvarbesattav desvenska truppernafleraavborgarnarymde,varefter enpestepidemi"consurnerade störstadelenaf invånarne".Enstor delavhusenochgårdarnautmedstrandenhaderivits, närdanskekungenvillestärkabefästningarna,"efterStaden varför lång,ochreqvireradesåledesen alltför vidlöftig befästning".Det är eni sanningfruktansvärd bild av entidigareblomstrandeköpstad,förödd avkrigetsskövlingarochden i dessspårföljandefarsotens härjningar,som densvenskaregeringensemissariehärförmedlar. RiksrådetBondelämnarocksåenganskaingåenderedogörelse för stadsstyrelsenoch för deekonomiskaförhållandena i stadenochger därutöver endelanvisningarom,vadsomlämpligenbordegöras för attsättaekonomin 1 borgskstorborgarefrån1600-talet" i "Kring Kärnan", VI, 1956. ) U p p g i f t e

303

n e •« .-

påfötter igen.Bondehademedgeneralguvernören,greveGustavOttoStenbock,bl. a.diskuteratvissaförbättringaravhamnen,"såsomeljest ett af de störstahinder för Helsingborghafver varitdenfarligareddochelakahamn derär".Mederforderligaförbättringar,lämpligast i formavenförlängning avbryggan,sombordebyggaspåpålar,tordeHälsingborgkunnamedframgångkonkurreramedHelsingörsomangöringshamn för fartygpåväggenomÖresund,"helst efter der bättremedel är efter sådant,somskeppen till refraishissementvidgenomgåendetbehöfva,änpåandrasidan".—Som Bondemycket riktigt bedömdeförhållandena, var sjöfartenochdärmed ocksåhamnenav livsviktigbetydelseför Hälsingborg.Fleraavstadensborgarehadesatt in störredelenav sinförmögenhet i rederiverksamhetoch i handelmedimport-ochexportvaror.SomexempelkannämnasborgmästarenEggertElersochköpmannenDavidGedde.Mangav i storutsträckning kredit åtbönderna—bouppteckningenefter den1661avlidneGeddeupptogfordringarhos500 ä 600personer—menmanlånadeåandrasidan UPPkapital i utlandet. Allt somallt rördedet sigomverkligtomfattande affärer.NågotsenarekomborgmästarenBendtPihl att överträffadembåda ibetydelsesompåengånghandelsmanochredare.Detharocksåvarithans expansivaaffärsbegåvning,som lett till att det kunnatifrågasättas, "om ickeHälsingborgunderdenna tid framträddesomdenfrämstaskånskarederistaden.Därfanns i varje fall denutangensägelsestörsteredaren,borgmästarenBernt Pihl")) Enannansakär, att dåliksomlångt fram i tiden, rederiverksamhethar varitensak,den till stadenhörandesjöfartenenannan. Hälsingborgfick år1658,sammadagsomMalmö,privilegiumsomstapelstad,d.Nr.s. rätt attbedrivasåvälinrikessomutrikes sjöfart. Av deskånska städernafick ävenLandskrona,YstadochKristianstad(medÅhus) detta privilegium. Av deskånskastapelstädernalågemellertidHälsingborgunder denförstasvenskatiden påsistaplats i frågaomsjöfarten.Måhändakan detta,förutommedde dåligahamnförhållandena,sättas i sambandmed stadenslägeochdendärmedvälsammanhängandeinriktningenavdesssjöfartvästerut,vilket rimligtvis kanhamedförtenstörrepåverkanavdepolitiskaförhållandena i Västeuropa.Ävendenkvantitativtbetydandesjöfarten medsmåbåtaroch färjor pådedanskakuststädernapåverkades självfallet omedelbartavdepolitiskaförhållandena.Omständigheternavar i vissmån desammaför Landskronasvidkommande,under det att deövrigaskånska stapelstädernamedsinsjöfart i huvudsakdirigeradmotöstersjöområdetvar 1)0. Bjurling,Skånesutrikessjöfart 1660-1720, Lund1945, s. 45 ff. Till dettaarbete hänvisasävenför övrigauppgifteromrederinäringochsjöfart viddennatid. Pihlsförnamn angesomväxlandesomBendtochBernt.

meraopåverkade.Belysande för förhållandena i Hälsingborg är siffrorna förinkommandeut-ochinrikes sjöfart år1660,dåantaletutländskafartyg vardubbeltsåstortsomantaletsvenska,medHolland,EnglandochNordvästtyskland(Hamburg)somledandehemortsländer. K reatursexportenutgjordeenbetydandedelav handelnpådeutländskahamnarna. Vid 1670taletsbörjaninträddeentydliguppgång i Hälsingborgs sjöfart,mensåkom katastrofenmeddetskånskakriget.Ochefterdensammavar detsomom initiativet gått förlorat tilsammansmedkapitalet.Denstörsteav hälsingborgsredarna,borgmästarePihl, för sinaförtjänster adladPihicrona, återvändevisserligen till Hälsingborgefternödtvungenlandsflykt,menrederirörelsenochsjöfarten fick vila för hansvidkommande.OchävenomHälsingborgsomredarstadånyogick någotframåtunder1690-talet, fick man ändåfinnasig i att intagasistaplatsenblanddeskånskastapelstäderna,en plats,sommankundelämnaförst långt fram i tiden. Detkanförefalla märkligt, att riksrådetBonde i sin relationickeägnar Hälsingborgsbefästningarnågonsomhelstuppmärksamhet.De vardock efter Karl XGustavsdanskakrig fortfarandeintakta.Menförklaringen är välden, attsvenskaregeringennärmastvar inriktadpå attsatsapåLandskronabådesomhandelsortochsommilitär stödjepunkt.Visserligen blev befästningarna i Hälsingborgutvidgaderedan1659 för att bildaenmotvikt motdetstarkaKronborgpådanskasidan.Mensedanskånskakrigets ödeläggelsedrabbatstadenochfästningen,hadeHälsingborgs stolta historia somenavNordensstarkastförsvaradestädernåttsinslutpunkt.Fästningen, somredanår1413tilldragit sigdenfranskediplomatenGhilebertdeLannoysuppmärksamhet,dåhanpåenambassad till Nordenpasseradegenom Öresund,ochavhonombetecknadessom"ungchastelmoult bel" (ett mycketvackertkastell), stod i fortsättningenmed sin endaåterståendedel, Kärnan,enbartsomett monumentöver ensvunnenstorhet.Hälsingborg varochförblev enöppenstad.En ur allasynpunkterobetydligstadunder drygtettochett halvtårhundradeframåt. Hurfullständigtilbakagången för denengångblomstrandeköpstaden blivit, framgår av enbeskrivning från år 1702,lämnadav Lacombede Vrigny,sekreterarehosdenengelskeambassadören i Köpenhamn, i en"Relationenformedejournal, d'unvoyagefait enDanemarc"(tryckt1706, 2 uppl.1707).OmHälsingborgheterdethär:"Dennastadhar varittämligen storochbetydandeunderden tid, dådettalandhörde till Danmark,men underdesistakrigen, i synnerhetunder år 1673ochdeföljandeåren,har denblivit förstördochruinerad , Så ärHälsingborg för närvarandeendast enstadpå 80 eller 100husmedenkyrka. Där finns ickelängrenågra

304

il-

305

P••••

murar,deharraseratstilsammansmedåterstodenavbefästningarna."Borgmästarensägesickehavaritannatänenbonde,somhöll ölstuga.Menjust i detsammanhangethar deVrigny tillfälle att åtminstone i ett fall uttala beröm:ölet ärexcellent,mycketbättreändetsjäländska.Ochutsiktenfrån Kärnan han räknarvarjetrappstegupp till desskrönochfårslutsumman till 186inklusivestegenupp till porten—geranledning till enfullständig lyrisk skildringavsåvällandskapetkringHälsingborgsomdendanskakusten. — När enlandsman till de Vrigny, Aubry de la Matraye,tretton åt senarepåenavsinamångaochlångaresor far längsvästkustennergenom SödraSverige,harhanegentligen intet annat attsägaomHälsingborg,än att det är "enannan liten stad", att "dess reddkanmottagaendastsmå fartyg"och attstaden"tar sigganskamedelmåttig ut", men att den i alla fall "har enganskavackerkyrka". Vikannu i vårfragmentariskaredogörelseförresenärernassynpåstaden Hälsingborg i äldre tid taga ettganskalångt stegframåt, till 1700-talets mitt.Reseskildringarnafråndenmellanliggandeperiodenär få,ochdeläm narickemycketav upplysningar,somkankompletteraeller förtydliga bil. den.DanskenJacobBircherods "Rejse tu lStockholm1720" (publicerad först1925)innehållervisserligenåtskiligaroandeepisoder,bl. a.endråplig skildringavuppståndelsen i detvärdshus,därhansförman, engeneralpå vägtill Stockholm,skulletagain, ochdet högtidligamottagande,somgene. ralenfickavstadskommendantenochenöverstelöjtnant,med"Caresserpaa beggesider,deDanskedemeenerderes,Svenskener altiid falsk"! Menav faktiskaupplysningaromstadenHälsingborginnehållerdennareseskildring föga.Just vid tiden kring1750växeremellertidreselitteraturenberörande SkåneochHälsingborg i påfallandegradsamtidigtsomdenökar i intresse Dettagäller f. ö.ävenbeträffandelandet i övrigt. Vilken roll CarlvonLinné spelat i dettasammanhang,behövervälknappastunderstrykas.Hans år1745 utgivna"Öländskaochgothländskaresa"(företagen påriksensständers befallning fyra år tidigare) kansägasbildaupptakten till denguldålder i densvenskareselitteraturens historia,somnu följer. Denkanskemestgivande för Hälsingborgsvidkommandeav derese. skildringar,somskrevsochpublicerades vid1700-talets mitt, är den"Dag. BoköfwerEn ifrånStockholmigenomåtskilligeRiketsLandskapergjord ResaAr 1749"av friherreCarlHårleman,somtrycktessammaår.Hårleman varlandetsledandearkitekt, C. G.Tessinsefterträdaresomöverintendent ochledare för slottsbygget i Stockholmochupphovsman till en radandra monumentalbyggnader, i SkånefrämstÖvedskloster, till vilket han gjort 306

ritningarna.Menhanvarocksåivrig politikerochintresseradesigsomsådan isynnerhet för deekonomiskafrågornaochframträderöverhuvudtaget somensannskyldigrepresentant för upplysningengenomsinvaknablick för detnyttighetsbetonadeochursamhällssynpunktbetydelsefulla. I Hårlemansdagbok är detmeraden av ekonomiskating intresserade upplysningsmannenändenutövandearkitekten,somkommer till tals.Men därjämteröjer bl. a.beskrivningenav Hälsingborgettickeobetydligt antikvarisktintresse.Hårlemanomnämnersålundadelämningar frånforna tider, somgav vidhanden,attstadenengånglegatuppepåhöjden,under det att Sundetsvågor svallatändafram mothöjdsträckningenochhelaområdet nedanfördennaalltsålegatundervatten.HanomtalardenösteromKärnan —förvars förfallnaskickanvändesuttrycket "rörd af wanligättesjuka"— belägnakyrkoruinenochvidare "öfweralt häromkring pååsen,tekn tul gamlahusochtomtgrunder,hwilketaltsammansnogsamt,witnar, det den gamlaeller förraStaden,måsthafwaintagit dettarum".Sombevis för att vattnetengångnåttändafram till höjdsträckningenåberopas,förutomen genomgenerationernedärvdmuntlig tradition, att man för någraårsedan vidgrävning för enhusgrundunder jorden påträffat ennedslagenekpåle medvidhängandelänkarav enjärnkedjaochlämningarav enfastbunden båtpåennivå,somlåg16 fot överdåvarandevattenytan,och att dagligen påträffadelämningar i formavhavssand,tång,musslor,snäckor,av vattnet rundslipadestenarm.ni. ytterligarebekräftadedettaförhållande. Beträffande"densenareochwid foten af förenämndehögdanlagdeStaden"berättarHårleman, att dentrots härjningarnaunderskånskakriget ännuhadevidpass300husochgårdar,ochattdenvaritalldeles i avsaknad avförsvarsanläggningarochalltså fullständigt värnlös,omdet ickeskulle "räknas för enstyrka", att stadskommendantenenmånadefter det sista slagetmotdanskarnaför säkerhets skullhade låtit brännadenstarkaoch bekvämabryggan "tu lförekommande af alt widareoförmodeligt anfall". Dennaförsiktighetsåtgärd, enligt Hårlemanjämförbarmedden,somvidtagits för att hindra att kyrkklockornablev bortrövade,nämligen att riva nedtorntrappan,hadekostatKronanickemindreän30.000dalersilvermynt föruppförandeavenny brygga. Mariakyrkanbetecknassom"en af de 'nästregelbunclneochwälbygdeKyrkor i Riket", ochHårlemanägnar ett förhållandevis stortutrymmeåt att beskrivade däri befintliga epitafierna ochbänkarnamedadligasköldemärken,varvidhanåtergertexten till det lilla epitafium i brons,somTychoBrahe låtit uppsättaochsjälv författat översinvid treårsålderavlidnadotter Kristina.Hårlemanpassar i sammanhangetocksåpåatt framhålladenekonomiskabetydelsenav attdenskånska 30 7

adeln i såstorutsträckning höll sigmedhus i städernaochanger, "at de flästestörrehusenänärowisseAdeligeslägter tilhörige". Återstodenav detutrymme i reseskildringen,somkommitHälsingborg till del,upptages avenredogörelseför övrigaekonomiskaförhållanden.Stadensägesha tillgångpå"några ej oförfarnehandwerkare'',blandvars produkternämnes ettgrövreslagshattarsamtstövlar"tulnästanenhalf partringareän i Stockholm".Bland industriella företagnämneslackfabrikationochtillverkning avkardor,somknappastförmåddehållasinautövareskadeslösa,samt lärftstryckning,somskullekunnatlönasig,omtilverkningenpräglats av "mer smakeligaformer". Det förhållandet, att rådmanMeisner i sitt bandväveri anställt flickor för detlättarearbetet,omnämnessom"bådeupbyggeligtoch märkwärdigt",ochHårlemangör enlängreutredningav fördelarnamed att anlita kvinnlig arbetskraft:"Hwadstyrka för enFabrique, då (len ej behöfwersörja för ostadigaGesällersclwarhållandeochderas alt för dryga betalning?samthwadtilwäxt ochsäkerhet för svårahandaslögder,då de meddettakönets tilhielp blifwaliksomfördubblade?"— "De öfrigeInbyggare",fortsätter Hårleman, "äro antingenBåtkarlarochFärgemän, eller Fiskare". Hårlemangerocksåenförteckningöverdegenomsjötullkammarenimporteradevarorna,blandvilkasydfrukterochkryddorsamtfärgämnenspelar enframträdande roll. Belysandeärocksådensärskildaförteckningenöver förtullatstrandatgods.JustunderHårlemansvistelse i stadenstrandadeför övrigt ettnorsktfartygpåväg till Livlandochhelalasten,beståendeav vin ochfiskvarorkundelyckligenbärgasochförsäljas genomauktion. Hur mycketvarorav dettaslag,somaldrigkomundertulltjänstemännensögon, däromkanHårlemangivetvis ingenting förtälja, ej heller omdeansenliga varumängder,somi andrasammanhangimporteradessåattsägameraprivat: hälsingborgarnahade,som i annatsammanhangytterligarebelyses,ett stadgatanseendeför att i storomfattningägnasigåt lurendrejeri.Blanddeexporteradevarornamärkesträvaror,timmer,glasochnågotmerän500buteljer källvatten. Det var,som vi skallse i annatsammanhang,källan vid Springpostgränden,somlevereradedennaexportartikel. SlutligenanförHårlemanendelsynpunkterpåförbättringar,somborde kunnaåstadkommas i frågaomstadensnäringsliv. Hanbeklagarsålunda, attmanskallbehövaimportera lin ochhampa,närdestadentillhöriga, 600 tunnlandomfattandejordarnasåvällämpadesig för"desseRiketsågagnandesäden".Likasåärhansmåttupprördöver att Helsingörharhelainkomstenavdepasserandefartygensproviantering,sommed3 ä4.000passerande fartygperåravhonomberäknas till 45-60.000riksdaler, "en dräktigmen 308

nuStadenbetageninkomst,ochsomskulleansenligenupbringaFjäderfäs ochdenmindreboskapsafwelenochsvårdantle,ej allenasthäromkring,utan ock i helaSkåne". Ett uppsving för enhandelsverksamhetav dettaslag, komst",kundeocksåtillföra landetvälbehövligutländsk valuta,varpåbristsenvar stor "i anseendetulde frånDannemarck här såmycketöfwade ol oofligahandelochskadandeLurendrägerier". — Efter att ha skildrat nm ågrautflykter istadensomnejd, till stenkolsgruvanpåBoserupsägoroch överstebostället på Tomarpskungsgård,och jämvälavrättningen av en bm arnamörderskavidMörarpsgästgivaregård,slutarHårlemandetavsnittav si yndagbok,somharsambandmedvårstad:"Den 22Augustilemnadewi detangenämaHelsingborg,och tillika meddet, alla dekäraochoskyldiga c enwi helasommarensmakat,ställandes nuwårkosapåGötheborg." nöj k Redanpåföljande år företogHårlemanenny resagenomsödraSverige ochävennubesöktehanHälsingborg.Resangavdennagångupphov till eenseriebrev till presidenten i kammarkollegium,greveCarlFredrik Piper, till t vilken för övrigtäven1749årsdagbokdedicerats,Deutgavs i bokform 1751utansärskildboktitel. De i Hälsingborgdateradebreven,fem till ans etochmycketomfångsrika,skildrarresan till Hälsingborg från Malmö tal okchdärefterhuvudsakligenbrunnslivet i Ramlösa,somHårlemanmedavbrott för enochannanutflyktägnadesig åtundertvåveckors tid, ochsom huanbelysermedendetaljeradbildkartaochenavbildningavden"runsten", slomhansjälv lätuppresapådenrundas.k.carrete-platsen i brunnsparken olchvars materialavsandstenhadeförärats honomav denmäktigeborgm ästarePihl.OmsjälvastadenHälsingborglämnarHårlemanliksomförra geångenendelstatistiskauppgifter,dennagånghuvudsakligenbaseradepå studieravkyrkoböckernaochavseendebefolkningens storlek 1749 (1048 inbvånare),fördelningenpåmankönochkvinnokön, gifta, föddaochdöda etc.Antalet "matlag", d. v.s.hushållanges till 206, häri inräknat7krogar. Avbefolkningenrubriceras 51 mänoch 49 kvinnorsomhantverksfolk. f rlemanharocksåpassatpåattgöranamnstudier i kyrkoböckernaochger Hå eonlång listamed"hosossnumästobekanta,men dock gamlaSwenska namn",enlistaavbetydandenamnhistorisktintresse.Husen i "dennatäcka orchwälbelägnaStad"var"sommästuti helaSkåneafkorswerkeochtegel", ett d byggnadssät,somavdensakkunnigeHårlemanbetecknassomofullkomrligtochovaraktigt. Alla demindrehusenvarlikasåavkorsvirkemenhopfogademedlera, halmochris, s. k. "klen-hus",somenligt Hårlemanicke saågmycketutmenvarlovvärda "i anseende til deras ringakostnad,hastiga bdyggnadochsnararebruk"ochmedhänsyn till att"gemeneman s o m e 309 n n a s å

