Ann-Helen gör skillnad i möten med människor

Jag hämtar kraft i ensamheten

Text: Annica Hallquist. Foto: Christopher Svensson

Ann-Helen Persson älskar kaffe, sin kolonilott och att möblera om. Vårens projekt blir att planera för planteringar men viktigast av allt, att bygga en altan på lotten där hon kan sitta i solen, dricka kaffe och lyssna på Di Leva. Ann-Helen växte upp i den lilla byn Gällö utanför Östersund i Jämtland, där alla kände alla på gott och ont. Hon beskriver sig själv som en jordnära lantlolla som kommer från en väldigt stor släkt som betyder jättemycket för Ann-Helen.

– Pappa har 11 syskon och mamma har två och så har jag massor av kusiner. Släkten är viktig för mig, speciellt min farmor, som jag bodde mycket hos som liten. Och eftersom vi är en stor släkt var det som släktträff så gott som året runt när jag var liten, minns hon och skrattar.

Ann-Helen Persson och hunden Doris

Foto: Christopher Svensson

Möten med människor

Ann-Helens föräldrar var rättvisa men ganska stränga och de var mycket engagerade i byn, i slalomklubben/ Gällo SK samt Hem och Skola.

– Jag hade en bra och trygg uppväxt och fick tidigt lära mig att om jag ville ha någonting då fick jag jobba för det och det sitter fortfarande i, säger hon.

Föräldrarnas engagemang smittade av sig till Ann-Helen och är grunden till att hon genom livet varit ärligt och genuint engagerad och intresserad av samhällsfrågor.

– Jag är strategisk och jag har ett stort samhällsengagemang som jag grundar i rätt och fel. Detta har gjort att jag genom åren varit väldigt föreningsaktiv. Jag känner att jag gör skillnad i möten med människor som jag kan diskutera med. Folk från både höger och vänster. Och jag lägger mig alltid i om det är något som behöver göras.

Livet är värdefullt och värt att kämpa för

Politik och Gävle Pride Det var troligen dessa egenskaper som gjorde att hon halkade in i politiken för ett antal år sedan. Andra såg hennes driv och samhällsintresse och ville ha henne med i Centerpartiet så hon kunde vara med och påverka på riktigt. Detta ledde i sin tur till att hon blev tillfrågad om att engagera sig i Gävle Pride.

– Jag fick frågan om jag ville bli ordförande i Gävle Pride och eftersom jag älskar projekt, hatar orättvisor och vill lyfta mänskliga rättigheter passade det mig perfekt.

– Det jag är mest stolt över i det strategiska arbetet med Gävle Pride är Svenska kyrkan i Gävle och dess engagemang, det är verkligen en kyrka i tiden. Att kyrkan engagerar sig i Gävle Pride med egna arrangemang som till exempel regnbågsmässa och ungdomsträffar är en stark och viktig signal i samhällsdebatten. Utifrån den kontext jag har så har kyrkan aldrig varit viktigare än den är i dag. Och nu är Svenska kyrkan i Gävle en av de största aktörerna i Gävle Pride och de jobbar med HBTQ-frågor under hela året och inte bara under Pridedagarna i augusti, vilket jag är grymt imponerad av.

Kyrkans roll

När Ann-Helen växte upp i Gällö hade kyrkan en central roll i byn och familj en nyttjade den för de traditionella händelserna. Man gick på jul otta, barnen döptes och konfirmerades och när någon skulle gifta sig var det också en självklarhet att det gjordes i kyrkan.

– Jag gillar allt som kyrkan gör för folk i sorg och kris. Jag besöker inte kyrkan regelbundet men jag vet att den finns där om jag vill och behöver den. En av mina söner har sjungit i en barnkör och då var jag ofta i kyrkan och jag gillar kyrkorummet. Det händer att jag går dit när det är tomt på folk för jag behöver inte kyrkan för att tänka på de stora frågorna. Det kan jag göra hemma i soffan, ute i naturen eller i samtal med andra människor, säger hon och fortsätter:

– Jag skulle säga att jag har en relation till kyrkan men jag har ingen relation till Gud, varken positivt eller negativt. Jag har aldrig funderat över om jag har en tro eller inte så jag vet egentligen inte om jag är troende eller ej. Men värdegrunderna tycker jag är viktiga. Värderingarna styr mig och i mångt och mycket är det samma värderingar som kyrkan har.

– Jag satt på julaftonskvällen och funderade på vad jag skulle göra och det slutade med att jag gick på midnattsmässan i Heliga Trefaldighets kyrka. Den unga kvinnliga prästen gjorde en modern predikan, helt i tiden utan att tappa det traditionella och högtidligheten. Det var en riktigt häftig upplevelse.

Trivs bäst på kolonilotten. – Jag är inte så äventyrlig av mig utan trivs bäst när jag får vara i min kolonilott med en kopp kaffe, säger Ann-Helen och skrattar.

Foto: Christopher Svensson

Högtider och kriser

– Jag har kandiderat till kyrkoval två gånger och anser att kyrkan har en viktig roll i samhället även om den skilts från staten, inte minst i samband med högtider och vid kriser.

Kyrkan har genom historien haft en stor inverkan på människors vardag på gott och ont i olika tidevarv. Och idag är kyrkan viktigare än någonsin. Det behövs en tydlig röst och motvikt när det politiska landskapet har förlorat kompassen när det gäller alla människors lika värde.

