HiQ Magazine 2016 by HiQ-Media

75 SE K / 8 €

PRISAD PIONJÄR

MÖT PERNILLA ANDERSSON

ANONYMOUS

VAD DÖLJER SIG BAKOM MASKEN?

FRAMTIDENS JOBB DIGITALISERINGEN SKAKAR OM

KÄND FRÅN NÄTET VÅR TIDS STORA STJÄRNOR

DESSUTOM: CUPCAKE-BANKOMATER, VIRTUAL REALITY OCH ROBOTAR I SKOLAN 1

REKLAMBYRÅ Kärnhuset REDAKTÖRER Pernilla Ahlsén, Peter Häggström Lindecrantz FOTO Jonas Bilberg (om inget annat anges), Gettyimages (s. 42, 45, 62), iStockphotos (32, 35, 38, 43, 46-47), Bo Dahlboms privata (s. 36),

Corbis (s. 37), Johan Sanneblad pressbild (s. 44), Mia Breitholtzs privata (s. 63-65), Ola Jansson pressbild (s. 21), Karin Lundqvist privata (s. 46-47). ILLUSTRATIONER Josefine Bärjed TEXT Pernilla Ahlsén, Peter Häggström Lindecrantz, Laura Manninen TRYCK Fridholm & Partners 3

TEKNIK FÖR EN BÄTTRE OCH ROLIGARE VÄRLD Välkommen till den fjärde upplagan av prisvinnande HiQ Magazine – ett magasin där vi fokuserar på de möjligheter som digitaliseringen skapar och snackar förenkling med människor som vill göra skillnad. Med succéer som Minecraft, Battlefield och Angry Birds har de nordiska spelutvecklarna erövrat världen. Nu hämtar helt andra områden inspiration från spelvärlden – vi dyker ner i fenomenet som fått namnet gamification. Vi möter också den digitala tidsålderns stjärnor och kliver in i ett högteknologiskt klassrum i Finland. Självklart blir det även en del musik, och så träffar vi kvinnan som trivs lika bra i styrelserummet som vid vedklyven. Vad internet ska användas till och av vilka, har länge skapat debatt. HiQ Magazine har tittat närmare på Anonymous och kollektivet bakom Guy Fawkes-masken. Vi gör även en spaning kring framtidens jobb och besöker New York och Silicon Valley för att känna in de senaste trenderna. Och mycket mer! På HiQ ser vi teknik och kommunikation som verktyg för att skapa en bättre värld. Innovation handlar för oss om enkelhet – att utveckla tjänster och produkter som gör vår vardag både enklare och roligare. Det är när vi kopplar ihop teknik, människa och affär som vi skapar resultat som gör verklig nytta.

Välkommen till vårt äventyr!

VILL DU SE ÄNNU MER? Scanna QR-koden eller klicka dig in på vår Youtube-kanal: http://bit.ly/1riaDzX

10 22

UX:arna sätter användaren i fokus

GÅR DET ATT GÖRA TIDRAPPORTERING ROLIGT?

TVÅ VIKTIGA BOKSTÄVER

Ja visst, men det krävs lite inspiration från spelvärlden

28 32

Mång fald bidrar till gruppens kreativitet

CYBERTERRORISTER ELLER YTTRANDEFRIHETENS FÖRSVARARE?

38 44

Som producent var ”Musik-Sveriges mest analoga musiker” en av de första att arbeta digitalt

28 38

FOLK SKRATTADE NÄR DE SÅG HENNE MIXA I SIN LAPTOP

48 56

VI GILLAR OLIKA

Vi tittar närmare på hackarna som tar lagen i egna händer

DIGITALISERINGEN GER SYOKONSULENTERNA HUVUDBRY

Hur förbereder skolan eleverna för framtidens arbetsmarknad?

REKLAMFILM ÄR SÅ FÖRRA SÄSONGEN

När VR slår igenom kan du marknadsföra ditt företag på helt nya sätt

VILL FÅ ANDRA ATT LYFTA OCH VÄXA Möt HiQs nya styrelseordförande Gunnel Duveblad i en unik intervju

KÄND FRÅN INTERNET

Har du koll på vår tids stora stjärnor?

NÄR JAG KOMMER UT FRÅN REPLOKALEN, DÅ ÄR JAG GLAD Lars Stugemo är en av HiQs grundare. Han är också pappa, rallyförare, gitarrist i ett band och musikälskare. Möt honom i en intervju om David Bowie, sin tidiga tvärflöjtskarriär och glädjen i att göra saker tillsammans. – Jag har alltid hittat energi i musiken. Energi och glädje. Jag var ett stort Beatles-fan när jag var runt åtta, nio år, så det var nog där det började, när jag tröttade ut klassen genom att alltid spela Beatles-låtar på ”roliga timmen”. Det fanns alltid musik hemma när jag växte upp. Cornelis och Fred Åkerström förstås, det var ju den tiden. Men också mycket Abba och en hel del klassiskt. Höll du på med musik själv redan i den åldern?

– Jag spelade tvärflöjt. Från att jag gick i andra klass och ända upp till åttan eller nian. Det blev en lite udda kombination, jag spelade ju hockey och skulle bli NHL-proffs så när jag cyklade till rinken med hockeytrunken stack det upp en flöjt tillsammans med klubban. Hur kom det sig att du valde just flöjt? Det låter oväntat för någon som mest lyssnade på Beatles.

– Nämen jag började med blockflöjt sådär som man gjorde i kommunala musikskolan

och sen skulle man välja instrument och jag valde gitarr. Men då behövde de tillskott i blåssektionen så läraren lurade in mig att spela tvärflöjt istället. Det var häftigt när man spelade tillsammans med orkestern, men i slutändan var jag inte tillräckligt intresserad eller begåvad för att ta det vidare. När bytte du till gitarren?

– Det dröjde tills jag var omkring 30. Då sökte jag upp en gitarrlärare och började ta lektioner. Jag har ju alltid gillat gitarrer och velat lära mig, se om jag kunde. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig varit bättre på att spela än vad jag är nu, att spela i bandet ger väldigt mycket. Du är inte så mycket för sologrejer låter det som, med hockeyn, orkestern, och så bandet. Är du en utpräglad lagspelare?

– Det kan man nog säga. Framförallt inom musiken handlar det ju om gemenskap, om att dela en upplevelse, oavsett om man spelar

MUSIKEN – EN STOR DEL AV HiQ Flera kontor har aktiva band och på HiQ i Stockholm finns en replokal i källaren.

LARS STUGEMO GÖR:

VD och koncernchef på HiQ

SPELAR: Gitarr

Led Zeppelins ”Physical Graffitti” (svaret kommer blixtsnabbt). ”Den har både blytung hårdrock, bland annat ”Kashmir” som är enorm, men den har också ganska mycket folkmusik. Sedan har den ett av världens ballaste skivomslag också.” EN SKIVA ALLA BÖR HA I SIN SAMLING:

ihop eller går på en konsert tillsammans. Eller som tidigare när man spelade in blandband och delade med varandra. Många av mina bästa kompisar har jag träffat genom musiken. Jag minns i lumpen så blev jag och en annan kille utslängda i korridoren för att vi båda lyssnade på punkbandet Docent Död, vilket inte ansågs vara okej. Där hittade vi varandra och är fortfarande kompisar. Bandet HiQ Experience Orchestra, består av dig och ett antal HiQ-konsulter. Är du ”högste chefen” även i replokalen?

– Nej, verkligen inte. Dels är jag inte den bästa musikern i bandet, bara det räcker ju, och sen är det här ett annat sammanhang. I HEO vill jag inte ha ljuset på mig, jag är bara en del av ett väldigt roligt och givande maskineri. Vad skulle du säga är det bästa med att spela i band?

– Att det är så kul. När jag kommer ut från replokalen, då är jag glad. Man är lite svettig, man har fått spela lite fel och lite för högt, och man har lärt sig något nytt av de andra. På dagarna funderar man på utmaningar på jobbet, men allt det försvinner när vi går ner och repar tillsammans. Varför blir det så tror du?

– För att alla är glada, alla är där för att man vill, alla har en äkta passion för musiken. Sen när vi får ihop det så att det svänger – det är en otroligt häftig känsla. När vi är iväg och spelar och gigar så blir ju det lite tävlingskänsla också. Vi övar och repar och har en tydlig målpunkt då vi ska leverera och få allt att stämma.

Som ett team?

– Absolut. Det handlar ju om att lägga ner tid och engagemang, att vara förberedd. Det är som med HiQ på något sätt – vi är inte bättre än människorna som jobbar här. Ska det gå bra så ska man omge sig med bra människor. Oavsett om det är ett band eller ett företag. Man ska gilla människorna, ha kul ihop, det ska funka när man lirar. Man ska få det att stämma tillsammans, att alla gör sin grej rätt och vid rätt tidpunkt – då går det bra och då är det roligt också. "DET ÄR SOM MED HiQ PÅ NÅGOT SÄTT – VI ÄR INTE BÄTTRE ÄN MÄNNISKORNA SOM JOBBAR HÄR" På HiQ är musiken en stor del. Flera kontor har aktiva band och på HiQ i Stockholm finns både replokal i källaren och en årlig musikfestival. Hur kom musiken in i bolaget?

– Det var en konsult för många år sedan som frågade om vi inte kunde ha en replokal. Jag svarade ja men sa att ”då får ni driva det själva”. Visst kan jag se till att skapa vissa förutsättningar, men det måste komma från medarbetarna. Precis som med alla i HEO – de har ett eget driv att göra det här, det gör det inte för pengar eller för att någon säger åt dem. De är väldigt bra förebilder även som konsulter, de har samma engagemang då. Det är viktigt tycker jag. Ett företagsband ska präglas av våra värderingar precis som allt annat. Förutom Beatles, vilka andra musikaliska förebilder har du haft?

när jag fick ”Ziggy Stardust”-plattan på min födelsedag. Det var en period där från ”The man who sold the world” (1970) till ”Scary Monsters” (1980) där varje platta, varje år, var något nytt och häftigt. Han förändrades och utmanade verkligen hela tiden. Jag blev väldigt tagen när han gick bort, han har på något vis alltid funnits. Det känns som att det är en vän som plötsligt bara är borta. Och så sättet han tog avsked på. Det är otroligt medvetet, välregisserat. Och typiskt David Bowie förstås. Så Bowie är definitivt en enorm förebild. Och så har jag alltid gillat Led Zeppelin. Jag kan fortfarande snöa in på att sitta och lyssna på andrastämman som Jimmy Page lägger på gitarren. Tillsammans med HEO har ni förmånen att få spela med Dregen, en av Sveriges främsta rockartister. Vad är det du gillar hos honom?

– Det är flera saker. Dels att han är en jäkligt bra musiker men också att han är en entreprenör som brinner för det han gör. Sedan har Dregen ett sätt som jag uppskattar. Han är generös, har energi som ett helt kärnkraftverk och är en väldigt naturlig ledare. På vilket sätt är han en ledare?

– Dregen leder inte genom att peka och berätta vad folk ska göra, han går bara upp på scen och får andra att bli bättre genom sin energi. Det är rätt häftigt. Han levererar alltid och han får andra att höja sig. Det är precis så jag vill att vi på HiQ ska vara hos våra kunder. Den sortens beteende inspirerar mig.

– Efter Beatles var det nog Bowie som blev den stora ”idolen”, jag måste ha fyllt 12 år

ANVÄNDAREN I FOKUS Idag pratar alla om vikten av ett användarperspektiv. Men UXförespråkarna möter fortfarande visst motstånd. HiQ Magazine reder ut konflikten och varför de som inte satsar på UX riskerar att halka efter.

VÄSTTRAFIK I MOBILEN Scanna QR-koden och kolla in en film om HiQs samarbete med Västtrafik.

RESANDET I MOBILEN Västtrafiks nya app "To Go" underlättar biljettköpet.

mars 2016 lanserade kollektivtrafikföretaget Västtrafik sin nya app för biljettköp i mobilen. Arbetet med den nya appen började redan tre år tidigare, med en förstudie om göteborgarnas resvanor. Ett stort antal resenärer fick svara på frågor om hur de reser och hur de vill betala för sina resor. Under tiden som appen utvecklades fick resenärer testa och tycka till ytterligare ett antal gånger. Hur funkade det att betala? Var det något som störde, eller kändes vägen genom köpet logisk? Även chaufförer, lokfö-

rare och kundvärdar fick svara på frågor om hur det gick att läsa av biljetten i mobilen. Innan Västtrafik To Go blev tillgänglig i Appstore, hade hundra kunder dessutom redan använt och utvärderat appen i åtta månader. Den här processen var helt banbrytande för Västtrafik. – Tidigare jobbade Västtrafik mer inifrån och ut och levererade det som man trodde att resenärerna ville ha. Nu har vi gjort precis tvärtom. Vi har fokuserat på kunden och vad kunden faktiskt behöver och byggt en app utifrån det, säger Samuel Nygren, digital affärs-

utvecklare på Västtrafik och fortsätter: – Om vi inte hade arbetat så här så hade appen sett helt annorlunda ut i dag. Nu vet vi att det är en app som användarna verkligen har användning för.

tt sätta användaren och användarens behov i fokus, ligger helt rätt i tiden. Det menar David Dinka, UX-expert och upplevelsestrateg på HiQ , som har doktorerat inom människa-datorinteraktion. – UX står för ”user experience” och inklu-

derar egentligen alla delar som bygger upp användarupplevelsen. På ett filosofiskt plan kan man säga att det handlar om att hela tiden utgå från användaren när man skapar en produkt eller en design, säger han. Varför är det så viktigt då? Jo, för att de enda som kan avgöra om en app eller tjänst är bra eller inte – är just de som använder och betalar för den. – Det är användaren av gränssnittet som köper nästa version och ger oss recensioner i Appstore, säger David Dinka. För inte så länge sedan var tekniken den största utmaningen. I dag när det i princip går att bygga vad som helst, är det inte längre tekniken som begränsar oss. Då blir användarupplevelsen viktigare som konkurrensmedel. – Den som erbjuder den bästa upplevelsen vinner. Och de som inte anammar UXperspektivet kommer att halka efter, säger David Dinka. Så hur jobbar man med UX då? Först och främst måste man fråga sig vilken typ av användare man tänker sig. När man har det klart för sig gäller det att ta reda på vad de vill ha och varför. Här kan man använda sig av intervjuer, precis så som Västtrafik gjorde. – De här stegen är helt nödvändiga. Utan ett tydligt syfte kommer produkten aldrig att bli riktigt användbar. Det är så många som bara vill göra en cool app bara för att man kan, men det spelar ingen roll om användaren inte har

någon nytta av den. Om den inte fyller något behov kommer den aldrig att bli långlivad, säger David Dinka. Användarstudierna hjälper oss att förstå målgruppen och vad de har för förutsättningar och behov. Ett bra exempel på en produkt som har utgått från användarens behov och förutsättningar på ett framgångsrikt sätt är mobilbetaltjänsten Swish. "HUR STORYN SER UT VARIERAR MEN VI MÅSTE HA KLART FÖR OSS HUR VI LEDER ANVÄNDAREN GENOM DE OLIKA DELARNA" – När vi inte längre gick runt med kontanter saknades det ett smidigt och säkert sätt att föra över pengar till kompisar. Och vem kan sina kompisars kontonummer och clearingnummer utantill? Kompisarnas telefonnummer däremot, har alla lagrade i telefonen. Därför var det en briljant lösning att koppla betalningen till telefonnumret, säger David Dinka. En bra användarupplevelse ska vara logisk och utan störningar. En utmaning för UXdesignern är ofta att skapa en design som är så intuitiv att den knappt märks. Här kommer David Dinka in på storytelling, att leda användaren genom ett tänkt beteende.

