HundensVarld_nr2_2010

HUNDENS VÄRLD NR.2 2010

Februari Denna månad 78 sidor läsning!

MY DOG 2010

RASPECIAL

KÖPA HUND - NY SERIE

Nordens största hundevent, vi fanns på plats för att dokumentera händelserna för våra läsare.

Månadens rasspecial är schnauzer i tre storlekar.

Vad skall man tänka på när man skall köpa hund? I en ny serie kommer vi ta upp de viktiga frågorna som man kanske inte har tänkt på.

Hundens Värld

2

I DETTA NUMMER AV HUNDENS VÄRLD: Hundar och människor 8 Liten fotoskola Jonas Mårtensson delar med sig av lite tips.

15 My Dog 2010 Reportage från det stora hundeventet My Dog i Göteborg.

23 I vimlet på My Dog Vi träffade några besökare och fick oss en pratstund.

13 Kreativa människor i hundvärlden Del 1 i en ny serie. Vi presenterar oss själva.

25 Tävlingen är drivkraften På My Dog träffade vi Margareta Löfgren och fick en pratstund om freestyle och tävling.

10 Sluta aldrig drömma En läsare berättar om hur det gick till när drömmen om en hundvalp gick i uppfyllelse.

66 Izor söker hem En pyrenéerhund hamnade lite fel, och söker nu nytt hem.

Träning och beteende 45 Rallymix - en ny hundsport Rallymix eller rallation är ett nytt sätt att ha kul med hunden.

52 Klickerskolan - del 1 Klickerträning är lätt, men för den sakens skull inte enkelt.

Här är första delen av vår klickerskola. Kom igång!

54 Träna inför nästa nyår Ljudkänslighet är något många hundar lider av, här får ni träningstips.

Hälsa och friskvård 56 Öronproblem hos hund del 2 I detta nummer fortsätter vår serie om öronproblem.

47 Blå Stjärnans djursjukhus Vi fick göra ett intressant studiebesök på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg.

30 Den farliga kylan Att hunden har det jobbigt med värme känner de flesta till, men även kylan kan vara farlig.

28 Hundens Världs gästskribent Den här månaden gästar den skickliga hundtränaren Kathy Sdao tidningen.

78 Sista sidan Vi tackar för denna månad och berättar om kommande nummer.

Raser och typer

Produkter och shopping

21 Vanligast och ovanligast På My Dog var vissa raser väldigt vanliga i utställningsringarna, medan andra var mindre vanliga.

31 Rasspecial 3 x schnauzer I månadens rasspecial presenterar vi schnauzer i tre storlekar.

32 Schnauzer “Mellisen” som inte längre är mellanschnauzer.

36 Dvärgschnauzer Den lilla schnauzern presentas i ord och bild.

41 Riesenschnauzer Riesen är tyska för jätte.

75 Designer dogs Vad är en designer dog? En ny ras eller en blandras, eller något helt annat. Vi tittar närmare på fenomenet.

9 Hund- och miljövänlig!

Tips om några hundprodukter som är miljövänliga.

Återkommande inslag

Forskning och rön

3 Ledare Chefredaktören reflekterar.

4 Insändare Insändare med svar från redaktionen.

7 Nyheter från hundvärlden Kortnyheter från hundvärlden.

27 Månadens bild Hundens Världs egen hundhovfotograf Jonas Mårtensson.

62 Runar Naess i Tomelilla del 2 Denna månad handlar det bland annat om jaktbeteend och flyktavstånd.

67 Flockdynamik hos varg del 2 Fortsättningen på Runar Naess artikel om flockdynamik.

Tävlingar och erbjudanden 12 Annonsera i Hundens Värld Våra annonspriser och erbjudanden.

77 Tävling I vår första tävling har du möjlighet att vinna bra hundprylar.

Avel och valpar 59 Valpning med förhinder En läsare bidrar med en dramatisk valpningshistoria, som tack och lov slutade bra.

72 Att köpa valp Vad gäller rent juridiskt när man köper och säljer valp?

Hundens värld

3

Ledare Det har varit fantastiskt kul att få så mycket positiv respons på vårt initiativ med en gratis nättidning och att ni tycks ha tyckt om det första numret av Hundens Värld.

På hundpromenaden har ni ett bra sätt att inleda ett samtal, för vem vill inte ha en bra och gratis hundtidning?

REDAKTIONEN

På vår hemsida har vi också lagt upp banners till hemsidor och flygblad som ni kan sätta upp i er affär eller hundklubb, eller på veterinärmottagingen.

De första annonsörerna har också Vi blir sporrade av ert engagemang nappat på idén och vi hoppas och vill jobba för en ännu bättre naturligtvis få in fler. Vi vill passa på tidning. att tacka våra annonsörer, tänk på att de bidrar till att ge er en gratis Som lite positiv förstärkning till våra tidning. läsare bjuder vi denna gång på ett extra tjockt nummer, med hela 80 Vi har också påbörjat ett fantastiskt sidors läsning, eftersom vi denna samarbete med Blå Stjärnans gång hade två månader på oss att djursjukhus i Göteborg, och vi färdigställa tidningen blev vi lite hoppas att detta kommer att ge er sturska och hade svårt att spara läsare många intressanta artiklar på materialet till nästa nummer. framöver.

Många tycker att det här med en Ha kul tillsammans med er hund, gratis hundtidning var riktigt bra Natasja Ravenklint och har undrat vad de kan göra för att hjälpa oss att sprida den vidare.

Naturligtvis är det bästa ni kan göra att prata och skriva om den.

Prenumerera Har ni en blogg, nämn oss gärna.

Redaktion Natasja Ravenklint & Malvina Ravenklint Östergatan 12 273 30 Tomelilla Telefon: 0760-475 470 info@hundensvarld.se

du också!

Ansvarig utgivare Hundens Utbildningsakademi Östergatan 12 273 30 Tomelilla Telefon: 0760-475 470 info@hundens.se

Utgivningsplan Hundens Värld är en tidning som kommer ut med tolv nummer om året.

Upphovsrätt Allt material i tidningen är upphovsrättsskyddat.

Materialet får inte användas utan kontakt med redaktionen. Sprid gärna tidningen istället!

Omslag Australian cattledog, foto: Jonas Mårtensson.

Hundens Värld

4

Insändare Har du tankar du vill

dela med dig av, skriv till vår insändarsida.

Den här gången ett axplock av de brev som kommit till oss som respons på tidningen. Vi tackar för allt positivt! info@hundensvarld.se

Vilken trevlig tidning ni få till!!!

Grais!! Kommer nog a annonsera framöver. mvh Ulla Hej Ulla!

Det tackar vi för. Vi hoppas a många kommer få upp ögonen för vår tidning och bestämma sig för a annonsera. Vi har väldigt förmånliga annonspriser.

Natasja och Malvina Hej! Vad jäekul med en interneidning.

Ligger ju så rä i tiden också. Vad ni skulle kunna skriva om är hundrastning (vita verksamheter) och/eller vårt (mi) arbete med a få med dea som hushållsnära tjänst.

Hälsningar Susanne

förhoppning är a vi snart kommer a få in annonsörer och sponsorer som kan finansiera verksamheten. Vi vill därför passa på a säga a just de som ni ser som annonsörer i tidningen är de som bidrar till a ni fortsäningsvis kan få en gratis hundtidning.

Natasja och Malvina

Er tidning ser ut a kunna bli mycket intressant. Verkligen bra initiativ.

Redan nu intressanta artiklar. Därför vill jag gärna prenumerera på den tills vidare, eftersom den skulle vara gratis dessutom.

Men nu undrar jag hur ni finansierar dea? Eller jobbar ni alla enbart ideelt?

Ha det go Anja

Hej på er tjejer, Har få er nya näidning, och jag vill bara säga a den ser jäetrevlig ut.

Trevlig layout och trevlig läsning. Det har ni gjort bra.

Har även e tips angående öronbekymmer på hund. När jag gick på Turids utbildning fick jag själv tipset av en tjej om e jäebra öronpulver. Min egen schäfertik har haft problem med kladd i öronen så länge jag kan minnas.

Höll på med örondroppar och annat kladd hela tiden men det hjälpte bara tillfälligt. Började sedan a avnända Näsums öronpuder, och det är många år sedan nu, och sedan är hennes öron kalasfina. Inget kladd och inget klet. En knivsudd av pudret i varje öra en gång i veckan gör susen.

Vänliga hälsningar Eva

Svar: Hej Anja och alla andra läsare!

Vi får en hel del frågor om hur denna tidning finansieras och än så länge är det enbart e intresse från vår sida och vi gör den rent ideellt. Vår

Svar: Hej Eva och alla andra läsare!

Kul a du gillar vår tidning och a du tog dig tid a skriv oss för a säga det. Positiv förstärkning är väldigt effektivt även på människor.

Svar: Det var e bra förslag. Vi kommer a återkomma till dig vad gäller dea.

Natasja och Malvina

Öronpulvret har vi också testat med framgång. De var tidigare svårt a få tag på, då de var några veterinärer i framför allt östra Skåne som sålde det.

Vi vet a det nu finns på marknaden, men dessvärre inte vad det blev för namn på det. Vi försöker a ta reda på det till nästa nummer.

Natasja och Malvina Hej! Tack för länken, vilken spännande tidning. Jag tror a dea kan bli en stor tidning. Mycket trevlig läsning. mvh Loa Hej Loa och alla andra läsare. Tack för a du tror på oss! Det värmer oss väldigt mycket och vår förhoppning är naturligtvis a vi skall bli en stor tidning.

Natasja och Malvina Hej! Hoppas a det går bra för er med denna tidning, och a ni kan ta upp lite intressanta saker, inte bara utställnings resultat. Jag tror inte a en vanlig hundägare är så inresserad av en massa “utställningsskryt”. Jag har fö upp hundar sedan 1963, och det är mycket sällan som valpspekulanter frågar efter utställningsmeriter.

Ing-Bri Svar på nästa sida.

Hundens Värld

5 Svar: Hej Ing-Bri och alla andra läsare!

Vi hoppas a vår tidning skall ha e så blandat innehåll som möjligt, och om vi tar upp utställnings- eller tävlingsresultat, så är det något extra med dem. Annars hänvisar vi till SKKs “Hundsport” och SBKs “Brukshunden”.

Vi är också själva mycket mer intresserade av annat än tävlingsresultat, och det kommer nog a märkas i tidningen, även om vi kommer a ta upp tävling också, men då mer i reportageform eller som träningstips form.

Natasja och Malvina Otroligt trevlig tidning vad jag märkt hiills. Mycket bra a läsa och intressanta artiklar. Gillar skarpt a ni tar upp mycket om vargarna och myterna om alfa och dominans och allt vad det innebär. Behövs fler tidningar som er!

Väntar spänt på nästa nummer!

Jenny Hej Jenny och alla andra läsare!

Kul a du gillar vår tidning och a du uppskaar artiklarna om varg i första numret. Vi vill särskilt tacka Runar Naess för räen a publicera artikeln, och vi kan bara säga, det kommer mer...

Natasja och Malvina Hejsan!

Tack för er tidning! Jag lyckades ladda ner den och har läst den. Jag kunde inte sluta när jag väl börjat :) Beräar även för mina hundvänner nu och de är också intresserade och går in på er hemsida. Går det a ladda ner den där också? mvh Marie Svar: Hej Marie och alla andra läsare!

Tack för a ni sprider tidningen vidare. Det gör vårt jobb möjligt! Jag vill också passa på a slå e slag för vår hemsida www.hundensvarld.se, som förhoppningsvis kommer a bli en stor del av tidningen. Man kan inte ladda ner tidningen, men däremot går det a antingen bli prenumerant själv, eller så kan man välja a skänka bort en prenumeration till någon som

inte hiat till oss än. Det kan vara e trevligt sä a skicka en hälsning till någon hundvän.

Natasja och Malvina Vilken härlig tidning, ska tipsa om den på min blogg för alla fyrbenta hundälskare :) Elin Svar: Hej Elin och alla andra läsare!

Kul a du gillar vår tidning och a du skrivit om den i din blogg. Vi vill passa på a tacka alla som skrivit om oss i sina bloggar och spridit informationen om oss på olika sä.

Natasja och Malvina Hej, Vill gärna prenumerera på Hundens Värld. Förbinder jag mig till något i och med dea? Eftersom prenumerationen är gratis är det kanske något annat man ska betala? med vänliga hälsning Eva Svar: Hej Eva och alla andra läsare!

Den här typen av brev har vi få in några stycken. Folk är misstänksamma, det här låter för bra för a vara sant, men sant är precis vad det är.

Vi jobbar, ni läser och förhoppningsvis är det några som annonserar. Så de som anonserar skall ni tänka lite extra positivt om, de medverkar till a tidningen fortsäer a spridas.

Tack igen alla läsare och annonsörer, Natasja och Malvina Hej! Jag tycker a det hade varit lite intressant a veta vilka ni är. Jag har bläddrat igenom tidningen lite snabbt, men hiar ingen presentation av er - vad ni sysslar med, har för hunderfarenhet etc. För mig hade det varit intressant a veta, det finns en uppsjö med hundtidningar på marknaden och det skulle vara en del i valet av just er. mvh Marie Svar:

Hej Marie och alla andra läsare!

Det var verkligen dumt av oss a inte ens tänka på a presentera oss själva. Vi tänkte a tidningen skulle presentera sig själv, men naturligtvis har du rä och därför finns en presentation av oss i det här numret.

Natasja och Malvina Jag vil gjerne prenumerere på denne tidningen! Vi bor i Spanien og er oppdreere på azawakh. mvh Anne Merethe Svar: Hej Anne Merethe och alla andra läsare!

Så fick vi vår första prenumerant boende i Spanien. Måste erkänna a det låter mycket lockande när vi till och med har en halv meter snö i Skåne.

Vi har nu prenumeranter i såväl Danmark, Norge, Spanien och Sverige.

Natasja och Malvina Hejsan!!

Skulle gärna vilja fortsäa a få eran tidning. Och en stor kram vill jag ge er för a ni tog upp myterna kring hunduppfostran, ta gärna upp det fler gånger så kanske det fastnar där det behövs. mvh Lizee och Suzee Svar: Hej Lizee och Suzee och alla andra läsare!

Kul a ni gillade a vi tog upp myter kring hundfostran. Vi gör det faktiskt igen i dea nummer. Den här gången är det den mycket duktiga amerikanska djurtränaren Kathy Sdao som har ordet.

Natasja och Malvina Vilken bra idé med en elektronisk tidning med tanke på miljön. Den här tidningen ser jag verkligen fram emot a få ta del av. Jag vill gärna prenumerera på tidningen.

Vänliga hälsningar Birgia

Hundens Värld

6 Svar: Hej Birgia och alla andra läsare!

Miljöperspektivet är alltid intressant och med hjälp av en etidning blir det varken pappersspill eller långa transporter.

Natasja och Malvina Hejsan!

Jag tycker er tidning är super och fortsäer gärna prenumerationen.

E riktigt plus är tips om vad det finns för bra och dåliga grejer till hundens skötsel. Man kanske inte vågar köpa en elektronisk klotång för 599 kr om man inte verkligen vet a den är effektiv osv. Har en undran. Ni testade “Furminator” i nr 1, med go resultat på era hundar. Jag har en labrador och använder gummiskrapa till pälsen. Tycker inte a man får bort den mängd hår som ska bort, fortfarande stora tussar på golven, speciellt när han fäller.

Tror ni a den kan fungera på min hund? Kostar ju en del, så man vill inte chansa helst...

Tack för en bra tidning och grymt lycka till till er! mvh Anna Svar: Hej Anna och alla andra läsare! Jo, Furminator kan vi verkligen gå i god för och vi kan garantera a den kommer a fungera suveränt till din

labrador. Vi har själva bland annat mops, som ju har lite samma pälstyp, kort med mycket underull, och det fungerar suveränt.

Jäekul a du är så förtjust i vår tidning. Det glädjer oss verkligen och vi skall fortsäa a göra vårt bästa för a leverera en ännu bäre tidning i framtiden.

Om du som läser dea har en produkt du tror på, så kan vi testa den. Skicka den till redaktionen. Alla produkter som skickas hit testas.

Natasja och Malvina Kul idé dea. Har hört så jäepositivt om er tidning, så dea måste jag bara prova. Tack på förhand.

Patricia Svar: Hej Patricia och alla andra läsare!

Det här brevet kom in strax innan dea nummer kom ut. Det är så roligt a det nu blivit snack i hundvärlden om Hundens Värld och a ni nu hiar hit den vägen också.

Det är naturligtvis extra roligt a höra a det sagts mycket positivt om tidningen. Det glädjer oss väldigt, och vi hoppas a ni kommer a tycka a dea nummer är ännu bäre än det förra.

Så varsågod, ha en riktigt trevlig läsning, men glöm inte bort era hundar.

Natasja och Malvina

Rättelse!

I första numret av Hundens Värld stod det att läsa att omslagspojken var en braque de bretagne, men det är fel.

Han är av rasen braque francais och inget annat. Den rasen presenterades för övrigt också i första numret, eftersom det är en av de nya raserna som togs in under 2008. Vi tackar våra observanta läsare för påpekandet och ber om ursäkt för att vi har fört fel information vidare.

nnn

Tänk på att alla e-post adresser och hemsides adresser i tidningen är klickbara. En fördel till med en e-tidning!

En fyrbent vän håller doktorn borta!

Lägre blodtryck, uppmuntrar motion, förbättrar psykologisk hälsa. En ny fantastisk medicin? Nej, livet tillsammans med en fyrbent bepälsad kompis.

I oktober förra året hölls en stor konferens i USA, som handlade om bandet, relationen, mellan djur och människor, där forskare bevisade just det som står här ovan.

Djur är dessutom av extra stor vikt för människor i ekonomiskt kärva tider, något den svenska regeringen kanske skulle tänka på.

Hundar kan vara svaret på många mänskliga sociala problem och övervikt, menar professor Rebecca Johnson.

En intressant studie parade ihop en grupp äldre människor med en övergiven hund, och en grupp människor med en annan människa. Deras uppgift var att gå en promenad på en timme fem dagar i veckan. De äldre som promenerade med en hund förbättrade sin kapacitet med 28%, medan de som gick med en människa enbart förbättrade sin förmåga med 4%. De som promenerade tillsammans med en hund fick dessutom ökad hastighet och förbättrat självförtroende vad gällde balansen, enligt Science Daily.

Natasja Ravenklint

nnn

Hundens Värld

7

NYHETER FRÅN HUNDVÄRLDEN Hundägare utförde operation på cancersjuk hund

14 åriga Nikita. Faksimil från Aftonbladet.se

81 hundar tvingades avlivas En 70 årig kvinna hade 85 hundar, som alla levde i sin egen avföring, utsvultna, sjuka och rädda för människor, enligt tidningen Kvällsposten den 16 februari.

En hantverkare slog larm. Polisen möttes av en förfärlig syn när de åkte på larmet och möttes av mängder av pudelliknande hundar som levde i sin egen avföring.

Hundarnas ägare insåg själv hur ohållbar situationen var och assisterade när veterinär avlivade 81 av de 85 hundarna. Ägaren fick behålla de överlevande hundarna, men riskerar böter. Ägaren verkade förvirrad och sade själv att hundarna förökade sig okontrollerat, och att flocken på det viset växte henne över huvudet. Ingen kände till att kvinnan hade kennel.

Bilderna är så vidriga att vi väljer att inte publicera dem. Dramat utspelade sig i Danmark.

Natasja Ravenklint

Hundägaren, Alan MacQuattie, i Rhode Island, USA tyckte att det blev på tok för dyrt att gå till veterinären, så han bestämde sig för att göra operationen på egen hand.

När hans 14 åriga labradortik Nikita fick en tumör i foten tyckte Alan att han var sin egen bäste smed och opererade helt sonika hunden själv. Han bedövade hunden med alcogel och skar bort tumören, sedan satte han bandage på hunden och nöjde sig med det.

Nikitas fot infekterades svårt och fylldes med var, och till slut bestämde sig Alan för att uppsöka veterinär trots allt.

Veterinären blev förfärad över ingreppet och kontaktade djurskyddsnämnden. Enligt Aftonbladet blev denne lika chockad som veterinären och sade: “ Tänk på att den här mannen har skurit hela vägen in i hundens kött”. Han menade vidare att man naturligtvis måste ha utbildning för att utföra en sådan operation, samt både rätt bedövningsmedel och medicin. Alan hade inget av detta, och är nu åtalad för vanvård alternativt djurplågeri. Själv förstår han ingenting, och förklarar det med att han inte hade råd att gå till veterinär. Att det skulle vara tal om djurplågeri förstår han inte heller, eftersom han bara försökte hjälpa till.

Vi på Hundens Värld är minst lika chockade över tilltaget som veterinär och djurskyddsinspektör på plats.

Natasja Ravenklint

Villabrand kostade fyra hundar livet En kvinna chockades svårt när hennes villa i Påarp brann ner till grunden. Hon lyckades rädda fyra av sina hundar, men fyra brann troligtvis inne, liksom en katt, en papegoja och en sköldpadda.

Förloppet var så hastigt att kvinnan antagligen försökte rädda alla, men inte lyckades. De överlevande hundarna fick rökskador.

Hundägaren har inte kunnat berätta något om branden, eftersom hon är i ett sådant chocktillstånd, erfar Göteborgs Tidningen den 10 januari. Brandkåren var fortfarande på plats efter sju timmars släckningsarbete.

Natasja Ravenklint

nnn

Hundens Värld

8

LITEN FOTOSKOLA Av Jonas Mårtensson Det kom ett brev till redaktionen när Hundens Värld funnits ute ett par dagar. Brevet var skrivet av Jonas Mårtensson, som lite ödmjukt sade att han gillade att fota hundar. Bilderna han skickade med var fantastiska.

Jonas är något så ovanligt som en verkligt unik hundfotograf. Det väntade finns inte med i bilden. Det oväntade är där, samtidigt som han verkligen lyckas fånga hur hundar är på ett underbart vis.

Det finns en massa "regler" för hur man ska ta ett fotografi. Tex "tredjedelsregeln" vilket säger att man istället för att placera huvudmotivet i mitten kan lägga det en tredjedel ifrån kanten vilket kan ge fina resultat.

Exempel om man fotar en stuga kan man palcera stugan en tredjedel av bildens bredd ifrån ena sidan och horisonten en tredjedel ifrån undersidan på bilden. En mycket populär regel.

Annars är ett hett tips att strunta i reglerna om det passar bilden. Att bryta mot reglerna för sakens skull ger inga bra bilder och genomskådas lätt av en erfaren fotograf.

1. Fota inte en hund ovanifrån.

2. Placera inte ljuskällan så att ljuset kommer underifrån (se månadens bild för att se hur bra det kan bli).

Ett annat exempel på regler är att horisonten ska vara rak, det tål också att experimentera att bryta med. Det gäller att "gå sin egen väg" om man vill skapa en egen fotostil.

Ljuset är viktigt även i hundfoto. Kamerans inbyggda blixt ger sällan resultat eftersom man får fula skuggor och röda ögon. Externa blixtar kan ge mycket fint resultat men kostar en hel del om man ska köpa en komplett hemmastudio. Naturens egen studio, med solen ger dock ofta bra resultat.

Om man ska fota hundaction vill man ofta ha snabba slutartider och starkt solljus, men till porträtt är det oftast bäst med lätta moln framför solen som släpper igenom lite ljus men tar bort skuggorna som lätt förfular porträtt.

Det finns olika brännvidder på objektiven till kamerahusen. Porträtt teleobjektivet runt 90 mm ger naturliga bilder. Det är den brännvidden jag oftast använder till hundfoto.

Vi utsåg genast Jonas Mårtensson till Hundens Världs egen hovhundfotograf, så ni kommer få se mycket av honom framöver. Det är Jonas som fotat omslaget denna månad, en bild som verkligen ger en tredimensionell känsla. Gips (australian cattledog), som hunden heter, kommer nästan ut ur bilden, inte sant?

Vi bad genast Jonas att skriva en liten fotoskola.

Natasja Ravenklint Fisheye med till exempel 10 mm brännvidd gör sig också bra till hundar. Hundbilden med svansen är exempel på en fisheyebild (se också omslagsbilden).

De objektiven ger en förvrängning och objekt som är nära kameran blir mycket större än de längre bort.

Korta brännvidder som 10mm ger också ett djup i bilden till skillnad ifrån telen som plattar till bilderna.

Telen har däremot den fördelen att det är lättare att få vacker oskärpa framför och bakom motivet.

Hundens värld

9

Miljövänligt till hunden?

I förra numret skrev vi om en färgglad trend inom hundhalsband och koppel i USA. Då visste vi inte att vissa av dessa märken faktiskt redan gick att köpa i Sverige.

Nu vet vi bättre!

Miljövänliga är de dessutom, precis som denna tidning.

Ett svenskt, miljövänligt och handtillverkat märke har också dykt upp på marknaden. Vad är väl miljövänligare än just svenskköpt?

Inköpsställen: www.gemenskapgron.se www.beltanimaldesign.se

10

Hundens Värld

SLUTA ALDRIG DRÖMMA

Högst upp på önskelistan , alltid, en hund!

