Hundens Värld Nr 5/6 2010

HUNDENS VÄRLD nr 5 2010

MAJ/JUNI

NU enklare att ladda ner!

1

Hur man gör sig av med en oönskad hund. s. 28

Rasspecial: Lapsk vallhund s. 52

Mayas berättelse s. 12

Rasspecial: Kelpie & Working Kelpie s. 74

Lydnad: Läggande under gång s. 42

2

Valpens 12-regel s. 70

INNEHÅLL Hundar och Människor 11 Farliga hundar

70 Valpens tolvregel Socialisering är en viktig del av valpens liv och av att vara

12 Mayas berättelse

uppfödare. Här får du tips!

73 Träningstips för valpen

och som startade en rörelse.

Lär din hund att peka, ett otroligt nyttig

16 Jacks berättelse En hund som väntar på sin dödsdom, trots att det är mycket oklart vad som egentligen hänt.

hjälpmedel om hunden blir rädd för något.

90 Frågor att ställa sig innan valpköpet

En ny gästskribent kommer med tips om vad man bör

20 Fenix berättelse Fenix matte blev efterlyst i radio och hunden tvångsomhändertagen, trots att matte gjort alla rätt.

22 Är vi lika inför lagen?

Likartade händelser resulterar i mycket skiftande domar.

ställa sig för frågor innan man skaffar hund.

Forskning och Rön 38 Tillsynslagen

I ett arbete från SLU har fyra studenter gått igenom den

23 Hectors berättelse En renrasig rottweiler, med en aktiv familj, hamnar i klistret på en hundklubb och skall dö.

26 Notiser om kamphundar

nya tillsynslagen. Vi tar del av kunskapen.

Övriga inslag

41 Vad kan vi göra?

Rosa Munkorgarna är en kampanj som vi startat till för-

Dagspressens syn på hundar.

27 Tips för vad du kan göra Hamna inte i deras sitation själv.

28 En oönskad hund En natt bands en hund upp utanför vår lokal.

mån för hundarna Maya, Jack, Fenix, Hector och Storm.

59 Fotografera mera Några tips som kan göra dig till en bättre hundfotograf.

82 Polarzoo

Vi gjorde en fantastisk resa till Narvik i Norge och upplevde ett par underbara dagar tillsammans med vargar på Polarzoo. Häng med oss!

32 Storms berättelse En hund gör absolut ingenting, men skall ändå dö.

88 När det kostar att hjälpa Vi tog hand om en hund, och vår hund dog nästan.

Träning och Beteende 42 Läggande under gång Lydnadsmoment i klass ett.

45 Världspremiär på Rallymix Världens första tävling i Rallymix ägde rum i Tomelilla.

62 Vad är amichien bonding?

En ny gästskribent och anhängare av amichien bonding presenterar träningsmodellen.

66 Snäll och samarbetsvillig Marie Hansson ger tips om hur hon har fått sina hundar både snälla och samarbetsvilliga.

Hälsa och Friskvård 48 Den åldrande hunden

Del två av vår serie om den åldrande hundens behov.

60 Massagekurs

5

Avel och Valpar

Vilka hundar är farliga och vem avgör det?

Maya är en blandrastik som blev tvångs omhändertagen

NR

Raser och Typer

52 Rasspecial: lapsk vallhund 74 Rasspecial: kelpie

Återkommande inslag 5 6 7 8 10 81 94

Ledare Insändare Minneslunden Nyheter från hundvärlden Tävlingsresultat Månadens bild Hundens Värld tackar

Tävlingar och Erbjudanden 10 10

Tävlingsresultat Ny tävling

Vi gick på massagekurs och fick bättre relation med våra hundar.

3

0760-475 470

Yrkesutbildning:

Hundägarutbildning:

1 årig Instruktörsutbildning

Valp- och grundkurs

Ger dig en bred grundutbildning att stå på, oavsett vad du vill göra med hund. Utbildningen ger tre diplom Hundinstruktör, Hundinstruktör med klickerinriktning och Rallylydnadsinstruktör.

Varje månad startar vi en valp- och grundkurs, hela året runt. Lär dig förstå din hund, skapa en god relation och kontakt, arbeta på inkallning, få tips om hur du kan göra vardagen lättare och mycket, mycket mer.

Blodspårsinstruktör

Kantarellsökskurs

För dig som redan är hundinstruktör finns nu möjligheten att komplettera med en fortbildning till blodspårs-/viltspårsinstruktör.

Vill du aktivera din hund och kanske samtidigt hitta skogens guld? Att leta kantareller är en rolig aktivitet, som samtidigt gör din hund trött på ett härligt sätt, eftersom hunden får använda sin nos.

Kantarellsöksinstruktör

Rallymixkurs

Ytterligare en fortbildning för dig som är instruktör.

Här får du lära dig att leta kantareller, något som brukar vara en populär kompletterande kursverksamhet.

Rallymix är en blandning mellan rallylydnad, freestyle, agility, vardagslydnad och en hel del annat. På ett roligt och positivt sätt aktiverar du din hund.

Start: 11 september

9-11 juli

3-4 juli + 7-8 augusti

Rallymixinstruktör 27-29 augusti

Komplettera ditt kursutbud med den nya svenska orginalsporten Rallymix. Som grundare av sporten är vi ensamma att kunna certifiera instruktörer. Du blir förutom instruktör även domare i Rallymixens två första klasser.

28-30 juli

Start: 1 juli

Klickertränarutbildning Start: 3 september

Tycker du att det är spännande med klickerträning.

Vill du lära dig mer om att sätta kriterier, lägga på signaler, förstå hur inlärningspsykologin verkligen fungerar, och allt annat som klickerträning verkligen innebär? Gå vår klickertränarutbildning.

Klickerinstruktörsutbildning

Se mer av vårt utbud på:

För dig som verkligen vill lära dig vad klickerträning innebär och som sedan vill sprida detta vidare till dina elever. Förkunskapskrav är hundinstruktör. Förutom hund, tränar vi också getter och höns.

www.hundens.se

Start: 3 september

4

Start: start varje månad

Ledare Ny tidning. Nytt program. För första gången gör vi tidningen i ett riktigt program, vilket vi har fått lära oss att vi inte gjort tidigare. Det skall vara därför som uppladdningen har varit lite si så där och att vi har dragits med lite andra barnsjukdomar, men nu skall detta förhoppningsvis vara ett minne blott. Bara en hake, ett nytt program är ett nytt program och man lär sig dem inte i en handvändning (kan någon förklara för mig varför man inte gör saker och ting användarvänligare?). Lite förändrinar har därför skett med utseendet, helt enkelt för att jag inte har någon aning om hur man gör vissa saker i det nya programmet, men vi hoppas att ni lär er att vänja er med vissa nyheter, eller att ni till och med tycker att det blev bättre.

Jag börjar bli trött på att ursäkta mig för saker och ting i tidningen, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det här är ett hobbyprojekt, som förhoppningsvis inom en inte allt för avlägsen framtid, blir åtminstone en bisyssla. En hobby utövar man på sin fritid och dygnet har inte mer än 24 timmar. Vi har flera gånger fått frågan hur vi hinner, och nu har vi helt enkelt inte hunnit. Det beror på arbete med hundar.

Sedan förra numret av Hundens Värld kom ut har vi varit väldigt upptagna av ”Fallet Maya”, som ni kan läsa mer om i detta nummer. En hund, bosatt i Malmö, som blev tvångsomhändertagen och skulle avlivas, för att hon vaktade sina valpar när hon kände sig hotad. Det har dessutom visat sig att Maya är långt ifrån ensam om att drabbas av ett sådant hemskt övergrepp. Efter ett tag insåg vi att Maya verkade vara toppen av ett isberg.

Just nu är det flera hundar som sitter på, vad vi vill kalla ”death row”. På hundarnas death row verkar det däremot vara ganska svårt att överklaga. Det verkar inte finnas särskilt goda chanser att någon ringer och stoppar det hela i sista sekund. Beslut verkar ligga fast. Själva historierna verkar inte ens vara verifierade. Det verkar inte heller som om man har tagit någon hänsyn till vare sig bevis eller vittnen, eftersom det inte är någon ”brottsundersökning”.

Trots detta avlivas hundar alltså. Skriv på listor, protestera och fram för allt, hjälp andra hundägare som har hamnat i en omöjlig situation.

Vi har också hunnit med att göra en resa till Polarzoo utanför Narvik i Norge. Det var en fantastisk resa som vi naturligtvis också berättar om i detta nummer. Vi fick också möjlighet att ta en hel del bilder på vargar, som ni kommer se framöver i HV. Efter vår Norgeresa fick vi vara med om en riktig katastrof, när en hund vi tog hand om, bet en av våra hundar så allvarligt att han hamnade på sjukhus i en vecka. Igår fick han komma hem, så även detta har naturligtvis upptagit vår tid och finns också med i tidningen.

Vi har också insett att det blir omöjligt för oss att komma ut med tidningen en gång i månaden under sommarhalvåret. Dels är det hundhögsäsong, dels vill vi faktiskt också försöka ta hand om hus och trädgård, därför blir det dubbelnummer ett tag framöver. Vi hoppas att ni har förståelse och att ni inte blir allt för besvikna över detta.

En nymodighet som teknikrädda jag har gett mig i kast med är Facebook. Vi har tidigare försökt lägga upp konto för Hundens Värld, utan att lyckas, och jag har även då klagat över användarvänligheten. En vacker dag gick det dock, fråga mig inte hur, så nu finns Hundens Värld på detta forum också, besök oss gärna där och bli vän med oss.

Tillsammans är vi starka!

Ha kul tillsammans med din hund, Natasja Ravenklint

Detta har upptagit väldigt mycket tid och energi, för att inte tala fritid av oss. Som om inte det var nog skedde ytterligare en väldigt akut hundinsats. Rätt var det var satt det en övergiven american staffordshire terrier utanför Hundens Utbildningsakademis lokaler i Tomelilla, vår arbetsplats. Någon hade bundit fast honom mitt i natten, där satt han ensam och övergiven, i sin egen avföring, tills vänliga människor räddade honom fem timmar efter att han bundits fast. Vi fick där göra en insats att rädda denna hund, som senare visade sig heta Tyson, men vi kallade honom ”Kompis”.

Mer om alla dessa hundar kan ni läsa om i detta nummer.

5

I N S Ä N D AR E !

Svar på insändare i förra månadens tidning: Hej Jag håller med Erica A. helt och fullt .

Det är inte hundarna det är fel på utan uppfödarna av blandraser. De vill bara tjäna pengar. Det hade varit bra om det fanns en organisation som ägnade sig åt blandraser endast och hade i stort sett samma regler som SKK. Vilka raser som är lämpliga att blanda t.ex är ju väldigt viktigt dels för utseende (exteriör) och även för mentaliteten.

Men vad som bör uppmärksammas är att blandraser är inte heller är billiga!

De kostar mer än hälften av ett pris på rasrena hundar. Inköpet är ju inte den viktigaste kostnaden utan det är vad, när och hur hundens liv blir i framtiden som KAN kosta pengar.

MVH Jill Hej Jill och alla andra läsare!

Så roligt att du kommer med ett gensvar på en annan insändare!

Vi håller förövrigt helt och hållet med dig om att det borde finnas mer kunskap om vilka raser som är direkt olämpliga att kombinera. mvh Natasja och Malvina Läsare som är nöjd med tidningen: Hej! För första gången har min förbenade dator lyckats ladda ner tidningen, och det må jag säga - SKITBRA tidning!!!!

Nu ska jag bara få en av dom där 2 meterstyperna i familjen, lägga den på min hemsida - så att folk kan länka till den.

Men jag vill även ha tillgång till nr 1-3, men får inte riktigt till det, skulle ni kunna skicka dom igen till mig?

Kramar på er!

Maria

6

Hej Maria och alla andra läsare!

Så roligt att du gillar vår tidning och att du vill att andra skall hitta till den också. Tusen tack för att du vill få de tvåbenta att få till en länk på din hemsida.

Nu finns alla våra nummer upplagda på vår hemsida: www.hundensvarld.se Där kan man välja att antingen läsa den som PDF eller att läsa den on line i en blädderbar tidning. Välj och vraka. Vi har förstått att många läsare har haft problem med de länkar vi skickat, men att de från hemsidan fungerat bra. Vi har ingen teknisk förklaring till detta, men hoppas att det fungerar bra även för dig. mvh Natasja och Malvina

”arkiv” och ladda ner tidningen som bläddertidning. www.hundensvarld.se Lycka till! mvh Natasja och Malvina Hej Jag vill inte längre ha er tidning i min inkorg, mailadressen ni hänvisar till funkar inte Monika Hej Monika och alla andra läsare!

Vi ber så mycket om ursäkt för att de länkar vi skickat ibland har varit obrukbara. Tidningen är ny, och dessutom gratis, och har en del barnsjukdomar som vi gör vårt bästa för att råda bot på. Vi hoppas få behålla dig som läsare,

Tre prenumeranter som är missnöjda med tidningen:

mvh Natasja och Malvina

Hej!

Hej,

Tycker det hela är jättedumt!

Vad har jag för nytta av att ladda ner information på engelska när jag inte kan språket.

En svensk tidning skall vara på svenska .

Ni behöver inte skicka fler nummer.

Härmed vill jag avsäga mig min prenumeration av Hundens värld då jag finner att jag aldrig har tid att läsa den.

Också det faktum att den är helt webbaserad gör att jag inte har lust att gå in och läsa den. Trodde att det var ngt för mej men eftersom jag inte ens tittat på ett enda nummer hittills är det ingen idé att fortsätt prenumerationen. Jag är ledsen men jag föredrar en tidning i handen - även om det här alternativet helt klart är miljövänligare.

Karin Hej Karin och alla andra läsare!

Oj, nu har det blivit något missförstånd.

Naturligtvis är tidningen helt och hållet på svenska. Däremot är den tjänst som vi använder oss av, You Send It, på engelska. Det meddelande som vi skickar med tidningen är däremot på svenska. Vi håller naturligtvis helt och hållet med dig, det hade varit idiotiskt att ha en svensk hundtidning på engelska, eller något annat språk än svenska också för den delen. Vi håller oss till svenska språket och översätter artiklar på andra språk när det är nödvändigt.

Om du inte vill ha tidningen via You Send It kan du gå till vår hemsida (helt och hållet på svenska), gå därefter till

Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar Zeljka Hej Zeljka!

Tråkigt att höra att du inte har tid att läsa vår tidning. Kanske kommer vi en dag i pappersformat. Det är också mycket en ekonomisk aspekt.

Mvh Natasja och Malvina

Minneslunden Nelly Jag fick låna en ängel Som spred sitt ljus i mitt liv I varje andetag Du togs bort från mig, Alldeles för tidigt Jag fick låna en ängel, För en stund Sov gott gumman, Linda

zxå

Anni F 2001-10-24 D 2010-03-26 Till minne av min älskade dansksvenska gårdshund Anni. Vi hade ett aktivt och underbart liv tillsammans, tävlade i rallylydnad och viltspår, tränade freestyle och lydnad.

Du är saknad, Annette Boussard

zxå 7

NY HETER FRÅN Ökat antal

hemlösa hundar Finanskrisen sätter sina spår. I England ökade de hemlösa hundarna med 11%. Under 2008 samlade man in 107.228 hundar från gatorna. Strax under 10.000 hundar avlivades, vilket var en ökning med ca 3000 hundar.

I England har man nu infört obligatorisk märkning av hund, precis som den lag vi har i Sverige redan.

2,5 miljoner kronor till två organisationer som endast arbetar med omplaceringshundar.

Den arbetslösa hunden

j8i

Visste du att ca 90% av en gatuhunds, eller vildhunds, vakna tid går åt till att leta mat. Hundar jagar som regel inte för att få föda, utan går och letar rester på till exempel soptippar och soptunnor.

Spårvagnsolycka

Vi ger våra hundar mat i en skål och har på det viset befriat hunden från dess huvudsakliga arbetsuppgift.

i Göteborg

En blandrashund fastnade med kopplet i spårvagnen när de klev av. Spårvagnen körde iväg och hunden släpades efter.

Några kilometer senare lyckades man få stopp på den. Hunden fördes genast till Blå Stjärnans djursjukhus, men livet gick inte att rädda.

Trafikolyckor är en av de vanligaste dödsorsakerna hos hund.

Det gäller inte bara bilar, utan cyklar, spårvagnar och annan trafik.

j8i 8

Man testamenterade

Ge tillbaka hunden sitt arbete genom att inte längre servera maten i matskål. Var kreativ och låt hunden hitta sin föda själv.

j8i Hundtätast i Sverige 1. Jönköping 2. Jämtland 3. Norrland

HUNDVÄRLDEN Matkultur i Kina Det blir kanske förbjudet att äta hund i Kina. Enligt ett kinesiskt lagförslag kan vi hoppas på det. Håll tummarna!

j8i

Hundvalpen fick

pojken att börja prata I England föddes Liam Hainsworth för fyra år sedan. Han hade inlärningssvårigheter och hade inte sagt ett enda ord, när han fick mopsvalpen Millie av sin farfar. Efter endast två veckor yttrade han sina första ord, hund och mamma. Innan dess hade han aldrig ens försökt säga något.

Liam var så lycklig över sin valp och det var fantastiskt för hans mamma att titta på de två som trivdes så bra tillsammans.

En dag tog sig en tjuv in i trädgården och stal Millie, och sedan den dagen har Liam åter blivit helt stum.

Innan Millie gjorde entré i Liams liv hade han också fått vredesutbrott med jämna mellanrum, efter att valpen kommit till huset försvann dessa. Nu när Millie är försvunnen har även dessa kommit tillbaka.

Liams mamma berättar också att han går runt i huset och letar efter valpen, trots att hon förklarat för honom att hon är borta.

j8i EM i hundkapp I augusti händer något historiskt i Simrishamn, Skåne. För första gången någonsin arrangeras Europa Mästerskap i hundkapp i Sverige. Deltagare från hela Europa samlas i sydöstra Skåne. Det kommer att kappas med både whippet och greyhounds.

Semifinaler: 11 augusti kl. 16.00 Finaler: 14 augusti kl. 12.00 För mer information: www.cimbriahk.wordpress.com

j8i 9

Tävlingsresultat - vinnare Tips från

JYCKE-TRYCK

Hej, Jag har länkat i vänstermarginalen på min blogg i länklistan. http://collieflickan.blogspot.com/

CD-skiva med ljudträning;

Har också lagt in en post om tidningen.

Tack för en intressant tidning och för att man får läsa den gratis!

Vänliga hälsningar Karin och Lassie Grattis Karin!

Du har vunnit första pris i tävlingen i HV nr 4! Eftersom du är ensam om att ha hörsammat vår tävling, skall du, förutom boken ”Klickerträning för nybörjare”, få en bonus bestående av 3 klickers. Tack för att du länkat till oss och lycka till med träningen, Natasja och Malvina

Pris: 224:-

Agility

strategisk handling för bättre position

Fototävling 9

789187 652523

MARIE HANSSON ◊ Känns hunden för snabb? ◊ Har du svårt att hinna dit du vill på banan? ◊ Känner du dig för otränad eller för gammal jämfört med många andra?

I den här boken får du lära dig vad du kan göra!

Här får du lära dig alla knep om hur du kan föra hunden på banan, även om den är för snabb för dig! Om att få hunden självgående och självständig.

130 sidor Pris: 224:-

Glad midsommar på er alla läsare.

176 sidor (omarbetad 2010)

MARIE HANSSON

Ut med hund och kamera och fota! Bilderna skall vara inne senast den 20 september.

MIN BÄSTA VÄN: aktivering & hundpsykologi

Nu väntar sommar, sol, bad och allt annat härligt uteliv. Vi vill att ni förevigar aktiva hundminnen från sommaren 2010. Vi kan kalla det ”Actionfoto”. Vi vill ha fart och fläkt i bilderna, samtidigt som vi vill att de skall vara somriga. På det viset kan vi förhoppningsvis fylla vintern med minnen som håller oss igång till nästa sommar.

Min bästa vän Aktivering & hundpsykologi

Marie Hansson

Prata om att förena nytta med

Vi utlovar fina priser! tavling@hundensvarld.se Hundens Värld förbehåller sig rätten att publicera bilder som kommit in. Samtliga bilder kommer att komma med, antingen i tidningen eller på vår hemsida (läsarnas bilder).

10

www.jycke-tryck.se www.jycke-tryck.se

Hund & Människa

Farliga hundar?

- vem avgör vilken hund som är farlig?

Av Natasja Ravenklint

I Norge är vissa hundraser redan förbjudna. I Danmark kommer troligtvis hela 14 raser att förbjudas den 1 juli. De här raserna kallas i Sverige för ”kamphundar” och i Danmark för ”muskelhundar”.

I Norge är pitbullterrier, amerikansk staffordshire terrier, tosa inu, dogo argentino och fila brasileiro olagliga att inneha. På gång är även förbud mot staffordshire bullterrier. Börjar man förbjuda går man snart mot fler förbud.

En svensk familj fick erfara den hårda lagen när de flyttade till Norge, utan att känna till att lagen fanns, med sin american staffordshire terrier. Snart fick de reda på att hunden var olaglig och att den skulle avlivas inom två veckor. Hunden omhändertogs i väntan på avlivning.

Familjen överklagade till tingsrätten och fick rätt, men polisen vägrade lämna tillbaka hunden, trots att familjen lovat att omedelbart ta hunden från Norge. Polisen överklagade därefter beslutet till nästa instans, även där fick familjen rätt, men polisen lämnade ändå inte tillbaka hunden, utan överklagade till högsta domstolen, som valde att inte ta upp fallet. Ett år efter omhändertagandet, januari 2010, fick familjen tillbaka sin hund. Behöver vi säga att de flyttade tillbaka till Sverige?

I Danmark är man på väg åt samma håll. 14 raser skall förbjudas, eftersom man bestämt sig för att dessa är farliga. Raserna är pitbull terrier, fila brasileiro, dogo argentino, amerikansk staffordshire terrier, tosa inu, boerboel, kangal, centralasiatisk ovtjarka, kaukasisk ovtjarka, tornjak, sarplaninac, staffordshire bull terrier och amerikansk bulldog. De här hundraserna får inte importeras eller avlas på, och de som finns i landet skall kastreras. På det viset skall raserna dö ut i Danmark. Tills de befintliga hundarna dör ut skall de bära munkorg och är belagda med koppeltvång när de är utomhus. Förslaget har inte gått igenom än, men allt tyder på att det kommer att bli så.

Är vi på väg i samma riktning i Sverige? Helt främmande är inte tanken. Vi hittar en motion till riksdagen, lagd av Mikael Oscarsson (kd) år 2005, som vill ta i med kraftag mot kamphundarna och åtminstone införa importstopp som i Tyskland.

I januari 2008 fick vi en hårdare lag i Sverige, som inte många hundägare känner till, den nya tillsynslagen med inriktning mot aggressiva hundar. I denna nya tillsynslag finns bestämmelser om när en polismyndighet får omhänderta en hund. § 3 säger att polisen endast får ingripa då tillsynen över djuret är så pass bristande att andra mindre åtgärder inte skulle vara tillräckliga. Vilka andra åtgärder kan vara aktuella? Vi kommer att titta närmare på detta i Hundens Värld.

Vem bedömer om en hund är farlig? På vilket sätt är till exempel en american staffordshire terrier farligare än en rottweiler? Är det politikerna i riksdagen? Polisen?

Domare, nämndemän och åklagare?

Kan en pittbull terrier döda? Absolut, men det kan en new foundland också (vi har ett fall i Sverige, där new foundland hundar dödade sin ägare i hundgården). Golden retriever leder bitstatistiken, är de farliga då?

Klart att hundar är potentiellt farliga. De har utan tvekan kapacitet att döda en människa. Precis som vi människor har den kapaciten. Det innebär däremot inte att vi gör det, även om det finns mördare och till och med seriemördare. Skall vi förbjuda mänskligheten för att några människor är riktigt farliga?

Läs den skrämmande historien om Maya på nästa uppslag.

11

Hund&&Människa Människa Hund

MAYAS BERÄTTELSE

KAN DETTA ÄVEN HÄNDA DIN HUND? Av Natasja Ravenklint

Mayas valpar fem veckor gamla.

Maya var fortfarande tvångsomhändertagen när bilden togs.

En dag i början av maj blev jag uppringd av en vän som undrade om jag, i egenskap av hundpsykolog, skulle kunna komma och hålla ett litet tal för en hund, Maya, på en demonstration i Malmö. Hon hade blivit tvångsomhändertagen av polisen och skulle nu avlivas om inte något gjordes. Jag hade läst lite snabbt om det tidigare och tyckt att det var en märklig historia. Allt lät så osannolikt, så här kunde det väl inte vara, för så gick det väl inte till i Sverige?

12

gar senare fattade samma myndighet beslut om att hon skulle avlivas. De skäl man uppgav för dessa beslut var att Maya den 3 april hade attackerat och bitit en person så svårt i ansiktet att denne fick sys med 30 stygn. Polisens hundbefäl har därefter försökt göra en besiktning av Maya, men inte kunnat göra detta då hon var så aggressiv att det fanns risk för poliserna att skadas. Polisen kom därför till slutsatsen att det var nödvändigt att avliva hunden, så att hon inte skulle kunna åsamka någon annan skada i framtiden.

Jag bad min vän skicka allt tänkbart material, så att jag kunde läsa om fallet och se om jag trodde att jag kunde bidra med något. När jag satte mig ner för att läsa Mayas berättelse hopade sig frågorna. Jag skall nu försöka redogöra för vad som hände. Till min hjälp har jag domen från Förvaltningsrätten, som kom onsdagen den 12 maj.

Var detta hela sanningen?

Naturligtvis inte. Det hade inte blivit någon berättelse om Maya om det hade varit så. Det visade sig finnas väldigt mycket mer bakom historien, som dessutom kunde förklara Mayas beteende.

Den 6 april 2010 beslutade sig polismyndigheten i Skåne län för att omhänderta Danijelas hund Maya och tre da-

Maya är en fem år gammal tik. Hon är en korsning mellan american staffordshire terrier och bullterrier (i medierna

Hund & Människa blev det dock pitbull). Den 26 mars 2010, alltså endast åtta dagar innan attacken på en man, fick Maya tre valpar.

Den 3 april skulle en kompis till Danijelas dåvarande pojkvän komma förbi. Danijela ville inte det, eftersom Maya hade valpar, men hon fick inte gehör för sin vilja, utan kompisen dök upp ändå. Vad som sedan skedde har inte rätten kunnat fastslå, eftersom den bitne och Mayas matte inte är helt ense om händelseförloppet. Jag skall försöka redogöra för detta, dels med utgångspunkt från vad som står i domen, dels med utgångspunkt från Danijelas berättelse och dels från ett besök jag gjorde hemma hos Danijela.

Domens syn på händelsförloppet: Danijela står med Maja i hallen ca 1,5 meter från ytterdörren, där den besökande mannen står. Danijela är upprörd över att mannen har kommit trots att hon inte velat det, därför argumenterar hon med honom. Efter en kort stund hoppar hunden på mannen och biter honom.

beslöt att åka och tvångsomhänderta Maya. Det gjordes med stort pådrag. Danijela har angett att 11 poliser var med, och att hela situationen var mycket tumultartad.

Man tog också med sig valparna, trots att man inte hade någon laglig rätt att göra det. Man gjorde det av humanitära skäl, det vill säga för att tik och valpar skulle få vara tillsammans.

Maya och valparna hamnade på ett pensionat, där Maya visade stor aggressivitet. Polisen kunde därför inte göra en mentalitetsbedömning och bestämde sig för att det var nödvändigt att avliva Maya. Något som Danijela överklagade. Under de första nio dagarna gick Maya ner 7 kg i vikt.

Det är mycket lätt att förstå Mayas stress i denna situation. Hon har precis blivit förd hemifrån. Främmande människor håller henne i en bur där hon inte har möjlighet till lugn och ro, och mitt i denna situation har hon sina valpar.

Danijelas syn på händelsförloppet: Hon är upprörd över att mannen har kommit på besök, trots att hon uttryckt att hon inte vill det. Detta talar hon om när mannen kommer hem till henne. Under argumentationen som pågår cirka fem minuter, skäller Maya konstant och visar med ett tydligt kroppspråk att hon inte vill ha mannen där. Mannen säger då att han minsann vet hur man handskas med aggressiva hundar. Han tar några steg fram mot Maya och böjer sig över henne, då hugger hon.

Maya till djursjukhuset När Maya omhändertogs hade Danijela meddelat att hon var orolig för att Maya var sjuk, trots detta gjorde man inte någon undersökning av henne. Den 16 april, tio dagar efter tvångsomhändertagandet kom veterinär till platsen och kunde konstatera att Maya led av livmoderinflammation. Hon togs då akut till Malmö Djursjukhus där hon kastrerades. Valparna var under de dagar hon var på sjukhuset kvar på pensionatet, trots att man inte hade någon laglig rätt att ha valparna omhändertagna och trots att de nu inte längre fick vara tillsammans med sin mamma.

Mina observationer: Hallen ligger vägg i vägg med sovrummet, där Mayas valpar fanns vid tillfället för attacken. Utrymmet mellan ytterdörren och dörren till sovrummet var endast cirka en meter långt, vilket alltså innebär att en okänd person som kommer in i hallen, antagligen uppfattas som direkt hotande mot lyan av hunden. Vid mitt besök är det mycket lätt att förstå hundens perspektiv på händelsen.

Förvaltningsrätten bedömer senare att Mayas sjukdom troligen också är en bidragande förklaring till hennes agerande mot mannen, eftersom hundar som har ont kan göra saker de normalt inte skulle ha gjort. Det bör också påpekas att Maya aldrig tidigare gjort något utfall mot vare sig hund eller människa.

I hallen finns dörren till sovrummet, där valparna låg, samt en dörr till vardagsrummet. Om Maya hade önskat en reträttväg för att hon var rädd för egen del, hade hon haft det in till vardagsrummet. Vid själva tillfället stod dessutom Maya och Danijela i direkt anslutning till den öppna dörren. Med tanke på det mentaltest jag sedan bevittnade av Maya, vilket vi återkommer till, är det därför osannolikt att Maya vid detta tillfälle var rädd för egen del, utan mycket troligare att hon ville skydda sina valpar.

Danijelas förklaring till händelseförloppet låter också mycket rimligt. Att mannen går fram mot Maya och böjer sig över henne, efter att först ha argumenterat med Daniejla låter som en högst trolig förklaring till en attack av en hund, som dessutom har valpar i nära anslutning till detta.

Tvångsomhändertagandet Den 6 april bestämmer sig offret för att anmäla händelsen till polisen. Det resulterade i att man omedelbart

Några dagar efter att Maya kom tillbaka från Malmö Djursjukhus flyttades hon till ett annat pensionat. Det var antagligen ett mycket stort lyckokast för Maya. Där blev hon omhändertagen av en man som inte var rädd för henne och som hon kunde knyta an till. Hon gick åter upp i vikt.