– När vi satsar på användarupplevelsen är det i sig en förskjutning där huvudmålet inte är att användaren ska köpa något, utan att leda användaren genom en story. Hur storyn ser ut varierar, men vi som designar appen måste ha klart för oss hur vi leder användaren genom de olika delarna, säger David Dinka. HiQ har till exempel varit med och tagit fram en app som fungerar som ett digitalt besiktningsprotokoll för ett bilbesiktningsföretag. Genom att studera besiktningens alla moment och fundera ut vilket flöde som var mest effektivt lyckades appen förkorta tiden det tar att besiktiga en bil från 30 till 20 minuter. – Där har vi verkligen hittat ett sätt som leder användarna genom upplevelsen på bästa möjliga sätt. Det hade inte varit möjligt om vi inte hade jobbat nära användarna. Vi utgick från deras behov och lät dem testa appen under hela utvecklingsfasen, säger David Dinka.

jälvklart kan UX-design också handla om att skapa en form som är så snygg och tilltalande att det bidrar till den positiva upplevelsen. Apple visade redan för tio år sedan att det gick att tjäna pengar på att utmärka sig när det gäller design och användarupplevelse. – De var väldigt tidiga med att tänka UX. Sedan har resten tvingats följa efter. I dag, när alla har en smartphone har användarnas

DR. DINKA Upplevelsestrateg på HiQ.

förväntningar stigit och alla har referensramar för vad som är bra och dålig design. Det går inte längre att erbjuda en produkt med ett halvtaskigt gränssnitt. Då går användaren någon annanstans för det finns så många andra lösningar, säger David Dinka. Det här låter ju egentligen ganska självklart. Trots det, får de som förespråkar ett UXperspektiv fortfarande kämpa för att få gehör. Vad beror den konflikten på? Vi ställde frågan till Jan Miettinen, chef för UX-design på HiQ i Finland. – Många av våra kunder hävdar fortfarande att de inte har tid eller att det blir för dyrt och omständligt att göra en massa användartester, säger han. Men den som hoppar över användarperspektivet gör sig själv en otjänst. – Oftast blir det dyrare i längden. Testerna gör ju att man upptäcker och kan åtgärda problem så tidigt som möjligt. Det blir billigare och sparar in pengar när det är dags för uppdateringar. Dessutom minskar risken att användaren väljer bort produkten för att den inte behövs eller inte motsvarar förväntningarna. Tiden man lägger på grundarbetet sparar man definitivt in senare. Trots det får vi hela tiden övertyga kunderna om vikten av att ha ett användarperspektiv, säger Jan Miettinen. David Dinka håller med. – Det börjar att bli mer självklart, men det är fortfarande en diskussion som vi får ta väldigt ofta, säger han.

amuel Nygren på Västtrafik tycker definitivt att det lönar sig att göra användartester. – Nu fick vi en produkt som vi vet fungerar och det ger appen ett högre kundvärde. Vi får ju fler nöjda kunder om vi gör det som kunden vill ha, säger han. Ett annat värde med användartesterna är att det ger användarna en känsla av delaktighet. "VI FÅR JU FLER NÖJDA KUNDER OM VI GÖR DET SOM KUNDEN VILL HA" Gruppen som testade Västtrafik To Go blev en slags ambassadörer för appen. – Eftersom de kände sig delaktiga i processen har de också berättat för sina vänner och kollegor om den på ett positivt sätt. Det har byggt upp en positiv förväntan, säger Samuel Nygren. Nu Västtrafik över hur hela deras digitala plattform med hemsida och biljettautomater

JAN MIETTINEN Chef för UX-design på HiQ i Finland.

kan bli mer användarvänliga för en bättre helhetsupplevelse. – Vi tittar också på hur vi kan göra våra tjänster ännu mer relevanta för kunderna, genom att göra dem mer personliga. Digitaliseringen gör det möjligt att bygga lösningar som utgår från den individuella användaren i stället för den stora målgruppen. Konkret kan det handla om att du direkt ser resor, trafikstörningar och biljetter som är relevanta för just dig. Det är ett sätt att bygga en relation med kunden, något som i sig skapar lojalitet, säger Henrik Strömberg, digital strateg på Västtrafik. Så vad kommer att hända inom UX i framtiden? Henrik Strömberg och Samuel Nygren tror att Västtrafik kommer att ha egna UX-experter i sitt team inom en snar framtid, just för att det är en sådan viktig kompetens. David Dinka ser samma utveckling. – UX-perspektivet kommer bara att bli

större. Jag tror att det kommer att flytta högre upp i organisationerna. Det kommer att vara nödvändigt att ha UX-kompetens bland de som fattar besluten, säger han. "UX-PERSPEKTIVET HAR VERKLIGEN GJORT ATT TEKNIKEN HAR DEMOKRATISERATS" En annan trend är att det kommer att öppna upp möjligheter för människor med olika typer av funktionsnedsättningar. Tidning för alla, en tjänst som gör det lättare för bland annat synskadade att ta del av nyhetssajter och artiklar, är ett bra exempel på det. – Vi har bara börjat skrapa på ytan här. UX-perspektivet har verkligen gjort att tekniken har demokratiserats. Titta bara på möjligheterna med Internet of Things, vad kan vi göra där som verkligen är av nytta? Nu när det är möjligt, finns det ingen anledning att inte göra det tillgängligt för alla.

Foto: Gamestop.com

NINTENDO GAME BOY

DEN NORDISKA

SPELSUCCÈN

Med framgångar som Minecraft, Battlefield, Candy Crush Saga, Angry birds och Clash of Clans har de nordiska spelutvecklarna erövrat världen. Var tionde människa i världen har spelat ett svenskt spel och med en exportomsättning på över nio miljarder kronor har spel blivit Sveriges största kulturexport. Mycket tack vare Minecraft, Battlefield och Candy Crush Saga från bolagen Mojang, Dice och King. Enligt branschorganisationen Dataspelsbranschen fortsätter den svenska spelindustrin att växa. Ett tydligt bevis på det är att det amerikanska spelbolaget Activision Blizzard köpte King för den svindlande summan 50 miljarder kronor i februari 2016. Även Finland har stått ut internationellt, med succéer som Angry birds och Clash of Clans. När speljätten Rovios resultat började dala förra året befarade en del att den finska spelbubblan var på väg att spricka. Men branschorganisationen Neogames ser inga sådana tecken. Ilkka Hietala jobbar på HiQ i Finland och kommer själv från en karriär inom ett av Finlands största spelbolag. Han säger att framtiden ser ljus ut för den finska spelindustrin. – Det görs stora investeringar inom spel nu och intresset för att jobba inom spelbranschen ökar, säger han. Hur kommer det sig att vi blev så bra på spel här i Norden? – Både Sverige och Finland har varit snabba med att starta utbildningar inom spel. Vi har ett bra utbildningssystem över lag och en kultur av att arbeta hårt. Sedan har vi även haft flera väldigt begåvade och drivna individer som brinner för spel och spelutveckling. Det här är heller inte första gången vi är framgångsrika med mobila lösningar, säger Ilkka Hietala.

90 amerikanska dollar kostade Nintendo Game Boy när den lanserades 1989. Den första upplagan på 300.000 exemplar sålde slut på två veckor i Japan. Allt som allt har den sålts i närmare 119 miljoner exemplar världen över. Game Boy blev dessutom den första konsolen som spelades i rymden. Den ryske astronauten Aleksandr Serebrov tog med sin Game Boy och spelade Tetris så fort han fick tråkigt.

FÖRSÄLJNING

UNNY FACT

496 miljarder År 2015 såldes spel för 496 miljarder kronor globalt.

4,2 miljarder kronor (500 miljoner dollar) kostade TV-spelet Destiny att producera. Det gör det till världens dyraste spelproduktion någonsin. DESTINY

MEST SÅLDA SPELKONSOLERNA GENOM TIDERNA 1. Playstation 2 (Sony) lanserades år 2000 och sålde i 155 miljoner exemplar

De första arkadspelen kom redan 1930 men blev mer vanliga i slutet av 1970-talet. Till de populäraste spelen hör Space Invaders, Pac-Man och Defender ARKADSPEL ZELDA

2. Nintendo DS (Nintendo) lanserades 2004 och såldes i 154 miljoner exemplar

Foto: Wallpaperscraft.com

3. Game Boy (Nintendo) lanserades 1989 och såldes i 119 miljoner exemplar

ANGRY BIRDS

42 250 kronor. Så mycket kostade det dyraste spelet som någonsin sålts i Sverige. Spelet, ett Zelda Gold Pack, såldes via Facebook i augusti 2015.

Rymdversionen av mobilspelet Angry Birds laddades ner 50 miljoner gånger på 35 dagar när det lanserades år 2012.

50 50

Nästan lika många kvinnor som män spelar.

MEST SÅLDA SPELEN GENOM TIDERNA

1. Tetris Mobile (2006) 425 miljoner 2. Wii Sports (2006) 83 miljoner 3. Minecraft (2011) 73 miljoner

Foto: Store.xbox.com

KÖNSFÖRDELNING

RETRO SPEL!

Backyard Babies har gjort comeback och nu turnerar de runt i världen. Vi mötte upp Dregen inför spelningen på Cirkus i Stockholm och tog med några av våra spelfavoriter för att snacka både spel och minnen.

HALO 3, X-BOX 360

”Det spelade jag en del! Jag minns väldigt väl de gamla kassettbandenJag har faktiskt en gitarr med motiv från Ghost’n Goblins som en konstnär som heter Pappas Pärlor har gjort åt mig. Han gör bara konst från olika 8-bitarsspel. På min gitarr har han gjort skeletthögen som man springer förbi på kyrkogården i Ghost ’n Goblins.” COMMODORE 64

Foto: Gamerwithkids.com

Foto: Windowscentral.com

”2007 var Backyard Babies ett av flera band som fick skriva musik till Halo 3. Då fick vi en trailer som var som en stumfilm utan ljud och så fick vi skriva ett passande soundtrack till det vi såg. Sedan spelade vi upp musiken tillsammans med Radiosymfonikerna i Berwaldhallen samma kväll som spelet släpptes i Sverige.”

NINTENDO

”Förbandet vi har med oss på turnén nu är lite yngre. De spelar mycket TV-spel. Ibland spelar jag hockeyspel med dem. Men de är mycket bättre, jag hittar knappt var man sätter på spelet. Men jag blir inte arg när jag förlorar, jag är för gammal för det. Det är kul att spela ihop. Jag tycker att det är mycket roligare att spela mot någon annan än att spela själv och bara försöka klara en bana.”

Foto: Playstationlifestye.net

NHL, PLAYSTATION OCH X-BOX 360

DONKEY KONG, GAME & WATCH

”Det här är en riktig klassiker. Jag har ett sådant här någonstans, undrar var det är nu? Det måste ligga hemma hos morsan i Nässjö. De här spelen är jävligt coola. De kändes så moderna när de kom. När jag var i Tokyo sist såg jag hela butiker som bara sålde sådana här. Men de kostar…Vilka priser! Man älskar ju ljudet. I Japan finns det musikband som bara samplar ljud och musikfrån de här. Men det är inte så PK – att rädda en tjej från gorillor.”

Foto: i.warosu.org

Foto: Gamesdbase.com

”Jag spelade inte så mycket Nintendo. Jo, jag spelade Zelda. Men jag minns inte så mycket av det, jag minns mest musiken. Jag hade kompisar som helt gick ner sig i TV-spel i tonåren, men då började jag spela gitarr i stället. Sedan blev jag ju musiker också. De som spelade mycket TV-spel sitter säkert framför en datorskärm på jobbet i dag. Det hänger säkert ihop.”

, r a r o l r ö f g a j r ä n g r a te n i r i l b « g . t a j e d r ö f »Men l a m m a g r ö f r ä jag

Hur kommer det sig att vi har så lätt för att fastna i Angry birds? Och varför är det så tråkigt att tidrapportera? Jo, för att spel engagerar och motiverar. Nu hämtar allt fler utvecklare inspiration från spelvärlden för att få användarna att bli mer engagerade. Det är väldigt tacksamt att använda spelteorier i sammanhang där man har problem med engagemanget. Genom att titta på vad det är som får folk att prestera och aktiveras i spel, kan man också få folk att engagera sig i andra sammanhang, säger Ola Jansson, affärsutvecklare och gamificationexpert på HiQ. Han har jobbat med och föreläst om det som kallas gamification, eller spelifiering, i tio år. Trots det har han fortfarande svårt att förklara vad det egentligen innebär. – Skolboksdefinitionen är väl att man applicerar speltänk, eller spelmekaniker på något som egentligen inte har med spel att göra.

Men jag tycker att det är en väldigt vag och dålig definition, för vad är egentligen speltänk och spelmekaniker? För Ola Janson handlar det i alla fall om att få liv i det som han kallar ”döda system”, genom att studera och efterlikna det som får människor att göra saker i ett spel. Och då menar han inte bara digitala spel. – Många tror att det handlar om datorspel, men det kan lika gärna handla om fotboll, brädspel eller kortspel. Jag personligen hämtar mer inspiration från kortspel än world of warcraft, säger han. Vad är det då som utvecklare av ITsystem och digitala lösningar kan lära sig av spelen? – Ibland räcker det inte att något är enkelt och lätt att förstå, det måste också vara utmanande, meningsfullt och intressant för att användarna ska röra sig, fatta beslut och ta sig framåt, säger Ola Janson. Spel har en förmåga att både förenkla och skapa utmaningar. Ola Janson säger att det förkroppsligas i spelet Othellos slogan “a minute to learn, a lifetime to master”. – Othellos regler är oerhört enkla men de begränsningar och utmaningar spelet lämnar ger närmast oändliga möjligheter. Det är just denna paradox som gör att gamification fungerar. Det tillför djup och liv. Den minsta gemensamma nämnaren för alla spel är att de är komplexa system. Det finns givna mönster, men ingen kan förutsäga utgången. Ola Janson sätter det i motsats till system som bygger på löpande bandprincipen där allt handlar om att passera igenom så fort som möjligt. – Om vi vill att folk ska stanna kvar i vår app eller vårt program och utforska, reflektera och lära sig något, då ska vi inte satsa på löpande band-metoden. Det är ju helt själs-

dödande, säger han. Ola Janson lyfter fram tidrapportering som ett exempel på ett ”dött system” som ingen tycker är särskilt roligt. – Det är konstruerat för någon annan, man fyller i sina timmar och så sugs det upp av systemet utan att man får något tillbaka. Så hur kan vi applicera gamification på ett tidrapporteringssystem? Ola Janson säger att han tittar på hur det kan bli mer meningsfullt för användaren. – Hur kan jag som individ gynnas av att tidrapportera? Jo, det kanske kan vara bra för mig att hålla koll på hur jag och resten av gruppen använder vår tid? Genom att bygga in meningsfulla feedbackloopar i systemet kan användaren få något meningsfullt tillbaka. Det kan handla om att det direkt kommer upp ett meddelande om att nu har jag och min kollega bara fem timmar kvar av den budgeterade tiden på ett visst projekt. Eller att jag får en rapport varje vecka som visar hur mycket tid jag har lagt på olika saker. – Det ska vara något som kan vara värdefullt för användaren. En bra feedbackloop ska lära mig något, få mig att utvecklas. Den ska få mig att förstå hur det går och vart jag är på väg, säger Ola Janson. Han tycker att löpar-appar som RunKeeper är ett bra exempel på hur feedbackloopar kan motivera. – Jag har ställt in min app så att jag får ett muntligt meddelande varje gång jag passerar en kilometer. Då talar den om för mig hur fort jag sprang den senaste kilometern. Det skulle kanske inte fungera på alla, men för mig är det väldigt motiverande att veta hur jag ligger till och hur långt jag har kvar. För andra kan det vara givande att få små utmärkelser, säger Ola Janson.

Det här med gamification är egentligen inget nytt. Vi har länge använt oss av appar och system som är inspirerade av spelvärlden, bara det att vi kanske inte har tänkt på det som gamification. – Jag har jobbat med det i många år i olika e-learningprojekt. Men du som användare behöver inte nödvändigtvis förstå att det du gör är lånat från spelvärlden. De flesta tänker ju inte på att det är gamification bakom Runkeeper, säger Ola Janson. Enligt en studie av ekonomisajten Business Insider säger 63 procent av alla vuxna att vardagssysslor skulle bli roligare och mer givande om de hade inslag av spel i sig. Samma studie visar att marknaden för appar och tjänster med gamification kan komma att omsätta 2,8 miljarder dollar under 2016. – Just nu är det väldigt många kunder som efterfrågar gamification. För oss som jobbar med UX (user experience) är det egentligen bara ett verktyg bland många. Men det är ett viktigt verktyg, för vi vet att det verkligen fungerar, säger Ola Janson. SPEL OLA GILLAR OCH INSPIRERAS AV NO THANKS. Ett kortspel där det gäller att säga nej tack till kort som ger höga poäng, eftersom den som har lägst poäng vinner. HANABI. Hanabi betyder fyrverkerier på japanska och det gäller att få ett så spektakulärt fyrverkeri som möjligt genom att samordna alla sina spelkort i färgglada nummerserier. Problemet är att man inte kan se sin egen korthand, bara sina medspelares, och inte får säga vad de sitter med. MYSTERIUM. Ett brädspel där en spelare intar rollen som ande och de övriga välkända medium. Det gäller att klargöra de mystiska omständigheterna kring andens död. Anden kan inte tala med medierna utan ger dem ledtrådar genom visioner och drömmar. Om de tolkar visionerna rätt kan de avslöja gärningsmannen och låta anden vila i frid.

Albumaktuella Pernilla Andersson är både artist och prisad producent. Hon var dessutom en av de första som bytte ut spakarna vid mixerbordet mot ett studioprogram i datorn. Vi träffade henne för att prata om hur digitaliseringen har påverkat hennes yrke. Men också om nya albumet som hon skrev för att trösta sig själv när hennes pappa blev sjuk.

