Indvandrerorganisationer i Norden - Flemming Mikkelsen (toim.), Pohjoismaiden ministerineuvosto

Indvandrerorganisationer i Norden Flemming Mikkelsen (redaktion)

Med bidrag fra Inge Dahlstedt Jørgen Melve Sanna Saksela

Nordisk MinisterrĂĽd Akademiet for Migrationsstudier i Danmark Nord 2003:11

Nordisk Ministerråd blev oprettet i 1971 som samarbejdsorgan mellem de nordiske landes regeringer. Ministerrådet fremlægger forslag til Nordisk Råds sessioner, viderefører rådets rekommandationer, rapporterer til Nordisk Råd om samarbejdets resultater og leder arbejdet inden for de forskellige emneområder. Samarbejdet koordineres af samarbejdsministrene, der er udpeget af det enkelte lands regering. Ministerrådet træder sammen i forskellige sammensætninger - afhængigt af hvilke spørgsmål, der skal behandles.

Nordisk Råd blev oprettet i 1952 som et samarbejdsorgan mellem de folkevalgte forsamlinger og regeringer i Danmark, Island, Norge og Sverige. Finland indtrådte i 1955. Færøernes, Grønlands og Ålands delegationer indgår i henholdsvis Danmarks Riges og Finlands delegationer. Rådet består af 87 medlemmer.

Nordisk Råd er initiativtagende og rådgivende og har kontrollerende opgaver i det nordiske samarbejde. Nordisk Råds organer er plenarforsamlingen, præsidiet og udvalgene.

Nordiska ministerrådet Store Strandstræde 18 DK-1255 København K Tel (+45) 33 96 02 00 Fax (+45) 33 96 02 02

Nordiska rådet Store Strandstræde 18 DK-1255 København K Tel (+45) 33 96 04 00 Fax (+45) 33 11 18 70

www.norden.org

Invandrerorganisationer i Norden Nord 2003:11 © Nordisk Ministerråd, København 2003 ISBN 92-893-0881-8 ISSN 0903-7004 Tryk: Phønix-Trykkeriet as, Århus 2003 Omslagsbillede: Sara Kristiansen Oplag: 750 Printed in Denmark ING KN

NOR DI

MILJØMÆR SK

006

541 Tryksag

Papir: Miljøvenligt papir som opfylder kravene i den nordiske miljøsvanemærkeordning.

Sælges gennem Nordisk Ministerråds agenter, se listen på sidste side.

3

Indhold 5 7 9

Forord Summary Lyhennelmä

11

Kapitel 1 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer i et integrationsperspektiv

11 13 15 18 21 24

27 27 32 35 41 43 45 50 53 54 71 89

95 95 95 98 100 117 121 135 139 151

Indvandringen til Europa og Norden Social marginalisering og integration Etno-nationale minoriteter og indvandrerorganisationer Foreninger og forskningstraditioner Indvandrerforeninger og integrationsprocesser At studere indvandrereorganisationer i Norden

Kapitel 2 – Inge Dahlstedt Invandrarorganisationer i Sverige

Inledning Invandring till Sverige Från invandrarpolitik till integrationspolitik Valdeltagande och representation Föreningsengagemang Rasistiska och antirasistiska organisationer i Sverige Antirasistiska organisationer Framväxten av etno-nationella organisationer i Sverige Antalet organisationer 2002 Lokala föreningar i Malmö Lokalföreningarnas och Riksförbundens betydelse i integrationsprocessen

Kapitel 3 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer i Danmark

Indledning Indvandringen til Danmark Statslig integrationspolitik og et etnisk-nationalt civilsamfund Den nationale og internationale baggrund for dannelsen af foreninger og organisationer blandt etno-nationale grupper i Danmark Foreningsdeltagelse i 1990’erne Foreningsliv og foreningsaktivitet Nye religiøse strømninger og organiseringer Foreninger og politik Protestbevægelser og ungdomsbevægelser

4

159 163

Racistiske og anti-racistiske bevægelser Konklusion

171

Kapitel 4 – Jørgen Melve Innvandrerorganisasjoner i Norge

171 175 183 191 196 202 210 212 216 220 222 226 229

235 235 237 242 246 255 266 268 275

283 283 284 286 289 291 294 302 304

Innledning Innvandringen til Norge Norsk innvandrings- og integrasjonspolitikk Minoriteters deltagelse i politikk Framveksten av organisasjoner Organisasjons- og foreningsstrukturen i 1990 -årene Foreningenes interne og eksterne forhold Foreningsstøtte Halvoffentlige organer Solidaritetsbevegelser etc.

Rasistiske bevegelser Organisasjonenes ideologi Oppsummering

Kapitel 5 – Sanna Saksela Mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland

Inledning En beskrivning av invandringen till Finland Begreppet integration och dagens invandringspolitik i Finland En redogörelse för mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland Organisations- och föreningsstruktur från 1990 - till 2001 Ekonomiska stödformer Solidaritetsorganisationer som samarbetar med invandrare Invandrarföreningarnas betydelse i de mångkulturella samhället – några framtids perspektiv

Kapitel 6 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer og integrationsprocesser i Norden Indledning Indvandring og integrationspolitik Organisationsudvikling og organisationsstruktur Foreningernes indre liv og udadvendte aktiviteter Kontakter, samarbejdsformer og solidaritetsforeninger Hvad siger teorien?

Marginalisering, integration og demokrati Forskningsbehov

5

Forord Siden slutningen af 1960’erne er indvandringen til de nordiske lande fra Østeuropa og fra lande uden for Europa steget ganske markant. Integrationen af indvandrere og flygtninge i Sverige, Danmark, Norge og Finland er blandt andet foregået via oprettelse og medlemskab af etno-nationale organisationer og foreninger. Nordisk Ministerråd har med sin støtte til dette projekt og denne publikation ville kaste lys over »indvandrerorganisationernes rolle i integrationsprocessen i de nordiske lande«.

Udgangspunktet var at kortlægge og uddrage essensen af den eksisterende forskning inden for området. Det stod imidlertid hurtigt klart, at der ikke var skrevet meget om indvandrerorganisationernes rolle i integrationsprocessen. Derfor igangsattes en indsamling af nye oplysninger om indvandrerorganisationernes indre liv og udadvendte aktiviteter. Det har øget sammenligneligheden og skabte et mere solidt grundlag for de fremlagte resultater og konklusioner.

Undersøgelsen blev ledet af Flemming Mikkelsen fra Akademiet for Migrationsstudier i Danmark (AMID). Inge Dahlstedt deltog fra Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER), Malmö Högskola, Jørgen Melve fra International Migration og Etniske Relationer (IMER), Bergen Universitet og Sanna Saksela fra Centre for Research on Ethnic Relations and Nationalism (CEREN), Helsingfors Universitet. Endvidere bidrog Jesper Poulsen, Julie Larsen og Helle Weiergang fra AMID til, at kommunikationen mellem forskningsinstitutionerne i de nordiske lande forløb gnidningsfrit og optimalt. En tak til dem alle.

Akademiet for Migrationsstudier i Danmark, Aalborg Universitet Februar 2003 Flemming Mikkelsen

7

Summary Indvandrerorganisationer i Norden (Immigrant Associations in the Nordic Countries) presents the first major comparative analysis of collective representation of immigrants in the Nordic countries. Since the late 1960s, immigration to the Nordic countries from Eastern Europe and from countries outside of Europe has increased significantly. Integration of immigrants and refugees in Sweden, Denmark, Norway and Finland has taken the form of membership of immigrant organizations, associations and social movements. With this publication the Nordic Council of Ministers wishes to shed light on “the role of immigrant organizations in the process of integration in the Nordic Countries”. The study was directed by Flemming Mikkelsen from the Academy for Migration Studies in Denmark (AMID). Inge Dahlstedt collaborated from the Department of International Migration and Ethnic Relations (IMER), Malmö University; Jørgen Melve from the Department of International Migration and Ethnic Relations (IMER), University of Bergen, and Sanna Saksela from the Centre for Research on Ethnic Relations and Nationalism (CEREN), University of Helsinki.

The premises were to map and to deduce the essence of the state of existing research. However, we quickly became aware of the lack of research within this field, and initiated a compilation of new information on the internal life and external activities of immigrant associations. It increased comparability and established a more solid basis for the produced results and conclusions. The book begins with a chapter on types of immigrant associations and their role in the process of integration. Thereafter follow four chapters describing the scale, diffusion, localization, typology, composition, economy, internal life and external activities of immigrant organizations in each country, respectively.

8

Add to this consultative bodies (on local and national levels), organizations of solidarity, and confrontations between racist and anti-racist movements. In the final chapter we approach similarities and differences of structures of organization in the Nordic countries, and the siting of immigrant organizations between marginalization, integration and democracy. The section ends with a discussion of the dominant theories of collective ethnic mobilization, and finally we suggest some new prospective fields of research.

Generally, we conclude that immigrant organizations play a positive role in the process of integration, and especially help marginalized groups such as immigrant women, children and youngsters to establish an important social space and a sense of belonging. And though organizations and associations support national and ethnic belonging, the predominant impression is that the political-administrative system of the host society determines the activities and options of immigrant organizations.

Besides, in spite of their weak societal position, immigrant associations give immigrants a voice in the public sphere, and contribute to the advancement of democratic pluralism.

9

Lyhennelmä Indvandrerorganisationer i Norden (’Maahanmuuttajien järjestöt Pohjoismaissa’) on ensimmäinen merkittävämpi analyysi, jossa verrataan maahanmuuttajien virallista kollektiivista edustusta Pohjoismaissa. Maahanmuutto Itä–Euroopasta sekä Euroopan ulkopuolisista maista Pohjoismaihin on kasvanut huomattavasti sitten1960–luvun. Maahanmuuttajien ja pakolaisten integroitumista Ruotsiin, Tanskaan, Norjaan ja Suomeen on edistänyt kansallisten etnisten järjestöjen perustaminen ja niiden toimintaan osallistuminen. Pohjoismainen ministeriöneuvosto on tukenut projektia »maahanmuuttajajärjestöjen rooli integraatioprosessissa Pohjoismaihin« ja tähän liittyvän julkaisun toteuttamista. Tutkimusta johti Flemming Mikkelsen Akademiet for Migrationsstudier, AMID Tanskasta. projektiin osallistuivat Inge Dahlstedt Internationell Migration och Etniska Relationer, IMER Malmön korkeakoulusta, Jorgen Melve International Migration och Etniske Relationer IMER, Bergenin yliopistosta ja Sanna Saksela Etnisten Suhteiden ja Nationalismin Tutkimuskeksuksesta CEREN/SSKH, Helsingin yliopistosta.

Lähtökohtana oli kartoittaa ja selvittää aiheeseen liittyvää aiempaa tutkimusta. Ilmeni, että aiheesta on hyvin vähän kirjallisuutta ja tutkimusta. Tämän vuoksi projekti ryhtyi keräämään uutta tietoa maahanmuuttajajärjestöjen sisäisistä toiminnoista ja ulospäin suuntautuvasta toiminnasta. Kerätty tieto on helpottanut vertailevan tutkimuksen tekoa mm. mahdollistamalla tutkimustulosten kansainvälisen vertailun ja yhteenvedon. Kirjan johdantoluku käsittelee kansallisia etnisiä järjestöjä ja järjestötyyppejä sekä näiden roolia integraatioprosessissa. Tämän jälkeen esitellään maittain (luvut 2–5) maahanmuuttajajärjestöjen toiminnan kehitystä sekä maahanmuuttajajärjestöjen sijaintia, typologiaa, kansallis–etnistä koostumusta, taloutta, sisäistä toi-

10

menkuvaa sekä toiminnan muotoja. Lisäksi tarkastellaan puolivirallista maahanmuuttajien neuvontatoimintaa, solidaarisuusjärjestöjä sekä rasismin vastaisen ja rasististen järjestöjen välisiä konflikteja. Viimeisessä luvussa vertaillaan samankaltaisuuksia ja eroja Pohjoismaiden järjestörakenteessa sekä pohditaan maahanmuuttajajärjestöjen asemaa marginalisoitumisen, integraation ja demokratian suhteen. Lisäksi tarkastellaan myös aihepiirin vallitsevia teoreettisia ulottuvuuksia ja näiden merkitystä kyseisessä tutkimuksessa. sekä ehdotetaan jatkotutkimusta varten.

Tutkimuksen johtopäätös on, että maahanmuuttajajärjestöillä on myönteinen merkitys integraatioprosessissa ennen kaikkea sosiaalisina tukipylväinä heikommille ryhmille kuten maahanmuuttajanaiselle, lapsille ja nuorille. Kansallisesta ja etnisestä näkökulmasta tarkasteltuna voidaan todeta, että vastaanottomaan poliittis–hallinnollisella järjestelmällä on dominoiva ja merkittävä vaikutus maahanmuuttajajärjestöjen toimintaan ja tavoitteisiin. Heikosta asemasta huolimattaan maahanmuuttajajärjestöillä on tärkeä funktio demokraattisen yhteiskunnan ylläpidossa ja kehityksessä. Järjestötoiminnan kautta maahanmuuttajat voivat saada äänensä kuuluviin yhteiskunnallisella kentällä.

11

kapitel 1

Indvandrerorganisationer i et integrationsperspektiv Indvandringen til Europa og Norden I perioden 1850 til 1914 udvandrede millioner af fattige europæere til oversøiske områder i jagten på et udkomme. De fleste tog til Nordamerika, mens andre emigrerede til Sydamerika, Australien, New Zealand og Afrika. I mellemkrigstiden stagnerede udvandringen overvejende som følge af økonomisk krise og en øget modstand mod indvandrere i de tidligere modtagerlande. I Europa var det kun Frankrig, som fortsat modtog indvandrere i et større omfang for at råde bod på sit ’demografiske underskud’.

Efter afslutningen på 2. Verdenskrig vendte billedet. Den internationale migration steg markant, og Europa blev som helhed netto-modtagere og storforbrugere af fremmed arbejdskraft (Castles & Miller, 1993).

De nærmeste efterkrigsår karakteriseredes af store interne folkebevægelser, men snart begyndte lande som Frankrig, Storbritannien, Belgien og Svejts at importere arbejdskraft fra lande og områder i den europæiske periferi (fra middelhavslandene, Irland og Finland), siden fra tidligere kolonier og fra tredje verdens lande. Fra midten af 1960’erne var de fleste højtindustrialiserede lande i Vesteuropa blevet afhængige af ufaglært arbejdskraft fra fattige lande, som tog sig af det mest beskidte og dårligt lønnede arbejde (Castles & Kosack, 1985; Moch, 1992). Immigrationen til Europa fortsatte frem til 1973-74, da ’olie krisen’ og en skærpet indvandrerlovgivning satte en stopper for indvandring af arbejdsmigranter; i stedet øgedes antallet af familiesammenføringer og illegale indvandrere, mens 1990’erne blev vidne til et stort

12 .   

antal politiske flygtninge. Det samlede resultat af indvandringen til en række central- og vesteuropæiske lande, som den tegner sig i 1990’erne, er gjort op i tabel 1.1.

Tabel 1.1 Antal personer med fødested i udlandet og med udenlandsk statsborgerskab Land

Belgien Frankrig Holland Storbritannien Tyskland Sverige Danmark Norge Finland

År for registrering af oplysninger

1996 1990 1995 1991 1996 1996 1996 1996 1996

Befolkning Født i i millioner udlandet I tusinde

10,6 56,6 15,4 54,9 81,7 8,8 5,2 4,4 5,1

… …

1407,1 3746,1 …

943,8 259,2 246,9 103,3

Født i udlandet I procent

… …

9,1 6,8 …

10,7 5,0 5,6 2,0

Udenlandsk Udenlandsk nationalitet nationalitet I tusinde I procent

911,9 3596,9 757,1 1791,0 7314,0 526,6 237,7 157,5 68,6

9,0 6,4 4,9 3,3 9,0 6,0 4,5 3,6 1,3

Kilder: Coleman (1999) tabel 2.2; Jouni Korkiasaari (Väestörakennetilastot/Statistikcentralen)

Denne statusopgørelse afspejler to vandringssystemer: dels vandringer mellem de central- og vesteuropæiske lande og dels indvandringen fra lande udenfor disse områder (Coleman, 1999).

Inden for Europas grænser er den beskæftigelsesrelaterede indog udvandring næsten totalt stoppet. Ældre gæstearbejdere fra Italien, Spanien og Grækenland er vendt tilbage til deres nu langt mere velstående lande, mens arbejdsmigranter fra Portugal, det tidligere Jugoslavien og Tyrkiet har taget permanent ophold i værtslandet, og for en dels vedkommende opnået statsborgerskab (Coleman, 1999: 80 -83). Denne reduktion i intra-europæiske vandringer mere end opvejedes af indvandringen fra lande uden for Europa således, at tabel 1.1 i alt overvejende grad giver et indtryk af, hvor mange personer landene har modtaget fra mindre økonomisk udviklede lande inklusive Eksjugoslavien og

    . 13

Tyrkiet. Tyskland har været den store modtager af indvandrere fra Tyrkiet og Jugoslavien, mens Frankrig, Storbritannien, Holland og Belgien har haft et stort indtag fra deres tidligere kolonier. Set i forhold til deres samlede befolkninger er der imidlertid noget som tyder på, at det er de mindre lande som Sverige, Holland og Belgien, der har modtaget flest indvandrere.

Om man vælger den ene eller den anden målestok, så er der ikke tvivl om, at den store indvandring til Europa har afstedkommet betydelige økonomiske, kulturelle og politiske spændinger i modtagerlandene. Nogle indvandrergrupper har formået at integrere sig i majoritetsbefolkningen, andre derimod er i kraft af eksklusion og marginalisering i andres og egne øjne blevet gjort til en etnisk minoritet (Moch, 1992: 184-189).

Social marginalisering og integration Hvorledes tilvandrere og underprivilegerede grupper og klasser er blevet integreret i samfundet har optaget samfundsforskerne i mange år og kan føres tilbage til ideologiske, politiske og intellektuelle strømninger og modsætninger i det 19. århundrede.

De konservative tænkere var stærkt optaget af, om samfundet kunne bevare sin sammenhængskraft og hierarkiske opbygning i takt med, at nye sociale klasser gjorde krav på økonomiske, politiske og sociale rettigheder. De ville på samme tid opretholde inklusionen og bibeholde den sociale orden ved at skabe nye tidssvarende moralske værdier og sociale normer, der fastholdt individerne til hinanden og til fællesskabet. Denne harmoniopfattelse blev dog kraftigt imødegået af de marxistisk inspirerede forskere for hvem interessemodsætninger og sociale konflikter – i sin yderste konsekvens klassekamp – var den drivende kraft i samfundsudviklingen.

Disse intellektuelle modsætninger i opfattelsen af hvorledes sociale grupper og sociale klasser integreres i samfundet blev

14 .   

et omdrejningspunkt i diskussionen om arbejderklassen og arbejderbevægelsens udvikling og genfindes i de etniske integrationsteorier, som samfundsforskere har skabt i tidens løb under overskrifter som assimilation, smeltedigel, segregering, kulturel pluralisme, mv. I lighed med de oprindelige samfunds- og integrationsteorier er de først dukket op som politiske ideologier for siden at blive gjort til videnskabelige teorier (for en begrebsmæssig oversigt se Vertovec, 1999).

USA er et land skabt af indvandrere og er de sociologiske integrationsteoriers hjemland. Assimilationsprincippet blev allerede formuleret af USA’s første udenrigsminister John Quincy Adams i 1818 med ordene om, at »… En ting må de (indvandrerne, FM) beslutte sig til, ellers vil de blive skuffet i enhver forventning om lykke som amerikanere: De må se fremad snarere end bagud mod deres forfædre« (Gordon, 1964; cf. Indvandrerforskning i Danmark, 1983: 39). Fokusering på en kernekultur og fremhævelse af konsensusdannelse er centrale ingredienser i assimilationstanken. Den fører over i antagelsen om nogle veldefinerede indslusningsfaser, der går fra en situation præget af økonomisk mangel og diskrimination til en gradvist opadgående socioøkonomisk mobilitet i takt med, at man lærer sig det dominerende/ amerikanske samfunds kultur og grundlæggende regler for acceptabel social adfærd. Udvides de sociale kontakter til andre befolkningsgrupper, og opgiver man sine traditioner og sociale symboler, smelter man sammen med det omgivende samfund i en homogen kulturtilstand præget af frivillighed og harmoni (Park, 1950). I stedet for frivillig eller ufrivillig sammensmeltning med det omgivende samfund, er der andre som er mere optaget af, at succesfuld tilpasning til det nye samfund indebærer majoritetens accept af de nytilkomnes afvigende etniske, religiøse og kulturelle karakteristika (Eisenstadt, 1970).

Disse tolkningsrammer imødegås af et mere strukturelt og konfliktorienteret paradigme inspireret af Max Weber og Karl Marx. Der argumenteres med, at etniske minoriteter ofte fasthol-

    . 15

des i en underprivilegeret position, men også at mange grupper bevidst foretrækker at bevare deres særpræg og særlige identitet.

Modsætninger og åbne konflikter bliver derfor et aktivt element til forståelse af ændringer i gruppens sociale position. Inden for denne tradition indtager økonomisk og social mobilisering, magt og politisk deltagelse en mere fremskudt position til afklaring af integrationsspørgsmålet (Rex, 1961; Castles & Kosack, 1985). Det er sidstnævnte tradition, denne bog knytter an til. Ikke i form af en eksplicit teoretisk orientering, men snarere i kraft af sin fokusering på social og politisk mobilisering og erhvervelsen af sociale, civile og politiske rettigheder.

Set i et normativt demokratisk perspektiv tales der om medborgerskab, når personer og grupper kan dele et fælles politisk og socialt rum, selv om de har forskellig oprindelse og historie (Schwarts, 2002). Medborgerskabet forudsætter, at minoriteter får adgang til og indflydelse på beslutningsprocesser som, direkte eller indirekte, berører dem. Johan P. Olsen (1990) anlægger den betragtning, at indbyggere, som i væsentlig grad berøres af offentlige beslutninger betragtes som »intensive minoriteter«, hvad der gør det legitimt at give dem større muligheder for indflydelse.

Etno-nationale minoriteter og indvandrerorganisationer Social og politisk mobilisering forudsætter dannelsen af kollektive organisationer. Mange indvandrere der kom til Europa som arbejdsmigranter i 1960’erne og 1970’erne blev optaget i eksisterende faglige og politiske sammenslutninger, men i takt med at det blev tydeligere og tydeligere, at de var kommet for at blive, begyndte de at oprette egne selvstændige organisationer, foreninger og bevægelser for at varetage deres sociale, kulturelle, religiøse, økonomiske og politiske interesser (Rex et al., 1987; Rex & Drury, 1994; Soysal, 1994; Nielsen, 1995).

16 .   

De tidligste foreninger havde til formål at bevare kontakten til hjemlandet, at skabe væresteder, at styrke indvandrernes religiøse tro eller for de politiske flygtninges vedkommende at fungere som politisk pressionsgruppe; først i løbet af 1980’erne spredte organisationstanken sig til andre områder af indvandrernes tilværelse således, at vi i dag står med en bred vifte af organisationer. Nogle af disse vil være meget indadvendte, og tjener alene sociale formål herunder styrkelsen af den nationale og etniske identitet; andre derimod lægger stor vægt på at formidle kontakter mellem minoritetsbefolkningen og majoritetsbefolkningen. Der er også indvandrerorganisationer som i samarbejde med statslige myndigheder og på basis af offentlige midler arbejder på at integrere indvandrere og flygtninge i samfundet.

I denne bog ønsker vi at fokusere på følgende organisations- og foreningstyper: • • • • • • • • • •

hjemstavnsforeninger etniske kulturelle foreninger sportsklubber arbejdspladsklubber og faglige organisationer religiøse organisationer ungdomsklubber kvindeforeninger etniske protestbevægelser og græsrodsorganisationer politiske organisationer multietniske foreninger (dvs. foreninger med flere etno-nationale grupper) • etniske paraplyorganisationer (dvs. samarbejdsorganisationer for forskellige etno-nationale foreninger).

Andre foreningstyper kunne sikkert føjes til denne liste, og i realiteternes verden er der mange organisationer som dækker flere af disse funktioner eller går fra en foreningstype til en anden i løbet af nogle år. Det kan også komme på tale at tilføje en

    . 17

yderligere variant, der ikke er opstået på initiativ af etno-nationale minoriteter, men derimod er oprettet på initiativ af majoritetsbefolkningen eller staten. Det drejer sig om solidaritets- og venskabsforeninger, om rådgivende organer og komiteer (er ofte sammensat af repræsentanter fra den siddende regering og udvalgte repræsentanter for minoriteterne), der har til formål at kommentere og komme med forslag til indvandrerpolitikken.

Det er organisationen (under givne omstændigheder omtalt som forening eller social bevægelse) – dens interne og eksterne forhold – der står i centrum for denne undersøgelse. Alligevel kan man med fordel inddrage de studier, der søger at måle indvandrerbefolkningens foreningsdeltagelse og foreningsaktivitet – det vil med andre ord sige survey-undersøgelser. De kan give os et vist indtryk af forskelle i deltageraktivitet mellem de etniske mindretal og mellem indvandrere og majoritetsbefolkningen.

Som bemærket ønsker vi både at se på organisationens udadvendte aktiviteter og dens mere indadvendte ekspressive udtryksformer med den tilføjelse, at grænserne mellem en forening og dens omgivelser kan være ganske flydende (Ahrne, 1994), hvad der får Zig Layton-Henry (1990) til at tale om »indvandrerforeningernes paradoks«: Nemlig, at de er engageret i et forsvar for indvandrernes kollektive identitet, på samme tid som de tager aktivt del i integrationsprocessen. Denne organisatoriske dualitet afspejler sig i de otte grundlæggende spørgsmål forskere sædvanligvis stiller til organisationen (jf. Lofland, 1996): 1) hvad er organisationens kognitive grundlag ved stiftelsen, dvs. dens ideologi, verdensanskuelse, interesser, og undergår de forandringer i organisationens levetid; 2) hvorledes er organisationen organiseret, dvs. ledelsesstruktur, fordeling af magt, indflydelse og ressourcer; 3) hvad har ført til dannelse af organisationen, dvs. hvilke økonomiske, organisatoriske, politiske, religiøse ol. interesser er på spil; 4) hvorfor slutter folk sig til organisationen og under hvilke betingelser; 5) hvad er organisationens strategier og målsætninger; 6) hvem er organisationens medspillere og hvilke alliance- og koalitions-

18 .   

dannelser indgår i dens strategier; 7) hvordan er reaktionen på organisationen, dvs. dens modstandere og mediernes omtale, og 8) hvilken indflydelse udøver organisationen på sine medlemmer og tilhængere, og har den nogen effekt på omgivelser.

Foreninger og forskningstraditioner Nogle af disse standardspørgsmål vil vi søge at kaste lys over i de følgende kapitler. Ikke i form af en teoristyret fremstilling, men som en bred beskrivelse af et meget nyt og sammensat forskningsfelt. Det hænger blandt andet sammen med, at vi har at gøre med organisationstyper, der spænder fra frivillige foreninger, interesseorganisationer, politiske partier til sociale bevægelser og protestbevægelser, der alle kan trække på deres egen forskningstradition, som der kort vil blive redegjort for i dette afsnit.

Foreningerne – ofte omtalt som frivillige foreninger – tillægges en særlig rolle i integrations- og demokratiseringsprocessen (Klausen & Selle, 1995; Gundelach & Torpe, 1997; Henriksen & Ibsen, 2001). Den sociologisk orienterede civilsamfundstradition fremhæver, hvorledes sociale fællesskaber i form af interesseorganisationer, foreninger, politiske partier og fagforeninger skaber mening, identitet og et socialt tilhørsforhold og derved fremmer fælles værdier, forståelse og tillid mellem mennesker, som rækker længere ud end de nære familierelationer. Disse tillidsbaserede relationer reducerer transaktionsomkostningerne mellem individerne og mellem samfundets institutioner, hvad der betragtes som en forudsætning for økonomisk vækst og øget demokratisering: »Argumentet er således, at individerne via organisationsdeltagelsen indlærer almene demokratiske procedurenormer, som baserer sig på universelle retfærdighedsprincipper for afgørelse af fællesanliggender mellem individer« (Gundelach & Torpe, 1997: 23). Der kan imidlertid rejses tvivl

    . 19

om betydningen af ansigt-til-ansigt kontakter i organisationer som »skoler i demokrati«; det er snarere, som hævdet af Selle & Strømsnes (1997), organisationerne som intervenerende institutioner mellem staten, det politiske system og borgerne, der er med til at styrke demokratiet (Warren, 2000).

Den politologisk orienterede forskning i interesseorganisationer lægger sig mere op ad sidstnævnte tolkning i og med, at den er mere tilbøjelig til at understrege forholdet mellem interessebaserede funktionelle organisationer og staten (Gaasemyr, 1979, Cawson, 1986; Ronit, 1998). Under overskrifter som (neo-)korporatisme, pluralisme og forhandlingsøkonomi undersøges hvorledes organisationerne (overvejende faglige organisationer og erhvervsorganisationer) forhandler og undertiden konflikter sig frem til aftaler med staten om fordelingen af ressourcer, implementering af lovgivning og kontrol med medlemmernes adfærd.

Disse interaktionsformer kan være mere eller mindre stabile rækkende fra velafgrænsede sektorer med et fast sæt af aktører, over segmenter til løst sammenskruede netværk af agenter, der skifter fra sag til sag.

Både foreningerne og interesseorganisationerne hører ind under rutinepolitikkens eller den institutionaliserede politiks område, som kun tillader, at bestemte interesser og krav bliver gjort til genstand for seriøs politisk forhandling. Hører man derimod til »taberne« i det politiske system til de marginaliserede eller på anden vis ikke mener, at ens interesser bliver tilstrækkeligt varetaget, har man mulighed for at organisere sig på anden vis – som social bevægelse (for en oversigt jf. Buechler, 2000; McAdam et al., 2001; Mikkelsen, 2002).

Sociale bevægelser opererer i spændingsfeltet mellem det etablerede politiske system og civilsamfundet (Rasmussen, 2002).

Nogle bevægelser har opbygget en professionel kampagnestab, der koordinerer og styrer bevægelsens mobiliseringsstrategier og aktioner, mens andre baserer deres eksistens på lokale sociale netværk og en fælles identitet. For begge bevægelsestyper

20 .   

gælder, at deres strategier, mobilisering af tilhængere og opbygningen af en fælles identitet formes af interaktionen med omgivelserne først og fremmest det politiske system. I periferien af de sociale bevægelser støder vi på flygtige og løst organiserede aktions- og protestgrupper. De manifesterer sig i kortvarige protester for siden at svinde hen. Årsagen til at vi kort har omtalt nogle centrale tendenser i studiet af forskellige organisationstyper ligger i, at organisationer udgør en af de væsentligste drivkræfter i individers aktiviteter og samfundsprocesser: »Organizations are social mechanisms that connect a large number of human wishes and hopes into common consolidated action« (Ahrne, 1994: 3; Scott, 1998). Det gælder ikke kun for etablerede sociale grupper og samfundsinstitutioner men i lige så høj grad marginaliserede grupper herunder indvandrere og flygtninge. De er om nogle afhængige af at koordinere deres ressourcer, at skabe sig en fælles identitet i nye omgivelser, samtidig med at de skal balancere mellem transnationale forbindelser og krav om integration i modtagerlandet.

Individuelle og familiemæssige strategier er nødvendige men ikke tilstrækkelige; skal man gøre sig håb om at blive hørt, at blive taget alvorligt af myndighederne og dominerende grupper i oprindelseslandet og i modtagerlandet, bliver man nødt til at organisere sig.

Kort sagt, organiseringen tjener til at styrke gruppens interne bånd, til at markere gruppens grænser over for andre, og til at føre krav frem i det politiske system. Derfor fremstår organiseringen både som konsensus og konf likt: Som konsensus fordi den harmoniserer forholdet mellem deltagerne ved at tilskrive dem en fælles identitet og ved at etablere alliancer med andre grupper og organisationer; som konflikt fordi organisering styrker mobiliseringen og koordineringen og dermed gruppens magtposition og synlighed i offentligheden.

Fordi vi har at gøre med forskellige etno-nationale grupper og forskellige organisationstyper i fire forskellige lande, kan

    . 21

det være vanskeligt at konstruere en sammenhængende teori om indvandrerorganisationernes udvikling. I stedet søger vi at opstillet et begrebsapparat og pege på nogle idealtypiske træk i udviklingen, som kan indfange faser og ændringer i organisationsstrukturen.

Indvandrerforeninger og integrationsprocesser Allerede en sporadisk viden om de første indvandrerforeninger og andre organisationer, som arbejdsmigranterne frekventerede i 1960’erne og 1970’erne, og hvad vi kan observere i dag, vidner om, at der er sket en markant ændring i organisationsformerne.

Zig Layton-Henry (1990) har i den forbindelse opstillet en idealtypisk fasemodel, der kan anvendes som afsæt for en nærmere diskussion. Typologien, som benyttes, er skitseret i figur 1.1, og viser hvorledes indvandrerorganisationerne ændrer sig over tid, spændt ud som de er mellem påvirkning fra oprindelseslandet og modtagerlandet.

Den første migrationsfase blev båret af unge mænd, som bevarede forbindelsen til hjemlandet og bestræbte sig på at sende penge tilbage til familien. De samledes ofte på cafér, i klubber og andre væresteder. En del meldte sig ind i den lokale fagforening, mens andre søgte at oprette selvstændige faglig-politiske organisationer på initiativ af politiske partier eller faglige sammenslutninger i hjemlandet. Det fik ofte hjemlandets regeringer og andre politiske organisationer til at etablere alternative faglige, politiske og kulturelle sammenslutninger i modtagerlandet.

Hjemlandets religiøse organisationer (nogle med tætte forbindelser til statsmagten) fulgte også udvandrerne tæt, og støttede oprettelsen af religiøse bevægelser i indvandrerlandet.

Under indvandringsprocessens anden fase stiftede de forskellige religiøse retninger skoler, ungdomsklubber og inviterede religiøse lærere og rådgivere til landet for at tage sig af indvan-

22 .   

Figur 1.1 En typologi over indvandrerorganisationer og deres orientering mod oprindelseslandet og modtagerlandet Orientering hovedsagelig mod Oprindelsesland

Både oprindelsesland og modtagerland

Modtagerland

Slægtskabs foreninger og landsbyforeninger

Rådgivnings centre

Integrations råd

Religiøse institutioner

Faglige etno-nationale sammenslutninger

Forældre-lærer sammenslutninger

Underafdelinger af hjemlandets politiske partier

Etniske erhvervsorganisationer

Beboerforeninger

Kulturelle sammenslutninger

Sports foreninger

Underafdelinger af hjemlandets politiske organisationer Oppositionelle revolutionære grupper

Religiøse skoler og sprogskoler

Lejerforeninger Politiske partier Fagforeninger

Ungdoms- og kvindeforeninger Finansierings institutioner Udviklingen over tid

Kilde: Layton-Henry (1990)

drerbørnenes uddannelse og tro. Den større opmærksomhed om andengenerationsindvandrere hænger sammen med familiesammenføringerne. De fleste indvandrere besluttede sig for at tage permanent ophold i indvandrerlandet, men ønskede fortsat at bevare kontakten til familie og slægtninge i hjemlandet og at dyrke deres oprindelige sprog og kultur. For at varetage disse interesser bliver indvandrerforældrene nødt til at involvere sig politisk i modtagerlandet både i form af et større engagement i eksisterende partier og organisationer men også ved at oprette og styrke egne organisationer. Det foregik bl.a. i samarbejde med de statslige og kommunale myndigheder, der ligeledes havde en interesse i, at unge andengenerationsindvandrere blev sluset ind i kontrollerbare institutionelle rammer. For at udvide dialogen

    . 23

mellem minoriteterne og majoriteten har man i flere lande oprettet lokale rådgivningscentre, der tager sig af sociale, kulturelle og økonomiske problemer.

De fleste indvandrere blev ved ankomsten beskæftiget som ufaglært eller faglært arbejdskraft, men med tiden har flere nedsat sig som selvstændige erhvervsdrivende. Det har øget behovet for kreditgivning, rådgivning og samarbejde mellem etniske erhvervsdrivende. Stigende huspriser har også lagt et ekstra pres på mange indvandrerfamilier. De har slået sig sammen i lejerog beboerforeninger for, i samarbejde med private (etniske) og kommunale myndigheder, at skaffe billige lån til køb af bolig eller til byggeri af nye huse.

Eksemplerne kunne fortsættes, men tanken er, at over tid vil indvandrerne blive tvunget til at samarbejde med modtagerlandets politisk-administrative system for at løse nogle presserende økonomiske, kulturelle og religiøse problemer: »Associations initially established to preserve the culture, religion, language and ethnic identity of migrant groups, are inevitably, over time, drawn into closer contact with the institutions and authorities of the country of settlement« (Layton-Henry, 1990:102). Men samarbejde er ikke tilstrækkeligt; ofte bliver indvandrerne og deres efterkommere nødt til at danne egne slagkraftige politiske organisationer eller bevægelser for overhovedet at blive taget alvorligt. Nogle af disse bevægelser, der ofte tager form af landsorganisationer og paraplyorganisationer, støttes af statsmagten i indvandrerlandet, som ad den vej søger at skabe sig en forhandlingspartner, der kan tjene som brobygger og mægler mellem minoriteterne og majoriteten: »Paradoxically then, even associations which are opposed to integration and assimilation contribute in the long term to the integration of their members in the host society« (1990: 110).

Den udvikling i organisationsformer og i integration som er skitseret oven for, kan vi til en vis grad genfinde i flere europæiske lande inklusive de nordiske; men at den historiske udvikling

24 .   

til tider går i andre retninger skyldes, at stadig nye grupper af indvandrere skal gøre deres egne organisationserfaringer, samt at staten kan ændre politik på området. Endelig skal der peges på, at nationale og internationale politiske begivenheder og transnationale politiske strømninger også spiller en rolle for organisationsudviklingen. Nogle af disse aspekter vil blive diskuteret i de følgende kapitler.

At studere indvandrereorganisationer i Norden Formålet med denne bog er først og fremmest at give en oversigt over den eksisterende forskning inden for området. At pege på temaer, metoder, forklaringer og det kildemateriale, som er blevet benyttet til at kortlægge indvandrerorganisationer i Sverige, Danmark, Norge og Finland. Der er store ligheder, men også markante forskelle i hvad der er skrevet om indvandrerorganisationer i de nordiske lande. Det beror dels på, at indvandringen til de nordiske lande har været meget forskellig, men også at landenes egne politiske institutioner har sat deres præg på forskningen. Set i en større international sammenhæng er det imidlertid lighederne som træder frem.

Vi har søgt at skabe en vis ensartethed i fremstillingen først og fremmest ved at give læseren et indtryk af indvandrerorganiseringens omfang og struktur (en egentlig detaljeret historisk fremstilling har det ikke været muligt at foretage). Det vil sige antallet af organisationer, lokalisering, typer af organisationer, etno-national sammensætning, økonomi, deres indre liv og udadvendte aktiviteter. Dertil kommer halv-offentlige indvandrerråd, solidaritetsorganisationer og de konflikter som udspiller sig mellem racistiske og anti-racistiske bevægelser. Disse temaer kan ikke rummes inden for den eksisterende forskning; derfor har den enkelte forfatter og tilknyttede institution enten igangsat ny forskning eller fået adgang til aktuelle data om indvan-

    . 25

drerorganisationer produceret af andre forskere. Det har øget sammenligneligheden og skabt et mere solidt grundlag for de fremlagte resultater og konklusioner.

Indvandrerorganisationerne og deres bidrag til integrationen af indvandrere og flygtninge i de nordiske lande er bogens centrale tema. De enkelte kapitler giver desuden et kort rids af indvandringen og den førte integrationspolitik. I det afsluttende kapitel diskuteres ligheder og forskelle i organisationsstrukturen i de nordiske lande herunder organisationernes placering i spændingsfeltet mellem marginalisering, integration og demokrati.

Der gøres endvidere forsøg på at uddrage, hvad vi kan lære af de herskende teorier inden for området, og afslutningsvis kommer vi med nogle bud på fremtidige forskningsopgaver.

Litteratur Ahrne, Göran (1994): Social Organizations.

Interaction inside, outside and between organizations, London: Sage.

Buechler, Steven (2000): Social Movements in Advanced Capitalism, Oxford: Oxford University Press.

Castles, Stephen & Mark J. Miller (1993): The Age of Migration. International Population Movements in the Modern World, London: Macmillan.

Castles, Stephen & Godula Kosack (1985, 2. edt.): Immigrant Workers and Class Structure in Western Europe, Oxford: Oxford University Press.

Cawson, Alan (1986): Corporatism and Political Theory, London: Blackwell.

Coleman, David (1999): »International indvandring til Europa på tærsklen til år 2000«, I David Coleman og Eskil Wadensjö (red.): Indvandringen til Danmark.

Internationale og nationale perspektiver, København: Spektrum.

Eisenstadt, Samuel (1970): »The Process of Absorbing New Immigrants in Israel«, i

Samuel Eisenstadt, et al.(eds.): Integration and Development in Israel, Jerusalem: Isreal University Press.

Gundelach, Peter & Lars Torpe (1997): »Social kapital og foreningernes demokratiske rolle«, i Politica, 29. årg., nr. 1.

Gaasemyr, Jostein (1979): Organisasjonsbyråkrati og korporativisme, Oslo: Universitetsforlaget.

Henriksen, Lars Skov & Bjarne Ibsen (2001): Frivillighedens udfordringer – nordisk forskning om frivilligt arbejde og frivillige organisationer, Odense: Odense Universitetsforlag.

Indvandrerforskning i Danmark. København: Statens Samfundsvidenskabelige Forskningsråd, 1983.

Klausen, Kurt Klaudi & Per Selle (1995) (red.): Frivillig organisering i Norden, Oslo: Tano.

Layton-Henry, Zig (1990): »Immigrant Associations«, I Zig Layton-Henry (ed.): The Political Rights of Migrant Workers in Western Europe, London: Sage.

26 .   

Lofland, John (1996): Social Movement Organizations. Guide to Research on Insurgent Realities. Aldine de Gruyter.

McAdam, Doug, Sidney Tarrow & Charles Tilly: Dynamics of Contention, New York: Cambridge University Press.

Mikkelsen, Flemming (red.) (2002): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Moch, Leslie Page (1992): Moving Europeans.

Migration in Western Europe since 1650, Bloomington & Indianapolis, Indiana University Press.

Nielsen, Jørgen (2. edt., 1995): Muslims in Western Europe, Edinburgh: Edinburgh University Press.

Olson, Johan P. (1990): Demokrati på svenska, Stockholm: Carlssons.

Park, Robert E. (1950): Race and Culture, London.

Rasmussen, Søren Hein (2002): »Græsrødder, partier og demokrati«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Rex, John (1961): Key Problems of Sociological Theory, London: Routledge & Kegan Paul.

Rex, John og Beatrice Drury (eds.) (1994): Ethnic Mobilization in a Multi-cultural Europe, Aldershot: Avebury.

Rex, John, Joly Daniele og Czarina Wilpert (eds.) (1987): Immigrant Associations in Europe, Aldershot: Gower.

Ronit, Karsten (red.) (1998): Interesseorganisationer i dansk politik, København: Juristog Økonomforbundets Forlag.

Schwartz, Jonathan (2002): »Introduktion«, I Jonathan Schwartz (red.): Medborgerskabets mange stemmer, Magtudredningen: Institut for Statskundskab, Århus.

Scott, W. Richard (4. edt., 1998): Organizations. Rational, Natural, and Open Systems, New Jersey: Printice Hall.

Soysal, Yasemin Nuhoglu (1994): Limits of Citizenship: Migrants and Postnational Membership in Europe, Chicago: University of Chicago Press.

Vertovec, Steven (1999): »Social Cohesion and Tolerance«. I Jan Hjarnø (ed.): From Metropolis to Cosmopolis (Esbjerg: DAMES, papers, migration No. 30).

Warren, Mark E. (2000): Democracy and Association, Princeton: Princeton University Press.

27

kapitel 2

Invandrarorganisationer i Sverige1 Inledning Föreningslivet i Sverige har en lång tradition. Statistiska centralbyrån (SCB) uppskattar i den preliminära rapporten Föreningslivet i Sverige 1992–2000 att 90 procent av Sveriges befolkning år 2000 är medlemmar i någon typ av förening eller organisation.

70 procent är medlemmar i fler än en förening vilket innebär att 75 procent av de som är medlemmar i en förening också är medlemmar i flera. Totalt sett beräknar SCB att det svenska föreningarna består av 18 820 000 medlemmar (preliminär version av SCB:s levnadsförhållandeundersökning om föreningslivet i Sverige, ULF, 2001, s. 3f). Från dessa siffror förstår vi att föreningslivet i Sverige är rikt och mångfacetterat.

Deltagande i och bildandet av föreningar utgör en viktig del i frågan om socialt och politiskt engagemang för grupper som på ett eller annat sätt är marginaliserade i samhället. Många av de personer och grupper som inte är födda i Sverige utan har immigrerat till Sverige betraktas i mångt och mycket som marginaliserade, ekonomiskt, socialt och politiskt. En viktig väg till en integrering i det svenska samhället skulle kunna tänkas utgöras av deltagande i föreningslivet och bildandet av egna organisationer som t.ex. kan verka som intresseorganisationer.

Detta kapitel kommer att uppehålla sig vid det som i den allmänna men också i den politiska debatten ofta kallas för »invandrarföreningar« i Sverige. Kapitlet kommer att behandla dessa organisationer, dess utseende, struktur och roll i det svenska samhället.

Vi har i den forskning som har bedrivits på området letat efter en explicit definition av termen »invandrarorganisation«, dock

28 .   

utan framgång. Inte heller när det blir en fråga om offentlig statistik finns det någon explicit definition av »invandrarföreningar« (se Häll, 1994, samt preliminär version av SCB:s levnadsförhållandeundersökning om föreningslivet i Sverige, ULF, 2001).

Kontakter med Immigrantinstitutet, som är ett forsknings och dokumentationscentra om invandrare och flyktingar, beläget i Borås visar att de använder sig av följande definition. De organisationer och föreningar vars medlemmar till mer än 50 procent är invandrare kan tillföras kategorin invandrarorganisationer. Immigrantinstitutets definition är alltså helt och hållet en demografisk definition. Denna definition är en bra början, men har också en praktisk implikation då den centrala frågan blir, som en informant från en av föreningslivets samverkansorganisationer i Malmö uttryckte det: »Vilken förening har flest invandrare? Håkanstorps BK, eller Iransk-svenska föreningen?« Svaret på frågan är långt ifrån en självklarhet. Utgångspunkten för en studie där den demografiska definitionen används kommer följaktligen att bli hela det svenska föreningslivet där varje enskild förenings medlemssammansättning kartläggs. Det blir med andra ord ett tämligen stort och tidskrävande arbete då det svenska föreningslivet, som ovan nämnts, uppskattas ha 18 820 000 medlemmar.

Ovanstående resonemang visar att det behövs något annat som hjälper oss att bestämma vad som skulle kunna tillföras kategorin »invandrarorganisationer«. Till den demografiska definitionen skulle en social och kulturell dimension kunna läggas, dvs. att till »invandrarorganisationer« tillföra föreningar som till största delen består av invandrare och har en social och kulturell prägel på sin verksamhet, ofta kopplade till en viss nationell eller etnisk grupp.

Den sociala och kulturella dimensionen ofta kopplad till etniska och nationella grupper är en dimension som uppmärksammats och uppmuntrats genom åren i den tidigare forskningen, men också som vi ska se, i den politiska debatten (Södergran, 2000, s. 11). Studier som gjorts om »invandrarorganisationer« har

   . 29

i Sverige fokuserat på en eller flera etniska eller nationella gruppers organisationer, t.ex. har Bäck (1983) studerat alla riksorganisationer som kan tillföras denna kategori, Bäck och Peura (1990) har studerat finska och jugoslaviska föreningar och Jaakkola (1983; 1987) har studerat finska organisationer. Därför kan det vara fruktbart att istället för »invandrarorganisationer« använda begreppet etno-nationella organisationer eller etno-nationella föreningar.

Föreliggande studie kommer alltså att fokusera på föreningar bildade på etnisk eller nationell grund där den sociala och kulturella dimensionen är central. Detta gör att antalet föreningar som studeras går att avgränsa, det blir fråga om en kategori som dock inte är uteslutande eftersom en förening kan ha många olika »identiteter« t.ex. som idrottsförening, kulturförening eller politisk förening. Att på detta sätt definiera begreppet etno-nationella organisationer innebär också att medlemmarna i organisationerna innehar både en subjekt- och objektsposition, dvs. organisationerna är startade av dem själva för dem själva.

Etno-nationella organisationer i den svenska forskningen Etno-nationella organisationer och föreningar har, skulle vi vilja hävda, spelat en relativt undanskymd roll i den svenska samhällsvetenskapliga forskningen, speciellt i den forskning som bedrivits de senaste tio åren. Etno-nationella organisationer har i den empiriska forskningen oftast behandlats i förbifarten och få studier ägnar mycket tid åt dessa organisationer.

Dock utfördes under 1980 -talet och det tidiga 1990 -talet en del forskning på området. Exempel på empiriska studier från denna tid är Henry Bäcks Invandrarnas riksorganisationer (1983); Magdalena Jaakkolas Sverigefinländarnas etniska organisationer (1983), Informal networks and formal associations of Finnish immigrants in Sweden (1987) och Den etniska mobiliseringen av Sverigefinnarna (1989); Henry Bäck och Markku Peuras Finska och Jugoslaviska in-

30 .   

vandrarföreningar i Sverige (1990). Den empiriska forskningen från denna tid domineras av de finska organisationerna i Sverige.

Detta torde häröra från det faktum att den finska gruppen utgör Sveriges största och äldsta invandrargrupp. Det beror också på att de finska organisationerna har lyckats att mobilisera sig politiskt på ett sätt som saknar motstycke bland invandrargrupper i Sverige.

Det finns också exempel på mer teoretiskt och kritiskt inriktad forskning kring etno-nationella organisationer i Sverige.

Ett.ex.empel på denna forskning är Carl-Ulrik Schierups artikel »The ethnic tower of Babel« i Schierup och Åhlund Paradoxes of multiculturalism (1991). Vi kommer under rubriken »Från invandrarpolitik till integrationspolitik« att närmare gå in på denna artikel.

Från 1990 -talet och framåt är det mera tunnsått med forskning kring etno-nationella organisationer i Sverige. Bäck och Soininen diskuterar kring dessa organisationer i Invandrarna, demokratin och samhället – Om invandrares politiska deltagande i dagens Sverige (1996), men den största delen av det empiriska materialet som berör etno-nationella organisationer utgörs av material som är insamlat, och presenterat, under första delen av 1980 -talet.

I skrivande stund pågår, oss veterligt, inte mycket forskning kring etno-nationella organisationer. Dock forskar två doktorander på sociologiska institutionen, Stockholms universitet om etno-nationella organisationer. Abbas Emamis forskning är inriktad mot etno-nationella organisationer med fokus på iraniers frivilliga organisationer i Sverige (Stockholms universitet, Sociologiska institutionens hemsida). Osman Aytars forskning inriktar sig mot etnisk och transetnisk organisering i integrationsprocessen och interaktionen mellan stat och etno-nationella organisationer (Aytar, 2002 och Stockholms universitet, Sociologiska institutionens hemsida).

   . 31

Disposition I detta kapitel sker en kartläggning av hur många etno-nationella organisationer som finns i Sverige 2002, antalet medlemmar, verksamhetsområden, och geografisk spridning. Vi kommer också mycket kort att diskutera vilken funktion dessa organisationer kan tänkas spela i det svenska samhället och vilken roll de kan tänkas spela i integrationsprocessen. Detta kommer att göras genom en presentation av material som samlats in under 2002.

Materialet består av uppgifter om medlemsantal och föreningar samt verksamhetsberättelser från de riksförbund bildade på etnisk eller nationell bas som får bidrag från Integrationsverket.

Dessa riksförbund är, som vi ska se, ofta indelade i geografiskt avgränsade lokalföreningar. För att få en bild av den lokala nivån där mycket av den viktigaste aktiviteten kan antas ske har intervjuer med 20 representanter för lika många lokala föreningar i Malmö genomförts. På detta sätt hoppas vi kunna ge en illustrativ bild av etno-nationella organisationer verksamma i dagens Sverige och genom detta fylla en del av, den förhållandevis, stora lucka som finns i dagens samhällsvetenskapliga forskning kring etno-nationella organisationer i Sverige.

Innan vi ger oss in på att presentera materialet kommer vi att ge en kort bakgrund om invandring till Sverige, den svenska invandrar- och integrationspolitiken samt valdeltagande och föreningsengagemang bland invandrare i Sverige. En kort diskussion kring rasistiska och antirasistiska organisationer kommer också att presenteras.

När det gäller den svenska invandrar- och integrationspolitiken har den spelat en central roll för bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige och dessa organisationers verksamheter.

Vi kommer därför att i avsnittet om invandrar- och integrationspolitiken dels beskriva politikens allmänna utveckling men också specifikt fokusera på politikens betydelse för bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige.

32 .   

Invandring till Sverige Sverige var fram till 1930 -talet ett utvandringsland, men under 1930 -talet översteg antalet invandrare till Sverige för första gången antalet utvandrare. Under andra världskriget och direkt efter krigsslutet kom flyktingar till Sverige från framför allt Baltikum och Polen. Förutom dessa flyktingströmmar och de flyktingar som kom till Sverige från Ungern 1956 och från Tjeckoslovakien 1968 kan perioden från krigslutet fram till 1970 -talet karaktäriseras som en tid då invandringen till Sverige dominerades av arbetskraftsinvandring. Denna möjliggjordes enligt Lundh och Ohlsson (1999, s. 56f) av tre viktiga förändringar i invandringspolitiken. För det första slöts en överenskommelse mellan de Nordiska länderna om en gemensam nordisk arbetsmarknad 1954. För det andra försökte Sverige organisera en kollektiv överföring av utomnordisk arbetskraft och för det tredje skedde en allmän liberalisering av utlänningslagen i Sverige. Immigrationen blev på detta sätt en del av den svenska arbetsmarknadspolitiken där myndigheter och företag var eniga om inriktningen (Svanberg & Tydén, 1992, s. 328).

Den genomsnittliga invandringen till Sverige under 1940 talet uppgick till 30 000 personer per år för att därefter sjunka något under 1950 -talet. Under 1960 - och 1970 -talen ökade den genomsnittliga invandringen till Sverige till 40 000 personer om året. De invandrare som kom till Sverige från krigslutet fram till 1970 -talet kom från de nordiska och europeiska länderna. 1950 och 1960 -talens invandring till Sverige utgjordes till 60 procent av nordisk invandring, då i synnerhet invandrare från Finland som än idag utgör den enskilt största invandrargruppen i Sverige (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 26ff). 1967 skärptes den svenska invandringspolitiken då utomnordiska medborgare måste ha sitt arbetstillstånd och sin bosättning ordnad före ankomsten till Sverige. I praktiken innebar detta ett stopp på den spontana ar-

   . 33

betskraftsinvandringen men i realiteten fortsatte den kollektiva arbetskraftsrekryteringen då regeringen förordade detta (Appelqvist, 2000, s. 184).

Under 1950 -talet var den Västeuropeiska andelen av invandringen till Sverige som störst, därefter har Västeuropas andel successivt minskat i betydelse. De största grupperna från Västeuropa som invandrade innan 1970 utgjordes av tyskar och österrikare som tillsammans stod för 75 procent av den Västeuropeiska invandringen. (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32). Den största Sydeuropeiska gruppen som invandrade till Sverige under 1940 - och 1950 -talen var italienare. Under 1950 -talet ökade invandringen från Grekland så att den grekiska gruppen under 1960 -talet kom att bli den dominerande Sydeuropeiska gruppen. Från 1963 och fram till 1971 började invandringen från f.d. Jugoslavien att tillta och denna grupp kom så småningom att bli den största enskilda invandrargruppen näst efter den finländska (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32).

Från och med 1970 -talet förändras invandringsmönstret till Sverige. Denna förändring tillskrivs det definitiva stopp för arbetskraftsinvandring som 1972 infördes. Den tidigare arbetskraftsinvandringen från de nordiska, väst- och sydeuropeiska länderna minskar i antal och ersätts med en omfattande flykting- och anhöriginvandring från östeuropeiska länder och länder utanför Europa. Under perioden från 1950 -talet och fram till 1967 utgjorde flyktinginvandringen till Sverige bara 5 procent av den totala invandringen vilket ska jämföras med perioden mellan 1980 och 1997 då 42 procent av uppehållstillstånden beviljades på grund av flyktingskäl eller flyktingliknande skäl samt 48 procent på grund av anknytningsskäl (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 38ff).

I detta sammanhang är det viktigt att tänka på det faktum som Winai Ström pekar på: »Troligen var det många flyktingar som kom som arbetskraftsmigranter under denna period tidigare [fram till 1972]. I varje fall finns stöd för påståendet att utvand-

34 .   

ringsbenägenheten var mycket större bland dem som var utsatta för våld och förtryck« (Winai Ström, 1992, s. 24). Detta eftersom mycket av arbetskraftsrekrytering skedde från länder som då var diktaturer som Jugoslavien, Turkiet, Grekland och Spanien, (se också Appelqvist, 2000, s. 186 samt SOU 1996:55, s. 40).

Den nordiska invandringen minskade under 1980 - och 1990 talen både i relativa och absoluta tal, den relativa nordiska invandringen minskade under 1980 -talet till 30 procent, en minskning som under 1990 -talet fortsatte ner till 20 procent. I absoluta tal innebär detta att den nordiska invandringen fram till 1971 uppgick till 20 000 personer i genomsnitt per år, en siffra som under 1980 - och 1990 -talen sjönk till 10 000 personer (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32f).

Invandringen från f.d. Jugoslavien ökade kraftigt från slutet av 1980 -talet på grund av oroligheterna i landet och kulminerade 1993 och 1994 då hälften av de som invandrade till Sverige under dessa år kom från f.d. Jugoslavien (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 37).

Invandringen från länder utanför Europa stod fram till 1970 för en tiondel av den totala invandringen. Både den relativa andelen och det absoluta invandringsantalet har ökat successivt under hela perioden från 1970. Från 1985 och framåt har 23 000 personer per år invandrat till Sverige från utomeuropeiska länder. 1992 utgjorde den utomeuropeiska invandringen omkring hälften av den totala invandringen till Sverige (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 33f).

Invandringen från Latinamerika ökade som ett resultat av militärkuppen i Chile 1973. Från 1987 till 1989 invandrade över 5 000 personer per år från Chile. Invandringen från den afrikanska kontinenten har successivt ökat. Slutet av 1980 -talet och under 1990 -talet är det framför allt människor från Etiopien och Somalia som har kommit till Sverige. Samma trend gäller för invandringen från Asien. Idag utgör de irakiska och iranska grupperna två av de sex största invandrargrupperna i Sverige (se Tabell 2.1) (Lundh & Ohlsson; 1999, s. 34ff).

   . 35

Från invandrarpolitik till integrationspolitik I samband med regleringen av invandringen under början av 1970 -talet initierades de första åtgärderna för att underlätta invandrares anpassning till livet i Sverige. Tidigare hade denna anpassning skett med de verktyg som stod tillbuds inom ramarna för den generella välfärdspolitiken.

Den rådande uppfattningen under 1960 -talet var att de invandrare som skulle stanna i Sverige och inte tänkte återvända till ursprungslandet snabbt skulle anpassas till och assimileras in i det svenska samhället. Assimilationspolitiken formulerades dock aldrig som en statlig politik (SOU 1996:55, s. 26). Avsaknaden av en formulerad statlig politik började emellertid ifrågasättas och 1968 tillsattes Invandrarutredningen (IU) i syfte att utreda och Tabell 2.1 Antal utrikes födda i Sverige den 31december år 2000 indelat i områden och de sex största enskilda invandrargrupperna Region (Land)

Norden Finland Norge Europa utom Norden Bosnien-Hercegovina F.d. Jugoslavien Afrika Nordamerika Sydamerika Asien Iran Irak F.d. Sovjetunionen Oceanien Okänt land Totalt Källa: Statistisk årsbok för Sverige 2002, SCB.

Antal utrikes födda

279 631 195 447 42 664 330 018 51 526 71 972 55 138 24 312 50 853 253 024 51 101 49 372 7 584 2 981 257 1 003 798

36 .   

kartlägga invandrares och minoriteters situation i Sverige samt föreslå åtgärder för att underlätta anpassningen till det svenska samhället. Utredningen kan sägas utgöra startskottet för en helhetssyn på invandrarpolitiken där ambitionen var att behandla invandrare jämlikt med infödda (Öberg, 1994, s. 58).

1969 inrättades Statens invandrarverk som skulle ha det övergripande ansvaret för den svenska invandrings-, invandrar-, och flyktingpolitiken. Invandrarutredningens slutbetänkande, SOU 1974:69 utgör en viktig milstolpe i den svenska invandrarpolitiken där tre viktiga invandrarpolitiska mål, Jämlikhet, Valfrihet och Samverkan, föreslogs bli den svenska invandrarpolitikens nya ledstjärnor.

De invandrarpolitiska målen innebar att invandrare skulle beredas likvärdiga livsvillkor som de som gällde för den övriga befolkningen. Jämlikhetsmålet innefattade inte bara den materiella standarden utan invandrare skulle också integreras (i dess vidaste betydelse) i det svenska samhället genom utbildning i språk och samhällsorienterade ämnen samtidigt som de skulle beredas möjlighet att bevara sitt hemspråk och sin kultur. Valfrihetsmålet innebar att enskilda invandrare själv skulle få välja i vilken utsträckning de skulle behålla sitt ursprungliga språk och sin ursprungliga kultur. Samverkansmålet innebar att politiken skulle inriktas på att skapa ett brett samarbete byggt på ömsesidig tolerans mellan majoritets- och minoritetsbefolkningen.

Invandrarutredningens betänkande antogs av riksdagen 1975 (Södergran, 2000, s. 51). 1975 års proposition innebar också att invandrare fick rösträtt i kommunval, landstingsval, val till kyrkofullmäktige och val av präster. Lagen trädde i kraft 1976 vilket också var ett valår i Sverige (Södergran, 2000, s. 52).

1975 års invandrarpolitik låg i princip fast fram till 1997 då regeringen lade fram propositionen 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik. Propositionen innebär ett markant brott mot den invandrarpolitik som förts sedan 1975. Regeringen menar i propositionen att

   . 37

invandrarpolitiken ska ersättas av en integrationspolitik som är både vidare och mer generell i sin karaktär än den tidigare invandrarpolitiken. Det grundläggande synsättet i den nya integrationspolitiken är att politiken inte enbart riktar sig mot invandrare som 1975 års politik gjorde, utan denna ska istället uppfattas som en generell samhällfråga som riktar sig till alla inom Sveriges gränser. De invandrarpolitiska insatser som riktar sig enbart till invandrare ska begränsas till den första tiden som de tillbringar i Sverige. Regeringen menar att integrationsprocessen skall ses som en ömsesidig process som förutsätter ett aktivt deltagande från både invandrare och infödda invånare i Sverige.

Propositionen resulterade i inrättandet av en ny statlig myndighet med det övergripande ansvaret i integrationsfrågor i Sverige.

(Södergran, 1998, s. 50f) Detta innebar att Statens invandrarverk (SIV) i princip delades till två myndigheter där Integrationsverket fick det övergripande ansvaret för integration och där Migrationsverket fick det övergripande ansvaret för invandringen och flyktingmottagning.

Om vi nu vänder blicken mot invandrar- och integrationspolitikens inverkan på bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige kan vi se att efter 1975 års invandrarpolitiska fastslagning av samverkansmålet infördes ett statligt bidragssystem på förslag av (IU) med syfte att främja bildandet av »invandrarorganisationer« (Södergran, 2000, s. 11). Politiken betonade vid den här tiden organisationernas hemlandsfunktion samt organisationernas syfte att upprätthålla den egna kulturen och identiteten (SOU 1974:69, s. 289). Budgetåret 1975/76 var det första året som stödet betalades ut.

Den politiska betoningen på organisationernas kulturbevarande funktion stod sig fram till 1984 då ett perspektivskifte skedde i och med 1984 års invandrarpolitiska skrivelse SOU 1984:58. I skrivelsen betonades förutom den kulturbevarande funktionen också »föreningarnas sociala och integrativa funktion utifrån framförallt det invandrarpolitiska samverkansmålet« (SOU 1996:55, s. 132). En

38 .   

förskjutning skedde därmed och de etno-nationella organisationernas roll som intresseorganisationer uppmärksammades tillsammans med den kulturbevarande funktionen.

Den politiska betoningen på organisationernas kulturbevarande funktion har fått till följd att organisationerna med Lena Södergrans ord har »hänvisats till en intern och icke direkt politisk, för att inte säga folkloristisk och etniskt nätverksbetonad, mobilisering och verksamhet« (Södergran, 2000, s. 11). Ett förhållande som har granskats närmare av forskare som Carl-Ulrik Schierup (1991). Enligt Schierup måste en organisation som vill bli en riksorganisation i princip visa att den inte har några religiösa eller politiska intressen, varken i Sverige eller i ursprungslandet. Med andra ord blir organisationen helt och hållet bildad på en »etnisk grund«. En etnisk grund som mer är en produkt av den svenska sociala ingenjörskonsten än en produkt av den sociala verkligheten (Schierup, 1999, s. 119). Men att bli ett »etniskt riksförbund« är viktigt eftersom det ger tillgång till viktiga organisationsbidrag som är tillgängliga under en lång tid. Dessa bidrag är dock inte enbart av godo.

The subsidy system is a form of political socialization in that it provides a means of curbing the immigrants’ potential for developing forms of consciousness and organization that might break the norms and frameworks of the established political consensus (Schierup, 1991, s. 120).

Den officiella mångkulturella ideologin i Sverige menar Schierup fungerar på ett dubbelt och motsägelsefullt sätt som inte främjar den rådande integrationstanken. Å ena sidan transformeras, assimileras och standardiseras invandrarnas kultur och politiska uttryck så att det ska passa det svenska samhället. Å andra sidan definieras individuella etniska och kulturella grupper som kulturellt unika och organisatoriskt separerade från varandra väl gömda i »etniska konserver«. Denna »etnifiering« stoppar

   . 39

effektivt allt formulerande av gemensamma politiska intressen som överskrider etniska och kulturella gränser (Schierup, 1991, s. 120).

A constructed muliculturalism becomes an ethnic tower of Babel, a victim to non-communication and political restraint. At the center of the bureaucratic embrace, a monological monitoring turns the multicultural dialogue into rhetoric. [---] Fractured and depoliticised by the cultural structuring of their associations and marginalized within political parties, trade unions and other mainstream ‘folk movements’, they tend to end up in a power vacuum – a political backwater (Schierup, 1991, s. 121).

Frågan för framtiden är enligt Schierup om de etno-nationella organisationerna kan lyckas bryta den fragmenterade och politiskt »tysta« kulturen som den svenska administrationen har utsatt dem för (Schierup, 1991, s. 134). För att verkligen uppnå en politisk pluralism i Sverige måste vi dessutom bryta den »etniska absolutismens« hegemoni som, enligt Schierup ofta har varit de invandrade minoriteternas egen diskurs och basen för deras organisering (Schierup, 1991, s. 134). Schierup är dock något oklar när det gäller vilken typ av organisationer som skulle »ersätta« de etno-nationella, är det redan existerande »svenska« organisationer eller är det nya organisationer som inte har etniciteten som sin primära organiseringsgrund, som skulle utgöra en »bättre« form av organisering? Vi ska inte här närmare gå in på eventuella svar på denna fråga men frågan är viktig att tänka på i detta sammanhang.

För att nu övergå till bidragssystemet så har detta idag ändrats så att vissa delar av bidraget är öppet för andra organisationer än de etniska. Statsbidragen regleras idag i förordningen (2000:216) om statsbidrag till organisationer som främjar integration. Statsbidraget består av tre olika bidrag, organisationsbidrag som ska täcka administrativa kostnader, verksamhetsbidrag för verksam-

40 .   

heter som främjar integration och projektbidrag för integrationsprojekt. För organisations- och verksamhetsbidraget gäller att organisationen: 1. till övervägande del har medlemmar med invandrarbakgrund, 2. bedriver sin verksamhet i Sverige, 3. har en riksomfattande organisation med tillfredsställande geografisk spridning i förhållande till dem som utgör organisationens medlemsunderlag, 4. har minst 1 000 betalande medlemmar, 5. själv bekostar sin verksamhet, 6. är demokratiskt uppbyggd, 7. har bedrivit verksamhet som främjar integration under minst två år, och 8. har formulerat en plan där det beskrivs hur organisationen planerar att främja integration under de närmaste åren.

Dessutom kan ett speciellt etableringsbidrag betalas ut till organisationer som inte uppfyller vilkoren i punkterna 3, 4 och 7.

Projektbidraget kan ges till alla organisationer som främjar integration, i särskilda fall även till kommuner och myndigheter.

Skillnaderna mellan den tidigare förordningen som reglerade statsbidragen (SFS 1986:472) och den nya förordningen kan inte sägas vara särskilt stora, den största skillnaden är att projektbidrag kan betalas ut till alla organisationer som bedriver integrationsarbete.

Verksamhetsbidraget grundas på organisationens aktiva föreningar. Målet med verksamhetsbidraget är under 2002–2004 att: • Nyanlända ges bättre möjligheter till egen försörjning och delaktighet i samhällslivet under sin första tid i Sverige.

• Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett

   . 41

etnisk och kulturell bakgrund främjas och etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism motverkas och förebyggs.

• Kunskapen om levnadsvillkor och samhällsutveckling inom olika samhällssektorer ur ett integrationspolitiskt perspektiv ökar.

Frågan är hur detta nya bidragssystem kommer att påverka organisationerna och dess verksamheter. Det kan vara för tidigt att uttala sig om detta eftersom organisationerna inte har fått bidraget enligt det nya systemet mer än ett år.

Valdeltagande och representation Vart fjärde år sker val till Riksdagen, landstingsfulläktige och kommunalfullmäktige i Sverige 2 . Utländska medborgare bosatta i Sverige har haft rösträtt i landstings- och kommunfullmäktigevalen sedan 1976. De utländska medborgarna utgjorde 5 procent av samtliga som hade kommunal rösträtt vid valet 1998. De data som redovisas i Tabell 2.2 gäller bara för kommunalvalen men enligt SCB är skillnaderna små mellan landstings- och kommunalvalen.

Valdeltagandet bland de utländska medborgarna följer en klar och tydlig trend. Från att ha startat på en låg nivå på 60 procent 1976 har valdeltagandet sjunkit till en ännu lägre nivå om 35 procent 1998. Detta ska jämföras med det totala valdeltagandet i kommunalvalen 1998 som uppgick till 78,6 procent (SCB, 1999, s. 72).

De grupper som hade högst valdeltagande i kommunalvalet 1998 var tyska och chilenska medborgare, med ett deltagande på 49 respektive 47 procent. De chilenska medborgarna har traditionellt haft ett högt valdeltagande och har toppat statistiken i valen 1985, -88, - 91 och - 94, men har nu minskat sitt valdeltagande markant. Medborgare i F.d. Jugoslavien har, ef-

42 .   

Tabell 2.2 Valdeltagande i procent bland utländska medborgare i kommunfullmäktigvalen 1976–1998. Efter medborgarskapsland Land

Bosn.–H. Chile Danmark Finland Irak Iran F.d. Jugosl.

Norge Polen Storbritan.

Turkiet Tyskland USA Samtliga

–76

–79

–82

– – 57 56 – – 66 59 64 71 63 67 45 60

– – 46 51 – – 56 54 59 57 62 64 45 53

– – 49 49 – – 52 52 54 55 61 61 47 52

–85

– 77 46 45 – 38 45 49 47 54 54 59 45 48

–88

– 70 41 39 – 39 38 45 40 50 54 52 44 43

–91

– 65 42 35 – 41 35 46 36 48 51 51 43 41

–94

– 59 45 40 42 41 2 42 32 48 47 51 40 40

–98

31 47 38 35 26 30 19 39 27 39 39 49 38 35

Källa: Allmänna valen 1998, Del 4, SCB.

ter att ha legat på eller över genomsnittet i valen 1976, -79 och -82, väsentligen minskat sitt deltagande och hade i valet 1998 det lägsta valdeltagandet bland utländska medborgare på bara 19 procent. Både irakiska och polska medborgare hade ett lågt valdeltagande i valet 1998. De nordiska medborgarna har sedan det första valet 1976 legat på eller marginellt under genomsnittet för utländska medborgare, med undantag för de finländska medborgarna i valet 1991 som låg väsentligt under genomsnittet.

Den tydligaste trenden är alltså att de utländska medborgarna minskar sitt valdeltagande. Detta måste ses som en dyster trend som i förlängningen kan vara förödande både för de invandrade grupperna men också för det svenska samhället i stort, då en stor del av den svenska befolkningen ställer sig eller ställs utanför det politiska deltagandet.

Hur väl representerade är då de som är födda utomlands och

   . 43

de som är utländska medborgare i riksdagen, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige? Vi har endast funnit statistik från valen 1994 vilket innebär att de senaste valen 1998 och 2002 inte finns med. I valen 1994 valdes 13.550 kommunfullmäktigeledamöter, 1 777 landstingsfullmäktigeledamöter och 349 riksdagsledamöter. Av de kommunfullmäktigeledamöter som valdes var 625 stycken (4,6 procent) födda utomlands och 119 stycken (0,9 procent) utländska medborgare. Av de landstingsfullmäktigeledamöter som valdes var 78 stycken födda utomlands (4,4 procent) och 8 stycken (0,5 procent) var utländska medborgare. Av de riksdagsledamöter som valdes var 7 stycken (2 procent) födda utomlands (Bäck & Soininen, 1996, s. 57). Vid valet 1994 räknar Bäck och Soininen med att de som är födda utomlands utgör ungefär 10 procent av befolkningen i Sverige. Detta innebär att De utrikes födda enbart har hälften av den representation som de skulle haft om representationen motsvarat gruppens andel av befolkningen (Bäck & Soininen, 1996, s. 57).

Föreningsengagemang Hur ser föreningsengagemanget ut i Sverige idag? Utifrån statistik från Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökning 1992 diskuterar Henry Bäck och Maritta Soininen i Invandrarna, demokratin och Samhället (1996) hur föreningsengagemanget generellt sett ut bland den invandrade befolkningen.

Vi kan i tabell 2.3 se hur invandrarnas föreningsengagemang följer en skala där å ena sidan andra generationens invandrare i stort sett uppvisar samma grad av engagemang som infödda svenskar och där å andra sidan utländska medborgare uppvisar den lägsta graden av engagemang.

Nästa fråga blir följande: Finns det skillnader mellan infödda svenskar och invandrares engagemang i olika typer av föreningar? Enligt Bäck och Soininen är föreningsengagemanget i högsta

44 .   