Polisens test av Maya Jag hade blivit tillfrågad om jag ville närvara vid det test polisen skulle göra på Maya, för att avgöra om hon var farlig eller inte. Testet utfördes på Polisens hundanläggning vid Revinge den 29 april kl. 09.00.

Maya fick under detta test vara med om en situation som liknande den händelse då hon bet mannen, det vill säga, att hon var tillsammans med Danijela i en trång hall, då det kom in en man. Detta gör man för att se vad hunden gör i en liknande situation.

Nästa test gick ut på att Danijela och Maya skulle stå bakom ett hus, när en främmande man kom runt hörnet 13

Hund & Människa

Ett axplock a figurerat i medi och sade hej. Situationen arrangerades för att se hur Maya skulle fungera i en vardaglig situation.

Den tredje testen bestod av att testledaren skulle leka med Maya, för att se om hon lätt gick upp i stress och om hon hade onaturligt stor kamplust.

Den fjärde situationen var ”Dumpen”, som även ingår i MH test (mentalbeskrivning hund), korning och polisens L-test (lämplighetstest), där en overall far upp några meter framför hunden. Testet går ut på att se hur hunden hanterar en sådan situation. Vill hunden fly eller fäkta, och hur lång tid tar det för hunden att släppa den obehagliga händelsen?

Den femte testsituationen var ”Släden”, som ingår i både korning och polisens L-test. Vid detta test for en skum människosiluett upp på en släde, som sedan fördes sakta fram mot hunden.

Vid den muntliga förhandlingen i Förvaltningsrätten uppgav besiktningsmannen hos polismyndigheten att hunden visade mycket små aggressiva inslag, men att hon snarare var rädd och valde att fly från de obehagliga situationerna. Han menade dock att en hunds rädsla och osäkerhet kan leda till att hunden blir offensiv och försvarar sig i ett läge där den inte längre har möjlighet att fly.

Enligt samma rätt, så uppgav hundinstruktör och hundpsykolog Natasja Ravenklint, som var med vid testen 14

och som vittnade om den under rättegången att Maya förvisso var rädd, men att hon klarade av testet förvånandsvärt bra, med tanke på vad hon hade varit med om. Hon menade vidare att hunden absolut inte visade någon aggressivitet, utan rädsla och försiktighet, och att hon rekommenderade rehabilitering för Maya, på grund av allt hon varit med om, så att både Maya och Danijela lär sig att hantera denna rädsla. ”Förvaltningsrätten instämmer i denna bedömning och anser att hundens mentala egenskaper i sig inte är sådana att hunden utgör en sådan fara för människor och djur att den måste avlivas. Beslutet om avlivning ska därför upphävas. Därmed finns inte längre skäl för ett fortsatt omhändertagande.”

Förhandling och dom Den 7 maj hölls förhandlingen i Förvaltningsrätten i Malmö. Danijelas försvar hade kallat tre expertvittnen, Anders Hallgren som mångårig hundtränare, hundpsykolog och författare till åtskilliga böcker, Kersin Malm, etolog som skrivit sin doktorsavhandling om hundars beteende, samt mig, Natasja Ravenklint, som hundpsykolog, men framför allt för att jag varit vittne till det test som utfördes på Maya.

Texten ni just läst utgår från vad som framkom vid rättegången. Det mesta finns också med i domen.

Hund & Människa

av rubriker som ia om Mayas öde.

Efter förhandlingen beslöt man att omedelbart återlämna Maya till Danijela i väntan på att dom skulle meddelas.

Domen föll den 12 maj och då upphävdes avlivningsbeslutet. Enligt domen blev Maya helt fri. Hon fick varken koppel- eller munkorgstvång. Danijela blev däremot rådd att lära sig mer om Mayas beteenden: ”Däremot anser rätten att det finns en viss osäkerhet gällande Danijela Mudris förmåga och vilja att utöva tillsyn över och sköta hunden. NN (polisen som gjorde besiktningen) har uppgivit att han inte betvivlar Danijela Mudris vilja att tillse sin hund, men att han är osäker på om hon i alla lägen kan förutse hundens beteenden. Både NN och Natasja Ravenklint har gjort bedömninen att hunden är rädd och att det finns ett behov av att Danijela Mudri lär sig förstå och hantera sin hunds beteende.

Förvaltningsrätten anser att risken för att en liknande situation som den aktuella kommer att inträffa i framtiden är ytterst liten, särskilt med hänsyn till att hundens livmoder har opererats bort och att den därför inte kommer att kunna få fler valpar i framtiden, men att en viss risk likväl kvarstår.

Förvaltningsrätten finner därför att Danijela Mudri skal föreläggas att genomgå en utbildning för att förstå och lära sig hantera sin hunds beteende, t.ex. den TACTutbildning som erbjudits henne av Natasja Ravenklint, för att hindra att hunden i framtiden orsakar skador eller avsevärda olägenheter.”

TACT står för Touch Associated Clicker Training och är ett rehabiliteringsprogram framtaget för arbete med rädda och aggressiva hundar. Maya och Danijela kommer att gå denna utbildning hos Hundens Utbildningsakademi under vägledning av Julie Robitaille (USA) och Emma Parsons (USA), samt Natasja och Malvina Ravenklint. Alla fyra gör arbetsinsatsen gratis för Maya och Danijelas skull.

HUNDENS VÄRLD SKÄLLER TILL • Vi har valt att, i samtliga artiklar, låta bli att nämna polisernas namn, eftersom flera poliser har mottagit hot, i samband med dessa ärenden.

• Vi anser att Förvaltningsrätten kom fram till rätt beslut i Mayas dom, och att det ur djurrättsperspektiv är förkastligt att omhänderta hundar på detta sätt, men vi kan också förstå polisens perspektiv.

• Vi anser att ingen människa skall bli hotad för att de utför sitt arbete.

• Hot hör inte hemma i ett rättssamhälle, utan vi använder oss av lagliga medel för att nå dit vi vill.

15

Hund & Människa

JACKS BERÄTTELSE - ORD STÅR MOT ORD Av Natasja Ravenklint

När vi på Hundens Utbildningsakademi och Hundens Värld blev engagerade i fallet Maya stod det snart klart att det fanns fler hundar med liknande berättelser som blivit tvångsomhändertagna. Nästa fall vi kom i kontakt med var Jack.

TV4 har blivit den kanal som har rapporterat om dessa fall. I TV4 Nyheterna var rubriken ”Chanslöst för Jack”.

Jacks ägare Christian Ranta känner nämligen att det är precis så det är. Jack är dömd på förhand för att han är av så kallad kampras.

När jag träffade Danijela Mudri så var hon förtvivlad över att ingen från polisens sida hade hört hennes version av historien. Polisen hade tagit fasta på offrets berättelse och valde att förlita sig på den. Detta skedde i Skåne. I Västerbotten gick handläggningen till på liknande sätt.

Christians version av vad som hände blev inte heller betrodd, trots att det finns flera vittnen, utan offrets version betraktas som sanningen. Christian är naturligtvis förtvivlad över detta och tycker att det känns som om 16

Jack är dömd redan på förhand, bara för att att han är en american staffordshire terrier.

Berättelserna i grova drag Offrets berättelse: Enligt Västerbottens Folkblad heter den bitne Halim och han tycker att det är självklart att Jack skall avlivas. Han menar att han fått sy 14 stygn i ansiktet och att det inte alls handlar om någon repa, vilket ägaren hävdar. Han hävdar också att han blev tvungen att äta flytande föda med sugrör under två veckors tid, på grund av skadan.

- Hunden anföll utan förvarning. Tack vare snabba reflexer hann jag vrida bort huvudet, annars skulle den ha bitit mig i halsen, menar Halim, enligt Västerbottens Folkblad. Ägaren har sagt att jag bara fick en skråma i ansiktet och att han ska rädda hunden, kosta vad det kosta vill. Det gjorde mig ledsen och sårad. Vart har människovärdet tagit vägen, frågar han sig enligt samma tidning.

Hund & Människa Jacks ägares berättelse: Ägaren, Kristian Ranta, menar å sin sida att man utgått från påhittade saker, att man utelämnat uppgifter och omformulerat utlåtanden, också enligt Västerbottens Folkblad. Han bedömer att det hela var en olycka och att en av hundens tänder har råkat komma åt Halims ansikte och gett upphov till en repa. Kristian menar också att bilden av vad som hände har varit väldigt ensidig, att man bara tagit hänsyn till Halims version, trots att det finns vittnen till det inträffade.

Kristian menar, enligt samma tidning, att det som har hänt, om man väljer att lyssna på vad vittnen säger, är att Halim har böjt sig fram över hunden och sträckt ut handen. Jack har då ställt sig upp på bakbenen för att hälsa, med tassarna i höjd med Halims bröstkorg. I detta läge skall Halim ha fått panik och slagit till Jack. De två skall då ha tappat balansen och i samband med detta tumult skall Jack ha skadat Halim med sina tänder, något som alltså enligt Kristian helt och hållet var en olyckshändelse. Kristian menar också att det finns vittnen till händelsen och att polisen inte har varit intresserade att höra dessa.

Det är alltså inte bara själva skadan som skiljer Kristians och Halims berättelse. Kristian menar att Halim var framme hos hunden, medan Halim menar att han stod en bit bort vid sin bil när han helt oprovocerat blev påhoppad. Är offrets historia sann, så är det självklart att polisen måste ingripa. Hundar som attackerar oprovocerat är naturligtvis farliga att ha i samhället, men om denna historia inte är sann? Tänk om det faktiskt är så att Jack har åsamkat personen rivsår i ansiktet vid en misslyckad hälsning? Hur hotade är inte våra hundar då?

Otaliga är de fläskläppar jag har fått när våra hundar, blodhund och rottweiler, hoppat upp på mig för att hälsa.

Tänk om det hade hänt någon annan? Hade de tvångsomhändertagits då? Vågar vi ta hit folk alls i fortsättningen?

Polisens test Kristian fick ha Jack hemma hos sig i sju dagar efter incidenten, sedan var det dags för polisen att testa Jack.

När Kristian pratade med besiktningsmannen sade denne: ”Varför har du inte avlivat hunden än?” Denna kommentar fick Kristian att känna att Jack var utdömd redan innan testen genomfördes och han valde därför att ha en filmkamera med sig under testen. Då han gjorde detta i smyg blev enbart ljudet upptaget, alltså ingen bild. Det är denna ljudupptagning som är Kristians bevis.

Här kommer Kristians redogörelse av testen och därefter polisens, i form av vad som stod i besiktningsprotokollet.

Enligt Kristian tog testledaren fram något som såg ut som en lädersäck som satt fast i ett snöre. Polisen smällde denna i marken, så att både Kristian och Jack hoppade till. Jack gick då in bakom Kristians rygg. Polis-

mannen smällde trasan i golvet i cirka 30 sekunder.

Därefter kastades trasan undan och Kristian uppfattade det som att polisen försökte agera hotfullt, genom att stå och stirra på hunden. Det pågick i cirka 10-12 sekunder, därpå började polisen ryta åt hunden och göra utfall. Jack stod hela tiden vid Kristians sida. Under både utstirrningen och rytningarna gav endast Jack ifrån sig några mindre ljud.

I nästa del av testet kastade testledaren en leksak cirka 20 meter och Kristian fick då släppa hunden. Jack lunkade fram och luktade lite ointresserat på den, rörde den lite med tassen, men var inte intresserad. Kristian fick då hämta honom.

Efter detta fick Kristian ta Jack, i löst koppel, förbi en samling med fyra människor. Jack nosade lite på dem, men följde efter Kristian. Han viftade på svansen, och luktade på dem både på framsidan av benen och på baksidan.

Därefter följde momentet ”Släden”, en pappdocka som är fastsatt på en släde. När släden drogs fram reagerade Jack genom att skälla och därefter backade han. Han rörde sig inte framåt efter detta. Kristian fick veta att han skulle släppa kopplet. Jack närmade sig trots detta inte släden, utan stod kvar snett bakom Kristian och skällde.

Efter att tiden gick avtog skallet. Kristian fick då ta tre steg mot släden i taget, tills han var framme vid dockan, där skulle han hålla för ansiktet på den. Jack kom som närmast 2-3 meter bakom Kristian, men ville inte gå ända fram. Kristian fick då veta att han skulle avbryta, och samtidigt som han ställde sig upp, gick dockan sönder och föll i hop med ett brak. Kristian fick ta Jack i koppel, medan en polis skulle försöka sätta upp dockan igen.

Det misslyckades och en polis fick då sitta och hålla fast dockan, medan Kristian skulle passera tillsammans med Jack, som skällde, men det avtog nästan helt när polismannen lämnat dockan och ställt sig med de övriga igen.

Kristian fick ta Jack förbi dockan några gånger, varje gång tog han sig närmare och närmare, men så föll dockan åter ihop. Jack skällde igen. En kvinnlig polis frågade då om hon skulle ta fram en stol för att hålla upp dockan, men besiktningsmannen säger att testet skall fortsätta. Kristian och Jack går förbi en gång till, men där avbryter testledaren testet och säger att Jack omedelbart skall omhändertas.

Så långt Kristians upplevelse av mentaltesten, här följer polisens redogörelse.

Polisens besiktningsprotokoll I besiktningsprotokollet för Jack framgår att Christian och Jack har en väldigt bra relation, och går man till facebook gruppen ”Jacks berättelse” så finns otaliga bilder på dem ihop som tyder på ett mycket nära band.

Protokollet utgår från att det är offrets händelse som är korrekt och skriver sedan: ”Med anledning av händelsen 17

Hund & Människa och det inte förekommit något tidigare som har gjort att ägaren borde insett att hunden kunde gå till angrepp mot personen, så är inte bristande tillsyn klarlagt utan hundens mentalitet som utlöst angreppet.”

•

Hunden omhändertogs i samband med besiktningen, eftersom man där bedömde hunden som farlig.

•

Så här beskrivs Jack i besiktningen: • • • • • •

Har litet jaktintresse.

Vid uppmaning till kamp i trasan vågar inte hunden vara med och leka, blockerad i rädsla.

Hunden visar stor skärpa vid slädprovet och kan överhuvudtaget inte avreagera då hot upphör.

Rädslan i kombination med brister i tillgänglighet och mod, och stora aggressioner gjorde att testen fick avbrytas.

Kan ej avreagera/ Höggradigt nervös på grund av detta felbeteende.

Då hunden har bitit en person i ansiktet utan förvarning då han hoppat upp mot denna person och personen avvisade hunden är risken uppenbar för fortsatta angrepp utan förvarning med stora skaderisker som följd eftersom hunden går mot ansiktet.

I samband med att jag inte kunde kampa med hunden uteslöt jag trasan och tittade på hunden intensivt då den stod med ägaren och hunden backade inte undan då utan stelnade till och ett angrepp kunde ha skett närsom helst varför jag avbröt detta provet.

På grund av att hunden utlöst ett angrepp utan föregående varning och i kombination med redovisad test kan jag inte förslå någon annan åtgärd än avlvning.

Beslutet och domen Den 29 april kom polisens beslut och domen över Jack: ”Polismyndigheten beslutade den 27 april 2010 att Er hund omedelbart skulle omhändertas, efter ett mentaltest den 27 april 2010, för att hindra att den ska orsaka ytterligare skador eller avsevärda olägenheter eftersom den bitit en människa svårt i ansiktet den 20 april 2010” ”Den sammantagna bedömningen av hunden, mot bakgrund av tidigare angrepp och det redovisade testresultatet gör att polismyndigheten inte kan se någon annan lösning än avlivning för Er hund för att hindra skada eller avsevärd olägenhet. Polismyndigheten anser inte att mindre ingripande åtgärder är tillräckliga i detta fall” Christian Ranta överklagade naturligtvis domen, men

Press to Jack fi pp: c dom d k sin andra en 1 j uni 20 avlivningsmåste 10 i honom nnebära att , vilket d andra som så far e ser lig att å in anses tgärder än avlivn ga tillräck ing liga.

18

Hund & Människa

Jack: I Tidningsrubriker

hade oturen att detta skedde precis i samband med att en helt annan hund, en rottweiler, bet ett barn. Jacks handläggare såg paraleller mellan de både fallen och förordade bland annat därför avlivning.

Christan Ranta kan inte tolka polisens ingripande på annat sätt än att de försöker utrota kamphundarna, att de tar varje chans de kan, för att omhänderta en hund som de sedan kan avliva. Christian upplever att kamphundar är rättslösa, eftersom det räcker med en misstanke för att hunden skall avlivas.

- Polisen har struntat i dokumentationen, de tar inte upp bilderna, de tittar inte ens på skadorna på mannen, utan målar upp en bild av en man med svåra ansiktsskador, utan dokumentation. De utgår alltså från hans anmälan, att det är jättesvåra skador, säger Christian Ranta till TV4 Nyheterna.

att alla raser kan utveckla ett aggressivt beteende, inte bara så kallade kamphundar. Hon menar också att de har valt att omhänderta Jack för att de skall förhindra att sådant här händer igen. Polisen har dömt att risken att det återupprepas är så stort i Jacks fall, att ett tvångsomhändertagande var nödvändigt.

-Vi jobbar på det här fallet fortfarande och vi har inte fattat något slutgiltigt beslut ännu och vi kommer att få in det material som behövs för att vi skall kunna fatta ett slutgiltigt beslut i ärendet, säger Carina Lundberg till TV4 Nyheterna.

Under tiden detta arbete pågår sitter Jack tvångsomhändertagen. När jag skriver detta har Jack varit omhändertagen i drygt tre veckor. Om Jack inte är fri när tidningen kommit ut, innebär det att det handlar om ytterligare två veckor.

Carina Lundberg, kommissarie på polisen, säger däremot

Gör din röst hörd!

-

er ga

ROSA

A RN

M

U N K OR G A

för e

Vill du vara med och protestera mot tillämpningen av tillsynslagen?

Hundens Utbildningsakademi har startat kampanjen Rosa Munkorgarna, så att vi på ett tydligt sätt kan manifestera att vi hundägare är oroliga över hur denna tillämpning kan komma att drabba vår hund, eller någon annans hund.

Målet är att manifestera vårt missnöje i en landsomfattande demonstration, där vi skall gå med våra hundar i rosa munkorgar, helt oavsett ras.

Sök efter Rosa Munkorgarna på Facebook, eller kolla på HVs hemsida.

19

ng

erade hu n ag dä

Hund & Människa

FENIX BERÄTTELSE - AVLIVNINGSHOTAD BRIARD Av Natasja Ravenklint

Det kom ett brev från ännu en hundägare som blivit av med sin hund. Fenix är en briard, men är klippt så att han liknar en riesenschanuzer. Fenix bor i Västra Stockholm tillsammans med sin matte Helene med familj. Fenix har nu varit tvångsomhändertagen sedan början av mars.

Helene och Fenix var ute på promenad tillsammans med en vän och dennes hund. De gick till ett skogsparti där det inte brukar vara folk i rörelse, för att där kunna släppa hundarna så att de kunde leka. På hemvägen lät de hundarna vara lösa, eftersom det fanns en stor isvall och det inte gick att koppla hundarna förrän de tagit sig över denna. I vanliga fall brukar hundarna annars 20

alltid vara kopplade på den sträckan. När själva olyckan skedde var Fenix cirka fyra meter framför Helene. Precis i en korsning kommer en mamma och hennes dotter fram till Fenix. Helene kallar omedelbart på Fenix, men det blir lite tumultartat, då kvinnan blir rädd och börjar fäkta med armarna. Fenix börjar då att springa mot dom. Flickan vände sig om och Fenix fäller henne med sina tassar, därefter går allt mycket fort och ingen hinner riktigt uppfatta vad som händer, men Helene lyckas väldigt snabbt koppla Fenix.

Meningarna om vad som sker går därefter isär. Flickans mamma menar att Fenix har tagit tag om barnet och skakat henne, medan Helene menar att det är helt omöjligt,

Hund & Människa eftersom hon under den korta tid det tog för henne att koppla Fenix hela tiden hade honom under uppsikt och absolut inte såg något sådant beteende. Helene betvivlar överhuvudtaget att det har förekommit något bett, men om det har gjort det måste det ha varit ett mycket hastigt bett eftersom Fenix inte bet barnet när Helene kom fram.

En sak som är gemensamt i alla fallen är att man inte hört vittnen till händelsen. Förutom Helene, mamman och dottern, så var även Helenes vän med, och hon bevittnade det hela, men har inte hörts av polisen. Hon känner inte heller igen den beskrivning som mamman gör av händelsen. Hon kan intyga att Helene handlade väldigt snabbt, och att hon själv inte hann koppla sin hund innan Fenix var kopplad.

Situationen var förstås uppjagad, alla sade fula ord eftersom stämningen var uppjagad. Helen pratade med flickan och bad att få titta på hennes arm, eftersom hon inte kunde se något på jackan. Flickan visade sin arm och Helene såg att det fanns ett sår, som behövde plåstras om, men Helene kunde däremot inte se om det verkligen var tal om ett hundbett, och inte ett sår från fallet på den hårda isen. Under tiden Helene tittar till barnet sitter Fenix lugnt vid hennes sida.

Flickans mamma hade inte tillgång till bil, därför kom de överens om att Helene skulle skjutsa dem till Karolinska Sjukhuset. Hela sällskapet gick därefter tillsammans hemåt. De bor mycket nära varandra. Det är endast tre hus mellan dem. De bestämmer att de skall stanna vid Helenes bil, tillsammans med hennes väninna, medan Helene går upp till lägenheten för att lämna hundarna, men när de kommer fram till bilen har mamman ändrat sig och lämnar platsen. Hon ringde då polis och ambulans, utan att berätta att det var det hon tänkte göra, för att sedan återkomma och berätta att hon just gjort det.

Helene blev då väldigt förvånad och tyckte att hon väl då kunde klara sig själv, något hon ångrar idag. Eftersom

Helene visste var de bodde och de visste var Helene bodde, så tänkte hon att hon kunde ta kontakt med dem senare.

Efterlyst via TT Det som senare skedde förvånade Helene väldigt mycket. Hon blev efterlyst via TT. I rikstäckande rubriker kunde Helene läsa om sig själv. Hon kände sig kriminell, som en bankrånare som hängdes ut i tidningar och radio. Helene ringde naturligtvis och angav sig själv. Istället för att polisen då skulle be henne att ta med sig Fenix för att göra ett test, så kom det två hundpatruller och civilpoliser, som spärrade av portuppgången och tvångsomhändertog Fenix.

När polisen kartlade ärendet gick man helt och hållet på mammans berättelse av händelsen. Man brydde sig inte om att höra varken Helene eller hennes väninna.

Helene menar också att polisen har ändrat sina motiv till varför Fenix är tvångsomhändertagen. Först var det för att han var aggressiv, men när han inte visade detta i polisens test, gick det över till att han var vanvårdad, eftersom man ansåg honom som kraftigt överviktig. När han kom in på Hundstallet, som är den plats där han hållits sedan tvångsomhändertagandet, vägde han 42 kg, vilket är en rimlig vikt för en briard-hane. De menade också att han hade tandförluster, vilket Helenes veterinär menar att Fenix inte lider av, och han har heller ingen infektion eller annat i munnen som orsakat tandförlusten.

Polisen menade även att han hade för långa klor.

När den här texten skrivs har Fenix varit tvångsomhändertagen i drygt 13 veckor. När ni läser texten har han varit omhändertagen i ytterligare några veckor, om inte historien har fått sitt slut. Just nu väntar han på sin avlivningsdom, men vi hoppas naturligtvis att denne berättelse kommer att få ett helt annat slut, och att Helene får tillbaka sin älskade hund.

Hundens Värld söker dig som varit med om något liknande!

I det här numret av Hundens Värld har vi valt att lägga fokus på fem hundöden, men vi undrar naturligtvis om det finns fler, eller om det är just de senaste månaderna som tillsynslagen har börjat tillämpas på det här sättet.

Vi vill göra din röst hörd också.

Vad tycker ni läsare om de här berättelserna? Tycker ni som vi att det är otroligt upprörande att hundar döms så hårt för en första förseelse, eller tycker ni att det är rätt?

Skall vi ha en lag som förbjuder vissa raser? Vilka raser skulle det i så fall vara?

Var med och debattera!

21

Hund & Människa

Är vi lika inför lagen?

Norrköping Spelar det någon roll var vi bor i landet hur vi kommer att bli bedömda enligt tillsynslagen? Det verkar dessvärre så. I Norrköping blev en kvinna attackerad av en hund, som var i lina, då hon cyklade förbi. Hunden bet kvinnan i benet.

Enligt Norrköpings Tidningar sade polisens brottssamordnare Calle Nöjd: -Troligen blev hunden triggad av cykeln, det kan vara så med jakthundar. I Norrköping tar man tydligen hänsyn till hundars beteenden och arbetsområde när man fäller avgöranden.

En anmälan hade först gjorts enligt brott mot lagen om tillsyn av hunar, men Calle Nöjd menar att det troligen kommer att bli tal om ett civilrättsligt ärende, med motiveringen: Vi kan ju inte polisanmäla en hund för misshandel. Alltså får ägaren försöka komma överens med offret. Om de inte kan göra upp så får man ta upp frågan i domstol.

Malmö Enligt Sydsvenska Dagbladet skedde ett par attacker på människor av hundar i Malmö måndagen den 7 juni. Två hundar, korsning mellan rottweiler och bullmastiff, attackerade först en mamma och hennes fyraåriga son när de var på väg hem från dagis. Plötsligt såg mamman hur två hundar stod och nosade på hennes sons huvud. Hon blev dödförskräckt och skrek för att få hundarnas uppmärksamhet. Hon kom fram till sonen och hundarna och lyckades få sonen bakom sin rygg, men då bet en av hundarna henne i armen. Det var inget kraftigt bett, då det gick inte hål.

- Jag var så fruktansvärt arg. Den skulle hoppa upp mot mig, men jag knäade den lätt, sade mamman enligt Sydsvenska Dagbladet. Efter detta gick hon in i huset för att hämta ett järnrör, så att hon kunde freda sig och sin granne, ifall hundarna skulle gå till attack mot dem. Hundarna var dock inte kvar på platsen. De hade sprungit vidare och attackerat en man i närheten.

Polisen kom till platsen, men då hade en av hundarna redan blivit överkörd. Den andra hunden omhändertogs av polisen.

- Polisen träffade den och kollade hur den reagerade mot andra hundar och människor. Den är skärrad, men verkar inte vara tokig, säger Mats Attin, inre befäl på Malmöpolisen, enligt Sydsvenska Dagbladet, som också skriver att ägarna verkar vara lämpliga och att det hela verkar vara en olyckshändelse, och att hundarna bara råkat smita ut från sitt radhus. Samme polis menar att ägarna både är ångerfulla, förtvivlade och beredda att ta konsekvenserna och att de är helt okända av polisen sedan tidigare.

Mamman som blev biten är säker på vad hon tycker om hundarna: - Jag är glad att i alla fall en av hundarna är död, för hade jag hittat den hade jag nog själv slagit ihjäl den, sade hon till Sydsvenska Dagbladet.

22

Hund & Människa

HECTORS BERÄTTELSE - ROTTWEILER PÅ ”DEATH ROW” Av Natasja Ravenklint

Ännu en av alla dessa hundar som sitter på ”deathrow”, vad skall man annars kalla det, heter Hector och är en tre år gammal rottweiler. Ägaren är en aktiv hundmänniska, som tog sin hund på hundkurs och som fick åka hem utan hund. Polisen omhändertog den på platsen.

Den 7 april åkte Gunilla Söderberg till Västra Bittene Hundklubb för tredje gången tillsammans med sin tre åriga rottweilerhane Hector. Av oklar anledning hade man från klubbens instruktörers sida låtit barn och hundar springa lösa på planen innan hundkursen började.

Enligt utredning och vittnesförhör framkom det att instruktören, ej klar utan under utbildning, hade slagit Hector, när han var lös och hade hoppat efter ett barn.

Därefter kopplades han, och då sprang barnet åter fram mot hunden. Hector tog barnet över bakhuvudet och nacken och tryckte ner det mot marken. Han släppte inte själv, utan höll ner barnet tills två personer fick bort honom.

Det blev stort pådrag. Polis, ambulans och ambulanshelikopter kom till platsen, men när skadorna undersökts, av läkaren i ambulanhelikoptern, visade det sig inte vara så allvarliga som man kanske först hade trott. Barnet, en femårig pojke, fördes därefter i vanlig amublans till sjukhuset. Pojken fick dock sövas och tejpas, då det fanns två sår i bakhuvudet och två sår i nacken. Barnet fick åka hem senare samma dag.

Hectors ägare är noga med att påtala att hon inte förringar skadan som hunden åsamkat barnet, men menar att han inte skall behöva plikta med livet för att människor har fattat felaktiga beslut, det vill säga låta hundar och barn springa på en hundklubb. Gunilla förringar alltså inte händelsen och har sagt sig vara beredd att både ha munkorg och koppel på Hector. Hon har också haft kontakt med hundpsykologen Ulrika Claesson Månsson för att hon skulle kunna bedöma Hector, samt göra ett behandlingsprogram för honom, med tanke på det trauma han har fått uppleva sedan den 7 april, då han varit tvångsomhändertagen och blivit utsatt för polisens test. Gunilla har sagt att hon gladeligen står för dessa 23

Hund & Människa

Åtgärder enligt lagen (2207:1150) om tillsyn över hundar och katter Beslut Polismyndigheten beslutar att omedelbart omhänderta rottweilern Hector, 3 årig hanhund, chipmärkt, tillhörande Gunilla Söderberg med stöd av ovanstående lag. Omhändertagandet ska bestå tills dess att hundens egenskaper testats för att utröna hundens aggressivitet och farlighet och nytt beslut tas.

Omständigheter och grund för beslutet Hector befann sig i koppel tillsammans med hundägaren på en hundträningsplats på Kaggesgården, Bittene utanför Vedum den 7 april 2010. En femårig pojke kom plötsligt springande mot/förbi Hector som då enligt vittnesuppgifter som ligger till grund för detta beslut, gick till angrepp mot barnet genom att stöta pojken till marken och därefter kraftigt bita pojken över nacken då han låg ner. Hunden höll fast greppet och det krävdes två personer för att få hunden att släppa pojkens hals och nacke. Pojken fick en sårskada på 4 cm och det är okänt vid beslutstillfället om det finns inre skador. Pojken fördes i ambulanshelikopter till sjukhus för vård.

Sättet hunden bet pojken och oviljan att släppa bettet motiverar omhändertagandet av hunden som bedöms ha gått över gränsen och släppt de spärrar som finns mot att bita människa och hunden visade kampvilja då han vägrade släppa pojkens nacke. Hunden väger 60 kg och är en stor kraftfull hanhund. Det bedöms som rena turen att skadorna inte blev värre. Händelsen kunde inträffa trots att hunden var i koppel och hundägaren har inte kunnat förhindra attacken. Självklart har tillsynen över pojken också brustit och det finns förklaringar till att hunden kan ha reagerat på pojkens hastiga närmande men oaktat detta måste beteendet utifrån vad som är känt, tyda på att hunden kan vara farlig för människor och en noggrann mentaltest av hunden måste ske innan vidare beslut tas i ärendet.