Po"

"KIP —

'I1

ifrånbarndomenständigtdenilefwa, äro friske,starkeochhinna tulhög ålder". — Att Hårlemanävendennagångfunnit sigväl i staden,framgår avinledningen till detnärmastföljande, i Göteborgdateradebrevet: "Wår käraochangenämaHelsingborgs lefnadslöto wi den7 sistledne." Denstörsteav allasvenskaresenärer,Carl von Linne, eller somhan ännuhetteCarlLinnaeus,har i sinkända"Skånskaresa",företagenår1749 ochpubliceradtvåårsenare,ickesåmycketattsägaomHälsingborg,liksom hanöverhuvudtagetägnarmindreuppmärksamhetåtstädernaänåt landsbygden,dess folk ochsederochgivetvisdess flora. Denendadaghan offradepåattfärdas frånBälteberga till Hälsingborgochåt attbesestaden, resulterade i en radnotiseromväxtlighetenlängsmedfärdvägenochom flygsandsfältensöderomstadenmendärutöver i entvåsidorsredogörelse förvadhaniakttagit idensamma,"Helsingborgs Stad",skriverLinne, "har företräde för demästaStäder i anseendetuldessbelägenhet,jämteSundet, ochdjupafarwatten åtStadssidan, til och ifrån Öster-sjön Eljest har dennaStadenendenhärligasteprospect''. Linne talarocksåomdetgoda hälsotilståndet:"Sällanharnågonsmittosamsjukdomsig hit insmygt,och sjelfwaBoskaps-sjukan,somnyligenhärjadelandet rundt omkring, lemnandedennastadenorörd." Hanframhäverocksåstadensbetydelsesom "rättafar-wägentulutrikes orter,ochomwinterndenendaste,dåjagterna emellanYstadochStralsundejkunnakommafort". Antaletborgareanges till 130, En intressantbeskrivning ger Linne av källan vid Springpostgränden:"Källan i HelsingborgNorromStaden,derlandswägengårÖster åt,är en af depräcktigaste,sommedet starktochstadigtsprångspringer upgenomenpumpståck,högt öfwer jorden; \vattnet,somärmycketrent, klartochbehageligt,ochkan i flereårbewarasoförändradt,föres här ifrån iBouteiler til Stockholmochandraorter, at drickas widmåltiderna. Ifrån dennakälla harock Hr.BorgmästarenPihl låtit leda\vattnettulen artig fontainjämtegatanmidt för sit fönster.Detkundeockledasgenomunderjordiskacanalertultorget, at därspringa uti en fontain. Dettahälsosamma ochfriskawattenger åt stadenickenågonringaförmån,somej allenast härigenomkanfå enhälsosamdryck,utan et godtmenstruumtulmaten,ty afwatnetdependerarwarhälsatulstörstadelen."Fördelenavdennavattentilgång i händelseav eldsvådaunderstrykesocksåav Linne. — Beskrivningenav Hälsingborgslutarmed ettomnämnandeav denymnigaförekomsten i vilt tillstånd av Luteola, enbeskrivningav bergarterna i landhöjdenochutmynnar i följandenågotdunklareflektion inför utsiktendär uppifrån:"Jaghisnar,dåjagstarpådennahögdochserneder för delånga tidehwarf,som förflutit liksomwågorne i Sundet,ochlämnat efter sig 310

nästanutnöttespor afdenfornawerlden,ochsomnuendastäro i ståndat wiska,sedan alt annattystnat."Poetiskautgjutelser i stil meddennahör annars till sällsyntheterna i Linnesav nyktraiakttagelserpräglade"Skånska resa".—Nämnaskan, att Linne vid avfärden från Hälsingborgnärmast till TomarpenligtegenuppgifthaderesesällskapmedHårleman. Linnesomnämnandeav flygsandsfältensöderutkompletteras på ett belysandesätt av Anders Tidström i dennes"Resa i Halland,Skåneoch Blekingeår 1756" (utgivenav Martin Weibull 1891): "Vägen ettstycke utanförstaden,var ingen, utankördes öfver helasandtrakten.Hvarsom bästfans enpåle, vardenderför till anvisareuppsatt att i dimmigtväder ellersnöejråkavilse. Atthafssandenblåst bort,syntesklarligen af höjder eftergamlavallen,somlågo här ochder någraalnar högreän planen." Enhalv mils resa"öfver dentrögasanden"hademan,innanmannådde Råå 0-talets sista år företoghandlandenAbrahamHölphers i V ä st e r å s en färd till Köpenhamn,somliksomandraavhansresor till olika u delaravSverigeresulterade i eninnehållsrik skildringävenavSkåne.UppfgifternaomHälsingborgär till väsentligadelaravsammaslagsomdeav Hårl n emanett årtiondetidigaremeddeladeochberörinvånarantal,näringsliv, skolförhållandenm.m.MenHälphers gerdärutövernågrasmådetaljer ur i adensliv,somgörhansbeskrivningintressantochroande(reseskildringen st har d publiceratsavHaraldSchiler i "Skånegenomtvåsekler",1934). skI sinavhandlingomErnstMoritz Arndt, enav demestkändalitterära eresenärerna i Sverige, till vilken här senareskallåterkommas, har Uno lers framhållit, dels att reselitteraturen i vårt landomkringsekelskiftet eWi 1800varstadd i hastigutveckling,dels att den till sinkaraktärväsentligt ravve 7kfråndentidigaregängse.Denäldrereselitteraturentjänade i huvudsak ett rentpraktisktsyfte,denskulle "till läsekretsenförmedlasåmångafakltisäka intryck ocherfarenhetersommöjligt". Den från tiden kring år 1800 lochsenarehärrörandebardäremot i höggradprägelav att "tidens litterära turiesterresteoftare för sitt egetnöjes skull, ochresanblev merochmer ge nestetiskupplevelse".Förändringensättes i sambandmednaturkänslans 5genombrott i deneuropeiskalitteraturen i allmänhet.Sinafrämstarepresentanterfick dennyaartenav reseskildringar naturligt nog i Englandoch .Frankri ke,där dennyalitteräraströmningenvarmestmärkbar,och därifrånharinflytelser gjortsiggällande i svenskreselitteratur.Detvar i första handengelsmannenLaurenceSterne,somgenomsin 1768 utgivna bok "AsentimentalJourney throughFranceand Italy" introduceradesåväl 311

genrensombegreppet.Hanstodocksåför enindelningav dennyakategorienavresenärer i sju olikaklasser—anfördaavBernhardvonBeskow idennes1833publicerade"Wandrings Minnen" — nämligen:"Sysslolösa, nyfikna,ljugande,fåfänga,mjältsjukaochenfaldiga."BernhardvonBeskow sägersjälvironisktsighöra"möjligenstycktals till ändenena,ändenandra klassen",ochkarakteristikenkanvälsägasvaraträffande för ickesåfå av författarna till den allt stridareflödandereselitteraturen. Somenav deförstaochsamtidigtmestbetydanderepresentanterna för dennyatypenav resenärerochreseskildrarebrukarnämnasden litterärt ochkonstnärligtbegåvadeJonasCarlLinnerhielm,som i treavhonomsjälv ilustreradeböckernedtecknatsinaintryck från färder till skilda delar av vårtland. Linnerhielmär självmedvetenom, atthansreseskildringar är av annanart ändetidigaregängseochatt hansomförfattare i genrenskiljer sigfrånsinaföregångare,ickeminst fråndenstoreLinné. "Jag har rest", skriverhanpå ett ställe, "för attsemitt Fädernesland:sedet; ickeforska; ochjaghar skrifvithvadjagsett.Fögaannatharhär influtit." I sina"Brefunderresor i Sverige",tryckta1797,har Linnerhielmskildrat någraresor,som till mycketringa del berörtSkåne. I självaverket är Hälsingborgdenendaskånskaort,somhanbesöktochbeskrivit:"Staden är ickestor,mentäck;ochnjuter ettvackertläge.Påenasidanär Sundet,på denandraengräskläddAs,påhvarshögstaspetsett ofantligt,kanskeoformligt, högt Torn, kalladt Tjärnan, är uppfördtochnusessåsomendalämningenaf därvarandefordnaFästning.Dessmuraräroovanligtgrofvaoch kunnakanskebefästadenberättelsen, att Torneträknarsinålder från tredje Secuu l meller KonungFjolmers tid. Menförgängelsensegrarochharäfven störtatöfverstadelenhäraf. FrånTjärnanochdessbackeär utsigtenstor ochprägtig.Sundetär utbredt för ögat i sinhelalängd,ochlifvades nu af enmängdSkepp,somhvilade för ankar.Sjön låg i högtidlig stillhet, och blandadesomrnarluftensharmoniskafärger i ljuf smältningpåsinyta.Det vackraSelandsyntes tydligt medStäder,Lust-Slott,Herre-Säten,Skogar ochLundar,ochCroneborgshögaTornreflecteradessåpåvattnet, attdess afbildtycktes flytaöfver till Svenskalandet ..." I sinandrabok,"Brefundernyaresor i Sverige",tryckt1806,har Linnerhielmnedtecknatsinaintryck från ettbesök i SkåneochpåSjäland.PartiernaomSkånehöringalunda till demestfängslande i boken.Linnerhielm tyckerdefinitivt ickeomdettalandskap, ej heller omdessinvånare.Han kanmedskälsägasrepresenteraenkategoriavresenärerutöverdeavSterne angivna,nämligendenegativtinställda, detta i varje fall vadavsnittetom Skånebeträffar,ochhankundemycketväl fördetsammahalånat titeln på 312

n--

dennästansamtidiga,avdenkändeamiralen,författarenochtecknarenCarl AugustEhrensvärdnedskrivna"Femdagarsresa iSkåneför attseochhämta rörelseochförargelse"(publicerad först 1871 av M. Weibull). Harald Schilerhar i sinavhandlingomLinnerhielm gjort troligt, attdennesaversionmotSkånekanbetraktassomett ärftligt påbråfrån farfadern,biskop JonasLinnerius i Lund,vars nit förförsvenskningsarbetet i lundastiftet ställt honompåspänd fot medskåningarna.Linnerhielms beskrivningavSkåne äralltså fylld av negativaomdömen,han talar omdess"ohyggliga slättmarker"ochomatt ögathär blivit "afvandt frånnaturensleendefägring", sägersigickekunna"snartnämnanågotvackert"ochsammanfattar:"Jag tänktemigkomma till ymninghetensland,menkorn i uselhetens." Detär underdessaförhållandenknappastägnat att förvåna, att det,som i förstahandfängslatLinnerhielm vidhansbesök i Hälsingborgochdess omnejd,har varit utsikten från höjdernaute vidRamlösaut överÖresund ochdendanskakusten,somhanlängtade att fåbesöka:"Stor och rik är dennasyn.Öfverenvidsträckaland,derHelsingborgsstadhvilar vid foten afdenhöjd,somdethögatornetKärnankröner,synesdet segelfullaÖresund,utbredandesig åtömsesidor.Selandsvackrastrand,dessvarierade fält,dessmångalustgårdar, en del lustslott,KöpenhamnochHelsingör, samtdethotandeKronborgmedsinaresliga tornochspetsar,lyste öfver dettarika vattenfältochformeradeenskönutsigt." Linnerhielmuppskattar emellertidocksåyppigheten i skogsdungarnavidRamlösabrunnochsjälva källan:"Fredadochhelgad är derföredennakälla, ett evigt flytandeursprung till helsa."MenhellerickeanblickenavKärnankanundgåattväcka hansbeundranochfåhonomattanslådepoetiskasträngarna.Efterbesöket i DanmarkskriverhanomåterfärdenöverSundet:"Genastochredanpå långtafståndrestesigdethögatornet,Kärnan,öfver allt det öfriga; groft ochstolt:likasomtrotsandetidenochnejden,stårdetännugenomårhundradenpådenhögaås,vidhvarstverbrantasidaochfotStadenäranlagd.Icke siradtsåsomKronborg,visar det blott enGötiskstyrkaochpåminnerom aflägsnadetidehvarf." I självastadenvardetrådhuset,som"ägergenomsitt finalägeettanseende,somdessobetydligastorlek af blott femfönster i längdentyckesbestrida",tullkontroltörenTaussensunderuppförandevarandeprivathusmedelvafönster i fasadensamttvå"vattenkonster",denena idoktorinnanHiibsackersträdgård,somfångadehansuppmärksamhet tillsammansmeddekrokigagatorna. Detnyamodet i frågaomreseskildringarnas form och innehåll vann ingalundafullständigsegeröverdet tidigaregängse,merasakligtbetonade. 313

iMPP"

Alltfort publicerades litterära alsterav dettasenareslag,sommindreredovisarstämningarochfylles avmereller mindrepoetiskautgjutelseränredovisarfaktaochdärpågrundadebedömningar.Ochdetta är välknappast attbeklaga.Försenatiders läsarehar de i allmänhetmeraav intresse att erbjuda,ochdeutgör närdeärsombästenoskattbarkälla till kunskapom gångnatiders lokal-ochkulturhistoria. Vi har från tiden efter 1800,somtidigarenämnts,ensnabbtväxande reselitteratur,somberörvårtland. Detblev viddennatid runtom i Europa i höggradpopulärt att "faire le tour du Nord", för attanvändaett uttryck avdenkändelitteratören C. C. Gjörwell. De politiskaförhållandenakan välha bidragit härtill. Napoleontiden inbjöd just icke till turistresorpå, kontinenten.Detförhållandevis lugnaNordenlockademera.Resenärerfrån alla håll styrdekosandit, ochmångaavdemtogvägenöverÖresundvid Helsingör-Hälsingborg. Nästanomedelbart vidseklets börjanbesöktesSverige, eller åtminstone desydligastedelarnaavlandet,aventyskresenär,somåretdärefteranonymt utgavenskildringavsinaupplevelserochförhållandena i vårt land, vilken vålladeettvisstrabalderpågrundavdenkritiskainställning till såvälGustav III somGustav IV Adolf,somförfattarengav uttryck för. Bokentrycktes 1S03 i Tysklandmed titeln "ReisefiberdenSund", åtta årsenareutgavs den i förkortadsvensköversättning,fortfarande utan författarnamnoch desslikesutanangivandeavöversättare.Såväloriginalupplagansomöversättningenblev förbjudna här i landet. Författare till skriften i fråga var en JohannGeorgKerner,sekreterarehos franskasändebudet i Köpenhamn ochsedanen tids vistelse i Frankrikepåverkadav jakobinernas radikala politiskaidéer. översättarevar medsannolikhetEberhard Z. Munck af Rosenschöld,medicineadjunktochsedermeraprofessor i Lund,broder till denvittreochstridbarekyrkoherdenDavidMunck afRosenschöld i KvistoftaochGlumslöv,knuten till Hälsingborggenomsinbetydelsefullainsats somläkare vidRamlösabrunnochsjälv känd för sinaradikala politiska idéer.Munck afRosenschöldblev f. ö.anklagad för att hamedverkat till denförbjudnaskriftens spridningochinvecklad i enrättegång införakademiskakonsistoriet i Lund,varsaktstyckenpubliceradesochpå vilken det alluderas i densvenskaupplaganavKernersbok. Liksomsåmångaandraresenärergör Kerner efter överfartenfrånDanmarkdennära till handsliggandejämförelsenmellanvadhanlämnatoch vadhankommit till, alltsånärmastmellanHelsingörochHälsingborg.Och jämförelsenutfaller ingalunda till densistnämndastadens fördel: "Då vi forofrån Helsingör,lemnadevi en liten stad rik pårörelse;då vi landade 314

iHelsingborg,funno vi en ort, denmanhvarkenkankallastad eller by; för detsenarefattas formen, för det förra vidden."Kernerpåpekarden för deresandeolägligaordningen, attmanför resafrånDanmarkmåsteanlita danskbåt, från Sverigesvensk,och att manvarberoendeavskepparnas samtyckeför att få göraavstegfråndennaregelochutnyttjaenreturlägenhet.T. o.m.prinsparetavBaden,Gustav IV Adolfs svärföräldrar,hadevid ett tillfälle fått foga sig efter dennaordningochavståfrån denbekväma jakt,somsäntsöver frånDanmark, för att i stället faramedenvanligbåt, tillhörignågonav dehälsingborgskabåtskepparna:"Kitsligheter göraoch förrådaondt blod;bådadelarnegagna till intet", lyderKerners reflektion. "Helsingborgpresenterarsig ifrån sjösidan ej såfördelaktigtsomHelsingör",heterdet i fortsättningen,ochdensenarestadensföreträdenutvecklasvidaremedhänvisning till att Kronborgger "ett imposantareutseende, hvilketännumeraförhöjes af demångapåreddenliggandeskeppen, af strandensskapnadochstadens vidd ..." Vid Hälsingborgdäremot "blir manblottvarsenågra få båtar,och,ofvanföreden helt smalastaden, ett gammalttorn af tegelsten,på hvilket entelegrafstårochrutnar". I denna reseskildringsomisåmångaandrafårmandetintrycket, att detmestremarkabla i Hälsingborg— utöverKärnan — är denhänförandeutsikten — överKronborg,Helsingörochdanskakusten:"Utsigten från tornetsspets ärhänryckande, i synnerhetvidsolensnedgång,dådenmidtöfver liggande Danskakustensmåningominsvepersig i denblåetern,vattenytanåterstrålar afdensjunkandestjernan,ochSvenskastrandenmeddesslandskapskimrar i rosenglans." EfterdennapoetiskautgjutelseövergårKerner till enmeranykterredogörelseför Hälsingborgsbegynnandeindustri,lerkärlsfabrikenochgjuteriet, "somhaGrefveRuuthsgeni,verksamhetochouttröttliga ifver förSvensk industri atttackaförderasuppkomstochbestånd"."Dessaverk", fortsätter Kerner,"granskapetmeddenbesöktahelsobrunnenRamlösa,passagenaf resande,handelnmedde kringliggandeorterna,smyghandel,utförsel af trävarorochqvarnstenar,äroHelsingborgsnäringsgrenar.Någravälmående Köpmänundantagne,ärstaden, i dethela, fattig."Mentrots dettaharstaden ettblomstrandeteaterliv:"Panern etCircenses (bröd ochskådespel) försvararöfverallt sin rätt, hvarföreskulleden ej äfven här varagällande, hvarestmannöjer sigmedså litet?SorgespelochLustspel,Operoroch Operetteruppföras i enhölada;Aktörernaäroemedlertidtemligengoda; Askådarnasnyfikenhetochglädtighetframbringaettskådespelundersjelfva skådespelet."— Efter att haomnämnt, att stadenunder desenasteåren blivitförskönadgenomnågranyabyggnader,ochbeklagat, att man — 315