PRODUCENT PÅ RÄTT VÄG 22

är jag säger att artikeln ska handla om digitaliseringen av musikbranschen skrattar Pernilla Andersson. – Jag som är Musik-Sveriges mest analoga musiker. Det är en sanning med modifikation. För Pernilla Andersson säger samtidigt att hon älskar att jobba med den digitala tekniken och var en av de första producenterna som anammade den. Vi ska återkomma till det, men först ska hon köpa bullar. – Det är något jag har fått med mig från barndomen. Man måste bjuda på något till kaffet, säger hon. Vi står i kassan på ett 50-talsinspirerat café i Stockholm. Här samsas Emma-fåtöljer med teakbord på det svart- och vitrutiga golvet. Ovanför jukeboxen hänger skivomslag av Pernilla Anderssons föräldrar. Mamma Siw Gunsnér var jazz- och schlagersångerska och turnerade med Putte Wickman. Pappa Kent stavade Andersson ”Anderzohn” och var med i Swede singers, som slog igenom i Hylands hörna och var förband till Beach Boys. Det var pappa Kent som fick Pernilla Andersson att intressera sig för tekniken. – Han var noga med att jag inte skulle vara rädd för tekniken och lät mig vara med och hjälpa till när han lagade instrument och hörlurar som gått sönder. Han sa alltid att ”om det går åt helvete så kan du alltid dra ur sladden”. Pernilla Andersson var bara fem år när hennes pappa byggde en egen musikstudio hemma i huset utanför Hässleholm. Strax därefter köpte han en av de första persondatorerna från Apple och började spela in egen musik.

– Han sa att det här är framtiden, om några år kommer alla musiker att sitta hemma och jobba. Och det skulle ju visa sig att han hade rätt. Han visade mig hur man gjorde och även om jag egentligen bara ville stå på scen och sjunga jazz och pop, inte sitta vid en dator, så förstod jag att det här är nog bra om jag lär mig. Bullarna är slut, så Pernilla Andersson köper med sig en påse småkakor istället. Med fikat inhandlat tar vi sedan en promenad bort till hennes gata, för att fortsätta intervjun i den ljusa lägenhet som hon delar med sonen Sixten. Hon har ett piano i valnöt i sovrummet och två gitarrer i vardagsrummet. På vardagsrumsbordet står den MacBook som hon använder för att mixa och producera sina låtar. – I dag är det inget konstigt, men när folk såg mig mixa på min laptop i början så skrattade de åt mig, säger Pernilla Andersson och häller upp kaffe. – Men låtarna jag gjorde då resulterade i två grammisnomineringar. En för årets artist och en för årets kompositör.

tt hon ville bli producent kom hon på redan när hon spelade in sitt första album. Pernilla Andersson var 23 år och ringde alla musiker hon såg upp till för att fråga om de kunde komma till studion och vara med. – Väl på plats blev jag så nervös att jag tappade rösten. Jag kunde inte leverera, i en studio som kostade tolv tusen om dagen. Då insåg jag hur mycket bättre det var att ha min egen studio och kunna spela in när det passar mig och min röst. När jag väl började som producent

var det en enorm känsla av frihet. Det var så skönt att inte vara tekniskt utlämnad till andra människor. Att inte vara beroende av någon annan. När hon 2002 fick det prestigefulla uppdraget att producera en skiva med jazzsångaren Svante Thuresson blev hon dessutom den första kvinnliga producenten på ett stort svenskt skivbolag. De var tvungna att boka flera olika studior – en för att spela in blåsinstrument, en annan för stråkar och en tredje för komp. Sången lades på sist, i ett sommarhus i Sörmland. Pernilla Andersson hade med sig sin dator och sina externa hårddiskar överallt. – Det kanske är snyggare med riktiga spakar men för mig funkade det lika bra att jobba i datorn. Det enda problemet var att den hängde sig, och det gjorde den ju hela tiden. De där studioprogrammen hade mycket barnsjukdomar i början. Men pappa var väldigt stöttande, jag kunde alltid ringa honom och be om hjälp. Det låter som att du var en pionjär när det gäller att anamma den digitala tekniken som producent. Samtidigt säger du att du är Musiksveriges mest analoga musiker. Hur hänger det ihop? – Jag älskar det analoga och akustiska. Då menar jag att jag gillar klangen på instrument. Hur de låter. Jag är ju jazzsångerska i grunden och älskar ljudet av en kontrabas eller en livetrumma. Men jag spelar in ljuden med hjälp av den digitala utrustningen och använder mig av den för att få ihop slutresultatet. Så även om jag älskar analoga ljud och instrument, så är jag inte alls främmande för att använda den digitala tekniken. Tvärtom. Jag älskar alla former av digital teknik. "JAG BRUKAR NÄSTAN ALDRIG STÄLLA UPP PÅ INTERVJUER. ISTÄLLET SKRIVER JAG VAD JAG VILL HA SAGT I MINA KANALER PÅ SOCIALA MEDIER OCH HÄNVISAR PRESSEN DIT" Pernilla Andersson startade tidigt det egna skivbolaget Sheriff Records och gav ut artister som Titiyo, Svante Thuresson och Staffan Hellstrand. Men i dag har hon ingen utgivning av fysiska skivor. – Jag tror att de är på väg bort. Om man inte är ute och turnerar och säljer egna skivor, så finns det inga försäljningskanaler. Det finns inga skivaffärer kvar och det kostar för mycket att producera skivor bara för att, säger hon. Det senaste decenniet har musikbranschen genomgått en stor förändring, mycket på grund av digitaliseringen. När musiktjänster som Spotify startades beskrevs strömmad musik som branschens undergång. Men så blev det inte. Tvärtom. De senaste åren har skivbolagen tjänat stora pengar, tack vare förmånliga avtal med musiktjänsterna. – De stora bolagen har det bra nu. Men som det ser ut i dag är Spotify väldigt nischad på unga artister och en ung publik som streamar mycket. Det är fortfarande tufft för låtskrivarna och de artister som inte strömmas fullt så mycket, de som vi i branschen kallar "adult contemporary". Ersättningnivåerna borde, och kommer nog, omförhandlas och göras om för olika former av lyssnande. Den äldre publiken som kanske inte lyssnar på Avicii hundra gånger på raken utan streamar ett helt album någon gång då och då, måste hitta in i det nya och känna sig bekväma där, säger Pernilla Andersson. En sak hon själv saknar i musiktjänsterna är mer information: vilka musikerna är och vem som har producerat och skrivit text och musik. Pernilla Andersson tar en bit av en kaka och fortsätter:

– Vi befinner oss fortfarande i en övergångsfas och människor blir alltid rädda när saker och ting förändras. Men det löser sig, det gör det alltid. Vi kan inte gå bakåt i utvecklingen, vi måste gå framåt. Jag tror att vi måste omfamna tekniken. Fördelarna är trots allt fler än nackdelarna.

n av de största fördelarna är friheten att kunna göra allt själv, precis som hon vill ha det. – Om jag sitter i slutmix och kommer på att jag behöver stråkar så kan jag bara gå in i mitt musikbibliotek med ett enkelt knapptryck och få fram ett riktigt bra stråkljud. Det är väldigt smidigt. Tekniken kan verkligen underlätta ibland. Och om det är något jag inte vet hur man gör, rent tekniskt, så kan jag alltid kolla Youtube! Sociala medier är en annan fördel med digitaliseringen. De skapar nya möjligheter för musiker att nå ut och interagera med fansen på sina egna villkor. Pernilla Andersson är aktiv på Instagram och Facebook. – Jag brukar nästan aldrig ställa upp på intervjuer. I stället skriver jag vad jag vill ha sagt i mina kanaler på sociala medier och hänvisar pressen dit. Då måste de citera mig precis så som jag skriver. Det är ett utmärkt sätt att styra det man vill ha sagt och kontrollera bilden av sig själv. Annars har man inte en chans mot medierna.

PERNILLA ANDERSSON FÖDD:

1974

BOR: Södermalm

i Stockholm Artist och musikproducent AKTUELL MED: Nya skivan Tigrinnan TURNÉDATUM: Se hemsidan Pernillaandersson.se ÖVRIGT: Spelade sångerskan Ann-Louise Hansson i långfilmen ”Cornelis” FAVORITAPP: Cleartune (gitarrstämmare som räddat mig många gånger), YR och Netflix. TECH-PRYL JAG INTE KAN/VILL LEVA UTAN: Min iPhone/laptop TEKNISK UPPFINNING JAG ÖNSKAR FANNS: ”En gadget som gör att jag kan ropa på mina saker som jag ofta glömt vart jag lagt. Som bara aktiveras när jag behöver ropa på det. Typ ett chip som redan finns i exempelvis plånboken och nyckelknippa men aktiveras endast på ett visst röstkommando. Det borde vara fullt görbart.” GÖR:

on säger att det gäller att hänga med. – Tekniken utvecklas så fort nu. Min pappa var väldigt teknikintresserad och brukade alltid uppdatera mig. Nu när han är sjuk märker jag att jag själv hamnar efter. När Pernilla Andersson pratar om pappans långt gångna alzheimer blir hon med ens allvarlig. Sorgen över att förlora sin pappa är bland annat vad hennes senaste studioalbum, Tiggrinnan, handlar om. – Det är ett väldigt personligt album som handlar om uppbrott, längtan och den hjälplöshet som infinner sig när en närstående försvinner ifrån en i en sjukdom. Jag har skrivit albumet till mig själv, för att få tröst, säger hon och fortsätter: – Jag var en sådan tigrinna som gick runt och tänkte att inget kunde slå ner mig. Sedan blev min pappa sjuk, samtidigt som jag själv fick barn och inget blev som jag hade tänkt mig. Plötsligt satt jag där som en tiggare och vädjade till läkarna att min pappa skulle få bli frisk. Att inse att det inte gick var väldigt tungt.

Det är vad titelspåret ”Tiggrinnan” handlar om. I det sjunger hon att ”I varje tiger finns en tiggare om man pressar riktigt hårt”. Men albumet handlar också om hur styrka kan växa ur svaghet. – Det är en styrka som kommer ur insikten om att sorg måste konfronteras så att rädslan inte vinner. Jag tror att alla någon gång i livet blir en tiggrinna, säger Pernilla Andersson. Även detta, hennes nionde studioalbum, har Pernilla Andersson producerat själv. Att hon är en producent utöver det vanliga bekräftades 2013 när hon blev den första kvinnan som tilldelades The Sir George Martin Award för sina insatser som kompositör och producent. Sir George Martin, känd som den femte Beatlen, delade ut priset personligen och skrev i ett brev till henne att: ”I cannot think of anyone more deserving than you”. Pernilla Andersson säger att det betydde jättemycket för henne. – Han var min stora musikaliska förebild. Det var verkligen en bekräftelse på att jag har valt rätt väg.

17 PERSONER + 12 NATIONALITETER

= SUCCÉ! Det är kanske inte så konstigt att teamet som skapade Sveriges mest använda betaltjänst i mobilen blev så framgångsrikt. Forskning visar nämligen att mångfald främjar kreativiteten.

å taket på HiQs kontor på Regeringsgatan 20 i Stockholm står 12 personer uppställda för fotografering. Det duggar och blåser kalla vindar. Någon skojar om svensk vinter och får resten av gruppen att skratta. För en del av dem är svensk vinter fortfarande något nytt och lite ovant. När alla i teamet är samlade ingår medarbetare från Frankrike, Spanien, Rumänien, Ryssland, Kina, Thailand, Vietnam, Pakistan, Indien, Bangladesh, Uganda och Sverige. Perfekt för kreativiteten med andra ord! Om det är de flesta forskarna överens. Den amerikanske professorn Richard Florida menar till exempel att andelen utlandsfödda och antalet olika nationaliteter i en grupp står i direkt korrelation till dess kreativa index. Ju fler olika nationaliteter – desto bättre! Charlotte Stigenberg är projektledare i det här teamet. Hon säger att det har varit en ovanligt spännande grupp. En anledning är just att den är så mångkulturell. – Det blir en väldigt bra dynamik när folk har olika bakgrund och drar åt lite olika håll. Det handlar inte bara om att vi kommer från olika länder, vi är dessutom i olika åldrar och har en hyfsat jämn fördelning av män och kvinnor, säger hon. En studie vid Stanforduniversitetet i USA visar att en grupp blir bättre på att lösa problem och komma på nyskapande idéer om den består av personer med olika ursprung. Det är egentligen ganska självklart, eftersom personer med olika erfarenheter också har med sig olika perspektiv och olika kunskaper. "DET ÄR EN VÄLDIGT BRA DYNAMIK NÄR FOLK HAR OLIKA BAKGRUND OCH DRAR ÅT LITE OLIKA HÅLL" Studien visar dessutom att mångfaldens fördelar dominerar i kunskapsintensiva och kreativa jobb. – Det är helt klart så att mångfalden har bidragit till vårt arbete, säger Joel Holmberg som jobbar som backendutvecklare i teamet. Han fortsätter: – Annars är det ganska vanligt att man jobbar med andra som är uppvuxna på samma ställe och har gått samma utbildning. Om man har liknande erfarenheter tänker man också ganska lika. I det här teamet har vi fått massor av input från olika håll. Det har hänt flera gånger att jag har fastnat och så har någon kommit och sagt att så här kan man också göra, så gör man i min del av världen. Och så har det löst sig.

BETALTJÄNSTER I MOBILEN SOM HiQ VARIT MED OCH UTVECKLAT

SWISH är en app som möjliggör för användarna att på ett smidigt och säkert sätt föra över pengar till varandra direkt i mobilen. Numera går det även att betala med Swish i vissa affärer och på nätet. Tjänsten har över 4 miljoner användare. S-MOBIL är världens första mobilbank som integrerats med ett kundbonussystem från handeln. Med S-Mobil får den finska S-Bankens över 2 miljoner kunder en enklare vardag genom att tjänsten samlar bankärenden, bonus, förmåner och verksamhetsställen. Användaren kan bland annat följa sitt bonussaldo samt överföra insamlad bonus till en fond där den får växa till sig. COLLECTOR BETALKOLL är en app som gör det enklare att betala sina räkningar direkt i mobilen. Det enda användaren behöver göra är att fotografera av räkningen, så ser Betalkoll till att den betalas i tid. Får man räkningar via mail kan de enkelt importeras i tjänsten. Varje månad får användaren en samlingsfaktura och väljer själv om man önskar betala en del av beloppet eller hela fakturan. CARPAY är en mobiltjänst från Volvofinans Bank som förenklar alla bilrelaterade köp och betalningar. Med ett klick i mobilen kan kunderna dessutom använda den insamlade bonusen när de tankar.

SE MER AV TEAMET Scanna QR-koden och kolla in en film om det framgångsrika teamet.

RICHARD FLORIDA – TEKNOLOGI, TALANG OCH TOLERANS Den amerikanske professorn Richard Florida är upphovsman till begreppet ”den kreativa klassen”. Den kreativa klassen beskriver den relativt stora grupp i samhället som har kreativiteten som sitt främsta redskap. Richard Florida har analyserat stadssamhället och kommit fram till att storstadsområden där den kreativa klassen trivs blomstrar ekonomiskt och teknologiskt, eftersom den här gruppen människor alstrar en öppen och dynamisk miljö, som i sin tur drar till sig fler kreativa personer, affärsverksamhet och kapital. Richard Florida menar att ju mer mångfald i ett samhälle, desto bättre. Då menar han inte bara nationalitet och ursprung utan även kön och sexuell läggning. Richard Florida har skapat ett eget rankningssystem som värderar städer och stadsdelar efter ”bohemindex”, ”gayindex” och ”mångfaldsindex”, och förespråkar ett öppet samhälle baserat på de tre T:na: Teknologi, Talang och Tolerans. På hans kreativitetsindex-lista ligger Sverige och Finland i topp.

udip Kumar Das är systemutvecklare och flyttade till Stockholm från Calcutta i Indien 2014. Han säger att han aldrig har arbetat i ett bättre team. – Det är en fantastisk grupp. Tack vare våra olika bakgrunder har vi helt olika styrkor och perspektiv. Det gör att vi kompletterar varandra väldigt väl, säger han. ”TACK VARE VÅRA OLIKA BAKGRUNDER HAR VI HELT OLIKA STYRKOR OCH PERSPEKTIV” Charlotte Stigenberg håller med. – Alla i teamet är förstås egna individer med sina egna personligheter och det går inte att generalisera och säga att alla från ett land är på samma sätt. Men de som har flyttat långtifrån och skaffat jobb här i Sverige är ju ofta väldigt drivna personer. De har verkligen bidragit till gruppen. Vi har alla lärt oss mycket av varandra, säger hon. För att dra nytta av gruppens samlade kunskap och se till att den kommer alla till dels, började de tidigt med kompetensöverföringsluncher. Då får en av medarbetarna i teamet hålla en timmes föreläs-

ning om hur han eller hon har löst något problem i projektet. – På så vis har alla lärt sig av de individuella framstegen. Det gör att hela gruppen växer, säger Sudip Kumar Das. Han betonar att det aldrig har funnits någon inbördes konkurrens i teamet. Det är en jämnstark grupp där var och en är bäst på något. Dessutom har de alltid kunnat fråga varandra om det är något de inte kan eller förstår. – Det är viktigt att man vågar fråga, att man inte behöver känna sig dum. Den här gruppen har präglats av en prestigelöshet och ödmjukhet. Vi har hela tiden hjälpt varandra, säger Joel Holmberg. Men hur går det med språket? Stanfordstudien visade att mångfaldens fördelar går om intet om gruppen inte kan kommunicera. – Arbetsspråket har varit engelska och det har aldrig varit något problem att inte alla talar svenska, säger Charlotte Stigenberg. – Men de flesta vill ju lära sig svenska, så vi har övat tillsammans, säger Joel Holmberg och fortsätter: – En annan rolig sak med att så många är nyinflyttade, är att alla är pigga på att få nya vänner och vill hitta på saker efter jobbet. För de som har lämnat släkt och vänner för att flytta till Sverige har vi nog blivit lite som en extra familj.