Tabell 2.3 Medlemskap och aktivitet inom det svenska föreningslivet 1992. Personer 16–84 år (i procent)

Infödda svenskar Andra generationens invandrare Naturaliserade Utländska medborgare

Medlem i någon förening

Aktiv i någon förening

Uppdrag i någon förening

92,9 92,4 89,6 83,4

52,4 53,2 41,8 35,1

29,9 25,8 22,0 16,8

Källa: Bäck & Soininen, 1996: 78.

grad beroende av föreningstyp. Detta beror på att det för föreningsengagemang finns både yttre och inre hinder. Yttre hinder är hinder som hindrar människor att antingen ingå i föreningens rekryteringsbas eller hinder för inträdde i själva föreningen. Inre hinder är de hinder som yttrar sig för aktivitet och förtroendeuppdrag i föreningen (Bäck & Soininen, 1996, s. 79).

Om man kombinerar de yttre och inre hinderna kan man få fyra möjliga grupper av föreningar: 1) Föreningar där de yttre och inre hinderna är låga. T.ex. fackliga organisationer och miljörörelsen.

2) Föreningar där de yttre och inre hinderna är höga. T.ex. kvinnoorganisationer samt patient och handikapporganisationer.

3) Föreningar där de yttre hinderna är höga och de inre låga.

T.ex. politiska partier och ordenssällskap.

4) Föreningar där de yttre hinderna är låga och de inre höga.

T.ex. konsumentkooperationen och motororganisationer.

Den första gruppen med låga yttre och inre hinder exemplifieras med fackliga organisationer och miljörörelsen. I dessa organisationer är det lätt för invandrare att bli medlem, det är också lätt för dem att få förtroendeuppdrag. Det är positivt att se att de fackliga organisationerna tillhör denna grupp eftersom

   . 45

de utgör ett stort och tungt intresse i det svenska samhället och den svenska politiken. Den raka motsatsen till dessa organisationer utgörs av de organisationer där invandrare har svårt att bli medlemmar och dessutom svårt att få förtroendeuppdrag när de väl är inne i organisationen, exemplifierade med kvinnoorganisationer samt patient- och handikapporganisationer. Enligt Bäck och Soininen är det inte rimligt att de yttre hinderna utgörs av svårigheter i att ingå i organisationernas rekryteringsbas, för som de uttrycker det »även invandrare kan vara kvinnor, sjuka eller handikappade« (Bäck & Soininen, 1996, s. 83). Därför måste de yttre hinderna nog anses finnas vid själva inträdet till organisationerna.

Den tredje gruppen där invandrare har relativt svårt att bli medlemmar men väl inne i organisationen får de förtroendeuppdrag i ungefär samma utsträckning som infödda svenskar.

Dessa organisationer exemplifieras med politiska partier och ordenssällskap. Här är det mycket oroande att se att invandrare har svårt att bli medlemmar eftersom detta förhållande måste anses som ett stort hinder för invandrarnas politiska delaktighet i Sverige. Den sista gruppen utgörs av föreningar där invandrare relativt sett har lätt att bli medlemmar men väl inne i organisationen får de sällan förtroendeuppdrag, konsumentkooperationen och olika motororganisationer utgör exempel på denna typ (Bäck & Soininen, 1996, s. 83).

Rasistiska och antirasistiska organisationer i Sverige Rasistiska organisationer Det finns i dagens Sverige en mängd olika typer av organisationer, nätverk och partier som skulle kunna betecknas som rasistiska och högerextremistiska, allt ifrån olika missnöjespartier, nationalistiska och främlingsfientliga organisationer till uttalade nationalsocialistiska och rasideologiska organisationer och par-

46 .   

tier (Lodenius & Wikström, 1997, s. 131f). Dessa organisationer utgör »minst av allt någon organisatoriskt enhetlig rörelse. Förutom ett fåtal större partier finns ett otal sinsemellan konkurrerande sekter och grupper av mer eller mindre tillfällig karaktär« (Lindquist, 1999, s. 7). Det blir därför inte i denna framställning en fråga om att göra en total översikt över de organisationer som idag existerar eftersom dessa ständigt ändrar utseende. Istället är det mer fruktsamt att fokusera på viktiga tendenser och gemensamma beröringspunkter för »rörelsens« framväxt (Lindquist, 1999, s. 7).

De första svenska nationalsocialistiska organisationerna bildades redan på 1920 -talet och utgör enligt Lodenius och Wikström startskottet för en rasistisk rörelse i Sverige »som har en obruten tradition från denna tid fram till våra dagar« (Lodenius & Wikström, 1997, s. 115). 1930 -talet utgör enligt samma författare det mest framgångsrika årtiondet för den svenska nazismen då det under mitten av 1930 -talet uppges finnas 30 000 nazister i landet, dock lyckades dessa partier aldrig ta några mandat i riksdagen (Lodenius & Wikström, 1997, s. 117; Lindquist, 1999, s. 11).

Av de nationalsocialistiska, fascistiska och extremnationalistiska organisationerna som bildades under 1930 -talet är det endast Nysvenska rörelsen (NSR) och Sveriges nationella Förbund (SNF) som är verksamma in på 1990 -talet. NSR:s aktivitet verkar dock försvinna efter 1994 (Lööw, 2000, s. 134f).

1940 -talet innebär vidare en nedgång och upplösning av den svenska nazismen. 1956 bildas Sveriges Nationalsocialistiska Kampförbund som 1961 byter namn till Nordiska Rikspartiet (NRP) (Lodenius & Wikström, 1997, s. 117ff). NRP är ett nationalsocialistiskt parti som 1996 hade kontaktpersoner i Kiruna, Umeå, Östersund, Sundsvall, Söderhamn, Gävle, Uppsala, Stockholm, Strängnäs, Norrköping, Motala, Göteborg, Växjö, Kalmar, Bergkvara, Malmö och Lund, antalet medlemmar och sympatisörer är okänt men enligt Lööw rör det sig om några hundra personer

   . 47

(Lööw, 2000, s. 52). NRP har inte haft några parlamentariska framgångar utan verkat i politikens marginaler.

Trots NRP:s ytterst marginella parlamentariska ställning har partiet haft stort inflyttande och varit centralt för den rasideologiska undergroundkulturen som växer fram i Sverige under 1980 - och 1990 -talen. NRP har enligt Lööw varit den »förmedlande länken mellan mellankrigstidens nationalsocialister och den moderna rasideologiska undergroundkulturen« (Lööw, 2000, s. 23). Denna undergroundkultur utgörs av mer eller mindre organiserade grupper och nätverk. »Den är varken genomorganiserad eller enhetlig. Till skillnad från 1930 -talets nationalsocialistiska partier och NRP saknar 90 -talsgrupperingarna helt eller delvis det politiska partiets organisatoriska form« (Lööw, 1999a, s. 371). Istället för att primärt bygga upp partier skapas lokala och oberoende grupper som bildar ett löst sammanhållet nätverk, ett nätverk med konstellationer som ständigt skiftar utseende.

Enligt Lööw försöker de också att bygga upp en »alternativ infrastruktur« och därför kan den rasideologiska undergroundkulturen sägas bestå av lokala och regionala grupperingar, postorderföretag och skivbolag (t.ex. Ragnarock Records och Nordland), affärer (t.ex. Asgård i Stockholm och Midgård i Göteborg), tidskrifter (t.ex. Nordland) internetsajter, fängelsegrupper (t.ex.

Ariska Brödraskapet) och supportföreningar för fängslade aktivister (t.ex. Gula Korset) (Lööw, 1999b, s. 35). Det ska dock sägas att Nationalsocialistisk Front (NSF) under senare delen av 1990 -talet har strävat mot mer partiliknande former (Lööw, 1999b, s. 35; Wigerfelt & Wigerfelt, 2001, s. 85). NSF bildades 1994 i Karlskrona och spred sig under 1990 -talet över landet, 1996 har NSF avdelningar eller kontaktpersoner, förutom i Karlskrona, också i Trelleborg och Stockholm, 1997 även på Gotland, i Haninge och Nossebro, 1998 tillkommer Helsingborg, Klippan, Staffanstorp, Trollhättan, Karlshamn, Sösdala, Simrishamn, Örebro och Mullsjö (Lööw, 2000, s. 92f).

48 .   

Den rörelse som har växt fram i Sverige under 1980 -talet är i hög grad internationell, främst via den s.k. Vit Maktmusiken (Lööw, 1999a, s. 371). 1999 fanns det enligt Lööw 322 olika CDskivor av 152 band tillhörande Vit Makt- eller den extremnationalistiska rörelsen till försäljning på Internet, främst genom bolagen Nordland, Midgård och Ragnarock Records. Lööw uppskattar antalet mer eller mindre etablerade Vit Maktband i världen till mellan 150 och 200. 1999 hade 27 svenska band gett ut skivor. De svenska skivbolagen innehar, tillsammans med producenter i USA och Storbritannien, en ledande ställning på marknaden för Vit Maktmusik (Lööw, 1999b, s. 27f).

Centralt för nätverket kring Vit Maktmusiken är, förutom musiken och skivproduktionen, tidskrifter, tidningar och på senare tid Internet. 1999 fanns det minst 25 regelbundet utkommande tidningar och tidskrifter varav hälften var tryckta skrifter (Lööw, 1999b, s. 30). Den ledande tidskriften på området är Nordland som grundades 1994. Nordland är förutom en tidskrift också ett postorderföretag, konsertarrangör, och ett skivbolag med en omfattande Internetaktivitet. När det gäller aktiviteten på Internet fanns det 1998 42 webbplatser som sålde Vit Maktmusik och andra relaterade saker, 1999 fanns det dessutom minst 34 uttalat rasistiska webbplatser (Lööw, 1999b, s. 31).

Ett av de medialt mer kända nätverken i Vit Maktvärlden under 1990 -talet var Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Efter diverse bråk och rättegångar under slutet av 1980 -talet tappar NRP mycket av de unga aktivisternas stöd (Lööw, 2000, s. 59). I samband med detta går 1986 Bevara Sverige svenskt (BSS), bildat 1981, samman med Framstegspartiet och bildar Sverigepartiet (senare Sverigedemokraterna se nedan) (Lööw, 2000, s. 27 & 59). När detta nya parti bildas ändras också inriktningen på partiets arbete då partiet börjar att satsa på en mognare publik istället för unga skinnhuvuden (Lööw, 2000, s. 69). Detta gör att många av de tidigare sympatisörerna känner sig svikna. Några skinnhuvud i Södertälje startar tidningen Streetfight som 1989 blir Vit Rebell, tidningen

   . 49

ersätts senare av tidningen Storm. I nätverket kring Storm fanns Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som 1991 blir känt för en bredare publik. VAM utgjordes av ett nätverk med ett antal »fronter« som ibland är rivaliserande och med tämligen skiftande »medlemskadrer« (Lööw, 2000, s. 89). VAM gjorde sig främst kända för sin våldsamhet, »motståndet« skulle ske bl.a. genom väpnad kamp, vilket fick till följd att ett flertal av nyckelfigurerna i VAM fängslades för bl.a. bankrån och vapenstölder. VAM:s verksamhet avtar efter hand under 1990 -talet och i spåren efter nätverket växer en rad lokala och självstyrande grupper upp (Lööw, 2000, s. 91).

Hitintills har vi fokuserat framställningen på den, till största delen utomparlamentariska, delen av de svenska rasistiska organisationerna. Det finns också en del av de rasistiska organisationerna som är mer parlamentariskt inriktade. Enligt Lööw utgör Bevara Sverige Svenskt (BSS) »embryot« till det parlamentariska flykting- och invandringsmotståndet i Sverige. BSS uppträder för första gången 1980 och är då mera en kampanjorganisation än ett regelrätt parti, men 1986 går BSS samman Framstegspartiet och bildar tillsammans Sverigepartiet, sedermera Sverigedemokraterna (SD) (Lööw, 2000, s. 24ff). När detta nya parti bildas ändras inriktningen på partiets arbete, istället för att satsa på skinnhuvuden som tidigare, börjar partiet att satsa på en mognare publik (Lööw, 2000, s. 69). SD tonar under 1990 -talet ned samhörigheten med nazistiska och antisemitiska grupper. »Idag talar partiet i svepande ordalag om den ’nationella’ rörelsen utan närmare ange vad ordet betyder och vilka partier som åsyftas« (Larsson & Ekman, 2001, s. 128).

Sverigedemokraterna är utan tvekan det parlamentariska parti som under senare delen av 1990 -talet och början på 2000 -talet har rönt störst framgångar i Sverige. Partiet har ännu inte erövrat några mandat i riksdagen men tog i valet 1998 åtta mandat i fem kommuner; Dals-Ed (1), Höör (2), Sölvesborg (1), Trollhättan (2) och Haninge (2) (Larsson & Ekman, 2001, s. 177).

Det är idag ett i stort sett rikstäckande parti och i valet 2002

50 .   

fick partiet 76 300 röster i riksdagsvalet dvs. ungefär 1,4 procent av rösterna, 29 511 röster i landstingsvalen samt 47 690 röster i valen till kommunfullmäktige (data från Valmyndigheten). Detta gör att SD i valet till kommunfullmäktige 2002 fick 48 mandat i 29 av Sveriges kommuner (DN 021024). Partiet har utan tvekan sitt starkaste fäste i Skåne där SD i valet 2002 tog 29 mandat i 14 av Skånes 33 kommuner (data från Valmyndigheten). Förutom Sverigedemokraterna finns det en uppsjö av lokala och mer eller mindre främlingsfientliga och rasistiska missnöjespartier i landet, också när det gäller dessa mindre partier utgör Skåne ett starkt fäste.

Denna mycket korta presentation av, dels viktiga inslag i den undergroundrörelse som växer fram under 1980 - och 1990 -talet och dels de försök som har gjorts att bilda parlamentariska partier gör inga anspråk på att vara heltäckande. För en djupare beskrivning av framväxten av olika rasistiska organisationer, nätverk och politiska partier hänvisas till t.ex. Lööw (2000), Lodenius & Wikström (1997) och Larsson & Ekman (2001).

Antirasistiska organisationer Forskning kring olika antirasistiska organisationer i Sverige är minst sagt bristfällig, någon direkt översikt eller sammanställning över organisationer i Sverige existerar såvitt vi vet inte. Två rapporter som delvis berör den svenska antirasistiska rörelsen är dock Lööw, (1999a) och Lodenius & Wikström (1997).

Enligt Lööw var den antirasistiska rörelsen under 1960 - och 1970 -talen i stort sett enbart engagerade i förhållanden utom Sverige. Inte förrän i slutet av 1970 -talet blev den antirasistiska kampen, i samband med BSS första framträdande, en nationell angelägenhet. »Det vore dock fel att tala om existensen av en samlad svensk antirasistisk rörelse. En sådan har aldrig existerat.

Den svenska antirasistiska rörelsen, är idag i likhet med förhål-

   . 51

landen under 1930 -talet, uppsplittrad i en mängd lokala och nationella grupper« (Lööw, 1999a, s. 399).

Enligt Lööw har det antirasistiska arbetet under 1980 - och 1990 -talen följt tre parallella huvudlinjer. För det första har det antirasistiska arbetet drivits av myndigheter, media och av en »moralisk elit«, dvs. opinionsbildare och debattörer. För det andra har det under perioden skett en folklig massmobilisering och för det tredje har det antirasistiska arbetet skett via militanta antirasister (Lööw, 1999a, s. 400).

Under åren 1985-1995 har minst åtta riksomfattande kampanjer genomförts, samt minst 500 lokala eller regionala kampanjer som finansierats av kommunala eller statliga medel (Lodenius & Wikström, 1997, s. 285). Dessa kampanjer kan sägas utgöra viktiga delar i myndigheternas antirasistiska arbete.

1980 -talet var »de antirasistiska massrörelsernas årtionde« (Lööw, 1999a, s. 400). Stoppa rasismen bildades 1985 och hade 1987 19 lokalföreningar och 2 000 medlemmar, organisationen utgjorde 1980 -talets största antirasistiska rörelse. Andra rörelser som bildades under 1980 -talet är Fem i tolv-rörelsen bildad 1988, som efter starten i Härnösand numera har en nationell omfattning och Fristadsrörelsen bildad 1987, som är en organisation som gömmer flyktingar som hotas av utvisning (Lööw, 1999a, s.

400ff).

Om rörelser av typ Stoppa Rasismen och ’Fem i tolv’ kan sägas karaktäriseras av en bred folklig mobilisering mot främlingsfientlighet och rasism, kan Fristadsrörelsen och de lokala protestgrupperna sägas karaktäriseras av ett individuellt ställningstagande och en personlig insats för enskilda flyktingar eller grupper av flyktingar. Kännetecknande för de antirasistiska massrörelserna, intresseorganisationernas kampanjer och de individuellt inriktade hjälporganisationerna är att majoriteten av medlemmarna och aktivisterna är etniska svenskar (Lööw, 1999a, s. 404).

52 .   

Lodenius och Wikström menar i likhet med Lööw att arbetet mot rasism under 1980 - och 1990 -talet hade karaktären av en massrörelse, men att det antirasistiska arbetet under mitten av 1990 -talet har engagerat färre och färre människor. »Orsakerna till detta kan man diskutera, men det är inte otänkbart att vanliga antirasistiskt orienterade människor skrämts bort av de senaste årens kravaller« (Lodenius & Wikström, 1997, s. 292).

Det mer militanta arbetet mot rasism går ut på att fysiskt förhindra rasistiska organisationer att genomföra demonstrationer, manifestationer och möten. I Sverige är det framför allt Antifascistisk Aktion (AFA), bildad 1991 som står för detta arbete (Lööw, 1999a, s. 404). AFA är ett nätverk bestående av självständiga lokalgrupper över hela landet. I AFA:s programförklaring kan man läsa att AFA:s mål är att »krossa fascismen i alla dess former« (AFA:s hemsida). AFA hade i november 2002 lokala grupper i Borås, Dalarna, Göteborg, Haninge, Kalmar, Linköping, Motala, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Trollhättan, Uppsala, Vetterbygd, Vänersborg, Örebro och Östersund (AFA:s hemsida).

Det finns som sagt inte någon direkt sammanställning över vilka eller hur många organisationer som bedriver antirasistiskt arbete. Dock finns det två för ämnet intressanta Internetsidor, den ena är Integrationsverkets kunskapsbank Sverige mot Rasism.

På denna Internetsida finns information om bl.a. olika myndigheters och kommuners arbete mot rasism, det finns dessutom information om olika organisationers arbete mot rasism. Det finns där 11 olika lokala antidiskrimineringsbyråer och 26 olika organisationer som sägs bedriva någon form av antirasistiskt arbete, samt en förteckning över fackföreningarnas arbete. Ett axplock från denna lista utgörs av följande organisationer: Tidningen/ stiftelsen EXPO, FN-förbundet, Fackligt aktiva invandrare, Hasans vänner mot våld och rasism, Internationella kvinnoförbundet, Rädda Barnen, och Studiefrämjandet (Sverige mot rasisms hemsida).

Den andra Internetsidan är den sida som tillhör Nätverket mot

   . 53

rasism (NMR), NMR är ett nätverk, för närvarande, bestående av ett 90 tal organisationer. Nätverkets medlemsorganisationer arbetar mot fascism, och diskriminering samt arbetar för en generös flyktingpolitik (NMR:s hemsida).

Ytterligare en organisation som gör ett viktigt arbete i kampen mot rasism och främlingsfientlighet är EXIT. Organisationen startades 1998 av en f.d. aktivist inom Vit Maktvärlden och hjälper personer som vill lämna Vit Maktvärlden att »hoppa av«.

EXIT:s verksamhet från 1998 fram till april 2001 har varit relativt omfattande. Organisationen har hjälpt 133 personer att »hoppa av«, de har fått 300 till 400 samtal från föräldrar som behövt råd, de har dessutom genomfört runt 180 föreläsningar och utbildningar (BRÅ-rapport 2001:8, s. 6).

Denna korta framställning av antirasistiska organisationer har syftat till att mycket översiktligt presentera vilket arbete som pågår samt att visa ett »axplock« av de organisationer, föreningar och nätverk som bedriver antirasistiskt arbete i dagens Sverige. Som vi nämnde i inledningen till detta avsnitt finns det inte mycket forskning på området vilket är beklagligt eftersom forskning om det antirasistiska arbetet, enligt min mening, är lika viktigt som forskning kring rasism och rasistiska organisationer. Efter detta korta avsnitt om rasistiska och antirasistiska organisationer är det nu dags för att gå in på framväxten av etnonationella organisationer i Sverige.

Framväxten av etno-nationella organisationer i Sverige Framväxten av organisationer bildade på etnisk grund i Sverige är framför allt en 1900-talshistoria. Den första föreningen bildades visserligen redan 1829 eller 1830 av finska invandrare i Stockholm (Bäck, 1983, s. 23, Jakkola, 1983, s. 6). Därefter bildades ytterligare några finska föreningar men det dröjde ända fram till början på 1900 -talet innan de finska föreningarna fick

54 .   

sällskap av en Italiensk förening 1909 och den Polska hjälpkommittén 1918.

Utvecklingen fram till 1950 -talet kan sammanfattas med att invandrarnas organisationsväsende bestod av organisationer bildade av invandrare från de nordiska länderna och östersjöländerna med den italienska organisationen som undantag (Bäck, 1983, s. 24). Under 1960 -talet tillkommer organisationer inom de jugoslaviska, spanska, grekiska, kroatiska och portugisiska grupperna och under 1970 -talet tillkommer organisationer som kan kategoriseras som mångkulturella som t.ex. Immigranternas riksförbund grundat 1973 (Bäck, 1983, s. 25). Under 1970 -talet ökade också bildandet av riksorganisationer i snabb takt vilket av Bäck tillskrivs den förändring som sker i den svenska invandrarpolitiken under 1970 -talet.

1973 utförde Invandrarutredningen en adressinsamling och identifierade då 874 »invandrarorganisationer« i Sverige (SOU, 1974:70, s. 26). Enligt Bäck redovisade Immigrantinstitutet 1983 ca 50 riksorganisationer och ca 900 organisationer av lokal karaktär, vilket skulle innebära att de etno-nationella organisationerna vid tillfället utgjorde lite under två procent av hela organisationsväsendet i Sverige (Bäck, 1983, s. 9). Statens invandrarverk beviljade 1982 stöd till 31 riksorganisationer (Bäck 1983, s. 9). Av dessa 31 riksorganisationer undersökte Henry Bäck 28 stycken och det visade sig att dessa 28 riksorganisationer tillsammans hade 154 500 medlemmar (Bäck, 1983, s. 257–272).

Antalet organisationer 2002 Hur ser då situationen ut idag? För att få reda på detta har data samlats in Från Integrationsverket då verket är ansvarig myndighet för bidrag till organisationer som främjar integration.

Materialet består av organisationernas bidragsansökningar och innehåller uppgifter om medlemsantal, antal föreningar och

   . 55

verksamheter. En av punkterna som organisationerna måste uppfylla är att medlemsantalet måste vara över 1 000 stycken vilket innebär att de bara är de större förbunden som får bidrag från integrationsverket därför måste vi också vända oss till andra källor.

En tänkbar källa är Immigrantinstitutet i Borås. De uppgifter som finns tillgängliga från Immigrantinstitutet utgörs av adresslistor över både rikstäckande och lokala föreningar i Sverige.

Däremot finns det inte uppgifter om medlemsantal tillgängliga.

Som vi nämnde i inledningen använder sig Immigrantinstitutet av en demografisk definition av »invandrarorganisationer«, dvs. att mer än hälften av organisationens medlemmar måste vara invandrare för att tillföras till kategorin »invandrarorganisationer«. Uppgifterna från Immigrantinstitutet är inhämtade under junimånad 2002.

Uppgifterna från Integrationsverket kan anses vara tillförlitliga, dock ska det påpekas att uppgifterna om antalet medlemmar och medlemsföreningar är inhämtade från respektive riksförbunds ansökan om organisations- och verksamhetsbidrag, vilket skulle kunna innebära att medlemsantalen är tilltagna i överkant. Uppgifterna om antalet organisationer hämtade från Immigrantinstitutet kan också de anses som tillförlitliga även om exakticiteten inte bör överdrivas.

Om vi börjar med Immigrantinstitutets adresslista finner vi att Immigrantinstitutet har ca 80 riksförbund och ca 2 300 lokala föreningar upptagna på adresslistan. (Se Tabell 2.4). Antalet riksförbund som under 2002 fått stöd från Integrationsverket uppgick till 50 stycken, stöd fick också SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) som är en paraplyorganisation där 16 av riksförbunden samarbetar. 46 av riksförbunden erhåller organisationsstöd och/eller verksamhetsbidrag. Dessa 46 riksförbund har 1 207 medlemsföreningar och 198 256 medlemmar. Fyra riksförbund erhåller etableringsstöd och har 59 medlemsföreningar samt 5 348 medlemmar. Detta gör att de 50

56 .   

Tabell 2.4 Etno-nationella organisationer i Sverige 1982–83 och 2002

Antalet riksförbund som erhåller bidrag från SIV/Integrationsverket Antalet lokalföreningar i de bidragsberättigade förbunden Medlemsantal Antal riksförbund enligt Immigrantinstitutet Antal lokala föreningar enligt Immigrantinstitutet

1982–83

2002

31

50

946

1 266

154 500

203 604

ca 50

ca 80

ca 900

2 300

Källa: Bäck (1983), Immigrantinstitutet och Integrationsverket.

riksförbund som erhåller bidrag sammanlagt har 1 266 medlemsföreningar och 203 604 medlemmar.

Från 1982–83 har det skett en ökning av antalet riksförbund som erhåller bidrag från integrationsverket med 19 stycken. Antalet medlemsföreningar i dessa bidragsberättigade förbund har ökat med 320 föreningar och antalet medlemmar har ökat med 49 104 stycken.

Den mest anmärkningsvärda ökningen är ökningen av de lokala organisationer som Immigrantinstitutet har upptagna på sin adresslista. Om vi tittar på uppgifterna från 1982–83 ser vi att Immigrantinstitutet uppskattade antalet lokala föreningar till ca 900 stycken, vilket var ungefär lika många som de bidragsberättigade riksförbundens medlemsföreningar. 2002 uppskattar Immigrantinstitutet antalet lokalföreningar till ca 2 300 vilket är ca 1 000 fler än de bidragsberättigade riksförbundens lokalföreningar. Det är svårt att säga om denna markanta ökning beror på en faktisk ökning av antalet lokala föreningar som inte är medlemmar i något av de bidragsberättigade riksförbunden eller om ökningen beror på att Immigrantinstitutets adresslista har blivit mer komplett.

Utifrån Immigrantinstitutets adresslista har vi försökt att bestämma vilken etnisk eller nationell grupp som de olika för-

   . 57

eningarna kan kopplas till. Av de nästan 2 300 (2 998) föreningar som finns på adresslistan var det möjligt att bestämma grupptillhörigheten på 1 684 stycken. De sex största grupperna med flest föreningar utgjordes i tur och ordning av: Finska föreningar 220 stycken; Bosniska-Hercegovinska föreningar 168 stycken; föreningar från f.d. Jugoslavien 174 stycken; Iranska föreningar 106 stycken och Somaliska föreningar 94 stycken. Totalt finns det bland de föreningar som det gick att bestämma grupptillhörigheten på 83 olika nationella eller etniska grupper representerade.

Av de grupper som har flest föreningar återfinner vi fyra av de största invandrargrupperna i Sverige (jämför tabell 2.1).

Vi har också sökt kategorisera föreningarna efter dess typ, dvs. idrotts-, kvinno-, kultur- eller ungdomsförening, utifrån föreningens namn. Detta visade sig dock omöjligt då endast ett litet antal av föreningarna var bestämbara utifrån dess föreningsnamn.

De bidragsberättigade riksförbundens storlek De bidragsberättigade riksförbundens storlek skiftar. Skillnaden mellan det största förbundet Sverigefinska riksförbundet och det minsta Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen är 18 748 medlemmar. Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen är ett av de fyra förbund som erhåller etableringsbidrag (kursiverade i tabell 2.5) och är ett tämligen nytt riksförbund, samtidigt som den finska invandrargruppen tillhör de äldsta invandrargrupperna i Sverige med en lång tradition av organisering bakom sig. Sverigefinska riksförbundet är också det största förbundet sett till antalet föreningar och Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen tillsammans med Syriska riksförbundet utgör de förbund som har minst antal föreningar. Ett förbund, Lettiska Hjälpkommittén har inga lokalföreningar utan ett direkt individuellt medlemskap till Riksförbundet.

Riksförbundens medlemsantal skiftar alltså i hög utsträck-

58 .   

Tabell 2.5 Riksförbundens medlemsantal Förbunden i storleksordning efter antalet medlemmar Sverigefinska Riksförbundet Bosnisk-Hercegovinska Riksförbundet Syrianska Riksförbundet Turkiska Riksförbundet Serbiska Riksförbundet Grekiska Riksförbundet Serbernas Riksförbund Kurdiska Riksförbundet Iranska Riksförbundet Irakiska Riksförbundet Immigranternas Centralförbund Assyriska Riksförbundet Ungerska Riksförbundet Kroatiska Riksförbundet Makedoniska Riksförbundet Bosn o Herceg Kvinnoriksförbund Albanska föreningars union Finlandssvenska Riksförbundet Roma Internationalo Italienska Riksförbundet Kurdiska rådet Kurdiska Unionen Safari förbundet Sverigeesternas Förbund Somaliska Riksförbundet Iranska Flyktingars Riksförbund Spanska riksförbundet Japanska Riksförbundet Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor Isländska Riksförbundet Chilenska Riksförbundet Riksförbundet Polska föreningar Portugisiska Riksförbundet Eritreanska Riksförbundet Immigranternas Riksförbund Afrosvenskarnas Riksförbund Bolivianska Riksförbundet Estniska Kommittén Armeniska Riksförbundet Internationella Kvinnoförbundet Polska Kongressen Ingermanländska Riksförbundet Etiopiska riksföreningen Syriska Riksförbundet Riksförbundet Etiopier i Sverige Slovenska Riksförbundet Lettiska Hjälpkommittén Bosnisk-Svenska Kvinnoförbundet Somaliland Riksförbund Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen Totalt

Medlemmar

Föreningar Medlemmar per förening

19 618 15 671 15 445 10 893 9 103 8 470 8 168 7 815 6 750 6 497 6 277 6 047 5 527 5 178 4 358 4 298 4 215 4 018 3 900 3 856 3 710 3 102 2 416 2 123 2 046 2 016 1 791 1 725

146 107 23 22 34 40 47 40 76 46 28 28 32 29 18 44 31 28 24 17 20 26 18 6 35 31 7 5

134,4 146,5 671,5 495,1 267,7 211,8 173,8 195,4 88,8 141,2 224,2 216,0 172,7 178,6 242,1 97,7 136,0 143,5 162,5 226,8 185,5 119,3 134,2 353,8 58,5 65,0 255,9 345,0

1 696

18

94,2

1 625 1 612 1 520 1 482 1 474 1 416 1 402 1 351 1 305 1 305 1 298 1 281 1 247 1 207 1 173 1 100 1 089 1 056 1 042 1 020 870 203 604

8 16 13 6 16 16 10 18 10 10 16 20 12 5 4 8 11 0 27 10 4 1 266

203,1 100,8 116,9 247,0 92,1 88,5 140,2 75,1 130,5 130,5 81,1 64,1 103,9 241,4 293,3 137,5 99,0 Indv. medl.

38,6 102,0 217,5 160,8

   . 59

ning. De fem största förbunden har drygt 35 procent av alla medlemmar. De tio största förbunden har 53 procent av medlemmarna och de 25 största förbunden drygt 83 procent av medlemmarna.

Det genomsnittliga antalet medlemmar per förening är 160,8 medlemmar. Det förbund som har det största antalet medlemmar per förening är Syrianska riksförbundet med 671,5 medlemmar per förening. Det förbund som har minst antalet medlemmar per förening är Bosnisk-Svenska Kvinnoförbundet med 38,6 medlemmar per förening. Resultatet påverkas av varje enskild grupps spridning över landet som varierar stort mellan grupperna.

Föreningarnas fördelning över landet Fördelning av föreningarna över landet är inte jämn utan koncentrerad till vissa områden. Vi har utifrån riksförbundens bidragsansökningar till Integrationsverket sett i vilka län de respektive riksförbunden har medlemsföreningar. Denna uppdelning har bara varit möjlig att göra på de förbund som erhållit organisationsstöd och/eller verksamhetsstöd. Således ingår 46 riksförbund i den geografiska analysen. Av de 46 förbunden är det ett förbund (Lettiska hjälpkommittén) som inte har några lokalföreningar, ett förbund (Ingermanländska riksförbundet) har lokalföreningar men också direkt individuellt medlemskap till riksförbundet och ett förbund (Syriska riksförbundet) där det inte har varit möjligt att geografiskt placera medlemsföreningarna. Av de 1.207 lokala föreningar som är medlemmar i de riksförbund som erhåller organisationsstöd och/eller verksamhetsstöd var det inte möjligt att placera 42 föreningar geografiskt eftersom uppgifter om postadress saknades. Vi har också gjort samma sak med de lokalföreningar som Immigrantinstitutet har på sin adresslista.

I de tre storstadslänen, Stockholm, Västra Götaland och

60 .   

Tabell 2.6 Riksförbundens lokala medlemsföreningar fördelat efter län Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Skåne Hallands Västra Götaland Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Vet ej Summa

Riksförbundens föreningar

Fördelning i Immigrantinstitutets lista, procent

Antal

Procent

281 45 49 57 55 21 23 2 21 167 23 188 14 30 54 22 37 22 3 23 28 42

23,3 3,7 4,1 4,7 4,6 1,7 1,9 0,2 1,7 13,8 1,9 15,6 1,2 2,5 4,5 1,8 3,1 1,8 0,2 1,9 2,3 3,5

32,5 3,3 2,9 3,9 3,5 1,0 1,3 0,0 0,4 17,7 2,0 17,0 0,8 2,2 2,6 0,9 1,8 1,3 0,2 2,2 1,3 1,1

1 207

100

100

Skåne län, fanns år 2000 64,3 procent av den utlandsfödda befolkningen i Sverige (SCB, 2002, s. 85), därför kan vi också förvänta oss att antalet föreningar i de bidragsberättigade riksförbunden är koncentrerade till dessa tre län. Analysen gav att 23,3 procent av föreningarna finns i Stockholms län, i Västra Götalands län finns 15,6 procent av föreningarna och i Skåne län finns 13,8 procent av föreningarna. Stockholms, Västra Götalands och Skåne län har tillsammans 52,7 procent av de lokala föreningarna i de bidragsberättigade riksförbunden.

   . 61

Henry Bäck (1983) fann i sin analys av den geografiska spridningen av riksförbundens medlemföreningar att 46 procent av medlemsföreningarna fanns i storstadslänen. Bäck gjorde också en analys av de enskilda medlemmarnas fördelning över landet och fann att det »genomsnittliga förbundet« hade 65 procent av sina medlemmar i de tre storstadslänen. (Bäck, 1983, s. 84, 91) Det material som vi samlat in från Integrationsverket medger inte en analys av de bidragsberättigade förbundens medlemsspridning över landet. Därför är det svårt att göra en jämförelse mellan 1983 och dagens situation.

Sett enbart till antalet medlemsföreningar per län är koncentrationen till storstadslänen större, idag än under 1983.

Skillnaden mellan de två tidpunkterna är 6,7 procentenheter.

De föreningar som 1983 fanns i storstadslänen (43 procent) hade i genomsnitt 65 procent av de individuella medlemmarna som medlemmar. Detta innebär att koncentrationen av föreningar till storstadslänen inte enbart var kvantitativ utan också kvalitativ i den mening att storstadsföreningarna också var de största föreningarna. Om vi antar att samma förhållande råder idag kan vi sluta oss till att koncentrationen av medlemsföreningar och dess medlemmar är större idag än 1983 eftersom 52,7 procent av de lokala föreningarna år 2002 finns i storstadslänen.

Om vi utför samma geografiska analys utifrån Immigrantinstitutets adresslista finns också där tecken på att koncentrationen av föreningar till storstadslänen är större idag än 1983.

Enligt adresslistan finns ca 32 procent av föreningarna i Stockholms län, ca 18 procent i Skåne län och ca 17 procent i Västra Götalands län. Sammanlagt finns alltså ca 67 procent av de lokala föreningarna på Immigrantinstitutets adresslista i de tre storstadslänen, att jämföra med 52,7 procent av de bidragsberättigade riksförbundens medlemsföreningar.

62 .   

Riksförbundens verksamheter Den analys som vi gjort av riksförbundens verksamheter har gjorts utifrån respektive förbunds verksamhetsberättelser från 2000 eller 2001. Vid tidpunkten för insamlandet var det 42 förbund som hade lämnat in verksamhetsberättelser till Integrationsverket. De förbund som inte hade lämnat in någon verksamhetsberättelse var Ungerska riksförbundet, Kurdiska Unionen, Kroatiska Riksförbundet och Albanska föreningars union i Sverige.

Verksamhetsberättelserna gör det möjligt att se vilka verksamheter som de olika förbunden har, men det går inte att avgöra hur stor del av förbundens verksamheter som varje enskild verksamhet utgör. Utifrån verksamhetsberättelserna går det också att utreda vilka myndigheter, institutioner och organisationer som förbunden har samarbete eller kontakt med, dock inte hur nära samarbete och hur många kontakter.

Förutom att titta på vilka verksamheter som varje enskilt förbund har, har vi också försökt att bestämma vilka funktioner förbundens verksamheter kan tänkas att ha. Indelningen av verksamheterna i olika funktioner har gjorts enligt Bäcks (1983) begreppsapparat där ett antal olika funktioner specifika för etno-nationella organisationer identifieras (se också Jaakkola (1983) för en liknande indelning). Bäck identifierar fyra funktioner som förbunden kan ha, en kulturell funktion, en politisk funktion, en anpassningsfunktion, och en hemlandsrelaterad funktion.

Organisationernas kulturella funktion innebär att organisationerna i sin verksamhet försöker att bevara det egna språket, den egna kulturen och egna traditioner. Organisationernas politiska funktion innebär att organisationerna försöker att utvinna fördelar och förmåner till den egna gruppen, fördelar och förmåner som inte annars skulle komma den egna gruppen tillgodo. Denna funktion innebär att riksförbunden uppträder som intresseorganisationer. Den politiska funktionen ska ses i relation till Sverige, dvs. de verksamheter som syftar till att påverka situatio-

   . 63

nen i Sverige. Organisationernas anpassningsfunktion innebär att organisationerna försöker föra medlemmarna och det svenska samhället närmare varandra. Är avståndet för stort mellan det svenska samhället och den egna gruppen försvåras utövandet av både den politiska och kulturella funktionen avsevärt. Denna funktion skulle också kunna kallas för integrationsfunktion och kommer därför fortsättningsvis att benämnas som integrationsfunktion.

Den sista funktion som Bäck identifierar är organisationernas hemlandsrelaterade funktion, på ett eller annat sätt försöker organisationerna att hålla kontakten med, samarbeta med eller påverka hemlandets myndigheter. Detta kan ske genom att organisationerna verkar med eller mot hemlandets myndigheter. (Bäck, 1983, s. 5f) Viktigt att tänka på är att många av de verksamheter som faller under den hemlandsrelaterade funktionen också kan sägas vara politiska då de syftar till att påverka situationen i det före detta hemlandet. De fyra funktionerna som Bäck identifierar används för att beskriva organisationernas syften utifrån de syftesbeskrivningar som finns i riksförbundens stadgar, detta gör att begreppsapparaten inte är direkt anpassad till en beskrivning av de olika verksamheternas funktioner, men kopplingen till syftet med organisationen finns indirekt genom att verksamheterna är en del i arbetet med att uppnå syftet. Det bör också nämnas att varje enskild verksamhet kan ha mer än en funktion.

I tabell 2.7 kan vi se vilka verksamheter förbunden har och hur många förbund som har respektive verksamhet. Om vi börjar med samordning av medlemsföreningar ser vi att 10 av de 42 undersökta förbunden i sina verksamhetsberättelser anger att de samordnar, besöker, samarbetar och stödjer sina medlemsföreningar. Antalet förbund som gör detta kan antas vara större eftersom det borde vara en självklar del i riksförbundens verksamheter. Anledningen till att inte fler förbund har angett att de samordnar medlemsföreningarna är antagligen just att det

64 .   

Tabell 2.7 Riksförbundens verksamheter Verksamhet

Antal (procent)

Funktion

Kulturella aktiviteter

31 (74)

Kulturell

Utgivande av medlemstidning

27 (64)

Deltagande i seminarier, konferenser, debatter och paneldiskussioner Projektverksamhet

27 (64)

Kulturell / Integration / Politisk Integration / Politisk

24 (57)

Ämnesberoende

Anordnande av kurser och studiecirklar

21 (50)

Integration / Kulturell

Firande av högtidsdagar

18 (43)

Kulturell

Deltagande i regeringsråd

14 (33)

Politisk

Råd och stödverksamhet

12 (29)

Integration

Idrottsaktiviteter

11 (26)

Kulturell / Integration

Samordning av medlemsföreningar

10 (24)

Politisk

Anordnat barnkollo, sommarläger och festivaler för barn och ungdomar Biståndsverksamhet, insamlingar

10 (24)

Kulturell /Anpassning

8 (19)

Hemlandsrelaterad

7 (17)

Politisk

6 (14)

Kulturell

Anordnande och deltagande i manifestationer och demonstrationer Fondförvaltning, stipendie-, och prisutdelning Öppen lokal Undersökta förbund

42

3 (7)

Kulturell / Integration

kan vara en så självklar del av riksförbundens verksamheter att det inte har ansetts nödvändigt att inkludera det i verksamhetsberättelserna.

3 förbund anger att de har en lokal som hålls öppen för förbundens medlemmar och 12 förbund anger att de har någon form av råd och stödverksamhet, antingen genom en mottagning i lokalen eller genom telefonjour.

27 av förbunden ger ut en medlemstidning eller ett medlemsblad. Dessutom uppger Chilenska riksförbundet att de på försök under 2000 gav ut gratistidningen METRO:s chilenska

   . 65

motsvarighet i Sverige. Utgivningen av medlemstidingar är en viktig del i informationsspridningen för riksförbunden. Andra sätt som riksförbunden verkar sprida information på är igenom hemsidor, sex förbund har angett att de arbetar på eller utvecklar hemsidor åt förbunden. Nio förbund anger att de har deltagit i tv och radiodebatter, eller använt radio och tv (nästan uteslutande lokaltv) för att sprida information om förbundet och dess verksamheter. Två av förbunden anger dessutom att de förestår ett bibliotek.

En annan verksamhet som delvis utgör en viktig del i informationsspridningen från förbunden gentemot det svenska samhället, är förbundens deltagande i seminarier, debatter, konferenser och paneldiskussioner. Deltagande i debatter, konferenser och paneldiskussioner måste dessutom ses som en viktig del i organisationernas politiska verksamhet. 27 av de studerade förbunden har angett att de på något sätt har deltagit i eller arrangerat seminarier och liknande verksamheter. Ämnen för dessa seminarier, debatter, konferenser och paneldiskussioner är inte alltid angett, men de ämnen som finns angivna kan sorteras in i följande kategorier: Integrationsfrågor, Rasism och främlingsfientlighet, Folkrörelser och organisationskunskap, Situationen i ursprungslandet, Den egna nationella eller etniska gruppen, Jämställdhet, Kvinnofrågor, Demokratifrågor, Sex och samlevnad samt Situationen för äldre invandrare och äldrevården.

Seminarierna, debatterna, konferenserna och paneldiskussionerna genomförs ofta i samarbete med andra organisationer eller myndigheter och bevistas ofta av representanter för organisationer och myndigheter. Bland myndigheterna är det framför allt Integrationsverket som märks bland riksförbundens samarbetspartners, men också Migrationsverket, Justitiedepartementet, Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.

Bland de ideella organisationerna är det framför allt Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) som anges som den vanligaste samarbetspartnern, men här märks också organisationer som

66 .   

Svensk Idrotts Studie- och Utbildningsorganisation (SISU) och FN-förbundet. Andra samarbetspartners som också nämns är Stockholms universitet, Uppsala universitet, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Anordnande av, kurser och föreläsningar är något som också märks bland förbundens verksamheter, 21 förbund har angett att de har arrangerat föreläsningar, kurser eller studiecirklar. Dessa spänner över ett brett spektrum av ämnen som kan stoppas in i någon av följande kategorier: Föreningskunskap, Data, Hälsa, Språk, Kvinnofrågor, Situationen i ursprungslandet samt Samhälleliga och medborgerliga rättigheter.

Att bedriva verksamheter i projektform ter sig också som en tämligen vanlig verksamhetsform bland förbunden, 24 förbund anger att de har drivit eller driver någon form av projekt. Ämnena för projekten spänner också de över ett brett spektrum av ämnen: Integrationsfrågor, Biståndsfrågor, Kvinnofrågor, Hälsofrågor samt Ledarskapsfrågor.

Ett verksamhetsområde som inte ter sig så stort för förbunden är anordnandet och deltagandet i demonstrationer eller manifestationer. Endast 7 av förbunden uppger att de har anordnat eller deltagit i manifestationer. Vilket kan tyda på att förbunden har en liten politisk funktion. Däremot anger 14 förbund att de är med i integrationspolitiska rådet, ett råd för integration och jämlikhet inrättat av regeringen, vilket tyder på att förbunden kan spela en större politisk roll.

Nästa stora verksamhetsområde är olika former av kulturaktiviteter som musik, dans, teater och andra kulturevenemang.

31 förbund har angett att de har anordnat någon eller några aktiviteter som passar in i denna kategori. Av dessa 31 förbund har 18 förbund angett att de har anordnat festivaler eller fester, ett förbund har finansierat utgivning av två böcker, fem förbund har angett att de har presenterat böcker för medlemmarna, översatt böcker eller arrangerat bokbord och 8 förbund har anordnat aktiviteter med dans, teater, musik eller poesi. Elva av

   . 67

förbunden har också angett att de har firat eller högtidlighållit olika former av högtidsdagar. Exempel på sådana dagar är internationella kvinnodagen, FN-dagen samt nationaldagar och olika minnesdagar.

11 av förbunden har anordnat idrottsaktiviteter. Dessa aktiviteter riktar sig ofta mot ungdomar och är ofta i form av olika idrottstävlingar som fotbollsturneringar och tävlingar i schack och biljard. Dessutom anger 10 av förbunden att de har arrangerat barnkollo, barnfestivaler eller ungdomsläger. Var dessa aktiviteter har ägt rum anges inte så ofta men 3 av förbunden har angett att de har arrangerat läger eller kollo på Barnens Ö.

Det finns ett antal verksamhetsområden som ett färre antal riksförbund har. Till dessa hör, pengainsamlingar eller biståndsprojekt som åtta förbund anger, samt fondförvaltning och utdelning av priser och stipendier som sex förbund anger.

I den högra kolumnen i tabell 2.7 har vi försökt att göra en indelning av de olika verksamheterna i olika funktioner. Det är svårt att utifrån detta relativt ytliga material dela in verksamheterna i olika funktioner, vilket gör att indelningen ska tolkas försiktigt. Verksamheterna kan också ha olika funktioner, vilket främst märks när det gäller projektverksamheten då denna verksamhet är helt beroende av syftet med projektet. För att sammanfatta de olika verksamheternas funktion kan man säga att den kulturella funktionen präglar de flesta av verksamhetsområdena (8 st.). Därefter kommer Integrationsfunktionen som präglar nästan lika många verksamheter (6 st.). Den politiska funktionen präglar tre av verksamhetsområdena, emedan bara ett verksamhetsområde präglas av den hemlandsrelaterade funktionen.

När det gäller den hemlandsrelaterade funktionen märks inte denna mycket i verksamheterna i tabell 2.7. I verksamhetsberättelserna finns också angett vilka organisationer och myndigheter som förbunden varit i kontakt med eller haft samarbete med under året. Om vi till den hemlandsrelaterade funktionen lägger dessa kontakter och samarbeten förändras bilden något. Sju av

68 .   

förbunden har tagit kontakt med 6 olika ambassader i Sverige, dessutom har 5 av förbunden tagit kontakt med företrädare för annan stat än Sverige (uteslutande har det varit ursprungslandet). Dessa observationer skulle också kunna ses som en viktig del i den hemlandsrelaterade funktionen.

Utifrån den indelning som här är gjord av förbundens verksamheter kan vi sluta oss till att den stora delen av förbundens verksamheter kan klassificeras som kulturell, nästa stora funktion som verksamheterna fyller är integration emedan den politiska och den hemlandsrelaterade funktionen är något mindre förekommande. Återigen är det viktigt att tänka på att den politiska funktionen ska ses i relation till Sverige och den svenska situationen. Resultatet pekar i stort på att förbunden spelar en relativt liten roll som politiska organisationer, eller annorlunda uttryckt som »etniska intresseorganisationer, något som också stöds av tidigare observationer« (Bäck & Soininen, 1996, s. 98).

Samarbete och kontakt Vi har tidigare diskuterat samarbete med myndigheter och andra organisationer när det gäller seminarier och konferensverksamhet. Förbunden har i sina verksamhetsberättelser angett att de samarbetar och har kontakt med myndigheter och olika former av organisationer utan att närmare specificera vad detta samarbete och denna kontakt har innehållit. Det är utifrån det tillgängliga materialet svårt att, annat än på ett ytligt plan, uttala sig över förbundens samarbeten och kontakter med organisationer och myndigheter. En fingervisning kan dock ges genom att gå igenom vilka organisationer och myndigheter som nämns i verksamhetsberättelserna.

En lång rad svenska myndigheter nämns i verksamhetsberättelserna som förbunden anger att de antingen har kontakt eller samarbete med. Integrationsverket har i detta sammanhang en särställning bland svenska myndigheter då 17 av förbunden ang-

   . 69

er att de har samarbete eller kontakt med verket. Andra svenska myndigheter som i mindre utsträckning nämns är Kulturdepartementet, Justitiedepartementet, Socialdepartementet, Utrikesdepartementet och Migrationsverket. Elva av förbunden anger att de har haft kontakt med regeringen eller enskilda ministrar då genom brev eller besök.

Bland de ickestatliga organisationerna är det framför allt Arbetarnas bildningsförbund (ABF) som märks, 20 av förbunden har samarbete eller kontakt med ABF, Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige (SIOS) och olika europeiska nätverk nämns också ofta i verksamhetsberättelserna.

Utöver de myndigheter och organisationer som nämns ovan finns det en rik flora av organisationer som riksförbunden har kontakt och samarbete med. Några av förbunden har samarbete och kontakt med världsomspännande organisationer för den etniska eller nationella gruppen som förbundet företräder, detta gäller t.ex. det Grekiska riksförbundet, Sverigeesternas riksförbund och Polska kongressen.

Kontakter och samarbeten med ursprungslandets regeringar är inte speciellt vanliga. Endast fem av förbunden har tagit kontakt med andra länders regeringar, då de land som den nationella eller etniska gruppen kommer ifrån. Särskilt aktiva ter sig det Syrianska riksförbundet som genom brev har tagit kontakt med inte bara den Turkiska ambassaden i Sverige utan också fem av Turkiets ministrar.

Finansiering Verksamhetsberättelserna säger oss ingenting om finansieringen av riksförbundens aktiviteter därför är det nödvändigt att vända blicken mot andra källor. I Bäcks studie av riksförbunden från 1983 visade det sig att de undersökta riksförbundens totala inkomster låg på 23 miljoner kronor. 17 miljoner av dessa kom från någon form av statliga bidrag, inte bara från Statens invand-

70 .   

rarverk utan också från andra statliga myndigheter. Omräknat i procent innebär detta att 73 procent3 av de riksförbundens totala inkomster utgjordes av olika statliga bidrag (Bäck, 1983, s. 52).

Riksförbundens omsättning vid tillfället uppgick till 50 miljoner kronor (Bäck & Soininen, 1996, s. 98).

Idag får de 46 riksförbund som har blivit beviljade organisations- och/eller verksamhetsbidrag från Integrationsverket totalt 12 miljoner kronor i organisationsbidrag samt 6,9 miljoner kronor verksamhetsbidrag. Detta ger en summa på 19 miljoner kronor. Enligt Integrationsverkets rapport Redovisning av statsbidrag till organisationer som främjar integration enligt SFS 2000:216 innebär detta att sedan stödet till riksorganisationer infördes under budgetåret 1975/76 har till dagens datum en fördubbling skett, både av antalet riksförbund och av anslaget. Integrationsverket menar dock i rapporten att om bidragen ska ställas i relation till penningvärdet, innebär detta i praktiken att »att riksorganisationerna idag delar på ett anslag som i relation till antalet medlemmar och i relation till dess penningvärde ger dem högst hälften av vad de fick för ca 15 år sedan.« (Integrationsverket, 2002, s. 4) Detta har lett till att Integrationsverket inför 2003 har äskat om en höjning av organisations- och verksamhetsbidraget på totalt 10 miljoner kronor. Integrationsverket konstaterar också i samma rapport att dagens bidragsnivå är så låg att flertalet av förbunden inte ens kan finansiera ett eget kansli, vilket måste ses som en försvårande omständighet för förbundens möjligheter att bedriva verksamheter.

Den nya förordning som från och med 2002 reglerar bidragsgivandet till riksförbunden lägger större vikt vid förbundens verksamheter än den tidigare förordningen gjorde. Syftet med detta är att styra in förbunden på av Integrationsverket prioriterade områden av integrativ karaktär. Den delen av bidraget som är beroende av verksamheten ska successivt ökas så att den 2003 ska utgöra 50 procent av det totala anslaget (Integrationsverket, 2002, s. 8).

   . 71

Lokala föreningar i Malmö Så här långt har fokus legat på de rikstäckande förbunden. Vi har sett att de olika förbunden skiljer sig åt i storlek och verksamheter. De flesta av förbunden består dock av mindre, geografiskt avgränsade föreningar. Mycket av organisationernas viktigaste verksamheter kan antas ske i den lokala föreningen precis som i många andra organisationer uppbyggda efter samma principer med geografiskt indelade föreningar. De lokala föreningarna kan antas finnas närmare den enskilde individen än de rikstäckande förbunden och kan därför också antas spela en större roll för individen. Därför måste också de lokala föreningarna studeras närmare.

I syfte att göra detta har företrädare för 20 lokala föreningar i Malmö intervjuats om föreningarnas, syften, verksamheter, medlemsantal samt relationer till andra föreningar, myndigheter och ursprungslandet/-länder. Intervjuerna har genomförts via telefon och i några fall genom besök på föreningen. Intervjuerna har varit strukturerade, men ändå med öppna svarsalternativ.

Målet var att intervjua en förening vardera från de 34 bidragsberättigade riksförbunden som finns representerade i Malmö.

34 riksförbund hade vid tillfället för materialets insamlande 71 föreningar i Malmö. Tyvärr visade det sig att det är lättare sagt än gjort att ta kontakt med föreningarna. Vi har kunnat genomföra 20 intervjuer. Endast en förening av de som vi varit i kontakt med har tackat nej. Tanken bakom att intervjua föreningar som är medlemmar i de olika riksförbunden var att det skulle gå lättare att få in korrekta adressuppgifter. Det har dock visat sig svårt att få tag i korrekt adressinformation trots att vi har använt oss både av riksförbundens adressregister, Malmö fritidsförvaltnings föreningskatalog samt den vanliga telefonkatalogen. Det faktum att studien är genomförd under semestertider också gjort sitt till.

72 .   

Målet med intervjuerna har varit att ge en bild av några etnonationella föreningars arbete och verksamhet. De intervjuade lokalföreningarna i Malmö ska ses som reella och informativa exempel på hur etno-nationella föreningar kan se ut. Resultaten från intervjuerna ska dock ej övertolkas då materialet är tämligen begränsat.

Presentationen kommer att ske i två steg, först kommer föreningarnas ålder, storlek, medlemssammansättning, styrelsearbete och rekrytering att diskuteras. Därefter kommer vi att gå in på syftet med föreningarna samt deras aktiviteter och relationer till andra föreningar, organisationer och myndigheter. Vi kommer i det efterföljande avsnittet att diskutera vilken eller vilka funktioner som föreningarna kan tänkas fylla. Vi kommer inte att namnge föreningarna dels för att informanterna är lovade anonymitet och dels för att uppmärksamheten inte ska dras till någon enskild förening.

Lokalföreningarnas ålder, storlek och medlemssammansättning I tabell 2.8 Finns de intervjuade föreningarna presenterade med rikförbundstillhörighet och rangordnade enligt det år som föreningen startades. Föreningarna är medlemmar i 19 av de riksförbund som får stöd från Integrationsverket. Åtta av de intervjuade föreningarna har grundats någon gång under 1970 -talet.

En av dessa föreningar anger att föreningen grundades 1973 men att den precis har ombildats efter en period där verksamheterna legat nere. Från 1982 till 1984 startades tre av föreningarna, en förening i denna grupp anger att föreningen officiellt startades 1982 men att den då i praktiken hade varit verksam i 20 år. Den sista gruppen av föreningar utgörs av de nio föreningar som har startats under perioden 1989 till 2001. Den yngsta föreningen har i skrivande stund ännu inte varit verksam i ett år.

Storleksmässigt kan föreningarna delas in i fyra grupper. Den största gruppen består av de tre föreningar som har mer än 900

   . 73

medlemmar. Nästa grupp utgörs av de fem föreningar som har mellan 300 och 600 medlemmar. Gruppen med mellan 110 och 250 medlemmar består av sex föreningar och slutligen har vi den minsta gruppen som utgörs av de fem föreningar som har mindre än 100 medlemmar. Från en förening saknas uppgifter då intervjun gjordes med företrädare för riksförbundet. Vi hade förväntat oss att de äldsta föreningarna också skulle vara de som hade flest medlemmar. Dock finns det inget i materialet som pekar mot att så är fallet. Endast en av de föreningar som återfinns i den största gruppen sett till antalet medlemmar tillhör de äldsta föreningarna.

Antalet medlemmar och antalet medlemmar som är aktiva i föreningen är två olika saker. I intervjun ställdes en fråga om Tabell 2.8 20 Lokala föreningar i Malmö Riksförbund (intervjuade föreningar inom parantes)

Internationella kvinnoförbundet (1) Serbiska rf (1) Makedoniska rf (1) Turkiska rf (1) Slovenska rf (1) Serbernas rf i Sverige (1) Kroatiska rf (1) Portugisiska rf (1) Immigranternas Centralförbund (1) Rf polska föreningar i Sverige (1) Iranska rf (1) Iranska flyktingars rf (1) Ungerska rf (1) Albanska föreningars union (2) Bosnisk-Hercegovinska rf (1) Immigranternas rf (1) Somaliska rf (1) Bosnien-Hercegovinas kvinnorf. (1) Kurdiska Unionen (1)

Årtal för föreningens bildande i Malmö

Medlemmar i lokalföreningen

1970 1971 1973 1973 1974 1975 1978 1979 1982 1983 1984 1989 1991 1995/2001 1995 1996 1996 1997 2001

1 000 600 450 150–160 167 565 110 323 40–45 72–75 939 400 230 200/60 1002 70 250 ––– 40–45

74 .   

hur många medlemmar som är aktiva i respektive förening. Frågan ställdes utan att »aktiva« närmare definierades, detta gör att det är respektive förenings egna uppfattning om vilka som är aktiva som kommer fram i svaren. För 16 av de 20 föreningar har svar inkommit.

De flesta föreningar uppger att runt 50 procent av deras medlemmar är aktiva. En förening uppger att mellan 50 och 100 procent av medlemmarna är aktiva. Ytterligare en förening anger att 80 procent av medlemmarna är att betrakta som aktiva. Tre föreningar uppger att mellan 16 och 25 procent av medlemmarna är aktiva vilket utgör den lägsta aktivitetsgraden bland de intervjuade föreningarna. En förening uppger att de är osäkra på aktivitetsgraden och uppger å ena sidan att 50 procent är aktiva, men å andra sidan att det bland föreningens medlemmar finns 20 procent stödmedlemmar vilket skulle innebära att 80 procent av medlemmarna kan betraktas som aktiva. Det är också så att en förening har angett att 39 procent av medlemmarna är aktiva och att dessa 39 procent endast utgörs av män.

Könsfördelningen av medlemmarna inom respektive förening skiljer sig tämligen mycket åt. Om man räknar med att en jämn könsfördelning infaller när fördelningen är mellan 50/50 och 60/40 räknat i procent, har tolv föreningar en jämn fördelning. Räknar man däremot enbart de föreningar som har en fördelning på 50/50 räknat i procent, är det nio föreningar som har en jämn könsfördelning. En förening uppger att 80 procent av medlemmarna är män och 20 procent kvinnor. En förening uppger att 65 procent av medlemmarna är kvinnor och en förening uppger att 90 procent är kvinnor. Två föreningar uppger att de endast har kvinnliga medlemmar, varav en inte tillåter män i föreningen. Uppgifter saknas från en förening.

I intervjuerna ställde vi en fråga om hur många av medlemmarna som har invandrarbakgrund. Också i denna fråga fick informanterna själva avgöra vad som menas med invandrarbakgrund. Man kan säga att mellan 60 och 100 procent av respektive

   . 75

förenings medlemmar har invandrarbakgrund. När de gäller de äldsta föreningarna blir frågan om hur invandrarbakgrund räknas tydlig. Tydligast blir det när det gäller en av de äldsta föreningarna som består av, som informanten uttryckte det, av första till fjärde generationens invandrare. Tydligt är det också i ytterligare en av de äldre föreningarna där 20–25 av föreningens 72–75 medlemmar har invandrat själva. Resterande medlemmar, dvs. ca 33 procent utgörs framför allt av barn och barnabarn till dessa.

Styrelsearbete, rekrytering och finansiering När det gäller styrelserna och deras arbete i respektive förening ställdes bara två frågor, dels om hur styrelsen var sammansatt och dels om hur många gånger den sammanträdde. Antalet ledamöter i styrelserna skiftar i hög grad och är beroende av antalet medlemmar i föreningen. Följaktligen skiftar antalet ledamöter från tre stycken upp till sjutton ledamöter. En förening uppger att deras styrelse är uppbyggd enligt det sätt som är vanligt i ursprungslandet med en större huvudstyrelse och en mindre exekutiv styrelse som sköter det löpande arbetet. Fem av föreningarna hade styrelser där fördelningen mellan könen var jämn, dvs. helt jämn eller en persons övervikt åt endera hållet.

Det ska dock sägas att endast i en förening var fördelningen helt jämn, i de övriga fyra föreningarna var det en man mer i styrelsen. Nio föreningar hade styrelser där män var i övervikt, varav två föreningar helt saknade kvinnor. Fem föreningar hade styrelser med övervägande delen kvinnor i styrelsen, tre av dessa föreningar saknade helt män i styrelsen. Från en förening saknas uppgifter. De flesta föreningarna (13 stycken) har styrelser som sammanträder en gång i månaden eller fler. De övriga föreningarnas styrelser sammanträder från två gånger per år upp till sju gånger om året.

I intervjuerna ställdes en fråga om hur föreningarna rekry-

76 .   

terar nya medlemmar. Det första intrycket som också står sig vid en närmare granskning är den låga graden av aktivt rekryteringsarbete. Endast tre av föreningarna har hemsida på Internet, ytterligare en förening anger att de håller på att bygga en hemsida. Sex av föreningarna använder flygblad eller broschyrer som läggs ut på strategiska ställen i sitt rekryteringsarbete. Utöver dessa metoder saknas rekryteringsmetoder som är aktiva.

Det som nämndes som en del i rekryteringsarbetet men som inte kan betraktas som aktivt arbete från föreningens sida är att föreningarna finns upptagna i Malmö fritidsförvaltnings katalog över föreningar i Malmö, samt att medlemmarna själva utgör det främsta rekryteringsverktyget då »medlemmar drar till sig nya medlemmar«.

Det är alltså endast en liten del av det arbete som föreningarna betraktar som rekryteringsarbete som är aktivt. Det framgår inte varför det är på detta sättet. Däremot kan man spekulera i att föreningarna får tillräckligt med nya medlemmar genom att medlemmarna sprider information om föreningarna i samtal med sina vänner och bekanta och att denna »mun till mun metod« betraktas som fullt tillräcklig från föreningarnas sida.

Det kan också vara så att ett aktivt rekryteringsarbete med t.ex. hemsida på internet, spridande av flygblad och affischer är för ekonomiskt kostsamt för föreningarna och man väljer därför att inte rekrytera på detta sätt.

Samtliga föreningar finansierar helt eller delvis sina aktiviteter genom medlemsavgifter. Medlemsavgiften skiftar från 40 kr per år och person till 420 kr per år och person. Fyra av föreningarna har också speciella familjemedlemskap som gör det billigare för hela familjer att vara medlemmar. 14 av föreningarna uppger att de ofta eller ibland samlar in pengar till föreningens aktiviteter från medlemmarna och en förening uppger att de arrangerar insamlingar till bistånd till ursprungslandet.

En viktig del av föreningarnas inkomster utgörs av olika typer av statliga och kommunala bidrag. Elva av föreningarna får

   . 77

någon form av bidrag från kommunen och staten, ofta handlar det om aktivitetsstöd för ungdomsverksamhet. Ytterligare en förening uppger att de får hyran till föreningslokalen betald av Malmö kommunala bostäder (MKB). Åtta föreningar uppger att de inte får bidrag från kommun eller stat, en av dessa föreningar får dock lokalhyran betald av Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Fyra av de åtta föreningar som inte har fått bidrag har ansökt om bidrag, de övriga fyra har inte ansökt.

Det framgår inte hur stor del av respektive förenings ekonomi som de olika statliga och kommunala bidragen utgör. Tidigare studier, genomförda under första delen av 1980 -talet har dock visat att mellan 32 och 36 procent av de lokala föreningarnas intäkter utgörs av kommunala bidrag och mellan 7 och 10 procent utgörs av statliga bidrag (Bäck & Soininen, 1996, s. 98). Detta gör att de sammanlagda intäkterna som föreningarna får från stat och kommun står för mellan 39 och 46 procent av föreningarnas totala intäkter. Det finns två saker att invända mot dessa uträkningar. För det första bygger de på nästan 20 år gamla uppgifter, en del förändringar i bidragsreglerna kan antas ha ägt rum under dessa år. För det andra kan bidragsbestämmelserna skifta från kommun till kommun vilket kan göra att bidragsandelen i föreningarnas intäkter kan uppvisa lokala skillnader. Vi har inte hittat någon studie som tar upp skillnaderna mellan olika kommuners bidragsregler och vi tvivlar på att en sådan kartläggning har gjorts, det kan dock vara ett ämne för ett framtida projekt om etno-nationella organisationer i Sverige.

Föreningarnas aktiviteter Efter introduktionen av föreningarnas ålder, storlek, medlemssammansättning, finansiering samt styrelse- och rekryteringsarbete ska vi nu gå in på verksamheterna och aktiviteterna i föreningarna. Vi kommer först att ge en allmän översikt över föreningarnas aktiviteter, där antalet föreningar som har res-

78 .   

pektive aktivitet presenteras. Viktigt att tänka på är att informanterna har fått svara på frågor om föreningens aktiviteter och kan, när de har svarat, glömt att räkna upp någon av föreningens aktivteter, dessutom har inte frågorna varit riktade på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra hur stor del respektive aktivitet har i föreningarnas verksamheter.

En viktig förutsättning för att föreningarna ska kunna bedriva några aktiviteter överhuvudtaget är tillgång till en föreningslokal. 17 av de intervjuade föreningarna har föreningslokal där verksamheter kan bedrivas. Lokalen hålls oftast öppen några dagar i veckan eller hela veckan och används också som träffpunkt. I lokalen finns ofta någon form av caféverksamhet samt tillgång till tv, tidningar och böcker. 12 av föreningarna uppger att de förutom svenska tidningar och böcker också, i lokalen, har tillgång till tidningar och böcker från ursprungslandet. Det är endast en förening som uppger att de äger sin egen lokal.

Flera av föreningarna uppger att de är tvungna att byta lokal eftersom lokalerna är inhysta i ett industriområde och kommunen inte längre tillåter föreningar i området. Dessa föreningar ger uttryck för svårigheter med att finna nya lokaler och efterlyser mer stöd i denna fråga från kommunens sida. En förening uppger också att de har fått en hyreshöjning som gör det svårt för föreningen att behålla lokalen utan att försätta sig i en ekonomiskt svår situation.

En av de föreningar som inte har tillgång till lokal uppger att de träffas hemma hos varandra och menar att lokalbristen gör det svårt att anordna aktiviteter. Ytterligare en av de föreningar som saknar lokal kommer inom kort att få en och menar att utan lokal är det svårt att upprätthålla någon verksamhet.

När det gäller föreningarnas aktiviteter utgör olika former av bildningsverksamhet en viktig aktivitet bland föreningarna. 16 av föreningarna anger att de arrangerar kurser och studiecirklar antingen i samarbete med något av bildningsförbunden eller i egen regi. En av dessa föreningar brukar ordna så att förening-

   . 79

ens ungdomar kan åka iväg till ursprungslandet för att lära sig koreografi till folkdans.

Kurserna och studiecirklarna uppehåller sig vid en mängd olika ämnen. Vanligast är olika språkkurser. Sex föreningar anordnar kurser i svenska, varav en dessutom har fyra olika nivåer på kurserna. Fyra föreningar anordnar kurser i något annat språk än hemspråket eller svenska, t.ex. danska, tyska och engelska.

Två föreningar anordnar kurser i hemspråk.

Fem föreningar anordnar kurser i dans, då ofta någon form av folkdans. Lika vanligt är det med datakurser. Matlagningskurser, kurser i olika former av idrott, kurser i vävnad, broderi och sykurser utgör ämnen som mellan tre och fem föreningar anordnat kurser i. Efter dessa ämnen finns det att stort antal ämnen som en förening har anordnat kurser i, bland dessa märks ämnen som, diskriminering/rasism, mänskliga rättigheter, arbetarrörelsens historia, fackföreningskunskap, föreningskunskap, hälsa, matematik och samhällskunskap. Dessutom anger 13 föreningar att de förmedlar information om kurser och studiecirklar som arrangeras på andra ställen som t.ex. Malmö högskola, ABF och andra studieförbund.

Till bildningsverksamheten kan man också föra föreläsningar. 12 föreningar har anordnat föreläsningar. De vanligaste ämnena för föreläsningarna var hälsa (5 föreningar), situationen i ursprungslandet (4 föreningar) och valinformation (3 föreningar). Utöver dessa ämnen märks ämnen som kvinnors och barns rättigheter, mänskliga rättigheter, och föreningskunskap.

Utan tvekan är det så att föreningarna spelar en viktig roll i bildningen/utbildningen av medlemmarna både när det gäller kunskap som är knuten till Sverige, som det svenska språket och svenska samhällsförhållanden och kunskap om situationen i ursprungslandet, men också kunskap som är mer generell som t.ex. kunskap om hälsofrågor och datakunskap.

Om vi nu lämnar bildningsverksamheten och övergår till andra former av aktiviteter kan vi se att det är vanligt med någon

80 .   

form av stödverksamhet eller rådgivning. 16 av föreningarna uppger att de har någon form av rådgivande och stödjande roll gentemot medlemmarna. 12 av dessa föreningar hjälper på något sätt medlemmarna att finna arbete, antingen genom att anslå information om nya arbeten på anslagstavlor eller mer aktivt genom bidragsfinansierade »arbetsmarknadsprojekt« där syftet har varit att finna arbete till föreningens medlemmar.

Tre föreningar anger att de stödjer nyanlända som ännu inte har funnit sig tillrätta i Sverige, bl.a. genom att hjälpa dem med det svenska språket, bostad eller att finna arbete. Två föreningar anger dessutom att de vid behov kan anordna juridisk hjälp.

Andra sätt som föreningarna ger råd och stöd till sina medlemmar är genom t.ex. stödjande verksamhet till föreningens äldre medlemmar, förmedling av hjälp från sjukhus och anordnandet av läxhjälp för föreningens barn och ungdomar.

13 föreningar anordnar olika former av idrottsaktiviteter som fotbollsträning/turneringar, bordtennisträningar och biljardtävlingar. Idrottsaktiviteterna utgör ofta en av de viktigaste ungdomsverksamheterna i föreningarna. Dans och folkdans är en aktivitet som också kan sägas utgöra en viktig del i ungdomsverksamheten. Åtta föreningar har någon form av dans- eller folkdansgrupper.

Olika former av fester tillhör också de mer vanliga aktiviteterna då sju av föreningarna regelbundet anordnar fester för medlemmarna. Förutom dessa aktiviteter finns det en mängd aktivteter som bara ett fåtal föreningar arrangerar. Resor, aktiviteter riktade mot äldre, lägerverksamhet och barnteater är några exempel.

Informanterna fick svara på en fråga om föreningen var politiskt aktiv. 18 föreningar är inte politiskt aktiva. En förening menar att föreningen är allmänpolitiskt aktiv men partipolitiskt obunden och en förening angav att föreningen »inte direkt« är politiskt aktiv men att de enskilda medlemmarna är politiskt aktiva p.g.a. gruppens ställning i ursprungslandet.

   . 81

Samarbete och kontakt på lokal nivå Föreningarna samarbetar med andra föreningar både föreningar som är verksamma i Sverige och internationellt. Det vanligaste samarbetet sker med andra etno-nationella organisationer, 12 av föreningarna uppger detta. Därefter kommer samarbeten med föreningar, där medlemmarna tillhör samma etniska eller nationella grupp, i både Sverige och utlandet, 11 av de intervjuade föreningarna är engagerade i denna form av samarbete. Samarbete sker i olika former av idrotts- eller kulturevenemang som t.ex. fotbollsturneringar och folkdans. Eller genom att föreningarna anordnar gemensamma studiecirklar eller genom att föreningarna håller lokalerna öppna för varandras medlemmar.

Förutom invandrarföreningar i Sverige och i andra länder förekommer det inte så mycket samarbete med andra föreningar. De enda »svenska« föreningarna som förekommer är Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV), Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) samt två lokala idrottsföreningar. När det gäller samarbete med internationella organisationer anger två föreningar att de har samarbete med Amnesty International och Rädda Barnen, en förening har samarbete med Röda Korset och en förening har samarbete med SIDA. Vad som redan här kan konstateras är att samarbete mellan olika föreningar främst sker mellan å ena sidan föreningar knutna till olika etniska och nationella grupper och å andra sidan mellan föreningar som är knutna till samma etniska eller nationella grupp. En av informanterna som företrädde en bosnisk förening gav uttryck för förhållandet att samarbete ofta sker mellan föreningar knutna till samma etniska och nationella grupp på följande sätt; »föreningen har samarbete med den bosniska diasporan i världen«.

I Intervjuerna ställdes två frågor om kontakt och samarbete med dels svenska myndigheter och dels myndigheter i ursprungslandet i de fall de var aktuellt. Det är endast en av föreningarna

82 .   

som inte kan kopplas till en specifik etnisk eller nationell grupp, därför har frågan om kontakt och samarbete med ursprungslandets myndigheter varit aktuell för 19 av föreningarna. Av dessa 19 föreningar svarade 11 att de har kontakt med ursprungslandets myndigheter, antingen direkt eller genom konsulat eller ambassad i Sverige. Av de 11 föreningar som hade kontakt med myndigheterna svarade sju föreningar att de fick någon form av stöd av ursprungslandets myndigheter. Stödet var i inget fall av ekonomisk karaktär utan bestod istället av stöd i form av materiell till aktiviteter eller genom »goda råd«.

Fyra av de intervjuade föreningarna hade ingen kontakt eller samarbete vare sig med kommunen eller någon annan svensk myndighet. 14 av föreningarna svarade att de har kontakt med kommunen, i de allra flesta fall handlar kontakten om aktivitetsstöd och andra bidrag eller om föreningslokalfrågor. Slutligen svarade sex av föreningarna att de har kontaktat regeringen, riksdagen eller något av departementen.