Dagens början

Hennes morgonrutiner har ändrats lite på senare tid och trots att hon är en morgonmänniska har hon blivit en snoozare. Klockan ringer tidigt, vare sig hon ska jobba eller är ledig, men hon tillåter sig att snooza upp till en timme. Sen kallar lilla Doris på uppmärksamhet och när hon fått sitt följer en, två, tre koppar kaffe, morgonnyheter, hon lyssnar på musik och kollar mejl.

– Jag behöver två timmar i ensamhet innan jag plötsligt får bråttom för att jag ska vara på kontoret en viss tid, ja det var ju innan pandemin. En riktigt bra grej som pandemin fört med sig, förutom att Doris kom in i mitt liv, är att det flesta möten har blivit betydligt kortare, jag behöver inte lägga tid på resor och transporter vilket gjort att jag har mycket mer fritid än jag någonsin haft, vilket jag mår bra av. Hoppas vissa saker håller i sig även när pandemin är över, för det mår de allra flesta bättre av tror jag. Har jag bara en telefon och en dator kan jag jobba var som helst vilket är jätteskönt. På helgerna kan min morgonrutin sträcka sig långt in på eftermiddagen. Det tycker jag är härligt. Många ser nog mig som den extroverta Ann-Helen som alltid skrattar och är glad, men jag är egentligen väldigt introvert, djup och allvarlig. Jag älskar ensamheten, det är där jag hämtar kraft.

Foto: Christopher Svensson

Rädsla och oro

Något som Ann-Helen återkommer till flera gånger under samtalet är att hon känner oro och hopplöshet över värderingsförskjutningar i samhället och hur samhällsklimatet har ändrats på senare tid.

– Det var inte länge sedan det blev dålig stämning i rummet om någon fällde en sexistisk eller rasistisk kommentar. Idag upplever jag att den dåliga stämningen uteblir tills jag ifrågasätter dessa uttalanden, säger hon och fortsätter:

– Jag är rädd för att Trump är på väg tillbaka och jag är rädd för att Putin spänner sina muskler och ja, jag är rädd för ett tredje världskrig. Om det gick skulle jag vilja vaccinera mig mot det, säger hon i ett försök att skoja om sin oro.

Men hon är inte rädd för den vanliga döden, den som är oundviklig för oss alla.

– Jag har börjat inse att jag är närmare döden än mitten på livet och det känns så där. Men jag är inte rädd för döden, den kan till och med vara fin. Jag och flera i min familj var med när min mormor dog, det var såklart skrämmande att hon skulle dö men också väldigt vackert och förtröstansfullt. En upplevelse jag inte vill vara utan. Jag tycker ingen ska ligga för döden ensam.

De gröna näringarna

Sen Ann-Helen slutade med poli tiken 2016 har hon jobbat som pro jekt ledare i Matvärden och suttit som ordföranden i olika styrelser. Idag jobbar hon med klimat- och energi frågor på ett privat vindkraftsbolag, Svea Vind Offshore där hon ansvarar för samhälls kontakter, informations- och sam verkansprocesser. Och det hon anser är det bästa med det jobbet är att göra skillnad och påverka utvecklingen av de gröna näringarna samtidigt som hon är med och bidrar till arbets tillfällen och möjliggör regional utveckling. – Och det sämsta med mitt nuvarande jobb är att det är svårt att skilja på arbetstid och fritid när man jobbar med opinionsbildning och samhällsutveckling. En annan sak är det parlamentariska läget som gör att det saknas en nyanserad samhällsdebatt. Det är idag viktigare att vinna än att göra det med rätt fakta. Hat, hot och förtal följer med det här jobbet och eftersom jag är en gammal politiker så tycker folk att jag får stå ut med det. Men det är väldigt spännande att arbeta i det privata näringslivet.

Sista frågan

På frågan vad hon skulle göra om i livet om hon fick chansen svarar hon: – Jag hade pluggat ekonomi för det har man alltid nytta av, sen skulle jag ha gjort andra prioriteringar när jag skaffade familj, inte jobbat hela tiden och till sist skulle jag ha tagit hand mer om mig själv till både kropp och själ, typ tränat och så. •

Foto: Christopher Svensson

Om Ann-Helen

Namn: Ann-Helen Persson

Ålder: 55 år

Utbildning: Fritidsledarutbildning i grunden samt ett antal ledar-/ processledarutbildningar

Familj: Två söner: Joel 21 år, Elis 15 år och hunden Doris

Yrke: Ansvarig för omvärldskontakter/ public relations

Träning: Sällan, men promenader och skidåkning förekommer

Förebild: Starka kvinnor som gör skillnad på riktigt som t.ex. Emelie Lundin och Berit Östlund

Gör på fritiden: Jobbar ideellt, möb lerar om och äter gott i goda vänners lag

Okänd talang: Sjunger faktiskt jättebra när jag är själv i bilen

Drömmer om: Ett långt och lyckligt liv – och att åka till Afrika på Safari

Favoritserie: Stjärnorna på slottet

Motto: Det är ok att vara avundsjuk men inte att vara missunnsam

Alltid/aldrig i mitt kylskåp: Alltid Bregott, aldrig Lätta

Hur ser ditt fredagsmys ut: God mat och chips, gärna i trevligt sällskap eller framför tv:n till På spåret eller Bäst i test beroende på säsong

Tack Bistro Tullhuset Gävle Strand, för att vi fick låna er lokal för fotograferingen.