Att möjliggöra kvinnors politiska deltagande by Jarl Hjalmarson

Att mรถjliggรถra kvinnors politiska deltagande Ulrika Karlsson

Denna rapport är baserad på riksdagsledamot Ulrika Karlssons erfarenheter, kunskaper och efterforskningar. Stort tack alla ni kvinnor världen över som inspirerar och visar vägen för andra att ta plats i parlament och regeringar. Tack, Jeanette Widén för din hjälp med analysen av data i samband med framställandet av denna rapport.

BAKGRUND Det kvinnliga deltagandet i politiska församlingar har de senaste 20 åren nästan fördubblats. Dock tyder statistiken på att kvinnor fortfarande är kraftigt underrepresenterade i parlament och regeringar världen över. Numera är vi nästan lika många kvinnor som män, globalt sett. Ändå sitter fler män än kvinnor i såväl parlament som regeringar och på andra maktpositioner. Mycket har redan gjorts och det bör absolut inte underskattas. Däremot kan det inte behöva ta så här lång tid att implementera något så självklart som kvinnors möjlighet att delta i valda beslutande församlingar. Sett till väljarkår, personer på ledande poster, förtroendevalda, inom såväl offentlig som privat sektor samt inom den akademiska världen är kvinnor underrepresenterade. Förmågan som ledare, rätten att delta på lika villkor i det demokratiska styret till trots. Jämfört med män möter kvinnor fler hinder vid deltagande i politiska sammanhang. Kvinnors möjlighet att ställa upp i politiska val begränsas av strukturella hinder, i form av diskriminerande lagar som försvårar kvinnors politiska deltagande, praxis, institutioner, attityder och könsstereotyper. 3

Allt detta går att härleda till att kvinnor i mindre utsträckning än män får tillgång till den utbildning, de kontakter och de resurser som krävs för att bli effektiva och framstående ledare. Genom bristande tillgång till hälso- och sjukvård samt på grund av att kvinnor och flickor drabbas oproportionerlig av fattigdom marginaliseras kvinnor. I januari 2015 var endast 22 procent av alla nationella parlamentariker kvinnor, det är en alltför långsam ökning från 1995 då motsvarande siffra var 11,3 procent.1

UTVECKLING I närmare 90 % av de 174 länder i vilka data finns tillgänglig har kvinnor vunnit mark i politiska församlingar sedan 1995. I januari 2015 var tio statschefer och fjorton regeringschefer kvinnor; samtidigt hade Rwanda det högsta antalet kvinnliga parlamentariker i världen, med 63,8 procent av platserna i andrakammaren.

“Determined action needed for gender parity in parliament despite 20 years of progress,” Inter-Parliamentary Union http://www.ipu.org/presse/pressrelease201503051.htm (2016-02-29)

Globalt sett fanns det i januari 2015 38 stater med mindre än tio procent kvinnliga parlamentariker. Detta inkluderar även fem kammare som helt saknade kvinnor. Sett till olika regioner är det en stor variation: Norden 41,5 procent; Amerika 26,4 procent; Europa exklusive Norden 23,8 procent; Afrika söder om Sahara 22,2 procent; Asien 18,5 procent; Mellanöstern och Nordafrika 16,1 procent; och Stillahavsområdet 15,7 procent.2 Sedan det svenska valet 2014 är den kvinnliga representationen i riksdagen 43,6 procent. I vår omvärld ser det annorlunda ut. I Georgien är 11,3 procent av parlamentarikerna kvinnor efter valet 2012. I november 2014 hölls parlamentsval i Moldavien där 21,8 procent av de valda var kvinnor.3 Tittar man istället på siffror för hur det ser ut med kvinnor i regeringar för dessa länder syns en ökning i såväl Moldavien som Georgien. Under 2011 var enbart 6,2 procent av de moldaviska ministrarna kvinnor, samma siffra var 25 procent två år senare. I Georgien var siffrorna istället 15,8 (2011) och 21,1 procent (2013).