Lokalföreningarnas syfte och viktigaste verksamheter Informanterna har fått ange vilket huvudsyfte eller vilka huvudsyften som föreningarna har med sin verksamhet. Informanterna har också fått ange vilken aktivitet eller aktiviteter som de anser är föreningens viktigaste. På detta sätt har vi försökt att fånga in dels varför föreningen existerar och dels var tyngdpunkten i föreningarnas verksamheter ligger. Genom att göra detta blir det också lättare att diskutera vilken funktion eller funktioner som föreningarna fyller.

Flera av föreningarna har mer än ett syfte med sin verksamhet. Det absolut vanligaste syftet som föreningarna angav var att skapa en naturlig samlingsplats för gruppen samt att samlas kring och bevara gruppens språk eller kultur. Elva av föreningarna angav att detta var huvudsyftet med föreningen. Dessutom menade två av föreningarna att syftet med verksamheten var att

   . 83

skapa en samlingsplats för invandrare. Det näst vanligaste syftet var att bistå med information om det svenska samhället, arrangera stödverksamhet och/eller agera för en bättre integration.

Sju föreningar har angett detta som syfte med föreningen.

Tre föreningar menade vidare att syftet med verksamheten var att arrangera olika former av idrottsverksamheter. Ytterligare tre föreningar hävdade att syftet med deras verksamhet var att anordna ungdomsverksamheter. Utöver de ovan beskrivna syftena fanns det en mängd syften som en förening hade; organisera nyanlända, organisera sig kring flyktingfrågor och mänskliga rättigheter, arrangera äldreverksamhet, stärka kvinnors inflytande i samhället.

Av de föreningar vars syfte vara att skapa en mötesplats för gruppen och bevara språket och kulturen var det en förening som samtidigt angav att syftet var att ge information om det svenska samhället och kulturen. Den förening vars syfte var att samlas kring flyktingfrågor och mänskliga rättigheter hade samtidigt också som syfte att sprida information om det svenska samhället. Två av de tre föreningarna som hade idrottsaktiviteter som huvudsyfte angav också att bevara språket och kulturen var ett syfte med föreningen.

När det gäller de viktigaste aktiviteterna kan vi se följande.

Sju föreningar menade att deras viktigaste aktiviteter utgjordes av barn och ungdomsaktiviteterna. Sex föreningar angav att föreningens viktigaste aktiviteter utgjordes av folkdansgrupper, hemspråk eller firandet av nationella högtidsdagar kopplade till ursprungslandet. En av de föreningar där ungdomsaktiviteterna utgjorde den viktigaste verksamheten hävdade samtidigt att språket och kulturen också var bland de viktigaste.

Fyra föreningar uppgav att idrottsaktiviteterna var föreningens viktigaste, vilket är lika många som angav att verksamheter som främjar integration är de viktigaste. Tre föreningar menade att bildningsverksamheten med studiecirklar och kurser var det

84 .   

viktigaste och en förening hävdade att kvinnofrågor var den viktigaste verksamheten.

Om vi nu går vidare och jämför föreningarnas huvudsyften med de viktigaste verksamheterna kan vi se följande. De föreningar vars viktigaste aktiviteter är folkdansgrupper, hemspråk eller firandet av nationella högtidsdagar utgörs utan undantag av de föreningar vars syfte är att skapa en samlingsplats för gruppen och bevara språket och kulturen. Ytterligare fyra föreningar i denna syftesgrupp hävdar att Barn och ungdomsaktiviteter är föreningens viktigast och tre föreningar menar att idrottsaktiviteter är de viktigaste.

Av de sju föreningar vars syfte vara att informera om det svenska samhället, arrangera stödverksamhet och att agera för en bättre integration menade tre att verksamheter som främjar integration utgör de viktigaste aktiviteterna och tre föreningar angav bildningsverksamheten som den viktigaste. Av de tre föreningar som angav att huvudsyftet med föreningen var att arrangera idrottsverksamhet ansåg två föreningar att idrottsverksamheten var den viktigaste och två ansåg att barn och ungdomsverksamheten var den viktigaste. Här ska sägas att idrottsverksamheterna ofta riktar sig till barn och ungdomar i föreningarna.

Lokalföreningarnas funktioner Vilka slutsatser kan dras från de ovan presenterade föreningarna? Föreningarna både liknar varandra och skiljer sig från varandra. Vissa föreningar har mer eller mindre renodlade aktiviteter t.ex. när det gäller idrott eller kultur, andra har ett bredare utbud av aktiviteter. För att bringa reda i jämförelsen av dessa exempel ska vi diskutera föreningarna utifrån en modell som finns presenterad i Bäck och Peura (1990) samt Bäck och Soininen (1996) (se figur 2.1 nedan).

Modellen är konstruerad utifrån hypotesen att en etno-nationell förening tillfredsställer vissa behov hos den enskilde med-

   . 85

lemmen. Den första utgångspunkten för modellen är att en förening kan tillfredsställa dessa behov på två sätt, antingen indirekt (kategori I, III och V) genom att ställa krav på aktörer i föreningens närhet, dvs. att föreningen uppträder som intresseorganisation, eller direkt genom att föreningen själv tillfredsställer medlemmarnas behov (kategori II, IV och VI) (Bäck & Soininen, 1996, s. 94). Exempel på organisationer som arbetar genom indirekt behovstillfredsställelse är fackföreningar emedan konsumentkooperationen är exempel på en organisation som tillfredsställer sina medlemmars behov direkt.

Den andra utgångspunkten är att medlemmar i invandrarföreningar kan inta olika roller. Den första, nykomlingsrollen (kategori I och II), utgår från att alla invandrare till en början är nykomlingar i Sverige. Som nykomlingar har de vissa behov som föreningarna kan tillfredsställa, som t.ex. kunskap om språk, det svenska samhället och dess institutioner. Den andra rollen (kategori III och IV) utgår från att en invandrare är medlem i en viss etnisk grupp och har därför vissa behov som grundar sig i denna grupptillhörighet, t.ex. behov att umgås med andra från samma etniska grupp. Den tredje rollen (kategori V och VI) utgår från att en invandrare också har behov som emanerar från andra »samhällskategorier« som t.ex. klass. (Bäck & Soininen, 1996, s.

94f). När de två utgångspunkterna korsas får man en matris med två dimensioner och sex olika kategorier. Det ska sägas att matrisen egentligen kan göras hur lång som helst om man ska Figur 2.1 Klassificering av föreningarnas funktioner Behovsgrund Nykomling Etnisk Klass

Behovstillfredsställelse Indirekt

Direkt

I III V

II IV VI

(Källa: Bäck & Soininen, 1996, s. 95; Bäck & Peura, 1990, s. 9f)

86 .   

räkna alla olika möjliga samhällskategorier som en människa kan tillhöra. Kategorierna V och VI kan därför betraktas som tämligen öppna men har i Bäck och Soininens samt i Bäck och Peuras studier främst kretsat kring klass som kategori.

Det har tidigare visat sig att etno-nationella organisationer främst verkar inom funktionerna I, II och IV, i mindre grad inom III, och inte alls inom V och VI (Bäck & Peura, 1990, s. 10; Bäck & Soininen, 1996, s. 95f). Uttryckt på annat sätt innebär detta att föreningarna, genom sin egen verksamhet samt genom att ställa krav på statsmakten försöker tillgodose de behov som kommer från nykomlingsrollen (I, II). Föreningarna försöker också genom sin egen verksamhet tillfredsställa de etniskt grundade behoven (IV). I något mindre utsträckning försöker föreningarna indirekt tillfredsställa de etniskt grundade behoven genom att ställa krav på statsmakten (III). Däremot fungerar föreningarna inte alls som »klassorganisation« (V, VI).

De föreningar som vi intervjuat i Malmö kan framförallt sägas tillfredsställa de etniskt grundade behoven på ett direkt sätt genom sin egen verksamhet (IV). Till denna kategori har vi tillfört de föreningar vars syfte är att skapa en samlingsplats, de som ska bevara språket och kulturen, de föreningar vars syfte är att samlas kring flyktingfrågor kopplat till ursprungslandet, de som ger hemspråkskurser samt de föreningar som har folkdansgrupper. 18 av de 20 intervjuade föreningarna kan sägas ha denna funktion.

Nästa stora kategori utgörs av de föreningar som genom sin egen verksamhet tillfredsställer nykomlingsbehoven (II). Hit har vi fört de föreningar som har som syfte att bistå medlemmarna med kunskap om det svenska samhället, de föreningar som anordnar kurser i det svenska språket, de föreningar som ger råd och stöd åt de som nyligen kommit till Sverige samt de föreningar som har ett uttalat syfte att verka för en bättre integration i Sverige. 12 av de 20 föreningarna kan sägas ha denna funktion.

   . 87

Mindre vanligt är att föreningarna genom indirekt arbete, dvs. genom att agera som intresseorganisation, tillfredsställer de etniskt grundade behoven (III). Det ska sägas att denna funktion är något svårare att avgränsa, det är också svårare att från intervjuerna utläsa om föreningarna fyller denna funktion. Vi har dock gjort ett försök och till denna funktion fört de föreningarna som har samarbete med t.ex. FN, Amnesty International, olika svenska myndigheter och liknande. Fem föreningar skulle kunna placeras i denna kategori det ska dock sägas att det utifrån intervjuerna är svårt att skapa sig en uppfattning om hur många av föreningarna som bedriver »intresseorganisationsaktiviteter« som t.ex. opinionsbildning och påtryckningar mot myndigheter.

Osäkerheten gäller även det indirekta arbetet med att tillfredsställa nykomlingsbehoven (I), där föreningar som har deltagit i demonstrationer mot rasism och annat antirasistiskt arbete har placerats. Tre föreningar kunde tillskrivas denna funktion.

Ingen av föreningarna kan sägas verka för att fylla de behov som har sin grund i klasstillhörighet, om inte de föreningar som har anordnat studiecirklar om fackligt arbete respektive arbetarrörelsens historia räknas hit, i så fall är det två föreningar som kan placeras i (VI).

Istället för att diskutera huruvida föreningarna tillfredsställer klassbehov skulle klass kunna bytas ut mot genus eftersom fyra föreningar i hög grad på ett direkt sätt tillfredsställer behov som grundar sig i genus som samhällskategori. Hit har de föreningar tillförts där de viktigaste aktiviteterna är riktade till kvinnor och som är uttalade »kvinnoorganisationer«. Fyra föreningar kan sägas fylla denna funktion. När det gäller den indirekta behovstillfredsställelsen är det också här svårt att uttala sig om huruvida föreningarna fyller denna funktion. Dock har en förening som huvudsyfte att »stärka och öka kvinnornas inflytande i samhället« vilket skulle kunna tolkas som en ambition att verka som intresseorganisation, tillförts denna kategori.

En reviderad modell med antalet föreningar inom respektive

88 .   

funktion och med genusfunktionen istället för klass ses nedan i figur 2.2. I stort är det samma mönster som upprepas ibland de intervjuade föreningarna som bland de föreningar som Bäck och Peura (1990) samt Bäck och Soininen (1996) studerade.

Förutom de funktioner som presenteras i modellen diskuterar Bäck och Soininen betydelsen av att ha tillgång till en egen föreningslokal.

Vi vet sedan kartläggningen av jugoslaviska föreningar på 80 -talet, men även genom kontakter med invandrarföreningar i början av 90 talet, att det också finns en betydelsefull mindre organiserad verksamhet i föreningar som har egna lokaler: verksamheten kan beskrivas som ’social klubb’ eller ’fritidsgård för alla åldrar’. Föreningslokalen hålls öppen vissa tider för dem, som vill träffas för att umgås, läsa tidningar, fika, spela kort eller schack osv.. Vi tror att detta kan vara en av föreningarnas viktigaste funktioner (Bäck & Soininen, 1996, s. 97).

De allra flesta av de intervjuade föreningarna har lokal (17 föreningar) och bland dessa föreningar finns det mycket som pekar på att föreningen också har en funktion som en »social klubb«.

Men, föreningslokalen har oftast en ännu viktigare funktion för föreningarna än den som Bäck och Soininen beskriver, den utgör oftast den allra viktigaste premissen för aktivitet i föreningen. Utan lokal är det mycket svårt för föreningarna att överhuvudtaget upprätthålla någon form av verksamheter.

Figur 2.2 Föreningarna efter funktion Behovsgrund Nykomling Etnisk Genus

Behovstillfredsställelse Indirekt

Direkt

3 st.

5 st.

1 st.

12 st.

18 st.

4 st.

(Källa: Modifierad version av Bäck & Soininen, 1996, s. 95; Bäck & Peura, 1990, s. 9f)

   . 89

Lokalföreningarnas och Riksförbundens betydelse i integrationsprocessen En kort sammanfattning kan vara på sin plats. I de bidragsberättigade riksförbundens verksamheter har de flesta aktiviteter en kulturell funktion, något som också stämmer in på de lokala föreningarna. Aktiviteter som har en integrationsfunktion är också vanligt förekommande. Hemlandsrelaterade och politiska verksamheter är mindre förekommande bland riksförbundens verksamheter. Dock finns de mycket som tyder på att riksförbunden i högre utsträckning än de lokala föreningarna har en politisk funktion. Studien pekar också på att både riksförbunden och lokalföreningarna i det stora hela har en marginell politisk funktion.

Samarbete med organisationer och myndigheter ser olika ut beroende på om det är ett riksförbund eller en lokalförening.

Samarbete med andra organisationer än etniska sker främst på riksförbundsnivå, där den stora samarbetspartnern är ABF. Bland svenska myndigheter är Integrationsverket den organisation som förbunden oftast har kontakt eller samarbete med.

På lokalföreningsnivån kan vi se att samarbete med andra organisationer än etniska är ovanligt. Samarbete sker istället främst mellan organisationer som kan kopplas till andra etniska eller nationella grupper. Därefter sker samarbete främst med organisationer som tillhör samma etniska eller nationella grupp.

Både lokalföreningarna och riksförbunden har en viktig roll som bildare/utbildare då en stor del av organisationerna anordnar kurser, studiecirklar, seminarier, debatter och föreläsningar inom en lång rad områden. Lokalföreningarna har också en viktig stödjande och rådgivande funktion då många av föreningarna ger råd och stöd till sina medlemmar, t.ex. är det många som hjälper medlemmarna att finna arbete.

Bilden av riksförbundens och lokalföreningarnas verksamhe-

90 .   

ter kan sägas bekräfta de bilder som tidigare studier har kommit fram till. Tidigare studier av riksförbunden har pekat på att den politiska funktionen som »etniska intresseorganisationer« varken under 1980 - eller 1990 -talen har varit särskilt framträdande (Bäck & Soininen; 1996, s. 97). Däremot är det utan tvekan så att både riksförbunden och lokalföreningarna kan spela en större politisk roll. De finska organisationerna i Sverige spelade under 1980 -talet en ytterst viktig roll gällande det finska språkets status i Sverige. De finska organisationerna skickade in förslag till förbättringar av de finska språkets ställning till många kommuner i Sverige. Organisationerna anordnade också en stor demonstation på Sergels torg i Stockholm 1982 och under början av 80 -talet anordnades skolstrejker i Göteborg, Mölndal, Västerås, Köping, Kalix och Stockholm, strejker där de finska organisationerna spelade en stor roll (Jaakkola, 1987, s. 214f).

Carl-Ulrik Schierups diskussion kring organisationernas politiska roll och bidragssystemet som refererades tidigare blir här relevant. En slutsats som kan dras utifrån Schierups diskussion är att organisationerna fortfarande kan vara för beroende av statsbidragen för att de ska kunna spela en reell politisk roll, istället blir organisationernas kulturbevarande roll och dess »etniska grund« dominerande.

En studie av lokala föreningar i Stockholm (Wingborg, 1999) kommer med en möjlig förklaring till den marginella politiska rollen. Studien visar att många av de studerade etno-nationella föreningarna vill tona ner föreningarnas politiska profil eftersom de vill kunna samla så många medlemmar som möjligt (Wingborg, 1999, s. 55). Denna förklaring behöver inte stå i kontrast till Schierups tidigare redovisade förklaringsmodell eftersom det måste vara av yttersta vikt för föreningarna att få så många medlemmar som möjligt eftersom en del av statsbidraget är beroende av antalet medlemmar. Snarare utgör Wingborgs en del av den process som Schierup beskriver.

Samtidigt som organisationernas etniska bas kan försvåra

   . 91

det politiska deltagandet och hindra formulerandet av politiska krav över de etniska gränserna kan organisationerna ändå sägas spela en viktig roll ur ett »kulturutövningsperspektiv«. De flesta av både riksförbunden och lokalföreningarna fäster som vi har sett stor vikt vid att bevara den etniska eller nationella gruppens kultur.

Det kan till och med vara så att organisationerna utgör den enda arenan i Sverige där invandrare tillåts att bevara sina respektive kulturer (se också Wingborgs studie, (1999), s. 10).

Sett i detta perspektiv kan organisationerna spela en nyckelroll i integrationsprocessen eftersom invandrare som integreras i det svenska samhället ska ha möjlighet att bevara sin kultur och traditioner. Dock är detta en något osäker iakttagelse eftersom vi inte vet något om alla de personer i respektive etniska eller nationella grupp som väljer att inte bli medlemmar i den här typen av organisationer. Det ska också sägas att denna iakttagelse i hög grad beror på vilken betydelse som läggs i integrationsbegreppet, vi tänker inte här diskutera detta eftersom denna fråga i sig skulle ta flera kapitel i anspråk.

Vad vi däremot kan uttala oss med större säkerhet om är organisationernas roll som bildare/utbildare då både riksförbunden och lokalföreningarna är flitiga anordnare av kurser, studiecirklar och föreläsningar. På detta sätt spelar organisationerna en viktig roll både när det gäller förmedlandet av kunskap som är kopplad Sverige och kunskap som är kopplad till den egna etniska eller nationella gruppen. Lokalföreningarnas stödjande och rådgivande funktion är också av stor vikt.

Samarbete med andra typer av organisationer och folkrörelser sker främst på riksförbundsnivå och då speciellt med ABF. Samarbete med andra föreningar på lokalföreningsnivå sker främst genom, å ena sidan samarbete med andra etno-nationella organisationer och å andra sidan föreningar där medlemmarna tillhör samma etniska eller nationella grupp. Samarbete med »svenska« föreningar på lokalföreningsnivån är ovanligt.

92 .   

Wingborgs studie (1999) av lokala föreningar i Stockholm stödjer denna observation då han finner att samarbete med andra föreningar framför allt sker mellan invandrarföreningar, men när det gäller regelbundet samarbete sker det främst mellan föreningar där medlemmarna tillhör samma etniska eller nationella grupp (Wingborg, 1999, s. 98). Återigen blir Schierups diskussion relevant då de »inometniska« samarbetet pekar på den etniska absolutismen som han menar är rådande.

Den fråga som Schierup ställde upp för framtiden kan fortfarande sägas gälla, nämligen om de etno-nationella organisationerna kan bryta den fragmenterade och »tysta« kulturen som den svenska administrationen utsatt dem för (Schierup, 1991, s. 134). Dessutom kvarstår frågan om Sverige kan knäcka den »etniska absolutismens« hegemoni som utgör basen för organisationerna, för att på så sätt uppnå en politisk pluralism i Sverige (Schierup, 1991, s. 134). Det är än så länge för tidigt att uttala sig om det nya bidragssystemet kan bidra till att skapa en mindre tyst kultur och en större politisk pluralism.

Källor Dagens Nyheter 021024 Antifascistisk Aktion www.afa.motkraft.net (nov 2002) Immigrant Institutet www.immi.se (juni 2002) Nätverket mot rasism www.nmr.nu (juni 2002) Preliminär version av Föreningslivet i Sverige 1992–2000 www.scb.se (juni 2002)

Valmyndigheten www.val.se (nov 2002) Sociologiska institutionen, Stockholms universitet www.sociology.su.se (okt 2002) Sverige mot rasism www.sverigemotrasism.nu (nov 2002)

   . 93

Litteratur Appelqvist, Maria, (2000): »Flyktingmottagandet och den svenska välfärdsstaten under 1990 -talet« I SOU 2000:37.

Aytar, Osman, (2002): Den kommunikativa interaktionen mellan etniska organisationer och staten, Helsingfors: Paper till den 12te Nordiska migrationsforskarkonferensen 10 –12 oktober 2002.

BRÅ-rapport (2001:8): EXIT för avhoppare – En uppföljning och utvärdering av verksamheten åren 1998 – 2001, Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.

Bäck, Henry, (1983): Invandrarnas riksorganisationer, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning rapport nr 24.

Bäck, Henry & Peura, Markku, (1990): Finska och Jugoslaviska invandrarföreningar i Sverige, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning.

Bäck, Henry & Soininen, Maritta, (1996): Invandrarna, demokratin och samhället – Om invandrares politiska deltagande i dagens Sverige, Göteborg: Förvaltningshögskolans rapporter nr 2.

Häll, Lars, (1994): Föreningslivet i Sverige – en statistisk belysning, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Jaakkola, Magdalena, (1983): Sverigefinländarnas etniska organisationer, Stockholm: Expertgruppen för invandrarforskning, nr: 22.

Jaakkola, Magdalena, (1987): »Informal Networks and Formal Associations of Finnish Immigrants in Sweden« I Rex, John, Joly, Daniele & Wilpert, Czarina; Immigrant Associations in Europe, Aldershot: Gower.

Jaakkola, Magdalena, (1989): Den etniska mobiliseringen av Sverigefinnarna, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning.

Larsson, Stieg & Ekman, Mikael, (2001): Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen, Stockholm: Ordfront Förlag.

Lindquist, Hans, (1999): »Nynazism – förtrupp eller eftersläntrare« I SOU 1999:10 Demokratins förgörare, Demokratiutredningens skrift nr 28.

Lodenius, Anna-Lena & Wikström, Per, (1997): Vit makt och blågula drömmar – Rasism och nazism i dagens Sverige, Stockholm: Natur & Kultur.

Lundh, Christer, & Ohlsson, Rolf, (1999): Från arbetskraftsimport till f lyktinginvandring, 2:a reviderade upplagan, Stockholm: SNS förlag.

Lööw, Hélene, (1999a): »Svensk rasism och antisemitism – historiska kontexter« I Olsson, Erik (red), (1999), Etnicitetens gränser och mångfald, Stockholm: Carlsson bokförlag.

Lööw, Hélene, (1999b): Vit maktmusik – en växande industri, BRÅ-rapport 1999:10, Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Lööw, Hélene, (2000): Nazismen i Sverige 1980–1999 – Den rasistiska undergroundrörelsen: musiken, myterna, riterna, Stockholm: Ordfront Förlag.

SCB, (2002): Statistisk årsbok, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB, (1999): Allmänna valen 1998, Del 4, Specialundersökningar, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Schierup, Carl-Ulrik, (1991): »The Ethnic tower of Babel – political marginality and beyond« I Ålund, Alexandra & Schierup, Carl-Ulrik: Paradoxes of multiculturalism, Aldershot: Gower, 113–135.

SOU 1974:70, Invandrarutredningen 4, Bilagedel.

SOU 1996:55, Sverige, Framtiden och Mångfalden, Slutbetänkande från invandrarpolitiska kommittén.

SOU 2000:37, Välfärdens förutsättningar, Arbetsmarknad, demografi och segregation, Antologi/Kommittén välfärdsbokslut.

Svanberg, Ingvar & Tydén, Mattias, (1992): Tusen år av invandring – En svensk kulturhistoria, Stockholm: Gidlunds bokförlag.

Södergran, Lena, (1998): 1990-talets invandrarpolitiska omprövning – Från invandrarpolitik till integrationspolitik, Merge – Papers on transcultural studies Nr: 2/1998,

94 .   

Umeå: Sociologiska institutionen Umeå Universitet.

Södergran, Lena (2000): Svensk Invandraroch Integrationspolitik – En fråga om jämlikhet, demokrati och mänskliga rättigheter, Umeå: Doctoral theses at the Department of Sociology Umeå University No:16/2000.

Wigerfelt, Berit & Wigerfelt, Anders S., (2001): Rasismens yttringar – Exemplet Klippan, Lund: Studentlitteratur.

Winai Ström, Gabriele, (1992): Flykt och

konf liktlösning, Stockholm: Regeringskansliet.

Wingborg, Mats, (1999): Invandrarföreningarna och integrationen – Utvärdering av invandrarföreningarnas verksamhet i Stockholm, Stockholm: Integrationsförvaltningen. Öberg, Nils, (1994): Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman i välfärdsstaters invandringsoch invandrarpolitik, Uppsala: Uppsala universitet.

Noter 1. Vi vill rikta ett stort tack till Maria Appelqvist, Grete Brochmann, Björn Fryklund och Maja Povrzanovi´c Frykman för värdefulla kommentarer till olika versionen av detta kapitel. Ett stort tack vill vi också rikta till de föreningsrepresentanter som ställde upp för intervjuer. Tack!

2. Ordinarie val hålls i Sverige den tredje söndagen i september vart fjärde år. Då hålles, förutom val till riksdagen, även val till kommun och landsting. Röstberättigad till riksdagsvalet är svenska medborgare som är eller någon gång har varit folkbokförda i landet och senast under valdagen fyller 18

år. Rösträtt i landstings- och kommunfullmäktigevalen har de som fyllt 18 år och har varit folkbokförda i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valen. Valbar till riksdagen är den som är röstberättigad, samma gäller för valbarhet till landstingsoch kommunalfullmäktige.

3. När det gäller statsbidragens del av riksförbundens inkomster skulle det vara intressant att jämföra hur de etno-nationella organisationerna står sig i förhållande till »svenska« organisationer. Dock har vi inte hittat någon sammanställning som kan tjäna som underlag för en sådan jämförelse.

95

kapitel 3

Indvandrerorganisationer i Danmark Indledning Eftersom der ikke foreligger en samlet redegørelse for indvandrerorganisationernes udvikling i Danmark, bygger dette kapitel på publicerede og ikke offentliggjorte skrifter fra en lang række forskellige discipliner. Desuden benyttes flere databaser og survey over indvandrerbefolkningens organisationsdeltagelse og organisationsformer. Efter en kort skildring af indvandringen og integrationspolitikken beskrives faserne i organisationsdannelsen fra 1960’ernes internationale solidaritetsforeninger over de første migrantforeninger i 1980’erne til 1990’ernes religiøse organisationer. Hovedvægten ligger imidlertid på organisationsstrukturen omkring årtusindskiftet og kommer blandt andet ind på foreningernes indre liv og deres mere udadvendte aktiviteter, foreningsøkonomi og forholdet mellem foreninger, bevægelser og politik.

Indvandringen til Danmark Frem til midten af 1960’erne kom indvandrerne til Danmark overvejende fra Norge, Sverige, England, Tyskland og USA. Det var for manges vedkommende danskere, som vendte hjem efter et længere ophold i udlandet. Fra slutningen af 1960’erne ændrede indvandringen omfang og sammensætning som følge af den økonomiske vækst og ændringer i erhvervsstrukturen. Det stigende behov for arbejdskraft blev søgt dækket af de store efterkrigstidsårgange og tilgangen af kvinder på arbejdsmarkedet; og for yderligere at skaffe arbejdskraft begyndte en del arbejds-

96 .   

givere at hente arbejdere fra Jugoslavien og Tyrkiet og efter 1970 også fra Pakistan (Pedersen, 1999).

Mange tyrkere kom fra landsbyer i det centrale Tyrkiet, hvor der bor tyrkere såvel som kurdere (Hjarnø, 1988). De fleste var beskæftiget som landarbejdere eller bønder, mens kvinderne overvejende var hjemmegående. Derfor var uddannelsesniveauet lavt, ikke mindst for kvindernes vedkommende. Arbejdsmigranterne fra Jugoslavien kom derimod fra byer eller fra industrier beliggende i landområder. Størsteparten havde en grundig skolegang bag sig, og mange havde været beskæftiget som ufaglærte eller faglærte arbejdere. Det store flertal af pakistanere var unge mænd fra landsbyer i Punjab-området. De fleste tilhørte den lavere del af middelklassen men var meget ringe uddannet.

De virkelig fattige tog ikke af sted, fordi de ikke kunne skaffe penge til rejsen (Quraishy, 1999).

Udlændingeloven fra 1952 gjorde det forholdsvis let for udlændinge at rejse ind i landet, finde et job, og få arbejdstilladelse.

I 1969 og 1970 strammedes adgangskravene, og i 1973 gennemførtes et totalt stop for indrejse af arbejdstagere fra tredjelande. Det bremsede nok indvandringen til Danmark, men det standsede den ikke. Indvandrere, der havde fået permanent opholdstilladelse, kunne få deres koner og børn under 18 år til landet gennem familiesammenføringsregler.

Vi kan derfor registrere en gradvis stigning i antallet af indvandrere fra tredje verdens lande 1973-85, hvorefter en ny indvandrerbølge satte ind. Det var flygtninge fra Iran og Sri Lanka foruden statsløse palæstinensere med oprindelse i Libanon.

I forvejen var der kommet et mindre antal flygtninge fra Vietnam og Chile. Fra begyndelsen af 1990’erne steg indvandringen fra Afrika overvejende Somalia, og i løbet af 1995 og 1996 fik et stort antal flygtninge fra det tidligere Jugoslavien opholdstilladelse i Danmark.

Lavkonjunktur og øget arbejdsløshed efter 1973, men også en forbedring i de politiske forhold i visse lande, fik tidligere ind-

   . 97

vandrere og flygtninge til at vende tilbage til deres hjemlande.

Men sammenlignet med indvandrere fra andre EU-lande og Nordamerika var indvandrerne fra tredje verdens lande en del mere tilbøjelige til at blive i Danmark. Endelig skal det bemærkes, at statsborgere fra tredjelande generelt får flere børn end den øvrige befolkning, skønt denne tendens har været faldende Tabel 3.1 Indvandrere og efterkommere i Danmark pr. 1. januar, 1974-2001 Indvandrere og efterkommere

Norden, EU og Nordamerika 3. lande Udvalgte indvandrerlande Tyrkiet Jugoslavien (tidl.)

Efterflg.- stater til det tidl. Jugoslav.

Pakistan Marokko Chile Irak Iran Libanon Polen Sri Lanka Vietnam Rumænien Ethiopien Afghanistan Somalia

1974

1980

1985

1990

1995

2001

50 669

88 851

86 884

87 472

92 292

103 261

39 186

64 107

78 523

130 599

8 138 6 779

14 086 7 452

18 995 8 166

29 442 10 518

3 733

7 845 2 104 1 029 160 241 222 6 467 259 1 322 220 110 35 133

9 485 2 977 1 064 267 986 280 6 762 319 3 771 85 233 100 168

12 014 4 295 1 170 2 427 8 597 7 945 9 767 5 020 5 801 782 596 342 531

186 167 292 686 39 222 13 006

50 470 17 420

528

23 807

14 692 5 955 1 181 6 415 11 157 15 110 11 263 7 162 9 155 1 453 880 1 183 5 280

18 143 8 104 1 297 18 097 13 391 19 839 12 385 9 788 11 466 2 067 1 221 4 834 16 209

Anmærkninger og kilder: 1974 er det første år, hvor der foreligger pålidelige oplysninger om antallet af udenlandske statsborgere i Danmark. Tallene for 1974 er fra Pedersen (1999) tabel 4.1 og henviser til antallet af udenlandske statsborgere i Danmark; tallene fra 1980 er fra Danmarks Statistik og omfatter personer med fødested i udlandet. Der forekommer således et mindre databrud 1974/1980.

98 .   

de senere år (Poulsen & Lange, 1998). Ind- og udvandringen fra Danmark og udviklingen i mortalitet og fertilitet har ført til en gradvis vækst i antallet af indvandrere og efterkommere: Fra at have ligget på 62 600 i 1980, var den i år 2000 nået op på 275 600 svarende til 5,2% af den samlede danske befolkning.

Statslig integrationspolitik og et etnisk-nationalt civilsamfund Da man i 1960’erne og et stykke ind i 1970’erne stadig troede, at arbejdsmigranterne kun ville blive i landet i en kortere periode, gjorde staten ikke meget for at regulere forholdene for indvandrerne. Fra slutningen af 1970’erne gennemførtes dog en række reformer, der sigtede på at forbedre udenlandske statsborgeres retstilling samtidig med, at man strammede for immigrationen (Langlouis & Tornøe, 1993). Målet var fra begyndelsen, at indvandrere og flygtninge skulle ligestilles med danskerne i alle sammenhænge. Integrationen skulle bygge på så få forvaltningsmæssige særforanstaltninger som muligt hvilket betød, at man først greb ind over for problemerne når de opstod, og at de sanktioner der kunne iværksættes måtte udledes af den praksis, der var udviklet i forhold til danskerne (Horst, 1988). Derfor er det blevet primær- og amtskommunerne, som har hovedansvaret for at føre integrationspolitikkens målsætninger ud i livet (Danmarks Udlændinge, Indenrigsministeriet, 1993).

Fra at have været optaget af at regulere indvandringen til Danmark, rettede staten efter 1993 opmærksomheden mod det hjemlige integrationsarbejde. Arbejdet med udlændingeloven blev flyttet fra justitsministeriet til indenrigsministeriet og flygtningearbejdet overgik fra socialministeriet til indenrigsministeriet. Med »Beslutningsforslag om bedre integration og sikring af udlændinges retsstilling i Danmark« (B65 af 18.06.1992) lagde myndighederne op til en række initiativer til fremme af integra-

   . 99

tionen (Hammer & Toft, 1995; Hammer, 1996). Det drejede sig blandt andet om nedsættelse af et rådgivende organ (Nævnet for Etnisk Ligestilling); bestræbelser på et mere sammenhængende tilbud om undervisning i dansk sprog og samfundsforhold herunder kendskab til arbejdsmarkedet og forsøg med modersmålsundervisning. Endvidere satsede man på en bedre indslusning på boligmarkedet og styrkede kulturaktiviteter til fremme af integrationen.

Når det gælder flygtninge- og asylsøgere er de offentlige myndigheder forpligtigede til at tilbyde en særlig integrationsindsats, der omfatter vejledning og bistand ved registrering, boligplacering, undervisning og opkvalificering, herunder danskkundskaber, afklaring af beskæftigelsesmuligheder, jobsøgning og støtte i forbindelse med jobstart, mv. Desuden har kommunerne en række opgaver vedrørende daginstitutioner, sundhed, folkeskole, ungdomsskole og sprogundervisning.

Samme forpligtigelse findes ikke over for indvandrere og selvforsørgende familiesammenførte. De modtager støtte og hjælp inden for rammerne af den lovgivning, som gælder for alle borgere i Danmark, hvad enten det drejer sig om bistandsloven, boliglovgivningen, lov om kommunal aktivering, o.l. Dertil kommer en række integrationsindsatser og initiativer over for både flygtninge og indvandrere på foranledning af statslige og ikke-statslige instanser. De er sjældent koordineret og finansieres af en langt række private, kommunale og statslige midler foruden EU-fonde.

Integrationsindsatsen retter sig også mod indvandrernes deltagelse i det politiske liv og i civilsamfundet. Det siges således i regeringens rapport om Bedre integration (2000: 41), at For regeringen er det som sagt et mål for integrationen, at udlændinge kommer til at deltage i samfundet på lige fod med den øvrige befolkning. Og det drejer sig vel at mærke ikke kun om deltagelse på arbejdsmarkedet, men også om deltagelse i det politiske liv i form

100 .   

af valgdeltagelse, deltagelse i skolebestyrelser, ældreråd, børnehavebestyrelser, deltagelse i idrætsklubber og interesseorganisationer og deltagelse i indvandrernes egne foreninger.

Kort sagt, integration forudsætter ikke kun deltagelse i det dominerende samfunds institutioner og organisationer, men fremmes også af indvandrernes egen foreningsdannelse. Denne sociale og politiske mobilisering af nye grupper foregår sjældent gnidningsløst, fordi den ofte følges op af krav til samfundets dominerende institutioner, normer og værdier. Forholdet til majoriteten kan foregå som konsensus eller konflikt: som konsensus i form af mere eller mindre veludbyggede samarbejdsrelationer, eller som konflikt når afgørende værdier trues. Der vil blive lagt vægt på at belyse begge sider af integrationsprocessen med fokus på indvandrernes aktiviteter, opfattelser og holdninger. Både når det drejer sig om deres deltagelse i majoritetssamfundets institutioner og dannelsen af egne autonome organisationer i form af en national-etnisk offentlighed som en nødvendig forudsætning for et velfungerende civilsamfund.

Den nationale og internationale baggrund for dannelsen af foreninger og organisationer blandt etno-nationale grupper i Danmark Det er ikke tilstrækkeligt at konstatere, at foreningsdannelse blandt indvandrere og flygtninge i det store og hele afspejler og er et resultat af indvandringen til Danmark – dens nationale og etniske sammensætning. Det viser sig ved nærmere eftersyn, at internationale-nationale politiske og økonomiske forhold er med til at skabe og forme de betingelser, som ligger bag dannelsen af indvandrerorganisationer, og hvilke typer af organisationer som opstår. Nogle af disse aspekter vil blive behandlet i dette afsnit vel vidende, at forskningen endnu er i sin vorden og kun tillader

   . 101

vage antagelser og formodninger (en forskningsoversigt gives i Mikkelsen, 2002b og Integrationsforskning, 2002).

Venskabsforeninger og solidaritetsorganisationer i 1960’erne og 1970’erne I hvor høj grad internationale og nationale forhold spiller sammen fremgår med al tydelighed af den første egentlige politiske mobilisering af indvandrere og flygtninge i Danmark. Der er en lang tradition i Danmark for at mobilisere på baggrund af politiske og økonomiske ændringer i de omkringliggende lande og i det internationale samfund (Mikkelsen, 2002a). Det har som regel været forhold i Danmarks interesseområder, dvs. i de europæiske lande og USA, som har medvirket til dannelsen af sociale og politiske bevægelser. Fra slutningen af 1960’erne og til et godt stykke ind i 1980’erne ser vi imidlertid dannelsen af et utal af foreninger, komiteer, bevægelser og aktionsgrupper i solidaritet og venskab med undertrykte og forfulgte grupper i tredje verdens lande (for en oversigt jf. Socialistisk Håndbog, 1978; Det alternative Danmark, 1983).1 Lad mig blot nævne nogle få af dem: Foreningen af Vietnam-frivillige. Stiftet 1966 til støtte for den vietnamesiske befrielseskamp.

Dansk Cubansk Forening. Stiftet i 1968 på et antiimperialistisk og bredt politisk grundlag; Iran-Komiteen i Danmark. Oprettet ca. 1972 i protest mod Shahens forfølgelse, fængsling og henrettelse af sine modstandere Chilekomiteen. Dannet umiddelbart efter kuppet mod Salvador Allende i 1973; Arabisk-Dansk Forening. Oprettet 1975 for at yde støtte til arabiske og andre frihedsbevægelser og for at være et mødested for arabere og danskere i Jylland; Anti-Apartheid Danmark. Stiftet november 1976 som en direkte reaktion på massakren af skolebørn og unge i Soweto, Sydafrika;

102 .   

Arbejdsgruppe for fred i Mellemøsten. Stiftet 1977 og arbejder på at skabe større forståelse for det palæstinensiske folks nationale rettigheder; Dansk-Latinamerikansk Kvindeforening. Oprettet 1977 til støtte for forfulgte kvinder i Latinamerika; Eritreakomiteen i Århus. Oprettet i 1978 til støtte for det eritreanske folk; Landsinitiativet for Sovjet ud af Afghanistan. Opstod i 1980 i protest mod den sovjetiske invasion af Afghanistan; Nicaraguakomiteen. Oprettet 1980 med det formål at udbrede kendskabet til den nicaraguanske revolution; Tyrkietkomiteen. Dannet 1981 i solidaritet med kampen mod det »fascistiske regime« i Tyrkiet og til støtte for de politiske fanger; Dansk-Kurdisk Kultur- og Solidaritetsforening. Stiftet 1982 til støtte for det kurdiske folk; Palæstinakampagnen. Dannet umiddelbart efter den israelske invasion i Libanon juni 1982.

Interessen for økonomiske og politiske problemer i tredje verdens lande bredte sig i disse år; men det var især forholdene i Vietnam, Sydafrika, Chile, Mellemøsten, Nicaragua og El Salvador der optog sindene, mens opmærksomheden fra begyndelsen af 1980’erne udvidedes til at omfatte tilstandene i Tyrkiet, Afghanistan og Iran. Aktiviteterne rakte fra almindelig oplysningsarbejde, kulturarrangementer, penge- og tøjindsamlinger til protestskrivelser, demonstrationer, sultestrejker og militante aktioner.

Langt de fleste organisationer og kampagner blev ledet af danskere, og medlemmerne bestod også for hovedpartens vedkommende af danskere. De fleste tilhørte venstrefløjen, men der deltog også adskillige fra fagbevægelsen, Socialdemokratiet og det Radikale Venstre foruden mange, som var aldeles upolitiske men ønskede at yde et stykke frivilligt socialt arbejde til fordel for de fattige i tredje verdens lande (Rasmussen, 1997: kap.

2). Der er imidlertid også eksempler på, at indvandrere – det vil overvejende sige politiske flygtninge fra Chile, Nigeria, Eritrea,

   . 103

Tyrkiet (overvejende kurdere) og Iran – tog del i solidaritetsarbejdet, og endog oprettede egne selvstændige foreninger. Til disse hørte blandt andre General Union of the Eritrean Students fra 1969, Forbundet af Arbejdere fra Tyrkiet fra 1976 og Chile Democratico fra 1982. Men deres antal var ringe, deres medlemmer få, og deres aktiviteter druknede i den bredere venstreorienterede danske offentlighed. Interne politiske stridigheder og fraktionsdannelse hørte til dagens orden, spændt ud som de var mellem internationale socialistiske strømninger i deres hjemland og i Danmark.

Der var imidlertid kommet andre grupper til Danmark fra slutningen af 1960’erne, som så småt var begyndt at organisere sig, ligesom nye grupper af politiske flygtninge med nye idealer og andre erfaringer var kommet til landet.

Arbejdsmigranter og nye politiske f lygtninge i 1970’erne og 1980’erne Højkonjunkturen, som for alvor begyndte omkring 1957 og varede frem til 1974, førte til en voksende efterspørgsel efter arbejdskraft inden for fremstillingsindustrien. Det var ikke muligt at skaffe tilstrækkeligt med arbejdskraft, blandt andet fordi mange af kvinderne som kom ud på arbejdsmarkedet i denne periode ansattes inden for den ekspanderende offentlige sektor. Samtidig var udbredelsen af længerevarende uddannelser med til at dræne arbejdsstyrken, der stadigvæk måtte trækkes med små fødselsårgange fra før krigens tid. Disse faktorer indikerer tilsammen, at den hjemlig arbejdsstyrke, fra de tidlige 1960’ere og fremover, ikke kunne opfylde samfundsøkonomiens og industriens behov for især ufaglært arbejdskraft. Alligevel var man langt fra enig om fordelene ved at importere arbejdskraft udefra.

Især arbejdsgiverne stillede krav om import af arbejdskraft og argumenterede med, at det ville give en bedre udnyttelse af kapitalapparatet hos de arbejdskraft betrængte virksomheder.

Desuden vil det føre til en stigning i produktionen og bremse lønglidningen med deraf følgende større konkurrenceevne. End-

104 .   

videre påstod man, at pga. en generel mangel på alle typer af arbejdskraft, ville arbejdsmigranter ikke konkurrere med danske arbejdere. Fagbevægelsen derimod forholdt sig udpræget skeptisk og var kastet ud i et dilemma, hvor det gjaldt om at mestre den svære kunst at skulle balancere mellem hensynet til de danske arbejdere og den internationale solidaritet. Fagbevægelsen var ikke begejstret for initiativerne vedrørende import af udenlandsk arbejdskraft. De mente, at der var alternativer og satte i øvrigt spørgsmålstegn ved, i hvor lang tid man kunne regne med at højkonjunkturen ville vare, samt at arbejdsmigranternes forskellighed på sigt ville skabe problemer og muligvis resultere i en kulturel opdeling af arbejdsmarkedet (Jensen, 2000).

Arbejdsmigranterne skulle ikke alene sikre den fortsatte produktion og produktivitet, men også frigøre de indenlandske arbejdere således, at disse fik mulighed for at opkvalificere deres faglige og sociale placering på arbejdsmarkedet. Det overbeviste ikke fagbevægelsen i første omgang. Den var først og fremmest interesseret i, at arbejdsmigranterne ikke kom til at virke som løntrykkere. Men da højkonjunkturen fortsatte i slutningen af 1960’erne, blev LO mere imødekommende overfor arbejdsmigranter – og således fik de danske arbejdsgivere den arbejdskraft, de havde behov for.

Arbejdsmigranterne blev opfattet som uønskede, men nødvendige. De var alene bestemt til i en kortere periode at skulle sælge deres arbejdskraft inden for nogle bestemte brancher. De arbejdere, som kom til Danmark, blev i det store hele ansat som ufaglært arbejdskraft. Deres efterkommere, nyere indvandrere og flygtninge fra 1980’erne og 1990’erne har ikke formået at bryde dette mønster. De er fortsat beskæftiget som marginaliseret arbejdskraft i lavstatus jobs inden for fremstillings- og servicevirksomhed, eller de har søgt at oprette egen mindre virksomhed for at slippe ud af arbejdsløsheden, som fra midten af 1970’erne er blevet et stadigt større problem for indvandrere og flygtninge i Danmark (Schultz-Nielsen, 2000; Mikkelsen, 2001; Reitzei, 2002).

   . 105

Tyrkere, jugoslavere og pakistanere hører til blandt de første og største grupper af arbejdsmigranter, der kom til Danmark i løbet af 1970’erne og 1980’erne. De fleste står eller har stået som medlem af en dansk fagforening (Iversen, 1990), men derudover har vi kun sporadiske informationer om deres egen selvstændige organisering. En af de første undersøgelser af »gæstearbejdere« i København fra 1970 viste, at tyrkiske arbejdere havde et stort ønske om at kunne samles i deres fritid, og forfatterne konkluderer, at samlingssteder ville bidrage til at »tilfredsstille kontaktbehov, skabe kontinuitet i tilhørsforholdet til deres nationale gruppe, udgøre et informationscenter og muligvis danne et kulturelt center, hvor man kunne låne læsestof på tyrkisk« (Petersen et al., 1970: 33). Tyrkiske indvandrere og andre immigranter begyndte derfor i starten af 1970’erne at danne foreninger og klubber heraf nogle med et politisk sigte. Etableringen vanskeliggjordes ofte af, at betingelserne for at opnå kommunale tilskud var nogle formelle krav om vedtægter, medlemskontingent, regnskabsaflæggelse mv., det vil sige et godt kendskab til det danske administrative system, hvad kun de færreste indvandrere var i besiddelse af på dette tidspunkt. Kort sagt ønsket og behovet for at danne egne organisationer var tilstede, derimod savnedes den nødvendige ekspertise.

Det kommer blandt andet til udtryk i Teoman Yigins (1976) afhandling om et af de tidligste forsøg blandt tyrkiske »fremmedarbejdere« på at stifte deres egen organisation Foreningen af Tyrkiske Arbejdere i Danmark (FTA). Yigin viser, at forhistorien til FTA var yderst turbulent, og at oprettelsen af foreningen i 1971 og de følgende år prægedes af modsætninger mellem rivaliserende grupper: skillelinierne drejede sig både om etnicitet (fremmedarbejdere af kurdisk afstamning over for anatolske tyrkere), landsbyloyalitet og politisk holdning (kommunister over for ikke-kommunister). Både kulturministeriet, Dansk Røde Kors, Dansk Arbejdsmand og Specialarbejder Forbund i Glostrup og den tyrkiske ambassade var stærkt medvirkende til,

106 .   

at foreningen kom op at stå; sidstnævnte for at forhindre at kommunisterne kom til at dominere organisationen og for at sikre sig allierede i tilfældet af politisk krise i hjemlandet.

Yigin pointerer videre, at FTA blev en slags »læreplads« for to andre »arbejderforeninger«. De blev stiftet af folk, som enten havde forladt FTA pga. uoverensstemmelser, eller som var blevet udstødt på grund af deres ideologiske overbevisning. Endvidere henviser Yigin til dannelsen af en forening af tilhængere af det tyrkiske socialdemokrati; en forening til opførelse af en tyrkisk moské i København og endelig en idrætsforening. I det hele taget spillede politik en betydelig rolle for de tyrkiske arbejdsmigranter. Journalisten Niels Ufer (1988: 31) siger således, at »mange tyrkere har bevaret en levende interesse for deres hjemlands politiske udvikling. Omkring halvdelen af de tyrkiske indvandrere (i Ishøj, FM) har tilknytning til Bülent Ecevits socialdemokratiske parti og har som en naturlig ting meldt sig ind i det danske søsterparti«. Der eksisterede også danske sektioner af Tyrkiets Kommunistiske Parti (TKP) og det rivaliserende kommunistparti Tyrkiets Arbejder Parti (TIP), som begge har været forbudt i Tyrkiet i mange år.

Det har ikke været muligt nærmere at følge de tyrkiske og kurdiske (eller for den sags skyld de pakistanske) indvandreres foreningsliv op igennem 1970’erne og 1980’erne. Derimod foreligger der en undersøgelse af Lars Pedersen, som allerede i indledningen kan slå fast, at der i sidste halvdel af 1980’erne eksisterede et »rigt og mangeartet foreningsliv« blandt tyrkere og pakistanere i Århus. 2 Det siges videre, at indvandrerne ikke finder, »at danske foreninger og politiske organisationer giver deres interesser en adækvat repræsentation. Derfor vil man opleve, at de organiserer sig omkring egne krav og mål. Der udvikles et behov for egne politiske og kulturelle institutioner.

Disse institutioner er ikke alene afsæt for formulering af egne krav, men også sted for organisering og fællesskab« (Pedersen & Selmer, 1991: 105). Denne konklusion fremkommer på bag-

   . 107

grund af interview med repræsentanter fra indvandrerorganisationerne og via deltagelse i foreningernes arrangementer i årene 1986 -88. De foreninger som indgår i undersøgelsen er alle relativt nye, og ingen daterer sig tilbage til før slutningen af 1970’erne. Pedersen skelner mellem tre foreningstyper: de verdslige, a-religiøse eller anti-religiøse; de national-kulturelle; og de islamiske foreninger (ikke at forveksle med deciderede religiøse organisationer som omtales i næste afsnit).

Det er kendetegnende for de verdslige foreninger (af tyrkisk og kurdisk oprindelse), at de fremviser en bred venstreorienteret bevidsthed, uden at de dermed ønsker at blive sat i forbindelse med bestemte parti-politiske orienteringer. De fleste foreningsledere ser religion som et af de kulturtræk »de unge må se at slippe af med«, og der lægges i det daglige foreningsarbejde megen vægt på indvandrerproblemer, at tilvejebringe fysiske rammer og sportslige aktiviteter for de unge. Musik og folkedans vies også stor opmærksomhed, eftersom de anses for vigtige elementer i kulturformidlingen og som en del af det »politiske beredskab« (1991: 118). De national-kulturelle foreninger af tyrkisk observans kritiserer »de verdslige« foreninger for at være venstreorienterede og anti-islamiske, og ser det som et problem, at det ofte er disse foreninger, som repræsenterer de tyrkiske indvandrere over for det danske samfund. Den eneste pakistanske forening i Århus har formuleret et mere »pragmatisk minimumsgrundlag« omkring den kulturelle arv, hvorunder man især understreger den nationale enhed og markerer den pakistanske stats historiske udvikling.

Det er oplysninger om det danske samfund, herunder tværkulturelt oplysende arbejde, som præger Århus Ungdoms- og Kulturforening (tyrkisk), der af Pedersen betegnes som islamitisk.

De holder sig helt væk fra det partipolitiske og betoner, efter eget udsagn, islams internationalisme. Foreningen søger at informere de unges forældre om det betimelige i få en uddannelse, og stiller desuden et bibliotek til rådighed med overvejende

108 .   

religiøs litteratur foruden kassettebånd med religiøs musik.

Pedersen konkluderer i den forbindelse, at det er en relativt ny tendens, at også mange yngre andengenerationsindvandrere betoner en islamisk identitet (1991: 129).

En anden indvandrergruppe som udmærkede sig ved en ivrig foreningsaktivitet i 1970’erne er jugoslaverne.3 Der eksisterer ingen systematiske studier af jugoslaverne i det danske samfund.

Det nærmeste vi kommer er en detaljeret omtale af en gruppe vlachere fra den rumænsk talende minoritet i Serbien (Schierup, 1988). Der boede ca. 2000 vlacher i Danmark i 1988, dvs. omkring 27 pct. af alle jugoslaver. De fleste fandt beskæftigelse inden for industrien og faldt godt til på de danske arbejdspladser. I mange østsjællandske lokalsamfund var de fleste jugoslaviske indvandrerforeninger så godt som rent vlachiske, og kunne i mange tilfælde påvirke og helt dominere den specielle definition af »jugoslaviskhed«. Det har skabt en »lokal elite, som råder over en alsidig kulturel kompetence«, der spænder bro over den »lille« vlachiske tradition, den jugoslaviske urbane og politiske kultur og danskernes socio-kulturelle normer (Schierup, 1988: 167). Vlacherne i Danmark har, ifølge Schierup, skabt en levende etnisk offentlighed i kraft af en fast tilknytning til arbejdsmarkedet (inkorporering i traditionel arbejderklassesolidaritet) og et velfungerende foreningsliv, hvorimod de ikke udviste større interesse for deltagelse i indvandrerlandets politiske liv.

Det står til en vis grad i modsætning til de første iranere, der kom til Danmark i perioden efter 1984. De havde været politisk aktive i deres hjemland (Melchior, 1990: 133-134), hvad der var medvirkende til, at »næsten alt foreningsarbejde fra 1984 til 1989 var iværksat af eller bar et stærkt præg af disse politiske aktivister« (Mohammadi, 1999). 4 Foreningerne – hvor mange kun eksisterede nogle få måneder – medvirkede til at oplyse den danske offentlighed om forholdene for politiske fanger i Iran og de iranske flygtninges rettigheder i Danmark. De arrangerede demonstrationer og sultestrejker for at forhindre deportering af

   . 109

afviste asylsøgere og varetog ellers det iranske mindretals behov for social og kulturel identitet. Siden 1989 skete der imidlertid en mærkbar ændring i sammensætningen af herboende iranske indvandrere som følge af krigen mellem Iran og Irak. De politiske grupperingers rolle i foreningerne svækkedes for siden helt at forsvinde, alt imens kulturelle, sociale og faglige interesseområder vandt indpas og bidrog til en større mangfoldighed i foreningslivet. På den anden side førte det også til en mangel på frivillige, som havde spillet en overordentlig aktiv men til tider også udemokratisk rolle i de tidlige organisationer.

Dannelsen af islamisk-religiøse organisationer i 1970’erne og 1980’erne De fleste indvandrere og flygtninge som kom til Danmark fra midten af 1960’erne var islamitter. Hovedparten er sunni-muslimer og kommer fra Tyrkiet, hvorefter følger Pakistan, indvandrere af palæstinensisk oprindelse, Eksjugoslavien og Somalia.

Den mindre gruppe af shia-muslimer kommer derimod fra Irak og Iran, mens de erklærede ikke-religiøse er fra Iran og Eksjugoslavien. Det er imidlertid ikke religion som trosretning, værdieller verdensanskuelse, som er emnet for dette afsnit, men derimod hvorledes de religiøse aktiviteter er organiseret.

Det mest grundige studie af denne problemstilling er Jørgen Bæk Simonsens Islam i Danmark. Muslimske institutioner i Danmark 1970-1989 (1990) udkommet som en del af Det Humanistiske Forskningsråds initiativområde »Islam i nutiden«. Simonsens afhandling redegør for islam i Tyrkiet, Pakistan og Marokko som en forudsætning for at forstå islams fremtrædelsesformer i Danmark. Den videre fremstilling koncentrerer sig om en detailbeskrivelse af Diyanet, Det Islamiske Kulturcenter, Minhaj ul-Quran, Tabligh-bevægelsen, Den muslimske Verdensliga, Al-Da’wa al-Islamiya og Ahmadiya-bevægelsen.

Et af de tidligste forsøg på at etablere et samlingssted for muslimer i Danmark er Det Islamiske Kulturcenter oprettet i 1971. Ini-

110 .   

tiativet kom fra en række ambassader med den libyske, marokkanske, ægyptiske og den saudi-arabiske ambassade i spidsen.

Centret fik egne lokaler med bibliotek og var i 1989 bemandet med en sekretær, en bibliotekar og 3 lærere, der varetog koranundervisningen. Centret fik kirkeministeriets ret til at foretage vielser. Dertil kom monopol på udstedelse af halal-certifikater for dansk kød og danske kyllinger, hvad der gav betydelige indtægter.

Parallelt med dette fælles islamiske tiltag arbejdede flere lande og deres respektive ambassader for at fremme deres egne interesser: Libyen gennem etablering af et selvstændigt kontor for Al-Da’wa al-Islami og Saudi-Arabien gennem et selvstændigt kontor i København for Rabitat al-Alam al-Islami (Den Islamiske Verdensliga). Desuden søgte de hver for sig at fremme deres egne økonomiske og politiske interesser, både over for det danske samfund og over for den i Danmark bosatte muslimske befolkning. Den tyrkiske stat oprettede allerede i 1924 Diyanet (Direktoratet for Religiøse Anliggender), som en statslig institution til regulering af forholdet mellem stat, politik og religion, og den tyrkiske ambassade i Danmark søgte fra begyndelsen af 1980’erne at involvere sig i den lokale religiøse organisering for at komme mere radikale, tyrkisk-islamiske grupper i forkøbet.

Det førte både til en stigning i antallet af Diyanet-hojaer 5 og Diyanet-moskeer, og i »Danmark som helhed har ambassaden og Diyanet i dag (dvs. 1990, FM) fuld kontrol over den religiøse organisering af hovedparten af de i Danmark bosatte tyrkiske indvandrere« (1990: 78), 6 ligesom de alle holder koranskoler for herboende tyrkiske børn. Endvidere eksisterede der et fåtal uafhængige tyrkiske moskeer og nogle med tætte relationer til Milli Görus (jf. omtalen nedenfor). Kurderne har bevidst valgt at nedtone deres forbindelse til ambassaden, og har mange steder etableret egne foreninger med ikke religiøse formål.

Siden begyndelsen af 1980’erne har Minhaj ul-Quran stået for den religiøse organisering af pakistanske indvandrere i Dan-

   . 111

mark. Bevægelsen blev grundlagt i Pakistan, men er også stærkt påvirket af den iranske revolution. Den tager sig af koranundervisning og søger at uddanne børnene til gode muslimer, men henvender sig også til voksne og søger at skabe en forbindelse mellem islam og det moderne liv, som indvandrerne står konfronteret med. Mindre grupper af pakistanere er tilsluttet Tabligh-bevægelsen (oprettet i 1984), som var initiativtager til dannelsen af Foreningen af Studerende Muslimer i 1988. Desuden nævner Simonsen The Muslim Institute, The Muslim Academy, Pakistan Islamic Welfare Society og Ahmadiya-bevægelsen som yderligere eksempler på organisationer, der opererer i det religiøs-politiske felt blandt pakistanere i Danmark.

I 1962 oprettedes den saudiske organisation for islamisk oplysningsvirksomhed også kaldet Den Muslimske Verdensliga (Rabitat al-Alam al-Islami) som et værn mod en række sekulære politiske bevægelser, men også vendt mod den tidligere omtalte Ahmadiya-bevægelse. Verdensligaen åbnede sit kontor i Danmark i 1974 og har siden erhvervet sig flere ejendomme og indrettet en moské. Udover varetagelse af religiøse arrangementer søgte den også at hjælpe muslimer både økonomisk og kulturelt blandt andet med gravpladser for muslimer i Danmark. Simonsen bemærker, at Den Muslimske Verdensliga ret beset er en »pan-islamisk organisation, der principielt arbejder for islams udbredelse både i og uden for den islamiske verden. Organisationen er dog samtidig en vigtig brik i den saudiske stats bestræbelser på at vinde politisk indflydelse i de områder, hvor muslimer udgør en betydelig del af befolkningen« (1990: 110). En lignende politik følges af det kuwaitiske Ministerium for Religiøse Anliggender, som står bag Den Islamiske Forening i det storkøbenhavnske område.

Den driver en moské på Vesterbrogade, som benyttes af arabere, pakistanere og danske konvertitter. Kuwait støtter også finansielt International Islamic Federation of Student Organizations (oprettet i 1966), som har en afdeling i Danmark kaldet Islamisk

112 .   

Ungdomsforbund, der sørger for, at en del af de skrifter, organisationen udgiver, kommer i en dansk udgave.

Kort tid efter at en gruppe officerer, med Qadhdhafi i spidsen, havde taget magten i Libyen 1969, oprettedes et organ kaldet al-Da’wa al-Islamiya, der skulle sørge for, at islam fik en fremtrædende plads i landets nye økonomiske, politiske og sociale system. Det libyske organ har mange kontorer rundt om i verden og har været aktiv i Danmark siden 1972. Den bidrog til etablering af lokale moskeer og sørgede for undervisning i arabisk og i islam for både børn og voksne, hvor de religiøse skrifter især sigter på at belære læseren om »fortræffeligheden ved den særlige form for islam, der praktiseres i Libyen« (1990: 121).

I sin ph.d. afhandling Nyere islamiske bevægelser i Vesteuropa (1996) og i den senere engelske udgave (Pedersen, 1999) føjer Lars Pedersen nyt til om Millî Görüs og lidt om Jama’at at-Tabligh i Danmark. Førstnævnte var fra sin start i Tyrkiet i 1969 en ideologisk strømning inden for det nuværende Refah Partisi (Velfærdspartiet) og har siden vundet indpas blandt tyrkiske arbejdsmigranter især i Vesttyskland men har også afdelinger i Frankrig.

Organisationen blev først etableret i Danmark i 1985 og har siden udvidet sine »fællesskaber« (omtales som »cemaat«) med lokale ungdoms- og kulturforeninger: fra fire i 1990 til 20 i 1993. De er alle medlemmer af DMGT – Danimarka Millî Görüs Teskilâtleri (Pedersen, 1996: 78).

Ifølge Pedersen (1996: 79) ligger »Millî Görüs ( ) i permanent konflikt med Diyanet. Diyanet er en del af det tyrkiske statsapparat, hvorfor dets hensigter ikke udelt er helliget islam, men snarere er drevet af politiske hensyn og magtinteresser«. Dette i skarp modsætning til den mindre Jama’at at-Tabligh bevægelse i Danmark, som især rekrutterer blandt yngre pakistanere. Tablighi »bygger ikke ’stat’, at være tablighi er ikke politik«, siges det (1996: 184). Bevægelsen adskiller sig således markant fra andre islamiske strømninger ved ikke at være statsligt og politisk ori-

   . 113

enteret. For bevægelsens tilhængere drejer det sig om at føre et enkelt liv i synlig overensstemmelse med islam.

Centralorganisationer og paraplyorganisationer De omtalte foreninger, klubber, organisationer og bevægelser har søgt og søger at varetage indvandrere og flygtninges politiske, kulturelle, sociale og religiøse interesser; og skønt mange er synlige i den lokale offentlighed, er deres indflydelse på det nationale politiske niveau minimal. Det har gjort det nødvendigt for foreningerne at slutte sig sammen i centralorganisationer (en sammenslutning af identiske etno-nationale foreninger som rækker ud over det lokale niveau) og i såkaldte nationale paraplyorganisationer (en sammenslutning af forskellige etno-nationale foreninger på landsniveau også omtalt som en multietnisk sammenslutning).

Der er ikke skrevet meget om disse sammenslutninger, men vi ved, at initiativet til den første multietniske sammenslutning udgik fra Den Tyrkiske Forening, der enedes med repræsentanter fra en række andre nationale foreninger om at gå sammen for at opnå indflydelse på politiske beslutninger, der påvirkede indvandrernes hverdag. Det førte i 1976 til dannelse af Gæstearbejdernes Fællesråd i Danmark, der siden ændrede navn til Indvandrernes Fællesråd i Danmark (Simonsen, 1990: 35-36). Organisationen skulle i samråd med etablerede institutioner nå frem til konstruktive løsninger på de problemer indvandrerne stødte på i det danske samfund samtidig med, at indvandrerne bibeholdt deres egen identitet og kultur. Det var integration man søgte og ikke assimilation. Organisatorisk blev det nye organ opbygget med et repræsentantskab, et samarbejdsudvalg og en bestyrelse, og ingen national gruppe kunne have mere end to medlemmer i bestyrelsen. Denne sidste bestemmelse forhindrede imidlertid ikke, at enkelte nationale grupper blev dominerende og udtalte sig på alle indvandrernes vegne til stor utilfredshed for andre na-

114 .   

tionale organisationer og indvandrergrupper. Derfor dannedes i 1981 endnu en sammenslutning under navnet Indvandrerforeningernes Sammenslutning i Danmark, forkortet til IND-sam (Simonsen, 1990: 37-40).

De to sammenslutninger adskilte sig primært i valg af strategi: Fællesrådet lagde vægt på en tæt kontakt til de danske myndigheder og udviklede sig til et bureaukratisk foretagende uden kontakter til de lokale foreninger, alt imens IND-sam sigtede på en større mangfoldighed baseret på lokale initiativer, og en styrkelse af mindretallenes nationale og kulturelle særpræg.

Begge organisationer afstod i deres handlingsprogram fra udtalelser, som direkte refererede til religiøse holdninger. Det skete på trods af de bestræbelser indvandrergrupper har gjort for at opretholde religiøse traditioner, hvad der, ifølge Bæk Simonsen (1990: 40), hænger sammen med frygten for den stigende racisme i det danske samfund.

Men hverken Fællesrådet eller IND-sam skulle blive de sidste landsdækkende indvandrer- og flygtningeorganisationer. I 1993 dannedes Paraplyorganisationen for de Etniske Mindretal (POEM), da en række foreninger brød ud af IND-sam i utilfredshed med de afrikanske foreninger, som havde domineret organisationen på bekostning af de grupper i samfundet, der var udsat for voksende fremmedhad og hetzkampagne fra politiske bevægelser som eksempelvis Den Danske Forening. Det sidste skud på stammen er de Etniske Minoriteters Landsorganisation (ELO), dannet i 1999 som en modvægt til det statslige Rådet for Etniske Minoriteter og som et samarbejde mellem IND-sam og POEM. Indvandrerforeningerne var utilfredse med statens dominans i Rådet, og etablerede som et alternativ ELO, der skulle tage sig af konsultation og rådgivning til alle samfundsinstitutioner, der beskæftigede sig med integrationen af etno-nationale minoriteter (Hammer & Bruun, 2000; Hussain, 2002).

   . 115

Sammenfattende om dannelsen af etno-nationale foreninger og organisationer i Danmark siden midten af 1960’erne Den første sociale og politiske mobilisering af indvandrere og flygtninge fra midten af 1960’erne foregik i tæt samarbejde med danske foreninger, komiteer, aktionsgrupper og bevægelser. Fra starten af 1970’erne begyndte indvandrerne imidlertid at oprette organisationer og foreninger, der skulle varetage deres sociale, kulturelle, økonomiske og religiøse interesser både i forhold til indvandrerlandet og hjemlandet. Skal man forstå faserne i organiseringen og den interne organisationsstruktur, er det ikke tilstrækkeligt kun at pege på sammensætningen af indvandrere i Danmark. Det bliver ligeledes nødvendigt at inddrage både den danske stats accept af og støtte til indvandrerforeninger, og den rolle som internationale spændinger og politiske konflikter i hjemlandene spiller.

Den foregående oversigt har også vist, at vor viden om forløbet af organiseringen baserer sig på spredte iagttagelser og få analyser. Det nærmeste vi kan komme en oversigt over udviklingen af indvandrerforeninger i Danmark baserer sig på statens registrering af indvandrerorganisationer, som på et eller andet tidspunkt har søgt om støtte til foreningsarbejdet. I nedenstående tabel 3.2 er disse oplysninger blevet søgt systematiseret efter foreningernes etno-nationale oprindelse.

Som grundlag for tabellen har det kun været muligt at benytte foreningernes navne og adresser; det har gjort det vanskeligt at klassificere flere af organisationerne, hvorfor antallet af »øvrige« er sat noget for højt. Det skal også bemærkes, at det ikke er muligt at sammenligne tal fra 1983 med de andre år, eftersom der i 1983 kun indgår indvandrerforeninger, som er med i regeringens Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrernes Foreninger; alligevel giver oversigten et fingerpeg om, at det var de tyrkiske og jugoslaviske foreninger, som dominerede indvandrernes foreningskultur i Danmark, hvad der ikke har ændret sig radikalt

116 .   

de sidste 10 år; kun er andelen af jugoslaviske foreninger faldet, hvad der muligvis kan sættes i forbindelse med borgerkrigen i Jugoslavien. Til gengæld er der kommet flere somaliske foreninger til, og det er i 1990’erne myldret frem med nye foreninger under kategorien »øvrige«. Antallet af »blandede« foreninger dækker dels over såkaldte multietniske/nationale foreninger, men indeholder tillige et større antal solidaritetsorganisationer med lige dele indvandrere og danskere.

Det billede tabellen tegner skal dog ikke tages for håndfast.

Dels overses et større antal mindre foreninger, ligesom mange Tabel 3.2 Indvandrerorganisationer i Danmark fordelt på etnonationale grupper 1983, 1989 og 1999 (i absolutte tal og procenter) 1983

Tyrkere Jugoslavere Somaliere Pakistanere Iranere Indere Kurdere Palæstinensere Tamiler Arabisk Syd/Latinamerika Afrikanere Blandet Øvrige I ALT

6 (23) 8 (31) – 2 (8) – – – 1 (4) – 2 (8) – 1 (4) 3 (12) 3 (12) 26 (102)

1989

18 (17) 18 (17) 2 (2) 9 (8) 3 (3) 2 (2) 4 (4) 2 (2) 2 (2) 3 (3) 4 (4) 5 (5) 28 (26) 10 (9) 110 (104)

1999

39 (21)

13 (7) 12 (7) 8 (4) 5 (3) 5 (3) 4 (2) 4 (2) 4 (2) 3 (2) 3 (2) 12 (7) 32 (17) 42 (23) 186 (102)

Anmærkninger og kilder: Tallene for 1983 omfatter de indvandrerforeninger som indgår i regeringens Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrernes Foreninger (Indenrigsministeriet); oversigten for 1989 er fra Socialministeriet og fortegnelsen i 1999 er fra Indenrigsministeriet; det drejer sig i begge tilfælde om foreninger som har søgt om driftsstøtte.

Oplysningerne er eksklusive kommunale rådgivningscentre.

   . 117

religiøse organisationer og mere politisk betonede bevægelser ikke indgår i oversigten. For til en vis grad at råde bod på disse mangler vil vi i beskrivelse af foreningsstrukturen i 1990’erne og frem til i dag benytte andre kvalitative og ikke mindst kvantitative kilder og databaser. Det sætter os i stand til at inddrage den individuelle foreningsdeltagelse, at fokusere på foreningernes aktiviteter, samarbejdspartnere og deres økonomiske fundament. Endvidere omtales de nye religiøse strømninger og foreningernes rolle i den politiske proces; afslutningsvis kommer vi ind på forekomsten af ungdomsbevægelser og konfrontationerne mellem racistiske og anti-racistiske bevægelser.

Foreningsdeltagelse i 1990’erne Fra at have fokuseret på organisationen retter vi i dette afsnit opmærksomheden mod den individuelle deltagelse i diverse majoritetsforeninger og indvandrerforeninger. Vi ser først på den faglige deltagelse og siden på indvandrernes engagement i majoritets- og minoritetsforeninger.

Den faglige organisering Et af de få områder hvor det har været muligt at sammenligne indvandrere og flygtninges organiseringsgrad med den danske befolknings er, når det drejer sig om faglig organisering. Resultaterne viser, at relativt færre indvandrere står som medlem af en fagforening og deltager i faglige møder sammenlignet med danskerne generelt (Togeby, 1999). Der er også tydelige tegn på, at organisationsgraden stiger med andengenerationsindvandrere og nærmer sig danskernes (Schmidt & Jakobsen, 2000). Langt de fleste indvandrere står i dag som medlem af Specialarbejderforbundet (25%), hvorefter følger Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund (13%), Kvindeligt Arbejderforbund (5%),

118 .   

Kristelig Fagforening (5%) og Forbundet af Offentligt Ansatte (4%); derefter er spredningen på de øvrige fagforeninger meget stor (Mikkelsen, 2001: kap. 10).

Medlemskabet kan næppe betragtes som frivilligt, og hænger klart sammen med de enkelte gruppers tilknytning til arbejdsmarkedet og det faktum, at arbejdstilladelse for indvandrere var betinget af medlemskab af en arbejdsløshedskasse de først to år de opholdt sig i Danmark, hvad der som regel førte til medlemskab af en fagforening (Henriksen, 1985; Iversen, 1990). Det betyder også, at de første arbejdsmigranter, hvortil hører tyrkere og pakistanere men også flygtninge fra Iran, ligger klart i front, mens somaliere, iraker og palæstinensere har været kortere tid i landet og har haft vanskeligere ved at opnå fodfæste på arbejdsmarkedet. Eksjugoslaverne, af hvilke de fleste kom hertil som politiske flygtninge i 1990’erne, har en forholdsvist høj organisationsgrad, hvad der beror på, at der er mange faglærte arbejdere blandt dem, og fordi de har bragt med sig en tradition for faglig organisering i deres hjemland. Det er også eksjugoslaverne (6.8%) og iranerne (2.4%), der udviser størst aktivitet hvad angår den faglige repræsentation i sikkerhedsudvalg, tillidsrepræsentationsudvalg, klubbestyrelser, o.l.

Ud over at minoriteterne er dårligere fagligt organiseret end danskerne, gør de sig også mindre gældende i det faglige arbejde.

Morten Ejrnæs og Üzeyir Tireli (1997: 80) taler således om de etniske minoriteters manglende »synlighed« i det fag-politiske arbejde, og at de har svært ved at gøre sig gældende ved møder og generalforsamlinger. Fagforeningerne har været meget lidt villige til at vise solidaritet med indvandrerne og gør intet for at informere dem om fagforeningens indre opbygning, eller griber ind over for mobning og chikane fra danske kollegers side. Hvor udbredt dette negative forhold er, fremgår imidlertid ikke af deres undersøgelse.

   . 119

Frivillige foreninger Retter vi blikket mod andre foreningstyper, kan man på baggrund af masseinterview foretaget i år 2000 få et vist indtryk af indvandrernes deltagelse i diverse majoritetsorganisationer.

Resultatet er vist i tabel 3.3.

