Samlingslokaler.nu

En tidning från Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker om samlingslokalernas betydelse

»Nordengården: Där ungdomarna gör det själva »Navet i byn: Bygdegården på Torsö »DIGITAL SUCCÉ: Direktsänd opera och interaktiva möten »Bengtsfors och Åmål: Två sätt att satsa på film »Ett hjärta i förorten: I Rinkeby är samlingslokalen viktig »Intervju: Samspel med kommuner

2 LEDARE

SAMLINGSLOKALER.NU

Ett tak över vår demokrati Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas för ett möte eller en kulturupplevelse. Samlingslokalerna är ett tak över vår demokrati och en del i välfärdens kärna.

D

e första icke-religiösa samlingslokalerna i Sverige byggdes under sent 1800-tal. De ökade snabbt efter sekelskiftet, särskilt sedan staten i mitten av 1930-talet infört byggnadsbidrag och också kommunerna engagerat sig genom både byggstöd och årliga driftsbidrag.

Inom Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker och Våra Gårdar stödjer vi de lokala föreningarnas arbete med att sköta och hyra ut omkring 2 700 lokaler. Verksamheten är starkt beroende av ideella insatser och kommunala bidrag.

Olönsamt kan man tycka. Ingalunda anser vi, eftersom själva idén med att hyra ut allmänna samlingslokaler med ”förlust” är att alla föreningar och sammanslutningar, trots svag betalningsförmåga, ska kunna samla sina medlemmar i en väl fungerande lokal på orten.

Lokalerna står också öppna för kulturframträdanden av medverkande från orten eller från exempelvis Riksteatern och Riksutställningar. Våra lokala föreningar har alltså redan de offentliga och tillgängliga mötesplatser som enligt Kulturutredningen och Kulturpropositionen är så viktiga för framtiden.

Föreningsverksamheten inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och landsbygdsrörelsen har under åren skolat åtskilliga medborgare i föreningsteknik och demokratiskt tänkande. Behovet är lika stort för framtida generationer.

Ryms då den allmänna samlingslokalen i välfärdens kärna? Frågan är nödvändig att ställa i ekonomiskt

kärva tider. Begreppet ”välfärdens kärna” har myntats utan att innehållet närmare förklarats. Men trots lokala medborgarinitiativ och kommunal självstyrelse tycks många mena att välfärdens kärna består av skolan, vården och omsorgen, som staten enligt lag ålägger kommunerna att bedriva.

Vi tre samverkande organisationer ser med oro på den kärva ekonomin för många av våra samlingslokaler. Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att dryfta gemensamma frågor eller för en gemensam kulturupplevelse på hemorten. Om det ska vara möjligt också i framtiden, måste kommuninvånarna vara beredda att avsätta pengar.

En del lokaler behöver rustas, och det finns alltjämt behov av nya lokaler, särskilt i de största kommunernas förorter. Statens bidrag till byggande, upprustning och tillgänglighetsanpassning av samlingspunkterna är värdefullt och bör förstärkas. Lokalt krävs frivilliga arbetsinsatser och kommuners stöd till anläggning och drift.

Många lokaler behöver ny

teknisk utrustning – bredband och satellitmottagning, ljusstark projektor och duk i storformat samt bättre ljudåtergivning. Sedan kan lokalen

GÖRAN MAGNUSSON Ordförande Våra Gårdar

Även i ekonomiskt kärva tider måste människor kunna träffas i moderna, ändamålsenliga lokaler för att dryfta gemensamma frågor eller för en gemensam kulturupplevelse på hemorten. koppla upp sig mot en konferens eller ta emot en operaföreställning från Stockholm eller New York.

Ny teknik ger därmed stora möjligheter till förnyelse men också ökad demokrati. Fler kan ta del av bildnings- och kulturutbud långt från hemkommunen.

I flera av våra samlingslokaler visas biograffilm. För att de visningarna ska kunna säkras för framtiden behövs investeringar i digital teknik. Över det bestämmer vi inte i Sverige, utan det är filmproducenterna i Hollywood som avgör standarden.

Precis som när de första lokalerna byggdes handlar det om pengar.

Samlingslokalerna har ideella krafter, men allmänna bidrag måste också till. Vi förordar en tredelning av insatserna för digitaliseringen mellan samlingslokalen, staten och kommunen.

ANNIKA NILSSON Ordförande Folkets Hus och Parker

Dig

banar v

Förväntansfull publik i Folkets Hus Kalläl starta.

ANDERS ÅKESSON Ordförande Bygdegårdarnas Riksförbund

Samlingslokaler.nu är en tidning från Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker om samlingslokalernas betydelse.

Våra valspråk

Utgivare: Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar, Folkets Hus och Parker. För frågor om innehållet, kontakta: Olle Häggström, olle. haggstrom@varagardar.se Redaktör: Eva Åhlström Grafisk form: Mårten Gudmundhs och Marie Pettersson, Impacta AB Tryck: VTAB AB

» Dans kräver golv.

» Möten kräver lokaler.

» Teater behöver scener.

» Konst kräver väggar.

» Alla åldrar har behov av mötesplatser.

Madame Butterfly sänds live i HD-kvalitet

DIGITALISERING 3

SAMLINGSLOKALER.NU

ital succé

äg för demokrati och rättvisa I samlingslokaler och folkparker runt om i landet pågår något av en digital revolution. Direktsända operaföreställningar har blivit en publiksuccé, som tillsammans med nya typer av interaktiva evenemang, banar väg för människors möten och rätt till kultur i hela landet.

Vem har ansvaret för att kultur-

ll väntar på att en av de direktsända operorna ska Foto: Mathias Bohman

upplevelser och mötesplatser ska finnas tillgängliga i hela landet? I stora delar av landet axlas detta publicserviceliknande uppdrag idag av ideella krafter där samlingslokaler, folkparker och andra föreningsdrivna mötesplatser är viktiga aktörer.

Digitala lösningar för direktsändningar och interaktivitet har visat sig vara en spännande väg för en modern mötesplats att utvecklas och bidra till demokrati och rättvisa.

– Oavsett var jag bor ska jag ha möjlighet att få ta del av ett bra kulturutbud, säger Gunno Sandahl, kulturchef på riksorganisationen Folkets Hus och Parker. Samlingslokalen är, och ska fortsättningsvis vara, ett gemensamt intresse för bygden och en naturlig mötesplats för det som händer i kommunen.

Europas första digitala biografkedja kom till som ett pilotprojekt på initiativ av Folkets Hus och Parker hös-

Här är det viktigt att påminna sig om att det faktiskt var föreningar långt uppe i norr som var först att kliva på, och inte storstäderna.

ten 2002, i första hand som ett sätt att skapa bättre möjligheter att visa aktuell film i hela landet.

– Här är det viktigt att påminna sig om att det faktiskt var föreningar långt uppe i norr som var först att kliva på, och inte storstäderna, påpekar Gunno Sandahl.

Det här initiativet innebar också att Folkets Hus och Parker var först i landet med att satsa så brett på en digitalisering, något som inte alltid varit enkelt. Såväl branschmonopol som teknisk mognad och andra förutsättningar gjorde att det i starten gick trögt med att hitta ett tillräckligt brett filmutbud.

När Folkets Hus och Parker tog möjligheten att visa direktsänd opera, var det lite av en chansning för att bredda utbudet i de digitala husen.

Med facit i hand var detta ett riktigt lyckokast.

I slutet av 2009 visades direktsänd opera i över 80 anläggningar (varav cirka 25 är externa), väl fördelade över hela landet. Samtidigt uppnåddes ett drömmål – 50 000 sålda biljetter till den aktuella säsongen.

Livesändningarna har gjort operan folklig, men framförallt spridd över hela landet. En bonuseffekt är att uppmärksamheten också öppnat för nya idéer, till exempel interaktiva evenemang som konferenser som genomförs samtidigt på flera orter.

Det digitala utbudet ökar hela tiden.

Filmpremiärer, samarbeten med exempelvis Dramaten och andra svenska och internationella kulturinstitutioner, stora livekonserter gör de digitala husen till upplevelsehus snarare än traditionella kulturlokaler.

Vi har arbetat länge med detta och nu känns det som om intresset bara ökar.

Som ett tecken på att den envisa satsningen på moderna digitala samlingslokaler är något viktigt på spåren, fick Folkets Hus och Parker kvalitetsbiografkedjan Europa Cinemas prestigefyllda pris Best Entrepreneur of the Year, bland annat för arbetet med digitalisering.