Keep dreaming, keep moving en dröm går i uppfyllelse Av Ebba Björklund

Min mamma och hennes kollegor pratar ofta om ”keep dreaming, keep moving”. Det gäller så mycket mer än bara utveckling av Ericsson. Jag har så länge jag kan minnas älskat hundar. Mina morföräldrar har sedan jag var ungefär ett år haft hund. Det var en stor Riesen Schnauzer som alltid fanns vid min sida för att beskydda mig. Men den senaste tiden har deras Borderterrier Figge varit en god vän. När jag blev äldre fanns bara en önskan, en egen hund.

Ja, jag hade bara en önskan. När min familj och mina vänner frågade mig ”vad önskar du dig, Ebba” fanns bara ett svar, ”en hund”. Jag vet att jag ett flertal gånger sa att jag inte behövde några presenter i två år om min önskan gick i uppfyllelse.

När båda mina marsvin avled blev min längtan av en vän som alltid skulle ställa upp så stark att jag flera kvällar bröt ihop. Men inte bara det, jag inbillade mig ofta att det skulle finnas en liten valp när jag kom hem efter skolan eller när mamma inte berättade var vi skulle åka. Men trots att jag

hoppades blev jag aldrig besviken, jag visste att det var orimligt. Flera gånger sa mamma och pappa saker som gav mig hopp. Jag glömmer aldrig den dagen då jag följde med min pappa till jobbet. Mitt på dagen skulle vi och en av hans kollegor åka för att hämta kollegans nya bil. Birgitta som hjälpte oss frågade pappa om det inte var dags för även honom att byta bil. Pappa höll med och hon visade oss en XC 60. Då sa pappa något jag aldrig glömmer, ”bagageutrymmet är lite litet, den här tjejen”, han strök mitt hår, ”har länge tjatat om en hund”. Jag blev väldigt förvånad, har han ändrat sig? Han som alltid sagt att det inte skulle fungera i vardagen.

Mina föräldrar är båda väldigt djurintresserade och har länge velat ha hund. Men tydligen har problemen vägt över. ”Var ska den vara på dagarna då?” brukade de fråga. Jag presenterade flera gånger hunddagiset mittemot skolan som en lösning men det var för dyrt.

Hundens Värld

11

Hund 2009

Efter det min pappa sa den där dagen på Bilia fick jag hopp. Jag tjatade ännu mer, men mamma och pappa såg bara problemen.

I november 2008 gick vi på hundmässa, Hund 2008. Vi skulle åka dit bara för att titta, sa mina föräldrar. Men trots det gav det mig hopp. Vi tittade på flera raser och freestyle nummer. Mamma förälskade sig i en ras, Irländsk terrier. Hon sa nog inte allt hon tänkte, vi skulle ju inte ha någon hund.

Påsken samma år var första påsken vi firade hemma. Vanligtvis brukar påskfirandet bli tillsammans med mormor, morfar och deras Borderterrier. Påsken har inte varit någon stor högtid i min familj, men ett påskägg brukar vi få.

Ibland var påskäggen fyllda med kläder, men oftast godis. Denna påsk fick vi två påskägg var, båda fyllda med godis. Det ena var från mamma och pappa, det andra från mormor och morfar. Jag kommer ihåg allt i detalj. Vi satt i köket och åt påskgodis, jag, mamma och pappa. Mamma ropade in mina två systrar och sa att det fanns ännu ett ägg. ”Ta varandra i händerna och gå in i arbetsrummet” sa hon innan vi gick. Jag kommer så väl ihåg att jag tänkte att det kanske var en liten hund vi skulle få, men jag slog snabbt bort tanken för att inte bli besviken. Den här gången blev jag inte besviken. I ett stort påskägg låg en liten lapp som jag öppnade under spänning. En av mammas streckhundar prydde den lilla lappen. Jag har aldrig varit så lycklig som jag var den kvällen. Jag log hela tiden, nu kunde allt bara bli bättre. Eller?

Under kvällen berättade mina föräldrar att vi dagen därpå skulle gå till en hundutställning. Där skulle vi prata med uppfödare av den aktuella rasen Irländsk terrier, som mamma tidigare visat sig tycka om. Hon nämnde någon gång att det inte fanns många tikar, men jag tror att jag inte vågade inse problemet.

Uppfödarna sa att det tyvärr inte fanns någon tik i år.

Besviken och helt övertygad om att min dröm dog där och då, satte jag mig i bilen hem. Om vi inte skulle få en hund i år, skulle det säkert inte bli någon nästa år heller, tänkte jag. Konstig tanke, anser jag så här i efterhand. Negativ.

Olycka i lyckan

Det fanns en hane kvar, men hur skulle det gå ihop, en förutsättning var ju att den skulle kunna komma in på hunddagis som nu inte längre var för dyrt. Och självklart skulle det vara svårare med en ickekastrerad hane. I några veckor var det bara en massa tankar i en sörja som sprängde inuti mitt huvud, nej eller ja? I år eller nästa? Aldrig? Ras?

En fredag kväll kom jag och mamma hem efter en ridlektion. Trötta satt hela familjen i soffan. Pappa sa att vi skulle titta på bilder från en debutanthoppning,

någon vecka innan. Det var bara tre bilder som följdes av… valpar, valpar, valpar! ”Vad är det här?”.

Jag var helt förvirrad. Det var söta, unga valpar, kanske 3 veckor gamla som visades på tv:n. ”Vill ni ha en sån?”

Idag har jag en munsterländertik vid min sida. Jag är inte förvånad över rasen, pappas favorit. Molly är glad och aktiv men är lugn och kelig inomhus. Jag kunde aldrig fått någon bättre. Lappen sitter idag på min anslagstavla, väl bevarad. Livet som hundägare är mycket bättre än jag trott. Fyllt med kärlek och lek. En valp i huset är underbart, både i mot- och medgång, man lär sig alltid något nytt. Jag älskar Molly utav hela mitt hjärta och brukar idag säga att det var meningen. Och du, har du ingen hund som du alltid velat ha? Sluta aldrig drömma, du vet aldrig vad människor runtomkring dig planerar. Och tro mig, de berättar inte.

Sluta aldrig drömma, då kan de glömma.

Ebba Björklund 13 år

12

ANNONSERA I HUNDENS VÄRLD! Annonspriser (färg eller s/v), priserna är inklusive moms: Helsida: b 20.00 x h 28.96........................... 2.500 kr Halvsida: b 10.02 x h 28.96 (stående)..........1.600 kr Halvsida: b 19.90 x h 14.46 (liggande).........1.600 kr Kvartssida: b 9.45 x h 14.39 (stående)...........800 kr Åttondelssida: b 10.02 x h 7.23 (liggande).....500 kr Rabatter under 2010: Nr 1: 50 % rabatt Nr 2: 50 % rabatt Nr 3: 25% rabatt Nr 4: 15% rabatt Nr 5: Ordinariepris Kvartssida 9.45 x 14.39

Annonser bokas på: E-post info@hundensvarld.se, eller tel. 0760-475 470.

Halvsida 19.90 x 14.46

H

Åttondelssida 10.02 x 7.23

Halvsida 10.00 x 28.96 Helsida 20.00 x 28.96

13

Hundens Värld

KREATIVA MÄNNISKOR i hundvärlden Del 1

MALVINA OCH NATASJA STARTADE EGEN OCH GRATIS HUNDTIDNING Av Natasja Ravenklint

Faksimil från Ystad Allehanda, som skrev om Hundens Värld den 29 januari 2010.

Det kom ett brev till redaktionen som löd: “Hej! Jag tycker att det hade varit lite intressant att veta vilka ni är. Jag har bläddrat igenom tidningen lite snabbt, men hittar ingen presentation av er - vad ni sysslar med, har för hunderfarenhet etc. För mig hade det varit intressant att veta, det finns en uppsjö med hundtidningar på marknaden och det skulle vara en del i valet av just er.”

Det kändes lite fånigt, för vi hade helt glömt bort att vi faktiskt just skickat ut en tidning till en mängd människor utan att skriva ett ord om oss. Jag erkänner, vi tänkte inte ens på det. Vi tyckte att tidningen presenterade sig själv, men det är självklart att det kan vara på sin plats med en presentation av oss.

Hur skall då den göras? Jag får idén att det kan vara kul att ha en artikelserie om kreativa människor i hundvärlden, och just nu känner vi oss extremt kreativa, så varför kan inte vi vara först ut i den serien? Sagt och gjort, så får det bli.

Vilka är vi?

Malvina Ravenklint, 44 år, hundfysioterapeut och hundinstruktör, men med ryggproblem som gör att livet mest är smärta, men där hundarna är det som håller humöret uppe.

Faktum är att det just är Malvinas rygg, tre diskbråck, som har fått henne att bli hundfysioterapeut. Den egna smärtan har fått henne att vilja lära sig mer om hur kroppen fungerar, vad det är som gör ont, och dessutom ha möjligheten att ge hundar smärtlindring.

Malvina läste till hundinstruktör för mig, Natasja Ravenklint, och det var så vi träffades. Malvina tycker egentligen inte att det där med att vara instruktör är något vidare, delvis på grund att hon inte kan stå en timme i sträck, men själva tanken med det var att bli hundpsykolog, för att på det viset få ett helhetsperspektiv på hundar med problem.

Malvinas bakgrund som hundmänniska är annars att hon alltid har haft hund. Det började med boxer för en massa år sedan, därefter två till, och så ett par

Hundens Värld

14 dvärgschnuzrar, en riesenschnauzer, tills hon hittade griffonerna. De förökade sig med en väldig fart. Hon bestämde sig för att starta kennel, men kom snart på att det där med att sälja valpar var ett elände. I den första kullen behöll hon alla fem valparna, tills hennes mormor sålde en av dem när hon inte var hemma. De andra blev kvar.

Kirik var själva anledningen till att jag utbildade mig först till hundinstruktör, och därefter till hundpsykolog.

Därefter följde fortbildning på fortbildning.

Vetgirigheten har jag på något vis i blodet. Innan hunderiet tog över på heltid, var jag forskarstuderande i teologi (borde ha varit biologi). När jag börjar lära mig något, vill jag gärna lära mig massor.

Det blev en till kull i somras, men med stöd av mig och bra valpköpare lyckades hon sälja hela kullen.

Kennelprefixet är Grifftail’s.

På den vägen är det. 2008 skrev jag min första bok, “Klickerträning för nybörjare” som gavs ut av Prisma förlag.

Natasja Ravenklint, 41 år. Min väg in i hundvärlden var lite mer kantig än Malvinas. Jag var den där tjejen som alltid hade hund högst upp på önskelistan och som tjatade mig gul och blå, och ändå aldrig fick någon, förutom på kvartstid, då min pappa hade hund efter skilsmässan (tibetansk terrier, border collie).

De raser jag har levt ihop med i minst ett år i vuxen ålder är, förutom mops och pyreneisk vallhund, belgisk vallhund groenendael, storpudel, old english sheepdog, blodhund, shi-tzu, tibetansk terrier, border collie, griffon bruxellois och jack russel. En salig blandning.

1997 kom jag tillbaka från ett halvår i Japan och då var jag, som tidigare gärna kallade mig globetrotter, fått nog och bestämt mig för att det var i Sverige jag skulle vara på heltid. När det beslutet var fattat så var nästa steg glasklart, hund.

Jag byggde också upp ett företag, Hundens Österlen, som raserades totalt av en extremt besvärlig skilsmässa, där allt till varje pris skulle tas ifrån mig.

Så jag fick börja på noll igen.

Efter mycket övertalningsförmåga av en god vän blev det tillslut en mops som blev min första egna hund.

Och så en till, och en till... Drömmen om uppfödning tändes mer eller mindre på en gång. Det skulle helt enkelt vara mer hundar i livet.

Efter ett par år bestämde jag mig för att testa en riktig hund. Mopsmänniskor får ursäkta, men för mig är en mops en mops och en hund en hund. Ett riktigt yrväder flyttade in, en pyreneisk vallhund, Kirik. Han förändrade väldigt mycket i mitt liv. Dels hade jag helt plötslgt en hund som verkligen ville jobba, och dels var han lite problematisk, vilket senare visade sig bero på att han led av epilepsi.

En dag, när det faktiskt kändes helt otroligt nattsvart, kom jag på att det faktiskt, tack vare internet, var möjligt att förverkliga min dröm om en egen hundtidning. Sagt och gjort. Vi skapade Hundens Värld, den tidning du har på din skärm just nu.

Idén kom en dag när vi hade skickat ut ett ovanligt snyggt och innehållsrikt nyhetsbrev och fick beröm av en av våra kunder. Drömmen om tidningen hade funnits där i många år, men pengar satte alltid stopp för planerna. Internet gjorde det möjligt att förverkliga drömmen.

Målet med tidningen är att göra den typen av hundtidning som vi själva alltid har velat göra.

Hundens Värld

MY DOG2010

15

Snabba tider är till för att slås i agility, även om det ibland tycks vara ett omöjlglit uppdrag. Jenny Damm gick upp i ledningen i Agilitytävlingen, men till vår stora förvåning gick den snabba tiden att slå, minst två gånger. Otroligt.

My DOG gick av stapeln i Göteborg den 7-10 januari 2010 Av Natasja Ravenklint

Hur sammanfattar man bäst My DOG 2010? En omfattande, stor och imponerande hundtillställning, med några små skavanker. Helheten är däremot väldigt positiv.

My dog är två internationella hundutställningar på fyra dagar, men det är så mycket mer än så. Mässa känns verkligen som rätt ord. Alla handlarna är där och visar upp sig, men det förekommer så mycket på en gång att om man skall hinna se allt man vill se, så måste man nog vara där alla fyra dagarna. Vi var där i två och det räckte inte.

Nästa år satsar vi på alla fyra.

10.000 hundar av cirka 250 raser samlas under fyra dagar under ett tak, tillsammans med polisens och militärens hundar, hundar från olika raser som presenteras på rasklubbstorget, lydnadshundar, agilityhundar, freestylehundar och hundar som visar upp sig på andra sätt.

Schemat för de fyra dagarna är späckat, och allt vi helst vill se tycks dessuom krocka, det vill säga, precis som det skall vara på en mässa.

När vi kommer till mässan träffar vi Jessica och Anders Mann som redan hunnit vara där en dag.

- Vad har varit bäst, undrar jag.

- Gårdagens lydnadstävling, svarar de i kör, och föreläsningen om höftledsdysplasi (HD) med veterinären Kajsa Winbladh från Blå Stjärnan, lägger de snabbt till.

Typiskt, vi har just missat det bästa, men även det hör väl till.

Vi fick reda på att det fantastiskt intressanta föredraget om HD hade haft få besökare, ca åtta. Orsaken till detta var nog tvådelad, menade paret Mann, dels var det väldigt svårt att hitta till salen föredraget skulle vara i, de hade själva letat i 20 minuter och var nära att ge upp, när de till slut hittade

Hundens Värld

16

Fart och fläkt på mässan. Med både humor och snabbt tempo charmade de två dansk svenska gårdshundarna med skinnklädd matte Linda Laike publiken. Linda är med i svenska landslaget i freestyle. VM går i sommar i Herning, Danmark, i samband med världsutställningen. Vi lyckönskar svenskarna!

fram. Vi hoppas på bättre skyltning nästa år, så att fler får möjlighet att lyssna på något som är så spännande.

Det fanns även tillgång till lite mer lättillgängliga föreläsningar på caféscenen, det mesta i hundväg fanns representerat, brukshundsklubben, militären, traditionell träning (Fredrik Steen), mjuk hundträning (Anders Hallgren), modern hundträning (Lina Bjurström), man kunde få tips om pälsvård, hur man skulle hålla hunden i fysisk trim, vad som krävs av en person som vill bli fodervärd åt försvarsmakten, hur man aktiverar sin hund, hur det är att gå på ett gymnasium med hund på schemat, vad man skall tänka på när man skall köpa hund, den gamla hundens särskilda behov, vad gör man om man har en hund som har svårt att möta andra hundar? Med andra ord ett brett och varierat utbud. Jag såg ett par problem med denna annars så jättebra idén. De flesta som satt vid caféborden var inte alls där för att lyssna på ett kort föredrag (samtliga ca 20 min långa), utan för att äta och prata. Jag tyckte verkligen synd om flera av föredragshållarna, för ibland kändes det som om de stod och pratade för döva öron. Vid ett föredrag satt jag längst fram och då gick det utmärkt att höra, vid ett

par andra, som jag också var mycket intresserad av, kunde jag däremot inte få bord annat än i bakre delen av cafét, vilket ledde till att ljudet försvann, både i den stora lokalen, och i sorlet av människors pratande. En svår balansgång för arrangörerna. De menade att det var på det här sättet de nådde ut, vilket jag har all förståelse för, man snubblade mest in på något som man sedan kanske stannade kvar och lyssnade på. På det sättet kan man naturligtvis nå fler, och de föredragshållare som fanns på övre våningen i särskilda rum fick ju inte direkt många åhörare, eftersom det var svårt att hitta. Kanske kan man ha stolar utan bord närmast scenen nästa år, och caféborden bakom, på det viset kan de som vill lyssna få de bästa platserna och de som vill äta och prata kan göra det utan att störa varken föredragshållare eller åhörare. Idén är som sagt var toppen och jag hoppas att den får fortsätta.

Förutom utställning i dagarna fyra tävlades det på andra sätt på mässan. På torsdagen gick den internationella VM-kvals tävlingen i lydnad. Enligt mina källor var detta alltså en av höjdpunkterna den här helgen, väldigt mycket tack vare en fantastiskt duktig speaker, som berättade väldigt noga om tävlingsregler

Hundens V채rld

17

Hundens Värld

18 och moment och på det sättet gjordes lydnaden tillgänglig även för den som inte är så insatt. Själv önskar jag att jag hade vetat detta innan, för då hade jag nog försökt göra mig fri även för torsdagens My Dog, då lydnad är något jag vill lära mig mer om.

På fredagen var det dags för den publikvänliga sporten freestyle, eller fritt lydnadsprogram till musik.

Det är en relativt ny hundsport som redan har fått ett starkt grepp om hundsverige. Vi har en hög internationell nivå, där bland annat Emma Winblad fått uppträda hos Oprah Winfrey och Frida Binette som kom tvåa i VM på Crufts för ett knappt år sedan.

Standarden är med andra ord hög. Vi fick ett litet samtal med Maggan, eller Margareta Löfgren som tävlade med sina tollare Trassel och Trubbel. Vi valde att ta oss en pratstund med Maggan eftersom vi blev så glada av hennes roliga och fantasieggande program. Vi gillar att bli inspirerade och det blev vi verkligen av henne.

På lördagen tävlade man i agility. Eliten var på plats och det gick vansinnigt fort i svängarna. När vår hittills enda världsmästare i agility, Jenny Damm, äntrade banan med sin border collie Elvis och gjorde ett felfritt lopp på en fantastisk tid tänkte vi att saken är biff, men så är det inte i agility. Den fantastiska tiden slogs två gånger under tiden vi kunde vara kvar innan tåget gick hem på kvällen. Agilitytävlingen

fortsatte även på söndagen och jag är säker på att publiken fick se lika många fantastiska tider då också.

2009 års vinstrikaste hund korades också, eller Sveriges vackraste hund. Frågar man i stugorna finns det antagligen en hel rad sådana hundar vid namn, Alice, Bamse, Ronja och så vidare, men om man går efter Svenska Kennelklubbens poängsystem så ser det lite annorlunda ut. Fem hundar tävlade om titeln, en bayersk viltspårhund, en old english sheepdog, en american akita, en saluki och en new foundland. Förra året var det old english sheepdogen som tog hem äran och checken på 10.000 kr, men det här året fick de nöja sig med en hedrande andra plats, då titeln 2009 års mest vintrika hund gick till en saluki.

Precis som vi rapporterade om i förra numret av Hundens Värld i en undersökning gjord av apoteket, så ser även Tommy von Brömsen, som är mässansvarig för My Dog, att intresset för hundar stadigt ökar. Detta är femte året för mässan i denna regi, ett samarbete mellan Svenska Mässan och Västra Kennelklubben.

-Hundägarna ser inte längre sin hund som bara ett husdjur utan som en familjemedlem, säger Tommy von Brömsen.

Det syns i utbudet av saker som säljs på mässan.

Här finns allt man kan tänka sig och lite till. En överraskning för mig var att de halsband vi tipsade

www.hittadjur.se

www.rastahunden.se info@rastahunden.se

Hundens Värld

19 om i förra numret, färglada halsband från USA, nu finns i Sverige. Företaget som importerar dessa halsband och koppel heter Gemenskap grön och har fokus på det ekologiskt hållbara. De blir naturligtvis glada över vår ekologiska tidning, utan papper och onödiga transporter.

Jag ser även ett par underbara gummistövlar med tassavtryck på. Som inbiten hundmänniska är tassavtryck en mycket positiv symbol. Regn och rusk känns mycket mer utrhärdligt om fötterna får vara klädda i tassavtryck. Stövlarna blir ett sätt att visa att jag minsann är hundmänniska, om nu någon inte förstått det än.

Den här gången blir det däremot inte mycket tid för shopping, tiden rusar iväg medan vi tar oss fram mellan våra olika hållpunkter. Jag hinner däremot notera att ett företag som heter Plåt och dekor jernboden gör väldigt snygga skyltar till företag, familjer eller kennlar. Vi blir omåttligt sugna på en skylt, men hastar vidare.

På rasklubbstorget får vi tag på några trevliga schnauzerägare, för alla tre storlekar som vi presenterar i detta nummers rasspecial. 60 klubbar finns representerade och de har hela tiden många nyfikna besökare som beundrar, klappar och pratar hund. Vi ställer en korkad fråga, varför står just ni just här. Naturligtvis blir svaret det samma, för att den rasen är bäst för just dem. Naturligtvis, vad hade vi

Annonshjälp?

Vill du annonsera, men är osäker på hur man gör en annons? Vi gör annonsen åt dig, utan extra kostnad.

Just nu har vi erbjudandet för nya annonsörer, köp 3, betala för 2. Erbjudandet gäller annons i samma storlek, men innehållet kan ändras. Den billigaste (om man utnyttjar detta i samband med ett annat erbjudande) gratis.

Annonsera din valpkull. Få folk till din blogg eller hemsida. Visa upp ditt företag.

Samtidigt som du annonserar stödjer du att hundägare kan få en gratis tidning, vilket uppskattas väldigt av våra läsare.

HUNDENS VÄRLD

räknat med att få för svar. Hade vi hållt oss till en ras själva, så hade antagligen inte frågan ens dykt upp.

Vi tittar på polisens uppvisning med hundar som fångar busar. Snabbt och effektivt oskadliggörs skurkarna av hundarna och grips smidigt av polisen.

Efter uppvisningen fick vi en liten pratstund med polisen Robert Lindström vid Västra Götalands polisdistrikt. Han har gått under namnet “Boxer Robert”, eftersom han länge varit ensam om att ha boxer inom polisen. Han började 1997 och i tio år var han den enda polisen som arbetade med boxer, nu finns det även en tjej som har polisboxer, så han är inte ensam längre. Av Robert får vi reda på att schäfern fortfarande är överlägset vanligast som polishund, ca 75% av hundarna är schäfrar. Vi blev lite förvånade över detta, då vi var ganska övertygade om att det numera var manlinois som låg i topp, men mallen var bara näst vanligast och än så länge var gapet mellan de två raserna väldigt stort.

Under uppvisningen sade man att “inom polisen är vi verkligen inte rasister, här är alla raser välkomna att pröva in, även små”. Detta gjorde mig nyfiken, fanns det någon liten ras som jobbade som polishund?

-Den minsta ras vi har är springer spaniel, men de används enbart som sökhundar.

Saknas inspiration?

Inspirerande fortbildning som kan skapa många nya roliga kurstillfällen!

Rallymixinstruktör Kantarellsöksinstruktör Instruktör med klickerinriktning

Rallylydnadsinstruktör

www.hundens.se

Hundens Värld

20 -Jag vet att man inom tullen använder sig mycket av jaktcockerspaniel, det finns inte någon sådan inom polisen?

-Nej, inte vad jag känner till, men jag vet att man har pratat om det.

2010 års Polis SM kommer gå i Göteborg, och det är något som är öppet för allmänheten. Det kan säkert vara spännande att titta på.

Titeln Polishund 2009 gick till schäferhanen Orax, som tjänstgör vid polismyndigheten i Kalmar län, tillsammans med polisinspektör och hundförare Magnus Lundahl. Orax är snart sju år gammal och jobbar med spårning, räddningssök, skyddsarbete och narkotikasök. Hans främsta arbetsuppgift är spårarbetet. Faktum är att det är just det goda spårarbetet som har räddat honom som polishund.

Tidigt dömdes han ut, eftersom han var svårt åksjuk och dessutom inte så bra på kampbiten. Tack vare den goda spårförmågan räddades han alltså kvar vid polisen. Så småningom växte kamplusten till sig och idag backar inte Orax för något, även om situationen är mycket hotfull. Enbart i år har Orax och husse Magnus fångat in 33 personer, vilket är en unik prestation. Detta innefattar såväl uppspårning av försvunna personer som gripanden.

Orax och Magnus tog emot den heders- och prestigefulla titeln på Hund 2009 i Stockholm i december.

Vi på redaktionen passar på att gratulera!

Polisen och hundföraren Rober Lindström.

Polis Robert Lindström tillsammans med sin boxer, samt en kollega med mallinois griper “busen” på My Dog.

Hundens Värld

21

Vanligast och ovanligast?