''förprydnadensskull ifrånsjösidan"— uppförtrådhuset,såatt detstänger utsiktenöverSundet för depåtorgetpromenerande,samtdanskekammarherrenEppingersträdgårduppepåhöjden, varifrånGustaf IV Adolf beskådatdenengelskaflottans inträngande i Öresund,medridhästarstående till reds för denhändelsestadenskulle bli utsatt för angrepp,skildrarKerner Hälsingborgstrakten, "rik påtäckalandskapochsirliga landtgårdar",bland vilkasenarehannämnerFredriksdal, Pilshult ochPålsköp(Pålsjö). Det sistnämndaskallenligtKernergenomsitt lägehasåbehagatkungen,att han sagtsig vilja förvärvadet.— Ettpardagarsvistelse i Ramlösasomgästhos Munck afRosenschöld,vilken därefter åtföljdehonompå en del av den fortsattaresanochskallhaskaffathonomåtskilliga informationerav betydelseför bokensutformningochinnehåll, föranleder Kerner till att ännu engånganslålyriskasträngar: "Stället är för öfrigt helt ochhållet dertill skapadt,attskänkadebetrycktadödligaögonblick af lugn,vederqvickelse ochglädje;naturenharhär gjort allt,ochhvadförmår ejhennesförtrollande hand?" Tvåår efter J.G.Kerner gjordedenovannämndeErnstMoritz Arndt enomfattandefärdgenomSverigesland,resulterande i enavdegrundligaste ochoftaståberopadereseskildringarna,intressanticke minstgenomden ingåendebeskrivningavskjutsväsendetochandramedresandetförbundna omständigheter,värdshusliv m. in.,somingår däriochsombl. a. utförligt refereratsav EmilKey i hansbok "AnteckningaromHelsingborgsStadoch Granskap"(1885). Arndt var liksomKernerav tysk extraktion,ävenom hanvarsvenskundersåte,född i det dåännusvenskaPommernoch vid tidpunkten för resandocent i historia vid det följaktligenocksåsvenska universitetet i Grejfswald,därhansenareblev professoroch f. ö.varyngre samtida till Thomas Thorild. Enligt enosäker för att ickesägaosannolik familjetradition,somArndtsjälv förmedlat,skallsläktenhavaritavsvenskt ursprung. I varje fall företräder Arndtunderdentidigaredelenavsinlevnad ochi sitt tidigareförfattarskapenmotSverigesynnerligenpositiv inställning ochröjer starkbeundran för svensktkulturliv.Senarekomhan att bli en avdemestframträdanderepresentanternaför dennyvaknandetyskanationalismen. Till HälsingborgkomArndt påhemvägen till Greifswaldochsomså mångaandraendastpåett kortgenomfartsbesök.Detvar i allmänhetendast Rainlösabrunn,somkundelockaenochannanattstannanågonlängre tid i stadeneller trakten.Somalltid är det Kärnan,utsiktenochden livliga sjöfarten,som i förstahandfängslarresenärenochkvarlämnarbestående intryck, för Arndtsvidkommande i synnerhetdensistnämnda:"Sundetmed

316

sinahundradeskepp,Helsingör,Kroneborg,Seelandsvackrastrand,Köpenhamnspåafståndframskymtandetorn, ochhela det slätasödraSkåne— allt låg för mig, ochsyntes till en del likasombortflyta vidHorizontens ytterstarand.Hvilkaönskningarochbilderväckteshos mig! alla minbarndomsfabelaktigadrömmar, att på ett skeppflyga öfver till Indien och Otahiti,lifvades åter vidåsynaf alladessaoräkneligaflaggorochvimplar." —Omsjälvastaden,där Arndt tagit in på ett värdshusmedinskriften EnglishTawern,heterdet, att denär litenochtämligenobetydlig.Omden haftbättrehamn,skulledensannolikthakunnatdragamerafördelav den livligasundstrafiken."Imedlertid", fortsätter Arndt, "hardennastadgenom demångaresandesomfara framochåter,genomRamlösaHälsobrunn, RuuthskaFabrikerne,samtgenomsin vackrabelägenhet,somhitlockar mångaStåndspersoner, ett lifligt och nättutseende, till en del ansenliga hus,samt ett mycketvackertoch stort torg". Arndt beskrivervidare de vackraterassformadeträdgårdarnapåsluttningenochnämnersärskiltden baronSilfversköld tillhöriga, varifrån han haft tillfälle att beundraden underbarautsikten.Hanberättarockså,att baronRuuthsjälv för tillfället befannsig i staden,atthansfabrikerarbetadeför fullt, ochatt grytgjuteriets produkter"redanföraspåutländskafartygbådehitochdit". Ävenlerkärlsfabriken, till vilkenråvaranhämtades fråntraktenochbränsletfrånRuuths egnastenkolsgruvor,körde för fullt: "Hanutvidgarbeständigtdennainrättning, ty hittills harhanej kunnat förfärdiga allt såfort,sommanbeställt det.Mycketderafföres till FinlandochRyssland."Produkternautgjordes av"Krukor, grytorochmångfalldigaslags lerkärl." Deav Arndtnämnda"mångaresandesomfaraframochåter"medförde eniochför sigickeöverraskandeomständighet.Omsitt logi i stadenskriver Arndt:"Jagmåddeganskaväl på min EnglishTawern,mendetkostade ocksåansenligt.Dettaärmycketnaturligtpåett ställe,derantalet afresande ochfrämlingar af särskiltanationer är såstort.Jagspisademiddagmed fleraDanskarochTyskar,träffadeäfvennågralandsmänfrånPommern, ochfecksåledesnjuta det nöjet, att någraminuter tala minfädernesbygds språk."DeninternationellaturiststadenHälsingborgvar redan vid denna tidpunktenrealitet. över Filborna, där Arndt "reste förbi dehögder,som ännuäro i blodigt minnegenomdet fältslagdenstoreStenbockdärstädes vannöfverDanskarna",ochRamlösa,där desistabrunnsgästernanågra dagartidigareavrest,lämnadeArndtsåHälsingborg för att viaLandskrona, Malmö,SvaneholmochYstadåtervändahem. Detär,somframgåttavdenföregåendeframställningen,en vanlig iakttagelseavresenärerna, att skilnadenmellanDanmarkochSkåne i själva 317

verketmåstebetecknassomobetydlig, att språketvar tämligendetsamma, folketlikasåetc.Menenochannanresenärhar givit uttryck för enmotsatt uppfattning, för den, att han i ochmedöverfartenöverSundetmedens försatts till enhelt ny miljö. Till dessaresenärerhör bl. a.dentyskenaturvetenskapsmannenJoh.Fr. Ludw.Hausmann,somår1811 i Göttingen utgaven tvåbandomfattandereseskildring,"ReisedurchSkandinavien in denJahren1806und1807".OmdenförstakontaktenmedSverige,som Hausmannfick just i Hälsingborg,heterdethär:"Såär jag alltsåpåsvensk mark; i enLinnés,Rinmans,Polhemsland!Jaghör ettannatspråkochicke meraetttysktljud; jagserandrahustyper,andradräkter.Ja,jag ärverkligen i ett land oliktDanmarkochförsatt hit påenkvarts timme!"UnderöverfartenhadeHausmannvarit heltfängsladavvågornasspelochandrasådana intryck,menfortsätterhan:"Jag ärsomuppväcktur endröm, när jag nu beträderdensvenskakusten,och tror migickevågalita påminaögonvid anblickenavsåmånganya,avvikandeting." Mendet förstaintrycket,som Sverigehär gör, är ickesärskiltgynnsamtochförmårickeundertryckaden önskan:"omDuändåfortfarandevar i Danmark! I Hälsingborgärknappast ettspårav det liv, denrörelseochverksamhet,som i Helsingör uppfyller allt." Emothamnenfull avmaster,de livligagatorna,devackra,högahusen medsinaskyltar i Helsingör ställer hanbilden av Hälsingborg: "inte ett endaskepp,döda,gräsbevuxnagator,lågahus,endasthärochdär enköpmanssymboleller skyltenpå ettvärdshus."— "Var finns välhärSveriges berömdaindustri?", frågarhanefter att hakonstaterat, att Hälsingborg för singrönsaksförsörjningvar hänvisad till import från Danmark. "Nej", fortsätterhan,"ännuär jagicke i detverkligaSverige;SkåneärickeSverige. Hurofta harickedennaminiakttagelsesenarebekräftats!" Blanddeutländskareseskildringar,somunderde hittills härbehandlade århundradenaberörtHälsingborg,är antaletavdem,vars författare haft sin hemvistpåandrasidanSundetobetydligt.SålängeSkåneännuvardanskt, harbesökarnamåhändainteansettupplevelsernaochintryckenvarasåmärkliga, attdebehövtnedtecknasochutges i tryck.Ettochannatexempelkunde välanföras,mendetäregentligenförst mot1700-talets slut,somförbindelsernamellandebådagrannländernabörjade bli meralivliga, sålivliga, att manmedrättaharkunnatbeteckna1790-taletoch1800-talets förstadecenniumsom"förskandinavismens" tid. Utansvårigheterkundeförbindelserna emellertidickeetableras.Misstänksamhetenvar påömsesidor stor. Varje danskresenärlöpterisk attbetraktassomspion—ochvardetvälocksåicke sällan. T. o.m.resenärer,somfärdadesmedanslagav danskastaten för 318

vetenskapligaändamål,harbevisligenhaftsomextrauppdragatt införskaffa upplysningar,som i varje fall ickelågsålångt frånspionaget. Ettsådantnågotsuspektbiuppdraghade t. o,m.dendanskevetenskapsman,somkom att framför alla andra förtjänabeteckningenSverigevän, nämligenChristianMolbech,litteraturhistoriker, antikvarisk forskareoch biblioteksman för attendastbegagnanågraavdeepitet,somär tillämpliga pådennepolyhistor.Hanundgick heller icke att bli misstänkt för att vara spion.Hansförstaresa i Sverigevar samtidigthansförstautlandsresa,och i det första i hansreseskildringingåendebrevet ger hanuttryck för sina känslor,när hanlämnadefäderneslandetskustbakomsig.Ochredan i ett frånLundnågradagarsenareavsäntbrev till författarenLorenzoHammarsköld—dettidigastebevaradeavMolbechsotaligabrev till svenskaadressater— talarhanomdeförväntningar,medvilkahananträtt sinresa. Fåomensnågonavdefrämmanderesenärer,somgästatvårt landoch i reseskildringens form förmedlat sin intryck därifrån åt samtidoch eftervärld, har gjort det medsådanomsorgochinträngandekännedom om svenskaförhållandensomjustChristianMolbech.Tvålängreresor,denena somknappt30-årig1812,denandrasomenåldrandemantrettio årsenare, harresulterat i reseskildringar.Menmellandessabådaresorlåg ettnärmast oräkneligtantalkortarebesök,deflesta i Lund, därMolbechförvärvaten skaratrognaochnäravänner,främstblanddemPeterWieselgren,Henrik Reuterdahl,C.G.BruniusochWilhelmFaxe,ochdärhanvid 1840-talets mitthysteplanerpå attbosättasig för återstodenav sitt liv. SinförstaSverige-resaföretogMolbechår 1812,reseskildringenhar han betitlat"BrevefraSverrige i Aaret1812".Denutgavsunderåren1814-17 i trebandochdelvis i svensköversättning 1815-17. Den harmedrätta betecknatssomsåtilvidamärkligsomden, i en tid full av politiskamotsättningarmellanDanmarkochSverige,"aander envarmskandinaviskSamfolelse", efter handstegrad till ensannkärlek till vårt land, trots att Molbech,somredanantytts,underlång tidavdesvenskamyndigheternabetraktadessomensynnerligenmisstänktperson.Denförstaresan,somegentligen vartvå,eftersomMolbechfick stickaemellanmed ett kortbesök i hemlandet(deavdanskastatenbeviljademedlenhadetagit slut), börjademed ettlångvarigtbesök i Skåne,särskilt i Lund,ocheftersomMolbechvalde attfaraöverHelsingör,blev Hälsingborgdenförstaplatsenpåsvenskbotten, somhedradesmedenbeskrivning. Somsåmångaandrareseskildrare,somnalkats Hälsingborg från den danskasidan,börjarMolbechmedatt framhävakontrastenmellandebåda syskonstädernavidSundetssmalastedel. Efter att habedrivit det livaktiga

opp

3 1 9

Helsingörmeddesspräktigagatorochhusochdet ståtligaKronborg, en "Sundets Drottning", fortsätter han: "Ögatsökernågotmotsvarandepå andrasidan;menfinner blott ett gammalt förfallet Torn,somresersigpå Helsingborgs kullar — ennågot fattig kontrastemotdennapräktigaGöthiskaKonungaborg"—vadMolbechnukanmenamed"götisk" i samband medKronborgstypiskaitalienskpåverkaderenässansarkitektur.Ochliksom mångaandrafrämlingar,somlandsteg i Hälsingborg i äldretider,konstaterarMolbech,atthamnförhållandenavarurusla: "öfveralltserdetlångtmera fattigtochmindreordentligt uthärvidhamnen,änvidHelsingörsPackhus." AnnarshadeMolbech ett gynnsamtintryck från sin första kontaktmed staden.Detvarförstagångenhansattefotenpå ettfrämmandelandsmark men,skriverhan, "jag hörde isammaögonblick ljud,somalldeles ickevoro främmandeför mitt öra", så likt var språket.Ochhan blev synnerligen hövligtbemöttav tullbetjäningen,somtydligenutövadesina plikter utan småaktighet.Sedanhan i värdshuset"för förstagångenätitochdruckit efter Svenskasättet"— i detavseendetkonstateradehantydligennågonolikhet meddansksed— gick han ut för attbesestadenochnjuta utsikten från höjderna.Totalintrycket blir: "Stadenär, i jemnförelsemedHelsingör,oansenligochutan lif, husenför detmestasmåochafkorsverke,men till endel rättsnygga.1dethelafinnermanentämmeliglikhetmeden af demindre, någorlundavälbyggdaKöpingarpåSeland.Oaktatdenfördelaktigabelägenheten,hörerickeHelsingborg till deförmögnareSvenskaStäder."De förnämstainkomstkällornaangesavMolbechvaradenstoramängdenavresenärerochsmyghandeln,somflorerade "i synnerhetunderdessatidsomständigheter", d. v.s.underdets.k.kontinentalsystemets tid, dåengelskavaror nåddehamnarnapådeteuropeiskafastlandetendasttackvareettorganiserat smugglingssystem.För attsestaden "i sinmestlysandeperiod"måsteman kommadit sommartid, "när allt somhörer till denförnämaocheleganta verlden i Skåne,är församladt vidRamlösaBrunn.Helsingborgsaknardå hvarkenlysandebaler, eller Spektakler,omdessasednareänskolauppföras i enlada". BlandmeranotablaföreteelsernämnerMolbechflickskolan,somstod i sitt florochåtnjöthögtanseendeochvarmeraomtaladänstadenstrivialskola, ochdessutomlerkärls-ochgjuterifabrikerna,somhanlikvälickebesett.Om deförnämstaoffentligabyggnaderna— "detnyaRådhusetochdengamla kyrkan"— harhanickemycketpositivt attsäga.Rådhusethadeväl fått sin plats intill hamnenför att "strax kunna fallaresande i ögat.Stadensinnevånaretordevälönska,att dethadeenannanplats,ty denskönafria utsigten ifrånTornetöfverSundet till DanskaKustenärdem,genomdennabyggnad, 320

alldeles beröfvad".OmMariakyrkan,somav våradagarshälsingborgare ochävenavandramedrättabeundrassomett förnämligtochvackertexempelpåsenmedeltidagotisk kyrkoarkitektur, fäller Molbechdetomdömet,att den"har ickemycket,somkankallas märkvärdigt". Denbeskrivessom gammalmenavobekantålder,någorlundastorochljus ochicke illa byggd, mendensägessaknaallaprydnader.Molbechomnämneremellertid isamma andedrag"enganskautsiradochvälbibehållenkatolsk Altartafla,meden glänsandeförgyllning" ochsenareocksådenbekantaminnestavlanöver TychoBrahes dotter. När hanbesöktekyrkanpågick just skriftermål,och hannoteradesomenmärkligsedvänja,att åtskiligaavdendeltagandeförsamlingenlågpåknä i bänkarnaochpåandraställen i kyrkan.Särskiltlade hanmärke till engammalmanmedsäregetutseendeochännubesynnerligare klädsel,somknäböjde i en av sidogångarnaunder heladen tid, Molbech tilbringade i kyrkan.Med "enviss förnöjelse"lästedendanskeresenären deninskriptionpådanska,hämtadur Davids 46:epsalm,somstod att läsa underChristian namnchiffer: "Gud er vor Tillid, vorStyrkeogHielp i Nöd,HerrenZebaothermedos,somskiller Strid i alVerden,somsönderbryderBuerogVaaben,og indläggerAere i Strid." —Molbechsantikvariskaintresseochsakkunskapkommermera till sin rätt, närhanomtalarde fynd,somgjorts i denfornastrandbrinken,ochredogör för Kärnanoch desshistoria,enredogörelse,somutmynnar i följandebetraktelseavstadens öden,sedandet stoltabefästningsverketraserats vid1600-talets slut: "Helsingborgharsedandess varit enöppenStad,ochgenomfarten i Sundet beherrskas af Kronoborg. Det var i synnerhetunder Krigen i sjuttonde ÅrhundradetHelsingborg,somhörde till deäldstaDanskaStäder,förlorade i välståndochanseende;ochsedanSkåneafträddes till Sverige,harHelsingör tilltagit, eller åtminstonenågorlundabibehållit sig,under detdessvis-å-vis råkade i förfall." — "Det vargamlaKärnan,somväcktehos migdessa minnen",fortsätterMolbech, "En blick pånejden kallar mig tillbaka till detnärvarande—ochBonden,somskallskjutsa,kallar mig till vagnen.— Fortsättningen får du frånLandskrona".Nämnas börmåhända, att denna fortsättninginledesmedenhänrycktskildringav utsikten, "en klar, mild, ochdockstorNaturscen",somöppnarsig från höjdernavidHälsingborg. Attdenformarsig i huvudsak till enlovsångöverdendanskakustensskönhet,är ju helt i sinordning. Manskulle ju kunnaväntasig, att Hälsingborgmeddenomfattning, somresandetrafikenenligt alla vittnesbörd efter hand fått, hade vidtagit alladeåtgärder,somen dåtidaturistservicekrävde. I de flesta fall har 321