– Vi har arbetat länge med detta och nu känns det som om intresset bara ökar. Det ger verkligen vind i seglen för våra kommande satsningar på att utveckla de digitala möjligheterna i våra hus och parker, säger Lennart Derehag, VD för Folkets Hus och Parker. från the Metropolitan. Opera till nästan 850 biosalonger i världen.

FOTO: Ken Howard/Metropolitan Opera

Gunnar Bränström

4 UNGDOMSUTVECKLING

SAMLINGSLOKALER.NU

Unga gör det själva på Nordengården I IOGT-NTO-huset Nordengården i Göteborg har ett gäng killar och tjejer satt igång ett ambitiöst renoveringsarbete och förvandlat en enkel källarlokal till en given mötesplats för en drogfri subkultur.

Text: Staffan Snitting bild: David Johansson

S

ysterföreningarna UNFSXE Fri Kultur och IOGTNTO-SXE har tillsammans gjort husets källare redo för hardcoregigs, det vill säga spelningar med band som rör sig i den hårdare punkskolan.

Inom hardcorescenen, i sig en subkultur, frodas en nykter och drogfri subkultur kallad straight edge (förkortat SXE). De som kallar sig straight edge är helt alkohol-, drog- och tobaksfria. Med gigverksamheten vill de båda SXE-föreningarna ge drogfria alternativ för de ungdomar och äldre som gillar musiken.

Hardcore- och straight edge-sce-

nerna är speciella på så vis att de förknippas med en stark ”do it yourselfmentalitet”. Om inte de intresserade tar tag i saker själva, kommer det inte ske något alls. Som i alla starka subkulturer kommer det aldrig bli genuint om det görs ”utifrån”.

För flertalet unga som nu engagerats i verksamheten har det varit en ny upplevelse att det plötsligt finns en rörelse som både vill och kan stödja dem, och som visat förtroende för deras egen aktivitet.

Väggar har målats, en scen har byggts, och genom flera generösa bidrag har all behövlig musikutrustning kunnat köpas in.

Plötsligt har en enkel källarlokal förvandlats till en given mötesplats

för en drogfri subkultur. Dessutom har deltagarna, med ett åldersspann från 18 till dryga 30, haft väldigt roligt tillsammans. Från övriga delar av UNF och IOGTNTO har det bara varit tummen upp för det arbete som utförts.

Utöver konsertrummet har SXE-föreningarna också helrenoverat ett annat källarrum, som förvandlats till ett film- och TVspelsrum med svarta väggar, soffor i etage och en mindre bioduk. n Fullt ös – i nyktert sällskap – på Nordengården.

Ungdomarna trivs på Nordengården, där de själva har förvandlat en källarlokal till sin egen mötesplats för drogfri kultur.

Foton: Rinkeby Folkets Hus

UNGDOMSUTVECKLING 5

SAMLINGSLOKALER.NU

Musiken visade vägen Ett stort intresse för musik la grunden för ett musikprojekt i Bolmsö bygdegårdsförening. Resultatet var succéartat. Visionen att skapa förutsättningar för ung verksamhet kunde förverkligas tack vare Boverkets projektmedel för ungdom.

Text: Monica Eriksson bild: anders karlsson

En ansökan till Boverket 2008 gav utdelning. Det var för övrigt första året det gick att söka sådana medel. Föreningen beviljades ett stöd på 320 000 kronor för att teknikupprusta bygdegården som helhet och skapa en replokal i en av källarlokalerna. Anslaget visade sig också räcka till att skaffa en mobil ljudanläggning för de musicerande ungdomarna. Att det blev möjligt berodde inte minst på många ideella arbetstimmar.

Redan i starten var sex killar i åldern 14–19 år med i processen. De var de första som våren 2009 kunde ta lokalerna i besittning. Den utrustade replokalen har skapat ett intresse för fler. Ytterligare en grupp killar tränar i bygdegården och ett tjejband har just startat. Det första bandet har kommit så långt att de nu är ute och gör spelningar. Bygdegårdsföreningen i samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan har hjälpt till med marknadsföringen.

Bygdegården och replokalen har nu en avancerad teknik som kräver kunskap. Därför har man byggt en trestegsutbildning via studiecirklar i samverkan med SV: Steg 1 Lokalbehörighet – tre kurstillfällen med genomgång av hur allt används.

Steg 2 Teknik – fem kurstillfällen med djupare kunskap om inspelning, mixerbord med mera.

Anton Johansson och Pontus Lööv vid mixerbordet.

Steg 3 Roddare – kunskap för stöd-

funktion för att plocka ner och upp utrustning vid spelningar.

Det positiva gensvar som föreningen fått från både allmänheten och ungdomarna i bygden känns mycket bra.

– Stödet från Boverket har verkligen

gjort skillnad för oss, berättar Solveig Carlsson, ordförande i Bolmsö bygdegårdsförening, med stor entusiasm inför framtiden.

– Det är kanske inte så stora summor för Boverket, men för oss har det betytt väldigt mycket, avslutar Solveig. n

Fotnot: Boverket har under tre år beviljat 4,8 miljoner per år till olika projekt för att utveckla allmänna samlingslokaler för ungdomsverksamhet. Läs mer på www.boverket.se Bolmsö ligger i Ljungby kommun, Kronobergs län.

Delaktighet på riktigt I Söråker, i Timrå kommun, en liten bit norr om Sundsvall, har en väg att jobba med ungdomsinflytande varit att lägga ner fritidsgården.

I stället hanteras alla verksamheter i Söråkers Folkets Hus av ungdomar i självförvaltningsgrupper.

– Ungdomarna gör verksamheter för alla, då blir det på riktigt och inte bara skitsnack. Man leker inte kiosk, konstaterar Christina Johansson Thonman, föreståndare på Söråkers Folkets Hus. Genom självförvaltningsgrupperna utvecklar de unga både ett entreprenörstänkande och en känsla för att driva verksamhet. Christina tror att det kan vara en livsavgörande fråga för många unga att hitta in i ett en-

gagemang av något slag.

– Jag tror att samlingslokalen och det här arbetssättet kan vara ett fantastiskt verktyg för att jobba med just engagemang och egen påverkan.

Söråkers Folkets Hus har ett gammalt fritidsgårdsavtal med Timrå kommun, men någon fritidsgård i traditionell bemärkelse ser man inte röken av.

– Vi har förfinat avtalet och i praktiken lagt ner fritidsgården för att det skulle börja fungera. Nu är det fritidsgård i hela huset. Vi har självförvaltningsgrupper för bio, konst, café… Det är en jättestor verksamhet som inte skulle fungera utan ungdomarna, förklarar Christina.

Gunnar Bränström

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är en av många intresserade politiker som Foto: Emelie Öberg träffat ungdomarna i Söråkers Folkets Hus.

6 NAVET I BYN

SAMLINGSLOKALER.NU

Bygdegården – navet på Torsö Torsö bygdegårds- och idrottsförening vid Vänerns strand är navet i bygden.

Mycket av det som händer på Torsö kretsar kring bygdegården och föreningen, med många medlemmar som tror på framtiden.

Text: Monica Eriksson Foto: Torsö BIF

T

orsö bygdegård i Mariestads kommun har en anrik historia. Den uppfördes redan 1957 som en viktig mötesplats. Eldsjälarna i föreningarna såg en möjlighet till utveckling genom samordning och samarbete. 1991 slogs idrottsoch bygdegårdsföreningen ihop, och det gav kraft för nya landvinningar.

Lokalerna genomgick 1993 en större upprustning, men ombyggnad och upprustning pågår ständigt. 1996 togs första steget i en miljösatsning då solceller och pellets för uppvärmning installerades – en mycket lyckad satsning som har sänkt kostnaderna och ger miljövinster. Nyligen har en ny vatten- och avloppsanläggning installerats.

Bygdegården är mötesplatsen för all form av verksamhet. Högt på prioriteringslistan står ungdomsverksamheten – med ungdomsgård, träningskvällar och möten för idrottsgrupperna. Förutom samlingssal, scen, kök och rum för sammanträden finns ett ungdomsrum och ett motionsrum med god utrustning. Här finns också fyra omklädningsrum.

En storbildsvideo har införskaffats liksom kanoner som kan nyttjas till

Torsö bygdegårds- och idrottsförening utsågs 2009 till Årets bygdegårdsförening. olika aktiviteter. Investeringen har bland annat resulterat i en filmklubb.

Turismen har blivit en viktig

verksamhet, som ger både inkomster till föreningen och jobb i bygden.

Förutom att föreningen äger och driver fotbollsplanen så arrenderar man en plan för campingplats på sommaren och mark för en motionsslinga.

Föreningen äger också en tennisbana. Några campingstugor har byggts intill bygdegården.