Iranerne har det højeste aktivitetsniveau med 0.60, som ligger inden for beboerbestyrelser, politiske foreninger, og hvad vi har kaldt multietniske foreninger (et bredt sammensurium af venskabsforeninger, internationale hjælpeorganisationer, græsrodsbevægelser, integrationsråd, m.v.), hvor eksjugoslaverne er repræsenteret i diverse idrætsforeninger, fritidsklubber (hobbyforeninger, skakklubber, spejderbevægelsen) og internationale organisationer. I den modsatte ende af spektret støder vi på pakistanerne der, bortset fra en høj faglig organisering, udviser et Tabel 3.3 Foreningsdeltagelse (i procent) Foreningstype

Tyrkiet Somalia

Forældre- og uddannelses3,9 institutioner Beboerforening – Fritidsforeninger 10,0 Multietniske foreninger 6,2 Politiske foreninger 1,5 Andre foreninger 3,1 Besvarelser i alt 64 Antal respondenter 260 Aktivitetsniveau 0.25

Paki- Eks-jugostan slavien

Irak

Iran

Palæsti- TOTAL nensisk

13,6

8,0

10,8

1,4

9,4

3,4

7,1

1,5 3,0 4,6 – 1,5 16 66 0.24

– – 7,0 – 6,0 21 100 0.21

7,6 15,5 16,3 – 0,4 127 251 0.51

4,1 6,8 17,7 – 6,8 27 74 0.37

7,1 4,7 25,9 5,9 7,1 51 85 0.60

2,3 3,4 6,7 2,3 6,7 22 89 0.25

3,4 8,5 11,7 1,2 3,6 328 925 0.36

Bemærkning: Som grundlag for konstruktionen af denne tabel blev der stillet følgende spørgsmål: »Deltager du selv aktivt i en forening, et råd, bestyrelse eller udvalg?«; der er benyttet åbne svarkategorier, og det har været muligt for respondenterne at afgive flere svar. Det har resulteret i mange forskellige aktivitetsformer, som efterfølgende er blevet reduceret til 8 hovedtyper. Aktivitetsniveauet er beregnet som antal besvarelser i procent af antal respondenter. Kilde: Mikkelsen (2001).

120 .   

meget lavt aktivitetsniveau (lig med 0.21).7 Det kan undre set på baggrund af deres relativt høje uddannelsesniveau, deres mange år i Danmark, og deres mindre tætte forbindelseslinier til hjemlandet. Bashy Quraishy (2000: 95- 96) giver muligvis noget af en forklaring, når han henviser til, at … mange blandt etniske minoriteter har udviklet et omfattende netværk af mødesteder, cafeer, klubber og væresteder … Det interessante er, at i modsætning til mange andre store indvandrer- og flygtningegrupper har pakistanske indvandrere næsten ingen mødesteder i Danmark. Det hænger sammen med, at der i Pakistan findes meget få sociale samværdssteder uden for hjemmene, vennerne og storfamilierne. Pakistanerne i Danmark vil helst besøge hinanden og invitere til middag i stedet for at tage til en klub og spille kort eller drikke te.

Desværre har man ikke stillet spørgsmål om eventuelt medlemskab af en national forening eller forening for etniske minoriteter. Det ville givetvis have øget aktivitetsniveauet, og måske også rykket ved den indbyrdes rangorden. En undersøgelse fra Socialforskningsinstituttet (Schmidt & Jakobsen, 2000: 237) af indvandrere, som har befundet sig mindst 20 år i Danmark, viser således, at 32% af tyrkerne, 13% af pakistanerne og 24% af eksjugoslaverne står som medlem af en national eller etnisk forening.

Desuden er mændene betydelig mere aktive end kvinderne i foreningsarbejdet.

Skal man herefter kort indkredse de faktorer, som kan være bestemmende for indvandrere og flygtninges deltagelse i foreningsaktivitet, må det blive varighed af ophold i Danmark, uddannelsesniveau og køn. Der er imidlertid også noget som tyder på, at de etniske minoriteter engagerer sig i forskellige aktivitetsformer, og at traditioner for organisering i oprindelseslandet spiller en vis rolle.

   . 121

Foreningsliv og foreningsaktivitet De benyttede masseinterview sige meget lidt om foreningernes aktiviteter og det indre foreningsliv. Andre kilder må inddrages for at få disse sider frem. En konsulentrapport, udgivet af INDsam i 1992 (Ansel-Henry, 1992), opdeler foreningerne i væresteder og klubber, ungdomsforeninger, litteraturforeninger, kvindeforeninger, religiøse foreninger og ad-hoc foreninger.

Væresteder og klubber danner rammer for almindeligt samvær i form af kortspil, billard, backgammon og avislæsning.

Medlemmerne ser TV og diskuterer begivenheder i deres hjemland. Nogle steder har man videobibliotek med bånd og film på eget modersmål. Medlemmerne henter råd og støtte hos hinanden, hvis de har problemer med fremmedpolitiet, socialforvaltningen, skolen og skattekontoret, eller de forhører sig om beskæftigelsesmuligheder. Mange foreninger er uden lokaler, fordi de ikke kan betale husleje og depositum. De er i mange tilfælde også afskåret fra at optage lån, fordi der stilles krav om sikkerhed eller kaution. I nogle områder er faciliteterne gode, fordi kommunen stiller lokaler til rådighed, betaler husleje, forbrugsafgifter, m.v., mens andre foreninger kun har råderet over nogle lokaler nogle få timer om ugen.

Ungdomsforeningerne opdeles i egentlige sportsklubber med aktiviteter som fodbold, cricket og baseball, og ungdomsforeninger der har et bredere sigte og hovedsageligt tiltrækker unge, som har gået i den danske folkeskole, har EFG eller gymnasieuddannelse eller er i gang med en videregående uddannelse. For dem kan foreningen være et sted for lektiehjælp, diskussion og forskellige kulturelle aktiviteter. Litteraturforeningerne er som regel oprettet af folk med en litterær eller journalistisk baggrund.

De arrangerer forfatter træf, og organiserer indsamlinger for at kunne betale rejse og ophold. De har sjældent egne lokaler, men benytter medlemmernes hjem til deres mødeaktiviteter.

122 .   

Kvindeforeningerne kan inddeles i to typer: Den første omtales som ’basisgrupper’, der fungerer som varmestuer med almindelig hygge, syning og andre hverdagsaktiviteter. Ofte er basisgrupperne etableret inden for rammerne af eksisterende foreninger. De andre kvindeforeninger er langt mere selvstændige, og medlemmerne har ofte en højere uddannelse. Her diskuteres og foranstaltes aktiviteter omkring racisme, kulturforskelle, særlige minoritetsproblemer, integration og kvindeforhold. Politiske holdninger spiller i den forbindelse en langt større rolle. De religiøse foreninger omtales som værende »i rivende udvikling« under betegnelsen ’kulturelle foreninger’. De arbejder målbevidst på at etablere sociale netværk, der kan tage sig af medlemmernes problemer. Den sidste foreningstype er de såkaldte ’ad-hoc’ foreninger, der er opstået omkring finansieringen af projekter for siden at opnå selvstændig anerkendelse.

Rapporten konkluderer, at de fleste foreninger har få medlemmer, et dårligt økonomisk fundament og har sjældent lokaler som egner sig til fælles aktiviteter. De har svært ved at arbejde på tværs af nationale, etniske, religiøse og kulturelle skel og er ofte præget af konflikterne i deres hjemland. Derfor bliver det også vanskeligt at etablere og opretholde kontakter til andre foreninger. Det pointeres i øvrigt, at foreningerne ikke fungerer særligt tilfredsstillende pga. »et relativt lavt bogligt uddannelsesniveau og stor mangel på erfaring med organisering af foreningsarbejde«. De bedst fungerende har et stort medlemstal og mange års erfaring med foreningslivet og samarbejde med andre (paraply)organisationer og indvandrerråd (1992: 13). Rapporten er også opmærksom på, at det er nogle få ressourcestærke personer, der trækker det store læs i foreningerne (jf. tillige Sterum, 1992).

Ti år efter denne konsulentrapport er der udkommet en grundig undersøgelse af indvandrerforeningerne, deres struktur og aktiviteter. Disse temaer behandles i næste afsnit, som følges op med en beskrivelse af foreningernes økonomiske grundlag.

   . 123

Foreningsstruktur og foreningsaktiviteter 8 Som led i kortlægningen af frivilligt socialt arbejde blandt indvandrerforeninger omkring årtusindskiftet, udsendte Center for Frivilligt Socialt Arbejde 232 spørgeskemaer til en lang række indvandrerforeninger.9 Efter gentagen henvendelse fik man 65 besvarede skemaer retur svarende til 28%. Denne lave svarprocent har øget risikoen for skævheder i datamaterialet både i forhold til de oprindelige 232 foreningsadresser, men også hvad angår det statistiske mørketal, dvs. det forventede antal indvandrerforeninger, der antages at være en del højere end 232, eftersom mange små foreninger har en meget kort levetid og ikke står registreret nogle steder. Dette sidste aspekt kan der ikke gøres meget ved, derimod kan man sammenligne spredningen af de foreninger som har deltaget i undersøgelsen (n = 65) med det kendte antal foreninger (N = 232). Det er blevet gjort med hensyn til »hjemsted« og »national baggrund« i tabel 3.4 og 3.5.

Foreningernes hjemsted viser, at der er en overrepræsentation af foreninger, der holder til i København og omegn, men en underrapportering af foreninger i Århus, Ålborg og Odense og de mindre provinsbyer; derimod er der større overensstemmelse hvad angår foreningernes nationale baggrund (tabel 3.5). Den foreningsprofil vi i det følgende søger at ridse op, kan således siTabel 3.4 Foreningernes hjemsted N (%)

København og omegn Århus, Odense, Ålborg Større provinsbyer Mindre provinsbyer Uoplyst I ALT

83 35 64 25 25 232

(36) (15) (28) (11) (11) (101)

n (%)

33 (51) 4 (6) 20 (31) 3 (5) 5 (8) 65 (101)

Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

124 .   

Tabel 3.5 Foreningernes etno-nationale baggrund N (%)

Somalisk Tyrkisk Bosnisk Afrikansk i øvrigt Tværetnisk/national Østasiatisk Albansk Østeuropæisk Mellemøstlig Sydamerikansk Ikke oplyst I ALT

55 (24) 52 (22) 45 (19) 15 (7) 11 (5) 7 (3) 6 (3) 5 (2) 5 (2) 3 (1) 28 (12) 232 (100)

n (%)

11 14 16 5 6 3 0 3 3 1 3 65

(17) (22) (25) (8) (9) (5) (0) (5) (5) (2) (5) (103)

Kilde: Database_frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

ges at være domineret af somaliske, tyrkiske og bosniske organisationer og med en overvægt af foreninger i storbyområder. 74% af de registrerede foreninger (svarende til 45) er oprettet i tiåret 1992-2001, mens de resterende 15 er stiftet mellem 1976 -1991. I det følgende vil vi se på foreningernes organisationsstruktur deres interne og eksterne aktiviteter.

At der er foregået en professionalisering og fordanskning af foreningsformen i løbet af 1990’erne kan forklare, at langt de fleste foreninger ledes af en bestyrelse (94%) og har vedtægter (95%), og det på trods af at de fleste er ganske små. Knap halvdelen (47%) har under 100 medlemmer, mens 33% har mellem 100 og 200 medlemmer. Kun 7 foreninger – og det vil overvejende sige paraply- og landsorganisationerne – har lønnede medarbejdere, hvorfor langt de fleste indvandrerforeninger må klare sig med ulønnede aktivister.

I beskrivelsen af foreningernes interne struktur er der ikke meget som afviger fra det indtryk vi har af de fleste danske foreninger; derimod tegner der sig et ganske andet billede, når vi

   . 125

Tabel 3.6 Foreningernes aktiviteter Antal

Personrettede aktiviteter Rådgivning Lektiehjælp Tolkning Sprog/religionsundervisning Selvhjælpsgrupper Besøgstjeneste Bisidderfunktion Undervisning Sociale aktiviteter Kultur (f.eks. musik, teater) Væresteder Sport Andre sociale aktiviteter Oplysning Foredrag/information Nyhedsblade, o.l.

Politisk arbejde Andet Uoplyst

Procent

48 21 21 21 18 14 4 3

74 32 32 32 28 22 6 5

55 36 35 6

85 55 54 9

44 26 6 2 2

68 40 9 3 3

Anmærkning: Antal foreninger i undersøgelsen, n = 65; Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

ser på indvandrerforeningernes aktivitetsområder. Spurgt om foreningens aktiviteter fremkommer en række svar, som er gengivet i tabel 3.6.

Svarene er blevet ordnet i tre hovedkategorier: personrettede aktiviteter, sociale aktiviteter og oplysning. Tabellen siger ikke noget om, hvor meget de forskellige aktiviteter fylder i foreningernes daglige virke. Alligevel får man et klart indtryk af, at aktiviteter (rådgivning, lektiehjælp, tolkning), som styrker de færdigheder, der er nødvendige i mødet med et fremmed samfund fylder ganske meget. Etableringen af selvhjælpsgrupper og besøgstjeneste er ligeledes en stor hjælp for især mange ressour-

126 .   

cesvage personer blandt flygtninge og indvandrere. I interviewet med den somaliske forening, siges det således, at … vi savner vores hjemland. Så hvis vi hele tiden bliver hjemme og passer børn, så sidder vi og tænker og tænker. Og vi har jo ikke tid eller lyst til at gå til psykolog …. Vi skal selv finde en løsning på vores problemer (Hjære & Balslev, 2001: 26).10

Båndene til hjemlandet og den kultur man bærer med sig indgår også i foreningernes aktiviteter. Religionsundervisning, kulturelle arrangementer og andre sociale begivenheder dækker i mange tilfælde over initiativer, hvor man søger at videreføre oprindelige traditioner og identiteter. Overholdelse af Ramadanen og afholdelse af nationale festdage spiller ofte en stor rolle, men også bryllupper, fødselsdage, festivaler og andre fællesarrangementer bliver vigtige markører i det kulturelle spændingsfelt medlemmerne befinder sig i (jf. eksempelvis Hviid, 1995, der viser hvordan folkemusikkulturen er blevet anvendt som en strategi i dannelsen af en kulturel identitet). Mange foreninger har tillige samlet et mindre bibliotek med bøger, aviser, tidsskrifter og videoer der oplyser om forholdene i hjemlandet.

En væsentlig del af foreningsarbejdet består også i at informere om de mange problemer indvandrerne står konfronteret med i Danmark. Det drejer sig bl.a. om kriminalitet, arbejdsløshed, uddannelse, diskrimination, ældrepleje, særlige kvindeproblemer, eller som det fremgår af et debatmøde i en pakistansk forening: … arrangerede ægteskaber kontra tvangsægteskaber kontra kærlighedsægteskaber. Og der var mange medlemmer både drenge og piger, der dukkede op. Også forældregenerationen. Og det var en rigtig god debat, alle fik noget ud af det. Så kunne man lige pludselig se, nåh sådan kam man også se det … (2001: 28).

   . 127

Tabel 3.7 Foreningernes samarbejdspartnere Etnisk-nationale minoritetsforeninger Kommunale/amtskommunale forvaltninger Integrationsråd Danske foreninger SSP Beboerrådgivninger Organisationer uden for Danmarks grænser Internationale organisationer Andre Ingen samarbejdspartnere Uoplyst

Antal

Procent

45 43 33 31 23 14 6 3 5 1 1

69 66

51 48 35 22 9

5 8 2 2

Anmærkning: Antal foreninger i undersøgelsen, n = 65; Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde).

Det kommer også til udtryk i tabel 3.7, der giver et overblik over foreningernes samarbejdspartnere.

De fleste foreninger (69% af samtlige) samarbejder med andre indvandrerforeninger og især dem inden for samme paraplyorganisation. En pakistansk forening har således … et tæt samarbejde med de organisationer, som har de samme mål som os. At skabe integration…. Vi kan nævne eksemplet fra i går med lystænding, som vi arrangerede sammen med to andre organisationer. … Faktisk sådan nogle begivenheder og temaer, hvor alle organisationerne har en interesse i at skabe forståelse, der samarbejder vi (2001: 30).

Mange foreninger holder informationsmøder med repræsentanter fra den lokale socialforvaltning eller står medlemmerne bi i deres kontakter med kommunen. Lægges dertil SSP-samarbejdet (dvs. samarbejdet mellem Skole, Socialforvaltning og Politi), kommer man frem til, at der eksisterer hyppige integrations-

128 .   

fremmende kontakter mellem indvandrerorganisationerne og de offentlige (lokale) myndigheder. Kontakten til integrationsrådene kan ses lidt i samme lys. Rådene fungerer som mæglere mellem indvandrerne og kommunen i mange sager. Med integrationsloven fra 1999 begyndte man at etablere integrationsråd i mange af landets kommuner, med det resultat, at der i foråret 2001 var oprettet 48 integrationsråd, hvoraf ca. halvdelen har udpeget medlemmer med etnisk minoritetsbaggrund på baggrund af valg. Det er endnu for tidligt at vurdere rådenes betydning, men noget tyder på, at de etniske minoritetsrepræsentanter er noget utilfredse med rådenes manglende høringspligt (De kommunale integrationsråd, 2001).

Lidt under halvdelen af indvandrerforeningerne samarbejder med danske foreninger og organisationer. Spredningen er stor, men det drejer sig hyppigst om organisationer og centre, der i forvejen arbejder med flygtninge og indvandrere såsom Dansk Flygtningehjælp, Mellemfolkeligt Samvirke, Nævnet for Etnisk Ligestilling, SOS mod Racisme og Dansk Røde Kors. Endelig skal der peges på kontakter til foreninger uden for landets grænser og til samarbejdet med internationale organisationer.

Center for Frivilligt Socialt Arbejde har også spurgt foreningerne om indholdet i disse samarbejdsrelationer og konkluderer på denne baggrund, at aktiviteterne kan inddeles i kulturarrangementer og debatmøder (2001: 31). Blandt de første støder vi på udstillinger, sportsstævner, musik- og dansefestivaler, lokal radio og lokal TV, fejring af nationale og religiøse helligdage, mens de mere debatterende møder omfatter spørgsmål som diskrimination, kriminalitet, arbejdsløshed, beboerrådgivning og ungdomsvold. Sammenfattende om disse brede aktiviteter kan man sige, at de overvejende kredser om indvandrernes forhold til hjemlandet (dvs. både til staten, regionen og lokalsamfundet); diverse integrationsfremmende politikker; og ikke mindst problemer der har at gøre med børnene og de unges forhold, eller som en af respondenterne formulerer det, »at kunne holde sam-

   . 129

men på de unge så de ikke ryger ind i bander og havner dårlige steder«.

Disse aspekter kommer også tydeligt til udtryk i beskrivelsen af tre foreningers daglige aktiviteter, som de tager sig ud omkring år 2000. Det drejer sig om en tyrkisk, en kurdisk og en somalisk forening beliggende i Ringsted, København og Århus.11 Den tyrkiske forening har omkring 80 medlemmer (over 18 år) og et vist antal mindreårige passive medlemmer og beskæftiger sig overvejende med idrætsaktiviteter. Foreningens indtægter kommer overvejende fra salg af kioskvarer (som en del af sideaktiviteterne ved de mange sportsarrangementer), tilskud fra kommunen, kontingenter og tilskud til særlige arrangementer. De tre store udgiftsposter bliver derfor sportsarrangementer og tilsvarende indkøb af varer foruden husleje. Dertil kommer mindre beløb til et bibliotek med dansk-tyrkisk litteratur (bl.a. mange børne- og ungdomsbøger), tidsskrifter og aviser, gaver til andre foreninger og hjælp til jordskælvsofre i Tyrkiet. Ud over de faste aktiviteter samler foreningen en del mennesker omkring forskellige begivenheder, der rækker fra 1. maj festligheder, foredrag om videregående uddannelser, oplysning om den internationale kvindedag samt folkedans og teater. Der bliver også afholdt ungdomslejr med det formål at diskutere og finde løsninger på de unges opvækst med dansk-tyrkisk baggrund.

Endvidere går man med planer om en lektie-café, fordi mange forældre har vanskeligheder ved at hjælpe deres børn.

Den kurdiske forening blev oprettet i midten af 1980’erne og har ca. 170 medlemmer. Den modtager støtte fra Indenrigsministeriet og Folkeoplysningssekretariatet (FOS). Foreningen står for en del fyraftensmøder, særlige møder for kvinder og afholder mange aktiviteter for børn og unge herunder undervisning i EDB og i brugen af internet. Information om boligforhold, jobsøgning og revisionsbistand til selvstændig erhvervsdrivende hører med til foreningsarbejdet.

Bortset fra sportsaktiviteterne adskiller den kurdiske forening

130 .   

sig fra den tyrkiske ved at koncentrere sig mere om arbejdsmarkedet og ved at engagere sig i det politiske. Foreningen deltog i 1. maj demonstrationerne i samarbejde med Byggefagenes Samvirke og fejrede med andre kurdiske foreninger kurdernes nationaldag NEWROZ. Foreningen følger nøje udviklingen i hjemlandet på menneskerettighedsområdet, afholder panelmøde med oplægsholdere fra alle fire dele af Kurdistan, og har sendt nyhedsbreve til et større antal danske politikere og organisationer.

Den somaliske forening med sine 87 voksne og 39 børn var meget optaget af selve integrationsarbejdet, og at det forløb på en værdig måde. Programmet for 1998 drejede sig bl.a. om kontakten mellem forældre og skolevæsnet, danskundervisning, kampagne mod hustruvold og ungdomskriminalitet, arbejdsløsheden blandt somaliere og særlige problemer for kvinder og ældre. Et vigtigt formål for foreningen bestod i at yde humanitær hjælp til hårdt ramte områder i Somalia. Kontingentindtægterne rakte ikke langt og foreningen overlevede kun i kraft af tilskud fra Indenrigsministeriet, Dansk Flygtningehjælp, Århus kommune og Mellemfolkeligt Samvirke.

Foreninger og økonomi De tre foreninger modtog i år 1999 tilsammen en fjerdel af deres indtægter fra stat og kommune og især den lille somaliske forening var aldeles afhængig af offentlige tilskud og bidrag fra danske interesseorganisationer. Det sidste er uden tvivl en undtagelse; men at indvandrerforeningerne får en betydelig del af deres indtægter fra offentlige tilskud er blevet dokumenteret af Center for Frivilligt Socialt Arbejde og summeret op i figur 3.1.

For at opnå støtte fra stat og kommune kræves det, at foreningen har medlemslister, og at der betales kontingent til foreningen (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001). Derfor modtager langt de fleste foreninger regelmæssige bidrag fra

   . 131

Figur 3.1 Foreningernes finansieringskilder ����������������

�����������������

���

���

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

����

���

���

����

��� �

�� ��

��� � ���

�

���� ���� ��� ��

���� ���� �� ��� ���� ��� � �� ��� ���� ���� ��� ��� � � ���� ��� ��� � � ��� ��� � ���� ��

�

Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

deres medlemmer til finansiering af deres forskellige aktiviteter.

Dertil skal dog også lægges støtte fra kommune/amt, stat og fra private givere, samt penge som foreningerne får ind i forbindelse med afholdte arrangementer.

Tilskud fra staten er ikke en ny foreteelse men går tilbage til begyndelsen af 1980’erne og har til formål at støtte såkaldte »integrationsfremmende initiativer«. Ordningerne kan deles op i drifts- og aktivitetsstøtte samt i landsdækkende og lokale bevillinger (Hammer & Bruun, 1992; 2000). Der har siden 1983 eksisteret en pulje i Indenrigsministeriet til støtte for indvandrerpolitiske formål. I begyndelsen af 1990’erne blev støttekriterierne lagt om, således at der efter ansøgning ydes tilskud til indvandrerforeninger med henblik på dækning af deres driftsudgifter.

132 .   

Siden 1984 har der eksisteret en pulje til kulturelle aktiviteter for og om indvandrere. Den administreredes af Kulturministeriet, men overgik i 1993 til Indenrigsministeriet sammen med Socialministeriets bevilling »Når mennesker mødes«. Pengene gives fortrinsvis til aktiviteter, der foregår i samarbejde mellem danskere og indvandrere.

Til disse landsdækkende bevillinger skal føjes lokale støtteordninger, der varierer kraftigt fra kommune til kommune.

Eksempelvis har Københavns kommune siden 1970’erne haft en pulje til drift og aktiviteter blandt indvandrerforeninger. I 1990’erne har foreningerne fået mulighed for at søge støtte til folkeoplysende aktiviteter for børn og unge, ligesom dele af »Mindst 5%-puljen« (en generel støtteordning som administreres af kommunerne) er gået til forsøgs- og udviklingsprojekter for børn og unge i indvandrerforeningerne.

Der eksisterer ingen oversigt over hvor store beløb, der samlet tilflyder indvandrerorganisationerne, men der hersker ikke tvivl om, at beløbene er så tilstrækkeligt store til, at man med Bjarne Ibsen (1997) kan spørge »Fordærver pengene foreningerne?«. Spørgsmålet blev stillet i en artikel i tidsskriftet Politica og går mere specifikt på, om den store offentlige støtte til frivillige organisationer begrænser foreningernes frihed og fremmer organisatorisk ensartethed. Nogle forskere hævder, at større offentlig støtte fører til, at organisationernes muligheder for at fastholde deres idégrundlag og selv bestemme mål og midler indskrænkes (Molin, 1995). Denne såkaldte »finans-sociologiske« argumentation skal stilles over for – eller snarere suppleres med – den »politiske« tese, der understreger, at det mere er den politiske og forvaltningsmæssige praksis og holdning, som influerer på organisationsstrukturen. Diskussionen har været påvirket af, at der siden slutningen af 1980’erne er sket en fordobling af den statslige støtte – især via de hurtigt voksende tips- og lottomidler – til frivillige organisationer inden for det sociale område og

   . 133

fritidsområdet; men den kan også benyttes til at kaste lys over forholdet mellem staten og indvandrerforeningerne.

Disse har gennem mange år (fra begyndelsen af 1980’erne) ansøgt om støtte fra stat og kommune og fået tilført betydelige midler både i form af institutions- og driftsstøtte samt projektog aktivitetsstøtte. I indenrigsministeriets retningslinierne for driftstilskud til organisationer for etniske minoriteter for 2001 siges det, at der »ydes tilskud til driften af indvandrer- og flygtningeforeninger, som hovedsageligt har til formål at fremme integration af udlændinge i Danmark« (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001; jf. tillige Integration, Betænkning 1997: bilag 8); endvidere understreges det, at der ikke ydes tilskud til foreninger, der udøver aktiviteter af politisk eller religiøs karakter.

Det kræves, at foreningerne indsender lister over og nærmere redegør for de integrationsfremmende aktiviteter, og arrangementer afholdt i året forud for ansøgningen.12 Til disse eksterne krav føjes en række interne betingelser for at foreningerne kan komme i betragtning til driftstilskud.

Der skal foreligge dokumentation i form af vedtægter og referat af den seneste generalforsamling. Foreningen skal være demokratisk opbygget således, at »medlemmerne er sikret reel indflydelse på foreningens ledelse. Bestyrelsen skal være valgt af foreningens medlemmer til at handle på medlemmernes vegne« (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001). Foreningen skal desuden have en vis størrelse (mindst 50 kontingentbetalende medlemmer som er fyldt 18 år), indsende medlemslister og et revisionspåtegnet regnskab. Folkeoplysningssekretariatet (FOS) i Københavns kommune er mindre eksklusive, men følger i det store og hele de samme retningslinier hvad angår krav om demokratisk opbygning, regnskabsaflæggelse og integrationsfremmende aktiviteter (for unge under 25 år).

I lyset af de to ovenstående teser, den finans-sociologiske og den politiske, er der meget som taler for, at de kun vanskeligt kan anskues separat – penge og krav følges ad. På trods af et spinkelt

134 .   

empiriske grundlag så er der meget som tyder på, at de politiske værdier som er fulgt med pengene har påvirket foreningernes interne opbygning og udadvendte aktiviteter; eller som det formuleres af formanden for en tyrkisk forening: »Vores organisations aktiviteter er kulturelle og ikke politiske, for det har vi dårlige erfaringer med. Man bliver ofte misfortolket og får ikke støtte« (cf. Østergaard-Nielsen, 2002: 22). Mere generelt viser det sig, at indvandrerforeningerne i årenes løb har antaget en mere formel demokratisk struktur med vedtægter, generalforsamling og medlemskontingent, ligesom der er tegn på, at de skrappere krav til regnskabsaflæggelse har professionaliseret foreningsstyrelsen og dermed lettet samarbejdet mellem myndighederne og indvandrerorganisationerne.

Dette samarbejde kan imidlertid føre til, at foreningerne mister noget af forbindelsen til deres medlemmer i bestræbelserne på at varetage de bevilgende myndigheders interesser. Det kan især være et problem for de større og mere politisk orienterede paraplyorganisationer, der modtager store beløb fra staten mod til gengæld at støtte dennes politik på vigtige indvandrerområder (f. eks. tvangsægteskaber, familiesammenføringer og unges kriminalitet). Sociologen Mustafa Hussain (2002) betegner denne samarbejdsrelation som ’kooptering’ og mener, at den er med til at begrænse minoriteternes deltagelse i den politiske beslutningsproces (jf. tillige Togeby, 2000).

Men før vi går videre med spørgsmålet om foreninger, politik og demokrati skal det bemærkes, at langt størsteparten af de statslige midler tildeles danske interesseorganisationer, som beskæftiger sig med indvandrerproblemer (Dansk Flygtningehjælp, Mellemfolkeligt Samvirke, Foreningen Nydansker, Center for Menneskerettigheder, Tværkulturelt Boligarbejde, Nævnet for Etnisk Ligestilling). Det kan bero på, at den politiske kontrol med disse organisationer er større, at der på trods af modsætninger er etableret en vis konsensus omkring hvordan problemer løses; men også, som hævdet af Hammer og Bruun

   . 135

(2000), at de danske organisationer i kraft af deres omfattende ressourcer og professionelle ekspertise udkonkurrerer indvandrerorganisationerne.

Nye religiøse strømninger og organiseringer Afsnittet om dannelsen af islamisk-religiøse organisationer i Danmark i 1970’erne og 1980’erne viste, at det først og fremmest var »mangfoldighed« som kendetegnede de islamiske miljøer i Danmark både hvad angår deres oprindelse, politiske orientering, forholdet til staten, og hvad det vil sige at være muslim og leve som muslim. Denne mangfoldighed er ikke blevet mindre i 1990’erne i takt med, at nye muslimske ungdomsforeninger vandt frem, og nye tolkninger af islam begyndte at gør sig gældende.

Det siges i en rapport fra Islamisk-Kristent Studiecenter udgivet i 2001, at forældregenerationens muslimske organisationer var præget af en bestemt tankegang, holdning, kultur og ikke mindst sprog. De fleste foreninger hentede inspiration hos udenlandske foreninger og institutioner, og sjældent optrådte problemstillinger, som vedrørte muslimernes forhold i Danmark. Nogle har siden oprettet særlige ungdomsafdelinger med dansk som førstesprog, og hvor de unge er med til at præge aktiviteterne, men hvor det alligevel er forældregenerationen der bestemmer.

Andre ungdoms- og studenterforeninger har dog etableret sig i et socialt-religiøst rum uafhængige af og til tider også i modsætning til forældregenerationens religiøse traditioner. Søgningen til disse foreninger er stigende, »nytænkningen og muligheden for samvær med unge muslimer med anden etnisk baggrund gør disse foreninger tiltalende. Der er tale om, at der er åbent for alle unge muslimer. Fællessproget er dansk. Islam er fællesnævneren« (Alev, 2001: 71).

Som eksempel på nogle af de mere toneangivende ungdomsorganisationer kan nævnes Foreningen af Studerende Muslimer

136 .   

(FASM). Medlemmerne har arabisk, tyrkisk, pakistansk, albansk og dansk baggrund, sproget er dansk, og man søger via foredrag, debatter og undervisning at oplyse om islam for blandt andet at imødegå myter og spekulationer. En anden ungdomsorganisation Muslim Youth League (MYL) organiserer overvejende pakistanske muslimer. Den lægger vægt på undervisning og arrangerer offentlige møder med deltagelse af prominente internationale og danske talere. Blandt andre foreninger kan nævnes Studerendes Internationale Fælles Organisation (SIFO), Organisationen af Pakistanske Studerende og Akademikere (OPSA) og Forum for Kritiske Muslimer. Sidstnævnte vil gøre op med forestillingen om, at islam og politik hører sammen og søger i det hele taget at nyfortolke islam ind i et sekulært pluralistisk samfund.

Andre foreninger kunne nævnes i denne sammenhæng, men fælles for dem er, at ledelse og medlemmer er veluddannede, politisk engageret og indstillet på, at deres fremtid ligger i Danmark. Det er i spændingsfeltet mellem forældregenerationens organisationer, en kritisk og til tider fjendtlig offentlighed og en offensiv muslimsk internationalisme, at den islamiske identitet skabes. Det giver grobund for forskellige reaktioner gående fra ortodoksi og novation til radikalisering. Sidstnævnte strategi kendetegner ungdomsorganisationen Hizb-ut-Tahrir (Frihedspartiet). Dens klare politiske udmeldinger – især efter 11. september 2001 – gør, at den både kan opfattes som en religiøs ungdomsbevægelse og som en politisk protestbevægelse.

Ideologisk arbejder Tahrir for en islamisk storstat – Khalifatet – og fastholder, at islam er uforenelig med moderne vestligt demokrati, samt at integration skader muslimske værdier. Bevægelsen blev grundlagt i Libanon i 1952; den har europæisk hovedkvarter i England og organisationer i flere andre vestlige og arabiske lande. Tahrir gjorde sig først bemærket i Danmark nærmere betegnet på Nørrebro i København i 1994. Den rekrutterer både blandt unge ’rødder’, som gives en religiøs identitet og blandt studerende fra arabiske lande og fra Tyrkiet. Medlemstal-

   . 137

let oplyses ikke, men i miljøet antager man, at tilhængerskaren ligger på mellem 500 og et par tusinde. At den kunne samle ca.

600 mænd og kvinder til et møde den 23. oktober 2001 i protest mod amerikanernes angreb på grupper i Afghanistan vidner om en vis opbakning (Alev, 2001; Jyllands-Posten, 26. oktober 2001).

Deres til tider militante retorik har ikke kun givet genlyd i danske medier, men også kaldt på kraftig modstand og fordømmelse fra andre muslimske grupper og organisationer. De hævder, at Tahrir i sin mødeaktivitet, undervisning og politiske manifestationer ikke tager hensyn til de forhold hvorunder muslimer lever, og at de er med til at give et urigtigt indtryk af islam, og dermed skaber modvilje mod islam i Danmark. Under alle omstændigheder udgør Tahrir og andre radikale islamiske bevægelser et forsvindende mindretal. Langt de fleste muslimske foreninger fører en indadvendt tilværelse, hvor det gælder om at dyrke nogle fælles religiøse symboler og om at videreformidle denne tro og dens værdier til børnene. Vi fortsætter derfor med en kort omtale af moskeer, koranskoler og muslimske friskoler, der af mange betragtes som værende en religiøs konserverende faktor.

Moskeens religiøse opgave er at være rammen for de daglige bønner. Derudover fungerer moskeen som hvilested og mødested, og er med til at binde folk af samme religiøs overbevisning yderligere sammen. Det har ikke i Danmark været muligt at bygge en egentlig moske med kuppel og minaret; man har i stedet indrettet sig i kælderlokaler, nedlagte fabrikshaller eller i små lejligheder. Simonsen (1989) vurderer, at der i slutningen af 1980’erne eksisterede ca. 40 sådanne »kælder-moskeer«, de fleste beliggende i Storkøbenhavn. I nogle tilfælde har lokale boligforeninger eller kommunen stillet lokaler til rådighed, ellers er mange moskeer indrettet i huse eller lejligheder købt af muslimske foreninger, der har samlet penge ind blandt herboende muslimer i enkelte tilfælde suppleret med bidrag fra internationale muslimske organisationer.

Det er imamen der sørger for, at bønnen bliver afholdt kor-

138 .   

rekt; desuden står han for undervisning af børnene i Koranen og de religiøse traditioner og søger at vejlede muslimer om religiøse leveregler men også om almindelige dagligdags problemer. Langt de fleste imamer kommer fra udlandet og kan kun få tidsbegrænset opholdstilladelse i Danmark. Derfor, hævdes det, er disse imamers råd præget af forholdene i deres hjemland, og kun sjældent bidrager de med konstruktive og brugbare løsninger på tilstandene i Danmark (Alev, 2001). Der er dog eksempler på imamer, som med tiden har opnået en tættere tilknytning til Danmark, og som har taget del i den offentlige politiske debat.

Mange religiøse organisationer og bevægelser driver en eller flere moskeer, hvortil der er knyttet et betydeligt antal koranskoler for børn men også for voksne. Ligeledes oprettedes i takt med familiesammenføringerne i 1970’erne flere islamiske friskoler, fordi forældrene mente, at deres børn i den danske folkeskole blev udsat for et voldsomt kulturelt pres, der gjorde dem fremmed over for forældrenes egne traditioner. I Danmark er det normalt, at børn opdraget af islamiske forældre går i koranskole nogle timer om ugen. Undervisningen foregår blandt andet rundt om i moskeerne og finansieres af de islamiske organisationer, men støttes også af visse arabiske lande. Skolerne kan også hente støtte gennem fritidslovens regler, hvis kommunen mener at forudsætningerne er opfyldt.

Det er vanskeligt at afgøre hvor mange børn (og enkelte voksne) der modtager koranundervisning, og om tallet har været faldende eller stigende (Simonsen, 1990: kap. 13). Derimod har vi mere eksakt viden om antallet af elever på arabiske friskoler. Den første friskole – Den arabiske Skole – blev oprettet i 1978 med et elevtal på omkring de hundrede. Siden er flere elever og friskoler kommet til, således at antallet af elever i dag ligger på ca. 3000 fordelt på 19 skoler (Simonsen, 1989; 1990; Berlingske Tidende 30.09.01).

Meningerne er stærkt delte om undervisningens kvalitet, ligesom diskussionen har gået på, hvorvidt eleverne lærer om danske værdier, og om de bidrager til integrationen af indvandrere.

   . 139

Foreninger og politik Det siges i regeringens rapport om Bedre integration (2000: 45), at Foreninger og organisationer fungerer dels som kanaler, hvorigennem udlændinge kan give udtryk for deres krav og ønsker over for de politiske myndigheder, og dels som et sted, hvor der sker en politisk socialisering til deltagelse i samfundslivet.

Den hidtidige analyse af foreningernes aktiviteter (jf. tabel 3.6) viser dog, at politik indtager en meget lille plads i foreningslivet.

De fleste er optaget af integrationsfremmende aktiviteter og af kulturelle arrangementer. Det er alene centralorganisationerne og paraplyorganisationerne, som udøver egentlig politisk arbejde. Der er imidlertid en del som tyder på, at foreningerne indirekte spiller en politisk rolle, både hvad angår politisk socialisering og mobilisering. Dette aspekt vil blive taget op i næste afsnit, der også giver eksempler på inddragelse af minoriteter på integrationsområdet. Men politik er også noget som foregår uden for det etableredes rækker; derfor tager et følgende afsnit sig af de mere radikale indvandrerbevægelser, for at slutte med en redegørelse for kampen mellem racistiske og antiracistiske bevægelser.

Valgdeltagelse, partipræferencer og politiske indvandrerorganiseringer Et første skridt til vurdering af indvandrernes fornemmelse for politik kan være at se på deres valgdeltagelse og partipræferencer. Kun danske statsborgere har valgret til folketinget.

Omkring 2%, svarende til lidt over 100.000 personer, af de stemmeberettige danske statsborgere vurderes at være enten indvandrere eller efterkommere. Vi ved ikke noget eksakt om, i hvilken udstrækning de gør brug af deres stemmeret til folketingsval-

140 .   

gene; men noget tyder på, at indvandrere, som har befundet sig længere tid i landet, og derfor må formodes at være bedre socialt og økonomisk integreret, også er mere opsatte på at gøre brug af deres stemmeret (Mikkelsen, 2001: 154). Det bekræftes af en undersøgelse foretaget af Magtudredningen om valgdeltagelse ved kommunevalgene (Togeby, 1999).

Udenlandske statsborgere har siden 1981 været både valgberettigede og opstillingsberettigede til amts- og kommunevalTabel 3.8 Valgdeltagelse efter statsborgerskab, fødested og udvalgte lande (København og Århus kommune 1997 i %) København

Århus

Danske stats- Udenlandske Danske stats- Udenlandske borgere efter statsborgere borgere efter statsborgere fødested 1 fødested 1

Danmark EU, Norden, Nordamerika Tredjelande Pakistan Tyrkiet Chile Iran Eks-Jugoslavien Polen Marokko Irak Filippinerne Somalia Kina Thailand Libanon Vietnam

61 58 49 62 57 51 50 49 48 48 44 41

– 38 37 36 29

– 32 35 60 45 34 34 26 26 33 39 31 28 15 17 21 19

72 70 56 69 70 74 54 42 54 49 40

– 46 50

– 75

– 41 39 33 31 45

–

–

59 55

54 33 29 33 43

– 46 44

Kilde: Lise Togeby (1999).

Anmærkning: (1) I København er efterkommere med dansk statsborgerskab opført under oprindelsesland, i Århus er efterkommere med dansk statsborgerskab opført under Danmark.

   . 141

gene, når de har haft opholdstilladelse i Danmark i mindst 3 år.

I hvor høj grad disse personer gjorde brug af deres valgret ved kommunevalget i 1997, får man et indtryk af i tabel 3.8.

Det fremgår, at valgdeltagelsen gennemgående er lavere for udenlandske statsborgere end for resten af befolkningen. Dertil kommer, at valgdeltagelsen er lavere for personer født i udlandet end for personer født i Danmark. Kort sagt, »både fødestedet og statsborgerskabet synes således at udgøre en barriere for valgdeltagelse« (1999: 141). Forskellen i valgdeltagelse blandt forskellige nationaliteter er stor, men det fremgår også, at danske statsborgere af pakistansk og tyrkisk oprindelse har næsten samme valgdeltagelse som danske statsborgere af dansk oprindelse. Det er indvandrere fra Vietnam, Libanon, Kina og Somalia, som har den laveste deltagelse.

Som en vigtig forklaring på tyrkere og pakistaneres høje valgdeltagelse peger undersøgelsen på, at disse grupper – på grund af valgsystemets regler om personvalg – har mulighed for at stemme på deres egen valgkandidat. Det kan også sandsynliggøre, hvorfor marokkanerne i København har stemt relativt mere end marokkanere i Århus. Som et andet aspekt understreger Togeby, at medlemskab af en etnisk organisation fremmer valgdeltagelsen og konkluderer, at »deltagelsen i det danske samfunds politiske institutioner øges med muligheden for selvorganisering« (1999: 149); eller sagt med lidt andre ord, kollektiv mobilisering i form af indvandrerorganisationer, sociale netværk og et fælles ønske om at realisere fælles mål øger valgdeltagelsen blandt ellers individuelt marginaliserede indvandrere (Elklit et al., 2000: kap. 3).

Samme iagttagelse er blevet gjort af Eva Østergaard-Nielsen (2002: 39 -40), der pointerer, at »etniske minoriteters politiske og religiøse foreninger [fungerer] som brohoveder til dansk politik«.

Eksempelvis afholder tyrkiske og kurdiske foreninger møder og paneldiskussioner med danske politikere, mens kandidater med tyrkisk eller kurdisk oprindelse benytter indvandrerforeninger-

142 .   

ne i deres valgkampagner. De arrangerer møder med medlemmerne, hænger løbesedler op, oplyser om det danske valgsystem og opfordrer til at møde op og stemme. En af Østergaard-Nielsens (2002: 40) informanter siger således: … anden gang [jeg opstillede] var baggrundsgruppen bredere og mere professionel. Man lavede interviews i indvandrerradioerne, man hængte løbesedler op i foreningerne. Foreningsformændene var oppe på dupperne. Nu skulle vi altså vise, at vi kan enes, og de satsede på at fordoble mit stemmetal. Jeg tror, at en af grundene til, at folk var aktive i anden omgang, var, at hver gang før kommunevalg så er der nogen partier, som tager flygtninge/indvandrerpolitikken op som propaganda, som Fremskridtspartiet. Og mange flygtninge/indvandrere tænker: ’Nu skal vi fa’me op og gøre noget’. Og jeg så både kvinder med børn og gamle ved valgstedet – og det viste resultatet også. Jeg havde mere end fordoblet mit stemmetal … (Århus, januar 2000).

Hvilke partier stemte indvandrerne så på? Her er tendensen helt klar. Adskillige survey bekræfter entydigt, at omkring halvdelen af de stemmeberettigede vil stemme på Socialdemokratiet »hvis der var folketingsvalg i morgen«, mens Socialistisk Folkeparti og Enhedslisten står til at modtage ca. 25% (Mikkelsen, 2001: kap.

12). Denne klare overvægt til Socialdemokratiet og venstrefløjen kan til dels forklares med, at disse partier var stærke fortalere for, at indvandrere med 3 års lovligt ophold i Danmark kunne opnå valgret til kommunevalgene (Andersen & Nielsen, 1989: kap. 2), og i øvrigt er med til at varetage de økonomisk og socialt marginaliserede indvandreres interesser. Især de indvandrere som kom til landet i løbet af 1960’erne og 1970’erne fik tidligt berøring med disse partier via industriarbejdspladserne og fagforeningerne. Dertil kommer, at der blandt indvandrere og politiske flygtninge fra Sydamerika, Tyrkiet og Iran har befundet sig en del socialister og kommunister. Disse partipolitiske holdninger synes også at forklare, hvorfor de fleste indvandrerkandidater gennem årene stillede op for Socialdemokratiet og venstrefløjen,

   . 143

men også at tyrkere og pakistanere og i mindre grad iranere og jugoslavere kan mønstre flest kandidater (Andersen & Nielsen, 1989: 80): De har været længere tid i landet og har haft en tættere tilknytning til arbejdsmarkedet.13 Antallet af opstillede kandidater er steget markant fra 1981 og frem til i dag, hvorimod antallet af valgte i samme periode halter noget efter (se www.olestig.dk). Ud over at opstille for de mere etablerede partier, er der en del indvandrere som kandiderer på særlige indvandrerlister. Deres muligheder for at blive valgt har dog vist sig at være meget dårlige. Charlotte Hamburger (1997) mener, at danskere såvel som indvandrere lægger mindre vægt på deciderede indvandrerspørgsmål og i stedet sigter mere bredt ved valgene.

Eftersom indvandrerlister ikke synes at være vejen frem til større indflydelse, kunne det være en mulighed med et decideret indvandrerparti ikke mindst, fordi halvdelen af de til folketingsvalget stemmeberettigede indvandrere giver udtryk for et stort behov for et parti, »der har som hovedformål at varetage flygtninge og indvandreres interesser i Danmark« (Mikkelsen, 2001: 159). Hidtidige forsøg på at danne et egentligt »indvandrerparti« har dog ikke slået igennem, og i stedet har man forsøgt sig med Minoritetspartiet, der vil samle alle »sær«grupper i det danske samfund.

Politik som en læreproces og mødet med det danske politiskadministrative system Skønt det er vanskeligt direkte at påvise, er der noget som tyder på, at foreningerne, ud over at være til gavn for især de ressourcesvage grupper, er med til at uddanne og skole indvandrerunge til kommende politikere, eller som formuleret af Andersen & Nielsen (1989: 36): »For mange indvandrere er det også en tilskyndelse til at gå ind i foreningsarbejdet, fordi der her er tale om en kvalificeringsproces«. Det kommer ligeledes til udtryk hos en

144 .   

af Camilla Kehlets (2000: 28) informanter, der om sin deltagelse i kommunalpolitik siger, at den var »afledt af al den aktivitet, jeg havde i de islamiske organisationer«, og som var begyndt med, at en af imamerne fra Kulturcenteret fik ham ind i bestyrelsen.

Siden blev han medlem af SF men besluttede på et tidspunkt at danne sit eget parti. En anden fortæller, at han startede med at være aktiv i en kurdisk forening og via denne forening kom i kontakt med danske politiske grupper: »Vi havde ( ) samarbejde med Kommunistisk Ungdom for at lave lobbyarbejde og aktionere sammen med dem. Ellers var vi fuldstændig ligeglade med situationen i Danmark« (2000: 29). Han blev senere medlem af DKU tog del i Next Stop Sovjet, og beskæftiger sig i dag hovedsageligt med etniske minoriteter i det danske samfund.

Disse to cases stemmer godt overens med hvad vi ved om betydningen af sociale netværk og organisationer for skabelsen af politisk aktive personer også omtalt som politiske entreprenører (della Porta & Diani, 1999: 113). Aktiviteter på kanten af det etablerede politiske system kan ofte være forbundet med svære konflikter og personlige skuffelser. En udtalelse fra en af Kehlets (2000: 33) unge informanter, som både er aktiv i forskellige foreninger og i kommunalpolitik, giver således udtryk for både personlige erfaringer, og den manglende indflydelse: »Jeg tror at alt det der foreningsarbejde har haft en effekt på os som personer.

Vi har udviklet os personligt. Men ændringer i samfundet – den kan jeg kun se er gået i negativ retning«.

Interne stridigheder i og mellem foreningerne og ikke mindst adgangen til penge og indflydelse er et konstant incitament til uoverensstemmelser. Minoritetsforeningerne konkurrerer om penge i form af støtte fra staten og om at repræsentere indvandrerne udadtil. Dertil kommer kulturelle, nationale og etniske forskelle, som yderligere gør det vanskeligt for organisationerne at arbejde sammen og fungere som et samlet talerør udadtil.

Størst frustration opstår dog i mødet med de politisk-administrative institutioner herunder de forskellige råd og nævn, som

   . 145

er domineret af dansk deltagelse. Derom siger en af de interviewede (2000: 37) Vi har ikke nogen slagkraft overhovedet. Der er ingen, der lytter til os, når vi klager. … Det er en måde, man har lullet os i søvn på. Man har sagt: »I skal forene jer«, »I skal melde jer til politiske dit og dat«, men det er intet … Jeg sidder selv i et politisk råd, og hver gang der kommer en fra en indvandrerorganisation, siger man »ja ja, fint nok«. De bliver næsten behandlet dårligere, end hvis det er en af de lokale nede fra torvet, der spørger om et eller andet.

En anden fra ungdomsforeningen Generation 2 (G2) udtrykker det på denne måde: Jeg tror ikke, at der kan ske ret meget gennem foreningerne. Altså, vi har jo ingen indflydelse i den forstand. Vi kan holde nogle debataftener, påvirke nogle mennesker, oplyse nogle mennesker. Det kan være, vi måske af og til bliver hørt af et ministerium om det ene eller andet, men derfra og så til hvor meget de tager det til efterretning … Det er altså ikke meget.

Citaterne oven for og myndighedernes holdning, som den er refereret hos Hammer & Bruun (2000), tyder på en udbredt grad af gensidig mistillid. En nuancering af denne problemstilling giver Rikke Iversen (2001) i en analyse af forholdet mellem det politisk-administrative system og den etniske minoritetsbefolkning på Indre Nørrebro, København. Repræsentanter for de etniske foreninger mødtes i Etnisk Minoritetsforum med politikerne og forvaltningen i forsøg på at påvirke og udforme integrationspolitikken.

Etnisk Minoritetsforum blev oprettet i 1997 af Indre Nørrebro Bydelsråd. Forummets medlemmer bestod af repræsentanter for Bydelsrådet, administrationen og bydelens etniske foreninger og har, som det udtrykkes af den ansvarshavende vicekontorchef,

146 .   

som målsætning, at »etniske minoriteter skal have indflydelse på integrationspolitikken […] Og så fordi mange af politikerne – især venstrefløjpolitikerne – er meget optaget af, at de etniske minoriteter er med – er aktive med – dels i integrationsstrategierne, om jeg må sige, men også i livet i bydelen« (cf. Iversen, 2001: 60). Derfor kom det måske som en overraskelse men også som en skuffelse for de politiske repræsentanter, at indvandrerne udviste ringe interesse for at deltage i forummets møder. Det fremgår imidlertid af Iversens mange interview med indvandrere suppleret med deltagerobservation, at både økonomiske, sociale og politiske forhold ligger bag indvandrernes manglende engagement (2001: kap. 5).14 For det første er det en kendsgerning at grupper, som er økonomisk og socialt marginaliseret kun med besvær formår at organisere sig; hverdagens mange problemer trænger sig på, og det bliver vanskeligt at skaffe de nødvendige vidensmæssige og økonomiske ressourcer ikke mindst i en situation, hvor indvandrerne karakteriseres af store indbyrdes sociale, kulturelle, etniske og politiske forskelle. Problemet er, som en informant udtrykker det, at »etniske foreninger har forskellige interesser.

Der er nogle, der kæmper for at danse, andre kæmper for at lave mad, og andre kæmper for at få et job« (2001: 77). Dertil kommer en manglende viden om det politiske og administrative system, som de i øvrigt deler med mange danskere. For det tredje, er det en udbredt opfattelse, at Minoritetsforum ikke formår at tage sig af for slet ikke at sige løse indvandrernes reelle problemer, som i alt overvejende grad drejer sig om at finde et job, »det eneste de kom for var job, job og job«, som vicekontorchefen udtrykte det. For det fjerde, tilkendegiver mange, at »etniske minoriteter (bevidst) holdes uden for politisk indflydelse, og at alt foregår på danske præmisser« … »Denne skepsis over for politiske partier, embedsmænd, integrationsråd og andre etniske minoritetsorganer udspringer af erfaringer med og oplevelser af, at disse partier

   . 147

eller organer er styret af nogle danske regler, normer og standarder, som ikke er til forhandling« (2001: 81).

Brud på disse regler udfordrer, ifølge Iversen, den danske demokratiforståelse som understreger fællesinteresser, kompromis og konsensus og opretholdes ved hjælp af argumenter om kulturforskelle og kulturelt betingede opfattelser af hvad demokrati og politik er. Systemrepræsentanterne refererer derfor ofte til de »etniske minoriteters« kulturelle baggrund og politiske traditioner, som væsentlige barrierer for kommunikation og samarbejde; men som Iversen (2001: 87) understreger: »Konflikten drejer sig altså ikke nødvendigvis om kulturforskelle, men er måske snarere et udtryk for, at de etniske minoritetsrepræsentanter på forskellig vis reagerer på det forhold, at de ikke kan få politisk fodfæste«.

Når systemrepræsentanterne i den grad ser bort fra interessemodsætninger og til stadighed understreger konsensus, fællesinteresser og kompromiser via dialog, hænger det, ifølge Iversen, sammen med en kulturel polarisering, der opretholder et skarpt skel mellem »dem« og »os«. Det har sikkert meget på sig, men det er også muligt at gå skridtet videre og se den kulturelle polarisering og systemrepræsentanternes demokratiopfattelse som et resultat af ’distributive koalitioner’. Dermed hentydes til historisk betingede samarbejdsformer opstået på baggrund af permanente alliancer mellem dominerende samfundsgrupper. Distributive koalitioner forestår den autoritative fordeling af ressourcer, rettigheder og idealer i samfundet, nedtoner konflikter og interessemodsætninger og afstikker fælles normer og værdier. Politik og demokrati bliver til management, ideologiske modsætninger lægges bort, og grupper (i dette tilfælde indvandrere og flygtninge), som modsætter sig de gældende spilleregler får prædikatet ’udemokratisk’. At det forholder sig således bliver som regel først synlig, når der sker større forskydninger i magtgrundlaget på det lokale og nationale plan.

148 .   

Politik over grænser At man fra dansk side ofte ser med skepsis og mistro på indvandrernes politiske engagement hænger til dels sammen med en mistanke om dobbelt-loyalitet: en stærk bundethed til politiske forhold i hjemlandet på den ene side, og et mindre forpligtende forhold til det danske politiske system på den anden side. Anlægger vi i stedet et mere analytisk perspektiv på indvandrernes politiske interesser, kan man begynde med at konstatere, at politiske konflikter og spændinger i indvandrernes hjemland har været en af hovedårsagerne bag udvandringen. Det gælder selvfølgelig for de egentlige politiske flygtninge, men også for mange arbejdsmigranter, hvis eksistensgrundlag afhang af specifikke politisk-økonomiske magtforhold i hjemlandet.

Dertil kommer, at migranter opbygger transnationale sociale, økonomiske og religiøse bånd, der er meget følsomme over for politiske ændringer i hjemlandet såvel som i modtagerlandet. Til disse transnationale forbindelser svarer særlige transnationale politiske organisationsformer (Vertovec & Cohen, 1999).

Oprindelseslandets regeringer (inklusive deres ambassader), statsbærende eliter, faglige og religiøse organisationer søger til stadighed at påvirke udvandrerne, ikke mindst når det drejer sig om deres kollektive mobilisering. Østergaard-Nielsen (2002: 20) peger således i sin undersøgelse af tyrkiske immigranter på, at »generelt er den tyrkiske regering og stats tiltag reaktive snarere end proaktive. Det handler om at kontrollere snarere end at motivere politisk engagement i Tyrkisk politik. Det er snarere repræsentanter for diverse tyrkiske og kurdiske politiske partier og bevægelser, som er med til at mobilisere tyrkere eller kurdere i udlandet – først og fremmest i Tyskland og til dels også i Holland og Danmark«. Østergaard-Nielsen peger endvidere på, at hvor initiativet til at begynde med udgik fra hjemlandet – i dette tilfælde Tyrkiet – er det med tiden overgået til de større organisationer i Tysk-

   . 149

land, der har fungeret som brohoveder mellem politiske partier og bevægelser i Tyrkiet og diverse organisationer og foreninger i Europa inklusive Danmark. Men eftersom de fleste foreninger til dagligt er langt mere optaget af integrationspolitikken i indvandrerlandet, har de gjort sig mere og mere uafhængige af oprindelseslandets politiske institutioner og af de større søsterorganisationer i Tyskland med det resultat, at »Hvem der tager initiativ til hvilke politiske aktiviteter varierer fra netværk til netværk« (2002: 25). Eksempelvis var protesterne i de europæiske storbyer i 2000 mod tilfangetagelsen af PKK’s leder Abdullah Öcalan koordineret og topstyret, mens alevitiske foreningers mindehøjtideligheder over drabet på 37 trosfæller i Sivas i 1993 spredte sig fra neden, og indgår også i Danmark i aleviernes politisk-religiøse traditioner (Weekendavisen, 8.-16. maj 2002).

Det indtryk man fik af foreningernes aktiviteter og deres samarbejdspartnere i de forrige afsnit (jf. tabel 3.6 og 3.7) var, at de investerede langt flere ressourcer i integrationsfremmende temaer, end de på nogen måde tog del i egentlige politiske gøremål og internationale kontakter. I dag drejer det sig ikke længere om de politiske eller religiøse forhold i hjemlandet, men om at sikre deres muligheder for at opnå beskæftigelse, at praktisere islam i Danmark i form af moskeer og begravelsespladser eller om at oprette islamiske friskoler.

Det er en tendens vi kan observere i andre europæiske lande (Özcan, 1992), men det fremgår også, at politiske spændinger i hjemlandet eller internationale politiske begivenheder på kort tid kan mobilisere foreningerne og bevægelserne til fornyet interesse og opmærksomhed om deres politiske identitet. I den forbindelse udgør unge andengenerationsindvandrere en potentiel politisk gruppe (for en uddybning se næste afsnit), mens en politisk-religiøs konkurrence mellem indvandrerorganisationer også spiller en selvstændig mobiliserende rolle. Med andre ord, hverken varighed af ophold i indvandrerlandet eller tiltagende institutionalisering (professionalisering og bureaukratisering)

150 .   

af indvandrerforeningerne kan siges at dæmpe indvandrernes transnationale politiske engagement – og heri ligner de den danske bevægelsessektor, som ligeledes er præget af diskontinuitet og et cyklisk udviklingsforløb, der er stærkt forbundet med internationale spændinger (Mikkelsen, 2002a).

De sociale og organisatoriske netværk som henholdsvis kurderne og tyrkerne kan benytte for at pleje deres interesser over for både myndighederne i Danmark og i Tyrkiet er meget forskellige (Østergaard-Nielsen, 2002: 36 -39). Kurderne har haft et informationskontor i København siden 1995; de har mange venner og kontakter blandt politikere, fagforeningsfolk og fremtrædende intellektuelle med en venstreorienteret holdning. De har dannet eller deltaget i solidaritetsforeninger som eksempelvis den Danske Komité for Kurdernes Menneskerettigheder; de har samarbejdet med Det Danske Center for Menneskerettigheder, og det kurdiske eksilparlament har holdt møde i Landstingssalen i 1995. Kort sagt, de kurdiske flygtningegrupper har formået at skabe en positiv interesse for deres politiske sag i den danske befolkning, herunder en kritisk holdning til den tyrkiske stat, som den tyrkiske ambassade og de tyrkiske foreninger har haft vanskeligt ved at takle.

Omtalen af Tyrkiet har gennemgående været meget negativ i de danske medier, og tyrkerne har ikke blot vanskeligt ved at komme til orde, men har også kun få fortalere blandt danske organisationer; desuden er de tyrkiske indvandrerorganisationer meget tilbageholdne med at træde frem i offentligheden til forsvar for den tyrkiske stat, dens indenrigs- og udenrigspolitik.

Men billedet kan ændre sig. Den nye borgerlige regering og den stigende fokus på transnationale terrornetværk efter den 11. september, kan være med til at svække kurdernes omdømme i befolkningen.

   . 151

Protestbevægelser og ungdomsbevægelser Foreningsdannelse, deltagelse i partipolitik og andre veletablerede politiske institutioner anses af forskere og lægfolk som demokratiets kerne. Men som det allerede er fremgået, er der grupper i befolkningen som føler sig undertrykt og udelukket fra indflydelse. De kan vælge at forholde sig passive – hvad mange gør – men de kan også søge at benytte andre kollektive organisationsformer og strategier til fremme af deres interesser. Det kan dreje sig om underskriftsindsamlinger, demonstrationer, sultestrejker, protestmøder, gadeoptøjer, husbesættelser, m.v. At indvandrere og flygtninge rent faktisk benytter disse protestformer fremgår af tabel 3.9.

Tabellen bekræfter, at i hvert fald andengenerationsindvandrere er aktive i det alternative offentlige politiske rum, og Tabel 3.9 Alternative politiske deltageformer

Skrevet under ved underskriftsindsamling Undladt at købe bestemte varer af politiske grunde Støttet politisk formål med penge Indsendt artikler eller læserbreve Kontaktet politikere for at give sit synspunkt til kende Deltaget i offentlige møder, protestmøder eller høringer Deltaget i demonstrationer

Eksjugoslavien1

Tyrkiet1

Pakistan1

Danskfødte danskere2 Mænd Kvinder

29

21

33

29

33

21

28

25

–

–

6 7

6 8

11 10

22 4

25 5

8

14

14

15

11

12

15

21

23

14

16

13

18

7

6

Anmærkning og kildeangivelse: (1) Spørgsmålet, der blev stillet til kvinder og mænd i alderen 29-36 år, lød: »Der findes mange forskellige måder hvorpå man kan være aktiv i politik. Har du inden for de seneste par år deltaget i én eller flere af disse aktiviteter?« Kilde (1) Garbi Schmidt & Vibeke Jakobsen (2000), (2) Lise Togeby (2000). Oplysningerne fra danskfødte danskere omfatter aldersgruppen 28-36 år.

152 .   

endog er mere tilbøjelige til at benytte direkte aktioner i form af demonstrationer end en tilsvarende dansk aldersgruppe. Men for at blive klar over hvad som ligger bag indvandrernes deltagelse i kollektive protestaktioner, bliver det nødvendigt at fæste aktionerne i tid og sted, som det er blevet gjort i figur 3.2 og efterfølgende tekst.

Figuren bygger på informationer fra Avis Årbogen i perioden 1946/68-1997 og omfatter aktioner, som involverer indvandrere og flygtninge enten som mål for andre samfundsgruppers protester, som konflikter mellem forskellige flygtningegrupper, eller i form af indvandrerprotester vendt mod institutioner og grupper i Danmark og i udlandet. Det skal imidlertid også nævnes, at Avis Årbogen ser bort fra mange mindre lokale konflikter og kun

Figur 3.2 Kollektive aktioner med deltagelse af indvandrere og flygtninge 1968-1997 Kollektive begivenheder

Kollektive begivenheder i pct.

35

35

30

30

25

25

20

20

15

15

10

10

5

5

0 1968

1970

1972

1974

1976 1978

1980

1982

1984 1986

1988

1990

1992

1994 1996

Kilde: Avis Årbogen 1946/68-1997 (jf. Mikkelsen, 2002a for nærmere omtale af database)

0

   . 153

registrerer de begivenheder, som er blevet omtalt i de landsdækkende aviser og er blevet en del af den politiske offentlighed.15 Der er kun få eksempler på større konflikter med flygtninge og indvandrere før 1969, men i april 1957 tørnede ungarske flygtninge sammen med danske restaurationsgæster og det tilkaldte politi på Grænsehotellet i Kruså. To politibetjente og én hotelgæst blev såret, mens ti flygtninge blev anholdt. I august samme år udbrød der på ny uro, og det blev igen nødvendigt at indsætte politi med hunde og tåregas (Jensen, 2000: 387-390).16 I 1969 overfaldt »Vilde Engle« tyrkere bosat i Brøndbyerne, og den 23. oktober demonstrerede flygtninge fra Polen, Tjekkoslovakiet og Ungarn på 13 års dagen for Sovjets besættelse af Ungarn.

Derefter lå antallet af konflikter, der involverede indvandrere og flygtninge forholdsvist konstant indtil 1985, hvor det tog et gevaldigt opsving for derefter at stabilisere sig på et mere moderat niveau. Sættes indvandreraktionerne i forhold til det totale antal aktioner, som det fremgår af den stiplede linie i figur 3.2, er der imidlertid tegn på, at indvandreraktionernes betydning i det samlede konfliktbillede efter 1985 har ligget på et fortsat højt niveau. Det skyldes ikke kun antallet af indvandreraktioner men beror ligeledes på, at antallet af manifeste kollektive aktioner efter 1985 har været for nedadgående (for en nærmere beskrivelse af konfliktmønstret i Danmark siden 1946 jf. Mikkelsen, 2002a).

Går vi bag om tallene i figur 3.2 træder andre sider af ændringerne i konfliktmønstret frem. Fra 1970 og frem til 1985 var flertallet af indvandreraktionerne rettet mod forholdene i de lande de var udvandret eller flygtet fra. Eksempelvis besatte den 13. juni 1970 unge palæstinensere og jordanere den jordanske ambassade i København i utilfredshed med regeringens politik over for PLO, og den 11. juli sultestrejkede og demonstrerede eksilgrækere mod fængselsdommene i Athen, mens sudanere den 29. juli 1971 demonstrerede for derefter at storme og rasere den sudanske ambassade i protest mod politiske henrettelser i Sudan.

Og sådan fortsatte det indtil 1985, hvorefter konflikterne æn-

154 .   

drede karakter. Det var ikke længere forholdene i indvandrernes hjemland, der forårsagede de mange konflikter men derimod konfrontationer mellem danskere og indvandrere, mellem forskellige flygtningegrupper, mellem politi og flygtninge, og når utilfredse unge andengenerationsindvandrere demonstrerede og protesterede. Men lad os vende tilbage til situationen i 1985 – et skelsættende år i dansk indvandrerhistorie. Året begyndte med, at en gruppe iranske flygtninge indledte en sultestrejke på »Hotel Nordsøen« i Blokhus, mens myndighederne behandlede deres asylansøgning, og i slutningen af februar besattes Domkirken i København i protest mod at to iranere nægtedes asyl. Hårdere gik det for sig, da ti libanesere tog tre funktionærer og to politibetjente som gidsel i forsøget på at gennemtvinge en opholdstilladelse i Danmark. I weekenden den 26.-28. juli var der voldsomme uroligheder i Kalundborg, hvor et hotel, der husede iranske flygtninge, var blevet bombarderet med flasker og brosten af omkring 300 danskere. Dette gentog sig dagen efter, og flere flygtninge måtte til behandling på hospitalet. I samme weekend blev der kastet en brandbombe mod Kysthospitalet ved Kalundborg, der også havde flygtninge indlogeret. Den stedlige politimester slog det hele hen med at det bare var gadeoptøjer. Men for de involverede var der ingen tvivl om, at det ikke var en tilfældighed, at flygtningene var blevet chikaneret voldsomt et par uger forinden, og der var mange som talte om, at det var planlagt (Klausen & Mikkelsen, 1988: 135140). Der har været lignende konfrontationer siden, for eksempel i Blokhus den 14. juli 1986, hvor 20 måtte til behandling, og 26 blev anholdt efter et kæmpeslagsmål mellem danskere og libanesiske asylsøgere, og ligeså gik det i Tønder måneden efter.

I mart 1987 søgte en gruppe borgere at oprette et politisk parti til bekæmpelse af indvandrere i Danmark og til fremme af »danskheden«. Men da man mente, det var for tæt på et eventuelt valg, til at man kunne nå at indsamle de nødvendige 25.000 underskrifter, enedes man i stedet om at starte en forening imod

   . 155

indvandrere. Mødet der fandt sted i Virum-hallen, forløb dog ikke upåagtet. Uden for demonstrerede en stor gruppe mennesker imod initiativet, og under de tumultagtige scener blev der smadret ruder med flasker og sten og kastet med røgbomber (1988: 139). Dette scenarium med konfrontationer mellem højreradikale grupper og antiracister har siden midten af 1980’erne hørt til dagens politiske (u)orden og skabt nye skillelinier i den danske befolkning. Disse konflikter domineres af danske politiske organisationer og involverer kun få indvandrere (jf. nærmere omtale i næste afsnit om racistiske og antiracistiske bevægelser).

En kort eksemplarisk opremsning af udvalgte konflikter og sammenstød kan give et indtryk af hvilke ressourcer, rettigheder og idealer der står på spil: 16. januar 1986 kaster libanesiske asylansøgere med brandbomber mod politiet på asylcentret i Hundested; 24. februar 1986 besætter kurdere forhallen til Christiansborg i protest mod den danske regerings holdning til kurdernes forhold i Mellemøsten; 26. november 1986 sultestrejker en gruppe iranere på Rådhuspladsen i protest mod de iranske myndigheders arrestation af medlemmer af »Folkets Fedayin«; 5. april 1987 besætter (overnatter) irakiske flygtninge Vor Frue Kirke i protest mod at de danske myndigheder vil sende dem tilbage til Syrien; 30. juni 1988 finder der i Esbjerg sammenstød sted mellem Grønjakker og indvandrere; 2. december 1988 sultestrejker iranere i Helligåndskirken i protest mod henrettelser i Iran; 25. februar 1989 demonstrerer indvandrere og flygtninge med krav om at Salman Rushdies bog De sataniske vers bliver forbudt i Danmark; 1. september 1991 besætter palæstinensiske flygtninge Enghave

156 .   

Kirke og Blågårds Kirke i København af frygt for udvisning til Libanon; 1. januar 1994 opstår der gadekamp mellem tamilske flygtninge og danskere i Lunderskov; 11. januar 1995 demonstrerer bosniske flygtninge og danskere i Århus, Ålborg og Odense med krav om at bosnierne skal have samme rettigheder som andre flygtninge; 14. august 1996 kommer det til voldsomme uroligheder på Nørrebro i København, hvor det kommer til kampe mellem politi og andengenerationsindvandrere; 12. juli 1997 opstår der uroligheder på Nørrebro, hvor unge andengenerationsindvandrere bevæbnet med spader og brosten smadrer forretninger og antænder bål i gaderne; 17. april 2002 demonstrerer unge palæstinensere, arabere og danskere i København mod venskabskampen mellem Danmark og Israel på grund af Israels overgreb mod palæstinensiske flygtningelejre.

Eksemplerne kunne fortsættes, men giver et vist indtryk af de anvendte aktionsformer, deltagende grupper, og hvad som får indvandrere og flygtninge til at protestere kollektiv. Som allerede bemærket markerede det urolige og konfliktfyldte 1985 et skift i aktionsrepertoiret: fra næsten udelukkende at have drejet sig om flygtninges reaktion på forhold i deres hjemland, rettede flere og flere aktioner sig mod flygtningenes forhold i Danmark – herunder modstand mod udvisning. Deres aktionsformer var inspireret af forholdene i andre lande, som eksempelvis sultestrejken, mens de mange eksempler på besættelse af kirker tydeligvis var overtaget fra danske aktivister.

Den sidste markante drejning i aktionsrepertoiret hænger sammen med unge andengenerationsindvandrere. Der er eksempler på konfrontationer mellem danske ungdomsbander og indvandrerunge fra slutningen af 1980’erne, men det er først fra midten af 1990’erne, at vi støder på andengenerationsindvandrere som initiativtagere til voldsomme demonstrationer og gadeuroligheder. Der foreligger ingen nærmere kortlægning af

   . 157

disse konfrontationer, men ifølge en øjenrapport i Morgenavisen Jyllandsposten 14. juli 1997, blev Nørrebro nærmest omdannet til en krigszone (cf. Hjarnø, 1998: 51): Gadebelysningen er af brudt. Bildæk og containere er sat i brand. Der kastes molotov-cocktails, ruder smadres og brosten brækkes op og flyder overalt. Lange rækker af politibetjente i kampuniform står opmarcheret skjold ved skjold indhyllet i røgen fra det brændende gummi.

Tilsvarende voldsomme begivenheder har fundet sted på Nørrebro i årene forud (Vestergaard, 1986; Karpantschof & Mikkelsen, 2002). Det nye var, at hovedparten af de aktionerende denne gang var andengenerationsindvandrere, og som tidligere var det også forholdet mellem politiet og ungdomsgrupper, som ser ud til at have udløst urolighederne. Det var tilråbet »bøsse«, som fik politifolk til at anholde en ung indvandrer med efterfølgende tumulter og håndgemæng. I dagene derefter optrappedes konflikten med smadring af ruder, kasten af brosten mod politiet og påsætning af brande i parkerede biler. Mønstret kendes fra andre storbyer, og har længe været i forskningens søgelys: »the study of the ways police interact with other citizens is of primary importance for anyone concerned with public police and the just resolution of contemporary urban conflict. Police may be conceived as ‘street-level bureaucrats’ who ‘represent’ government to people. And at the same time as they represent government policies, police forces also help define the terms of urban conflict by their actions« (Lipsky, 1970: 1).

Meget taler derfor for at se nærmere på forholdet mellem politiet og unge indvandrere på Nørrebro. Lulu Hjarnø (1998) har i sin beskrivelse af sammenstødene på Nørrebro talrige eksempler på, hvorledes konflikten mellem politiet og unge indvandrere er blevet optrappet på baggrund af gensidig chikane, eller som formuleret af en af Hjarnøs (1998: 44-5) respondenter:

158 .   

Politiet har altid spillet en stor rolle, de har provokeret os mange gange, og jeg er blevet stoppet omkring 6 -7 gange bare for at gå«… »De var bare ude på at knalde os, og kørte rundt og prøvede på at gemme sig og holde øje med os. Det er station 3 og nærpolitiet, og nogle gange kommer hundepatruljen også og spiller smarte med deres hunde, tager dem ud af buret og skal lige vise sig lidt.

Andre af de unge har fremsat lignende udtalelser, og det »synes således i overvejende grad at have været udefra kommende politi, og i mindre grad medlemmer af nærpolitiet, som optrådte på en måde, som de unge oplevede som provokerende, uretfærdig og som misbrug af magt« (1998: 47). De unges oplevelse af at være udsat for provokationer og unødvendig magtudøvelse kan til en vis grad begrundes i det stigende antal sigtelser og anholdelser, som Station 3 foretog mellem 1996 og 1997. En forsker, som i en længere periode fulgte politiets patruljering, peger da også på, at især de unge mænd ofte kom i kontakt med politiet. De er meget synlige i gadebilledet, og politiets opmærksomhed samledes om »unge mænd med mørk hud, hvis familie stammer fra Tyrkiet, Pakistan eller et mellemøstligt land. Gruppen betegnes derfor også ofte som ’muslimer’, og af og til blot som ’sorte’«(Holmberg, 1999: 130).