resenärernaockså i förefintliga skildringar av uppehåll i stadenyttrat sin tilfredsställelsemeddetmesta,bortsett från dehögapriser,somvärdshusvärdarnabetingade sig för sina tjänster. Men i fransmannenAlexander Daumonts"Resa i Sverigeår 1830" (trycktsammaår) möter vi ettundantag.Närdenneresenärbeträddesvenskbotten i Hälsingborg,mötteshanav nästanidelbesvärligheter. "I Helsingborgfinnesingenhandel",konstaterar han,ochdettapåståendegrundarhanpå desvårigheterhan stött på när detgällt att växlaomsinaguldnapoleoner i svensktmynt.Av franskekonsuln i Helsingörhadehanrekommenderats attvändasig till denrikeköpmannenRoth,fransk konsularagent i Helsingborg, för att få hjälp, men, skriverDaumont,"hankundeickeett ordfranska,ickehellerengelska,och jagkundeejlyckasgöraminönskanbegriplig för honom". Slutet på det helablev, attDaumontfick påkallahjälp frånHelsingörskonsulngenomatt skickaöverensjöman,"hvilkenomaftonensammadag, i utbytemotmina napoleoner,medfördeenbundtpapperslappar, till störredelensmutsigaoch sönderrivna,samtalldeles outgrundliga för mig; detta varsåledes det i Sverigegångbaramynt". Daumontfinner anledning att närmareredogöra för hur sedlarna fickgåi omlopp,ändatills de föll sönder,ochhurdeutansvårighetgodtogs "i handelochvandel",ävenomdevar aldrigsåtrasiga,baraunderskrifterna fanns i behåll.Hanondgörsigocksåöverdetbarockasvenskamyntsystetnet medriksdalerbankorespektiveriksgäld: "Af denna olikhet uppstår en vilervalla,somärobehagligför främlingar, hvilka,innande blifvithemmastaddemeddennabesynnerligavariation i pappersmynt,kunnasomoftast fåvidkännaslärpenngar,om ej invånarnes ärlighet fredadedemderför." Daumonthar f. ö.mycketgott attsägaomsvenskafolkets ärlighet. MenDaumontsbesvärlighetervaringalundaöver i ochmedatt han fått växlingsfråganordnad.För sinfortsattaresabehövdehangöraen hel del inköp,ochnugjordesigspråksvårigheternaåtergällande.Hanvartvungen attskaffasigentolk,menmansökteförgäves efter ensådan. Till slut fick hanhjälp avstadskommendanten,somfått höratalas omhansbekymmer ochställde till hansförfogandeenhusar,somvarfödd i Frankrikemensom varit i svensktjänstsedanryskafälttåget år 1812,dåhan blivit krigsfånge menrymtochtagit sigöver till Sverige.Detfanns f. ö.enfransman till vid husarskvadronen.Tyvärrvisadedet sig, att husarenskunskaper i modersmåletunderårens lopp blivit obetydligaochickeräcktelängreän till att lämnadessauppgifter.Somtolk varhantämligenvärdelös. Till rågapå allt stötteDaumontpånyasvårigheter, när det gällde att ordnamedresanvidareupp motStockholm.Medbesvikelsekonstaterade 322

han,att detännuickefanns någradiligenser i Sverige,utan att hanblev nödsakadattköpaettåkdon,vilket har givithonomanledning att utredade svårigheter i formav tullavgifter,somrestesmotden,someventuelltönskademedföraegenvagn till landet. Inomparentesmånämnas,att Daumont i och för sighaderätt i fråga omdiligensväsendet i varje fall vadförbindelsen till Stockholmbeträffar. VisserligenhadeKungl. Maj:t år1812bestämt,attpostvagnarnaskulleanvändasävenför transportavresande"frånhufvudstadensöder ut till Helsingborg"ochvälävenomvänt,ochatt trafikrättighetenskulleutbjudas på entreprenad.Mendåingaspekulanteranmäldesigtrots upprepadeanbudsförfaranden,"kommosådanaanstalter ej till någonverkställighet".1) I "Skånescalender1839"upptagesblandstadensinrättningar en"Styrelse afskjuts-inrättningen"somendaanordning för resenärerna. I sammapublikation för år 1840har däremot tillkommit "DiligenceContoiret (i TracteurenMuntheshus å Torget)"medpostmästareN. E. Munthesomföreståndare.Dessutomnämnes"Skjuts-Contoiret"medguldsmedenMöllersom föreståndare.Enligt J. L. Gilbergs "Historisk,oeconomiskochgeografisk beskrifningöfwerMalmöhus län" (2 uppl. utg. av N. Bruzelius, 1840) vardiligenskontoretemellertidendastavsett för "resande till norraorterne af riket öfwerGötheborg".Någondirekt förbindelse till Stockholmfanns alltsåickedå heller. Helt strandsatthar likvälDaumontochandraStockholmsresenärer,som av tidigare refereradereseskildringar, bl. a. Arndts framgår,ingalundavarit. Detavdeflestautlänningarnaprisadeskjutsväsendetstod till förfogande,ochskjutskontorfanns i allastäder,somav Kungl. Maj:tålagtsskyldighetattsvaraför skjutshåll,blanddemocksåHälsingborg. Menför enverkligtpretentiösresenärharmåhändadettafärdsättickevarit tillräckligtsnabbtochkomfortabelt.Daurnont,somväl trots språksvårigheternablivit underrättadomdennamöjlighet, har i varje fall valt den naturligtviskostsammareutvägenatt skaffasigegetekipage. Daumontsskildringavvagnköpetärganskadråplig. Detvarhotellvärden Mollberg,somstod för försäljningen, "enganskaindrägtig del af hans handel".Daumontberättar: "Mollberg förde mig till enrymlig gård,omgifven afvagnshusochlider, i ochunder hvilkaganskaomsorgsfulltvoro förvaradeen talrik mängdvagnar af allaskepnaderochfärgor,men alla afenganskarespektabelålder; der funnoskalecher,landauer,coup6och täckvagnar,kabrioker, hollsteinare,rustvagnar, m.fl." Mollberg har talat sigvarmför sinavaror: "Hanbörjadegenastmedenganskaståtlig uppgift 1 ) U n d e r d å

3 2 3

påalla dehögapersoner,hvilkas tillhörighet defordomvarit,ochomjag hadelåtit honomfortfara, tror jagsäkerthanvelat inbilla mig attdenvagn, somCarl XII begagnadevid Pultava,fanns med i dennarara samling." Daumontgjordeemellertid klart, atthanskassaickemedgavhögreanspråk änensimpeljaktvagn,ochköpetavslutadessnabbt.VärdshusvärdenMollberghartydligenickeutgjortnågotundantagfrånregelnomdenbeprisade svenskaärligheten. När Daumont före avfärdengjorde upp sina affärer, överlämnadehanhela sinsedelpacke "till Hr Mollbergs välbehag".Men, fortsätterDaumont, "jag ärviss att han ej profiterade af minokunnighet, helsticke blott hansförmögenhet,utanäfvenhanskaraktersättahonom vidaöfverdylikamissbruk afenfrämlings förtroende". Dautnontsklagomålöversvårigheterna för en utlänning förefaller att varanågotöverdrivna.Ellerocksåkanmansäga,att hanhaft otur, närhan medsåklentresultatförsökt att få tagpåenperson,somförstodochtalade franska.Hadehantagit inpåMunthesvärdshus i stället för Mollbergs,hade avallt attdömaproblemetvarit löst förhansvidkommande. I varje fall har viendast tre år senareett vittnesbörddärom. När dentyskeförfattaren FriedrichMayer,som i envolym"Reiseskizzen",tryckt1835ochtillägnad HeinrichHeine, berättar omsinaupplevelserunder enresa,somberört ocksåHälsingborg,har han attsägaföljandeominkvarteringendär: "Det mestbesöktavärdshusetligger vid torget, ochägarna, de bådaherrarna Munthe(Munde kallar handem), förtjänar, att manrekommenderardem hoshelavärlden;de talarengelska,franska,tyskaochdanska,ochhar en särskiltframståendetalang att förklara, vilkenföreträdesvis komoss till passviddensvenskamynträkningen."Densenareharocksåav Mayerbetecknatssominveckladochbesvärlig för attickesägabedräglig,såsvårtsom detvarit att blanddeeländiga,hopsyddaochhopklistradepapperslapparna skiljariksdalerbankofrånriksgälds. Enav demestgivandeskildringarna av Hälsingborg från 1800-talets förra hälft ingår i HansPeterKlinghammers "Minnen från åren1829— 1839"(tryckt 1841).Bokenhar till en del reseskildringens form men utgöres för övrigtav beskrivningarav orterochlandskapochallmogeliv i Skåne.Ickeminstdetsistnämndaharfångatförfattarens intresse,somockså förmedlas till läsaren.Partierna,somberörSkåne,röjer, att deickeframgåttsomresultatav ett eller annat kortbesökav en främling, ochdetta gällerickeminstHälsingborg.Klinghammervarocksåinföddskåningoch satt,närhannedskrevsinaminnen,sområdman i Landskrona.Hälsingborg harhankäntutanochinnan,ochnämnaskanockså,attbokenär trycktoch förordetär daterat i Hälsingborg(boktryckarevarC.B. Been).Upptakten 324

till beskriVningenav Hälsingborg är högstämd: "Vid foten af en med blomster-parterrerochvälluktandejasmin- eller syren-häckar rikt ornerad sluttning, i en afSkånesmestidylliskatrakter,utbreder sigdettalandskaps tredjestadvidSundet,det lilla menvälbyggdaoch,äfven för främlingar, trefligaHelsingborg."Torgetbeskrivessomrymligtochomgivetavprydliga byggnader,menKlinghammer liksomandra förehonombeklagarplaceringenav rådhuset,somlänt "denvackrautsigten åt Sundet till betydlig skada".Detkundemedfördel halagts vidnågonav torgets övrigasidor. Mariakyrkanbetecknassom"engrånadquarlefvafrån forntidenochtroligen snartett offer för tidens förstörandehand".Kyrkanvar ju viddenna tid i höggrad förfallen, innanPeterWieselgrengenomdrevdenomfattande restaurering,somi stortsettvaravslutad1851ochsomgavdenneanledning attmedstolthet talaom"enkyrka,somej harmångalikar"! Klinghammer harickevaritsärskiltimponeradavdenochmenar,attden"äger i sinbyggnadsstilickedettavördnadsbjudandeeller majestätiska,somvanligenutgör grundid6nför medeltidenstempelbyggnader".Närhanmenar,attdenskulle vinnapåatt få ettmera fritt läge,framförhanemellertidenåsikt,somjust stridermotenavdenmedeltidastadsplaneringensfundamentalaidéer.Den meramonumentalaplaceringenavkyrkobyggnadernavidenöppenplats hör ensenaretid till. Dennyabegravningsplatsenutanförsödratullenräknas enligtKlinghammer till devackraste i Skåne. Vi skall här ickedröja vid Klinghammersbeskrivningav Kärnan,den "sistavördnadsbjudandeåterstodenaf ett troligen i sin tid ännumeravördnadsbjudandefäste", av hamnen, "i sitt slagdenvackrasteoch efter sin storlek troligendenkostbaraste i Sverige", eller avstadensindustrier, bland vilkahannämnerdetsockerbruk,somävenhär "gått öfver ända". I fråga omhamnenciterar, detmå i alla fallnämnas,Klinghammerenengelsmans yttrande,att"Svergeägertrennestorverk,öfver hvilkajemvälEnglandmed skälskulleyfvas G ötha kanal,CarlskronasdockorochHelsingborgs hamn".Hantalarocksåomnorrahamnarmensom"Helsingborgarnesmest favoriseradepromenade-plats".Menöresundstullenutgör ett oöverstigligt hinder för att Hälsingborgskallkunnautnyttja de möjligheter,somden präktigahamnenerbjuder.(Hindretundanröjdes ett tjugotalårsenare,1857, dåÖresundstullenäntligenavskaffades.) Omlivet i den lilla stadenhar Klinghammer en del upplysningar: "UrngängestoneninomHelsingborgs privatamerabildadecirklar är glädtig ochogenerad,menantagerpåpublikanöjen,sombaler,genominfluencen afdenideltagandenoblesse,ennågottvungnareochmindreanimeradkarakter."Stadenärpågrundavdenansenligamängdenresandealdrig i saknad 32 5

afenbetydeligare liflighet", men i synnerhetunderbrunnsterminernavid Hälsanoch i Ramlösauppnårdennalivaktighet sittmaximum,ochHälsingborgkandärigenom i förhållande till sinstorlek"ansessåsomenblandde mestlustrastäder i Sverige.Utom enmängdståndspersoner från icke mindrealla håll inomprovinsenän de öf rigadelarne af riket,ankomma inomdenna tid, snartsagdt,dagligen från Helsingöroch, i synnerhetom Söndagarne,på ångfartyg frånKöpenhamnensådanmyckenhetDanskar, attman,underpromenaderpågatornaeller vidbesökpåhotellerna, lätteligenskullekunnatro sig förflyttad till någon af detgodagrannrikets folkrikarestäder,såmycketförlåtligare,sombetjeningenpåvärdshusenäflas atttalafrämlingarnes tungomål."Undersommaren,dåingaoffentliga baler anordnas,är detmestomtycktanöjet påvardagarna att göra ett besök i teatern,'hvarest viddennatid gemenligennågonkringresandeTheatertrupp —Svensk,Dansk ellerTysk erbjudapublikenframställningen af någon mereller mindregouteradpiece".Skånskahusarernasmusikkår"beprisas medrätta för sinskicklighet—äfven af strängarekonstdomare".Balerna vidHälsanbesökes i storutsträckningocksåav hälsingborgarnaoch "lära i allmänhetvaramycketanimerade".Dettaomsocietetslivet i Hälsingborg, somju förefaller att havaritbådelivligt, omväxlandeochangenämt. Med1830-talets ingångbörjadeennyepok i deteuropeiskakommunikationsväsendetshistoria. År 1832öppnadesdenförstajärnvägenmedånglokomotiv påkontinenten, i Frankrike.Andraländer följde efter i snabb takt, allt tätaremaskerknöts i järnvägsnätetunder denärmastföljande decennierna.Detnyakommunikationsmedletinnebarnågotavenrevolution. "Vidresandetkommertidochpengaralls ickemera i betraktande!",skriver enav alla tiders störstaresenärer,KarlBaedeker.Ävenomdet dröjde förhållandevislänge,innandenordiskaländernakornmed i utvecklingen Danmarkfick sinförstajärnväg1847,Norge1854,Sverige1856ochFinland1862—ochävenombansträckorna till enbörjanvarkortaochosammanhängande,medfördelikväljärnvägarnamycketsnartenoerhördökning avresandeströmmen o c h därmedocksåav reselitteraturen,somsväller nästanöver alla bräddar. Vi har i annatsammanhanghaft anledning att citeraen av demestkändareseskildringarna från tiden efter denstora förändringen,Marryats "Ett år i Sverige",ochdetkanansesbefogat att låta densammabildaslutpunkten för denrapsodiskaöversiktav reselitteraturen berörandeHälsingborg,somhär givits. Här skall bara ytterligare,som exempelpå vilkengenomgripandeförändring,sominträtt i ochmed diligens-ochjärnvägsväsendetsutbyggnad,nämnas,att närOscarPatricSturzen3 2 6

Beckerår 1858tryckeromett par tidigarepubliceradereseskildringar, gör handetunderdengemensammatiteln"Svenskareseintryck från dengoda gamlaskjutstiden". Detsvenskaskjutsväsendet,somunderårhundraden befordratresenäreravsnartsagtalla nationaliteterochsamhällsklasser,och somfyllt sin uppgift i samfärdselns tjänstpå ett för sin tid ypperligt sätt, hadebörjat tillhöra detförgångna. 1879kanmedvisst fogbetecknassomett nyttmärkesår i detsvenska turistväsendetsochdärmedockså i turiststadenHälsingborgs historia. Detta årkundedenutländskeresenärenför förstagångenpasseralandetsgräns medden lilla rödabok i handeneller i bagaget,somsedannågraårtionden kommitatt utgöraturistensspecielakännetecken:Baedekern.Detta århade nämligenunder KarlBaedekersnamn(hanhadesjälv avlidit tjugo år tidigare) av hans efterföljare utgivits "SchwedenundNorwegennebstden wichtigstenReiseroutendurchDänemark.Handbuch filt Reisende".Resenärenkunde f. ö. allt efterönskanbegagnasigavdennaupplaga eller av ensamtidigtutgivenengelskspråkig.Baedekersresehandbokvar naturligtvis ickeenreseskildring i egentligbemärkelse,ävenomhan själv ochhans medarbetareefter honomsatteenära i att ickemedtagaenendauppgift i deefter handotaligahandböckerna,somickehadeverifierats på ort och ställe. När dennämnes här, må det varamotiveratdärav att Baedekers handboköverdenordiskaländerna(Finlandkommed i ensenareupplaga) åenasidankanbetraktassomenbekräftelsepådenställning,somNorden kommitatt intagasommål för utlänningars resor, å andrasidan i sin tur gavimpulsen till en ytterligare kraftig ökning av resandeströmmenmot norr.MedBaedekern i handenvarresan till och i deavlägsnaländernavid ultimaThule icke längre något äventyrligt företag,upplevelserna heller ickesärskiltöverraskande.Dessaförhållandensätter sinamärkbaraspår i reseskildringarna.Deökar i antalmenfår samtidigtsägasminska i intresse. Sistnämndafaktumär för övrigt såtilvidasjälvklart,somdet ligger i sakens natur,attdeäldrereseskildringarna,somförmedlarnågotavstämningaroch intryck från längesedansvunnatider ochlåter läsarenstiga in i en miljö, somi såmångaavseendenskiljer sig fråndennutida, i deflesta fall utgör enmerafängslandelektyr änsinamodernamotsvarigheter.Det kanredan avdennaanledningvaraskäl att låtadettatvärsnittgenomdendelavreselitteraturen,somberör Hälsingborg,sluta vid dennatidpunkt. Detta kan ocksåvaramotiveratdärav att vidåstannarungefärvidbörjanav detskede, sominnebär, att den lilla och i vissaavseendenefterblivnasmåstadenHälsingborgefter handförvandlas till denmodernastorstadenav i dag. Låt Ossalltsåhärgöra halt vid dentidpunkt, då — för att låna ett uttryck av 327

