Johan tror på att allt hänger ihop

Johan Pliakas gillar att vara i relation, gärna med personer som har olika synsätt och åsikter, det får gärna skava lite, då blir det mer spännande.

Text: Annica Hallquist

Foto: Christopher Svensson

– Är det friktionsfritt är det tråkigt och då måste jag sticka ut hakan. Kanske beror det på mitt grekiska arv, att jag säger emot. Jag vill ha en livlig och givande diskussion. Det gillar jag.

Johan är född och uppvuxen i Andersberg med rötterna i Grekland och som liten fick han ofta höra att han inte var svensk.

– Så jag kände mig inte som en svensk och i och med det förstärktes min grekiska sida, vilket jag tror den kanske inte skulle ha gjort ifall ingen hade frågat var jag kom ifrån. Och jag kom ju faktiskt från Andersberg.

Det här är något Johan brottades med som grabb, att folk ifrågasatte om han var svensk eller inte, och den frågan kan han få även idag, fast nu tar han inte illa upp längre då han stolt och tryggt landat i att han är svensk-grek.

– Och det är inte säkert att folk menar något illa med det heller, säger han, de är nog bara nyfikna. Fast man kan ju tänka sig för innan man ifrågasätter någons bakgrund, men kanske framförallt våga titta på sina förutfattade meningar. Bekymret är ju egentligen inte om jag är svensk eller grek. Problemet är att man värderas lägre om man inte är vit-vit.

Mottagning för män i kris

Johan är psykoterapeut och arbetar på Stickan – krismottagning för män i Gävle. Han är nyfiken på människor och vill hjälpa personer i kris. Han är intresserad av att veta varför folk gör som de gör. Men yrkesvalet var inte givet från början. Johan var buspojken som gick ut skolan utan betyg. – Jag var värdelös i grundskolan och gymnasiet, säger han och skrattar. Men sen började jag på Komvux och tänkte bli lärare eftersom jag är intresserad av samhällskunskap och historia. Det slutade dock med att jag läste till socionom på Stockholms universitet och sen dess har jag arbetat med ”allt” inom socialtjänsten, med att hjälpa de mest utsatta. Johan berättar att han inte tror på moralpredikningar, uppläxningar och låsa in människor som beter sig illa utan försöka möta dem på ett annat plan. Få dem att förstå att de har ett värde, att de betyder något och öka deras självkänsla.

"Det mänskliga mötet är avgörande"

– Det handlar om vikten att bli sedd, hörd och bekräftad. Att få veta att man är värdefull, det är det viktigaste och det gäller ALLA. Om man ger de här personerna ett mänskligt bemötande kan de till slut sträcka på sig och vara stolta över sig själva.

Det bästa och det sämsta

Det är många typer av män som söker olika sorters hjälp hos Stickan och för Johan är det bästa med hans jobb när han får höra från dessa män att de blivit respektfullt bemötta, hjälpta och att de känner sig trygga med att komma dit på samtal.

– Ja, det är stort att få höra. Och en annan sak som hör till det bästa med mitt jobb är att jag själv utvecklas så otroligt mycket i dessa möten. Jag känner livet i mig varje dag!

Johan Pliakas är psykoterapeut och arbetar på Stickan, en krismottagning för män i Gävle

Foto: Christopher Svensson

När Johan ska förklara vad som är det sämsta med hans jobb tvekar han inte en sekund utan säger direkt att det är att det inte finns tillräckligt med resurser för den här typen av verksamhet och att de med resursmandat satsar på fel insatser.

– Det finns skriande behov hos de män som behöver hjälp och då behövs det också resurser, säger han allvarligt. Det är svårt att hitta folk som kan jobba med sånt här. Det krävs inte bara en lång utbildning och lång erfarenhet, det krävs också att man hittar rätt person som kan möta männen på rätt sätt. Det mänskliga mötet är helt avgörande.

Ett folkhälsoproblem

Men Johan tror inte att det alltid är samtal och terapi som behövs utan vissa kanske behöver hjälp att hitta en gemenskap, en grupp med likasinnade så man känner att man inte är ensam.

– Och där har ju Svenska kyrkan i Gävle en rad verksamheter som bidrar till minskad ensamhet, där man gör roliga saker ihop med andra och där man bygger nätverk. Ofrivillig ensamhet är ett stort folkhälsoproblem och jag anser att samhället har ett ansvar att hjälpa till att lyfta kyrkans verksamheter mer, men tyvärr upplever jag att kyrkan inte släpps in överallt.

Sedan Johan började på Stickan 2017 har han samarbetat med kyrkan på olika sätt. Framförallt med sin vän och kollega Per Götberg som han har stor tillit och beundran till. Han gillar att kyrkan bygger sin verksamhet på kärlek, det mänskliga mötet och att kyrkan är med där det händer.

Farfar var kyrkosångare

Sin egen relation till kyrkan fick han redan från barnsben genom att hans farfar var kyrkosångare och att hans föräldrar hade stor respekt för kyrkan. Hans far berättade ofta om storheten med Jesu liv och hur Jesus agerade.