– Att föreningen drivs som en ideell förening med enskilda medlemmar är viktigt för engagemanget, tror Ör-

jan Nilsson, ordförande i Torsö. Av de 400 medlemmarna är många involverade i verksamheten, och alla hjälper till på något sätt.

Under 2009 fick man flera bekräftelser på sin betydelse. Inom Bygdegårdarnas Riksförbund utnämndes föreningen till Årets bygdegårdsförening.

– Detta har gett oss stor uppmärksamhet men också ett erkännande som motiverar oss att arbeta vidare, förklarar Örjan. Under året har vi också firat ett jubileum, som blev en sorts bekräftelse på föreningens betydelse som nav i bygden. n

Auktion är en uppskattad sommaraktivitet på Torsö.

Lokalen är nave När samlingslokalen fungerar som den ska är den navet i byn, en efterfrågad mötesplats för bygdens folk, förklarar Karl-Erik Nilsson, ordförande i Hela Sverige ska leva.

Han har sett en del sådana lokaler – och en del som har en bit kvar.

– På små orter kan samlingslokalen användas för samordnad samhällsservice, hoppas Karl-Erik Nilsson, ordförande i Hela Sverige ska leva.

Foto: Hela Sverige ska leva.

Som ordförande i Hela Sverige ska leva har Karl-Erik Nilsson sett många samlingslokaler runt om i landet, både lokaler som verkligen är navet i byn och lokaler som skulle kunna vara det.

– En bra samlingslokal är en efterfrågad mötesplats för bygdens folk, säger han. Den bryter generationsgränser och könsgränser på ett sätt som skapar kreativa lösningar. I lokalen får man del av kulturupplevelser och folkbildning. Och där utveck-

las ett brett samarbete mellan många föreningar, från idrottsföreningar till politiska föreningar. Det är en mångfacetterad mötesplats för alla generationer.

– Det finns naturligtvis sådana lokaler, men också en del som har en rejäl utmaning framför sig.

Samlingslokalerna drivs och sköts i huvudsak av ideella krafter. De behöver stöd och uppmuntran, menar Karl-Erik Nilsson.

– De vanligaste hindren är att man inte hänger med i den tekniska utvecklingen, att lokalerna är omoderna, att de inte söker brett samarbete och inte samarbetar över generationsgränserna.

Andra hinder är vikande ekonomiska resurser från samhället som gör det svårt att klara investeringar.

NAVET I BYN 7

SAMLINGSLOKALER.NU

”En mötesplats för alla åldrar” En bra samlingslokal ska vara en mötesplats för människor i alla åldrar, tycker Monica Widnemark, ordförande i Samlingslokaldelegationen. Att göra lokalen attraktiv kräver ständig anpassning till nya behov.

– Jag har sett vad det betyder för människorna på en ort att det finns bra samlingslokaler, säger Monica Widnemark. Att det finns någonstans att mötas för ungdomar och äldre, någonstans att se på film eller ordna fest – från vaggan till graven.

Monica Widnemark är kommunalråd (S) i Lessebo kommun och ordförande i den statliga Samlingslokaldelegationen. Hon har tidigare varit ordförande för Folkets Hus i Kosta.

Samlingslokaldelegationen gör en studieresa varje år, och under de resorna har hon sett många exempel på betydelsen av en bra samlingslokal – från en liten bygdegård till ett stort Folkets Hus. I somras besökte delegationen Gotland som har inte mindre än 63 bygdegårdar.

– Vi besökte några av dem, säger Monica Widnemark. Och vi såg att där används lokalerna för förskola, teater, dans, bröllop och begravningar…

– På många håll i landet, där det inte finns samlingslokaler, betyder det att det är långt till gemenskap.

Vad kännetecknar en bra samlingslokal?

– Öppenhet, svarar Monica Widnemark snabbt. Öppenhet inte minst för nya svenskar. Jag är övertygad om att bra samlingslokaler kan bidra till integration. Och givetvis öppenhet för ungdomar.

De som äger lokalerna måste ge ansvar till ungdomar som använder lokalerna!

– Det måste finnas en verksamhetsidé för lokalen, och det följer med ungdomarna – om man släpper in dem. Man måste också vara beredd

Det blir enklare för kommunerna att satsa på lokalerna om de får bidrag från staten, så de statliga pengarna är jätteviktiga. att anpassa lokalerna för att unga ska trivas. Många av dagens samlingslokaler är byggda på 60- och 70-talen, och de måste anpassas – för både unga och gamla. PRO vill också ha modern teknik i lokalerna!

Samlingslokaldelegationen ger bidrag till upprustning och anpassning av lokaler, under förutsättning att kommunen svarar för medfinansiering med 30 procent. Den lokalägande organisationen måste också göra en egeninsats. Bidragen från delegationen kan variera från några tusenlappar till flera miljoner.

– Jag har sett hur små pengar betyder mycket för lokaler i hela landet, säger Monica Widnemark. Tillsammans med ideellt arbete och lokal sponsring kan ett litet bidrag göra stor skillnad.

– Det blir enklare för kommunerna att satsa på lokalerna om de får bidrag från staten, så de statliga pengarna är jätteviktiga. Men bidragen behöver höjas. De ger både arbete och inspiration. Projekten skapar arbete på orten för målare, golvläggare, VVS-firmor och så vidare.

– Med små pengar kan man få moderna lokaler från norr till söder.

Men behövs samlingslokaler i samma utsträckning idag när allt fler umgås via Internet och sociala medier?

– Absolut! De är ett viktigt komplement. I en bra samlingslokal kan man ordna LAN och liknande (LAN är en träff där man kopplar samman många datorer i ett lokalt

– Där det inte finns samlingslokaler är det långt till gemenskap, säger Monica Widnemark, ordförande i Samlingslokaldelegationen.

Foto: LesSebo kommun nätverk.) Och det är populärt att spela musik och dansa.

– En musikstudio med mixerbord kan hjälpa ungdomar att utveckla sitt musikintresse. Uppfinningsrikedomen är enorm.

Vad skiljer en föreningsdriven lokal från en kommersiell lokal?

– Kommersiella lokaler stänger ute vissa människor från gemenskapen,

framför allt ungdomar. Därför är det viktigt att se till att alla tre samlingslokalorganisationerna får pengar så att de kan utveckla fler lokaler i hela landet.

– Storstäderna saknar i stor utsträckning samlingslokaler. Där behöver man bygga nya. I andra delar av landet finns det lokaler så att det räcker, men befintliga lokaler behöver renoveras och utvecklas.

Eva Åhlström

Fakta Samlingslokaldelegationen Samlingslokaldelegationen är ett särskilt beslutsorgan inom Boverket. Delegationen beslutar om statligt stöd till allmänna samlingslokaler. Den utses av regeringen och består av en ordförande och högst åtta andra ledamöter.

t i byn Ett starkt argument för att samlingslokalerna ska få stöd från samhället är enligt Karl-Erik Nilsson att mötesplatser är viktiga för demokratin.

– Den demokratiska rollen bör samhället stödja.

– Samlingslokalerna är knutpunkter för samhällsservice i glesbygd, och för samarbete mellan samhället och privata intressen, tillägger han.

Men för att lokalerna ska kunna spela den rollen krävs inte bara samhällsstöd utan också insatser från lokalägarna.

– Om de lyckas skapa en positiv bild av lokalens betydelse, ger det större möjligheter att få samhällsstöd, säger han. Man kan inte bara ropa efter stöd, man måste också göra en motprestation.

– I den bästa av världar förs en dialog mellan företrädare för samhällets institutioner och för samlingslokalerna, så att de är överens om vad som förväntas.

I en statlig utredning om samordnad samhällsservice framhålls samlingslokalernas betydelse. De kan till exempel ha moderna datorplatser, där man kan söka information, delta i utbildning och ha kontakt med kommunen, regionen och staten.

– Med digitalisering får lokalerna en ny roll, både för digitala möten och för kultur och underhållning, fortsätter Karl-Erik Nilsson. Det gäller inte minst digitala hus som kan ge landsbygd och småorter modern underhållning. Det kan också öka attrak-

tionskraften hos små orter och få fler att vilja stanna. En sådan utveckling bör samhället stödja.

Där samlingslokalen fungerar som navet i byn kan den också inspirera till samarbete mellan föreningar av olika slag.

– Det är uppfordrande för föreningar med samlingslokaler att aktivt söka samarbete med andra föreningar på orten, tycker Karl-Erik Nilsson.

Ett bra exempel är Torsö i Mariestads kommun, som nyligen blev utsedd till årets bygdegård. Där har idrottsföreningar och lokalägande föreningar gått samman och haft både glädje och nytta av varandra.