dengamlehälsingborgarenEvaldHolmquist i hans i publikationen "Från skånskastäder"utgivnaminnen från gamlatiders Hälsingborg — "den sovandestadenvaknade". Dendelavvårsvenskaskönlitteratur,somharsambandmedHälsingborg, ärförhållandevis väl kartlagd. William Lengertz,denmångfrestandeoch flitige publicistenochbibliografen, självverksamsomtidningsman i Hälsingborgunderåren1912-1921, harickeblott i sinegendiktningbesjungit staden,utanhanhardärjämte i sin1935utgivna skrift "Böckerochpublicister"berättatom"Hälsingborgslitteraturochhälsingborgsansikten"och i "Min kulörtabok",utgivenår 1940, givit åtskiliganotiseromochglimtar avskalderoch litterärt liv i staden,specieltunder1910-talet.Och Bertil Gunnemohar1955under titeln"SkaldernasHälsingborg"sammanställten antologi,innehållande ett representativtochmångsidigturval av vadsom påversoch litterär prosafinns skrivetomvårstad. Det är undersådana omständigheterenganskaotacksamuppgift att härgeenöversiktligframställningavHälsingborg i svenskskönlitteratur. Detkanheller icke bli tal omattensomnämnaalla deförfattareochskalder,störreochmindre,som haranknytning till Hälsingborg.Endastett fåtalnamnskallframträda för att i någonmånbelysaHälsingborgsominspirationskällaochsomdiktarmiljö. Dethar i dennaartikelinledningsviskonstaterats, att Hälsingborgförst sentträder in i denskönalitteraturen. Uttalandet har sin riktighet med tankepåhurmyckettidigarestadensattspår i annanlitteratur, främstden topografiskalitteraturenochreseskildringarna.Menannarskanmantvärtom konstatera,att Hälsingborg tidigt ärrepresenterad i dendiktning,somhar lokalanknytning.Den vittre prostenHansBergeström(född 1735, död 1784),kyrkoherde i Hälsingborgunderdesista tio årenav sinlevnad,har betecknatssom"denförstesom i vers skildrat detskånskalandskapet",och hangör det i ett "Odeöfver utsigten vid Helsingborg",somliksomhans diktning i övrigt ger prov påenbetydandeformell talang. Dikten ingår i denkort efterhans dödutgivna"Samling af HansBergeströmspoetiska arbeten" (2 bd,1784)ochär att betraktasomdeförsta egentligahälsingborgspoemet.Den dikt medtiteln "Helsingborg",somdensomförfattare betydligtmerakändeJacobWallenberg — hansomskrev denberömda reseskildringen "Minsonpågalejan"— infogat i sinår1781utgivna, delvisburleska"Sanfärdigresebeskrifning",har icke i egentligmeningnågon 328

anknytning till stadenutanenbart till slaget vid HälsingborgochMagnus Stenbock.—Bergeströmsodehar långtsenareunderrubriken"Engammal visaomHelsingborg"återgivits ochkommenteratsstycke för styckeav en annanhälsingborgspoet,OscarPatricSturzen-Becker, i dennes"Helsingborg ochdessnejder.Samlingarochutkast" ( tryckt1851).Sturzen-Becker inrangerarBergeström"bland demångapoeter af andra, tredje ordningen, hvilkaunderGustafdenTredjes tidehvarfmedstörre eller mindre bifall rimmadesinalångsläpigaalexandrinerochsinamatta oder".Bergeström sägesickeha varit någotpoetisktgeni, "menhanhadeenflytandepenna ochskrefgernavers,sådandennu var". I frågaomdendikt,somdet här närmastgäller,medgerdockSturzen-Becker, att "den är imedlertid, uppriktigt taladt,icke fullkomligtmisslyckad ...; denhörerunder allaomständigheter till samlingen af 'testimoniaeruditorumvirorum' (lärda mäns vittnesbörd)rörandedenvackrastadochnejd,somutgör föremålet för dessablad."Sturzen-Beckerraljerar i fortsättningenganskavåldsamtmed sinföregångaresomhälsingborgsskaldmenslutarmeddet omdömet, att ävenomdiktenickeärnågotmästerverk,såharden"onekligensinaenskildheteraf förtjenst",ochatt "detsynesvara billigt att Helsingborgåsinsida ickeglömmerattenHansBergeströmfunnits, att det haft sinegensångare, entrubadur,somtrofast låg viddess fötter,medantidens öfriga skalder endastknäböjdeviddenTredjeGustafs thronpall". DettaSturzen-Beckers slutomdömeharvälfortfarandesingiltighet.ÄvenomBergeströmspoetiska alstringsenarerönt störreuppskattningochförståelsegenomatt densatts in i sitttidssammanhang, i synnerhetavSigurdWestman i hansuttömmande biografiskastudie(publicerad i "Kring Kärnan", 5, 1953),såär hanvärd attminnasickesomenstorskald,mensomenickehelt obetydligoch i varje fallsomdenförstehälsingborgsskalden. OmBergeströmkansägasha varit entypisk representant för sin tids litterärasmakochkulturellaströmningar—hanröjer i sinpoesipåverkan frånframför allt Gustaf Philip Creutzochomfattade, trots sin pietistiskt färgadereligiositet, i mångastyckenupplysningstidens ideer—såkandetta ocksåsägasha varit fallet meddenhälsingborgsskald,somvi närmasthar anledningatt dröja vid, Carl ChristianEberstein,adjunkt i grekiska vid Lundsuniversitet, rektor i Hälsingborgunder åren 1820-1826, titulärprofessorochslutligenkyrkoherdeförst i VisseltoftaochVerum,därefter iVästraKampochHov.Ebersteinsstudie-ochläraretid i Lund, från 1802, sammanföl ju väsentligenmedEsaiasTegnersuniversitetstid,och det är nästansjälvfallet, att hansompoet,ochen flitig sådan,stodunder inflytandeavjustTegnér.Själv villehanvälickeerkännanågotsådantberoende, 329

Hanlär hahävdat, att hannästLeopoldvardenfrämstepoeten i Sverige, etttyvärrmyckettypisktuttryck för denonekligenmycketbegåvadeEbersteinsnästansjukligasjälvöverskattning.Långt ifrån att varasjälvständig i sin diktning är hantvärtomenutpräglad "tegnerid", detta trots att han ständigtvarinvecklad i stridermedTegnér,somvarprofessor i hansämne menpå allt sättsöktehindrahansakademiskakarriärochdessutomstarkt bidrog till att förlöjliga alstrenavhanspoetiskabegåvning.Det härsagda hindrar emellertid inte att Eberstein, bl. a.genomminnesdikter,framstår somstorbeundrareavTegnér. Underdenförhållandevis kortahälsingborgsperiodenkomEberstein att spelaenväsentligarestörre roll somlitteratör änsomskolman,han var underlångaperioder ledig frånskoltjänsten.Sinmestbeståendeinsatssom publicistgjordehansomgrundareavHelsingborgsPosten1824. Här fick hanutlopp ickeminst för sinpolemiskabegåvninggenombidrag i såväl bundensom fri form, riktade i främstarummet motstadensstyresmän, enkannerligenborgmästarenStåhle.Menävenutanför sin tidnings spalter lät han sinpoetiskaådraflöda, bl. a. i en rad tillfällighetsdikter ägnade kändahälsingborgare.Ochstadensjälv besjönghan i dikten "Sundet", enligthonomsjälv "författat envackervårdag i Helsingborg".Huvuddelen avsinlitteräraproduktionsamladeEberstein i "Mina tidsfördrif"och"Mina höstblommor"(1826resp.1854).Denförstnämndasamlingen, i vilkendiktenomSundetpublicerades,fick enfruktansvärtnedgörandekritik i kalendern"Svea",därrecensentenbetecknardensom"ettsammelsuriumaf dels platta oder och jämmerfulla elegier, dels långsläpigaepigrammer och länsmanskvickheter".Senaretider 'har bedömtEbersteinmerapositivt. I nekrologenöverhonom i AllmännaÖresunds-Posten1858,sannolikt författadavFredrik T.Borg,heterdetsålundaefter det attEbersteinsbeundran för Tegnérpoängterats: "Sjelf idkadeE.medframgångskaldekonstenoch mångenliten blomma från dennamark skall alltid fröjda vandraren i poesiensblomstergårdar."Och i levnadsteckningen i Svensktbiografiskt lexikon (D. 12, 1946, författadav G.Carlquist)anseshans talrika dikter "vittnaomenbetydandepoetiskbegåvning". OscarPatricSturzen-Beckers förhållande till Hälsingborg är ganska komplicerat.Hankom1847vid36årsålder till stadenochgrundadesamma årdenickeminst för denkommunaladebattenbetydelsefullatidningen Allmännaöresunds-Posten,somhanredigerade i skandinavistiskochradikal anda.Hansförstahälsingborgsperiodvarade till 1854,dåhanflyttadeöver till Köpenhamn,men1863återvändehan därifrån och förblev hälsingborgare till sindödår1869.Somnyblivenskåningvarhanfögaentusiastisk 330

' 1 1 1 1 1 1 " -

förlandskapetochdessnatur, ej heller fannhansig särskilt väl till rätta i sinnyahemstad. Vid slutet av sitt liv planeradehan att återvända till Stockholm,ochnär hanlåg i sinsistasjukdom,skrev han: "Jag har blott enendaönskan,den attgenomett underverkkunna bli såförbättrad, att förflyttningen till Stockholmvoremöjlig för migframpåvåren.Jagunnar ogernaHelsingborgattegamitt stoft."Hansönskangick icke i uppfyllelse, ochhans stoft vilar pådennus.k.gamlakyrkogården i Hälsingborgunder enminnesvård,somåstadkommitsgenomeninsamling, till vilken initiativet togsinomstadsfullmäktige,ochsomavtäcktesår1874.MeddennaSturzenBeckersinställningbåde vid hälsingborgstidens börjanoch viddess slut hindraricke, att han i sin litterära produktion har förklaratstaden sin oreserveradekärlek. I den år 1851utgivnaskriften"Helsingborgochdess nejder.Samlingarochutkast" formar sig det första kapitlet, betitlat "Ett förstaögonkast", till enlovsångöverstadensochnejdensskönhet. I fråga omlägetsägerhansig "vilja sättaHelsingborgframför allt annat". Här harman "ett målerimedfigurer, ett rörligt, ständigtomvexlandeochsig förnyandeskådespel;det är ennatur„ vid hvilkenmanicke tröttnar, med hvilkenmankan umgås i stället för att blott i förbigåendebeundraden. Stigupp envårmorgon,dåsolen ligger öfver dendanskakusten, i dessa trädgårdar,dristigthänkastandehärochder i de nyckfulltskurnabranter, under kasskugga Helsingborgär anlagdt, stig upp,om ni behagar,och blickahvi ut löfver Sundet"! Sålångtmedögatduskönjakan, ensvärmafsegel,enskogafmaster, smärtajollarmedystrahopp, ochbukigaskeppmedtungalaster! Detsammanfattandeintrycketformuleras så: "Ni skallsomJerusalems skomakarefå vandralängeochväl, icke blott genomSvergeslandskapet, mengenomEuropa, för att finnainomett litetområdepåengångsamladt såmyckenomvexlande,underhållandenaturfägringsomhär.Stadensbarn vetaknappastsjelfvaderom,demisstro sitt öga,deäro alltför blygsamma för attanahur ovanligtvackertdettavackra i sjelfvaverketär,menfrämlingenmärkerdet vidförstaögonkastetocherkännerdet oförställdt." Även i Sturzen-Beckerssenarediktning är detSundet,somframför allt varitinspirationskällan. I dikten"Brodershälsning",skriven till detskandinaviskafolkinötet i Hälsingborg år 1858, alltsåunderhansKöpenhamns peri od,ähar hanframställtÖresundsomförbindelselänkenmellandebåda broderl nderna: 331

"NIPP" -

Skönt i skogochsköntkringrikaslätter sommarnsprider fröjdochmodochlust, soe l ndröjerkvar i långanätter, sydländsktbrinnerdagenpåvårkust. Såi dessatimmar—odevandra o,de ila bortsomsaligblund! — nordochsöderfamnaömtvarandra hervidazurblåaÖresund. I övrigt är detmestadelsstadensvackraomgivningar,somSturzen-Becker fångatmedsinpenna,Hälsan,RamlösaochSofiero,somhanbeskrivitmed finkänslamenocksåmedroandefaktiskaupplysningar.Självastadenhar däremotförblivithonom i stortsettfrämmande.Visserligentalar hanpåett ställe, i samlingen"Svenskareseintryck'',omHälsingborgpå ett sätt,som röjer envarmkärlek: "Helsingborg, ah! det är någotannat.Derommå skrifvaskapitel,icke blott rader.Helsingborg,det är —minstad för mig." Mendet kapitlet blev aldrig skrivet,ochnärSturzen-Beckerpå1860-talet återvänder till Hälsingborg, i enperiodav djup melankoli, är det för att därfinna isolering,icke för att tagauppgamlakontakter: "Jag har nu", skriverhan till ungdomsvännenC. W. A. Strandberg(Talis Qvalis) i ett brev1863, "fattat mitt beslut, att slå mig ner i Helsingborgstrakten Konstenär för mig att finnanågonlitenpassandereträtt ulanförstaden, ty attdeltaga i detevigakäbbletmellandemer eller mindrehederligamedborgarna'intet muros' roar migickelängre." I ett brev till vännenS. A. Hedlundsammaår sägerhansigendastönskaatt finnaenvrå, där han kundelevaalldelesobemärkt,"helstglömd af alla". Hanämnadeköpa"en handsbreddjord utanför Helsingborg"ochdärbyggasig "en liten hydda". Planernaförverkligades ju ocksågenomuppförandetav villanCanzonetta vidRamlösavägen,där hankunde flytta in i maj 1865. Isoleringenblev ocksåsåfullständig,somhanavsett. Därtill bidrogväl bl. a.motsättningarna till denfornevännenochyngremedarbetarenFredrik Borg,somhanpå sintid själv kallat till Hälsingborgår1853meddenmåttfullareklamenför staden:"Hborgäringenotreflig ort." MenävenomSturzen-Beckersinställning till Hälsingborgärmotsägelsefull, framstårhan likvälsomden,sommeraännågonannan givit staden enplats i litteraturen,genomsin diktning, sinaprosaskisserochickeminst genomsitt kulturhistoriskaförfattarskap,somhan till ickeoväsentligdel ägnadejust Hälsingborg. Detharsagts,att A. U.Bååth, följd avErnstAhlgrenochOlaHansson, givitSkåneen plats inom litteraturen. Man kan naturligtvis mot detta 332

konstaterandegenmäla,attSkånelångt tidigare fått sinaförstaintroduktörer, ochbl. a.hänvisa till detovanciteradeuttalandetomHansBergeström,vars författarskapligger ett helt århundradeföreBääths.Menändåligger det knappastnågonöverdrift i påståendet, att Båäth varit denförste. Ingen harförehonomhaftskånsktlandskapochskånsktliv somdenhuvudsakliga inspirationskällan. Ingen har heller före honomsålyckats fångastämningarnasamtidigtsom— hansrealism likmätigt — detaljerna. I fråga omsåvälBååthsomhans efterföljare, Ernst Ahlgrenoch OlaHansson, gäller ju, att det varit andradelar avSkåneänHälsingborgochHälsingborgstrakten,somde främstägnat sin diktning, BååthochOlaHansson Söderslätt,ErnstAhlgrenmellerstaSkåne.Men alla tre har kommit i tillfällig kontaktmedHälsingborgochförmedlatintryck därifrån i vers eller prosa. i råg omBååthochErnstAhlgren gäller emellertid, att Hälsingborg intarenganskaundanskymdplats i derasförfattarskap.Ingenavdemhar heller varit i annatän,somdetsynes, tillfällig kontaktmedstaden.Bååths dikt "Efter storm" i den 1884 utgivnasamlingen "Vid allfarväg" har sålundasynbarligentillkommit vid ettgästbesök i Hälsingborgeller i grannskapet,ochmiljönkanmycketvälha varitdensamma,när hanskrevden i "Pågrönastigar" fyra årsenareingåendedikten "Mellan vildvinsrankor": HärbredersigSundet,blankochgrå sigvaggar i lugndessvidayta. Enångareslamporlysasmå, sombjärtapunkterframåtdeflyta. Ochmasterskymtalångtutematt. ErnstAhlgren,bakomvilketnamn ju döljer sig författarinnan Victoria Benedictsson,har veterligenlämnatendastett bidrag till denhälsingborgsinspireradeskönlitteraturen,prosaskissen"FrånRamlösa" i den1888 utgivnasamlingen"Berättelserochutkast", vilken börjarmedenstämningsbild frånHälsingborgshamn: Detvarsöndag.Hälsingborgshamnlågspegelblank,ochfrånbalkongen, därvisutta,hademanenförträffligutsiktöfverSundet,somgick i små glittrandevågor,skarpaochsnabba,såatt detskar i ögonen.Längstbort syntesdanskalandetochHelsingörmedsitt stoltaKronborg, allt insvept idettalättasolvarmatöcken,sompåklarasommardagarkommerdet att synaspåengångsålockandenäraochsålångtborta. OlaHansson,kosmopolitensomsamtidigtvarenavvårafrämstaprovinsieladiktare, har haft närmareförbindelsemedHälsingborg,ochstaden 333

harocksåavsatttydligareochfleraspår i hans diktningän i debådaföregångarnas.Redan i barndomsminnenaharstadenenplats. I diktsamlingen "Detförlofvade landet" från år 1906 låter hannågraav intrycken från barnaårentagaform: JagdrömdesombarnvidKärnan i Helsingborg. Inundermiggammalkyrka ochgatorochtorg; ochbortomdenrörliga,skeppsfylida hamnensrund blått uti solskensglitter Öresund. —— Sombarnjagickekände enskönaresyn. Medansolendaladesakta mothafvetsbryn, tankarnaforovida pålångvägafart ochstyrdesomhafsfåglarkosan, devissteejhvart. Ochänej jagvet ettfagrare styckejord att firamedsångenssonligt smekandeord änkulturensgamlaglänsande farled i nord ochhvilandeskeppmedbudskap frånvärldenombord. Härär deticke blott utsiktenöverSundet,utanutblickarna ut i världen i inrebemärkelse,somformas i ordpåettsätt,somför tankarna till Vilhelm Ekelund. Tvåårsenare, i samlingen"Påhemmetsaltare",återvänderOlaHansson ännuengång till barndomstidensHälsingborg: Detvar i "Hälsans"fetavälmaktsdagar dåhelaSkånehadekrankamagar Förmångenannansvårochledsamtsot i.Helsingborgallenafannsdetbot Lantbrukarefamiljenfrån 'Rustgården" i Hönsingenere i Vemmenhög, far, morochyngstesonen,har farit till Hälsingborg för att drickabrunn vidHälsan,somdåännufloreradesomkurort i tävlanmeddetmeraberömda ochelegantaRamlösa.Manhar hyrt in sighosenpostiljon högtuppepå

." 1 1 1 1 w -

"Liden"bakomKärnan,ochnärdiligensen,somännuär detendareguljära kommunikationsmedletuppmotVästkusten,passerarpostiljonenshus,blåser denne i sitt horn, vid avfärdenallvarsamt, vid återkomstenmeden hög fanfar.DäruppekringLidenvaromgivningarnaännuhelt lantliga: Vidlångsträckt "Lid" sigbredderundtomkring blott rikasädesfältochgrönaängar. I ottanväcktmanklef urkvafvasängar; ochsvaltochvackertsommarmotossmyste, ochmorgondaggpäaxochblommorlyste; ochljusblårymdvar fylldmedlärkorssång, därtyst viskred°genomgulnadvång. Bakomossstadenstak af rödategel ochSundetblånandemedhvitasegel, framförosstätochlummig,grönochsval e nlö— fskogskrans kring"Hälsans"djupadal. — — Menredan i sin tidigare diktning, i "Notturno"1885, har OlaHansson skrivitpoesimedmotiv frånHälsingborg,kanskemeraomedelbar,mindre idyllisk.Så i denvemodsfylldadikten"Dynandeböljor": Dynandeböljor klaskaochklucka. Inemotstranden dedämpadtsucka. Framöfverstenarne mjuktdegunga, liksom i tysta toner — —de —sjunga. Saktadeandas, landochvatten, iskymningsblånande sommarnatten. Liksommedhalflyckta ögonsunden slumra i lätta sommarnatsblunden. I denandradikten,"Sommarnatten",daterad"Helsingborg juli 1885", är det livsångesten,sompräglarupplevelsenav ljus-ochljudupplevelserna vidSundet: Sommarnatens daggigtsvaladunkel liggeröfver alltsomenmattblåslöja

334

335 k

Ute i sundet, derdunsternatätna, synasskeppslanternorna somskummaljuspunkter —— — Men,liksom i nattluften dröjerenpinsamskälfning afdagenshetta ochdagenslarm, såsitter i mittväsens innerstagömslen, i dethudlösaköttetsnervnät, somen aldrigdomnandeoro, lifsångestensryckande, hullingtäcktatagg. höjer sig stortochmörkt somettskeppsskrov i vägytan.