MÅNGFALD EN FRAMGÅNGSFAKTOR? Här är 12 av medlemmarna i teamet som när alla är samlade består av 17 personer från 12 olika länder. Tillsammans har de varit med och utvecklat Sveriges mest använda betaltjänst i mobilen.

PÅ BILDEN FRÄMRE RADEN FRÅN VÄNSTER: RONNIE (SVERIGE), ANDREW (UGANDA), CHARLOTTE (SVERIGE), ANA (SPANIEN), NGUYEN (VIETNAM), RAFI (BANGLADESH) BAKRE RADEN FRÅN VÄNSTER: FAROOQ (PAKISTAN), ANDERS (SVERIGE), SUDIP (INDIEN), JACK (SVERIGE), HALIT (TURKIET), ANDERS (SVERIGE)

Vad internet ska användas till och av vilka, har länge skapat debatt. De som kallar sig nätaktivister vill ha ett internet fritt från regleringar, censur och kontroll. Men en del är beredda att gå längre än andra för den sakens skull. De senaste åren har det varit mycket uppmärksamhet kring Anonymous. Vilka är de och vad driver dem? HiQ Magazine har tittat närmare på kollektivet bakom Guy Fawkes-masken.

nonymous har förklarat krig mot IS, hackat rasistiska Ku Klux Klans Twitter-konto och hjälpt demonstranter i kampen mot förtryckande regimer. Men de har också stängt ner företagssajter och västerländska regeringars hemsidor. De har kallats nätaktivister och yttrandefrihetens försvarare – men också cyberterrorister och ”hackare på steroider”. Hur ska man egentligen förstå ett fenomen som Anonymous? Och vilka är personerna bakom den leende masken? Det senare går naturligtvis inte att svara på – att de är anonyma är hela poängen. De är alltifrån tonåriga hackare och arbetslösa ungdomar till väletablerade programmerare och människorrättsaktivister. De är ”everybody and anybody”. – Varken hackare eller nätaktivister är någon homogen grupp. Där finns alltifrån libertarianer, till vänsterextrema. Det som förenar dem är åsikten att internet ska vara öppet och fritt, säger Martin Fällman som är expert på digital säkerhet och arbetar på Civil Rights Defenders. Han har själv många års erfarenhet som nätaktivist och var bland annat med i Telecomix som återställde internettillgången i Egypten och avslöjade övervakningen av nätet i Tunisien och Syrien under Arabiska våren. De senaste åren har Martin Fällman opinionsbildat mot övervakning på nätet och utbildat myndigheter, journalister och aktivister i digital säkerhet. "DET ÄR EN SLAGS LOBBYISM SOM ANVÄNDER SIG AV INTERNETS MÖJLIGHETER. DEN NÄTAKTIVISM SOM ANONYMOUS STÅR FÖR ÄR MER HACKARBETONAD"

POLITISKA HACKANDET INGET NYTT Redan 1989 utsattes Nasas datorer för en virusattack för att de använde kärnkraft i ett rymdprojekt. Hundratals datorer infekterades av ett maskliknande virus med budskapet ”WANK: Worms against Nuclear Killers”.

När vi träffar honom säger han att det finns olika slags nätaktivism. – Den slags nätaktivism som jag håller på med går ut på att argumentera, få till förändring och ställa politiker till svars i kampen för ett fritt internet. Det är en slags lobbyism som använder sig av internets möjligheter. Den nätaktivism som Anonymous står för är mer hackarbetonad. De vill också få till politisk förändring, men deras metod är snarare att kortsluta de politiska processerna. Det sista en hackare vill är att sitta ner och argumentera. De agerar i stället. Anonymous uppstod i början av 2000talet i diskussionerna på det numera ökända webbforumet 4Chan. Där kunde vem som helst ladda upp bilder och göra inlägg om allt mellan himmel och jord. Forumet krävde ing-

en registrering och alla som skrev något utan att vara inloggade fick sina inlägg signerade Anonymous. – Det bidrog till att det odlades en väldigt speciell och rå kultur där man kunde säga i princip vad som helst. Anonymiteten gav utrymme för en självhävdelse och samhällskritik som man inte fick utlopp för i vardagen, säger Martin Fällman som själv var aktiv på 4Chan i perioder. "VARKEN HACKARE ELLER NÄTAKTIVISTER ÄR NÅGON HOMOGEN GRUPP. DÄR FINNS ALLTIFRÅN LIBERTARIANER, TILL VÄNSTEREXTREMA" Han jämför det med boken och filmen Fight Club där missnöjda män från olika sammanhang och samhällsklasser finner gemenskap i en underjordisk slagsmåls-klubb. – Det är egentligen bästa sättet att förstå framväxten av Anonymous: En massa människor som var arga på olika saker och fick ur sig sin ilska på nätet. Att så många uttalade sig i egenskap av ”Anonymous” innebar att Anonymous sa en sak i ena stunden, och något helt annat i nästa. Det låter och var ganska rörigt. Men som journalisterna Linus Larsson och Daniel Goldberg skriver i sin bok Svenska hackare – En berättelse från nätets skuggsida: ”När Anonymous når konsensus, när de tusentals deltagarna i samtalet börjar arbeta mot ett gemensamt om än vagt definierat mål, då blir fenomenet plötsligt en kraft att räkna med”.

ill en början gjorde Anonymous förvisso mest busstreck. Som att gå samman och skapa tusentals på pricken likadana avatarer i onlinespel för barn och sedan ställa avatarerna på varandra så att de bildade olika symboler. Under 2006 blev deras hackande mer politiskt, vilket sammanföll i tiden med razzian mot The Pirate Bay. I sin bok beskriver Linus Larsson och Daniel Goldberg hur den svenska fildelningssajten hade blivit en internationell symbol för ett fritt internet. När sajten stängdes ner av svenska myndigheter, slöt anhängare upp över hela världen för att hämnas. Redan ett dygn efter razzian upptäckte Rikspolisstyrelsen att något konstigt hände med polisen.se. Det såg ut som att extremt många personer försökte gå in på sajten samtidigt. Snart hade webbplatsen slagits ut helt. Två dagar senare hände samma sak med regeringen.se.

en det var först 2008 när Anonymous förklarade krig mot Scientologkyrkan som de uppmärksammades internationellt som ett eget fenomen. Anonymous tyckte illa om scientologernas slutenhet på internet och reagerade starkt när kyrkan försökte censurera ett Youtubeklipp med Tom Cruise. Anonymous laddade upp hundratals kopior av videoklippet, utsatte Scientologkyrkans hemsidor för överbelastningsattacker och samlades för demonstrationer runt om i världen. De busringde även scientologernas kontor och lade ut videoklipp där de på olika sätt drev med kyrkans företrädare. Det senare är utmärkande för Anonymous. För även om de har ett allvarligt budskap så inbegriper deras metoder nästan alltid ett inslag av humor som går ut på att de förlöjligar sina motståndare. I en dokumentär som ligger på Anonymous egen officiella Youtubekanal, säger flera att den speciella humorn är en av anledningarna till att så många både fascineras och provoceras av rörelsen.

visterna i Egypten och Tunisien. När den egyptiska regeringen stängde av internet, såg Telecomix till att det egyptiska folket kunde koppla upp sig via modem i Frankrike. Och när de lokala aktivisterna hotades med våld om de inte tog bort regimkritiska videoklipp från sina bloggar, såg Telecomix till att filmerna kopierades och laddades upp på andra ställen. – Anonymous var med och satte upp proxyservrar så att datatrafik kunde föras ut ur Tunisien. Men de hackade även regimernas hemsidor, säger Martin Fällman.

et här var samtidigt som Wikileaks avslöjade att den amerikanska militären hade mörklagt dödandet av civila i Irak och Afghanistan. Det ruskade om det politiska etablissemanget och hyllades av Anonymous, inte så mycket för avslöjandena i sig, som för ambitionen att sprida och tillgängliggöra information. När politiker och storbolag försökte tysta Wikileaks, bland annat genom att förhindra ekonomiska donationer, hämnades Anonymous. Alla företag och statliga myndigheter som hade försvårat för Wikileaks ansågs vara legitima mål och utsattes för överbelastningsattacker. Hit hörde även svenska myndigheter och bolag. 2012 slog den svenska polisen till mot en

Foto: Isabel Gustafsson

Det här var inte första gången som någon hackade en myndighets hemsida, men det som skilde de här attackerna mot tidigare, var att det inte rörde sig om en enskild hackare, utan om en stor grupp människor som utsatte webbplatserna för överbelastning. Hackarna hade gått samman och bildat en politisk rörelse.

MARTIN FÄLLMAN Expert på digital säkerhet. Arbetar på Civil Rights Defender.

TRE OLIKA SLAGS NÄTAKTIVISM 1. Social aktivism som arbetar för någon form av påverkan genom att använda nätet som verktyg för att få ut sina budskap. 2. Teknologisk aktivism som kämpar för ett fritt internet, genom att ställa politiker till svars. 3. Tekniska interventioner och hackande av internet. Kämpar också för ett fritt internet, men genom att kortsluts politiska processer.

»De gör att jag måste ta en massa diskussioner och försvara nätaktivismen hela tiden« Det var i samband med demonstrationerna mot Scientologkyrkan som medlemmarna började täcka sina ansikten. Valet föll på Guy Fawkes-masken som vi känner igen från filmen V för Vendetta. I dag har den blivit närmast synonym med Anonymous och är en viktig komponent i rörelsens speciella estetik. År 2009 riktade nätaktivisterna sin uppmärksamhet mot Mellanöstern. Under det iranska presidentvalet i juni anklagades den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad för valfusk. När han trots det förklarades som vinnare gick tusentals iranier ut på gatorna och demonstrerade. De iranska myndigheterna försökte tysta ner protesterna, bland annat genom internetcensur. Då gick nätaktivister över hela världen samman för att hjälpa oppositionen att få ut information genom anonymitetstjänster och regimkritiska hemsidor. Under arabiska våren fortsatte nätakti-

server som användes av Wikileaks och The Pirate Bay (men även av personer som delade barnpornografi). Då svarade svenska Anonymous-anhängare med att attackera hemsidorna hos olika banker och myndigheter som Säpo, Försvarsmakten, Socialstyrelsen och Domstolsverket. – När vi utredde det visade det sig att det framför allt var svenska tonåringar och unga teknikintresserade som låg bakom attackerna. Ofta handlade det om ungdomar som tycker att fildelning ska vara tillåtet, säger Anders Ahlqvist, kriminalkommissarie och verksamhetsspecialist på polisens Nationella IT-brottscentrum. En av personerna bakom aktionerna, en 18-åring från en svensk småstad, uttalade sig anonymt i tidningen Aftonbladet: ”Det är inte rätt att ta ner våra torrentsidor. Det är därför vi är så förbannade. Vi vill ha ett riktigt internet. Barnporr ska inte finnas.

ANONYMOUS FLAGGA VISAR EN KOSTYM UTAN HUVUD Bilden symboliserar anonymitet och en ledarlös organisation. För att inte röja sin identitet bär medlemmarna ofta en mask hämtad från filmen V för Vendetta. Filmen baseras på den historiska gestalten Guy Fawkes, en engelsk rebell som försökte spränga det brittiska parlamentet.

Annars ska det vara fritt”. På frågan om hur det går till när de bestämmer sig för en attack svarade 18-åringen att de sitter tillsammans på chatten och funderar ut hur de ska slå till och mot vilka. ”Vi har ingen ledare. Vi är ett stort antal som hjälps åt, både svenskar och utlänningar”.

emensamt för alla som Anonymous attackerar är att de på något sätt har försökt begränsa informationsflöden och hindra människor från att kommunicera på nätet. Kampen för yttrandefrihet och ett fritt internet är grunden i allt de gör. Dessutom står de ofta på de utsattas sida, mot makten. De senaste åren har Anonymous bland annat hjälpt HBTQ-aktivister i Uganda, stängt ner barnpornografiska sajter och genomfört en twitterkampanj för att få folket i Nordkorea att göra uppror mot sin regering. Efter terrordåden i Paris i november 2015 gick Anonymous ut och förklarade krig mot IS. På kort tid hackade de ett flertal IS-hemsidor, stängde ner 3000 twitterkonton med IS-kopplingar och lade upp en nätguide för alla som ville vara med och sabotera för IS på nätet.

BRA ELLER DÅLIGA Människors åsikter om Anonymous går i sär.

anhängare själva har gått ut och tagit avstånd från hur andra i nätverket agerar. När Anonymous förklarade krig mot den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump för hans rasistiska uttalanden påpekade an-

konstruktion. Det är lite som klottrare. Visst kan de vilja skriva ett politiskt budskap, men det som verkligen driver någon som klottrar på pendeltåget är snarare tanken på att synas på tåget hela vägen från Södertälje till Märsta.

»Det är många onödiga och omöjliga konflikter som tas upp under namnet Anonymous« Den ständiga kampen för demokrati och öppenhet har fått många som tidigare var kritiska att omvärdera rörelsen. Deras tillvägagångssätt är inte alltid laglig men många, inte minst de själva, anser att de har den etiska rätten på sin sida. – Jag tror absolut att de flesta som ansluter sig till Anonymous vill ha en bättre värld. Problemet är att de ganska ofta ställer till det. För oss som arbetar med nätaktivism och försöker bygga upp något bra är Anonymous lite som våra bråkiga småkusiner som sparkar omkull oss. De gör att jag måste ta en massa diskussioner och försvara nätaktivismen hela tiden. På så vis gör de mitt jobb svårare, säger Martin Fällman. Anledningen är den som vi var inne på tidigare – att vem som helst kan göra vad som helst och skriva under med Anonymous. När Anonymous förklarar krig mot IS kan det mycket väl vara en aktion som stöds av en hel rörelse. Men det kan också vara en enskild 14-åring som sitter hemma i sitt pojkrum. – Det betyder att det blir väldigt mycket ofärdiga idéer. Det är många onödiga och omöjliga konflikter som tas upp under namnet Anonymous, säger Martin Fällman. Det har också lett till att Anonymous-

dra anhängare att försöket att censurera en politiker strider mot rörelsens egen ideologi. Svenska Anonymous har också reagerat på att operationer har slagit fel och missbrukats av rasister. ”Då är det viktigt att de andra delarna av kollektivet ställer sig upp och visar sin kritik”, skrev de i ett pressmeddelande för några år sedan. Nu var det länge sedan Anonymous attackerade några svenska mål. Kriminalkommissarie Anders Ahlqvist på polisens Nationella IT-brottscentrum säger att det hör ihop med att det inte har funnits någon fråga att sluta upp kring på senare tid. – Vår uppfattning är att när det skrivs mycket i medierna om en fråga som rör till exempel fildelning så samlas teknikintresserade unga i olika chattforum och bygger upp en stämning. Det är ju ingen organisation som man är medlem i. De är snarare så många som vill vara med för tillfället. En del är säkert ideologiskt drivna, andra hänger på bara för att det är kul, säger han. Martin Fällman håller med om den bilden. Han säger att hackandet sällan är särskilt politiskt i grunden. – Hackare drivs mer av att göra snygga hack, och det politiska är ofta en efterhands-

Men Anonymous är ändå viktiga för tillväxten av nätaktivister, tillägger han. Många som arbetar mer seriöst för ett fritt internet i dag började som hackare en gång. Nu anlitas de som experter av västerländska regeringar och myndigheter. Hur har det blivit så? – Vi som var med från början har blivit äldre och är inte sådana tonåringar längre. Vi fick barn, jobb eller doktorandtjänster, men också ett intresse för politik på riktigt. Då är det ganska ointressant att hacka polisen.se. Det är ju lite som att kasta sten på polisen, man vill uttrycka sin ilska snarare än att få till en förändring. Om man verkligen vill få till förändring finns det bättre sätt.

KAN GE FÄNGELSE Den svenska straffskalan för dataintrång är fängelse i max två år. För grovt dataintrång är det upp till sex år. Hittills har ingen med koppling till Anonymous dömts i Sverige.

JOBBEN KOMMER ATT FÖRSVINNA, ELLER? Digitaliseringen och robotarna kommer inte att göra oss arbetslösa. Däremot kommer vi att arbeta med andra saker i framtiden. För att klara omställningen måste skolan förbereda barnen för framtiden på ett bättre sätt. Det menar Bo Dahlbom, professor i informationsteknologi vid IT-universitetet i Göteborg.

är en Oxfordstudie för ett par år sedan slog fast att hälften av dagens arbetsuppgifter kommer att vara automatiserade om två decennier, var det många som blev oroliga. Tänk om våra jobb försvinner? Kommer vi att ersättas av robotar och avancerade IT-system? Men det finns ingen anledning att oroa sig, menar Bo Dahlbom som forskar i informationsteknologi och hur skolan kan förbereda barnen inför framtidens arbetsmarknad. – För det första kommer det att ta längre tid än vad som har sagts i debatten. Att tekniken finns är inte samma sak som att den är spridd. För det andra kommer det att uppstå nya jobb. Robotarna måste ju tas om hand av oss människor, säger han.