Urolighederne omkring Blågårds Plads fik det nystiftede bydelsråd for Indre Nørrebro til at vedtage en omfattende helhedsplan, der med midler fra Socialministeriet havde til hensigt at koordinere og forbedre arbejdet med de unge indvandrere. Man oprettede to tværgående fora Dialoggruppen og Pladsgruppen, og ansatte nogle af »de stærkeste og klogeste rødder« fra området til at lave opsøgende arbejde på gadeplan, drive væresteder og »samarbejde med det etablerede system« (Iversen, 2001: 100).

   . 159

Racistiske og anti-racistiske bevægelser I forrige afsnit påstod vi, at kimen til en decideret højreradikal racistisk bevægelse udsprang af nogle begivenheder og uroligheder, der fandt sted i midten af 1980’erne. Disse antagelser er baseret på nogle grove målinger, som imidlertid bekræftes af en mere detaljeret registrering af periodens højreradikale aktioner foretaget af René Karpantschof (1999; 2000). De er i figur 3.3 blevet sammenstillet med deres modstandere i form af antiracistiske bevægelser tillige med befolkningens holdning til etniske minoriteter.

For det første bekræfter figuren, at der ikke foreligger nogen entydig sammenhæng mellem holdning og handling hvad anFigur 3.3 Højreradikale og antiracistiske aktioner samt holdning til etniske minoriteter 1981-1999 �����������������������

���������

����������������������

��

���

���

��

�� ��

��

����������������

��������������

��

��

��

��

�

���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����

��

Anmærkninger og Kilder: Antallet af højreradikale og antiracistiske aktioner er fra Rene Karpantschof (2000). Variablen »bekymring« er årlige gennemsnit af kvartalsdata fra Institut for Konjunktur-Analyse, og dækker over andelen af respondenter, som har svaret, at de er »meget bekymrede« og »en del bekymrede« for etniske minoriteter.

160 .   

går danskernes forhold til indvandrere. Derimod er der tydelige tegn på, at der eksisterer en gensidig påvirkning mellem diverse højrebevægelser og deres modstandere. Men før dette modsætningsforhold gøres til genstand for analyse, vil vi se nærmere på det højreradikale mobiliseringsmønster: aktørerne, aktionsformerne og modstanderne.17 Karpantschof, som i detaljer har kortlagt de højreradikales mobiliseringsmønster, siger, at »der i en årrække kontinuerligt er blevet gennemført højreradikale og fremmedfjendske aktioner.

En sådan kontinuitet vidner om eksistensen af organiseringer og netværk, der vedvarende har været i stand til at reagere på den politiske situation og mobilisere medlemmer og sympatisører til kollektive aktioner« (Karpantschof, 2000: 168). Karpantschof henviser til to hovedgrupper: de højrenationale bestående af bl.a. Den Danske Forening, Dansk Forum, Fælleslisten mod Indvandring og nynazisterne herunder Dansk Nationalsocialistisk Bevægelse (DNSB), Blood & Honour DK, Dansk National Front og White Pride. Dertil kommer (ofte anonyme) sympatisører og aktivister, der med paroler, mærkater, symboler og lignende solidariserer sig med de ovenstående bevægelser; endelig kan der peges på en subkultur bestående af grønjakker, Ku Klux Klantilhængere, skinheads, mv.

Disse gruppers aktions- og forsamlingsformer rækker fra mere konventionelle forsamlinger såsom indendørs protestmøder og nazikoncerter over demonstrationer og chikane til voldelige opløb, overfald, hærværk, ildpåsættelse og bombeaktioner.

Aktionerne retter sig både mod myndighederne især politiet, jøder, antiracistiske grupper, men først og fremmest mod indvandrere og flygtninge: Racistiske subkulturer har aktioneret for ’hvide bydele’, utilfredse beboere har reageret mod lokale asylcentre, mens sympatisører og højreradikale grupper har sat ild til kiosker og ejendomme tilhørende indvandrere eller foretaget voldelige overgreb.

De fleste, herunder politiet, er mest tilbøjelige til at betragte

   . 161

disse aktioner som spontane og uorganiserede, hvorimod Karpantschof mere er indstillet på at fremhæve konflikternes politiske dimension (2000: 172-173). Han peger i den forbindelse på, at volden og overgrebene manifesterer sig i bølger (cykliske bevægelser), som det fremgår af figur 3.4.18 Som vi kunne konstatere i forrige afsnit og i figurerne 3.2 og 3.3, toppede kurven første gang i 1985 med angreb på en gruppe iranere i Kalundborg. Baggrunden var, ifølge Karpantschof, at Folketinget i 1983 havde påbegyndt en udlændingedebat med fremmedfjendske overtoner, hvor blandt andre den konservative justitsminister Ninn Hansen advarede mod indvandringen, og Mogens Glistrup og Pia Kjærsgaards Fremskridsparti lancerede ’den muslimske fare’. Dertil kommer, at antallet af spontane asylsøgere var steget markant 1984-86 og nåede nye højder i 1992- 93 med borgerkrigen i Jugoslavien (Pedersen, 1999). Det næste Figur 3.4 Militante aktioner mod indvandrere og flygtninge 1982-1999

��������������

����������������

����������

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

�

� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����

�

Kilde: Karpantschof (2000); Anmærkning: Den fuldt optrukne linie omfatter aktioner vendt mod alle indvandrere og flygtninge inklusive jøder, mens den stiplede linie kun omfatter flygtningegrupper.

162 .   

markante opsving i 1991- 93 var inspireret af fremmedfjendske optøjer og mordbrande med nynazistisk deltagelse i Tyskland.

Nynazisterne i Danmark truede med ’tyske tilstande’, og de pågrebne gerningsmænd bag brandbomber mod danske asylcentre indrømmede at være inspireret af de udenlandske begivenheder, mens Den Danske Forening sammenlignede voldshandlingerne i Danmark med en ’national modstandskamp’.

I samme periode og videre frem til 1999 er der foregået en konstant stigning i den politisk motiverede vold, der fra 1994 mere og mere udøves af personer med tilknytning til det nazistiske miljø, hvor racekrigen var på dagsordenen. På denne baggrund konkluderer Karpantschof (2000: 174), at Alt i alt synes militante protester mod etniske minoriteter at være motiveret og konkret inspireret af en bestemt politisk kontekst, sociale netværk, organiseret propaganda og mediernes formidling af lignende protestformer i Danmark og i udlandet.

På trods af denne politisering af den kollektive vold, og den begyndende nazificering af højrebevægelsen efter 1993, viser både figur 3.3 og 3.4 et fald i det absolutte antal højreradikale aktioner, der kan forklares med en omfattende modmobilisering (jf. udviklingen i de antiracistiske aktioner i figur 3.3) båret af en bred antiracistisk alliance, der samlede i tusindvis af tilhængere (Karpantschof, 1999). De formåede at holde neonazisterne borte fra gader og pladser, og gjorde det meget vanskeligt for neonazisterne at rekruttere ny tilhængere. Som modtræk søgte disse at opnå støtte fra udenlandske nazigrupper i Tyskland, England, Sverige og Norge, der benyttede sig af, at den danske stat ikke greb ind over for nazi-rockkoncerter og marcher med offentlig promovering af nazistiske symboler. Denne internationalisering af den forholdsvis lille bevægelse kunne imidlertid ikke forhindre, at nynazisterne demobiliserede, hvad der yderligere forstærkede deres nationale isolation efter 1996.

   . 163

Den sidste racistiske aktionsbølge fandt sted kort tid efter terrorangrebet den 11. september 2001 i USA. Det har også ført til, at myndighederne i Danmark har skærpet overvågningen af islamiske miljøer, samtid med at tonen i den offentlige debat har nået nye anti-islamiske højder. Endnu en bekræftelse på, at internationale politiske begivenheder og spændinger får afgørende indflydelse på forholdene i Danmark.

Konklusion Allerede før indvandrere og flygtninge begyndte at oprette foreninger i et større omfang i 1970’erne og 1980’erne, var en del blevet organiseret i det utal af solidaritets-, venskabs- og støtteforeninger, som dannedes i 1960’erne og 1970’erne. Det var danske statsborgere med klart venstreorienterede holdninger, som var den drivende kraft bag denne organisering; men der er også eksempler på enkelte selvstændige foreninger oprettet af indvandrere og flygtninge fra Eritrea, Tyrkiet, Chile og Iran. De havde få medlemmer og prægedes af interne politiske stridigheder. Ved siden af disse mere politisk orienterede organisationer begyndte 1970’ernes arbejdsmigranter at samles i klubber og væresteder, hvor man kunne mødes og orientere sig om forholdene i hjemlandet. Manglende erfaring, få ressourcer, etniske og politiske modsætninger vanskeliggjorde imidlertid foreningsdannelsen.

Mange arbejdsmigranter fra Tyrkiet, Jugoslavien, Pakistan og Marokko stod også som medlem af en dansk fagforening.

Politik, kultur og faglige interesser har været nogle af de væsentligste drivkræfter bag den tidlige organisering, hvortil kan føjes religiøse strømninger. Langt de fleste indvandrere var muslimer, og allerede fra begyndelsen af 1970’erne opstod de første religiøse centre. Hurtigt kom flere til, dels som følge af fortsat indvandring fra lande med muslimsk befolkning og et ønske om at bevare sin religiøse identitet, og dels som et resultat af indbyr-

164 .   

des konkurrence – i Danmark men især internationalt – mellem forskellige islamiske (politiske) retninger. I 1990’erne stiftedes en række nye islamiske organisationer og bevægelser ofte på initiativ af andengenerationsindvandrere. De stod for en mere udadvendt og for nogles vedkommende en radikal tolkning af islam. Det gav ophav til en til tider voldsom offentlig debat, nye islamiske organiseringer, og bidrog alt i alt til at skabe en islamisk offentlighed og en større religiøs pluralisme.

Vi har ikke noget eksakt billede af organisationsudviklingen; men meget tyder på en fortsat vækst i 1980’erne og 1990’erne og en større mangfoldighed i kraft af, at nye flygtningegrupper kom til landet. Det overordnede indtryk man får af foreningslivet i 1990’erne og omkring årtusindskiftet er, at langt de fleste foreninger søger at tage sig af de sociale, økonomiske og kulturelle problemer indvandrerne støder på i det daglige. Det er aspekter i forbindelse med tilvænningen til det danske samfund herunder de offentlige institutioner, som fylder meget, og især er det de voksnes bekymring for hvordan det skal gå ungdommen, som optager dem. Nogle foreninger klarer sig udmærket med mange aktiviteter og en rimelig økonomi; de fleste derimod er afhængig af offentlig støtte fra stat og kommune. Med offentlig støtte følger også krav til foreningerne, deres aktiviteter og organisationsstruktur. Så nok er foreningerne optaget af deres etnonationale identitet og forholdet til hjemlandet, men langt hovedparten af deres aktiviteter retter sig mod forholdene i Danmark og tilpasningen til det sociale, økonomiske og politiske system; eller sagt med andre ord: folk kommer ikke i foreningerne for at forandre samfundet, men for at være sammen med andre.

Det afspejler sig også i indvandrerorganisationernes politiske rolle. De fleste foreninger beskæftiger sig overhovedet ikke med politik. Enkelte indvandrerorganisationer søger at holde sig underrettet om og endog engagere sig i de politiske forhold i oprindelseslandet; og der er en tendens til, at paraplyorganisationerne er en del mere optaget af de politiske forhold ikke mindst

   . 165

fordi de etablerede politiske organisationer har gjort indvandrerspørgsmålet til et dominerende tema med alvorlige konsekvenser for de etno-nationale minoriteter. Men også indirekte er der tegn på, at foreningerne, på trods af deres erklærede apolitiske holdning, øger indvandrernes politiske engagement; både i kraft af deres kollektive støtte til visse politiske indvandrerkandidater, og ved at foreningerne udklækker kommende organisatorer og politikere.

Det kan således konstateres, at foreningernes kapacitet for social og politisk mobilisering gør det muligt for ellers marginaliserede indvandrere at varetage egne interesser, og til en vis grad at blive hørt i den offentlige debat. Foreningerne står også centralt placeret i integrationsarbejdet, og udgør et nødvendig bindeled mellem det dominerende samfund og de etno-nationale minoriteter.

Litteratur Alev, Fatih (2001): »Muslimer i det danske samfund«, i Muslimer og kristne ansigt til ansigt, Islamisk-Kristent Studiecenter.

Andersen, Ole Stig og Torben Nielsen (1989): Stem Sort. Indvandrerne og kommunevalget, Præstø: KITAB. Ansel-Henry, Hollis (1992): »Rapport om etniske minoriteters foreningsliv i Danmark«, København: IND-sam.

Avis Årbogen, 1968 - 97.

Bedre integration – en samlet handlingsplan (2000), Rapport fra regeringens ministerudvalg om integration og utilpassede unge, Regeringen.

Berlingske Tidende 30. september 2001.

Danmarks udlændinge (1993), Indenrigsministeriet.

De kommunale integrationsråd (2001). København: Rådet for Etniske Minoriteter, Mellemfolkeligt Samvirke, Kommunernes Landsforening, Indenrigsministeriet.

Della Porta, Donatella & Mario Diani

(1999): Social Movements. An Introduction, Oxford: Blackwell.

Det alternative Danmark (1983). København: Tidsskriftcentret.

Ejrnæs, Morten & Üzeyir Tireli (1997): Etniske minoriteter og hverdagslivet, København: Nævnet for Etniske Minoriteter.

Elklit, Jørgen, Birgit Møller, Palle Svensson & Lise Togeby (2002): Hvem stemmer – og hvem stemmer ikke? Magtudredningen, Århus: Institut for Statskundskab.

Hamburger, Charlotte (1997): »Etniske minoriteter og social integration«, i Lilli Zeuner, red.: Social integration, København: SFI. Hammer, Ole (1996): »Lov til integration.

Hvidbog om dansk indvandrer- og flygtningepolitik«, Dokumentation om indvandrere, nr. 4.

Hammer, Ole & Inger Bruun (1992); »Grænser for indflydelse«, Dokumentation om indvandrere, Nr. 2.

166 .   

Hammer, Ole & Charlotte Toft (1995): Det f lerkulturelle Danmark, Århus: Klim.

Hammer, Ole & Inger Bruun (2000): Etniske minoriteters indf lydelseskanaler, Magtudredningen, Århus: Institut for Statskundskab.

Henriksen, Ingrid (1985): Indvandrernes levevilkår i Danmark, København, Socialforskningsinstituttet.

Hjarnø, Jan (1988): Indvandrere fra Tyrkiet i Stockholm og København, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Hjarnø, Lulu (1998): »Rødderne« fra Blågårds Plads, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Hjære, Mette & Mille Balslev (2001): Frivillighed blandt etniske minoritetsforeninger, Odense: Center for Frivilligt Socialt Arbejde.

Holmberg, Lars (1999): Inden for lovens rammer – politiets arbejdsmetoder og konkrete skøn, København: Gyldendal.

Hussain, Mustafa (2002): »Etniske minoriteters politiske mobilisering i Danmark«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati – foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Hviid, Kirsten (1995): Uzun- Hava: »Nomadernes »blues«. Om skabelse af en kulturel identitet i den tyrkiske diaspora med udgangspunkt i musikalske traditioner«, Århus Universitet, speciale: Institut for Etnografi og Social Antropologi, Moesgård.

Høirup, Charlotte Lee (2000): »Fritidstilbud som »brobyggere« i et kulturmøde – En undersøgelse af to fritidstilbud for etniskmuslimske piger på Vesterbro«, Speciale ved Syddansk Universitet, Center for Kulturstudier, Medier og Formidling.

Ibsen, Bjarne (1997): »Fordærver pengene foreningerne?«. Politica 29. årg. Nr. 1.

Integration (1997), Betænkning afgivet af det af indenrigsministeren nedsatte Integrationsudvalg, Betænkning nr. 1337, København.

Integrationsforskning i Danmark 1980-2002 (2002), Ministeriet for Flygtninge, Indvandrere og Integration.

Iranere i Danmark efter 10 år (1999), Seminarrapport, København: KITAB-I ARZAN.

Iversen, Kaj Erik (1990): »Tyrker og taber«, Speciale fra Århus Universitet, Institut for Statskundskab.

Iversen, R. B. Rikke (2001): Borgerinddragelsens f lertydighed. En antropologisk undersøgelse af viden og magt på integrationsområdet i Indre Nørrebro Bydel, Speciale, Institut for Antropologi, Københavns Universitet.

Jensen, Bent (2000): De fremmede i dansk avisdebat fra 1870’erne til 1990’erne, Spektrum/ Rockwool.

Jyllands-Posten 26. oktober 2001.

Karpantschof, Rene (1999): Nynazismen og dens modstandere i Danmark, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Karpantschof, Rene (2000): »Nynazisme, antiracisme og unge i bevægelse«, i Gritt Bykilde, red.: Når unge udfordrer demokratiet, Roskilde: Roskilde Universitets Forlag.

Karpantschof, René (2002): “Populism and Right Wing Extremism in Denmark 1980 2001«. Sociologisk Rapportserie, nr. 4.

Karpantschof, Rene & Flemming Mikkelsen (2002): »Fra slumstormere til autonome – husbesættelse, ungdom og social protest i Danmark 1965-2001«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati.

Foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Kehlet, Camilla (2000): »Demokratiske barrierer – om etniske minoriteters politiske deltagelse i Danmark«, Københavns Universitet, Institut for Antropologi, Specialeafhandling.

Klausen, Kurt Klaudi og Flemming Mikkelsen (1988): Konf likter, kollektive aktioner og protestbevægelser i Danmark, København: Samfundsfagsnyt.

Langlouis, H. & C. Tornø (1993): Udlændingeloven, København.

Lipsky, Michael (1970). »Introduction«, i Michael Lipsky (ed.): Law and Order. Police Encounters, New York: Aldine Publishing Company.

Melchior, Marianne (1990): Flygtninge i Danmark, København: SFI. Mikkelsen, Flemming (2001): Integrationens paradoks. Indvandrere og f lygtninge i Dan-

   . 167

mark mellem inklusion og marginalisering, København: Catinét.

Mikkelsen, Flemming (2002a): »Kollektive aktioner og politiske bevægelser i Danmark efter Anden Verdenskrig«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati. Foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus Universitetsforlag: Århus.

Mikkelsen, Flemming (2002b): »Indvandrere og civilsamfund. En forskningsoversigt vedrørende etniske minoriteters deltagelse i civilsamfundet samt kulturmødet mellem minoriteter og danskere på arbejdspladsen, i boligområder og i foreninger«, AMID Working Paper Series 19/2002.

Mohammadi, Masoud (1999): »En historisk gennemgang af iranernes organiserede aktiviteter i de sidste 15 år i Danmark«, i Iranere i Danmark efter 10 år (1999), Seminarrapport, København: KITAB-I ARZAN. Molin, Jan (1995): »Organisationsformer og frivillighed«, i Søren Christensen & Jan Molin (red.):I den gode sags tjeneste. Frivillige organisationer i Danmark, København: Handelshøjskolens Forlag.

Muslimer og kristne ansigt til ansigt (2001), København: Islamisk-Kristent Studiecenter Mørck, Yvonne (1998): Bindestregsdanskere, København: Forlaget Sociologi. Özcan, Ertekin (1992): Türkische Immigrantenorganizationen in der Bundesrepublik Deutschland, Berlin: Hitit Verlag.

Pedersen, Lars (1996): “Nyere islamiske bevægelser I Vesteuropa – en analyse af det kulturelle nybrud som islamismen repræsenterer blandt de indvandrede muslimske minoriteter i Vesteuropa«, Århus Universitet, Ph.d.-afhandling, Afdeling for Etnografi og Socialantropologi.

Pedersen, Lars (1999): Newer Islamic Movements in Western Europe, Aldershot: Ashgate.

Pedersen, Lars & Bodil Selmer (1991): Muslimsk indvandrerungdom, Århus: Århus Universitetsforlag.

Pedersen, Søren (1999): »Vandringen til

og fra Danmark i perioden 1960 -1997«, i David Coleman og Eskil Wadensjö, eds.: Indvandringen til Danmark. Internationale og nationale perspektiver, København: Rockwool Fonden, Spektrum.

Petersen, Eggert, et al.(1970): Gæstearbejder i København, København: Mellemfolkeligt Samvirke.

Poulsen, Marius Ejby & Anita Lange (1998): Indvandrere i Danmark, København: Danmarks Statistik.

Quraishy, Bashy (1999): Fra Punjab til Vesterbro, København: Forlaget Etnisk Debatforum.

Quraishy, Bashy (2000): »Etniske minoriteters selvorganisering«, Social Forskning, temanummer.

Rasmussen, Søren Hein (1997): Sære alliancer. Politiske bevægelser i efterkrigstidens Danmark, Odense: Odense Universitetsforlag.

Rezaei, Shahamak (2002): »Indvandrerejede virksomheder«, AMID Working Paper Series 8.

Schierup, Carl-Ulrik (1988): Integration?

Indvandrere, kultur og samfund, Holstebro: Billesø & Baltzer.

Schmidt, Garbi og Vibeke Jakobsen (2000): 20 år I Danmark. En undersøgelse af nydanskeres situation og erfaringer, København: SFI. Schultz-Nielsen, Marie Louise (2000): »Integrationen på arbejdsmarkedet«, i Gunnar Viby Mogensen & Poul Chr. Matthiessen (red.): Integration i Danmark omkring årtusindskiftet, Rockwoolfondens Forskningsenhed, Århus Universitetsforlag.

Schwartz, Jonathan (2001): »Low Profile Diasporas? Ethnic Communities from the Republic of Macedonia in Copenhagen«, i Maya Povrzanovic Frykman, ed.: Beyond Integration: Challenges of Belonging in Diaspora and Exile, Lund: Nordic Academic Press.

Schwartz, Jonathan (red.) (2002): Medborgerskabets mange stemmer, Magtudredningen, Århus, Institut for Statskundskab.

Simonsen, Jørgen Bæk (1989): »Religiøs organisering blandt muslimer i Danmark«.

Dokumentation om indvandrere, nr. 3.

168 .   

Simonsen, Jørgen Bæk (1990): Islam i Danmark. Muslimske institutioner i Danmark 1970-1989, Århus: Statens Humanistiske Forskningsråd & Århus Universitetsforlag.

Socialistisk Håndbog (1978), 2. udgave, København: Tidsskrift Centret.

Sterum, Line (1992): »Flygtninges og indvandreres politiske deltagelse i Danmark«, Århus Universitet, Institut for Statskundskab, Speciale.

Togeby, Lise (1999): »Et demokrati, som omfatter alle, der bor i Danmark?«, i Jørgen Goul Andersen, Peter Munk Christensen, Torben Beck Jørgensen, Lise Togeby og Signild Vallgårda, red.: Den demokratiske udfordring, Magtudredningen, København: Hans Reitzels Forlag.

Togeby, Lise (2000): »Som man råber i skoven«, Politica, 32. årg., nr. 2.

Togeby, Lise (2002): »Etniske minoriteters

deltagelse i demokratiske processer, herunder politiske partier, valg og offentlig debat«, AMID Working Paper Series 20/2002.

Ufer, Nils (1988): Set fra Ishøj, København: Information & Mellemfolkeligt Samvirke.

Vertovec, Steven & Robin Cohen (eds.)

(1999): Migration, Diasporas and Transnationalism, Cheltenham: An Edgar Reference Collection.

Vestergaard, Jørn (red.) (1986): Sociale uroligheder. Politi og politik, København: Socpol.

Weekendavisen 8.-16. maj 2002.

Yigin, Teoman (1976): “Tyrkiske fremmedarbejderes organiseringsbestræbelser i Danmark«, Handelshøjskolen i København, Speciale. Østergaard-Nielsen, Eva (2002): Politik over grænser. Tyrkeres og kurderes engagement i det politiske liv i hjemlandet, Magtudredningen, Århus: Institut for Statskundskab.

Øvrige kilder og datamateriale Database_frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde, Odense).

Driftstilskud til organisationer for de etniske minoriteter (Socialministeriet/Indenrigsministeriet).

Indenrigsministeriet, Retningslinier. Drift-

stilskud til organisationer for de etniske minoriteter.

Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrernes Foreninger (Indenrigsministeriet). www.olestig.dk

   . 169

Noter 1. Foruden disse to håndbøger der giver en kort beskrivelse af hver enkelt organisation, kan henvises til Arbejderbevægelsens Bibliotek og Arkiv (ABA), der har indsamlet et større, men også meget heterogent materiale, om diverse solidaritets- og venskabsforeninger foruden indvandrerforeninger af socialistisk observans (Arkiv 33.596: »Socialistiske organisationer og foreninger m.v., Solidaritets- og venskabsforeninger«).

2. Kapitlet om »tyrkiske og pakistanske indvandrerorganisationer i Århus« er skrevet af Lars Pedersen og udkommet i bogen Muslimsk indvandrerungdom. Kulturel identitet og migration af Lars Pedersen & Bodil Selmer (1991), som et delprojekt under Statens Humanistiske Forskningsråds initiativområde »Islam i nutiden«.

3. Jvf. diverse numre af Fremmedarbejderbladet 1971-77.

4. Den foreliggende rapport, udarbejdet af blandt andre Mohammadi, er resultatet af et seminar afholdt september 1998 af tre iranske organisationer (Den Iranske Forening, Kulturorganisationen ZAL, Den Fri Debat), men indeholder desværre ingen referencer til det anvendte kildemateriale.

5. Hoja er en tyrkisk betegnelse på en imam, dvs. den person som leder fredagsbønnen og som til daglig råder og vejleder muslimer.

6. Jf. tillige omtalen af Det Islamiske Kulturcenter i Århus i Pedersen & Selmer (1991: Kap. 7).

7. Det skal bemærkes, at der ikke er blevet spurgt om tilknytning til og evt. medlemskab af religiøs forening. Mange af disse har ligeledes en social funktion.

8. Dette afsnit baserer sig overvejende på materiale fra et projekt udført af Mette Hjære og Mille Balslev ved Center for Frivilligt Socialt Arbejde. Ud over publikationen Frivillighed blandt etniske minoritetsforeninger af Mette Hjære & Mille Balslev (Odense: Center for Frivilligt Socialt Arbejde, 2001), har jeg fået adgang til anonymiserede date vedrørende 65 indvandrerforeninger, hvorom der foreligger særligt fyldige oplysninger. Referencen til denne

databasen er: Database_frivillighed_2001.

9. Kriteriet for udvælgelse var at foreningen er organiseret af personer fra de etniske minoritetsgrupper (dvs. indvandrere fra lande uden for Europa og USA med undtagelse af Eks-Jugoslavien) samt gruppen af efterkommere. Der blev udsendt spørgeskemaer til de foreninger, der er medlemmer af Etniske Minoriteters Landsorganisation (ELO), POEM, IND-sam, DMGT, DABF foruden De Somaliske Foreningers Fællesråd i Danmark. Hertil kommer foreninger, der ikke er medlemmer af disse organisationer. Det drejer sig om: albanske foreninger, bosniske foreninger, øvrige somaliske foreninger, kurdiske foreninger samt andre indvandrerforeninger, hvis adresser er fremkommet via Dansk Flygtningehjælp, Kommunernes Landsforening og netportalen FINFO. For yderligere omtale af indsamlingsmetoden jf. Hjære & Balslev, 2001: kap. 4.

10. Det skal i denne forbindelse nævnes, at studiet også omfatter caseinterview med fem forskellige foreninger, foruden et fokusgruppe interview med »centrale personer« med indvandrerbaggrund.

11. Kilderne til denne foreningsbeskrivelse er fra Indenrigsministeriets driftspulje (1997-2001).

12. Som eksempel på integrationsfremmende aktiviteter nævnes undervisningstilbud, arbejdsmarkedsforanstaltninger, daginstitutionstilbud, fritidstilbud og kulturaktiviteter.

13. Der oplyses fra officiel side ikke om kandidaternes nationale eller etniske baggrund, hvorfor følgende oplysninger stammer fra tre kilder Andersen & Nielsen, 1989; Hamburger, 1997; og www.olestig.dk.

14. Det skal i den forbindelse bemærkes, at de fremlagte konklusioner ikke nødvendigvis er Rikke Iversens egne, men beror på mine egne vurderinger af det righoldige materiale.

15. En nærmere diskussion af Avis Årbogen som kilde til registreringen af kollektive aktioner og den benyttede database findes i Mikkelsen (2002a).

170 .   

16. Det fremgår ikke af Bent Jensens beskrivelse hvad som evt. har forårsaget urolighederne. Han holder sig alene til avisernes referater.

17. Jf. desuden oversigten i Karpantschof: “Populism and Right Wing Extremism in Denmark 1980 -2001«. Sociologisk Rapportserie, nr. 4, 2002,der også dokumenterer fremmedfjendske tilkendegivelser blandt de politiske partier.

18. Figur 3.3 og 3.4 baserer sig på en database oprettet af Rene Karpantschof og dækker ca. 700 højreradikale og antiracistiske aktioner i Danmark i perioden 1982 -1999.

Kildematerialet omfatter arkivmateriale og aviser og blade udgivet af højreorienterede og venstreorienterede grupper (for nærmere omtale se Karpantschof 1999, 2000).

171

kapitel 4

Innvandrerorganisasjoner i Norge Innledning Det er på mange måter en dårlig begynnelse på et kapittel om innvandrerorganisasjoner i Norge, men det må likevel sies. Det som kanskje kjennetegner temaet mest er noe så trivielt som hvor lite vi vet. Dette gjør det ikke spesielt lett å skulle skrive om innvandrerorganisasjoners rolle i det norske samfunnet. Mens det fins til dels store mengder litteratur om mange ulike typer av norske organisasjoner, lever innvandrerorganisasjonene sitt liv langt mer i skyggene. Oversiktsverk over norske organisasjoner (Hallenstvedt, 1993; Statens Informasjonstjeneste, 1993) inneholder ingen eller svært få organisasjoner som kan klassifiseres som innvandrerorganisasjoner. Statens Informasjonstjenestes oversikt over organisasjoner i Norge (1993) inneholder for eksempel ingen egen kategori for innvandrerorganisasjoner. Det fantes da fire organisasjoner som er tatt med og som arbeider innen dette feltet, men dette er for det meste «senter» som arbeider for innvandrere og deres rettigheter eller nettverk som er mer løselig basert.

Informasjon om de eksisterende organisasjonene finnes derfor ikke i spesielt stor grad. Den beste kilden til informasjon er offentlige myndigheters oversikter over søkere og mottagere av forskjellige støtteordninger. I tillegg finnes det spredte oppslag i media, og enkeltoversikter over organisasjoner som er laget for å gjøre det enklere for potensielle medlemmer å finne fram til «sin» relevante organisasjon. Med andre ord, det foreligger ganske lite forskningsbasert materiale. For tiden er et prosjekt for kartlegging av innvandrerorganisasjonene under utførelse.

Dette prosjektet er et ledd i IMER-programmet 2002-2004, og

172 .   

utføres av forskere ved NIBR ledet av Line Nyhagen Predelli. Deler av deres materiale har blitt stilt til rådighet for meg, og vil bli benyttet her.1 Samtidig finnes det ganske mye informasjon om de ulike organisasjonene, men denne befinner seg på forskjellige steder i departementer, fylkesadministrasjoner og andre offentlige byråkratier.

Bakgrunnen for dette er sammensatt. På den ene siden er det slik at man i den norske samfunnsdebatten lenge var blinde for at «innvandrerne» var kommet for å bli. Spørsmål om innvandrings- og integrasjonsspørsmål har i stor grad vært begrenset til ad-hoc-behandling av temaer som blir aktualiserte av media.

Man har i mindre grad tematisert generelle problemstillinger knyttet til framveksten av et multikulturelt samfunn. Også forskningen har dermed i stor grad knyttet an til problemløsende virksomhet. Siden innvandrerorganisasjoner ikke har vært opp i samfunnsdebatten som noe problem, i alle fall ikke i samme grad som en del andre spørsmål, har behovet for å undersøke disse heller ikke vært tilstede i særlig grad. Man kan kanskje si at mulighetene for å få overblikk over utfordringene har blitt begrenset av behovet for å forholde seg til akutte problemer som må løses i et kortere perspektiv.

Samtidig er det ingen tvil om at mer praktiske og pragmatiske faktorer også har påvirket (den manglende) forskningen på innvandrerorganisasjoner. Forhold som språk, tilgang på miljøer og manglende kontakt mellom disse organisasjonene og det norske samfunnslivet generelt har gjort terskelen høyere for forskning på dem. Ikke minst spiller det også en stor rolle at innvandrerorganisasjonene har en kort historie bak seg. Innvandrerorganisasjonene, både de politiske, kulturelle og religiøse, har bare eksistert de siste tiårene, og dette gjør at de ennå ikke i særlig grad har etablert seg som samfunnsmessige aktører på linje med det som er vanlig innenfor andre interessefelt.

Generelt sett er organisasjoner svært viktige i Norge; det er ikke uten grunn at Stein Rokkan i sin tid formulerte det velkjente

   . 173

diktum «Stemmer teller, men ressurser avgjør» og med det ville peke på den korporative kanals viktighet når det gjaldt å se på hvilke grupper som nådde fram med sine politiske krav. Senere har man viet mye forskning til organisasjoner og deres forhold til sine omgivelser. I første rekke har den nevnte «korporative kanal» stått i fokus, måten staten samhandler med organiserte interesser på, og ikke minst hvordan staten forholder seg til interesseorganisasjoner. Etter hvert har man også fokusert på andre typer av organisasjoner og andre relasjoner, f.eks mellom organisasjoner, mellom organisasjoner og deres medlemmer. I offisielt formulert politikk på området fokuserer man blant annet på følgende aspekter ved organisasjoners eksistens som positive: organisasjonene knytter folk sammen i meningsbærende fellesskap, gir trening i demokratisk deltagelse, løser velferdsoppgaver, gir medlemmene potensiell innflytelse, øker medlemmenes kompetanse og bidrar til å opprettholde samfunnsverdier. 2 Organisasjoner og organisasjonsdeltagelse er altså sett av politiske myndigheter i Norge som å være positivt både for medlemmene, staten og samfunnet i vid forstand. Norge er også et land med mange organisasjoner, de fleste interesser og grupperinger har organisatorisk artikulerte uttrykk. De senere årene har man sett en tendens til at organisasjonenes organisering er i endring. Den klassiske organisasjonen er modellert etter masseorganisjoner a la fagforeninger, yrkesorganisasjoner etc., med vekt på høyt medlemstall som legitimitetsgrunnlag og en intern formelt demokratisk struktur; medlemmene velger tillitsmenn som skal representere medlemmenes interesser. Denne modellen kan finnes enten det dreier seg om å artikulere medlemmenes egeninteresser (som i en fagforening) eller deres samfunnsinteresser (som i Naturvernforbundet). Etter hvert har det imidlertid på en rekke felt vokst frem organisasjoner som snarere er pressgrupper uten formelt demokrati, uten vekt på massemedlemskap og som søker legitimitet snarere ved å vektlegge viktigheten av sin sak og fagmessig ekspertise enn ved å vise til tallmessige hensyn.

174 .   

Mange av disse organisasjonene er organisert som stiftelser med selvkontrollerende og -rekrutterende strukturer som gjør at medlemsrollen snarere er ekspressiv (vise hvilke saker man støtter) enn instrumentell (arbeide for saker). Andre organisasjoner er fremdeles medlemsbaserte, men gir medlemmene mindre makt enn i den klassiske masseorganisasjonen.3 Hva er så «innvandrerorganisasjoner»? Det finnes ingen opplagt og akseptert definisjon av dette begrepet i Norge. Et spørsmål er f.eks. om man skal inkludere organisasjoner som først og fremst arbeider for innvandrere og deres interesser, eller om begrepet skal reserveres for organisasjoner av innvandrere, dvs der de utgjør i det minste et flertall av medlemmer og/eller aktive. Kommunal- og Regionaldepartementet (KRD)s kriterier for støtte til landsdekkende innvandrerorganisasjoner har ikke noe krav til at organisasjonene det gjelder skal være av innvandrere, men vektlegger derimot at organisasjonene skal ivareta «asylsøkere og innvandreres interesser i samfunnet». 4 Samtidig omtaler man i retningslinjene for tilskudd til lokale innvandrerorganisasjoner begrepet på en måte som gjør det klart at man i denne sammenhengen tenker på organisasjoner med medlemmer som har bakgrunn i andre land. Her vil jeg for det meste kombinere disse forståelsene av innvandrerorganisasjoner. Jeg godtar altså både forståelsen av innvandrerorganisasjoner som organisasjoner som arbeider for innvandreres interesser, i tillegg til at jeg selvsagt også anser organisasjoner med et eksplisitt etnisk, etnokulturelt, -nasjonalt eller regionalt grunnlag som innvandrerorganisasjoner.

Hovedfokuset her vil ligge på det lokale nivået, selv om jeg også tar for meg noen av de (få) landsdekkende organisasjonene som eksisterer. Av det lokale fokuset følger også at jeg i fremste rekke ser på organisasjoner som ikke bare er for men også av innvandrere eller personer med innvandringsbakgrunn. I tillegg vil vi også bruke noe plass på fora som samler organisasjonene, dvs. «innvandrerråd» av forskjellig slag. Innvandreres deltagelse

   . 175

i «majoritetsorganisasjoner» er altså ikke i vesentlig grad gjenstand for noen drøfting her.

Innvandringen til Norge Norge har hatt en lang tradisjon med en viss utveksling av arbeidsinnvandring mellom de nordiske landene, både etter sesongmessige og konjukturavhengige etterspørselssvinginger i økonomien. Som for de fleste andre europeiske land, hadde man i praksis liten regulering av inn- og utvandring før cirka 1. verdenskrig. Den første fremmedloven, som regulerte utlendingers adgang til riket, kom i 1917. Tiden fram til 2. verdenskrig var preget av en relativt restriktiv linje når det gjaldt hvem som slapp inn i landet, også av rasehygieniske årsaker. Etter 2. verdenskrig Figur 4.1 Total og netto innflytting til Norge. Årsgjennomsnitt for femårsperioder 1961-2000. ����������������������

�����������������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

�����

�����

�

�

������

������ ��������� ��������� ��������� ��������� ��������� ��������� ��������� ���������

Kilde: SSBs flyttestatistikk

176 .   

gikk Norge inn i en periode med svært stor stabilitet i befolkningen, det var lite inn og utflytting fram til midten av 60 -tallet.

Fra dette tidspunktet har imidlertid flyttingen både inn og ut av landet økt jevnt og trutt. Dette har blant annet sammenheng med økt generell mobilitet i befolkningen, men markerer også en varig endring i flyttemønsteret. Rundt 1970 så man nemlig en overgang i Norge, da man gikk fra å være et land med netto eksport av innbyggere til å bli et land med netto flytteoverskudd.

Også flytteoverskuddet har fortsatt å øke siden den gang, og de senere årene har dette bare blitt større og større.

Ved inngangen til 1970 -tallet hadde man fremdeles under 60.000 innbyggere i Norge med innvandrerbakgrunn, av en befolkning på over 3,8 millioner. Andelen av befolkningen med innvandrerbakgrunn var dermed bare noe over 1,5 %, og dette tallet gjaldt alle innvandrere, om man ser kun på de ikkevestlige innvandrerene, utgjorde de under en halv prosent av innbyggerne.

Den innvandringen som har blitt sett på som «innvandring» i Norge, er imidlertid først og fremst innvandringen av «ikkevestlige» personer, som er et ganske nytt fenomen. Fram til slutten av sekstitallet fantes det knapt personer i Norge med bakTabell 4.1 Innbyggere med innvandrerbakgrunn 1970-2002 (utvalgte år) År

I alt

Norge

Utlandet i alt

Norden

Vest-Europa ellers, unntatt Tyrkia

NordAmerika, Oseania

ØstEuropa

Asia, Afrika, Sør- og Mellom-Amerika, Tyrkia

1.1.1970

3 874 133

3 814 937

59 196

26 548

15 190

8 103

5 806

3 549

1.1.1980

4 091 132

3 995 930

95 202

31 210

22 686

11 810

7 114

22 382

1.1.1986

4 159 187

4 035 839

123 348

35 766

28 503

11 332

8 868

38 879

1.1.1990

4 233 116

4 064 818

168 298

38 089

29 107

10 769

13 551

76 782

1.1.1995

4 348 410

4 133 362

215 048

40 608

28 853

10 211

30 276

105 100

1.1.2000

4 478 497

4 196 010

282 487

53 445

33 097

9 578

46 098

140 269

1.1.2002

4 524 066

4 213 362

310 704

53 466

33 961

9 159

49 677

164 441

Kilde: SSBs befolkningsstatistikk

   . 177

grunn fra land utenom Vesteuropa og Nordamerika, spesielt var det få som tilhørte «synlige minoriteter». De fleste innvandrere kom fra de andre nordiske land, noe som blant annet ble gjort lettere av det felles nordiske arbeidsmarkedet fra 1954. På slutten av sekstitallet begynte en imidlertid å få en begrenset, men stigende mengde av arbeidsinnvandrere fra Søreuropa, nære østen og Nord-afrika. Dette var et resultat av de gode tidene i Norge som ellers i Vesteuropa, med full sysselsetting og stor etterspørsel etter arbeidskraft. Arbeidskraftmangelen gjorde at de som kom til landet, enkelt og raskt fikk arbeid, ikke minst ufaglærte stillinger i industrien. Dette var et generelt europeisk fenomen på denne tiden, og Norge var som et lite land i periferien av Europa, i utgangspunktet ikke av de mest interessante land for arbeidsmigranter. Etter hvert kom det likevel en jevn strøm av arbeidere til Norge, en trend som økte noe ettersom konjukturomslaget på begynnelsen av syttitallet slo senere og svakere inn i Norge enn i størstedelen av Europa.

Etter den midlertidige innvandringsstoppen ble innført i 1975, ble det slutt på at arbeidsmigranter fikk opphold i Norge.

Unntakene var spesialister som ikke kunne skaffes innenlands, noe som i praksis dreide seg om høyt utdannede personer fra Vesteuropa og USA, ikke minst i forbindelse med utbyggingen av oljeindustrien. I perioden fra 1975 og fram til 1986 var det familiegjenforening som sto for det meste av økningen av innvandrere i Norge. Tidligere hadde arbeidsmigrantene til en viss grad reist fram og tilbake mellom hjemlandet og Norge, nå ble det etter hvert viktigere å få familien til Norge. I perioden fram til -75, var det for det meste mannlige arbeidere som kom til landet, mens det i perioden -75 til -86 ble en jevnere kjønnsbalanse pga familiegjenforeninger. I hovedsak benyttet innvandrerne som hadde kommet til landet seg av sin rett til å hente eksisterende ektefeller og barn til landet, men etter hvert ble det også en del ugifte menn som hentet ektefeller fra sitt hjemland. I denne perioden økte altså tallet på personer med innvandrerbakgrunn,

178 .   

men uten at samfunnsmessige spørsmål knyttet til innvandring og integrasjon ble tatt opp i særlig grad i samfunnsdebatten. Et talende eksempel på dette er hvor lite de politiske partier er opptatt av å nevne slike spørsmål i sine partiprogrammer. Ikke før Stortingsvalget i 1985 er dette noe de fleste partier tar opp, og da er det fremdeles stort sett i korte setninger og knappe ordelag at temaet er dekket.

Fra 1986/87 av kom en ny gruppe innvandrere i fokus, tallet på flyktninger og asylsøkere, som tidligere hadde ligget jevnt og lavt, økte og førte til et sterkt fokus på det som ble kalt «strømmen av innvandrere». Fra dette tidspunktet og utover har flere ulike grupper av asylsøkere og flyktninger etter tur kommet til Norge. Pågangen har vært ujevn, både når det gjelder antall og når det gjelder hvilke land asylsøkere og flyktninger har kommet fra. Tilstrømmingen har variert etter hvilke konflikter som har vært mest tilspisset til enhver tid, og i hvor stor grad Norge har framstått som et attraktivt, ønskelig eller oppnåelig reisemål for de aktuelle flyktningegruppene. Behandlingen av flyktinger og asylsøkere har variert gjennom denne perioden, først og fremst etter forholdene i hjemlandene, men også til en viss grad etter ulike regjeringers prioriteringer.

Samtidig har det også den senere tiden vært en jevn innvandring på familiegjenforeningsgrunnlag. Personer som har fått asyl eller opphold i landet har benyttet seg av muligheten til å få familiemedlemmer til Norge. Samtidig har mange av nasjonalitetene som kom med arbeidsinnvandringen hentet sine ektefeller fra «hjemlandet». Disse tre formene for innvandring til Norge har vekslet i betydning, og selv om det den senere tiden kan sies å være flyktninger og asylsøkere som har dominert innvandringen til Norge, ikke minst i den mediemessige dekningen av forholdene, så spiller også de andre formene fremdeles en rolle. Det er klare tegn til at arbeidsinnvandringen vil øke i årene framover, og reglene på området er allerede til en viss grad myket opp som en konsekvens av arbeidskraftmangel i enkelte

   . 179

sektorer. Familiegjenforening vil også være en stadig kilde til ny innvandring, i alle fall så lenge de klart fleste med innvandrerbakgrunn foretrekker å gifte seg med en person av samme nasjonalitet, og ofte henter disse fra sine «hjemland».

Utviklingen framover er det vanskelig å si noe sikkert om, men det er sikkert at Norge også i årene framover vil ha en betydelig innvandring. Mens tallet på asylsøkere og flyktninger ventelig vil fortsette å fluktuere etter hvilke konflikter som spiller seg ut i rimelig nærhet fra Europa, slik det har gjort gjennom 80 - og 90 -tallet, er det vanskeligere å forutsi nivået på de andre formene for innvandring. Men at familiegjenforeninger vil finne sted også i fremtiden er temmelig sikkert, selv om antallet kan bli påvirket av bl.a. statlige reguleringer som igjen har blitt aktuelle i kjølvannet av diskusjoner om tvangsgifte m.m. Også arbeidsinnvandring kan ventes, men om omfanget av denne blir betydelig eller begrenset, hvilke typer arbeidskraft som vil bli importert og hvilke områder de vil komme fra er ennå usikkert. Det har i alle foregått et visst skifte i myndighetenes og flere politiske partiers retorikk den senere tiden; der man i langt større grad enn tidligere ser arbeidskraftimport som en mulig politikk i overskuelig framtid. Ennå har ikke dette gitt seg utslag i at antallet som kommer til Norge ut fra denne type årsaker har endret seg dramatisk, men det kan fort endre seg dersom de økonomiske konjunkturene ligger til rette for det.

Uavhengig av om innvandringen øker, vil vi se en økning i tallet på, og andelen av befolkingen som har innvandrerbakgrunn.

Innvandrerbefolkningen er svært annerledes sammensatt m.o.t. aldersfordeling enn befolkningen generelt. Det er få eldre og mange i fertil alder, noe som gjør at en økende andel av barnekullene har innvandrerbakgrunn (dvs er født i Norge av utenlandsfødte foreldre, eller har kommet til landet i ung alder sammen med foreldrene) Denne trenden kan tydelig sees i Oslo, der omtrent 25 % av skolekullene har innvandrerbakgrunn.

Antallet personer som er «innvandrere» eller «utlendinger» i

180 .   

Norge kommer an på hvilke definisjoner man benytter seg av.5 Personer med innvandringsbakgrunn i Norge var per 01.jan 2001 et sted mellom 180.000 og 500.000, avhengig av hvordan man definerer og avgrenser denne gruppen. Statistisk Sentralbyrå (SSB) definerer «innvandrerbefolkningen» som personer med foreldre født utenfor Norge, noe som altså inkluderer både innvandrer og deres barn (som tidligere ble kalt 2. generasjonsinnvandrere. 6 Denne gruppen utgjorde ca 297 000 personer, noe som er 6,6 % av den samlede befolkningen i Norge. Utgangspunktet for statistikk om innvandrere, er altså fødeland og foreldres fødeland, ikke først og fremst statsborgerskap, i denne sammenhengen er man altså talt med i innvandrerbefolkningen selv om man er født i Norge og har norsk statsborgerskap. De «ikkevestlige innvandrerne» var rundt 201 000, og utgjorde dermed ca 4,5% av totalbefolkningen. De egentlige innvandrerne er fremdeles en klar majoritet av disse, ca 159 000 av de ikkevestlige innvandrerne er «første generasjon». Barna deres, dvs personer født i Norge som er barn av innvandrere, er en ung, men voksende gruppe, en naturlig konsekvens av at innvandrerbefolkningen har en annerledes alderssammensetning enn befolkningen generelt. Omtrent 90 prosent av dem er fremdeles under 20 år gamle.

Fokus her vil i første rekke av flere grunner ligge på det som formelt sett heter «ikkevestlige» innvandrere.7 Det er disse man anser som innvandrere i den offentlige diskursen om innvandring og integrasjon, og det er disse gruppene man retter de offentlige tiltakene på området mot. Problemstillinger knyttet til integrasjon og innvandring dreier seg om denne gruppen, både i opinionens øyne, og når det gjelder faktiske tiltak på det politiske nivået. Enkelte ganger er det naturlig å ta med også informasjon som angår vestlige innvandrere, men dette er snarere unntakene.

Den største gruppen innvandrere med hensyn til landbakgrunn 8 kommer fra Pakistan. Inntil nylig var det svensker som

   . 181

Tabell 4.2 Store innvandrergrupper i Norge: førstegenerasjon og «andregenerasjon» Førstegenerasjonsinnvandrere

I alt Sverige Danmark Pakistan Irak Bosnia-Hercegovina Jugoslavia Vietnam Iran Tyskland Somalia

Personer født i Norge av to utenlandsfødte foreldre

259 221 21 900 17 800 14 000 12 200 11 800 11 800 11 500 10 400 9 400 8 700

I alt Pakistan Vietnam Tyrkia Sri Lanka Jugoslavia Somalia India Marokko Iran Irak

51 483

11 000 4 900 3 700 3 400 2 700 2 500 2 100 2 000 1 500 1 400

Kilde: SSBs innvandrerstatistikk

var den største innvandringsgruppen i Norge, men de er nå passert av personer med pakistansk bakgrunn. Deretter kommer dansker, vietnamesere, ex-Jugoslavia, Bosnia-Hercegovina, Iran og Irak. Hvor stor del av personene med bakgrunn fra et land som er henholdsvis førstegenerasjons innvandrere og personer født av innvandrere varierer sterkt.

Noe av forklaringen på disse forskjellene er historien til den enkelte innvandrergruppe, personer med bakgrunn fra BosniaHercegovina er f.eks for det meste flyktninger fra krigen i Jugoslavia og har dermed ikke oppholdt seg særlig lenge i Norge, noe som forklarer at andelen deres av «2 generasjon» er langt lavere enn andelen av innvandrere. Pakistanere har derimot generelt sett vært i Norge relativt lenge, og de utgjør dermed en stor andel av «2. generasjon». De største endringene som har skjedd i nyere tid, er at de nordiske nasjonalitetene er i ferd med å miste den dominerende posisjonen de tidligere har hatt. I normal tale har imidlertid disse gruppene ikke blitt sett som innvandrere i

182 .   

etterkrigstiden. For hundre år siden kunne man imidlertid spore noen av de samme motforestillingene som man i dag finner i forhold til ikkevestlige innvandrere.

Oslo Andelen av befolkningen med innvandrerbakgrunn har altså økt jevnt og sterkt de siste tiårene, og denne økningen vil forsette i årene framover. Ikke bare venter man fortsatt innvandring til landet, mortalitet og fertilitet i den eksisterende befolkningen vil også sørge for at tallet uansett øker. Foreløpig er personer med innvandrerbakgrunn sterkt konsentrert i Oslo. Dette gjør at men der vil vente å se de tidligste og sterkeste uttrykkene for det framvoksende multikulturelle samfunnet på godt og vondt.

Det er også rimelig å vente at organisasjonsdannelsen vil være sterkest her, og at eventuelle landsdekkende organisasjoner i stor grad er plassert i Oslo.

I den norske konteksten står Oslo i en særstilling når det gjelder innvandring. Ikke bare har nå tjue prosent av befolkningen i Oslo innvandrerbakgrunn, disse utgjør også en tredjedel av alle med innvandrerbakgrunn i Norge, selv om Oslo bare har noe over 11 prosent av innbyggerne totalt. Spesielt er konsentrasjonen sterk når det gjelder ikkevestlige innvandrere, der 43% av disse bor i Oslo. Innad i Oslo er andelen av innvandrere også svært ujevnt fordelt mellom bydelene. Noen få bydeler har en svært høy andel av ikke-vestlige innvandrere, mens noen har så godt som ingen. Det er heller ikke tilfeldig hvilke bydeler som har en høy andel av innvandrere; det er de østlige delene av Oslo som har en høy konsentrasjon av ikke-vestlige innvandrere. Fra begynnelsen av den moderne innvandringen har det vært bydelene i «indre øst», det vil si bynære områder øst for Akerselva, de tradisjonelle arbeiderklassestrøkene som har vært hovedsete for innvandrerbefolkningen. Etter hvert har man imidlertid sett en tendens til at innvandrerne flytter ut fra byen til drabantbyene

   . 183

rundt. Denne romlige fordelingen av innvandrere henger nøye sammen med hvilke muligheter som har vært åpne for innvandrere på boligmarkedet i Oslo. Undersøkelser av innvandreres bosettingsmønster i Oslo viser at det er en tett sammenheng mellom inntektsnivå og bosted. Dette tyder på at det i stor grad er de begrensende valgmulighetene som styrer bosettingen, snarere enn bevisste valg av boligstrøk. Oslo har en lang historie som en by hvor de økonomiske skillene mellom ulike områder er skarpe og tydelige, og innvandrerne har på mange måter gått i de eksisterende romlige økonomiske strukturene (Fløgstad, 2001). Tendensen fra de senere årene til at innvandrernes andel av befolkningen øker i forstedene men ikke lenger i de indre områdene av byen, henger sammen med at de bynære strøkene er i ferd med å gjennomgå en gentrifiseringsprosess. Disse har nå blitt attraktive områder for unge mennesker og prisnivået her har steget mer enn i noen andre deler av byen de siste ti årene.

Norsk innvandrings- og integrasjonspolitikk Den norske innvandringspolitikken har i stor grad vært preget av at man forsøker å løse de problemene som til enhver tid foreligger. I stor grad har den altså vært reaktiv, snarere enn proaktiv. Da fremmedarbeiderne begynte å komme til landet, var man i liten grad forberedt på situasjonen, og det er talende at virkemidlet som etter hvert ble tatt i bruk var en midlertidig innvandringsstopp. Denne ble innført som en pragmatisk løsning på situasjonen, snarere enn som et resultat av prinsipiell tenkning om arbeidsinnvandring. Etter at den midlertidige innvandringsstoppen ble innført i 1975, tok det mer enn et tiår før permanent lovgivning kom på plass for å regulere innvandringen til Norge. Innvandringsstoppen hadde som virkning at Norge stengte grensene for arbeidsmigranter, unntaket var «spesielt kvalifisert arbeidskraft», i praksis særlig eksperter til høytekno-

184 .   

logisk industri som olje og gassvirksomhet. Perioden etter 1975 har dermed først og fremst vært preget av familiegjenforening og flyktninger/asylsøkere som grunnlag for en økt innvandrerbefolkning. De seneste årene har imidlertid politikere fra en rekke partier begynt å diskutere framtidig arbeidsinnvandring.

Grunnen til dette er den skjeve alderssammensettingen i befolkningen og den lave arbeidsledigheten. Disse faktorene fører til at man med stor sikkerhet vil få mangel å arbeidskraft i fremtiden, til og med i relativt nær framtid. Spørsmålet er så hvordan dette skal løses. Allerede i dag importerer Norge anseelige mengder av kvalifisert arbeidskraft fra utlandet, ikke minst gjelder dette innen helsevesenet, der leger og sykepleiere har blitt bevisst rekruttert i utlandet, først og fremst fra andre EØS-land. Dette har imidlertid sine problematiske sider i forhold til «braindrain» problematikken. Også eventuell import av ukvalifisert arbeidskraft er omdiskutert både på den politiske høyre- og venstresiden, på den ene siden er det allerede vanskelig å rekruttere etnisk norske til en del yrker (Aftenposten, 2002). Samtidig er det en viss frykt for å bygge opp en etnisk definert underklasse som tar jobber ingen andre vil ha (Brox, 1991).

Når det gjelder norsk politikk i forhold til flyktninger og asylsøkere, har hovedtrekkene i denne ligget relativt fast opp gjennom tiden, men praktiseringen av regelverket har variert noe etter de politiske flertallene og signalene som har kommet derfra.

Norge tar hvert år i mot et antall såkalte «kvoteflyktninger», dvs. flyktninger plukket ut av FN som kommer fra flyktningeleire rundt i verden. Lenge var antallet 1000, men i den senere tid har det blitt økt til 1500 i året. Disse kommer til Norge og blir direkte bosatt i kommunene. Mottak av disse flyktningene er i liten grad omstridt, det er vanskelig å bestride at disse kommer fra grupper som trenger hjelp. I tillegg kommer imidlertid flyktninger og asylsøkere som kommer til Norge ved egen hjelp.

Disse søker ved ankomst om politisk asyl, og har dermed krav på opphold mens søknaden deres blir behandlet. De aller fleste får

   . 185

imidlertid avslag på denne søknaden. Kriteriene for hvem som kvalifiserer til asyl er strenge og har blitt praktisert på en måte som gjør at bare en svært liten andel av asylsøkere som får opphold får det ut i fra at de har et kvalifisert asylgrunnlag. Det siste tiåret har det vært en ensifret prosentandel som har fått innvilget asyl, enkelte år ned under en prosent av søkerne. De fleste som får opphold i Norge, får det derimot på «humanitært grunnlag», dvs en beskyttelse som er tenkt å ikke medføre anerkjennelse av et legitimt asylgrunnlag, men som skal uttrykke at det finnes andre, gode grunner til at et individ kan få opphold. Eksempelvis kan personer som ikke er individuelt forfulgte, men kommer fra et område eller land som det er farlig å vende tilbake til, få beskyttelse under denne regelen. (se også under om ordningen med midlertidig opphold som har blitt innført) Denne regelen kan praktiseres svært forskjellig, alt etter hvor man er interessert i at listen for opphold skal ligge, og tolkningen av hvilke kriterier som skal være innfridd for at denne skal gjelde har da også variert noe. Det siste tiåret har det variert noe hvilken skjebne asylsøkere og flyktninger i Norge får. I 2001 ble det i alt behandlet 13 304 asylsøknader. Av disse fikk 2.2% innvilget asyl, mens 30.3% fikk opphold på humanitært grunnlag. To tredjedeler av søkerne fikk altså avslag, en andel omtrent på linje med de foregående årene.9 Noen innovasjoner i norsk innvandringspolitikk har også funnet sted, som innføringen av «midlertidig beskyttelse» på begynnelsen av nittitallet. Praktiseringen av denne ble imidlertid ikke som planlagt, ettersom det viste seg at flyktningene fra (ex)Jugoslavia, i første rekke Bosnia-Hercegovina i stor grad trengte beskyttelse ut over de tre årene som var forutsatt (Brekke, 2001). I tillegg viste det seg at mange av de som kom inn under denne bestemmelsen hadde vanskelig for å vende tilbake til områdene de kom fra, ettersom de tilhørte minoritetsbefolkningen der, og dette medførte vanskeligheter med sikkerheten. Situasjonen for Kosovo-flyktningene ble noe annerledes,

186 .   

disse hadde opphold i Norge over et kortere tidsrom og hadde enklere for å bli reintegrerte i hjemområdene (Brekke, 2002). I dette tilfellet synes denne ordningen å ha fungert mer som den var tenkt i utgangspunktet. Denne ordningen har uansett noen innebygde problemer; det er vanskelig å vite hvor lenge en midlertidig situasjon skal vare, og dermed i hvor stor grad man skal forsøke å integrere disse flyktningene i det norske samfunnet.

For sterk integrasjon vil kunne være i strid med målsettingen om rask utreise ved endrede forhold i hjemlandet. Man har også gått inn for å fjerne innvandringspolitikken fra politikernes påvirkning. Med opprettelsen av Utlendingsnemnda som klageorgan for asylsaker og Utlendingsdirektoratet (UDI) som øverste organ for all innvandringskontroll har disse organene fått langt større frihet til å tolke lover og regler. Tidligere kunne politikere overstyre avgjørelser i enkeltsaker og man kunne endre praksiser gjennom å endre retningslinjer. I dag har man fjernet denne muligheten for politisk overstyring, og gjort det vanskeligere å endre praksis, ettersom man da må endre lover eller forskrifter, noe som er en langt mer komplisert prosess.10 I tillegg har Kommunal og regionaldepartementet (KRD) overtatt ansvaret for alle aspekter ved den politiske styringen av både innvandringsog integrasjonspolitikken, mens dette tidligere var delt mellom KRD og justisdepartementet. Omleggingen av styringen med innvandringspolitikken har altså fungert til å fjerne politikere fra å håndtere de konkrete sakene, noe som også var en uttalt motivasjon i forbindelse med endringene. Argumentet er at det fort blir urettferdig at enkelte kunne få politikere til å ta opp sine saker, mens andre ikke fikk nyte godt av dette, men ble gjenstand for en rutinemessig byråkratisk håndtering. Enkeltsaker tok også mye tid og oppmerksomhet for politikerne innen feltet, som stadig kunne risikere å bli konfrontert med enkeltskjebner som falt mellom to stoler.

Norsk integrasjonspolitikk har gått gjennom flere ulike faser når det gjelder målsettinger og virkemidler fra myndighetens

   . 187

side. Gjennom hele perioden med nyere innvandring har man holdt fast ved at «integrasjon» er målet, og kontrastert dette til tidligere tiders assimileringsstrategi overfor de innfødte minoritetene. Innholdet i begrepet har likevel variert opp gjennom tiden, likeledes vektlegginger, prioriteringer og virkemidler man har villet bruke for å nå denne målsettingen. St.meld 17 (96/97) definerer integrering slik: Brukes på en rekke områder, her avgrenset til innvandring og det flerkulturelle samfunnet. Begrepet betegner målet om likestilling gjennom like muligheter, rettigheter og plikter til deltakelse for alle, uansett opprinnelse. Det brukes også om ulike samfunnsprosesser i retning av målet. Slike prosesser er sammensatte, foregår kontinuerlig, er sjelden helt konfliktfrie og berører alle deler av befolkningen. ’Integrering’ brukes ofte som en motsats til begrepet ’assimilering’ og signaliserer at innvandrere innen visse rammer kan føre videre kulturell eller religiøs egenart. Tiltak med sikte på å presse innvandrere eller andre minoriteter til å gi opp særpreg for å bli mest mulig lik majoriteten, er eksempler på assimileringspolitikk.

Denne forsøksvise klargjøringen av hvordan ordet «integrering» er benyttet i Stortingsmeldingen må vel kunne sies å være noe vag. Selv om ordet integrering har blitt benyttet som den offisielle målsettingen for norsk integrasjonspolitikk over en ganske lang periode, gjør dette at det ikke nødvendigvis er de samme aspektene som har blitt fokusert i denne tiden. Ser man på den offentlige debatten, er det klart at fokuset i debatter om integrering har svingt flere ganger de seneste 20 årene. Dersom det går an å bruke medieoppmerksomhet som en indikator på hva som er de politiske viktige spørsmålene og hvorledes disse blir håndtert, så kan man grovt sett skissere utviklingen slik: På begynnelsen av åttitallet var det liten oppmerksomhet rundt disse spørsmålene; innvandrerbefolkningen ble sett som relativt stabil, problemene som kom i fokus, var relatert til gruppens konsentrasjon i en-

188 .   

kelte områder av Oslo og de boligmessige og sosiale problemstillingene som fulgte (eller ble sett som å følge) av dette.

Med økningen i tallet på flyktninger og asylsøkere fra midten av åttitallet ble også integrering for alvor politisert. Debatten dreide seg i stor grad om påståtte særordninger for innvandrere, men også begynnende skepsis til «deres vilje til integrasjon» ble ytret. Denne debatten ble ikke minst preget av Fremskrittspartiets innvandringsskepsis slik denne kom til uttrykk i valgkampen i 1987. Dette markerte starten på politisk debatt om dette politikkområdet, og FrP fikk med dette i stor grad legge premissene for hvordan debatten ble ført. På begynnelsen av nittitallet kom debatten om integreringen opp for fullt; flere bøker med akademiske forfattere ble publisert, der det ble hevdet at «snillismen» hadde fått råde i integreringsspørsmål, m.a.o at man i for liten grad hadde stilt krav til innvandrerne og i for stor grad opererte med moralske føringer på debatten som vanskeliggjorde det å ta opp potensielt problematiske sider ved et flerkulturelt samfunn (Lien, 1993; Wikan, 1994; Brox, 1991; Gerhardsen, 1992). Samtidig var det også en sterk venstreopposisjon i disse spørsmålene, både på den politiske og forskningsmessige arena.

De siste årene har man i Norge sett en utvikling i flere retninger samtidig når det gjelder integrasjonsdebatt. På den ene siden har man sett framveksten av norsk ungdom med innvandrerbakgrunn som hevder sin rett til å selv artikulere sine meninger, problemer og holdninger. Ettersom denne gruppen er sammensatt og har ulike ståsteder for sine innlegg i samfunnsdebatten, har det i større grad blitt synliggjort at ikke alle kan settes i samme bås; det er ikke sjelden at ungdom med innvandrerbakgrunn deltar i debatter på hver sin side. På den andre siden har man sett en stadig sterkere tendens til at opinionen og politikere er villige til å bruke statsmakt gjennom selektive regler for å håndtere problematiske sider ved et «multikulturelt» samfunn. Ikke minst har man sett dette i forbindelse med at tvangsekteskap, kjønnslemlestelse og «æresdrap» har blitt satt på dagsorden. Selv om det

   . 189

ennå ikke har funnet sted store endringer i lover og reguleringer på innvandrings- og integrasjonsområdet, så har det uten tvil vært en utvikling der det i dag er legitimt å kritisere praksiser i minoritetsmiljøene på en måte det for få år siden ble sett som politisk ekstremt å gjøre.

Norsk integreringspolitikk, så vel som debatten om denne, synes i sterk grad preget av at Norge er et land hvor man ikke er vant til å tenke på innvandring, den ikkevestlige innvandringen kom sent, og det tok sin tid før den hadde noe omfang. Pga dette har man i liten grad hatt et gjennomtenkt forhold til integreringspolitikk; både mediemessig og politisk oppmerksomhet har i stor grad vært ad-hoc preget og utløst av spesifikke hendelser som aktualiserer problemstillinger. Man har selvsagt operert med prinsipielle målsettinger og holdninger til integrasjon, men avstanden mellom disse og konkrete politiske forslag har til tider vært svært stor. Dette er på mange måter naturlig, ettersom det er svært vanskelig å konkretisere hvordan overgripende målsetninger skal tilpasses til aktuelle saker før man vet hvilke saker dette er. Hvordan grensene f.eks skal trekkes mellom en gruppes rett til å ivareta sin kultur og individers rett til frie valg, også de som går på tvers av egen gruppe, er vanskelige spørsmål. Hvordan skal man f.eks skille mellom tvangsekteskap (som er ulovlig) og arrangerte ekteskap (som både er lovlige og legitime)? Og hva er det man skal integreres inn i?

Ved flere anledninger har politikere etterlyst innvandrerorganisasjoner som kan fungere på den måten man ønsker, som talerør og som integrerende krefter blant innvandrere; i forbindelse med omdannelsen av «Innvandrerrådet» i Oslo, uttalte en av representantene i bystyret, Trine Skei Grande (V) at: «…vi får veldig mange nasjonale kulturorganisasjoner som holder kulturkvelder og kulturaftener, men vi har ikke hatt noe system som stimulerer til å bringe fram ordentlige talsmenn i den offentlige debatten» 11 Likeledes står det å lese i St.meld 17 (96/97): «Det er en målsetting at ulike interesseorganisasjoner skal ivareta

190 .   

medlemmenes interesser uavhengig av etnisk bakgrunn, og at personer med innvandrerbakgrunn i større grad blir med i slike organisasjoner.» 12 I «Handlingsplan mot rasisme og diskriminering 2002-2006» kan man når det gjelder integrering av innvandrere lese både at «For å oppnå like muligheter er det viktig at minoritetene deltar i samfunnet på linje med den øvrige befolkningen» og “Samtidig har også individer som tilhører minoriteter et ansvar for å delta i samfunnet og bidra med sine ressurser.» Deltagelse i det sivile samfunnet blir også her sett som en forutsetning for en vellykket integrering.

Ut i fra flere ulike høyverdige målsettinger ønsker altså representanter for majoritetssamfunnet ikke bare at innvandrere skal organisere seg, men også at organisasjonene deres helst bør være bygd opp og fungere på en bestemt måte. De skal helst artikulere innvandreres interesser på tvers av etnisitet og andre skillelinjer, og de bør være rettet mot majoritetssamfunnet slik at politikere og byråkrati kan få innspillene de trenger til å lage en god politikk Det er imidlertid også klart uttrykt at innvandrerorganisasjonene hittil ikke har fungert tilstrekkelig til å ivareta disse målsetningene. Et helt annet spørsmål er jo om organisasjonene fungerer slik de er ment å fungere ut i fra sine egne forutsetninger. Det kan være begrenset hvor langt staten bør gå i å stimulere opprettelsen av organisasjoner eller styre eksisterende organisasjoner ut i fra hva som tjener statens interesser, dersom dette går på tvers av individenes interesser.

Det er også grunn til å være skeptisk til om målsettingene man ser uttrykt av majoritetspolitikere, slik som i sitatene over, i det hele tatt er gjennomførbare. Er innvandrere i det hele tatt en gruppe som kan danne basis for organisering? Innvandrere er i Norge på mange måter definert ut i fra hva de ikke er: deres manglende norske opprinnelse er det som binder dem sammen. Men at dette skal være et kjennetegn som kan skape intern solidaritet også i organisasjonsform, er likevel ikke gitt.

   . 191

Minoriteters deltagelse i politikk Fra 1983 har alle med mer enn tre års bosettelse i Norge bak seg hatt muligheten til å stemme og være valgbare ved lokalvalg, dvs. fylkes- og kommunevalg. Denne rettigheten er generell og uavhengig av statsborgerlig tilknytning. Ved stortingsvalg er det imidlertid bare norske statsborgere som har stemmerett og er valgbare. Deltagelsen ved lokalvalg av innvandrere har blitt kartlagt ved de siste lokalvalgene, undersøkelsene gjelder alle som tilhører innvandrerbefolkningen, også norske statsborgere med innvandrerbakgrunn. Dermed er det mulig å skille mellom de som har stemmerett uten å være statsborgere og de som har endret statsborgerskap og dermed har fulle rettigheter til politiske deltagelse i Norge.

Ved lokalvalgene i 1999 utgjorde ikke-vestlige innvandrere 2,6% av de stemmeberettigede. Denne andelen er i utgangspunktet såpass lav at innvandrernes stemmegivning ikke burde spille en spesielt stor rolle for de politiske partiene. Men den geografiske konsentrasjonen av innvandrere gjør at de i enkelte kommuner utgjør en langt større del av elektoratet. I Oslo utgjør de f.eks omtrent 10% av de stemmeberettigede, og denne andelen kommer til å øke i årene som kommer selv uten økt innvandring pga aldersfordelingen i befolkningen. Dette gjør innvandrerbefolkningen til en strategisk viktig gruppe ved lokalvalgene enkelte steder. Ikke bare er det slik at denne gruppen i seg selv er stor nok til å kunne påvirke utfallet av lokalvalgene, det vil også være strategisk klokt å få fotfeste som et aktuelt parti i en gruppe som garantert vil vokse i framtiden. På dette punktet kan altså innvandrerbefolkningen dra nytte av sin geografiske samling til å øke sin innflytelse. Det er også slik at det å bo i nærheten av andre med samme bakgrunn kan øke mulighetene for politisk mobilisering, ettersom kommunikasjonen blir lettere og

192 .   

man enklere kan organisere seg for en bedre utnyttelse av ressurssene.

Det er altså to spørsmål som kan stilles når det gjelder innvandrerbefolkningens deltagelse i valg; i hvilken grad benytter de mulighetene til deltagelse? og hva er innholdet i denne deltagelsen, dvs hvilke partier stemmer de på? Her konsentrerer jeg meg om den første delen av spørsmålet, ettersom det er den som er mest relevant for å bedømme minoritetenes politiske integrasjon. Ved lokalvalgene i 1999 brukte omtrent 39% av innvandrerbefolkningen stemmeretten. Deltagelsen er altså langt under den generelle valgdeltagelsen, som med ca 70% var en av de laveste i etterkrigstiden.. Det kanskje mest påfallende er imidlertid de store forskjellene i deltagelse mellom ulike grupper av innvandrere. Noen faktorer er om ikke opplagte, så i det minste lett forståelige grunner til variasjon, at valgdeltagelsen går opp med oppholdstid, er noe man vil vente seg, ettersom sjansene for å være integrert i, orientert om og interessert i det norske politiske systemet vil være større jo lengre man faktisk har bodd i Norge. I hvilken grad landbakgrunn skulle slå ut i deltagelsen er derimot et åpent spørsmål, bortsett fra at grupper med bakgrunn fra bestemte land har en historie som innvandrere til Norge. Enkelte grupper har vært etablerte over lang tid, mens andre for det meste nylig har kommet til Norge.

De med innvandrerbakgrunn som har den høyeste deltagelsen, er personer med bakgrunn fra Pakistan som er bosatt i Oslo og har blitt norske statsborgere. Deres deltagelse er omtrent på linje med valgdeltagelsen generelt med 65%. Faktisk tilsier dette at denne gruppen har større valgdeltagelse enn det som er snittet i Oslo. I det hele tatt er valgdeltagelsen større i Oslo enn utenfor Oslo for ikke-vestlige innvandrere, noe som gir en viss støtte til teorier om at kollektiv mobilisering er enklere med økt geografisk konsentrasjon. I tillegg er det tegn som tyder på at innvandrergrupper har blitt flinke til å utnytte mulighetene som ligger i personstemmegivning ved lokalvalg. For det første har man

   . 193

ved de siste valgene sett at kretser som er innvandrertette har hatt en større andel av listeretting enn andre kretser (Bjørklund og Kval, 2001). For det andre har man også etter hvert sett at listerettingen som blir gjort, fører til at flere representanter med innvandrerbakgrunn kommer inn i bystyret enn det som ville ha vært resultatet uten listeretting. Det finnes i streng forstand ikke beviser for at det er personer med innvandrerbakgrunn som på denne måten ved hjelp av (mer eller mindre organisert) retting av valglister gjennom strykinger og kumuleringer får inn flere med innvandrerbakgrunn. Dette fremstår likevel som en rimelig slutning når man ser på de samlede fakta. I tabell fire ser man valgdeltagelsen blant alle med innvandringsbakgrunn. Totalt var det altså bare 43% av disse som benyttet seg av retten til å delta i lokalvalgene. Selv om vestlige innvandrere har en noe større deltagelse enn de ikke-vestlige, deltar også de i mindre grad enn befolkningen ellers. De med innvandrerbakgrunn som har blitt norske statsborgere, deltar i høyere grad enn andre, men dette gjelder spesielt personer med vestlig landbakgrunn.