Enligt Karl-Erik Nilsson är kommunerna i allmänhet intresserade av att stötta samlingslokaler och samarbete mellan föreningar.

– Men den offentliga kakan är snäv.

Det går inte att ropa efter allmosor.

Man måste motivera att man är värd samhällsstöd. Och man måste vara lyhörd, våga ta lite nya vägar.

Eva Åhlström

Fakta Hela Sverige ska leva Hela Sverige ska leva är en ideell förening, en riksorganisation för 4 700 lokala utvecklingsgrupper – byalag, samhällsföreningar eller intresseföreningar. De samlas i kommungemensamma råd, som i sin tur ingår i 24 länsbygderåd. Medlemmar i Hela Sverige ska leva är dessutom ett 40tal riksorganisationer, inklusive folkrörelsernas samlingslokalorganisationer.

Läs mer på www.helasverige.se

8 STÖD – EN NÖDVÄNDIGHET

SAMLINGSLOKALER.NU

Stöd från Boverket kräver

engagemang från kommunen Stöd från Boverket gör det möjligt att bygga om och utveckla de föreningsdrivna samlingslokalerna för ny verksamhet, men stödet behöver bli större, och det är nödvändigt att kommunerna backar upp projekten.

Sverige är unikt på så sätt att vi har många föreningsdrivna samlingslokaler. Uppskattningsvis finns över 4 000 föreningsdrivna samlingslokaler/ föreningslokaler.

– De tre samlingslokalorganisationerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker och Våra Gårdar har tillsammans över 2 700 medlemsföreningar berättar Olle Häggström, VD för Våra Gårdar. Många av lokalerna behöver rustas med miljövänligare uppvärmning, moderniseras eller byggas ut så att de blir mer anpassade för verksamheten.

I många förorter, städer och andra orter saknas bra lokaler, och man behöver bygga nytt om man inte kan bygga om en nerlagd butik eller liknande till samlingslokal.

– Första steget är att man vill för-

ändra något och har en plan, konstaterar Olle Häggström. Sedan kommer frågan: Hur ska vi finansiera detta?

När det gäller samlingslokaler finns det två former av stöd att söka från Boverket.

Investeringsbidrag kan lämnas till allmänna samlingslo-

kaler, det vill säga lokaler som hålls öppna och tillgängliga för alla, och där man kan bedriva en allsidig verksamhet. Sådan verksamhet är till exempel föreningsmöten, studieverksamhet, fritidsaktiviteter och kulturell verksamhet. För 2010 finns 23,5 miljoner kronor för investeringsbidrag.

– Samlingslokalutredningen, som lämnade sitt förslag 2003, föreslog en ökning till 50 miljoner, vilket vi samlingslokalorganisationer också kräver, säger Olle Häggström.

Boverket kan bidra med högst 50 procent, under förutsättning att kommunen bidrar med minst 30 procent. Ett samspel mellan kommunen och den lokalägande föreningen är nödvändigt för att man ska få bidrag.

Investeringsbidrag kan också beviljas för tillgänglighetsanpassande åtgärder som ramper, handikapptoaletter, hörslinga och liknande. Detta bidrag kan ges till 100 procent av kostnaden, dock högst 200 000 kronor.

– Aktiva kommuner kan tillsammans med oss i samlingslokalorganisationerna påverka riksdag och regering, så att vi får ett bättre stöd till samlingslokalerna, säger Olle Häggström.Bidraget ska sökas senast 31 december, och beslut tas i maj.

Det andra bidraget som Bo-

verket förfogar över är utvecklingsbidrag till ungdomsverksamhet i allmänna samlingslokaler. Bidrag kan sökas för att anpassa eller utrusta lokalen på ett sätt som särskilt främjar ungdomars kultur- och fritidsverksamhet.

Under de tre år detta stöd funnits har bidrag beviljats till speciella ombyggnader för att lokalerna ska fungera bättre för ungdomsverksamhet.

Bidrag har också lämnats för utrustning för teater, musik och dans, exempelvis ljud, ljus och speglar.

Utvecklingsbidraget är på blygsamma 4,8 miljoner kronor.

– Här föreslog utredaren 10 miljoner, vilket samlingslokalorganisationerna fortsätter att driva, förklarar Olle Häggström.

Utvecklingsstödet kan beviljas upp till 100 procent och kräver ingen kommunal medfinansiering. Däremot krävs ett intyg från kommunen om att det är en viktig lokal och ett bra projekt.

Ansökningar ska vara inlämnade före 31 augusti, och beslut tas i december.

– Boverkets stöd är en förutsättning för utveckling av de föreningsdrivna samlingslokalerna, men det krävs att kommunerna backar upp projekten, säger Olle Häggström.

– Åtskilliga föreningar har blivit besvikna när de fått kommunalt avslag och sett sina planer grusas. Vi som driver samlingslokaler måste också bli bättre på att visa upp oss. Samlingslokalen är del av infrastrukturen i varje stad, samhälle eller by, och demokratin kräver mötesplatser, säger Olle Häggström. n

Miljövänlig värme istället för olja

I Jättenborgs samlingslokal är det nästan alltid något på gång, från studiecirklar till bingo och danskvällar.

Här sparas pengar med bergvärme Jättenborgs samlingslokal i byn Hara, som ligger i Östersunds kommun, är en flitigt använd lokal, av stor betydelse för bygden. 2007 fick man bidrag från Östersunds kommun och Boverket för att byta ut oljeuppvärmningen mot en mer miljövänlig bergvärmeanläggning. Samtidigt renoverades yttertaket.

1255 ideella arbetstimmar lades ner på renoveringen. I lokalen anordnas studiecirklar, kurser, bingo, dansaftnar, hobbyverksamhet och mycket annat. Efter övergången till bergvärme har föreningens ekonomi förbättrats avsevärt, och man har kunnat lägga mer pengar på bättre verksamhet.

– Hara är ett bra exempel på att en investering kan ge lägre driftskostnader, säger Per-Martin Anderberg på Våra Gårdar. Östersund är en kommun som inser värdet av föreningsdrivna lokaler. Kommunen har under de senaste åren beviljat bidrag till tre projekt inom Våra Gårdar.

Med stöd från kommunerna och Boverket har snart alla samlingslokaler som är knutna till en samlingslokalorganisation övergått från oljevärme till mer miljövänliga alternativ. Detta har krävt stora investeringar, men de har oftast betalat sig på sikt, genom lägre uppvärmningskostnader.

Redan för fyra år sedan påbörjades energikartläggningar, som sedan övergått till energideklarationer. Detta har också hjälpt till att sänka förbrukningen, eftersom man i rapporterna får klara besked om lönsamma åtgärder. I dagsläget är de flesta större lokaler klara med energideklarationen, eller har beställt den, och de mindre är på god väg.

Eftersom energin står för cirka hälften av driftkostnaden, är detta en lönsam åtgärd för alla inblandade parter och inte minst för miljön.

Nu pågår arbetet med att byta ut alla belysningspunkter till lågenergilampor. Detta är också ett projekt som på sikt kan sänka driftskostnaderna. Men precis som för andra långsiktiga investeringar, krävs investeringskapital, vilket kan vara svårt att hitta för lokalägarna.

Tillgängligt för alla Tack vare Boverkets stöd för tillgänglighetsanpassning är i stort sett alla samlingslokaler anpassade för personer med funktionshinder. Under decennier har man byggt om entréer och toaletter, byggt ramper, installerat hörslingor och hissar. Anpassningen är till glädje även för äldre personer, som har fått mycket lättare att komma fram till exempel med rollator. Många äldre värdesätter också att det idag finns hörselslinga i samlingssalen. Arbetet fortsätter med belysning och kontrastmålning.

FÖRORTSPERSPEKTIVET 9

SAMLINGSLOKALER.NU

Ett hjärta i förorten I storstädernas förorter finns få öppna mötesplatser. Men på några håll pågår ett spännande arbete där samlingslokalen används som redskap för att bygga ett samhälle där fler känner samhörighet och blir sedda.

Text: Gunnar Bränström Foto: RINKEBY FOLKETS HUS

Det råder brist på öppna mötesplatser i förorterna. Och där det finns allmänna samlingslokaler för de ofta en kamp för både överlevnad och resurser för att kunna ägna sig åt den verksamhet som de ser som angelägen. Men trots, eller kanske tack vare, dessa utmaningar har många av föreningarna som står bakom samlingslokalerna hittat ett nytt och spännande arbetssätt, där deras roll i samhället blir både tydlig och angelägen.

I förorten Rinkeby på Järvafältet utanför Stockholm finns sedan drygt 20 år Rinkeby Folkets Hus som ett pulserande hjärta i lokalsamhället.