Beslutet har delgifit hundägaren muntligen av handläggare NN den 8 april 2010. Hundägaren har möjlighet att överklaga beslutet.

Polismyndigheten i Västra Götaland

kostnader, men har nekats detta, eftersom Hector har fått sin dödsdom.

Dagen efter händelsen, den 8 april genomförde polisen ett test av Hector. Testen genomfördes utan att Hector först veterinärbesiktigades och ägaren Gunilla fick inte vara med vid genomförandet. Polisen menade att Hector i vissa situationer kunde ha en ”farlighetsgrad”, eftersom han ibland lätt blir rädd. De menar också att han har problem med att avreagera och att detta kan innebära att han kan gå till angrepp om flyktvägar saknas. På grund av denna bristande mentalitet rekommenderar polisen avlivning.

Gunilla överklagade naturligtvis beslutet. Hennes skäl var att den enda grund som finns för att omhänderta och avliva Hector är att ingen ”annan grund för omhändertagandet än att hunden är farlig för människor har angivits i beslutet. Hunden hade före attacken fått stryk av en av hundtränarna, vilket hunden aldrig tidigare har fått, varför den kom ur balans. När pojken, som tilläts leka på träningsplatsen trots att hundträning pågick, ramlade över hunden måste hunden ha uppfattat det som att han blev attackerad. Det är inte skäligt med ett omhändertagande då tillsynen över pojken brustit och det finns en förklaring till hundens instinktiva reaktion. Det finns ingen anledning att genomföra ett mentaltest och det mentaltest som skedde har inte genomförts på ett korrekt sätt.”

24

Polisen avslår igen Polisen avslog detta redan den 10 maj på grund av Hectors beteenden och för att de ansåg att Gunilla vid tillfället hade haft bristande tillsyn över hunden, därför fanns det inte möjlighet att göra ett mindre ingripande än omhändertagande. Hector dömdes därför till döden genom avlivning.

I domskälet skriver polisen: ”I de allra flesta fall blir det inte fråga om att polismyndigheten omhändertar en hund innan andra åtgärder har prövats. En hundägare måste kunna begå smärre misstag eller hamna i en situation där hunden reagerar på ett oväntat sätt, utan att hunden omhändertas och riskerar att avlivas. (...) Inte ens det faktum att en hund har bitit en människa eller ett djur innebär i sig att polismyndigheten bör omhänderta hunden eller besluta om andra åtgärder. Det avgörande är i stället om hunden riskerar att orsaka nya skador eller avsevärda olägenheter.” Något som rimmar väldigt illa med det som faktiskt hänt Hector. Även detta beslut överklagades. Gunilla och hennes advokat menade att hund och ägare redan blivit drabbade av en oerhört drastiskt åtgärd ”och även för hundägaren ett integritetsingripande av största mått att tvångsavliva en hund för en enstaka händelse för ett beteende som inte hunden har visat tidigare, föreligger skäl att interimistiskt förordna att Polismyndighetens beslut om avlivning

Hund & Människa upphävs i avvaktan på att ärendet slutgiltigt handlagts och beslutats av förvaltningsdomstolarna.” Gunilla yrkade också att avlivningsbeslutet skulle upphävas.

Karaktärsvittnen I sitt arbete med att få dödsdomen hävd har Gunilla fått hjälp av flera personer som på olika sätt haft kontakt med henne och Hector och som intygar att Gunilla är en bra hundägare och Hector är en trevlig hund, bland andra: Pia Johansson, instruktör som Gunilla och Hektor gått kurs för. Pias bedömning av Hector är att han är en glad hund som på kurstillfällena betedde sig exemplariskt och att Gunilla arbetade bra tillsammans med honom.

Representanter från Djurens Vänner i Lidköping har vid flera tillfällen träffat Hector och intygar att han är både snäll och väluppfostrad. De anser också att Gunilla Söderberg är en utmärkt hundägare och kommer att anlita henne som jourhem för omplaceringshundar.

Skövde hundskola och hundpsykolog Ulrika Claesson Månsson har lovat att ta sig an Hector för utredning och träningsprogram.

Fort dogx som har haft hand om Hector under två månaders tid efter polisens test, intygar att han inte visar några

som helst aggressioner av vad de har kunnat se under hans vistelse hos dem. Det går att hantera honom och att till exempel ta ben eller leksaker från honom.

Flera människor kan också intyga att Hector är van vid både barn och andra hundar. Gunilla har till och med spelat in en film när Hector umgås med barn, och skickat in denna med nästa överklagande.

Efter att Djurens Jurister tagit sig an fallet har Hectors dödsdom tillfälligt skjutits upp. Vi hoppas att detta beslut blir permanent och att Hector får komma hem till sin familj.

Senaste nytt Senaste nytt är att Hector har blivit undersökt av hundfysioterapeut, och fått smärta konstaterad. Han har även fått ögonen undersökta och det har visat sig att han har problem med hornhinnorna, på grund av inåtväxande ögonfransar. Även detta åsamkar Hector smärta. Hundinstruktören slog dessutom Hector i ansiktet. Båda dessa konsataterade problem kan vara orsaker till Hectors agerande.

Ulrika Claesson Månsson och Anders Hallgren har också vägrats att göra en utvärdering av Hector, trots att Gunilla skulle stå för kostnaderna för denna.

Bedömning av hundens mentala status enligt nedanstående rubriker: Tillgänglighet: Mindre Tillgänglig. Hunden svarar ej i kontakttagande med människor. Står helt neutral. Visade genom morrning att han inte ville bli hanterad med lyft in i bilen.

Jaktbeteenden: Obefintlig. Svarar ej på jaktinviter vid stora bytet.

Kamp: Obetydlig. Ej intresserad att kampa i trasa när denne bjudes till lek. Engagerar sig något vid mycket rörelse och inviter från människa.

Aggressivitet: Aggressiva signaler som morr och pälsresning vid hot, men söker hela tiden flykt från testsituationen.

Rädsla: Stor rädsla och flykttendenser vid Dumpe - Släde och figurrad. Vågade ej undersöka personen vid stora bytet trots extra rörelser i närområdet.

Felbeteenden: Mycket lång tid och hjälp med avreaktioner vid samtliga testmoment. Mycket stora minnesbilder vid samtliga passeringar vid Dumpe och Släde. När hunden på mycket nära håll konfronteras med Dumpe går den i ren rädsla i bett. Övriga omständigheter av betydelse: Bra koncentration och stressbeteende. Mycket dåliga nerver att våga vid avreaktioner. Obetydlig dådkraft. Hunden är mycket vek och har förmåga att skapa minnesbilder. Hunden är ej veterinärbesiktigad då testen ej är beroende av fysiska defekter.

Bedömning av hundens farlighet och risk för fortsatta angrepp: Hunden kan i vissa situationer ha en farlighetsgrad då den har lätt för att bli rädd. Stor förmåga att skapa minnesbilder samt ha problem att avreagera.

Dessa kan göra att hunden går till angrepp när flyktvägarna är blockerade.

Yttrande förslag till åtgärd: Avlivning. Detta på grund av hundens bristande mentalitet samt det faktum att hunden bitit ett barn.

25

Hund & Människa Man hundbiten i Landskrona

En hund av rasen american staffordshire terrier hoppade över ett trädgårdsstaket och bet en man svårt i armar och ben. Detta skedde i Landskrona.

Mannen fördes till Lunds Universitetssjukhus för vård. Ägaren till hunden bestämde sig omedelbart för att avliva sin hund.

23 maj 2010 Källa: Aftonbladet

Liten hund ihjälbiten av stor hund

En hund av rasen american staffordshire terrier var kopplad inne i sin trädgård. Kopplet var dock så långt att hunden ändå lyckades hoppa ut och bita ihjäl en mindre hund som passerade utanför på gatan.

Hundens ägare misstänks för skadegörelse och brott mot lagen om tillsyn av hundar och katter.

Blir han dömd är det gängse straffet dagsböter.

4 maj 2010 Källa: Helsingborgs Dagblad

3 rottweiler bet ihjäl en mindre hund

Ägaren är anmäld flera gånger tidigare för att hans rottweilers attackerat både hundar och människor. Vid den senaste attacken på den mindre hunden finns hela tre öppna ärenden mot hundägaren.

Hundarna skulle genomgå polisens test. I väntan på denna test fick ägaren restriktioner om munkorg och kort koppel för att få ut hundarna.

Hundägaren tog helt och hållet på sig ansvaret för det inträffade och menade att det var olyckliga omständigheter som lett till det tragiska. Han menar också att han inte borde ha rastat de tre hundarna samtidigt.

7 oktober 2008 Källa: Norrköpings Tidningar

NOTISER OM ”KAMPHUNDAR”

rottweiler attackerade sin matte

En hund av rasen rottweiler attackerade sin matte svårt i samband med en hundutställning. Kvinnan skrek, enligt vittnen, ”Hjälp, hjälp, han dödar mig, han dödar mig.” Det hela hände på en liten utställning i Timrå med cirka 200 anmälda hundar. Det fanns bland annat ungefär 30 rottweilers på plats. Det var när utseendet på hunden skulle bedömas som hunden plötsligt reagerade och bet sin matte. Kvinnans man lyckades få loss hunden. Kvinnan fördes till sjukhus och fick ligga kvar med dropp på grund av svåra skador samt att hon var djupt chockad och mådde psykiskt dåligt.

Kvinnan är rottweiler uppfödare. Hunden som bet henne var fem år gammal. Enligt kvinnan har hunden aldrig tidigare gjort något liknande, men de har bestämt sig för att avliva honom.

På Timrå brukshundsklubb var man upprörda över att en hund kunnat göra så här helt oprovocerat, och de skulle rapportera detta till Svenska brukshundsklubben centralt som ett oacceptabelt beteende. De menar att det, eftersom det var oprovocerat, hade kunnat vara ett barn han bet.

9 maj 2010 Källa: Aftonbladet 26

Hund & Människa

Tips för vad du kan göra 1. Lär din hund att INTE hoppa på människor, även om du själv tycker att det är helt ok, eller till och med trevligt.

2. MH testa din hund, särskilt om den är av ”farlig” ras (så kallade kamphundar, rottweiler, eller större vallhundar verkar vara i högriskzonen). En tidigare MH kan fungera som motbevis mot polisens eventuella framtida test.

3. Tänk på att det är lag på att hundar skall vara id-märkta. Har du inte följt den lagen är det troligt att du kan ses som olämplig hundägare.

4. Att hunden skall vara kopplad om du inte har fullständig kontroll på den.

5. Lär hunden hur man agerar runt barn.

6. Tänk på att det finns hundrädda människor som kan tolka din hund som aggressiv trots att den inte alls är det, på grund av sin egen rädsla. Visa hänsyn.

7. Lär din hund att människor kan se ut på en rad olika sätt, och att det är helt i sin ordning. Människor kan ha hatt, vara halta, kortvuxna, mörka, sitta i rullstol, ha burka, ha solglasögon osv. Ju fler människor med olika utseende din hund sett, desto bättre.

8. En hund som drar i kopplet ser ut att vara en väldigt ouppfostrad hund, dessutom kan både du och din hund ta skada av detta beteende.

9. Gå med i kampanjen Rosa Munkorgarna på FaceBook.

I samarbete med Petster kan Hundens Värld erbjuda billiga rosa munkorgar. I nylon finns de redan på deras hemsida och kostar då som ordinariepris 149 kr, men som deltagare i kampjen får du den för 99 kr.

De kommer också att ta fram en rosa plastkorgvariant om vi kan få 200 intresserade av detta. Den kommer då att kosta 199 kr, och finns enbart framtagna i samband med denna kampanj.

Var med och gör din röst hörd! Rabattkod kommer att läggas på vår hemsida samt på Facebook.

• www.petster.eu 27

Hund & Människa

HUR MAN GÖR SIG

AV MED EN OÖNSKAD HUND

TYSONS HISTORIA Av Natasja Ravenklint

Mitt i vårt engagemang i de fyra hundarna vi just berättat om, så hittades en tydligt oönskad hund fastbunden på en bensinmack i Tomelilla, strax intill vår arbetsplats, Hundens Utbildningsakademi. Här följer Tysons historia.

har man förväntat sig av en hund som sitter uppbunden?

Vanvårdad. Ärrad. Sjuk. Misshandlad. I vår lokal stod däremot en våldsamt glad hund, viftandes på svansen och så fullständigt överöste oss med pussar. Han verkade dessutom välskött.

Lördagen den 22 maj kl. 7.15 blev jag uppringd av en vän, Alexandra. Hon var förtvivlad och berättade att det stod en hund, en american staffordshire terrier, uppbunden vid bensinmacken vid vår lokal i Tomelilla. Den hade stått där hela natten och skällt och varit förfärligt olycklig.

Nu stod den i sitt eget kiss och bajs. Vad skulle de göra?

Stressnivån på honom var naturligtvis katastrofal. Målet blev att försöka ta ned honom i varv, så att han fick sova.

Polisen hade kontaktats två timmar tidigare, men ingen polis hade ännu kommit. Alexandra kunde själv inte ta upp hunden till sin lägenhet, eftersom det fanns allergi i familjen. Kunde möjligtvis vi göra något?

Vi skulle denna morgon ha den näst sista helgen på vår ettåriga hundpsykologutbildning. Det innebar naturligtvis inte världens mest lämpliga tillfälle att ta sig an en hund, men nöden har naturligtvis ingen lag.

- Knacka på vårt kontor, vi har ett par elever som sover där, be dem ta sig an hunden tills vi kommer, blev mitt omedelbara svar.

Vad skulle polisen göra?

Den första tanke som slog mig var att jag inte vågade ta kontakt med polisen. Jag hade Maya, Jack, Hector och Fenix i alltför färskt minne i mitt huvud. Vad skulle hända med en inlämnad så kallad kamphund? De verkade inte så särskilt önskade. Skulle den tas om hand för att avlivas?

Polisen var tvungen att kontaktas. Det kunde ju röra sig om en stulen hund. Det kunde vara en förklaring till varför ingen hört av sig. Tänk om till exempel en hundvakt gjorde något liknande under en semestervistelse. Kanske satt någon utomlands i godan ro utan att ha en aning om att hunden var i denna situation.

Första mötet med hunden var ganska omtumlande. Vad 28

Vi döpte honom snart till Kompis. Jag träffade en gång en blodhund med det namnet och tyckte att det var trevligt, och det var ju precis det en hund skall vara, och det sista man gör med en kompis är att överge den vid en bensinstation. Den här kompisen skulle vi ta hand om.

Uppstressad Kompis Kompis första dag hos oss gick ut på att dricka, kissa och bajsa. Han var superaktiv, men lyckades till slut sova en halvtimme. Den vakna tiden gick mest åt till att hoppa eller stå på två ben, hässja, kissa och dricka ännu mer.

Han fick viss ro när han fick vara tillsammans med Malvina på kontoret. Kortare stunder klarade han även att vara ensam, men mot slutet av dagen fick han panik när vi försökte lämna honom.

Ingen hade hört av sig, och ingen hund hade rapporterats saknad i Skåne. Arbetsdagen gick mot sitt slut och vi tog med Kompis hem. En långpromenad med bad mot slutet roade honom, men fick honom att förbli på en hög stressnivå.

Han fick sova i bilen, vilket verkade lugna honom. Snart blev bilens bur den trygga platsen. Med hjälp av ganska många korta promenader och lugn och ro i bilen lyckades vi får ner honom i varv, och söndagen på kontoret blev därför lättare.

Det var första gången vi tog hand om en hund som vi inte hade någon som helst information om. Vi trodde att det var en american staffordshire terrier, eller en korsning med den rasen och något annat. Vi trodde att han var dryga året. Vi hade ingen aning om vad han hette el-

Hund & Människa

ler vad han hade för bakgrund. Det enda vi kom på att han kunde var ”sitt”, vilket han kunde väldigt bra, till och med i stressat tillstånd, vilket är ett tecken på att hunden verkligen kan detta bra.

Han var däremot svår att få kontakt med. Att inte veta hans namn underlättade naturligtvis inte detta. Promenaderna var också lite obehagliga. Att gå med en hundras som väldigt många är rädda för, som man inte har någon bakgrund på eller någon som helst kontakt med, är inte helt idealt. Jag önskade att jag hade en tröja med texten ”känner ej hunden än”, eller något i den stilen.

Mackägarens berättelse Av mackens ägare fick vi reda på att han hade lämnats vid macken kl. 02.15. Det kunde deras övervakningskamera konstatera. Det var två personer som lämnat honom, och de hade dessutom en annan hund med sig. Bara Kompis lämnades, och sedan gick man därifrån.

Hur i hela världen är man funtad när man kan göra på det sättet? Det övergår mitt förstånd. Vad har empatin tagit

vägen. Vad är det för ansvarskänsla inför det djur man har åtagit sig?

Teorin om varför Kompis hade lämnats var att det på fredagkvällen hade varit en stor fest lite längre upp på gatan.

Denna fest skall ha spårat ur, och slutat med att polisen gjorde ingripanden och satte folk i fyllecell. Kunde det vara en av dessa som ägde hunden?

På söndag kväll upptäckte jag att han var chippad. Det hade glidit ner på hans ena skuldra. Det skulle göra letandet efter ägaren och vad som egentligen hade hänt lättare. Vi pratade åter med polisen, som hette Helen och var mycket vänlig och hjälpsam. Hon tyckte att det var förfärligt att någon kunde göra så mot en hund och var mycket glad över att vi tagit oss an honom. Ville vi nu att djurstallet skulle komma och hämta honom? Det ville vi inte. Vi sade att vi hade honom så länge, men att vi aktivt letade efter ett annat hem till honom, eftersom vi inte kunde ha honom permanent. Vi lovade att återkomma dagen därpå, när vi fått chipet avläst hos en veterinär.

Fullkomligt pinntokig 29

Hund & Människa På måndag morgon tog jag och Kompis en promenad.

För första gången sedan vi tog över honom hade han slutat hässja. Kvällen innan hade jag gett honom en kong fylld med blodpudding och torrfoder. Den var tom när jag hämtade honom. Det kändes som om han äntligen hade fått en hel natts sömn.

Vi vandrade iväg mot badet. Det visade sig att Kompis var fullkomlligt galen i pinnar. Pinntokig hund fick en ny innebörd. Det var inte kastandet som var det intressanta, utan att hålla, bita och kampa om den. Helt plötsligt var jag en halvtimmes promenad hemifrån med en stor hund jag inte kände. Jag insåg att det inte var mitt livs smartaste och mest genomtänkta drag. Jag kopplade honom och började gå hemåt. Kompis var väldigt uppe i varv igen. Jag tänkte för mig själv: Jag slår vad om att han heter Rambo.

Det kändes som om den tidigare ägaren var en hundägare med klara machokomplex, och att detta hade gått över styr och inte längre gick att hantera. Han började ge sig på mig, inte hårt, men tillräcklig tufft för att jag skulle känna obehag, eftersom jag inte kände honom. När jag blev blixtstilla, hoppade han på ett litet träd och började hänga i grenarna och slita av dem. Jag blev mer och mer säker på att min teori om att det hela hade gått över styr var riktig. När jag inte gjorde något väsen av varken honom eller pinnar lugnande han däremot ner sig och vi kunde fortsätta vår promenad hemåt. Ägaren hittas På eftermiddagen var det dags att åka till veterinären och se vem det var vi hade tagit hand om. Vi fick ett chipnummer som vi kunde lämna till polisen.

Det visade sig att ägaren var bosatt utanför Kristianstad, ganska många mil från Tomelilla. När polisen väl fick tag på dem, så började vi få veta lite mer om hunden. Jag fick dessutom telefonnumret till ägaren och kunde ringa för att höra mig för själv.

Det visade sig att han var en spansk renrasig american staffordshire terrier. Han var tre år gammal och hette Tyson (inte så långt ifrån Rambo). Den person som stod registrerad som ägare av honom var tillmötesgående och berättade att Tyson blivit såld på kvällen den 21 maj.

Han hämtades vid 23- tiden på kvällen av en kvinna som betalade 2000 kr för honom. Hon hade ställt de rätta frågorna, var hundvan och därför hade hon fått köpa honom.

Kvinnan jag pratade med sade sig vara djurvän. Hon berättade att anledningen till att de sålde Tyson var för att hon var gravid och att de skulle flytta till en mindre lägenhet. Det räckte då med en av familjens hundar och man valde därför att sälja den större av de två. De hade haft honom ute på Blocket under en månads tid och fått sänka priset på honom vecka efter vecka. Kvinnan som till slut köpte honom verkade perfekt och de hade också haft telefonkontakt senare på fredagkvällen och då hade allt gått 30

som det skulle. Det övergick den förra ägarens förstånd hur Tyson hade hamnat i Tomelilla, fastbunden utanför en bensinmack. Kvinnan var däremot inte intresserad av att ha tillbaka honom, eftersom de inte kunde ha kvar honom. De var däremot intresserade av att han skulle få komma till någon som inte hade några andra hundar och som hade all tid och kärlek i världen att ge till Tyson, som var en perfekt hund. Nästa ägare fick också hemskt gärna ringa och ställa frågor om Tyson.

En sann historia?

Jag kan inte låta bli att känna mig skeptisk till historien.

Skulle verkligen någon köpa en hund för 2000 kronor klockan elva på kvällen, för att tre timmar och en kvart senare binda fast honom utanför en bensinmack nio mil därifrån? I mina öron låter det orimligt. Resan mellan Kristianstad och Tomelilla tar dessutom cirka en och en halv timme, vilket innebär att hon mer eller mindre enbart kört dit för att lämna honom.

Genom samtalet med med ägaren fick vi veta att Tyson var från Spanien, hade pass och dessutom hade haft en valpkull i Sverige. Han var inte särskilt förtjust i andra hanhundar, åtminstone inte hemma i sitt revir. De visste inte vad han tyckte om andra hundar, eller om barn. Han gillade att hoppa runt i bilen, och var väldigt förtjust i pinnar. Han hoppade dessutom gärna upp i träd och bet av grenar. En beskrivning som i mina öron lät bekant. Det

Hund & Människa var absolut inte något tvivel om att det var Kompis hon beskrev.

Genom en av våra vänner, tillika elever, Natalie, fick vi mycket hjälp med information om typiska beteenden för rasen, samt idéer om var vi skulle vända oss för att hitta ett nytt, bra och varaktigt hem till honom.

Tyson skall komma till ett hem hos någon som har mycket kärlek och tid att ge honom. Till en person som förstår att det inte är bra för en hund att gå i så hög stress att den måste göra överslagshandlingar och flyga på träd.

Till någon som förstår att den typen av beteenden väldigt lätt blir beteenden man tappar kontroll över och som man då kan få stora problem med, och till någon som förstår att den som kommer att få betala priset för ett sådant okontrollerat beteende är hunden. Väldigt lätt hamnar en sådan hund helt övergiven utanför en bensinmack.

En vädjan!

Vi tror att det finns ett samband mellan vårt engagemang i Maya och att Tyson hamnade strax utanför vår lokal.

Om du desperat behöver göra dig av med en hund finns det alltid människor som ställer upp. Utsätt inte en hund för det som Tyson råkade ut för.

Tyson har nu hittat ett nytt hem, där allt fungerar precis som det skall och livet är toppen för alla inblandade. Vi tackar så otroligt mycket för all hjälp!

31

Hund & Människa

STORMS BERÄTTELSE - NÄR SKÄLLANDE INNEBÄR EN DÖDSDOM Av Natasja Ravenklint

När jag trodde att jag hade hört allt, fick jag höra talas om Storm. Hans berättelse är så märklig att jag verkligen börjar undra om vi i Sverige överhuvudtaget vill ha hundar. Vi, folket, vill det, men de som sitter på makten verkar inte vara intresserade, för då skulle det inte få se ut så här.

hotad till sitt liv. Storm har alltså enbart skällt på henne.

Han har inte bitit. Han har inte ens hoppat upp. Polisen omhändertog Storm och gjorde ett test av honom den 6 maj (se nästa uppslag), efter den testen bestämmer de sig för att Storm är så farlig att han måste avlivas. Beslutet överklagas naturligtvis av Mikael.

Den 1 maj tar husse Mikael, med sig Storm ut för att demonstrera. Det var mycket folk, en hel del fylla och med andra ord ganska stressigt för Storm. Med facit i hand säger Mikael att det var väldigt klantigt att ha med sig hunden, men att det är lätt att vara efterklok.

Jag som varit orolig för vår hund Alice skull, sedan jag fått kännedom om de andra fallen, blir nu dödsförskräckt. Innebär den nya tillsynslagen verkligen i praktiken att man kan få sin hund tvångsomhändertagen och avlivad om den skäller? Är djur fortfarande välkomna i Sverige? Vad är det som händer?

På demonstrationen skäller Storm på en kvinna av somaliskt ursprung. Hon blir så rädd att hon känner att hon är 32

Jag ringer upp Storms matte, Marlene som vill ta över

Hund & Människa honom om Mikael inte får honom tillbaka. Det visar sig att hon sökt till Polishögskolan. Marlene vill bli polis och här sitter hon just nu i klistret själv. Hon är besviken. De hon har pratat med har behandlat henne illa. Hon har känt sig som en kriminell. Hennes röst är uppgiven. Hon har väldigt lite information om vad som händer egentligen, hur Storm mår och vad som skall ske.

- Jag tror att de har avlivat honom redan. De har varit inställda på det hela tiden och inte ens tänkt sig att det kan bli ett annat slut på historien, säger hon.

Det måste finnas mer bakom Ju mer jag tittar närmare på fallet, desto mer förvånad blir jag. Storm har aldrig tidigare gjort något. Han har aktivt tränats på Brukshundsklubben (SBK) sedan han var 12 veckor gammal. Han kommer från en godkänd kennel och har stamtavla. Det hade helt enkelt kunnat vara just din hund.

Det måste finnas något som vi inte får veta. Jag går igenom materialet jag har fått, en hel bibba med papper, från såväl advokat, polis och intyg från MH beskrivning, med mera.

Det finns två saker som belastar Mikael och som måste vara en del av polisens beslut.

På första maj var Mikael med en bekant som verkar vara en ganska öppet uttalad rasist. Den person som Storm har skrämt är somalier, och det verkar som om ett gäng somalier har kommit i konflikt med ett gäng svenskar.

Det har lett till att en ganska hätsk ordväxling har ägt rum mellan Mikaels bekant och somalierna. Exakt vad som har hänt är oklart, vittnesuppgifterna går isär. Endast de som var där då kommer att med säkerhet veta, men i mina öron låter det som om Storm har kommit i kläm.

Det andra som belastar Mikael är att han en gång passade en annan amstaff, en tik. Mikael, Storm och tiken var hemma hos en vän som är rullstolsburen. Det ringer på dörren och vännen har en knapp som han trycker på och som öppnar dörren automatiskt. Utanför stod en person med en liten hund. Tiken, som Mikael passade, angrep den hunden genast, utan att någon hann ingripa. ochhunden dog. Mikael ringde polisen själv. De inblandade ser detta som en olycka. Polisen ser det som belastande för Mikael. Även om det kanske hade kunnat skötas på ett annat sätt av Mikael, så var det trots allt inte Storm som bet ihjäl denna hund. Storm har aldrig visat något aggressivt beteende i förhållande till vare sig människor, hundar eller andra djur.

Mikael tar hjälp av en advokat och överklagar polisens beslut. De samlar ihop vittnen som känner Storm och som kan intyga att han absolut inte är någon farlig hund som måste dö. Kampen handlar om att rädda Storms liv.

Mikael verkar ge upp hoppet om att få tillbaka honom, men kanske kan Marlene få ansvaret?

Polisen beslutar att Storm är farlig och att han därför måste dö. Det finns inget annat sätt att lösa detta på.

Mikael och hans advokat överklagar beslutet och det tas upp i Förvaltningsrätten den 22 juni. Mikael närvarar inte.

Några vittnen närvarar inte. Det som tas upp är den bevisning advokaten fått in. Brev från människor som känner Storm, instruktörer som haft med honom och Mikael att göra och ett MH, både i ord och bild.

När vi var med i Förvaltningsrätten i Malmö i Mayas fall fanns det expertvittnen både i lokal och via telefon.

Dessa var i mångt och mycket med och avgjorde Mayas öde och gav henne livet tillbaka. Hon hade ändå bitit.

Storm har inte gjort mer än att skälla. Har han fått en rättvis dom?

I sin överklagan yrkar Mikael att omhändertagandet av Storm skall upphävas. Polisen har nu ändrat sin uppfattning. Från att Mikael skulle ha använt Storm som vapen, till att han nu har brustit i tillsyn och är oförmögen att hålla hund. Något som bestämt tillbakavisas från Mikales sida.

Mikael började med Storm på Brukshundsklubben när Storm var 12 veckor gammal, sedan dess har de deltagit i flertalet kurser. De började med valpkurs, fortsatte med fortsättningskurs, därefter allmänlydnadskurs, för att sedan specialisera sig på spår och sök. Vad krävs mer av en ägare till en hund? Mikael borde väl verkligen ha visat att han är intresserad av att ha hund och att dessutom vara aktiv tillsammans med den.

Polisen å sin sida, tycker inte ens att det räcker med att avliva Storm. De vill att Mikael skall få hundförbud, vilket Mikaels försvar tillbakavisar bestämt.

Polismyndigheten menar att deras bevis inte är tillräckliga för att de skall ändra sitt beslut.

De menar också att Mikael har ”hotat att släppa loss hunden samt även hotat en person till livet.” Det finns i förhör som hållits inte några belägg för detta, enligt försvaret. Vittnesuppgifterna är långt ifrån samstämmiga, vilket gör det mycket svårt att slå fast ett visst händelseförlopp.

Den kvinna som anmält Mikael svarar på en direkt fråga från förshörsledaren, om Mikael bussade hunden på henne, att hon ”inte uppfattade att så var fallet”.

Enligt tillägget verkar detta dessutom handla om en konflikt mellan svenskar och afrikaner. En bekant till Mikael har flera gånger kommit i argumentation med de människorna som fanns med i detta sammanhang. Hans agerande verkar därför ha påverkat deras syn på Mikael och hans hund.

Kan det vara så att detta fall egentligen handlar om en slags dubbelrasism? Rasism mellan svenskar och afrikaner, och rasism från polisens sida i förhållande till american staffordshire terrier? Det verkar inte bättre. Skall en hund dö på grund av rasism? Jag är tämligen säker på att Storm inte hyser den formen av känslor och åsikter.