OlaHanssonsnärmastföljandekontaktmedHälsingborgblev av praktiskmenocksålivsavgörandenatur. Här fannhanförläggare för sinnästa skrift, "Sensitivaamorosa",somrefuserats av Stockholmsförlagenmen utgavsav redaktörenHans Österling,Anders Österlings far, somsamma år - 1887—ocksåstod för utgivningen avStrindbergslikaledesrefuserade

tillsmåvågornasskvalp,hvilkalöstehansbundnastämningar ut i sinegen melankoliskt stilla rytm O c h han bröt icke upp till Stockholmigen, förränhöstblåstenendaghvirfladeallablad frånalléernas trädochSundet gick i porslinskalla,porslinsbjertafäger." EnömmarekärleksförklaringharstadenHälsingborgnogaldrig fått. "Utomkvinnanfinns detsedanblott ensak till, somverkligeninspirerar Fallström",skriverOscarLevertin i enessäöver DanielFallström, "och detärStockholmsnaturen,stadensochdessomgifningars lyriskaochkvinnliga natur". MenävenstadenHälsingborghar satt DanielFallströms lättflytandepenna i rörelse. Av vadorsakhanbetroddesmed att till avtäckningenavStenbocksstatyn i december1901skrivaenkantat, är obekant— ytterligareenkantatskrevs f. ö. i dettasammanhang,av densomlokalpoet kändehamnkamrerenHaraldTornberg,varsfader,redaktörR.C.Tornberg, femtioår tidigaresträngatsinlyra till Stenbocksära.Denär i varje fall icke i påvisbargradinspireradavstadensomsådan—omnu ordet inspiration överhuvudtagetkananvändas i sambandmeddettapastischartadediktverk, därskaldenbemödatsigomattåstadkommanågotav tidsstämninggenom enegenartadarkaisering i stilen,huvudsakligenbeståendeavbegagnandet avbokstavenw.Kantatenpublicerades åttaårsenare i diktsamlingen"Gyllenrödt". Då har Fallströms lyriska lekfullhetochhansförmåga att fånga ennaturstämningpå ett helt annatsätt tagit sigsjälvklarauttryck i den år 1905 i samlingen"Hvitasyrener"publiceradediktenomHälsingborg, där avslutningsstrofen—medengraciöstravesteringavdeninledande—lyder:

sorgespel"Fadern"ochåret efter avdenneskomedi"Kamraterna". Publiceringenav"Sensitivaamorosa"gjordeOlaHansson till varg i veum i den litteräravärlden,mottagandetdrevhonomett par årsenare i landsflykt. I densjälvbiografiskaromanen"Resanhem"berättar OlaHansson,hur svårtTruls,hans alter ego, har att finna sig till rätta i huvudstaden,där hanfått anställning vid en tidning. Hanlängtarhem till Skåne.Stundom serhansomi envision,frambesvurenav ett tidningsbladdär nerifrån,hembygdenframför sig: Ensådandagbetaldehansinaräkningar,packadeett parhandkoffertar ochfor utanafskedsvisitermednattågetdirekt till Helsingborg,sinälsklingsstad.När hanföljande förmiddagsteg ur kupén,kändehan sigsomen annanmenniska P å aftonen,sedanhansofvit ut, gick han ut påhamnmolen.Skånesdämpadestämningar gaf hvila åt hans själ; ochÖresunds förtonadefärgersmektehonomsomdeminnen,hanhadekära.Hantyckte sighamedfemtontimmarsjernvägsfartrestrakt in i drömmen;menniskorna taladetystareochmedenblidaretunga,ochnaturentoghonom intill sig somenbarndornskäresta,hvilken förstår förtagadenälskadehans lönliga plåga.Truls sattblandandradrömmareytterstutepåstenarneochlyssnade

isinstoramonografiöverVilhelmEkelund, i vilkethanskildrardesommarmånaderår 1906,somEkelundtilsammansmedmakarnaAndreas Bjerre ochAmeliePossetillbringade i trakternavid det nordligaÖresund,påVen, i Hälsingborgochvid Kullen.Resanblev,somWerinframhåller,betydelsefull för Ekelund"genomdenaturupplevelserdengav honom, de största sedanvistelsen i ÖsterlenochpåStenshuvudvåren1900".Ekelundhar själv bekräftatdetta i ettbrev:"Sedanförramånadensbörjanlefver jaghär rundt vidSundet— Hven,Helsingborg — och blir dennamånadenpå Kullaberget.Ni kännerkanske!Enhärlig ort, enståtlignatur,sommanfårsöka

336

Helsingborg,Du harhafvetsglans, Duharbokskogensfågelkvitter Duhar böljornaspärlregnsglitter kring Din hvitapannasdjupgrönakrans. "Sommar i Arkadien" har Algot Werin satt som rubrik på det kapitel

337

länge i Europaeftermaken till." Resan till Nordvästskåne—densträcktes utävenupp motTorekov — blev änmerabetydelsefull,genom att den innebarEkelundsförstakontaktmeddennaturochdenstad,somhanvalde attleva i, närhanåtervändefrån sinlandsflykt. Undervistelsen i Hälsingborgfick hanuppslaget till den dikt omOla Hansson,somhanvälocksåskrevdär,ochsomär ett uttryck för hansstora intresseochbeundranför denneviddennatid. Hurmycketav detavsceneriernavidSundetinspirerade i "Dithyramber i aftonglans",somhar direkt sambandmedHälsingborg är icke möjligt attbedöma. I frågaomdikten "Till OlaHansson"råderemellertid intet tvivelhärom: Irymdendarrar, blåttmedsilfver,hafvet. Sehennesanletbär ettädeltsvårmodsdjupt idrömförsjunknaro, ihennesögahyllar, liktstrålandeochstilla stjärnanöfverhaf —— Sinkronasvalutbredermorgon, Medhögblåfärg detfriskahafssundsvallar. Däremotär det synnerligentvivelaktigt, omden i Gunnemosantologi medtagnadikten "I värdshuset vid Sundet" kansättas i sambandmed Hälsingborg eller trakten däromkring. Den publicerades i samlingen "Syner",utgiven år 1901(icke1910,somGunnemoanger;man får över huvudtaget utnyttjaGunnemosbibliografiskauppgiftermedförsiktighet), dåEkelundveterligenicke haft någonnärmarekontaktmednordvästra Skåne.Enjämförelsemellandennadiktochden i samlingen"Dikter, III" 1921publiceradedikten "Falsterbo"ochävenandra i dennasamling ingåendediktertyckssnarastgeanledning att sättaden i sambandmedde sydligadelarnaavÖresund. Detär välsannolikt, attEkelundsintryckochupplevelserundersommarmånaderna i nordvästraSkånevarit avavgörandebetydelse,när han efter sinhösten1908påbörjadelandsflyktåtervände till hemlandet efter tolv åroch1921slogsigner i Hälsingborg.Mendet är möjligt, att inflytelser frånOlaHanssonsförkärlek för staden,hans "älsklingsstad'',somhan ju kalladeden i "Resanhem",ocksågjort sig gällande.Ekelundkändesig överhuvudtagetbefryndadmedOlaHansson,liksom f. ö.medErnstAhl338

gren,ochdeharbådaspelatenickeoväsentlig roll för hans provinsiela diktning.Ochatt OlaHanssonsochHälsingborgsnamn för Ekelundvarit intimt förbundna,framgår ju av denovanciteradedikten till den förstnämnde. I börjanavår1921komalltsåVilhelmEkelund till Hälsingborg,därhan medsinhustruochsindotterbosattesig i "Provhuset"vid Tallgatan i Raus plantering.Omvalet av Hälsingborgsomvistelseort har Werin uttalat: "AttboplatsenblevHelsingborgsåghanenvissmeningi. Hanharvidett avdetillfällendåhanblickadetillbakapåsinbanaunderrubriken'H-g' noteratfyrapunkterpådenna,somallahänförsig tillHelsingborgeller till orter i dessnärhet."Detreförstapunkternaanger i sinkryptiskastil, att Ekelundansettsighärhafåttdeförhansutvecklingsomförfattarekanske väsentligasteimpulsernagenomläsningav olika författare frånPindaros till Nietzsche.Underdenfjärdepunktenstår ettendaord:Hemkomst,rnedett dunkeltochoavslutattillägg. 1 Hälsingborg,framhåller Werin,tyckte Ekelundsighafått"enutsiktspunkt,frånvilkendetöppnadesigeuropeiska kulturperspektiv". Vi kanhärseen parallell till OlaHanssonsvisionav Sundet, i vilkenhan låterbarndomsintryckengenomlysasavmannaålderns kosmopolitism. "Där Ekelund nu stod", fortsätter Werin, "vid ett sund somförbinderÖstersjönmedAtlanten,meddethistoriemättadeKronborg somfäste för ögat,tycktehanattmycketstråladesamman,som i enfokus". Hangjordeutkast till något,somhanämnadekalla "Utsikt vid Sundet", tänktsomen "tidskrift" eller häftespublikation.Planernakomicke till utförande. VilhelmEkelundlär hakommit tillHälsingborg i avsiktattbrytaden isolering, i vilkenhanlevatunderdensenastedelenavsinlandsflykt,på Jyland.Han"komhem i hoppattmötamänniskorochslippakännasig somenfrämling". I självaverketblevensamhetenefterhandlikastor.Han isoleradesig allt merafrån sinomvärld.Det gällerhansåterståendelevnad. Detgällerocksåhansförfattarskap. 1900-taletsförstadecenniumkännetecknasur litterärsynpunktför Hälsingborgsvidkommandeav att enhelradungabegåvadeförfattareeller blivandesådanaknöts till någraavstadenstidningar.ElinWägner,som hadesitthem i stadensomdotter till rektorSvenWägnervidläroverket, börjadesinpublicistbana1903somvolontär iHelsingborgs-PostensredaktionmenlämnadetidningenochHälsingborgredanpåföljandeår,och detkanslåsfast,atthennessenareförfattarskapinnehållerfögastoffmed anknytningtillstaden,utöverdenoppositionmotdesträngtpatriarkaliska 339

förhållandena i hemmet,somkommer till synes.AugustTörnblom(pseudonymenElf Norrbo)komsammaår till Öresunds-Posten,ochstannadedär till 1928och i Hälsingborglivet ut, till 1933.Hanvar ju framför allt och nästanuteslutandenorrlandsskildrare,såväl föresomefter det han blivit hälsingborgare,ochdennyahemstadenhar skymtat i hans författarskap enbart i ettochannatbidrag i denavhonomstartadepublikationen "Jul i Helsingborg". År 1907kornsåBirger Sjöberg till Helsingborgs-Posten, ävenhan för att bli hälsingborgare för livet, och K. G.Ossiannilsson till öresunds-Postenför en tid av åtta år. Fördessabådagäller, att hälsingborgsmiljönkornattspelaenväsentlig roll i derasförfattarskap, för Birger Sjöbergvisserligenpå ettsvårbestämbartsätt, för Ossiannilsson i enlighet medhans läggningmerapåtagligt.Somfree-lancerframträdde ett par år senareYngvevonSchmidten,inföddhälsingborgare,död1953,somvälpå sitt sätt kansägasha varit hälsingborgstrubadurenpar pre'l väl klingandevers sjungithemstadenslov,mensomefter tre i snabb följd -publ iceradesamlingarav diktochprosaenbartframträddesomtillfällighetså År 1907debuteradeAxelAhlman,varsuppväxtår förlupit i Hälsingpoet. borg, där hanocksåvarit bosattunderdesenastedecennierna.Såvälbarn-chungdom o enssomdenframskridnaåldernshälsingborgsintryck har satt enc e, o citterära h produkti i on. spår i hansskönl I K. G.Ossiannilssonsnästanrastlösaförfattarskap har under hälsingborgsårensåvälstadsbildsomstadsmiljöspelat en betydelsefull roll. I romanen"Havet" har hanskildratenungtidningsmans tillvaro ochverksamhet i "konsulernas Hälsingborg", i hans övrigaproduktion är det väl främsthans till stadsfullmäktiges50-årsjubileumskrivnadikt "Helsingborg", sombörihågkommas,densombörjarmeddetståtligaanslaget Säg,främling,sågdustaden urSundetsdyningstå, enblommalik medbladen halftöppnamotdetblå? ochsom, enligt GabrielJönsson,slutar med "fyra radervers,somborde väckagensvarhos allahälsingborgare": tyägdejagmitt friaval, jaglevdehärochdog ochblevesenennäktergal, somsjöng i Pålsjöskog. Hälsingborgstidenhar alltsåspelatenviktig roll i Ossiannilssonsutveckling. Det ärocksåsjälvfallet, att denägnats vederbörligtutrymme i hans

340

bådasjälvbiografiskaverk, "0 gamlaklang-ochjubeltid. Minnen frånåren 1875-1914" (1945)och"Underportaravsång.Minnenfrånåren1902— 1939"(1946). I denförstnämndaboken har Ossiannilsson i kapitlet "HandlaromHälsingborg"berättatomöverflyttningenfrånAskirn till det nyaverksamhetsfält,somöppnadesig för honom i ochmedanställningen vidöresunds-Posten.Hanhadeskilts frånhemmet i Askim, "våramest lyriskaminnens hem",medsaknad,menhanhadeåandrasidantydligen frånförstastund varit positivt inställd till dennya miljön. I detnärmast föregåendekapitlet "Omreseliv" talar han, efter att haredovisaten del intryck frånenTysklandsresa,omdensmula"chauvinism"somalla lider av: "Vidhemkomsten till Helsingborgupptäcktevi nämligen, att detvackraste visettunderhelaresan,dethadevi därrakt framföross—Öresund,danska kusten,världstrafiken,glidande,vimlandesomvid saktamusik,tornen i Hälsingborgochdet ståtligtkuperadesvenskalandskapet.Ochallra, allra vackrastvarförstås vårtegethem i villaBäckahus."Ochtrots att hanicke låterjämförelsen utfalla till hälsingborgssidans favör, när han talar om "Sundet,varssvenskastrand, uppriktigt sagt, tog sigganskaskräpigoch prosaisk ut vid enjämförelsemeddendanskasmossigafiskarstugoroch lummigabokalMer",såomnämnerhanlikvälmedomisskänligstolthetden sång"till densköntbelägnastadensära",somhanblevanmodadatt skriva förstadsfullmäktiges jubileumsskrift år 1912. Ossiannilssonger i dessamemoareren del glimtar ur dåtidens hälsingborgsliv.Hantalarom,att hanvid sinankomst till stadenförsökteatt hålla sigpåsinkant.Hanvarmånomsin frihet ochnumeraocksåomsin frid, ochdethadeberättatshonom, "att Hälsingborgvardefientligakotteriernas stad.Närmademansigdetena,fick mandetandra till fiende".Det är en uppfattningomförhållandena i det dåtidaHälsingborg,somkommerklart till uttryck i denår1910utgivnaromanen"Havet",som"skrevs i Hälsingborgochspelar i Hälsingborgsmiljö, fast jag inarbetat en delbarndomsintryck från Malmö".Ossiannilssonsägersig i allmänhethagått "ur vägen för dehärskande"men talar likväl omden artighet,varmedhan alltid bemötesav direktörSommelius,och tror sigveta, att konsulTrapp varit verksamtill hansförmån.Blanddevänner,"prövade i med-ochmotgång", somhanförvärvade,nämnerhan i förstahandKristina Borg,öresundsPostensredaktör, "en ovanligmänniska,uppskattad i alla lagerochläger", frånvarshemingen fattig gick utan hjälp.Ochdettahembetecknassom ensamlingsplats för kulturfolk, blanddemsvärsonen i huset,J. A. Törnblom,Nils Krok, "folkskollärare,affärsmanochförfattare — enunderlig sammanstälning,mensomhoshonom blivit enharmonisk enhet", hov-