Huset sprudlar av liv och idéer, och inte minst en värme och attityd som kanske ytterst handlar om att stå på den vanliga människans sida. Vanlig betyder i det här fallet en person från någon av de drygt hundra nationaliteter som finns representerade i Rinkeby – ofta ung, för ålderspyramiden ser annorlunda ut här – men med just den gemensamma nämnaren att de är rinkebybor.

Det handlar bland annat om att en massa viljor och strävanden blir synliga, om människor som plötsligt upptäcker att de kan förändra.

Björn Gardarsson, föreståndare och en av eldsjälarna bakom Rinkeby Folkets Hus, ser många självklara motiv till att det behövs öppna och levande mötesplatser i förorterna.

– Det handlar bland annat om att en massa viljor och strävanden blir synliga, om människor som plötsligt upptäcker att de kan förändra. Det är först när man känner sig inbjuden och sedd som det blir möjligt.

Folkets Hus och andra allmän-

na samlingslokaler ska vara öppna för alla, men att åstadkomma det på riktigt är inte alltid så lätt som det kan låta. Många strukturer bygger på en föreningsvana och kännedom om samhället som inte alla har med sig från grunden, särskilt inte i förorterna där organiseringsgraden är ovanligt låg jämfört med andra områden.

– Det är väldigt svårt att möta individer. Om det kommer in någon på mitt kontor och säger ”jag vill delta i samhället” – vad gör vi då? Har vi inte själva något på gång som passar, försöker vi blanda in någon annan aktör och sammanföra dem. Det är viktigt

Inspelning av Martin Bentancourts musikvideo för ”Ghetto favoriter”. att engagemanget kan ta vägen någonstans, förklarar Björn.

Tanken att samlingslokalen ska ta rollen som ett slags kontaktskapare och möjliggörare är långt ifrån självklar för alla, särskilt inte från samhällets sida. I Rinkeby har Folkets Hus börjat få medvind, men på många andra platser handlar ett resursstöd till en samlingslokal från kommunalt håll många gånger nästan uteslutande om att hålla mötesplatsen öppen. Men även det stödet är allvarligt hotat när kommunerna sparar in på verksamheter som inte är lagstyrda.

När han får frågan om det inte känns konstigt att skicka iväg intresserade till andra föreningar och aktörer, ser Björn lite frågande ut.

– Åtminstone i förorten känns det naturligt och självklart. Det finns få ideella aktörer på plats och det gynnar oss nästan alltid i nästa steg. Vi blir alltid större av att göra andra större.

Björn och hans kollegor har också engagerat sig för att hjälpa en grupp människor i grannförorten Kista, som försöker ta över en kommunal samlingslokal i föreningsdrift. Det är inte långt mellan Rinkeby och Kista, och det är inte ologiskt att se en lokal där som en konkurrent.

Men Björn ser det precis tvärtom.

– Visst kommer det säkert att bli så att en del möten som skulle ha hållits hos oss hamnar där, om lokalen kommer igång, men det är inget problem.

I den här sortens lokalsamhälle finns så mycket att göra att det räcker och blir över.

Att det kommer fler, liknande aktörer på banan ser Björn istället som en styrka. Om man är fler, blir de gemensamma styrkorna och samhällsnyttorna tydligare, menar han.

Allt detta bottnar i en av Björns hjärtefrågor, som han ser som ett fundament för utvecklingen. Han berät-

tar att Rinkeby Folkets Hus har en klar och tydlig verksamhetsidé – att bygga socialt kapital. Enkelt översatt handlar det om att skapa tillit. Ju större tillit och ömsesidigt förtroende, desto större socialt kapital.

– I utanförskapsområden som Rinkeby är det största underskottet och hindret för utveckling ur olika perspektiv – som mänskliga och demokratiska rättigheter, förvärvsmöjligheter, kulturliv och mycket annat – just ett lågt socialt kapital. Allt vi gör handlar om att vända på den situationen. n

Rinkeby Folkets Hus är ett pulserande hjärta i lokalsamhället, ett hus som sprudlar av liv och idéer.

Rapparen och föreningsledaren Behrang Miri från Malmö har dragit upp Rinkebyungdomarna på scenen. Bilden är tagen under Demokratiforum 2009.

10 BIOVERKSAMHET

SAMLINGSLOKALER.NU

Två kommuner – två sätt att satsa på Bengtsfors och Åmål, två kommuner i Dalsland, delar kommungräns men har två helt olika sätt att skapa en vision för filmen. Den ena bygger på ideella krafter, den andra på kommunens eget initiativ.

Text: Lars Gillegård

O

m man kunde slå ihop filmsatsningarna i Bengtsfors och Åmål skulle man ha fröet till en riktig succé, som skulle slå filmvärlden med häpnad om några år. En förutsättning för en sådan succé är att de enskilda ideella filmaktörerna och kommunen har likvärdiga resurser och ambitioner.

Det vanliga är dock att det är antingen de ideella eller kommunen som satsar, inte både och.

I Bengtsfors har initiativet och drivet kommit från ideella krafter runt den föreningsdrivna biografen Odeon. Biografen ägs liksom fastigheten av IOGT-NTO-föreningen Klipprosen med ett 70-tal medlemmar. Runt föreningen finns också ett 30-tal andra ideellt aktiva vars intresse är mer fokuserat på film än på lokal och nykterhet.

De har gjort gemensam sak för att utveckla bion och samlingslokalen.

Den filmfestival, som sedan 1992 genomförs en vecka i april varje år, omfattar numera tre kommuner och sju biografer med över 40 filmer på repertoaren och en publik på över 4 000 besökare, exklusive skolbio och slutna visningar.

Flera av Odeons medarbetare är nyfikna och tekniskt bevandrade, så när möjligheten fanns att leasa en digital 1.3 K filmprojektor 2005 var beslutet inte svårt. Sedan dess visar man med jämna mellanrum digitala live-konserter, operor och teateruppsättningar. Man har också genomfört digitala konferenser och idrottsevenemang. En och annan digital filmpremiär har visats på Odeon när det har funnits kopior.

Hösten 2009 fick föreningen möjlighet att investera i en digital 2 K-projektor. En sådan projektor ger full tillgång till kommersiell film i framtiden. Därutöver håller man nu på att uppgradera denna anläggning så att det blir möjligt att visa 3D-film.

Man har dessutom byggt upp en egen filmverkstad på Odeon, så att ungdomar och filmintresserade får möjlighet att göra egen film. Den här satsningen har genomförts med ekonomiskt stöd av IOGT-NTO och starkt

Stilig entré till Sagabion i Åmål.

Ett sätt att forma en identitet mellan medborgarna, från storstaden Göteborg till den lilla skogskommunen Bengtsfors är att satsa på kulturen och utveckla de offentliga mötesplatserna.

stöd från Våra Gårdar.

Alla dessa insatser har genomförts med kommunens goda minne och positiva uppbackning – i ord men utan aktiv medverkan eller förankring i en politik. Där är Bengtsfors långt ifrån ensam bland landets kommuner.

Men nu händer det saker. Allt fler kommuner börjar gradvis inse möjligheterna att mer aktivt stödja filmen och biografen. En filmsatsning blir ett sätt att utveckla kultur- och fritidsutbudet, att stärka de offentliga mötesplatserna och att stödja en verksamhet som engagerar många av kommunens medborgare, inte minst barn och ungdomar.

Åmål, grannen, är ett exempel på en kommun som helt på eget initiativ har börjat satsa på filmen. I jämförelse med många andra kommuner har Åmål ett visst försprång. Bakom det senaste årets satsning finns erfarenheter från en tidigare omfattande skolbio- och filmpedagogisk verksamhet för tio år sedan.

Den nya kommunala satsningen heter Film i fokus och syftar till att samla alla aktörer runt visning och skapande i kommunen. Det innebär bland annat att man vill utveckla relationen med Kalle Bäckström som driver Saga, den enda biografen i kommunen. Detta är en satsning som inte bara ska nå barn och ungdomar.

Med en engelsk förlaga drar man nu igång en satsning för äldre med rubriken ”Minns du biografen?”.

Med dessa filmambitioner blir det en smal sak för kommunen när man väl tar beslutet att digitalisera biografen. Kommunens IT-chef har redan börjat förbereda en sådan investering. Andra insatser har varit att starta filmstudior, genomföra filmfestivaler och initiera ett ungdomsråd för filmen. Därutöver har kommunen skickat deltagare till pionjär-

kursen Utveckla din kommun genom film. Alla dessa insatser och mer därtill har man sedan tänkt knyta ihop i ett filmpolitiskt program under 2010.