33

Hund & Människa

POLISENS BESIKTNING Anledning till besiktning: Omhändertagen hund. Hund tidigare i beslag pga användning som brottsverktyg. (Detta har polisen sedan fått dra tillbaka, eftersom det inte fanns bevis för detta påstående, nu hävdar man istället bristande tillsyn, något man tidigare inte ens nämnt).

Hundens fysiska status: En storväxt drygt 3 år gammal Am Staff-hane. Hunden ger ett kraftfullt och välväxt intryck och förefaller vara vid gott hull och normalt musklad.

Veterinärbesiktning ej genomförd före testet (vilket enligt tillsynslagen måste ske), det finns ingen motivation till detta, vilket måste anges.

Besiktningens genomförande: Besiktningen genomfördes i anslutning till det pensionat där hunden för närvarande är uppställd. Vid besiktningen genomfördes följande moment: Tillgänglighetsprov Stora jaktbyte Släde Spöke/plötsligt uppdykande Kamplekar samt avslutningsvis Sökprov/föremålsintresse Närvarande från polismyndigheten: NN (Besiktningsman) NN (hundförare) NN(Rättsenheten) När polisen gör test av dessa hundar som skall utvärderas för eventuell avlivning, så sker detta utan att man filmar det, och utan att någon utomstående är närvarande. Vid Mayas test fick jag närvara, vilket jag är extremt tacksam mot Malmöpolisen för. Det borde inte vara några som helst konstigheter om man inte har något att dölja.

Det borde vara självklart att dessa tester skall filmas, och att de utförs på samma sätt av personal som har utbildning för just detta ändamål. Det borde också vara självklart att hundens ägare får delta, eftersom lagen föreskriver detta, men inte ens det skedde i det här fallet.

Mikael med ombud ifrågasätter också att Storm alls har blivit omhändertagen. Man menar att det inte fanns fog för det, eftersom Storm faktiskt inte hade skadat någon, och att en mindre ingripande åtgärd borde ha räckt.

Polisen svarar att de inlagor som ingivits till Förvaltningsrätten, inte utgör skäl att ändra det överklagade beslutet.

Beslutet att omhänderta hunden står fast och Polismyndigheten avstyrker bifall till överklagandet.

Polismyndigheterna ändrar inte heller beslutet om av34

Hundägare var inte närvarande eftersom ”Hundägaren var misstänkt för brottet där hunden använts som brottsverktyg”. Övriga närvarande: Inget ifyllt.

Relation ägare/hund: Relationen ägare/hund kan ej bedömas. Hunden fördes under besiktning av föreståndare på hundpensionatet.

Hunden ger intryck av att vara trygg och hanteringsbar och knyter lätt an till främmande.

Brister i tillsyn över hunden av ägaren eller innehavaren: Inget ifyllt.

Fostran och social anpassning: Hunden ger ett ouppfostrat intryck bla genom att slita och dra i koppel, hoppa på främmande människor i samband med kontakttagande.

Hundens uppträdande under tiden den varit omhändertagen: Föreståndaren för hundpensionatet uppgav att hunden givit ett trevligt och öppet intryck under vistelsen.

Bedömning av hundens mentala status enligt nedanstående rubriker:

livning med anledning av det material som Mikael med ombud har skickat in. ”Polismyndigheten vill avslutningsvis framhålla att hunden bl a har en svårkontrollerad kamplust vilket gör att den i framtiden med stor sannolikhet kommer att vara en potentiellt mycket farlig hund för sin omgivning. En sådan hund kan inte lämnas tillbaka till ägaren eller överlåtas till en annan person.”

Förvaltningsrättens beslut kommer troligtvis att komma efter att denna tidning publicerats, men naturligtvis kommer vi att följa upp vad som händer i alla dessa fall.

Naturligtvis kommer Mikael att överklaga en eventuell negativ dom från Förvaltningsrätten.

Vem har rätt, vem har fel? Jämför gärna de två olika besiktningarna av Storm. Polisens på detta uppslag, och MH beskrivningen på nästa och kom fram till din egen slutsats.

Om du håller med oss om att Storm har blivit felbehandlad, gå till vår facebook sida och skriv på för Storm.

Hund & Människa Tillgänglighet: Hunden är öppen och tillgänglig. Hunden är excessiv i kontakttagandet och kan upplevas som burdus och stökig och hoppar ofta och gärna på människor.

Jaktintresse: Avseende vilt - Kan ej bedömas Föremål - Hunden har stort intresse av att följa efter/jaga både kastade/rullade föremål och avlägsnande personer.

Kamp: Hunden har mkt stor kamplust och är svår att bryta i kampsituation. Svårigheten att bryta ökar genom test och hunden går i slutet av besiktningen i rena kamp låsningar där den måste ”kvävas” i halsbandet för att överhuvudtaget möjliggöra ett släppande. Trots denna behandling försöker hunden omedelbart återta kamp så fort den får luft. Under kamplåsningen är hunden ej påverkansbar på annat sätt än genom att begränsa syretillförseln.

Aggressivitet: Hunden uppvisar aggressionsbeteenden när den utsätts för hot och svarar med både försvarslust och skärpa.

Försvarslusten är dock mer framträdande än skärpan.

Rädsla: Då hunden pressas i hotsituationer försöker den först hota och skrämma men ger tidigt upp och försöker fly.

När flykten hejdas återkommer hunden i aggressionsbeteenden och har då svårt att avreagera.

Felbeteenden: Då hunden är pressad och under emotionellt påslag uppvisar hunden flertalet omriktade såväl som felbeteenden.

Övriga omständigheter av betydelse: Inget skrivet.

Bedömning av hundens farlighet och risk för fortsatta angrepp: En i första mötet trevlig och balanserad hund. Hunden har dock resurser i sin mentalitet som gör den svår att hantera och därigenom potentiellt mkt farlig. Detta gäller främst i alla typer av kampsituationer då hunden helt låser sig i kamp och ej kan förmås upphöra, vare sig med verbal eller fysisk (obehag) påverkan. Kamplåsningen kvarstår tills hundens syretillförsel begränsas och hunden därigenom är oförmögen att fortsätta kampa. Vidare har hunden brister i dådkraften och ett ej förringbart aggressionspaket som hunden använder sig av då den upplever reellt eller inbillat hot. Genom besiktningen drar sig hunden erfarenhet av att använda aggression då den pressas vilket yttrar sig genom att aggressionsyttringarna startar tidigare. Sammantaget är detta en potentiellt mkt farlig hund om inte hundens medfödda, till synes ohämmade kamplust, kan kontrolleras.

Yttrande/ förslag till åtgärd: Avlivning Skäl till föreslagen åtgärd: Hundens medfödda mycket svårkontrollerade kamplust, tillsammans med brister i dådkraft och ett inte förringbart aggressionspaket, gör att den kommer att vara mkt svår att säkert hantera i samhället. Det kommer krävas omfattande dressyr och vägledning från en mycket erfaren och erkänt duktig dressör/ägare för att kunna kontrollera hundens resurser. Vidare gör hunden ”kamplåsningar” att den i en ev framtida ”kamp/konfliktsituation” kommer bli mycket svår och sannolikt mycket farlig att hantera.

35

Hund & Människa

STORMS MH TEST MH står för Mentalbeskrivning Hund och är en beskrivning av en hunds mentalitet. Det är framförallt ett redskap för uppfödare att utvärdera sina kullar mentalt, men om man vill tävla inom brukslydnad är det också obligatoriskt att ha ett MH gjort för att få tävla. MH arrangeras alltså av Svenska Brukshundsklubben (SBK).

Testet består av tio olika moment. En testledare beskriver vad de ser under testets gång och för ner det i ett särskilt formulär, där de olika punkterna man granskar är numrerade.

Det test som Storm har genomgått utfördes den 6 april 2008. För att testresultatet skall bli begripligt har vi fått ta del av kommentarer till Storms test som gjorts av en figurant i MH sammanhang.

1. Kontakt.

Man tittar på hundens intresse att ta kontakt med främmande människor, samt om hunden är möjlig att hantera och gå igenom för en främmande person.

1a Denna hund fick en 4:a i detta moment, vilket motsvarar att hunden tar kontakt själv eller när föraren tar kontakt.

Han bedöms som balanserad.

1b Storm fick en 4:a även här, vilket visar att hunden följer med en främmande människa villigt och engagerar sig.

1c Det blev en 4:a även på sista delen under kontakt. Han accepterar hantering av en främmande människa och svarar med kontaktbeteende.

2. Lek Testledaren leker med hunden.

2a Storm fick en 5:a på leklusten, vilket visar att han leker mycket aktivt och startar mycket snabbt.

2b Han fick en 3:a på gripandet, vilket påvisar att han griper försiktigt eller nyper föremålet (detta är vanligt om man inte lekt på det sättet så ofta förut).

2c Storm fick sedan en 4:a som visar att han griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.

Hunden tyckte alltså om att leka tillsammans med någon annan. Detta kan vara användbart när man tränar exempelvis lydnad och ska belöna hunden med social lek.

3. Jakt Hundens jaktlust beskrivs. Det testas genom att en trasa åker iväg i ett sicksack mönster bort från hunden. Momentet genomförs två gånger.

3a. Storm fick en 4:a båda gångerna, vilket visar att hun36

den startar med hög fart. Han är målinriktad och bromsar in vid bytet.

3b Sedan fick han en 3:a på första gripandet, vilket visade att han griper tveksamt eller med tidsfördröjning (han hejdade sig lite innan han tog trasan). Andra gången fick han en 4:a på gripandet, som motsvarar att han griper direkt och släpper (nu visste han vad som låg där).

4. Aktivitetsnivå Under tre minuter står ägaren stilla med hunden kopplad och man iaktar vad hunden tar sig för, kommer den att lägga sig till ro, gnälla, skälla, bli otålig etc? Det önskvärda är att hundar kan växla mellan aktivitet och passivitet.

Denna punkt fick hunden en 2:a på (ganska ovanligt för en amstaff, men bra att den kan koppla av), vilket betyder att hunden är uppmärksam och lugn, står, sitter eller ligger.

5. Avståndslek En figurant dyker upp på ca 40 m avstånd från hunden.

Han har på sig en stor kappa och rör sig underligt. Han bollar med ett föremål och lockar till lek. Därefter försvinner figuranten in i något buskage. Hunden släpps och får möjlighet att söka upp figuranten. Därefter börjar de leka.

5a Storm fick en 3:a. Han var intresserad av den som dök upp och han följer figuranten utan avbrott.

5b Han har fått en 2:a på denna punkt, vilket är bra för en familjehund. Inga skall eller morrningar. Han visar med andra ord inget hot/agg mot figuranten.

5c Här visar Storm stor nyfikenhet och har fått 5:a. Han går fram direkt till figuranten utan hjälp (hunden sprang ensam iväg bort till den försvunna figuranten för att titta vad det var för något).

5d Även här får han en 5:a. När figuranten erbjuder en leksak vill han med andra ord leka och griper direkt med hela munnen. Han drar emot och släpper ej. Det är jättebra för en hund som man tex skulle vilja tävla med i bruksgrenar.

5e Här har Storm fått en 3:a, vilket visar att han är aktiv med figuranten när denne är aktiv, när figuranten blir passiv väntar hunden på att figuranten ska bli aktiv och leka vidare igen, men den försöker inte uppmana figuranten att leka på eget initiativ.

6. Överraskning Detta moment består av den så kallade dumpen, en mansoverall som plötsligt far upp ifrån ”ingenstans”. Det

Hund & Människa viktiga med detta moment är att hunden både reagerar och avreagerar. Man vill se vad hunden gör när den blir skrämd. Hur reagerar hunden och hur lång tid tar det för hunden att avreagera.

6a Här får Storm en 1:a. Han stannar, ett kort stopp. Han blir inte så särskilt rädd, utan reagerar bara på att en överraskning dyker upp.

6b Även här en 1:a, visar inget hot/agg mot figuren.

6c Här kommer åter nyfikenheten fram hos Storm och han får en 5:a på detta moment. Han går fram till overallen utan hjälp. Han kollar vad det är för något helt utan att föraren behöver hjälpa till, väldigt modigt.

6d På kvarstående rädsla har hunden en 2:a och gör en liten båge, eller liten tempoförändring, eller tittar bort vid någon av passagerna (Hunden går alltså i detta läge förbi den nedlagda dumpen några gånger). Han är Inte särskilt rädd, men tittar till en gång ifall de skulle hända något mer.

6e På kvarstående nyfikenhet får han också en 2:a. Storm stannar upp och luktar/tittar lite på overallen vid ett tillfälle.

På denna punkt fick han en 2:a, vilket är ganska ovanligt för en amstaff, men väldigt bra att han kan koppla av. En 2:a motsvarar att hunden är uppmärksam och lugn - står, sitter eller ligger.

7. Ljudkänslighet En kedja dras på räfflad plåt och skapar på det sättet ett ganska hårt och oväntat oljud. Det är ett överraskande ljudmoment.

7a Denna punkt visar rädslan och här har hunden en 1:a, vilket motsvarar att han stannar till, gör ett kort stopp.

Storm hörde skramlet, men blev inte alls rädd.

7b Denna punkt talar om hundens nyfikenhet. Storm är i topp igen och fick en 5:a, han går fram till skramlet utan hjälp och tittar efter vad det var som lät.

7c Nästa punkt talar om kvarstående rädsla. Storm fick en 1:a, han visar ingen tempoförändring eller undanmanöver, han har släppt allt och tänker inte mer på det.

7d Finns det då något kvarstående intresse? Storm fick en 3:a, vilket innebär att han stannar upp. Han luktar/tittar på ljudkällan vid minst två tillfällen (han kollar av om det skulle hända något annat spännande).

8. Spöken I detta moment kommer något hotfullt och främmande emot hunden. Det handlar om människor som är utklädda till spöken. Hunden skall inte kunna identifiera spökena som människor, därför måste vinden blåsa från hunden och inte tvärtom.

8a Här har hunden en 2:a på hot/agg vilket motsvarar att han visar enstaka hotbeteenden, han skäller lite på spö-

kena när de kommer emot honom, men bara lite grann, särskilt arg är han egentligen inte, men av naturligt skäl hotad. Det är ju vad själva momentet går ut på.

8b Det andra man tittar på är hur han kontollerar och handlar gentemot spökena. Han är med och följer det spöke som avancerar mot honom, men inte mer än så.

8c På rädsla har han fått en 2:a, vilket visar att han uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering kan förekomma. Han stannar hos husse, men backar lite grann när spökena kommer för nära, så att avståndet håller sig på lagom nivå för honom.

8d På nyfikenhet har han en 3:a denna gång, vilket innebär att han går fram till spöket när föraren står bredvid. Han behöver lite hjälp för att våga kolla vad som står där och törs komma fram först när föraren är intill dem.

8e På kontakten får han en 4:a, återigen när han väl märker att det är människor under dräkterna vill han hälsa istället. Han tar kontakt själv och är balanserad.

9. Leklust Hunden har nu utsatts för några upplevelser, hur ser det ut med leklusten efter detta?

9a Storm fick en 4:a på leklusten, han är lite påverkad av allt som hänt, men vill ändå gärna leka igen, leker aktivt, startar snabbt.

9b Gripande är lika försiktigt som första gången (3a), men han tar trasan och leker med den. Griper försiktigt eller nyper i föremålet.

10. Skottprov Provet avslutas med skott. Hur reagerar hunden på ljud efter allt den varit med om?

Här fick han en 1:a. Han är helt oberörd av skotten trots denna påfrestande ca 45 minuter långa beskrivning. Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

Det visar att han under provets gång också har avreagerat och inte längre har obehaget kvar inom sig, något som är mycket bra.

Slutord Det är viktigt att påpeka att dessa siffror inte skall läsas som betyg. En 1:a är inte nödvändigtvis bättre eller sämre än en 5:a, men jag tror att alla MH beskrivare skulle säga att detta är ett mycket bra test som Storm gör. Han visar att han är en socialt trevlig hund, med stort lekintresse och med en så kallad av och på knapp Det är intressant att jämföra detta test med det som polisen genomförde och att se skillnaderna i bedömning. Enligt MH:t är hunden en bra famlje- och arbetshund. Enligt polisen är han fullständigt livsfarlig med potential att även bli farlig för sin ägare.

37

Forskning & Rön

TILLSYNSLAGEN - ÄR DEN MISSFÖRSTÅDD? Av Natasja Ravenklint

Vad är det egentligen den nya tillsynslagen innebär?

För att få svar på våra frågor och funderingar vände vi oss till Sveriges Lantbruks Universitet och hittade ett studentarbete från 2008 av studenterna Jenny Bergkvist, Mikaela Björkman, Hanna Lagerström och Lisa Winbo. Här tittar vi närmare på vad de kom fram till i sitt arbete. Det bör betonas att de i sitt arbete anser att den nya lagen är ”ett steg i rätt riktning”.

av ingripande får ske då tillsynen över djuret är så pass bristande att andra mindre åtgärder inte skulle vara tillräckliga.

Den nya tillsynslagen trädde i kraft den 1 januari 2008.

Polismyndigheten ges i denna lag ökade befogenheter när det gäller ingripande mot hundar. Anledningen till lagen var att riksdagen ville öka allmänhetens trygghet.

Lagen skall innebära att det blir lättare för polisen att ingripa om någon har brustit i tillsyn. Man vill på det sättet minska brottsligheten där hundar är inblandade, och minska de allmänna skador och olägenheter som en hund kan orsaka. Detta skall automatiskt leda till att djurskyddet förbättras och att kraven på hundägare blir tydligare.

• • • •

I tillsynslagen finns bestämmelser för när en polismyndighet får omhänderta en hund. §3 säger att denna typ 38

SOU (Statens Offentliga Utredningar) påpekar att det finns regler som riktar sig särskilt mot de personer som har för avsikt att använda sin hund som vapen. Det är därför till exempel förbjudet att avla på hundar som: Har extremt stor kamplust.

Biter utan större påtryckning och är lättretliga.

Vid ett angrepp inte släpper sitt offer.

Har benägenhet att rikta sin kamplust mot andra hundar och i vissa fall människor.

Enligt brottsbalken finns det också vissa brott där hundar kan användas som vapen: • Brott mot liv och hälsa.

• Grov misshandel.

• Misshandel och vållande till kroppskada.

• Olaga hot och olaga tvång.

• Våld och hot mot tjänsteman.

• Rån och skadegörelse.

Forskning & Rön Om någon döms för att ha använt sin hund som vapen skall den personen beläggas med hundförbud, antingen tills vidare eller under en viss tid. Personer under 15 år beläggs däremot med hundförbud.

Enligt hundansvarsutredningen finns det tre typer av farliga hundar: 1. Hundar som av sina ägare används i kriminella syften, det vill säga hundar som används som vapen (oavsett ras).

2. Hundar som av sina ägare hålls under extremt dålig tillsyn, oavsett ras.

3. Hundar som hålls under bristande uppsyn, hit hör alla hundar som orsakar skador eller som löper stor risk att göra det, men där de inte kan placeras i varken grupp 1 eller 2.

Utredningen skriver också att den grupp som orsakar den största mängden skador är den tredje gruppen, men utredningen slår fast att det är de två första grupperna som är mest angeläget att man kommer åt.

Vilka raser är farliga?

SOU framhåller att det framför allt är hundar av så kallade kamphundsraser, där pitbullterrier nämns särskilt ofta. SOU exemplifierar med schäferns dåliga rykte för 20 år sedan, och nämner att den då hade ungefär lika dåligt rykte som pitbullterriern har idag. Nu ses schäfern som en trevlig familjehund, och med tanke på detta menar utredningen att det är möjligt att pitbullterriern faktiskt har oförtjänt dåligt rykte. Man hävisar även till en engelsk studie där de farliga raserna, i detta fall pittbullterrier, rottweiler och dobermann, endast stod för 6,1% av betten. Detta visste man om när man i Storbritannien införde den så kallade ”Dangerous Dogs Act”, som resulterade i att just pitbullterriern fick restriktioner, medan både rottweiler och dobermann klarade sig undan.

I Tyskland har man något som kallas ”Breed Specific Legislation”, och där kan man konstatera att de hundar som toppar bitstatistiken inte heller där korrelerar med de raser som fått restriktioner. I Tyskland stod schäfer för 77% av de rapporterade hundattackerna, medan de så kallade kamphundarna (pitbullterrier, american staffordshire terrier och staffordshire bullterrier, samt korsningar mellan dessa) enbart stod för 9% av de rapporterade attackerna. Trots detta fanns inte schäfern bland de raser som fick rasförbud i Tyskland, medan de så kallade kamphundarna fick det.

Man kan säga att det finns två olika sätt att se på vilka hundar som skall anses farliga: 1. Rasen är potentiellt farlig på grund av sin fysiska karaktär och sin historiska funktion.

2. Rasen har en hög bitfrekvens i statistiken och antas därför ha en stor aggression mot människor.

Ett sätt att få en korrekt bild av hur farlig en viss ras är, skulle vara genom att titta på procentandelen farliga individer inom en viss ras. Man har däremot funnit att det

kan finnas anledning att istället för att koncentrera sig på ras, koncentrera sig på varför hundägaren har en viss ras.

SOU har tittat på situationen med bett i Sverige genom att granska uppgifter från svensk sjukvård. Enligt dessa siffror var det främst vanliga sällskapshundar som stod för betten. Dessutom visade det sig att de flesta bett drabbade ägaren, familjemedlem eller någon annan som kände hunden.

Studier visar också, föga förvånande, att större hundar förorskar större skador än vad mindre hundar gör, och att det också innebär att små hundars bett inte lika ofta rapporteras, och att de därför blir underrepresenterade i statistiken.

Vad skapar en hund som biter?

I ”Guidelines for regulating dangerous or vicious dogs” ser man fem faktorer som bidrar till en hunds tendens att bita: • Hundens genetiska tendens.

• Hundens tidiga socialträning vid människor • Hundens träning för lydnad och kamp • Hur väl hunden omhändertas av ägaren samt dennes övervakning.

• Offrets beteende.

Man menar alltså att det aldrig finns en enskild förklaring till varför en hund blir aggressiv och farlig, samt att ”Alla medfödda egenskaper till aggressivt beteende kan motverkas av att hunden hamnar hos en bra och kunnig ägare.”

SOU kommer också fram till att ”den enda gemensamma nämnare som går att finna mellan farliga hundar är att de har ägare som brister i sitt hundägaransvar”, samt att det finns farliga individer inom alla raser.

Författarna hänvisar även till en studie gjord i USA, där man studerat hundattacker som lett till dödlig utgång mellan åren 1997-98. Där stod rottweiler och pitbullterrier för 67% av attackerna. I den studien menar man att detta kan bero på att vissa typer av människor dras till vissa typer av hundar. De som tänker använda hunden som vapen väljer snarare en av dessa raser än till exempel en golden retriever.

Flera studier visar också att smärta och sjukdom kan ligga bakom aggressivitet. Exempel som nämns är kronisk smärta i till exempel leder, synskador eller hörselskador.

Hur bedöms en aggressiv hund?

Enligt uppsatsen som denna artikel utgår från finns det inte någon särskild metod när man bedömer om hunden är aggressiv eller inte. Tillvägagångssättet varierar mellan olika polisdistrikt och besiktningsmän. Den besiktningsman som får uppdraget utformar testen. Det saknas också riktlinjer för hur dessa tester skall gå till. Besiktningsmannens kompetens avgör alltså om testet blir rättvisande eller inte, hävdar man i denna studie.

39

Forskning & Rön Enligt en besiktningsman som författarna av studien varit i kontakt med görs först en bedömning av hunden för att man skall få en allmän uppfattning. Därefter bedömer man hundens tillgänglighet och aggressivitet. Om hunden blir aggressiv tittar man på hur hunden reagerar efteråt, hur lång tid det tar för den att lugna ner sig, eller om aggressiviteten ökar i styrka. Framför allt skall man titta på om det är en tillfällighet att hunden handlat som den har gjort, och om man bedömer att den kommer att göra det igen.

Det står även: ”Ibland kanske inte ens anmälan om aggressiv hund handlar om hunden utan istället om något helt annat, exempelvis kan det vara en grannfejd där den ena parten använder hunden för att kunna göra en anmälan mot sin granne.” Testet avgör då om det ligger någon sanning i påståendet och gör det inte det lämnas hunden tillbaka sin ägare.

Besiktningsmannen som utför testet är en polishundförare som har särskild utbildning att utföra lämplighetstester, så kallade L-test. I ett L-test bedöms hundens tillgänglighet, kamplust, temperament, skärpa, nervkonstitution, hårdhet, dådkraft och skottfasthet. Man gör även kompletteringar i testbanan för att fastställa ett visst ändamål. Anledningen till att dessa test görs är för att avgöra vad hunden är lämpad att göra, till exempel arbete som polishund, narkotikahund, väktarhund, etc.

När man i andra länder diskuterat aggressionstest för hundar, till exempel i Holland, har man talat om vikten att utbilda domare i detta, så att testen utförs på samma sätt och får en så likvärdig bedömning som möjligt. Det är också viktigt att tolkningen görs på rätt sätt.

I studien från SLU står det också: ”De flesta tester framtagna av forskare bygger på att bedöma om en hund är aggressiv eller inte. I fallen med de omhändertagna hundarna finns redan en historia av aggressivitet. Den främsta uppgiften blir då inte att ta reda på om hunden är aggressiv utan istället hur höga retningströsklar den har.”

En hund som är anmäld av en sur granne är med andra ord redan på förhand sedd som en aggressiv hund. Vi på Hundens Värld undrar om man då verkligen kan bilda sig en objektiv uppfattning, vore det inte bättre att man, som i andra rättsfall, såg den misstänkte som oskyldig tills annat var bevisat? Kanske skulle man då upptäcka att en påstådd aggressiv hund faktiskt inte har någon uppenbar aggressivitet? Kanske skulle bedömningen då bli mer objektiv?

Ett problem man har märkt i Storbritannien, sedan man införde Dangerous Dogs Act 1991 är att många hundägare överklagar besluten som fattats om deras hund. Under tiden hålls hunden i förvar, och man har haft fall där hunden suttit uppstallad i sju år i väntan på dom. Detta har inneburit ett djurskyddsproblem. Vi på Hundens Värld vill i detta sammanhang påpeka att den svenska hunden som flyttat till Norge satt omhändertagen i ett år, och att Maya satt i en dryg månad. Detta en mycket lång tid, procentullt sett, av en hunds liv är, som naturligtvis sätter 40

sina spår. Bör man inte ge dessa hundar en möjlighet till rehabilitering? Hela tiden talas det om hundägarens ansvar och skyldigheter, men har vi inte några skyldigheter i förhållande till hunden, som kanske fått en traumatisk upplevelse på grund av felaktiga beslut, eller en sur granne?

Vad kommer man till för slutsats? ”Är det rätt att dela in hundraser i farliga och ofarliga raser? Det som flera av de studier vi läst ständigt pekar på är att de så kallade ’farliga’ raserna egentligen inte utgör störst hot mot allmänheten. Det finns mer eller mindre farliga individer inom alla raser. Den forskning som vi har tittat på som undersökt huruvida rasrestriktioner har fungerat i sitt syfte att skydda allmänheten från hundbett, har bevisat att rasrestriktionerna inte uppfyllt det syftet. Kan man verkligen säga att det är rasen i sig som är farlig, eller är det bara så att rasen besitter vissa egenskaper som tilltalar oansvariga ägare? Enligt oss, går det inte att skylla aggressivitet hos hundar enbart på en eller ett par raser och aggressiva hundar är egentligen ett hundägareproblem och inte ett hundproblem. Det som studierna vi tittat på visar är att efter rasrestriktioner införts så försvinner problemen med just de hundraser som förbjudits, men att problemen har enbart flyttat till en annan ras, då de oansvariga ägarna hittar andra raser med liknande kvaliteter.”

Författarna skriver i inledningen: ”Bara det att man fått upp ögonen för att alla de problem som innefattar hund, och speciellt då kanske hundattacker och andra olägenheter som ibland förekommer, inte alltid är hundens fel.

Mycket handlar om den person eller de personer som står för tillsynen och sköter hunden. Det är viktigt att få ut information om hur en hund fungerar och vad det ställs för krav på de människor som bestämmer sig för att inneha en hund. Vi kommer med förväntan på förbättring följa effekten av denna nya tillsynslag över hund och katt.”

De skriver vidare: ”De flesta hundägare i Sverige idag är vanliga människor som aldrig kommer att beröras av lagen. Istället är det troligast att de flesta som döms redan är kriminellt belastade på andra sätt.”

Jag tror inte att det finns någon hundägare, med goda avsikter, som inte håller med dem, men som vi sett i Hundens Värld har just vanliga hundägare drabbats synnerligen hårt. De har inte haft brottsregister. De har inte haft hund som vapen. De har haft hunden som en älskad familjemedlem, som rätt var det var togs ifrån dem.

Jag undrar om de som skrev uppsatsen eller de som skrev lagen blev nöjda med resultatet? Själv har jag blivit orolig för att någon skall beskylla våra hundar för något och ta dom ifrån oss, för det verkar kunna hända vilken hundägare som helst, inte alls bara kriminellt belastade med onda avsikter.

Aktion

VAD KAN VI GÖRA?

- TILLSAMMANS ÄR VI STARKA Av Natasja Ravenklint

Maya blev fri. Till vår stora förvåning fick hon varken koppel- eller munkorgstvång. Hon blev helt frikänd.

Det anmärkningsvärda var att hon gick från att vara dödsdömd till att bli helt friad. Att hon friades berodde till oerhört stor del på hennes matte Danijela som vägrade ge upp, och den hjälp som hon skaffade sig i form av Djurens Jurister, som lade ner hundratals timmars arbete på fallet. De lyckades skaffa expertvittnen som talade för Mayas sak. Det i kombination med deras juristkunskap, och en mängd engagerade hundägare tror jag var det som räddade Mayas liv.

Facebook har faktiskt också haft en stor roll i detta arbete. Från att ha varit motståndare till den företeelsen är jag idag en varm anhängare. Det är ett snabbt sätt att få ut information om den här typen av orättvisor. Andra hundägare, och övriga djurvänner, uppmärksammas på att något är riktigt galet, sluter upp och bildar opinion. Facebook gruppen Mayas berättelse har idag över 15.000 medlemmar, och där har nu arbetet med Jack tagit vid och de andra.

Hur många hundar som Maya, Jack, Hector, Fenix och Storm finns det där ute? Har du varit med om något liknande, så hör gärna av dig till oss.

En annan fördel med rosa munkorgar är att de ansvarsfulla hundägare som faktiskt har en munkorg på sin hund (på hundar som kan behöva det), blir stigmatiserade och deras hundar ses som farliga. Genom denna kampanj kan förhoppningsvis munkorgen ses som ett tecken på ansvar och inget annat, vilket ger dessa hundar en enklare rehabilitering.