I programbladet finns det en sammanställning över hur många individer av de olika raserna som ställs ut. Jag är själv lite av en siffernörd i dessa sammanhang, så jag tittar lite på dem och funderar över om de kan säga något. Mycket snart inser jag att de kan det, och bestämmer mig för att börja dokumentera.

Jag har själv ställt ut mops under några år. På den tiden 1997-2000 var det knappt några mopsar alls i ringarna. Det var inte alls ovanligt att man kunde tävla mot åtta andra. När jag tittar på mopssiffrorna i Göteborg så ser de helt annorlunda ut. Mopsen, som inte är en särskilt stor ras numerärt, ligger som fjärde vanligaste utställningsras på lördagen och delad femte plats på söndagen.

Jag undrar därför om det inte kan vara intressant att se hur dessa siffror kan tänkas utvecklas. Tidningen medför en intressant möjlighet att kunna dokumentera detta över tid och jämföra år från år. Siffrorna på nästa sida är kanske inte superintressanta idag, men de kan vara väldigt intressanta om några år, och då har man möjlighet att gå tillbaka och jämföra. Siffernördigt, ja visst.

Hur är det med hundarna i botten, inget illa ment, utan helt enkelt, vilka hundar är ovanligast i utställningsringarna. Där hittar jag till min stora förvåning en annan av mina egna raser, blodhunden.

Visserligen inte en stor ras numerärt, men det brukar väl finnas fler än en på två dagar? Kan det vara intressant att följa dessa raser i botten, tänk om det är hundar som blivit väldigt populära om några år.

Till min stora förvåning hittar jag även PON (Polski owczarek nizinny) bland raserna som enbart representeras av en individ. Nog har väl den varit väldigt mycket vanligare i ringarna tidigare? Eller minns jag fel? Om jag hade varit där och dokumenterat tidigare, så hade jag vetat idag. Alltså ytterligare ett skäl att fylla i dessa siffror.

Jag hoppas att någon annan än jag tycker att det är intressant.

Natasja Ravenklint

Yrkesutbildning Hundinstruktörsutbildning Snart är det dags att starta vår åttonde instruktörsutbildning. Vi ger en bred och djup kunskapsbas att bygga vidare på.

Förutom att bli diplomerad hundinstruktör, erhåller du även diplom som hundinstruktör med klickerinriktning samt rallylydnadsinstruktör.

Start den 11-12 september 2010.

Klickerinstruktörsutbildning Är du redan instruktör eller vill du lära dig mycket mer om klickerträning? Är du instruktör blir du klickerinstruktör efter fullföljd utbildning. Är du bara intresserad blir du klickertränare.

Förutom att träna hund, tränar vi höns, get och ytterligare ett valfritt djur.

Start den 4-5 september 2010.

Kantarellsöksinstruktör Vad sägs om att lära hunden att leta efter och markera kantareller, och att dessutom få kunskapen att lära ut denna roliga aktiveringsform till hundägare. Förkunskapskrav: Hundinstruktör.

Obs! För dig som bara vill lära din hund söka efter kantareller, har vi kurser varje sommar.

Start den 3-4 juli 2010.

Tel. 0760-475 470

Hundens Värld

MY DOG 2010 I SIFFROR Utställningstoppen - vanligaste raserna på utställningen Torsdag: 1. Flatcoated retriever 97 2. Cocker spaniel 80 3. Rhodesian ridgeback 79 4. Leonberger 76 5. Golden retriever 74

Lördag: 1. Shih tzu 84 2. Cavaljer king charles spaniel 79 3. Chinese crested dog 75 4. Mops 68 5. Staffordshire bullterrier 64

Fredag: 1. Flatcoated retriever 91 2. Cocker spaniel 79 3. Rhodesian ridgeback 76 4. Leonberger 79 5. Golden retriever 70

Söndag 1. Shih tzu 78 2. Cavaljer king charles spaniel 77 3. Jack russel terrier 67 4. Staffordshire bullterrier 65 5. Mops 62 5. Papillion 62

Utställningsbotten - de raser som endast representerades av en individ.

Torsdag: Alpenländische dachsbracke Basset artésien normand Bayersk viltspårhund Blodhund Cirneco dell’etna Finsk spets Finsk stövare Grand basset griffon vendëen Lapsk vallhund Mastin espanol mexikansk nakenhun, stor mexikansk nakenhun, mellan Perro sin pelo del perrú, grande Perro sin pelo del perrú, médio Riesenschnauzer, peppar och salt sloughi slovenský kopov Svart terrier Östsibirisk lajka Fredag: Basset artésien normand Bayersk viltspårhund Cirneco dell’etna Grand basset griffon vendëen Karelsk björnhund

Mastin espanol mexikansk nakenhund, stor mexikansk nakenhund, mellan Norrbottenspets Perro sin pelo del perrú, médio Riesenschnauzer, peppar och salt Schweiziska stövare/schwyer sloughi slovenský kopov Svart terrier Thai ridgeback dog Östsibirisk lajka Lördag: Australian cattledog Drentsche patrijshond Grosser Münsterländer Hollandse herdershond, långhårig Maremmano abruzzese Polski owczarek nizinny Slovensky hrubosrsty stavac Söndag Grosser Münsterländer Hollandse herdershond, långhårig Slovensky hrubosrsty stavac

22

Hundens Värld

23

Marie Törnbrink

Ann-Louise och Annelie

I vimlet på My DOG - Varför är just du här?

Av Malvina Ravenklint

Marie Törnbrink:

Ann-Louise och Annelie

Hur kommer det sig att du är här på My Dog? Jag är bara här för att titta, ställer inte ut själv. Älskar hundar och tycker om den härliga atmosfären som är här.

Hur kommer det sig att Ni är här på My Dog? Ann-Louise är här för att titta, och är intresserad av långhårig Chihuahua och Yorkshireterrier. Hon har dessutom tidigare ställt ut. Annelie vill titta på Shetland Sheepdog. Båda älskar hundar och tycker det är roligt att se så många hundar på en och samma gång.

Har du hund själv?

Ja jag har två stycken hundar. En schäfer som är 6 år och en Golden Retriever som är 14 år gammal. Jag är uppvuxen med hundar och känner mig som en väldigt nöjd hundägare.

Varför blev det Schäfer?

Därför att jag tycker att de skiljer sig från andra raser och jag är enbart positivt överraskad.

Vilka raser har du tittat på?

Schäfer och en hel del andra raser.

Har ni hund själva?

- Jag är uppvuxen med hundar, men har ingen just nu men kommer nog att skaffa mig en Chihuahua. Jag har läst på om rasen och är väldigt positiv. Det är en liten behändig hund som passar utmärkt till sällskap och får bra plats i mitt knä, säger Ann-Louise.

- Just nu har jag ingen hund, men jag är intresserad av Shetland Sheepdog. Jag vill hålla på med lydnad, utställning och agility. Rasen passar mig som är aktiv, dessutom är formatet är behändigt, säger Annelie.

Vilka raser har Ni tittat på?

Chihuahua, Yorkshire terrier och Shetland Sheepdog för att bara nämna några.

Hundens Värld

24

Familjen Bladh var på mässan eftersom morfar Tommy Bladh är VD vid Västra Djursjukhuset. Lukas

och Nellie ville titta på hundar, med var även mamma Linda, mormor Elvie och morfar Tommy.

I vimlet på My DOG Varför är just du här?

Lukas Bladh är 4 år, Nellie Bladh är 2 år. De har ingen hund, men har anknytning till mässan genom att morfar Tommy Bladh är VD vid Västradjursjukhuset. Varken morfar och mormor Elvie Bladh eller mamma Linda Bladh har hund, men för Nellies del står en hund överst på önskelistan.

-Då kanske det snart blir en hund? undrar jag.

En bracco italiano har en stolt profil, vem blir inte imponerad av denna Amigo?

-Nej, det blir det inte, svarar mamma Linda. Det är för mycket arbete. Linda har däremot haft hund tidigare.

Det var en amerikansk cockerspaniel.

Om Nellie fick bestämma skulle det bli en liten hund hemma hos familjen, medan Lukas vill ha en stor hund. Ingen särskild ras står på deras önskelista.

-Då kanske det får bli två då, skrattar mamma Linda.

Morfar Tommy är annars den som verkar vilja ha hund mest. När han går i pension får det bli en labrador, säger han.

Familjen visar också intresse för den nya hundtidningen.

-Hur gör man om man vill lägga den i väntrummet, undrar Tommy Bladh.

Problemet med en nättidning är väl just att den är svår att lägga någonstans, men man kan ju alltid skriva ut den.

Vi träffar även Madelene Edin och hennes bracco italiano Hejnaron Amigo Intimo, som är 15 månader och alldeles nyss blev Bästa hane i bracco italiano ringen på My Dog. Madelene har tidigare haft Clumber spaniel, men har fått problem med reumatism, och bytte då till bracco italiano, eftersom det inte är någon pälsvård, vilket kräver för mycket om man lider av reumatism. Samtidigt ville hon ha den hängiga looken kvar, eftersom hon är så förtjust i det utseendet och då föll ögonen på braccon. Hon tycker att det är en härlig ras. Till skillnad från clumber spanieln, som hon inte upplever som en ras som vill arbeta, så tycker braccon att det är jättekul.

Nu tränar hon både lydnad och viltspår.

Text: Natasja Ravenklint

Hundens Värld

25

Tävlingen är drivkraften för Margareta Löfgren Av Natasja Ravenklint

Margareta Löfgren från Borensberg har tränat och tävlat i Freestyle sedan augusti 2008.

-Oj, bara så kort tid säger jag, med verklig förvåning i rösten.

-Jasså, tycker du det var kort tid, jag är veteran i freestyle sammanhang, svarar Maggan.

Och det är klart att det blir så när sporten är så ny som den är. Jag kommer ihåg min första kontakt med sporten, på Crufts 2001. Mary Ray gjorde en fantastisk uppvisning med två hundar och jag tappade hakan. Är detta möjligt! Något år senare såg jag en uppvisning i samband med utställning i Sverige och blev så besviken. Sporten hade just kommit hit och ingen hade ännu hunnit komma i närheten av Mary Rays höjder. Sedan gick det fort. När jag tittade på Freestyle nästa gång, på Stora Stockholm något år senare, blev jag åter förbluffad över hur duktiga ekipagen var, och i den fascinationen är jag kvar.

Sverige har fantastiskt många duktiga freestyle ekipage. En av dessa duktiga förare, eller snarare hundtränare, heter alltså Margareta Löfgren, eller kort och gott Maggan. Hon tävlar tillsammans med sina tollare (nova scotia duck tolling retreiver) Trubbel och Trassel som är halvsyskon efter samma mamma, en tik som Maggan är väldigt förtjust i.

Trubbel verkar mest ha tränat sig själv.

Naturligtvis är det inte så, Maggan måste ha gjort en fantastisk insats, för han fick sitt Lydnads championat på sina tre första starter i Lydnad. Det imponerar stort.

Han har hunnit få många titlar, det krävs att tungan är rätt i mun och att pennan skriver som den skall, men här är hela namnet Fsd3 LP1 LP2 LP3 SeLCh SeU(u)Ch Working beauty’s excellent energy. Hunden med energi är med andra ord såväl svensk lydnadssom utställningschampion, samt har lydnadspris i klasserna 1-3, samt ett freestylediplom i klass 3.

Freestyle championatet hägrar för Maggan, men det får vänta på att regelverket har hunnit i kapp henne.

Maggan säger med ett skratt, men vardagslydnad kan mina hundar inte, hade man kunnat tävla i det, hade de antagligen varit duktiga på det också. Tävlingen är själva drivkraften för mig. Jag tävlar mot mig själv och försöker slå mina tidigare rekord.

Det program som jag blev så imponerad av var Maggan själv väldigt missnöjd med. Det hade inte alls gått som hon hade tänkt, men jag är helt säker på att varken domare eller publik såg något av det, för applåderna var varma och långa.

-Hur lång tid behöver du på dig för att träna in ett program? undrar jag.

Hundens Värld

26 -Ungefär en månad, men då blir det så här dåligt. Det här var ett nytt program. Vill man få till flyt i programmet krävs det cirka fyra månaders förberedelser.

Första gången Maggan tävlade hade hon bara tränat i två veckor. Jag beundrar det modet. Själv kommer jag aldrig våga mig ut på en freestyle bana, även om jag själv tycker att det är superkul att träna just freestyle.

Något som Maggan tycker är kul är att sporten utvecklas så pass fort och att det är många nya som kommit till sedan hon började för ett och ett halvt år sedan. Då var det kanske 15 startande i klass 1 och en eller två startande i klass 2 och 3. På My Dog var det hela 23 starter i klass 2 och 10 i klass 3. Hon berättar att förra årets SM bestod av 12 starter, men att det i år är öppet för samtliga som tävlar i klass 3, vilket kommer att medföra fler starter. Sporten växer alltså.

För er som blir nyfikna så går SM i Freestyle på Lilla Stockholm i början av april.

Maggan har alltid gillat att träna tricks och konster, och med freestylen kunde hon göra något med dessa kunskaper genom att sätta ihop allt i ett program.

Något annat som hon tycker är kul med sporten är att det är så blandade åldrar bland de tävlande. Sporten skulle däremot behöva könskvoteras lite, det är tyvärr inte många killar och män som tränar sporten, trots att det finns stora manliga profiler utomlands.

Maggans tips för den som vill komma igång med freestyle är att träna lite hemma. Lär in grundmomenten som är obligatoriska i klass 1, det vill säga att hunden snurrar runt 360°, slalom mellan benen eller två pinnar, samt något positionsarbete. När du lärt in momenten, lägger du till musiken och försöker göra dem i takt med musik.

Den egna inspirationen har Maggan fått genom att titta på utländska program. Det hon eftersträvar är att det skall vara lite komiskt och att det gärna skall hända något oväntat.

Snart finns det dessutom en ny titel för Maggan att jaga efter, man skall nu kunna bli årets Heelwork hund, och är det en titel, så antar Maggan utmaningen och försöker arbeta sig till den. Heelwork to music, eller positionsarbete till musik börjar just få fäste i Sverige. I denna gren, som liknar freestyle väldigt mycket, är det just positionsarbetet som står i centrum, alltså att hunden skall kunna behålla olika positioner i förhållande till föraren. Dessa positoner kan variera i det oändliga. De vanligaste är väl att gå vid vänster sida, höger sida, eller mellan benen.

Maggans rekord är så här långt 92,5 av 100 möjliga poäng i Freestyle och 302,5 av 320 möljiga poäng i tävlingslydnaden. Vi på Hundens Värld tackar Maggan för inspirationen och önskar lycka till med tävlandet och rekorden i fortsättningen.

Kurser & privatträning i Bromma, Stockholm Valpkurser

Freestyle

Vardagslydnad

Agility

Rallylydnad

Bevakning

Tävlingslydnad Viltspår Kantarellsök

Personspår

Cecilia Karlström Instruktör & IMMI-ansluten hundpsykolog

www.siriushundcenter.se info@siriushundcenter.se Tel. 073-575 3337

Knattebergas kennel Maria-Helen Andersson www.knattebergas.se 0730-456081

Hundens V채rld

27

M책nadens bild

Fotograf: Jonas M책rtensson www.acattledog.se

Hundens Värld

28

HUNDENS VÄRLDS gästskribent

Kathy Sdao har universitetsexamen i psykologi där hon specialiserat sig på inlärningspsykologi. Det var så hon kom in på djurträning Hon började i ett forskningsprojekt om delfiner och inlärning, därefter arbetade hon för den amerikanska marinen med delfiner till havs. Arbetet förde henne vidare till de zoologiska och marina djurparkerna, men sedan några år tillbaka är det hundar hon arbetar med. www.kathysdao.com

Glöm det där med alfa i din flock Av Kathy Sdao, MA, CAAB

I sin nyligen utkomna bok “Made to stick”, granskar Chip och Dan Heath det som kariktariserar en idé eller förklaring som “klistrar sig fast”. Enligt deras analys, så är historier som är enkla, oväntade och tydliga, sådant som fångar vår fantasi och som fastnar i vår hjärna. Många vandringssägner, menar de, är exempel på detta fenomen.

Ett perfekt exempel på en historia som klistrat sig fast är den alltid lika populära uppfattningen att hundar ursprungligen är domesticerade vargar som ser sina mänskliga följeslagare som medlemmar i sin hierarkiska flock. Den här historien är enkel (flockdjur antas vara klart rankade i alfa, beta och omega djur), oväntade (tänk dig att ha en nedstigande arvinge till en vild varg i ditt vardagsrum), och tydligt (vem har inte sett vargar i flock som jagar en älg på TV?). Den urbana hundmyten är faktiskt så fastklistrad, att den vägrar dö, trots flera felaktigheter i själva kärnan.

Oturligt nog så får både hundar och deras ägare lida av konsekvenserna av den här fabeln, för det är i denna historia som vi hämtar de populära, men ogrundade, träningspåbudet att människor måste vara “alfa” i sin artmixade flock.

Tillåt mig att ställa skåpet där det rättmätigt skall stå.

Här är enbart några få av alla de fel som finns i idén om “hundens som en domesticerad varg”.

Myt 1: Vilda vargar formar hierarkiska flockar där individer tävlar om dominans.

Inte alltid. Och kanske inte ens särskilt ofta. Det har visat sig att det här vanliga antagandet om den sociala dynamiken bland vargar är grundad i studier på vargar i fångenskap, vars gruppstruktur inte var naturlig (vargarna kom från olika platser och linjer).

Efter att ha granskat den vetenskapliga litteraturen och spenderat tretton somrar med att observera fritt levande vargar på en ö i den nordvästra territorierna av Kanada, så kom vargetologen David L. Mech fram till att de sociala relationerna mellan medlemmar i en vargflock är i det närmast identiska med vilken annan grupp som helst som består av besläktade individer.

Den typiska vargflocken är i grund och botten en familj där föräldrarna styr de yngre medlemmarnas aktiviteter. Att sträva efter dominans i flockhierarkin är inte någon prioritet. Att ta hand om är däremot det och att de äldre lär de yngre.

Myt 2: Hundar, nära släktingar till vargen, måste också bilda flockar där individerna tävlar om dominansen.

Det är sant att det nästan inte finns någon genetisk skillnad mellan hundar och vargar, eller mellan hundar

Hundens Värld

29

HUNDENS VÄRLDS gästskribent och prärievarg eller schakaler för den sakens skull.

Men, från ett ekologiskt perspektiv, är hundar och vargar verkligen skilda arter, eftersom de är anpassade efter olika nischer, det vill säga, de förtjänar sitt uppehälle på olika vis. Vargar dödar stora byten, medan hundar lever i förhållande tillsammans med människan.

Den senaste forskningen vad gäller hundens evolution indikerar att detta förhållande inte beror på att människans förfäder försökte tämja vilda vargar för att bli vaktdjur eller jaktkompanjoner. Det verkar mycket mer troligt att hundar uppkom från en varglik förfader, inte genom konstgjorda val av människan, utan genom naturligt urval för att fylla en ekologisk nisch. Den nischen var soptippen, som först uppträdde ungefär för 15.000 år sedan, i slutet av den senaste istiden. Det var då som människan började bygga permanenta byar. Vargarna fann en ny matkälla: de kunde skaffa foder bland avfall och bland soporna. De individer bland vargarna som kunde fortsätta att äta när människorna närmade sig hade ett reproduktivt företräde. Med andra ord, de minst skygga vargarna, de “tamare” som inte flydde vid första indikation på att en människa närmade sig, kunde äta mer. Över många generationers tid, ledde detta till det drag som skiljer vargar och hundar mest: hundar närmar sig snarare än undviker människor.

Den här versionen av hundevolutionen, som har en protyp av hund i huvudrolllen som sopätare i byns utkant (tänk “stor råtta”), är mycket mindre tilltalande än den prototyp av hund, den ädla vargen som tämjs av våra smarta förfäder. Men det är mycket viktigt för vår moderna syn på hundträning, eftersom den sopätande inte har någon flockstruktur alls. De jagar inte tillsammans. Våra hundar är konkurrenter, de hjälps inte åt, när de finner ätbara sopor, därför lever de ensamma, eller i grupper om två eller tre.

Myt 3: Hundar inlämmar människan i sin syn på flockhierarkier.

Trots data om motsatsen, tror många människor fortfarande att hundar har en strikt linjär hierarki av alfa (dominanta) och omega (undergivna) individer.

Många tränare har utnyttjat denna tro genom att argumentera att man kan lösa beteendeproblem hos hund enbart när man har etablerat sig själv som alfahund i flocken av djur i sitt hem (människor och hundar). Därför kastar många människor bort tid på att foga sig efter irrelevanta regler (till exempel, “ät alltid din måltid innan hunden äter sin”), när de i stället kunde ha lagt ner den tiden på effektiv och enkel

träning (till exempel att belöna önskat beteende). Ofta används också fysisk kraft, som att skaka hunden i nackskinnet, att lägga ner hunden på ryggen, ta över nosen, allt för att man har hört att dessa metoder är sådant som den alfarankade vargen gör för att disciplinera sina underordnade.

Men även om en hund skulle leva i en linjär flockstruktur, så finns det inga belägg som säger att de uppfattar människan som en del i denna artspecifika rankning. Människan saknar generellt förmågan att känna igen, och än hellre att kopiera, de eleganta och precisa hundkroppsspråket. Så det är mycket svårt att kunna tro att hundar kan uppfatta oss som flockmedlemmar överhuvudtaget.

Vi kanske behöver en ny historia som etsar sig fast.

Hundar är kärleksfulla asätare. Deras evolution har gjort dem beroende av människan för att få föda. Det här konceptet av människan som den som tillhandahåller maten, snarare än flockledare, är grunden till det logiska, belöningsbaserade hundträningsförhållningssättet. Och eftersom till och med vargar organiserar sig själva i familijeenheter, så kan vi sträva efter, inte efter att bli dominanta flockledare, utan bra “föräldrar” istället, det vill säga, utmärkta omhändertagare och lärare till våra beroende hundar.

(Om du är intresserad av att lära dig mer, läs den mycket fascinerande boken “Dogs: A New Understanding of Canine Origin, Behavior, and Evolution, 2001, by Ray and Lorna Coppinger, University of Chicago Press) Texten är översatt av Natasja Ravenklint, med hjälp av Malvina Ravenklint och vi tackar Kathy Sdao för rätten att översätta och publicera den. Texten är hämtad från hennes sida hemsida www.kathysdao.com och är skyddad av copyright.

Texten får alltså inte spridas utan tillstånd av författaren. Sprid däremot gärna denna tidning!

Kathy Sdao’s logga

Hundens Värld

30

DEN FARLIGA KYLAN GLÖMS OFTA BORT Av Natasja Ravenklint

Under vår och sommar blir vi alltid påminda om hur farligt det är att ha hunden i en varm bil. Detta har för väldigt många, tyvärr inte alla, blivit en självklarhet. Något som jag däremot aldrig har blivit påmind om tidigare är att kylan också är väldigt skadlig för hunden, ja till och med livshotande.

Det är inte ovanligt alls att vi har hunden i bilen när vi skall uträtta något ärende, eller har teori på hundkursen eller något liknande. På sommaren är vi medvetna om att det innebär en stor fara för våra hundar och vi vidtar en mängd åtgärder för att hunden skall ha det bra, men hur är det på vintern?

I en artikel i “Brukshunden” blev jag påmind om detta och jag tror faktiskt aldrig att jag har sett den typen av fakta presenterat förut. När jag väl läser det känns det självklart, men jag tror att det blir många som får sig en funderare.

På knappt en halvtimme blir en varm bil helt utkyld, och även om hunden har päls blir den kall, särskilt om den ligger i ett trångt utrymme.

Förutom att inte ha hunden i bilen när det är kallt kan man vidta vissa åtgärder för att göra livet bättre för hunden. I “Brukshunden” nämns: Kupévärmare på låg värme.

Liggunderlag till hunden.

Särskilda kuddar som värms i micron.

Ett täcke för att ytterligare värma hunden.

Företaget Solvini säljer särskilda västar till hundar som antingen avger kyla eller värme, vilket naturligtvis är en utmärkt idé oavsett vilken säsong det är.

Tänk på att värma upp en hund som har legat i en kall bil extra noga innan ni börjar till exempel ett agilitypass. Både innan aktivering och efter aktivering kan det vara bra med ett så kallat “back on track” täcke för att göra omställningen för hunden bättre.

Vissa delar av kroppen är extra känsliga och utsatta för kyla, pungen, tassarna och öronlapparna. Blöta öronlappar kan till och med drabbas av köldkramp, vilket gör mycket ont.

Om en hund har fått köldskador skall den föras till veterinär, precis som om den får värmeslag på sommaren.

Hundens Värld

31

RASSPECIAL 3XSCHNAUZER

Schnauzer finns i tre varianter, skilda raser, dvärgschnuzer, riesenschnauzer, samt schnauzer (tidigare mellanschnauzer).

Schnauzer, riesen- och dvärgschnauzer tre schnauzrar i olika förpackningar Av Natasja Ravenklint

Varför presenterar vi tre raser samtidigt? Det är åtminstone schnauzrar och det finns många raser vi vill presentera, och skall vi hinna med alla inom vår livstid, är det ibland nödvändigt att dra ihop dem. Alla får naturligtvis samma utrymme ändå.

Varsågoda, tre gånger schnauzer.