Såväl Åmål som Bengtsfors har turen att ligga i den resursstarka Västra Götalandsregionen. Ett sätt att forma en identitet mellan medborgarna, från storstaden Göteborg till den lilla skogskommunen Bengtsfors är att

BIOVERKSAMHET 11

SAMLINGSLOKALER.NU

r å film

Kvalitet och mångfald uppgift för kommunen

Röda mattan utrullad för revypremiär på Odeon i Bengtsfors.

KOMIKBURKEN, KULTURHUSET

foto: Peter Magnusson

I ÅMÅL och SVENSKA FILMINST

ITUTET med flera PRESENTERAR

STOLT

– Med egna förtecke

Saga Bio Åmål & Säffle 16-2 n

5/10 2009

Sverigepremiärer

Bröllopsfotograf en Disney’s UPP Lilla spöket Laba n

Foto: Tony Berg

satsa på kulturen och utveckla de offentliga mötesplatserna. Det kommer Åmål och Bengtsfors att dra fördel av i framtiden, i sin satsning på filmen. n

Stöd för kommuner som satsar på film

– Bulle

r & bång De ofrivi a (Sveriges Oscarsbidrag) Twilight • Boy A • Binllig ke kan inte fly Familjen Dingel m fl • Va ga • Grobi & Bulten r är Bus-Alfons Förköpsbiljetter & program finns hos: Kulturhuset, Övriga filmer:

Invigning Saga Bi Dennis Fribergs storba

Åmål, Owe’s Ur, Åmål, Berger’ s Lek & Bosättning, Säffle, Saga

o Åmål fredag 16

nd spelar filmmusik,

invigningstal och Sverig

BröLLOpSFOTOGrAFen

Bio i Åmål & Säffle

/10 kl 18.30

epremiär av

Affisch för Åmål - Säffle filmfestival.

Foto: Tony Berg

www.amal.se/filmfestival www.d-art.se

Gänget bakom filmfestivalen i Bengtsfors får välförtjänta applåder av festivalpubliken som tack för många timmars ideellt arbete.

Sedan några år kan den svenska biografstrukturen närmast beskrivas som ett monopol, där den allra största biografägaren, SF Bio AB, är hälftenägare i den näst största, Svenska Bio HB. Det är två professionella aktörer som har egna affärskoncept för att driva biograf, visa filmer och nå en publik, vars upptagningsområde omfattar praktiskt taget alla svenskar. Tillsammans står dessa två biografägare för nästan 80 procent av biografmarknaden. I landets större städer är dominansen nära nog total. Därutöver finns hundratals mindre biografaktörer i praktiskt taget alla landets kommuner.

En viktig uppgift för varje kommun är att i en filmpolitik slå vakt om kvalitet och mångfald av biografer och visningsmiljöer, men även i filmutbud, biografdrift och visningsformer, och att på olika sätt stödja mindre aktörer som vill utveckla detta. Inte ens med de bästa avsikter och ambitioner kan ett biografmonopol och en professionell organisation på egen hand garantera den mångfald och kvalitet som måste till för att utveckla landets filmkultur och den möteskultur som kan följa i dess spår.

Samlingslokalorganisationerna Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker har tillsammans 287 biografer i 179 kommuner.

Lars Gillegård

foto: Peter Magnusson

som vill satsa på film har nu möjlighet till en trygg start genom kursen Utveckla din kommun genom film. Det är en kurs där deltagarna får utforska alla de möjligheter som filmen och biografen har och kan ha för en kommun och dess medborgare.

Syftet är att starta en process för att öka ansvar och engagemang för filmen och biografen genom att börja bilda team och formulera planer och visioner för kommunens åtaganden i det lokala filmoch biograflivet.

Föreläsare och resurspersoner, övningar och erfarenhetsutbyte skapar ett innehållsrikt och varierat program. Kursen är den första i sitt slag och går nu in i en andra omgång med fyra sammankomster under våren och hösten 2010 på Västerbergs folkhögskola. Deltagarantalet är begränsat. Arrangörer är Riksföreningen Våra Gårdar i samarbete med Film Gävleborg.

För vidare information och anmälan kontakta Lars Gillegård, lars. gillegard@varagardar.se, 08-672 61 56.

Lars Gillegård

Kommuner

12 KONST, KULTUR OCH BILDNING

SAMLINGSLOKALER.NU

Kultur bygger broar i

lokaler för alla

Ur GöteborgsOperans föreställning Charlie Chaplin som turnerat i Västra Götalands mindre samlingslokaler under 2009. Sedan år 2001 har man erbjudit turnerande föreställningar.

De allmänna samlingslokalerna är en förutsättning för att kulturlivet ska leva i alla delar av Sverige.

Kulturupplevelser bygger broar mellan människor och traditioner, och de stärker gemenskapen. Ett levande lokalt kulturliv är omistligt både för en regions attraktivitet och för fungerande demokrati.

Text: karin perers Foto: harald jonsson

T

årar rann sakta över den unge snickarens kind. Det var en majkväll i bygdegården, och vårljuset föll behagligt i salen, som en gång i tiden hade inrymt folkskolan. I snart femtio år har bygdens människor haft sin bygdegård.

Här möts snickarens barn i livliga aktiviteter med innebandyklubbor och bordtennisracketar i högsta hugg. En måndag varje månad samlas daglediga människor till kulturlunch med gemenskap i måltid, konsert eller föredrag. Här fördjupar sig skogsägarna i cirkel om lönsamt och hållbart skogsbruk, och här hålls cirklar till annan nytta eller lust – matlagning, bygdehistoria, akvarellmålning.

Den här kvällen gästspelade sinfoniettan i bygdegården. En konsert med klassisk musik, vårens allra vackraste toner av Antonio Vivaldi

och Edvard Grieg med femton stråkmusiker och trumpetare. Samlingssalen var fylld till sista plats. Här trängdes bygdens invånare med tillresta åhörare från städer.

Många, som annars inte lockas av konstmusik, hade mött upp. För några var det den första livekonserten med klassisk musik – med undantag för orgelmusiken i kyrkan.

Det var fler än snickaren som överväldigades av skönheten i musiken – och av intensiteten i situationen när åhörarna kunde känna vinddraget av stråkar och se musikernas blickväxling. ”Stor konst i litet format”, sa föreningens ordförande när hon tackade.

Sveriges tredje nationalscen brukar de allmänna samlings-

lokalerna kallas. 2 700 föreningsdrivna lokaler, som – var och en utifrån sina förutsättningar – också är kulturhus. Varje beslutsfattare och samhällsplanerare vet att kulturen bidrar till att göra en ort attraktiv för boende och för besök.

De allmänna samlingslokalerna är en förutsättning för att kulturlivet ska leva i alla delar av Sverige.

Scenerna, salarna och salongerna ser olika ut, men tack vare bygdegårdar, Folkets hus och IOGT-NTO-gårdarna finns rum för kultur, överallt i alla samhällen och bygder. Ofta är de samlingslokalägande föreningarna

För oss i de allmänna samlingslokalerna handlar kultur i grunden om enskilda människors växande.

själva arrangörer av kulturverksamhet – gärna i samverkan med studieförbund, kulturföreningar, kommunala kulturförvaltningar och lokala grupper.

Ett levande lokalt kulturliv behöver gå på två ben. Det behöver både amatörkulturen, som erbjuder kreativt skapande för alla intresserade, och den professionellt burna kulturen med scenkonst och bildkonst av främsta klass. Människors eget skapande ger glädje, avkoppling och gemenskap – och har också stor betydelse för att stärka en människas personliga uttrycksförmåga och självkänsla.

Teaterföreställningarna, konserterna, författarframträdandena, bildkonstutställningarna, filmen och den konstnärliga dansen tillför fler dimensioner – överraskar, roar, oroar, lyfter tanken på färd.

Ungas kultur har unga, nya uttryck, och tonåringar på små orter driver fram en spännande mix av livemusik, datornätverkande och digi-

tala direktsändningar där unga möts.

De allmänna samlingslokalerna är flexibla och fungerar för allt.

Konserten med vårens vackraste toner blev möjlig tack vare goda initiativ från flera håll. Eldsjälarna i byn – de som alltid ger idealitetens lågor nytt syre och bränsle – är förstås helt avgörande. Utan lokala arrangörer finns varken lokal lansering eller vinnande värdskap när programmet genomförs.

Orkesterns – i detta fall en länskulturinstitutions – planering ger också en förutsättning, och här erbjöds en storartad konsert med en mindre ensemble, möjlig att inrymma i bygdegården. Politisk vilja är därtill viktig – för att främja idealiteten och livskraften i det lokala föreningslivet och för att en länsorkester ska våga ge sig ut på landsbygdsturné.