Også når det gjelder stortingsvalg har SSB undersøkt valgdeltagelse og -atferd hos personer med innvandrerbakgrunn. Som en følge av stemmerettsreglene er alle disse norske statsborgere, noe som også impliserer minst sju års botid. Siden det å bli norsk Tabell 4.3 Valgdeltagelse blant innvandrere, etter nasjonalitetsbakgrunn og bosted, lokalvalget 1999 Utenlandske statsborgere Totalt

Vestlige

Ikkevestlige

Norske statsborgere Totalt Vestlige

Ikkevestlige

Innvandrere Totalt Vest- Ikkelige vestlige

I alt

38

40

33

50

66

43

43

47

39

Oslo

38

39

36

52

63

49

45

45

45

Utenfor Oslo

38

40

31

50

66

39

43

48

36

Kilde: Hentet fra Bjørklund og Kval 2000 (Statistisk sentralbyrås utvalgsundersøkelser blant utenlandske statsborgere og norske statsborgere med utenlandsk bakgrunn, samt befolkningsstatistikk)

194 .   

Tabell 4.4 Valgdeltagelse ved Stortingsvalgene 1997 og 2001 blant innvandrere (med norsk statsborgerskap) etter bakgrunn Valgdeltakelse i prosent

Landbakgrunn I alt Europa Afrika Asia Nord- og Mellom-Amerika Sør-Amerika Oseania Norden Vest-Europa ellers Øst-Europa Asia, Afrika, Sør- og MellomAmerika, Tyrkia Nord-Amerika og Oseania Vestlige land Ikke-vestlige land

1997

2001

Endring i prosentpoeng

63 69 54 57 73 64 75 77 75 62

52 61 43 45 67 49 65 77 73 49

–11 –8 –11 –12 –6 –15 –10 0 –2 –13

57

44

–13

75 76 58

72 75 45

–3 –1 –13

Kilde: SSBs valgundersøkelser

statsborger også er et aktivt valg man må gjøre, ville det være grunn til å anta at personer med innvandrerbakgrunn som er stemmeberettigede ved stortingsvalg er blant de som er sterkest integrerte i det norske samfunnet. Det viser seg imidlertid at deltagelsen deres ved valg fremdeles ligger under den befolkningen ellers har. Spesielt er det stor forskjell mellom de med vestlig og ikke-vestlig bakgrunn.

Men politikk skapes langt fra bare gjennom individers deltagelse i valg og innflytelse over politiske og samfunnsmessige beslutninger kan treffes på mange arenaer. Et viktig spørsmål i den sammenhengen er i hvilken grad personer med innvandrerbakgrunn er integrerte i de politiske partiene. Også her

   . 195

finnes det relativt lite forskning, men det er gjort noen mindre undersøkelser av hvordan det er å være politiker med minoritetsbakgrunn. Ansari og Quereshi (1998) finner i sin rapport at det alle politiske partier har aktive medlemmer med minoritetsbakgrunn, men først de aller siste årene har enkelte av dem begynt å oppnå høye posisjoner, i partiene så vel som i folkevalgte verv. Ved sist Stortingsvalg ble den første representanten med innvandrerbakgrunn valgt inn og flere andre kandidater hadde listeplasseringer som gjorde at de var med på å konkurrere om mandatene. Flere av de politiske partiene har også personer med innvandrerbakgrunn som medlemmer i sine sentralstyrer som er de formelt høyeste organ i partiene. Afshan Rafiq som kom inn på Stortinget for Høyre i 2001 og de to andre kandidatene med innvandrerbakgrunn som var nærmest plass på Stortinget har alle bakgrunn fra Pakistan. Rafiq er på flere måter typisk for disse, hun har bakgrunn fra lokalpolitikken og flere partiinterne grupper for minoritetspolitikk, men oppgir i sine biografiske opplysninger ingen verv i innvandrerorganisasjoner.

På det lokalpolitiske plan er det nesten overalt i Norge slik at personer med innvandrerbakgrunn er få og at deres deltagelse i politikk er sporadisk og avhengig av enkeltpersoner. Det store unntaket er igjen Oslo. Her er innvandrerne representert i bystyret tilsvarende omtrent den andelen de utgjør av befolkningen, og dette har vært slik over flere valgperioder. Ethvert større parti i Oslo (med et mulig unntak av Fremskrittspartiet) ser at man bør ha en kandidat høyt oppe med innvandrerbakgrunn for å kunne appellere til stemmene fra disse gruppene. Pakistanere, som er den største innvandringsgruppen, og som har en lengre historie enn mange av de andre moderne innvandrerne, har også her hatt størst gjennomslag. Flesteparten av representantene med innvandrerbakgrunn i bystyret har bakgrunn fra Pakistan. Aktive politikere med innvandrerbakgrunn havner imidlertid fort i noen dilemmaer som er spesifikke for deres posisjon. De fleste av dem uttrykker at de ikke vil være «innvan-

196 .   

drerpolitikere» samtidig som vilje til engasjement på vegne av innvandrere er den største grunnen til å ha blitt politisk aktiv.

I tillegg forventer både partiene og etniske, religiøse eller andre grupper de selv tilhører at de skal fungere som bindeledd mellom innvandrermiljøene og partiene.

I den politiske prosessen i Norge er personer med innvandrerbakgrunn altså ennå ikke integrert på linje med majoritetsbefolkningen, enten man ser på deltagelse i valg, medvirkning på elitenivå eller som deltagere på mellomnivå i partiorganisasjoner etc. Det delvise unntaket fra dette er lokalpolitikken i Oslo, der innvandrerbefolkningen må kunne sies å ha fått et fotfeste på alle nivåer. I det minste delvis har dette å gjøre med partienes strategiske interesser, når innvandrerbefolkningen er en stor og voksende gruppe av de stemmeberettigede, tilsier det at også de må inkluderes gjennom kandidater som appellerer til dem og programposter som kan motivere folk til å stemme. I resten av den politiske sfære er vi antagelig bare i begynnelsen av en utvikling som etter hvert vil inkludere også personer med innvandrerbakgrunn i en langt sterkere grad enn tidligere.

Framveksten av organisasjoner De aller første årene etter at den «nye innvandringen» begynte å skyte fart, fantes det i liten grad organisasjoner som imøtekom innvandrernes spesifikke problemstillinger. De eksisterende norske organisasjonene som var mest relevante for «fremmedarbeiderne» (som var den gjengse termen på denne tiden) så samtidig med en viss skepsis på de nyankomne. Landsorganisasjonen (LO) var for eksempel ikke spesielt begeistret for importen av arbeidskraft, som man så som et middel for å holde nede lønninger for arbeiderne. Det er klart at de eksisterende organisasjonene hadde egeninteresser å ivareta, f.eks i de tilfeller der det var (potensielle) motsetninger mellom eksisterende medlemmer

   . 197

og potensielle medlemmer blant innvandrerne. Dette, sammen med fremmedarbeidernes forventinger om retur til hjemlandet gjorde at deltagelsen i organisasjoner ikke var spesielt høy den første tiden.

De nyankomne innvandrerne fant ofte sammen i mer eller mindre formelle sammenslutninger der de kunne finne fellesskap og/eller artikulere sine interesser. Noe av det første som kom på plass av større og mer formelle sammenslutninger, var de religiøse. Ettersom religiøse fellesskap gjerne er viktige for individers identitet, er det ikke overraskende at de som fant seg omgitt av personer med en annen religion, søkte sammen for å dyrke sin egen tro. Fellesskap for religiøs aktivitet ble dannet, ofte på bakgrunn av både religiøse og etniske/nasjonale/ regionale kriterier. Enkelte innvandrergrupper, spesielt chilenske og vietnamesiske flyktninger, som begge begynt å komme utpå 70 -tallet, var i stor grad katolske, og fant sin plass i eksisterende katolske menigheter i Norge. Langt de fleste, spesielt av «fremmedarbeiderne» var imidlertid muslimer. Det finnes ingen offisiell oversikt over medlemmer i registrerte muslimske trossamfunn før 1980, og selv på dette tidspunktet var det bare ca 1000 personer i denne kategorien. Siden har antallet vokst kraftig, slik at det i 2001 var ca 62.000 medlemmer i ulike islamske trossamfunn.13 Noe av økningen har selvsagt sammenheng med at antallet muslimer i Norge har økt relativt sterkt gjennom disse tiårene. Likevel har man også sett en sterk økning i organiseringen av muslimer. Dersom man benytter tallet på personer i Norge med bakgrunn fra muslimske land som en løselig indikator på antallet muslimer, finner man at organisasjonsprosenten har økt fra rundt 10% i 1980 til ca 70% i år 2000.14 Man skal imidlertid være forsiktig med å tolke for mye inn i disse tallene når det gjelder omfanget av reell deltagelse i islamske menigheter. I utgangspunktet er ikke islam noen medlemsreligion, å «melde seg inn» i den moskeen man tilhører er en fremmed tanke i de muslimske landene (Jacobsen, 2002; Vogt,

198 .   

2000). Den sterke veksten man har sett i offisielle medlemstall kan derfor også i stor grad skyldes at man har tilpasset seg norske regler for organisering av religiøs virksomhet. Med andre ord, man har lært seg å gjøre ting på den måten som gir inntekter i form av offentlig støtte. Hvor mye av økningen som skyldes dette, g hvor mye som skyldes genuine endringer i religiøs identifisering, er vanskelig å si. Men at økningen i medlemstall også er reell og et resultat av at islam for flere har blitt en del av tilhørigheten, er ganske klart. De senere årene har det vært mange avisoppslag om unøyaktigheter og rot i medlemslistene til disse forsamlingene. Ettersom støtten fra det offentlige som alle registerte trossamfunn mottar er basert på støtte per medlem, betyr dette at en del forsamlinger har fått mer penger enn de har hatt krav på. Det er flere grunner til dette rotet. Man har gjerne slurvet noe med formaliteter, slik som norsk skrivemåte av arabiske navn, og enkelte synes å ha hatt en noe løst forhold til kriterier for medlemskap. Uansett er dette velkjente problemstillinger også fra andre organisasjoner i Norge, så det er ingen grunn til å mistro medlemstallene fra islamske eller andre religiøse forsamlinger mer en annet slik materiale.

Den første moskeen i Norge ble åpnet i 1974.15 Den ble kalt Islamic Cultural Centre, og samlet i utgangspunktet muslimer av alle slag, uavhengig av nasjonalitet, selv om den var pakistansk-dominert. Moskeen var tilknyttet det islamistiske partiet Jamat’a-i islam og fikk noe støtte fra islamske land som Libya og Kuwait.

Når moskeen fra starten av samlet muslimer med bakgrunn i høyst ulike trosretninger og av alle slags etnisk og nasjonal opprinnelse, så er det ingen overraskelse at man opplevde splittelser ettersom antallet muslimer i Norge økte. Etter hvert som stadig flere grupper opplevde at de nådde en viss størrelse, økte også trangen til å danne egne forsamlinger. De ulike retningene innen islam har f.eks. en del «egne» høytidsmarkeringer som bare blir feiret av spesifikke grupper. Når man var mange nok til å samles for markering av slike dager, ble neste steg å organi-

   . 199

sere seg som et eget trossamfunn. Den første splittelsen oppsto mellom barelwi og deobandi, dvs ulike større skoleretninger i Pakistansk islam. De første dannelsene av menigheter på siden av den eksisterende, var stort sett et pakistansk fenomen; mer etnisk/religiøst baserte forsamlinger kom ikke før godt ut på nitti-tallet.

I dag kan man finne nærmere førti forskjellige islamske forsamlinger i Oslo tilhørende forskjellige religiøse retninger og med ulike grad av fokusering på etnonasjonal tilhørighet. Så langt har det blitt reist en genuin moskebygning (dvs. en bygning som er bygget for å være moske, ikke omgjort fra andre bruksformål) i Norge. Denne ligger i Åkerbergveien i Oslo, og er reist av World Islamic Mission (WIM) Norge. Flere av de andre store forsamlingene har også planer om å reise egne moskebygg uten at disse har blitt realisert foreløpig. Forsamlingene varierer også sterkt når det gjelder størrelse, fra under 200 personer til den største, som er Central Jamaat-E Ahl-E Sunnat med over 7000 medlemmer.16 Lenge fantes det ingen former for samlende organer for muslimer i Norge, det som var av samarbeid mellom ulike retninger og forsamlinger fant sted på det uformelle plan. Rushdiesaken gav imidlertid støtet til mer formell samling av islamske forsamlinger, i første omgang i et «muslimsk forsvarsråd» i 1989, som i første rekke skulle søke å hindre utgivelsen av «Sataniske Vers» i Norge og ko-ordinere protestene mot innholdet i boken. I 1993 ble Islamsk Råd Norge (IRN) opprettet, IRN fungerer som en paraplyorganisasjon for islamske trossamfunn og organisasjoner i Norge. IRNs målsettinger er bl.a. å representere islam i offentligheten, å synliggjøre islam i Norge og bidra til at muslimer i Norge kan leve i pakt med islam.17 IRN arbeider altså både med ulike interne tiltak for islamske forsamlinger og rettet mot myndigheter, media og andre organisasjoner, f.eks. gjennom deltagelse ulike fora for trossamfunn på tvers av religion etc. IRN har f.eks et godt samarbeide med paraplyorganisasjoner for kristne

200 .   

trosretninger. Ikke alle forsamlinger er medlemmer i IRN, men de fleste av de større moskeene er med, og i mange sammenhenger blir IRN sett som å representere islam i det norske samfunnet. Derfor synes det også som om IRN har innsett verdien av å framstå i offentligheten på en måte som er medievennlig og tiltaler opinionen. I likhet med flere av de større moskeene synes man å vektlegge gode norskkunnskaper og medtilpassete personligheter for personene som representerer islam i offentligheten. Mange av «talspersonene» som stiller i mediedebatter, er unge, født og oppvokst i Norge og rutinerte både med media og organisasjonsliv. Ut i fra at islamske forsamlinger og organisasjoner i stadig sterkere grad har måttet rettferdiggjøre seg, sin ideologi og sine meninger overfor en skeptisk norsk opinion, er det ikke merkelig at man har valgt dette. Middelaldrende imamer med haltende norsk-kunnskaper svarer bare så altfor godt til pre-eksisterende fordommer i norsk medievirkelighet.

I de fleste sammenhenger er det også moskeene som blir utpekt til eller oppfattet som å være de viktigste organene for innvandreres synspunkter. Noen av de sakene som har med integrering å gjøre som har vakt størst debatt i Norge de senere årene dreier seg nettopp om hvilke synspunkter imamer i ulike forsamlinger har ytret. Kadra-saken dreide seg f.eks om hvilke råd imamene gav med hensyn til kvinnelig omskjæring (som er forbudt ved lov i Norge). At kvinnelig omskjæring ikke er noe spesifikt muslimsk fenomen, eller at dette ikke blir praktisert av de fleste muslimer, forandret ikke at det var imamene som ble sett som talspersonene for innvandrerne. Nå er det ingen tvil om at religiøse ledere i mange tilfeller har et stort potensiale for makt internt i sine trossamfunn, men likevel er det påfallende i hvilken grad imamene blir gjort til autoriteter også i politiske og samfunnsmessige spørsmål.

Det er også interessant å se på framveksten av islamske organisasjoner for ungdom. Det finnes i dag et rikt og variert tilbud av ungdomsorganisasjoner og -aktiviteter for muslimsk ung-

   . 201

dom. Ikke bare har de fleste forsamlingene egne tilbud for ungdom, det har også oppstått organisasjoner som eksplisitt tar sikte på å organisere muslimer på tvers av etnisitet og språk. Norges Muslimske Ungdom (NMU) og Muslimsk Studentsamfunn (MSS) er eksempler på denne type organisasjoner som i sterk grad fokuserer på å gi sine medlemmer en identitet som norske muslimer (Jaocobsen, 2002). Her er f.eks. norsk språket som blir benyttet i alle sammenhenger, og ungdommer fra ulike slags etniske bakgrunner og islamske retninger samles. Her fungerer islam, mer enn spesifikke skikker fra hjemlandet, språk eller etnisitet som den sammenbindende faktor som mobiliserer ungdommene.

Oppsummerende kan man si at islamsk organisering (som jo er den dominerende «innvandrerreligionen» i Norge) har utviklet seg i to kryssende retninger samtidig. På den ene siden har man sett en stadig differensiering, først på trosmessig grunnlag, senere også etter etnisitet. På den andre siden har både de ulike forsamlingene etter hvert utviklet et tettere samarbeid, også i formaliserte organisasjoner, og det har vokst fram ungdomsorganisasjoner som opererer på tvers av etniske og trosmessige skillelinjer. Man kan si at etter hvert som det har oppstått stadig flere organisasjoner, og disse er dannet på grunnlag av religiøse og etniske skillelinjer, har behovet for samarbeid økt.

Forsamlingene har sett at det på tvers av ulike skillelinjer finnes spørsmålog saker der de kan stå sammen. En av grunnene til dette kan være at imamer og islamske forsamlinger i media og politiske debatter i stor grad blir sett som talspersoner for sine miljøer og viktige i innvandrermiljøene. De andre religionene som kan kalles «innvandrerreligioner» har samtidig også vokst sterkt, men er fremdeles små og spredte. Et unntak er den katolske kirke, som trolig er en av de største «innvandrerreligionene» i Norge. Denne har imidlertid sitt grunnlag i å være en universell kirke på tvers av alle etniske skiller, og har hatt et nærvær i Norge også lenge før den moderne innvandringen startet.

202 .   

Organisasjons- og foreningsstrukturen i 1990 -årene På landsbasis er det vanskelig å si spesielt mye om innvandrerorganisasjonene utover en del grunnleggende fakta. Det finnes opptil flere anslag over tallet på organisasjoner og deres fordeling mellom ulike administrative enheter. Her benytter jeg meg av resultatene av NIBRs undersøkelse av innvandrerorganisasjoner, så vel som en rekke andre oversikter over og henvisninger til forekomsten av innvandrerorganisasjoner i Norge. Det som kanskje er den mest presise måten å uttrykke seg på, er at det i Norge finnes et sted mellom ca 350 og 1000 innvandrerorganisasjoner. Bakgrunnen for at anslagene varierer så mye, er at det er grunnlag for å benytte flere ulike kriterier for å telle med en organisasjon. Det laveste anslaget får man dersom man teller opp hvor mange organisasjoner som mottar driftsstøtte til lokale innvandrerorganisasjoner. Se nedenfor om støtteordninger for en nærmere oversikt over kriteriene man legger til grunn for denne støtten. Når det gjelder de høyere anslagene, så finnes det flere ulike tellemåter. I noen tilfeller er det usikkert hvilke anslag man egentlig bygger på. Flyktninge- og innvandreretaten i Oslo sier f.eks på sin nettside at « På landsbasis har antall innvandrerorganisasjoner økt fra 50 i 1978 til ca 900 i 1999».18 I «Samfunnsboka» som er en offentlig samling av informasjon alle slags offentlige etater og frivillige organisasjoner, står det for tiden å lese: «Det fins en rekke, anslagsvis ca. 500 innvandrerorganisasjoner i Norge i dag. Nærmere opplysninger får man hos fylkeskommunene» Et prosjekt på NIBR som blant annet tok sikte på å fremskaffe en oversikt over slike organisasjoner fra fylkeskommunene resulterte i at man finner cirka 750 innvandrerorganisasjoner fordelt i de 19 fylkene. Den klart største andelen av disse finner en i Oslo, per i dag omtrent 300 organisasjoner er registrert i Oslo. Både tallene og fordelingen kan imidlertid til en viss grad diskuteres. De ulike fylkeskommunene har oppgitt

   . 203

noe ulike typer av oversikter over innvandrerorganisasjoner, enkelte opererer med oversikter over alle innvandrerrelevante organisasjoner, noen oppgir alle organisasjoner som mottar offentlig informasjon om innvandring og integrering, mens andre kun oppgir de organisasjonene som ble funnet støtteverdige det siste året (dvs. 2001). Man kan også i noen tilfeller finne andre tall for antallet innvandrerorganisasjoner i statistiske oversikter hos UDI eller hos Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndighetene (KIM). Fordelen med å ta med de støtteverdige organisasjonene er at man med dette har en viss garanti for at de faktisk eksiterer ikke bare på papiret og tilfredsstiller de minimumskravene som er satt. Ulempen er at man da ikke får med seg organisasjoner som enten ikke søker det offentlige om midler eller som ikke tilfredsstiller alle krav, selv om de kan tenkes å være fungerende organisasjoner. I tillegg finnes det også organisasjoner som kommer inn under andre typer av ordninger enn de direkte rettet mot innvandrerorganisasjoner, se under.

For 2001 rapporteres det til UDI fra fylkeskommunene at det i alt i fylkene ble mottatt 552 søknader om støtte til lokale innvandrerorganisasjoner. 394 av disse ble innvilget. Dersom man ser på hvilke søknader som har blitt avslått i forskjellige fylkeskommuner, så er det gjerne formelle mangler ved de søknadene som får avslag, organisasjonene mangler regnskap, har ikke opplyst om medlemstall, eller innfrir ganske enkelt ikke kravene til medlemstall og aktivitet. De cirka 400 organisasjonene som innfrir alle kravene, vil kunne sies å være de levedyktige og velfungerende organisasjonene som finnes. Man kan med sikkerhet si at disse eksisterer, har medlemmer og aktiviteter og er i stand til å oppfylle formaliteter knyttet til norsk organisatorisk og byråkratisk tradisjon, slik som reviderte regnskap etc. En annen oversikt over organisasjoner som mottar støtte fra ordningene for lokale innvandrerorganisasjoner i 2002, utarbeidet i forbindelse med utnevningen av et nytt KIM, gir et tall på 366

204 .   

organisasjoner. Imidlertid kan det som sagt tenkes at flere enn disse organisasjonene ikke bare finnes, men også fungerer godt og engasjerer innvandrere.

Problemet med å telle med flere enn de noe over 350 organisasjonene som ble funnet støtteverdige, er at det med en gang blir svært uklart i hvilken grad de har en meningsfylt eksistens.

Er det noe poeng å telle med organisasjoner som ikke kan innfri relativt enkle krav til organisering og medlemstall? Samtidig ligTabell 4.5 Organisasjonstall; minimums og maksimumstall etter fylke og antall ikkevestlige innvandrere Fylke

Vest-Agder AustAgder Akershus Vestfold Østfold Sør-Trøndelag Nord-Trøndelag Troms Sogn og Fjordane Telemark Rogaland Oppland Nordland Møre og Romsdal Hedmark Finnmark Buskerud Hordaland Oslo Total

Organisasjoner min/max tall (2001-2002)

Ikkevestlige Innvandrere (2001)

19-20 3-10 27-28 29-30 21 17-22 3-12 6-9 9-14 10-11 49-76 7-13 5-8 11-14 13-14 0-14 31-58 50-82 50-305 366-758

6 999 2 746 19 908 6 603 10 072 7 713 1 659 3 081 2 316 5 359 13 774 4 038 4 023 5 046 4 234 2 161 11 706 13 523 76 674 201 708

Kilder: UDI, KIM, Fylkeskommunene, NIBRs undersøkelse av norske innvandrerorganisasjoner.

   . 205

ger det også noen føringer i støtteordningene som gjør at man skal være forsiktig med å akseptere også minimumstallet som å være et dekkende uttrykk for den reelle situasjonen. Når Oslo kommune har registrert nesten like mange organisasjoner som det samlede antall støtteverdige organisasjoner på landsbasis, er det grunn til å ta alle tall med en viss skepsis.

Siden Oslo er byen med den klart største innvandrerbefolkningen i Norge, er det grunn til å gå noe nærmere inn på organisasjonsstrukturen her. I 1990 fantes det i Oslo i følge innvandreretatens oversikt 216 innvandrerorganisasjoner.19 En oversikt over «innvandrerorganisasjoner pr 1.11.1993» viser at det i Oslo på dette tidspunktet fantes 258 organisasjoner som av innvandreretaten ble klassifisert som innvandrerorganisasjoner. 20 Disse er av ulike typer og størrelser etc. og deres eksistens på en adresseliste skal ikke uten videre tas som tegn på at alle organisasjonene som er nevnt faktisk hadde en reell eksistens.

Det vil snarere si at organisasjonene oppfylte visse minstemål som gjorde at de kunne registreres som en eksisterende organisasjon. Senere har antallet fortsatt å øke, slik at det i 2002 finnes 305 registrerte organisasjoner i Oslo. For å forsøke å si noe om hvordan organisasjonene framtrer og eksisterer, har jeg forsøkt å sammenligne organisasjonene som eksisterte i 1993 med de som eksisterte i 2001. Jeg har som et grovt mål på organisasjonenes utvikling og institusjonalisering simpelthen forsøkt å se hvor mange av organisasjonene fra 1993 som fremdeles fantes i 2001. I tillegg undersøkte jeg hvor mange av organisasjonene fra 1993 som forsvant fram til 2001, og hvor mange av de i 2001 eksisterende organisasjonene som var blitt dannet etter 1993.

Grunnlaget for denne opptellingen er adresselistene til Flyktninge og innvandrerkontoret (FIE) i Oslo kommune, og visse svakheter følger av denne måten å telle opp på. Det er for eksempel ikke mulig å kontrollere for at organisasjoner har skiftet navn, eller om virksomheten kan ha ligget nede i en periode mellom de to telletidspunktene. Likevel anser jeg en slik opp-

206 .   

telling som å kunne fungere som en grov indikator på graden av stabilitet i organisasjonene.

Opptellingen viser at av de cirka 250 organisasjonene som eksisterte i 1993, forsvant ca 100 i tidsrommet fram til 2001 (eller de kan ha byttet navn eller slått seg sammen med andre organisasjoner, jfr ovenfor). Dette utgjør en relativt stor andel av organisasjonene, og indikerer en organisasjonsstruktur som ennå er i endring. Bare 61% av organisasjonene fra 1993 eksisterten altså åtte år senere. Av de 150 organisasjonene som fantes både i 1993 og 2001, var 46 oppført med samme kontaktperson begge disse årene. Man skal være en smule forsiktig med å lese for mye inn i disse tallene; det er et ikke ukjent fenomen at organisasjoner unnlater å oppdatere navnet på kontaktpersonen, så lenge posten (og den offentlige støtten) kommer dit den skal. Likevel indikerer dette at det finnes en del organisasjoner hvor enkeltpersoner er viktige for driften og/eller har en maktposisjon som gjør at de leder organisasjonen over lengre tid. Av de 305 organisasjonene som var registrerte i 2001, var over halvparten dannet i løpet av de siste åtte årene. Når antallet organisasjoner øker, er det naturlig at en stor andel av de til enhver tid eksisterende organisasjoner er relativt nyetablerte. Likevel er altså utskiftingen av organisasjoner langt høyere enn den brutto veksten i organisasjoner tyder på. Et raskt blikk på organisasjonslistene forteller at det er flere ulike grupper som står bak veksten i tallet på organisasjoner, nye innvandringsgrupper (som ulike grupper fra det tidligere Jugoslavia) har organisert seg, men eldre grupper har også økt antallet organisasjoner. Om man ser på de organisasjonene som har navn som gjør det mulig å identifisere opphavsland eller -region, så er det i Oslo Pakistan som har flest organisasjoner, fulgt av kurdiske indiske, somaliske og eritreiske organisasjoner. Årsakene til dette er en blanding av antallet med bakgrunn fra et land, som Pakistan og at det er politiske eller andre motsetninger som gjør det vanskelig å samles i færre organisasjoner.

   . 207

Terskelen for å kunne motta driftsstøtte for lokale innvandrerorganisasjoner ligger høyere enn for å være oppført på listen; skal man få støtte må man også vise til et visst medlemstall og kunne forevise reviderte regnskap og årsmeldinger fra de to siste årene. De seneste årene har antallet organisasjoner som har fått støtte ligget rundt femti når det gjelder ordningen med driftsstøtte for lokale organisasjoner. Det er altså cirka en sjettedel av de registrerte organisasjonene som innfrir kravene for støtte. Den offisielle oversikten over innvandrerorganisasjoner fra FIE i Oslo inneholder de fleste slags organisasjoner; ikke alle som står på denne listen vil falle inn under det man til vanlig forbinder med innvandrerorganisasjoner. Også mer generelle kulturelle tiltak kan finnes i oversikten, inkludert f.eks. nærradioprosjekter og korvirksomhet. Dermed er det ikke overraskende at det er stor forskjell på registrerte og støtteverdige organisasjoner. I Oslo har støtten til organisasjonene blitt fordelt av Rådet for innvandrerorganisasjoner i Oslo, slik at organisasjonene selv har hatt avgjørende innvirkning på hvordan pengene blir fordelt. Senere har man gått vekk fra dette, men retningslinjene for støttetildeling blir fastsatt i Rådet. Hvilke prinsipper som skal ligge til grunn for fordelingen er et av de mer omstridte spørsmål blant medlemsorganisasjonene. I Oslo har man innført et maksimalbeløp for støtte, noe som gjør at det er begrenset hvor mye selv store organisasjoner kan få. Denne regelen er selvsagt gunstigere for de mindre organisasjonene, og det er ikke overraskende at en slik fordeling blir resultatet når det er flere små enn store organisasjoner.

En kontrast til Oslo er Hordaland, her finner man naturlig nok langt fra den rike organisasjonsfloraen på innvandrerområdet som det eksisterer i Oslo. Hordaland er således langt mer typisk for situasjonen generelt i Norge, det er Oslo som er unntaket.

Hordaland har en andel av innvandrere som svarer omtrent til landsgjennomsnittet. De klart fleste av disse bor i Bergen, som er det største byen i fylket og den neststørste i Norge. De fleste inn-

208 .   

vandrerorganisasjonene samarbeider gjennom Det felles innvandrerråd i Hordaland (DFIRH) som er en paraplyorganisasjon for innvandrerorganisasjoner. Denne holder til i lokalene til Bergen Internasjonale kultursenter, og denne fysiske samlokaliseringen er med på å danne et sted mye av aktivitetene i innvandrermiljøet kretser rundt. De siste årene har mellom førti og femti organisasjoner årlig, med en liten vekst i antallet over tid, fått støtte gjennom fylkeskommunen til lokale innvandrerorganisasjoner.

De fleste av disse er små og en høy andel driver fremst med kulturelle aktiviteter. Selv om de fleste holder til i Bergen, finnes det også aktive organisasjoner spredt rundt i fylket der innvandrere er bosatt, i tillegg til at organisasjoner basert i Bergen kan ha medlemmer spredt over hele fylket. Av de femti organisasjonene som for 2002 er registrert i Bergen, er likevel så mange som førtitre registrerte med postadresse innen Bergens grenser. DFIRH organiserer ikke alle innvandrerorganisasjoner i Hordaland, men de fleste og ikke minst de fleste større organisasjonene er medlemmer. Også i Hordaland finner man en stor grad av utskiftning av organisasjoner over tid. Oversiktene over hvilke organisasjoner som har mottatt støtte fra fylkeskommunen viser at det i årene 1999 og 2002 var en vekst i antallet tildelinger. Også her var imidlertid veksten i organisasjonene langt mindre enn den reelle utskiftningen av organisasjoner. Av de førtifire tiltakene som mottok støtte i 1999, var det bare 27 som også fikk dette i 2002. Igjen er opptellingen basert på offisielle dokumenter slik at det er mulig at organisasjoner kan ha skiftet navn etc uten at dette er registrert av meg. Når det var femti organisasjoner som mottok driftsstøtte i 2002, var altså nærmere halvparten av dem ikke representert ved tildelingen av midler i 1999.

Når det gjelder tros- og livssynsamfunn, dvs. religiøse sammenslutninger, så er de eksisterende oversikter basert på menigheter som mottar statstilskudd. Det fantes pr 1 januar 2001 71 registrerte og 3 «ikkeregistrerte» islamske trossamfunn i Norge.

Når det gjelder ikke-islamske menigheter, så er det vanskelig å

   . 209

vite hvilke av disse som er (mer eller mindre) dominert av innvandrere eller minoriteter. Mange trossamfunn har en blanding av «norske» og innvandrede medlemmer. Buddhistforbundet hadde til sammen 6 forsamlinger med ca 8000 medlemmer, men etnisk opprinnelse etc på medlemmene er ukjent, selv om det er rimelig å anta at de fleste av disse har minoritetsbakgrunn.

Eventuelle mindre trossamfunn som i større eller mindre grad måtte være organisert etter spesifikke religiøse og/eller andre skillelinjer forsvinner også i samlekategorien «andre» som man vet innholder en rekke små kristne sekter etc.

De fleste innvandrerorganisasjonene framstår som lokalt baserte, kulturorienterte og små. Selv om det fins en del unntak fra dette, så er det likevel en relativt dekkende beskrivelse for flertallet av de eksisterende organisasjonene. Det enkle faktum at det finnes minst like mange organisasjoner som ikke tilfredsstiller formelle krav for driftsstøtte som det finnes organisasjoner som mottar slik støtte, sier oss mye om at det er en stor underskog av organisasjoner som eksisterer, men som har for få medlemmer, for liten aktivitet, eller på andre måter har for lite struktur på sin virksomhet til å innfri de kravene som stilles for å være støtteverdige. Siden disse kravene heller ikke kan sies å være svært strenge, er det tydelig at mange av innvandrerorganisasjonene ikke er institusjonaliserte ennå. Den store utskiftningen av organisasjoner man kan finne både i Oslo og i Hordaland, vitner også både om at innvandrernes interesser ikke har funnet varige institusjonelle former og at gruppen av innvandrere er i endring.

Så lenge det fremdeles kommer til nye grupper som føler at deres interesser ikke er tilstrekkelig representerte, vil også nye organisasjoner dukke opp. Om det dreier seg om personer med en annen landbakgrunn eller om ungdom som ikke føler seg hjemme i de etablerte og ofte hjemlandsorienterte organisasjonene, så vil de søke å etablere organisatoriske uttrykk som passer dem.

210 .   

Foreningenes interne og eksterne forhold De eksisterende foreningers interne forhold er uten tvil det området hvor vi vet klart minst. Innvandrerorganisasjonenes interne forhold er i stor grad ugjennomtrengelige for majoritetsbefolkningen, ikke bare for folk flest, men også for forskere, myndigheter og politikere. Det er flere årsaker til dette. For det første vil et system som opererer med økonomiske tilskudd til organisasjoner av alle slag også oppmuntre til en viss kreativitet når det gjelder hvordan man forholder seg til bevilgende myndigheter. Dette har blitt illustrert av f.eks. de politiske ungdomsorganisasjonenes måte å regne medlemstall på, og av de uoversiktlige medlemslistene en del trossamfunn har innrapportert til myndighetene. Lenge var dette systemet i stor grad også basert på tillit, slik at kontrollen med opplysninger var heller liten. Dette fører til at det kan føles greit for organisasjoner å holde utenforstående på en armlengdes avstand, uavhengig av om man har benyttet tvilsomme metoder i medlemstelling eller oversikt over aktiviteter. Å gi utenforstående innsyn i sine interne forhold kan altså innebære en risiko for at ubehagelige fakta kommer fram. For det andre er disse organisasjonene laget for bestemte grupper, og som en konsekvens av at de for det meste er dannet for smalt definerte grupper, benytter de som regel ikke-norsk språk i sin daglige virksomhet. Dermed oppstår en praktisk barriere, alle etnisk eksklusive organisasjoner utelukker enkelt innsyn for de som ikke behersker språket. For det tredje er det generelt arbeidskrevende å skulle si noe om interne organisasjonsforhold om man skal gå ut over de rent formelle strukturene. I utgangspunktet kreves det jo at formelle demokratiske strukturer er tilstede og at vanlige prosedyrer blir fulgt for at organisasjonene skal være støtteverdige under posten for driftsstøtte til lokale organisasjoner. Dette er likevel ingen garanti for at organisasjonene i praksis framstår som demokratisk styrte.

   . 211

Realitetene i dette er imidlertid lite kjent, og det finnes ikke noe grunnlag for å si verken det ene eller det andre på dette området.

Det man kan være ganske sikker på, er at det finnes en del mindre organisasjoner som i stor grad blir drevet av et fåtall personer. Dette er et kjent fenomen fra de fleste typer organisasjoner og kan ikke si oss noe om graden av demokrati eller den interne organiseringen. De fleste mindre frivillige organisasjoner er avhengige av idealister som legger ned mye arbeid i den daglige virksomheten, at dette gjerne gir dem større innvirkning over beslutninger som skal fattes, blir som regel ansett som en legitim måte å ordne organisasjonen på.

Offentlige instanser forvalter imidlertid også en del midler til ulike tiltak og prosjekter, der kravene til mottagerne ikke er de samme. Under disse ordningene blir til dels store summer bevilget til organisasjoner som ikke er organisert etter den klassiske masseorganisasjonens mal.

Når det gjelder innvandrerorganisasjonenes eksterne forhold, dvs måten de forholder seg til omverdenen på, så varierer denne sterkt, i tråd med at innvandrerorganisasjonene er en svært heterogen masse. De aller fleste innvandrerorganisasjoner fokuserer på aktiviteter rettet mot «sin» gruppe. De har liten interesse av eller evne/ressurser til å drive arbeid rettet mot myndigheter eller byråkrati, utover det minimum somfølger med f.eks mottak av offentlig støtte. Noen av organisasjonene er derimot i langt større grad orientert mot det norske samfunnet generelt, i form av politiske eller byråkratiske myndigheter, media etc. Enkelte mindre organisasjoner har resurspersoner som legger ned mye arbeid i denne type ting, enten det er i form av kulturelt arbeid rettet mot å spre kunnskap til «norske» eller mer aksjonsrettet politisk påvirkning. Det er imidlertid ikke overraskende at det helst er de større organisasjonene som arbeider aktivt mot eksterne aktører. Noen saksorienterte, nasjonale, men små organisasjoner, som OMOD har lykkes i å framstå som en relevant aktør både for myndigheter og ikke minst for media. De største

212 .   

innvandrerorganisasjonene i Oslo arbeider også aktivt i forhold til politikere og myndigheter for øvrig, både på lokalt og nasjonalt nivå.

De aktørene som kanskje framstår som de viktigste når det gjelder å komme med input til myndighetene, er de institusjonaliserte organene for kontakt mellom innvandrere og myndigheter både i form av KIM og lokale innvandrerråd. Dette er jo av de fremste oppgavene disse organene er ment å ha, og selv om det kan stilles spørsmål ved måten disse fungerer på, er det ingen tvil om at deres eksistens skaper en arena for kontakt og dialog.

Foreningsstøtte Generelt er Norge et land med en lang tradisjon for at staten støtter frivillig virksomhet på flere vis, blant annet gjennom direkte økonomiske tilskudd til drift av organisasjoner og/eller prosjekter i regi av disse. Denne formen for offentlig støtte til frivillig virksomhet har lange tradisjoner og kan finnes på de fleste områder for frivillig organisasjonsliv. Det vanlige er at det finnes ordninger som kanaliserer penger både sentralt og lokalt, og at ulike politiske og administrative organer står for fordelingen av støtte etter forskjellige kriterier. Innvandrere og etniske minoriteter er intet unntak i denne sammenhengen. Det finnes i hovedsak tre ordninger på dette området. For det første gir man direkte statsstøtte til noen organisasjoner innen dette feltet over statsbudsjettet. Dette gjelder landsdekkende organisasjoner som driver arbeid rettet mot innvandrere og minoriteter og/eller fungerer som talerør for deres interesser inn mot myndigheter og byråkrati. Disse åtte organisasjonene skiller seg imidlertid på flere punkter fra vanlige frivillige organisasjoner. Nær sagt ingen av dem framstår som medlemsbaserte organisasjoner med en demokratisk oppbygning som gjør at medlemmene styrere organisasjonen. De er snarere organisert som stiftelser eller på

   . 213

en slik måte at medlemskap er skilt fra styring av organisasjonen. Medlemmene er heller ikke målgruppen for arbeidet til organisasjonen, de er snarere «støttemedlemmer» i den forstand at dere hensikt er å vise sympati med organisasjonens målsetninger, ikke å arbeide for egeninteresser. For disse organisasjonene heter det også at «Organisasjonen må som hovedregel representere innvandreres interesser i Norge på tvers av deres nasjonalitet eller etnisitet». 21 Her har man altså eksplisitt presisert at det man ønsker seg er organisasjoner som fokuserer på «innvandrernes» interesser, at det er representasjon for denne gruppen i det korporative systemet som er målsetningen med offentlig støtte. De organisasjonene som får støtte gjennom denne posten, får relativt betydelige midler, i år 2000 ble 9 millioner kroner fordelt mellom ni organisasjoner.

For det andre finnes det en ordning for driftsstøtte til lokale organisasjoner for innvandrere. Denne støtten blir fordelt på fylkesnivå, støtte blir gitt over statsbudsjettet, men administrert av fylkeskommunene. Formelt sett i de ulike fylkestingene (og i Oslo, bystyret), men i realiteten er det langt mer byråkratiske enn politiske kriterier som avgjør fordelingen av støtten, i langt de fleste tilfeller der prosessen har blitt undersøkt, går tilrådingen fra byråkratiet uforandret gjennom de politiske organ. Det er enkelte kriterier som må oppfylles for at en organisasjon skal kunne være støtteverdig. Blant annet må organisasjonen ha mer enn 15 medlemmer 22 og et demokratisk valgt styre. Midlene som fylkene har til fordeling, blir fra statens side fordelt til fylkene ut i fra antallet av innbyggere med såkalt ikke-vestlig bakgrunn. I utgangspunktet har man altså definert innvandrerorganisasjoner med medlemmer fra den vestlige kulturkrets som irrelevante i denne sammenhengen. De er ganske enkelt ikke innvandrere, for øvrig i tråd med den dagligdagse oppfatningen i Norge av hva en innvandrer er. Til sammen ble det for 2002 bevilget 12,3 millioner kroner til denne posten. Den bevilgete summen i forhold til tallet på innvandrere har gått ned de siste

214 .   

årene, fra 72 NOK i 2000 til 61 NOK per innvandrer i 2002. 23 .

Naturlig nok gikk den største delen til Oslo, som mottok ca 4,7 millioner NOK til fordeling på innvandrerorganisasjonene Det står likevel de enkelte fylkene fritt å bestemme om såkalte «vestlige innvandrerorganisasjoner» skal være berettiget til støtte, og om de skal regnes med blant innvandrerorganisasjonene. Diskusjoner om dette har foregått f.eks i forbindelse med dannelsen av lokale fora for kontakt mellom innvandrere og myndigheter, slik man kan finne i Oslo, Hordaland, Troms og noen andre fylker og kommuner. Det vanlige er da å definere vestlige innvandrere som irrelevante for integreringspolitikken, og dermed utelukke dem fra deltagelse i «innvandrerfora».

I Troms fylke har man f.eks i forbindelse med dannelsen av et kontaktutvalg for innvandrere og myndigheter tatt med en passus som sier at «innvandrerrepresentantene skal være fjernkulturelle» (sic). I Oslo, derimot, er også Europa representert i «Rådet for innvandrerorganisasjoner», men likevel fremstår europeiske innvandrere som underrepresenterte i forhold til andel av folketallet.

For de lokale organisasjonene er det altså ingen krav om at de må representere innvandrere som helhet, snarere er det sannsynlig at reglene vil føre til at det finnes et relativt stort antall organisasjoner. Dette vil også gjøre det naturlig å vente at organisasjonene er basert på et smalt grunnlag, at de representerer bestemte etniske, nasjonale, språklige eller religiøse grupper, eller at de definerer målgruppen sin ut i frå en kombinasjon av disse kriteriene. Etter hvert har denne effekten fått som resultat en ikke uvesentlig regelendring når det gjelder støtte til organisasjonene: fra og med 1999 er det nemlig bestemt at «nye nasjonale eller etnisk baserte organisasjoner bare kan få støtte til drift hvis en slik nasjonal/etnisk gruppering ikke er organisert på stedet fra før.»24 FIEs presentasjon av dette fortsetter så «Dette for å hindre en oppsplitting i mange små lokale innvandrerorganisasjoner, og for å signalisere at det i større grad bør satses på mer slagkraftige

   . 215

organisasjoner som representerer innvandreres felles interesser».

Denne endringen er i seg selv et signal om hvilken rolle man ønsker at innvandrerorganisasjonene skal spille og legger i det minste i teorien svært sterke føringer på organisasjonslivet for innvandrere. Dersom man er et «misfornøyd mindretall» i en innvandrerorganisasjon, vil man altså ikke ha samme mulighet til «exit» som tidligere, i det minste ikke dersom man ønsker å kunne motta offentlig støtte. Rent formelt sett kan regelen også tenkes å være vanskelig å håndheve, ettersom det vil stå folk fritt å definere seg på en lett annerledes måte enn det den eksisterende organisasjonen gjør. (For eksempel vil det fort bli noe vanskelig å insistere på at alle kurdere uavhengig av bakgrunn må sameksistere i en organisasjon) For det tredje eksisterer det flere ordninger for støtte til prosjekter og tiltak som har målsettinger om integrerende virksomhet, både på lokalt plan og nasjonalt, gjennom f.eks ulike departementer etc. Disse ordningene er åpne både for innvandrerorganisasjoner og alle andre organisasjoner, og det er de konkrete tiltakene, deres målsettinger og gjennomførbarhet som er grunnlaget for å søke om støtte. På det lokale planet administrerer fylkeskommunene gjerne denne støtten sett i sammenheng med driftsstøtte til lokale innvandrerorganisasjoner (jfr ovenfor). Nasjonalt har forskjellige etater og departementer gjennom ulike typer av prosjektstøtte bidratt med midler til en rekke organisasjoner, både av den klassiske masseorganisasjonstypen, men ikke minst til mer løselige organisasjoner som ikke er medlemsorienterte. Eksempelvis har Ungdom mot Vold mottatt støtte for forebyggende arbeid mot gjengvold, og Human Rights Service har fått støtte til arbeid mot tvangsekteskap. Ingen av disse kan sies å være klassiske organisasjoner, de er snarere moderne kamporganisasjoner som nærmest er organisert som støttegrupper rundt en ledelse.

216 .   

Halvoffentlige organer Mangelen på organisasjoner dannet «nedenfra» som kan representere innvandreres interesser i kraft av å være samlende for innvandrere uavhengig av deres opprinnelse, religion, hudfarge eller etnisitet har ført til at myndighetene på flere måter har forsøkt å stimulere opprettelsen av organer som kan «gi innvandrerne en stemme». På sentralt nivå har man opprettet Kontaktutvalget mellom innvandrere og statlige myndigheter (KIM) som har representasjon fra innvandrere så vel som myndigheter, både i form av politikere og byråkratiske representanter. KIM ble første gang opprettet i 1984 og har fra 1987 av fungert omtrent etter dagens modell. KIM er i dag sammensatt av 16 representanter for innvandrere, 16 representanter for byråkrati og politikere og utvalgets leder, som hittil har vært erfarne politikere. De 16 innvandrerrepresentantene blir utpekt av regjeringen etter konsultative «valg» i regionene de skal representere. Det vil si at man først avholder avstemninger i regionene, deretter kan (og blir) avstemmingsresultatene overstyrt av hensyn til balanse i representasjonen m.o.t. kjønn etc. KIM har i utgangspunktet en dobbelt målsetting, å være en rådgivende instans og hørings for myndighetene på den ene siden, og være et dialogforum og en møteplass for forvalting, partier og organisasjoner på den andre siden. Den første målsettingen peker mot interesseartikulasjon, at utvalget skal «representere» innvandrernes interesser mot myndighetene, den andre mot utveksling av synspunkter. Kontaktutvalgets virksomhet har vært igjennom flere evalueringer, senest Allern, Helgesen og Predelli (2001). Undersøkelsen deres finner at KIM fungerer godt som høringsinstans, selv om dette kan gå på bekostning av andre aspekter ved arbeidet. I forhold til dialogfunksjonen, blir denne til en viss grad oppfylt, men da om man benytter en bred definisjon av «dialog» og antar at kontakt og informasjonsutveksling i seg selv er bevis på dialog.

   . 217

Problemet med KIM er i første rekke at strukturene utvalget opererer med, til dels er selvmotsigende og at de forskjellige målsettingene kan «slå hverandre i hjel». Rollen som høringsinstans stemmer dårlig overens med dagens sammensetning, da forvaltningsrepresentanter formelt sett kan bli sittende og være med på å gi råd til seg selv. Dialogfunksjonen stemmer på den andre siden godt med dagens sammensetning, men blir i praksis gjerne nedprioritert, ettersom det ansees som viktig å være et aktivt høringsorgan.

Fra og med 2003 har man tatt konsekvensen av at utvalgets struktur ikke alltid passer til de formål det skal oppfylle. KIM vil da bli delt i to, ett «innvandrerforum» der medlemmene som representerer innvandrerbefolkningen sitter, og ett kontaktutvalg som i dag, der deltagerne i innvandrerforumet sitter sammen med offentlige representanter som i dag. 25 Man vil ellers viderebringe de fleste trekk ved dagens KIM. På lokalplan har flere kommuner og fylkeskommuner stått bak opprettelsen og/eller stimulert framveksten av organer som skal artikulere innvandrerbefolkningens interesser. Det fins mange ulike måter man kan se for seg denne type organer organiser på, men de fleste eksisterende organer baserer seg på en av to modeller; enten er KIM et mønster for organiseringen, eller så er det et mindre organ, et råd som (nesten) utelukkende består av innvandrerrepresentanter. Begge disse modellene har fordeler på noen felt og noe av motivasjonen for å velge den ene framfor den andre ligger nettopp i hva man ser for seg at et slikt organ skal bidra med. Om hovedvekten ligger på kontaktskaping og informasjonsutveksling mellom innvandrere og myndigheter velger man en kontaktutvalgsmodell. Dersom hovedfokuset derimot er på interesseaggregering og -artikulasjon, er en rådsmodell mer naturlig. Uansett er dette i stor grad et kompensatorisk tiltak som kan sies å forsøke å organisere innvandrerinteressene fra toppen og ned, i stedet for å alternativt vente på at de selv skal danne organisasjoner som representerer

218 .   

det «minste felles multiplum» for innvandrere. I det «norske systemet» er det slik at korporativ representasjon er et essensielt element i interesseaggregering. Når politikere eller byråkrati vil ha respons fra forskjellige grupper på et forslag som angår dem, ser man automatisk etter de relevante organisasjonene; hvem er det som representerer denne gruppen? Dette er ikke særegent for innvandrere på noen måte, ulike myndigheter har en lang tradisjon for kvasikorporative eller deliberative ordninger hvor man oppretter eller sterkt støtter dannelsen av representative organisasjoner, ikke minst for det man anser som «svake grupper».

En undersøkelse av to slike lokale fora (Melve, 2002) gir noe ulike svar på i hvilken grad de bidrar til å oppfylle målsettingene sine. I utgangspunktet ble Innvandrerrådet i Oslo 26 opprettet som et organ som skulle fordele støtten til lokale innvandrerorganisasjoner. Etter hvert har man utviklet virksomheten til flere felter, og endret innvirkningen på støttefordelingen slik at Rådet i dag fastsetter retningslinjer snarere enn å fordele alle konkrete pengesummer. Dette er en utvikling som er ønsket både av Rådet selv og av Oslo kommune, som ønsker at Rådet skal fungere som et organ for å komme med innspill som kan være forankret i innvandrerbefolkningen på alle felter, men spesielt når det gjelder integreringspolitikken. Rådet synes å fungere ganske godt og virke til å gi rådsmedlemmer (og dermed innvandrerorganisasjonene disse representerer) tilgang til beslutningstagere på alle plan i kommunen. Etter en reorganisering av virksomheten fra 2000 av har Rådet bl.a. vært representert i flere kommunale arbeidsgrupper med sikte på å framlegge tiltak for innvandrere og etniske minoriteter. De har også faste møter med kommunale representanter fra både politikk og forvaltning, noe som gir anledning til å ta opp spørsmål med ulike faggrupper. Dette, sammen med følelsen av at byrådspolitikere er genuint opptatt av organet er med å gi medlemmene en positiv grunnholdning til fremtiden, selv om de også påpeker at «det vesentlige ligger ikke i utredningene, men i hva som faktisk kommer til å skje».

   . 219

I Hordaland blir «Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndigheter i Hordaland» evaluert av medlemmene med noe med blandete resultat. 27 KU-Hordaland er sammensatt av 26 medlemmer, halvparten utpekt av «det felles innvandrerråd i Hordaland», den andre halvparten (byråkrater og politikere) av fylkestinget.

Utvalget er i stor grad modellert etter KIM på landsbasis med representasjon fra både innvandrere og myndigheter, et relativt høyt antall medlemmer, et fokus på kontaktskaping og dannelse av en arena for dialog, samtidig som man skal være et høringsorgan for myndighetene. Innvandrerrepresentantene her føler ikke at virksomheten hittil har gitt spesifikke resultater de kan trekke fram, de føler ikke at deres rolle som høringsorgan har blitt tatt på alvor, og de savner konkrete resultater av sin virksomhet. På den andre siden er alle klar over at organet er nytt, og at det trolig vil ta noe tid før strukturene som kan gi det adgang til beslutningstagere etc er institusjonalisert. Derfor understreker de at selve utvalgets eksistens for dem er positiv, og uttrykker en vilje til å ta minoritetsbefolkningen på alvor, selv om de konkrete funksjonsmåtene til utvalget ennå ikke innfrir de forventingene de hadde. 28 Første steg på veien for innvandrerrepresentantene er å få gjennomslag for sine synspunkter i offentlige dokumenter og planer, noe man til en viss grad har oppnådd nå. Å få implementert tiltak av betydning for innvandrere, er derimot en langt større oppgave, ikke bare er penger og andre konkrete ressurser mer kostbare enn ord, de er også knappere goder som man må slåss med flere om.

Disse organene er initierte «ovenfra» dvs. at initiativene til å danne disse har kommet fra den politiske og embetsmessige ledelsen. De organisasjonene som deltar har heller ingen innvendinger mot denne organiseringen, de ser det som en fordel at det etableres organ som gir dem muligheter til å nå fram til de norske elitene med sine synspunkter. Det er imidlertid selvsagt noen problematiske sider ved en slik organisering. Da man reorganiserte innvandrerrådet i Oslo for noen år siden, var man også

220 .   

innom tanken om at kommunen kunne tre ut av sin rolle som tilrettelegger og la organisasjonene selv danne et råd som var fullstendig uavhengig fra kommunen. De organisasjonene som er med i rådet, anser ikke dette som noen god ide, de foretrekker at myndighetene er involvert direkte, og uttrykker til og med at dette er med på å minke konfliktene internt mellom ulike organisasjoner. Ved å etablere slike organer, vil også myndighetene bidra til å skape forventinger og lage en fallhøyde for seg selv.

Utarbeidelse av slike ting som planer for økt rekruttering av personer med innvandrerbakgrunn til offentlige stillinger, skaper forventinger om reelle endringer fra dagens situasjon. Dersom disse ikke blir innfridd, eller innvandrerorganene opplever at deres synspunkt aldri kommer lengre enn til verbalstadiet, får man fort en situasjon der man vil kunne være mer misfornøyd enn man var før dannelsen av slike organer.

Solidaritetsbevegelser etc.

Som i mange andre land, så man også i Norge en framvekst av solidaritetsbevegelser på seksti-tallet. Framveksten av ungdomsopprøret og radikaliseringen av en del grupper i samfunnet hang nøye sammen med engasjement i utenrikspolitiske spørsmål. Dette inkluderte også støtte til forskjellige land, regioner, nasjoner, etniske grupper eller andre grupper som kunne sees i sammenheng med motstand mot «nyimperialismen». Et av de mest pregnante uttrykkene for dette var støttegruppene som ble dannet for (Nord)Vietnam, enten dette skjedde i form av såkalte «Solkom» 29 eller FNL-grupper. At unge mennesker tok parti mot USA og for et lite land i den tredje verden vakte både oppmerksomhet og sterk motstand i samfunnsdebatten. I denne perioden dukket det også opp solidaritetsbevegelser for et rikt utvalg av land og grupper i den tredje verden.

De fleste potensielle solidaritetsbevegelser ble dannet med ut-

   . 221

gangspunkt i en mer eller mindre løselig definert «venstreside», og kunne dermed vanskelig unngå å bli merket av de stadige konfliktene mellom maoister30 og resten av venstresiden, i tillegg til at det til enhver tid fantes en flora av mindre grupperinger med sterke innbyrdes motsetningsforhold.31 Blant annet av slike hensyn fantes det i mange tilfeller konkurrerende solidaritetsbevegelser for samme sak. Sammenhengen mellom den kalde krigen, konflikter og forskjellige solidaritetsbevegelser har påvirket utviklingen på mange felt. Blant annet kan man fremdeles finne et mønster hvor stemmegivning påvirkes av hvilken bakgrunn man har. Dette gjelder særlig de nasjonalitetene som i overveiende grad har kommet som flyktninger.

Mens chilenere flyktet fra et høyreorientert regimet og er svært venstreorienterte, er vietnamesere, som flyktet fra et venstreregime, i langt mindre grad orientert mot venstresiden i Norge.

Da de første flyktningegruppene kom til Norge på 1970 -tallet, hadde disse faktorene også noe betydning for hvordan flyktningene ble oppfattet. Politiske sympatier spilte til en viss grad inn på hvilken velvilje man hadde for flyktninger, slik at venstresiden i en periode var svært skeptisk til flyktninger fra Vietnam.

Mange solidaritetsbevegelser har vært organisert som multietniske foreninger, både personer med bakgrunn fra et bestemt land, eller en region, og de som er motivert kun ut fra interesse eller politisk ståsted har arbeidet sammen. Ofte har dette skjedd gjennom at solidaritetsbevegelsene har vært brede fronter som har sameksistert med andre og snevrere organisasjoner. LatinAmerikagruppene i Norge (LAG) er for eksempel en organisasjon som gir rom for å arbeide med de fleste latinamerikanske forhold, og det er ingen motsetning mellom disse og eksilorganisasjonene fra forskjellige land så lenge man ikke er direkte politisk uenige. Snarere har det vært en arbeidsdeling mellom de ulike organisasjonstypene.

Selv om antallet solidaritetsbevegelser og ikke minst aktiviteten i disse har sunket noe siden glansdagene, finnes det fremde-

222 .   

les en rekke slike. De som har hatt det sterkeste gjennomslaget, er de som har organisert seg med en bred målsetning og dermed maktet å dra ulike grupper med i arbeidet.

Fra 80 -tallet av så man en fremvekst av antirasistiske bevegelser som også kan kalles solidaritetsbevegelser, ikke minst «SOS Rasisme», som ble dannet i 1985 etter mønster av SOS Racisme i Frankrike. Disse bevegelsene hadde en storhetstid på slutten av 80 -tallet, da innvandringen var sterkt politisert og fremme i mediebildet, samtidig som de fremmedfiendtlige organisasjonene vokste. Selv om oppslutningen og ikke minst oppmerksomheten rundt disse bevegelsene har minket, oppgir SOS Rasisme på sine hjemmesider at de fremdeles har rundt 12.000 medlemmer.32

Rasistiske bevegelser I en kort gjennomgang av det jeg ser som de relevante fremmedfiendtlige organisasjonene i Norge, vil jeg variere språkbruken noe, i det jeg inkluderer også organisasjoner som ikke nødvendigvis kan kalles rasistiske. Delvis er dette en dyd av nødvendighet, ettersom rasismebegrepet i Norge gjerne blir sett som å kun stå for den gamle, biologiske rasismen, slik at en forsker tidligere har blitt dømt for bruk av dette begrepet om en innvandringsmotstander. Delvis er det ikke nødvendig å kalle en organisasjon rasistisk for å få fram at den er en relevant innvandringsfiendtlig organisasjon. Det er heller ikke nødvendigvis slik at alle innvandringsmotstandere må være rasistiske eller engang ha et spesielt negativt forhold til innvandrere, det kan bare noen ganger virke som om denne koblingen er vanskelig å unngå. Med andre ord kan det være nyttig å ta utgangspunkt i fremmedfiendtlighet som kriterium for hvilke organisasjoner som er interessante i vår sammenheng. Generelt sett kan organisert motstand mot innvandring plasseres ganske entydig på høyresiden politisk sett;

   . 223

ikke for di det er noe nødvendig over sammenhengen mellom høyreorientering og innvandringsmotstand, men fordi det er slik det har utviklet seg etter hvert som denne saken har etablert seg som en politisk skillelinje.

Norge har i europeisk sammenheng relativt svakt utbygde høyreekstreme organisasjoner. Ikke minst er organisasjoner som bekjenner seg til nasjonalsosialismen og beslektede ideologier små og svake. Dette henger sammen med 2. verdenskrig og den nærmest automatiske refleks mot alt som ligner nazisme som sitter i ryggmargen på de fleste nordmenn. Skinheads eller andre organiserte nazister/nynazister/nasjonalsosialister har alltid hatt store problemer med å få fotfeste utenfor enkelte marginaliserte grupperinger i Norge. For tiden eksisterer det flere små, til dels rivaliserende, til dels samarbeidende, delvis overlappende organisasjoner av denne type. Omtrent alle disse er dårlig organiserte, svakt institusjonaliserte og små. Det har også vært sn sterk tendens til at striden mellom ulike personer om hvem som skal være sjef i miljøet fører til stadige oppsplittinger, avskallinger og reorganiseringer. Likevel skal det ikke underslås at også disse organisasjonene kan spille en rolle i samfunnslivet; ikke minst har en den stadige risikoen for at noen av disse skal ty til vold mot minoriteter eller meningsmotstandere, slik det skjedde f.eks. 1. mai 1979 og en rekke andre hendelser etter dette.

I media er det ofte disse små og fanatiske grupperingene av rasister som får størst oppmerksomhet omkring sin virksomhet.

Ikke bare fremstår de som opplagt rasistiske og primitive, med en retorikk som fremdeles er basert på den gamle biologiske rasismen, de er også innblandet i hendelser som er direkte avskyvekkende, som drapet på Benjamin Hermansen i 2001. Tross i sin mediemessige synlighet og spekulasjoner fra tid til annen om forbindelser med «bakmenn» som sies å sympatisere med saken og bidra med finansiering er det likevel liten tvil om at disse gruppene er marginale, små og ute av stand til å rekruttere utenom spesielle miljøer. Deres signifikans ligger i langt større

224 .   

grad i at de kan utgjøre en trussel mot enkeltpersoner enn i at de skal være i stand til å samle støtte av noen betydning i opinionen. Tradisjonelt har også nynazistiske grupperinger i Norge langt nær vært så aktive i utøvelse av vold og annen kriminalitet som sine meiningsfeller i Tyskland eller Sverige. Som redaktøren i tidsskriftet Monitor, som overvåker høyreekstreme miljøer i Norge, sier i forbindelse med en trussel fra nynazister mot en politiker; «De lager lister og fantaserer om hvem de skal ta stadig vekk.

De er imidlertid så dårlig organisert at de svært sjelden får utrettet noe av det de planlegger» 33 .

Når det gjelder størrelse og potensiell innflytelse, så er det likevel opplagt utenfor de direkte og eksplisitt nazistiske organisasjonene man må lete for å finne dette i Norge. De mest suksessrike rasistiske eller fremmedfiendtlige bevegelsene i Norge tar (i det minste offisielt) avstand fra nazismen som ideologi og forsøker å posisjonere seg som nasjonalister, nasjonale eller lignende. Denne selvbeskrivelsen skal ikke uten videre tas for god fisk, også flere direkte nazistiske organisasjoner har i det siste frenetisk forsøkt å insistere på at de er «nasjonalister» i et forsøk på å oppnå en viss legitimitet i opinionen. Uansett hva man måtte kalle dem, det finnes flere organisasjoner som har kamp mot innvandring (og til dels innvandrere) som sine fremste kampsaker, både i form av politiske partier og forsøksvise folkeorganisasjoner.

Av politiske partier og lister har man gjennom årene hatt en hel flora av høyreekstreme partier som har hatt motstand mot innvandring som sin fremste og til dels eneste kampsak. De fleste av disse har hatt en lokalt begrenset grunnlag for sin virksomhet, og har konsentrert sin virksomhet til noen geografiske områder.

Opp gjennom årene har man sett en rekke lister ved lokalvalg i Norge, de fleste av disse kan sies å være av det mer kuriøse slaget, som f.eks lister med navnet «Hjelp de fremmedkulturelle hjem ellers mister vi landet vårt», og flere andre lister av denne

   . 225

type. (Nasjonaldemokratene, Stopp Innvandringen) Kun sporadisk har disse listene klart å oppnå noen form for representasjon i politiske organer i Norge, de suksessene de har opplevd har vært sterkt begrenset både i tid og rom, dvs man har fått en representant ett sted i en periode, og ikke mer, for eksempel. Fedrelandspartiet var representert en periode i fylkestinget i Hordaland, men fikk ikke noe varig fotfeste.

Ved siste valg fantes det 24 registrerte politiske partier, to av disse (Norsk Folkeparti og Fedrelandspartiet som fikk i underkant av 4000 stemmer til sammen) kan sies å være basert primært på innvandringsmotstand, mens to-tre av de andre må kunne sies å være svært skeptiske til innvandring så vel som innvandrere. Det folkelige grunnlaget for deres virksomhet framstår imidlertid som usedvanlig tynt når man bedømmer dem ut fra hvilken oppslutning de kan vise til i valg, det være seg til Stortinget, fylkesting eller ved kommunevalg.

Per i dag er det ingen av de eksisterende fremmedfiendtlige partiene som ser ut til å være i stand til å skape noen varig base for sin virksomhet; de er dominert av enkeltpersoner, preget av splittelser og omdanninger34 og har så godt som ingen folkelig appell overhodet. I følge deres egen analyse skyldes dette i stor grad at FrP klarer å «lure» folk til å tro at partiet kan representere innvandringsskeptiske strømninger. Spørsmål om FrPs grad av innvandringsmotstand etc vil ikke bli gjennomgått i detalj her, men det er klart at partiet på den politiske arenaen i stor grad har profittert på å framstå som «motstandere» både av innvandring og av innvandreres kulturelle praksiser. At dette i noen grad kan ha minsket grunnlaget for ekstremt innvandringsfiendtlige og rasistiske partier er en mulighet.

Utenom partiene har det også eksistert en rekke organisasjoner av forskjellig slag som har gjort motstand mot innvandring til en kampsak. Kanskje den mest kjente er «Folkeaksjonen mot Innvandring» (FMI) som hadde den herostratisk berømte Arne Myrdal som samlingspunkt. I senere tid har denne nærmest gått

226 .   

i oppløsning, mens andre, som f.eks «Den norske forening» har fått mer av medias søkelys. Også disse organisasjonene har imidlertid de vanlige kjennetegn på høyresiden, de er fragmenterte, svakt institusjonaliserte, preget av persondyrking, har få tilhengere og gjennomgår stadige endringer av navn og framtoning ettersom den ene eller annen gruppering har makten.

Kort oppsummert er altså den rasistiske og/eller fremmedfiendtlige høyresiden i Norge preget av høy ustabilitet m.h.t. organisering, personlige motsetninger mellom wannabe-ledere og liten oppslutning i opinionen. Innvandrerskepsis (eller –motstand) finner snarere sitt uttrykk innenfor det etablerte politiske systemet. Den innvandringsfiendtlige høyresiden framstår i liten grad som en motpol til innvandrerorganisasjoner. Likevel har man den senere tid sett at de islamske religiøse organisasjonene blir symbolet på det fremmede og at disse er gjenstand for og deltagere i offentlig debatt om integreringspolitiske spørsmål..

Organisasjonenes ideologi De strukturelle betingelsene for innvandrerorganisasjoner i det norske samfunnet vil kunne påvirke hvilken type organisasjoner som framstår som store, viktige og relevante for innvandrerne.

Når det gjelder de ideologiske forståelsene som organisasjonene legger til grunn for sitt virke, så er det i utgangspunktet ikke gitt at det ene eller andre alternativ må være det som dominerer. Sett fra de nasjonalstatlige myndigheters ståsted, vil det mest ønskelige være at innvandrerorganisasjoner fokuserer sin virksomhet om integrerende handling blant «sine egne», dvs at organisasjonene medvirker til å i større grad trekke folk med i de nasjonale eksisterende strukturene. Men at dette skal være de respektive organisasjoners fremste målsetting, er langt i fra gitt. Det fins et utall andre tenkbare strategier for hva organisasjonene ser som sine oppgaver. En annen mulighet når det gjelder orientering for

   . 227

arbeidet, vil være at man fokuserer på en transnasjonal tilhørighet som er definert av et eller flere kjennetegn de aktuelle gruppemedlemmene har felles. Hvilke aspekter ved tilhørigheten som blir vektlagt kan da variere. Ulike former for «svarthetstenkning», religion, etnisitet, diasporisk nasjonalitet, osv kan alle være grunnlaget for organisasjonsarbeid. I så tilfelle vil integrerende arbeid i nasjonalstatlig sammenheng kunne være både irrelevant og uviktig. Det går også an at organisasjonene i liten grad opererer med noen av disse alternativene; organisasjoner trenger ikke å være opptatt av den type generelle målsettinger for å fungere i sin daglige virksomhet. Organisasjoner som først og fremst er rettet innover i sitt arbeid, det vil si som organiserer en gruppe for å bidra til opprettholdelsen av en felles identitet, kan se integrasjon som irrelevant for sin virksomhet. En kulturell organisasjon som er opptatt av å bevare hjemlandskulturen, kan ikke sies å være verken transnasjonal eller orientert mot integrasjon i oppholdslandet.

Hvilke tendenser finner man så på dette området i Norge?

Igjen må man si at det eksisterer lite kunnskap om denne problemstillingen; det foreligger ingen autoritative undersøkelser av innvandrerorganisasjoners orientering på dette punktet. Det som finnes av materiale er fremkommet enten som et ledd i undersøkelser av andre typer av problemstillinger eller ved undersøkelser som fokuserer mer på enkeltorganisasjoner. I tillegg har jeg spredte inntrykk av ulike organisasjoner gjennom eget og kollegers arbeid med disse.

Det man vet om disse problemstillingene peker i retning av at man på dette området har klare forskjeller mellom generasjonene. De etablerte innvandrerorganisasjonene er i stor grad etnonasjonale eller –regionale og sterkt orientert mot opprettholdelse av hjemlandets kulturelle tradisjoner, eller politiske og samfunnsmessige spørsmål i opprinnelseslandet. I det meste av deres daglige virksomhet er integrering irrelevant, ettersom det først og fremst er internt rettet arbeid som gjøres. Særlig gjelder

228 .   

dette en del mindre organisasjoner. Om man ser på oversiktene over innvandrerorganisasjoner, finnes det en rekke som i selve navnet sitt har referanser til kultur og opprettholdelse av kulturelle uttrykk. Den integrasjon som finner sted i slike organisasjoner, kan nesten sees som en gunstig bivirkning av aktiviteten snarere enn en strategi. Det største kontrasten til dette er en rekke nyere organisasjoner som mobiliserer på et klart identitetspolitisk grunnlag. De er i stor grad saksorienterte og tverretnisk sammensatte. Eksempler på dette er «African Youth in Norway» eller «Muslimsk studentsamfunn». Disse organisasjonene framstår som først og fremst transnasjonale, de er mer opptatt av kontakten utover landegrensene enn av å bidra til integrasjon i det norske. Samtidig som også disse har sterke kulturelle interesser, så er her et videre spekter å spille på, det er like mye skaping av tradisjoner som opprettholdelse av tradisjoner man driver med Samtidig er nettopp disse blant de organisasjonene som sterkest hevder et krav om å få være norske på sin måte, og at man må kunne være f.eks norsk og muslim samtidig.

I det hele tatt er det de nyere organisasjonene som også står fram som å være mest politiske i klassisk forstand, mest rettet mot politiske myndigheter og mest polemiserende i den offentlige debatten. De innvandrerorganisasjonene som sterkest betoner integrerende arbeid som sine målsettinger, er de landsdekkende organisasjonene. Disse er imidlertid som nevnt for det meste ikke tradisjonelle organisasjoner, men preget av å være stiftelser etc. De har jo også en sterk interesse av å betone sin integrerende virksomhet ettersom det er dette som er selve grunnlaget for den offentlige støtte de mottar.

Det klareste uttrykket for en tanke om integrering i nasjonalstaten finner man likevel trolig i de halvoffentlige organene.

Disse er jo nettopp opprettet for å være integrerende og fungere som mellomledd mellom majoritetssamfunnets politiske organer og innvandrerbefolkningen. Virksomheten deres er da også preget av det, og gjennom sin eksistens bidrar de også til å

   . 229

engasjere representanter som har sin opprinnelige interesse mer rettet mot kulturelle enn politiske spørsmål.

Oppsummering Også organiseringen av innvandrere i Norge er preget av at den moderne innvandringen har en kort historie i Norge. Det er ikke mer enn tretti år siden at det var under 10.000 ikkevestlige innvandrere i landet, mens det i dag er 215.000. Dette betyr også at de organisatoriske uttrykk for gruppene som har kommet til landet, fremdeles er i sterk endring. Innvandrerorganisasjonene er en sammensatt gruppe. De landsdekkende organisasjonene er preget av å være mer organisasjoner for enn av innvandrere.

Noen unntak finnes i OMOD og INLO, men de andre organisasjonene vil ikke kunne kalles innvandrerorganisasjoner i streng forstand. De lokale organisasjonene er i stor grad basert på etnisitet, kultur og/eller religion og organiserer nesten utelukkende smalt definerte grupper. De fleste av disse er dermed små, unntakene er for det meste organisasjoner som holder til i Oslo og som er organisatoriske uttrykk for folkegrupper som er relativt store.

Hovedvekten i arbeidet er internt rettet mot den egne gruppen man organiserer, ofte kulturelt preget, i form av feiring av spesifikke høytidsdager eller lignende. Mange organisasjoner har også et sterkt fokus på politiske og samfunnsmessige forhold i hjemlandet. Disse fakta er ikke spesielt overraskende, heller ikke er det noe det er grunn til å endre på. At f.eks. flyktinger fra et land er mer opptatt av å få til regimeendringer i hjemlandet enn av norsk lokalpolitikk er ingen overraskelse. Det viser seg også at de innvandrergruppene som har vært etablerte i Norge et stund, er de som har de sterkeste organisasjonene, og at framveksten av «andregenerasjonen» som ungdom og unge voksne utover nittitallet har ført til dannelsen av nye typer organisasjoner som artikulerer sine ideer og interesser på nye måter.

230 .   

De religiøse organisasjonene, spesielt da de islamske forsamlingene, står på mange måter sterkere enn de interessebaserte og kulturelle organisasjonene når det gjelder å fremstå som det offentlige uttrykket for innvandreres holdninger. Denne rollen synes å være minst like mye påtvunget dem som selvvalgt. En ting er at en religiøs forsamling internt vil normere sine medlemmers handlinger, noe helt annet er om man skal gå ut offentlig og debattere dem. Dersom islam er den grunnleggende normerende instans i muslimers liv, og imamen er den største autoritet, er det jo legitimt å bringe deres holdninger ut i det offentlige rom, slik at de kan bli diskutert og tatt stilling til. Men i den grad innvandrere også har andre interesser, og det finnes interne grupper som har avvikende standpunkter, så ville det være en fordel om organisasjoner som står for disse synspunktene kunne slippe til i det offentlige rom for å representere innvandrerne.