På redaktionen har vi lite fördel i denna special.

Malvina har haft en riesen och två dvärgschnuzrar, själv har jag bara haft alla tre storlekarna på kurs, men med förra månadens akita special hade jag inte ens den erfarenheten.

Vad har de tre storlekarna gemensamt, vad är det som utmärker en schnauzerhund?

Schnauzer betyder mustasch på tyska. Det kan vara en enkel förklaring till varför raserna fått det gemensamma namnet, även om kanske skägg är något man tänker mer på. Schnauzer är en strävhårig pinscher, som också finns i de tre gemensamma

storlekarna, dvärgpinscher, pinscher och dobermann.

Alla tre storlekarna har behov av mental stiumlering och att få aktivering på olika sätt. När vi på My DOG frågar de olika representanterna på rasklubbstorget, så är en sak väldigt tydligt gemensam när vi frågar dem hur den “ideala” schnauzer ägaren/valpköparen ser ut, och varför de valt en av de tre schnauzrarna. Det gemensamma är “en hund med huvud”, “en hund som vill arbeta” och “ingen soffpotatis”. Det här är hundar med huvudet på skaft, lättlärda och träningsvilliga. Det man skall komma ihåg med dessa positiva egenskaper är att det också innebär att hundarna inte mår bra om de inte får bruk för sitt huvud. Vill man ha en soffpotatis eller en ren sällskapshund bör man alltså titta i en annan riktning. Med detta menar jag inte att skrämma iväg någon från rasen, som jag tror kan passa väldigt många.

Hundens Värld

32

Schnauzer -en stor hund i mellanstor förpackning Av Natasja Ravenklint

Schnauzern är en gammal ras, den förekommer i konsten redan från 1400-talet. 1842 dyker den först upp i litteraturen och den accepterades som egen ras 1850. Förr tilläts betydligt fler färger än de som tillåts idag. Den mellanstora schnauzern är den ursprungliga, därför börjar vi specialen med den.

Schnauzer och pinscher var, som redan nämnts, till att börja med samma hund med olika pälslag. En rejäl och orädd gårdshund. Gårdshundar har alltid varierade arbetsuppgifter, vilket lätt gör dem till så kallade allroundhundar, som passar till de mesta den tar sig för.

Schnauzrarna vaktade gården, stallet, vallade får, drev kreatur och höll skadedjuren borta. De kunde också användas vid hästskjutsar, som också vaktades.

Det var inte tal om en ras som togs om hand av överklassen och därför blev de heller inte direkt en hund man tog notis om. De fanns och de jobbade. På

det sättet blev de robusta och hårdföra, men trots allt samarbetsvilliga.

En schnauzer är känd för sin omutliga trohet gentemot ägaren, samtidigt är de självständiga, robusta och tåliga. De är temperamentsfulla, uppmärksamma och livliga. De har en medfödd vaktinstinkt och kan därför vara lite avvaktande mot främlingar, men rädsla och aggressivitet är däremot inte rastypiskt Schnauzern är en envis hund och det kan man ta tillvara på i träningen och inte se som något man skall arbeta emot. De ger inte upp i första taget, vilket är väldigt bra när man tränar.

De har ett stort behov av att vara nära sin ägare, och att man sätter upp tydliga regler som den vet att den skall följa. Konsekvens och tydlighet är inte samma sak som hård och våldsam, men det är viktigt att man

Hundens Värld

33 är just konsekvent och tydlig i sin uppfostran av schnauzern, redan från tidig valpålder.

Vaktbeteendetn utökas lätt till att gälla sådant man inte tycker att schnauzern skall vakta. Att tydligt tala om hur man vill ha det, hjälper till att skapa ett förhållande mellan hund och ägare som man är nöjd med.

Jaktbeteendet är också ett beteende som lätt utvidgas, efter att fått gjort ett par jaktförsök är jakten i full gång. Vill man inte ha en jagande hund, är det därför viktigt att tidigt se till att hindra hunden från att jaga.

Ett särdrag när det gäller jaktbeteende är att de ofta fångar bytet med tassarna och inte munnen.

Rasen bedöms vara en mycket frisk ras.

Den kräver trimning cirka fyra gånger per år, kamning en gång i veckan av kroppen. Skägget kräver ofta liter mer vård än så. Matrester, vatten och allt möjligt annat kan lätt fastna i det.

Historien i Sverige Rasens historia i Sverige återfinns först under namnet tysk strävhårig pinscher. 1928 bytte rasen namn till schnauzer. 1942 bytte den namn igen, denna gång till mellanschnauzer och 2004 blev det åter dags för namnbyte, nu tillbaka till orginalnamnet schnauzer.

Fram till 1934 avlade man på hundar som hade temperament vi inte hade uppskattat idag, då en hund importerades som lämnade betydligt lugnare hundar än de man var van vid innan.

På 1980-talet stängdes stamboken och det blev registreringsförbud mot parningar mellan svarta hundar och peppar och salt. 1998 öppnade man åter för parningar mellan dessa färger. Peppar och salt är idag nästan dubbelt så vanligt som svart.

En schnauzer kan ställa ganska stora krav på sin ägare, men den som håller ut kommer att belönas rikligt. Den första tiden kan bli en prövning, eftersom en schnauzer under uppväxten både är livlig och energisk, men det kan resultera i att man satsar på samspelet med sin hund, vilket resulterat i uttrycket “En gång schnuzer, alltid schanuzer”.

Ju mer tid och energi man lägger på sin valp, desto mer kommer man att få tillbaka på sikt. Det gäller alla valpar, men kanske i ännu högre grad en schnauzer.

Samtidigt som schnauzern är väldigt arbetsvillig, så är den inte arbetskrävande, utan mycket anpassningsbara, så länge de får vara med sin ägare.

En schnuzer kan användas inom många olika arbetsområden. I USA, där man använder hundar mer i samhället än vad vi gör i Sverige,

Vi kommer till dig!

Klickerträning för nybörjare, en kurs som bygger på boken med samma namn.

Stockholm den 24-25 april 2009 kl. 9-17 För mer informaton se:

www.hundens.se

nya produkter?

Har du eller ditt företag nya hundprodukter av något slag, leksaker, burar, halsband, koppel, selar, kosttillskott, täcken, bäddar, kammar, schampoon, mat, godis, böcker, dvd eller något annat som har med hund att göra på ett eller annat sätt, så skicka ett exemplar till Hundens Världs redaktion.

Alla produkter som kommer in till redaktionen kommer att testas och skrivas om.Redaktionell plats är alltid värdefullt.

Skickas till: Hundens Värld Östergatan 12 273 36 Tomelilla

HUNDENS VÄRLD

34 arbetar de som terapihundar inom sjuk- och långvård, polishundar och cancerhundar. I Sverige har vi dem som bevakningshundar inom armén, älghundar, till eftersök, för lydnads och agilitytävling, som räddningshund, draghund, klövjehund eller bara en motionskompis och familjehund. Många hundar brukar beskrivas som allroundhund och detta är definitivt en ras som platsar inom den benämningen.

Enligt rasstandarden är en schnauzer livlig, men eftertänksam. Den skall vara godmodig, lekfull och enormt trofast mot sin ägare. De är barnkära, omutliga och vaksamma, utan att vara skälliga.

De har högt utvecklade sinnesorgan, är kloka, läraktiga, orädda, uthålliga och motståndskraftiga mot sjukdomar och väder och vind, vilket gör att den är lämplig för det mesta.

På nästa sida RAS.

KULL PLANERAS 2011 Nosarbete?

Blodspårsinstruktör När? 9-11 juli Var? Tomelilla Pris? 4.500 kr inkl. moms

Tre roliga och aktiva dagar, i lektionssalen och i skogen.

Sylvia Johansson 0346-136 30

www.jussikia.se

www.hundens.se

Hundens Värld

35

René Östrand, schnauzermontern, My DOG 1. Hur ser den ideala valpköparen till en schnauzer ut?

-Någon som vill arbeta med hunden på något sätt, som inte är heltidsarbetande och som gillar att vara i skog och mark.

2. Vem bör inte ha en schnauzer?

-Någon som skulle gå runt kvarteret, och inte vill stimulera hunden, eller någon som inte orkar promenera längre.

3. Vad förväntade du dig när du skaffade rasen?

-Jag letade efter en ras med bra mentalitet. Jag har nu haft rasen i tio år.

4. Om du skulle få ge ett råd till en person som skall skaffa sin första hund, som du önskar att du hade fått innan du skaffade din, vad hade det varit?

-Att skaffa så mycket information som möjligt INNAN köpet.

5. Finns det någon typ av hundar som rasen inte går ihop med?

-Nej, inte enligt min erfarenhet. Jag har haft en incident på sju år, med EN hund.

6. Varför står just du just här idag?

-För att jag älskar rasen, men det säger väl alla. För att de har en egen vilja, det är ingen golden.

RAS rasspecifika avelsstrategier Alla rasklubbar måste ha en så kallad RAS, det vill säga rasspecifika avelsstrategier, vi presenterar det viktigaste i dessa i samband med våra rasspecialer, får både uppfödare och valpköpare.

Målet för klubben är att bibehålla en låg inavelsökning under 2,5% under fem år, och därefter försöka få ner den under 2%. Man vill också försöka minska användandet av enskilda hanhundar, vilket innebär att en peppar och salt hane inte bör ha mer än 34 valpar och en svart inte mer än 25.

Man ser det också som en viktig uppgift att fortlöpande informera om de negativa sidorna med inavel. Man har därför fattat beslutet att publicera inavelsgraden för kullarna på hemsidan. Klubben skaffar också in listor med HD-resultat från de andra Nordiska länderna för att på det sättet underlätta för ett breddande av avelsutbudet.

Enligt kontakt med veterinär Ewa Svanberg har rasen en normal sjukdomsbild.

Målet för klubben är att verka för att avelsdebuten för såväl hanar som tikar inte sker före två års ålder.

Man vill också sträva efter att minska sjukdomarna som finns inom rasen genom ökad kunskap om

arvsgång och diagnostisering av avelsdjuren. Klubben rekommenderar en test av T4/TgAA för avelsdjur. Man ställer också krav på första pris på utställning för avelsdjur, samt att de har HD grad UA, A eller B. Mentalitet Rasen skall under inga omständigheter vara aggressiv eller nervös, utan en självsäker och balanserad hund. Den skall själv välja om den vill ta konakt med en person som inte tillhör den egna familjen. Den skall gärna ha leklust och energiskt temperament, vara alert, men samtidigt med ett sansat psyke. Lekfull, läraktig, nyfiken, vaksam utan att vara skällig och tillgiven är andra önskvärda karaktärsdrag.

Rasen har en god förutsättning att både vara sällskapshund och vakthund, eftersökshund, lydnadseller brukshund.

Målet är att få fram en rasprofil för rasens mentalitet med hjälp av MH tester. Detta skall man göra genom att skapa tillfällen för mentalbeskrivning, och göra nya spindeldiagram med regelbundna mellanrum.

Efter fem år skall dessa sammanställas och på det sättet skall en rasprofil tas fram.

Hundens Värld

36

Dvärgschnauzer -en stor hund i liten förpackning Av Natasja Ravenklint

För dig som tycker att en schnauzer låter som den perfekta rasen, men som tycker att den är lite väl stor, är dvärgvarianten av rasen perfekt. En dvärgschnauzer beskrivs nämligen som en liten kopia av det mellanstora orginalet.

Schnauzer var, som vi redan skrivit, en arbetande hund på gården. Den var som regel utomhus för jämnan. Aristokratins damer hade inte någon användning av en sådan hund, men de var förtjusta i dvärghundar. Man började då korsa de minsta schnauzrarna med affenpinscher och fick på det viset fram dvärgschnauzern. Fram till 1896 betraktade man affenpinscher och dvärgschnauzer som samma ras, men med olika pälslag.

Precis som sin större kusin har dvärgschnauzern ett stort behov av närhet med sina människor. Det är

därför extra viktigt att tänka på att lägga vikt vid ensamhetsträning från början.

Annat som är viktigt att träna med dessa hundar är att lära den att det räcker att larma med ett par skall och att det därefter räcker. Det är en larmande vakthund som är observant på allt som händer och man kan annars lätt få problem med en för skällig hund. Att se till så att valpen och den unga hunden dessutom får träffa många andra hundar och människor hjälper också till att minska detta drag.

Ett karaktärsdrag som hänger samman både med deras uppmärksamhet, vaksamhet och att de inte gillar att vara ensamma, är deras förtjusthet i att ligga högt.

Ha därför gärna några högt belägna liggplatser till hunden, så att den får uppsikt över allt som händer. Det kommer att uppskattas av dvärgschnauzern.

Hundens Värld

37 Ytterligare ett beteende som är medfött och som kan bli ett problem, om man inte lägger ner lite extra tid, är jakten. En dvärgschnauzer behöver inte lära sig att jaga.

De gör den av bara farten, och har den bara fått kläm på det ett par gånger, blir den lätt en hund som går in för jakten, vilket kan vara ett problem. Att vara noga med att förhindra jakt är därför något man bör lägga mycket träning på.

Karaktärsdrag En dvärgschnauzer är modig, alert, glad, nyfiken, pigg, älskar att hoppa, gillar utmaningar, är envis, viga, kraftig, kompakt, uthållig, klok, inte dumdristig, lekfull, snäll, vänlig och gillar människor i alla åldrar.

För att få ett bra och fungerande liv tillsammans med sin dvärgschnauzer är det viktigt att man är vänlig och bestämd, att man sätter upp regler som hunden vet att den skall följa. Annars är det lätt att hunden tycker att den vet hur saker och ting skall lösas, och det är svårt att få den att förstå att du vet bättre.

De kan få för sig att det är viktigt att vakta föremål, mat eller ben. Detta är ett helt naturligt beteende för en hund. Faktum är att det som en hund har i munnen eller mellan benen betraktas som egendom, med rätt att skydda oavsett vem som hotar det. Detta är det samma för alla hundar, men vissa individer har detta mer påtagligt. Ett sätt att lösa det är att bygga upp en förtroendefull relation, där hunden vet att du är en person som den kan lita på. Det kan du göra genom att dels ge hunden många saker, dels att ge den ytterligare något när den redan har något annat. Du behöver alltså inte byteshandla, utan bara lägga till något annat som kan ha värde för hunden. På det viset talar du på ett tydligt sätt om för hunden att du är en person som lägger till, inte tar ifrån, och du blir på det viset pålitlig.

Hunden förstår att du inte är konkurrent om hundens saker, och när den väl har fått tag på något som du faktiskt verkligen vill ta ifrån den, är det inget problem.

Dvärgschnauzern beskrivs som en allroundhund, med all rätt. Den är med på allt du kan tänkas föreslå och älskar nya äventyr.

Alla hundsporter som finns passar utmärkt för en dvärgschnauzer. Det är bara att välja något som passar dig bra, så kommer du få en härlig träningskompis. Huvudsaken är nämligen att ni gör roliga saker och aktiviteter tillsammans.

Det är en samarbetsvillig hundras, men samtidigt envis, så det skadar inte att man har lite fantasi i träningen och att man är tålmodig.

RASSPECIAL Är du intresserad av att ha en annons om din kennel eller rasklubb i samband med rasspecialen, så är du garanterad plats i själva rasreportaget om du beställer en annons.

Din annons kommer med andra ord att nå just den målgrupp som är intresserad av just din ras.

Priser hittar du på sid 12 i tidningen och om du inte vet hur du skall utforma annonsen så hjälper vi dig utan extra kostnad.

Intressant?

Hör av dig till annons@hundensvarld.se och hör med oss.

HUNDENS VÄRLD I NÄSTA NUMMER PRESENTERAS:

Stabyhoun & Greyhound HUNDENS VÄRLD

Tänk på att envishet också är en fördel när man tränar, eftersom hunden inte ger upp så fort.

Precis som sin lite större kusin kräver rasen trimning fyra gånger om året, dessutom skall benhåret kammas en gång i veckan, medan skägget måste skötas lite mer regelbundet, eftersom allt tycks fastna i det.

Rasen beskrivs som en relativt frisk ras, mer om detta kan ni läsa på nästa sida.

Till skillnad från de andra schnauzrarna så finns dvärgschnauzer i fyra färger, svart, peppar/salt, svart/ silver och vit. Den vita är den mest ovanliga och vill man se en sådan har man bäst chans på en hundutställning. Den första vita dvärgschnauzern kom först 1996 till Sverige, men i Tyskland har den funnits sedan 1970-talet.

Man har, i utarbetandet av RAS, enats om att de egenskaper som rasen har är: råttfångare, vaktarelarmare, pigg, alert, hög integrititet, trogen, robust, viljestark, en stor personlighet, anpassningsförmåga (kan vara med överallt), positiv (kan umgås med andra hundar), är liten och behändig.

När man ställde sig frågan vilka egenskaper man ville behålla kom några nya egenskaper och karaktärsdrag fram: lugn, jämn, stabil, livlig, stor hund i litet format, fortfarande en dvärg till storleken, social sällskapshund, allround, sansad, lättanpasslig, nyfiken (kan vara reserverad, men inte rädd) och självständig.

Historik Alla har vi väl sätt kuperade dvärgschnauzrar, där öronen står rätt upp och är spetsiga och svansen kort. Det finns en historisk orsak till denna kupering,

och det hade just med råttfångaruppgiften att göra.

Genom att kupera hundarna minskade risken för att de blev bitna av råttorna.

1949 införde Svenska Kennelklubben kupering av öron i Sverige och 1989 blev det även förbjudet att kupera svansar.

Omkring 1850 accepterades den strävhåriga pinschern som egen ras. 1879 lär den ha ställts ut för första gången på en utställning i Hannover, och 1890 vet man säkert att en dvärgschnauzer deltog på en utställning i Stuttgart.

Till Sverige kom den första dvärgschnauzern 1913, men först 1918 nämns den som just dvärgschnauzer i Svenska Kennelklubbens stamböcker. Det var först på 1930-talet som den verkliga uppdelningen mellan schnauzer och dvärgschnauzer började.

Ett så kallas spindeldiagram för dvärgschnazer peppar och salt, de andra färgerna hade mycket likvärdiga MH resultat.

Målet klubben har nu är att ännu fler hundar skall MH beskrivas.

Hundens Värld

39

Lars-Göran Thorman, dvärgschnauzermontern, My DOG 1. Hur ser den ideala valpköparen till en schnauzer ut?

-En mycket aktiv ägare. Det är en mycket aktiv hund som skall ha klara och tydliga regler. Den skall inte behöva ta ansvar själv, utan det gör vi åt den. Den behöver aktiveras och det måste ägaren vara inställd på. Ägaren bör också vara lugn och trygg själv, det känner hunden. Det är viktigt med konsekvens. Jag tror inte att det är en bra ras som en förstagångshund. Å andra sidan så kan ju vissa individer vara lämpliga till detta också.

2. Vem bör inte ha en schnauzer?

-Soffliggaren. Det är ingen knähund, trots att den är liten. Folk som inte har tid, men de skall å andra sidan inte ha hund alls.

3. Vad förväntade du dig när du skaffade rasen?

-Att få en hund jag kunde arbeta tillsammans med, att vara aktiv ihop med. Jag fick verkligen vad jag sökte.

4. Varför står just du just här idag?

-För att jag har haft dobermann innan, men nu ville ha en mindre hund, som man ändå kunde jobba med. Dvärgschnauzer är helt enkelt en perfekt ras för mig, eftersom jag nu vill ha en mindre fysiskt krävande ras.

RAS rasspecifika avelsstrategier Alla rasklubbar måste ha en så kallad RAS, det vill säga rasspecifika avelsstrategier, vi presenterar det viktigaste i dessa i samband med våra rasspecialer, får både uppfödare och valpköpare.

Avelspolicyn innehåller Dvärgschnauzerringens långsiktiga mål och den viljeinriktning man har för aveln. För att den skall kunna uppfyllas krävs det att alla som har tagit rasen till sig, oavsett om man är uppfödare, hanhundsägare eller valpköpare, tar ansvar för rasens bästa.

Dvärgschnauzerringen har som mål att väcka intresse för och främja avel av de fyra färgerna. För att man skall lyckas är det viktigt att samtliga tar sitt ansvar för ett noggrannt val av avelsdjur, att aveln är målinriktad och långsiktig.

Det är viktigt att bibehålla goda egenskaper, hälsa, funktion, mentalitet, genetisk variation och exteriör.

Skillnaderna mellan de olika färgvarianterna bedömdes som liten, därför har det räckt att göra en gemensam avelsstrategi.

Avelskommitén har bedömt att de sjukdomar som man framförallt bör arbeta med just nu är:

Mag-tarm relaterade sjukdomar. 9,5% är drabbade och klubben anser att det är en hög andel sjuka djur.

Samtidigt är man osäker på hur det ser ut bland andra raser, och anser att man bör ta hänsyn till hur dessa siffror ser ut, innan man fattar beslut.

Livmoderinflammation. Här ser inte klubben att rasen är särskilt utsatt, utan att detta är ett problem som blir vanligare bland alla hundar. Man utgår därför från att Svenska Kennelklubben kommer att ta fram en central handlingsplan som man då kommer att följa.

Urinsten. 5,3% är drabbade och klubben ser det som en hög siffra som kräver att man arbetar med frågan.

Klor och hudproblem. 2,4% är drabbade, vilket nog bör ses som en låg siffra, men eftersom uppfödare visat oro för att dessa problem ökat, är det viktigt att ha detta under bevakning. Ögon. Rasen är drabbad av katarakt och PRA. Sedan 1992 finns central registrering på alla ögonspeglingar som görs. För att få valphänvisning från klubben måste bägge föräldrardjuren ha ögonspelats inom ett år före parning.

Myotonia. Denna sjukdom har drabbat ett fåtal individer i rasen, men anlagsbärarna kan enkelt identifieras genom blodprov och DNA-analys.

Rasklubben ser att deras uppgift i nuläget är att informera om sjukdomen och att uppmana uppfödarna att vidta åtgärder om man misstänker sjukdomen.

Höfter. Det finns numera krav på höftledsröntgen. Än så länge finns ingen tydlig statistik, men man bör röntga och skaffa kunskap om detta.

Klubben ser som sin uppgift att kontinuerligt arbeta med att undersöka eventuella rassjukdomar och att detta arbete bör utgå från statistiska uppgifter, men man bör också jämföra med andra raser.

Konkreta åtgärder: När det gäller både mag-tarmrelaterade sjukdomar och urinsten bör man utreda detta ytterligare och därefter vidta lämpliga åtgärder. Man vill också informera och utbilda medlemmarna om detta. Hud- och kloproblem bör stå under bevakning.

Klubben hänvisar till Svenska Kennelklubbens rekommendationer för höftledsfel vid avel. När det gäller ögonlysning vill man få bättre mer regelbunden information av resultatet av ögonspeglingarna från Svenska Kenneklubben.

När det gäller mentaliteten tycker man att rasen följer den beskrivning av hur de skall vara i

rasstandarden. Man vill öka antalet MH beskrivna hundar, och målet var att ha 400 beskrivna hundar 2009. För att nå dit är det viktigt att klubben informerar om vikten av MH, samt att klubben ordnar MH tester själva.

Peppar/salt hade 2004 en inavelsgrad på 3,1.

Maximalt antal valpar avelsdjuren av den färgen får ha är 123 stycken. Svart har en inavelsgrad på 3,2, de får max ha 85 valpar efter sig. Svart/silver har en inavelsgrad på 3,7, och får även de max ha 85 valpar efter sig. Vit har en inavelsgrad på 6,1 och får max ha 17 valpar efter sig.

Klubben bör arbeta för att inavelsgraden skall ligga under de rekommenderade max 6,25% vid varje parning. Man bör också verka för att ingen hund får fler valpar än vad som nämns ovan.

När det gäller utseende, har klubben som uppgift att se till så att uppfödare och hanhundsägare är bekanta med vad rasstandarden säger. Man vill också verka för en domarkonferens, där ett nytt raskompendium tas fram. Man vill också att rasen mäts och att måtten skrivs in i kritiken på utställning, för att se om den måste justeras i rasstandarden.

Hundens Värld

41

Riesenschnauzer -en stor hund i stor förpackning Av Natasja Ravenklint

På Tyska säger namnet allt, riese betyder nämligen jätte, alltså en jätteschnauzer. Gillar du schnauzer som ras, men vill ha en större hund är detta med andra ord det självklara valet.

Denna stora ras härstammar från Mellaneuropeiska medeltida herdehundar, som genom avel så småningom blev boskapshundar. Rasen användes som vallare och pådrivare av flockar med kreativ längs landsvägarna i södra Tyskland. När järnvägarna tog över vägtrafiken höll rasen på att dö ut. Genom målmedveten avel där man tog in schnauzer, svart terrier och grand danois för att nämna några av raserna som har nämnts i skapandet av den moderna riesenschnauzern, som alltså från början inte var någon schnauzer, utan en boskapshund.

I början av 1900-talet blev rasen populär i Tyskland som vakt- och utställningshund. Från 1908 stod den

som självständig ras på utställningar. Mestadels nämns rasen då som “münchenerschnauzer”, schnauzer från München.

Redan då uppskattades rasen för sin arbetsglädje, sitt livliga intellekt och sin tåliga kropp. Man upptäckte också att rasen visade lämplighet som polis- och militärhund, vilket blev rasens räddning.