BO DAHLBOM Debattör och föreläsare om IT och internets betydelse som samhällsförändrare. Professor vid IT-universitetet i Göteborg samt forskningschef vid Sustainable Innovation.

Men det stämmer att vi står inför stora förändringar på arbetsmarknaden. Digitaliseringen har redan medfört att många administrativa yrken har försvunnit. Bankoch kontorsanställda som tidigare registrerade betalningar eller utförde enkla rutinärenden har ersatts av IT-system. Robotar har redan tagit över arbetsuppgifter i fabriksproduktionen och i framtiden, när självkörande bilar trafikerar våra gator, kan chaufför mycket väl vara ett yrke som hör det förflutna till. Även högkvalificerade yrken som läkare kommer att påverkas av de tekniska framstegen. – När de artificiella intelligenssystemen blir bättre än läkarna på att ställa mer exakta diagnoser kommer läkarnas makt att urholkas, säger Bo Dahlbom. Men vänta nu, vilka yrken kommer att finnas kvar? Ska alla jobba med att programmera robotar? – Självklart inte. Precis som industrialiseringen medförde att nya yrken växte fram, kommer digitaliseringen också att leda till nya arbetsuppgifter. Vi kommer till exempel att behöva anpassa lagstiftning, regler, vanor och beteenden. Någon måste jobba med att ut-

veckla nya tjänster och föra ut dem till kunderna. Någon måste få hela den här omställningen att fungera. Det kommer att skapa många jobb, säger Bo Dahlbom. "PRECIS SOM INDUSTRALISERINGEN MEDFÖRDE ATT NYA YRKEN VÄXTE FRAM, KOMMER DIGITALISERINGEN OCKSÅ ATT LEDA TILL NYA ARBETSUPPGIFTER"

takt med att allt fler av jordens invånare får det bättre kommer även konsumtionen att öka, vilket också skapar arbetstillfällen. Fler kommer att jobba inom underhållning och turism. För när människor i fattiga delar blir rikare kommer även de att vilja resa och se världen, menar Bo Dahlbom. Baksidan av den ökande konsumtionen är att det kommer att slita hårt på jordens resurser. Därför kommer många i framtiden även att arbeta med miljö- och hållbarhetsfrågor. Förmodligen kommer det även att uppstå nya tjänster som vi inte ännu kan föreställa oss eller vet något om. Redan nu är det många som har jobb som vi inte hade hört talas om

ROBOTAR SOM SERVITÖRER Kommer robotarna ta över alla yrken och göra oss arbetslösa i framtiden?

för fem eller tio år sedan. Frågan är om de som är unga i dag står rustade inför den snabba samhällsutvecklingen och de krav som följer med den? Hur kan skolan förbereda eleverna på de utmaningar och möjligheter som väntar i framtiden? Den svenska regeringen har gett Skolverket i uppdrag att ta fram nationella it-strategier och tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevers digitala kompetens. I mars 2016 kom ett första förslag från Skolverket om att plocka in programmering på schemat. Mycket tyder på att det inte kommer att bli ett eget ämne, men att det redan i första klass kommer att integreras i ämnena matematik och teknik. Bo Dahlbom tycker inte att det räcker. Han anser att skolan inte hänger med i utvecklingen. – Efter tolv års skolgång är eleverna helt oförberedda för arbetslivet. De vet inget om hur näringslivet fungerar eller vad som förväntas av dem i sina blivande yrkesroller. De vet inte vad ingenjörer eller andra yrken gör på jobbet och saknar både kontakter och kompetens, säger han. Problemet är att skolan har blivit en egen isolerad värld. För att hänga med i och kunna

dra nytta av kunskapen som finns i samhället, menar han att skolan borde integreras mer i arbetslivet. – Jag tycker inte att skolan ska ses som en byggnad, en fysisk plats, där eleverna tillbringar större delen av sin tid. Istället borde mer av undervisningen äga rum på riktiga arbetsplatser, där eleverna kan jobba med verkliga projekt och lära sig sådant som de faktiskt har nytta av. Då skulle barnen vara betydligt mer förberedda för arbets- och vuxenlivet. Det är ändå det som är skolans viktigaste uppgift, säger han. "DE KUNSKAPER MAN LÄR SIG ÄR DESSUTOM ÅLDERDOMLIGA. BEHÖVER MAN VERKLIGEN KUNNA SLÖJD I DAGENS SAMHÄLLE?"

edan finns det självklart viktiga ämnen, som historia, som man kanske inte lär sig på en vanlig arbetsplats. Men måste man verkligen sitta i skolan för att lära sig det? På samma sätt som IT skapar nya möjligheter att jobba på andra platser än kontoret, kan

eleverna tack vare IT sitta var som helst med sina datorer och ändå följa med i undervisningen, menar Bo Dahlbom. Många lärare strävar efter att göra mer studiebesök och praktik, men säger att de begränsas av att det redan är svårt att hinna med allt som står i läroplanen. – Då är det svårt att genomföra förändring. Därför tycker jag att vi borde slänga ut läroplanen, säger Bo Dahlbom och fortsätter: – De kunskaper man lär sig är dessutom ålderdomliga. Behöver man verkligen kunna slöjd i dagens samhälle? Då vore det trots allt bättre att införa programmering på schemat. – Det är åtminstone en kunskap som faktiskt efterfrågas. Men om vi ska skapa en kurs för att utbilda dagens lärare i programmering tar det lång tid innan de kan undervisa i det. När kunskapen når eleverna har innehållet redan blivit gammalt. Det problemet skulle vi också lösa om eleverna var mer ute i arbetslivet, eftersom programmering redan är en integrerad del av många yrken.

UTBILDAS FÖR För att möta arbetsmarknadens behov i framtiden inför allt fler länder programmering på schemat redan i grundskolan. I Finland ses programmering som en viktig kompetens för alla i vårt digitaliserade samhälle.

örst fyra tryck på pilen rakt fram. – Sedan två till höger, säger Mico och trycker på pilarna på robotens rygg. Sedan släpper han i väg roboten för att se om den tar rätt väg och hamnar där det är tänkt. Den gul- och svartrandiga figuren ser ut som ett bi och kallas Beebot. Den rör sig på en rutig plastmatta, där varje ruta motsvarar ett tryck på pilknapparna. Beebot åker först fyra rutor framåt, sedan två till höger. När den är framme spelar den en liten melodi. Mico ser nöjd ut. – Det här är ett exempel på hur man redan i första och andra klass kan jobba med programmering. Barnen får tänka ut hur Beebot ska åka och ge den kommandon. Det lär dem att tänka logiskt, säger Anna-Kaarina Niskanen som är lärare på Kytöpuiston Koulu, en lågstadieskola i Björkby två och en halv mil söder om Helsingfors. Från och med hösten 2016 ska alla finska barn lära sig att programmera redan i lågstadiet. I ettan och tvåan handlar det om att förstå vad programmering kan vara i praktiken. I tredje till sjätte klass ska barnen lära sig hur programmeringsspråk fungerar och börja göra verkliga program på en läsplatta. I högstadiet ska de kunna arbeta självständigt med programmering. De ska kunna hitta mönster, ta fram abstrakta modeller, tänka logiskt och arbeta strukturerat och kreativt för att skapa lösningar på olika problem. Det vill säga allt det som vi räknar in i ”datalogiskt tänkande”, ett

begrepp som kommer från engelskans computional thinking. Tanken är att programmering ska integreras i alla ämnen i stället för att bli ett eget, eftersom datalogiskt tänkande räknas som en ämnesöverskridande förmåga som alla behöver för att klara sig i det moderna digitaliserade samhället. – I dag är tekniken en sådan stor del i våra liv och för att vi ska kunna använda oss av den på bästa sätt måste vi även förstå grunderna för hur den fungerar. Det kommer bara att bli viktigare i framtiden. Min uppgift är att förbereda barnen inför det, säger Anna-Kaarina Niskanen. Efterfrågan på duktiga programmerare kommer dessutom att öka. Förhoppningen är att programmering på schemat ska få fler att intressera sig för ämnet och uppmuntra till vidare studier. – Alla behöver verkligen inte jobba med teknik, men ganska många kommer att behöva göra det. Jag tänker att alla måste kunna grunderna, så kan de själva välja om de vill jobba med det i framtiden eller inte, säger Anna-Kaarina Niskanen.

rogrammering i skolan är superhett i hela Europa. Det visar Europeiska Skoldatanätets rapport Computing Our Future som kom ut i oktober 2015. Rapporten bygger på en enkät med 20 europeiska länder plus Israel. Enligt enkäten har 16 av länderna infört programmering i läroplanen, på nationell, regional eller lokal nivå, antingen som ett eget ämne,

BEEBOT Hjälper eleverna att lära sig programmering.

UTBILDNINGSINITIATIV VI GILLAR

som en del i andra ämnen eller som något gränsöverskridande. Hit hör Bulgarien, Danmark, Estland, Frankrike, Irland, Israel, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Spanien, Slovakien, Storbritannien, Tjeckien, Ungern och Österrike. Av dem hade tio infört eller höll på att införa programmering redan i motsvarande låg- och mellanstadiet. Och nu är det alltså Finlands tur. Anna-Kaarina Niskanen är själv intresserad av teknik och är positiv till den nya läroplanen. Men hon är också lite orolig över hur det ska gå i de skolor där lärarna inte är lika entusiastiska. – Här på vår skola kommer det att gå bra, vi har redan börjat. Men alla barn i Finland måste ju få en likvärdig undervisning. Varför är inte alla lärare lika entusiastiska? – De som är kritiska är ofta själva osäkra på hur de ska kunna använda tekniken. Så det gäller att man får tid att öva och testa lite själva. Det är viktigt, för det beror mycket på oss lärare vad det blir av det. Om vi lär oss, kan vi också lära barnen, säger Anna-Kaarina Niskanen. Barnen i hennes klass tycker att det är kul att leka med Beebot. Men även de lite äldre barnen på skolan tycker att programmering är roligt. Radia Manadir är tolv år och går i sjätte klass. Hon har testat att programmera en del, både i skolan och hemma med sin storasyster. – Man måste planera noggrant vad man ska göra. Jag tycker att det är roligt att se resultatet av det man kodar, säger hon. Radia tycker att det är viktigt att kunna lite programmering för att förstå ny teknik och hur den fungerar. Hennes klasskompis Jenny Hämäläinen håller med. – Det är roligt, jag skulle gärna vilja göra ett eget program, något som förenklar livet på något sätt. Men det är också ganska komplicerat. Det är mycket man måste kunna, det är annorlunda mot det vi vanligtvis gör, säger hon.

MATTECENTRUM erbjuder gratis hjälp till alla som pluggar matematik. Varje månad hjälper de över 300 000 elever med matten, både på webben och i öppna räknestugor där eleverna kan sitta ner och göra läxan tillsammans med frivilligarbetande ingenjörer, matematiker och naturvetare. Varje vår, inför de nationella proven i matematik, anordnar Mattecentrum dessutom stora konvent över hela Sverige där eleverna kan plugga med volontärer. PINK PROGRAMMING vill få fler kvinnor att programmera. Föreningen startades av tre utvecklare som önskade sig fler kvinnliga kollegor. Pink Programming lyfter fram kvinnliga förebilder och ordnar föreläsningar, söndagsträffar och läger där tjejer som är intresserade av programmering kan lära sig att koda. FUTEBOL DÁ FORCA är så mycket mer än en fotbollsskola. De erbjuder unga tjejer en plattform där de kan bygga upp sin självkänsla för att våga förverkliga sina drömmar. Futebol dá força betyder ”fotboll ger styrka” och startades i Moçambique år 2012 av svenska Cecilia Andrén Nyström. I dag finns verksamheten även i Zambia, Sverige och Finland. Visionen är att förändra attityder, strukturer och normer i samhället – med början på fotbollsplanen. WORKSHOP I INNOVATION 2015 anordnade HiQ Finland en “Innovation workshop” med Kytöpuistoskolan. Femte och sjätteklassarna fick komma på idéer för hur tekniken skulle kunna förenkla deras egen vardag. Några av alla idéer som kom fram var en återvinningsrobot, en mormor-robot som kan passa barn vars föräldrar jobbar mycket och en digital stylist som talar om vad du ska ha på dig. En annan användbar idé var en app som håller ordning på alla dina saker.

MER OM NYA YRKEN Scanna QR-koden för att ta del av HiQs syn på nya yrken.

NYA En del yrken försvinner, men nya uppstår! Möt två av HiQs medarbetare som har tjänster som vi inte ens hade hört talas om för fem år sedan.

DANIEL JOHANSSON, JOBBAR MED VR

Vad gör du på jobbet? – Jag jobbar med lastbilssimulatorer och använder VR för att ta fram nya lastbilsmodeller. Om vi till exempel ska ta fram en ny förarhytt så är det viktigt att fönstren placeras på ett sätt som ger så bra sikt som möjligt. Det kan vara svårt att testa utan att faktiskt sitta i den färdiga förarhytten. Genom att skapa förarhytten i VR kan vi testa och flytta runt på fönstren innan vi bygger den på riktigt. Det gör också att vi upptäcker fel i konstruktionen och kan undersöka hur olika delar passar ihop innan vi har byggt dem. Det snabbar upp utvecklingen.

Vad är svårast med ditt jobb? – Det svåraste är nog att få allt att se ut som det gör i verkligheten. För att man ska kunna leva sig in i VR ställer det höga krav på att allt fungerar som man förväntar sig att det ska fungera. Att skapa träd som verkligen rör sig och beter sig som träd ska göra.

Hur hamnade du här? – Jag började jobba med highperformance computing och när jag kom till HiQ byggde jag flygplanssimulatorer för att utbilda piloter. Då var VR fortfarande ganska nytt och jag blev nyfiken på hur man kunde använda sig av det på fler sätt.

Hur kommer VR att användas i framtiden? – Det kommer att bli jättestort! Jag tror att VR kommer att smälta samman allt mer med verkliga världen. Om du är på en stökig plats och ska läsa en bok vill du kanske hellre befinna dig i en biblioteksmiljö? Eller så kanske du vill ha fem lugna minuter på ett inspirerande ställe innan du ska upp på scen. Det kommer att bli möjligt med VR i framtiden.

Hur kommer det sig att Virtual Reality slår igenom så stort nu? – För några år sedan kostade ett VR-headset en halv miljon och satt så hårt att man fick ont i huvudet. Sedan dess har det hänt väldigt mycket med tekniken. Nu är utmaningen snarare att hitta angreppssätt och fundera ut hur vi kan använda oss av VR för att förenkla olika arbetsuppgifter. Att det gick så fort beror på att det finns ett stort intresse bland konsumenter.

Vad behöver man för utbildning för att jobba med VR? – Det beror på vad man ska göra. Jag har en ingenjörsutbildning. Men det är också bra att kunna datorgrafik och bildbehandling.

Så det är definitivt ett framtidsjobb? – Ja det är det absolut! Men jag tror inte att VR kommer att räknas som ett eget jobb. Snart kommer det vara en sådan central teknik att man inte måste vara nischad mot just det, det blir en kunskap som alla behöver i sitt jobb.

Är det ett roligt jobb? – Ja, det är fantastiskt roligt! Det är spännande och utmanande. Det är väldigt stimulerande att veta att det man utvecklar spelar roll, man är inte bara en kugge i maskineriet.

JEANETTE ÖSTERMAN, JOBBAR MED SOCIAL LISTENING

Vad är Social listening? – Det handlar om att lyssna av hur folk pratar om ett varumärke på sociala medier. Jag undersöker vilka som pratar om mina kunder, vad de säger och i vilka kanaler. Vad är det för teman som återkommer? Hur stor spridning får det som sägs, sett till räckvidd och engagemang? Och när pratar de, är det före, under eller efter sin kontakt med företaget? Sedan analyserar jag resultatet. Analysen kan användas för att styra framtida budskap eller i vilka sociala kanaler man bör satsa för att nå rätt målgrupp. På så vis kan mina kunders arbete få större effekt och träffa mer rätt. När blev det här en tjänst? – Social listening har funnits ett par år. Från början i sin enklaste form, till exempel genom att man får alerts när ett relevant begrepp nämns. Idag är det en större och bredare tjänst, där vi även tolkar och analyserar det som sägs. Det som är unikt med grundtekniken som vi på HiQ använder är att systemet tränas upp att bara lyssna av relevanta diskussioner. Det har tidigare varit svårt eftersom uttryck och begrepp kan användas på så olika sätt och allt som sägs behöver inte vara relevant för ett företag. Vi sorterar alltså bort bruset och fokuserar på det väsentliga. Vad krävs det för utbildning? – Man kan ha lite olika bakgrund, men man bör ha förmåga att tolka siffror och sätta det i ett sammanhang. Många har en kommunikationsbakgrund. Jag är civilekonom med marknadsinriktning i grunden.