För oss i de allmänna samlingslokalerna handlar kultur i grunden om enskilda människors växande. Kultur kan stärka självkänsla och uttrycksförmåga. Kultur kan tydliggöra rottrådar och ge identitet. Kultur kan vidga perspektiv.

Kulturupplevelser bygger broar mellan människor och mellan olika kulturers traditioner och uttryck, och de stärker gemenskapen. Ett levande lokalt kulturliv är därför omistligt både för en regions attraktivitet och för en fungerande demokrati. n

KONST, KULTUR OCH BILDNING 13

SAMLINGSLOKALER.NU

Våga prata om konst ”Se konst” är ett nytt studiematerial från studieförbundet NBV i samarbete med Våra Gårdar. Det ska inspirera till samtal och diskussioner om konstupplevelser.

Konstnärerna Mona Nylin och Lennart Gybrant samt Birgit Bergman Blank, Konstfrämjandet i Värmland.

Konst åt alla i

Fageråsen

Bland närmare 1 400 bygdegårdar valdes 2009 Fageråsens bygdegård utanför Molkom i Värmland ut för att ingå i ett konstprojekt.

Projektet blev ett lyft för bygdegården och ett uppskattat samarbete mellan medverkande organisationer.

Text: Stefan Löfgren och Iris Nilsson Foto: lena svensson

S

yftet med projektet var att skapa ny konst till en specifik bygdegård, och det genomfördes med stöd av Statens kulturråd och med Konstfrämjandet i Värmland, bygdegårdsdistriktet och Studieförbundet Vuxenskolan som samarbetspartner.

Det var Konstfrämjandet som föreslog de båda konstnärer som engagerades i projektet, Mona Nylin från Väse och Lennart Gybrant från Daglösen.

– Jag blev jätteglad och förvånad, när jag fick frågan om att vara med i projektet, berättar konstnären Mona

Hav (acryl på papper) av Mona Nylin.

Nylin. Lennart och jag har haft roligt, och idéerna har flödat. Vi har spånat på massor av idéer men det var ju tavlor vi skulle hänga upp ...

– När vi hänger konst ser vi helheten – hela lokalen. Man får inte vara rädd för en paus – en yta utan konst.

Vi måste ge lokalen ”möjligheter”.

Den ska kunna förändras utifrån de önskemål som finns hos användaren.

Så har Mona och jag tänkt, berättar Lennart Gybrant.

När Mona och Lennart kom till

Fageråsen första gången, sa de direkt att något måste göras även åt interiören. Föreningen beslöt sig för att följa deras råd och måla väggar och tak på scenen och panelen på väggarna.

Trägolvet med sina kvistar och med en väggpanel som var lika kvistig tog för mycket fokus.

Med ett bidrag från kommunen på 5 000 kronor till färg och många ideella målartimmar fick samlingslokalen en lugnare miljö för de nya konstverken.

– Projektet kan leda till förnyad

Landskap (målning) av Lennart Gybrant.

kontakt med bygdegårdsrörelsen, tror Birgit Bergman Blank, Konstfrämjandet i Värmland. Det finns så mycket att göra i föreningarna med bildkonsten som underlag. Konsten ska nå alla, även dem i glesbygd och skapa möten mellan människor. Vi organisationer behöver varandra.

Ulrika Johansson från Studieförbundet Vuxenskolan och ordförande i bygdegårdsdistriktet blev också mycket glad då hon fick frågan om att vara med i projektet.

– Våra förväntningar var att det skulle bli intressant att se hur två lokala konstnärer tar sig an en samlingslokal på landsbygden, hur de tänker och vad resultatet skulle bli.

Kanske inte helt enkelt!

Studieförbundet Vuxenskolan har engagerat sig i projek-

tet bland annat genom att ta arbetsgivaransvaret för konstnärernas offentliga framträdande och deltagit i marknadsföringen i form av utskick till hushållen och affischering.

– Projektet kan definitivt vara till nytta för framtida samarbeten, fortsätter Ulrika. Speciellt med tanke på de mycket goda kontakter som knutits med Konstfrämjandet och Bygdegårdarnas Riksförbund. Dessutom är det intressant vad som går att göra med en lokal som får en enkel ”make-over”.

Det viktigaste med projektet, förutom lyftet för bygdegården, var det fantastiskt fina samarbetet mellan de deltagande organisationerna. Positivt var också att projektet och de samverkande organisationerna fick stor massmedial uppmärksamhet. n

Vad är god konst? Vad är Hötorgskonst? Vad får man tycka om konstverk och vad får man inte säga?

Många människor upplever att det finns oskrivna regler för hur man förväntas närma sig konsten. Därför vågar man inte ge uttryck för vad man känner och tycker. En del kanske till och med avstår från att gå på konstutställningar och konsthallar, för att de känner sig okunniga.

Men i själva verket är alla åsikter om konst lika värdefulla och kan stimulera till givande diskussioner.

Studiematerialet ”Se konst” är till för just det – att få människor att börja samtala kring konst och egna upplevelser av den. I materialet finns bilder på kända konstverk, förslag på diskussionsfrågor och beskrivning av konstnärliga tekniker. Dessutom har några personer blivit intervjuade och gett sin syn på några olika bilder. Allt för att grupperna som använder ”Se konst” själva ska börja diskutera.

I de allmänna samlingslo-

kalerna finns konst som köpts in av lokalhållande riksorganisationer och som deponerats i respektive medlemmars fastigheter. Studiematerialet syftar till att engagera föreningsmedlemmarna inte bara för konst i allmänhet utan särskilt för den konst de redan har i sina lokaler.

Kanske ser man en tavla eller ett konstföremål med nya ögon när man har förvärvat ny kunskap.

Kanske kan föreningen engagera sig genom att ordna en utställning med lokala konstnärer. Studiematerialet kan ses som en källa till både kunskap och inspiration.

Mathias Öster

”Se konst” är ett studiematerial som inspirerar till samtal om konstupplevelser.

14 KONST, KULTUR OCH BILDNING

SAMLINGSLOKALER.NU

Inget konstigt med konst Biblioteket i Hammarkullens Folkets Hus har en väldigt omtyckt inneboende. I barnhörnan sitter Alfons Åberg med en finurlig min och tänker kanske att det var kul att hamna just här. Att han gjorde det är ett exempel på hur det går att jobba med konst på annorlunda sätt i en samlingslokal.

När Kerstin Wennergren på Hammarkullens Folkets Hus först fick frågan om de var intresserade, reagerade hon blixtsnabbt.

– Vi sa direkt att han ska bo hos oss!

Det blev något av folkfest när statyn avtäcktes, precis som vid andra utställningar i Hammarkullens Folkets Hus. Alfons ”mamma” Gunilla Bergström var med, och alla barnen fick med sig en Alfonsbok hem.

– Det är fantastiskt, väldigt många barn har en relation till Alfons. Han har översatts till ett 30-tal språk, berättar Kerstin.

Idén till en liten Alfons Åberg i brons, föddes i samband med en utställning om Alfons som turnerade i ett 40-tal olika Folkets Hus och nådde en publik på runt 100 000 personer i hela landet.

Alfons ”moster”, konstnären Ann-Margret Bergström, som

är Gunillas syster, hade gjort en lerskulptur av Alfons som var lite för

Alfons Åberg är populär bland barnen i Hammarkullens Folkets Hus. ömtålig för att kunna resa runt.

– Gunilla och Ann-Margret tände till på idén att låta gjuta en Alfons med lerfiguren som förlaga. Det var också tidigt klart att Alfons skulle hamna i en mångkulturell lokal, berättar Paula Hoffmann, konstansvarig på Folkets Hus och Parker och en av dem som jobbat med både utställningen och statyn.

Ideell kulturallians - nytt nätverk för kulturlivets ideella organisationer Alliansen arbetar för » allas rätt till deltagande i kulturlivet » medborgarnas inflytande i kulturpolitiken » att utveckla de ideella organisationernas roll » att bli en samtalspartner för lokala, regionala och nationella beslutsfattare

www.ideellkultur.se

All utveckling är lokal även den globala RIKSORGANISATIONEN HELA SVERIGE SKA LEVA 4 700 lokala utvecklingsgrupper som skapar hållbara bygder över hela Sverige.

Paula berättar att det är en viktig uppgift att arbeta med konstnärlig utsmyckning och gestaltning i samlingslokaler.

– Det är en demokratisk rättighet att komma i kontakt med samtida konst och konstnärer. Där våra hus finns, finns sällan konsthallar och museer. Finns det ett ställe där exempelvis barn kan umgås med konst på ett na-

turligt sätt, blir det inte något konstigt för barnen i framtiden heller.