Efterhand nådde man fram till den hund vi känner idag, en storväxt, strävhårig, robust och oöm brukshund, kort och gott en förstorad schnauzer.

Från början var rasen enbart svart, men ibland föddes valpar med inslag av grått. Till en början gallrades dessa ut, men snart var det några uppfödare som valde att avla vidare på färgen, som sedan kom att bli peppar och salt.

Hundens Värld

42 Som så många andra raser drabbades riesenschnauzer hårt av Andra Världskriget och var nära på att helt försvinna.

I Sverige Rasen kom till Sverige först 1930 och blev snabbt populär. Man använde dem inom armén och Arméns Hundskola födde upp en kull redan 1936. Den användes för patrullering och bevakning, sökuppgifter, och som drag- och skyddshund, men allra bäst var den nog som rapporthund. Även i Sverige hade rasen en dyster tid under Andra Världskriget, och 1947 införde Sverige öronkupperingsförbud. Intresset för rasen minskade då kraftigt. Rasen återhämtade sig inte förrän i början på 1960-talet, och därefter ökade intresset åter för rasen.

Idag har svart riesenschnauzer ca 250 registreringar per år, medan peppar och salt riesenschnauzer har mellan 0-49 registreringar årligen.

Rastypiska drag Rastypiskt för riesenschnauzer är att den kommer fram och ställer sig framför sin ägare, gärna med något i munnen, och stirrar. Hunden visar då klart och tydligt att den tycker att livet är tråkigt och att det är dags för aktivering.

Rasen kräver att få arbeta och passar absolut inte som renodlad sällskapshund. Den gillar att utmanas mentalt och tycker att det är kul med variation i träningen. Tjata inte på den, utan försök att använda fantasin för att motivera hunden och göra träningen rolig.

Precis som de andra schnauzrarna är den envis, vilket både kan vara en utmaning i träningen, men också en fördel, eftersom hunden inte ger upp i första taget.

En riesen är stark, robust, livlig, påhittig, trogen, tillgiven, egensinnig, envis, tålig, vill bli rättvist behandlad och kan bli tjurig, En riesen vaktar. De vaktar sin familj, sitt revir och sina saker. Det kan alltså bli problem, så läs hur du kan lösa det på ett smidigt sätt under dvärgschnauzer. I vaktandet ingår skall, och en riesen skäller så att man inte undgår det.

Det finns mycket jakt i rasen och detta bör stävjas tidigt för att man inte skall få problem.

Att tänka på Det är viktigt att sätta tydliga gränser och ha regler som hunden känner till och vet om att den måste följa. Lugn, tydlig, bestämd och konsekvent kan vara bra ledord i uppfostran av en riesen. Tänk åter på att bestämd och tydlig inte alls är det samma som hård.

Hundens Värld

43

Helena Wingård riesenschnauzermontern, My DOG 1. Hur ser den ideala valpköparen till en schnauzer ut?

-Någon som har ett stort hjärta och som kan ge valpen trygghet och stabilitet.

2. Vem bör inte ha en schnauzer?

-Någon som inte vill ha hunden med sig och som inte vet vad det innebär att ha en stor hund med mycket vilja.

3. Vad förväntade du dig när du skaffade rasen?

-Jag var i alperna och såg en riesen som sprang i slalombacken efter husse. Det var kärlek vid första ögonkastet. Den oerhörda trofastheten var det som jag föll för. Att hunden skulle vara rolig och pigg på allt. Min första riesen blev 16 år. Han fick somna in framför brasan hemma.

5. Finns det någon typ av hundar som rasen inte går ihop med?

-Nej, de går bra med alla. Man får naturligtvis tänka på att de är robusta och att de leker ganska häftigt, så det får man ju ha koll på.

6. Varför står just du just här idag?

-Det finns ett talesätt som säger “En gång riesen, alltid riesen”.

RAS rasspecifika avelsstrategier Alla rasklubbar måste ha en så kallad RAS, det vill säga rasspecifika avelsstrategier, vi presenterar det viktigaste i dessa i samband med våra rasspecialer, får både uppfödare och valpköpare.

I RAS för riesenschnauzer talar man tydligt om att aveln av två separata färger inom rasen har lett till att de olika färgerna har olika problem. Man har därför beslutat att ha en del för svart, en del för peppar och salt, samt en del för riesenschnauzer som helhet.

De prioriteringar man har framför alla andra gäller rasens mentalitet, där man vill betona riesen schnauzerns arbetsegenskaper, samarbetsviljan, arbetsmotor, förmåga till koncentration samt fysisk prestationsförmåga och hållbarhet. Strategin och avelsrekommendationerna handlar i detta fall mycket om deltagande i tävlingar, om arbete inom svenska brukshundsklubben och att utbilda instruktörer. Det märks med andra ord att det är en brukshund det är tal om.

Svart riesenschnauzer Inavelsgraden för hundar födda 2002 var 2,1%, vilket är under den max 2,5% som rekommenderas.

Det har skett en minskning av inavelsgraden utan att

något regelverk har funnits, utan detta är något som uppfödarna har gjort på eget bevåg. Man kan däremot försöka öka den effektiva avelspopulationen, alltså de hundar som används, och på det viset minska inavelsrelaterade problem.

Kullstorleken har ökat från drygt fem valpar till 7,2 valpar, vilket är ett bra tecken. Man påpekar att man måste försöka bli bättre på att använda hela avelspopulationen. För att detta skall kunna ske rekommenderar klubben uppfödarna att följa riktlinjerna: Inga enskilda parningar bör överstiga en inavelsgrad på 6,25% (kusinparning). Den genomsnittliga inavelsgraden på fem generationer bör inte ligga på över 2,5% och inga hanhundar bör tillåtas få mer än 50 valpar.

2002 gjordes MH (mentalbeskrivning hund) på 62% av alla riesen. De skillnader i resultatet, mot tidigare resultat, som märks är en något avtagande flyktreaktion och en ökad nyfikenhet i överraskningsmomenten, i övrigt finns inga skillnader.

23,4% av de registrerade hundarna har genomfört korning och 72,4% av dessa har blivit godkända.

Hundens Värld

44 Målet är att få 75% av hundarna MH beskrivna inom 5-10 år.

Man är inte nöjd med skottberörbarheten, många är berörda trots att de tidigare visat skottfasthet på MH, man befarar att detta kan bero på bristande nervkonstitution, man vill därför att de skottberörda hundarn skall bli max 5%, mot 9,3% idag.

Klubben vill försöka få uppfödare att sträva efter att testa hela kullar och att ta hänsyn till såväl syskon som föräldrars resultat i avelsarbetet. Tonvikten läggs vid vikt på skottberördheten. Om trenden mot ökad skottberördhet fortsätter så överväger klubben att lägga in ett krav på skottfasta hundar för att få valphänvisning. Man vill också få ut att man aldrig använder hundar med siffra 4 eller 5 på skottdelen av MH testet, och att aldrig använda hundar som bedömts som skottberörda vid korning.

Målinriktningar Att öka andelen HD röntgade hundar till 80% under en femårsperiod, och att uppmuntra till AD röntgen, för att få statistik.

Att andelen ögonlysta hundar som går i avel skall vara minst 50%, om inte detta nås, kan man ta upp diskussion att ha det som krav för valpregistrering.

75% av hundarna som går i avel skall vara testade med avseende av sköldkörtelfunktion inom en fem års period.

Frekvensen av hypothyroida hundar bör minskas till under 5% på 10 år.

Att halvera andelen hundar som visar kloproblem inom en tio års period, eftersom det kan finnas en koppling till tumörer vad gäller detta.

Hälsan inom rasen har en klar prioritering.

HD och AD Frekvensen av HD har ökat från runt ca 5% till ca 11% i början av 2000-talet. Enstaka fall av allvarliga AD grader har påträffats, samtidigt som fler och fler hundar AD röntgas.

Strategi för att nå målen Avelsdjur bör inte väljas ur kullar med förhöjd frekvens ledfel.

Det är önskvärt att avelsdjuren är ögonlysta.

Ta prov på T4, TSH ocg TgAA på avelshundar.

Hundarna skall ha fyllt 3 år och proverna får inte vara mer än ett år gamla.

Använd ej hundar före tre års ålder.

Avelsdjur bör ha god klokvalitet, om inte så skall två hundar med dålig klokvalitet inte paras.

Hundar skall vara fria från maligna tumörer.

PRA 10% av de ögonlysta hundarna hade PRA och 3% hade katarakt (grumling av ögats lins). Sedan 2002 ögonlyser man rasen.

Sköldkörtelrubbning (Hypothyreos) Sjukdomen yttrar sig i bristfällig produktion av T4 i sköldkörteln, vilket kan ge många olika symptom, som debuterar oftast vid 3-5 års åldern. Det finns bra medicin och nästan alla hundar blir återställda. Det finns en bra och öppen debatt hos såväl valpköpare som uppfödare.

Svenska Lantbruks Universitetet (SLU) inledde en forskningsstudie 1997, och enligt den kan man räkna med att drygt var tionde hund drabbas. Sjukdomen har en stark genetisk grund och hundar som är sjuka skall inte gå i avel. Det finns idag inte något sätt att ta reda på om hunden bär på det innan debuten.

Klor Riesenschnauzer är drabbade av en defekt vad gäller kvalitet på klorna. Den kan visa sig antingen genom att klorna är spröda (26,7% av de tillfrågade i en enkät hade upplevt detta) eller att hunden tappar klor (1,4%, enligt rasklubbens undersökning).

Tumörsjukdomar En analys av dödsorsaker hos hund under åren 1992-93 angavs att tumörer var dödsorsaken på 36,9% av riesen som dog före 10 års ålder. Den siffran bör kunna förbättras.

Peppar och salt Sträva efter minskning av inavelsgraden samt försöka öka avelsbasen ytterligare.

Att få minst 75% MH beskrivna mellan 12-18 månaders ålder. Att sträva efter att fler uppfödare testar hela kullar.

MH har central roll.

Hälsa Epilepsi förekommer hos rasen.

Rekommendationer: att inte avla på djur som är yngre än 3 år.

Undvik inavel.

Målet att sänka antalet hundar med epilepsi.

Den viktigaste målsättningen i rasen.

HD Verka för att minst 80% HD röntgas.

Att ta hundar/linjer som lämnar större frekvens HD ur avel.

Att öka antalet fria höfter med grad A.

Hundens Värld

45

RALLYMIX - EN NY HUNDSPORT

En träningssport med variation och inlärningspsykologi Av Natasja Ravenklint

Vilken är den roligaste hundsporten? Du kommer få enormt skiftande svar beroende på vem du frågar. Om du frågar mig blir svaret absolut freestyle och agility. Dessutom är jag instruktör och som sådan är jag alltid ute efter att hitta på nya sätt att lära mina elever olika saker på ett nytt sätt. Det var så RallyMIx (eller “Rallation”) föddes, en ny, rolig träningshundsport.

När jag hörde talas om rallylydnad trodde jag att det var sporten för mig. Jag fick den beskriven för mig som en blandning mellan lydnad och agility och tyckte att det lät kul. När jag lärde mig det och utbildade mig till rallyinstruktör tyckte jag också att det var ett kul sätt att träna på, men på något sätt klickade det inte riktigt.

Jag tror att det var lite för mycket lydnad trots allt, och det har aldrig varit mitt intresse. Jag funderade lite på vad det egentligen var jag hade velat att rallylydnad skulle vara, och så kom jag på ett eget sätt att göra det. Jag tyckte att det var så kul, och ett så varierat sätt att arbeta att jag nu bestämt mig för att sprida idén vidare.

Rallymix är precis vad det låter som, en mix med Rallylydnadsprincipen som grund, som skapar

relation, därav “Rallation”. Det är alltså tal om skyltar med olika övningar på, och en bana som skall följas med flyt. Det skall dessutom, precis som i rallylydnad, synas att både hund och förare har kul på plan.

RallyMix har inlärning i fokus. Med på banan finns skyltar som gör att belöningen blir kvar även på banan i nybörjarklassen. På det viset blir det lättare att fasa ut belöningen och det blir också pedagogiskt för såväl hund som hundtränare.

RallyMix är alltså en mix av flera hundsporter med formen från Rallylydnad. Inslaget av freestyle och agility är lika stort som det av traditionell lydnad.

Tanken med sporten är att den skall fungera som en inkörsport till att hitta den aktivitet som passar såväl en själv som hunden bäst.

En annan tanke med Rallymix är att den gör det lättare för folk att testa freestyle. Själv tycker jag att sporten är fantastiskt rolig, både att utöva och att titta på, men den kräver också väldigt mycket av mod hos de som tävlar. Jag har träffat många som gärna jobbar med freestyle för sig själva, men som inte vågar sig ut på en bana med publik. Genom rallymixen finns många av momenten kvar, men utan

Hundens Värld

46 själva föreställningen som är en så stor del av freestyle och som kan skrämma iväg fegisar som mig.

Ytterligare en sak som finns med som en stor del är vardagslydnad, alltså sådant som hunden bör kunna för att fungera väl i samhället. Genom att lägga in det i sporten går det även att som instruktör få lite variation i sättet att lära ut sådana moment på.

I Rallylydnad finns hinderhopp med, men i rallymix är agilityinslaget lite mer påtagligt. Vissa skyltar innebär hopp- eller hindersekvenser.

Rallymix innehåller alltså lite grand av allt inom hundvärlden, för att man skall ha chans att prova på, att det blir inspirerande och lekfullt att lära sig nya saker och att hundinstruktörer får lite extra inspiration till hur kurser kan läggas upp.

När en hund och förare har klarat sig igenom rallymixens alla klasser har man en god förståelse för hur inlärning fungerar och hur man kan lära hunden såväl enklare moment som mer avancerade saker.

Min förhoppning är att det är fler än jag som kommer att tycka att detta är en ny och rolig hundsport som kan tillföra hundträningen och aktiveringen något nytt.

VALPPROJEKTET I ett projekt för att bli en bättre tränare och instruktör söker jag nu en valp av samtliga raser att träna med under 5 timmar.

Naturligtvis är du som hundägare med hela tiden!

Projektet handlar om klickerträning.

Deltagandet kostar ingenting.

Arbetet filmas och dokumenteras.

Jag håller till i Skåne, så valpar i Skåne eller som ibland är i Skåne har förtur.

Intresserad? Hör av dig till: natasja@hundens.se Ett samarbete mellan Hundens Värld och Hundens Utbildningsakademi.

HUNDENS VÄRLD

Hundens Värld

47

Blå Stjärnan - det stora regiondjursjukhuset i Göteborg

Nysatsningar och ny teknik

Den nyinvigda affären på djursjukhset.

Leg.vet Camilla James, klinikveterinär.

Veterinär Camilla James gav oss en guidad rundtur på Blå Stjärnan Av Natasja och Malvina Ravenklint

Det är inte varje dag man får chansen att spendera två timmar med en veterinär, och dessutom få en rundtur på ett av Sveriges ledande djursjukhus.

Detta nöje fick vi på Hundens Värld ta del av, och naturligtvis vill vi delge er den upplevelsen.

Så här med facit i hand, säger både Malvina och jag, att om vi hade fått leva om våra liv, så hade vi blivit veterinärer. Malvina en vanlig veterinär och jag en beteendeveterinär (något som dessvärre inte finns i Sverige än så länge), så när Blå Stjärnan tar kontakt med oss och frågar om vi vill göra ett reportage och inleda ett samarbete, kan ni gissa vilka glädjeskutt vi tog på vår lilla redaktion.

Genom en fantastisk inbjudan från VD Christer de Flon fick vi spendera en fredagseftermiddag på detta stora djursjukhus, lära oss en hel del och inse att det finns en mängd reportage vi vill göra på Blå Stjärnan framöver.

Vi startar rundvandringen i den helt nya butiken, invigd hösten 2009, från att ha varit en liten vrå har det blivit en ljus och öppen butik.

Därefter går vi in i själva sjukhusdelen. Blå Stjärnan är i full färd med att utveckla sjukhuset. Man har precis byggt till en ny byggnad, där man skall ha ögon- och tandklinik. Tandspecialisterna har redan flyttat dit, medan ögonkliniken fortfarande huserar i sina gamla rum i närheten av entrén. Ögonkliniken kräver totalt mörker, därför har de rum som är avsedda för ögonveterinären inga fönster. Det måste vara totalt mörkt för att man skall kunnda göra korrekta undersökningar, berättar Leg. vet. Camilla James.

Längst ner i korridoren ligger ett valpningsrum. När vi kliver in är det tomt, men det känns som om väggarna andas lite extra fort av förväntan. Det riktigt känns hur mycket spänning, nervositet och glädje som har utspelats här. Kanske för att jag själv varit hos veterinären några gånger i just valpningsärenden.

Utslaget på ett år uppskattar Camilla James att det sker ett kejsarsnitt per dygn, men hon betonar att det bara är en uppskattning. Efter operationen är det i detta rum tiken och valparna återförenas.

En vanlig orsak till att oroliga uppfödare kommer in till sjukhuset är värksvaghet, men det händer ganska ofta att det inte blir tal om något snitt, utan att valparna föds här i rummet.

Hundens Värld

48 -Händer det att uppfödare kommer hit för säkerhets skull, fast det egentligen inte finns anledning, utan bara för att det känns tryggt? undrar jag.

-Nej, det är inte vanligt. De som kommer in behöver verkligen hjälp, säger Camilla James.

Vi lämnar de vanliga undersökningsrummen och kommer till röntgenavdelningen. Här har det hänt väldigt mycket under de senaste åren. Numera läser man inte röntgenbilder mot en ljusskärm, utan det hela sker digitalt, vilket innebär en rad fördelar.

Camilla James demonstrerar genom att visa hur det går att zooma in på ett visst område som man vill förstora och titta närmare på. Det hela ser verkligen enormt smidigt ut. Det innebär också en annan fördel när det kommer till röntgenstrålar, eftersom den nya tekniken innebär att det krävs färre strålar och mindre strålning, vilket i sin tur innebär en bättre arbetsmiljö för de som jobbar på röntgenavdelningen. Man fortsätter däremot att använda skyddskläder, men det kan vara bra att känna till att strålningen faktiskt är mindre.

När vi tittat på den vanliga röntgen hamnar vi vid den nya CT röntgen, eller datortomografi som det också kallas. De sjukhus som har tillgång till en sådan är just Blå Stjärnan i Göteborg, djursjukhuset i Strömsholm samt Bagarmossens djursjukhus i Stockholm. En CT röntgen skall inte förväxlas med magnetröntgen, som finns i Skara, Strömsholm, Smådjursakuten i Göteborg och Helsinborgs djursjukhus.

En CT röntgen är en riktigt häftig teknik. Vi får titta när några veterinärer granskar en bild på en armbågsled hos en rottweiler, som vi just sett nedsövd i ett rum en bit bort. Bilden som kommer upp på skärmen är fantastisk. Det ser ut som en teckning i ett medicinskt uppslagsverk och det är helt obegripligt att vi just nu står och tittar på en hunds armbåge, som samtidigt ligger i ett rum en bit bort. Veterinärerna vrider på

VD Christer de Flon.

bilden digitalt och kan nu se armbågsleden ur olika vinklar och se om det bildats pålagringar. Vilken teknik! Camilla James berättar entusiastiskt om fördelarna med den här tekniken, hur man med hjälp av den kan ställa bättre diagnoser och lättare se vad som verkligen är fel. Det är inte tal om att det måste vara svårt att gå tillbaka till en vanlig slätröntgen, efter att ha vant sig vid att jobba med dessa bilder.

Kostnaden på apparaten är naturligtvis astronomisk, vilket gör att det kommer dröja innan vi ser denna teknik hos fler veterinärer, och dessvärre blir ju priset på en undersökning därefter. Att röntga sin hund på detta sätt kostar mellan 6-10.000 kr. Det kan vara en bra idé att se om din hunds försäkring täcker detta, annars kan det bli en dyr historia.

Det sker ständigt förändringar på Blå Stjärnan.

Djursjukhset drivs av en stiftelse och är det enda djursjukhus i Sverige som faktiskt inte driva av ett vinstintresse, utan vinsten går direkt in i verksamheten igen, vilket leder till ständiga förbättringar av det slag vi just sett i form av tillbyggnader och ny apparatur.

En av dessa ombyggnationer, som snart skall påbörjas, är att det skall bli en utökning av antalet operationssalar. Idag finns det två, men det är på tok för lite, och därför bygger man nu om, för att dubblera antalet och på det viset hinna mer fler operationer.

De vanligaste operationerna har på ett eller annat sätt med kastrering att göra. Antingen planerad kastrering, av främst katter, men även hundar, samt den fruktade livmoderhinneinflammationen, pyometran som är så vanlig bland hundar.

En sak som Camilla James vill betona är vikten av att inte ta tandsten i samband med en annan operation.

Det medför en klart ökad risk för bakteriespridning och komplikationer. Orsaken till detta är MRSP bakterier, eller mulitresistenta bakterier. Det är alltså

Leg. vet. Anneli Göransson.

Hundens Värld

49

Apparaturen på tandkliniken.

väldigt viktigt att man inte ber veterinären att ta tandsten, när man ändå har hunden sövd, utan att man gör det vid ett separat tillfälle. En kunskap som vi inte kände till och som vi gärna är med och sprider vidare.

Vi hamnar lämpligt nog på Blå Stjärnans tandavdelning och träffar Anneli Göransson (Leg.Vet. specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar och vidareutbilad i odontologi, det vill säga tandvård), som har sin sista dag på Blå Stjärnan. Hon skall precis packa sina väskor och lämna Göteborg för hemstaden Sundsvall, så vi säger grattis till dem som får en trevlig och kompetent tandspecialist.

Anneli Göransson passar på att förklara att man framförallt använder sig av ultraljud när man tar bort tandsten hos hund. Hon berättar också att hundar väldigt sällan får hål i tänderna, men att det händer att man får laga och till och med rotfylla. Anledningen till att hundar inte får hål i samma utsträckning som oss människor, är för att de inte har tuggytor på det sätt som vi har. En fördel med att ha rovdjurständer. De handlar också om saliv och ätvanor.

Däremot är det väldigt ofta problem med hundars tänder, men då framförallt i form av tandskador.

Många gånger kan hunden ha rejält ont, utan att vi vet om det över huvudtaget, och så råkar man komma in till veterinären av någon annan anledning, de har turen att hitta skadan och kan laga den, och hunden blir som ny igen. Vi uppmanar alltså hundägare att inte ta

Ultraljudsundersökning av foster.

det här med tänderna som någon självklarhet, utan att aktivt sköta om hundens tänder, samt att ta hunden till tandspecialist ibland. Vi kommer att återkomma till tandskötsel hos hund i ett senare nummer.

När vi varit på tandavdelningen besöker vi sjuhusets rehabavdelning, på vägen dit passerar vi akutavdelningen där det pågår febril aktivitet för att rädda en hunds liv. Vi ber en stilla bön om bättring och går vidare. På Blå Stjärnans rehabavdelning har man simbassäng, men man skall även investera i ett så kallat treadmill, det vill säga ett löpband i vatten, där man kan anpassa vattenmängden efter hundens skada. På vissa skador är det att föredra och dessutom finns det hundar som inte tycker om att simma och då försvåras rehabiliteringen.

De vanligaste orsakerna till att hundar simmas i bassäng är korsbandsskador och diskbråck, när det gäller rehabilitering, men utöver det motionssimmas det en hel del också.

- Hur lång tid tar det att rehabilitera en korsbandsskada?

- Ett slutresultat kan man ha någon gång mellan 3-6 månader, där den intensiva rehabiliteringen är 2-3 månader. En annan sjukdom, FCE, som främst drabbar stora hundar och som ger rörelsebortfall måste också rehabiliteras, eftersom hunden måste lära sig att hitta sina rörelser igen, berättar Camilla James.

Hundens Värld

46 På Blå Stjärnan kan man erbjuda en särskild seniorkontroll sedan ett år tillbaka. Tidigare har man gjort liknande undersökningar tidigare också, men inte riktigt som nu. För ett år sedan bestämde man sig för att man skulle göra en särskild satsning på den gamla hunden, för att man på det viset skulle kunna hitta sjukdomar i ett tidigt skede och på så sätt ha större chanser att ge hunden ett bra liv.

Hundar som är aktuella för denna kontroll är alla hundar från sju år och uppåt. En gång om året görs en ordentlig hälsokontroll, där man framförallt får koll på lever- och njurproblem, samt förstås tandsten, vilket faktiskt kan leda till att hjärtfel förvärras (ytterligare ett skäl att se upp med detta). Det gäller hundar med klaffproblem, där bakterierna från tandsten kan leda till att sjukdomsförloppet förvärras.

Apropå kopplingar som kanske inte är så självklara till en början, så undersöker man just nu kopplingen mellan pyometra och njursvikt, då man har sett ett samband mellan dessa sjukdomar. Vi ser med spänning fram emot vad man kommer fram till och lovar naturligtvis att återkomma när vi får reda på mer.

Njursvikt är vanligt hos den äldre hunden och det finns mer och mer man kan göra mot detta. Camilla James nämner en norsk forskare, Rejdur Hejne, som är mycket skicklig inom området. En kontroll man lätt kan göra på hund är att kolla blodtrycket, om hunden har högt blodtryck kan det vara en indikation på en njurskada.

Foderbiten är också viktig när det gäller njurproblematik och Camilla James rekommenderar absolut att man byter till ett seniorfoder när hunden blir sju år gammal för att undvika onödiga problem.