Varför är det här något som HiQ satsar på? – Sociala medier är så pass viktigt i dag. Ofta har kundernas omdömen i sociala medier större spridning än företagens egen kommunikation. Därför är olika varianter av digital analys en viktig tjänst att erbjuda företag i dag. Social listening är en del av det. Har du roligt på jobbet? – Ja det är väldigt roligt och kreativt, särskilt att komma på vad man ska göra av informationen efter att man har samlat in och tolkat resultatet. Hur tror du att det här jobbet kommer att utvecklas i framtiden? – Det sägs att nästa steg inom social listening blir bildanalys. Allt fler företag och privatpersoner kommunicerar via bilder, till exempel via Instagram. Nästa utmaning blir att samla in, kategorisera och analysera innehållet i bilderna som folk tar!

Affärsmöjligheter med VR Med innovationer som Oculus Rift, Hololens och HTC Vive är det äntligen dags för Virtual Reality (VR) att slå igenom på bred front. Det skapar stora möjligheter för alla företag som vill marknadsföra och lansera sina produkter på helt nya sätt.

JOHAN SANNEBLAD Affärsutvecklare på HiQ.

ed VR kan användaren se, känna och uppleva saker som egentligen inte finns. Om du funderar på att bygga ett hus kan du få en liten låda att se ut som en riktig villa med hjälp av teknik som HTC Vive och sedan gå runt på tomten och vrida och vända på huset för att se var det skulle passa bäst, eller hur utsikten blir från sovrumsfönstret. Ska du köpa en ny bil men är osäker på färgen? Då kan du se hur bilen framför dig skulle se ut om du bytte färg eller gjorde andra tillval med hjälp av ett par hololensglasögon. Och om du väljer mellan olika resmål kan du sätta på dig ett Oculus Rift-set och testa hur det känns att vara på Teneriffa. Dessutom blir det lättare att jämföra hotell. Med hjälp av en spelkonsol kan du gå runt i hotellen och insupa atmosfären innan du bokar. Inom industrin används VR redan för att dra ner på utvecklingskostnaderna, eftersom det är billigare att rita något i VR där man

kan testa och anpassa delar utan att behöva bygga eller måla om dem på riktigt. Men nu lanseras flera nya VR-tekniker som skapar möjligheter även för andra slags företag. Det gäller framför allt företag som tidigare har marknadsfört sig och sina produkter med film för att förmedla någon form av känsla. Med VR kan de erbjuda kunderna en upplevelse som kunden aldrig har varit med om tidigare. – För att sticka ut i dag måste användaren få en stor wow-känsla. Det kan vi uppnå med hjälp av VR. Det är väldigt mäktigt att få på sig hjälmen och se något annat. Skillnaden mellan att se en film och uppleva det i VR, är lika stor som den mellan att läsa en broschyr och se en film. Det ger så mycket mer, säger Johan Sanneblad som är affärsutvecklare på HiQ. Han tittar på hur produkter kan lanseras och visualiseras för kunderna på nya och helt revolutionerande sätt med hjälp av Virtual Reality. – Det är en spännande tid. Plattformarna för VR finns, men det är först nu under 2016 som de kommer ut på marknaden. Då kommer det att hända väldigt mycket. Det finns en otrolig potential här, säger han. VR är egentligen inget nytt, men fram till för inte så länge sedan var tekniken så pass komplicerad och dyr att användningsområdena var begränsade. En liten VRhjälm kostade flera hundra tusen kronor och användaren kunde bara ha på sig den korta stunder för att inte bli åksjuk eller få ont i huvudet. Därför har VR-tekniken framförallt utvecklats inom industrin och försvaret och inte för vanliga konsumenter. HiQ har i flera år byggt flygplanssimulatorer och lastbilar i VR för att effektivisera produktionen för olika företag. Men för att VR skulle slå igenom på bred front, krävdes det att tekniken blev både bättre

och billigare. Lösningen låg på sätt och vis i den snabba tekniska utvecklingen av mobiltelefonen. Personerna bakom Oculus Rift kom på att små och billiga skärmar i kombination med datorns prestanda skulle kunna lösa problemet att skapa bra VR-upplevelser som även vanliga konsumenter har råd med. Oculus började som ett crowdfundingprojekt men köptes snart av Facebook för 2 miljarder amerikanska dollar. Med finansiering kunde de utveckla VR-tekniken på avgörande sätt. En viktig förbättring är några smarta algoritmer som gör att VR-upplevelsen hänger med när användaren rör på huvudet. Förr blev många åksjuka av att det tog sådan tid innan VR-världen anpassade sig, men nu är den fördröjningen borta. Ett annat tekniskt framsteg som sammanfaller med detta är upplösningen på bildskärmarna. Att den virtuella världen inte längre ser ut som en pixlig datorskärm bidrar förstås till känslan av att du verkligen befinner dig där. I april 2016 levererades de första Oculus Rift-seten till vanliga konsumenter. Men tekniken har även anammats i olika mobillösningar. Under sportlovet hade svenska McDonalds en kampanj där kartongen till deras Happy meal kunde byggas om till en VR-hjälm. Kunderna behövde bara ladda ner en app och sätta mobilen framför ögonen i kartonghjälmen. Men de riktigt stora upplevelserna kräver fortfarande mer. – VR i mobilen är kul, men det är fortfarande lite som att se på film i en dator. Det är bra, men inte samma sak som att gå på bio. Därför tror jag att det kommer att dröja ytterligare några år innan VR slår stort bland vanliga konsumenter. Det ökar möjligheterna för företag som vill marknadsföra sig med VR att erbjuda sina kunder en upplevelse utanför det vanliga och ge den där wow-känslan, säger Johan Sanneblad.

Uppladdning på

HAWAII

Om Karin Lundqvist och hennes lagkamrat kvalar in till OS i Rio de Janeiro blir det första gången som Sverige tävlar med ett damlag i beachvolley i ett OS. Hela våren ligger hon i hårdträning – på Hawaii! Vi ringde upp henne en tidig morgon för att höra hur det går.

– Det går bra! Den stora OS-kvalturneringen äger rum under midsommarhelgen. Då ska 16 länder i Europa slåss om en plats i OS. Så nu gäller det att träna hårt! Det låter härligt att träna på Hawaii? – Jag har gått tre år på universitetet här och jag älskar den här ön. Man pratar ofta om att Hawaii är paradiset och det är verkligen paradiset. Folk är så otroligt trevliga och vänliga. Klimatet är perfekt, det är inte stekande hett, men alltid varmt och skönt. Hur är livet som beachvolleyproffs? – Att vara proffs är som att driva ett eget företag. Jag jobbar med sponsorer och lägger upp träningsscheman. Vid sidan om det är jag delägare i Play 4 Life som anordnar träningsläger i beach-volleyboll där alla nivåer är välkomna. Under de tre månader jag är på Hawaii kommer det ungefär 70 personer för att träna för oss. Hur använder du dig av den digitala tekniken för att marknadsföra dig själv? – Sociala medier har verkligen hjälpt oss idrottare att synas och stärka våra namn. Nu kan jag alltid uppdatera mina fans om var jag är och hur det går. Det gör min resa mot målet mer levande och är en fantastisk möjlighet för dem att känna sig delaktiga. Jag hoppas att jag

kan inspirera andra att också våga följa sina drömmar. Vad är det som driver dig framåt? – Min drivkraft är att jag älskar det jag gör. Jag älskar adrenalinet när jag ska tävla och måste göra bra ifrån mig. Men det jag tycker allra bäst om är nog att känna att jag hela tiden utvecklas och blir bättre. Det kan vara att slå en lite bättre serve eller vad som helst. Att se resultatet av träningen. Du är engagerad i Beachvolleyboll mot cancer. Hur började det engagemanget? – När jag tävlade med Nina Grawender kände vi att vi ville göra något meningsfullt och tänkte att vi kanske kunde få med våra sponsorer HiQ på det tåget. HiQ är ju ett företag som gillar annorlunda lösningar och att tänka utanför boxen så jag frågade om de kunde tänka sig ett samarbete där de gav motsvarande våra prispengar till Beachvolleyboll mot cancer. Det känns väldigt rätt och bra att bidra till att hjälpa andra människor! När är du som gladast? – När jag har balans i livet samtidigt som jag känner att jag utvecklas. Resultatet är inte det viktigaste, så länge jag känner att jag ger 100 procent och är helt närvarande. Då mår jag som bäst.

K ARIN LUNDQVIST FÖDD: 1981 LÄNGD: 188

GÖR: Beachvolleyproffs

och delägare i Play

4 Life HEMMAKLUBB: Katrineholms SM-GULD: 2004,

VK 2007, 2010, 2011, 2012,

2014, 2015 BÄSTA RESULTAT VÄRLDSTOUREN: 5:e

plats på Grand Slam Gstaad 2008, 9:e plats på EM 2013 AKTUELL MED: Satsar på att komma med i OS i Rio de Janeiro BLOGGAR PÅ: www.karinlundqvist.com INSTAGRAMMAR SOM: karinlundqvistbeach

GUNNEL Vedklyvande styrelsearbetare

Flera gånger har hon utsetts till en av Sveriges mäktigaste IT-kvinnor. Hon har lång erfarenhet av ledande positioner i globala IT-koncerner och hennes kunnande efterfrågas av en mängd framgångsrika bolag. Ändå är det få som vet vem hon är – den vedklyvande styrelsearbetaren med rötterna i Luleå. HiQ Magazine har träffat Gunnel Duveblad och pratat prestation, framtid och att äga sin egen tid.

nergi är nog det allra bästa ordet för att beskriva Gunnel Duveblad. Det är svårt att inte ryckas med av hennes tempo och engagerande sätt. Hon går snabbt i höga klackar, skrattar ofta och gestikulerar när hon pratar. Det finns en glimt och en närvaro i den skarpa isblå blicken. Hela hon utstrålar positiv energi och framåtdriv, trots att det är tidig morgon när vi ses för intervjun på HiQs kontor, ett av de bolag där hon är styrelseordförande. – Jag är en morgonmänniska, absolut. Det kanske man inte borde berätta men i förrgår gick jag upp redan klockan fem och började jobba, säger hon. Gunnel Duveblad tycker väldigt mycket om sitt jobb, det undgår ingen som träffar henne. Det och att hon är en person som inger respekt och inte räds för att säga sin åsikt. Men åter till energin, var kommer den ifrån? Vad är det som driver henne? –Det är så svårt att välja en specifik sak. Men som person är jag väldigt resultatorienterad, oavsett vad det gäller. Jag drivs av att åstadkomma saker och har dessutom turen att ha ett arbete där jag får träffa människor som vill något, som har idéer och som utstrålar passion. Det ger mig väldigt mycket. Det är inte ofta vi ser henne i den här typen av sammanhang. I IT-branschen och näringslivet är det många som känner igen namnet Gunnel Duveblad, men intervjuerna och de publika framträdandena är få. – Jag har alltid varit sådan, helst hållit mig i bakgrunden. Det har nog att göra med att jag föredrar att jobba i en grupp, där gruppen framhävs och inte individen.

»Alla ska jobba med det man vill, män som kvinnor, men det behövs möjligheter för det.« GUNNEL DUVEBLAD

et drivet – att göra gruppen bättre, går som en röd tråd genom Gunnel Duveblads liv. Under uppväxten och i skolan var hon fast besluten, det var mattelärare hon skulle bli. En ambition som höll i sig ända upp i gymnasiet. – Det speglar väl just det där. En lärare är inte den som ska synas utan den som ska lyfta gruppen. Kanske extra mycket när det gäller just matte, som kan vara svårt och komplext. Då måste man försöka hjälpa varje elev att tänka i sina banor och förstå på sitt eget sätt, att få ”polletten att trilla ner” så att säga. Det ger mig en genuin glädje att få andra personer att lyfta och växa. Där kan jag se en likhet med styrelsearbetet, säger hon. Men någon karriär som lärare blev det inte. Gunnel Duveblad gick naturvetenskaplig linje i gymnasiet och kom under ett specialarbete i kontakt med programmering. – Där och då vaknade intresset för IT och teknik. Jag tyckte programmering var jättekul, och jag hade alltid blivit uppmuntrad hemma att satsa på det jag tycker är kul. Så man kan säga att det var där resan började. Hemma, det var i Luleå i Norrbotten, där Gunnel Duveblad växte upp som ett av tre syskon. Pappa jobbade som entreprenör med bland annat grävmaskiner och mamma var hemmafru så länge barnen var små. Bland syskonen finns yngre systern Gunilla Nordström, också hon en välkänd profil i IT-branschen och näringslivet, med ledande positioner inom Electrolux-koncernen och på Sony Ericsson. Hur kom det sig att det blev just IT för båda systrarna? – Vi har som sagt alltid fått väldigt positiv stöttning av två kärleksfulla föräldrar som tycker att det som intresserar oss, det är kanon. Vi fick höra att vi kan göra vad vi vill och det ledde till att jag blev den första akademikern i släkten och min syster den andra. Det var de här områdena som intresserade oss så vi såg inte några barriärer med att något skulle vara typiskt manligt eller kvinnligt. Gunnel ser också en fördel i att ha växt

upp i en mindre stad. Hon menar att det gav mer frihet – att det inte fanns lika förutfattade vägar att gå. – Om man växer upp i Stockholm eller Göteborg så kan det nog ibland bli väldigt låst kring vilka val man står inför. Ska det bli KTH, Chalmers eller Handels? Där tror jag att småstadslivet kan ha gjort att jag har vågat välja helt andra vägar. I Luleå var utbudet av utbildningar inom IT, på den tiden kallat ADB, inte tillräckligt stort så efter gymnasiet väntade en flytt till Umeå. Som en av två kvinnor tillhörde Gunnel den första kullen på universitetets dataekonomutbildning, numera känt som systemvetarutbildningen. "JAG HAR ALLTID VARIT SÅDAN, HELST HÅLLIT MIG I BAKGRUNDEN. DET HAR NOG ATT GÖRA MED ATT JAG FÖREDRAR ATT JOBBA I EN GRUPP, DÄR GRUPPEN FRAMHÄVS OCH INTE JAG" Efter studierna klev hon rätt in som konsult i jättekoncernen IBM. – På den tiden var det mycket mer hårdvara, och det gjordes stora investeringar i IT-systemen. Fokus låg på att hjälpa företag att automatisera sina processer. Det var väldigt spännande. För mig har IT alltid handlat om att skapa värde. Oavsett om det handlar om stora applikationer eller förvaltning så lockas jag av att hitta affärsnyttan – hur kan företag blir mer effektiva, spara pengar och leverera bättre? Det blev 25 år på IBM, varav majoriteten i ledande befattningar, på både nordisk och europeisk nivå. En chefskarriär var dock långtifrån planerad. Gunnel Duveblad hade inte ens tänkt tanken när erbjudandet om den första chefsrollen kom. Då jobbade hon dessutom deltid, något hon börjat med i samband med sina två föräldraledigheter. – Jag minns att jag fick ett mail om att min chefs chef ville träffa mig. Hon erbjöd mig chansen att bli linjechef. Men jag tackade faktiskt nej. I min värld skulle jag jobba deltid

och vara med mina döttrar, det var inte aktuellt att välja bort det. Men då kom IBM tillbaka och sa att ”okej, du får väl jobba deltid då” och efter mycket dividerande fram och tillbaka så tackade jag ja. Att det sedan inte blev deltid i praktiken, det spelade mindre roll. Upplägget fungerade bra. För Gunnel Duveblad handlade det främst om friheten att styra över sin tid. – Jag jobbade säkert mer än heltid ändå, men jag ville ha flexibiliteten att kunna gå hem tidigare och jobba på distans. Det är ett generellt råd – ta ägarskap över din kalender! Framförallt kvinnor måste våga vara snälla med sig själva.

u blixtrar den där energin till i rummet, det märks att det här är en hjärtefråga för Gunnel Duveblad. Engagerat och bestämt förklarar hon hur en ledande befattning självklart kräver mycket tid och arbete, men att nyckeln är att hitta sätt att hantera arbetsbelastningen. Både för individen och i samhället. – Det är ingen som kommer att säga åt dig att skapa en mer flexibel arbetsvardag, det initiativet måste du våga ta själv. Alla ska jobba med det man vill jobba med, män som kvinnor, men det behövs möjligheter för det. Det blir extra tydligt när man får barn. För trots den enorma förändringen i livet så har veckan fortfarande bara 7 dagar och dygnet 24 timmar. Då måste man skala bort vissa saker och till det behöver vi en utbyggd service- och tjänstesektor. Det skulle ge många positiva effekter, även för integrationen av unga in på arbetsmarknaden, och av dem som inte har så hög formell utbildning. Ord och inga visor. Gunnel har fyllt på sitt vattenglas samtidigt som hon har pratat och nu får hon äntligen utrymme att ta en klunk. När jag frågar vad som har varit den största utmaningen under den egna karriären dröjer svaret – en kontrast till de annars rappa och direkta kommentarerna. När svaret kommer tangerar det ämnet som vi precis varit inne på. – Om jag tar ett steg tillbaka och reflekterar

så måste jag säga livspusslet, att få det att fungera. Att kombinera ambitionen att vara en närvarande mamma med att samtidigt leverera bra resultat på jobbet. Det är det nog många som kan skriva under på.