341

fotografenAlfred B.Nilsson, "i mycketett original,menocksåenkulturmanav entyp,somnumeratordevarasällsynt",varshembetecknassom ettsannskyldigtmuseum. NärOssiannilsson i ett annatsammanhangåterkallarhälsingborgstiden i sinerinran, i "Engångmitthem"publicerad i serien"Minnen frånHälsingborgochdessskola" (1954), ställer hantvå frågor. Denena:"Skönhet, stämning,framtids-ochforntidsvyerpåallasidor—hurkundejagnågonsin slitamiglösochflytta till annanort?"Denandra: "Var Hälsingborgnågon stadför vitterlekare?"Svaretpådenförstafrågan ligger involverat i svaret pådenandra.Manskulle tro, skriverOssiannilsson, att dettaskullevara jakande,"närmanbeundrardenluftigabelägenhetenochdeskönaomgivningarna".Ochhanhänvisar till att åtskiliga författareundertidernas lopp valtHälsingborg till hemvist:OscarPatrik Sturzen-Becker,OlaHansson (somenligtOssiannilssongick i skolan i Hälsingborg, vilket knappastär riktigt; däremottillbringadehantilsammansmedsinmoder vid flera tillfällensommarenvidHälsan),VilhelmEkelund, Elf Norrbo,HjalmarBergmanochBirgerSjöberg.Mensvaret blir ändånärmastnekande,eftersom hanöverhuvudtaget ställer i fråga,omenmedelstorsvenskstadär "det lämpligavistet för endiktare". Visserligen,sägerhan,hadehälsingborgsårenenligtmångasmeningframbragtmångaav hansbästaböcker.Men detäruppenbart,skriverhan, att "blott få författare bli annatängästeroch främlingar i enmindrestad,ochattsågottsomingenavskråetstannardär livet ut,såvidaingenborgerligsyssladärtill nödgar.— Dettahindrar inte, att jag alltmer fick beundran för stadenochdessskönalägeochfattade tilgivenhet för åtskiligaavdessinvånare. Vilket jag tror mig habetygat bådegenomickeså få dikter till stadensäraochgenomnågra sidor i memoarboken '0 gamlaklang-ochjubeltid' ..." Hösten1907komden22-årigeBirger Sjöberg till Hälsingborg,den 1 novemberinträddehan i Helsingborgs-Postensredaktion.Detvartidningens chefredaktörJ.G.Christens&Isomfått ögonenpådenungemedarbetaren i StockholmsDagblad, vilken hunnit göra sig kändsomen godkåsör. Christenst'mbjödenårslönpå2.400kronor,såmycketvarStockholmsDagbladschefickehågadatt betala för att få behållahonom.Mellanskilnaden pånågrahundrakronor blev,somHedvig af Petersens,BirgerSjöbergs äldrearbetskamratunderStockholmstiden, framhållit i sin initierade bok "OmBirgerSjöberg" (1956), av livsavgörandebetydelse.Omplanteringen frånhuvudstaden till småstadenHälsingborgpåverkadehelaBirgerSjöbergs liv ochjämvälhansförfattarskap. 342

I förstonegick välpåverkan i negativ riktning. BirgerSjöberghade,som nämnts,gjort sigkändsomkåsör,ochdetvarsomsådanhan till enbörjan framträdde inför hälsingborgspubliken.Ochgjorde enligt enganskaenhällig uppfattningfiasko.Ettunderdenståenderubriken "I Helsingborg' re anden11novemberpubliceratkåserihar blivitmycketomskrivet i detta .sadm manhang.Birger Sjöberghadesomnyinflyttadsomsåmångaandra främlingarfängslats av ochförundrats över det för hälsingborgarnaså alldagligafenomen,somutgöresavhöstdimmornamedtilhörandemistlursolåt,ochbyggt sittkåseridärpå:

Densomär ifrånupp-Sverigekompågatan,ochhansögonvoro halft släckta, benenginge,af sig själfva,sombruketärhoströttapersoner. — — Jagbehöfverinte talaom,att detärmistlutarne.Jaghar tvåstycken;denena hvinermeraändenandra,ochdenandralåtersomett bedröfvatkreatur.Den enaär imposantochhjärtskrämmande,ochdenandra är upplösandemed sitt djupasvårmod.

Förstanattenskalljag aldrigglömma.Vi äroalladjurvänner i vår familjoch natrockochsadetill mor:Hörduhurdetbölar;stackars,stackarsdjur! Hantroddedetfannsenladugård i närheten. —— — FamiljenSjöberg -- BirgerSjöbergs föräldrarhadeflyttatmedsonen till Hälsingborg—boddevidWieselgrensgatan."Vadsomför dem",skriver HedvigafPetersens,"varskrämmandeochnytt i mistlurarnas böl, var för hälsingborgarnavanligtoch likgiltigt, i vart fall inte nog lustigtsomstoff till kåseri". Dettamåvara riktigt. Men när honfortsätter sinkommentar medattpåpeka,att"misstankenatt detkundefinnasladugårdar i stadenvar intebehaglig för ettframåtsträvandesamhälle", tillskriver honnoghälsingborgarnastörrekänslighet eller stingslighet änvadsomär rimligt. Den, somsjälv vuxitupp i närhetenavWieselgrensgatan,påEneborg,minns väl, hurännuåtskilliga årsenarehelaområdetuppmot Wilsonpark varrena "bondlandet",och att jordenochde till EneborghöranderödaBruniuslängornavarutarrenderade för lantbruk. Det var alltsåganskarimligt för ennyinflyttad att uppfattamistlursråmandenapå familjenSjöbergs sätt, ochingenhälsingborgarekanha varitovetandeom, att landsbygdenfortfarandeuppepåhöjdensmögsig tätt inpådengamlastadskärnan. BirgerSjöbergsträvade i varje fall påmedkåseriskrivandet,ochunder defjortonmånaderdet varhanshuvuduppgift,innanhanbefordrades till redaktionssekreterarevid tidningen,hannhanförfatta 152kåserier, i vilka hangav glimtarav livet i stadenur skildaaspekter. "Att hanhadeutvecklat sigmycket,jämförtmedStockholms-Dagbladstiden,märks tydligt", skriver minfar ärintresseradmedlem i Småfåglarnasvänner.Hanvaknade,tog på sin

343

AugustPeterson i boken"Birger Sjöberg,denokände"(1944). Men, fortsätterhan,"ändåvardetsomomnågothadetagitemot.Hanskåserierslog inteanhärnere ..." Uppgifternasomredaktionssekreteraretoghonomallt mera i anspråk,vadhanskrev,skrevs— tills vidare— för skrivbordslådan. Bevisligenharöverflyttningen till Hälsingborgmedförtenbitterbesvikelse för BirgerSjöberg. I ett brev till fröken afPetersens1908skriverhan i ett P.S.:"Helsingborg är enstad inte för demsomärosnälla, inte för dem somärosötautan för dem,somhastigtresa i genom,kasta ett ögonpå Kärnanochdärpåskyndaned till tågetigen,samt för vredgademänniskor, somvilja spilla timmar på aktier ochslutligen för buttramänniskorsom viljahatahvarandraochskrifvainsändare." Hedvig af PetersenskonstateraromBirgerSjöbergslivsavgörandeval mellanStockholmochHälsingborg, att "han valde fel". Men samtidigt framhållerhondenbetydelse,det haft för hans diktning, att han "i egenskapavredaktionssekreterare i enliten tidning, i enlitenstad,där ingenting fickvarahonomfrämmande",fick "insyn i enondvärld".Ochhonunderstrykerockså,att åenasidan"Öresunds-Postensgläfs ochbristandegehör hosHälsingborgs-publikentystadedenungekåsören h e l t säkerten förlust för svenskalitteratur", men att å andrasidanhälsingborgsvännernas energimyckethar "bidragit till att BirgerSjöbergsentomsiderframträdde somförfattare". I självaverket är detnogganskafruktlöst att spekulera i BirgerSjöbergsutvecklingsomförfattareunderdeförutsättningar,somen fortsattvistelse i Stockholmskulleha inneburit. Att vänkretsen i Hälsingborg— till vilkenhördejournalistkolleger inomochutomHelsingborgsPostensredaktionmenocksådebådaläkarnaArvidBjörkmanochViktor Boivie— betyttmycketickebarasompådrivare,när det gällde att av den efterhandväxandetravenav Frida-visorskapaenbok,tordevaraovedersägligt,likasåatt livet i 1910-20-talens Hälsingborglämnat åtskilligt stoff till hansförfattarskap. Dethar ståttmyckenstridomlokaliseringenavepisoderochpersoner i BirgerSjöbergs diktning,ochstridenhar i stort sett gällt Vänersborgoch Hälsingborg.Huvudkombattenternahar varit den redanciterade lektor AugustPetersonochBirgerSjöbergsjournalistkamratGustaf-AdolfNilsson, själv enmångsidighälsingborgsskildrare.Stridenhar gällt Frida-gestalten, sompådetenahålletfrånkänts varjedrag,somkansättas i sambandmed hälsingborgstiden, på det andrasatts i förbindelsemed en förälskelse i Hälsingborg.Den harocksågällt denhuvudsakligamiljön i "Kvartetten somsprängdes"ochförebilderna till endelavdedärskildradegestalterna. Vaddetförstatvisteämnetbeträffar, är det välsäkrastatt hålla sig till den 344

förmedlandeåsikten, att Frida-gestaltenicke är något porträtt, att hennes mångskiftandedragickekanåterföras pånågonbestämdperson i Birger Sjöbergs liv utanutgörensyntesavenmångfald"Fridor", frånVänersborg, frånStockholmochfrånHälsingborg.Vad miljönochpersonerna i "Kvartetten"angår,råder ingentvekanom, att gulaschtidensochspekulationsraserietsochfinanskraschernasHälsingborglämnatsinabidrag,utmejslade medskärpagenomBirgerSjöbergsegenbittraerfarenhetavdethögaspelets berusningochbakrus. DetärickebaraFrida-gestalten,somBirgerSjöbergskapatutan att efterbildanågonbestämdpersonutansammanfogatav draglånadefrån skilda håll. Detsammagäller i allmänhethanspersonteckning. Karl Ludvig i "Kvartetten"brukaransesutgöradetendaundantaget,möjligenkanfondmäklarenAnkerocksåräknas dit. Påsammasätt förhåller det sigmedhans miljöteckningar.Intryck frånHälsingborgblandasmedbarn-ochungdomsminnenfrånVänersborgochreminiscenser frånStockholmstiden. Det är —medundantagför kåserierna,somhanskrev i Helsingborgs-Postenunder sinallra förstaperioddär,ochsom i vissutsträckninggerögonblicksbilder ochstämningar frånstaden—knappastmöjligt att redovisaHälsingborgs betydelseför BirgerSjöbergsförfattarskapgenomciteringavenskildadikter ellerutdragurhansprosaverk.Men att Hälsingborgingårsomenväsentlig beståndsdel i hanslitteräraproduktion,stårutomalldiskussion.Detjugotvå åren i Hälsingborg— jämnt hälftenavhans alltför kortalevnad,handog år1929—har varitavdenstörstabetydelseför honom,det vore orimligt attantagaannat,ochharsattsina,omänickepregnanta,spår.Enendastrof, urdikten "Vidmörkastränder" i "Kriserochkransar",kanhäråterges,en strof, i vilkendetstormpiskadeSundetgivit anslaget: Hav,somslår i kallastyrkan, dånarmeränpsalm i kyrkan, klämtar lik enklocka i brandellernöd. Gårtill svartanattkravaller, spränges,splittras,sönderfaller, stormarframsomhopvid ettanskriombröd. —— — Ingensötvågkantilena! Ingainsjöflöjtar lena för ettbröst,somkämpar i ängslanochglöd!

Nordvästskånesskald framför andra har GabrielJönssonkallats. Från Glumslövsbackar,hansfödelsetrakt, har han haft utblick överSundetoch överdebådastäder, till vilkahanförelundaårenhaft denstarkasteanknyt345

ningen,HälsingborgochLandskrona.Ochävenom blicken därvid — förklarligt nog dröjt vidönVenochhaftsvårtatt slita sigdärifrån, har minnenochintryck fråndessabådastäder Hälsingborg varGabrielJönssonsförstaskolstadochskolårendärskymtarframhärochdär i hans författarskap— återochåter igen funnit uttryck i hans diktningochjämväl ihansprosa. I inledningsdikten"Minaskepp", i diktsamlingenmedsamma namnfrån år 1936, låter hanenminnesbild från enskolavslutning bilda upptakten: Endag i juni togskolanslut ochvackerttaladeWägner omferiens fröjderochlivets lut. OchSundetsorladelängreut omSindbadochsjöfararsägner. Redanunderpojkåren i Hälsingborg, när han var "ung i nio år och sprang i Hallbergs trappor", var det kustlinjenochhavet,skutornaoch skepparna,somsatthansfantasi i rörelse,ochsom i hansögongjortstaden evigtung,såsomhanuttrycker det i dikten"Hälsingborg" i sammadiktsamling: —— menstadenstodochblånade bedårandeochungt. Härsträcktedensigochsögin alltblåsigtljus frånhaven. Härväxtevarutraven ochborgarnsbörsblev stinn. Ochskeppensklockorklingade medkursmotSkagenshorn, ochsmäckramåsarsvingade kringKärnanskröntatorn. Ochnär hanställer denfrågan, omdessaminnen frånsvunnapojkår måhändaendastär "en bräcklighägringshimmel",somsnartförsvinner,så blir hanssvar: Spörjmig,spörjallagrånande somfått sinförstasorg iblåsigaochblånande, havsljusaHälsingborg. Rädslanför attungdomskärlekensföremålskallvisasig ha förlorat sin tjusning vid förnyadbekantskaplyserocksåigenom i de sidor i kapitlet "Skånemedsols" i boken"Skånskasomrar"frånnärmastföregåendeår,som handlaromHälsingborg: 346

DetärmedblyghetochbävanmannärmarsigDavidsochAlbin Dahls stad,rikets andra i skönhetochfemte i folkmängd—Hälsingborg. I likhet medStockholmhardenettskönhetsråd;jag vet inte varför;vackrakvinnor sökersällanskönhetsdoktorer J a g vetingen ort,somslår ut, blomstrar ochbredersigsåmuntert,såsoligt,såsjälvklartsomHälsingborg.Vadnytt idag?ärdenfråganmanalltid gör sig,närmannalkasdenstaden Skall skönhetenHälsingborgännumötamin blick, spörjermansigängsligt; jag hardockälskathenneoch jag har varit hennetrogen.Jaghar i nio års morgnarsprungitmedhalvlästaläxor i huvudetochmedchokladenbrännande i halsenuppför Bergalideneller Himmelriksgrändeneller Hallbergs trappor; jag har inte kunnatsova i Hälsingborgs vårnatt för den första kysseni enportgång,ochjagharCilmorgonsamvetslöstskolkatfrånskolan ochi yrselochlyckagåttochlästomochomigendet jagskrevundernatten ochsomför förstagångenliknadepoesi. 0, Hälsingborg, jag känner dig, ochjaghar digkär! Ochskaldenkanglädja sig åt att man, från vilket håll manännärmar sigstaden, alltid ser"resegilets kransarpånågonny finess istadens finputsadeinre", menlikväl finneråterseendetsglädje: narcisståndenpåsammaställen i gräsmattansomför femtonArsedan;de O gångarnaner motHälsovägenhasammanäktergalsskymningsomdå gröna man mgymnasistdär luftade sitt rödarevolutionspatosochsinasyrenvita csoeri svärm er— svalkasom då?menvarför risslar inte vattnet i debrantastenpartiernasin h Efteren utflykt till Gröningensminnenav fotbolisspelochcirkusförestäljlningarochhamnenslockelser—desistnämndaaktualiseradegenomett pågaåendeblodigtslagsmålmellantvåsjömän—slutardennastämningsfulla skildringavåterseendetmedHälsingborg: gchdåsomnugårsolenrödner i enläbanköverKattegatt.Omentimme O ärkväl b lenheltblåsippsblå,ochHelsingörs ljus lysasomgulaståndare i allt detblå.MenMilles' Sjöfartsgudinna,hälsingborgslynnetshögtflygandemascot,lstårskarpochskönmot himlen. Det är envackersinnebild för en vacker,strävsamochgladstad.'' i är i stort settsammaintryck,somett tiotal år tidigareförmedlats Det avFredri r k Böök i hans"Resa i Sverige", där förstadagsetappenfrån utgångspunktenBåstadslutat just i Hälsingborg: ggvet inte, omHälsingborgärSverigesvackrastestad,menjag är allJa dee llssäkerpåatt detdenärgladasteochsoligaste.Det ärnågotobeskrivligt luftigt, livligt ochlätt översjälvaläget viddetsmalasundet,därmantycker sigha a Helsingör inomräckhåll.Vackert, vänligt, välordnat är allt i samhället,detärsomett patricisktborgarhemmedgodsmakochvårdandetradid Stortorgetger alltid ett intryck,sompåengångär festligtochhemtioner. trevligt:platsenöppnarsigutåthamnenochSundet,där Milles' skimrande ö us (sic!) dristigt svävar högt över vimlet ochköpenskapen, ett Merkuri v 347 e r a t t d

ypperligtbomärkeför handelsstaden,mendenhar likväl roochbehagsom ensydländskpiazza, ty i öster är denbegränsadavterrassenochskyddad för trafikenavKärnansunderbartståtligamurar.Det ärenenaståendeplats attflanerapåunderändlösasamspråk,ochför ögonblicketsaknasinte heller föremål för meningsutbytet:David." Detär,somsynes,en bild av Hälsingborgs centrala parti vid den tidpunkten,dåstadenjustbegåvatsmedett av sinavackrastekonstverk,och innandettaavennärmastgrönköpingsmässigopinionförvisats frånplatsen meddenvisserligeningalundavackra,menmonumentalabakgrund,som terrassenutgjorde. Det varocksåkort tid efter det attstadenskonstnärliga utsmyckningberikatsmedMilles'himmelssträvandeskulptur,såkort att det måhändakanvara förlåtligt, att Böök gör den till ensymbol för handelsstadenHälsingborg i gudenMerkurius' gestalt i stället för ensymbol för denhälsingborgskasjöfarten.

I "Sång till staden",skriven till stadsfullmäktiges75-årsjubileum1937, harKarlRagnarGierow i ettsvepskildrat, "hur detblåser i Hälsingborg", kringNyatorgochStenbocksstatyn,genomjordbodalenochGåsebäck,över TågaborgochVikingstrand: Detärsomomhelastaden vräktsuppavenstormbypåland. Menhanharocksåskildrat, hurstadenlåg där"sammankrupen i sekler ochsöktelä", tills detblåste"nyavindarochstadenblevvakenmedens" ochdenutvecklingav sjöfart,handelochindustribörjade,somskapadedet nutidaHälsingborg.Ochäven i dennasång till stadenfår Milles' sjöfartsgudinnaståsomdesssymbol,somintebaraär"envackervälkomståtbördmot väg-ochsjöfarandeutanocksåett signifikativtemblemförstadenvidhennes fötter."