”Ledarskap och politiskt deltagande,” UN Women http://www.unwomen.se/internationellt/vad-gor-un-women/ledarskap-ochpolitiskt-deltagande/ (2016-02-29) 3 UNECE Statistical Database http://w3.unece.org/PXWeb/en (2016-02-29)

FRAMGÅNGSFAKTORER Det finns en rad framgångsfaktorer relaterade till arbetet med att öka andelen kvinnliga parlamentariker, statschefer och regeringschefer. De senaste 20 åren har antalet kvinnor på maktpositioner ökat markant. Enligt Inter-Parliamentarian Union (IPU) beror framgången delvis på lagar om kvotering som numera finns i 120 länder. Under 2014 stagnerade det kvinnliga deltagandet i beslutande församlingar något. Det kan indikera att de påskyndade effekterna har nått sin topp och att andra åtgärder som gynnar kvinnors politiska delaktighet behövs som komplement. Enligt Martin Chungong, Generalsekreterare på IPU, kan detta tolkas som en påminnelse om att framsteg inte är en självklarhet. Politiska åtgärder och vilja måste förbli konstant om vi ska lyckas tackla det kvinnliga underskottet i politiken. Under 2014 var antalet kvinnliga parlamentariker mer eller mindre konstant jämfört med tidigare år. Dock syntes tydliga skillnader på andra fronter; antalet kvinnliga talmän ökade till 15,8 procent i världen. Även om Östeuropa har ett lägre genomsnitt än Västeuropa utmärker sig staterna på Balkan positivt. Slovenien, Serbien och Makedonien

har

alla

mer

än

procent

kvinnliga 6

parlamentsledamöter. Detta beror delvis på införandet av kvotering. 4 Det finns en rad lösningar på detta komplexa problem. Några av dessa handlar om att kvinnor inte bara skall utses till poster, kvinnor måste även ges möjlighet att bli valda av befolkningen. Om en kvinna inte tillåts väljas genom val konkurrerar hon inte på samma villkor som män och könsfördelningen blir skev. Därför måste alltifrån provval och valprocesser inför ett val ses över och genomsyras av valbarhet för såväl män som kvinnor. Kvinnor som enbart utses till poster tenderar och riskerar att bli galjonsfigurer utan reell makt och inflytande. Detta kan leda till att kvinnor inte anses ha något inflytande – vilket i sin tur kan resultera i att man lägger sin röst på en man för att försäkra sig om att en förbättring ska komma till stånd. I en svensk kontext är kvotering både överflödigt och inaktuellt. Dock måste vi ha en förståelse för de länder som inte kommit lika långt i sitt jämställdhetsarbete som Sverige. Man måste se till varje specifikt land och deras aktuella situation för att hitta nya lösningar på problemet. I länder som Makedonien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina råder oenighet om kvotering är rätt

“Determined action needed for gender parity in parliament despite 20 years of progress,” Inter-Parliamentary Union http://www.ipu.org/presse/pressrelease201503051.htm (2016-02-29)

lösning på problemet. Vissa förespråkar det medan andra menar att det skapar fler problem än det löser. Problemet är inte vad som står i statistiken utan att kvinnor inte har möjlighet att påverka på riktigt.5 Positionerna är viktiga inom såväl enskilda partier som parlament. Traditionellt sett har det fallit på kvinnans lott att ta hand om hus och hem. Finns barn i familjen är det i stor utsträckning kvinnor som varit hemma och tagit hand om dem. Globalt sett finns dessa könsstrukturer fortfarande kvar i större eller mindre utsträckning beroende på region. På många platser i världen är det kvinnor som hämtar och lämnar på förskola/skola. Detta är mycket problematiskt i kombination med skiftande sammanträdes- och voteringstider, då det kan medföra att kvinnor är frånvarande vid viktiga möten och voteringar i större utsträckning än män. Alternativt att kvinnor i mindre utsträckning engagerar sig politiskt för att slippa hamna i dessa situationer. För att underlätta för kvinnors deltagande i politiken är det därför viktigt att fasta voteringstider finns. På så sätt ökar möjligheten för kvinnliga parlamentariker att delta. För att ytterliga stärka möjligheten till kvinnligt deltagande är det viktigt att möjligheten till

Baserat på diskussioner vid JHS-konferensen Regional Women’s Round Table Conference – On Balkans road to EU Integration (2015-02-25)

barnpassning och barnomsorg ses över. Endast då kan vi få en jämnare könsfördelning. Detta innebär dels en attitydförändring i delar av världen, något som inte alltid är det lättaste att åstadkomma, men också att männen i större utsträckning är involverade i barnens liv. Till exempel har Georgien gjort vissa framsteg när det gäller att förändra bilden kring kvinnligt deltagande i demokratiska församlingar. Trots detta är den allmänna bilden fortfarande att det är kvinnans jobb att uppfostra barnen.6 Det är således viktigt att undanröja så många hinder som möjligt för att möjliggöra kvinnors deltagande i politiken. För att detta ska kunna ske bör vardagsrutiner, såsom sammanträdestider och voteringar, ses över. När kvinnor väl är valda eller utsedda till poster i beslutande församlingar är det viktigt att de inte hänvisas till att endast syssla med traditionellt kvinnliga frågor, som vård och omsorg eller barn- och ungdomsfrågor. Kvinnor måste också tillåtas att verka inom områden som försvar, ekonomi och infrastruktur – de områden som ofta traditionellt setts som manliga områden.