GUNNEL DUVEBLAD

Styrelsearbetare som bland annat är ny styrelseordförande i HiQ BOR: Utanför Stockholm, men kommer från Luleå FAVORITPRYL: Mobilen är ju väldigt smidig, det går inte att komma ifrån. LÄSER: En blandning av romaner och deckare GÖR PÅ TUNNELBANAN: Löser Sudoku FAVORITÅRSTID: Våren. Våren symboliserar så mycket framtidstro. Man ser så tydligt i naturen att nu händer det saker. DET BÄSTA MED HIQ: Allt! Människorna, passionen och attityden. Vad man åstadkommit och inte minst vad man vill åstadkomma. GÖR:

unnel Duveblad är styrelseordförande i Ruter Dam, en stiftelse som arbetar för att få in fler kvinnliga chefer på hög nivå i stora företag. På frågan om hur det ska gå till kommer svaret snabbt: ”en prestations- och resultatbaserad företagskultur”. – Det är min enkla analys. I företag med en prestationsbaserad kultur kommer fler kvinnor fram. Man får ett tydligt ansvar och tydliga mål, och man vet att ”aha, det är det här jag ska leverera”. Jag tror att kvinnor är mer resultatorienterade och det finns också statistik som visar att tjejer har högre betyg, såväl i grundskolan som i gymnasiet och på högskolan. Det är i näringslivet som balansen förändras. Hon förklarar motsatsen som en relationskultur, baserad på faktorer i stil med vem som går hem sist på kvällen. Där prestation inte baseras på mätbara fakta. – Traditionellt sägs det ofta att för att locka kvinnor så ska det vara en mjukare miljö baserad på relationer. Jag säger precis tvärtom, det ska vara tydligt kopplat till prestation. I en sådan miljö är det stimulerande att leverera. Men. Det är inte så viktigt var du levererar ifrån rent fysiskt, till exempel om man behöver jobba på distans när man har småbarn, eller hellre går upp klockan fem och jobbar undan för att kunna avsluta dagen tidigt. Det är resultatet som ska räknas. Kvotering, vad säger du om det? – Nej, jag tror inte på kvotering i styrelserummet. Jag tror att man behöver fokusera på att få fram kvinnor inom ledande befattningar i ledningsgrupper. Kvinnor som har resultatansvar – det är där jag vill se en ökning. Liksom många andra vill hon gärna se fler kvinnliga förebilder som visar vägen. Men vad en kvinnlig förebild är, det kan vara olika för alla, och inte alltid uppenbart.

»Jag tycker det är väldigt kul att klyva ved. Det ger så tydliga resultat, man jobbar på och så ligger högen plötsligt där«

– Jag själv hade nog mer dolda kvinnliga förebilder när jag växte upp, till exempel min mormor och farmor. De var yrkesverksamma utanför hemmet båda två och tog dessutom körkort, något som varken morfar eller farfar någonsin gjorde. Men jag såg aldrig något märkvärdigt med det då, det är först senare som jag har förstått vilka föregångare de faktiskt var.

örebilder, resultatfokus och flexibilitet är tre viktiga faktorer enligt Gunnel Duveblad. Själv tog hon flexibiliteten ett steg längre när hon inledde sin styrelsekarriär för drygt tio år sedan. Efter sina 25 år på IBM följt av fyra intensiva år som chef på ett annat amerikanskt IT-bolag, EDS, lämnade hon de

operativa rollerna. – Redan när jag var 40 sa jag att när jag blir 50 ska jag gå i operativ pension. Det handlade till stor del om att få ännu större möjlighet att styra över min tid. "VISST FINNS DET EN TJUSNING I ATT TILLHÖRA ETT TEAM SOM VARJE DAG JOBBAR OCH KÄMPAR TILLSAMMANS, SOM TAR SIG RUNT HINDREN" Hon hade varit inne och nosat på styrelsevärlden redan tidigare och fått en inblick i hur det är att bedriva ett aktivt styrelsearbete. I dag innehar hon ordförande- och ledamotsuppdrag i bland annat Dustin, HiQ , PostNord, Sweco och Team Olivia.

tillsammans, som tar sig runt hindren. Det kan jag sakna. Det är häftigt att göra de där förflyttningarna, när man går från röda siffror till svarta siffror, eller går in och vinner en ny marknad. I styrelserummet ska du inte vara så operativ, att se det utifrån är hela poängen. Men det är också roligt, framförallt att få jobba med så många olika sorters verksamheter. Att hon sitter i styrelser inom en stor variation av branscher, från IT till vård- och omsorgssektorn, är med andra ord ingen slump. – Det ger mig möjligheten att överföra kunskap och lärdomar mellan branscherna. Precis som HiQ tänker. Och i grunden är utmaningarna rätt likartade. Jag kommer ju från IT-branschen där man jobbar med att lösa olika affärsproblem, och det är egentligen det man gör i alla verksamheter, oavsett bransch – hittar lösningar på affärsproblem. Samarbete över branschgränserna återkommer när vi pratar om digitaliseringen i stort, "DET HÄFTIGASTE ÄR JU NU! NU OCH FRAMÅT"

– Det är mycket jobb men det är väldigt roligt. Företagen jag valt att engagera mig i är företag som har en förändringsresa – som vill någonting, som vill utvecklas. Det tycker jag är stimulerande. rbetsdagarna som styrelseproffs, eller styrelsearbetare som hon själv föredrar att kalla det, består av mycket möten och material som ska läsas. Slutsatser som ska dras och samtal med VD:arna i de bolag hon är styrelseordförande i. Onekligen fullt upp, men händer det inte att hon längtar tillbaka till de operativa uppgifterna? – Visst finns det en tjusning i att tillhöra ett team som varje dag jobbar och kämpar

och vad som kommer att hända framöver. – Jag tycker verkligen att Volvos In-car Delivery är ett otroligt bra exempel på det som händer nu, där vitt skilda branscher och aktörer ser till slutkundens problem och behov och samarbetar för att lösa dem. I det fallet att få sina beställda varor levererade direkt till bilen. Nu finns möjligheterna och nu är det kostnadseffektivt att ta fram de här innovationerna. Med sin gedigna erfarenhet i ryggen kan hon se en tydlig utveckling. Gunnel Duveblad menar att det som har hänt i IT-branschen är att man går tillbaka till ”trial and error”, med det mänskliga beteendet som utgångspunkt. – Man provar och kör helt enkelt. Det har revolutionerat branschen att man gått tillbaka till det igen, efter en period av att testa och testa och testa innan man vågar köra. Att våga blir nyckeln, och att koppla samman aktörer från flera olika branscher. Vi kommer att fortsätta använda tekniken på helt nya sätt.

år tid börjar löpa mot sitt slut och Gunnel måste snart vidare till ett av sina många möten. Jag passar på att fråga vad hon helst gör de dagar då hon är helt ledig. – Jag har väldigt stort nöje av att arbeta i trädgården. Jag beskär mina fruktträd och rensar ogräs. Att jobba med händerna får tankarna att snurra på bra kring andra grejer också, jobb till exempel. Så det är något jag njuter av, antingen hemma eller ute på vårt sommarställe. Fortsättningen på vad hon gillar att göra på fritiden är lika oväntad som självklar. – Jag tycker det är väldigt kul att klyva ved. Det ger så tydliga resultat, man jobbar på och så ligger högen plötsligt där. Och så är det roligt att det finns hjälpmedel som vedklyv att ta till, eftersom jag inte kan klyva med yxa. Genom en smart uppfinning får jag möjligheten att göra något jag tycker är kul. Tydliga resultat, smarta lösningar, att ha roligt. I vedklyvning sammanfattar Gunnel Duveblad i princip hela intervjun. Det gör det också enkelt att välja plats för fotograferingen. Det är klart att vi ska ses ”ute på landet”, där hon ett par veckor senare tålmodigt poserar bland sågspån och vedtravar. När fotografen är nöjd går vi en vända runt den stora tomten där blåsipporna har gjort entré för säsongen. Vi pratar om de senaste nyheterna och kommer in på vad som varit det mest omvälvande under Gunnel Duveblads 40 år i branschen. Hon har ju upplevt massor av tekniska framsteg och innovationer som förändrat både världen och vårt sätt att bete oss och använda teknik. Vad har gjort starkast avtryck? Är det kanske internets framväxt? De smarta telefonerna? – Det häftigaste är ju nu! Nu och framåt.

Förstås. Det häftigaste har vi framför, inte bakom oss. – Det är nu och framåt som det är som mest spännande. Vi har bara sett början på vad som går att göra.

TEKNIK SOM GÖR SKILLNAD Teknik förenklar vardagen för människor över hela världen. Med nya metoder för insamling av pengar kan tekniken även göra skillnad för de som är på flykt undan krig och förföljelse.

i lever i en tid då 60 miljoner människor världen över har tvingats fly sina hem. Många av dem har förlorat allt de har. Men vi är också många som vill hjälpa. Ett sätt att göra det på är att skänka pengar till UNHCR, FNs flyktingorgan som arbetar för att skydda människor på flykt. UNHCR delar ut nödhjälp, kämpar för mänskliga rättigheter och ger flyktingar en bättre framtid. Många svenskar skänker pengar i samband med stora galor eller särskilda kampanjer. Men för att arbetet ska fungera långsiktigt krävs det också att människor bidrar kontinuerligt och blir månadsgivare. "SÅ VI BÖRJADE TITTA PÅ OLIKA TELEFONTJÄNSTER DÄR MAN SPELADE IN SAMTALET FÖR ETT MUNTLIGT AVTAL. MEN ALLA TJÄNSTER VAR SÅ DYRA" Organisationen Sverige för UNHCR har länge arbetat med att ringa upp personer som nyligen har skänkt pengar via SMS, för att fråga om de kan tänka sig att bli månadsgivare. – Det är effektivt eftersom vi vet att det är personer som redan har visat att de bryr sig. Då kan de ofta tänka sig att fortsätta engagera sig, säger Lovisa Ulfsparre på Sverige för UNHCR. Många av de som blir uppringda tackar ja till att bli månadsgivare, men fram till för ett år sedan var organisationen tvungen att skicka hem en blankett som givaren skulle skriva under och skicka tillbaka. Ofta blev blanketten liggande utan att skickas tillbaka. På så vis tappade Sverige för UNHCR nästan två tredjedelar av givarna. – Det kostade mycket både miljömässigt och ekonomiskt att skicka påminnelser som inte gav något. Så vi började titta på olika telefontjänster där man spelade in samtalet för att få ett muntligt avtal. Men alla tjänster var väldigt dyra eller krävde att vi band oss för många år framåt. Så vi frågade om HiQ kunde hjälpa oss att bygga en liknande tjänst som dessutom var anpassad efter våra behov, säger Lovisa Ulfsparre. Den nya applikationen gör det möjligt för Sverige för UNHCR att spela in ett muntligt avtal, vilket innebär att givaren är registrerad månadsgivare via autogiro direkt när samtalet är över. Dessutom kan de samla in statistik kring samtalen, vilket redan har gjort att de har

kunnat förbättra resultatet och bli mer effektiva. – Vi började använda oss av applikationen i februari 2015 och det funkar väldigt bra. Nu leder 98 procent av alla våra samtal till att givaren har blivit månadsgivare, säger Lovisa Ulfsparre. En genomsnittlig månadsgivare skänker 150 svenska kronor i månaden och stannar i 4 år, vilket motsvarar totalt 7.200 kronor till verksamheten. – Det betyder att fler flyktingar får hjälp och att många människor överlever tack vare den här tjänsten, säger Lovisa Ulfsparre. Nästa steg i samarbetet med HiQ vände sig till de som arbetar med så kallad face to face-värvning på stan. Tidigare har värvarna stått med pärmar för att visa bilder och berätta om verksamheten. Alla som ville bli månadsgivare fick fylla i en blankett som sedan skickades till kontoret för att renskrivas.

en nu har Sverige för UNHCR bytt ut pärmarna mot läsplattor. – Det går betydligt snabbare att fylla i givarens personuppgifter eftersom vi kan hämta folkbokföringsuppgifterna via personnumret. Något så enkelt som att vi inte behöver tolka olika handstilar snabbar också på registreringsprocessen rejält, säger AK Fagerlund, ansvarig för Face-to-face-programmet på Sverige för UNHCR. "DET BETYDER ATT FLYKTINGAR FÅR HJÄLP OCH ATT MÅNGA MÄNNISKOR ÖVERLEVER TACK VARE DEN HÄR TJÄNSTEN" Tidigare var det dessutom ett stort och dyrt projekt att byta ut innehållet i pärmarna, eftersom nya bilder skulle tryckas upp och skickas till värvare över hela landet. I dag kan innehållet uppdateras i alla läsplattor samtidigt. – Det betyder att vi kan använda givarnas pengar till sådant som gör större nytta, säger Lovisa Ulfsparre. Det innebär dessutom att Sverige för UNHCR kan experimentera med olika slags filmer och budskap och följa upp resultatet i realtid. – Vi hoppas att det ska leda till att vi samlar in miljontals kronor till hjälp för människor på flykt varje år, säger AK Fagerlund.

Foto: Epicrapbattlesofhistory.wikia.com/

Göteborgaren Felix Kjellberg är 24 år och driver Pewdiepie, en av Youtubes största kanaler. Drygt 43 miljoner prenumeranter följer klippen där han spelar och kommenterar datorspel. Mest populära är inslagen där Kjellberg skriker högt av rädsla i olika skräckspel. 2014 gjorde Pewdiepie en vinst på över 63 miljoner kronor.

PEWDIEPIE

Foto: Sverigesradio.se

2009 satt 15-åriga Clara Henry i sitt flickrum utanför Göteborg och lade upp ett humorklipp om julmust på Youtube. I dag har klippet drygt en halv miljon visningar och Claras Youtubekonto 380 000 prenumeranter. Numera är hon författare, programledare, radiopratare, komiker och självutnämnd mensexpert. Hon postar en video i veckan och kan leva på pengarna hon tjänar på kanalen. CLARA HENRY AVICII

VÅR TIDS SUPERSTJÄRNOR Dagens digitala plattformar skapar helt nya möjligheter för nästan vem som helst att nå ut till en väldigt stor publik. De mest framgångsrika profilerna på Youtube, Instagram och Twitter har flera miljoner följare och tjänar stora pengar på reklamintäkter och sponsorsamarbeten. Här är några av våra favoriter i Norden just nu. SAARA

Foto: Edmchicago.com

2006 började Tim Bergling göra housemusik som hobby. Låtarna distribuerades gratis på stora internationella bloggar och det ena ledde till det andra. Den 27 februari 2014 blev "Wake Me Up" den mest spelade låten på Spotify någonsin, när singeln passerade 200 miljoner spelningar. I dag är Avicii en världsberömd DJ med över tre miljoner följare på Instagram och 19 miljoner likes på Facebook.

Foto: Helloimsaara.com

Finska Sara Maria Forsberg är grym på att imitera olika språkmelodier och när hon publicerade det 1 minut och 45 sekunder långa videoklippet ”What Languages Sound Like” på Youtube 2014 blev hon världsberömd på några timmar. Två år senare har klippet visats nästan 17 miljoner gånger och kanalen SAARA har över en halv miljon prenumeranter. Det har lett till skivkontrakt med ett stort amerikanskt bolag och skådespelarroller i olika filmer. I december släpptes nyheten att hon skapat rymdvarelsespråket i Star Wars: The Force Awakens.

Foto: Norran.se

Foto: Angelicablick.se

2013 började 13-åriga Sascha Richardson från Skellefteå lägga upp videoklipp med sminktips på Youtube. I dag har hon 165 000 prenumeranter och fansen kallar sig Saschers. Hon tjänar pengar på reklam och samarbetar regelbundet med olika annonsörer.

Med 1,2 miljoner följare på Instagram är 24 år gamla modebloggaren Angelica Blick en av de största svenska profilerna i sociala medier. Hon har vunnit en lång rad bloggpriser, varit med i TVprogram som Idol och När och Fjärran samt designat egna klädkollektioner för BikBok och Nelly.com. Med så många följare tjänar hon dessutom stora pengar på sponsrade inlägg.

SASH MMIISAS Foto: Iltasanomat.fi

ANGELICA BLICK JUSTIMUS Foto: Hmlviihdekeskus.fi

2009 startade tre killar från Haapavesi (en liten ort på den finska landsbygden) Youtubekanalen Justimusfilms. Juho Nummela, Sami Harmaala och Joose Kääriäinen slog snabbt igenom med sina sketcher och 2012 fick humor- och musikaltrion sin egen serie i finsk TV. Två år senare albumdebuterade de och hamnade självklart högst upp på de finska topplistorna. I dag har de över 400 000 prenumeranter och närmare 84 miljoner visningar på Youtube. Självklart är de även stora på Instagram och Snapchat.

21-åriga Miisa Rotola-Pukkila titulerar sig ”Internet kid” i sociala medier och blev snabbt en av de största finska internetstjärnorna när hon startade sin Youtubekanal 2013 med en egen version av the Harlem shake. Tre år senare har hennes vlogg och Youtubekanal över 240 000 prenumeranter och 275 000 personer följer hennes vardag på Instagram. 2015 utsågs hon till årets bästa kvinnliga vloggare på TubeCon och i januari 2016 hamnade hon på listan över de hundra mest inflytelserika finländarna i Finlands största affärstidning Kauppalehti. JONIELOL

Foto: Shortcut.se

20-åriga Johanna Nordström, aka ”Jonielol” eller ”skitjobbig”, kommer från Västerås och har utsetts till Sveriges sjätte mest inflytelserika twittrare. Över 80 000 följer hennes humoristiska och ofta ironiska tweets. Tack vare det har hon fått jobb på Aftonbladets viralredaktion Lajkat, gjort podcasts och släppt en låt.