Leg. vet Björn Åblad, klinikchef för medicinkliniken jobbar bland annat med ultraljud.

- Kan det bli aktuellt med njurtransplantationer på hund?

- Nej, resultaten har inte varit tillräckligt bra för att man skall kunna motivera det, svarar Camilla James.

Däremot är det intressant med dialys, och att man därför pratar man om att köpa in sådan apparatur till Blå Stjärnan Vi kommer då in på en intressant del av den veterinärmedicinska forskningen, etiken. Forskningen går framåt och mer och mer blir möjligt att genomföra rent praktiskt, men vad skall man göra och inte göra?

Den diskussionen pågår hela tiden. För att legitimera ett ingrepp måste man ta hänsyn till hur stor nytta djuret har av det. Hur lång tid efter ingreppet kan djuret ha ett bra liv? Ibland är det motiverat, ibland är det inte det.

Vi pratar om cellgiftsbehandling på hund. Tidigare har jag personligen bestämt sagt nej till sådant. Får min hund cancer och den börjar lida av det, så är det dags att ta farväl. När man väl står i den situationen är det säkert inte så lätt. Nu får jag dessutom lära mig att hundar får en mycket mildare cellgiftsbehandling än vad människor får, och mår därför inte alls så dålig som vi gör. Målet med cellgiftsbehandlingen hos en människa är att bota cancern, målet i samband med en hund är att hunden skall få ett funktionellt och bra liv.

Ytterligare ett problem man ställs inför som hundägare när hunden blir allvarligt sjuk är den ekonomiska aspekten. Dessvärre hamnar man ofta i situationer där kostnaden helt enkelt blir för stor för djurägaren.

Hundägare vars hund får cancer kan ställs inför det dilemmat. Cancerbehandling innebär ibland en kombination av operation och cellgifter, och då når ofta kostnaden över försäkringstaket, om man inte har satt ett högt tak. Då vägs kostnaden i förhållande till

Hundens Värld

51 hur lång tid extra man får med sitt djur. Jag hoppas verkligen att jag aldrig skall hamna i den situationen att jag ställs inför ett sådant val.

Ett annat dilemma, när det gäller detta, är att hundens liv är så mycket kortare än vårt. Ett år i en människas liv är inte så särskilt lång tid, men ett extra år för en hund är en stor procent av hundens totala livslängd.

Ett fall som Camilla James minns väldigt tydligt handlade just om en cancerpatient. Det var en hund som utreddes för att den hade knutor på halsen. De olika behandlingarna man gjorde hjälpte inte. Till slut tog man bort en knuta och upptäckte då att hunden hade en allvarlig cancerform, men att den kunde behandlas. En cancerdiagnos betyder med andra ord inte slutet, vilket kan vara skönt att veta.

Tiden rinner iväg när man har trevligt. I slutet av vårt samtal nämner Camilla James något enormt spännande, pen hip undersökning, där man i ett mycket tidigt stadium, redan när hunden är valp, kan ge en ganska klar bild av om hunden har höftledsfel eller inte. Denna nya form av undersökning gör man sedan några veckor tillbaka på Blå Stjärnan och eftersom vi vet att vi har många uppfödare som läser tidningen, inser vi omedelbart att detta är något vi måste få återkomma till vid ett annat tillfälle. Vi känner instinktivt att detta är något vi vill veta mycket mer om, eftersom vi tror att detta kan bli mycket glädjande för många uppfödare och valpköpare.

Man kan med andra ord tidigt få reda på om en hund bör gå i avel eller inte, samt börja jobba förebyggande betydligt tidigare än nu. Vi lovar att berätta mer vid ett annat tillfälle.

Samtalet med Camilla James skulle för vår del kunna pågå i evigheter. Vi har mängder av frågor och hamnar hela tiden i nya ämnen, där vi vill veta så mycket mer och som vi kan skriva separata reportage om. Veterinärmedicinen är enormt spännande och framstegen som görs hela tiden är otroliga. Vi enas om att vi måste komma tillbaka och få vara med på mycket mer och försöka gå på djupet med något varje gång.

Vi ber att få tacka för detta besök och hoppas på ett återbesök riktigt snart igen.

Snabbfakta Blå Stjärnan Antal veterinärer: 28 st Antal djursjukvårdare: 45 st Antal djurvårdare: 8 st Antal sjukgymnaster: 2 st Kompetens: akutlab, anestesi, datortomografi, endoskopi, hörseltest, jodbehandling katt, myelografi, ortopedi, smärtlindring, tandvård.

Jouröppet: Ja. Här finns alltid veterinär.

Affär: Ja. Blodbank: ja, både hund och katt.

Hemsida: www.blastjarnan.se Telefon: 031-65 35 00 Prisexempel: Kastrering hanhund 3.500 kr Sterilisering tik 6.700 kr Vaccination,trippel, 380 kr HD röntgen + AD paket 1200 kr Seniorkontrollen hund 1200 kr Värt att veta: Gratis förläsningar hålls för allmänheten en gång i månaden. Exempel 4/5 kl. 18.30 “Sommarens faror”, Vad händer vid ormbett, getingstick, värmeslag, mm. Vet. Jonas Eriksson.

LJUDKÄNSLIG? FÖR LJUDKÄNSLIGA HUNDAR & FÖR ATT FÖREBYGGA LJUDKÄNSLIGHET

Innehåller: Fyrverkeri Blixt och åska Skott Vardagliga ljud Barnskrik

HUNDENS VÄRLD

52

Klickerskolan - Del 1

Kom igång med klickerträning -lätt, men inte enkelt Av Natasja Ravenklint

När jag skrev min bok “Klickerträning för nybörjare” fick jag snart brev från läsare, vilket alltid är väldigt roligt. Vissa tyckte att jag hade förklarat saker på ett enkelt och tydligt sätt, vilket var min avsikt, och andra undrade varför det var så krångligt.

I den här artikelserien vill jag försöka få er som inte har kommit igång med klickerträning än, att komma på att det är lätt, men inte enkelt. Vill ni sedan ha fördjupning i de olika delarna hänvisar jag till min bok, som gavs ut 2008 på Prisma förlag, då dessvärre under efternamnet Atterbom.

Det gyllene kontraktet Om man skall förenkla klickerträningen riktigt ordentligt kan man säga att det fungerar för att vi har ett gyllene kontrakt med vår hund. I det kontraktet talar vi om att ett klick alltid är en belöning, och att det aldrig någonsin finns ett undantag till den regeln.

På det sättet blir systemet väldigt tydligt för hunden.

Ungefär som den 25:e i varje månad är för den här tidningen, och för de flesta som har ett månadsjobb.

Den 25:e i varje månad kommer Hundens Värld, eller månadslönen. Om det kontraktet skulle brytas skapas

obalans och otrygghet. För tidningens del skulle det betyda att läsare och annonsörer började undra vad det var för lurt med tidningen. De anställda skulle kräva sin lön, eller inte vara särskilt motiverade att arbeta mer.

På många ställen kan man läsa att man bara skall klicka och belöna i början, men att det därefter enbart skall klickas. Att klicket ersätter belöningen. Det kan inte vara mer felaktigt. Detta är en myt jag vill punktera en gång för alla här.

Om vi slutar att belöna efter klicket är kontraktet brutet, vi har blivit otydliga i förhållande till vår hund och klicket kommer börja tappa värde, för att sedan sluta att fungera.

Klicka in hunden När vi skall skriva detta avtal med vår hund, brukar jag säga att man skall göra det på ett guldkantat papper, skriva “Klick = belöning, alltid, alltid, alltid”, sätta sin underskrift och hundens tassavtryck på det hela, och rama in det och hänga upp på väggen. Nu behöver man inte göra så bokstavligen, men bara för

53 att markera hur viktigt detta är, så kan man åtminstone göra det bildligen.

Gör så här: 1. Ha hunden precis hos dig, så att du hela tiden har möjlighet att ge den en godisbit.

2. Räkna upp 5 godisbitar i din ena hand. Ha klickern i den andra.

3. Försök att ha en så neutral kroppsposition som möjligt. Det behöver till exempel inte synas att du klickar, inga onödiga rörelser.

4. När du klickat ger du omedelbart hunden en godisbit. Så snart hunden tuggat klart, klickar du och ger en godisbit igen. Upprepa tills dina fem godisbitar är slut.

5. Räkna upp 5 nya godisbitar och gör om samma sak igen.

Obs! Försök att inte klicka när hunden gör samma sak hela tiden, till exempel sitter eller tittar på dig. Hunden behöver inte göra något annat än att vara fantastiskt söt, och det är den ju jämt!

Den första kopplingen mellan klicket och belöning är nu gjord. Ju fler gånger hunden hör klicket och får en belöning, desto starkare befäst kommer denna koppling att bli, vilket den alltså blir under träningen.

Första övningen Dags för en första övning. Den kan tyckas väldigt enkel, vilket den också är, men det är en bra nybörjarövning och är perfekt för valpar.

Det vi skall lära hunden nu är att det vi pekar på är intressant. Anledningen till att detta är bra för hunden att kunna är för att valpar, och gamla hundar också för den delen, ibland blir rädda för något och att vi då kan använda oss av denna kunskap för att tala om för hunden att det inte är farligt. Jag återkommer till detta senare.

Lägg en bit godis på marken, så att hunden ser, och peka på den. Hunden kommer nu gå fram för att ta godisbiten. Upprepa detta 3 gånger.

Nu kan du plocka fram klickern. Nu har hunden sett att du pekar på godisbitar och kommit fram till att det är bra att gå till det som du pekar på. Nu skall du därför inte längre ha en godisbit på marken, utan enbart peka. När hunden går fram för att ta sin godisbit, och därför sätter nosen precis på din fingerspets, så klickar du och plockar fram en godisbit till hunden. Upprepa detta tre gånger på samma ställe.

Obs! Det finns vissa hundar som är lite klurigare än andra, när dessa hundar ser att du inte längre pekar på en godisbit så är det inte längre intressant. Smart

hund. Gör då om detta fast på ett material där det teoretiskt skulle kunna finnas en gömd godisbit, till exempel en ryamatta, som hunden därför inte kan se.

När du gjort detta några gånger kan du ta och peka på något föremål, när hunden kommer fram och sätter nosen på din fingertopp, klickar du och belönar. Testa gärna på stolsben, en vägg, soffan och så vidare.

Snart kommer du att märka att din hund, med mycket stor iver, går fram till allt du pekar på. Detta beteenden är nu inlärt. Om du vill kan du nu varje gång, strax innan du pekar på något säga till exempel “titta”, och på det viset även får beteendet på en ordsignal, och inte bara på den visuella signalen att hunden ser att du pekar på något.

Praktisk användning Det här är som sagt var en lätt övning, men den är extremt användbar. Hundar får ofta för sig att något är farligt. Jag minns min första hund Igor när han kom i spökåldern och blev extremt rädd för en papperskorg, glassgubbe eller övertäckt motorcykel. Jag hade då fått lära mig att jag skulle sitta och prata med dessa föremål, men jag lovar att detta knep är minst 100 gånger bättre, eftersom hunden nu gör ett inlärt beteende, det vill säga kommer fram för att se vad du pekar på. Ett inlärt beteende inger trygghet.

Det vi kan är vi säkra på och det är därför tryggt. Tänk dig själv när du gick i skolan och det var högläsning.

Du skulle läsa en helt ny text. Det var otäckt. Sedan fick du texten i läxa och nästa gång du skulle läsa den kändes det mycket lättare, just för att du hade lärt dig den. Det som vi redan känner till är tryggt, det som är okänt kan vara väldigt läskigt.

Om en hund är rädd för något, så kan du börja med att peka en bit ifrån det hunden är rädd för, så att hunden blir påmind om att ni nu skall göra den roliga pekleken. Sedan tar du ditt finger närmare och närmare det hunden tycker är otäckt, tills du rör vid det och hunden sätter nosen på det.

Hunden kommer nu att gå fram mot det otäcka med självförtroende och därför växa lite extra med uppgiften.

Din motorik Den här övningen är också bra för att du kan träna på den viktiga tajmingen, det vill säga att du klickar så exakt som möjligt. Din uppgift i övningen är att försöka få till klicket exakt när du känner hundens nos mot ditt finger. Ju mer du tränar på tajming, desto skickligare blir du.

Klickerskolan tackar för sig denna månad. Lycka till med träningen!

54

TRÄNA INFÖR NÄSTA NYÅR Av Natasja Ravenklint

Hur gick det för din hund i nyår? Förstörde smällarna och raketerna allt? Blev ditt nyår ett helvete där du tvingades att se din hund lida? Då är det dags att sätta igång träningen nu, inför nästa nyår.

Om man har sett en hund som lider av ljudrädsla, så vill man aldrig se det igen. Det ter sig också som mycket obegripligt att det är tillåtet med dessa djuroch människoplågare, som till råga på allt dessutom är en hemsk miljöbov och orsak till många skador, dyra sjukvårdskostnader och lidande.

Det första du nu bör göra är att inhandla en CD skiva med ljud av raketer, åska och skott. En sådan finns att köpa genom oss, www.hundensvarld.se.

Med hjälp av en sådan ljudskiva kan man nämligen vänja hunden vid dessa ljud, så att det blir en del av hundens normala ljudupplevelser och förknippat med lung och ro.

För att detta skall fungera är det viktigt att det görs på rätt sätt.

1. Sätt på skivan på absolut lägsta volym. Det bästa är om man har en digital volymvisare på sin cd spelare, så att man på det viset kan höja ljudet

stegvis. Det första steget är då 1. Det ljudet bör inte ens vara hörbart för oss. Låt skivan spela på denna volym tills den tar slut. Hunden skall då ligga och sova, eller vila, och du skall inte märka någon som helst förändring på hunden när du spelar skivan. Om hunden verkar bli påverkad måste du hitta ett sätt att spela skivan på ännu lägre volym.

2. Nästa dag upprepar du detta, men du spelar den nu på 2, nästa dag på 3 och så vidare.

3. Ytterligare en sak är väldigt viktigt att tänka på.

Skivan måste spelas på olika platser, så att inte hunden förknippar ljudet enbart med ett rum. Jag brukar därför rekommendera att man har en bärbar cd spelare och att man tar med sig den i en mängd olika miljöer, till exempel i skogen, i trädgården, i köket, i sovrummet och så vidare. Det är heller inte dumt att spela skivan i bilen, för att ytterligare få den med sig i olika miljöer.

4. Upprepa denna träning tills du kan ha skivan på väldigt hög volym, utan att hunden reagerar på det.

Så fort hunden blir orolig måste du backa i träningen. Om du gör fel mer än två gånger, alltså så att hunden börjar reagera på ljudet, så uppsök en hundpsykolog som kan hjälpa dig med träningen. Vi rekommenderar Sirius

55 Hundkonsulters hundpsykologer (www.sirius.dinstudio.se).

En sak som är viktigt att tänka på när det gäller hundars inlärning, är att de tar in väldigt mycket kunskap via associationer, reflexer och känslor, det vill säga det som kallas klassisk inlärning.

Om en hund får en dålig upplevelse av ett nyår, och då uppfattar raketer som väldigt skrämmande, är det väldigt lätt hänt att hunden mycket snart börjar göra andra kopplingar till detta. När det var nyår och det smällde var det mörkt ute, vilket gör att hunden kanske blir mörkrädd. När det var obehagligt lystes himlen upp, vilket gör att hunden snart kanske även är rädd för lampor och blixten, eller andra ljus ovanför den.

Innan man vet ordet av kan hunden ha gjort väldigt långa associationskedjor där många saker nu blivit förknippat med obeaget på nyårsafton.

Det här är en överlevnadsmekanism som finns inbyggd hos hunden, för att den skall överleva och fly när något är obehagligt. I och med att denna reflex faktiskt är kopplad till överlevnad, så lär sig hunden att bli rädd för något väldigt snabbt.

Hundar som i normala fall inte generaliserar saker vi lär den, till exempel att sitt alltid betyder sitt oavsett var vi är eller gör, generaliserar dessvärre rädslor blixtsnabbt. Om din hund får problem är det därför väldigt bra att söka hjälp tidigt, innan dessa associationskedjor hunnit bli för långa.

Rädsla är en egenskap som är livsviktig, men den får inte vara överdriven. Rädsla är också något som är mycket ärftligt, vilket gör att etologer rekommenderar att man absolut inte avlar på rädda hundar. Med rädd hund menas en hund som får problem på grund av detta, inte en normalt rädd hund.

En hund som är väldigt rädd har det svårt i vårt samhälle som är fyllt av konstiga och till synes farliga saker. Ett sätt att hjälpa alla hundar är att vänja dem vid konstiga ljud tidigt. Många uppfödare spelar en fyrverkeri CD för sina valpar, för att vänja dem vid de ljuden i en trygg miljö. En mycket bra idé.

Om man har en hund som är väldigt rädd och osäker kan ett DAP halsband vara en bra investering, vilket vi skrev om i förra numret.

Ta alltid kontakt med en hundpsykolog om problemen inte avtar, eller rent av ökar.

Vad är Sirius Hundkonsulter?  en sammanslutning av hundinstruktörer och hundpsykologer som har valt att arbeta med moderna metoder och ett, för hunden, inlärningspsykologiskt korrekt sätt.

 Vi arbetar med positiv förstärkning.  Vi berömmer såväl hund som hundägare.  Vi tror inte på snabba lösningar, utan arbetar för varaktiga resultat.  Fortbildning är nödvändigt för att hålla bra kurser.  Vi använder inte “rätta knycket”, stryphalsband, dressyrlänkar, stackel- eller elhalsband, eller annat som kan förorsaka hunden fysiskt eller psykiskt lidande.

Låter det intressant? Läs mer om oss på vår hemsida: www.sirius.dinstudio.se (klickbar!)

Vi söker aktivt efter fler instruktörer och hundpsykologer, som vill ansluta sig till oss.

Hundens Värld

56

Titta in i örat och till veterinären.

ÖRONPROBLEM HOS HUND DEL 2 Av Malvina Ravenklint

I förra numret av Hundens Värld började vi en serie i två delar om öronproblem hos hund. Här är den andra och avslutande delen.

Diagnosticering Oftast hör man att det är en bakteriell infektion hunden har, man får antibiotika till hunden och så blir man av med problemet, riktigt så enkelt är det oftast inte.

Det finns en rad potentiella skäl till öronproblem och att bara få antibiotika kanske inte räcker, det kanske krävs en riktig undersökning av örat. Veterinären använder ett otoskop för att titta in i öronkanalen för att se hur allvarlig

inflammationen är. Man gör även detta för att fastställa om trumhinnan är angripen.

Veterinären kan även med otoskopet se om det finns något främmande i örat, tumörer eller något annat som kan ha med inflammationen/ infektionen att göra. Med en tops kan prov tas ifrån örat som sedan undersöks med mikroskop. Där kollar man efter bakterier, svamp eller skabb.

Genom att man gör denna grundliga undersökning så kan man få reda på om problemet kan vara hormonellt betingat, allergiskt eller rent av ett ärftligt problem. Om så är fallet så kanske fortsatta undersökningar krävs. Ibland kanske man måste byta från en antibiotika till en annan.

Hundens Värld

57

Behandling Hur det skall behandlas beror helt och hållet på vad som är orsaken till öronproblemen.

Svampmedel används vid svamp, antibiotika vid bakteriella infektioner. Om problemet beror på hormonell obalans, allergier måste oftast hela hunden behandlas. Detta gör man genom att tillföra hormoner, testa hunden för allergier.

Någon slags immunterapi kan också påbörjas.

Allergier: Allergier behandlas oftast med vanligt öronrengörningspreparat, det finns en massa olika på marknaden. På Apoteket hittar man några av dessa produkter. Antihistaminer kan sättas in och ibland även någon typ av kortisonpreparat. Att testa hunden mot allergier eller för att se om hunden kan vara överkänslig mot något bör göras om man inte får bukt med öronproblemen.

Skabb: Om man upptäcker att hunden har en torr, mörk, klibbig beläggning i örat, som kan se ut som kaffesump är det troligt att hunden har drabbats av någon typ av öronskabb. Vid ett problem som detta, börjar man med att rengöra öronen därefter måste man ta till medicin som tar död på skabben.

Svamp: Svamp kan ge hunden allvarliga problem med öronen därför man måste få bukt med det. Om man upptäcker att hunden har ett brunaktigt vax i örat och att det dessutom luktar illa, har hunden drabbats av svamp. Daglig rengörning av öronen är då ett måste. Ofta är denna typ av öronproblem svår att få under kontroll och man måste ta till speciell medicin/

preparat då vanlig antibiotika inte hjälper mot svamp. Om du misstänker att din hund har svamp i örat, kontakta din veterinär.

Bakteriella infektioner: Luktar örat illa eller har hunden en gulaktig beläggning i örat så skall man ta hunden till en veterinär.

Om det är ett allvarligt eller kroniskt problem så kommer inte vanlig rengörning av örat fungera utan oftast måste hunden få någon typ av antibiotika. Infektioner av öronkanalen kan sprida sig mellanörat och sedan till innerörat vilket är ett mycket allvarligt problem.

Rengörning av örat Hundens öra är mer L-format än människans och oftast samlas det smuts i hörnet av L-et. För att rengöra örat kan man använda något slags öronrengörningspreparat. Vill dock tillägga att vissa veterinärer inte tycker att man skall använda de preparat som har alkohol, men det är som med allt annat, alla har olika åsikter, så använd det som känns bäst för dig och som fungerar på din hund.

Det som är viktigt är att preparatet inte svider i örat på hunden, om det gör det kommer hunden undvika dig när det är dags att rengöra öronen. Tänk på att det inte får bli en kamp, det mår varken du eller din hund bra av. När man väl sprutat in rengörningsvätskan masserar man vid öronfästet cirka 20-30 sekunder, detta för att mjuka upp och få loss smutsen. Torka därefter ur örat och överbliven vätska

58 med en bomullstuss. Hunden bör få skaka på huvudet för att hjälpa till att bli av med eventuell överbliven vätska som inte sugits upp av bomullen. Glöm inte bort att torka av öronlappen. Beroende på hur allvarligt problemet är så kanske man måste rengöra örat/öronen 2 gånger per dag. Viktigast är att man följer sin veterinärs rekommendationer. Om man skall tillföra något slags medicinskt preparat så är det bra om man låter örat torka först.

Hur är det då med att använda tops?

Skall man göra det eller inte? Man kan använda en tops vid rengörning av öronlappen och ytterörat men man skall inte använda topsen i öronkanalen då risken är stor att man bara ”packar” smutsen längre in istället för att göra öronkanalen ren.

Vissa öronproblem är otroligt smärtsamma för hunden, vilket gär att den måste sövas hos veterinären för att få öronen ordentligt rengjorda.

och att man inte glömmer bort att lukta i dem ibland, ta som vana att göra detta en gång i veckan. Om du har en hund som simmar ofta, har hängande öron eller om den tidigare har haft problem kan man hålla extra koll och kanske till och med rengöra öronen 3 gånger per vecka. Om hunden har mycket hår i öronen så skall detta avlägsnas. Antingen så gör man det själv eller tar hunden till någon som kan hjälpa till, trimsalonger brukar erbjuda denna tjänst. Oftast klarar man det själv genom att rycka håret med fingrarna eller med hjälp av en peang. Tänk på att ta lite hår i taget och inte en hel tofs, tänk också på att vissa hundar upplever detta som mycket obehagligt.

Tillslut, om du misstänker att din hund har problem med öronen, gå till veterinären.

Om din hund har en skadad eller försvagad trumhinna kan rengörningsmedel etc göra mer skada än nytta.

Med öronen hunden hör, där av människan rengöra dem bör!

Förebyggande vård Hur undviker man då öronproblem? Det första är att man håller hundens öron rena

HUNDENS VÄRLD

Beställ på: info@hundensvarld.se

150 kr +porto

Hundens värld

59

VALPNING MED FÖRHINDER

Stövartiken Tindra räddade våra nyfödda valpar Av Ann-christine “Mimmi” Eriksson

Ibland går det dramatiskt till när en tik skall valpa, en av våra läsare, tillika uppfödare, ger oss en dramatisk och sann berättelse av hur livet ibland kan vara för en uppfödare. Tack och lov ser det inte ut så här så ofta.

Dagen började närma sig när vår tik Afrodina, av rasen parson jack russel terrier, skulle föda sin andra kull valpar. Det skulle bli två stycken hade vår veterinär sett på ultraljud. Valparna skulle födas helgen den 11-12 juli, men natten mellan den 6-7 juli började Afrodina att darra och hässja, tydliga tecken på att hon nu var i färd med att börja valpa, men krystvärkarna uteblev. Hon lugnade ner ser mellan varven, men började snart om igen. Jag läste att de kunde hålla på i 24 timmar utan att det behövde vara nåt allvarligt och jag åkte därför till

jobbet på morgonen, trött efter att inte ha sovit särskilt mycket den natten.

Min man Lasse skulle vara hemma hela dagen och ringa efter mej om det behövdes. På min lunchrast kunde jag åka hem och tempa tiken. Den var fortfarande låg, så några valpar verkade inte vara på gång riktigt än. Lasse var orolig och tyckte inte att han kunde känna att de rörde på sig, vilket jag hade gjort på morgonen, men nu kändes inga tydliga rörelser längre.