A

er ga

ROSA

K OR G N U

r

Vi vill också markera att hundar måste få en andra chans och att de allra flesta hundar som har problembeteenden kan rehabiliteras om de bara ges den möjligheten.

e

ng

Vi vill också betona att vi inte ifrågasätter polisens arbete. De utför sina arbetsuppgifter. Det är inte deras arbete eller kompetens vi ifrågasätter, utan det faktum hur man tolkar lagen eller kanske rent av hur lagen är skriven, eftersom det tydligen kan få märkliga konsekvenser för

- fö

Vi vill betona att vi inte tycker att lagen är felaktig, och att den säkert är oerhört mycket mer effektiv än till exempel rasförbud, för att komma åt hundar som används som vapen.

M

Vi undrar också över varför munkorgstvång helt och hållet har fallit i glömska. Med hjälp av kampanjen Rosa Munkorgarna vill vi på ett tydligt sätt visa att detta alternativ finns för hundar, men också för att visa att vi faktiskt är oroliga för våra egna hundar.

A RN

Vi vill inte tigasittande vänta, utan vi vill göra något för att förändra tillämpningen av lagen.

helt vanliga hundägare.

Vi är hundägare som är bekymrade över vilken konsekvens detta kan få för oss och våra hundar. Det har visat sig att de fall vi har presenterat i tidningen inte räknas som brottsmål och att det innebär att man inte behöver ta hänsyn till båda parters sida i ett mål. Den sida man väljer att lyssna på är alltid offrets, medan ingen, eller mycket liten, hänsyn tas till hundägaren, hunden och dess naturliga beteenden. På detta sätt öppnar man möjligheten för att till exempel en person en hundägare kan ha något otalt med kan anmäla en hund. Eller att en skada, som inte ens orsakats av en hund, kan bli det som bestämmer en hunds öde.

Vill du stödja kampanjen hittar du den på Facebook.

Vi kommer också lägga upp information på Hundens Världs hemsida.

41

erade hun ag d ä

Träning Träning && Beteende Beteende

Lydnadsklass 1:

LÄGGANDE U Av Jenny Krantz

Att se en hund som verkligen försöker besegra tyngdlagen genom ett oerhört snabbt läggande under momentet läggande under gång är kul att se. Det visar hur mycket hunden har förstått av träningen och att föraren lagt ner tid på just snabbhet.

Läggande under gång är ett moment som finns med i lydnadsklass 1 och 2 och utövas på samma sätt i båda klasser, men även i lydnadsklass 3 och i elit kan man se spår av samma moment. Därför är det viktigt att man redan nu lägger en bra grund till detta moment så att när man klättrar i klasserna har lite ”gratis” i träningen. Som man gör med alla moment delar man in hela momentet i delmoment, för att kunna träna in snabbhet och precision i små delar.

Man börjar i utgångsposition och går sedan fritt följ (fot utan koppel med hunden) tills tävlingsledaren ber en att kommendera hunden, då ska hunden snabbt lägga sig och föraren fortsätter att gå utan att stanna upp när man säger ligg till hunden. Tävlingsledaren ber föraren att stanna och vända sig om, stanna upp för att sedan gå

42

tillbaka till hunden, när man kommit fram till sin liggande hund ber tävlingsledaren föraren att sätta hunden upp i utgångsposition. Därefter är momentet slut.

De delmoment som finns i läggande under gång är: hunden ska gå i fritt följ, lägga sig snabbt, bli liggande och sedan sätta sig upp vid sidan om föraren i utgångsposition.

Det första man bör lägga krut på är ett snabbt läggande, för det behöver man i alla klasser.

Man kan börja lära hunden att lägga sig snabbt från sittande position, själv kan man sitta bredvid eller framför hunden. När man börjar lära in ett snabbt ligg från sittande position kan man göra det på ett mjukt underlag så hunden får en positiv känsla. Med en godbit i handen, som man visar hunden, gör man en snabb rörelse ner på gräset eller en matta inomhus. Hunden ska då slänga sig ner för att den vill ha godbiten, när den gjort det så får hunden godbiten.

Träning & Beteende

UNDER GÅNG Snart kan man börja träna in läggandet från stående position, men då får man tänka på att sänka kravet på snabbhet i början då hunden nu har fyra ben att lägga sig snabbt med till skillnad från de tidigare två i sittande position. Ett vanligt problem som kan uppstå är att hunden slänger framtassarna i backen men låter bakdelen peka uppåt som i en lekinvit ungefär. Detta kan man ordna med hjälp av en handrörelse. Innan man snabbt visar hunden ner med hjälp av handen kan man höja handen något som man gör när man ska lära in sitt. Hundens bakdel kommer då att tippa bakåt och det är då man visa handen ner mot framtassarna. På så sätt hjälper man hunden att hitta rörelsen som gör att båda bakdel och framdel når marken ungefär samtidigt.

Precis som med allt annat man tränar in är det viktigt att man så fort som möjligt dämpar och tar bort hjälpen med handen. Men man får göra det successivt så att man är säker på att hunden följer med i inlärningen. Glöm inte att pausa då och då i träningen så hunden får vila och bearbeta. Vissa gånger kan det krävas en eller flera dagars paus för att något ska bli riktigt bra. De är viktigt att man

inte forcerar för då sker inte den bästa inlärningen för hunden och resultatet blir antagligen inte långvarit.

När hunden lägger sig snabbt från stående position är det dags att lära hunden att lägga sig snabbt i rörelse. Hunden ska i detta skede inte gå i fotposition utan bara vara i rörelse nära dig. Det man vill uppnå i denna övning är att hunden kan lägga sig snabbt i rörelse. Det är därför ok att hunden studsar upp efter att den snabbt lagt sig. Dock hänger det på dig att snabbt kunna belöna hunden när den är i marken. Efter du sagt ligg och hunden påbörjat rörelsen är du snabb att belöna nere hos hunden, annars kan man få en hund som vill studsa upp om godbiten kommer när hunden hunnit resa sig. När hunden lägger sig snabbt i rörelse går man vidare och har hunden vid sin vänstra sida. Hunden som kan gå fot kan göra det annars kan man bara ”gå fint” med sin hund. Eftersom hunden ska hinna med kan man gå väldigt långsamt till en början och sedan kommendera hunden i ett snabbt ligg.

När man går långsamt och kommenderar hunden ligg, ger man en godbit nere hos hunden och då kan man även låta hunden ligga kvar längre och längre. Sakta men sä-

43

Träning & Beteende

44

kert utökar man tiden då hunden behöver ligga medan du står bredvid, tar ett steg framåt, bakåt eller åt sidan. Varje gång du kommer tillbaka till hunden ger du en godbit nere hos hunden. Till sist kommer du att kunna lägga hunden, påminna hunden att hon eller han ska ligga kvar och gå en bit ifrån henne eller honom. Tänk på att inte gå för snabbt fram. Tänk även på att när man kommenderar hunden ligg ska detta vara under gång, vilket betyder att man inte får stanna upp för att hunden ska lägga sig. Ett tips är att kommendera hunden ligg när man sätter ner vänster fot, det gör det lättare för hunden eftersom den vänstra foten är i marken ett tag innan man behöver lyfta den igen. Att börja gå sakta för att successivt öka farten till normal fart gör att hunden sakta men säkert lär sig hur det ska vara.

”lägg dig snabbt som sjutton och ligg kvar”. Man får inte lov att säga ”ligg kvar” till hunden när man lämnar hunden utan det ska vara ett ord som för hunden betyder att hon eller han ska lägga sig snabbt och ligga kvar till vidare instruktioner.

Eftersom man kanske använder ordet ligg i andra situationer kan man välja ett annat ord som för hunden betyder

Lycka till!

Ibland måste man gå tillbaka till grunderna och påminna hunden om att det är snabba läggande man är ute efter.

När man tränar sin hund i lydnad och i allt annat med för den delen är det viktigt att man vet vad det är ens hund anser vara en belöning. Det är även viktigt att veta vilken belöning som man ska använda och när den ska användas. Man kan alltid testa sig fram och se vad som får hunden att jobba lite bättre och lite hårdare.

Träning & Beteende

VÄRLDSPREMIÄR

PÅ RALLYMIX Av Natasja Ravenklint

Tisdagen den 25 maj 2010 var det världspremiär för den nya hundsporten Rallymix i Tomelilla. Världens första rallymixkurs avslutades med en tävling.

Vi har fått frågan om vi inte kan skriva lite mer om Rallymix, och det kommer vi att få anledning att komma tillbaka till i framtida nummer.

Det är en svensk orginalsport, konstruerad av Natasja och Malvina Ravenklint. Rallylydnadens form passade oss som hand i handske. Det är ett roligt sätt att arbeta på och ett väldigt praktisk form att ha kurs på, och eftersom vi båda är instruktörer går vi alltid och funderar över hur vi kan göra det roligare för våra elever.

Vi ville däremot ha större variation och ha möjligheten att köra en variant av detta på i princip alla kurser. Vi bestämde oss därför för att hitta på en egen rallyvariant, med inslag från flera andra hundsporter, samt vardagslydnad och vi ville också få in inlärningspsykologiska principer, för att underlätta vårt arbete. Vips var Rallymix grundat. Vi var däremot lite veliga vad gällde namnet, relationsrally, rallymix och rallation var de namn som vi funderade på. Eleverna på vår första kurs fick avgörandet i sin hand och bestämde att det skulle heta Rallymix.

på mest smidiga sätt. Det här är absolut inte någon lätt sport, men det skall se otroligt lätt ut.

I högre klasser, där hunden är lös, blir det ännu mer variation på skyltarna. Fler inslag från agility, där hunden självständigt skall klara olika kombinationer till exempel, från lydnaden har vi bland annat även med momentet ”rutan”, och från freestylen har vi också möjlighet att hämta mer inspiration när vi inte längre är begränsade av koppel.

Rallymix är kort sagt en mycket varierad sport, med mängder av inspirerande skyltar att träna på. Den första instruktörs- och domarutbildningen hålls i sommar, och därefter kommer den förhoppningsvis att spridas till andra delar av landet.

Placeringslistan på världshistoriens första Rallymix tävling: Rallymix, träningsklass, resultat 1. Robban med Tiger (labrador) 2. Andrea med Lady (blandras) 3. Rasmus med Deus (rottweiler) 3. Ylva med Viggo (blandras)

De två första klasserna i sporten sker med koppel, därefter är det lösa hundar som gäller. Till en början handlar det om att bygga relation med hunden på många olika sätt. Lydnadsmoment varvas med vardagslydnadsmoment av praktisk natur, som till exempel en ”plocka upp”skylt och en annan för ”övergångsställe”.

Från freestylen har vi plockat flera moment. Mellan de olika skyltarna kan man förflytta sig på tre olika sätt, om inte skyltan anger något annat, antingen i fot, i ”work” (med hunden på höger sida i stället) eller ”mellan”, hunden gåendes mellan benen på oss.

Ibland talar skyltarna om på vilket sätt vi skall ta oss till nästa skylt. Ibland är det vårt eget val. Man kan dels välja efter vad man är bäst på, men också på hur banan görs 45

Läst

ATT VÅGA TÄNKA OM

- essensen i modern hundträning Läst: ”Hundars och vargars beteende” av Freddy Worm Christiansen Av Natasja Ravenklint

Dansken Freddy Worm Christiansen är en modig man. Han drar sig inte för att gå in och slakta en helig ko, för det är precis det Turid Rugas så kallade lugnande signaler har blivit de senaste åren. Som om inte detta vore nog går han dessutom i kast med ytterligare en sådan sanning, huggen i sten, nämligen ledarskapet. Han är som sagt en mycket modig man och jag tror han har rätt. Gör det mig modig också?

Själva kärnan i modern hundträning, vilket jag menar att jag ägnar mig åt, är att hela tiden våga utmana sig själv med nya tankesätt och nya sanningar. Att ha helt klart för sig att vi absolut inte vet allt från början, utan att vi har mer att lära för varje dag vi lever, och att det bästa sättet att lära sig saker är genom att ta del av vad andra har kommit fram till, men samtidigt ifrågasätta det. På det viset slipper vi uppfinna hjulet själva, och kan därför komma längre på kortare tid.

Jag försöker leva upp till detta genom att hela tiden fortbilda mig på olika sätt, delta på seminarium, kurser, utbildningar och givetvis genom att läsa tidningar och böcker. Väldigt ofta hittar jag saker jag tar till mig som sanningar och som blir bitar i det väldiga pussel jag försöker lägga om hunden, dess beteende och inlärning.

Det som är viktigt för mig är att sanningar aldrig är eviga, även om en teori är sann. Klassisk och operant inlärning tror jag till exempel är två sanningar, men jag tror även att vi alltid kommer att komma på nya sätt att använda oss av dem. Vi finslipar på saker som andra redan kommit på.

Ibland hittar man en sanning, tar den till sig, och börjar mer eller mindre rista in den i sten. Under flera år kan det vara sant, tills någon kommer och vänder upp och ner på livet för en, omkullkastar det man trott på och får en att tänka om. Det kan vara förfärligt jobbigt. Världsbilden vänds upp och ner. Inget är sig likt. En otäck känsla.

46

När man hamnar i detta läge är det väldigt många som blir förbannade. De stänger av, vill inte höra mer. Det är den lätt vägen. Vågar ni ta den svåra vägen med Freddy Worm Christiansen?

För ganska många år sedan var jag på två helgseminarier med Turid Rugaas och lärde mig om hundens lugnande signaler, något hon också skrivit om i boken ”I samspel med hunden”. Jag var helt såld. Äntligen hittade jag ett enkelt sätt att läsa hund på, och alla pusselbitar tycktes falla på plats. Klart att det var på det här viset.

De lugnande signalerna blev sanningar för mig och för många med mig. Jag har undervisat om dem under flera år, och varit helt säker på att detta var riktigt.

Alla var däremot inte lika säkra. Många människor i hundvärlden, som jag har den allra största respekt för, trodde inte på detta. En kollega berättade för mig om en dansk bok som helt och hållet gick emot detta, samt ledarskapet (en sanning jag däremot aldrig tagit till mig).

Jag letade efter boken, men uppenbarligen på fel ställen, för jag hittade den aldrig. Nu finns den på svenska, utgiven av K. Malm Tanke i Tryck, och är därmed lätt att få tag på.

När man läser den här boken måste man vara modig.

Man måste vara beredd att se saker på ett helt nytt sätt och att omkullkasta gamla sanningar. Jag tror att det är nödvändigt för att vi verkligen skall förstå hunden, och inte bara tro att vi gör det. Är detta sanningen? Antagligen inte, men ett ställe att ta ett nytt avstamp i, för en djupare förståelse av vår bästa vän, tills någon ny tänkare kommer med en idé som tar detta ett steg längre, eller vänder upp och ner på det igen.

Läst Ur boken: ”Före 1970-talet fanns det i realiteten endast en enda uppfostringsprincip: Hunden ska läras att lyda och medlet är fysisk bestraffning för allt som är oönskat. Under 1970-talet fokuserade man istället på uppfostringsmetoder för barn och djur som inte innebar fysisk bestraffning.

Under 1980-talet utformades uppfostringsmetoder med en huvudtes, som den danske beteendeforskaren Roger Abrantes uttryckte med begreppet ”Psykologi framför makt”. Det innebär träning utan fysisk bestraffning, där man använder resultat från beteendeforskning för en målinriktad, effektiv inlärningsprocess.

om man inte är säker på att man kommer att vinna.

Han fortsätter sedan: ”Olyckligvis blev det så att många hundmänniskor uppfattade dessa ledarskapsregler som ett allmänt rättesnöre för ett bra förhållande mellan helt ”vanliga” hundar och deras ägare. Efterhand blev reglerna utgångspunkt för tränings- och undervisningsprogram utfört av instruktörer och beteenderådgivare under mottot: ”Det är viktigt med ett bra ledarskapsförhållande mellan hund och ägare. Ägaren är flockledare för sin hund och beteendeproblem beror i grund och botten på dåligt ledarskap”.

Men dessa uppfostringsmetoder kräver duktiga ägare och tränare. Många hundägare mäktade tyvärr inte med denna uppgift. Orsakerna var både bristande kunskap om metoden och om hundbeteende i allmänhet.

En väsentlig orsak till att så många har accepterat dessa restriktiva regler är att de omedelbart överensstämmer med den gamla och mycket utbredda uppfattningen: en hund går i princip alltid och väntar på chansen att ta makten över sin ägare och den kommer att göra det om den inte ”hålls nere” d v s behandlas med stränghet.

I slutet av 1980-talet skapade några engelska beteenderådgivare en serie enkla regler som mest var tänkta att hjälpa de många hundägare som inte lyckades lära sina hundar ett lämpligt beteende. Huvudidén bakom reglerna var att man skulle försöka efterlikna förhållandet i en välfungerande vargflock. Hundägaren skulle vara flockledare och hunden en underordnad flockmedlem. Man trodde felaktigt att ledarhanen i en vargflock hade fullständigt företräde till alla resurser och att detta företräde användes konsekvent, restriktivt och med ”dominans”.”

Under de senare åren är det en del hundmänniskor som öppet börjat uttrycka misstro mot de restriktiva ledarskapsreglerna, bl a för att vargforskares resultat har blivit mer kända och bättre förstådda. Vargflocken fungerar i verkligheten inte efter dessa ledarskapsregler.

Många erfarna hundmänniskor vet också att man kan få ett normalt och bra förhållande til sin hund helt utan att använda de restriktiva reglerna.

Worm Christiansen nämner några av de mest kända så kallade ledarskapsreglerna, till exempel att man skall äta före hunden, att man skall ignorera hunden när man stiger upp, kommer in i ett rum eller kommer hem, att man hälsar på hunden efter de övriga familjemedlemmarna, att man enbart skall ge hunden uppmärksamhet när man själv tar initiativ till det, att hunden inte skall ligga i möbler eller i sovrummet, att hunden inte skall gå ut först genom dörrar, att man inte skall leka kamp- eller jaktlekar

Man kan förundras över att dessa regler fått en så stor utbredning och inte tidigare blivit tillbakavisade då de helt enkelt inte stämmer överens med våra dagliga erfarenheter. Både hundtränare och beteenderådgivare har talat om för mig att de kommer att fortsätta att lära ut reglerna, eftersom det är kända hundexperter som framlagt dem. Man måste anta att de gäller så länge upphovsmännens böcker hela tiden ges ut på nytt och så länge inga andra experter argumenterar emot dem.”

47

Hälsa & & Friskvård Friskvård Hälsa

Den åldrande hunden del 2 Av Malvina Ravenklint

Nisse 10 år, griffon bruxellois Oavsett om vi vill eller inte så blir hunden gammal och kan dessvärre råka ut för sjukdomar. Som hundägare behöver man känna till själva åldringsprocessen och vad vi som ägare kan göra och vilka symptom man skall titta efter.

Jag önskade att man kunde säga med säkerhet vad som är bäst för hunden att äta, vilken typ eller märke av foder men det är en hel djungel med olika fodervarianter och fabrikörer. Det kommer att komma en artikelserie i Hundens Värld om foder.

I tabellerna på de två följande sidorna finns en lista över vanliga sjukdomar hos den åldrande hunden samt vilka symtom och tecken sjukdomen kan yttra sig i. Många av dessa sjukdomar kan vi bota eller åtminstone lindra för hunden. Det som är viktigast av allt är att man går på en regelbunden veterinärkontroll 1-2 gånger per år med sin hund när den börjar komma upp i åren. Att börja gå redan vid 8 års ålder är inte fel. Vissa raser kan det var dags att hålla en extra koll på redan vid 6 års ålder. Upptäcker man problemen/sjukdomarna i tid så är chansen större att hjälpa hunden att bli helt frisk.

Se till att hunden får sin vaccinering när den skall ha det, chansa inte! Vi har lyckligtvis öppna gränser nu för tiden vilket har gett oss chansen att få ta med våra kära hundar när vi åker på semester. Hör med din veterinär vad han eller hon rekommendera för just din utlandsvistelse.

Hälsa hos hund börjar vid födseln, så välj uppfödare med omsorg. Se till att få träffa båda föräldrarna till valpen om möjligt. Det är viktigt att hunden fått en bra start i livet.

När man sedan blivit med valp som senare växer upp så ha koll på hundens vikt, låt den inte bli överviktig då övervikt hos hundar är ännu värre än för oss människor.

48

Veterinärundersökning Vilken typ av undersökningar skall man göra med sin hund hos veterinären? Lita på vad veterinären säger, men det kan alltid vara bra att läsa på själv, så att man vet vilka frågor man kan behöva ställa. Om det handlar om en äldre hund är det bra att kolla hjärtat med ultraljud, gå igenom tänderna för att ta bort tandsten eller dåliga tänder. Undersöka ögonen, ta urinprov och blodprov.

Om man märker att hunden plötsligt börjar gå upp, eller tappa vikt, kan det vara bra att ta ett prov på sköldkörteln.

Hälsa & Friskvård Sjukdom

Symtom

Urinsten

• • •

Hunden visar symtom på svårighet att urinera Man kan finna blod i urinen I vissa fall visar hunden inga symtom alls utan först när man lämnar ett urinprov för analys upptäcker man att hunden har urinsten.

Övervikt

• • •

Svårigheter att gå Problem med pälsvården Blir trött fort

Leversjukdom

• • • •

Gulaktigt eller blekt tandkött Dålig aptit Kräkningar Beteendeförändringar

Cushings

• • • •

Uppsvullen mage (kalaskula) Ökad aptit Dricker och urinerar mer Gles päls och tunnare hud

Inkontinens

• •

Hunden kissar på sig när den sover Har svårt att hålla sig utan gör inne

Diabetes

• • • • •

Ökad törst Ökad urinering Viktminskning Kräkningar Orkeslös

Anemi

• •

Blekt tandkött Orkar inte mycket, blir fort trött

Epilepsi

• • •

Kramper Beteendeförändringar Vissa former av epilepsi kan vi missa helt då anfallen är så pass korta. Det kan handla om några sekunder, blicken kanske blir lite frånvarande.

Torra ögon

• •

Ögonen rinner Stora mängder gulgrönt var runt ögonen eller i ögat

Cancer

• • • • • • • • • •

Dålig aptit Problem med andning, urinering eller sköta avföring Onormala svullnader som fortsätter att växa.

Sår som inte läker Knutor Onormal odör från hunden Orkeslös Viktminskning Problem att äta och svälja Blödningar (inre och yttre)

Artros

• • • • •

Svårigheter att ta sig från liggande, sittande eller stående ställning Ovillig att promenera Muskeldystrofi (musklerna förtvinar) Ovillig att hoppa upp och ner från bil, gå i trappor, etc.

Beteendeförändringar pga smärta

Tarmproblem, inflammerad tarm sjukdom

• • • • • • • •

Diarré Kräkningar Dålig aptit Viktminskning Slem i avföringen Blod i avförinen Oregelbunden avföring Svart eller grumlig avföring

49

Hälsa & Friskvård Om den äldre hunden behöver genomgå en operation prata då med din veterinär om tillvägagångssättet. För en äldre hund kan det vara mycket bättre att bli sövd med narkosgas istället för att få en spruta för att somna.

Använder man narkosgas är det mycket lättare att väcka hunden om något går fel. Den blir heller inte lika ”groggy” efteråt.

Tänk på att gamla hundar inte klarar av värme och kyla på samma sätt som när de var yngre. Ibland är det nödvändigt att ha en varm filt till hunden när det är kallt, och möjlighet för den att kyla av sig när det är varmt. Idag finns det bra kylhalsband och kylfiltar att köpa.

När hunden är inomhus, låt den ligga på något mjukt och skönt. Lär dig gärna att massera din hund, då det är bra både för hunden och för dig som ger massagen.

Den senila hunden Hundar kan precis som vi människor bli senila och därmed få kognitiva problem. Det man oftast märker det på är att beteendet hos hunden förändras, man kan göra en jämförelse med Alzheimers sjukdom.

Hunden kan visa tecken på förvirring, gå vilse på sin egen tomt, gå in bakom en möbel för att sedan inte hitta ut.

Det är inte ovanligt att hunden börjar ”vandra” runt på natten inomhus, rent av hålla sig vaken på natten och sova på dagen.

Hunden kan visa tecken på oro, vara mer lättirriterad, skälla mer eller vara ovillig att lyssna, vilket också kan ha med nedsatt hörsel att göra. Hunden kan stirra rakt ut i tomma intet och skälla på något som inte finns. Plötsligt kanske den inte känner igen någon i familjen eller dess vänkrets. Den kan också bli ovillig att gå på promenader, visa tecken på apati och vissa hundar slutar att vara rumsrena.

50

Medicinering I USA har man gjort studier på att använda medicinering på hundar som blivit senila eller visar tecken på kognitiva beteendeförändringar. Preparatet som används heter Selegiline eller L-Depryl (Anipryl). Vissa hundar svarade mycket bra på denna typ av medicinering, men man ska samtidigt vara medveten om att det kan förekomma biverkningar. Om dessa mediciner finns i Sverige vet vi på Hundens Värld inte, men återkommer naturligtvis om vi får fram informationen. Man skall ha klart för sig att FASS för djur i USA är lika tjock som FASS är för oss människor här i Sverige. Vår FASS för djur är däremot en liten tunn bok.

Orsken till det är att medicinföretag måste registrera medicin i olika länder. Sverige går gemensamt under Norden, som är en så liten marknad att det är för dyrt att registrera medicin för djur här.

Man kan även vända sig till en kunnig hundpsykolog eller beteendekonsult för att få hjälp att göra det lättare för den gamla hunden som visar tecken på senilitet. Även om jag personligen önskade att jag kunde utelämna sista stycket i denna artikel så kan jag inte det. Oavsett om vi orkar tänka på det eller inte, så kommer den dagen vår bästa vän lämnar oss. Hundar lever tyvärr inte lika länge som oss och det är vårt ansvar att hunden inte behöver lida för vår skull. Hur ont det än gör oss att behöva skiljas så åligger det på oss att göra det som är bäst för hunden. Det är ett svårt beslut att ta men när hunden inte har ett värdigt liv längre så är det djurplågeri att låta den lida. Deras liv ligger i våra händer från första stund vi får hem den lilla gulliga valpen ända tills den börjar bli grå och gammal. Även om talesättet är att hunden är människans bästa vän så vore det väl jättefint om vi kunde säga att hundens bästa vän är människan?

Sköt om er hund och njut av åren ni har tillsammans.

Hälsa & Friskvård Sjukdom

Symtom

Härtsjukdomar

• • • • •

Minskad ork Hostningar Hunden flämtar utan anledning Hunden kan svimma Viktminskning

Sköldkörtelproblem

• • •

Viktökning Beteendeförändringar Orkeslös

Prestanda problem hos handhundar

• • • •

Blod i urin Hunden ”läcker” Börjar kissa inne Visar obehag när den urinerar

Grå starr

• •

Hunden börjar gå in i saker Ögonen ser dimmiga och grumliga ut

Njursjukdomar, njurskador

• • • • • • • •

Ökad törst Ökad urinering Kräkningar Viktminskning Blekt tandkött Beteendeförändringar Diarré Orkeslös

Hundens i Malmö Valp- & grundkurs start torsdagen den 15 juli kl. 16.30

Valp- & grundkurs start torsdagen den 15 juli kl. 18.00 Rallymix start torsdagen den 15 juli kl. 19.30 Flera års erfarenhet av att hålla kurser. Utbildar andra instruktörer.

Varmt välkomna till vår premiär i Malmö. Pris: 1200 kr.

Vi träffas vid Arken Zoo i Svågertorp!

Hundens

Utbildningsakademi

www.hundens.se

0760-475 470 51

Raser & Typer

Lapsk LAPSK VALLHUND Vallhund - EN SKANDINAVISK

-en nordisk VALLARE vallare

En ras som än så länge inte är så känd är den lapska vallhunden. Det officiella hemlandet är Finland, men det är en gammal samisk ras. Det var däremot den finska kennelklubben som observerade rasen, erkände den och gav den officiell status. Det är en ras med mycket gamla anor i renskötselområdet. 1967 godkändes rasen av FCI.

Kontakten mellan dessa två grupper försämrades dock och arbetet lyckades aldrig. Dessutom tog man in utländska raser i hundstammen. Det blev alltså aldrig tal om någon godkänd ras, men man kallade detta för ”jokkmokkshunden” eller ”Renvallarhunden”. Än idag förväxlas den lapska vallhunden med denna hund, vilket alltså är helt felaktigt.

Den finska kennelklubben arbetade tillsammans med renskötarnas förbund både länge och gediget med att försöka få fram vilken hund det var som var den perfekta renvallaren och gjorde inventeringar av nära 80% av finska lapplands renhundar. Man gjorde även besök i både Sverige och Norge för att få en bättre uppfattning om renvallarhunden.

Man riktade sin uppmärksamhet på de hundar som var vanligast, mest uppskattade och mest använda av renskötarna. 1966 fastslog man en standard för denna typ av hund och året därpå godkändes den alltså även av FCI. Rasen har fortfarande öppen stambok, vilket innebär att det förekommer årliga inregistreringar.

Bland de finska renvallarna är rasen populär, medan den i Norge och Sverige är mer ovanlig. Samerna känner däremot igen dem och säger sådant som ”de se ut som de gjorde förr” och ”då såg man dem överallt”. Bland norska och svenska samer är den känd som den ”finska renvallarhunden”.

I Sverige bedrev man också ett arbete för att försöka fastställa en korthårig renhundsras. Det var Arméns hundskola i Sollefteå som gjorde detta i samarbete med renskötare.

52

I Finland betraktas rasen också som brukshundsras. 1997 fick rasen ”tjänstehundsrättigheter” av Finska Brukshundsklubben, vilket innebär att de nu får tävla tillsammans med de traditionella bruksraserna på lydnadstävlingar. I Finland skiljer man nämligen på lydnadstävlingar för bruksraser och för sällskapshundar. Även i Sverige har den börjat få rykte om sig som en bra brukshund och man använder dem både inom renvallning, lydnad, agility, bevakning, till viltspår och som räddningshundar.

Raser & Typer

Temperament Den lapska vallhunden skall vara härdig, uthållig, lugn, vänlig, nyfiken, modig, läraktig, energisk och arbetsvillig. Rasen kan också vara reserverad mot främmande människor, men det skall däremot inte blandas ihop med nervositet, aggressivitet eller att de är onödigt skälliga, vilket inte är önskvärda drag hos rasen. Rasen skall utstråla outtröttlighet, eftersom den skall orka med ett av hundväldens absolut tuffaste yrken: renvallningen.

En lapsk vallhund skall av naturen vara lydig och arbetsvillig, och vilja följa sin ägare i alla lägen. De är lojala mot familjen.

Rasen beskrivs som en smart och allsidig ras, med fördelarna från vallhundar när det gäller följsamhet, uppmärksamhet, lärbarhet, men med ett lugn.

Mångsidig är ett annat ord som ofta kommer upp i samband med denna ras. De kan vara älskad som en pigg, aktiv och alert familjehund, en lättlärd lydnadshund, en duktig spårhund, en suverän bevaknings- eller räddningshund, uthållig draghund, skicklig jakthund, duktig som lösspringande älghund, bra trädskällare, eller bara en fantastiskt kompis.