   . 231

Litteratur Aftenposten 2002 Ekte nordmenn vasker ikke gulv Aftenposten 22.06.2002 Oslo.

Allern, Elin H, Helgesen, Marit og Predelli, Line N 2001 Mellom konf likt og integrasjon evaluering av Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndighetene NIBR-rapport 2001:11: Oslo.

Ansari, Atta og Quereshi, Naushad Ali 1998 Kolleger eller alibier. En studie av politikere med minoritetsbakgrunn HiO Rapport 1998 nr 7 Oslo: Høgskolen i Oslo.

Andersson, Mette «All five fingers are not the same», identity work among ethnic minority youth in an urban Norwegian context Bergen: Sefosrapport 1/2000.

Bjørklund, Tor 1999 Et lokalvalg i perspektiv.

Oslo: Tano/Aschehoug.

Bjørklund, Tor og Kval, Karl-Eirik 2001a Innvandrere og lokalvalget 1999 Institutt for samfunnsforskning, Rapport 2:2001 Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Bjørklund, Tor og Kval, Karl-Eirik 2001b «Innvandrerne og politiske valg: fra objekt til subjekt» i Samfunnsspeilet nr 2/2001 Oslo: Statistisk Sentralbyrå.

Brekke, Jan-Paul 2001 Velkommen og farvel?, midlertidig beskyttelse for f lyktninger i Norge Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Brekke, Jan-Paul 2002 Kosovo-Norge, tur og retur, midlertidig opphold for kosovof lyktninger Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Brochmann, Grete, Borchgrevink, Tordis og Rogstad, Jon 2002 Sand i maskineriet.

Makt og demokrati i det f lerkulturelle Norge Oslo: Gyldendal.

Brox, Ottar 1991 «Jeg er ikke rasist, men...», hvordan får vi våre meninger om innvandrere og innvandring? Oslo: Gyldendal. de Vibe, Astrid, Evensen, Ottar, Øybø, Mattis 1993 Organisasjoner i Norge Oslo: Ad Notam Gyldendal.

Fløgstad, Kjartan Osloprosessen 2001 Oslo: Samlaget.

Gerhardsen, Rune 1991 Snillisme på norsk Oslo: Schibsted.

Hallenstvedt, Abraham 1993 Norske Organisasjoner Oslo: Fabritius.

Heitmann, Jan Henry og Selle, Per 1999 Frivillige organisasjoner : Fornyelse, vekst og utvikling Kristiansand: Høyskoleforlaget.

Jacobsen, Christine M 2002 Tilhørighetens mange former unge muslimer i Oslo Unipax: Oslo.

Leirvik, Oddbjørn 2000 Religionsdialog på norsk Oslo: Pax. Lie, Benedicte 2002 Innvandring og innvandrere 2002 Statistiske Analyser 50 Oslo: Statistisk Sentralbyrå.

Lien, Inger-Lise 1997 Ordet som stempler djevlene, holdninger blant pakistanere og nordmenn Oslo: Aventura.

Melve, Jørgen 2002 Innverknad i lokale avgjerdsprosessar IMER Rapport 30/02: Bergen.

Oslo kommune 1999 Et godt råd Samarbeid mellom innvandrerorganisasjonene og Oslo kommune. Utredning om framtidig organisering av rådet for innvandrerorganisasjonene i Oslo Oslo: Oslo kommune.

Semen, Serdar 1998 Innvandrere og politisk deltagelse i Hordaland Bergen: IMER-rapport nr 16/98 Bergen: IMER Sefos.

Statens Informasjonstjeneste 1993 Organisasjoner i Norge Oslo: Ad Notam Gyldendal.

Statskonsult 2000 Evaluering av tilskudd til landsdekkende innvandrerorganisasjoner Rapport 2000:5 Oslo:Statskonsult.

Stortingsmelding nr 39 1987/88: Om innvandringspolitikken.

Stortingsmelding nr 17 1996/97: Om innvandring og det f lerkulturelle Norge.

Stortingsmelding nr 27 1996/97 Om statens forhold til frivillige organisasjoner.

Vogt, Kari 2000 Islam på norsk : moskeer og islamske organisasjoner i Norge Oslo: Cappelen.

Wikan, Unni 1995 Mot en ny norsk underklasse: innvandrere, kultur og integrasjon Oslo: Gyldendal.

232 .   

Noter 1. Jeg er svært takknemlig for NIBRforskernes velvilje når det gjelder å dele sitt materiale med meg. Dette gjelder først og fremst en oversikt over innvandrerorganisasjoner i alle fylker i Norge. Jeg takker Line Nyhagen Predelli for dette materialet.

2. St.meld 27 1996/97 Om statens forhold til frivillige organisasjoner.

3. Heitmann og Selle 1999.

4. Jfr Statskonsult 2000, s 30.

5. Fremstillingen av innvandrerbefolkningen er basert på Lie 2002, i tillegg finnes det til enhver tid oppdaterte oversikter hos Statistisk Sentralbyrå: http://www.ssb.no/ emner/02/01/10/innvbef/.

6. Se f.eks. Lie 2002 for en kort innføring i begreper, en annen diskusjon av SSBs terminologi og generell begrepsbruk er Bjertnes 2001.

7. Jfr SSBs definisjoner; dette er de i innvandrerbefolkningen som har bakgrunn fra land utenom Vest-europa, Nord-Amerika og Oceania.

8. Dvs hvilket land man selv eller foreldrene kommer fra.

9. UDIs nettsider om asylvedtakstatistikk: http://www.udi.no/default.asp?MenuID= 3218&intStrukturID=11243&PubID=2379.

10. http://odin.dep.no/krd/norsk/ innvandring/asyl/016081- 990045/indexdok000 -b-n-a.html.

11. Referat fra bystyremøte i Oslo 02.02.00, sak 56/00.

12. http://odin.dep.no/krd/norsk/publ/ stmeld/036005- 040001/index-hov008 -b-na.html#8.2.

13. se http://www.ssb.no/emner/07/02/ 10/trosamf/tab-2001-10 -19 - 01.html for en oversikt over medlemstall for tros- og livssynssamfunn 1971-2001. Se også nedenfor for en grundigere oversikt over eksisterende organisasjoner.

14. Leirvik 2000.

15. Vogt 2000, fremstillingen av framveksten av islamske trossamfunn her bygger i hovedsak på Vogt.

16. Statistisk Sentralbyrå, fylkesmannen i Oslo og Akershus og Aftenposten 06.12.02.

17. IRN presenterer seg selv, sine målset-

tinger og arbeidsmetoder på sin hjemmeside: http://www.irn.no/.

18. http://www.flyktning-oginnvandreretaten.oslo.kommune.no/ default.asp?page=/Fagseksjonen/Radet.

19. Jfr Flyktinge- og innvandreretatens nettsider: http://www.flyktning-oginnvandreretaten.oslo.kommune.no/ default.asp?page=/Fagseksjonen/Radet 20. Jfr Flyktinge- og innvandreretatens nettsider og Oslo kommune 1993.

21. http://www.norge.no/emne/ samfunn.asp?id=1001 gir en kort oversikt over regelverket for denne støtteordningen.

En rapport fra Statskonsult evaluerer også hvordan ordningen har virket i praksis. Se Statskonsult 2000.

22. UDI opererer med flere ulike minstetall for medlemmer, gradert etter størrelsen på innvandrerbefolkningen, men presiserer samtidig at disse tallene bare er veiledende og at fylkene fritt kan bestemme egne regler.

23. Her i betydningen «ikkevestlig innvandrer».

24. Jfr retningslinjer for å søke statlig støtte i lokalsamfunn http://www.udi.no/ dokumenter/pdf/integrering/tilskudd/ 73retningslinjer2002.pdf.

25. For en oversikt over endringene, se KIMs nettsiderom dette: http:// www.kim.no/Oppnevning.

26. Egentlig «Rådet for innvandrerorganisasjoner i Oslo», som er organisert med ti medlemmer fra ulike regioner og en leder som har sin bakgrunn som norsk politiker, altså etter en rådsmodell. Medlemmene (bortsett fra leder) blir valgt av et møte der alle innvandrerorganisasjoner som innfrir grunnleggende krav om demokratisk strukter og aktivitet har stemmerett.

27. KU-Hordaland er sammensatt av 26 medlemmer, halvparten utpekt av «det felles innvandrerråd i Hordaland», den andre halvparten (byråkrater og politikere) av fylkestinget. Utvalget er i stor grad modellert etter KIM på landsbasis.

28. Eller som et av medlemmene sa det «jeg hade ikke særlig store forventinger, og

   . 233

de har blitt innfridd».

29. Forkortelse for «Solidaritetskomiteene for Vietnam».

30. Som fant sitt organisatoriske uttrykk i (i kronologisk rekkefølge) SUF, SUF (m-l), AKP (m-l) og RV. 31. For eksempel KUL, AMG, NKP, 32. http://www.sos-rasisme.no/ organisasjon/index.php.

33. Bergensavisen 01.09.02 http:// www.ba.no/62/16/42/7.html.

34. For et interessant eksempel på egenforståelse av denne type fenomener, kan man se fremstillingen av fedrelandspartiets historie på http://www.fedrelandspartiet.no/ html/historie.html.

235

kapitel 5

Mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland Inledning Finland håller på att förändras från ett emigrationsland till ett immigrationsland. Dagligen kan man följa med i media om hur invandrarnas antal har ökat och om följderna för det finländska systemet. Intresset för ekonomisk, social och politisk integration har ökat både bland ämbetsmän och forskare. Integrationen har undersökts en hel del inom arbetssektorn, social- och hälsovårdsektorn och från de senaste åren finns även integrationsstudier inom politiken. Inom den sociokulturella sektorn finns det rätt så få studier som berör invandrarnas integration i Finland. Den s.k. frivilliga sektorn har ofta kommit i skymundan när man diskuterat integrationens roll i invandringspolitiken. Invandrarnas sociala mobilisering kan bättre förstås genom att studera hur invandrarna är organiserade och hur deras sociala nätverk ser ut.

Det är intressant att se hur föreningsverksamhet kan vara mera dominerande bland vissa etniska grupper än bland andra.

Tyvärr förblir beskrivningen av organisationernas utformning och deras lokalisering rätt så ytlig i denna studie på grund av det knappa material som finns till hands. För en utförligare empirisk studie krävs en mer omfattande undersökning som bör innebära deltagande observationer och fördjupade intervjuer av organisationsmedlemmar.

Kartläggningens avsikt är att beskriva tillväxten av mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer från 90 -talet fram till 2001, deras lokalisering i Finland samt en redogörelse för deras stödformer. Det finns inga färdigt tillgängliga förteck-

236 .   

ningar över mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer till hands.

Det bör noteras att termen invandrarorganisation och invandrarförening bör ses som varandras synonymer, m.a.o. är gränsen mellan dessa två mycket diffus. Både i studier och i praktiken används dessa två begrepp parallellt. De kan även jämföras med finska språkets ’järjestö’ (organisation) och ’yhdistys’ (förening).

Uppgifterna om organisationerna är främst insamlade från Patent- och Registerstyrelsen (PRS). Kartläggningen gäller främst de 14 största städerna, de som har fler än 50 000 invånare. Materialet har samlats ihop våren 2002 av fil.mag. Sanna Saksela med hjälp av pol.kand. Lilian Lundström. Materialet samlades in mellan 12/01–4/02. Utöver insamlingen av kontaktuppgifter utfördes tjugofyra telefonintervjuer med företrädare för olika mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i huvudstadsregionen för att få en mer ingående beskrivning om deras verksamhet.

Kapitlen kan delas in i fyra delar. Första delen innefattar en beskrivning av invandringen till Finland och utvecklingen av invandringspolitiken under de senaste decennierna. Den första delens primära syfte är beskriva vad vi menar med begreppet integration i Finland och hur invandringspolitiken har förändrats under de senaste åren. I kapitlets andra del redovisas lokaliseringen av invandrar- och mångkulturella organisationer och deras utveckling och uppkomst i huvudstadsregionen. I den tredje delen behandlas de främsta ekonomiska stödformerna och de solidaritetsorganisationer som bistår med finansiellt eller socialt stöd åt invandrare och flyktningar. I den sista delen behandlas invandrarföreningarnas roll i ett mångkulturellt samhälle och de konsekvenser som integration kan ha både för vårt samhälle och för invandrarna.

      . 237

En beskrivning av invandringen till Finland Finland har traditionellt beskrivits som ett emigrationsland. Det är först i slutet av 80 -talet som invandringsmönstret har förändrats till det motsatta. Vi bör också ta i beaktande Finlands historiska bakgrund vid utformningen av relationerna till kulturella, religiösa och språkliga minoriteter samt deras organisationsverksamhet och – strävanden. Det är svårt att dra en gräns mellan de nya invandrargrupperna och de gamla minoriteterna, t.ex. mellan de s.k. »gamla ryssarna« och ingermanlänningarna och annan invandring från Ryssland. Syftet med detta avsnitt är att ge läsaren en sammanfattning om Finlands invandringshistoria.

Under de senaste hundra åren har över en miljon finländare flyttat till andra länder. Efter kriget fanns det en stark emigrantström till Sverige. Andra emigrationsländer var bl.a. USA, Kanada och Australien. Beroende på tidpunkt och emigrationsland har 20–40 % återvänt (Emigrationen från Finland). Utan emigrationen uppskattar man att Finland idag skulle ha haft 6–7 miljoner invånare (ibid).

1809–1917 då Finland var ett ryskt storfurstendöme höll de finländska myndigheterna gränsen till Ryssland rätt sluten med avseende på inflyttning. Invandringen från Ryssland bestod huvudsakligen av vissa små specialgrupper. Efter 1917 kom några mindre »emigrantryska« grupper. När Kronstad föll till bolsjevikerna inflyttade cirka 20 000 ryska socialister. En speciell folkförflyttning skedde 1944 när praktiskt taget hela den finländska karelska befolkningen på ca 400 000 personer valde att förflyttas till finska sidan av den nya gränsen och därmed tömdes området mellan Viborg och St. Petersburg på finsk befolkning.

Den mest omfattande migrationen har historiskt skett mellan Sverige och Finland. Den har existerat under ett 1000 -tal år (Korkiasaari ja Tarkiainen 2000). Finland var en del av Sverige fram till 1809. Den senaste större emigrationsvågen som inföll mellan

238 .   

Graf 5.1 Migrationen till och från Finland 1945-2000 ������� ������

�����������

���������� ������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

� ����

�

����

����

����

����

����

����

����

����

����

����

����

Source: Statistics Finland; Figure: Jouni Korkiasaari, Institute of Migration 2003.

1950 och 1970 riktade sig också huvudsakligen till Sverige (ca 400 000). På 1960 - och 1970 -talet kännetecknades migrationen i Finland av emigration till Sverige och USA. Många emigrerade utomlands i hopp om arbetsplats och bättre ekonomiska förhållanden.

Statistiskt sett förändrades Finland från ett emigrationsland till ett immigrationsland på 1980 -talet. Då började tydliga tecken synas på högkonjunktur i den finländska ekonomin. Det här medförde en ytterligare återflyttning av finländare som hade åkt till Sverige. Största delen av invandrarna (85 %) bestod av dem, men också många utlänningar flyttade till Finland.

(Korkiasaari 1998). Graf 5.1 visar migrationstendenserna från 1945 till 2000 i Finland. Under recessionen, på 90 -talet minskade både finländarnas emigration och immigration i motsats till antalet utlänningar, vilka ökade rekordmässigt för finländska förhållanden. Utlänningarnas antal i Finland var 21 174 år 1990

      . 239

(Yhteispohjoismainen Tilastokatsaus). Då utgjorde de 0.4% av hela befolkningen. Idag uppgår utlänningarnas antal till 98 577, dvs. de utgör knappt 2% av hela befolkningen. Som vi kan se i graf 5.2 är utomlands födda personer i förhållande till utländska medborgare hela tiden från 1980 till 2000 högre med ca. 30 000– 40 000 personer. Graf 5.2 visar tillväxten av antalet invandrare från 1980 till 2000.

I dagens läge består de flesta invandrarna av utländska medborgare. Det finns flera anledningar till den allt ökande invandringen. Det har att göra bl.a. med den nationella och internationella ekonomiska utvecklingen, den europeiska integrationsprocessen och med olika slags problem i utvecklingsländerna. En annan orsak till den stora ökningen av invandrare var President Koivistos initiativ att ge rätt till ingermanlänningarna att återvända »hem«, (som de på 1600 -talet flyttades från Savolax Graf 5.2 Utländsk befolkning i Finland 1980–2000 ������� �������

����������������

��������������������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

�������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

������

�

��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� ��� � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � � �

Source: Statistics Finland; Figure: Jouni Korkiasaari, Institute of Migration 2002.

�

240 .   

till Ingermanland). Inom några år uppgick deras antal till 17 000 (Korkiasaari & Söderling 1998, 15). Av statistikuppgifterna framgår det inte hur många invandrare från Estland och Ryssland som är ingermanländare, men det rör sig sannolikt om ungefär 25 000 personer. Idag består de största utländska grupperna av ryssar (22 724), ester (11 662) och invandrare/återflyttare från Sverige (7 999 personer) (se tabell 5.1). En annan större utländsk grupp består av flyktingar från Somalien (4 355) och av andra generationens invandrare, som delvis har finländskt medborgarskap.

De språkliga och religiösa minoriteterna i Finland består Tabell 5.1 Utlänningar i Finland Medborgare från

Ryssland Estland Sverige Somalia Jugoslavien 1) Irak Storbritannien Tyskland F.d. Sovjetunionen Iran USA Turkiet Kina Vietnam Bosnien-Hercegovina Thailand Ukraina Övriga Totalt

1990

– – 6 051 44 75 107 1 365 1 568 4 181 336 1 475 310 312 292 – 239 – 9 900 26 255

1995

9 720 8 446 7 014 4 044 2 407 1 341 1 865 1 748 6 163 1 275 1 844 1 335 1 412 2 084 928 763 366 15 811 68 566

1) F.d. Jugoslavien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Källa: Statistikcentralen, 3.5.2002

2000

20 552 10 839 7 887 4 190 3 575 3 102 2 207 2 201 2 447 1 941 2 010 1 784 1 668 1 814 1 627 1 306 961 20 963 91 074

2001

22 724 11 662 7 999 4 355 4 240 3 222 2 352 2 327 2 249 2 166 2 110 1 981 1 929 1 778 1 668 1 540 1 133 23 142 98 577

      . 241

främst idag av ’gamla’ minoriteter av samer, ryssar, judar, romer och tatarer. De första invandrarna till Finland var romer som kom hit redan på 1500 -talet främst från Västeuropa, via Sverige (Grönfors & al. 1997, 149) då romerna flyttades till den östra rikshalvan. Under den autonoma tiden flyttade en del judar och tatarer till Finland. Antalet tatarer uppgår idag till ca 900 och judar finns det ca. 1 350 (Virtual Finland).

Den svenska befolkningen utgör rent juridiskt ingen minoritet även om den sociologiskt sett onekligen är en sådan. Samtidigt existerar finskspråkiga minoriteter på orter med svensk majoritet. Vi bortser här från Åland som i enlighet med internationella avtal är en språkigt svenskt. Det svenska språket blev alltmer dominerande på 1700 -talet och denna dominans kvarstod in på 1900 -talet även efter det att Finland 1809 blev en del av det ryska furstendömet. Finland fick en autonom ställning och bevarade det svenska språket som landets enda officiella språk (vid sidan av ryska i vissa sammanhang) fram till mitten av 1800 -talet då man beslöt att gradvis jämställa finska språket med svenskan en övergångstid på 30 år. Den svenskspråkiga överklassen och de intellektuella delades i två läger: sveccomaner och fennomaner.

En ’språkstrid’ uppstod mellan dem från mitten av 1800 -talet.

Den svenska befolkningens minoritetsställning framkom klart först 1906 då Enkammarlantdagen med allmän rösträtt (både för män och kvinnor) infördes, och efter 1917 då det självständiga Finlands riksdag utarbetade med mer preciserade språklagar.

Idag utgör ca 300 0000 (6 %) av den totala befolkningen av finlandssvenskar.

Denna korta exkurs om språkrelationerna i Finland är viktiga av åtminstone två skäl. För det första förklarar den i viss mån den finska statens förståelse för språkliga krav hos nya invandrargrupper. För det andra kan paralleller dras mellan frågan om mobilisation av invandrarorganisationer och organisationsmobilisation på finskt och svenskt håll i Finland, liksom till mera teoretiska frågeställningar och praktiska arrangemang.

242 .   

Begreppet integration och dagens invandringspolitik i Finland Vad menas med integration av invandrare? Varför talar man om integration i vissa länder och om assimilation eller om mångkulturell anpassning av invandrare i andra länder? Det finns naturligtvis inte något entydigt svar på dessa frågor men en förklaring är att valet av begrepp i de olika länderna har att göra med varje lands egna politiska uppfattningar om lämplig terminologi som bäst beskriver landets förändrade samhällsstruktur.

Ifall det är så enkelt kan man fråga sig varför det finns så många meningsskiljaktigheter bland ämbetsmän, forskare inom området och bland invandrare själva om en gemensam terminologi. Ämbetsmännen stöder sig på de juridiska texterna om integration (eller motsvarande begrepp) medan forskare föredrar att skapa en egen definition som baserar sig på deras egna forskningsfält. Invandrarnas uppfattning om integration bygger främst på deras egna erfarenheter. I det här kapitlet sammanfattas de väsentligaste riktlinjerna som styr migrationspolitiken och vidare beskrivs integrationsbegreppet och dess tillämpning i invandringringsstudier.

Koordineringen av migrationspolitiken i Finland De viktigaste migrationspolitiska samarbetsorganen som tar hand om de administrativa migrationsärendena i Finland är bl.a. ETNO, (Delegationen För Etniska Relationer) och den s.k. »ministerarbetsgruppen«. Till den sistnämndas ansvarsområde hör internationella ärenden, författningsberedning och förvaltningsstyrning. Ministerarbetsgruppen består av utrikesministeriet, inrikes-, arbets-, undervisnings-, social- och hälsovårds-, justitie- och miljöministeriet.

Migrationspolitiken styrs i första hand av inrikes- och arbets-

      . 243

ministerierna. Inrikesministeriet tar hand om utlänningsärenden såsom in- och utresa, medborgarskapsärenden och samordning av EU-ärenden. Utlänningsverket tar hand om uppehålls- och arbetstillståndsärenden, avvisningar och utvisningar, medborgarskapsärenden och utlänningsregistren. Det samarbetar också med gränsmyndigheterna och polisen. Till arbetsministeriets uppgifter hör frågor angående flyktingskap, asylsökande och integration. Hit hör också minoritetsombudsmannens (f.d. utlänningsombudsmannens) byrå. Till minoritetsombudsmannens uppgifter hör säkerställande av de etniska minoriteternas och utlänningarnas ställning och rättigheter och övervakningen av etnisk icke-diskriminering. Arbetskrafts- och näringskraftscentralerna är ansvariga för mottagningscentraler och för utvecklingen av arbetskraftstjänster och sysselsättningsprogram.

Den praktiska integreringen av invandrare sköts av mottagningscentraler. Utrikesministeriet koordinerar det internationella samarbetet, internationella avtal och visumpolitik medan utbildningsstyrelsen som hör till Undervisningsministeriet styr ordnande av invandrarnas utbildning. Social- och hälsovårdsministeriet koordinerar arbetarskyddsärenden och social- och hälsovårdsfrågor. Till justitieministeriets främsta uppgifter hör styrningen av rättskydd och diskrimineringsärenden, medan miljöministeriet tar hand om bostadsfrågor. Ministeriegruppen har ett samarbetsnätverk som består av landskap, län och kommuner. De sistnämnda har det praktiska ansvaret för integrationen av invandrare. (Se även arbetsministeriets hemsidor: www.mol.fi).

Integrationens sociala och politiska dimensioner På senaste tiden har det diskuterats mycket om legal och illegal invandring till EU både på EU:s toppmöte i Sevilla och i Finlands riksdag. Den illegala invandringen anses vara ett hot som måste förhindras med allt hårdare medel. Den osynliga muren mellan

244 .   

tredje världen och Europa – som det redan talades om vid slutet av förra seklet – börjar bli ett synligt fenomen. De gamla kolonialmakterna är överens om att man måste ta till åtgärder som striktare gränsbevakning för att minska antalet illegala invandrare. Det i sin tur kan medföra att invandrare och flyktingar som söker sig till Europa både av humanitära och ekonomiska skäl blir kvar på andra sidan av EU:s ’skyddsmur’. Det här kan leda till spända förhållanden både mellan stater inom och utanför EU. En striktare migrationspolitik kan också förorsaka en ytterligare ökning av illegal invandring där ofta de svagaste och fattigaste såsom barn och kvinnor blir mest utnyttjade.

Det kan vara ändamålsenligt att tänka på invandrarnas integration från ett vidare perspektiv även om den här typen av frågor om invandringspolitik inte direkt berör vårt undersökningssyftet i denna rapport. Sist och slutligen berör de politiska frågorna invandrarens rättigheter och möjligheter att starta ett nytt liv i ett annat land. I undersökningar av invandringsprocesser från sändar- till mottagarland följs allt från planerings-, ankomst- till integrationsfasen. Frågor berörande uppehålls- och arbetstillstånd, skolning m.m. kan beskrivas som en del av integrationsprocessen. Här bör man framhäva vikten av termen ’process’. Enligt Annika Forsander kan ’integration ses som en oändlig rörelse där avsikten är att integrera invandrare från samhällets yttersta sfär till mitten, m.a.o. är det inte frågan om något statiskt eller permanent läge – i själva mittpunkten eller utanför den – utan om en process där (invandrarna) långsamt närmar sig med allt tätare kontakter en allt mera central mittpunkt (Forsander 2001: 39 1). Den här typen av beskrivning är också vanlig bland andra samhällsforskare (jmf. Valtonen 1997, Wahlbeck 1999, Lepola 2000).

I den finska lagen om främjandet av invandrarens integration samt mottagande av asylsökande avses med integration invandrarens individuella utveckling med målet att delta i arbetslivet och samhällslivet och samtidigt bevara sitt språk och sin kultur.

      . 245

I praktiken är användningen av integrationsbegreppet diffusare.

I Finland används begreppet integration och dess finska motsvarighet är ’kotoutuminen’. Det här kunde fritt översättas till att ’bli hemmastadd’. I början av 2003 skall en förnyad version om invandrarnas integrationsplan – ’Maahanmuuttajien kotoutumisohjelma’ ges ut. Den baserar sig på en uppföljning av integrationslagen som trädde i kraft 1.5.1999. Integrationsplanen koncentrerar sig på tre sfärer: den juridiska (invandrarens rätttigheter), den ekonomiska (arbete) och den sociala (utbildning, hälsovård – och bostadsfrågor). Nedan är ett utdrag av den aktuella integrationsplanen och dess syfte.

Enligt lagen har invandraren rätt till en individuell integrationsplan – – – i tre års tid. Under denna tid tryggas invandrarens försörjning med hjälp av ett integrationsstöd. Åtgärderna planeras utgående från individuella förutsättningar och behov. Av invandraren förutsätts aktivitet och ansvar för den egna integrationen. Kommunen, arbetskraftsmyndigheterna och andra myndigheter utarbetar tillsammans ett lokalt program för integrationsfrämjande. – – – Det behövs öppna och nya samarbetsformer mellan kommunen, arbetsförvaltningen, polisen, folkpensionsanstalten samt invandrar- och medborgarorganisationerna för integreringen av invandrarna. – – – Programmet innehåller en plan om mål, åtgärder, resurser och samarbete som gäller invandrarnas integrationsfrämjande.

(Arbetsministeriet, 16.4.2002)

Varje kommun skall göra sin egen integrationsplan som baserar sig på de resurser som kommunen har att erbjuda och på invandrarnas utgångspunkter. Trots att de största städerna har rådgivningsställen och en integrationsplan är integrationsåtgärderna ännu i många fall bristfälliga. Som exempel kan nämnas det ringa antalet språkkurser i finska som kan ses som en grundförutsättning för att invandraren ska komma in i det finländska samhället. Ett annat problem är den stora arbetslösheten som under hela 90 -talet har varit mer än dubbelt högre bland invand-

246 .   

rare än bland finländare 2 . Invandraren hör ofta till dem som sist blir valda till bland arbetssökande, men först blir uppsagda – den s.k. ’last-in, first-out’ principen.

Sociala och kulturella svårigheter har uppstått bland annat p.g.a. språket, utbildningen och bostadsförhållandena. Först på 90 -talet har man börjat inse betydelsen av tvåspråkighet, bl.a. dess betydelse för att komma in i den nya kulturen samtidigt som invandraren kan bevara kontakten med sin ursprungskultur (Stalker 1994: 84). I dag försöker man i de flesta mottagarländerna ordna språkkurser för invandrarna. Barn och unga lär sig det nya språket rätt så snabbt och integreras oftast snabbare än den äldre generationen in i en ny kultur. Trots det stöter många unga ofta på problem när de söker jobb, i form av rasdiskriminering eller arbetslöshet p.g.a. brist på utbildning. Invandrarna konfronteras bl.a. via medierna, egna eller andras erfarenheter med rasism och xenofobi. Man anser att xenofobi allt oftare är kopplad till den ekonomiska recessionen och arbetslösheten.

Enligt Saskia Sassen (1997:22) ’är orsaken till en kris i migrationspolitiken inte bara bunden till själva invandringen utan också till att man är rädd för att förlora sin arbetsplats till någon från tredje världen. Invandraren blir ett objekt för ångest. Här tar ångesten formen av en konkret person’.

En redogörelse för mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland De nordiska länderna hör till världens aktivaste länder i fråga om föreningar. Siisiäinen (2000) påpekar i sin undersökning om finländska organisationer att antagandet om att föreningsväsendet skulle hålla på att dö ut inte stämmer i de nordiska fallen. Det här motiverar han bl.a. med att organisationernas struktur och intresseområde har förändrats med samhällsutvecklingen och nya typer av föreningar kommer till såsom invandrar-, solidari-

      . 247

tets- och hobbyföreningar. Det här skulle vara ett tecken på att de nordiska välfärdssamhället inte skulle gå i den amerikanska livsstilens fotspår som präglas av demokratins ’lågkonjunktur’ så som Putnam beskriver det.

Föreningslagen i Finland från 1919 möjliggjorde grundandet av föreningar med syfte att främja medlemmarnas gemensamma ideologiska intressen. De främsta kännetecknen för organisationer/föreningar är att de består av en koalition mellan två eller flere personer, vars avsikt är att nå gemensamma ideologiska, icke-ekonomiska syften (Siisiäinen 1991: 77). I princip är organisationer oberoende av staten och deras verksamhet baserar sig på frivilligt arbete. För att förstå organisationernas och föreningarnas samhälleliga funktion så är det bättre att tala både om organisationer/föreningar och medborgarrörelser. Typiskt för den finländska föreningsverksamheten har varit att det har aktiverats framförallt av olika slags rörelser. (Se även Alapuro & Stenius 1987.) Gemensamt för många rörelser har varit grundandet av en förening för att stabilisera rörelsens verksamhet (Siisiäinen 1996: 21).

Rent juridiskt så gör registreringen av en organisation den rättsgiltig, m.a.o. dess politiska verksamhet får ett erkännande, dess politiska funktioner tas i beaktande. Till organisationens rättsliga funktion hör bl.a. utvecklingen av medborgarsamhället och civilisationen. Organisationens legala status gör det lättare att skapa debatter om samhällsproblem som berör medborgarna samt att lägga fram av idéer och politiska innovationer. Till dess övriga uppgifter kan räknas att öka samarbetet mellan medborgarna och staten (Ibid: 21–23).

Forskning på området Finland förändrades från ett emigrationsland till ett immigrationsland på 80 -talet och de flesta invandrarna har kommit till Finland först på 90 -talet. Det förklarar också det ringa antalet

248 .   

mångkulturella och invandrarorganisationer. Den här typen av organisationer kan ses som en ny typ i vårt samhälle.

I Finland finns det flera föreningshistoriker och kartläggningar av olika slags föreningsverksamhet, men bara några undersökningar om invandrarorganisationer och om minoritetsgruppernas organisationsverksamhet. I Mika Helanders rapport ’Publications on ethnic relations in Finland 1991–1996’ och i den nyare rapporten ’Publikationer över etniska relationer från 1996–2000’ (under utgivning) visade det sig att det finns organisationsstudier om endast två minoritetsgrupper, av vilka en handlar om finlandssvenskarnas organisationsväsendet och den andra om samernas organisationsverksamhet. Nedan är en kort litteraturöversikt om organisationsstudier och andra närrelaterade studier.

Tyngdpunkten för organisationsstudier ligger vid tiden före Finlands självständighet (1917) av vilka de första gjordes av Voionmaa (1910). Senare har det skrivits om medborgarrörelsernas utveckling bland annat av Risto Alapuro och Henrik Stenius (se Alapuro, Liikanen, Smeds & Stenius 1987). Martti Siisiäinen har gjort en hel del undersökningar om olika slags organisationsverksamhet. Hans tyngdpunkt har varit samhälleliga rörelser samt föreningsväsendet. I framtiden behövs det också en mera systematisk översikt om hur de frivilliga organisationernas och statens relation ser ut liksom studier om individernas deltagande i föreningsverksamhet (Siisiäinen 1989: 18–19). Idag är läget mer eller mindre det samma som i slutet på 80 -talet även om det har gjorts några undersökningar om invandrarföreningar och andra är på kommande. Östen Wahlbeck (1999) har gjort en undersökning om kurder i England och Finland. I sin doktorsavhandling ’Kurdish diasporas: a comparative study of Kurdish refugee communities’ beskriver Wahlbeck kortfattat kurdiska organisationer och deras verksamhet i storstadsregionen. Catharina Lohjander-Visapää gjorde en undersökning om somaliska ungdomars livssituation i Helsingforsregionen 1997 (Se Visapää 1997). I kartläggningen

      . 249

kom det fram att bara ett fåtal av de somaliska ungdomarna var intresserade av föreningsverksamhet. Den enda typen av förening som de intresserade sig för var korgbollsföreningar. Bara två av de trettio intervjuade hade besökt en invandrarförening.

De ansåg föreningsverksamheten främst inriktas på vuxna som kan återkalla och byta erfarenheter från Somalien. Forskaren Tuula Joronen vid Helsingfors Faktacentral gör en utredning över Caisa (Helsingfors stads mångkulturella förenings) verksamhet.

Förutom dessa kartläggningar och undersökningar har arbetsministeriet kommit ut med en förteckning om invandrarorganisationer från 2000.

Som bäst skriver pol. mag. Miika Pyykkönen sin doktorsavhandling om Invandrarorganisationernas verksamhet i Finland, vars empiriska material är insamlat från invandrarorganisationer i Jyväskylä och Tammerfors. Hans syfte är främst att se hurudan diskurs det finns mellan invandrarorganisationer och kommunen. Undersökningen baserar sig främst på deltagande observationer i möten, genomgång av protokoll och av intervjuer. Han har även bistått med information för denna rapport. Fil. mag.

Sanna Sakselas kommande doktorsavhandling handlar om etnisk mobilisering och utformningen av invandrarorganisationer i Helsingfors regionen. Hennes syfte är att undersöka utformningen av etnisk mobilisering bland invandrarorganisationer och redogöra för vilken roll de har i integrationsprocessen. Den metodologiska sidan kommer att basera sig på nätverksanalys.

Intresset för invandrarorganisationer har ökat även bland studerande vid samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteten.

Några magisteravhandlingar är också på kommande.

En kartläggning av mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer Denna kartläggning av invandrarorganisationer/föreningar i Finland baserar sig främst på uppgifter från Patent- och registersty-

250 .   

relsen (PRS 3). Hit hör alla invandrarföreningar som är registrerade i Patent och Registerstyrelsen 1.1.1990–31.12.2001 och en hel del oregistrerade föreningar som vi har fått tag på. Avsikten med kartläggningen är att få en översikt av var mångkulturella och invandrarorganisationerna är lokaliserade, vad de heter och när de är grundade. I det registrerade antalet föreningar ingår också vänskaps-4 och minoritetsföreningar även om dessa i övrigt hamnar utanför vårt fokus. Uppgifterna togs fram från Patent och Registerstyrelsens förteckning med hjälp av en sökmaskin.

Alla organisationer som kunde tänkas ha något slags etniskt, mångkulturellt eller invandrar inriktat syfte är med i förteckningen. Mångkulturella och invandrarorganisationer söktes från huvudstadsregionen och städer med mer än 50 000 invånare5. De totala antalet organisationer blev allt som allt 563.

Antalet organisationer är tyvärr inte heltäckande p.g.a. av tre olika anledningar. För det första framkommer inte om organisationen har avslutat sin verksamhet, men inte har anmält det till Patent och Registerstyrelsen. För det andra kan en del av organisationerna vara ’sovande’, dvs. de existerar, men för tillfället idkar de ingen slags aktiv verksamhet. För det tredje behöver deras namn inte ha någonting med de tänkbara sökorden att göra, dvs. de faller ut från det insamlade materialet. Därutöver finns det en risk för att alla mångkulturella och invandrarorganisationer inte är registrerade i Patent och Registerstyrelsen. Ett antagande är att antalet oregistrerade föreningar är rätt så litet, eftersom det bara är registrerade organisationer som får finansiering för sin verksamhet, bl.a. från undervisningsministeriet.

De insamlade materialet från Patent och Registerstyrelsen och andra informationskällor jämfördes med arbetsministeriets förteckning över invandrarorganisationer. Arbetsministeriet utförde år 2000 en redogörelse om invandrarorganisationer i Finland. Avsikten var att uppdatera arbetsministeriets adresslista över invandrarorganisationer och internationella träffpunkter. Enkäten skickades till ca 300 mångkulturella och

      . 251

invandrarorganisationer och internationella träffpunkter. Hit hörde också vänskapsföreningar. Arbetsministeriet hade samlat sina kontaktuppgifter bl.a. från deras egen gamla förteckning, Patent och Registerstyrelsens förteckning från 1999, vänskapsföreningarnas adressförteckning, Finlands Röda Kors förteckning över träffpunkter och en förteckning från Tavastehus distrikts.

Arbetsministeriet kontaktade allt som allt 272 organisationer av vilka 95 svarade, 39 hade fel adress, 5 hade avslutat sin verksamhet, 131 inga informationsuppgifter, 2 ville inte ha någon post.

Utöver det kontaktade arbetsministeriet 33 träffpunkter av vilka 16 svarade. Arbetsministeriet uppdaterade sina kontaktuppgifter och samlade sina uppgifter i en tabell som ger uppgifter om organisationens namn, hemort, verksamhet som befrämjar integration och önskemål för förbättring och grundandet av en s.k. ’organisationsforum’.

För vår kartläggning har kontaktuppgifterna varit tillgängliga endast för en del organisationer. Anledningen till de bristande kontaktuppgifterna – utöver de ovan nämnda orsakerna – kan ha att göra med att även om organisationen i frågan existerar så har den inte någon egen lokal eller telefon till sitt förfogande.

Mångkulturella centrer, rådgivningsställen för flyktningar och invandrare kontaktades i huvudstadsregionen och de andra elva städerna för att få ytterligare uppgifter om mångkulturella och invandrarorganisationer. Andra viktiga informationskällor för insamlingen av materialet har varit Förbundet för mänskliga rätttigheter (Ihmisoikeusliito). De har grundat ett nätverk ’RASMUS’ 6 som består av olika solidaritets, mångkulturella och invandrarorganisationer. RASMUS är främst ett nätverk vars syfte är att öka kunskapen om mänskliga rättigheter och befrämja samarbetet mellan olika instanser, institutioner och föreningar, m.m. både från statligt och kommunalt håll.

Nedan följer en presentation av fördelningen av de olika mångkulturella organisationerna och invandrarorganisationerna i Finland. Det bör framhävas att det med största sannolikhet

252 .   

i mindre städer och orter också finns organisationer som inte är inkluderade i denna rapport.

De flesta invandrarföreningarna är koncentrerade till huvudstadsområdet och till de största städerna såsom Tammerfors och Åbo. För att få en uppfattning om invandrarföreningarnas existens kontaktades olika organ från de fjorton städerna. De vanligaste vägen att få tag på uppgifter var den s.k. snöbollsmetoden.

Tabell 5.2 En förteckning över etniska organisationer och invandrarorganisationer i 14 städer Etniska organisationer

H

B

Jo

Jy

Ko

Ku

L.

T

U

V

Vi

Albanska Övriga Afrika Romerska Iranska/Irakiska Asiatiska Latinamerikanska* Kurdiska Ryska Islamska/arab.* Somaliska Ingermanl./Balt.

Sammanlagt

5 8 7 4 6 17 13 8 12 34 13 127 13 66 18 46 143 270

– – – – – – – 1 – – 2 3 1 2 – 4 7 10

– – – – – – – 2 1 – 1 4 – 2 – 4 6 10

– – – 2 – – 3 – 1 – 1 7 4

– – – – – – – 2 – 1 2 5 – – 2 1 3 8

– 1 1 1 1 – – 2 1 – 1 8 – 2 1 5 8 16

– – – – – – 1 2 2 – 2 7 3 1 7 8 19 26

1 – 1 3 1 – 1 2 3 2 6 20 11 6 11 20 48 68

– – – – 3 – – 2 3 – 1 – – 2 1 11 14 14

– – – – – – – – 1 1 – 2 1 1 – 5 7 9

– 1 – 1 – 2 – 2 – 3 – 1 – 3 1 6 1 4 – 2 3 8 5 33 – 6 1 5 5 13 3 35 9 59 14 92

Mångkulturella Vänskaps Solidaritets rf. Övriga Sammanlagt Totalt

5 10 19 26

Förkortningar: H Huvudstadsregionen: Helsingfors, Esbo och Vanda B Björneborg T Tammerfors Jo Joensuu U Uleåborg Jy Jyväskylä V Vasa Ko Kotka Vi Villmanstrand Ku Kuopio Å Åbo L Lahtis

Å Totalt

7 10 11 12 14 18 21 28 29 40 40 230 39 88 63 152 342 563

      . 253

Utlänningsbyråer, mångkulturella center, flyktingsmottagnings centrer, avdelningar för städernas kulturverksamhet är några av de organisationer som gav telefonnummer av andra organisationer eller föreningar som de kände till. Olika typer av invandrarorganisationer verkar vara rätt så heterogent fördelade i de olika städerna. Antalet ryska föreningar är delvis snedvriden eftersom de representerar en minoritetsgrupp och består både av nya och gamla ryssar som har hunnit grunda föreningar redan före 90 talet. En översikt över fördelningen av invandrarföreningar i de fjorton städerna finns i tabell 5.2.

Huvudstadsregionen. Enligt Patent och Registerstyrelsen finns det allt som allt 270 organisationer som grundats sedan 1990 i huvudstads regionen. Av dessa är 127 invandrar och/eller minoritetsorganisationer och 143 sådana som samarbetar endera indirekt eller direkt med invandrare. Det var svårt att få tag på organisationernas kontaktuppgifter. Från telefonkatalogen och Internet hittade vi kontaktuppgifter till tjugo invandrarorganisationer.

Av dessa tjugo fall visade sig en del bestå av gamla uppgifter.

Av listan framgår också antalet registrerade organisationer (från 90 -talet) som samarbetar med invandrare och flyktingar. Utöver dem finns det naturligtvis en hel del andra också.

Andra kontaktställen har varit ETNO, minoritetsombudsmannens kansli/Arbetsministeriet, Undervisningsministeriet, Helsingfors stads utlänningsenhet, Caisa (Helsingfors stads mångkulturella centrum), RASMUS-nätverket, andra föreningar så som Maahanmuuttajien Tuki ry – Invandrarnas Stöd rf och namn på deras samarbetspartner, Finlands Röda Kors rf, Suomen Pakolaisapu ry – Finlands Flyktningshjälp rf. En del föreningar gav kontaktuppgifter om andra invandrarföreningar. Den här vägen ökade antalet oregistrerade föreningar med åtta stycken medan de andra föreningarna som olika institutioner/organ nämnde redan var registrerade.

ETNOs 7 sekreterare skickade en förteckning över alla sina medlemmar. Representanter för de olika etniska språkgrupperna

254 .   

kontaktades, bl.a. en representant för de arabisktalande (rekommenderade en hemsida till Suomen Islamilainen Yhdyskunta), en som representerar jugoslaver (kände inte till några föreningar), två som representerar de franskspråkiga och ENAR- European Network against Racism, en som representerar de somalisktalande och en som representerar de kurdisktalande. Arbets – och undervisningsministeriet hade allt som allt 15 namn på mångkulturella och solidariska föreningar som är grundade efter 1.1. 1990 som inte fanns med i Patent och Registerstyrelsens förteckning.

Tabell 5.3 visar en fördelning över de olika föreningarna i huvudstadsregionen efter hand. Den absolut största gruppen utgörs av somaliska invandrarorganisationer. Det kan delvis förklaras med somaliska flyktingarnas relativt långa tid i Finland Tabell 5.3 Organisationernas fördelning i huvudstadsregionen En indelning av etniska organisationer i Helsingforsregionen

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Somaliska Latinamerikanska Ingermanländska/Baltiska Kurdiska Islamska/arabiska Ryska Övriga Afrika Romerska Asiatiska Albanska Iranska/irakiska

Sammanlagt

12 13 14 15 Sammanlagt

Totalt

Mångkulturella Solidaritets rf. Övriga Vänskapsföreningar

Antalet organisationer i Helsingsfors region

34 17 13 13 12 8 8 7 6 5 4 127 13 18 46 66 143 270

      . 255

i jämförelse med de andra invandrar- och flyktningsgrupperna men också med somaliernas klanindelning. Andra invandrarorganisationer består av latinamerikanska, ingermanländska, kurdiska och islamska organisationer. Från tabell 5.3 framgår även mängden registrerade ryska föreningar som är grundade efter 1990, men av de registrerade organisationerna framgår inte hur många av deras medlemmar är s.k. gamla ryssar i Finland och vilka som är invandrare från 1980 framåt.

Organisations- och föreningsstruktur från 1990 till 2001 Förutom det i föregående kapitlet nämnda insamlingssättet gjordes allt som allt 24 telefonintervjuer av 127 invandrarföreningar i huvudstadsregionen med frågeformulär som även förmedlades till projektets svenska partner. Syftet var att få en överblick av deras verksamhet och kontakter. Intervjuerna gjordes per telefon. En del av frågorna lämnades obesvarade. Svaren fungerar mera som en vägledning för en mera omfattande undersökning om invandrarföreningar och om deras verksamhet än som en fullständig beskrivning av dem i huvudstadsområdet. Trots det ringa antalet som kom många intressanta aspekter fram.

Indelningen av föreningarna baserar sig på tabell 5.4. Enligt Patent och Registerstyrelsen borde det finnas fem albanska föreningar som är grundade efter 1995 men vi kunde inte hitta några kontaktuppgifter. Anledningen till det ringa antalet intervjuade föreningar var att en del kontaktuppgifter visade sig vara föråldrade eller att ingen person kunde nås. Det här kan ha att göra med att föreningarna inte har egna samlingslokaler och att deras ordförande inte mera är densamma som tidigare trots att de fortfarande existerar och verkar. Tabell 5.5 kan indelas i två delar. A, B, C syftar till etniskt ursprung och D, E och F syftar till åldersfördelningen. I de flesta föreningarna är alla välkomna oberoende av sin etniska ursprung.

256 .   

Tabell 5.4 En översikt av de intervjuade organisationerna Intervjuade föreningar

I

II III

IV

V

VI

VII

VIII X

XI

Somaliska Somali Social Democrats ry African woman Empowerment/SuomiSomaliseura ry Somaliliitto ry (Somali League) Kanava nuoriso ry FC Somali ry Latinamerikanska Union Latina ry Ingermanländska/Baltiska Inkeri keskus ry

Registrerings år

N

(n)

1998 1986

200 10

1997 1998 1999

1500 200 50-60

100 % (–) 100 % 90 % 90 % 50 %

2000

30

90 %

1995

450

(–)

200 200 70

100 % 100 % 100 %

32 130

50 % 90 %

150 140

90 %2 90 %

20-30

90 %

120 15

90 % 90 %

2001

6

100 %

2000 1997

33 50 180

100 % 100 % 100 %

2001 1998 1996

12 35 25

90 % 50 % 90 %

Kurdiska Kurdistanin Rauhan Puolustajat ry 1999 Kurdistan komitea ry 1991 Ékgirtin ry 1993 Islamska/arabiska Arabilais-suomalaisten perheiden yhdistys 1999 Ibn-Fadlan arabikulttuuri yhdistys ry 1993 Ryska Venäläinen kulttuuri-demokraattinen liitto ry1 1945 SADKO-klubi ry 2000 Övriga Afrika 1993 Helsinki International Sports Club (HISC) (earlier Africa United Football Club) ry oregistrerad Ibo residents oregistrerad National Association of Sierra Leone Turkiska Anatolian Kulttuurikeskus AKK ry Iranska och irakiska Irakin Naisten yhdistys ry Iranilaisten Pakolaisten Federaatio ry Iranin ja Irakin Työllistämisyhdistys ry Mångkulturella Multicultural Tennis Association M .T.A ry Immigrant Labour Association ILA ry Spektri Multicultural ry

N = totala antalet medlemmar både av finländskt och utländskt ursprung. (n) = det procentuella antalet medlemmar av utländskt ursprung.

Siffrorna är ungefärliga och bör således inte tolkas strikt kvantitativt.

Notes 1. Vi har tagit med denna förening eftersom de ordnar projekt för att befrämja de ryska invandrarnas integration till Finland.

2. En del av medlemmarna har fått finländskt medborgarskap

      . 257

Som framkommer av tabell 5.4 så är de flesta medlemmarna utlänningar och finländarnas antal relativt litet. Några intervjuade betonade i intervjuerna behovet av finländarnas aktivitet i invandrarorganisationerna för främjandet av ömsesidiga kulturkontakter. De flesta föreningarna organiserar aktiviteter Tabell 5.5 Verksamhetens inriktning Namn

African Women AKK ry Arabialais-suom. Ékgirtin FC Somali HISC ry Ibn-Falda Ibo residents ILA ry Irakin naisten yh.

Inkeri Keskus Iranilaisten pakol.

Iranin ja Irakin Kanava Nuoriso Kurdistanin rauhan Kurdistan Komitea M.T.A ry National Ass. S. L. SADKO-klubi Somali League Spektri Multicultural Somali Soc. Demo.

Union Latina Venäläinen kult.

A = egna etniska gruppen B = alla etniska grupper C = finländare

A

D

E

X

X

X X X X

X X X X

X X X X X X X X X X

X X X X X X X X X

X

X

B

F X X X X X X X X X X X X X X (X) X X X

D

E

X

X

(X) X

(X) X

X X (X) X X X

X

X X X (X) X

X X X (X) X

X

X

X X X D = barn E = unga F = vuxna

X X X

C

F X X X (X)

X X (X) X X X X X (X) (X) X (X) X X X

D

E

F

X

X

X X X X

X X X X

X X X

X X X

X X X

X X X X X

X X X X X

X

X

X X (X) X X X X

X X X X X X

X X

258 .   

både för barn och unga. Två av de intervjuade föreningarna var inriktade speciellt på dem.

Telefonenkäten indelades i nio grupper: 1. kontaktuppgifter, 2. finansiering, 3. samlingslokaler, 4. inofficiell verksamhet, 5. officiell verksamhet, 6.rådgivning och rasism, 7. kontakter, 8. kommunikation, 9. övrigt. I slutet av kapitel 5 finns en bifogad bilaga över telefonenkäten. Det bör observeras att enkäten är strukturerad främst som en hjälpredskap för intervjuaren. Beskrivningen är en sammanfattning av de nio olika frågegrupperna.

Bas/kontaktuppgifter. De flesta (21) av de intervjuade föreningarna har en ordförande. Två av organisationerna hade ingen ordförande och en gav inget svar på ordförandefrågan. Varje förening har en kommitté som sammanträder ungefär en gång i månaden och ett medlemsregister. Somaliliitto ry (Somali League) har också ett parlament med 45 representanter som sammanträder var tredje månad. Som framkommer av tabell 5.4 så består majoriteten av medlemmarna i föreningarna av invandrare. De flesta av föreningarna är registrerade efter 1995 och medlemsantalet varierar allt mellan 6 och 200 (11 föreningar < 50 medlemmar, 11 föreningar < 200 medlemmar). Undantag är bl.a.

Somaliliittos antal (1500) och Inkerikeskus (Centret för ingermanländare) (450). Det kan förklaras med att somalierna utgör den största gruppen utländska medborgare (4355) 8 näst efter invandrare /återvandrare från våra grannländer. De sistnämnda består främst av ingermanländska återvandrare. I alla föreningar förutom en är kvinnornas deltagande aktivt. Bara några få föreningar har resurser att anställa personal. De flesta medlemmarna jobbar frivilligt i föreningarna. I varje förening talar man sitt eget språk och i de flesta även finska eller engelska.

Finansieringen av föreningsverksamhet är ett stort problem för föreningarna. De vanligaste källorna har varit bl.a. Undervisningsministeriet, Penningautomatföreningen (PAF), städerna och EU. Undervisningsministeriet stöder genom statsbidrag,

      . 259

stipendier och andra understöd sådana projekt som ansluter sig till bl.a. till kultur-, konst-, idrotts- och ungdomsverksamhet.

Undervisningsministeriet är den största av donatorerna, t.ex. år 2000 delade det ut en summa på 750 000 euro för 70 projekt för att minska rasism och främja minoriteternas intressen. Föreningarnas projekt och verksamhet finansieras främst med hjälp av olika donationer från de ovan nämnda instanserna liksom med medlemsavgifter, som varierar mellan 5 och 10 euro. En del av föreningarna har fått bistånd i form av tillstånd att använda kommunens eller stadens lokaler, t.ex. bibliotek. Andra former av bidrag har varit sysselsättningsbidrag eller tillstånd för användning av sportplan. I många fall har föreningarna fått ett nekande svar vid ansökan om finansiellt eller annat materiellt understöd.

Lokaler. I enkäten frågade vi bl.a. om föreningarna har egna lokaler för a) byråarbete och b) andra aktiviteter. Nedan följer en grov indelning på basen av svaren. Med paraplyföreningar syftar jag här på större organisationer så som Caisa, Solid Coop, Den ryska kulturdemokratiska föreningen och Somaliliitto. I deras utrymmen kan mindre föreningar träffas och bedriva sin verksamhet. Helsingfors, Vanda och Esbo stad har lokaler till förfogande för olika slags föreningsverksamhet. Det kom fram att typen av utrymmen varierar med aktivitetsformen. Föreningar kan hyra utrymme från staden (såsom bostadsområdets lokaler) för sina seminarier eller dylik verksamhet. Ibland kan samlingslokaler också hyras ut från en paraplyorganisation. En del intervjuade angav flere träffpunkter p.g.a. de föregående grunden. Det är också anledningen till att det finns ett större antal totala träffpunkter än arbetsbyråer/-lokaler. Det som ytterligare kom fram i tabell 5.6 är att det finns tretton föreningar som inte har några egna lokaler för byråarbete, men för till sina aktiviteter. Här antar jag att byråarbetet görs hemma hos någon av medlemmarna eller/och i aktivitetsutrymmen. I de tre fallen som anger att de inte har någon träffpunkt utgår jag att de träf-

260 .   

Tabell 5.6 Verksamhetens lokalisering Plats

Egen lokal Hos någon Hyres lokal Paraplyförening Sport plan/-lokal Stadens lokaler Övriga lokaler Totalt

Arbetsbyrå

Träffpunkt

2 4 2 3 – – 13 24

2 2 5 8 3 5

3 28

fas i diverse lokaler såsom kaféer, hemma hos någon eller dylikt (se ’övriga lokaler’).

Verksamhetsformer. Kulturella aktiviteter består främst av årliga fester, olika slags konst- och dramaklubbar, musikaktiviteter, sommarläger, konserter, sport och exkursioner. Några föreningar deltar i festivaler och större kulturella evenemang så som ’Möjligheternas Torg’ – en årlig festival som olika solidaritetsföreningar, större organisationer, mångkulturella och invandrarorganisationer kan delta i. En del av föreningarna organiserar filmveckor, dansföreställningar och fotoutställningar som framför allt är inriktade mot finländare och andra som är intresserade av nya kulturer.

Till social verksamhet räknas även ADB-kurs och finska kurser men även modersmålsundervisning. Seminarier om den finländska kulturen och om kulturskillnader men också om rasism, terrorism och integration har ordnats av många föreningar. Somaliliitto ordnar också undervisning om sitt lands historia och kultur för barn. Mest material – böcker, broschyrer, hantverk mm. – har de somaliska föreningarna som African Woman Empowerment föreningen. Den ingermanländska föreningen – Inkerikeskus har en egen tidning och sänder information genom e-post.

Det politiska verksamheten verkar vara mycket liten i de

      . 261

flesta föreningarna. De kurdiska föreningarna deltar i demonstrationer och den iranska föreningen för flyktingar följer aktivt med flyktingpolitiken och läget i Europa. Somali Social Democrats och Somaliliitto följer också aktivt med det politiska läget. De försöker framför allt främja somaliernas rättigheter i Finland och har ordnat ett informationsseminarium för somalier som informerar om hur man kan delta i politiken, bl.a. hur man röstar. (I maj 2002 var det val i Somalien).

Rådgivning. Den vanligaste typen av rådgivning består av frågor om juridik och hälsa, t.ex. arbets- och uppehållstillstånd, visum eller allmänna hälsofrågor. De flesta föreningarna försöker förmedla arbetsplatser. Det kan vara i form av att hjälpa till med att fylla i ett formulär, med att skriva en ansökan eller med att gå med personen i fråga till en arbetsbyrå. Den här typen av rådgivning inriktas även till unga. I övrigt kan de få rådgivning om hälsoproblem (t.ex. könssjukdomar, droger m.fl.) och hjälp med skolproblem.

Rasism. Förutom de kurdiska och somaliska föreningarna har de andra förenings medlemmarna mycket lite erfarenhet av rasism. Kurderna och somalierna har informerat polisen, medier, Röda Korset och Ihmisoikeusliitto ry. (’Förbundet för Mänskliga Rättigheter’) om sammandrabbningar. (Här bör man komma ihåg att bara en bråkdel av de utlänningar som utställs för rasism är medlemmar i någon förening).

Nätverk. Alla utom en, Anatolian Kulttuurikeskus AKK (Kulturcentret för Anatolien), har en eller flere föreningar med vilka de samarbetar. AKK är grundad 2001 och har inte ännu hunnit knyta nya kontakter. De flesta kontakterna består av andra föreningar med liknande intressen eller av paraplyorganisationer.

De somaliska föreningarna har också kontakter med medborgarrörelser såsom Förbundet för mänskliga rättigheter, International Organisation for Migration (IOM), EU-projekt och med föreningar från andra länder. Kurdistanin Rauhan Puolustajat ry (’Fredskämparna för Kurdistan’) deltar i ett nätverksprojekt för

262 .   

att befrämja förhållanden i Kurdistan och en annan förening är i kontakt med den lokala kvinnoföreningen i Irak. De skickar i bland artiklar till varandra.

Kontakterna till myndigheterna består främst av kontakter till

Tabell 5.7 Kontakter till myndigheterna Namn

A

African Women AKK ry Arabialais-suom. Ékgirtin FC Somali HISC ry Ibn-Falda Ibo residents ILA ry Irakin naisten yh.

Inkeri Keskus Iranilaisten pakol.

Iranin ja Irakin Kanava Nuoriso Kurdistanin rauhan Kurdistan Komitea M.T.A ry National Ass. S. L. SADKO-klubi Somali League Spektri Multicult.

Somali Soc. Demo.

Union Latina Venäläinen kult.

A B C D E

= = = = =

B

C

D

E

F

G

X

H

I

X

X

X X X X X

X

X X X

X X

X X

X

X X

X

X

X X X

X

X

X X

X X

X X

X X X

X X X X X X X X

X X

Arbetsministeriet Social- och hälsovårdsministeriet Undervisningsministeriet Justitieministeriet Inrikesministeriet

X F G H I

= = = =

X

X Socialbyråerna Arbetskraftsbyråerna ETNO övriga kontakter

X X X X X X X

      . 263

undervisningsministeriet och arbetsministeriet. Andra viktiga kontakter är utrikesministeriet. Övriga kontakter är bl.a. bibliotek, kommunen, utlänningsverket och utlänningsbyrån.

Antalet kontakter per förening ser ut enligt följande: en förening hade inga kontakter, 6/1, 8/2, 5/3, 1/4 och 2/5. Av de tjugofyra föreningarna finns det bara tre föreningar som har mer än tre kontakter, dvs. Kanava Nuoriso och Inkerikeskus har fem kontakter med myndigheterna och Iranin ja Irakin Työllistämisyhdistys har fyra kontakter. Dessa tre föreningar hör också till de största föreningarna, dvs. med ca 200 medlemmar eller mera. Den enda föreningen som inte hade några kontakter alls med myndigheterna var Ibo Recidense vars verksamhet främst är inriktad på bevarandet av den egna kulturen.

Informationsmedium (se tabell 5.8). Det vanligaste sättet att sprida information till medlemmarna om föreningens verksamhet är via ’djungeltrumman’. Medlemmar förmedlar nyheter vidare både till gamla medlemmar och till invandrare som har nyligen anlänt till Finland. Det här är vanligt framför allt bland de kurdiska, somaliska och iranska/irakiska föreningarna. Ett annat sätt att informera om föreningsverksamheten är att annonsera om aktiviteter på den egna föreningens eller paraplyföreningens annonstavla. Information förmedlas också vid olika evenemang och under fester.

Hittills har beskrivningen baserat sig främst på en jämförelse av olika invandrarföreningars struktur och verksamhetsform.

För att läsaren skulle få en mera omfattande bild av hur föreningsverksamheten fungerar skall två typer av föreningar beskrivas. Den första är en beskrivning av om en huvudsakligen somalisk ungdomsförening och den andra av en ingermanländsk förening. Både är belägna i Helsingfors. Uppgifterna baserar sig delvis på telefonintervjuer och delvis på information från föreningarnas hemsidor.

Kanava ry. är en förening för ungdomar. Den grundades 1995 av fem unga somalier. Föreningen registrerades 1998. Idag har

264 .   

föreningen ca. 200 medlemmar var- av fyra är permanent anställda. Föreningen har också en styrelse som består av sju personer.

De flesta medlemmarna är somaliska invandrarungdomar, och därför det kommunicerar medlemmarna främst på somaliska.

Kanava ry. har fått understöd bl.a. från undervisningsministeriet Tabell 5.8 Informationsmedium Namn

A

= = = =

Broschyrer Hemisda E-post Tidning, tidskrift

C

D

E

F

G

X

African Women AKK ry Arabialais-suom. Ékgirtin FC Somali HISC ry Ibn-Falda Ibo residents ILA ry Irakin naisten yh.

Inkeri Keskus Iranilaisten pakol.

Iranin ja Irakin Kanava Nuoriso Kurdistanin rauhan Kurdistan Komitea M.T.A ry National Ass. S. L. SADKO-klubi Somali League Spektri Multicultural Somali Soc. Demo.

Union Latina Venäläinen kult.

A B C D

B

X X

X X X X X X X X

X

X

X X X X

X

X

X

H

X X X X X X X X

X X

X X X

X X

X

X

X

X X X

X F G H E

= = = =

inforamtion via andra föreningar myndigheterna övrigt Radio

      . 265

och från EU till ett ESR-projekt. Föreningens syfte är att integrera unga människor i det finländska samhället. För att ungdomarna skulle få en så bra start som möjligt försöker Kanava ry. framhäva vikten av sändar- och mottagarlandets kultur. Kanava föreningens verksamhet består främst av olika slags sport- och fritidsaktiviteter, gatuarbete med ungdomar, rådgivning och förmedling av information till ungdomarna. Föreningen har allt som allt 16 frivilliga som hjälper ungdomar att inte falla offer för drogmissbruk eller för aggressivt beteende. Vid rådgivning av invandrarungdomars arbetsmöjligheter samarbetar Kanava ry. bl.a. med arbetsbyråer, invandrarverket och socialarbetare. Andra samarbetsorgan är ungdomsföreningen Alianssi ry., Finlands Röda Kors och Parasta Lapsille ry (’Det bästa för barnen rf.’) och Vantaan Afrikkalaisten ja Arabialaisten Kulttuuriyhdistys ry (’Vanda stads Arabiska och Afrikanska förening’). Föreningen har också kontakter till Somalien där föreningens ordförande var i början av året och kontaktade lokala myndigheter och ungdomsföreningar. Avsikten är att bygga ut ett nätverk mellan olika länder, bl.a. från Belgien, Holland, Tyskland, England och Sverige.

Inkerikeskus grundades 1995. Idag har den över 450 medlemmar och en styrelse med åtta medlemmar. De flesta av medlemmarna är kvinnor och hör till de äldre återflyttarna.

Det finns fem anställda som finansieras med hjälp av bistånd och donationer från undervisningsministeriet och Helsingfors stad. Andra finansieringskällor för deras verksamhetsprojekt är Penningautomatföreningen (PAF) och staten. Från EU har de fått stöd bl.a. för resor, ADB-kurser och till ett gemensamt projekt tillsammans med Stiftelsen för Rehabilitering. Föreningen har egna lokaler centralt belägna i Helsingfors. De är främst avsedda för ADB-kurser, men där finns också utrymme för annan verksamhet såsom läsning av dag- och veckotidningar. Några av rummen används även av andra föreningar. Till Inkerikeskus verksamhet hör olika slags kulturaktiviteter såsom organisering av utställningar, en schackklubb, fester och läger för barn och

266 .   

åldringar. Föreningen ordnar också seminarier där både egna och finländska traditioner framhävs (t.ex. ingermanlänningarnas vinterfest, en föreläsningsserie om finländskt litteratur och ett seminarium om dagens ingermanlänningar). Övrig verksamhet består framförallt av rådgivning angående arbete. I framtiden är det meningen att få en ryskspråkig psykolog som kunde hjälpa medlemmarna med psykologiska problem. Avsikten är också att ordna olika former av terapiverksamhet. Det finns också ett stort behov av psykologisk hjälp för ungdomar. Många ingermanländska ungdomar har råkat ut för skolmobbning eller för andra former av bråk. Inkerikeskus har ett brett nätverk till andra föreningar såsom Inkeri Liitto (’Ingermanländska förbundet’), Caisa, Helsingfors och Esbo stads invandrarprojekts koordinatorer. Föreningen har också kontakter till Sverige, Estland och Ryssland (Petroskoi, Hatsna och Sant Petersburg). De ordnar också resor och kulturverksamhet mellan länderna.

Ekonomiska stödformer I Finland finns inte något enskild biståndssystem som skulle vara speciellt inriktad mot invandrar- och mångkulturella organisationer. Finansiellt understöd kan ansökas både från den offentliga och privata sektorn, av vilken den sistnämnda främst består av privata fonder och donatorer. Det finns inga speciella fonder som skulle vara inriktade speciellt mot invandrare även om det finns några sällskap och fonder som har visat speciellt intresse för minoriteter.

Offentligt stöd. Det offentliga stödet kan indelas i EU-, statligt stöd, kommunal- och länskommunalstöd och bistånd från fonder och stiftelser. Den största bidragsgivaren är undervisningsministeriet, men bistånd för utvecklingsprojekt kan också ansökas från utrikesministeriet. Arbetsministeriet är ansvarig

      . 267

för koordineringen av etniska relationer och för bekämpning av rasism och diskriminering.

Information om de frivilliga organisationernas verksamhet och finansiering ges också från ’European Citizen and Action Service – ECAS’. Den grundades 1993, med syfte att förstärka samarbetet mellan europeiska föreningar, EU:s medlemmar och NGO:s. ECAS inriktar sig främst på finansiell rådgivning åt frivilliga organisationer, frågor berörande politik och utvidgningen av EU. ECAS har kommit ut med en EU-finansieringsguide.

Efter en beskrivning av varje program finns kontaktuppgifter bifogade. Syftet med guideboken är att informera organisationer om de praktiska frågorna 9. ECAS har också kommit ut med den sjätte uppdaterade versionen av EU-finansieringsguiden »Your Way Through the Labyrinth – a guide to European Union Funding for NGOs«. Här ingår framförallt en beskrivning av olika budgetmoment, byggnadsfonder och om olika stiftelser och fonder som finansierar medborgarorganisationsverksamhet. (varainhankinta.net).

Staten stöder verksamhetsformer vid främjandet av minoritetskulturer och för att mottarbeta rasism. Det finns inga direkta stödformer inriktade mot invandrings- och mångkulturella organisationer, men dessa kan ansöka om stöd från undervisningsministeriet för kulturell, social eller annan verksamhet. Statsunderstöd 10 kan beviljas till organisationer som bl.a. bedriver samhällelig debatt om kultur, vetenskap, konst eller religiöst liv och för ungdomsarbete och annan verksamhet bland unga.

Helsingfors stad är den näst största finansiären av projekt efter staten. Staden understöder projekt vars syften är att främja olika slags kulturella aktiviteter. Det är avsett främst för konstnärer, orkestrar och kulturprojekt, men också föreningar som är registrerade i Helsingfors kan ansöka om bidrag.

För att få understöd måste organisationen vara registrerad i Patent och Registerstyrelsen. I ansökan måste framförallt följande uppgifter komma fram: Projektets namn, understödets ända-

268 .   

mål, typ av ansökan (t.ex. utbildning, kultur, sport m.fl.), om det är frågan om allmän understöd (för verksamheten i allmänhet) eller för en viss del av verksamheten. Också en verksamhetsplan och budget bör bifogas i ansökan skall också framgå om andra understöd erhållits och sökts för samma ändamål samt uppgifter om organisationen (såsom antalet medlemmar och styrelsens/ direktionens sammansättning). (Närmare uppgifter finns under www.minedu.fi).

En annan stor bidragsgivare är Penningautomatföreningen (PAF). Flyktings- och invandrarföreningar fick i fjol 3,5 milj. euros understöd. Syftet med bidragen är att förebygga problem, främja integration men också att understöda den psykiatriska avdelningen för flyktingar som har blivit utsatta för tortyr. En del projekt är inriktade att hjälpa bland annat invandrarungdomar.

Solidaritetsorganisationer som samarbetar med invandrare För en väl fungerande föreningsverksamhet är det viktigt att föreningen har kontakter till andra föreningar och instanser som kan stöda den. I Finland är invandrarföreningarnas antal ännu litet och många sociala och kulturella aktiviteter styrs av större organisationer som ofta hör till kommunen eller till ickeoffentliga organisationer. Organisationer kan indelas i de som koncentrerar sig på social och kulturell integration och de som koncentrerar sig på humana problem. Utöver dessa organisationer har kyrkan en viktig uppgift vid integreringen av invandrare och flyktingar. En del föreningar har också kontakt till vänföreningar och till Suomi-seura (Finland-Samfundet). 11

      . 269

Mångkulturella organisationer – och paraplyorganisationer i kommunen Gränsen mellan mångkulturella organisationer och paraplyorganisationer är ofta rätt så diffus. En del paraplyorganisationer fungerar som kontaktpunkter till flera andra föreningar och har rådgivningsställen, ordnar seminarier, kurser och fester medan andra mångkulturella föreningar koncentrerar sig enbart på en viss social/kulturell verksamhet såsom fotboll eller tennis. Gemensamt för båda är främjandet av kulturkontakter över etniska gränser och stärkandet av invandrarnas integration i Finland.

Nedan finns en beskrivning av två paraplyorganisationer med mångkulturell verksamhet. Dessa två finns i huvudstadsregionen.

Hakunilan kansainvälinen yhdistys (’Håkansböles internationella organisation’) registrerades i Vanda 1998. Organisationens avsikt är att minska rasism och förbättra kunskapen om främmande kulturer i storstadsregionen. Organisationen fungerar som en stödförening för invandrare och har grundat en rådgivningsbyrå i Håkansböle 2001. Verksamhetsdirektören ger information till invandrare och samarbetar med staden, staten och andra organisationer angående invandrarfrågor i storstadsregionen. Håkansböles internationella organisation har fått finansiell stöd bl.a. från Penningautomatföreningen (PAF) för upprättandet av rådgivningsbyrå. Rådgivningen är riktad till utlänningar, men även till finnar som är intresserade att få information om främmande kulturer och om organisationens verksamhet. Till verksamhetsbilden hör bl.a. diskussionstillfällen, föredrag, kurser, seminarier, utställningar och exkursioner, samt barn och ungdomsklubbar. Förutom dessa aktiviteter ordnar organisationen, delvis tillsammans med skolor musik-, bildkonst- och litteraturundervisning. Håkansböles internationella organisation deltog år 2002 i ’Urban-projektet’, som möjliggjorde en utveckling av allt flera serviceformer, såsom dejour på olika språk

270 .   

och kvinnors och barns daghemsverksamhet. De viktigaste samarbetspartnerna är: Råbys och Västerkullas internationella organisation i Vanda stad, Finland-Ryssland-föreningens Östra Vandas avdelning, invandrarkoordinator, Daghemmet Pikkuhepo, invandrarnas infopunkt, Vanda polis, arbetsministeriet, Helsingfors kulturcentrum Caisa, Håkanböles distriktchef och undervisningsministeriet.

Caisa är ett internationellt kulturcenter i centrum av Helsingfors. Avsikten är att stöda. Helsingfors utveckling till en mångkulturell stad. Caisa erbjuder möjligheter till växelverkan mellan människor från olika länder och information både om olika kulturer och om det finska samhället. Caisa har utvecklats till ett center med insyn i invandrarfrågor och centret stöder de inflyttades integration i vårt samhälle. Sakkunskapen som finns på Caisa används i olika utbildnings- och utvecklingsprojekt för både barn och vuxna. Information och handledning, samt vidareanvisning till stadens och organisationers tjänster hör till den dagliga verksamheten. Fester för olika nationaliteter, kultur- och diskussionskvällar, konstutställningar och konserter är tillställningar som är öppna för allmänheten. En väsentlig resurs är personalen, som består av personer med bakgrund i olika länder.

Tillsammans med kundkretsen ansvarar personalen för planeringen och samarbetet genom olika nätverk. Nätverkssamarbetet mellan ämbetsverken och föreningarna når sin årliga kulmen på hösten vid Caisas mässa, där alla informerar om sina tjänster.

Idérikedom och växelverkan är Caisas verksamhetsprinciper.

Några exempel på det mångsidiga utbudet: konstutställningar på tre olika ställen, danskurser, olika sporter (såsom capoeira, kung-fu, tai-chi), presentationer av kulturer från Nepal till Sydamerika, musik från etniska rytmer till kammarmusik, språkkurser. Mer information finns under: http://kulttuuri.hel.fi/caisa/ index_fi.html.

      . 271

Solidariska och humanitära verksamhetsformer Integrationen i det finländska samhället styrs rätt så långt från staten och den kommun som tar emot invandrare och flyktingar.

Kommunen och staden har sina egna instanser som samarbetar med invandrare direkt. De viktigaste instanserna är Kommunförbundet, städernas egna invandrarenheter, socialbyråer runt i landet, lokala arbetsbyråer och andra myndigheterna. Utöver dessa spelar organ med en halvofficiell position i samhället en mycket viktig roll. Den här typen av organ är bl.a. Finlands Röda Kors (FRK), Helsingfors Diakonianstalt, de evangelisk- lutherska församlingarna, Flyktingrådgivning rf, Suomen Pakolaisapu – Finlands Flyktinghjälp. Deras gemensamma intressen är att samarbeta med invandrare av främst humanitära skäl.