Plötsligt upptäckte jag att det hade kommit lite blod på bädden hon låg på och jag blev väldigt orolig. Lasse ringde till veterinären som sa att vi fick komma in för undersökning, men inget mer för de hade dagen full av patienter. Det var tur att vi hade nära dit. Efter 10 minuter var jag framme och

60 Tindras hjälteinsats hamnade i lokaltidningen.

Gunnar, som veterinären heter, undersökte Afrodina och såg att hon var helt öppen och i färd med att valpa, men utan resultat. Han beslöt sig då för att ställa in och skjuta upp sina övriga patienter, för att göra akut kejsarsnitt. Det fanns inte tid att skicka oss vidare om vi skulle hinna rädda valparna. En moderkaka hade redan börjat släppa, och då får inte valpen syre. Jag satt och skakade av chocken att det inte blev en vanlig förlossning.

tandköttet och spänd om magen. Han blev rädd att hon blödde i livmodern och beslöt sig för att öppna henne en gång till. Det var tur att han gjorde det. Livmodern var full av blod, och han blev tvungen att ta bort den för att få stopp på blödningen. Nu blev situationen verkligen dramatisk. För att överleva var Afrodina tvungen att få nytt blod och det närmaste fanns i Ultuna/Uppsala och vi var i Hälsingland. Veterinären uppmanade oss att åka omedelbart.

Snart kom det dock ut en söt I Ulltuna blev vi genast insläppta, valp, som jag fick massera och eftersom de väntade på oss. värma. Han hade mörka vackra Afrodina lades omedelbart upp på ögon, som konstrasterade mot undersökningsbordet för att få den vita lena kroppen. Jag fick blod. Var femte minut tempades Afrodina, en tapper parson jack höra att det blev två valpar och hon och hennes puls kollades. Hon russel terrier. att båda levde, men att de var låg helt orkeslös. lite medtagna av Afrodinas narkos. Den andra killen hade en brun fläck på Efter nya provtagningar insåg de att hon behövde kinden och var lite större. Jag kände mig rik. plasma också. De kopplade in en påse, men inte heller detta gick smärtfritt. Afrodina tålde inte Veterinären berättade att den lille inte skulle ha plasman och fick väldigt hög feber. Hennes värde överlevt om han inte hade gjort kejsarsnittet. Båda på trombocyter låg på två när de skall ligga mellan hanarna hade krockat i utgången och det 170-450. Det innebar att hon inte kunde koagulera resulterade att ingen av dem fick plats och att blodet, och hade utvecklat en form av blödarsjuka, ingen därför kunde komma ut. autoimmun hemolytisk anemi. Veterinären förklarade för oss att det ibland kan bli så vid Läget försämras operationer.

Afrodina fick tillslut också komma ut till mig. Hon var lite vinglig och fick dropp, men hon ville genast Veterinären berättade också att Afrodina skulle slicka sina valpar och ge dem di. Jag hann tänka sättas på medicin som gjorde att hon inte fick lov att hon var en otroligt duktig tik innan veterinären att dia. Vi hade inget annat val än att lämna henne Gunnar upptäckte att hon var alldeles blek i på djursjukhuset och ta med oss valparna hem. Vi

61 fick med oss mjölkersättning och begav oss av hemmåt på vår tre timmars långa bilresa.

Extra mamma Under vår resa hem hade husse Lasse, som var kvar hemma, varit klok nog att gå in på Blocket för att se om det var någon som sålde valpar i närheten. Han hittade då en tik, Tindra, som hade valpat en dag innan Afrodina och det visades sig turligt nog att vi var bekanta med ägaren. Lasse undrade om de kunde tänka sig att se om deras tik kunde acceptera våra valpar och adoptera dem och de kunde de absolut.

När vi kom dit tog Tindra emot oss glatt och visade upp sina valpar. Hennes husse tog därefter ut henne i en knapp halvtimme, medan vi lade dit våra valpar, så att de skulle få lukt av de betydligt större stövarvalparna.

När Tindra åter kom in till valparna började hon genast slicka allihop, även våra små bortbytingar, Snart hade Tindra lagt sig och alla valparna, inklusive våra små, började dia. Efter en timme var alla valpar lugna och låg och sov hos Tindra.

Dagarna gick och vi hade fortlöpande kontakt med Ultuna två gånger om dagen. Afrodinas tillstånd förbättrades inte, trombocyterna låg kvar på usla värden. Efter tre dagar ringde veterinären upp och

var mycket ledsen. De trodde nu att Afrodina inte skulle överleva. Vi kastade oss in i bilen för att försöka hinna ta ett sista farväl av vår tappra tik.

Vi fick ligga kvar över natten på en madrass och hade Afrodina mellan oss, men på morgonen tyckte personalen att vi skulle åka hem igen. Vi gjorde det, i tron att vi nu hade sett henne för sista gången.

Varje dag hade vi också kontakt med Tindras husse Ola, för att se hur det gick med våra valpar.

På den fronten var det inga problem. De utvecklades som de skulle och vi åkte dit flera gånger i veckan. Det var roligt att se våra små valpar bredvid de tre gånger större stövarvalparna.

Efter nio dramatiska dygn ringde de tillslut från Ultuna och berättade att Afrodina överraskande nog hade ökat sina trombocytvärden till 156 och att hon var redo att komma hem.

Vi kastade oss omedelbart in i bilen och körde åter de 25 milen till Uppsala för att hämta hem vår älskade och tappra tik.

Idag är valparna sex månader. Min tanke med denna berättelse är inte att avskräcka någon från att ta valpar, men däremot att se över sina försäkringar, för det kan bli ruskigt dyrt.

rasspecial i hundens värld Nr 1: Akita Nr 2: Dvärgschnauzer, riesenschnauzer och schnauzer Nr 3: Stabyhoun och greyhound Nr 4: Labrador och jaktlabrador Nr 5: Kelpie / Lapsk vallhund Nr 6: Cockerspaniel, amerikansk cockerspaniel och jakt cockerspaniel Nr 7: Leonberger och American akita Nr 8: Pudlar, alla storlekar Nr 9: Bracco italiano och basenji Nr 10: Tibetansk mastiff och shih-tzu Nr 11: Korthårig collie, långhårig collie och shetland sheepdog.

Nr 12: Mops och galgo espanol

Utgivningsdatum den 25:e varje månad. Deadline för material och annonser den 15:e i varje månad.

Kennelannonserna läggs in på rasspecialsidorna för respektive ras, om inte annat önskas.

Hundens värld

RUNAR NAESS

62

Runar Naess har många års praktisk erfarenhet av att jobba med varg i fångenskap.

Vargforskaren besökte Tomelilla del 2 Av Natasja Ravenklint

Vargforskaren Runar Naess gästade Tomelilla i november och vi som var där fick lära oss enormt mycket. Kunskap skall spridas, så här får ni ta del av vad vi lärde oss.

I Hundens Värld är vi mycket för att avliva myter om hund och varg. Runar Naess avlivade några på sitt Skånebesök.

Den första myten han slår hål på är att den så kallade flockledaren måste äta först. Så är det inte hos vargar. De som äter först är valparna. Ganska logiskt, eftersom man vill främja fortbestånd. Ganska likt de mänskliga villkoren, om ni frågar mig.

Ytterligare en myt, som också handlar om ätande, handlar om vad vargen äter och inte äter. Det sägs att vargen äter magsäcken, med dess innehåll, och på det viset får i sig annat än kött. Runar föklarar att detta absolut inte är sant. Om man hittar ett byte som en varg har fällt, så finns en bit kvar, magsäcken, den äts tydligen inte alls upp. Vargar är köttätare. Hela 98% av

vargens kost kommer av kött, endast 2% är annat, till exempel bär, om det finns tillgång på det. Köttet kommer mestadels från stora bytesdjur. I Norden är det framför allt älg som varg livnär sig på.

Nästa myt till avrättning handlar om den så kallade alfarullningen, att man lägger hunden på rygg. Detta görs också med hänvisning till hur vargarna beter sig.

Vargar gör däremot aldrig detta. En varg kan å andra sidan av sig själv lägga sig på rygg, men det har inget med att den andra tvingar ner den att göra.

Runar berättar om en händelse på en djurpark, där en vargvalp alfarullades en gång av en människa. Den vargen litade aldrig någosin på en människa igen, efter den incidenten. Det räckte alltså med en alfarulling för att förstöra förtroendet för all framtid. Alfarulla med andra ord absolut inte era hundar! Det är inte så man bygger en relation, eller för den sakens skulle, sätter sig i respekt.

Hundens värld

63 En annan myt, som verkligen etablerats, är att vargar och hundar har samma språk. Runar menar att väldigt mycket av vargspråket har försvunnit under domesticeringen.

Ytterligare en myt som Runar avlivar är begreppet jaktaggression. Det finns ingen som helst aggression i detta beteende, det är en reflex, menar Runar.

Sista myten som Runar tar död på är att man skall skrika när valpen biter en. Det är aktuellt de första tre månaderna, därefter blir ett skrik ett tecken på svaghet. Han säger också att den första sak man blir informerad om när man går in i ett varghägn är att under inga som helst omständigheter skrika till när vargen biter en, och de gör de tydligen alltid, för att se vad man är för en. Vi inser genast att vi måste ligga i hårdträning inför vargmötet, för hur många gånger skriker man inte när en hund biter en?

Vi lämnar myterna och går över till att prata om flyktavstånd. Runar pratar nu om de fyra F:en. Flight, fight, freeze eller fool around, det vill säga, att fly, fäkta, frysa eller fullt bus.

Det första som händer är att vargen eller hunden fryser till, den stannar upp och analyserar situationen.

Därefter bestämmer den sig för om den skall fly eller fäkta, eller för den sakens skull ha fullt bus, vilket den kan visa genom aggressionsdämpande signaler (ofta kallade lugnande signaler) eller någon form av distraktion.

Om vargen eller hunden inte kan göra varken det ena eller det andra, hamnar den i ett tillstånd som kallas för tonisk imobilitet. Det är ett tillstånd när vi bokstavligen tror att vi skall dö. Vi stänger helt enkelt av hjärnan och blir helt apatiska. Man har gett upp.

Just detta är faktiskt en förklaring till en del av de hundbeteenden vi kan se på TV, där en hund går från att vara en fullständig galning, till att bli helt passiv. Det är inte en metod att rekommendera.

När vi har hunden i koppel, i ett hundmöte, så tar vi också bort hundens möjlighet att fly eller ha fullt bus.

Kvar blir fäktandet. Det är mycket bra för oss hundmänniskor att känna till. Tänk på att inte låta din hund möta en annan hund i koppel. Du tar bort hundens naturliga sätt att reagera och kan mycket lättare få fram det vi kallar för aggression, men som här är det alternativ hunden har kvar.

När ett djur har ett flyktavstånd på 0 meter, betraktar man det som tamt. Att vara tam och socialisserad är inte samma sak.

Socialiseringsperioden hos varg och hund skiljer sig väldigt mycket åt, eftersom hundens varar väldigt mycket längre tid, och aldrig helt stängs, även om det blir mycket svårare att socialisera en hund efter tolv veckor.

Runar Naess ritar en bild av hundens liv, där en del handlar om genetiken, en om präglingsperioden och en om lärandet. Han sätter ut födelsen, och tiden för när hunden är tre månader. Jag lägger till en punkt för döden, för att visa på att lärandet pågår hela livet. Det är inte något som plötsligt en dag slutar.

Födelse

Genetik

Präglingsperiod

Lärande Död

3 mån

valpen föds och pågår de första två veckorna. Runar tar valputvecklingen tillbaka ett snäpp. Valpens utveckling börjar med genetiken. Generna talar om vad hunden har potential att bli. Den biten kan aldrig glömmas bort. Runar lägger lika stor vikt vid genetiken, som han lägger vid präglingsperioden och lärande perioden, alltså en tredje del av hunden.

När generna har gjort sitt och valpen föds, så börjar präglingsperioden, enligt Runar, och lägger in såväl neonatala-, övergångs- som socialiseringsperioden i en bit, som utgör en tredje del av hunden. Han menar att det är under den här tiden som påverkar vilka av valpens gener som kommer att aktiveras. Det går alltså att påverka generna med olika stimuli. En hund med väldigt bra genetisk bakgrund kan rasa ihop om inte denna period sköts som den skall. Det är viktigt att komma ihåg. Generna är viktiga, men generna är inte allt. Det är under präglingsperioden som saker och ting så att säga låses fast, hunden blir präglad på dem. Det gäller till exempel Valpens utveckling erfarnheter av människor, andra djur och upplevelser.

När man brukar prata om valputveckling, brukar Den här perioden avslutas när valpen är tre man börja med den neonatala perioden, som börjar när månader och är en enormt viktig period.

Hundens värld

64 En annan period som Runar vill lyfta fram i ljuset, och som ofta glöms bort, är den prenatala perioden, alltså tiden innan valparna föds. Man talar då om den sista tredjedelen av dräktigheten (en tik är dräktig i 63 dygn). Under den här tiden har tiken ett biologiskt behov av att göra en lya, och om hon inte får möjlighet till det kan det påverka själva valpningen negativt. Stressen ökar dessutom om tiken inte får vad hon behöver under denna period. Ordet “stress” på engelska, betyder “påverkan”, vilket är viktigt att tänka på, menar Runar.

Hur påverkar vi våra tikar som skall valpa? Många tikar är till exempel på foder, och bör alltså inte flyttas eller på annat sätt stressas under den prenatala perioden. Tänk på hur man på bästa sätt gör förändringar för fodertikar, så att stressen minimieras.

Uppfödaren har alltså ansvar för nästan två tredjedelar av hur valpen kommer att utvecklas. Det är ett oerhört stort ansvar, och kräver mycket kunskap, både vad gäller genetik och beteende. Det finns många duktiga uppfödare. Det val du gör är väldigt viktigt.

Jaktbeteende En annan aha-upplevelse som Runar bjuder på är indelningen av jaktbeteenden i sex olika delar, grovsök, finsök, smygjakt, angrepp, dödande och mat. Varje del kräver sin mängd energi av vargen (hunden).

Varje del av jakten kräver sin beskärda del av energi.

Varje beteende har sitt mått av intensitet.

I grovsöket har vargen nosen i luften, scannar av, omgivningen. Doftsinnet är aktiverat. I princip pågår grovsöket hela tiden. Det är alltså ett beteende som vargen gör en mycket stor procent av sin tid, ett beteende som inte är särskilt intensivt. När vargen hittar något intressant går grovsöket över till finsök eller detaljsök. Doftsinnet är fortfarande aktiverat och börjar nu bli mer specialiserat, detta sker inte lika ofta som grovsöket.

Om man skulle försöka se det i siffror så antar vi att vargen gör 20 grovsök, endast 15 av dessa ger resultat och går över till finsök. När vargen närmar sig bytet börjar smygjakten, som har till uppgift att minska avståndet mellan vargen och bytet. Av 15 finsök leder endast 10 så långt att vargen upptar denna del av jakten. När vargen kommit tillräckligt nära slår den på en växel till och går in i själva angreppsfasen, här går det undan. Det är en mycket intensiv del av jakten. Av de 10 byten som vargen inlett smygjakt på återstår nu endast 7, tre av dessa flyr, tre möter sådant starkt motstånd att vargen ger upp, och en av dessa kan vargen döda och får på det viset mat.

Av 20 grovsök blev det med andra ord endast ett byte kvar. Vargen får jobba mycket för födan. För att vargen skall få mat måste det finnas väldigt mycket motivation för den första delen av jakten, alltså nosarbetet, för om vargen gav upp, skulle den i slutänden inte få något att äta. En varg eller en hund har därför en väldig motivation att spåra, något vi har dragit mycket nytta av. Sökandet är alltså större till volymen,

Jaktens sex faser Volym

Grovsök

20 st/dag

Finsök

15 st/dag

Smygjakt

10 st/dag

Angrepp

7 st/dag

Dödande

1 st/dag

Mat

1 st/dag Intensitet

men inte särskilt intensitetskrävande, medan den sista delen av jakten, är intensitetskrävande, men å andra sidan behöver inte vargen göra det särskilt ofta. Motivationen att leta efter mat finns där hela tiden, även om man inte är hungrig. Om en varg hamnar i fårflock är den inte tokig för att den dödar alla, den har bara blivit förövad de tidigare jaktdelarna och handlar nu reflexmässigt, inte aggressivt.

Läs mer även fortsättningen på Runar Naess artikel om flockdynamik.

Hundens värld

65

Vill du yla med vargar?

Vi arrangerar ett vargmöte utöver det vanliga. Möt vargarna på världens nordligaste zoo, Polar Zoo, utanför Narvik i Norge. Din guide till vargarnas värld är ingen mindre än vargforskare Runar Naess, som ni kunnat läsa om och av här i Hundens Värld.

Om allt går som det skall, så kommer vi att få uppleva midnattssolen tillsammans med ylande vargar, och sitta på vargberget och yla i kapp. Vi kommer dessutom få uppleva ett möte med vargvalpar (om det blir någon kull i år) och få chansen att vara en del av deras socialiseringsträning.

Boendet sker i militärtält på zoo området, vi tältar med vargar, björnar och lodjur inpå knuten.

Vi kan garantera två händelserika dagar!

Totalt finns 15 platser, och blir det stort tryck på de begränsade biljetterna, så kan vi kanske ordna 15 platser till, men då är det snabbt intresse som gäller.

Datumen för äventyret är den 12-13 juni.

Pris: 4.500 kr inkl. logi, mat, vargmöten och föreläsningar med Runar.

Hundens värld

66

IZOR SÖKER HEM - hos dig?

Izor är en femårig kastrerad pyreneérhund som har bott hos sin familj sedan han kom från kenneln vid åtta veckors ålder. På grund av att familjen inte anser sig ha möjlighet att tillgodose Izors behov omplaceras han. Izor bor nu hos en jourfamilj.

Det första man lägger märke till när man ser Izor är hans storlek. Pyrrar är maffiga hundar, med tjock päls och vacker hållning. De är framavlade för att vara boskapsvaktare och för att skydda flocken mot allehanda faror, samt för att vakta gården.

Izor är ingen krävande hund, men måste få en ägare som har vilja att engagera sig i honom. Då kommer man få en härligt avslappnad kompis som inte bangar för att hänga med på långa promenader i skog och mark. Izors förra familj hade inte möjlighet att aktivera honom så som han behöver vilket ledde till att han tog på sig egna uppgifter: han vaktade den hundgård där han var, samt det rum där han hölls om dagarna. Under den korta tid han varit i jourhemmet har en märkbar förändring skett. Här har han fått regelbundna promenader och tankeövningar, och redan skäller han mindre.

Izor har gått en valpkurs och en allmänlydnadskurs, men eftersom det var länge sedan han jobbades med är han lite ringrostig. Kontakt-, namn- och inkallningsövningar jobbar jourhemmet med nu. Izor kan i dagsläget inte vara lös om det inte finns ett staket, men han går fint i koppel (både kort koppel och långlina), och drar inte även om det springer rådjur eller kommer hundar.

Man måste vara beredd på att lägga ner en del tid på pälsvård för att hålla den tjocka vackra pälsen i fin kondition. Izor bodde sina första år inne i Malmö och fungerar fint även i en stimmig miljö. Han har bott med en annan hund, katter och barn. Vi önskar att han kommer till ett hem på landet, där han inte lämnas för mycket ensam, där man har tid och lust att jobba med honom och låta honom vara med i vardagen. Han kan gärna bo med en annan lugnare hund.

Jourhemmet har en blogg där man kan läsa mer och se bilder på Izor soderhund.blogspot.com http://soderhund.blogspot.com Kontakt Emma Sjölin nås på tel 040-267679 eller 0765-543858.

Kundrecensioner från Adlibris av boken “Klickerträning för nybörjare” av Natasja Atterbom “En mycket bra och lättläst bok som jag varmt kan rekommendera. Denna bok kan läsas av alla, men jag rekommenderar den främst till dig med lite eller ingen kunskap om klickerträning, men som vill lära. I boken presenteras klickerträning enkelt och grundläggande och är mycket lätt för nybörjare att förstå. En superbra bok.”

“En mycket bra, grundläggande och lättförståelig bok, genomtänkt och vägledande, initierad och full med förklaringar och exempel. En bok jag varmt kan rekommendera, trots att det redan finns ett antal bra (och dåliga) klickerböcker på svenska. Intressant och lättläst med en del ny klickerkunskap.”

Type to enter text

176 kr

Hundens värld

67

FLOCKDYNAMIK HOS VARG

Vargen är ett flockdjur, det känner vi alla till, men hur fungerar den egentligen?

Flockstruktur, ledarskap och alfa fakta eller inte? Del 2.

Av Runar Naess

Här följer fortsättningen på Runar Naess artikelom flockdynamik hos varg, första delen finns i nummer 1, som går bra att begära ut helt gratis ifrån vår prenumera-tionsavdelning, om du missat den.

hos flera andra”. (”......atferden til én ulv som utvilsomt kontrollerer, forvalter og styrer atferden til flere andre”.)

Den andra artikeln av Mech;

Eftersom en vargflock nästan alltid faktiskt är en familjegrupp, så är den helt naturliga strukturen i gruppen att barnen följer sina föräldrar. De yngsta barnen (årsvalparna) följer också naturligt sina äldre syskon (ettåringar eller äldre). I någon familj finns det också äldre individer, över reproduktiv ålder, och det är tänkbart att dessa i egenskap av sin erfarenhet också leder några aktiviteter. Dessa är underställda det reproducerande paret, men deltar vanligt i jakt och vid barnpassning.

“Leadership in wolf, canis lupus, packs” är i hög grad en litteraturstudie om vad som har blivit observerat och skrivet om varg och ledarskap tidigare. Här påpekar Mech det faktum att nästan inget någonsin skrivits om ledarskap hos vilt levande vargar. Tack vare vargens flyktiga och tillbakadragna natur finns bara en handfull observationer beskrivna. Ingen tidigare författare har kommit fram till något annat än att både den reproducerande hanen och den reproducerande tiken (”alfa-paret”) leder gruppens olika göromål. Mech presenterar också här sin definition av ordet ”ledarskap” som: ”…beteendet till en varg som omisskänligt kontrollerar, förvaltar och styr beteendet

Uppvaknande och matutdelning Typiskt för en vargfamilj är att valparna förhåller sig relativt lugna i väntan på att föräldrarna skall vakna efter vilan. Även om valparna är aktiva, tar de inte direkt kontakt med föräldrarna innan dessa har vaknat och

Hundens värld

68 blivit aktiva, även om det skall sägas att det ofta är valparnas aktivitet som väcker föräldrarna. Tiken vaknar oftast först. Hon ser också ofta ut som att hon väcker hanen och uppmuntrar honom att skaffa mat, särskilt när det finns små valpar i familjen. En omfattande hälsningsritual sker alltid efter uppvaknandet. När valparna blivit äldre beger sig tiken allt oftare tillsammans med hanen och eventuellt någon annan vuxen ut på jakt. Typiskt för hela året, med parningstiden undantagen, är att hanen oftast leder gruppen på jakt, två till fyra gånger så ofta som tiken.

Under parningstiden går den reproducerande hanen oftast efter tiken, för att vakta henne från andra hanar och ha kontinuerlig kontroll under löpningsperioden.

Efter parningstiden, när tiken är dräktig, går hon tryggt bakom den beskyddande hanen igen.

Eftersom vargar ofta följer skogsvägar, stigar, frusna älvar och andra ”motorvägar” i terrängen, är det i perioder utvilosamt innlysende för alla i gruppen var de är på väg. I dessa fall har man observerat att i de närmaste vem som helst i gruppen kan ta ledningen för en stund.

Jakt Vid angrepp på ett större bytesdjur är det de reproducerande paret (föräldrarna) återigen som tar initiativet att få igenom angreppet. Den reproducerande

hanen är oftast först av de två. Efter timslånga observationer av harjakt på Ellesmere Island, var däremot alla i flocken lika aktiva när de hade möjlighet.

Ettåringarna sprang oftast efter hararna, och ”far” låg många gånger i bakhåll och tog haren som ettåringen jagade, för att därefter ge den till ettåringen eller valparna. Detta observerades vid fyra tillfällen.

Ettåringarna tiggde också väsentligt oftare mat hos hanen (far) än hos tiken (mamma). Den reproducerande tiken fångade bara två harar under all jakt som pågick, och försökte äta bägge själv.

Den obesvarade frågan som Mech ställer är: ”Visar den reproducerande hanen ledarskap bara för att han jagar och kommer tillbaka med mat till den reproducerande tiken? Eller visar den reproducerande tiken ledarskap bara för att hon har kontroll över maten som hon tar med sig tillbaka?

Valpestell Naturligtvis tillbringar den reproducerande tiken åtskilligt mer tid med valparna än vad hanen gör. Hon tar också mer ”ansvar” och initiativ för valparnas välbefinnande, även om alla de vuxna individerna i gruppen deltar i att skaffa mat, leka och generellt visa omsorg för dem. Mamman är också den enda varg som man observerat bära valparna från ett ställe till ett annat.

Vi kommer till dig!

Klickerträning för nybörjare, en kurs som bygger på boken med samma namn.

Göteborg den 28-29 augusti 2009 kl. 9-17 För mer informaton se:

www.hundens.se

Vargen har alltid varit fruktad och avskydd av många människor. Här en tavla med vargjakt med hund på 1700-talet.