Man skall däremot ha klart för sig att temperamentet kan variera väldigt från individ till individ. Det kan variera från lugn till mycket livlig. Temperamentet påverkar sedan naturligtvis både hundens arbetsvilja, skallbenägenhet etc.

Graden av självständighet i skog och mark är också något som kan variera väldigt. Vissa hundar är bara borta i några minuter, medan andra kan vara ifrån dig i flera timmar.

Att rasen fortfarande är så varierad är i grunden något positivt, eftersom det tyder på en genetisk mångfald.

Arbetsuppgifter Den lapska vallhunden har en medfödd vallningsinstinkt. Det är framförallt renar som man har vallat med dessa hundar.

En renvallare måste vara härdig och uthållig eftersom de skall kunna valla och driva renar flera dagar i sträck under väldigt kalla förhållanden. Dels vallar dessa hundar med skall, men de måste också kunna vara tysta om det krävs, därför skall rasen inte vara allmänt skällig. Renvallningsarbetet är relativt självständigt och sträcker sig över stora ytor.

Det innebär att rasen heller inte får ha en för stor jaktinstinkt, eftersom det skulle förstöra deras arbete som vallhund.

53

Raser & Typer

LAPS

54

Raser & Typer

SK VALLHUND I BILDER

55

Raser & Typer Tack till Pia Zetterström, Anna Ziegler, Beate Johannessen och Maria Sjunnesson.

En annan egenskap hos den lapska vallhunden är att de är mycket vaksamma, vilket innebär att de även är uppmärksamma och duktiga vakthundar. De får däremot inte bli aggressiva.

Det förekommer två pälslängder hos rasen, medellång och lång. Det är viktigt att pälsen inte är tunn eller för kort, eftersom den då inte klarar av att vara utomhus i norra skandinavium. På grund av väderleken i Norden får pälsen inte heller vara för lång, eftersom det innebär att hunden får hängande isklumpar i pälsen.

Lapsk vallhund är en ras för den aktiva hundägaren. De vill arbeta och kommer att hålla dig igång.

56

Raser & Typer

57

Raser & Typer

RAS för lapsk vallhund

Varje rasklubb, som är ansluten till Svenska Kennelklubben, måste ha en så kallad RAS, eller en rasspecifik avelsstrategi, där klubben har lagt fram rasens hälsostatus, samt att man deklarerar vilka riktlinjer klubben har för att bevara rasen för framtiden.

Lapsk vallhund är en av världens numerärt minsta raser, men trots detta har rasen inte en väldigt snäv genetisk bas. Detta delvis tack vare den öppna stamboken, där man mönstrar in hundar som antingen själva, eller vars föräldrar, arbetar inom renskötseln och som anses tillhöra den ursprungliga renhundsstammen.

I Sverige registreras idag runt 60 valpar årligen och klubbens fokus ligger på att bygga upp en population med tillräcklig genetisk variation och att man skall arbeta för att hålla en så låg inavelsgrad som möjligt. För att detta skall vara möjligt är det viktigt att så många hundar som möjligt går i avel och variationen nås genom att så många hanhundar som möjligt används. Ett viktigt verktyg är därför att begränsa hanhundsanvändandet.

En hane skall idag inte ha mer än max 3 kullar eller 15 valpar, med tanke på den svenska populationen.

Det finns i dagsläget inget hälsoprogram för lapsk vallhund, utan Svenska Kennel Klubbens regler för avel 58

är det som gäller. Rasklubben planerar nu att kartlägga hälsoläget genom enkäter. Trots detta finns lite siffror att tillgå: 11% av de röntgade hundarna hade höftledsdysplasi.

Klubben vill att alla hundar skall röntgas och att endast hundar med hd grad A eller B går i avel.

Armbågsdysplasi förekom på 2 av 85 röntgade hundar.

4% av hanarna är kryptorkida (av de man känner till).

PRA, progredierande retinal atrofi, förkommer i låg frekvens hos rasen. Det finns idag möjlighet att ta ett blodprov som analyseras i USA. Rasklubben rekommenderar, i samråd med Svenska Kennelklubben att samtliga avelsdjur skall testas och att hundar som är bärare av en defekt gen endast paras med helt fria hundar. Hundar som är bärare av genen i dubbel uppsättning bör å andra sidan inte alls användas i avel. Det är bara en form av PRA som kan gentestas och i rasen förekommer det flera former, därför är det även viktigt att hundar ögonlyses inför varje parning. Klubben vill också uppmuntra till att samtliga hundar ögonlyses två gånger efter 5 års ålder.

Rasklubben vill även att bruksegenskaperna skall premieras i avelsarbetet. Man har även som mål att samtliga hundar skall genomgå MH test.

Tips

FOTOGRAFERA MERA

En hundtidning bygger naturligtvis till väldigt stor del på fotografier. Vi passar i detta sammanhang på att tacka alla våra fantastiska fotografer, såväl proffs som amatörer, för att de fantastiska bilder ni bidrar med.

Bilder kan alltid bli bättre och för att få lite tips som kan passa hundägaren läste vi boken ”How to Photograph Dogs” av Nick Ridley. Några av bokens alla tips skall vi nu dela med oss av. Är hunden världens bästa fotografiobjekt? Det hävdar Nick Ridley. Vi kan dels be dem att göra en mängd olika, ofta väldigt söta saker, som att sitta vackert, men vi kan också fotografera dem när de bara är hundar, vilket kan ge oss härliga bilder med fart och fläkt i.

och på det viset vara beredd på det.

Några saker som är bra att tänka på när man fotograferar hund: Ha tålamod. Den perfekta bilden kommer inte omedelbart, utan är kanske den 124:e i en fotosession. Tack och lov har vi nu digitalkameror och slipper därmed slösa en mängd filmrullar, utan kan bara kassera de misslyckade bilderna utan att det kostat någonting.

Det finns några enkla tips för att få en hund att titta i din riktning vid en fotografering och kanske till och med lägga huvudet på sned: en pipleksak väcker intresse hos många hundar. En prasslig påse, som kanske påminner hunden om att godis nalkas, eller att den bara undrar vad det är som låter, kan också få önskad effekt. Att blåsa i en flaska är ytterligare ett ljud som kan förundra hunden och väcka dess intresse.

Lär dig läsa kroppsspråk. På det sättet kan du förutsäga när hunden kommer att göra det beteende du letar efter,

Tar ni några bra bilder är ni naturligtvis hjärtligt välkomna att skicka in dem till Hundens Värld.

Glöm inte bort att en kamera, särskilt en med stort objektiv, kan vara väldigt stressande för en hund. Precis som det finns människor som inte gillar att bli fotograferade, finns det hundar som inte heller gör det. Om en hund är märkbärt stressad av fotograferingen, avbryt. Se om du kanske kan fotografera från längre håll, med till exempel ett zoomobjetiv.

Tajming eller precission, ju bättre du är på att läsa av hunden och ju snabbare reflexer du har, desto bättre bilder har du möjlighet att ta. Både att läsa hund och att bli snabbare går att öva upp.

59

Hälsa & Friskvård

MASSAGEKURS - EN HELG FÖR BÄTTRE RELATION

Ett sätt att skämma bort dig själv och din hund är att gå på hundmassage för hemmabruk. Det är avkopplande för er båda och dessutom ger det er garanterat en bättre och djupare relation.

Hundmassage har blivit väldigt etablerat i Sverige. Vi vet hur skönt det är att själva få en massage och kan lätt leva oss in i att det även kan vara något positivt för hunden. På detta område ligger vi på framkant i Sverige, inte så konstigt kanske med tanke på hur känt begreppet ”Swedish massage” är över hela världen. I USA är till exempel hundmassage något väldigt nytt, medan hundfysioterapin är lika etablerad som hundmassage är här.

Varför skall vi massera hunden? För att nämna några fördelar, som kursens lärare Malvina Ravenklint tar upp: Det ökar blodcirkulationen, minskar muskelspänningar, ökar ämnesomsättningen, sänker blodtrycket (även på den som masserar). Det stimulerar och stärker muskulaturen samt ökar syreupptaget i musklerna, bibehåller och/eller ökar rörligheten och förebygger skador, stelhet 60

och ryggproblem. Det bygger också upp förtroende och kontakt mellan hund och människa, samt minskar stressen. Det leder också till att tarmfunktionen blir bättre och ökar näringstillförseln. Slaggprodukter, gifter, mjölksyra och koldioxid transporteras lättare ur kroppen. Det förbättrar immunförsvaret. När vi masserar hunden kan vi dessutom upptäcka skador eller andra fysiska problem.

Massagen påverkar hormonproduktionen. Oxytocin, som kan sägas vara ett må bra hormon, lockas till exempel fram genom massagen.

På helgkursen i hundmassage för hemmabruk på Hundens Utbildningsakademi gick Malvina igenom lite skelett- och muskellära, för att vi skulle få reda på var vi skulle massera och kanske framförallt var vi inte skulle göra det. Under själva massagen utbrister en av kursdeltagarna, Ylva, som masserar blandrasen Viggo: ”Gud så intressant. Jag känner verkligen hur hunden är uppbyggd.” En av fördelarna med massagen är verkligen just att vi får en bättre förståelse för hunden. Det är dessutom härligt att se hur de njuter.

Hälsa & Friskvård Massagen börjar med något som kallas intoning, eller effleurage. Det är den inledande delen av massagen, för att få hunden att slappna av och vänja den vid beröring. På kurstillfället är det roligt att se hur hundarna tydligt vänjer sig. Från att först vara i en kurslokal med främmande hundar och människor till att börja slappna av och faktiskt kunna lägga sig. Efter en dryg timme, av elevernas genomgång av olika massagegrepp, ser hundarna ut som om de aldrig gjort något annat. Ögonlocken hänger tyngre och tyngre.

Något som är viktigt under massagen är att man hela tiden låter en hand vara kvar på hundens kropp. På det viset ger vi stabilitet åt det vi håller på med. Hunden blir tryggare med vår beröring och kan slappna av lättare.

För min del känns det som en bra regel vid all beröring av hunden. Effleurage kan sägas vara en metodisk klappning eller smekning, och alltså något vi borde göra varje dag. Jag håller en hand på hundens axel, medan jag för den andra längs hundens rygg. Hunden verkar njuta och jag känner hur jag slappnar av och blir trött.

Det är väl i det läget mitt blodtryck sjunker. Ju längre tid jag masserar desto tröttare blir jag. ”Man lär känna hunden på ett helt annat sätt, får en helt annan inblick för hur hunden ser ut”, utbrister den andra kursdeltagaren Christina, som masserar beuceronen Ouzo.

Vi går igenom en rad olika massagegrepp, upprepar och upprepar. Det som till en början var rena grekiskan börjar efter alla repetitioner faktiskt att kännas bekant. När Malvina säger att vi skall göra en backross eller en saxning vet jag vad jag skall göra.

Den andra dagen på kursen går vi igenom ett massageprogram. Malvina använder sig av samma pedagogik igen. Repetition efter repetition gör att jag faktiskt tror att jag kan göra en helkroppsmassage på min hund när kursen är slut.

Hur ofta skall man då massera?

1-2 gånger i veckan är bra för en normalt aktiv hund, medan en väldigt aktiv hund, till exempel en som tränar agility eller freestyle bör få en helkroppsmassage 4-5 gånger i veckan, säger Malvina.

Att gå igenom hunden behöver inte vara så krångligt.

Den helkroppsmassage vi får lära oss på kursen tar, när man har fått in vana och rutin, ungefär en halvtimme i anspråk. En halvtimme som man faktiskt ger kvalitetstid tillsammans med hunden och dessutom medför alla de fördelar för hund och människa som jag tog upp inledningsvis. Hundmassage borde med andra ord vara något för alla.

Av Natasja Ravenklint

Vanliga orsaker till skador hos hund: Inte tillräckligt med motion.

Alltid går i koppel och inte får sträcka ut. Äter dålig mat, och/eller för mycket.

Går för mycket på hårt underlag.

Ensidig träning (tex fotgående eller slalom) Oregelbunden träning (lite på vardagar, mycket på helgen).

Dålig uppvärmning och nedvarvning före och efter motionspasset.

61

Träning & Beteende

VAD ÄR AMICHI Av Camilla Hasselvret

Det finns snart lika många metoder att uppfostra hundar på som det finns raser i världen. Men inte många av dessa kan anses vara utformade utifrån hundens beteende utan brukar vanligtvis utgå ifrån människans behov.

Amichien Bonding är den översättning vi människor länge har letat efter då det gäller hundspråk. Här använder man sig av hundens egna signaler och beteende för att kunna kommunicera med hunden och man uppnår resultat man inte trodde var möjliga! Det bästa av allt är att man får en hund som samarbetar helt utan någon form av våld eller tvång.

Jan Fennell Jan Fennell heter den brittiska kvinna som grundat Amichien Bonding. Jan fick sin uppenbarelse då hon besökte den kände hästviskaren Monty Roberts uppvisning och bevittnade hur han, utan något som helst våld, kommunicerade med problemhästar och vann deras tillit på oerhört kort tid. Monty härmade helt enkelt hästens sätt att kommunicera via kroppsspråk och andra signaler.

Jan tänkte då att detta borde gå att göra även med hundar. På så vis började hon ett flerårigt arbete att utforma ett kommunikationssätt helt anpassat efter hundarnas instinkter, språk och beteende.

I dag är Amichien Bonding spritt över hela världen och 62

har hjälpt tusentals hundar och hundägare. Jan har haft ett eget program på tv i Storbritannien och har skrivit fem internationella bästsäljande böcker i ämnet. I Sverige finns tre av hennes böcker utgivna på svenska, varav den första ”Förstå din hund” är den viktigaste och mest givande om man är nyfiken på Amichien Bonding.

Vargar Eftersom vargen är hundens förfader och släkting så är det kanske inte så konstigt att hunden fortfarande har samma instinkter, beteende och språk som denne? Man kan säga att hunden må ha lämnat vargflocken, men vargens instinkter och beteende har sannerligen inte lämnat hunden! Trots att våra hundar lever ett bekvämt liv med oss så har de fortfarande kvar drifter och instinkter från urgamla tider. Detta måste vi acceptera. Som de flesta av oss vet i dag så leds en flock vargar av ett etablerat par som kallas alfaparet. De fattar flockens alla beslut och allt ansvar för flocken vilar på deras axlar. I gengäld så åtnjuter de den högsta statusen i flocken. Alfaparet är t ex de enda vargarna som får reproducera sig. Det är de som leder jakten och bestämmer när och om de ska ta en strid. Vid maten är det de som äter först. Ingen annan tillåts äta förrän alfaparet är mätta och inte vill ha mer.

Vid återförening efter separation så hälsas alfaparet välkomna med stor respekt av resten av flocken och ingen varg tillåts komma nära utan att först blivit inbjuden.

Alfaparet är alfa eftersom de är starka både fysiskt och

Forskning & Rön

Träning & Beteende

IEN BONDING?

mentalt och det är förmodligen så naturen har bestämt att det ska vara. En flock med starka, smarta ledare har störst chans att överleva.

Man kan ju som människa fundera över orättvisan gentemot de andra vargarna. Men faktum är att alla vargar är nöjda med sin roll i flocken om de har starka ledare som de kan lita på. Ibland händer det att en medlem av lägre rang ifrågasätter ledarskapet. Detta tolereras absolut inte och den lägre vargen får sig en åthutning. I värre fall så utesluts vargen och få leva i flockens utkant och livnära sig på dess rester tills alfaparet anser att den visat tillräcklig underkastelse och respekt. I värsta fall blir den bortjagad för alltid.

Våra hundar Våra hundar är fortfarande programmerade på samma sätt som dess förfader vargen trots att vi kanske kan ha svårt att ta det till oss. I våra hundars ögon bildar vi människor, tillsammans med hundarna och kanske också andra husdjur, en flock, och i de flesta av dessa flockar är det hunden som är alfa! Tänk efter!

Brukar din hund gå framför dig på promenaden? Brukar den skälla eller göra utfall mot andra hundar? Struntar den i att komma då du ropar på den? Springer den till dörren och skäller då det kommer främmande? Tränger den sig före dig i passager, trappor, dörröppningar och

liknande? Hoppar den på dig eller andra? Gnäller den då du lämnar den ensam? Är den rädd för något utan anledning?

Det finns många olika problem man kan ha som hundägare, men faktum är att de allra flesta av dem kan avhjälpas genom att ge hunden den trygghet den behöver i form av att veta sin plats i flocken. En varg eller vildhund lever ju i en miljö den förstår. Den har sitt revir och försöker undvika konfrontationer med andra vargar/vildhundar så gott det går. Vid någon form av fara som t ex ett möte med annan flock, en enstaka varg eller annan fara, så beslutar alfaparet sig antingen för att ignorera faran, gå till försvar eller fly. Oavsett vad de väljer så följer resten av flocken exemplet! För våra hundar finns i vårt samhälle inga möjligheter att förstå eller hantera alla intryck som sköljer över dem många gånger varje dag. De uppfattar allt de inte förstår som potentiella hotsituationer. En del hundar är lugna och lär sig att hantera dessa stressande situationer genom att ignorera dem, medan andra blir stressade och rädda eller aggressiva. En hund som inte har en duglig ledare i sin flock kommer att känna sig tvingad att ta jobbet, oavsett hur dåligt lämpad han är.

Han kommer att vara tvungen att bedöma och hantera situationer han inte förstår. Detta orsakar de problem vi kan se hos många hundar i dag. Vi kan hjälpa våra hundar genom att vara lugna, pålitliga och starka ledare som de kan känna sig trygga tillsammans med!

63

Träning & Beteende En tankeväckande händelse Jan Fennell berättade en gång om en händelse som hon varit med om och senare använt som en liknelse för hur våra hundar kan uppleva en situation de inte har kontroll över: ”Jan var ute och handlade i en mindre stad i England då hon blev vittne till en olycka. En motorcyklist körde omkull och blev liggande medvetslös bredvid trottoaren där Jan befann sig. Genast strömmade människor till platsen och snart hade en större grupp samlats omkring den liggande mannen. Jan hade ringt efter ambulans och försökte lugna och hålla tillbaka den upphetsade hopen av människor som skrek att hon skulle ta av honom hjälmen och göra dittan och dattan. Uppmaningarna fullkomligen haglade. Jan visste att man inte skulle röra huvud och nacke i sådana situationer och hon försökte övertyga de allt mer påträngande åskådarna om detta. Hon blev rejält svettig innan ambulansmännen anlände. När de kom fram och föste undan hopen samt deklarerade att de nu tog över, så kände hon en stark lättnad! Äntligen fick hon lämna över det tunga ansvaret till någon som kunde sin sak. ” Senare när Jan tänkte tillbaka på den här händelsen insåg hon att det måste vara precis så här våra hundar upplever hur det är att ha ett ofrivilligt ledarskap i en värld de inte förstår. Både Jan och jag själv har många gånger fått se prov på lättnaden hos en hund då en hundägare äntligen övertygar honom om att han lugnt

kan lämna över ledarskapet. Blicken blir mjuk, kroppen slappnar av och det åtföljs oftast av en eller flera djupa suckar. Ofta kan en hund sova i flera dygn sedan det tunga ansvaret lämnats över och stressen lämnat den.

Använda metoden Amichien Bonding är ingen träningsmetod. Det är en livsstil. Efter att man under några dagar praktiserat den, och troligen fått se fantastiska resultat, så går det mer eller mindre på rutin och man behöver inte längre tänka sig för innan man agerar. Många gånger har man en mer svårövertygad hund och kan behöva lite experthjälp och andra gånger vill man helt enkelt dubbelgardera sig för att göra rätt från början och ha stöd hela vägen. Jan Fennell och de studenter som utbildats av henne i Amichien Bonding runt om i världen arbetar alla på samma sätt vid en konsultation. Det innebär att konsultationen görs hemma hos hundägaren för att både hundkonsulten och hundägaren ska få bästa möjliga förutsättningar att bedöma och hantera hunden. I sin hemmiljö är det nämligen troligast att hunden kommer att visa sina vanliga beteenden. Efter en konsultation ingår fri rådgivning per telefon så länge hunden och hundägaren fortfarande behöver hjälp. Det bästa med Amichien Bonding, förutom att den bygger på att hunden samarbetar av sin fria vilja, är att den är så lätt att lära sig och utöva. Det är svårt att göra fel eftersom den inte innehåller några svåravvägda konfrontationer mellan hund och ägare. Så sätt i gång och förkovra

HUNDENS VÄRLD KOMMENTERAR I Hundens Värld kan vi publicera artiklar som inte står för vår personliga åsikt om hundträning, för att vi vill ge er läsare en möjlighet att tänka efter själva och upplysa er om olika delar av hundvärlden. Vi kände inte till Amichien Bonding själva och ville därför veta mer, vilket vi tror att även ni kan vara intresserade av. För att vi inte skall sprida dubbla budskap vill vi däremot lägga till följande:

64

•

Hundens Värld vill i samband med denna artikel påpeka att man idag inte längre pratar om alfahane eller alfatik, att rangordning och ledarskap etc är begrepp som man inte längre ser som relevanta för vare sig varg eller hund, förutom varg i fångenskap.

•

Vi vill i samband med artikeln hänvisa till Hundens Värld nr 1 och Hundens Värld nr 2, där vi publicerat material av vargforskaren Runar Naess med terminologi och forskning som är relevant.

•

Vi vill också i detta sammanhang hänvisa till artikeln ”Att våga tänka om”, en recenssion av varg och hundforskaren Fredrik Worm Christiansen som finns på annan plats i tidningen.

www.jycke-tryck.se

65

Träning & Beteende

SNÄLL &

SAMARBETSVILLIG SNÄLL OCH SAMARBETSVILLIG

AV MARIE HANSSON

”Vad duktiga de är!” Det är en vanlig kommentar när jag kommer med mina tre sheltieflickor lösa på en gångstig med full kontroll på dem vid ett möte. Ibland händer det också att de får gå okopplade vissa bitar på vägar, fast bara om jag vet att trafiken är sällsynt och långsam. Hundarna vet där att de ska hålla sig vid vägkanten och om jag vill få kontakt, reagerar de nästan alltid blixtsnabbt och samlas i en liten flock vid min sida.

När man får en komplimang av det här slaget, så är det svårt att veta vad man ska svara. Kanske för att man är svensk och styrd av Jante-lagen. Ofta brukar jag bemöta det med: ”Annars får man inte vara lös!” Vilket är en information till personen om att jag tar ett ansvar, när jag har dem okopplade. Att jag har tränat dem för att kunna ge dem mer frihet. Om de inte hade lytt mig hade jag inte heller vågat ha dem lösa.

Häromdagen svarade jag spontant på ett annat sätt, när en främling sa: ”Vad duktiga de är!” Jag sa: ”Ja, de är så snälla.” Vilket var ett sätt att ge dem äran. Jag är ju tacksam för att de är snälla nog att lyda mig. Det gör min tillvaro enklare när jag ofta slipper gå med tre hundar i koppel.

66

Att vara snäll Efteråt kom jag att tänka mer på vad jag sagt. Att hundarna är ”snälla nog att lyda mig” beror förstås på att jag varit snäll mot dem i inlärningen! De har verkligen begripit vad jag menat och lärt sig vilka mina regler är. Och snäll är jag ju också som låter dem vara mer lösa än någon annan hund i trakten, men i gengäld får jag hundar som lättare blir mentalt stimulerade och lyckliga, vilket i sin tur gör dem ännu mer lyhörda och tillmötesgående när de är lösa!

Så alltihop är egentligen en enda cirkel av trevligheter!

Jag är snäll mot dem och de är snälla mot mig tillbaka!

Hundägarens attityd En gång på 90-talet gjorde jag en undersökning om sambandet mellan hundaggressiva hundar och hundägare med tuffa uppfostringsmetoder. Utan att ha några siffror kvar i minnet, så minns jag att jag fann det förväntade sambandet. Hundägare som bråkade och var griniga mot sina hundar, fick lättare hundar som var bråkiga och griniga mot andra hundar. Kanske inte så konstigt egentligen. Självklart fungerar ju motsatsen, en kärleksfull och fin relation med hunden ger en hund som svarar med att vara uppmärksam och vänlig tillbaka.

Träning & Beteende

Vad är knepet?

Hur kan det komma sig att jag kan ha mina hundar lösa på gångvägar, vid möten med hundar, joggare, dagisgrupper, cyklar och allt möjligt, och till och med längs vägkanten ibland? Många tycker dessutom att det är extra imponerande för att jag har tre hundar och inte bara en. Åtta knep 1. En viktig sak är hundarnas ålder, dessa är nu 6, 7 och 11 år gamla. Alltså är ingen ung och impulsiv, alla är mogna och sansade. De har alla växt upp hos mig och har därför ordentligt med erfarenhet och rutin på hur saker och ting ska vara.

2. Att de är en grupp är ingen nackdel. Om man inte tillför en ny individ i en grupp, förrän de man redan har är färdigtränade och medvetna om vad som gäller, kommer gruppen hjälpas åt att forma nästa individ. Om gruppen gör en viss sak ser den nya och faller själv lättare in i vad som förväntas. Att ”härmas” är en väldigt vanlig sak i hundvärlden. Och det är därför man inte ska skaffa en till hund förrän man ”fått ordning” på den/de man redan har!

Då härmar nykomlingen vad man vill och inget annat!

Jag tror dessutom att det faktiskt ibland kan vara lättare med tre hundar än en enda, speciellt vid möte med andra

hundar. En enda hund kanske känner sig nyfiken på en hundrelation, en grupp på tre har sin flock med sig och kanske har mindre behov av att interagera med en ny individ.

3. En annan väsentlig sak är: Jag är helt säker på hur jag vill ha det och vilka regler som ska gälla. Det är förstås enkelt när man haft hund i 30 år. Min övertygelse gör att jag blir lätt att förstå. Jag blir både konsekvent och jag blir tydlig i mitt kroppsspråk. Konsekvens handlar det ju om när jag menar samma sak varenda gång jag säger ett speciellt ord eller visar ett tecken. Det kan vara något så enkelt som betydelsen av ”kom” eller något lite svårare som att jag pekar vart de ska ta vägen, gå bort från stigen uppför en slänt, sätta sig på en dikeskant eller placera sig vid min sida. Har jag gett en signal för ett visst beteende ser jag också till att de gör rätt, även om det innebär att de behöver få hjälp genom att jag visar tydligare.

4. Väldigt viktigt tror jag är att man belönar varje gång hunden gör rätt. Själv har jag programmerat mig själv till att säga ”bra” varenda gång hundarna uppfattar min signal och gör vad de ska. Det ordet kommer automatiskt, men för den sakens skull låter det inte monotont. Jag gillar mina hundar och när jag pratar med dem, så hörs det 67

Träning & Beteende att vi är vänner. Ibland får de varsin godisbit också, och det är bland annat det som motiverar dem att anstränga sig. De vet inte när godbiten kommer, bara ibland, men de hoppas ständigt. Precis som med folk som köper lotter.

5. Mitt kroppsspråk är enkelt att läsa och mina hundars träning i agility har säkert gjort det ännu lättare för dem att förstå mig. Jag visar med hela överkroppen när jag vill att de ska gå ut åt sidan från stigen. Jag visar med armen längst bort från hundarna så att bröstet (den så kallade ”ratten” i kroppsstyrning) riktas rätt mot det håll jag vill att de ska röra sig. Med åren har vissa enklare uppgifter fått riktigt raffinerade signaler. T ex visar jag bara med pekfingret åt höger eller vänster, för att markera på vilken sida av mig de ska gå på, när jag vill ha en samlad trupp vid min sida.

6. Att aktivera dem på promenaden är ett annat betydelsefullt bidrag. En underhållande flockledare är en intressant flockledare man tjänar på att ha kontakt med och lyssna på! Om flockledaren tar spännande initiativ och hittar på äventyr och uppgifter för hunden på promenaden har man vunnit mycket inför den stund som man sedan behöver mer kontroll. Hunden får mer respekt och förtroende för en sådan flockledare.

Att gömma godbitar eller leksaker i naturen är enkelt och ett naturligt stimulerande nosarbete som hunden automatiskt motiveras till om den vill ha sin leksak eller smaka godbiten. Att göra mer avancerade nosövningar, som förenar nytta med nöje, kan vara att lära hunden leta efter en nyckel eller kantareller! Balansarbete och kroppskontroll är det många hundar som gillar, alla mina klättrar spontant upp på saker bara för möjligheten att jag ska bli imponerad och dela ut en godisbit. En av dem klättrar spontant uppför sneda trädstammar, då hon märkt att jag nästan alltid faller för det konststycket och bjuder på en godbit. Annars är ju också cirkuskonster och lydnadsmoment populära övningar som man nästan kan göra varsomhelst, men tänk på att det ska vara nyinlärning för att det ska vara riktigt stimulerande. Huvudsaken är att man själv och hunden motiveras att göra någonting, så spelar det mindre roll vad man väljer. Så länge det inte är uppstressande aktiviteter förstås, det brukar inte vara bra att överdriva sådant.

68

7. För mig är det viktigt att skydda mina hundar från hot.

Jag tror det är en sak som kan glömmas bort i vardagen.

Min inställning är att om hunden uppfattar det som att jag skyddar den, så behöver den inte överdriva skyddet av sig själv. Det i sin tur innebär att den inte behöver tuffa till sig i möten med andra hundar, den behöver inte ta initiativ och springa fram till vad vi än möter. Den överlämnar det åt mig. Och jag belönar gärna med en godbit för att visa mina hundar att de gjort ett rätt val, som varit passiva och låtit situationen passera förbi. Ofta använder jag knepet att börja berömma innan läget ens blivit riktigt svårt, när hundarna suger åt sig berömmet blir det svårt att sluta vara duktig!

När jag menar att jag skyddar mina hundar, så handlar det om att jag inte låter främmande hundar få komma för nära innan jag tagit reda på om de är snälla och om att hälsa är lämpligt. Det kan innebära att jag ställer mig i vägen när en lös hund kommer emot mina hundar. Det kan t o m betyda att jag försöker skrämma bort en hund som hotfullt närmar sig mina hundar. När det gäller människor har jag en hund som är lite mer åt det blyga hållet och henne ”skyddar” jag genom att säga till folk som vill hälsa, att de inte ska bry sig om henne. Om de ändå insisterar på att hälsa, styr jag upp det så att situationen blir en sådan som hon klarar av.

8. Till sist tror jag också att det spelar roll att jag inte kräver för mycket kontroll, att jag faktiskt är ”snäll” och låter hundarna få vara fria så mycket som möjligt, så länge det inte drabbar någon annan förstås. De får springa fritt på gångstigen så länge vi inte har något möte i sikte.

Den generositeten ger tillbaka en positiv inställning och de anstränger sig för det mesta i att vara till lags, när jag sedan vill ha kontroll. Jag tror det fungerar pga två saker.