"Stylus"var titeln påen liten litterär publikation,somår 1921utgavs avtre lärjungar i gymnasietsbådahögstaringar vidHälsingborgsläroverk. Behållningenavsågsatt tillfalla enstipendiefond till minneav EmilSchiött, densällsyntnoblelektorn i franskaspråket,somocksågjort sigkändsom skaldoch i lågmälta, innerligatoner sjungitHälsingborgs lov. Detlatinska ordet"Stylus"betyder ju påengångpennaochskrivövning,ochsomskrivövningarskallmåhändade i publikationeningåendebidragen—poesioch artiklarbehandlandesåmagistralaämnensomIbsens "Brand"och"Gengangere",HomerosochImmanuelKant — enbartbetraktas.Men tar vi ordet"Stylus" i denandrabetydelsen,såkan vi konstatera, att av de tre ungaförfattarnaden,somstått för flertaletavdepoetiskabidragen, gjort ett definitivt valavuttrycksmedel.Ochlikasåatthan i åtminstonenågotav dessatidigastealsterav sinpenna,dikten "Afton", hämtatinspirationav västerskyarnaöverSundet,av defriskavindarnaoch"stormarnas horder", avdehävandeochrytandevågorna.Annars har hl' lsingborgsmiljönendast sparsamtåterspeglats i Karl RagnarGierows författarskap. I hans första diktsamling,"Solenlyser" (1925), har enkärleksdiktsominramning fått bokarna i Pålsjöskog.Och i det storasamlingsverket"Från det levande Skåne"har han i sitt bidrag, betitlat "Kärnanochsjöfartsgudinnan", givit enkoncentreradbildavstadenmothistoriskbakgrundmeddebådasymbolerna för ett stolt krigiskt förflutet,somända& i katastrofmedgrusoch spilror,ochettnu i handelnsochsjöfartenstecken, "ett samhälleavskeppsredareochskeppsfournerare,sjökaptener,jungmän,eldareochmatroser,importfirmorochexportindustrier,konsuler,vattenochblåst".

Detkanvälnärmastbetraktassomsjälvfallet, attman i desistadecenniernas— 40-talisternas och50-talisternas diktning, förgävessöker efter lokalaanknytningar.40-talismens "djuppsykologiska" diktning med sin inriktningpådenenskildes livsfrågorochlivsbetingelser gerknappastutrymmeför natur-ochmiljöskildringar. I ElsaGravessuggestivapoesisöker mansålundaförgävesreminiscenserfrånhälsingborgsåren.JanGehlin har för ett parromaner valt sin skoltids stadsommiljö, ochstormochblåst vinergenommångaavhansdikterpåettsätt,somobestridligenledertanken till Hälsingborg,menatt i hansstarktsubjektivalyrik finna direktanknytning till stadenärknappastmöjligt. Hälsingborg i litteraturen är till väsentlig del liktydigt medÖresund i litteraturen.Förreseskildraresåvälsomför diktareharutsiktenöverSundet frånlandborgen,hamnpirenochstrandstenarna,destormpiskadeböljorna ellerdemjuktvälvandedyningarna,dedrivandeskyarna,deblygråmolnbankarna,solglittretochmånstrimmanpåvattnet,deförbistrykandefartygen, dendanskakustenpåandrasidanmedKronborgsomsittvackrastesmycke, variten aldrigsinandeinspirationskälla. Mankanmedviss rätt säga, att Hälsingborg,självastaden,kommer i skymundan,glöms bort för detfascinerandesceneri,somSundeterbjuder, aldrig sig helt likt, alltid skiftande efterårstiderna,efterdygnetstimmar, efterväderlekensväxlingarochefter betraktarensegenlynnesartochsinnestämning. Man kan naturligtvis ur dennasynpunktsäga,att det varit fel, att i enframställningsomdennaicke i förstahand,eller i varje fall i likamånbeaktadendanskaskönlitteraturen ochsökabelysa,vilken roll utsiktenfråndenvästraöresundssidanmotkust-

348

349

7 sträckankringHälsingborgochmotstadenspelatsominspirerandefaktor i danskdiktning. Låtosshär välja ettendaexempelur dansk litteratur, från entidpunkt, dåhälsingborgskusten,sånäraför ögat,ändocklåg i ett ouppnåeligtfjärran, från1940-taletsofärdsår.FörfattarenKnudSönderbyhar videntids vistelse i trakten norr omHelsingörunderenveckas tid haft denskånskakusten frånKullenochsöderut i blickfångetochbetraktatden i skiftandedagrar: Solenskinner fra KullaGunnarstorp till Kullens yderstePynt og langt udoverKattegat,saalangtsommankanse.Kullen er ickelamgreblot en lavKulissemellemHav ogHimmel,den liver op i Lyset,bliver enformidabelBjergkoede,enForpostmedFodclernestejlt i Havet.DehvideHuse i Mölle ersomSkumfra enBrxnding langt borte, det er HavetogSolen, dernugorsigpeldende.MedLysetbrydende i Blink overBolgeskraaningernedragerKattegatsydpaa. ModMorkretoverHelsingor-Helsingborg.ForderindestaaretandetVejr nu.Mankanblot gxtte, at deStederstadigmaaligge der.Sydfor Sofiero eralt slettetud i Morke.IkkeTaage,ikkeSkyer,blot Luften, der er blevet sort.GrxnsenmellemHav og Himmel, Skillelinien mellemLandene er slettet ud. DesolbeskinnedegronneBolger glider ind underToeppetog forsvinder. Oghvadersaadetheleandetandenvdlforberedt Virkning. Pludselig KetesProjektorenpaa.SolenbryderigennemetStedinde i Morket,enbred LyskeglebanersigVej,saadetstrimer vifteformet fraUsigtbarheden,henoverdenmorkeVandfladespilerengyldensolbeskinnetPiet,ogudgennem Taagerne,fremgennernSolstrimernekommerdensortesteSkude af en flyvendeHollxnder,arbejdersigtungt indoverdetgyldneVand,ogbagude i HelsingborgerKärnansFxstningstaarndukketfrem i detbegyndendeLys —Verdenomskabttul et patetisk Exlibris for EnsOjne. SverigesaAterPnegetpaaNordsjxliandsKystmellemHelsingorogHornbak.OmNattenmedKystliniens Lys,dersommeTiderkanliggesomen blinkenePerlerad i Morket ogsommeTider kangaa i Et medStjernehimlen.OmDagenveddetPerspektiv,Kystliniengiver.Kullens blaaTaagebanker.Et Bjerg i Sigte fraDanmark!SkorsteneneoverHelsingborg.Sofieros og Kulla GunnarstorpsBygninger, der skimtes mellem desvenske Traeer UtdrageturKnudSönderbysskiss detEmtåtkanT skeavara eftersomdetskallrepresenteraheladendanska g förlåtet, litteraturens sätt att sepåi hälsingborgsnaturen.Ochmeddennalängtansfulla S utbl v icek från r i stranden g e hinsidesÖresundmot detvackrakustlandskapet kri-ngHälsinhgborga—enutbl ick,somgördensomi sommargryningenlängs KystvejennärmarsigHelrsingör fullständigtandlösochkommerhonomatt b sigl , om i något v vackrare i t överhuvudtagetkantänkas — mådenna fråga raplsodiska å framstäl n lngingavtHäls.ingborg i litteraturensluta. 350 M e n

STATISTISKAUPPGIFTER OM HÄLSINGBORG1863 -1962 Sammanstäd l ainomstadskollegietsutredningskontor avpol.mag.AnnMargareteAndersson. Med tvåpunkter ( ..) markeras,liksom i denofficiellastatistiken, attuppgiftsaknas. Folkmängden i Hälsingborg 1860-1962 Avserfolkmängden den 31 dec. enligt inde ningen vid sammatidpunkt. Totalt

Män

Kvinnor

1860 1862 1870 1880 1890

5333 5971 7941 11550 20410

2534 2871 3714 5353 9861

2799 3100 4227 6197 10549

i 000män 1105 1080 1138 1158 1070

1900 1910 1920 1930 1940

24670 333471) 47069 55889 2 62176 )71572 76541 77628

11763 15900 22276 25831 28897

12907 17447 24793 30058 33279

1097 1097 1113 1164 1152

33588

37984 40505 40947

1131 1124 1116

1950 1960 1962

36036 36681

1 muni ) cipalsamhällemedsammanlagt1704invånare. 2 borM gsochRauslandskommunersamtdelarav Allerums me)edsammanlagt10438invånare. >M Kvistofta o c h d Ke r o p p s k sd o m m u n e r t sa td a e d n e i n n ik n o kr o p

Kvinnorper

351

Folkmängdens förändringar 1860-1960 Åren

vande Giftermål Lfe ödda

Döda

Hälsingborgs handelsflotta 1865-1962

Födelse- Omflytt- Inkorpo- Folköverskott ning rering ökning

1861-1870 .. 1871-1880 805 1881-1890 1 134 1891-1900 1585 1900-1910 2077

.. 3509 5472 6804 7860

•. 1996 2890 3583 3935

987 1513 2582 3221 3925

1621 2096 6278 1039 3048

•1704

2608 3609 8860 4260 8677

2479 4 230 5934 7072 5676

7 552 8240 8079 12 530 9 878

4845 5212 5867 6513 6821

2707 3028 2212 6017 3057

577 5792 4075 3379 1912

10 438 --

13722 8820 6287 9396 4969

1911-1920 1921 1930 1931 1940 1941-1950 1951-1960

Aren

6,7 8,3 7,5 7,1 7,1

t Om- InkorpoDöda Överskot avfödda flyttade rerade 14,5 23,8 20,4 20,6 15,7 21,6 41,4 19,1 17,0 16,1 14,4 4,7 13,4 13,4 10,4 5,8

1911-1920 6,5 1921-1930 8,2 1931-1940 10,0 1941-1950 10,6 1951-1960 7,7

19,9 16,0 13,6 18,7 13,3

12,8 10,1 9,9 9,7 9,2

352

1865 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950

Folkmängdens förändringar i 0/ 0o 1 8Årl6 1 9 6 0avmedelfolkmängden igen0på-1000 invånare födda 34,9 36,3 36,1 30,5 26,8

1861-1870 1871-1880 1881-1890 1891-1900 1901-1910

Anm. T. o. m. år 1870 omfattar uppgifterna endast fartyg över 3 nylästeroch fr. o. m. år 1900 fartygom 20 nettotonochdärutöver,

Giftermål Levande

7,1 5,9 3,7 9,0 4,1

1,5 11,3 6,9 5,0 2,6

27,5 ---

1950 1960 1962

Folk-

ökning 38,3 37,3 58,4 19,1 29,6

•

Äng-ochmotorfartyg Antal Nettoton 1 .. 2 .. 4 1852 5 1377 49 47236 78 35 112 72 69 Antal 69 75 67

Segelfartyg Antal Nettoton 17 .. 33 .. 64 16890 87 28890 67 17965

Summafartyg Antal Nettoton 18 -• 35 .. 68 18742 92 30267 116 65201

82702 31619 128410 84493 112049

35 42 18 13 6

7264 11138 2229 1199 345

113 77 130 85 75

89966 42757 130639 85692 112394

Bruttoton

Antal

Bruttoton

Antal

Bruttoton

158398 254943 277040

484 111

75 75 68

158882 254943 277151

Trafiken i Hälsingborgs hamnar 1 8 7 0 aVgångnitfartyg 1 9 6Inri2kes fart Ankomnaoch Utrikes fart

Anm. Gäller fartyg om merän 10 nettoton.

36,1 17,2 10,6 14,0 6,7

1 ) 23 F a r t y g o m

Däravfärjetrafiken Antal 1000ton netto

Antal

I000ton netto

Antal

1870 1880 1890 1900 1910

1 319 2014 1 1945 2 226 ) 2640

203 339 503 541

4 765 1 6887 87 ) 85 9419

360 1228 1997 2440

•. 3020 3438

.. .. 733 886

1920 1930. 1940 1950 1960 1962

12903 5381 2 503 2661 5 567 5955

599 1 693 768 925 1426 1404

8 106 9199 5386 22 568 81 951 92914

2 283 3114 2263 7437 18214 20922

3150 3243 2 358 9923 49 804 57 954

882 1027 916 3386 15 463 18365

2325

1000ton netto ..

.•

353

Hantverk ochhandel i Hälsingborg 1860-1910 Hantverk Hantverkare Arbetare 144 220 1860

1870

1880

1890

93 183

247 581 400

192 356

461 1512 1080

Handel Handlare Anställda

118

141

248 926 4522) 1 )

246 10151) 876 2 )

1900 1910 1 2 ) ) D D e Industri i Hälsingborg 1880-1960 e säggningavindustristatistikenharskett bl.a.1896,1913och1946. Anm.Oml s s TilverkningsFabriker Arbetare Förvaltnings- vä s rde1000kr personal i u1880 482 1396 23 . 1066 .. 4922 45 t 1890 .• 22223 t 1900 2856 99 .. o1910 27238 105 3232 o .. 5 422 1 1 3501 1 2 3 1 9 2 0 m m 1126 6566 97552 41930 158 41940 1 575 1 5 3123 2 0 8 7 812 21950 206 2304 386194 9437 a 2992 187 9212 a1960 k k t t i i e e b b o o a l g a m g e o d 354 c 1 h 4 e a k n . s f t ö

Fabriksindustri i Hälsingborg inomvissaindustrigren_ar18_80och1890 Industrigren

Fabriker 1880

1890

Bryggerier,sockerraffineringsverkoch tobaksfabriker Färgerier Läderfabriker Snickerifabriker Korkfabriker Kakelugns-,stenkärls-,koksfabriker, tegelbrukochstenhuggerier Kemisk-tekniskafabriker Gjuterierochmek.verkstäder Skeppsbyggeri Litografiskafabriker

Tilverkningsvärde 1000 kr 1880 1890

691 4 115 50 45

1 3 1 2 4 1 1

5 8 2 1 2

752 36 120

145 2371 355 180 21

Fabriksindustri i Hälsingborg1900och1910 Industrigren

Fabriker 1900 I 1910

27 30 Närings-ochnjutningsämnen 10 Spånadsämnen 9 Hudar,skinnochhår 8 5 7 6 Oljor, tjära,gummio.d. Trävaror 4 3 1 5 Papperochpappersarbeten 3 3 Korkochkorgvaror 8 Varoravsten,lera, kol och torv . • 9 5 5 Kemiskapreparat Metallarbeten 8 9 10 10 Fartyg,vagnar,maskiner,instrument 10 9 Grafiskindustri, övrig Summa 9 9 1 0 5 2

Arbetare 1900

748 486 272 393 40

1910

90 210 90

797 568 273 545 20 110 24 109 169 125

395 120 856

198 3232

294

355

Antal fabriker i Hälsingborg 1920-1960 1920 1 9 3 0

Industrigren

Malmbrytning och metallindustri Jord-och stenindustri . Träindustri Pappers-ochgrafisk industri Livsmedelsindustri Textil- o. beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Kraft-, belysnings- och vattenverk

1940

Skatter i Hälsingborg 1864-1962

1950

1960

25 10 7 15 32

43 11 10 21 37

64 9 13 22 53

72 8 9 42

72 5 5 22 33

9 13

9 16

7 16

4 158

4 208

3 206

3 187

Summa 123

Antalarbetareinom industrin i Hälsingborg 1920-1960 Industrigren

i 1920 i 1930

Malmbrytningoch metallindustri 1390

Jord-och stenindustri . Träindustri Pappers-ochgrafisk industri Livsmedelsindustri

91 49 435 800

Textil- o. beklädnadsindustri 952 Läder-, hår-ochgummivaruindustri 1193 Kemisk-teknisk industri 390 Kraft-, belysnings- och vattenverk 122 5 Summa 422

356

1940

1950

1960

1778 130 74 593 661

1984 131 79 630 876

2 845 165 73 940 915

2766 84 65 1225 808

984

969

1158

829

1853 335

2431 542

2 394 771

2214 1043

158 6566

170 7 812

176 9437

178 212 9

Skattekrontal 1000 .. kr 15

Utdebitering

Skate.

BorgekrotilemuKneynrkg il a Totalt ,. 2,04 0,51 2,55 1,98 .. 2,90 .. •. 2,20 1,30 3,50 2,55 2,56 1,54 4,10 3,89 2,31 2,19 4,50 5,89 4,69 2,26 6,95 17,44 9,45 0,35 9,80 13,91 9,50 0,50 10,00 14,37 11,33 0,57 11,90 30,91 9,95 0,50 10,45 47,23 14,00 0,55 14,55 52,17 13,90 0,65 14,55 kilinv.

i 1864 i ca30 1870 n 55 1880 •. 107 1890 45 o 193 1900 92 t 424 1910 191 o1312 1920 791 .. ä7611 1930 753 1940 882 1o0016 1950 2186 23 5 k 7 1960 3574 5t8524 1962 3995 65940 5 e k KÄLLOR: r r Bidrag till Sverigesofficiella statistik.Serie A 1870-1900,serie D 1860-1910, serie E

1860-1910,serie F1900-1910,serie H 1860-1905,serie U 1880-1910. Sverigesofficiella statistik:Befolkningsrörelsen1950-1960.Befolkningsrörelsen.översiktföråren1901/1910-1941/1950.Industri 1915-1960.Sjöfart1920-1960. Historiskstatistik för Sverige 1. StatitiskÅrsbok för Sverige1920-1963.Årsbok för Sverigeskommuner1920-1962. Stadsfulmäktiges i Hälsingborg protokoll och handlingar1863-1963.Kommunala Årsberättelser i Hälsingborg1920-1936.Hälsingborgsstadsårsbok1937-1954.

357

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förhundra årsedan. Av Krister Gierow. Hälsingborgsstadsplanochbebyggelse.AvGunnarSundbärg. DetnutidaHälsingborg. Av FolkeAndersson. Hundraårskommunalval i Hälsingborg. Av Krister Gierow. Pionjärerna. Av Alf Åberg. Detsocialakapitlet. Av AllanSelge. Hälsingborgsskolväsenunderdesistahundraåren.AvÅkeLjungfors. Bibliotekochfolkbildningssträvanden. Av Åke Ljungfors. Ettsekelsteaterochmusik i Hälsingborg.AvLennartLevin. Kulturminnesvårdochmuseiverksamhet.AvTorstenMårtensson, Idrottoch friluftsliv i Hälsingborg. Av Nils Carlius. Kyrkolivet i Helsingborggenomhundraår. Av Alex. Westin. MiltärstadenHälsingborg. Av Krister Gierow. Trafik—turism -- utställningar. AvGunnarEngfors. Hälsingborgsbilder. Av Adolf Anderberg. Hälsingborg i litteraturen. Av Krister Gierow. StatistiskauppgifteromHälsingborg1863-1962.Sammanstäldaav Ann MargareteAndersson.

7 37 53 89 113 125 155 179 189 207 221

235 247 257 270 299 351