Foto: Marcus Uggeldahl

GUSTAV TRÄFF KANAL: GTboard.com

2006 Över 200 000 VISNINGAR: Över 278 miljoner PÅ YOUTUBE SEDAN: PRENUMERANTER:

Gustav Träff driver en av de mest framgångsrika Youtubekanalerna i Sverige. Hans inslag där sportbilar tävlar mot varandra följs av över 200 000 prenumeranter.

Hur började din Youtubekarriär? – Jag startade en BMW-sajt redan 1996. När den nya modellen med V10-motor lanserades 2005 var jag nyfiken hur den stod sig i prestanda mot sina föregångare. Jag bestämde mig för att göra en jämförelse och ordnade ett flygfält där vi körde modellerna mot varandra. Vi passade på att testa andra märken också och filmade det inifrån bilarna för att visa hur modellerna presterade på riktigt. Sedan startade jag en Youtubekanal och lade upp klippen där. Kanalen blev snabbt väldigt stor. Vad beror det på tror du? – Väldigt många människor har ett stort bilintresse. Det är både folk som ska köpa ny bil och vill veta mer, och sådana som bara vill drömma sig bort och tycker att det är kul med prestandabilar. Går det att leva på att vara Youtubestjärna i dag? – Knappt. 2011 sålde jag min BMW-sajt. Efter det kunde jag satsa mer på min Youtubekanal och jobbade heltid med den i några år. I dag jobbar jag halvtid på Youtubenätverket United Screens i Stockholm och halvtid med kanalen. Mycket av intäkterna kommer från annonser som visas i anslutning till mina videos men även sponsring och branding. I förhållande till den tid jag lägger ner är intäkterna bra, men det går inte att leva på det helt. Jag har ju väldigt höga utgifter. Det kostar att hyra ovalbanor runtom i Europa.

Hur känns det att få så mycket uppmärksamhet? – Oftast är det bilarna som står i fokus och inte jag. När vi till exempelvis jämför Bugatti med 1200 hästkrafter mot en Lamborghini med 700 hästkrafter blir det direkt fokus på bilarna och resultatet, inte mig personligen. Hur mycket av Youtubestjärnan Gustav Träff är egentligen du? Skiljer du mellan din offentliga person och din privata? – Det är 100% jag. Jag är nog tyvärr helt bilgalen privat också. Blir du ofta igenkänd på stan? – Senaste tiden händer det mer och mer. Alltid av män mellan 15 och 25 år. Hur underhåller du intresset för din kanal? – Det kommer ju alltid nya bilar. Dessutom visar jag upp andra bilrelaterade aktiviteter som bilmässan i Genève. Hur viktigt är ditt utlåtande för bilbranschen? – I vissa supersmala nischer kan det vara viktigt, men det är snarare resultatet av testerna än de uttalandena jag gör. Om man googlar Bugatti och Koenigsegg tillsammans så är det mina filmer som kommer högst upp i sökresultaten. Det har stor betydelse för det bilmärkets fans.

»Det är 100% jag. Jag är nog tyvärr helt bilgalen privat också« Hur ser dina arbetsdagar ut? – De dagar jag jobbar med min kanal jobbar jag oftast hemifrån. Jag planerar inför nästa jämförelse av bilar, läser på om nya bilmodeller och undersöker anledningen till plötsliga trafikökningar på ett klipp. Och så svarar jag på kommentarer på YouTube, Facebook och Instagram. Det är roligt att jobba med det jag är intresserad av, så jag kan sitta rätt länge och arbeta på kvällarna. Hur mycket betyder uppmärksamheten från tittarna? – Utan uppmärksamhet hade kanalen inte funnits eller i alla fall inte fått något större genomslag. Så egentligen betyder tittarnas uppmärksamhet allt. Jag tycker det är väldigt roligt och har kontakt med mina tittare varje dag. De kommenterar på min Youtubekanal men är också väldigt flitiga att höra av sig på både Facebook och Instagram. Vad får du för slags kommentarer? – Oftast är det kommentarer om det som filmas, men ibland om mig också. De är tyvärr inte alltid trevliga, men konstruktiv kritik är alltid välkommet.

Vilket har varit det största ögonblicket i din karriär? – När vi gjorde tester från 50 till 350 km/h och 250 km/h till 370 km/h på en ovalbana med Bugattti Veyron Vitesse och Koenigsegg Agera R. Vad hade du gjort i dag om det inte vore för YouTube? – Arbetat med internet på något annat sätt. Kommer du att fortsätta med det här i framtiden? – Det här är ett intresse som inte går att ta bort, så jag ser inte riktigt någon anledning att sluta med det jag gör. Jag tror att YouTube och Facebook bara kommer att fortsätta, medan TVn försvinner. Vad kör du själv för bil? – Just nu en Audi A8 W12 som vinterbil. Jag saknar min Porsche 911 Turbo PDK som jag sålde i våras.

MADDELISK MaddeLisk blev en av de största svenska profilerna inom e-sport när hon 2013 vann dam-VM i strategispelet StarCraft 2. Sedan dess har Madeleine Leander kommenterat e-sport i SVT, gjort reklam för Coca-Cola, varit krönikör i Aftonbladet och utsetts till en av Sveriges supertalanger av Veckans Affärer.

MADDELISK

Madeleine Leander (maddelisk_workout), Facebook (MaddeLisk) och Twitter (MaddeLisk) FÖLJARE: 20 000 följare på Instagram, 13 000 på Facebook och 13 000 på Twitter

Foto: Esport.aftonbladet.se

NAMN:

SYNS PÅ: Instagram

Går det att leva på e-sporten? – Det går, men som spelare måste man tillhöra de bästa för att kunna leva enbart på spelandet. Många måste göra annat vid sidan av. Det är vanligt att spelare även streamar och gör olika reklamuppdrag. Jag har inkomster för att jag kommenterar matcher, skriver om e-sport och gör reklamuppdrag. Men jag doktorerar även i matematik, så jag lever inte bara på e-sporten.

Vad betyder uppmärksamheten från dina följare för dig? – Jag har aldrig varit intresserad av att bli känd. Jag såg länge uppmärksamheten som något negativt och höll mig borta. Jag hatade att bli igenkänd. Men jag har börjat se mer positivt på det. Att många följer mig ger mig möjligheter att påverka och nå ut med de budskap jag tycker är viktiga.

e-sport. Intresset växer, både av att spela och titta. Det betyder att mer pengar kommer in i e-sporten genom reklam och då blir det lättare för sporten att växa. En av de stora utmaningarna är att se till att de unga e-sportarna blir sedda. Många vuxna saknar kunskap och har därför låg förståelse för spelandet. De finns inte där på samma sätt som till exempel fotbollsföräldrar, men de behövs precis lika mycket. Vi behöver vuxna som berättar att

»Det ger mig möjligheter att påverka och nå ut med de budskap jag tycker är viktiga« Hur ser dina dagar ut? – Just nu skriver jag på min doktorsavhandling och har inte så mycket tid att spela. Men tidigare har jag arbetat motsvarande halvtid med e-sport. Vilket har varit det största ögonblicket i din karriär? – När jag vann dam-VM i StarCraft 2 2013.

Vad får du för kommentarer? – Det beror på vad jag lägger upp. Så fort jag uttrycker starka känslor för något finns det de som inte håller med och gärna vill uttrycka det. Men i det stora hela är det mest positiva kommentarer. Vad tror du om framtiden för e-sporten? – Jag ser mycket ljust på framtiden för

det inte är ok att säga elaka saker till dem som man spelar mot. Vi behöver vuxna som uppmuntrar e-sportande precis som innebandy eller schackspelande. Vilket är ditt favoritspel? – StarCraft 2.

ÄNNU MER NYC Scanna QR-koden och se ännu mer från Mia och NYC.

PÅ SPANING I NYC Instagramtunnel, cupcake-bankomat och en klättervägg med augmented reality. Mia Breitholtz utforskar de hetaste trenderna i The Big Apple.

MIA BREITHOLTZ New York-bo sedan 2014.

et första som möter mig när jag öppnar min port är ljudet av de välkända sirenerna. Trafiken brusar i bakgrunden när jag kliver ut på Bedford Avenue i Williamsburg Brooklyn, där jag bor. Det är en stadsdel som är känd för sina roliga barer, trendiga små affärer och människor som tar både sig själva och ekologisk mat på stort allvar. Jag tar tunnelbanan in till Manhattan för att äta lunch med en vän som jobbar på en digitalbyrå. De gula taxibilarna köar sig förbi restaurangen vi väljer och jag läser menyn noga i ett desperat försök att undvika rätter med den alltför trendiga grönkålen. Vi pratar länge om en studie som säger att människor tillbringar minst tid i sitt badrum jämfört med övriga rum, bara 20-60 minuter om dagen. Ointressant fakta säger du, kanske? Potential, säger Internet of Things-folket som jobbar med att ta fram saker som ska få dig att trivas bättre i badrummet. En lösning är en TV bakom spegeln. Avstängd ser det ut som en vanlig badrumsspegel, men i själva verket är halva spegelytan en TV-skärm!

"NYFIKEN SOM JAG ÄR PIPER JAG IN OCH FÅR PROVA DEN HISNANDE VR-UPPLEVELSEN ATT ÅKA BERG- OCH DALBANA" När lunchen är avklarad tar jag en promenad genom Meatpacking District. Här har Samsung precis öppnat en upplevelsebaserad affär. Nyfiken som jag är piper jag in och får prova den hisnande VR-upplevelsen att åka berg- och dalbana. Min stol rör sig som om det var på riktigt! Jag och mina medresenärer skrattar och skriker och det är med andan i halsen jag går in i nästa utställning – en vandring i mitt eget Instragramflöde. Det är en tunnel som pulserar av ljus och musik där väggar, golv och tak täcks av mina egna bilder och ord. Snacka om #narcissism. Alla besökare har mobilen i högsta hugg för att fota och filma. Det är tur att de kan gå in på Starbucks efteråt, lägga mobilen på den lilla svarta cirkeln på bordet och på så sätt få den laddad medan de dricker kaffe. kväll ska klackarna, som envisas med att fastna i Meatpackings kullersten, bytas mot klätterskor. Jag har klättrat i ett par år men Brooklyn Boulders har tagit sporten till en ny nivå med augmented reality. Klätterväggen har försetts med sensorer och man plockar poäng allt eftersom man klättrar uppåt. När man nuddar ett grepp hörs en ljudsignal och din tid projiceras på väggen. Det är som att vara en karaktär i ett TV-spel! Jag fortsätter upp till Midtown. Där, på

61st Street, finns en av mina favoritbankomater. I den tar man inte ut något så tråkigt som pengar – nej, ur den här bankomaten kommer bara cupcakes. Du trycker på skärmen för att skräddarsy din perfekta cupcake och minuten senare är det bara att hugga in. Det fascinerar mig hur New York kan vara så långt fram på så många sätt och samtidigt så långt efter. Betalningssäkerhet till exempel. I princip obefintligt! Först nu införs chip på kort, men oftast drar du bara kortet - ingen kod, ingen underskrift. Köper du saker på nätet krävs inget lösenord, bara kortnumret. När jag skaffade bankkonto välkomnade bankkvinnan mig till “Fraud City” och mycket riktigt har mitt kort blivit kapat tre gånger på knappa två år. Här skulle USA kunna lära sig mycket av svenska lösningar som Swish. Det är inte för inte som amerikaner uppfattar Sverige och svenskar som väldigt trendiga, inte minst på teknikfronten. et är lätt att man blir fruktansvärt bekväm av sig när man bor i New York. Det är inte helt ovanligt att ha en reception i sitt hus och de tar självklart emot paket och ställer in matkassarna som budats hem i ett kylskåp tills jag behagar hämta ut dem. Jag köper nästan all mat online och får en matkasse med veckans recept, där ingredienserna redan är uppmätta. Om receptet innehåller en matsked mjöl får man exakt en matsked i en separat liten påse. Att jag använder köket till matlagning gör mig ganska ovanlig i New York. I min hyresrätt finns inbyggda högtalare, men ingen köksfläkt. Vem steker bacon liksom? Många New York-bor är stolta över att de antingen äter ute eller beställer hem mat via Seamless, en app som samlar alla restauranger som levererar till din hemadress. Men även i köket bjuder USA på spännande innovationer. Som ett kylskåp, kopplat till din mobil, som filmar maten och talar om hur gammal den är. Kylskåpsdörren är dessutom en skärm så att du kan kolla på matlagningsprogram eller söka upp nya recept.

"SOM ETT KYLSKÅP, KOPPLAT TILL DIN MOBIL, SOM FILMAR MATEN OCH TALAR OM HUR GAMMAL DEN ÄR" Innan jag lägger mig kryper jag upp en stund i soffan med min Apple TV-kontroll och väljer kvällens serie med hjälp av röstkommando. Så går den här New York-dagen mot natt. Det känns tryggt att veta att om jag inte kan sova så kan jag bara dra några snabba knapptryck på min mobil och en stund senare få hem varma kakor och mjölk från Insomnia Cookies. Tack New York!

odcray.com Foto: Thatfo

WHAT'S UP SILICON VALLEY? Johan Carlsson är bosatt på USAs västkust där han jobbar med Product Discovery på Ericsson. Han är en veteran inom mobilitet och har även haft den spännande titeln “Director of Innovation” på Ericsson. Mia Breitholtz ringde upp honom för att höra om det senaste i Silicon Valley. Hallå där Johan! Jag har precis spanat kring hur innovativt New York är. Hur är det där på västkusten? – Jo tack, New York i all ära, men det är här i Kalifornien det händer på riktigt. Vilka är de senaste trenderna i Silicon Valley? – Här pratar vi precis som i övriga världen om internet of things och självkörande bilar, men det som kanske är mest spännande är Artificiell Intelligens (AI). AI kan göra system självlärande och automatisera arbetsuppgifter som annars kräver manuell hantering eller är för komplexa för oss människor att förstå. Kan du berätta om något spännande exempel inom AI som förenklar vardagen för oss människor? – Det som händer nu är att AI kommer att se till att vi konsumerar tjänster och teknik på ett sätt som mer liknar hur vi människor interagerar. En produkt som Amazon Echo är ett tidigt exempel på det. Det är en fristående cylinder med mikrofon, högtalare och inbyggd dator som styrs av din röst. Du kan säga åt Amazon Echo att sätta på radion eller göra sökningar på nätet och sedan läser den upp svaret. Inom en snar framtid kommer vi att kunna prata med alla våra prylar och prylarna kommer dessutom i större utsträckning att lära sig vad vi vill utan att vi behöver berätta det för dem. Vad ser du mest fram emot inom kommande teknik? – Den dagen jag slipper köra och äga en bil… och då menar jag inte taxi.

1 806 000 DE T A N TA L ME T ER S OM HiQ A RE SP R A NG T IL L S A MM A N S V ID FÖRR A Å RE T S G ÖT EBOR G S VA R V

För drygt

171 MILJONER

A K T I VA V R- A N VÄ ND A R E F Ö R U T S PÅ S F INN A S Å R 2 018

år sedan lanserades den första hemsidan

3 000 000 000

Antalet streams med Ed Sheeran på Spotify, vilket gör honom till den mest streamade artisten genom tiderna

6,4 MILJARDER Antal uppkopplade prylar som beräknas vara i bruk 2016

VÄ R L D E N S D ATA M Ä N G D E R F Ö R D U BBL A S VA R A NN AT Å R O CH K O MME R Å R 2 0 2 0 U P P G Å T IL L

44 BILJONER

GIGABYTE 66

100

självkörande Volvobilar som kunder kommer att kunna använda på Sveriges vägar år

2017

VILL DU SE ÄNNU MER? Scanna QR-koden eller klicka dig in på vår Youtube-kanal: http://bit.ly/1riaDzX

IF YOU DARE TO THINK LIKE US YOU ARE VERY WELCOME!

hiq.se/jobb Hi Q SKA PA R E N B ÄTTRE VÄ RL D GENOM ATT FÖRENKLA OCH FÖRBÄTTRA MÄNNISKORS LIV. V I Ä R E N G I VE N PA RTN E R TI L L A L L A SOM VI L L SKAPA RESULTAT SOM GÖR SKILLNAD I EN DIGITALISERAD VÄRLD. Hi Q H A R 1 5 0 0 S PE CI A L I S TE R OCH FINNS I FYRA LÄNDER. BOLAGET GRUNDADES 1995 OCH Ä R N OTE RAT PÅ NASDAQ STOCKHOLM MIDCAP. G ÖT E B O R G H E L S I N GFORS KA RL SKRON A L I NKÖPING MALMÖ NORRKÖPING STOCKHOLM VÄSTERÅS ÖREBRO