Dels att man inte i onödan nöter ut det ”svåra”, att ha kontakt. ”Bara ibland” är enklare att klara av än ”nästan jämnt”. Dels att hundarna blir stimulerade av att få gå fritt och strosa, så mycket det går. En stimulerad hund har lättare att behärska sig och klara av uppgifter än en frustrerad eller under- och överstimulerad hund.

Avslutningsvis är det inte att förglömma att när hundar uppför sig väl i samhället, så ger det en massa pluspoäng till alla oss hundägare och våra hundar. Något vi så väl behöver då det ju faktiskt händer att någon enstaka hundägare ställer till det och ger oss alla minuspoäng.

Tr채ning & Beteende

69

Avel & Valpar

Valpens tolvregel -den viktiga socialiseringsperioden Av Natasja Ravenklint

Socialiseringsperioden är mycket viktig. Det är den absolut viktigaste perioden i valpens liv, vill vi hävda (även om naturligtvis alla perioder är viktiga). Margaret Hughes utvecklade ”The puppy’s rule of twelve” för att ge råd för hur man kan förbereda en valp på livet. Här följer tipsen.

Blivit utsatt för 12 olika slags ljud, tex dörrar som smälls igen, dörrklockor, lastbilar, barn som skriker, musik, dammsugare etc.

Själva tanken med denna valpens tolvregel är att man under socialiseringsperioden vill ge valpen många positiva erfarenheter, för att på det sättet förbereda den för livet. När valpen är 12 veckor skall den ha:

Upplevt 12 olika utmaningar, tex klättrat upp på, in i och över en kartong, klättrat upp och ner i en trappa (ett par steg), sett ett uppslaget paraply, etc.

Upplevt 12 olika underlag, tex stengolv, plastgolv, trä, en bordsyta, en soffa, etc.

Ha blivit hanterad av uppfödaren 12 gånger per vecka, tex titta i öron, känna i munnen, hålla i tassen, hålla fast i knät, etc.

Lekt med 12 olika objekt, tex mjukisdjur, bollar, leksaker som ger ljud ifrån sig, etc.

Ha ätit från 12 olikformade objekt tex, metall, kartong, Kong, stekpanna, etc.

Upplevt 12 olika miljöer, tex trädgården, andra människors hem, stranden, skogen, etc.

Ha ätit på 12 olika ställen, tex trädgården, köket, buren, tvättstugan, badrummet, hos någon annan, under ett paraply, etc.

Träffat och lekt med 12 okända människor, tänk på att variera, så att valparna får träffa gamla, unga, kvinnor, män, mörka, ljusa, med glasögon, utan glasögon, etc.

70

Blivit utsatt för 12 olika objekt i snabb rörelse, tex skateboard, rullskidskor, bilar, joggare, katter etc.

Ha lekt med 12 olika hundar, antingen andra valpar eller vuxna hundar som är bra med andra hundar.

Avel & Valpar Ha blivit lämnad ensam på ett säkert sätt under 5-45 minuter 12 gånger i veckan. Vi på Hundens Värld/Hundens Utbildningsakademi håller inte med om denna del. Att lämna en så ung hund under så lång tid som 45 minuter strider mot det vi känner till inom etologin idag, där man till och med talar om att en valp inte skall vara ensam alls under sina sex första månader. Att vänja valpen vid mycket kort ensamhet kan däremot vara bra, ett par minuter åt gången.

Uppleva koppel och halsband 12 gånger i 12 olika miljöer. Vi på Hundens Värld/Hundens Utbildningsakademi föredrar sele framför halsband. Vi har gjort test på två olika valpkullar, där vi först satt på valparna halsband, vilket de har upplevt som mycket stressande och velat ta sig ur dessa. Därefter har vi bytt till sele, och samtliga valpar har gått fint som om de aldrig gjort något annat, helt utan obehag.

När det gäller dessa regler är det naturligtvis att alltid göra det på ett positivt sätt och att inte utsätta valpen för för många saker för snabbt. Valpen skall hela tiden ha positva upplevelser av vår socialiseringsträning, annars kommer den kanske att få motsatt effekt. Tänk till exempel på detta vid ljudträningen. Vi kan rekommendera vår, eller någon annans ljudskiva, för att på det viset träna hunden inför nyår och annat otäckt.

En vettig socialisering sker på valpens villkor. Valpen skall i sin takt få närma sig det vi presenterar, till exempel en kartong eller ett paraply. Det är alltså inte meningen att testa hunden, att se vad den går, utan enbart att ge valpen många olika positiva erfarenheter.

En valp som inte fått tillräcklig socialisering kommer med större sannolikhet att bita någon eller att bli rädd för något, bli stressad i olika situationer och andra negativa reaktioner. Som uppfödare har vi alltså ett stort ansvar för

71

Avel & Valpar att förbereda våra valpar för livet. Naturligtvis spelar även genetiken roll, men vi kan åstadkomma otroligt mycket genom att göra en noggrann och bra socialisering.

Några hållpunkter i valpens utveckling: 3-5 veckor, valparna börjar bli medvetna om sin omgivning.

4-6 veckor, valpen lär sig att vara hund, genom lek och social samvaro med kullsyskon och mamma.

4-12 veckor, valpen påverkas mest av andra hundar och människor. De slipar på sitt leksätt, sin kommunikation, bithämningar, social struktur och sin fysiska koordination.

5-7 veckor, valpen utvecklar nyfikenhet för nya platser.

Det är viktigt att de får positiva erfarenheter av människor under dessa veckor.

7-9 veckor, de utvecklar sin fysiska koordination ytterli-

72

gare, bland annat rumsrenhet, och kan nu använda sina sinnen fullt ut.

8-10 veckor, de upplever verklig rädsla, de kan bli rädda för helt vardagliga situationer som de inte tidigare har varit rädda för. Under den här tiden är det viktigt med positiv träning och socialisering.

9-12 veckor, de förfinar sina reaktioner, sin sociala skicklighet med andra hundar och nya omgivningar, föremål och ytor. Nu börjar de verkligen att fokusera på människor. Detta är en bra tid att börja träna.

Vid ca 4 månaders ålder upplever de ännu en period när de blir rädda igen. Detta kallas ofta spökålder.

Vad händer om du inte har gjort detta, eller om din uppfödare inte har gjort arbetet åt dig? Starta genast! Det kommer antagligen att ta lite längre tid än om det hade gjorts i tid, men det är aldrig för sent att göra rätt.

Avel & Valpar

träningstips

-Lär valpen att peka Av Natasja Ravenklint

En riktigt bra övning att lära valpen är att peka. Det är gjort i ett kick, men du kommer att ha nytta av det många gånger under hundens liv. Vi visar dig hur du gör detta.

1. Lägg en godisbit på marken, så att hunden ser den.

Låt valpen/hunden gå fram och ta godisbiten. Upprepa tre gånger.

2. Plocka fram klickern. Den här gången pekar du bara på marken, alltså inte längre på en godisbit. När hunden går fram mot ditt finger (du känner nosen på fingertoppen), så klickar du och belönar. Upprepa 3-10 gånger.

Användning: Om din hund blir rädd för något kommer du att kunna använda denna pekövning för att ge din hund trygghet. Peka några meter ifrån det som är obehagligt, när hunden pekar på ditt finger klickar du och belönar. Flytta därefter ditt finger närmare och närmare det obehagliga föremålet. Varje gång hunden sätter nosen på ditt finger, klickar du och belönar. Till slut har du fingret på det otäcka föremålet, tex en glassgubbe, och din hund känner trygghet i sitt närmande, eftersom hunden gjort detta många gånger förut. Din hund kommer nu att tycka att den nya prylen är helt ”oskadliggjord”.

Lycka till!

3. Börja peka på olika föremål, nivåer etc, för att se att hunden klarar att sätta nosen på ditt finger var än du pekar med det.

73

Raser Raser && Typer Typer

Avel & Valpar

KELPIE

TVÅ OLIKA RASER Av Jessica Mann

När man pratar om kelpie, rätt och slätt, kan man mena två olika raser som en gång var en. De har en gemensam historik, ser nästan likadana ut, men har till viss del olika arbetsområden idag. Hundens Värld ska försöka reda ut begreppen.

Ordet Kelpie är gaeliska och betyder vattenande, en ondskefull ande som hemsöker vadställena i skepnad av en häst, som den svenska bäckahästen. Kelpie hette en berömd tik på 1800-talet och det var hennes valpar ”Kelpies pups” som gav upphov till rasnamnet. När det i artikeln står enbart ”kelpie” avser det båda raserna.

Kelpien – både australian kelpie och working kelpie/ australian stock dog kommer, vilket namnet avslöjar, från

74

Australien, och härstammar från olika typer av vallhundar vilka medfördes till Australien av skottar och engelsmän under 1800-talets första hälft. Hjordar om flera tusen djur var inte ovanliga, vilket ställde stora krav på hundarnas arbetsförmåga. Kelpiens egenskap som näst intill outtröttlig vallare, gjorde den lika användbar på de öppna slätterna som i de trånga fållorna.

Typiskt för båda raserna är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass, som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet. En Kelpie är, vilket

Raser & Typer man förstår om man tittar på dess nedärvda egenskaper, mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa.

Både i Australien och i Sverige skiljer man på de två olika raserna. Det är dock bara i Sverige som den vallande rasen heter australian stock dog/working kelpie. Den hund som idag får ställas ut och som främst avlas på sina bruksegenskaper heter australian kelpie. I Australien kallar man dem i stället working kelpie och show kelpie, men det senare namnet är missvisande på de svenska australian kelpies, eftersom de avlas på bruksegenskaperna, om än inte enbart på vallegenskaperna, och inte för att främst göra väl ifrån sig i utställningsringen. Båda raserna är med andra ord, i Sverige, höggradigt arbetande hundar, och passar inte vem som helst. Australian kelpie har dock en exteriör rasstandard, och får ställas ut, till skillnad från ASD/working kelpie. Hängde ni med?

För att göra det lite tydligare får vi ta oss tillbaka till mitten av artonhundratalet.

En skotsk vallare När fårnäringen började öka i omfattning i Australien under 1800-talet, importerade immigranterna vallhundar från sina familjer i det gamla hemlandet. Eftersom vallhundsstammarna i Skottland på den tiden varierade från det ena distriktet till det andra, var det en ganska heterogen samling som kom till Australien. Oavsett utseende kallades de dock alla för collies, eller senare working collies. Kelpien härstammar alltså från skotska working collies, och rasens ursprung är väl dokumenterat. Den kan

härledas till tre föräldrapar som oberoende av varandra importerades av tre tidiga immigranter.

Under de första decennierna av 1900-talet började hundutställningar bli populära och många, särskilt stadsbor, började inrikta sin avel på exteriör skönhet. Farmarna fortsatte emellertid liksom förut att välja sina avelsdjur med tanke på deras prestationer som vallhundar. Med denna delade inriktning av aveln gled utställnings- och arbetstyperna allt mera isär. Man började därför använda uttrycket working kelpie om de ursprungliga vallande linjerna och show kelpies om dem som avlades för utställning.

Så småningom insåg ett litet antal uppfödare av working kelpies att man behövde en egen organisation, och 1965 bildades the Working Kelpie Council (WKC) för att ”främja aveln och användningen av den rasrena working kelpien och bevara de ursprungliga linjernas medfödda vallningsegenskaper”. På 1970-talet var splittringen av rasen ett faktum i hemlandet. Rasen registreras sedan 1967 av the Working Kelpie Council of Australia Inc. medan den exteriöravlade grenen, Australian Kelpie, registreras av de australiska kennelklubbarna. Någon avel mellan de olika typerna förekommer inte.

Dagens kelpie kan leda sin härstamning tillbaka till det ursprungliga avelsmaterialet på 1870-talet. Det är ingen tvekan om att den är en australisk version av den korthåriga ”working collien”, utvecklad ur huvudsakligen black and tan-färgade hundar. Border collien kallades

75

Raser Raser && Typer Typer

Tack Angelika Genberg för bilderna.

vanligen för ”svart och vit långhårig working collie.” Eftersom working kelpien kommer från en lång linje vallhundar med förmåga att hantera tusentals får åt gången har den en högt utvecklad förmåga att lösa problem på egen hand.

Liksom den moderna border collien visar de flesta en hel del eye. Det var genom vallhundstävlingarna som kelpiens rykte blev spritt, men det var dess egenskaper som arbetande vallhund på farmerna och ute på de ostängslade betesmarkerna som gjorde den till Australiens mest använda och uppskattade medhjälpare i djurhanteringen.

Kelpien kommer till Sverige De första två kelpierna kom till Sverige 1973. De var båda ”show kelpies” med bara några få working kelpies i stamtavlan, men redan följande år inköptes två working kelpietikar. I början av 1980-talet stod man i Sverige inför samma problem som man gjorde i Australien 20 år tidigare – djurägarna trodde att alla kelpies var vallhundar, eftersom de var registrerade i samma register – och köpte fel valpar och blev besvikna och rasen fick dåligt rykte. Från år 2000 registreras Australian Stock Dog/ working kelpie i SKKs Annexregister . I avtalet med SKK stadgas att working kelpie ej får delta på utställning men kan delta i alla andra sorts prov och tävlingar.

76

En liten arbetsmyra Det är kelpiens nedärvda vallegenskaper som också gör den till en utmärkt brukshund även i andra sammanhang

än vallning. Den är ytterst arbetsvillig och intelligent, öppen och vänlig, livlig men välbalanserad och har förmåga att koppla av när det inte är arbete på gång. Den har en starkt ärftlig medfödd instinkt att valla får och andra husdjur både på öppna fält och i trånga utrymmen. Stresskänslighet, nervositet eller aggressivitet är otypiska och får inte accepteras. Under årens lopp har inriktningen på aveln i Australien ändrats allt eftersom i och med teknikens utveckling inom lantbruksnäringen och därmed en förskjutning i vallhundarnas arbetsuppgifter. Allt större vikt har börjat läggas vid det tuffa närarbetet i fållanläggningar och klippskjul och allt mindre intresse har ägnats de särdrag som ursprungligen gjorde working kelpien berömd: förmågan att påverka djuren försiktigt smygande på stora avstånd. Det finns dock fortfarande uppfödare i hemlandet, som lägger sig vinn om att försöka bevara den ursprungliga typen.

För att en kelpie skall kunna arbeta även under svåra förhållanden och på främmande platser krävs att den har god mentalitet. Båda raserna har visat sin mångsidighet inom alla möjliga olika hundsporter, och hundarna blir vad man gör dem till, utom möjligen soffpotatis. Med sin otroliga arbetskapacitet passar de inte alla och de kräver att man aktiverar dem ordentligt. Att träna passivitet redan i unga år är viktigt. För övrigt så beskrivs de inte sällan av sina ägare som riktiga busfrön med stor egen vilja, men också med en stor portion humor.

Raser & Typer

77

Raser & Typer

RAS för Kelpie

Varje rasklubb inom Svenska Kennelklubben måste ta fram en så kallad RAS, rasspecifik avelsstrategi, med mål för aveln och en strategi för hur man skall nå målet.

Kelpie har ett klart och tydligt problem med sin avelsbas.

Klubben varnar för att man redan är på väg mot en kris.

Den effektiva avelsbasen, alltså hur många obesläktade individer det egentligen finns, var år 2004, enligt SKKs rasdata 37 individer. De flesta ges dessutom avelsrekommendationen ”Avråd” om man tittar på avelsdatabasprogrammet Genetica. Statistiken som presenteras i RAS visar också klart och tydligt på att det förekommit matadoravel, det vill säga, där vissa hanar har använts i avel i alldeles för hög utsträckning.

Mentalitet 2004 enades klubbens uppfödare om vissa egenskaper i rasens mentalitet som är önskvärde, ej önskvärda respektive ej acceptabla. Önskvärda egenskaper: • Öppen och tillgänglig hund som tycker om att umgås och samarbeta med människor.

• Jaktkamplust med en målmedvetenhet i förföljande, springa efter, ha bytesintresse, gripa och bära.

• Har lätt att kommunicera och engagera sig i lek- och kamp beteenden. Skall kunna svara mot kampattityder och själv uppmana till kamp.

• En uppmärksam och nyfiken hund som har lätt att anpassa sig i olika situationer och nya miljöer.

• Vid hotsituation kunna svara med en lagom anpassad aggressivitet. Kunna varna/larma, skrämma bort och i viss mån hävda sig och sina områden.

• Kunna övervinna obehag snabbt och inte ha negativa minnesbilder kvar.

• Skall ha förmågan att övervinna rädsla, kunna stå emot en obehaglig situation och i största mån lösa den själv.

• Skall vara oberörd av och med naturlig reaktion vid skott.

Ej önskvärda egenskaper: • Stor aggressivitet eller stora sociala kvarstående rädslor.

• Reservation mot människor.

• Oförmöga att koppla av och eller stora koncentrationsbrister.

• Skotträdsla.

Funktion Samma indelning gjordes vad gäller rasens funktion. Önskvärda: stor arbetskapacitet, arbetskrävande, arbetsbar, ändamålsenlig päls, alerta hundar.

Ej önskvärda: tappar bort vallanlag (som ger arbetskapacitet till andra verksamhetsområden för kelpien).

78

Vallning Det är av största vikt att kelpien behåller sitt vallanlag, enligt klubben. Som det ser ut idag tappar man antalet hundar som får meriteringen Godkända Vallhundar betydligt, vilket medför en risk att man kommer att tappa vallanlagen. Ett problem kan vara att rasen idag ofta saluförs som en ren brukshund, som inte har behov av att valla. Detta har man tappat till working kelpie. Idag är den allmänna uppfattningen att kelpie enbart är en utställnings- och brukshund. Ett problem för rasen är att det är svårt att komma med på nybörjarkurser, eftersom rasen felaktigt har fått stämpeln att den inte kan valla.

Många kelpieägare har heller inte tillgång till djur att valla.

Klubben skulle vilja se något lättare sätt att kontrollera om hunden har vallanlag, till exempel genom någon slags anlagstest.

Exteriör Vid uppfödarträffen 2004 enades man om vad som var dåligt med kelpien exteriört idag.

Dåligt: Dåliga benstommar, högbenta, stora öron, tappar typ (det vill säga saknar kelpiens karaktäristiska drag), dåliga pälsar (ingen underull eller för kort päls).

Hälsa Rasen är frisk och sund. Av 235 röntgade hundar för AD (armbågsdyplasi) var det endast 9 som hade anmärkning.

Av de röntgade hundarna är det 12% som har någon form av HD (höftledsdyplasi) Det sjukdomar som rasen kan drabbas av är epilepsi, livmodersinflammation, kryptorchism, patellaluxuation, analsäcksinflammation.

Målsättning Öka antalet registreringar med 100% under en period på 15-20 år. Den genetiska variationen måste öka i lika hög grad. Det är därför viktigt att hålla inavelsgraden på en låg nivå.

Arbeta för att alla individer får delta på MH, klubben måste därför ordna fler prov och ha fler figuranter och testledare. Man måste också ha träffar för uppfödare där man förklarar hur man kan använda sig av resultaten från MH testerna i aveln.

Att rasens arbetsegenskaper skall göra den attraktiv både som vall- och brukshund. För att nå dit skall man inom en fem års period se till så att det finns ett vallningsanlagstest man kan använda sig av.

Klubben vill utbilda fler exteriörbedömare av rasen och komma på ett verktyg som gör att man kan dataköra exteriörprotokollen, för att på så vis kunna se i vilken riktning rasen är på väg.

För att bibehålla kelpien som en frisk ras är det viktigt att man arbetar för att öka den effektiva avelsbasen, genom att utnyttja individer som inte redan är överanvända.

Av Natasja Ravenklint

Raser & Typer

RAS

för Working Kelpie Varje rasklubb inom Svenska Kennelklubben måste ta fram en så kallad RAS, rasspecifik avelsstrategi, med mål för aveln och en strategi för hur man skall nå målet.

Det registreras mellan 2-3000 working kelpies årligen (i världen), så egentligen skulle det inte behöva vara något problem med avelsbasen. Dessvärre är den dåligt utnyttjad, man använder sig inte av mer än en tolfte del av de tillgängliga hundarna. Inavelsgraden, om man tittar på hela rasen, är inte så hög, omkring 5%, däremot kan det se helt annorlunda ut om man går in och tittar på enskilda uppfödare, där det kan finnas en inavelsgrad på upp till 25-30%.

Det krävs att den har god mentalitet för att den skall kunna arbeta i skiftande miljöer. Idag finns det bara ett verktyg att använda sig av för att mäta detta, MH. Ej önskvärda egenskaper: Aggressivitet, nervosistet, stresskänslighet och bristande vallningsinstinkter.

Även inom working kelpies är det några hanar som står för en proportionerligt mycket hög andel av avkommorna. Klubben menar att detta bland annat beror på att man i Australien tillämpar så kallad linjeavel (inavel).

Strategier Man vill kartlägga befintligt avelsmaterial i Sverige och verka för att nytt blod kommer till Svreige.

Fortsätta att arbeta för att vallningsegenskaperna behålls och att behålla kravet på godkänt Lokalprov för alla typer av championat (rasen får inte ställas ut).

I Australien har man något som kallas för Field Trial, där man kontrollerar egenskaper både på öppet fält, men också i tränga utrymmen, där man måste hantera fåren (till exempel vid klippning). Den svenska klubben vill arbeta för att få ett liknande test för svenskt bruk.

I Sverige är läget ett lite annat. Det finns ungefär 900 individer registrerade, men då finns det även ganska många oregistrerade hundar, så den totala populationen i Sverige är ungefär 2000 individer.

Hälsa Rasen är mycket frisk, men naturligtvis förekommer sjukdomar. Man tror att dessa beror på den tidigare linjeaveln.

För att få registrera en kull working kelpie, måste dock föräldrardjuren vara registrerade i SKKs annexregister, Working Keplie Council of Australia Inc eller registrerade som Australian Kelpie i SKK. Föräldrardjuren måste också ha känd höftstatus.

Höftledsdyplasi förekommer hos rasen, men man presenterar inte siffrorna, eftersom det är för få individer som är röntgade. Klubben vill verka för att samtliga djur HD röntgas.

När man beräknat den effektiva avelsbasen med programmet Lathunden så upptäcker man att den befintliga avelsbasen i Sverige redan utnyttjas så långt det är möjligt och att den tillgängliga avelsbasen är obefintlig. För att rasen skall kunna överleva är man alltså beroende av att obesläktade individer importeras från utlandet.

Mentalitet Working kelpie är en arbetande vallhund och har alltid avlats för sina vallningsegenskaper. Dessa egenskaper gör att de också fungerar i andra brukssammanhang. Önsvärda egenskaper: Mentalt välbalanserade hundar, hållbar/fysisk sundhet, förmåga att anpassa arbetssätt efter djurslaget, vilja att samarbeta med föraren, arbetsvillig, intelligent, öppen, vänlig, livlig men välbalanserad och har förmåga att koppla av när det inte är arbete på gång. Starkt ärftlig medfödd instinkt att valla, både i trånga utrymmen och på öppna fält.

Epilepsi finns också. Klubben vill att medlemmarna rapporterar fall, så att de blir kända.

Cerebellär abiotrofi (ataxi) är en nedbrytning av nervceller, framförallt i lillhjärnan, som gör att hunden får rörelsestörningar. Sjukdomen debuterar i ung ålder, från fyra veckor till några månader, och leder till döden. Klubben vill informera sina medlemmar om sjukdomen och att man rapporterar in fall, att dessa obduceras, samt att både sjuka djur och deras släktingar lämnar blodprov för att ge mer kunskap om sjukdomen.

PRA (progressiv retinal atrofi), en ärftlig defekt i ögat.

Det är inte något stort problem inom rasen, men man vill kartlägga vilka linjer det förekommer hos.

Kryptorchism, att hunden saknar en eller båda testiklar, förekommer inom alla raser, men klubben vill att man kartlägger antalet fall.

Av Natasja Ravenklint 79

NU ÄNTLIGEN I SVERIGE!!!

VÄLKOMMEN TILL SATS

SATS – SYNALIA TRAINING SYSTEM

Har du drömt om att bättre kunna förstå vad ditt djur försöker säga dig? Upplever du att du hela tiden måste säga åt djuret och att det inte verkar förstå dig? Möter du djur med rädslor i ditt arbete varje dag? Skulle du vilja få djuren att samarbeta istället för motarbeta dig vid tex en undersökning?

Nu har du chansen att lära dig mer om en träningsmetod som öppnar upp en tvåvägskommunikation mellan dig och ditt djur eller de djur du sköter om. Metoden heter SATS som står för SynAlia Training System och har utvecklats av den professionella amerikanska djurtränaren Kayce Cover. Syn Alia är en förkortning av ”Synergistic Alliances” (grovt översatt ”Samverkande Allianser”) - SATS ”Syn Alia Training Systems” Filosofin bakom SATS är att djur generellt har en stor inlärningsförmåga och känner ansvar, att de kan lära sig att förstå olika begrepp, koncept och beteenden, och kommandon för detta. Djuren kan dessutom sätta sig själv i förhållande till dessa med rätt guidning av sina tränare/ägare. SATS bygger på ett ömsesidigt ansvarstagande, respekt och nytta. SATS leder till en ”Samverkande Allians” där ”laget” (samarbete) blir viktigare än summan av de olika delarna.

SATS bygger på positiv förstärkning men har en egen inlärningsmetodik - utarbetad av Kayce. Den går att använda på alla djur, tama som vilda, och du når dina första resultat på bara några minuter.

I september har du chansen att träffa Kayce och gå introkursen som är på 3 dagar för henne. Kursen är både till för dig som professionellt arbetar med djur och dig som vill komma närmre dina egna djur.

Mer info om alla kurser o anmälan hittar du på: http://www.PRICKIGAHUNDEN.SE/sats.html

Varmt välkommen till ett nytt sätt att träna och kommunicera med djur!

P o la r z o o 2 0 1 1 Nu planerar vi nästa års PolarZoo resor. I janauri kan du vara med och uppleva vargarna när de är i sitt absolut mest rätta element - snö. Dessutom kommer du få vara med om norrsken (kan vi nästan lova) och en tur med hundspann.

I juni åker vi åter norrut. Då blir det midnattssol, lagom varmt och inga mygg. Eventuellt får vi även vara med och socialisera nästa års vargvalpar, om det blir någon kull. Naturligtvis blir det gott om vargbesök på båda resorna. Vi kan garantera några händelserika och minnesvärda dagar. 15 platser på vardera resa. Platser är redan bokade. Skall du med på äventyret?

www.hundens.se

info@hundens.se

www.spoileddog.se 80

0760-475 470

M책nadens Bild

Fotograf: Jonas M책rtensson

www.acattledog.se 81

Reportage

POLARZOO

EN VARG ÄR INGEN HUND Av Natasja Ravenklint

Den 11-12 juni var det dags för en grupp på tretton svenskar, en finne och en norrman att packa ryggsäckarna och åka på äventyr till Nordnorge. Utanför Narvik ligger världens nordligaste zoo och här skulle vi förväntansfulla hundmänniskor få träffa vargar, för elva av oss var det det allra första mötet. Skulle det bli som vi förväntat oss?

Resan till Narvik skedde på lite olika sätt. De flesta av oss tog dock tåget, vilket gav oss en enastående möjlighet att lära känna varandra redan på vägen upp. Hur skulle resan bli? Hur skulle vi bo? Hur skulle vädret vara?

Enligt väderleksrapporterna utlovades regn mest hela tiden och nattemparaturer på ner mot -2 grader och vi skulle tälta.

Resan gick från Skåne, via Stockholm, till Narvik. När vi väl kom fram väntade hyrbilar på oss vid stationen, för vidare transport till Polarzoo. Vi fick köra i två omgångar för att få plats.

Vi blev välkomnade av den otroligt trevliga personalen, packade in i våra tält och sedan var det dags för middag.

Det blev en fantastisk viltsoppa och vegetariskt alternativ. Vi fick lite fakta om Polarzoo och en aning om vad vi skulle få vara med om, men om de hade berättat precis allt så hade vi nog aldrig trott dem.

Både lördagen och söndagen skulle innebära vargmöten, två varje dag. När vi sedan summerade tiden vi spenderat tillsammans med de gråbenta insåg vi att vi faktiskt fick hela sju timmar i varghägnet, uppdelat på fyra tillfällen. Vi fick också reda på att vi som bonus skulle vara med och socialisera vargvalparna.

Djurens bästa främst På lördagen började äventyret på allvar med besök hos de fyra vargarna Nayla, Steinulv, Luna och Ylva, fyra syskon från 2008 års kull. I flocken är det den listiga tiken Nayla som sätter dagordningen. Steinulv är ensam hane, och Luna och Ylva driftar om vem som skall vara ranglägst. Tikarna är steriliserade. Det gjordes samtidigt, så att ingen skulle vara sårbar. För att alla skulle behandlas lika ordnades även en skenoperation av Steinulv. Allt för att minska stressen hos djuren och att hindra att någon blev utsatt efter operationen för att den var annorlunda.

Nu blev det fyra lika groggy vargar som släpptes tillbaka 82

in i hägnet och allt gick enligt planerna. Detta kännetecknar Polarzoo, man sätter djuren först, även om det inte alltid är det bästa för publiken. Hägnen är därför ovanligt stora för att vara på zoo, och ibland kan besökare bli besvikna över att de inte fått se djuren. Å andra sidan går det att garantera att man får skåda djuren, genom att gå på matningsrundan. Då får man både information om djuren, roliga anekdoter samt möjlighet att se djuren på nära håll.

På parken finns, under vårt besök, nio vargar. Det är föräldrarparet som inte är socialiserade och håller till i ett hägn för sig. Deras fyra barn, som nyss nämndes, som är socialiserade och därför finns i ett annat hägn, samt de tre valparna från årets kull, som just nu socialiseras för att kunna placeras in i hägnet hos de socialiserade vargarna.

Socialiserade vargar Varför bör man socialisera vargar på zoo? Av flera skäl, men det främsta är kanske för att vargarna skall slippa leva i en extrem stress. Vargar skyr människor från födseln och det är naturligtvis inte lätt för dem att ha människor runt hägnet då. Ytterligare ett skäl är att vi då ges möjlighet att se naturliga beteenden hos varg. En stressad varg har inte normala beteenden, medanen varg som däremot är van vid människor har möjlighet att koppla av och agera som om vi inte hade varit där. Åker man till ett zoo som har socialiserade vargar finns det alltså möjlighet att se naturliga vargbeteenden. Borta är de vankande vargarna. Det är precis det vi märker.

Under vårt första möte blir jag förvisso besviken, vilket jag däremot var ensam om, för att jag tyckte att vargarna agerade som hundar. Senare funderade jag över det och jag undrar om det inte var vi som i själva verket agerade som om de var de som var hundar och att de svarade på vår behandling.