– Pappa citerade ofta Bibeln och det har jag märkt att jag tagit efter. Det finns så många kloka ord och citat i Bibeln som jag regelbundet använder. Ord som säger så otroligt mycket. Jag känner vördnad för religionen med all visdom och klokhet som finns och som inte får tappas bort. Men vi får inte glömma att kyrkan har gjort mycket elände också, säger han och fortsätter:

– Jag ser det som att religion berättar om vad en människa är, vad mänsklighet är och ett sökande efter kärlek. Och det är något som är ständigt återkommande i mitt jobb när det kommer till parrelationer eller till lidande och våld. Men också hur sårbar man blir i en kärleksrelation. Att kyrkan bygger en tro på kärleken tycker jag är väldigt vackert. Det är fint med religioner överhuvudtaget, när de inte används som maktmedel och förtryck.

Foto: Christopher Svensson

Johan berättar att han gillar kyrkorummet och den mäktiga närvaron som han upplever finns där och om sinnesstämningen han finner på kyrkogårdar.

– När jag är på kyrkogården känner jag både sorg och smärta men även hopp och en tro på framtiden.

Jag kommer liksom närmre mig själv, som att jag hittar mig själv på ett djupare plan. Och så pratar jag med mamma när jag är där, det gör jag ju annars också men jag kommer henne närmre då.

Olika förebilder

Jesus är en Johans förebilder tillsammans med Mandela, Gandhi och Moder Teresa. Han räknar upp flera olika citat som dessa personer har sagt och som han ofta hänvisar till.

– Lyssna på det här till exempel, när Jesus säger: Förlåt dem far för de vet inte vad de gör. Jag blir alldeles berörd av de orden, jag tycker det är otroligt, vilken kraft. Och Moder Teresas ord: Gör det ändå, de tre orden använder jag ofta. Eller när Jesus (eller Per) säger Jag är! Det är också stort, det känns som kärnan i mänskligheten, kärnan i att vara människa.

Tror på något stort

När Johan får frågan om han skulle kalla sig troende blir han tyst en stund och sen säger han:

– Jag tror på något som är större än oss, jag tror att allt hänger ihop som en väv. Jag tror på varje individs förmåga att vilja förändras och jag tror att alla människor har ett inneboende värde.

I sitt arbete möter Johan ofta män som vill förändra sitt beteende och trots att vissa av dessa män ibland har en våldsproblematik, är han aldrig rädd, då våldet alltid bottnar i sorg eller rädsla. Han säger att de på Stickan möter männen med respekt och att de är till för att hjälpa. De har inget beslutsmandat som polisen eller socialtjänsten har. Och ofta har männen själva sökt sig till Stickan för att de vill ha hjälp, men det händer också att de blivit ditskickade och då kan de känna att de hamnat i en gisslansituation. Han understryker då att det är extra viktigt att han är sann och genuint närvarande i samtalet.

– Ja, det är otroligt viktigt att man verkligen ÄR i det mötet.

Förbättra för de utsatta

Även om Johan inte ångrar sitt yrkesval har han en längtan efter att få arbeta med utrikespolitiska frågor för att nå en större rättvisa i världen och för att kunna förbättra för de utsatta. Han skulle gärna jobba för UD, Amnesty eller FN med strukturer och orättvisor i världen. Få lyfta de smutsiga frågorna och skipa rättvisa. •

Johan Pliakas

Foto: Christopher Svensson

Om Johan Pliakas

Ålder: 48

Bor: Gävle

Familj: Min dotter Gabriella och svärsonen Suat, min son Victor och svärdottern Vanessa och min minsta dotter Sofia samt min fru Sara.

Yrke: Samtalsterapeut för män i kris.

Förebild: Gammelfarfar, då han med hela sitt väsen hade förmågan att vara fullt närvarande i nuet och uppskatta alla små ting livet erbjuder. Ända till sin bortgång vid 101 års ålder var han nyfiken och genuint lyssnande.

Gör på fritiden: Snickrar på vårt gamla hus. Utforskar och filosoferar om världsproblem med släkt och vänner. Styrketränar.

Drömmer om: Min filosofitaverna vid havet i Grekland.

Motto: Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte kan vara säkra på någonting alls.

Favoritserie: Oliver Stone's "The Untold History of the United States”.

Alltid/aldrig i mitt skafferi: Aldrig surströmming eller lördagskorv. Alltid timjan, oregano, olivolja, vitlök.

Hur ser ditt fredagsmys ut: Barnfilm, popcorn därefter serie och meze.

Stickan

Krismottagning för män i Gävle

Till Stickan vänder sig män i alla åldrar, med olika slags bakgrund, religion, kultur, sexuell läggning, i varierande yrken, studenter, pensionärer eller arbetslösa. Personalen på Stickan har ett lyssnande, icke-dömande förhållningssätt.

Livskris

En förändring i livet kan utlösa en livskris; arbetslöshet, sjukdom, en anhörig går bort, en skilsmässa, att bli förälder. Det kan uppstå känslor och tankar som behöver uttryckas på ett sätt som inte är destruktivt för en själv och/eller omgivningen. Tidigare trauman och kriser kan väckas till liv. I samtalet kan du sätta ord på din upplevelse, sortera, få hjälp att se alternativen, stöd att förändras och råd för att komma vidare.

Frivillighet

Stickans verksamhet bygger på frivillighet och motivation så de ser helst att klienten själv tar första kontakten med Stickan för att boka en samtalstid. Att ta ansvar för sin egen livssituation och söka hjälp är ett första viktigt steg i en förändringsprocess.

Till Stickan vänder du dig om du behöver samtalsstöd och/ eller rådgivning i en livskris.

Boka samtalstid, ring eller mejla: 026 -18 73 73, stickan.ansokan@gmail.com

Du kan vara anonym och personalen har tystnadsplikt.