Baserat på diskussioner vid JHS-konferensen Women’s Organizational meeting for the Kvemo Kartli Region med United National Movement och International Republican Institute, Georgien (2015-10-08)

SLUTSATS Det kvinnliga deltagandet i beslutande församlingar har nästintill fördubblats de senaste 20 åren vilket givetvis är positivt. Jämställdhetsprocessen är dock alltför långsam. Det behövs mer ambitiösa planer och konkreta politiska åtgärder globalt. De utmaningar som nu föreligger är vikten av att kvinnor de facto åtnjuter reell makt och blir jämställda partners till män i fråga om att driva demokratin framåt. Statistik är ett viktigt mätinstrument men med kvoteringslagstiftning riskerar man att stirra sig blind på statistiken. Det viktiga är inte att det är precis 50-50. Vi har sett i Norge, som införde könskvotering i bolagsstyrelser, att allt ser bra ut rent statistiskt. Men tittar man på antalet kvinnor som tar plats i bolagsstyrelserna är det i stor utsträckning samma kvinnor som innan lagstiftningen kom. Dock sitter de nu med i flera bolagsstyrelser än innan lagstiftningen kom – då kan man ställa sig frågan om det är jämställdhet på riktigt eller bara på pappret. Antalet

parlament

vilka

mer

än

procent

parlamentarikerna är kvinnor växer. Många länder verkar nu ha som mål att öka antalet kvinnliga parlamentariker till 50 procent, flera länder ser nya möjligheter och outnyttjad potential i strävan efter jämnare könsfördelning. Mycket talar 10

för att det nya målet är att locka kvinnor från olika bakgrund såväl som av yngre åldrar. Kvinnor har svårare att få de kontakter och den utbildning som krävs för att jobba sig upp till de högre posterna i politiken och därför är det viktigt med kvinnligt nätverksbyggande över såväl parti- som nationsgränser. Viktigt att tänka på är att detta är en viktig del i fredsbyggandet och bekämpandet av konflikter då många kvinnliga företrädare i regioner som präglats av till exempel etniska konflikter kan träffas och bygga förtroende. Ofta är möten kvinnor emellan mindre laddade än möten män emellan och det kan vara en viktig diplomatisk fördel. Dessutom bidrar den här typen av nätverksbyggande till att kvinnor lättare kan bygga upp nätverk och göra sig ett namn på både den nationella och internationella arenan. Även studiebesök till andra länder för att lära om olika sätt att tackla problem är stärkande och bidrar till att fylla det kunskapsgap som finns mellan kvinnor och män. Vi ser en ökning av kvinnliga parlamentariker i en snabbare takt än vi ser för andra högre politiska poster. Visst är det glädjande att andelen kvinnlig talmän ökat, men 15,8 procent är för lågt. Likaså bör det sägas att utvecklingen gällande kvinnliga ministrar fortfarande lämnar övrigt att önska men tar vi

Moldavien som ett exempel ser vi en tydlig förändring till det bättre. I Sveriges Riksdag finns en förskola i vilken parlamentariker kan lämna sina barn. Detta är ett av många bra exempel på hur man kan jobba med jämställdhet. Voteringstider är i Sverige fasta vilket gör det lättare för samtliga parlamentariker att planera inför och delta i voteringar och möjliggör för kvinnor att delta i beslutande församlingar.

Jarl Hjalmarson Stiftelsen grundades 1994. Syftet med JHS är att stödja samarbete och europeisk integration på grundval av frihet, demokrati och marknadsekonomi. Dessa mål uppnås genom

verksamhet

som

stärker

center-högerpartier,

företrädesvis i Östra Europa, på Balkan, Södra Kaukasien och Latinamerika. Jarl Hjalmarson Stiftelsen bygger nätverk och utbildar människor i politik.

JARL HJALMARSON STIFTELSEN BOX 2080 103 12 STOCKHOLM hjalmarsonstiftelsen@moderat.se www.hjalmarsonstiftelsen.se