Finlands Röda Kors arbetar för en smidigare integration, ökad tolerans och mångkulturella värderingar. FRK är med och tar emot kvotflyktingar som anländer till Finland, förenar åtskilda medlemmar i flyktingfamiljer samt upprätthåller flyktingförläggningar i Åbo och Rovaniemi. FRK är också representant i Finland för UNCHR, Förenta nationernas flyktingkommissariat, och i ärenden som gäller invandrarnas rättsskydd.

FRK hjälper kommunerna att ta emot kvotflyktingar. Till dess verksamhet hör också att ge råd och stöd i juridiska och sociala frågor samt ingripa i eventuella missförhållanden. Till organisationens uppgifter hör också återföreningen av familjer. (Se även http://www.redcross.fi) © copyright Finlands Röda Kors 2000.)

Helsingfors Diakonianstalt har brett utbud av social och humanitär hjälp som är inriktad till alla personer som är (eller riskerar att bli) marginaliserade. Helsingfors Diakonianstalt organiserar även utbildning för invandrare. De kan utbilda se bl.a. till socionomer, sjuksköterskor, hälsovårdspersonal eller till ungdomsledare. Helsingfors Diakonianstalt samarbetar med social- och arbetsbyråer och invandrar- och flyktingsföreningar. Invandrarna och flyktingarna kan få både socialt och psykologisk hjälp. Ifall

272 .   

personen i fråga har blivit utsatt för tortyr kan denne få hjälp vid rehabiliteringscentret för tortyrutsatta, Kidutettujen Kuntoutuskeskus.

Pakolaisneuvonta ry, (Flyktingrådgivning rf) främsta avsikt är att hjälpa asylsökande med juridiska frågor. Föreningens personal består av jurister, rådgivare, media sekreterare och övrig personal. Pakolaisneuvonta ry (Föreningen för Flyktingar ry.) finns i Helsingfors, Vasa och Kouvola.

Suomen Pakolaisapu – Finlands Flyktningshjälp skiljer sig från Pakolaisneuvonta genom att dess verksamhet baserar sig på olika former av jämlikhetsstödprojekt, (m.a.o. flyktingar kan få stöd av andra flyktingar som är i samma läge). Till föreningens syften hör att främja integrationen av flyktingsfamiljer och erbjuda jämlikhetsstöd på deras eget modersmål. Utöver det ordnar de utbildning för myndigheterna. Till deras aktiviteter hör att koordinera samarbetet mellan familjer och skolor och hjälpa flyktingsbarn med skolgången. Föreningens arbetsform baserar sig framförallt på stödfamiljer och – personer. Suomen Pakolaisapu får bidrag av Penningautomatföreningen föreningen.

Föreningen är lokaliserad i Helsingfors, Kemi och Tammerfors.

De evangelisk-lutherska församlingarna och biskopsstiften i huvudstadsregionen har redan en längre tid ordnat olika slags multikulturella aktiviteter och rådgivning för invandrare och flyktningar. Det första mottagningscentret grundades redan på 70 -talet i Malm i Helsingfors, även om det inte gick under namnet invandrar- eller flyktningsmottagning. Många präster deltar aktivt i projekt som syftar att främja invandrarnas och flyktingarnas integration. Mångkulturell verksamhet ordnas i form av sommarläger, tekvällar, matlagningstillfällen m.fl. Församlingarna ger också rådgivning i mångkulturella äktenskap. Behovet av äktenskapsrådgivning har ökat i takt med det växande antalet mångkulturella äktenskap. Under de senaste åren har framförallt verksamhet inriktad på rysk-, arabisk- och kinesiskspråkiga ökat (Molina 2002).

      . 273

Antirasistiska organisationernas verksamhetsformer Kapitlets avsikt är att ge läsaren en översikt om av vad pågår inom ’rasism och etnicitets’- diskussionsfronten i Finland i dag.

Antalet anti-rasistiska organisationer i Finland är relativt liten.

Det kan delvis förklaras med att den finländska befolkningen är rätt så homogen och att både de etniska minoriteternas och invandrarnas antal har var varit små ända till början av 1990 - talet, då tillväxten av invandrare ökade i Finland.

Regeringen har kommit ut med ett ’åtgärdsprogram mot etnisk diskriminering och rasism’. Programmets syfte är bl.a. att utveckla åtgärder för att främja goda etniska förhållanden och att hindra etnisk diskriminering och rasism i det finländska samhället. Tyngdpunkten kommer att basera sig främst på åren 2000–2003. Avsikten är att genomföra åtgärder på tre olika nivåer: statlig, kommunal och lokal för att uppnå de resultat som åtgärdsprogrammet syftar till. De främsta samarbetsparterna kommer att bestå av myndigheter, medborgarorganisationer, media och representanter från arbetslivet (Kohti etnistä yhdenvertaisuutta ja monimuotoisuutta 2001: 5). Andra viktiga samarbetspartners är arbetskrafts- och näringscentralen liksom länsstyrelsen och arbetarskyddsdistriktet. Regeringen framhäver i sin rapport att de politiska partiernas ståndpunkt är viktigt vid utvecklandet av mänskliga rättigheter i ett demokratisk samhälle. De finländska partierna i riksdagen undertecknade 16.10.1998 politiska partiernas stiftelseurkund mot rasism. Samma stiftelseurkund undertecknades 20.11.2002 av samtliga politiska partier som inte finns representerades i riksdagen. rådslag Ett samarbete mellan de ovannämnda parterna och invandrarorganisationerna, liksom med religiösa organisationer, anses vara ett viktigt framsteg för att minska etnisk diskriminering och rasism (ibid 6–7). Det finns redan en hel del gemensamma projekt mellan olika solidaritetsorganisationer, kyrkan och kommunen, för att motarbeta etnisk diskriminering och rasism, men allt

274 .   

eftersom antalet invandrare ökar, så ökar också efterfrågan på åtgärder mot rasism. Efterfrågan på rådgivning om skydd, psykologisk hjälp, men också på bra ’lyssnare’ har blivit allt större bland invandrare. Det här framkom bl.a. i intervjuer med olika solidaritetsorganisationers representanter.

En av de främsta anti-rasistiska föreningarna som vi har i Finland är Ihmisoikeusliitto ry., (Föreningen för mänskliga rättigheter) som är grundad år 1980. Föreningen är religiöst och politiskt obunden och dess huvudsyfte är att utveckla och bevaka läget med avseende på mänskliga rättigheter i Finland. Verksamhetens ideologi baserar sig på Förenta Nationernas Deklaration om Mänskliga Rättigheter och på Europarådets konvention.

Till föreningens verksamhet hör bl.a. att informera och ge rådgivning åt medborgare om frågor kring mänskliga rättigheter, ordna seminarier bl.a. om terrorism, invandringspolitik och frågor som rör förnyelsen av invandringslagen. Ihmisoikeusliitto ry. föreläser bl.a. för ämbetsmän och personal från universitetet. Föreningen deltar i internationell verksamhet bl.a. i den verksamhet som bedrivs av Fédération Internationale des Ligues des Droits de l´Homme (FIDH). Föreningen utgör The European Monitoring Centre on Racism and Xenophobias (EUMC) Focal Point i Finland. Ihmisoikeusliitto ry. har även internationella kontakter med bl.a. Förenta Nationerna, Europeiska Unionen och Europeiska rådet. Andra viktiga nationella nätverk har föreningen med olika invandrarorganisationer, med vilka de har olika samarbetsprojekt på gång, bl.a. grundandet av den finska ENAR-organisationen.

Till många solidaritetorganisationers verksamhetsformer hör främjandet av goda etniska förhållanden och att hindra etnisk diskriminering. Många av dessa organisationer har anslutit sig till ett nationellt nätverk, RASMUS, som upprätthåller en gemensam hemsida. Den omfattar ett brett nätverk av kontakter till olika internationella hemsidor om anti-rasistisk verksamhet, lokala medborgarorganisationer, regeringens och kommunens

      . 275

hemsidor, mm. Hemsidornas syfte är att främja mångkulturella aktiviteter och mänskliga rättigheter samt motverka xenofobi.

På hemsidorna finns också en länk till organisationer med starkt nationalistiska syften av vilka en del är direkt rasistiska. Avsikten är att medborgarna kan delta i diskussionen om rasism och etnicitet. I intervjun med projektkoordinatorn från Ihmisoikeusliitto ry. kom det fram att ett alltmer ökande intresse för invandringsfrågor – både i positiv och negativ mening – är ett tecken på att en öppen diskussion behövs om rasism och invandringsfrågor, liksom samarbete och undersökningar av xenofobi och etnisk diskriminering.

Invandrarföreningarnas betydelse i de mångkulturella samhället – några framtids perspektiv Ifall integration ses som ett process där invandraren försöker komma närmare mottagarlandets ’kärna’ kan man fråga sig hur mobiliseringsprocessen ser ut och om invandrarföreningarna fungerar som bryggor mellan sändarlandets och mottagarlandets kulturer? För att förstå helheten borde man studera hur den etniska mobiliseringen ser ut för en viss invandrargrupp och hur den är organiserad. Enligt Siisiäinen (1996) finns det inga undersökningar som skulle kombinera studier om sociala rörelser och registrerade organisationer där man skulle ta i betraktande nationella skillnader på makronivån, som t.ex. regionala och språkliga skillnader, samt den historiska utvecklingen. I framtiden behövs det i invandringsforskning flera studier om hur integrationsprocessen utvecklas mellan makronivå (staten) och mikronivån (invandraren), och vilken roll civilsamhället och organisationerna har i denna process.

Det är oftast när en grupp med en gemensam gruppanda och intressen börjar sträva efter en mera organiserad form av tillhörighet som organisationer eller föreningar skapas. I in-

276 .   

vandrarnas fall kan det vara frågan om sociala/kulturella och politiska intressen, även om de sistnämnda har visat sig vara rätt så svaga ännu i Finland. Det kan delvis förklaras med att invandrarföreningarna ännu är relativt unga och att de inte har hunnit organisera sig. Det har också att göra med brist på ekonomiska och sociala resurser, som att skapa kontakter, skaffa finansiellt understöd och skapa aktiviteter.

De mångkulturella organisationerna och invandrarföreningarna har en viktig social funktion. Invandrare kan träffas i föreningarna och upprätthålla kontakter till sin egen kultur.

I föreningarna kan de tala sitt eget modersmål, utbyta nyheter från hemlandet och ordna fester med musik, drama och mat från den egna kulturen. Samtidigt har föreningarna en viktig integrerande funktion för invandrare. Många föreningar ordnar t.ex.

ADB-, matlagningskurser och undervisning i finska. För barn och unga med invandrarbakgrund finns det många sport och kulturaktiviteter i bl.a. mångkulturella föreningar. Många föreningar ger också rådgivning om invandrarens juridiska rättigheter och plikter och informerar om hälsovård och socialskydd.

En del föreningar hjälper barn och unga med skolproblem och med att söka arbete. De flesta föreningarna försöker hjälpa till med arbetssökandet. Om de inte själva kan informera om direkta arbetsplatser så kontaktar de social- och arbetsbyråer.

Utöver mångkulturella och invandrarföreningar finns det en hel del solidaritets-, vänföreningar och statliga och kommunala instanser som samarbetar med invandrare. De tvåsist nämnda koncentrerar sig främst på utvecklingen och förverkligandet av integrationsprogrammet. Både invandrar- och solidaritetsföreningar kan ses som viktiga stöttepelare för invandrare i integrationsprocessen, bl.a. genom att bevara kontakter till andra invandrare och att, hindra att invandrare minskar risken för att de skulle marginaliseras. För de invandrare som inte har många andra kontakter utöver sina familjer kan deltagandet i föreningsverksamhet utgöra en viktig social resurs i deras liv. Det finns en

      . 277

bra utbud av olika slags aktiviteter inriktade speciellt på invandrarkvinnor, såsom matlagnings-, sy- och språkkurser.

Vi får inte glömma att det med största sannolikhet finns oregistrerade invandrarföreningar vilka består av sociala nätverk. Det här i sin tur kan inverka på hela det sociala nätverkets struktur och organisationsform (bl.a. på könsfördelningen och föreningsaktiviteter). De oregistrerade föreningarnas del ser ut att vara relativt liten men man bör inte heller bortse från att många föreningar inte har något behov av att registrera sig. De anser sig klara tillräckligt bra med sina sociala kontakter. I fall det stämmer kan det förstärka de etniska relationerna som existerar i invandrarnas sociala nätverk. Det här i sin tur kan leda till en desintegration från stort samhället. Det är bättre att tala om desintegration än om marginalisering eftersom man med integration/desintegration syftas på en process, medan marginalisering kan ses mera som en negativ följd av integrationsprocessen. Även det finns tecken på desintegration betyder det inte nödvändigtvis att invandrarföreningen kommer att marginaliseras i framtiden. För en lyckad interaktion mellan invandrarföreningar och det övriga samhället behövs ett ömsesidigt samspel från båda hållen.

Oberoende om det är frågan om registrerade eller oregistrerade föreningar så borde man också ta i beaktande hur de yttre faktorerna såsom media, myndigheterna, invandrarpolitiken och förhållandena i invandrarnas egna hemländer styr deras verksamhet i mottagarlandet. Intresset borde inriktas framförallt på de transnationella kontakterna som tar plats mellan invandrarföreningar och andra etniska föreningar endera i deras hemland eller i andra länder. Som ett gott exempel kan de kurdiska invandrarnas organisering nämnas. De har grundat flera organisationer i Finland och har skapat kontakter både till andra nordiska länder och till Kurdistan. I framtiden vore det intressant att se om det är frågan om ett integrerande syfte eller om det rent av är en början av politisk verksamhet utanför Finland.

278 .   

En annan aspekt som kom fram i kartläggningen av invandrarföreningar i huvudstadsområdet är att det inte finns några estniska föreningar. Den geografiska närheten kanske förklarar det ringa behovet av att grunda en förening t.ex. bland ester och svenskar, men om man inte kan resa p.g.a. ekonomiska skäl kan det redan vara en anledning att grunda en förening för att skapa ’gemenskapskänsla’.

För att komma tillbaka till utgångspunkten så kan det konstateras att Finland är ett relativt ungt invandrarland. Som statistiken visar så ökar tillväxten av invandrare i Finland liksom antalet invandrarföreningar. Eftersom studierna inom området ännu är rätt få så finns det en hel del obesvarade frågor, t.ex. varför invandrare från vissa etniska grupper är mera engagerade i föreningsverksamhet än andra, vilken roll föreningsmedlemmarna har i sin egen etniska grupp, om invandrarföreningar bland sina egna etniska medlemmar ses som en viktig eller oviktig länk i integrationen i mottagarlandet, samt vilken roll grundandet av invandrarföreningar spelar för den etniska gruppen? Det kunde också vara skäl att undersöka vänskapsföreningarnas roll i integrationsprocessen med tanke på transnationella kontakter till invandrarnas hemländer. För tillfället består de flesta vänskapsföreningarna av medlemmar av finländskt ursprung.

Litteratur Alapuro, Risto & Stenius, Henrik (1987): Kansanliikkeet loivat kansankunnan.

I Kansa Liikkeessä . (ed. Risto Alapuro).

Vasa. Kirjayhtymä.

Alapuro, Risto, Ilkka, Liikanen, Kerstin, Smeds, Henrik, Stenius (1987): Kansa Liikkeessä . Vasa. Kirjayhtymä.

Emigrationen från Finland – en kort översikt. http://www.genealogia.fi/emi/ indexr.htm Forsander, Annika (2001): Etnisten ryhmien kohtaaminen. I Monietnisyys yhteiskunta

ja työ. (Red. Forsander, Annika, Ekholm Elina, Hautaniemi, Petri & al.). Helsinki.

Yliopistopaino.

Grönfors, Martti Kari, Virolainen Tuula Åkerlund & Paavo Lounela (1997): Suomen Romaaniväestö: unohdettu kulttuuriryhmä. I Suomen Kulttuurivähemmistöt, No 72. Helsinki. (s. 149 –182). Suomen Unesco Toimikunnan julkaisuja.

Korkiasaari Jouni (1998): Maastamuuttomaasta maahanmuuttomaaksi? Migra-

      . 279

tionsinstitutet: http://www.utu.fi/erill/ instmigr/swe/r_instit.htm Korkiasaari Jouni, & Söderling Ismo (1998): Finland: From a Country of Emigration into a Country of Immigration. I: A Changing Pattern of Migration in Finland and Its Surroundings (red. Ismo, Söderling), Väestöntutkimuslaitos, Helsinki (s. 7–28).

Väestöliitto, D 32.

Korkiasaari, Jouni & Tarkiainen Kari (2000): Suomalaiset Ruotsissa. Suomalaisen Siirtolaisuuden Historia 3. Siirtolaisuusinstituutti, Turku.

Kohti etnistä yhdenvertaisuutta ja monimuotoisuutta. 2001. Hallituksen Etnisen syrjinnän rasismin vastainen toimintaohjelma.

Hyväksytty valtioneuvoston yleisistunnossa 22.3.2001. Helsinki.Työhallinon julkaisu 284.

Lepola, Outi (2000): Ulkomaalaisesta Suomenmaalaiseksi. Monikulttuurisuus, kansalaisuus ja suomalisuus 1990-luvun maahanmuuttopoliittisessa keskustelussa.

Helsinki. Hakapaino Oy. Sassen, Saskia (1997): i en intervju i Berliner Zeitung: 13. april.s.22.

Siisiäinen, Martti (2000): Järjestöllinen Pääoma Suomessa. I Sosiaalinen Pääoma ja Luottamus (red. Kaj Ilmonen). Jyväskylä.

Paino Kopijyvä Oy. Siisiäinen, Martti (1991): National and International in the Development of Volountaru Assoications in Finland. Jyväskylän Yliopiston sosiologian laitoksen julkaisuja, 51.

Siisiäinen, Martti (1996): Mihin Yhdistyksiä Tarvitaan? I Yhdistys 2000. (Red. Virve Riikkonen & Martti Siisiäinen). Helsingfors. Capella Finland Oy.

Muntlig källa Intervju med pastor Orlando Molina (invandrararbetssekreterare) från Helsingfors biskopsstift, 7. mars 2002.

Siisiäinen, Martti (1989). For studies on voluntary organizations in Finland. Jyväskylä.

Jyväskylän yliopiston monistuskeskus.

Stalker, Peter (1994): The Work of Strangers.

A Survey of International Labour Migration.

Geneve. ILO Publications.

Stenius, Henrik (1987): Frivilligt Jämlikt Samfällt. Föreningsväsendets utveckling.

I Finland fram till 1900-taletsa början med speciell hänsyn till massorganisationsprincipens genombrott. Ekenäs. Ekenäs. Trycker Ab. Yhteispohjoismainen tilastokatsaus, mars (2001): Ulkomaalaiset Pohjoismaissa. I: http://www.uvi.fi/ajankoht.html, PDFformat.

Valtonen, Kathleen (1997): The societal Participation of refugees and immigrants: case studies in Finland, Canada and Trinidad. Åbo. Migrationsinstitutet.

Virtual Finland, Suomen juutalaiset (1999): http://virtual.finland.fi/finfo/english/ minorit6.html Visapää, Catharina (1997): Somaliska ungdomars livssituation i Helsingforsregionen. En intervjuundersökning med 30 somaliska ungdomar. SSKH meddelande 49. Helsingfors. Universitetstryckeriet.

Voionmaa, Väinö (1910): Seurat ja Yhdistykset. I Yhteiskunnallinen käsikirja.

Helsingfors.

Wahlbeck, Östen (1999): Kurdish Diasporas: a comparative study of Kurdish refugee. London New York. Macmillan: St. Martin’s Press.

VNS 5/2002 vp. Valtioneuvoston Selonteko Kotouttamislain Toimeenpanosta., (http: //www.mol.fi)

280 .   

Övriga källor Arbetsmisterietshemsidor: http: www.mol.fi ETNO http://www.mol.fi/etno/ esiteruotsiksi.pdf Föreningsnätet. 2000. Patent- och registerstyrelsen. http://www.prh.fi/yh/ yhdnetru.html

Maahanmuuttajat (invandrare): http: //www.monika.st/muuttajat.html Migrationsinstitutet: http://www.utu.fi/ erill/instmigr/swe/r_instit.htm

Fotnoter 1. Fri översättning från: Useimmat määrittelijät ovat halunneet korostaa integraation prosessiluonnetta: integraatio nähdään jatkuvana liikkeenä kohti yhteiskunnan keskiötä. Kyseessä ei siis ole tila — keskiössä tai sen ulkopuolella — vaan prosessi, jossa yhä tiiviimmin sitein lähestytään keskiötä..

2. År 2000 var 12% av den totala arbetskraften arbetslösa, medan antalet arbetslösa uppgick till 24% bland utomlands födda. (www.mol.fi).

3. Patent och registerstyrelsen har ett s.k.

Föreningsnät, som är en tjänst på Patent och registerstyrelsens hemsidor på Internet Tjänsten är avgiftsfri. Den omfattar grunduppgifter om alla föreningar som har antecknats i föreningsregistret i Finland, så som deras registreringsnummer, föreningens hemort, första och senaste registreringsdatum (som har antecknats fr.o.m. den 28 december 1998). Registret omfattar inte uppgifter om anhängiga anmälningar eller upplösta föreningar. (Patent- och registerstyrelsen 2000).

4. Vänskapsföreningarnas ideologi baserar sig på två föreningars främjandet av ömsesidiga kulturkontakter mellan två länder.

Idag finns det allt som allt 100 vänskapsföreningar av vilka de flesta hör till Vänskapssamfundet. Till samfundets uppgifter hör att främja samarbetet mellan myndigheterna och vänskapsföreningarna. De har bl.a. ordnat gemensamma sammanträden för sina medlemsföreningar för att göra utlandsföreningarnas verksamhet känd.

5. Huvudstadsregionen: Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda. De elva andra städerna: Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Lahtis, Kuopio, Jyväskylä, Björneborg, Villmanstrand, Vasa, Kotka och Joensuu.

6. En förteckning över RASMUS medlemmar finns på finska i http://www.ihmisoikeusliitto.fi/ rasmushakemisto.htm.

7. Delegationen för etniska relationer (ETNO), tidigare Delegationen för flyktingoch migrationsärenden PAKSI, är ett rådgivande organ på bred bas som finns i anslutning till arbetsministeriet med uppgift att sköta flykting- och migrationsfrågor, samt frågor som gäller rasism och etniska relationer. (Arbetsministeriet 1999) 8 Källa: Statistikcentralen, Utländska medborgare i Finland, 15.7.2002 9. Guiden kan beställas per e-mail: eurooppa-tiedotus@eurooppa-tiedotus.fi.

Den kan också laddas i pdf-format.

10. Ett utdrag från undervisningsministeriets hemsida angående statsunderstödslagen: ’En allmän lag om statsunderstöd trädde i kraft den 1 september 2001. Lagen tillämpas på de grunderna som skall gälla för att statsunderstöd skall beviljas, på själva beviljandet, på utbetalningen, användningen, tillsynen över användningen och återkrav samt förfaranden i samband med dessa processer. Lagen gäller i synnerhet sådana statsunderstöd som beviljas enligt prövning. Dylika är bl.a. de understöd och stipendier som undervisningsminis-

      . 281

teriet beviljar för främjande av forskning, konst och kultur, idrott samt ungdomsarbete.

Lagen gäller finansiering som har karaktären av stöd och som beviljas av statliga budgetmedel eller av medel i extrabudgetära statliga fonder. Lagen är sekundär och tillämpas inte om det i en annan lag om statsunderstöd eller annan lag bestäms annorlunda. Statsunderstödslagen tillämpas sekundärt även på stöd som beviljas av EU-medel. Lagen inverkar inte på tillämpningen av speciallagstiftningen om EU:s olika finansieringsformer.

Statsunderstödslagen (688/2001) är tillgänglig i FINLEX, statensförfattningsdatabank.’

11. Finland-Samfundet är en intresse- och serviceorganisation för finländare som bor i utlandet, är på väg dit eller återvänder därifrån. Finland-Samfundet förmedlar varje år betydande understöd till utlandsfinländska organisationer och medier. Finland-Samfundet som bildades 1927 har ett omfattande kontaktnät över hela världen.

283

kapitel 6

Indvandrerorganisationer og integrationsprocesser i Norden Indledning Ved læsningen af de fire foregående kapitler om indvandrerorganisationer i hvert af de nordiske lande Sverige, Danmark, Norge og Finland, er der umiddelbart et aspekt som træder særligt tydeligt frem, nemlig den manglende forskning i indvandrerorganisationernes betydning for immigranternes integration i indvandrerlandene. Det kan på den ene side ikke undre, eftersom indvandrerorganisationer er et forholdsvist nyt samfundsfænomen, som først for alvor er blevet synlig i offentligheden fra begyndelsen af 1980’erne. På den anden side eksisterer der en lang og vidtforgrenet tradition blandt fagfolk og lægfolk i de nordiske lande for at kæde organisationsdannelsen sammen med integrationen af underprivilegerede befolkningsgrupper, opbygningen af et civilsamfund og udviklingen af demokratiske institutioner og værdier.

Inden for rammerne af en demokratidiskussion tales der om medborgerskab, når personer og grupper kan dele et fælles politisk og socialt rum. Det forudsætter imidlertid, at minoriteterne – i dette tilfælde indvandrere og flygtninge – får adgang til og mulighed for at påvirke autoritative politisk beslutninger, som berører dem. Denne mulighed forudsætter imidlertid en vis grad af social og politisk mobilisering herunder organisatorisk deltagelse. Vort projekt om »indvandrerorganisationernes rolle i integrationsprocessen« tager fat om dette problem på to måder: Dels ved at kortlægge den eksisterende forskning inden for området, og dels ved at tilvejebringe nyt materiale om ind-

284 .   

vandrerorganisationernes omfang og virke. Men først en kort redegørelse for indvandringen til de nordiske lande og den førte integrationspolitik.

Indvandring og integrationspolitik De nordiske lande har pga. deres politiske og økonomiske historie forskellige erfaringer med indvandrergrupper og fremmede statsborgere, før indvandringen fra Østeuropa og tredje verdens lande satte ind fra begyndelsen af 1960’erne. Danmark og Norge var nok mindst påvirket af denne udvikling, hvorimod Sverige modtog et større antal finner, som indvandrede i slutningen af 1960’erne, mens Finland har mange russere, estere og svenskere boende. Disse befolkningsgrupper har udviklet en rig tradition for selvorganisering, men eftersom deres sociokulturelle baggrund ikke afviger markant fra modtagerlandenes befolkninger, omtales de kun lidt i denne undersøgelse.

Sverige modtog allerede fra 1950’erne indvandrere fra Italien og Grækenland, og fra begyndelsen af 1960’erne organiseredes en storstilet import af arbejdsmigranter fra Jugoslavien siden fra tredje verdens lande. Fra 1972 indførtes stop for arbejdskraftindvandringen, og siden har det været politiske flygtninge og familiesammenføringer, som har stået bag den fortsatte indvandring.

De samme træk genfindes i indvandringen til Danmark og Norge men med et vist efterslæb. Det betyder, at Sverige totalt og relativt set har modtaget flere indvandrere og især mange fra Jugoslavien, Sydamerika og Irak, hvor Danmark og Norge har modtaget flere fra Tyrkiet og Pakistan. Finland skiller sig ud fra de øvrige nordiske lande ved først efter Sovjetunionens opløsning at have åbnet sig for ikke-europæiske indvandrere, det vil overvejende sige flygtninge fra Somalia (der for manges vedkommende er indvandret fra Rusland efter 1989), Jugoslavien, Irak og Iran.

     . 285

Sverige var også tidligst ude med en kortlægning af indvandrernes situation og deres tilpasning til samfundet. Under overskrifterne »jämlikhet, valfrihet og samverkan« tilkendegav man, at indvandrerne skulle behandles på lige fod med den øvrige befolkning, og de tildeltes en lang række sociale, civile og politiske rettigheder. Fra midten af 1990’erne ændredes holdningen, og det betonedes, at både majoritetssamfundet og indvandrerne skulle spiller en mere aktiv rolle i integrationsprocessen. Det betød for indvandrerorganisationernes vedkommende, at fra at staten havde understøttet organisationernes kulturbevarende funktion, svingede man over til at betone foreningernes sociale og integrerende rolle.

Danmark og Norge var længere om at fremlægge en politisk helhedsbetragtning på indvandrerområdet, men der kan på tilsvarende vis spores en forskydning i integrationspolitikken fra et spørgsmål om rettigheder til pligter. Det vil med andre ord sige, at man fra statens side stiller krav til indvandrerne og deres organisationer om en mere aktiv deltagelse bakket op af diverse sanktioner (det skal i den forbindelse siges, at det ikke kun gælder for indvandrerne, men hele det socialpolitiske område). Indvandrerorganisationerne skulle for at opnå støtte kunne fremvise en klarere vilje til integrationsfremmende aktiviteter.

Hvad som yderligere komplicerede situationen i Danmark og Norge var, at indvandrerspørgsmålet yderligere politiseredes fra midten af 1980’erne med den konsekvens, at staten mere direkte søgte at gribe ind med reguleringer over for familiesammenføring, (tvangs)ægteskaber, æresdrab og bistandshjælp. Medierne skærpede tonen over for grupper af indvandrere samtidig med, at de indvandrerfjendtlige holdninger tilspidsedes, og xenofobiske og deciderede racistiske bevægelser vandt frem. De samme tendenser kan spores i Finland, men dog ikke i nær samme grad og først på et senere tidspunkt. Man koncentrerede sig her meget om sprogundervisningen og den store arbejdsløshed blandt indvandrerne. Endvidere ser det ud til, at man ikke som i de øvrige

286 .   

lande har afsat finansielle midler specielt til indvandrerforeninger og deres aktiviteter.

Der er ingen tvivl om, at indvandringsmønstret og integrationspolitikken har haft afgørende betydning for organisationsstrukturen i de respektive nordiske lande. Det bekræftes i de følgende afsnit, som redegør for det overordnede mønster i organisationsstrukturen.

Organisationsudvikling og organisationsstruktur Kun de færreste som indvandrede til de nordiske lande fra begyndelsen af 1960’erne kom fra lande med tradition for selvstændige organisationer. Enten har statsmagten sponsoreret og kontrolleret organisationerne, eller også har det drejet sig om deciderede oppositionelle eller statsfjendtlige sammenslutninger, som er blevet udsat for forfølgelse og undertrykkelse. Derfor har man ofte fundet sammen i uformelle organisationer baseret på tætte sociale netværk som værn mod magtfulde modstandere.

Springet til et samfund baseret på frie og autonome foreninger er derfor langt og har betydet, at der blandt indvandrerne kun er få med organisatoriske erfaringer, som har relevans i en nordisk sammenhæng. Det har vanskeliggjort organisationsdannelsen, og som de danske erfaringer viser, var den tidlige foreningsdannelse ofte forbundet med interne konflikter og stærkt afhængig af transnationale forbindelser herunder internationale solidaritetsbevægelser. Vi har ikke nogen detaljeret viden om den tidlige organisering, derfor koncentrerer denne fremstilling sig om foreningsstrukturen i slutningen af 1990’erne og omkring årtusindskiftet vel vidende, at vi derved ser bort fra væsentlige drivkræfter og mekanismer i udviklingen.

Der er i survey studier tradition for at spørge om den individuelle foreningsdeltagelse, og ved at trække på resultater fra Sverige og Danmark (tilsvarende oplysninger foreligger ikke for

     . 287

Norge og Finland) fremgår det med al tydelighed, at indvandrere har en lavere foreningsdeltagelse end den indfødte befolkning.

Sammenligner vi med (unge) andengenerationsindvandrere forsvinder denne forskel næsten helt. Blandt indvandrerne er der imidlertid store forskelle, og noget tyder på, at opholdstid, uddannelse og tidligere organisationserfaringer fremmer deltagelsen. Går vi herefter over til at se på selve organiseringen, er der et markant træk som straks springer i øjnene, og det er den svenske organiseringen i rigsorganisationer.

Noget af en forklaring ligger i, at Sverige i absolutte og relative tal har modtaget langt flere indvandrere end de øvrige nordiske lande, det har lettet organiseringen og koncentrationen – men det er ikke hele forklaringen. Langt mere sandsynligt er det, at den svenske stat meget bevidst og via finansiel støtte har fremmet denne organisationsform. Ved at opmuntre til selvorganisering og ikke mindst til dannelsen af etno-nationale rigsforbund, håber de svenske myndigheder på at øge kontakten til indvandrerne, at sikre dem en plads i den demokratiske beslutningsstruktur, at sikre indvandrerne en mulighed for social og kulturel udvikling, men også at binde foreningerne og deres medlemmer til at implementere en bestemt statslig sanktioneret integrationspolitik (Soysal, 1994: 89 - 94). Med andre ord, indvandrerne og deres repræsentanter garanteres en plads i det svenske samfund, mod at de til gengæld indordnede sig under det (neo)korporative system, hvor beslutninger, implementering og fordelingen af ressourcer foregår i samspillet mellem staten og en række centrale organisationer.

Ingen af de andre nordiske lande har samme koncentration af indvandrere eller samme grad af korporatisme, og alligevel er staten den vigtigste medspiller (og modspiller vil nogen sige) på området – ikke mindst i kraft af dens finansielle støtte til foreningerne og den rådgivning, som finder sted på det lokale kommunale niveau. Norge ser ud til at ligge tættere op ad den svenske model i kraft af de store beløb som tildeles nogle få

288 .   

større organisationer. Derudover bidrager staten i samtlige nordiske lande med betydelige midler til lokale etno-nationale foreningers drift og særlige aktiviteter. Med økonomisk tilskud følger også pligter, og dermed en afhængighed af statsmagten.

I alle fire lande stilles der krav til foreningernes vedtægter, valg procedure, regnskabsaflæggelse og almene aktiviteter. Dermed fremmes en bestemt intern organisationsstruktur, og der sættes rammer for foreningernes aktiviteter.

Den statslige eller om man vil den politiske afhængighed kan anskues under en positiv såvel som en negativ synsvinkel.

På den positive side hører, at de omfattende statslige og kommunale midler som tilflyder indvandrermiljøerne og indvandrerorganisationerne, sætter selv ressourcesvage grupper i stand til at oprette egne organisationer, der påtager sig opgaver, som hverken gruppen eller individet isoleret set kan løfte. Og set i et integrationsperspektiv hersker der ikke tvivl om, at de statslige og kommunale midler er med til at skabe kontakter mellem indvandrermiljøerne og majoritetssamfundet herunder forbindelser til lokale kommunale instanser (for yderligere omtale jf. næste afsnit om foreningernes aktiviteter).

På den negative side finder vi udtalelser om, at organisationsdannelsen blandt de etno-nationale minoriteter udviser en betydelig fragmentering, som forstærkes af, at de konkurrerer med hinanden for at opnå statslig støtte og anerkendelse. Det fører til en yderligere begrænsning af deres autonomi i takt med, at der foregår en kooptering af mindretallenes repræsentation i det statslige forvaltningsapparat. Sådan forstået, at kun de organisationer og foreninger som klart og tydeligt tilkendegiver, at de støtter den statslige integrationspolitik bliver taget med på råd og kan opnå økonomisk støtte. Men eftersom deltagelsen foregår på baggrund af nogle ekstremt asymmetriske magtrelationer, fører koopteringen til en reel eksklusion af de etniske minoriteter (Schierup, 1991; Hussain, 2002). Men også her er der forskelle, som det kan være nyttige at holde frem. For hvor

     . 289

forholdet mellem myndighederne og de større indvandrerorganisationer i Danmark synes præget af modsætninger og mistro, der viser nye resultater fra den norske Magtudredning, at samarbejdet i Norge er baseret på dialog og en gradvis opbygning af gensidig tillid (Predelli, 2003).

Foreningernes indre liv og udadvendte aktiviteter Nye interviewundersøgelser har gjort det muligt at få et indblik i de etno-nationale foreningers indre liv og deres mere udadvendte aktiviteter herunder kontakter til andre organisationer, institutioner og myndigheder. Aktivitetsmønstret er ret så ens og entydigt i de fire nordiske lande, hvorfor vi i det følgende indskrænker os til en samlet præsentation af resultaterne.

De indre aktiviteter rækker fra diverse kulturelle arrangementer, undervisning, rådgivning til oplysning, idrætsaktiviteter, sprogkurser, fester, etc., mens de mere udadrettede handlinger omfatter kontakter til andre etniske grupper og organisationer, til myndighederne, offentlige arrangementer og politisk arbejde. Set under ét hersker der næppe tvivl om, at deciderede hjemlandsrelaterede gøremål træder i baggrunden til fordel for almene kulturelle aktiviteter (musik, teater, fester), og ikke mindst handlinger som drejer sig om at få hverdagen til at fungere. Der kan i den forbindelse henvises til lektiehjælp, tolkebistand, sprogkurser, rådgivning, datakurser, madlavningskurser, syning, børneopdragelse og en bred vifte af sportsaktiviteter for drenge og piger. Hertil kommer foredrag og informationsmøder med repræsentanter fra de lokale myndigheder, foreningskundskab, jobsøgning, samfundskundskab og menneskerettigheder sideløbende med debatmøder om racisme, kvindens stilling, arrangerede ægteskaber, religionens rolle, kriminalitet, mv.

Skal man prøve at summere op på disse mange foretagender, må det blive derhen, at de i alt overvejende grad er med

290 .   

til at fremme integrationen af flygtninge og indvandrere i de respektive lande og lokalsamfund samtidig med, at der gives foreningsmedlemmerne en mulighed for at have et værested, og følge med i hvad der foregår i deres hjemland. Disse resultater bekræfter Zig Layton-Henrys (jf. omtalen i kapitel 1) antagelse om, at indvandrerorganisationerne, på trods af at de søger at understøtte indvandrernes etno-nationale tilhørsforhold og identitet, i alt overvejende grad er med til at fremme integrationen.

Det kommer også klart til udtryk, hvis vi ser på de bestræbelser foreningerne gør sig for at styrke nogle af de svageste grupper, dvs. kvinderne og de unge.

Både de lokale myndigheder og repræsentanter fra majoritetsbefolkningen har været med til at oprette foreninger udelukkende for kvinder, mens mange af de eksisterende foreninger har oprettet en særlig kvindeafdeling, hvor man især tager problemer op, som vedrører hjemmet og børnene; endvidere tjener disse særlige kvinderum til, at især ressourcesvage kvinder trækkes ud af den isolation, som en flygtninge- og indvandrertilværelse ofte er forbundet med. Men hvad enten vi snakker om kvindeforeninger, idrætsforeninger, religiøse foreninger eller andre foreningstyper, så er det et gennemgående træk, at indvandrermiljøerne, foreningsmedlemmerne, de foreningsaktive og i det hele taget foreningsindsatsen på en eller anden måde retter sig ind efter de unges muligheder og problemer som lavstatusgruppe og minoritet i samfundet. Der er i indvandrerkredse og således også i foreningslivet en stor opmærksomhed og bekymring for, hvordan de unge piger og drenge skal klare sig i det svenske, danske, norske og finske samfund. Skal man lede efter en fællesnævner er det denne problemstilling som træder tydeligst frem.

Udadvendt politisk arbejde fylder kun lidt hos foreningerne.

Kun de større landsorganisationer og paraplyorganisationer melder om egentlig politisk aktivitet og det kun i mindre omfang.

Vi har ikke specifikt undersøgt, hvorfor det forholder sig sådant; men et kvalificeret bud kunne være, at langt de fleste foreninger

     . 291

har rigeligt at gøre med de daglige problemer, og at kun de færreste indvandrere og flygtninge har tilstrækkelige med ressourcer og viden til at engagere sig intensivt i politisk arbejde. Dertil kommer, at de etablerede (ikke etno-nationale) interesseorganisationer har monopoliseret dele af den politiske arena, samt at myndighederne udviser ringe interesse for at samarbejde med indvandrerorganisationerne. Foreningernes manglende politiske deltagelse betyder dog ikke, at de er helt uden indflydelse på det politiske liv. Visse undersøgelser peger på, at i områder hvor koncentrationen af indvandrere er stor – og det vil overvejende sige i større byer – kan indvandrerforeningerne udgøre en vigtig mobiliserende kraft, der både styrker valgdeltagelsen, men også kan føre indvandrerrepræsentanter ind i lokal politik.

Disse meget tentative og foreløbige betragtninger skal ikke skjule, at grænsen for hvad der opfattes som politisk er flydende. En del foreninger opretholder en kontakt med ligestillede foreninger og miljøer i andre lande og følger ivrigt med i de hjemlige politiske forhold. Denne politik over grænser kan tage mange former men dæmpes sædvanligvis i foreningernes daglige virke; ofte skal der en international begivenhed til for at den politiske mobilisering bliver tydelig for omgivelserne. Et andet område hvor der foregår en mere markant politisk stillingtagen til tidens problemer – nationalt, transnationalt og internationalt – er i foreninger oprettet af unge andengenerationsindvandrere herunder visse radikale (religiøse) bevægelser.

Kontakter, samarbejdsformer og solidaritetsforeninger Hvad vi har sagt om foreningernes interne og eksterne aktiviteter afspejler sig naturligt nok i deres kontakter og samarbejdspartnere. Hyppigst kontakt har man til andre foreninger af samme etno-nationale observans; det er dem man udveksler erfaringer med, afholder debatmøder, konferencer, festivaler og

292 .   

sportsturneringer sammen med; eller man optræder side om side under demonstrationer. Landsorganisationerne og paraplyorganisationerne bidrager ligeledes til et tættere samarbejde foreningerne imellem.

Næst efter andre indvandrerorganisationer er det myndighederne man oftest henvender sig til. De kommunale forvaltninger er den vigtigste administrative part i indslusningen af især flygtninge i samfundet. De sidder inde med en stor ekspertise på integrationsområdet, og kan konsulteres hvis der opstår problemer af social eller økonomisk art. Ofte afholder foreningerne oplysningsmøder med repræsentanter fra kommunen, det lokale politi, eller man benytter de kommunale integrationsråd som kontaktorgan mellem indvandrere og kommunen. Dertil kommer, at nogle kommuner har iværksat et opsøgende arbejde over for kommunens indvandrere og i den forbindelse benytter sig af foreningerne som formidlingsorgan. Kommunerne giver også betydelige beløb til indvandrerorganisationerne, så de bliver bedre rustet til at løse en række sociale problemer, ikke mindst når det drejer sig om børn og unge. Som en naturlig forlængelse af det kommunale og statslige samarbejde, har en del foreninger løbende kontakt med halvoffentlige eller private majoritetsorganisationer, som har specialiseret sig i minoritetsforhold. Disse organisationer kan også træde ind som alliancepartner i forhold til offentligheden, især hvis der er politiske spørgsmål man ønsker drøftet.

Der er også eksempler på, at indvandrerforeningerne har kontaktet eller har indledt samarbejde med myndigheder eller private organisationer i oprindelseslandet. Det kan have sin praktiske betydning, hvis man vil søge om penge eller anden støtte, eller hvis man ønsker at styrke og effektivisere de transnationale forbindelser. Internationale organisationer indgår også i indvandrerforeningernes kontaktnet, eftersom flere af disse søger at varetage flygtninges interesser, eller de tager sig af humanitære

     . 293

opgaver og internationalt hjælpearbejde – områder som optager mange indvandrerforeninger.

For at uddybe kontakten til indvandrermiljøerne har myndighederne i de nordiske lande oprettet særlige institutioner sammensat af indvandrerrepræsentanter, politikere og embedsmænd. De fleste råd har en konsultativ funktion, og erfaringer med dem ser ud til at være delte. Nogle betragter dem som værende myndighedernes forlængede arm og uden nogen reel indflydelse, mens andre ser de (halv)offentlige råd som et organ, der kan »give indvandrerne en stemme«. Men om man vælger den ene eller anden udlægning, så hersker der ikke tvivl om, at disse organer fungerer som en lærerproces, og er med til at føre mange med minoritetsbaggrund ind i det politisk-administrative system.

De såkaldte solidaritetsorganisationer er som regel også sammensat af repræsentanter fra minoriteten og majoriteten, men kan i nogle tilfælde være et rent majoritetsfænomen. Vi har ikke kortlagt disse foreningers udbredelse og funktion, men er dog stødt på dem i vor gennemgang. Set i en indvandrersammenhæng er der i de nordiske lande en tradition, der går tilbage til 1960’erne, for at etablere solidaritetsorganisationer. De er gennemgående mere politisk orienteret i deres virke, men kan også ses som et bidrag til det frivillige sociale arbejde, og dermed en vigtig ressource til en ellers marginaliseret befolkningsgruppe.

Egentlige antiracistiske solidaritetsorganisationerne er opstået på baggrund af en stigende politisering af indvandrerspørgsmålet i de nordiske lande, men skal også ses som en direkte reaktion på racistiske og neonazistiske voldsaktioner, der for alvor begyndte at gøre sig gældende fra midten af 1980’erne (og senere i Finland) (Bjørgo, 1997). De antiracistiske bevægelser og organisationer var overvejende sammensat af repræsentanter fra majoritetsbefolkningen, og bestod af en mangfoldighed af mindre venstreorienterede bevægelser, men kunne også møn-

294 .   

stre mere veletablerede organisationer, der samarbejdede med myndighederne.

Hvad siger teorien?

I kapitel 1 lagde vi vægt på, at denne fremstilling ikke skulle have et decideret teoretisk sigte, men i stedet lægge vægt på en bred beskrivelse af den eksisterende forskning og have karakter af en første kortlægning af organisationsstrukturen. I dette afsnit søger vi alligevel at hente inspiration i nogle af de mere gængse teorier inden for området. Det kan give nogle ansatser til mere generelle forklaringer og tjene som pejlingsmærke for, hvor vi bør sætte ind med yderligere forskning. Det er muligt at skelne mellem seks forskellige teorier, omfattende: • • • • • •

etnicitets teori klasse og arbejdsmarkeds teori deprivations teori konkurrence teori institutionel teori ressource mobilisering og politisk proces teori.

Etnicitets teori anlægger et premordialt perspektiv på organiseringen, når den antager, at indvandrernes etniske identitet spiller en afgørende og varig rolle for deres politiske mobilisering.

Ifølge denne optik får etnisk socialisering og tidligere politiske deltagerformer i oprindelseslandet, og den diskrimination de udsættes for i modtagerlandet, afgørende betydning for den sociale og politiske organisering: »Hence, the ethnicity theory predicts that immigrants of the same nationality or regional background in different host societies will adopt roughly similar forms of participation« (Ireland, 1994: 8).

Klasse og arbejdsmarkeds teorien siger derimod, at indvandrer-

     . 295

nes fælles klassebaggrund, subsidiært deres placering på arbejdsmarkedet, determinerer deres deltagelsesformer (Castles & Kosack, 1986). Økonomiske kræfter og racisme har isoleret og marginaliseret indvandrerne i lavtlønnede enklaver og henvist dem til ghettolignende boligområder; denne segregering har været en af de vigtigste forudsætninger for dannelsen af egne foreninger og andre solidaritets skabende institutioner. Faserne i mobiliseringen hænger derfor tæt sammen med den kapitalistiske udvikling og arbejderbevægelsens styrke, og tendensen er, at etnisk mobilisering med tiden opløses og indgår i den mere fundamentale klasseorganisering.

Etnisk deprivations teori kan nikke genkendende til klasseteoriens overvejelser vedrørende de økonomiske og sociale forhold men tilføjer, at det er først når de etniske minoriteter bliver klar over, at deres opstigningsmuligheder i samfundet er blokeret, at de ikke gives lige muligheder, og at der ikke eksisterer alternative adgange til rettigheder og ressourcer, at etnisk mobilisering forekommer (Drury, 1994: 16). Etnisk konkurrence teori er uenig i ovenstående antagelse om (oplevet) økonomisk og social marginalisering og hælder istedet til den opfattelse, at forudsætningerne for etnisk mobilisering først er til stede, når en gruppe er blevet social og økonomisk mobil og har sikret sig en vis position på arbejdsmarkedet. Trues deres position af andre grupper, evt. i form af nye indvandrere, vil de organisere sig for at forsvare og om muligt fremme deres interesser (Olzak, 1992). Det bliver især påtrængende i tider med økonomisk afmatning, hvor nedadgående mobile fra majoritetsbefolkningen lægger pres på og ligefrem truer etniske positioner i form af racisme eller andre overgreb.

Institutionel teori lægger mindre vægt på arbejdsmarkedet og fremhæver i stedet betydningen af modtagerlandets politiske institutioner. Administrative praksisser, sociale, økonomiske og politiske rettigheder og pligter skaber betingelser for etnisk mobilisering, der ligeledes påvirkes af, i hvor høj grad institutionelle

296 .   

døråbnere (gatekeepers) som faglige organisationer, politiske partier, religiøse og humanitære organisationer, kan fremme etniske gruppers politiske deltagelse og indflydelse (Ireland, 1994).

Soysal (1994: 79) argumenterer således for, at staterne takler indvandrerproblemerne ved at trække på »existing institutional repertoires and resources, that is, their predominant models and organizing principles of membership«.

Det får også konsekvenser for den måde indvandrerne mobiliserer: I korporativt organiserede stater (repræsenteret ved Sverige og Holland) antages det, at indvandrerne integreres bedst på kollektiv basis og via deres egne centrale organisationer. Staten bidrager aktivt til dannelsen af indvandrerorganisationer, der har til formål at repræsentere forskellige indvandrergruppers interesser på det politiske plan. I liberale stater (Svejts og Storbritannien) indoptages indvandrerne som autonome individer, og der eksisterer kun svage ikke-institutionaliserede bånd mellem staten og indvandrerorganisationerne. Indvandrerforeningerne tager sig overvejende af sociale problemer og rådgivning på det lokale niveau, og på områder hvor der ikke eksisterer statslig regulering. Centraliserede stater som Frankrig (Tyskland betragtes som en blanding af statslig centralisme og korporatisme) støtter heller ikke repræsentationen af indvandrere, men giver dog en vis finansiel støtte. Indvandrerorganisationerne er små men centraliserede, og har deres opmærksomhed rettet mod statsmagten. Indvandrerorganisationerne agerer som sociale bevægelser og aktionsgrupper; de danner koalitioner, appellerer og stiller krav til myndighederne.

Ressource-mobilisering og politisk proces teori deler langt hen ad vejen konkurrence teoriens henvisning til ressourcetilgang og den institutionelle teoris vægtning af politiske instanser som afgørende elementer i mobiliseringen af etniske grupper. Den er imidlertid mere opmærksom på selve organiseringsprocessen og skabelsen af kollektiv identitet (Tilly, 1978; McAdam et al., 2001).

En gruppe som er geografisk koncentreret, socialt sammenhæn-

     . 297

gende og som deler nogle socio-kulturelle værdier har lettere ved at organisere sig. Tætte sociale netværk bliver derfor en væsentlig ressource i de organisatoriske bestræbelser, der ligeledes kan trække på religiøse institutioner og andre fælles traditioner, der binder folk sammen.

Organiseringen kommer dog ikke af sig selv; ofte er det nødvendigt, at ledere (også omtalt som politiske entreprenører) med prestige og ekspertise træder til for at overkomme barrierer og modsætninger inden for miljøet for samtidig at formidle de nødvendige kontakter til omverdenen ikke mindst det dominerende politiske system. Organisatoriske strategier og skabelsen af en fælles (etnisk, national og religiøs) identitet hører med til ledernes funktion. Magter de ikke denne opgave, eller – som det ofte ses – kammer den over i intern splittelse og fraktions stridigheder, svækker det mulighederne for kollektiv mobilisering.

For at komme til større klarhed om hvorfor og hvornår (etnisk) mobilisering forekommer, henviser mobiliseringsteorien til ændringerne i det nationale politiske system – omtalt som opportunitetsstruktur. Følgende fem dimensioner opfattes som særligt vigtige (Tarrow, 1989; McAdam, 1996): Det politiske systems åbenhed eller lukkethed; stabilitet henholdsvis ustabilitet i vælgerbefolkningens præferencer; muligheden for at etablere alliancer med indflydelsesrige elitegrupper; politiske konflikter inden for og mellem forskellige samfundseliter; og statens kapacitet og villighed til undertrykkelse af udfordrende grupper. Ændringer i én eller flere af disse magtrelationer kan få indflydelse på indvandrere og flygtninges muligheder for at danne egne sammenslutninger, men det kan også komme på tale at inddrage internationale-nationale politiske relationer herunder transnationale forbindelser som en del af opportunitetsstrukturen (Mikkelsen, 1999; 2002).

Det internationale statssystem prioriterer visse magtpolitiske, økonomiske og religiøse interesser frem for andre; ændringer i dette system får nogle stater til at nedprioritere deres internatio-

298 .   

nale engagement, mens andre derimod søger at fremme deres position. Det skaber ofte splid staterne imellem, som efterfølgende forplanter sig til diaspora i andre lande. Den internationale diaspora er som regel stærkt optaget af de politiske forhold i deres respektive hjemlande. Internationale kriser (eksempelvis mellem den israelske og den palæstinensiske befolkning med USA som tredjepart) eller interne konflikter (eksempelvis mellem den tyrkiske stat og den kurdiske befolkning) kan være med til at cementere transnationale forbindelser, der undertiden antager karakter af fælles internationale politiske strategier og kampagner.

Den teoretiske gennemgang har vist, at teorierne fremhæver forskellige drivkræfter i mobiliseringen af indvandrere og flygtninge: kulturelle, psykologiske, økonomiske, organisatoriske og politiske faktorer trækkes frem som de væsentligste, og nogle teorier lægger mere vægt på eksterne strukturer frem for interne gruppe aspekter. Spørgsmålet bliver herefter, om vi med fordel kan fremhæve nogle typer af forklaringer, nogle typer af mekanismer frem for andre, og hvilke konsekvenser det har for den videre forskning. ’Etnicitets teorien’ fremhæver socialisering, kulturel overlevering og tidligere organisatoriske erfaringer som vigtige til forståelse af indvandrernes kollektive deltagerformer i indvandrerlandet. Og givet er det, at disse faktorer spiller ind, hvis vi ønsker at forstå indvandrernes tidligste organisationsforsøg (eller mangel på samme), og mange af de symboler, artefakt og værdier, som kendetegner foreningernes indre liv. Derimod kommer vi hurtigt på vildspor, hvis vi ønsker at forstå, hvordan organisationsstrukturen har ændret sig, dertil spiller eksterne magtrelationer en langt større rolle. ’Klasse og arbejdsmarkeds teoriens’ understregning af indvandrernes klassebaggrund, det vil sige deres isolerede og marginaliserede position som lavtlønnede industriarbejdere, har en del på sig, når vi ser på arbejdsmigranternes faglige organisering

     . 299

og deres alliancer med fagbevægelsen og visse socialistiske partier. Derimod er der ingen tegn på, at den etniske mobilisering med tiden opløses og indgår i mere klasseorienterede organisationer. Både ’etnisk konkurrence teori’ og ’etnisk deprivationsteori’ lider af de samme skavanker som klasseteorien, nemlig en for snæver fokusering på arbejdsmarkedet og de (oplevede) økonomiske forhold på bekostning af religion, nationalitet, etnicitet men først og fremmest politik.

Det er her den ’institutionelle teori’ kommer ind. Ved at understrege betydningen af modtagerlandets politiske institutioner for indvandrerorganisationernes ressourcer og aktivitetsmønster, er der mange spørgsmål som falder på plads samtidig med, at der sættes rammer for religionen, nationaliteten og etnicitetens betydning. Den finansielle støtte fra stat og kommune og de betingelser som følger med får vidtrækkende følger for organisationernes interne og eksterne relationer. Interaktionen med omgivelserne afspejler klart og tydeligt den herskende institutionelle struktur og dermed vilkårene for interessevaretagelse og identitetsdannelse. Det gælder selv for de mere radikale religiøse (ungdoms) bevægelser, som danner en egen selvforståelse og identitet, ud fra hvorledes de modtages og behandles i den politiske offentlighed.

Den institutionelle teori giver også et svar på de mere overordnede forskelle i organisationsstrukturen, vi kan iagttage i de nordiske lande. På den ene side den svenske korporative organisationsmodel, der stærkt understøtter koncentrationen i etnonationale landsorganisationer, over en centralistisk norsk model til en mere decentral men alligevel statsstyret finsk og dansk model, som – i hvert fald for Danmarks vedkommende – er præget af en vis politisk ustabilitet, der fra tid til anden bryder ud i fremmedfjendtlige ytringer og overgreb. Men hermed har vi også nået grænserne for den institutionelle teoris forklaringskraft i og med, at den ikke er særlig åben over for betydningen af sociale netværk i mobiliseringsprocessen og ganske ser bort

300 .   

fra internationale og transnationale forhold. Her kan man med fordel inddrage ’ressource-mobiliserings teorien’ og dens fremhævelse af den ’nationale og internationale politiske opportunitetsstruktur’.

Der er tætte forbindelser mellem institutionel teori og ressource-mobilisering. Således konkludere en af den institutionelle teoris klareste fortalere Patrick Ireland (1994: 259) i sin analyse af indvandrerorganisationer og indvandrermobilisering i Frankrig og Svejts de sidste ca. 30 år, at »the analysis here has effectively united a ressource-mobilization perspective on social movements with one that stresses the importance of the available network of political opportunities for immigrant participation«.

Den politiske opportunitetsstruktur sætter fokus på det politiske systems åbenhed eller lukkethed, betydningen af magtalliancer, strategiske overvejelser og interaktionen med andre aktører herunder staten. Relevansen heraf er blevet demonstreret oven for og skal ikke uddybes yderligere; derimod er det nødvendigt at knytte nogle kommentarer til betydningen af tætte sociale netværk og de transnationale forbindelser.

Indvandrerorganisationer er både et resultat af og en forudsætning for fælles national, etnisk og religiøs identitet, og meget tyder på, at geografisk koncentration og fælles værdier fremmer den kollektive organisering. Organisatoriske initiativtagere eller om man vil ’etniske politiske entreprenører’ indtager en vigtig position i organisationsdannelsen, ligesom interaktionen med andre institutioner kan være alt afgørende. Nogle af disse institutioner ligger uden for værtslandets grænser, og der er eksempler i vor nordiske studier på, at andre stater, samt politiske og religiøse organisationer i oprindelseslandet er stærkt medvirkende til etableringen af foreninger i indvandrerlandet.

Konkret kan der peges på, at internationale spændinger i form af politisk og økonomisk konkurrence stater imellem og interne politiske konflikter i en række lande med store muslimske flertal forplanter sig til de muslimske miljøer i Vesteuropa;

     . 301

og det i en sådan grad at eksempelvis Talip Kücükcan (1999: 168) foretrækker betegnelsen politisk-religiøse organisationer: »This approach entails understanding the politics of root organisations in Turkey that serve as models in terms of ideological and political composition for the associations in Europe«. Med andre ord, for at forstå spredningen af religiøse eller para-religiøse organisationer og bevægelser, er det langt fra tilstrækkeligt at fokusere på de religiøse elementer og doktriner; politik er om end endnu mere afgørende, og der er ligeledes meget som tyder på, at organisationsstruktur og organisationsform også gør sig stærkt gældende som hævdet af Paul Lubeck (2000:162): »Despite lacking the hierarchical organization associated with Western churches, Islamic movements are organizationally adept and pragmatic. They rely on networks often created by scholarly and student affiliation. And they construct the dense webs of Muslim associations connecting mosques, schools, welfare associations, pilgrimage associations, clinics, missionary activity, community development associations, student associations, and Islamic versions of most kind of organizations found in the West«.

Om man vælger den ene eller anden teori eller en kombination af teorier til at guide sig gennem komplekse problemstillinger og et stort empirisk materiale, afstår vi fra at besvare; derimod skal man være klar over, at det får afgørende betydning for de spørgsmål man kan stille, og for de svar man får. Dermed får vi også et bedre, og mere sikkert grundlag for at vurdere hvilke ny viden der skal produceres, og hvilke forskningsbehov der er presserende. Dette aspekt diskuteres i bogens sidste afsnit, efter at vi først har gjort os nogle afsluttende overvejelser om »indvandrerorganisationernes rolle i integrationsprocessen i de nordiske lande«, spændt ud som de er mellem indvandrernes marginaliserede position og et åbent men restriktivt demokratisk system.

302 .   

Marginalisering, integration og demokrati Lad os lige repetere. De immigranter som indvandrede til de nordiske lande fra midten af 1960’erne kom fra områder præget af fattigdom, krig og undertrykkelse, og de fleste tilhørte selv den underprivilegerede del af befolkningen. De indgik som del af arbejderklassen, men pga. deres perifere stilling på arbejdsmarkedet ramtes de særligt hårdt af arbejdsløsheden fra midten af 1970’erne. De fleste indvandrere tilhørte en fremmed religion, var økonomisk dårligt stillede og udgjorde en såkaldt ’synlig’ minoritet, de var i ordets sande betydning marginaliseret (Andersen & Hoff, 2001 kap. 12). De var afskåret fra den vigtigste integrationsmekanisme i et kapitalistisk samfund nemlig arbejdsmarkedet, og blev derfor dybt afhængige af det offentlige forsørgersystem.

I et system hvor mulighederne for individuel social mobilitet er blokeret eller begrænset, valgte mange at satse på en passiv kollektiv strategi i form af foreningsdannelse. Mange af disse tidlige foreninger tjente til at genskabe dele af hverdagen fra oprindelseslandet og til at bevare båndene til hjemstavnen, hvorved de kom til at lukke sig om sig selv. Det gjaldt også for de mere politisk aktive indvandrerorganisationer, som havde blikket stift rettet mod forholdene i hjemlandet. Denne satsning på de snævre netværk og på de transnationale forbindelser fik til følge, at de i forvejen segregerede og marginaliserede grupper afskærmede sig fra information og inspiration fra det omgivende samfund, og derved frivilligt eller ufrivilligt afskar sig fra yderligere social integration.

Sammenligner vi med den viden vi har indsamlet om indvandrerforeningerne omkring årtusindskiftet, er det et ganske andet billede vi præsenteres for. Indvandrere og flygtninge er stadig – og måske mere end tidligere – marginaliseret, men deres foreningsaktivitet vidner om, at de over en bred front søger

     . 303

at komme ud af deres sociale isolation – de fleste med fredelige og introspektive midler, nogle få med mere radikale og offensive aktiviteter; imellem disse to yderpunkter kan vi se konturerne af nogle udadvendte politiske ungdomsorganisationer. Førstnævnte gruppe er langt den største, og deres aktiviteter sigter mod at fremme initiativer, der letter tilpasningen til værtslandets økonomiske og sociale struktur. Det foregår som regel i samarbejde med myndighederne og eksisterende majoritetsorganisationer, som også er dem, der grundlæggende definerer mål og midler.

Omvendt er myndighederne afhængige af disse indvandrerforeningerne, hvis de vil nå ud til de ofte isolerede indvandrergrupper. Det er bekymringen for børnene og de unges fremtid i indvandrerlandet, som er en af de væsentligste drivkræfter i dette samarbejde.

Det som kendetegner den første gruppe er, at de i det ydre søger at holde fast i sider af deres oprindelige kultur og religion, men også at de er ringere uddannet og generelt har færre ressourcer. De mere radikale – nogle vil sige ekstremistiske – grupper udgør et fåtal, men er til gengæld ofte godt uddannet, og kombinerer religion med politiske overvejelser. Der har været megen røre om disse (overvejende islamiske) bevægelser de sidste par år, og nægtes kan det ikke, at deres ideologi og sindelag ligger langt fra de nordiske demokratiidealer. Disse radikale islamiske bevægelser skaber uro og provokerer til modsigelse og organiseret modstand i det muslimske miljø. Denne interaktionsproces er med til at omdefinere islam som religion og som politisk ideologi; den skaber nye kollektive religiøse identiteter og fremmer paradoksalt nok en holdningsmæssig pluralisme. Så selv de radikale religiøse grupper og bevægelser har deres aktive plads i demokratiet.

Det samme kan siges om den noget større gruppe af unge andengenerationsindvandrere, der ofte har oprettet egne selvstændige foreninger. Disse foreninger danne ramme om en ny livsstil, om nye relationer mellem kønnene, men de fungerer

304 .   

også som lærer- og arnested for nuværende og kommende organisatorer og politikere. Meget taler for, at det er blandt disse yngre mennesker, at vi skal finde de mæglere, som er med til at forme de demokratiske spilleregler, som nu og i fremtiden er med til at definere forholdet mellem majoritetssamfundet og minoriteterne. Denne antagelse skal imidlertid ikke sløre for, at samspillet mellem majoriteten og minoriteterne i sidste instans afhænger af, hvorledes det dominerende samfunds politiske organer vælger at forholde sig til indvandrerne.

Forskningsbehov Der er i de nordiske lande en lang tradition for at studere organisationer, foreninger og bevægelser i et integrationsperspektiv, hvad der uden tvivl hænger sammen med, at den kollektive organisering af underprivilegerede grupper – og her tænkes især på bonde- og arbejderbefolkningen – i vor egen selvforståelse sættes i forbindelse med økonomisk fremgang og demokrati. Vi anbefaler, at denne selvforståelse overføres til studiet af en i historisk perspektiv ny underprivilegeret klasse – gruppen af indvandrere og flygtninge. Ikke begrænset til indvandrerforeninger, men udvidet til at omfatte de etno-nationale minoriteters sociale og politiske mobilisering set i et internationalt og transnationalt perspektiv. Vi skal derfor konkret pege på følgende temaer: • En kvantitativ kortlægning af indvandrerorganisationernes udvikling med inddragelse af dokumentarisk materiale.

Teoriafsnittet viste, at større viden om organisationsstruktur, organisationsformer og samspillet med de politiske, økonomiske og sociale omgivelser bedst opnås, hvis vi får skabt en solid empirisk dækning af den successive ændring i organisationsmønstret. Det kan ikke lade sig gøre ved kun at benytte interview eller survey, men kræver en inddragelse af forskel-

     . 305

•

•

• •

•

•

•

lige typer af arkivmateriale, aviser og organisationernes egne beretninger og skrifter.

En kvalitativ undersøgelse af udvalgte foreningers interne liv, deres forhold til (potentielle) medlemmer, andre organisationer og myndighederne. Der kan i den forbindelse peges på ledergruppens sammensætning, ledelsesformer, rekrutteringsstrategier, foreningsøkonomi, samarbejdsformer, kontakter til internationale organisationer, til organisationer og myndigheder i oprindelseslandet. Dokumentarisk materiale suppleret med interview og deltagerobservation er nødvendig for at indfange organisationens mange sider og aktiviteter.

En selektiv analyse af bestemte organisationstyper, som har forskellig oprindelse og funktion. Det kunne være kvindeorganisationer (både dem som organiserer højtuddannede politisk aktive kvinder, og foreninger som organiserer ressourcesvage kvinder fra fjernereliggende kulturer), religiøse organisationer og særlige ungdomsforeninger.

En undersøgelse af ungdomsorganisationer som har en mere bevægelseslignende struktur og aktivitetsform. Både de mere religiøse og dem som opererer på gadeplan.

En særlig fokusering på foreningerne og organisationernes transnationale netværk og hvorledes de er påvirket af internationale relationer, dvs. forholdet mellem stater men også internationale ikke-regeringsbærende organisationer.

En systematisk delvis kvantitativ kortlægning af organisatoriske og politiske entreprenører af etno-national oprindelse. Det vil sige den gruppe af meget aktive personer, der er i besiddelse af organisatoriske kvalifikationer, og som spiller en særlig rolle for mobiliseringen af befolkningsgrupper.

En undersøgelse af paraplyorganisationerne og de etno-nationale landsorganisationers position som mægler mellem majoritetssamfundets politiske institutioner og indvandrerbefolkningen.

En større fokusering på hvorledes grupper af indvandrere,

306 .   

som direkte påvirkes af politiske beslutninger og lovindgreb, er i stand til at forsvare sig og blive hørt i den politiske offentlighed.

• En undersøgelse af nordiske emigrantnetværk foruden samarbejdsformer og koordinering mellem indvandrerorganisationer i Norden.

Listen med forslag til yderligere forskning kunne udvides, men kernen i argumentationen er, at social og politisk mobilisering af underprivilegerede og marginaliserede grupper og klasser er tvingende nødvendig, hvis de skal integreres i et demokratisk system på lige vilkår med majoritetsbefolkningen. Denne problemstilling bliver ikke mindre med årene, tværtom. Indvandrere, flygtninge og efterkommeres andel af befolkningen i de nordiske lande vil fortsætte med at stige, ligesom globalisering og transnationale forbindelser vil lægge pres på samfundenes traditionelle institutioner. En måde at takle disse problemer på er at producere ny viden.

     . 307

Litteratur Andersen, Jørgen Goul & Jens Hoff (2001): Democracy and Citizenship in Scandinavia, New York: Palgrave.

Bjørgo, Tore (1997): Racist and Right-Wing Violence in Scandinavia, Aschehoug.

Castles, Stephen & Godula Kosack (1985, 2. edt.): Immigrant Workers and Class Structure in Western Europe, Oxford: Oxford University Press.

Drury, Beatrice (1994): »Ethnic Mobilization: Some Theoretical Considerations«, I John Rex & Beatrice Drury (eds.): Ethnic Mobilization in a Multi-cultural Europe, Aldershot: Avebury.

Hussain, Mustafa (2002): »Etniske minoriteters politiske mobilisering i Danmark«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Ireland, Patrick (1994): The Policy Challenge of Ethnic Diversity – Immigrant Politics in France and Switzerland, Cambridge: Harvard University Press.

Kücükcan, Talip (1999): Politics of Ethnicity, Identity and Religion. Turkish Muslims in Britain, Aldershot: Ashgate.

Lubeck, Paul M. (2000): »The Islamic Revival. Antinomies of Islamic Movements under Globalization«, I Robin Cohen og Shirin M. Rai, eds.: Global Social Movements, London: The Athlone Press.

McAdam, Doug (1996): “Conceptual Origins, Current Problems, Future Directions«, I Doug McAdam, John D. McCarthy & Mayer N. Zald (eds.): Comparative Perspectives on Social Movements, New York: Cambridge University Press.

McAdam, Doug, Sidney Tarrow & Charles

Tilly: Dynamics of Contention, New York: Cambridge University Press, 2001.

Mikkelsen, Flemming (1999): »Contention and Social Movements in an International and Transnational Perspective. Denmark, 1914-1995«. Journal of Historical Sociology, 12, 2.

Mikkelsen, Flemming (2002): »Kollektive aktioner og politiske bevægelser i Danmark efter Anden Verdenskrig«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Olzak, Susan (1992): The Dynamics of Ethnic Competition and Conf lict, Stanford: Stanford University Press.

Predelli, Line Nyhagen (2003): »Kvinneorganisasjonenes rolle i integrationsprosessen«, I Mette Hjære & Flemming Mikkelsen (red.): Den frivillige sektors bidrag til integration af f lygtninge og indvandrere i Norden, Nordisk Ministerråd.

Schierup, Carl-Ulrik (1991): »The Ethnic tower of Babel – political marginality and beyond«, I Alexandra Ålund & Carl-Ulrik Schierup: Paradoxes of multiculturalism, Aldershot: Gower.

Soysal, Yasemin Nuhoglu (1994): Limits of Citizenship: Migrants and Postnational Membership in Europe, Chicago: University of Chicago Press.

Tarrow, Sidney (1989): Struggle, Politics and Reform: Collective Action, Social Movements and Cycles of Protest, Western Societies Paper No. 21, Ithaca: Cornell University Press.

Tilly, Charles (1978): From Mobilization to Revolution, Reading: Addison-Wesley.

Nordisk Ministerråds og Nordisk Råds publikationer kan bestilles hos: Belgien & Luxembourg Jean de Lannoy Avenue du Roi, 202, 1190 Brussels Tel +32 (0) 2 538 5169 Fax +32 (0) 2 538 0841 jean.de.lannoy@infoboard.be Canada Renouf Publishing Company Ltd 5369 Canotek Road, Ottawa, Ontario K1J 9J3 Tel + 1 (613) 745 2665 Fax + 1 (613) 745 7660 order.dept@renouf books.com www.renouf books.com Danmark Svensk-Norsk Bogimport A/S Esplanaden 8 B, 1263 København K Tel +45 33 14 26 66 Fax +45 33 14 35 88 snb@bog.dk www.snbog.dk Finland Akademiska Bokhandeln PB 128, Centralgatan 1, 00101 Helsingfors Tel +358 9 12141 akatilaus@akateeminen.com www.akateeminen.com Frankrig Librairie LAVOISIER 14, rue de Provigny, 94236 Cachan Cedex Tel +33 (1) 4740 6700 Fax +33 (1) 4740 6702 group@lavoisier.fr www.lavoisier.fr Færøerne H.N. Jacobsens Bókahandil Postboks 55, 110 Tórshavn Tel +298 31 10 36 Fax +298 31 78 73 hnj-bokh@post.olivant.fo

Holland De Lindeboom/ INOR Publikaties M.A. de Ruyterstraat 20A, Postbus 202 7480 AE Haaksbergen Tel +31 (053) 57 40004 Fax +31 (053) 57 29296 lindeboo@worldonline.nl Island Mál og Menning Laugavegi 18, 101 Reykjavik Tel +354 (9) 515 2500 Fax +354 (9) 515 2505 verslun@mm.is Kina C N P I E C, Europe Division 16 Gongti East Road P.O. Box 88, Beijing Tel +86 10 50 66 688 - 8 Fax +86 10 50 63 101 Letland Jana Rozes Gramàtnica Kr. Barona iela 5, 1011 Riga Tel +371 (0) 2 284288 Fax +371 (0) 2 286452 Litauen Penki Kontinentai Vilniusg 39, 2001 Vilnius Tel +371 (0) 2 284288 Fax +371 (0) 2 286452 Norge Akademika A/S Postboks 84 Blindern, 0314 Oslo Tel +47 22 85 30 30 Fax +47 22 85 30 80 bloken@sio.uio.no www.akademika.no Rumænien Euromedia s.r.l.

Str Dionisie Lupu nr 65, 70184 Bucuresti Tel + 40 1 614 06 64 Fax + 40 1 312 96 46

Storbritannien The Stationery Office P.O. Box 276, London SW8 5DT Tel +44 870 600 5522 Fax +44 870 600 5533 customer.services@tso.co.uk www.the-stationeryoffice.co.uk Sverige CE Fritzes AB Kundtjänst, 106 47 Stockholm Tel +46 (0) 8 690 9190 Fax +46 (0) 8 690 9191 order.fritzes@liber.se www.fritzes.se Tyskland UNO-Verlag GmbH Am Hofgarten 10, 53113 Bonn Tel +49 (0) 228 949020 Fax +49 (0) 228 9490 222 info@uno-verlag.de www.uno-verlag.de Ungarn Euro Info Service PO Box 1039, 1245 Budapest Tel +36 (1) 329 2487 Fax +36 (1) 349 2053 euroinfo@euroinfo.hu USA Bernan 4611-F Assembly Drive Lanham MD 20706 -4391 Tel +1 (301) 459 7666 Fax +1 (301) 459 0056 query@bernan.com www.bernan.com Åland Lisco bok- och pappershandel Skarpansvägen 25, Box 8 22101 Mariehamn Tel +358 (0)18 17 177 Fax +358 (0)18 19 771 info@lisco.fi