Hundens värld

69

I vargflocken där flera än en tik får valpar samma år, är ledarrollerna inom gruppen mycket oklara. Upp till tre kullar i samma flock har observerats (Yellowstone), men man har inte haft tillräckligt med observationer om detta för att kunna komma till någon slutsats angående ledarskapet, annat än att det är mycket komplicerat.

Mech antar att den äldsta reproducerande tiken som regel är mor till den yngre reproducerande tiken och följaktligen fortsättningsvis har en dominant och ledande roll i flocken. Den yngsta tiken kommer kanske att knyta sig till sina egna valpar med tiden, vilket antagligen åter leder till att flocken splittras tillfälligt eller permanent.

Ledarskap?

Sist, men inte minst finns artikeln: ”Leadership behavior in relation to dominance and reproductive stauts in gray wolves”. Den har inte skrivits av Mech, utan i huvudsak av biologen Rolf O. Peterson.

Undertecknad hat träffat Rolf (uttalas Ralf) flera gånger, både i Sverige och i USA, och förutom att han besitter ett brinnande engagemang för vargar, så är han ovanligt ödmjuk och sympatisk. Han är professor vid Michigan Technological University, och har studerat varg och älg på Isle royal i en livstid. Ja, Rolf Persson är själva Isle Royal, även om han övertog jobbet efter Dave Mech – som här bara är medförfattare. Douglas Smith är en annan medförfattare som är ovanligt kunnig, och en sympatisk bekantskap. Doug (uttalas Dogg) började sin karriär på samma sätt som undertecknad (Wolf Park, Indiana), och har varit ledare för övervakning och studier av vargstammen i Yellowstone i snart 12 år. Detta är också studieområdet där 499 timmars observation ligger grund för nämnda artikel.

Men, till själva artikeln om ledarskap, dominans och reproduktion hos varg, och då måste vi först definiera lite terminologi. ”Dominant individ”; är en varg som kan kontrollera beteendet till en annan varg fördelaktig. ”Flockledare”; är den/de individer som alltid styr hela flockens förflyttning. ”Ledarskap”; är inte vad vi vanligtvis tänker om ledarskap, men definieras utifrån

följande fem kriterier: Urinmarkering (1), ofta förekommande (2) och tid (3) som är i täten under förflyttning eller jakt (frontalt ledarskap), initiering av flockbeteende (4) och icke frontalt ledarskap (5) (individ som bryter sig ut och leder flockens aktivitet från en position annat än i täten.

Hur dominans och flockledarskap står i förhållande till varandra är det faktiskt väldigt dåligt dokumenterat hos varg i naturen. Det finns också variationer i beteende mellan olika flockar, och mellan olika årstider.

Dominanta vargar blev i denna studie aldrig observerade att underkasta sig andra vargar, utifrån tolkning av kroppsposition, blick, svans- och öronposition.

Lite statistik Markering observerades 158 gånger, och i alla utom 3 tillfällen var det en dominant reproducerande individ.

Icke-reproducerande individer markerade aldrig, och reproducerande icke-dominanta bara ytterst sällan – och då när de dominanta avelsdjuren inte var närvarande. Flockledarskap visade stora variationer mellan, kön, social rang, årstid och i olika flockar. I genomsnitt gick avelsdjuren först 78% av tiden (lägst: 58% - högst 90%), som också korresponderade med den totala tiden som de var i täten. Flockaktiviteten initierades 40 gånger av en dominant, reproducerande hane, och 34 gånger av motsvarande tik – vilket utgjorde 75% av alla observerade tillfällen. Detta demonstrerade tydligt den väsentliga roll som avelsdjuren har i ledning och i hänseende till aktivitet i flocken.

Icke-frontalt ledarskap var sällsynt. Av de 15 tillfällen som identifierades var nästan alla reproducerande individer som gick från en tillbakadragen position och upp i ledningen under vandring. Vargar vandrar som regel i en rät linje efter varandra, särskilt på vintern. En icke-reproducerande hane tog täten tre gånger under vintern, innan han utvandrade från flocken. Säkert bra för en nyetablerad att kunna prova på först i lite trygg omgivning.

Hundens värld

70 Sammanfattning Rolf Peterson sammanfattar sin studie (som är mycket mer omfattande än vad jag har delgivit här); att den tidigare missuppfattningen (också i litteraturen) av en vargflock som styrd av en dominant ledare, typiskt en ”alfa-hane”, helt enkelt är fel. Det är däremot ett ledarpar, typiskt det reproducerande paret i flocken som delar ledarskap och arbetsuppgifter. Investeringen i valparna är jämt fördelat mellan båda könen, och mellan reproducerande och icke-reproducerande medlemmar av gruppen. Detta avviker från många andra däggdjur, men motsvarar det mönster man ofta hittar hos primater (inklusive människan). Det finns otvivelaktigt individuella skillnader vad gäller ålder, erfarenhet, tidigare förbindelser, temperament och så vidare, men detta har aldrig blivit tillförlitligt dokumenterat. Även om dominanta avelsdjur står för merparten av ledarskapet under vandring, visar studien att också andra flockmedlemmar leder i perioder. Alltså att ”delat ledarskap” kan vara en fördel för gruppen som helhet, med att fördela risken på andra än avelsdjuren. Detta betyder däremot inte att dessa subdominanta individer automatiskt påverkar avgörande beslut i flocken. Det är tvärt emot vanligt för dessa att noga följa vad de dominanta ledardjuren gör varje gång. Avgörande beslut kommer oftast från en av de dominanta ledarna, även om denna för ögonblicket befinner sig i täten.

Skillnaden mellan beslutstagare (genuin ledare) och en individ som ibland leder en aktivitet är klar och tydlig, och påverkas inte av vem som fysiskt ”tar täten”.

Hundar Så till den första frågan; Vad har detta med oss hundägare att göra?

Orsaken till att undertecknad inte har skrivit om temat tidigare är för att det för oss i vargbranschen har varit känt material i flera år, även lång tid innan det publicerades. Jag tycker inte heller att resultaten är något som helst överraskande, så tanken hade inte ens slagit mig att det hade kunnat vara intressant. Men det är det ju! Det vänder ju upp och ner på väldigt mycket av vi tidigare har hört (om varg) i hundvärlden. Det dokumenterar i stor grad att en vargflock inte är en hierarki styrd av dominans. Mer en typ av demokrati, där ledarskapet i stor grad ger sig själv genom att någon individ är förälder, andra inte -- som i en familj.

Då kommer den andra stora frågan; Vad representerar hundägaren för sin hund (canis lupus familiaris)? Vad kan vi människor bäst likna oss vid, om vi nu godtar att hunden faktiskt är en domesticerad upplaga av varg – vilket den otvivelaktigt är. Vilken ”roll” är det vi människor fyller i den struktur som här har skisserats?

Du har väl inte missat vår hemsida? www.hundensvarld.se

71 Kan vi över huvudtaget använda den familjära strukturen i hundhållningen? Varför skulle vi det?

Eller – varför inte?

Nu står det i alla fall där, svart på vitt – nedskrivet av världens främsta experter på varg; L. David Mech, Rolf O. Peterson, Douglas W. Smith med fler.

Källor: Mech, L. D. 1999. “Alpha status, dominance, leadership, and division of labor in wolf packs” Canadian Journal of Zoology 77(8):1196-1203.

Mech, L. D. 2000. “Leadership in wolf, Canis lupus, packs” Canadian Field-Naturalist 114(2): 259-263.

Peterson, R. O, Jacobs, A. K., Drummer, T. D., Mech, L. D., and Smith, D. W. 2002. “Leadership behavior in relation to dominance and reproductive status in gray wolves, Canis lupus”.

Canadian Journal of Zoology 80:1405-1412.

Hundens Världs egen lilla reklamvovve, Kilo, som gör reklam för första numret av tidningen.

Fotograf och tränare: Jonas Mårtensson.

HUNDENS VÄRLD SÖKER Kreativa människor i hundvärlden - till vår serie med samma namn. 11 kreativa människor/företag skall fram i ljuset och presenteras i tidningen.

Hundvärlden är full av kreativitet och nya idéer, är du en av dessa, så skriv en presentation av dig och det du håller på med till oss, och motivera varför just du skall presenteras.

Har du något förslag på någon som du tycker skall presenteras, men som kanske inte kommer på det själv, så går det också bra.

Hör av dig till redaktionen: info@hundensvarld.se.

Hundens värld

72

ATT KÖPA VALP DEL 1

Vad gäller rent juridiskt när man köper/säljer valp?

Av Natasja Ravenklint

När jag träffar nyblivna hundägare och vi kommer att prata om det rent juridiska, vilka rättigheter man har som valpköpare, så är det väldigt många som blir otroligt förvånade. Därför börjar vi vår serie om att skaffa valp med just den juridiska aspekten.

När jag köpte min första valp, skrevs avtal i enlighet med Svenska Kennelklubben. Min valp blev senare så kallad defekt, världens mest perfekta valp visserligen, men han fick bara ner en testikel, vilket så småningom ledde till att jag fick kastrera honom. Dessutom kunde jag inte ställa ut eller avla på honom, vilket jag väl hade

någon slags förhoppning om (åtminstone utställningsbiten).

Min fråga var då, vad har jag för rättigheter? Den frågan kommer upp mellan varven när jag träffar hundägare. Många verkar helt ovetande om att konsumentköpslagen faktiskt gäller lika mycket vare sig det är en hund eller en lampa man köper.

Om man köper en valp som är registrerad i Svenska Kennelklubben, med andra ord vad vi kallar en rasren hund, så är uppfödaren skyldig att skriva ett köpeavtal, om hunden överlåts mot någon form av ersättning.

Hundens värld

73 Köpeavtal De avtal som måste användas är Svenska Kennelklubbens köpeavtal, köpeavtal med bibehållen avelsrätt eller fodervärdsavtal. På baksidan av avtalet finns en ganska finstilt text som också bör läsas. Detta avtal är en säkerhet för både köpare och säljare.

Ett köpeavtal används om du köper eller säljer en valp eller hund. Köpeavtalet innebär att äganderätten av hunden övergår från säljare till köpare, utan någon som helst inskränkning. Inga som helst inskränkningar av äganderätten får finnas om man skriver i detta avtal.

Uppfödaren kan inte kräva något alls av valpköparen, eftersom detta skulle innebära att äganderätten just blev kränkt. Att skriva in villkor i detta avtal bryter mot Svenska Kenneklubbens grundregler.

På köpeavtalet finns en ruta som heter Återköp, om den är ikryssad, så har har köparen rätt att lämna tillbaka hunden. Uppfödaren har ingen som helst rätt att neka till att ta tillbaka den. De regler och priser som gäller för detta står på baksidan av avtalet. Uppfödaren har heller aldrig någon rätt att ta tillbaka hunden.

efter tre år kan inte reklameras. Uppfödaren ansvar för “varan” upphör alltså först efter tre år.

Veterinärbesiktning Något annat som är lika viktigt för såväl uppfödare som valpköpare är att göra en veterinärbesiktning och att behålla intyget från denna. Som uppfödare är det viktigt att man inte glömmer att ta en kopia av detta intyg och att att detta sparas.

Enligt Svenska Kennelklubbens grundregler får detta veterinärbesiktningsavtal vara högst sju dagar gammalt. Med detta intyg kan uppfödaren bevisa att valpen är helt frisk vid köpet och valpköparen kan se att så är falet, och behöver inte bara lita på uppfödarens ord.

Om det finns något fel på valpen vid besiktningen, så kan detta inte räknas som ett dolt fel och kommer därför inte att täckas av försäkringen. Ett sådant fel bör alltid uppfödaren stå för rent ekonomiskt, med andra ord, om valpköparen blir tvungen att vidta någon åtgärd för att komma till rätta med problemet, så skall uppfödaren stå för dessa kostnader. Det man bör tänka på är att man då jämför priser mellan olika veterinärer.

Dolda fel Ett dolt fel är alla slags fel som uppträder inom sex Det man kan göra är då att ta kontakt med uppfödaren, månader efter leverans, det vill säga de är uppfödarens så att denne har rätt att godkänna priset, eller se om det finns ett billigare alternativ, till exempel av ansvar. För att slippa detta ansvar måste uppfödaren kunna motbevisa felet. Efter sex månader är det å andra uppfödarens egen veterinär. Om valpköparen ändå väljer att ta valpen till den dyrare veterinären, så får sidan köparen som måste bevisa att felet fanns vid valpköparen själv stå för mellankostnaden. köpet.

Om du köper en valp som inte är helt frisk, enligt Om köparen vill ha kompensation för felet, så måste denne reklamera felet inom två månader från det att det friskintyget, bör uppfödaren och du komma överens om att antingen priset sänks, med motsvarande vad det har uppkommit, till uppfödaren. Ett fel som upptäcks kostar att rätta till felet, eller att uppfödaren skall stå för

Hundens värld

74 kostnaderna i samband med felet. Detta bör då finnas som ytterligare ett skriftlig bilaga till avtalet.

Precis som en bilhandlare, så säger lagen att uppfödaren har en väldigt stor informationsplikt.

Känner uppfödaren till att det finns något som kan belasta valpen, så skall valpköparen informeras om detta. Om uppfödaren känner till något, som man undanlåter att berätta, så räknas inte detta som ett dolt fel, men uppfödaren är fortfarande skyldig att ersätta det. För att verkligen vara på den säkra sidan, kan det vara bra att även ha den information som uppfödaren delat med sig av skriftligt, så att man inte kommer i senare konflikt om vad som sagts eller inte sagts.

hund inte är det är den inte att betrakta som en renrasig hund, även om man har parat två renrasiga hundar med varandra. Pappar kan inte ordnas senare.

Att hunden är registrerad hos Jordbruksverket är heller inte liktydigt med en registrerad hund. Enligt svensk lag måste samtliga hundar vara registrerade där, medan Svenska kenneklubben enbart registrerar renrasiga hundar.

Varför är detta viktigt?

Det innebär en trygghet för dig. Sedan några år tillbaka måste samtliga raser ha något som heter RAS, en förkortning av rasspecika avels strategier. I RAS tar man till exempel upp vilka sjukdomar som är specifika för rasen, och dessa bör uppfödare ta hänsyn till i sin Försäkring avel. De flesta rasklubbar har också särskilda regler I Svenska kennelklubbens köpeavtal finns en ruta som måste följas för att man skall kunna få sina valpar för “särskild överenskommelse om ömsesidigt försäkringsskydd”. Denna ruta bör man också se till är hänvisade genom klubben. På det sättet innebär detta ifylld, och Svenska kennelklubben rekommenderar sina ytterligare en trygghet för dig som valpköpare. uppfödare att kryssa i denna ruta. Det innebär att uppfödaren lovar att valpen är försäkrad med en dolda fel försäkring under de tre första åren, och att valpköparen lovar att i sin tur ha hunden försäkrad i tre års tid, med såväl liv- som veterinärförsäkring.

Så långt vad gäller valpar som säljs och köps av godkända uppfödare enligt Svenska kenneklubben, och de grundregler som dessa skall följa.

Trygghet Idag säljs det många hundar med papper, trots att de inte är registrerade i Svenska kenneklubben. Om en

Hundens värld

75

DESIGNER DOGS

Mänsklig experimentlusta eller nya raser på gång?

Vad i allsindar är en designer dog? Den frågan har jag fått många gånger om jag tagit upp detta ämne. En designer dog är helt enkelt en korsning mellan två renrasiga hundar.

Skillnaden på en designer dog och en blandras är att en designer dog skall ha två renrasiga föräldrar, med stamtavla, så att man kan följa den bakåt. En blandras kan vara en korsning, vilken som helst, med två, eller betydligt fler, raser bakom.

Enligt Ecyclopædia Britannica härrör termen från de sena 1900-talet, då vissa uppfödare började korsa pudlar med olika raser för att få fram en hund med pudelns päls, eftersom den är allergivänlig, men med andra bra egenskaper från en rad olika raser. Vissa av dessa uppfödare strävar efter att på sikt etablera en ny ras.

Namnen på designer dogs är speciella. Man tar någon del av ett rasnamn och sätter ihop det med en del av den andra rasen. På det viset får man namn som Shichi (shitzu och chihuahua), labradoodle (labardor och pudel) eller puggle (mops/ pug och beagle).

De vanligaste raserna som används i designer dogs sammanhang är pudel, malteser, yorkshire terrier och bichon frisé. De är alla kända för att vara allergivänliga.

Varför designer dogs?

Det beror helt på vem du frågar. I designer dogs kretsar finns det några motiv: Att få fram fler allergivänliga hundraser.

Att få hundar som passar bättre för sällskap.

Att bli av med vissa rassjukdomar och få friskare hundar.

Att öka den genetiska mångfalden.

Goda intentioner, men kanske inte helt enkelt att leva upp till?

Kritiken mot designer dogs går ut på att det handlar om att snabbt tjäna pengar. I detta fall tror jag att det är samma sak vare sig det handlar om renrasiga eller designer dogs. Vissa gör det för pengar, andra av intresse. Seriösa uppfödare, oavsett vad man föder upp, tjänar inte pengar, utan går förhoppningsvis runt, eftersom man lägger ner så mycket tid och arbete på sina hundar, parningar och valpar.

Hundens värld

76 En annan kritik går ut på att bara för att man korsar en ras som har en egenskap, med en annan ras som har en annan, så är det inte säkert att man får de egenskaper man önskar.

Eftersom jag själv har försökt mig på att vara uppfödare, utan något direkt lyckat resultat, så vet jag hur svårt det är. Bara för att man parar hund A med hund B och det på pappret ser ut som en extremt lyckad kombination, så är det absolut inte säkert att det är så i praktiken. Jag minns en helgkurs i genetik som jag tog del av och där vår lärare sade “ju mer jag lär mig om genetik, desto mindre vill jag bli uppfödare”. Jag håller med henne, eftersom jag fortfarande kan väldigt lite, så har min längtan efter en kull igen däremot inte helt och hållet ebbat ut.

Klubbar I USA finns det till och med klubbar för designerdogs, ACHC, eller American Canine Hybrid Club, DDKC (Desiger Dogs Kennel Club) och IDCR (The International Designer Canine Registry). Dessa klubbar erkänner en rad olika hybrider, och deras uppgift är att ha koll på dessa genom register. De strävar alltså efter att likna renrasiga hundar så mycket som möjligt, och ge dessa hundar samma rättigheter som vanliga rashundar har.

Designer dogs är populärt i USA och ibland får man ge mer för en designer dog, än för raserna som står för ursprunget.

Hur många olika designer dogs finns det?

Jag måste erkänna att jag började räkna, men gav upp. Det finns garanterat fler godkända designer dogs än vad det finns raser, alltså långt över 400.

Vissa korsningar känns logiska utifrån de intentioner som sägs förekomma bland dessa uppfödare, medan andra får en att undra om det inte bara är ren

nyfikenhet och experimentlusta, eller vad sägs om en rottaf, en korsning mellan rottweiler och afghanhund.

Jag kan inte förstå överhuvudtaget vad det skulle kunna tillföra på någon av punkterna man nämner för att motivera designer dogs. Eller en brottweiler, en korsning mellan griffon bruxellois och rottweiler. Ja, ni läste rätt. Mopsen här hemma som är väldigt intresserad av den höglöpande rottweiler tiken kanske inte har helt fel ändå? Fast någon sådan godkänd designer dog hittar jag faktiskt inte. Eller vad sägs om en shug? En schäfer och en mops korsade. Vad tillför det mopsen? Och vad tillför det schäfern?

En annan typ av designer dogs tror jag betydligt mer på. Jag tror till exempel att cockapoo (cockerspaniel + pudel), labradoodle (labrador retriever och pudel) och goldendoodle (golden retriever och pudel) kommer att bli raser så småningom. När jag tittar på uppfödare av dessa “raser” i USA hittar jag 70, 178 respektive 164 listade. Det är en ansenlig mängd uppfödare.

När jag senast var i USA och besökte en bokaffär blev jag otroligt förvånad över att det fanns radvis med böcker om dessa korsningar. Jag såg till exempel en bok om puggle, eller mops+beagle (mops=pug). Det måste innebära att det är en mycket vanlig sort, annars blir det knappast en bok av det, vilket mina vänner sedan bekräftade.

Vissa korsningar blir jag nyfiken på. En Labloodhound till exempel. Vi har en blodhund, en ras som jag avgudar, men säga vad man vill om denna ras, särskilt dresserbar är den inte. Därför kan jag förstå att man kan bli nyfiken på att korsa den med något mer dresserbart, som till exempel en labrador. Det verkar däremot, enligt listan, inte vara en av de mest populära designer dogs som finns, för det finns inga uppfödare listade.

Hundens värld

77 Vad säger då dessa uppfödare?

Jag hittar en Goldedoodle uppfödare i Wisonsin som, på sin hemsida, skriver att det här är tal om första generationers korsningar efter kända renrasiga föäldrar. Han menar att dessa första generationens korsningar uppvisar en “hybrid livskraft”, med det menar han en tro att avkomman av två olika renrasiga hundar, ärver de bästa egenskaperna från sina föräldrar, att de helt enkelt är friksare och starkare.

TÄVLING

Är det sant? Är dessa designer dogs friskare? Rent statiskt sätt är det faktiskt så, har man två hundar av olika raser med känd bakgrund och korsar dem med varandra, så blir avkomman statistiskt sätt friskare än föräldrarna. Korsar man däremot dessa barn vidare blir avkomman statiskst sätt sjukare än en normal renrasblandning. Det tror jag inte att så många känner till. Blandraser anses ofta som friskare och mentalt bättre, vilket alltså delvis är en myt.

Titta på bilderna i denna artikel. Vad är det för designerdogs ? Vi är inte ute efter rätt “namn”, utan vilka raser man korsat.

I designer dog kretsar verkar man vara medveten om att man faktiskt inte alls vet vad man får när man skaffar en blandras, vare sig det är en designer dog eller inte. Variationen i en kull kan vara enorm. Jag skulle verkligen ha velat hitta bilder på en hel kul av griffon bruxellois och rottweiler, samt ha fått följa deras utveckling under de två första åren. Jag är ganska säker på att den hade varit väldigt varierad.

En fördel med att köpa en rashund är att man faktiskt kan säga väldigt mycket om hur hunden kommer att bli. Vi vet nästan på centimetern hur står den blir, hur mycket den väger, vad den har för egenskaper och så vidare, eftersom vi har avlat på det under så lång tid är det nu förutsägbart. Det är det som gör det till en ras. När det gäller blandraser är det inte så, vilket ofta

Gissa vad det är för designer dog!

Skicka din lösning till tavling@hundensvarld.se.

Svaret skall vara oss tillhanda senast den 15 mars 2010. Om fler har rätt svar lottar vi vinnaren bland dessa. Vinnaren meddelas i nästa nummer av tidningen.

1:a pris 1 ex av boken “Klickerträning för nybörjare”.

2:a pris Godisväska.

3:e pris 3 st klicker.

HUNDENS VÄRLD

verkar glömmas bort.

SKICKA IN FOTON? Hur skickar man lämpligast in foton till tidningen?

Bränn bilder på en CD och skicka till Hundens Värld, Östergatan 12, 273 30 Tomelilla, eller e-posta till info@hundensvarld.se, eller via Skype eller Facebook.

Vi tackar dig i slutet av tidningen för att du bidrog till tidningen, men kan inte skriva fotograf vid varje bild.

www.hundensvarld.se

HUNDENS VÄRLD SÖKER Har ditt företag produkter som ni vill skänka till redaktionen och som vi i vår tur kan lotta ut i någon tävling?

Vi tar tacksamt emot produkter.Skicka dem till oss, eller hör av er till oss: info@hundensvarld.se.

www.hundensvarld.se

78

HUNDENS VÄRLD tackar: Våra annonsörer:

Samarbetspartners:

Skribenter:

Hitta djur Hundens Utbildningsakademi Jussikia kennel Knattebergas kennel Rasta hunden

Blå Stjärnans djursjukhus Jonas Mårtensson, fotograf

Ebba Björklund Ann-Christine “Mimmi” Eriksson Runar Naess Kathy Sdao

Fotografer:

Övriga:

Sponsorer:

Jonas Mårtensson Ebba Björklund Anna-Carin Lönn Lars Göran Thorman Jenny Krantz Maria Michaëlsson Runar Naess Sylvia Johansson Carolina Björklund Ann-Christine “Mimmi” Eriksson Emelie Öhr

Våra ca 4000 prenumeranter!

Allla vänliga schnauzer, dvärgschnauzer och riesenschnauzer människor.

Alla läsare som kommit med förslag och idéer.

Dessvärre inga att tacka än så länge, men hör gärna av er med förslag!

OBS! Om vi glömt att tacka någon, så ber vi så otroligt mycket om ursäkt (lite administrativt krångel). Hör av er, så tackar vi er i nästa nummer.

I nästa nummer av HUNDENS VÄRLD: Rasspecial: Stabyhoun och greyhound

En gastkramande historia om en ensam griffon i öknen i Arizona.

Vi träffade let.vet och hudspecialisten Birgit Holm på Blå Stjärnans djursjukhus och pratade hud och allergier.

Vi har varit på besök hos en kennel och startar ny serie med duktiga uppfödare i fokus.

OBS! Fortsätt att komma med idéer, så återkommer vi med spännande reportage i kommande nummer av tidningen.

NÄSTA NUMMER UTKOMMER 25 MARS