När Hammarkullens bibliotek nyligen hotades av nedläggning, ryckte Alfons in och gick med i demonstrationståget, men då som pappfigur. En liten flicka blev lite orolig och frågade ”Men var ska Alfons bo då, om biblioteket läggs ner?” n

Gunnar Bränström

Vi kan mer Aldrig tidigare har de avgörande frågorna på ett så tydligt sätt som nu varit bondens frågor.

Vi bönder är övertygade om att jorden, skogen, trädgården och landsbygdens miljö är resurser som behöver användas än mer för att möta gemensamma globala och lokala utmaningar.

Det handlar om att rädda klimatet, producera god och nära mat, liksom sköna upplevelser nära naturen.

Allt detta skapar dessutom massor av jobb.

De gröna näringarna är en strategisk tillgång för Sveriges och världens framtid. Med goda förutsättningar kan vi leverera än mer.

Lars-Göran Pettersson, förbundsordförande LRF

Telefon: 08-24 13 50 info@helasverige.se

www.helasverige.se

Foto: Sergio Joselovsky

0771 - 573 573, www.lrf.se

Annons:Layout 1 2009-12-03 08.33 Sida 1

Mångfald berikar!

SV är mångfaldens studieförbund som ger varje människa möjligheter att växa.

SV presenterar också flera aktuella studiematerial om den svenska mångfalden: Mångfald berikar Sverige, Allas lika värde (ALV), Den svenska koden.

Kontakta din lokala SV-avdelning för att snarast starta studiecirklar om dessa viktiga frågor.

www.sv.se

Vi finns där människor finns Det är en del av vår verksamhetsidé; att finnas där människor bor och verkar – här och nu. I hela landet.

Tillgång till ändamålsenliga lokaler är en viktig förutsättning för verksamheten.

Hos oss ska människor kunna träffas för att lära av egen lust och för att utvecklas tillsammans med andra.

Bra mötesplatser skapar mervärden i människors vardag, stärker demokratin och gör en bättre värld möjlig!

»Intervju

2 700 dörrar till demokrati 2 700 föreningsdrivna samlingslokaler i 270 kommuner är en resurs som kommunerna ska vara rädda om, tycker cheferna för Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra Gårdar och Folkets Hus och Parker. Lokalerna öppnar dörrar för demokrati och kultur.

Text och foto: eva åhlström

– Kommunerna borde se samlingslokalerna som en resurs och inte som en belastning, säger Lennart Derehag, VD för Folkets Hus och Parker.

Olle Häggström, VD för Våra Gårdar, och Monica Eriksson, förbundssekreterare för Bygdegårdarnas Riksförbund håller med.

– Vi tillhandahåller mötesplatser, och det borde kommunerna ge oss ersättning för, tycker Olle Häggström. Dessutom har vi verksamhet i lokalerna, som också är till för invånarna i kommunen.

Som till exempel en fritidsgård.

– Eller öppen förskola, bibliotek och kulturverksamhet, säger Monica Eriksson.

De är chefer för varsin organisation med olika ideologiska förtecken, men de samarbetar ofta och gärna i frågor som rör samlingslokalerna och deras relation till kommunerna och/eller samhället i övrigt.

– Tillsammans svarar vi för en infrastruktur för demokratiska mötesplatser och kultur, säger Lennart Derehag. Om vi blev av med den, skulle vi få ett underskott på demokrati och kultur.

Varför ska kommunerna satsa på föreningsdrivna lokaler i stället för att driva lokalerna själva?

– Kring våra lokaler finns ett folkligt och ideellt engagemang, säger Monica Eriksson. Alla våra hus är sprungna ur ett behov av mötesplatser. Människor har tagit saken i egna händer och byggt sina lokaler.

– En föreningsdriven lokal har en djupare förankring hos lokalbefolkningen, säger Lennart Derehag. Den drivs av invånarna själva.

Olle Häggström tror att det skulle finnas betydligt färre lokaler om kommunerna skulle driva dem.

– Våra lokaler drivs av människor som jobbar av intresse och ideella skäl, säger Lennart Derehag. I många fall

Lennart Derehag, Folkets Hus och Parker, Monica Eriksson, Bygdegårdarna, och Olle Häggström, Våra Gårdar, samarbetar ofta och gärna. kan vi genomföra verksamhet billigare än kommunerna…

– … och bättre, fyller Olle Häggström i.

Monica Eriksson påminner om att många bygdegårdar på 60- och 70-talet togs över av kommunerna.

– Men nu har nästan alla återtagits av föreningar som rustar upp dem och driver dem med ideellt engagemang. Nu senast har vi återtagit en bygdegård i Sala, som är riktigt förfallen men som nu håller på att rustas upp.

Varför behövs det tre samlingslokalorganisationer? Räcker det inte med en?

– Organisationerna har olika historia och profil, säger Monica Eriksson. Men vi samverkar. Det finns ingen konkurrens mellan oss.

Bygdegårdarnas Riksförbund har sitt ursprung på landsbygden, de flesta är relativt små, och de drivs nästan helt med ideellt arbete. Folkets Hus började utvecklas på bruksorterna. Idag har Folkets Hus och Parker ett 20-tal riktigt stora hus, de övriga är mindre.

– Våra Gårdars unika profil är en alkoholfri miljö, förklarar Olle Häggström.

Vilka är de viktigaste framtidsfrågorna för samlingslokalorganisationerna?

– Mötesplatser för demokrati De efterlyser en dialog med och kultur, säger Olle Häggström. kommunerna och långsiktiga pla– Nav för lokal utveckling, inte ner för ersättning till samlingslobara som mötesplatser utan också kaler. för samhällsservice, säger Monica – Vi som driver samlingslokaEriksson. ler måste bli bättre på att synlig– Digitalisering, säger Lennart göra lokalernas betydelse och beDerehag. Med digitala lokaler kan rätta för kommunens tjänstemän vi ge människor i hela landet kul- och politiker vad vi gör, säger Olle turupplevelser och nya möjlighe- Häggström. ter till kommunikation.

– Och vad vi tänker göra, säger Ett gemensamt bekymmer är Lennart Derehag. Upprustning bristen på samlingslokaler i de och nybyggnation kräver resurser. större städerna och deras förorter.

– I förorterna har vi ett demokratiskt och kulturellt underskott, säFakta Samlingslokalger Lennart Derehag. De som bor organisationer där kan inte identifiera sig med traditionellt föreningsliv.

Bygdegårdarnas Riksförbund, Våra – Men där måste vi själva vara Gårdar och Folkets Hus och Parker beredda att tänka nytt, säger Olle har tillsammans samlingslokaler i Häggström. En samlingslokal drygt 270 av landets 290 kommuner. måste inte nödvändigtvis vara en egen byggnad. Den kan vara en del Folkets Hus bildades 1903 och Folkets av en offentlig byggnad eller ett afPark 1906. De slogs ihop 2000 till Folfärscentrum. Och föreningarna kets Hus och Parker och har idag ca behöver inte äga lokalerna, bara 700 lokaler. driva dem. Som nya Folkets Hus i Bygdegårdarnas Riksförbund bildades Fisksätra eller Folkets Hus i Rinkeby, mitt i offentlig bebyggelse.

1944 och har ca 1400 lokaler.

Monica Eriksson berättar om Våra Gårdar bildades 1942 och har ca möten med ungdomar i Stock600 lokaler. holms förorter, där det inte finns Den första IOGT-lokalen byggdes någonstans att träffas.

1881 i Arboga, det första Folkets Hus – De tror inte att det är sant när byggdes 1895 i Malmö, och den förjag berättar om hur ungdomar på landsbygden bara kan hämta sta bygdegården, Ås förbundsgård nyckeln till en egen lokal. Där våra i Småland,nu i Gislaveds kommun, lokaler finns folk bättre! byggdes 1919.föreningsBarnochmår ungdomsverksamhet,

och företagsmöten, teater, dans, konst, bio, studiecirklar, utbildning ochbio, mycket mer.

Barn- och ungdomsverksamhet, förenings- och företagsmöten, teater, dans, konst, i Sverige! studiecirklar, utbildning och mycket mer. Vi har 2700 föreningsdrivna Vi har 2700samlingslokaler föreningsdrivna samlingslokaler i Sverige!

www.bygdegardarna.se www.bygdegardarna.se www.fhp.nu www.fhp.nu

Barn- och ungdomsverksamhet, föreningsoch företagsmöten, teater, dans, konst, bio,

www.varagardar.se www.varagardar.org