Det som stod väldigt klart efter nästa möte var nämligen att vargar absolut inte är några hundar. De är otroligt lika till det yttre och det är lätt att se hunden i vargen när man är hundmänniska, även om jag inte tycker att jag direkt ser vargen i våra hundar. Det vanliga är att vi betonar likheterna, men jag vill göra precis tvärtom. Vargar är vargar, och helt fantastiska. Hundar är hundar och precis lika fantastiska.

Reportage

En varg är mycket vaksam och observant.

Tro inte att något undgår denna blick.

Efter ett möte med vargar är det nämligen helt omöjligt att inte upptäcka hur mycket domesticeringen har betytt för att forma dagens hundar.

Några skillnader: Vargar är extremt vaksamma. Tänk dig en border collie och mångdubbla det. Ingenting undgår en varg. De är med på varje intentionsrörelse. De uppmärksammar små, små förändringar i våra känslor. De övervakar oss när vi kommer upp för berget och fortfarande befinner oss utanför hägnet. Det är därför väldigt viktigt att absolut inte vara sjuk när man träffar dem. De upptäcker din svaghet på nolltid. De noterar och väljer ut. För en varg i ett hägn är vi intressanta. Vi kan vara resurser, men vi är framförallt byten, även om vargarna är nog så socialiserade och ständigt träffar människor. De fyra vargar vi är inne hos har träffat ungefär 2000 människor, men trots detta ser de inte på oss som en hund gör. Det är fascinerande. Det är den vilda sida, den vi plockat bort från hunden genom domesticeringen.

Hur visar sig denna skillnad? Med på resan finns Helen, som är kortvuxen. Dessutom hade hon en avvikande jacka på sig. Hon är den första som plockas ut. Exakt varför vet vi inte, men med största sannolikhet beror det på det avvikande. Den varg som gör valen är Nayla. Vid vårt besök går hon på medicinering och detta kan också påverka hennes agerande. Vi kan bara ana. Allt går snabbt. När Nayla bestämt sig för vem hon skall ta, greppar hon Helen i armen och drar iväg med henne, förvisso bara en liten, liten bit, men allvaret känns ändå. Det vilda är närvarande. Det blir inga märken på Helen och hon sköter sig förträffligt, utan att säga ”aj”, det förbjudna ordet i vargsammanhang. För min del blir det mitt första möte med vargen.

Vargar är extremt snabba. Det märks hela tiden på en mängd olika sätt. När Nayla bestämde sig för Helen var hon till exempel inte ensam i många millisekunder. En

bråkdel av en sekund finns ingen varg inom synhåll, i nästa har du en precis bakom ryggen. Jag är van att fotografera hundar i rörelse, men jag inser att jag är dålig på att hänga med vargarna. Jag är hela tiden lite sen för att ta den perfekta bilden.

De är extremt språktydliga. När vi ser vargarna agera i förhållande till varandra står det klart att det inte är någon som kan missa deras kommunikation. Den kan helt enkelt inte gå fel. De svarar också på den hela tiden. Redan i de små signalerna är de tydligare än många hundar. Det känns också som om de verkligen väntar på svar på ett annat sätt.

De är extremt känsliga. Visst märker hundar av hur vi känner oss. Visst är de känsliga, men vargar verkar vara ännu känsligare. Vi har fått en hel rad förhållningsregler inför resan. Vi skall till exempel inte ha något i fickorna, eftersom vargarna kan bli väldigt nyfikna då, och en nyfiken varg kan ställa till problem.

När vi är på Polarzoo är det dags för vargarna att byta till sommarpäls, vilket innebär att de fäller väldigt och att vi besökare tycker att det är spännande att få med oss lite vargpäls hem. Susanne har gjort som de flesta av oss, plockat upp lite päls och lagt i fickan. Plötsligt undrar hon om det är något som kan störa vargen. Hon bli osäker och kastar bort det. Det tar en bråkdel av en sekund innan Nayla har observerat detta och är framme hos henne och tar tag i armen.

Jag upphör aldrig att förvånas över deras observationsförmåga och deras snabbhet. Det är möjligt att hundar känner av det lika snabbt som en varg, men de agerar inte lika snabbt på det. Nayla ser omedelbart ett tillfälle.

Hon tycks leta efter tillfällen. Det är verkligen inte konstigt att de vet vilket offer de skall välja när de jagar.

-Tro inte att du kan halta utanför varghägnet, och sedan 83

Reportage

Allt går fort i vargens värld.

Helen och vi andra anar inte oråd i denna stund, men i nästa ögonblick drar Nayla iväg med Helen en liten bit. skärpa dig när du kommer in och tro att du kommer undan med det. Vargen vet precis. Det har han redan sett, sade djuransvarige Stig, som en del av den information vi fick innan vi gick in i hägnet. Det är på pricken. En varg är den absolut bästa lögndetektorn.

De har ett tryck på ofattbara 4,5 ton, försök och greppa det. De är dåliga sprinters och har därför en liten speciell jaktteknik. De lurpassar på renhjorden och hugger sedan besinninglöst runt sig för att skada djur, så att den sedan kan ta dem.

Har jag skrämt iväg några besökare nu? Det var i så fall inte alls meningen. För mig är det bara viktigt att poängtera det vilda i vargen och de olikheter som finns mellan varg och hund. När jag tidigare har hört om folks möten med vargar har det alltid varit det gulliga som kommit fram. Hur lika de är hundar. Jag vill trycka på en annan sida och jag tror att man verkligen får möta den sidan av vargar vid besök på Polarzoo. Det gjorde mig glad. Det var spännande och fascinerande att se de skillnader som faktiskt finns. Likheterna har vi hört så mycket om.

Jag menar varken björn eller järv något ont, men jag skulle vilja sätta varghatet i lite perspektiv.

Varför skall man inte vara rädd för varg? För att de är skygga för människor och det skall helt enkelt vara en ren tur om man får se en på riktigt. Bli inte rädd, njut. De här vargarn kommer så nära oss för att de är socialiserade. Annars hade de inte vågat dra i väg med oss.

Varför är det inte samma liv om björn och järv? På Polarzoo finns det björn, bland annat de nappade och socialiserade Salt och Peppar som är ett och ett halvt år gamla.

När de var knappa fem månader kunde man inte gå in till dem längre. De var då för farliga och innebar en för stor risk för personalen, som ändå kände dem väl.

Järven är det djur som har näst störst tryck i käkarna.

84

Järven på Polarzoo var en söt liten en vid namn Jarmo.

Han var förövrigt svensk. Vi var även inne hos Jarmo, men han var heller inte socialiserad, så han kom bara fram som hastigast för att hämta mat.

Vi fick även träffa björn på lite närmare håll. De klickertränas för att de skall bli lättare att hantera vid veterinärbesök och skötsel. Tanken med detta är att minska stressen för djuren. De får en uppgift att göra medan veterinären eller djurskötaren gör sitt jobb. Detta är väldigt nytt i Norden, men i USA är det mer eller mindre sjävklart idag. En av mina favorittränare och lärare, Ken Ramirez, är chefstränare på Shedd aquarium i Chicago, och där är alla djur klickertränade, förutom guppies och dylikt.

Hajar, rockor, bävrar, delfiner, alla kan de göra vissa saker samtidigt som veterinären utför sitt arbete. Ken har även berättat om en späckhuggare som gjorde en rotfyllning med hjälp av klickerträning. Allt är möjligt.

På Polarzoo är det björnarna Salt och Peppar man börjat träna. Vid vårt besök fick vi superbonusen att vara med och träna dem, och ett par lyckligt lottade av oss, bland

Reportage

Att vara socialiserad och domesticerad är inte samma sak, inser vi vid våra vargmöten. En varg är ingen hund, även om den är ack så trevlig. annat jag, fick det stora nöjet att träna också. Vi fick göra vänster och höger tass, gå ner och hands up. En häftig känsla att kunna kommunicera med en björn man aldrig träffat tidigare.

Ytterligare en bonus vi fick var det stora nöjet och äventyret att vara med och socialisera vargvalparna. Vi fick gå in i små grupper och vara med och nappa dem. Varje grupp var ungefär 40 minuter hos dem, innan de var dags för dem att gå och sova igen.

Vargvalpar och schäfervalpar är otroligt lika, men ändå kunde man klart se att det här inte handlade om hundvalpar. De hade en härlig stil vid nappningen. Det var inte möjliigt att i lugn och ro ligga och äta färdigt i en flaska. Nej, så lätt kan man inte ha det när man är varg.

Må hända var det mer intressant och ännu godare mat i nästa flaska? Så varje valp tog sig friheten att vandra mellan våra flaskor. På så sätt fick vi alla tillfälle att nappa alla valparna.

Efter matstunden skulle det busas, precis som för hundvalpar. De bet lite i några av oss, och vår uppgift då var att byta ut oss mot en leksak. När vi var hos vargvalparna fick vi mer än gärna säga ”aj”, medan detta var helt förbjudet hos de vuxna djuren. Små valpar lär sig på detta sätt, medan vuxna djur ser oss som byten. Det gällde med andra ord att hålla tungan rätt i mun.

Att sitta och titta på vargvalpar som leker var en stor upplevelse för oss alla. I den grupp som jag var med i var

vi dessutom med om det allra första riktiga morret och dispyten. Det gällde en enormt viktig rot som stack upp ur marken. En valp ville på ett tydligt sätt tala om att den minsann var hans. Det accepterades utan någon större invändning från syskonet, och så var den dispyten ur världen.

Det var med sorg i hjärtat vi lämnade vargvalparna. Vi enades om att vi gärna hade varit vargmammor och bott tillsammans med dem dygnet runt, precis som vargmamman Dorthe gjorde.

Till sitt sällskap hade Dorthe Mr Polarvargs pappa. En fransman som kom vandrande till Polarzoo förra sommaren och blev kvar. När vi var på besök socialiserade han parkens nya polarvargsvalpar, som sedan skall bo i hägnet på Polarzoo. På det viset finns det större möjlighet för oss besökare att titta på deras naturliga beteenden, eftersom de då inte behöver vara rädda för oss människor, utan kan leva sitt rävliv.

Det fjärde och sista mötet med de vuxna vargarna blev det allra häftigaste. Det skedde på kvällstid. Vi gick in klockan nio, och gick ut igen efter nästan två och en halv timma. Den här gången kändes det som om vargarna var ganska färdiga med oss. De verkade nu vara väldigt klara över vilka vi var, och hade hälsat klart. Nu ägnade de sig åt lek, och det var verkligen en ynnest att få vara med om det. För mig, som tycker att beteende är otroligt spännande, var det en super jackpot att bara få njuta av de underbara vargarna och deras beteenden. Dessvärre

85

Reportage

hade jag vid just detta möte besömt mig ör att jag inte skulle ha med någon kamera. Dels regnade det, dels hade jag tänkt att bara njuta av dem, utan att dokumentera, men vad jag ångrade mig. Under vår tid på Polarzoo tog Malvina och jag cirka 2000 bilder, men jag är säker på att vi mer eller mindre hade dubblat detta om vi hade fått med oss kamerorna in i hägnet denna gång.

Vargarn sprudlade. De hade så kul, och vi kunde bara stå och titta på och förundras över stunden. Det är just det här som är en av huvudorsakerna till varför man skall socialisera varg. Många parker pratar om att man vill ha djuren så vilda som möjligt, men det är helt bakvänt.

De vilda djuren får panik av att vara så nära sina fiender människorna, och blir bara stressade. Stressade djur gör inte naturliga beteenden, och just på grund av detta har vi så många missuppfattningar om varg som vi hela tiden måste slåss emot.

Vargar som däremot är socialiserade kan visa de sidor som vargar har i det vilda. Det verkar som om man har blandat ihop socialiserad med domesticerad. En socialiserad varg är inte en domesticerad varg. Den är fortfa86

rande vild. De som känner dessa vargar mycket väl, går aldrig in till dem ensamma. När man går in till vargarna skall det alltid finnas två djurskötare med. Under vårt besök hade vi Stig och Runar, eller Stig och Tess vid vår sida. De kunde med sina vana ögon avläsa vad som hände och avstyra eventuella problem i ett tidigt skede.

Hade det varit en domesticerad varg (vilket alltså inte förekommer, för då blir det väl en hund?) hade man inte varit tvungen att ta till de säkerhetsföreskrifterna.

Vargar är tydliga och hela tiden med på vad som händer runt dem, på ett tydligare sätt än vad den mest uppmärksamma hund är.

Titta på bilderna ovan. Visst ser man att något bekymrar den varg vi ser på första bilden? Det som händer utanför bild är att en varg närmar sig. Avståndet är ganska långt, men det uppskattas inte av vargen på bilden.

På nästa bild har den andra vargen kommit lite närmare ändå. Vår varg visar mycket tydligt sitt missnöje över detta. Den varg som närmar sig fortsätter trots detta och tar sig ytterligare lite närmare. Resultatet ser vi på den

Reportage

tredje bilden. Vår varg visar hela garnityret ch lite tandkött. Öronen är fortfarande bakåt och kroppsspråket lågt. Vi ser inte ens den analkande vargen i bild.

Vad händer sedan? Absolut ingenting. Vår varg har pratat färdigt och den andra vargen har accepterat detta och gått sin väg. Kommunikation på hög nivå.

Efter besöket på Polarzoo tycker jag ännu mer om vargar och ännu mer om hundar. De är lika. De är olika och de är fantastiska var och en på sitt sätt.

Att lämna Polarzoo var något vi allesamman gjorde med sorg i hjärtat. Vi bestämde oss omedelbart för att äventyret skulle göras igen. Stig pratade varmt om hur fantastiskt vackert det var att uppleva norrskenet i januari. Det är kallt och man orkar bara vara inne hos vargarna i ungefär 45 minuter åt gången, å andra sidan är vargarna mycket mer aktiva på vintern. Vargar älskar nämligen snö. Att få se vargar rusa runt och leka i snön låter som en härlig upplevelse. Vill ni dela den med oss?

87

Hund & Människa

NÄR DET KOSTAR ATT HJÄLPA Av Natasja Ravenklint

Vad skulle du göra om du hittade en hund springande på en riskväg? Här är en berättelse hur det kan gå när man bara vill hjälpa och vad man bör tänka på när man åker på semester.

Vi hade precis kommit hem från Polarzoo och åkte för att hämta våra hundar på hundpensionatet. Med bilen full med hundar, lämnade vi Grändens hundpensionat i Knislinge och åkte hemåt längs med väg 19. När vi åkt en bit såg vi en svart hund springa på vägen. Vi och flera andra bilar stannade naturligtvis.

Hunden var fantastiskt trevlig. Det såg ut som en korsning mellan en labrador och en flatcoated retreiver. Hon hade halsband på sig, och jag tog henne och satte koppel på.

Vi tittade oss runt omkring för att se om vi såg någon 88

ägare, men det gjorde vi inte. Vi hade redan fyra hundar i bilen, men fick alltså med oss en femte hem. Hunden hade inte någon namnbricka på sig, och vi varken såg eller kände någon annan identifiering. Redan i bilen ringde vi polisen och var ganska säkra på att vi relativt omedelbart skulle höra från ägaren. När polisen frågade om vi kunde behålla hunden, tvekade vi därför inte.

När vi kom hem visade det sig att tiken gick väldigt bra ihop med våra andra hundar. Vi började kalla henne Nonami (no name, men med i på slutet).

När Nonami varit hos oss i nästan tre dygn hände det som inte får hända. Helt plötsligt, utan förvarning, gick hon till attack mot en av våra små hundar när vi lyfte upp honom. Själva attacken vill vi inte gå in på, för den var verkligen fruktansvärd. Så mycket kan jag säga att vi var övertygade om att vår griffon, Nisse, 10 år, var död.

Hund & Människa Naturligtvis var detta sent på kvällen, som alltid när man är i akut behov av en veterinär. Vi kontaktade Malmö Djursjukhus och fick komma in med Nisse.

Det visade sig att de sår som Nisse fått inte var det mest allvarliga, utan det var den chock han befann sig i. Hans slemhinnor var väldigt ljusa och han var i det närmaste orörlig. Att se sin hund så illa däran är verkligen fruktansvärt. Dessutom kändes det så onödigt. Vi svor över oss själva, för att vi hade plockat upp hunden. Å andra sidan hade vi aldrig kunnat göra på något annat sätt. Allt hade ju dessutom fungerat utmärkt innan detta hemska hände.

Vi fick lämna kvar Nisse på sjukhuset.

Dagen efter ringde Nonamis ägare. Det visade sig att de var i Turkiet på semester och de hade inte fått reda på att hunden var borta förrän nu. De blev naturligtvis otroligt lättade över att höra att familjemedlemmen mådde bra, men förtvivlade över att höra vad hon hade gjort för något. Det första husse sade var: ”Vi betalar självrisken”.

En vän till dem kom och hämtade Nonami ett par timmar senare.

Dagen före midsommarafton, precis en vecka efter att vi lämnat Nisse på sjukhuset fick han komma hem. Vi fick hem en liten hund med drän i kroppen, och en veterinärräkning på 30.000 kr, där självrisken låg på 10.000. Till detta kommer att komma åtskilliga återbesök under lång tid. Det kostar att hjälpa.

Halsband med telefonnummer Se till att ha ett halsband med någon form av identifiering av hunden. Det bästa är som regel telefonnummer. Se till att detta är aktuellt.

Id-märkning Det är lag på att hundar i Sverige skall vara märkta. Vi har absolut ägaransvar för våra hundar och vi måste kunna stå till svars för vad vår hund gör. Identifieringen är dessutom ytterligare ett sätt att kunna lokalisera hund och ägare. Idag chipmärks de flesta hundar. Chipläsare finns däremot inte överallt. Polisstationer har det till exempel inte, utan man blir tvungen att antingen ta hunden till veterinär eller hundstall.

Låt polisen ta hunden Vi fick frågan om vi kunde behålla hunden, eller om vi ville att de skulle hämta hunden. Vi valde att behålla henne, eftersom vi var säkra på att ägaren skulle höra av sig väldigt snart. Nästa gång kommer vi att låta polisen hämta hunden, så att ägaren får lösa ut den på pensionat.

Om du åker bort, lämna hunden på ett säkert ställe Nonamis familj hade åkt bort och såg till så att en bekant kom och släppte in och ut henne och hennes hundkompis, samt gav dem mat. Antagligen var det den billiga lösningen. Dels är det inte tillåtet att ha hund på det viset i Sverige, eftersom hundar måste ha tillsyn, dels blev det faktiskt dyrare för den här familjen i slutändan. Lämna hunden på pensionat, lyder vår uppmaning.

Det här blev en dyr läxa för såväl Nisse, som oss och Nonamis familj. Det värsta är att den hade kunnat undvikas och därför vill vi komma med några tips om hur man bör handla i en sådan här situation.

89

Avel & Valpar

Frågor att ställa sig innan valpköpet Av Ansan Jordkärna

När man beslutat sig för att köpa hund är det, det andra beslutet i frågan man fattar. Först har man, kanske utan att reflektera över det, bestämt sig för att köpa ett djur. Djur har olika behov och en hund har flera stora behov, som man inte kan bortse ifrån.

Hunden är nog det mest krävande djur vi släpper in i våra bostäder. De flesta tänker på hundköpet från andra hållet, det vill säga på vad man själv vill ha ut av hunden, men faktum är att ansvaret för djurets, i det här fallet hundens, väl och ve alltid borde komma i första hand. Hunden är utlämnad till ägaren och kan inte komma undan. Vi människor är skyldiga att se till att vi ger hunden det den behöver.

avelsmål ska man absolut inte nonchalera vid val av hundras och man ska också vara mycket medveten om att det inom varje generellt avelsmål finns stora skillnader. En vallande bordercollie fungerar inte på samma sätt som en australisk cattledog, en stötande fågelhund inte som en apporterande hund. Det krävs faktiskt att man verkligen sätter sig in i varje ras uppgift, för att få en uppfattning om vad det krävs för att lösa den uppgiften och vilka egenskaper man därför måste räkna med att hundrasen har – och inte har. Vissa hundraser arbetar nära sin förare och följer dennes instruktioner, vissa arbetar på längre avstånd eller utan förarens närvaro och är därför ämnade åt att fatta beslut och handla självständigt.

Vad behöver då en hund? Det här en fråga, som kan tyckas lätt att besvara, men det är den definitivt inte.

Väldigt mycket beror nämligen på vilken sorts hund man köper. ”Att ha hund” kan ha väldigt olika innebörd. Tyvärr betonas detta inte på till exempel utställningar, där blivande hundägare ofta söker information, och frågar man uppfödare, så är naturligtvis just deras ras den bästa. ”Bäst” är dock något högst relativt, beroende på vilken människa, som yttrar detta omdöme.

Olika raser har olika uppgifter Ett konkret och tydligt exempel är skillnaden mellan en schäfer och en herdehund. Schäfern är ursprungligen en vallhund med vissa vaktegenskaper. Den arbetar nära sin förare och är uppmärksam på denna. En herdehund vaktar sin flock av får eller boskap, men den vallar inte.

Den växer ofta upp bland de djur den ska ta hand om och föraren är inte alltid där. Denna hund är avlad till att bedöma situationer efter eget huvud och handla därefter. En ägare till en schäfer har följaktligen en helt annan hund att tas med än en ägare till en herdehund, trots att båda hundarna tar hand om boskap. En schäfer anses av många som ”tuff”. Då den dock är framavlad till att vara beroende av sin förare för sitt arbete, har den en annan

Alla hundraser har avlats fram för ett speciellt syfte. Det kan vara jakt på olika vilt eller apportering, vallning av får eller annan boskap, vakt av olika slag, kamp av olika slag, mest som sällskap och så vidare. Dessa olika 90

Avel & Valpar

”tuffhet” än en herdehund, vilken är tämligen likgiltig inför förarens/ägarens synpunkter på utfört arbete.

Ett annat exempel är skillnaden mellan bordercollie och australisk cattledog. Bordercollien vallar med kroppen och gärna med ”eye”, men ska inte bita djuren. Bordercollies passar för får, men klarar inte alltid av nötboskap.

Cattledogen är, som hörs av namnet, framavlad för att klara nötboskap i Australien, där man har stora hjordar av halvvilda kreatur. Cattledogen vallar genom att bita djuren i hasorna och sedan snabbt ducka. Den utsätter sig hela tiden för risken att bli sparkad och att en unghund råkar ut för detta ett antal gånger säger sig själv – och detta utan att ge upp! Detta sätt att valla är dock för hårt för får. Cattledogen måste alltså, för att överleva, klara mycket tuffa fysiska tag, medan bordercollien inte alls behöver räkna med fysisk smärta i samma utsträckning. Även här spelar avståndet till föraren en stor roll. Flyttar man nämligen en bordercollie respektive en cattledog från vallandet och till andra uppgifter, så har bordercollien en helt annan potential att kunna använda sin energi och intelligens till andra uppgifter, till exempel lydnad, assistanshund m.m. där den följer sin förare. En rastypisk cattledog kan dock sällan anpassa sig till ett samhälle, som vårt, och antalet avlivade cattledogs låg åtminstone för tio, femton år sedan sorgligt högt. Kanske har rasen sedan dess ”försvenskats”.

Olika uppgifter kräver naturligtvis också olika mängd energi och ihärdighet. En grythund, som ska in i trånga jordgångar måste vara både djärv och ihärdig, medan en vakthund utanför en dörr bör kunna vara modig, men oftast kan ta det lugnt. En jakthund för stora öppna vidder kräver god syn samt en sorts kondition och löpteknik medan en jakthund för skogsområden måste ha andra egenskaper.

Redan här har den som vill hitta den rätta hunden kanske stora svårigheter att först hitta den rätta rasen.

Blandraser Alla hundar är dock inte renrasiga. Min personliga uppfattning är att blandrashundarna ökat i antal, speciellt de som kommit till genom en planerad parning, det vill säga inte en tjuvparning, som ju är ett misstag. Att låta två blandraser para sig med varandra tycks allt vanligare.

Jag är inte emot blandningar, men man bör, åtminstone som valpköpare, vara synnerligen medveten om att det är blandningar och inte välknådade degar. Ingredienserna kan alltså dyka upp i olika koncentrationer i olika individer i kullen. 50% rottweiler och 50% schäfer innebär inte att avkomman blir en jämn och förutsägbar smet av föräldrarnas raser. En lugn far och en energisk mor betyder absolut inte att valpen blir en ”lagom” livlig individ.

En tuff mor och en mild far innebär absolut inte att valpen blir en ”lagom” tuff individ. Valpen kan precis lika gärna 91

Avel & Valpar bli ett tufft energiknippe som en flegmatisk mes. Eller något annat, som finns längre bak och som dyker upp i just denna kombination.

Utseenden kan spela en omedveten valpspekulant ett spratt. Rottweiler och dobermann liknar ju till exempel varandra i färgerna och det är ju ”bara” nosen som skiljer dem åt. Utseendet bedrar. Detta är två helt skilda karaktärer och en korsning av dessa blir inte alltid lyckad.

Ofta en kostnadsfråga En inte föraktlig del av beslutsprocessen vad gäller renrasig alternativt blandras är inköpspriset. En seriös SKK-ansluten uppfödare, som vill meritera sina hundar, har utgifter för utställningar, resor, valpningar, veterinärräkningar, röntgningar, undersökningar, registrering m.m.

Vem som helst med en registrerad hund kan dock låta para den med en annan registrerad hund och låta registrera valparna, under förutsättning att inget avelsprogram föreligger eller att föräldradjuren är godkända. Detta utan andra utgifter än parningsavgift, fodertillskott för tik, valparnas mat, vissa resor, veterinärbesiktning och id-märkning av valpar – om allt går väl. Denna typ av uppfödning är inte ovanlig och den är inte att betrakta som oseriös, men dessa uppfödare åker i viss mån snålskjuts på dem som ”jobbar fram” föräldradjurens meriterade stamtavlor.

Frågan är om det är motiverat att ta ett lika högt pris för

92

dessa renrasiga valpar, som för de valpar, vilkas uppfödare har stått för meriterna. Ett klargörande exempel: En tikägare, vars hund har ställts ut en gång och fått en etta i öppen klass (det vill säga hunden är rastypisk) låter tiken para sig med en betydligt högre meriterad hane (han kanske är champion). Tikägaren har inte haft mycket större utgifter än en vanlig hundägare, men kan ta till exempel 12.000 kr styck för de sex valpar, som föds.

Denne går definitivt med vinst på sin kull.

Uppfödningen en djungel Raddan av fällor i ras- och blandrasdjungeln kan göras hur lång som helst. Själv har jag aldrig lyckats bli rastrogen och jag har haft mellan en och tre hundar av olika raser och olika blandningar i ungefär tjugosex år.

En dvärgblandning, annars mellanstora eller stora. Den 11 veckors valp, som ligger och snarkar bredvid mig, blir ungefär som en rottis eller större. Han ska kastreras och han blir min första kastrat. Peppar peppar så har mina hundar (hittills) varit förhållandevis friska, oavsett ras, rasblandning , eller storlek. Som alltid är det viktiga att man försöker samla ihop så mycket information som möjligt från olika håll för att göra sig en egen bild.

Blandraser sägs ibland vara friskare än renrasiga, vilket min egen erfarenhet av egna hundar eller hundar jag mött, vare sig kan bekräfta eller motsäga. Som blandras räknas alla hundar, som inte är registrerade i SKK (Svenska Kennel Klubben), alltså även om föräldrarna är

Avel & Valpar av samma ras. Föräldradjur till icke registrerade valpar är sällan kontrollerade enligt den avelsstrategi, som föreligger inom många raser. Denna säger att föräldradjuren måste vara fria från de sjukdomar man anser vara ett problem för rasen, till exempel höftledsdysplasi, vissa ögonsjukdomar eller hjärtproblem. Icke undersökta föräldradjur av samma eller närliggande raser – till exempel golden retreiver och labrador retriever – kan definitivt inte förväntas ge friskare avkommor, närmast tvärtom, även om hundarna både vad gäller utseende och mentalitet kan förväntas ge tämligen homogena kullar. Den eventuella sundheten hos blandraser, p.g.a. mindre inavelsgrad, skulle kunna uppträda först mellan mer olika raser, men då uppstår istället den ovan nämnda osäkerheten angående vilka anlag som slår igenom.

Alla raser började som blandraser Min åsikt är att blandraser har en plats att fylla. Ett genomtänkt ras- och valpköp är grunden. Har man inga planer på utställning eller avel och plånboken är lite mager ser jag en blandras som ett gott alternativ. Inte att förglömma är också att alla nu registrerade raser en gång

har börjat som blandraser, för att sedan genom målmedveten avel bli alltmer homogena: en ras. Kanske kommer ”cockerpoo” (korsning mellan cocker spaniel och pudel) så småningom att bli en ny registrerad ras.

Raserna förändras även med tidens och avelns gång.

På 50-talet skulle ingen förnuftig människa ha sträckt ut handen mot en rottweiler. Numer skulle det många gånger gå bra (fast oskicket att hälsa på en hund utan tillstånd från ägaren är förkastligt). Rottweilern har generellt blivit betydligt mildare. Samma anpassning står antagligen en del av de raser, som dykt upp i media, till exempel kaukasisk ovtjarka, en rysk bergs- och herdehund, inför.

Tyvärr är det alltid andra människor och hundägare som är det jobbigaste med att ha hund. Det allmänna djurvettet och allmän hyfs tycks alltmer försvinna. Folk lever i föreställningen att man kan gå fram till vilken hund som helst, även bakifrån, och börja klappa, till och med om hunden är bunden. Att det inte händer fler olyckor än det gör är en eloge till alla hundar och hundägare!

4 små olyckor

En extremt oplanerad kull finns nu hemma hos oss. Mamman är en tibetansk terrier, pappan en korsning mellan tibetansk spaniel och dvärgschnauzer. Även om de absolut inte var planerade är de nu väldigt älskade. 2 hanar och 2 tikar. Omhändertagna av en fantastisk mamma. Dessa fyra små liv letar nu efter kärleksfulla hem. De kommer flytta hemifrån vid tio veckors ålder och kommer då att vara socialiserade efter valpens 12 regel princip. De är naturligtvis då även veterinärbesiktigade, chippade och vaccinerade. I priset ingår även en valpkurs hos oss om du bor i närheten, alternativt valfri intensivkurs.

Prata med Natasja 0760-475 470

93

Hundens Värld tackar: Annonsörer: Jycke-tryck Spoiled dog Prickiga hunden Hundens Utbildningsakademi Privata sponsorer som stödjer tidningen: Ola Karlsson Britt-Marie Karlsson Marit Andersson Roger Sjöberg Skribenter: Jenny Krantz Camilla Hasselvret Marie Hansson Jessica Mann Ansan Jordkärna Fotografer: Jonas Mårtensson Angelika Genberg Anna Ziegler Jenny Krantz Beate Johannessen Marie Hansson Pia Zetterström Maria Sjunnesson Natasja Ravenklint Malvina Ravenklint

Nästa nummer: Utkommer den 25 augusti 94